Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maf.t i fråga om ändring i sättet för verkställande af dödsstraff.

1901-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1901:1, Skrifvelse till Kongl. Maf.t i fråga om ändring i sättet för verkställande af dödsstraff.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ant till Riksd. kansli den 18 mars 1901, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maf.t

i fråga om ändring i sättet för verkställande af dödsstraff.

I eu af herr A. von Möller inom Första Kammaren väckt motion

n:o 6, som till utskottet öfverlemnate, föreslår motionären, att Riksdagen

ville i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes taga under ompröfning, huruvida icke sådan ändring i sättet för

dödsstraffets verkställande kunde stadgas, att det komme att ske med

användande af fallbila.

Innan utskottet går att återgifva de af motionären till stöd för

hans hemställan anförda skäl, hvilka till en del hänföra sig till förut i

denna fråga inom Riksdagen uttalade åsigter, torde utskottet böra i ett

sammanhang redogöra för hvad derutinnan tillförene förekommit.

Uti lagkomiténs år 1832 tryckta förslag till allmän kriminallag

hade straffbalkens 2 kap. 2 § 1 punkt följande lydelse: »Lifsstraff skall

offentligen verkställas genom halshuggning med fallbila», och detta stadgande,

som af högsta domstolen lemnades utan annan anmärkning än

att ordet »lifsstraff» föreslogs ändradt till »dödsstraff», bibehölls med

denna förändring jemväl i det af samma komité år 1839 afgifna förBih.

till Riksd. Prof. 1901. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 1.

nyade förslag till kriminallag, innefattande de förändringar, som komitén

efter inhemtandc af yttranden öfver förslaget funnit sig vid slutlig granskning

af detsamma böra deri införa.

Valet af ett dylikt verkställigketssätt — yttrar komitén i motivema

till berörda lagförslag —- hade föranledts af den genom erfarenheten

nogsamt utrönta osäkerheten af halshuggning med handbila eller

yxa, hvartill komme, att man dymedelst undginge att låta den ena menniskan

verka till annans aflifvande så omedelbart, som dittills skett.

I lagberedningens år 1844 afgifna förslag till strafflag upptogs

deremot ej något stadgande beträffande sättet för dödsstraffets verkställande

och angafs i motiverna orsaken härtill vara att »man trott sådan

föreskrift kunna i lagen umbäras.» Häraf torde den slutsats få dragas,

att, enligt lagberedningens uppfattning, rätten att utfärda bestämmelser

i berörda hänseende folie inom området för Ivongl. Maj:ts befogenhet att

besluta i administrativa ärenden.

Vår nu gällande, på ofvannämnda förarbeten grundade strafflag

upptog ursprungligen lagberedningens stadgande om dödsstraffs verkställande.

Vid föredragning å riddarhuset af 2 kap. 2 § af lagförslaget uppträdde

dåvarande justitiestatsministern friherre Louis de Geer och yttrade,

sedan han yrkat bifall till lagutskottets förslag i denna del, att det ohyggligaste

i det nuvarande sättet för verkställigheten af dödsstraffet vore för

hans känsla, att halshuggningen skedde med menniskohand, och han

skulle derför företrädesvis hafva önskat anbefallandet af guillotinen.

Det dröjde ej heller längre än till näst derpå följande riksdag,

1865—1866 års, förrän frågan ånyo upptogs till behandling. I en motion

hos ridderskapet och adeln yrkade nemligen herr C. Treffenberg

den förändring i nyssberörda lagrum, att dödsstraff skulle verkställas

»medelst fallbila eller s. k. guillotine». Han uttalade i motionen sin

förvåning deröfver, att vid strafflagens antagande ingen protest höjts mot

den råhet, som midt inne i det nittonde seklet bjöde menniskokraftens

användande vid det fasansfulla straffet, och det syntes honom som borde

både vedersakare och förfäktare af dödsstraffet komma öfverens derom,

att sjelfva sättet för straffets verkställande utgjorde en skam för en civilisation,

som läte den ena menniskans hufvud falla för hugget af den

andras svigtande hand. Man hade §agt, yttrade motionären vidare, att

statens majestät uppenbarade sig mest imposant i dödsstraffet, men vore

det så, borde man åtminstone tillse, att intrycket häraf icke förrycktes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

vid straffets utförande, som i dess dåvarande form kränkte icke blott den

estetiska utan äfven den moraliska känslan; anmärkande ban slutligen,

att det ofta inträffat, att lifdömda genom skarprättarens osäkert måttade

bugg blifvit i bokstaflig mening slagtade på galgbackarna.

Vid remissen af nämnda motion upplyste lagutskottets mångårige

ordförande, grefve Eric Sparre, att vid behandling af strafflagsförslaget

inom lagutskottet under derförutgångna riksdag bos utskottets medlemmar

förefunnits samma obenägenhet mot det nuvarande sättet att verkställa

dödsdomar som motionären uttalat, men, med erkännande af guillotinens

företräden, både utskottet dock funnit dess minnen allt för ohyggliga för

att utskottet skulle hafva velat påyrka denna inrättnings användande vid afrättningarna.

Det hufvudsakliga skälet mot antagandet af ett annat sätt

än det dittills brukliga för dödsstraffets verkställande både emellertid varit

den inom utskottet rådande förhoppningen att snart få se detta straff

upphäfdt.

Uti lagutskottets utlåtande öfver herr Treffenbergs motion hänvisades

till lydelsen af det i motionen afsedda lagrummet, som i afseende å dödsstraffets

verkställande stadgade allenast, att det skulle ske offentligen och

genom halshuggning, i följd hvaraf någon lagförändring icke ansågs erforderlig

rörande användande af fallbila, hvarom beslut kunde i administrativ

väg meddelas, vid hvilket förhållande och då, på grund af den nya

strafflagen, tillämpandet af dödsstraff syntes komma att blifva allt mer

sällsynt, utskottet funne anledning icke då föreligga att hos Kong!. Maj:t

göra framställning i motionens syfte.

Vid behandlingen hos ridderskapet och adeln af detta utlåtande

begagnade motionären tillfället att ytterligare betona och vidare utveckla

de skal, han för förändringen i motionen anfört. Han hade trott en

dylik motion endast behöfva väckas för att bifallas; ensamt vanlig barmhertighet

kräfdes för afskaffandet af det brukliga tillvägagångssättet som,

i följd af den osäkerhet hvarmed detsamma vore förenadt, innefattade

en omensklighet både emot bödeln och delinqventen; att exekutioner kunde

verkställas med grannlagenhet för deras känslor, som voro utsedda till

domens verkställare, utvisade förfarandet vid fusiljeringar inom franska

armén, dervid halfva antalet gevär laddades skarpt och andra hälften

med löst krut, hvarefter lottning skedde, på det att ingen skulle veta

hvem som träffat; och anmärkte motionären, hvad anginge den uppgiften att

fallbilans användande skulle visat sig osäkert, att han vore öfvertygad om

att vid jemförelse mellan antalet exekutioner, som misslyckats vid an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

vändande af fallbila, och dem, hvilkas misslyckande förorsakats af handyxans

osäkra hugg, utslaget skulle utfalla till förmån för fallbilan.

Herr Knut Olivecrona, medlem af lagutskottet, yttrade vid samma

tillfälle, att utskottet ansett det mindre välbetänkt att i Sverige införa

guillotinen, emedan man befarat, att hos allmogen ett synnerligen skarpt

missnöje skulle göra sig gällande mot exekutioner, som erinrade om

franska revolutionen och dess sorgliga minnen; dessutom medförde detta

instrument icke någon absolut säkerhet, utan hade man sig bekant flera

fasaväckande exempel på misslyckade exekutioner.

Med 27 röster mot 26 blef hos ridderskapet och adeln, med afslag

å utskottets förslag, motionen bifallen.

De öfrige stånden åter biföllo utan öfverläggning lagutskottets

hemställan.

Vid 1877 års riksdag, då beslut fattades om ändring af strafflagens

2 kap. 2 § till dess nuvarande lydelse, väcktes i Andra Kammaren af

herr O. Westerdahl motion om ändring af berörda lagrum, jemväl i så

måtto, att dödsstraffet skulle verkställas medelst fallbila, såsom skäl hvarför

anfördes, att nuvarande sättet för berörda straffs verkställande vore

vidrigt för menskliga känslor samt att vid afrättningar förekommit flera

upprepade hugg med handyxan, hvarigenom den lifdömde tillfogats ytterligare

straff, utöfver det hvartill han blifvit dömd.

Lagutskottet vid sistnämnda Riksdag ansåg det icke kunna bestridas,

att flere skäl talade för en förändring uti ifrågavarande hänseende.

Dödsstraffets verkställande på ett säkert och snabbt sätt vore

otvifvelaktigt mera betryggad t, då en maskin användes, än då det vore

beroende på kallblodigheten och kraften hos en skarprättare, och man

kunde för öfrigt tänka sig svårighet kunna uppstå att erhålla fullt lämplig

person, som vore villig åtaga sig uppdraget. Men utskottet afstyrkte emellertid

bifall till motionen af enahanda skäl, som 1865—1866 årens Riksdags

lagutskott, eller på den grund, att, då frågan kunde af Kongl. Maj:tafgöras

på administrativ väg, densamma icke lämpligen kunde göras till

föremål för stadgande i strafflagen.

I Första Kammaren bifölls lagutskottets omförmälta utlåtande utan

öfverläggning.

Andra Kammaren biföll jemväl utskottets hemställan, dock efter

omröstning, som utföll med 79 röster för berörda hemställan och 73

röster för motionens återförvisande till utskottet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5

Under åberopande af friherre De Geers ofvanberörda yttrande samt

frågans behandling vid 1865—1866 samt 1877 årens riksdagar, anför

nu motionären, att 24 år förflutit sedan Riksdagen senast uttalat sig i frågan

utan att någon åtgärd i den önskade rigtningen vidtagits oaktadt det upplepade

gånger skulle inträffat, att vid afrättningar skarprättaren först vid

andra eller tredje hugget med handbilan förmått skilja hufvudet från

bålen; att så länge dödsstraffet.dess värre ansåges böra bibehållas och

tillämpas, borde hänsynen till såväl skarprättaren som deliqventen ovilkorligen

kräfva en förändring af straffets verkställande på ett mera säkert

och mindre grymt sätt; att staten icke hade någon rätt att öka den dömdes

dödsångest med fasan för möjligheten af exekutionens misslyckande; och

att motionären, på grund häraf och med antagande att Kongl. Maj:t

på administrativ väg kunde föranstalta om en förändring af sättet för

dödsstraffets verkställande, ansåge tillräcklig anledning föreligga att ånyo

fästa Kongl. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet på denna fråga.

Då utskottet nu går att yttra sig i denna fråga, kan utskottet ej

underlåta framhålla att, enligt hvad ofvanstående redogörelse utvisar, de

män som under ett hälft sekel och derutöfver i mera framstående grad

medverkat till straffrättens utveckling i vårt land, med sällspord enstämmighet

erkänt vigten af de skäl som tala för dödsstraffets verkställande

medelst fallbila. Att giltigheten af dessa skäl blifvit erkänd äfven utom

vårt land, framgår af den utsträckning användandet af detta verktyg

\ unnit äfven utanför Frankrike i de länder der halshuggning bibehållits

såsom dödsstraff. Så har, enligt hvad utskottet inhemtat, dylikt exekutionssätt

blifvit infördt i Rhenprovinserna år 1818, och derefter jemväl

i Daimstadt, Sachsen, Bayern, Baden, Weimar, Schvvarzburg-Sondershausen,

ICoburg-Gotha, Hannover, Wiirtemberg, Baden, hvarjemte detsamma

sedan dödsstraffet återinförts i kantonen Freiburg, blifvit derstädes

år 1895 lagstadgadt.

Äfven för utskottet synas dessa grunder, hvilka kort och klart

äro angifna i lagkomiténs ofvan berörda yttrande, vara afgörande. Att

de icke hittills gjort sig gällande i vårt land, har uppenbarligen icke

berott på underkännandet af deras värde, utan lärer den obenägenhet,

som yppat sig. mot vidtagandet af den ifrågasatta förändringen, dels

haft sin orsak i de länge närda förhoppningarne om dödsstraffets snara

afskaffande, på grund hvaraf med närmare bestämmelser om detta straffs

verkställande synts kunna anstå, dels varit att söka i känslan af det motbjudande

i att använda ett verktyg, hvars blotta namn väckte erinringar

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotta (ti:o 2) Utlåtande N:o 1.

om missbruk vid dess användande. Men en Senare tids erfarenhet lemnar

ej stöd för förhoppningarna om dödsstraffets snara afskaffande. Och

hvad de minnen och intryck beträffa, hvilka öro förenade ined fällbilas

användande, kunna desamma, huru förklarliga de än må vara, icke

tillerkännas bestämmande inflytande gent emot de starka objektiva skäl,

som här föreligga för en motsatt uppfattning. Ett verktyg kali ej förkastas

allenast på den grund, att det en gång blifvit, låt vara svårt,

missbrukadt. -— Med rätta har i öfrigt blifvit anmärkt, att frågan om sättet

för dödsstraffets verkställande är en kulturfråga lika väl som frågan

om detta straffs upphörande, och det lär icke kunna bestridas att det

föreslagna sättet för exekutionen, som i hvarje fäll måste anses gifva

större visshet för densammas säkra och snabba utförande än det nu använda,

vore att beteckna såsom ett framsteg i humanitet.

I)å denna fråga, som vid upprepade tillfällen skjutits till framtida

afgörande, nu åter på grund af den väckta motionen kommit rindet öfvervägande,

har utskottet, som delar motionärens uppfattning derom att

det tillkommer Kong!. Maj:t att på administrativ väg besluta angående

sättet för halshuggnings verkställande1, icke kunnat undgå att, i öfverensstämmande

med hvad ofvan är anfördt, gifva motionärens framställning

det stöd, som utskottets tillstyrkande kan innefatta, och får i enlighet

dermed hemställa,

att Första Kammaren ville för sin de! besluta,

att Eiksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,

huruvida icke sådan ändring i sättet för dödstraffs

verkställande borde vidtagäs att fallbila dervid kömme

att användas.

Stockholm den 18 mars 1901.

På utskottets vägnar:

C. NOKDENFALK.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1901;

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.