Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande, Ko 4

1901-04-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1901:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande, Ko 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande, Ko 4.

1

N:o 4.

c;>s -.A!) i-; i! r .5 ;,ri V», /■ ..t; imuAA

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1901, kl. 2 e. m,

. ; . » V: : ''-A. a::Ti H \ P '' VA ''\Ch Vx-iu

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n;o 2,

angående föreslagen utredning rörande af kronan anslagna

ecklesiastika hemman, lägenheter och boställsskogar.

I anledning af tvänne inom Andra Kammaren under nris 75 och 109

väckta motioner har nämnda kammare med bifall till sitt fjerde tillfälliga

utskotts utlåtande, n:o 4, för sin del beslutat, att Riksdagen i skrifvelse

måtte anhålla, det täcktes Ivongl. Maj:t gifva den under den 22 oktober

1897 tillsatta prestlöneregleringskomitén i uppdrag att verkställa en fullständig

utredning angående de ecklesiastika boställen, som blifvit af kronan

till presterskapets eller församlingens understöd anslagna, och de bidrag,

som staten utbetalt till församling för anskaffande af boställe för dess

presterskap, äfvensom att framställa förslag till de förändringar i 1894

års skogsförordning, som genom denna utredning och i öfrigt kunna anses

vara erforderliga, för att förordningen skall fullt öfverensstämma med

löneregleringslagen af 1862 och särskildt med föreskrifterna i denna lags

9 § 1 och 2 mom.

Jemlikt 63 § riksdagsordningen har detta beslut delgifvits Första

Kammaren, som hänvisat ärendet till behandling af sitt första tillfälliga

utskott.

Andra Kammarens utskottsutlåtande meddelar till en början redogörelse

för de båda förberörda motionerna, i hvilka föreslagits, i motion n:o 75,

af herr J. Johnsson i Rollnäs, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Bill. till Biksd. Prof. 1901. S Sami. 2 A fä. 1 Band. 4 Höft, (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 4.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en, så vidt ske

kan, fullständig utredning angående de hemman och lägenheter, som

blifvit af kronan till presterskapets eller församlingens understöd anslagna,

och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande af

boställe för dess presterskap, samt till nästkommande års Riksdag inkomma

med denna utredning», och

i motion n:o 109, af herr O. Emthén, med hvilken herrar W. Styrlander

och A. Sundblad instämt, »att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t gifva den under den 22 oktober 1897

tillsatta prestlöneregleringskomitén i uppdrag att jemväl utreda frågan om

de ecklesiastika boställsskogarnes ursprung och natur samt föreslå de förändringar

i 1894 års skogsförordning, som genom denna utredning och i

öfrigt kunna anses vara erforderliga, för att förordningen skall fullt öfverensstämma

med löneregleringslagen af 1862 och särskild! med föreskrifterna

i denna lags 9 § 1 och 2 mom.»

»Herr Johnsson», yttrar utskottet,» anför till stöd för sin motion hufvudsakligen

följande:

Föreskriften i löneregleringslagen den 11 juli 1862, under hvilka

vilkor inkomsterna från de ecklesiastika boställena kunna öfverfiyttas från

en till en annan församling eller alldeles indragas, hade ofta framkallat berättigad!

missnöje öfver meddelade beslut rörande dispositionen af dessa

egendomars afkastning. Dessa beslut hade nemligen icke grundats på fullständig

utredning, huruvida dessa boställen å ena sidan anskaffats af församlingarne

eller donerats af enskilde eller å andra sidan anslagits af kronan.

Då i förra fallet boställets afkastning måste användas till kyrkliga ändamål

inom församlingen, men afkastningen i senare fallet jemväl kan öfverfiyttas

till annan församling, vore en utredning om boställets natur en nödvändig

förutsättning för ett rättvist beslut rörande dispositionen af afkastningen.

Jordeböckerna från 15- och 1600-talen gåfve vid handen, att ett stort antal

af de ecklesiastika boställena äro skattehemman, som varit påförda grundränta

och kronotionde såsom andra skattehemman. Och kammarkollegii bref den

8 juni och 31 augusti 1686, hvarigenom dessa boställen förklarades skola

upptagas som krono, hade icke kunnat gifva dem krononatur, än mindre

utgöra bevis för, att de blifvit af kronan anslagna.

Ehuru det med afseende på dispositionsrätten af dessa boställens afkastning

varit vigtigt utreda spörsmålet om sättet för boställenas tillkomst,

hade någon dylik utredning aldrig förekommit, hvaremot tid efter annan

förordningar utkommit, som förnärmat församlingarnes och presterskapets

rätt. Ehuru Rikets ständer såväl i skrifvelse den 8 december 1854 påyrkat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 4.

3

rätt för boställshafvare att af de årliga afverkningarne afyttra hvad som

öfverstege boställets behof som ock vid 1856 — 1858 årens riksdag tydligt

förklarat sig anse Kong!. Maj:ts förslag om inskränkning i rättigheten att

begagna prestboställsskogarnes afkastning såsom en ny andlig reduktion och

slutligen i skrifvelse den 25 november 1863 anfört, att en indragning till

kronan af någon del af de ecklesiastika boställenas afkastning kunde anses

såsom ett intrång i presterskapets privilegier, hade genom kongl. förordningen

den 8 maj 1868 och 26 januari 1894 stadgats, att endast, der skogen

står under boställshafvarens vård, eger denne att få andel af afkastningen,

samt att hela afkastningen af s. k. beredningshuggning skall ingå till de

ecklesiastika boställenas skogsfond, hvilket stadgande vore en kränkning

af presterskapets privilegier af den 16 oktober 1723 och grundlagsstridig,

enär kyrkomötet icke blifvit i saken körd!

Denna bestämmelse hade ock haft till följd, att innehafvare af boställe,

hvars skogsareal innehåller 500 tunnland och deröfver, icke erhåller

någon andel i afkastningen af skogen, under det att innehafvaren af ett

boställe med mindre areal skogsmark, då denna skog icke stälts under

domänstyrelsens omedelbara vård, erhåller andel i de medel, som inflyta för

de från samma boställe försålda skogsalster, hvilket vore orättvist, då den

förre dock vore förpligtad att af andra medel betala alla utgifter och onera

för samma skogsmark.

Det vore emellertid obestridligt, att staten anslagit dels hemman och

lägenheter till boställen och dels penningar för inköp af dylika, och det

vore lätt att åstadkomma en utredning härom, då staten vore i besittning

af härför nödigt material.

Föregående årets Riksdag hade ock erkänt, att berättigade erinringar

kunna göras mot kongl. förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket beträffande församlingens och

boställshafvarens rätt i fråga om dispositioner af skogsafkastningen vid de

ecklesiastika boställena.

Herr Emtlién erinrar om sitt vid förra årets riksdag väckta förslag

om en skrifvelse till Kongl. Maj:t om sådan grundlagsenlig ändring af

förordningen den 26 januari 1894, att densamma komme att bringas till

full öfverensstämmelse med prestlöneregleringslagen, hvilket förslag af 1900

års lagutskott afstyrkts hufvudsakligen af det skäl, att frågan om förändring

af 1894 års, förordning i antydda syftet redan kunde anses utgöra

föremål för utredning genom den s. k. prest!öneregleringskomitén. Genom

kamrarnes olika beslut både emellertid frågan ansetts vara förfallen. Dä

det emellertid på goda grunder kunde ifrågasättas, huruvida den önskade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 4.

utredningen kunde verkställas af koinitén utan särskildt uppdrag, men det

vore nödvändigt få till stånd en dylik utredning särskildt för beräkning

af de tillgångar, som finnas tillgängliga för lönernas omreglering, borde

komitén utrustas med befogenhet att verkställa en dylik utredning.»

Härefter öfvergår utskottet till omnämnande af hvad i samma ärende

redan vid tvenne föregående riksdagar förekommit. »Senare delen af berr

Emthéns motion», yttrar det, »innefattar ett ämne, som förut förts på tal i

Riksdagen af herr Olof Jonsson i Hof, hvilkens motion föranledde 1896

års lagutskott att hemställa till Riksdagen om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med anhållan, att sådana ändringar måtte blifva vidtagna i kongl. förordningen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket, att församlingens och boställshafvarens rätt i fråga om

dispositionen af skogsafkastningen vid de eeklesiastiska boställena måtte

blifva i angifna afseenden bättre tillgodosedd, än för närvarande vore

förhållandet.

Ehuru båda kamrarne genom här nedan omförmälda beslut vid 1896

års riksdag förklarade, att eu ändring i omförmälda kongl. förordning vore

i ifrågavarande afseende af behofvet påkallad, kunde de icke komma till

något enigt beslut i frågan, enär Första Kammaren beslöt, att Riksdagen

skulle i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att sådan ändring måtte vidtagas

i förordningen, att, derest innehafvare af eeklesiastiskt boställe till

följd af sådana förhållanden, som omnämnas i sista punkten af 22 § i

förordningen, får vidkännas någon minskning i den honom tillkommande

af kastningen å bostället, han måtte kunna tillerkännas ersättning härför

af de i samma punkt omförmälda medel, hvaremot Andra Kammarens

beslut fick den lydelsen, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar i förordningen, att församlingens och boställshafvarens

rätt i fråga om dispositionen af skogsafkastningen vid de ecklesiastiska

boställena måtte blifva uti de af utskottet påpekade hänseenden

bättre tillgodosedd, än för närvarande vore förhållandet.

Någon sammanjemkning af dessa beslut kunde ej åvägabringas, hvarför

frågan ansågs vara förfallen.

Hon bragtes dock sedermera å nyo på tal af herr Emthén vid förra

årets riksdag, och framhöll han då särskildt i sin motion, att de grunder

och lagbestämmelser, som gifvits af Konung och Riksdag gemensamt och

således äro att hänföra till civillag, icke respekterats af de förordningar,

som under senare tider tillkommit på administrativ väg.

Såsom motionärerna påpeka, erkände ock förra årets Riksdag genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 4. 5

att godkänna lagutskottets principuttalande i denna del, att berättigade

erinringar kunna göras mot det sätt, hvarpå förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket tillgodosett

församlingens och boställshafvarens rätt i fråga om dispositionen af

skogsafkastningen, och att en förändring af förordningen vore nödvändig

såväl med hänsyn till bevisningsskyldiglieten rörande sättet för boställets

uppkomst som till den i förordningens 22 § omförmälda extra afverkning,

för hvars användning stadganden äro meddelade, som synas ej behörigen

tillgodose församlingens och boställshafvarens rätt, men hemstälde utskottet,

att herr Emthéns motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

då frågan kunde anses utgöra föremål för utredning af prestlöneregleringskomitén.

Andra Kammaren fann skälen för frågans undanskjutande

icke tillräckliga, utan biföll herr Emthéns motion, hvaremot Första

Kammaren biföll lagutskottets utlåtande.

, Beträffande de i år väckta motionerna bemärker utskottet, att herr

Johnsson begär allenast en utredning angående de hemman och lägenheter,

som blifvit af kronan till presterskapets eller församlingens understöd anslagna,

och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande

af boställe för dess presterskap, då deremot herr Emthén dels vill hafva

denna utredning att omfatta frågan om alla de ecklesiastika boställsskogarnes

ursprung och natur och dels påyrkar en skrifvelse med begäran om förslag

till erforderliga förändringar i 1894 års skogsförordning, samt att denna

utredning och förslagets uppgörande skall öfverlemnas till den s. k. prestlöneregleringskomitén.

I frågan om förändring af 1894 års skogsförordning anmärker utskottet,

att Riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för behofvet af en

dylik förändring. Särskildt hänvisar utskottet i detta afseende till de delar

af 1900 års lagutskotts motivering, hvilka måste anses ha blifvit godkända

af båda kamrarne, och hvilken motivering har följande lydelse:

Utskottet anser visserligen, i likhet med motionären, berättigade erinringar

kunna göras mot det sätt, hvarpå kongl. förordningen den 26 januari 1894 angående

hushållningen med de allmänna skogarne i riket tillgodosett församlingens

och boställshafvarens rätt i fråga om dispositionen af skogsafkastningen vid de

ecklesiastika boställena. Obestridligt torde vara, att all afkomst, och således äfven

skogsafkastningen af de ecklesiastika boställen, som af vederbörande församling

genom köp eller sammanskott af jord bildats eller som af enskilde donerats till

förmån för pastor i församlingen, bör oafkortadt användas för kyrkliga ändamål

inom samma församling, och denna grundsats finnes, såsom motionären påpekat,

uttalad i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster

den 11 juli 1 862, hvilken förordning af Kongl. Maj:t utfärdades i öfver
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 4.

ensstämmelse med de grunder för reglerandet af näinda inkomster, som blifvit af

Rikets Ständer gillade. Uti förstberörda förordning af den 26 januari 1894 förekomma

åter bestämmelser, som i ganska väsentlig mån hindra tillämpningen af

nämnda grundsats. Enär enligt sagda förordning det fall, att ett boställe ’af

menighet inköpt eller af enskild för ändamålet donerats’, är stäldt såsom undantag

från den allmänna regeln, hvilar bevisningsskyldigheten på den församling,

som på ett dylikt påstående i fråga om sitt boställe grundar anspråk att för sina

kyrkliga institutioner och ändamål få förfoga öfver dess skogsafkastning. Äfven

om eu sådan bestämmelse får anses rigtig och lämplig, måste dock medgifvas,

att åstadkommande af en sådan bevisning just i följd deraf, att de ecklesiastika

boställena merendels tillkommit långt tillbaka i tiden, i allmänhet stöter på betydande

svårigheter, och det kan sålunda lätt hända, att ett boställe, som faktiskt

är doneradt, i fråga om skogsafkastningens användning kommer att likställas med

ett af staten anslaget boställe.

Äfven i andra afseenden äro bestämmelserna i 1894 års förordning mindre

fördelaktiga för församlingens och boställshafvares intressen, särskild! beträffande

den i 22 § omförmälda utverkning, för hvars användning stadganden äro meddelade,

som synas ej behörigen tillgodose församlingens och boställshafvarens rätt,

och det kunde ur denna synpunkt nog föreligga skäl att bringa frågan under

Kongl. Maj:ts pröfning.»

I sammanhang härmed erinrar utskottet, att prestlöneregleringslagen

af den 11 juli 1862 föreskrifver i £ 9 mom. 1, att inkomster, hvilka tillfalla

presterskapet derigenom — — — att hemman blifvit till följd af

bidrag af församlingen till löneförbättring åt presterskapet anskaffadt, icke

få till aflöning af annan församlings prest användas, och i mom. 2, att

inkomsten af bostadsboställen — hvarmed tydligen förstås sådana boställen,

som af prest bebos och brukas -— icke må från en till annan församling

öfverflyttas.

»Då det motiv», fortsätter härefter utskottet, »som af förra årets lagutskott

anfördes för yrkandet om utslag å motionen, eller att den s. k. prestlöneregleringskomitén

torde få anledning att upptaga jemväl denna fråga

till bedömande och pröfning, enligt hvad utskottet inhemtat icke eger giltighet,

helst komitén icke torde anse sig befogad att företaga den utredning

om boställenas natur, som synes böra föregå förslaget till förändring

af 1894 års förordning, anser utskottet, att fullt talande skäl för eu utredning

förefinnas. Och då prestlöneregleringskomitén fått *i uppdrag att

åstadkomma utredning och förslag beträffande ändrade grunder för présterskapets

aflöning m. m. och således har att taga i öfvervägande allt, som

rörer presterskapets aflöningsförhållanden, synes'' det vara lämpligast, att

denna komité jemväl utrustas med befogenhet att företaga denna utredning,

förutan hvilken intet fullständigt förslag till prestlönernas reglering torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Ko 1) Utlåtande, N:o 4.

kunna åstadkommas, helst det ju för hela frågans bedömande är nödvändigt

att få utredd frågan om Indika prestboställen som tillhöra kronan och

Indika som tillhöra församlingarne, hvilken fråga alldeles uppenbart öfvar

inflytande på frågan om rätten till dispositionen af boställenas afkastning

och, framför allt, om denna afkastning kan användas utom den församling,

inom hvilken bostället är beläget.

Beträffande utredningens omfång, synes det utskottet, som om det för

frågans bedömande vore tillräckligt, om undersökningen endast afsåge att

få utredt, hvilka prestboställen, som blifvit af kronan anslagna, och de

bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande af sådana boställen,

enär staten gifvetvis icke kan ha berättigade anspråk på andra

boställen än dem kronan anslagit.

En sådan utredning bör ock vara jemförelsevis lätt att åstadkomma,

enär staten har i sin ego härför erforderliga handlingar.

Det synes ock utskottet vara sjelfkärt, att, om denna utredning skall

få någon praktisk betydelse, komitén bör utrustas med befogenhet att

framställa förslag till sådana förändringar af 1894 års förordning, att densamma

bringas till öfverenstämmelse med de grunder, som af Riksdagen

faststälts för prestboställena, och hvilka finnas uttalade i löneregleringslagen

af 1862.»

❖

*

*

Vid bedömande af den föreliggande frågan har Första Kammarens ti 11 flin i ga

utskott funuit den föreslagna utredningen vara af behofvet påkallad. Blott

på sådan väg torde det missnöje, om hvilket motionerna tala, kunna afvecklas,

enär detsamma antagligen i ganska många fall har sin grund i bristfällig

insigt om vare sig kronans eller församlingarnas rätt till här ifrågavarande

ecklesiastika boställen. Och då härvid vunna resultat kunna komma,att

utöfva inflytelse å vissa bestämmelser i 1894 års skogsförordning, må ju

skål förefinnas för tillstyrkande af bifall till medkammarens beslut äfven i

denna del.

Men beskaffenheten af denna utredning synes utskottet göra föga

lämpligt att förorda dess anförtroende åt prestbol eregleringskom i ten. Det

arbete, de undersökningar, utredningen lärer påkalla, torde icke kunna

utföras åt eller genom andra än vederbörande administrativa embetsmyndigheter,

och dessutom kräfva eu tid, af hvilken komiténs arbetsuppgift i öfrig!

icke bör göras beroende. Skulle ock ett samband finnas emellan utredningens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 1) Utlåtande, N:o 4.

och komiténs slutliga resultat, lärer detta icke komma att af Kongl. Maj:t

lemnas ur sigte; och har utskottet af dessa grunder ansett lämpligast, att

Riksdagen icke uttalar någon åsigt om åt hvem utredningsuppdraget kan

böra anförtros, utan, såsom ock i herr Johnssons motion föreslås, lemnar

åt Kongl. Maj:t att härom efter pröfning af omständigheterna sjelf besluta.

På grund af hvad sålunda anförts, finner sig utskottet böra hemställa,

det Första Kammaren, med anledning af Andra Kammarens i ärendet fattade

beslut, måtte för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa en fullständig

utredning angående de ecklesiastika boställen, som blifvit

af kronan till presterskapets eller församlings understöd

anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till församling

för anskaffande af boställe för dess presterskap,

äfvensom att framställa förslag till de förändringar i

1894 års skogsförordning, som genom denna utredning

och i öfrigt kunna anses vara erforderliga, för att förordningen

skall fullt öfverensstämma med löneregleringslagen

af 1862 och särskild! med föreskrifterna i denna

lags 9 § 1 och 2 mom.

Stockholm den 18 april 1901.

På utskottets vägnar:

1 !

L • ‘ •''i,‘ . 1" tri?*.»- , t :Pi v-i .KM ■-‘-■i Un.a i ''

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Boktryckeri, 1901

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.