Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.

1901-03-18 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1901:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1901, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i

anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion

af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.

I anledning af en inom Andra Kammaren af herr S. H. Kvarnzelius

väckt motion, n:o 72, har Andra Kammaren, med bifall till dess andra

tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, för sin del beslutat, att Riksdagen

skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta

utreda, huruledes verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot

afliden person skulle kunna åstadkommas, så ock på hvilka vilkor ersättning

för dylik desinfektion kunde af statsmedel utbetalas, samt att Kongl.

Maj:t derefter ville för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser i

nämnda syfte.

Jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen har detta beslut delgifvits

Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:

Motionären framhåller, att lungsotens snabba utbredning bland vårt

folk innebär en så stor fara, att det torde vara på tid, att allvarliga åt
Bih.

till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft. (N:o 2.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

gärder vidtagas till hämmande af dess förödande verkningar; han påvisar

vidare, att inga lagbestämmelser finnas mot lungsots spridning, oaktadt

vetenskapen till fullo bevisat denna sjukdoms smittosamhet, och påyrkar

derför slutligen lagstadgadt planmessigt motarbetande af lungsoten. Han

tilltror sig visserligen ej att kunna anvisa bästa vägen till detta mål, men

har dock ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på den vigtiga

frågan.

Det förhållandet, att qvarlåtenskap efter i lungsot afliden person

ofta försäljes till allmänheten på offentlig auktion, hvarigenom smittan

sprides, har synts motionären gifva anvisning på en utgångspunkt för ett

planmessigt bekämpande af lungsoten, och detta är desinfektion af sådan

qvarlåtenskap. Han ifrågasätter derför dylik desinfektions påbjudande i

lag. Ett sådant lagstadgande föranleder emellertid kostnader, hvilka måste

bestridas antingen af sterbhuset, kommunen eller staten. Det förut genom

kostnaderna för en måhända långvarig sjukvård hardt betungade sterbhuset

anser han lika litet som kommunerna (i allmänhet de svagaste och

fattigaste) böra vidkännas dessa kostnader. Derför skall enligt motionärens

meningo ersättning för sådana kostnader lemnas af statskassan.

Aren 1898 och 1899 har herr Johannes Nilsson i Sorröd i Andra

Kammaren väckt motioner, innehållande yrkanden på skrivelser till Ivongl.

Maj:t att låta utarbeta förslag till vissa i motionerna angifva lagbestämmelser

mot lungsotssmittans spridning. 1 1898 års motion (n:o.42) begär

han, »att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse till Ivongl.

Maj:t anhålla om bestämmelser om förbud mot försäljning å auktion eller

spridning på annat sätt af kläder, möbler m. m. efter personer, som aflidit

af lungsot, förrän fullständig desinfektion derå blifvit verkstäld», och i

motionen af 1899 (n:o 184), »att Riksdagen i underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes, efter medicinalstyrelsens

hörande, låta utarbeta ett förslag om bestämmelser vid försäljning å auktion

eller på annat sätt spridning af i lungsot afliden persons tillhörigheter, så

att det helsovådliga härigenom undvikes och smittoämnen icke uppsåtligen

spridas».

1898 års tillfälliga utskott n:o 3 sade sig varmt uppfatta motionens

behjertansvärda syfte, men trodde, att åtgärder i detta syfte redan igångsatts

på flera ställen i landet på grund deraf, att vår nuvarande helsovårdsstadga

berättigar vederbörande att föranstalta om smittrening och andra

åtgärder i samma rigtning. Utskottet ansåg dock, att tillräckliga förutsättningar

på många orter saknas för de föreslagna bestämmelsernas tilllämpande.

Till sist uttalade utskottet emellertid den förhoppning, att

Kongl. Maj:t i en snar framtid, efter att hafva låtit utreda, huru tuber
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

o

kulosens utbredning kraftigast skall kunna motarbetas, för Riksdagen

komme att framlägga förslag i detta hänseende, hvarefter utskottet dock

hemstälde, att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att motionen

för närvarande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket

ock blot'' Andra Kammarens beslut.

År 1899 påpekade utskottet, att motionären ändrat sin motion så,

att nu ej yrkades förbud mot försäljning eller spridning af lungsigtiges

efterlemnade effekter, utan endast anhölles om utarbetande af förslag till

bestämmelser för hvad i ifrågavarande ‘hänseende skulle kunna göras. I

första hand begärdes utredning, och härutinnan ansåge utskottet skäligt att

gå motionärens önskan till mötes. Vanligaste sättet för lungsotens spridning

är ju, att de lungtuberkulösas upphostningar intorka på kläder, möbler

och andra föremål och sedan genom nötning blandas med dammet, som

derefter inandas af friska menniskor, hvilka derigenom smittas. Tuberkelsmitta

sprides emellertid äfven derigenom, att friska personer inflytta i

lägenheter, som af tuberkelsjuke nedsmittats, innan dessa lägenheter smittrenats,

att förorenade effekter af ännu lefvande lungsotssjuka personer

öfvergå i annans ego, att födoämnen, som innehålla tuberkel baciller, förtäras,

innan dessa blifvit dödade o. s. v. Utskottet hade önskat, att äfven

sådana orsaker till tuberkulosens spridning blifvit i motionen beaktade.

Utskottet uttryckte dock den förhoppningen, att, om Kongl. Maj:t komme

att taga den af motionären omnämnda saken i öfvervägande, Kongl. Maj:t

ej skulle låta utredningen stanna dervid, utan äfven låta utreda, på hvilka

andra sätt tuberkulosens utbredning bäst skulle kunna motarbetas. Både

Konung och Riksdag hade visat sig lifligt behjerta, att hvad som kan

göras också bör göras för att motarbeta den förfärliga sjukdomen. Utskottet

hemstälde till sist, att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl.

Maj:t låta utreda hvad som skulle kunna göras för att förhindra, att

tuberkulos utbredes efter i sådan sjukdom aflidne personer, derigenom att

deras nedsmittade tillhörigheter spridas bland allmänheten; och att Kongl.

Maj:t sedan till Riksdagen täcktes framlägga förslag till bestämmelser i

nämnda syfte».

Andra Kammaren beslutade i enlighet härmed.

Första Kammarens tillfälliga utskott, som fann frågan synnerligen

beaktansvärd, erinrade dock om vissa svårigheter vid verkställandet af den

ifrågasatta åtgärden och föreslog, att Första Kammaren icke måtte biträda

Andra Kammarens beslut. Vid votering segrade detta utskottets förslag

med endast en rösts öfvervigt, och frågan förföll för den gången.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Ehuru lungsot varit känd sedan allra äldsta tider och man naturligtvis

gjort allt för dess bekämpande, fortfar denna förfärliga sjukdom

dock ännu alltjemt att vara ett folkens gissel och utgör särskildt för vårt

land en verklig nationalfara. I vissa trakter af landet är man ytterligt

rädd för lungsotssmittan och söker sjelfmant vidtaga alla möjliga skyddsåtgärder

mot densamma, under det att man deremot på andra håll visar

en förundransvärd likgiltighet och lojhet för denna angelägenhet. Under

långa tider torde nog åtskilliga epidemier, såsom kolera, koppor och andra,

hafva helt och hållet undandragit lungsoten, som har ett mera smygande

förlopp, den allmänna uppmärksamheten, och detta fastän sistnämnda sjukdom

årligen krafvel’ flera offer än någon af de förut nämnda farsoterna

på en gång bortryckt. Lungsotens förmenta egenskap att under alla förhållanden

vara obotlig har säkerligen ock bidragit till att man ej vidtagit

åtgärder mot densamma, och detta torde förklara det sakförhållandet, att

sjukdomen ej finnes uttryckligen och särskildt nämnd i vår helso vårdsstadga,

hvars föreskrifter mot smittosamma sjukdomar i allmänhet dock

till en del torde kunna tillämpas äfven på lungsot, men ej medgifva ett

så allvarligt och kraftigt ingripande som önskligt vore. I senare tid, och

särskildt sedan tuberkelbaciilen på 1880-talet upptäckts, har man emellertid

öfverallt på allvar ta,git i tu med tuberkelsjukdomarne. Konung och

Riksdag hafva här i landet vidtagit mycket kraftiga åtgärder till sjukdomens

bekämpande genom inrättande af storartade sanatorier, hvarest

den rationellaste vård lemnas de redan af sjukdomen angripna. Tyvärr

torde nog dessa dyrbara sanatorier snart visa sig otillräckliga att rymma

det stora antalet lungsotspatienter. Genom inrättandet af dessa sanatorier

har man dock säkerligen slagit in på en rigtig väg, då det gäller sjukvärden.

Till förebyggande af sjukdomens spridning bär man ännu ej gjort

mycket, och det som gjorts har uträttats på enskildes eller kommuners

initiativ. Utskottet anser, i enlighet med uttalanden af flere bland vårt

och andra lands förnämsta auktoriteter på läkarevetenskapens område, att

trångboddhet, inneboende i osunda, fuktiga och solfattiga bostäder, inandning

af förskämd luft, otjenlig och otillräcklig föda, bruk af berusande

drycker, kroppslig och andlig öfveransträngning in. in. äro egnade att försvaga

motståndskraften och öka mottagligheten för sjukdomen. Det är

likaledes otvifvelaktigt, att de sedan urminnes tider för lungsotssjukes

behandling använda naturliga och enkla medlen: ren luft, stärkande föda,

väl afpassad hvila och kroppsrörelse, bad m. in. äfven äro de bästa medel

att förekomma lungsotssmitta. I öfverensstämmelse med den gamla väl

kända regeln: »bättre förekomma än bota» torde våra statsmagter och

kommunalmyndigheter här hafva ett vidsträckt fält för välsignelsebrin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 5

gande verksamhet. Ett af de bästa hittills praktiserade sätt att förebygga

lungsotssmittans spridning torde vara desinfektion af de lungsigtiges

effekter och framför allt af deras bostäder, och fastän nu förevarande

motion i så måtto synes utskottet ofullständig, att i densamma endast

talas om »verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden

person»,, torde detta ej utgöra något hinder för att beslut fattas i enlighet

med motionärens yrkande. Ty i likhet med 1899 års utskott tror äfven

det nuvarande, att, om Riksdagen beslutar en skrifvelse till Kongl. Maj:t

med anhållan om frågans undersökning, Kongl. Maj:t skall i det allmännas

intresse söka åstadkomma utredning icke blott i ifrågavarande hänseende,

utan äfven om hvad i öfrigt vore af nöden att förordna i tuberkulosfrågan.

En lag angående tuberkelsj ukdomarne är sedan den 1 januari i år

gällande i vårt broderland Norge.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, får Första Kammarens

andra tillfälliga utskott härmed upplysa, att, enligt hvad till utskottets

kännedom kommit, statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet

redan den 24 maj 1899, med öfverlemnande till kongl. medicinalstyrelsen

af en del tryckta riksdagshandlingar rörande meddelandet af

bestämmelser mot försäljning eller spridning af hvad som tillhört i lungsot

afliden person, anmodat nämnda styrelse att afgifva yttrande huruvida

och i hvad mån åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att förekomma,

att tuberkulos vunne spridning förmedelst i denna sjukdom afliden

persons tillhörigheter; att medicinalstyrelsen uti med anledning häraf till

t departementschefen aflåten skrifvelse den 11 augusti samma år tillstyrkt

vissa åtgärder uti ifrågavarande syfte och i sammanhang dermed afgifvit

förslag till sådana tillägg till kongl. förordningen angående åtgärder mot

införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare

den 19 mars 1875, sådan förordningen lyder enligt kongl. kungörelsen

den 28 januari 1898, som ansåges erforderliga för ändamålets vinnande;

samt att denna skrifvelse, efter det den till trycket befordrats, blifvit remitterad

till utlåtande af samtliga länsstyrelser, efter förste provinsialläkarens

i länet hörande, hvilka utlåtanden emellertid ännu icke alla inkommit.

Vid sådant förhållande och då sålunda åtgärder för vinnande af den

utaf Andra Kammaren i dess ofvan anförda beslut åsyftade utredning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

redan blifvit af vederbörande departementschef vidtagna, lärer någon Riksdagens

skrifvelse i ärendet till Kongl. Maj:t icke böra ifrågakomma; i följd

hvaraf utskottet, utan att ingå i bedömande af hvad i Andra Kammarens

andra tillfälliga utskotts betänkande i öfrigt blifvit anfördt, får hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 mars 1901.

På utskottets vägnar:

C. NORDENFALK.

• X

Stockholm 1901. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.