Betänkande, i anledning af väckt motion angående höjning af tullen å elektriska maskiner eller delar deraf.
1901-04-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1901:33, Betänkande, i anledning af väckt motion angående höjning af tullen å elektriska maskiner eller delar deraf.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1901, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående höjning af
tullen å elektriska maskiner eller delar deraf.
(l:a A.)
Elektriska maskiner hänföras vid tullbehandling- till tulltaxerubriken
»Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specifierade» samt
draga följaktligen en tull af 10 procent af värdet.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 79, föreslår nu
herr A. Kempe, att elektriska maskiner eller delar deraf måtte beläggas
med en tull af 20 procent af värdet.
Till stöd för detta förslag anför motionären följande:
»Den svenska elektriska industrien, hvilken födts och utvecklats
under de tvenne sista årtiondena, har härunder haft att glädja sig åt
hvad man kallar »goda tider», det vill säga en särdeles liflighet och
företagsamhet inom affärslifvet. Under dessa gynsamma förhållanden
har denna industri knappast haft någon mera djupgående känning af
den utländska konkurrensen. Då nu emellertid ett bakslag inom verldshandeln
inträffat, har den främmande elektriska storindustrien ej kunnat
finna tillräcklig afsättning för sin i jettedimensioner tilltagna tillverkning,
hvarigenom maskinlagren ökats i hög grad. För att finna en
nödfallsafsättning för dessa kasta derför i synnerhet de tyska och
schweiziska bolagen de lagrade maskinerna till underpris ut i marknaden.
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Md. 28 Höft. (N:o 33.)
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
Att äfven vårt land på senare tid börjat öfversvämmas af detta
utländska fabrikat, framgår bland annat af kommerskollegii underdåniga
berättelser, enligt hvilka införselvärdet af elektriska maskiner utgjort:
för år 1896 kronor 315,685,
„ „ 1897 „ 761,458,
„ „ 1898 „ 892,750,
„ „ 1899 „ 1,737,464.
För år 1900 äro ännu inga siffror tillgängliga, men säkert är, att införseln
derunder stigit i oroväckande grad. Medan sålunda dessa siffror
med all önskvärd tydlighet visa, att beliofvet af elektriska maskiner
inom den svenska marknaden är fullt tillräckligt att sysselsätta den
inhemska tillverkningen, så ådagalägga de också det allt hårdare tryck,
den utländska fabrikationen utöfvar på den inhemska. Under nuvarande
förhållanden, hvilkas art jag sökt antyda, är konkurrensen icke
längre sund — de utländska fabrikaten hafva i många fall utestängt
de inhemska vid uppgörelse af leveranser till och med till staten. Våra
inhemska elektriska verkstäder börja tryckas i så hög grad häraf, att
endast ett ökadt tullskydd synes kunna lemna tillräckliga garantier för
att de skola kunna hålla stånd och ej nödgas nedlägga den vigtigaste
delen af sin fabrikation, nemligen maskintillverkningen. Ett sådant
eventuelt nedläggande skulle beröra icke blott en ganska betydande
personal vid de verkstäder i Stockholm, Göteborg och Vesterås, der
den svenska elektriska industrien hittills hufvudsakligen varit förlagd,
utan medelbart ock dessa samhällen, i synnerhet det sistnämnda, och i
betydande grad den jern- och metallindustri, som förser våra elektriska
verkstäder med material.
Den största faran synes mig ligga deruti, att vår svenska elektriska
industri, som genom svensk uppfinningsförmåga och arbetsskicklighet
redan vunnit så vackra resultat, skulle genom utländsk öfverproduktions
inkastande i vårt land nödgas inskränka sig till en verksamhet af
samma slag som de s. k. svenska filialerna af de utländska elektriska
bolagen, hvilka blott ha till uppgift att leverera och uppsätta sina respektive
bolags utländska fabrikat. Om också en sådan inskränkning
skulle vara af öfvergående art, så är den ytterst farlig under det öfvergångsstadium,
hvari såväl våra kommunikationer som vår industri snart
inträder i och med tillgodogörandet af den hittills obegagnade kraften
i våra vattenfall. Har den inhemska elektriska industrien måst vika
tillbaka för den utländska, just då vi nalkas denna brytningstid, är
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3
fara värdt, att vi sedan blifva fullständigt beroende af utlandet på detta
område.
I samband med uttalandet af nödvändigheten af ökadt- tullskydd
för svenskt elektriskt maskineri bör framhållas önskvärdheten åt att
tullsatserna beräknas efter maskinvigt och ej efter värde, hvilken norm
följes af samtliga nordeuropeiska stater utom Sverige-Norge. Då emellertid
detta med närvarande anordningar å våra tullkammare icke ännu
lär låta sig göra, vill jag inskränka mig till att föreslå en tilläggstull
af 10 procent å värdet af den införda varan utöfver den förutbestämda
af 10 procent. Att en sådan förhöjning icke är orimlig, torde bland
annat framgå af en jemförelse med tullen å jernvägsvagnar. Denna
utgår nemligen med 15 procent af värdet, under det att elektriska
maskiner blott draga 10 procent, oaktadt de utgöra en ojemförligt
finare arbetsprodukt både med afseende på det ingeniörsarbete, som de
representera, som ock med afseende på sjelfva utförandet, hvilket betingar
särskildt intelligent och yrkesskicklig arbetarekår.»
Sedermera har motionären i en till bevillningsutskottet ingifven
skrift upptagit frågan, huruvida icke en ändring i tullsatsen för berörda
varor borde ega rum jemväl i det hänseendet, att varornas vigt i stället
för värdet skulle läggas till grund för beräkningen af tullafgiften, och
har motionären i sådant syfte framstält ett förslag till vigttullar, hvilka
ansetts motsvara omkring 20 procent af värdet, på följande sätt:
för maskinvigt under 50 kg. 150 kronor för 100 kg.
*11
n
från
50
till
200
kg.
80
11
11
11
11
n
ii
11
200
11
1,000
11
40
11
11
11
11
11
ii
11
1,000
11
10,000
11
25
11
11
11
11
ii
ii
öfver
10,000
11
15
11
11
11
11
Då utskottet ansett nödigt att från generaltullstyrelsen erhålla
förslag till den förändring i tulltaxan, som, under förutsättning att
värdetullen å elektriska maskiner eller delar deraf skulle anses böra
utbytas mot vigttull, från tullteknisk synpunkt vore rigtig och lämplig,
har utskottet i vederbörlig ordning utverkat Kongl. Maj:ts befallning
till nämnda styrelse att afgifva sådant förslag.
I anledning häraf har generaltullstyrelsen infordrat utlåtande i
ämnet från packhusinspektionen i Stockholm; och har inspektionen i
skrifvelse af den 15 mars 1901 i sådant afseende yttrat följande. Med
afseende på svårigheten att kunna uppdraga en bestämd gräns mellan
elektriska maskiner och fysiska instrumenter, hvilka senare vore belagda
med en tull af tio procent af värdet, torde, om elektriska maskiner och
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
fysiska instrument er skulle draga sinsemellan olika tull, det ur tullteknisk
synpunkt vara alldeles nödvändigt att i tulltaxan särskildt upptaga,
hvad slags elektriska maskiner som skulle blifva föremål för den
ifrågasatta högre tullbeskattningen, vare sig denna blefve vigt- eller
värdetull; och då inspektionen hade skäl antaga, att motionen egentligen
afsåge dynamomaskiner, elektrometer er och transformatorer, borde enligt
inspektionens förmenande, om vigttull bestämdes, i tulltaxan införas
följande nya rubrik:
»Elektriska maskinerna dynamomaskiner, elektromotorer och trans
-
formatorer :
hela eller i delar, som tillsammans utgöra hel maskin:
för maskin vigt af till och
med 50
kg.
150
kr.
för
100 kg.
11 11
deröfver „ „
„ 200
11
80
11
11
11
11
n 11
11 11 11
„ 1,000
11
40
11
11
11
11
ii n
11 11 11
„ 10,000
11
25
11
11
11
ii ii
öfver............
........ 10,000
11
15
11
11
11
11
delar, som
tillsammans icke utgöra hel maskin
1 .....
100
kr.
20
kr.»
Om deremot den i motionen föreslagna högre värdetullen beslutades,
ansåg inspektionen den nya tulltaxernibriken böra erhålla lydelsen:
»Elektriska maskinerna dynamomaskiner, elektromotorer och transformatorer
eller delar deraf ................................. 100 kronor 20 kronor.»
Men äfven om de nya tullsatserna skulle inskränkas till nämnda
tre slags maskiner, hyste inspektionen stora betänkligheter i fråga om
tillämpningen. Det blefve nemligen för tulltjenstemannen gifvetvis
mången gång svårt eller rent af omöjligt att bestämma, huruvida till
tullbehandling angifna maskindelar tillhörde någon af nämnda maskiner
eller om de tillsammans utgjorde hel maskin, äfvensom att, när flere
maskiner af olika vigt inkomme i delar och på en och samma inlaga
angåfves till tullbehandling, kunna afgöra, hvilka delar som tillhörde
den ena eller den andra maskinen. Dessutom och om vigttull infördes,
försenades tullbehandlingen i hög grad genom varornas upp- och återinpackning,
hvarvid maskindelarne äfven lätt kunde skadas. På hvarje
förtullningsplats måste också anskaffas för ändamålet erforderliga dyrbara
vågar, ehuru dessa på många ställen nog sällan skulle få någon
användning. På grund af hvad sålunda anförts ansåge inspektionen
de föreslagna såväl värde- som vigttullarna olämpliga ur tullteknisk
synpunkt, men om någon af dem skulle införas, gåfve inspektionen för
sin del obetingadt företräde åt värdetullen.
Med öfverlemnande af packhusinspektionens sålunda afgifna ut
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 5
låtande bar generaltullstyrelsen i en den 18 mars 1901 dagtecknad
skrifvelse anmält, att styrelsen för sin del icke funne något att erinra
vid de förslag, inspektionen under den af densamma angifna förutsättning
i ärendet framstält; hvarjemte styrelsen omförmält, att hvad
packhusinspektionen i berörda utlåtande anfört dels rörande nödvändigheten
att, för såvidt elektriska maskiner skulle åsättas en annan
tull än den för andra maskiner och fysiska instrumenter bestämda,
uttryckligen angifva, hvilka maskiner skulle ur tullteknisk synpunkt
betraktas såsom elektriska, dels ock beträffande de svårigheter vid tullbehandlingen
af maskiner och delar deraf, som genom bifall till någon
af de föreslagna åtgärderna skulle uppkomma, blifvit, bekräftadt af sakkunniga
personer, hvilkas mening styrelsen varit i tillfälle inhemta.
Derefter bär i anledning af packhusinspektionens utlåtande till
bevillningsutskottet inkommit ytterligare en skrift från motionären,
deri han, med förmälan, att den af packhusinspektionen föreslagna
specificeringen: dyn am o m a s kin er, elektromotorer och transformatorer,
vore lämplig, yttrat, att i och med denna specificering all svårighet att
uppdraga gränsen mellan elektriska maskiner och fysiska instrumenter
bortfölle, samt vidare mot packhusinspektionens utlåtande erinrat, bland
annat, att elektriska maskiner till största delen inkomme kompletta och
endast mycket stora maskiner i delar; att hvarje sådan del borde draga
den tullsats, som svarade mot dess vigt; samt att den af packhusinspektionen
föreslagna värdetullen för delar, som tillsammans icke utgöra
hel maskin, vore stridande mot principen af vigttull och skulle föranleda
ett kringgående af bestämmelserna om en sådan och att till följd
häraf inspektionens förslag till tulltaxerubrik med tillämpning af vigttullar
borde undergå den häraf betingade ändring.
Öfver införseln af elektriska maskiner saknas statistiska uppgifter
för tiden före år 1894, enär desamma dittills varit sammanförda
med öfriga maskiner, men från och med sagda år utvisas införseln af
följande tabell:
år 1894 ............................ värde kronor 222,215: —
„ 1895 ........................... „ „ 293,176: —
„ 1896 ...................... „ „ 315,685: —
„ 1897........................ „ ., 761,458: —
„ 1898 ..................... „ „ 892,750: —
„ 1899 ............................. „ „ 1,737,464: —
Elektriska maskiner hafva under senare tiden vunnit användning
på många områden och komma säkerligen att erfordras i allt större
utsträckning, särskildt vid tillgodogörandet af vårt lands rikliga vatten
-
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
krafter, en fråga, hvilken för närvarande synes vara föremål för ett
allmännare lifligt intresse. För många industrigrenar är det af stor betydelse
att för skäligt pris ega tillgång till sådana maskiner af olika
slag, och behofvet af dessa maskiner, särskild! mindre elektriska motorer,
blitver allt större i den mån dessa, såsom numera plägar ske, komma
till användning för att, i stället för de förut brukliga axelledningarna, vid
mekaniska anläggningar öfverföra kraft till derinom befintliga olika
maskiner. Om det än kan ifrågasättas, huruvida nu gällande tullsats är
tillräckligt hög för att uppmuntra till anläggning af nya fabriker inom
landet för tillverkning af elektriska maskiner i större omfattning, än
nu eger rum, har utskottet likväl på ofvan anförda skäl ansett försigtiglieten
bjuda att bibehålla berörda tullsats, helst som det ingalunda kan
med någon säkerhet antagas, att den inhemska tillverkningen kan för
närvarande fylla det stora behofvet af dylika maskiner inom landet.
Äfven om utskottet icke i allmänhet kan anse de s. k. tulltekniska
skälen böra tillerkännas bestämmande inflytande vid fastställande af
tullsatser, kan utskottet dock icke underlåta att tillmäta hvad af tullmyndigheterna
i detta afseende blifvit i förevarande fall anfördt en
större betydelse än eljest, enär olika tullsatser, gällande å ena sidan
för elektriska maskiner och delar deraf samt å andra sidan för öfriga
slags maskiner och delar af dessa likasom för fysiska instrumenter,
onekligen komme att medföra svårigheter vid tullbehandlingen, hvilka,
om de än icke kunde sägas vara oöfvervinneliga, dock måste anses särskilt
afsevärda åtminstone på tullplatser, der tillgång till sakkunnigt
biträde icke finnes.
Någon förändring i tullsatsen för ifrågavarande artiklar kan sålunda,
enligt utskottets förmenande, åtminstone icke under nuvarande
förhållanden anses böra ske; och utskottet anser sig förty böra hemställa,
att Riksdagen måtte, med afslag å herr Kempes
motion, besluta, att nu gällande tullsats för elektriska
maskiner eller delar deraf skall bibehållas oförändrad.
Stockholm den 29 april 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVAL!!.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
7
Reservationer:
af herr af Burén, som anfört:
»Jag har icke kommit till annat slut än det, hvartill utskottet
kommit, men med anledning af hvad motionären anfört, ’att de utländska
fabrikaten hafva i många fall utestängt de inhemska vid uppgörelse
af leveranser till och med till staten’, har jag ansett, att utskottet
bort anmärka och ogilla ett sådant förhållande samt uttala den
meningen, att åtminstone staten borde genom exemplets magt lära vårt
folk att förbruka hvad vi sjelfva producera och att sålunda vid anskaffning
af fabrikater för statens räkning företrädesvis gynna det svenska
arbetet, äfven om, genom köp från utlandet, tillfälliga prisnedsättningar
och andra förmåner kunde betingas, i all synnerhet som i de flesta fall
den inhemska fabrikationen ej kan påvisas vara till qvaliteten sämre, utan
tvärtom bättre. Det svenska arbetet får ej uppoffras för det utländska»;
.* ''?!•• i,''t''. r.- A-rtV ''.öi) 4 i-M -,fA. . VA • •
samt af herr G. Jansson mot utskottets motivering.
Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han af arbete i särskilda
utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling
inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.