Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i postbefor äring safgiften för inrikes bref.

1901-04-23 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:32, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i postbefor äring safgiften för inrikes bref.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

1

I

N:o 32.

Ant. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 7 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i postbefor

äring safgiften för inrikes bref.

(l:a A.)

Enligt gällande allmänna poststadga af den 9 september 1899,

§ 18 utgör postbefordringsafgiften,

a) för lokalbref,

om brefvets vigt icke öfverstiger 15 gram ........................... 5 öre

om vigten öfverstiger 15 men icke 125 gram ..................... 10 „

om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 15 „

b) för annat inrikes bref

om brefvets vigt icke öfverstiger 15 gram .......................... 10 ,,

om vigten öfverstiger 15 men icke 125 gram ................... 20 „

om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 30 „

Vid 1898 års riksdag väcktes motion med förslag att för vanligt

(d. v. s. ej för allenast lokalbefordran afsedt) inrikes portopligtigt bref

lägsta vigtsatsen måtte höjas från 15 till 25 gram, så att jemväl för

dylikt bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram befordringsafgiften

skulle utgöra allenast 10 i stället för såsom nu 20 öre.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 32.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Dåvarande bevillningsutskottet utverkade Kongl. Maj:ts befallning

till kongl. generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning

i berörda hänseende.

För erhållande af material till denna utredning lät generalpoststyrelsen

vid Stockholms postkontors samtliga vederbörande afdelningar

och filialer under sju på hvarandra följande dagar företaga räkning af

derstädes i första hand postbehandlade vanliga inrikes bref inom angifna

vigtgränser öfver 15 till och med 25 gram; och befans antalet

af sådana bref utgöra 5,799, hvilket antal enligt generalpoststyrelsens

beräkning skulle motsvara för helt år 301,548 stycken. Och då, efter

förhållandena de båda föregående åren, af hithörande försändelser kunde

beräknas från Stockholm utgå 15,2 procent, skulle siffertalet 1,983,868

beteckna det antal för annan än lokalbefordran afsedda portopligtiga

inrikes bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, som under ett

år förekomme till postbefordran här i riket. Fn minskning i postporto

af 10 öre för försändelse af förevarande slag beräknades derför af

generalpoststyrelsen medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af,

i rundt tal, 198,000 kronor. Med afseende emellertid derå, att sjelfva

vigtsatserna för vanliga inrikes bref och loJcalbre? vore desamma, och

likheten derutinnan icke borde rubbas, hade på ofvan angifna sätt

särskildt beräknats jemväl antalet till postanstalterna inkommande lokalbref

vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, hvarvid visat sig, att

dylika kunde antagas förekomma till ett antal af 338,000 för år inom

hela riket. Eu eventuel minskning i befordringsafgiften från 10 till 5

öre för lokalbref i vigt öfverstigande 15 men ej 25 gram skulle följaktligen

enligt generalpoststyrelsens beräkning medföra ytterligare minskning

i porloinkomsterna för år med, i rundt tal, 17,000 kronor. Huruvida

höjning af lägsta vigtsatsen för omförmälda bref skulle komma

att medföra ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref, och

derigenom portominskningen för bref öfver 15 till och med 25 gram i

viss mån motvägas, ansåge generalpoststyrelsen minst sagdt tvifvelaktigt.

Bevillningsutskottet yttrade i sitt häröfver afgifna betänkande, att

afgifterna för postbefordring af bref enligt utskottets åsigt icke kunde

anses höga, och att, såvidt utskottet hade sig bekant, klagomål öfver

storleken af dessa afgifter från allmänhetens sida icke heller i nämnvärd

mån förekommit. Vigtsatsen för bref, som befordras för enkelt

porto, vore här i landet bestämd till samma storlek som enligt gällande,

den 4 juli 1891 afslutade verldspostkonvention funnes stadgad vid postbefordring

af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskildt stadga

någon annan vigtsats för postbefordringen än den, som sålunda i all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. B

mänhet vore gällande, vore ej lämpligt och skulle vid brefvexling med

andra länder medföra olägenheter. På dessa skäl och i anledning af

den minskning i postverkets inkomster, som genom bifall till motionen

skulle förorsakas, hemstälde utskottet, att den enligt poststadgan bestämda

vigtsatsen, högst 15 gram, för bref, som befordras för enkelt

porto, måtte bibehållas oförändrad. Denna hemställan bifölls af begge

kamrarne.

Vid 1900 års riksdag återupptogs frågan i en af herr C. J. Hammarström

väckt motion, hvari hemstäldes, att Riksdagen måtte besluta att

genom skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes

vidtaga sådana ändringar i gällande poststadga, att vigten å vanliga

inrikes bref, som skola befordras för enkelt porto, måtte höjas till 20

gram. Motionären ansåg väl, i likhet med omförmälde motionär vid

1898 års riksdag, att en höjning af nämnda vigtsats borde ske till 25

gram, men då detta förslag icke på något håll tillvunnit sig sympati,

ville motionären nöja mig med att föreslå, det vigten å vanligt bref,

som befordras för ett porto af 10 öre, måtte bestämmas till 20 gram,

hvilket ock föreslagits i en reservation af fyra ledamöter inom 1898 års

bevillningsutskott. Mot detta förslag komme väl den invändningen att

göras, att postverket derigenom skulle gå miste om en inkomst. För

sin del ansåge motionären det icke troligt, att, om förändringeu komme

till stånd, den skulle få så stor inverkan på postverkets inkomst er, men

om postverket derigenom skulle gå miste om ett eller annat tusen kronors

inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse mot den stora fördel,

som genom förändringen bereddes den stora allmänheten. Motionären

ansåge, att postverket, såsom ett statens monopol, väl icke kommit till

stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla för statsverket, utan

dess förnämsta syftemål vore, att gagna rikets invånare, d. v. s. den

stora allmänheten. Äfven om den nu gällande vigtsatsen vid tiden för

dess stadgande varit den mest lämpliga, så följde ej deraf, att den

under alla kommande tider vore den lämpligaste, ty, säga hvad man

ville, så vore en så ringa vigt som 15 gram för ett bref, som åsättes

10 öres porto, för närvarande alldeles för låg i förhållande till de anspråk,

som numera gjort sig gällande i fråga om postpapperets tjocklek;

och tecken tydde på, att man i andra länder börjat känna behof af förändringar

i här angifvet syfte. Så både, enligt hvad som synts i tidningspressen,

i det tyska riket nyligen vidtagits åtgärder till förändring

i härmed föreslaget syfte.

I bevillningsutskottets i anledning af denna motion afgifna betänkande

åberopades den af generalpoststyrelsen gjorda, här ofvan om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

förmälda utredning, och ansåg utskottet på grund af denna utredning,

kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det då framstälda

förslaget skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring

100,000 kronor om året. Den nu stadgade lägsta vigtsatsen af

15 gram vore, yl trade utskottet, i allmänhet fullt tillräcklig för kortare

skriftliga meddelanden, och något behof åt ändrade bestämmelser i detta

hänseende hade, så vidt utskottet hade sig bekant, icke från allmänheten

försports. Sverige hade jemfördt med många andra europeiska

stater, en synnerligen stor utsträckning i förhållande till den glesa

befolkningen, hvilket hade till följd, att svenska postverket måste vidkännas

jemförelsevis stora kostnader och svårigheter för att på ett tillfredsställande

sätt ordna postföringen inom landet. På sålunda anförda skäl,

pch. då postverket icke kunde utan afsaknad vidkännas någon minskning

i sina inkomster, hemstälde utskottet, att herr Hammarströms motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra

Kammaren beslöt att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, huruvida en höjning af maximivigten för vanliga

inrikes bref, som befordras för enkelt porto, kunde ske, samt till

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde

gifva anledning. I anledning af dessa kamrarnes olika beslut hade

frågan för den riksdagen förfallit.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 10, har nu herr

Hammarström ånyo framkommit med förslag i samma rigtning, och

hemställer motionären, i enlighet med Andra Kammarens nyss omförmälda

beslut, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida en höjning i maximivigten

för vanliga inrikes bref, som befordras för enkelt porto, må

kunna ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna

utredning kan gifva anledning.

Motionären erinrar i sin motivering till en början om sin vid

förra årets riksdag väckta motion samt om kamrarnes deröfver fattade

beslut. Härefter anför motionären:

»Då jag förlidet år skref ofvannämnda motion, hade jag icke tillgång

till nödig statistik rörande hit hörande förhållanden i andra länder,

men då frågan förelåg till behandling i Andra Kammaren, lemnade herr

E. Hammarlund i Stockholm, i ett högst intressant anförande värdefulla

upplysningar, hvarur jag härmed citerar några rader om portosatsen i

andra länder. »Det enkla postportot för vanliga bref är hos oss ganska

högt. Det är som bekant 10 öre. I Schweiz utgår enkelt porto för ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

vanligt bref med ett belopp som motsvarar 7,2 öre, i Förenta staterna

med likaledes 7,2 öre, i England 7,5 öre, i vårt grannland Danmark

8 öre, i Tyskland med 8,9 öre och i Osterrike-Ungern 8,9 öre. Sålunda

utgår i alla dessa länder det enkla portot för ett vanligt bref med lägre

belopp än i Sverige. Men trots detta är i alla nu nämnda länder vigten

å ett bref, som befordras för enkelt porto, högre än i vårt land. I

Schweiz får man för dessa 7,2 öre skicka bref af ända till 250 grams

vigt, i Danmark för 8 öre likaledes skicka 250 gram, i Förenta staterna

för 7,2 öre 28,3 gram, i England för 7,5 öre 28,3 gram, i österrikeUngern

för 8,9 öre 20 gram, och detsamma är förhållandet i Tyskland.

Jag frågar då, om det icke kan vara skäl att tänka på en sådan reform

äfven i vårt land.»

I stället för vidare citeringar heder jag att få hänvisa till Andra

Kammarens protokoll 1900, första bandet, n:o 13, sidan 18 och följande.

Då frågan genom Andra Kammarens beslut förlidet år onekligen närmat

sig sin lösning, skall jag icke uppehålla mig vid någon vidare motivering,

utan vördsamt hemställa, att Riksdagen nu måtte besluta i likhet

med hvad Andra Kammaren beslöt förlidet år.»

Då utskottet ansett nödigt att för denna frågas bedömande erhålla

utredning om den verkan såväl i ekonomiskt alseende som ock med

hänsyn till postbefordringen, hvilken, i händelse den ifrågasatta nedsättningen

i postbefordringsafgiften komme till stånd, skulle för postverket

inträda, har utskottet i vederbörlig ordning utverkat Kongl.

Maj:ts befallning till generalpostyrelsen att till utskottet inkomma med

utredning i angifna hänseenden; och har i anledning deraf generalpoststyrelsen

i en den 20 mars 1901 dagtecknad skrifvelse afgifvit

följande yttrande:

»Af ordalagen i ofvan nämnda motion synes framgå, att den åsyftade

höjningen af lägsta vigtsatsen från 15 till 20 gram skulle närmast

gälla bref, som postbefordras från en till annan inrikes ort, så

att för bref af nämnda slag, äffen då de väga öfver 15 men ej öfver

20 gram, befordringsafgiften skulle utgöra allenast 10 i stället för, såsom

nu, 20 öre.

En någorlunda säker beräkning af den ekonomiska verkan för

postverket af en dylik vigtförhöjning har icke kunnat verkställas med

ledning af förut tillgängliga poststatistiska uppgifter.

Tiden har icke heller medgifva anordnande af den fullständigare

statistiska undersökning vid vederbörande postanstalter i riket, som det

väckta förslagets innebörd för postverket i finansielt hänseende kunnat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

gorå önskvärd. Emellertid har, för erhållande af material till den utredning,

som nu skolat verkställas, generalpoststyrelsen låtit vid vederbörande

postanstalter i Stockholm, Göteborg och Malmö under de sista

sju dagarne af februari månad innevarande år företaga räkning af derstädes

i första hand postbehandlade inrikes bref af de slag, hvilka skulle

komma att beröras af den ifrågastälda ändringen.

Under nyss nämnda räkningstid hafva till förberörda postanstalter

inkommit sammanlagdt 6,295 förut ej postbehandlade, för annan än

lokal befordran afsedda, portopligtiga inrikes bref inom angifna vigtgränsen,

öfver 15 till och med 20 gram.

För helt år motsvaras nämnda tal af 327,340.

De poststatistiska beräkningarna för 1899 — det senaste år, för

hvilket en afslutad svensk poststatistik föreligger — utvisa, att under

sagda år blifvit från postanstalterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

tågna tillsammans, expedierade tillhopa 23,8 procent af samtliga portopligtiga

inrikes bref. Med tillämpning af detta procenttal på de silfror,

som nu föreligga, skulle årligen här i riket till postbehandling förekomma

1,375,378 för annan än lokal befordran afsedda, portopligtiga

inrikes bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.

Skulle för sistnämnda antal bref postportot minskas från 20 till

10 öre per försändelse, komme detta att — närmelsevis beräknadt —

medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af kronor 137,537: 8 0

eller, i rundt tal, 137,500 kronor.

Med afseende emellertid derå, att för lokalbref'' sjelfva vigtsatserna

för närvarande äro desamma som för andra inrikes bref och likheten

derutinnan, som tillkommit på grund af Riksdagens år 1884 fattade

beslut, icke lärer böra rubbas, har — på ofvan angifna sätt — särskildt

beräknats jemväl antalet till postanstalterna inkommande lokalbref

vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram, hvarvid visat sig, att

dylika kunna antagas förekomma till ett antal af 258,252 för år inom

hela riket.

Då nu befordringsafgiften för hfkalbref utgör beträffande lägsta

vigtsatsen 5 öre och beträffande näst lägsta vigtsatsen 10 öre, skulle

alltså en eventuel minskning i befordringsafgift från 10 till 5 öre för

lokalbref i vigt öfverstigande 15 men ej 20 gram medföra ytterligare

minskning i portoinkomsterna per år med kronor 12,912: 6 0 eller, i rundt

tal, 12,900 kronor.

I sjelfva verket torde den sålunda beräknade minskningen i portoinkomster

af 137,500 och 12,900 kronor eller tillhopa 150,400 kronor,

få anses, hvad beträffar andra inrikes bref än lokalbref, något för låg,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 2

men deremot, hvad vidkommer lokalbref, i någon mån för hög, det

senare beroende derpå att vid uppgörandet af den kalkyl, enligt hvilken

23,8 procent af alla inrikes portopligtiga bref skulle utgå från Stockholm,

Göteborg och Malmö, tagna tillsammans, icke kunnat göras åtskilnad

mellan lokalbref och andra inrikes bref, samt att tvifvelsutan,

relativt sedt, större antal lokalbref förekommer till befordran just inom

de tre nämnda städerna än inom andra orter i riket.

I postutvexlingen mellan Sverige och Norge samt mellan Sverige

och Danmark (inbegripet Färöarne och Grönland) gälla för bref intill

250 grams vigt lika vigtsatser och befordringsafgifter som i den svenska

inrikes brefvexlingen. Skulle emellertid i Sverige vigtsatserna för bref

böjas, kunna, enligt gällande bestämmelser, motsvarande ändringar vidtagas

i de för mellanriksutvexlingen faststälda vigtsatser. Generalpoststyrelsen

är nu icke i tillfälle att ens närmelsevis angifva det belopp,

hvarmed portoinkomsterna per år skulle än mera minskas, derest postbefordringsafgiften

i Sverige utginge efter 10 i stället för, såsom nu,

20 öre jemväl för alla från Sverige till Norge och Danmark expedierade

portopligtiga bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.

Höjning af vigtsatserna för bref skulle, enligt generalpoststyrelsens

åsigt, icke komma att, i likhet med sänkning af portot, medföra någon

ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref. Den i följd af

lägsta vigtsatsens höjning uppkommande portominskning för bref öfver

15 till och med 20 gram skulle således icke motvägas af höjda inkomster

i följd af en ökad freqvens.

I fråga om behofvet af en dylik böjning af vigtsats tillåter sig

generalpoststyrelsen nämna, till den kraft och verkan det hafva kan,

dels att, såvidt till generalpoststyrelsens kännedom kommit, någon allmännare

önskan i sådant hänseende icke försports, dels ock att i Frankrike,

der statistiska beräkningar öfver postbehandlade brefs vigt verkstälts,

medelvigten per bref befunnits understiga. 10 gram.

Derest lägsta vigtsatsen för inrikes bref samt för bref till Norge

och Danmark blefve böjd från 15 till 20 gram, under det att deremot

för bref till andra främmande länder den lägsta vigtsatsen fortfarande

måste på grund af gällande internationella bestämmelser bibehållas vid

15 gram, komme detta att, verka hinderligt för tjenstgöringen å vederbörande

svenska postanstalter. Af de till postbefordran aflemnade försändelserna

utgöra blefven ett synnerligen stort antal. Och af dessa

. åter hålla de allra flesta den lägsta vigtsatsen, som nu är lika vare sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

brefven äro afsedda för befordran till inrikes eller utrikes orter. Skulle

den lägsta vigtsatsen sättas olika för olika slag af bref, blefve det vid

många tillfällen för postfunktionärerne med svårighet förenadt att,

under brådskande expedition, då en mängd olikartade åtgärder måste

vidtagas med de till behandling förekommande skilda slagen af postförsändelser,

hinna vederbörligen fullgöra den dem, bland annat, åliggande

skyldighet att noga tillse, att genom rigtig taxering och frankering af

bref såväl postverkets som korrespondenters rätt varder behörigen tillgodosedd.

Uti motionen i fråga omförmäles, bland annat, hurusom inom

åtskilliga andra länder den lägsta vigtsatsen för bref är högre i den

inrikes än i den internationella utvexlingen. Bifogade, å generalpoststyrelsens

statistiska kontor upprättade tablå erbjuder jemförelse mellan

de vigtsatser och befordringsafgifter, hvilka inom vissa till verldspostföreningen

hörande länder gälla för fullt frankerade bref, afsedda för

befordran från en till annan inrikes ort. Af nämnda tablå framgår likväl,

hurusom man inom flertalet af ifrågavarande länder låtit sig angeläget

vara att bibehålla lägsta vigtsatsen för bref lika i den inrikes som

i den utrikes utvexlingen. Beträffande åter de länder, i hvilka man

höjt lägsta vigtsatsen för inrikes bref, torde förklaringen dertill kanske

mestadels ligga uti vissa för det ena eller andra landet säregna vigt-,

mynt- eller andra förhållanden; tilläfventyrs har ock i några fall ej

varit utan all inverkan befintligheten af en jemförelsevis talrikare tjenstepersonal

än den, hvaröfver det svenska postverket kan disponera.

Det torde slutligen tillåtas generalpoststyrelsen att, i samband

med hvad styrelsen ofvan anfört, omförmäla, hurusom vid flera verldspostkongresser,

äfven den senaste i Washington år 1897, förelegat till

behandling förslag rörande förhöjning af vigtenheten för bref från 15

till 20 gram, men att dessa förslag ej vunnit erforderlig anslutning.

Att frågan emellertid kommer att återupptagas vid nästa verldspostkongress,

torde kunna antagas.»

Den i generalpoststyrelsens skrifvelse omförmälda tablå finnes

jemväl såsom bilaga fogad vid detta betänkande.

Vidare har utskottet velat till upplysning i saken meddela följande

uppgifter om postverkets inkomster och utgifter under de senaste

åren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 9

År

Inkomster

kronor

Utgifter

kronor

1890 ........................

7,301,784

6,826,081

1891 ........................

7,513,415

7,192,363

1892 ........................

7,787,351

7,305,372

1893 .......................

7,945,605

7,450,514

1894 ........................

8,273,600

7,620,583

1895 .......................

8,548,268

7,717,080

1896 .......................

9,035,371

8,016,794

1897 ........................

9,704,637

8,468,113

1898 ......................

10,310,473

9,390,901

1899 ........................

11,121,371

10,259,599

! 1900 .......................

11,883,965

11,218,386

Den af generalpoststyrelsen lemnade, här ofvan intagna utredningen

gifver vid handen, att ett bifall till det framlagda förslaget skulle

medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring 150,000

kronor. Äfven om detta belopp icke skulle anses större än att detsamma

skulle kunna af postverket undvaras, bör dock icke förbises,

att ökade utgifter möjligen kunna komma att kräfvas såväl till nybyggnader

för postverket som ock för bestridande af posttffenstgöringen,

samt att dessa ändamål äro af större betydelse än åstadkommandet af

en billigare portosats för bref, som väga från och med 15 till och med

20 gram. Den för närvarande bestämda vigtgränsen, eller 15 gram, för

bref, som befordras för enkelt porto, är, såvidt utskottet känner, i allmänhet

fullt tillräcklig för vanlig korrespondens, och den dubbla portosatsen

kan lätteligen undvikas af den, som dervid fäster afseende, genom

användande af lättare papper eller tätare skrift. Någon allmännare

önskan om förändring härutinnan har utskottet icke heller hört framställas.

Härjemte bör märkas, att om maximivigten höjes till 20 gram,

ett stadgande härom i allt fall på grund af internationella bestämmelser

icke omedelbart kan göras gällande i fråga om den utrikes brefutvexlingen,

samt att sålunda en annan vigtsats komme att tillämpas inom

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Sverige än vid den utrikes brefvexlingen, hvaraf säkerligen skulle vållas

ej obetydliga svårigheter.

På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet icke ansett sig

kunna biträda det framstälda förslaget, utan hemställer,

att herr Hammarströms motion om ändring i

postbefordringsafgiften för inrikes bref icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AVALLT.

Reservationer:

af herrar G. Jansson, Lundström, S. M. Olsson, Petri, Hedgren

och Almqvist0 hvilka förenat sig om följande yttrande:

»De upprepade framställningar, som, enligt hvad ofvan nämnts,

framkommit inom Riksdagen, angående en höjning af maximivigten

för bref, som befordras lör enkelt porto, och särskild!- den stora anslutning,

motionärens vid sistlidet års riksdag framlagda förslag erhöll

inom Andra Kammaren, synas gifva vid handen, att denna fråga numera

tillvunnit sig ett allmännare intresse. Enligt ofvanstående utredning

angående såväl storleken af den minskning i postverkets inkomster,

hvilken genom den ifrågasatta åtgärden skulle föranledas, som

ock postverkets finansiella ställning framgår jemväl, att hinder i ekonomiskt

hänseende icke bör möta för berörda åtgärd. Härtill kommer,

att det enligt vårt förmenande kan ifrågasättas, huruvida postbevillningen

bör utgöra en källa till inkomster för statsverket utöfver hvad

som erfordras för betäckande af kostnaderna för ett välordnadt postväsende.

I hvarje fall synes det vara önskligt att för bedömande af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 11

denna fråga erhålla en mera fullständig och omfattande utredning af

alla de förhållanden, som på densamma kunna inverka, än den, som

generalpoststyrelsen kunnat åstadkomma på den korta tid, hvilken nu

stått styrelsen till buds. . . . .„ „ .... ,

På sålunda anförda skäl finna vi oss böra tillstyrka bifall till den

i ämnet väckta motionen samt hemställa förty,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes lata utreda, huruvida

en höjning i maximivigten för vanliga inrikes bref,

som befordras för enkelt porto, må kunna ske, samt

till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna

utredning kan gifva anledning»;

samt af herr Brodin.

Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han af arbete i

särskilda utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling

inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jemförande tablå

öfver de postbefordringsafgifter, hvilka inom de förnämsta till Verldspostföreningen

hörande länder gälla för fullt frankerade vanliga

(ej lokal-) bref, af sedda för befordran till inrikes ort.

Anm. Ifrågavarande uppgifter äro hemtade från arbetet »Die Post im Adlande»

af Otto Sieblist (Berlin 1900) samt, hvad beträffar Tyskland, från tyska postverkets

»Briefposttarif ».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Länder

Yigtsats

Befordringsafgift

I afgångslandets

vigt

I gram

I afgångs- landets mynt

centimes

I öre

Amerikas Förenta Stater

Belgien .........................

Britiska Indien ........

Bulgarien .....................

Canada .........................

Danmark .....................

Frankrike .....................

Grekland ....................

Italien .......................

Japan .......................

Nederländerna ............

Fullt frankeradt vanligt (ej lokal-) bref, afsedt för befordran

till inrikes ort.

1 ounce | 28,3465

15 gram

j Ej öfver V2 tola

lefver V3—IV2 »

» lVs

5,83

5,83 — 17,49

17,49...........

1 ounce

50 kvint

4 mommé

15 gram

28,3465

250

I

15 gram

15 gram

15 gram

15

2 cents

10

10 centimes

7j anna

1 anna

f 1 anna

5

10

10

7,2

7,2

3,6

7,2

7,2

(för hvar vigt åt 1 Va tola eller del deraf

15 centimes

2 cents

10

10,8

7,2

Ej öfver 15 gram

Öfver 15— 200 gram

Öfver 200— 500 »

» 500—1,000 *

» 1,000—1,500 »

Öfver 1,500—2,000 »

8 ö

I

15 centimes

—r-------- e

20 lepta

20 centesimi

3 sen

5 cents

10 »

15 »

20 »

25 »

30 »

20

20

15

10.4

20,8

31,2

41,7

52,1

62.5

10,8

14,4

14.4

10,8

7,5

15

22.5

30

37.5

45

Högsta vigt

1 kg. 8 1 4 gr.

Obegränsad

Obegränsad

Obegränsad

Obegränsad

50 kvint

(250 gr.)

Obegränsad

Obegränsad

Obegränsad

Obegränsad

2 kg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

15

Fullt frankeradt vanligt (ej lokal-) bref, afsedt för befordran

till inrikes ort

Länder

Vigtsats

Befordringsafgift

I afgångslandets

vigt

I gram

I afgångslandets

mynt

I centimes 1 öre

Ej öfver 15 gram

10

ö-------r—

— e

Norge................................

l Öfver 15—125 »

20

l

» 125—500 »

BO

1

Portugal...........................

15 gram

25 reis

12,5

9

Rumänien........................

15 gram

15 barn

15

10,8

Ryssland ........................

1 loth 12,797

7 kopek

28

20,16

Schweiz............................

|

250 gram

10 ce

ntimes

7,2

Serbien............................

15 gram

10 paras

10

7,2

Spanien..........................

15 gram

15 centimos

15

10,8

Storbritannien ................

Ej öfver 4 ounces 113,386

1 penny

10,4167

7,5

Öfver 4 ounces ............

(V, »

5,208

3,75

1 för hvar vigt af 2 ounces eller del

) deraf

l

(56,693 gr.)

Turkiet ...........................

15 gram

1 piastre

23

16,56

Tyskland ........................

1 Ej öfver 20 gram

10 pfennig

12,5

9

\ Öfver 20—250 gram

20 pfennig

25

18

Ungern ............................

f Ej öfver 20 gram

10 heller

10

7,2

1 Öfver 20—250 gram

20 heller

20

14,4

Österrike .......................

1 Ej öfver 20 gram

10 heller

10

7,2

1 Öfver 20—250 gram

20 heller

20

14,4

Högsta vigt

500 gr.

Obegränsad

Obegränsad

160 loth

(5 livrés russes

= 2 kg. 47,5 gr.

250 gr.

1 kg4

kg.

Obegränsad

Obegränsad

250 gr.

250 gr.

250 gr.

Stockholm och kongl. generalpoststyrelsens statistiska kontor den 15 februari 1901.

Rafael Lundgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.