Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27

1901-04-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:27, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

1

Mitt 27.

Ank. till Riksd. kansli den lö april 1901, kl. 3 e. m.

Betänkande, i fråga om ä?idring i gällande bestämmelser angående

bevillning saf gift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

I en till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Första Kammaren

väckt, motion, n:o 30, föreslår herr A. F. O. Cederberg, under åberopande

af sin vid innevarande riksdag väckta motion, n:o 27, angående förändringar

i lagen för Sveriges riksbank, att Riksdagen måtte besluta,

att. stadgandena angående bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt

ändras derhän, att afgiften för sedelutgifningsrätten, beräknad

efter medelbeloppet af under aret utelöpande sedlar, bestämmes

så, att under normala räntetider vinst ej uppstår å sedelutgifningsrätten.

I förberörda motion n:o 27 hade motionären föreslagit, att 1897

års riksbankslag måtte erhålla en i så måtto ändrad lydelse, att den

riksbanken genom nämnda lag tillagda rätt att ensam utgifva sedlar

bortfölle.

Som emellertid Riksdagen, enligt i båda kamrarne redan fattadt

beslut, lemnat sagda motion utan afseende, torde det, med hänsyn till

den korta tid — som bekant, intill utgången af år 1903 — under hvilken

de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt ännu kommer att fortvara,

böra anses olämpligt att i lagstiftningen angående bevillningsafgift

af bankbolag med sedelutgifningsrätt vidtaga sådana förändringar som

de i nu föreliggande motion föreslagna.

Vid behandlingen af denna motion har utskottet fäst sin uppmärksamhet

på frågan, i hvilken utsträckning en enskild bank med

sedelutgifningsrätt, hvilken ville afstå denna sin rätt vid annan tidpunkt

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 29 Häft. (N:o 27.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

än vid årsskifte, skulle vara skyldig erlägga den för sedelutgifningen

faststälda bevillningsafgiften.

Denna afgift utgår för närvarande med tio kronor för hvarje tusen

kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under

nästföregående året varit utlemnade i rörelsen, samt indrifves och redovisas

sålunda icke under det löpande året utan först året näst efter det,

för hvilket bevillningen utgöres.

Det synes utskottet icke vara med billighetens fordringar öfverensstämmande,

att en skatt, som ålagts enskild bank för sedelutgifningsrätt,

skall påföras banken äfven för tid, då den icke längre eger sådan rätt

och alltså icke kan tillgodogöra sig den särskilda förmån, för hvilkens

åtnjutande afgiften stadgats. Om, för att taga ett exempel, en enskild

bank afsäger sig sin sedelutgifningsrätt från och med den 1 augusti

innevarande år, skulle, enligt utskottets åsigt, bevillning för sådan rättighet

år 1902 påföras banken, för allenast sju månader af år 1901, med

7/i2 af tio kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens

sedlar, som på en gång under tiden från och med den 1 januari

till och med den 31 juli 1901 varit utlemnade i rörelsen. — Att någon

bevillning sedermera icke skulle utgöras för de bankens sedlar, som

icke företetts till inlösen utan förstörts eller möjligen fortfarande kunde

vara utelöpande, torde ligga i öppen dag.

Och då, med hänsyn till det sätt, hvarpå, enligt hvad ofvan nämnts,

ifrågavarande skatt uppbäres och redovisas, det icke torde vara förenadt

med någon svårighet att beräkna skatten allenast för den del af nästföregående

år, under hvilken sedelutgifningsrätten begagnats, men tvekan

kan uppstå rörande tydningen af nu gällande stadgande i detta

hänseende, har utskottet funnit ett förtydligande af samma stadgande

böra ega rum.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att herr Cederbergs ifrågavarande motion om

ändring i gällande stadganden angående bevillningsafgift

af sedelutgifvande banker icke måtte af Riksdagen

bifallas; samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att till § 3 i

kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter den 2 december

1892, sådant detta lagrum lyder i kongl. kungörelsen

den 10 juli 1893, skall göras det tillägg, utskottets

här nedan intagna förslag utvisar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande A.-o 27.

3

Nuvarande lydelse.

Enskild bank, som eger sedelutyifningsrätt,

skall, förutom bevillning

af fast egendom samt af inkomst,

erlägga en afgift af tio kronor för

hvarje tusen kronor af det högsta

belopp af bankens sedlar, som på

en gång under nästföregående året

varit utlemnade i rörelsen; och är

styrelsen för sådan bank skyldig

att, till upplysning vid denna afgifts

debitering, inom den 15 januari

hvarje år till Kongl. Maj:ts befallfallningshafvande

aflemna en genom

intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande

förordnade ombud

bestyrkt uppgift å nyssnämnda sedelbelopp;

egande Kongl. Majrts

befallningshafvande att efter uppgiftens

erhållande ofördröjligen vidtaga

‘åtgärder för berörda afgifts

indrifning och redovisning.

Utskottets förslag.

Enskild bank, — — — — —

— — — — redovisning.

Afstår sådan bank sin sedelutgifningsrätt

vid annan tidpunkt än vid.

kalenderårs utgång, vare icke skyldig

att af berörda bevillningsafgift erlägga

mera än hvad som belöper på den

del af året, under hvilken sedelutgifningsrätten

utöfvats.

Stockholm den 15 april 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Herr J. Er ömse har begärt få antecknadt, att han af arbete i särskilda

utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:46 Skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande bestämmelser angående bevillning saf gift af bankbolag med sedelutgifningsrätt. a1 i texten