Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om bevillning sför ordningen. till § 17

1901-03-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:25, Betänkande, i anledning af väckt motion om bevillning sför ordningen. till § 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

N:o 25.

Auk. till Kiksd. kansli den 2 april 1901, kl. 2 e.

Betänkande, i anledning af väckt motion om

bevillning sför ordningen.

till § 17

(2:a A.)

... i;J V: • . . i ;• r;

I en till bevillningsutskottet öfverlemnad, af herr J. Johnsson inom

Andra Kammaren väckt motion, n:o 74, erinrar motionären,, hurusom,

jemlikt 12 och 17 §§ i förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst och 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna

den 3 december 1897, bankbolag, som drifver rörelse å flera orter,

är skyldigt bokföra afl in- och utlåning särskild! vid hvarje bankens

kontor och att i månadsrapporterna upptaga den balanserade summan

af denna rörelse.

Härefter fortsätter motionären:

»Åtskilliga banker, som idka rörelse å skilda orter, anse sig emellertid

ej böra efterkomma denna föreskrift, utan upptaga i strid emot sålunda

gällande bestämmelser i månadsrapporterna till taxeringsmyndigheterna

endast en del af bankens verksamhet, nemligen kreditiv- samt upp- och

afskrifningsrörelsen, men deremot icke de vid samma kontor utlemnade

lån och diskonterade vexlar; och då bankens behållning i dess helhet

skall fördelas på de skilda orterna efter kontorens månadsrapporter, upptagande

balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut,

förryckes den beskattningsbara inkomsten från den ort, der rörelsen

drifves, till annan ort till förfång för den förra.

Verksammare bestämmelser än de nu gällande visa sig således

vara af nöden för att bringa denna kategori af skattskyldige till insigt

om nödvändigheten deraf, att föreskrifter, afsedda för ordnande af den

kommunala beskattningen af sådan inkomst, som vinnes genom idkande

af bankrörelse å skilda orter, varda iakttagna och till efterlefnad gällande.

Bih. till Ritad. P)ot. IDOL 5 Samt. 1 Afd. 21 Raft. {N:o 25).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

ville för sin del besluta följande tillägg till 17 § i kongl. förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december

1897:

Har skattskyldig, som drifver bankrörelse, vid uppgifterna fogat

utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, som äro origtiga

eller vilseledande, böte etthundra kronor och Lafve förlorat rätten att

fullfölja talan öfver taxeringsnämndens beslut angående den taxeringsåtgärd,

som uppgiften afser.»

Med afseende å beskattningsorten stadgas i bevillningsförordningens

§12, b), att bankbolag skall för inkomst af kapital och arbete taxeras,

der bolagets rörelse drifves, vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller

kommissionskontor.

Öfriga af motionären åberopade §§ äro af följande lydelse:

17 § i bevillningsförordningen:

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på

två eller flere orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges

åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en

hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall i

fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan rörelse,

vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,

upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid

hvarje månads slut»; och

8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna:

»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst

af bankrörelse skall beskattas, iakttagås, att, då rörelsen drifves

vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret

af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras

rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara

inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker

på följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter

vid hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar,

sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter

den sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

torets in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna inoch

utlåning står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda inoch

utlåningssumman för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara

inkomsten, som bör taxeras i den ort, der kontoret är beläget.

Utelöpande postremissvexlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och

utlåningsrörelsen.»

§ 21 i bevillningsförordningen meddelar föreskrifter angående tiden

och sättet för aflemnandet af uppgifter till taxering; och stadgas i §

22 mom. 1 af samma förordning, att, derest uppgift, som i 15 eller

17 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven

sådan uppgift befinnes i visst afseende ofullständig, bevillningsberedningens

ordförande eller kronans ombud må eg a att om förhållandet

göra anmälan hos vederbörande myndighet, hvilken det derefter åligger

att ofördröjligen mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom

åtta dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift

vid äfventyr, som finnes stadgadt i 24 §, och är sistnämnda lagrum af

följande lydelse;

»Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller

17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad

uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten

att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften

eller upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 22 § 1 mom. sägs, och

afser densamma uppgift, hvarom i 15 och 17 §§ stadgas, skall den försumlige

bota ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning,

som inom beredningsdistriktet varder den skattskyldige påförd för den

inkomst, som uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,

ege de i denna § stadgade påföljder icke rum».

Dessutom stadgas i § 26 af samma förordning, att, utan hinder af

uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad mån afgifven uppgift

är af beskaffenhet att böra läggas till grund för taxeringen, bevillningsberedningen

eger att föreslå samt taxerings- och pröfningsnämnderna

att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

I 1883 års bevillningsförordning intogs, i enlighet med skatteregleringskomiténs

derom afgifna förslag, bestämmelse, att bankbolag vid

uppgift om sin nettovinst skulle uppgifva jemväl bruttoinkomsten å

hvarje särskild ort, der bankrörelsen borde beskattas. Denna bestämmelse

torde närmast hafva tillkommit i syfte att bereda taxeringsmyndigheterna

tillfälle till kontroll öfver rigtigheten af vederbörandes upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

gifter om nettovinsten å de särskilda orterna. Emellertid fans i bevillningsförordningen

icke någon bestämd regel, huru bruttoinkomsten

borde beräknas; och med hänsyn dertill, att dylika regler svårligen torde

kunna lemnas, hemstälde den af Kongl. Maj:t år 1890 tillsatta komité

för afgifvande af förslag till vissa ändringar i bevillningsförordningen,

att föreskriften angående skyldighet att lemna uppgifter om bruttoinkomsten

å hvarje särskildt ställe måtte ur förordningen utgå. Såsom

norm för bestämmandet af afkastningen af rörelsen vid ett bankkontor

föreslog komitén i stället storleken af kontorets sammanlagda in- och

utlåning, hvilken erhölles sålunda, att beloppen af kontorets vid hvarje

månads slut å in- och utlåningsräkning balanserade medel sammanlades

för årets tolf månader och summan dividerades med 12. En rättvis

och billig grund skulle på det sättet vinnas för fördelning af bankens

vinst till taxering å olika orter, om denna fördelning skedde efter den

proportion, hvari de för bankens särskilda kontor erhållna summorna

stode till dessa summors sammanlagda belopp. Berörda sätt för fördelning

af vinsten erbjöde jemväl den fördelen, att full kontroll lätt

kunde utöfvas med ledning af bankkontorens månadsrapporter, upptagande

balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.

Af dessa räkningar ansåg komitén följande, såsom afseende den egentliga

in- och utlåningen, böra normera fördelningen af vinsten på de

särskilda kontoren, nemligen utlåning sräkning av: grund- och reservfondshypotek,

fordringar på räkning med inhemsk bank och bankir, som ej

är vexlingsombud, samt med utländsk bank och bankir, räntebärande

obligationer, in- och utrikes vexlar, utestående lån och fordringar

på kassakreditiv samt inlåning sr åkning av: innestående på upp- och

afskrifnings- samt deposition sräkning, upptagna lån äfvensom skuld på

räkning med inhemsk bank och bankir, som ej är vexlingsombud, samt

med utländsk bank och bankir.

Sedan Kong!. Maj:t i anledning af Riksdagens aflåtna skrifvelse

den 19 maj 1893 tillsatt en ny komité för utarbetande af förslag till

ändring af vissa delar angående beskattning af fastighet och inkomst,

anförde sistnämnda komité, i afgifvet betänkande den 2 november 1894,

att, då det med hänsyn till den kommunala beskattningen vore af vigt,

att inkomst åt affärsföretag, som drefves på två eller flera orter, blefve

vid taxeringen rätt fördelad mellan de särskilda orterna, det hade synts

komitén angeläget, att de skattskyldige sjelfva ålades att i deklarationerna

lemna upplysning till ledning för sådan fördelning; och inrymde

komitén i sitt förslag de särskilda bestämmelser, som 1891 års förut

omförmälda komité funnit erforderliga för åstadkommande af en i före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

varande afseende tillfredsställande taxering af skattskyldig, som drifver

bankrörelse å särskilda orter.

På Kongl. Maj:ts framställning till 1897 års Riksdag godkände

Riksdagen komiténs omförmälda förslag, hvilka derefter, enligt hvad 12

och 17 §§ i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst och 8 § i instruktion för taxeringsmyndigheterna den

3 december 1897 utvisa, blifvit gällande förordning.

Såsom af ofvan lemnade redogörelse framgår, var afsigten med

införandet i bevillningsförordningen af föreskrift om åliggande för skattskyldig,

som på två eller flera orter drifver bankrörelse, att vid uppgift

till taxering foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter

den, att fullständig upplysning skulle kunna vinnas angående storleken

af hela den vid hvarje särskildt kontor förekommande in- och utlåning,

och detta oberoende deraf, huruvida kontoret vore hufvud- eller afdelningskontor

eller detsamma allenast såsom kommissionskontor förmedlade

lånerörelsen.

Emellertid har det visat sig, att vid vissa banker verksamheten är

så ordnad och bokföringen mellan hufvudkontoret samt afdelnings- och

kommissionskontoren så fördelad, att de för diskontering och belåning

vid afdelnings- och kommissionskontoren inlemnade vexlar och skuldsedlar

belånas, bokföras och förvaras vid hufvudkontoret, men icke bokföras

vid det kontor, der de aflemnats.

Ett sådant förfaringssätt måste hafva till påföljd, att den utlåning,

som förmedlas genom ett afdelnings- eller kommissionskontor, icke

blifver i sin helhet i månadsrapporterna synlig, hvarför dessa med afseende

på den af afdelnings- eller kommissionskontoret utöfvade verksamhet

blifva vilseledande för en rätt fördelning mellan de särskilda

taxeringsorterna af den inkomst, som bör beskattas. Utskottet anser

förty, i likhet med motionären, önskvärdt, att tydliga bestämmelser

meddelas i syfte, att den kommunala beskattningen af inkomst, som vinnes

genom idkande af bankrörelse å skilda orter, må varda ordnad i enlighet

med de principer, som ligga till grund för de i bevillningsförordningen

i förevarande hänseende redan gifna föreskrifter; och torde dylika bestämmelser

lämpligast böra inflyta i 17 § af bevillningsförordningen.

Utskottet förmenar dock, att det af motionären för vinnandet af

förenämnda'' syfte föreslagna stadgande af särskild straffpåföljd för meddelande

af utdrag af månadsrapporter, som äro origtiga eller vilseledande,

icke är så affattadt, att man derigenom på enklaste sätt kan

vinna det eftersträfvade målet. Enligt utskottets åsigt torde för sådant

Bih. till Riksd. Prot. 11)01. 5 Barn!. 1 A/il. 21 lldjt. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ändamål vara lämpligare att i bevillnmgsförordningen införa mera detaljerade

föreskrifter än de nu gällande angående beskaffenheten af de

uppgifter till taxering, hvilka skola lemnas af skattskyldige, som på

två eller flera orter drifva bankrörelse. För den händelse dylika föreskrifter

meddelas, torde de i 24 och 26 §§ af bevillnmgsförordningen

omförmälda påföljder för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

de om uppgifter till taxering gifna allmänna stadganden bereda tillräcklig

säkerhet för att nu särskildt ifrågavarande uppgifter skola blifva

fullständiga och tillförlitliga.

På grund af det sålunda anförda, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion

måtte besluta, att § 17 i bevillningsförordningen skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke,

som drifves på två eller flere orter, skola särskildt

angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara

inkomstbeloppet bör fördelas på en

hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas

; och skall, i fråga om inkomst af bankrörelse,

u;., t skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgif
terna

foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,

upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna

vid hvarje månads slut, hvarjemte, derest

dessa rapporter icke utvisa storleken af hela den in- och

utlåning, som af de särskilda af delnings- och kommissionskontoren

under månaden förmedlats, fullständig upplysning

skall meddelas angående sagda lånerörelses omfång

vid hvarje särskildt kontor.

Stockholm den 26 mars 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. H. G. FREDHOLM.

Herrar Cavalli, af Buren och J. Bromée hafva begärt* få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.