Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.
1901-03-18 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1901:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1901, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och förslag till lag om desinfektion
af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person.
I anledning af en inom Andra Kammaren af herr S. H. Kvarnzelius
väckt motion, n:o 72, har Andra Kammaren, med bifall till dess andra
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, för sin del beslutat, att Riksdagen
skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta
utreda, huruledes verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot
afliden person skulle kunna åstadkommas, så ock på hvilka vilkor ersättning
för dylik desinfektion kunde af statsmedel utbetalas, samt att Kongl.
Maj:t derefter ville för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser i
nämnda syfte.
Jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen har detta beslut delgifvits
Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:
Motionären framhåller, att lungsotens snabba utbredning bland vårt
folk innebär en så stor fara, att det torde vara på tid, att allvarliga åt
Bih.
till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft. (N:o 2.)
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
gärder vidtagas till hämmande af dess förödande verkningar; han påvisar
vidare, att inga lagbestämmelser finnas mot lungsots spridning, oaktadt
vetenskapen till fullo bevisat denna sjukdoms smittosamhet, och påyrkar
derför slutligen lagstadgadt planmessigt motarbetande af lungsoten. Han
tilltror sig visserligen ej att kunna anvisa bästa vägen till detta mål, men
har dock ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på den vigtiga
frågan.
Det förhållandet, att qvarlåtenskap efter i lungsot afliden person
ofta försäljes till allmänheten på offentlig auktion, hvarigenom smittan
sprides, har synts motionären gifva anvisning på en utgångspunkt för ett
planmessigt bekämpande af lungsoten, och detta är desinfektion af sådan
qvarlåtenskap. Han ifrågasätter derför dylik desinfektions påbjudande i
lag. Ett sådant lagstadgande föranleder emellertid kostnader, hvilka måste
bestridas antingen af sterbhuset, kommunen eller staten. Det förut genom
kostnaderna för en måhända långvarig sjukvård hardt betungade sterbhuset
anser han lika litet som kommunerna (i allmänhet de svagaste och
fattigaste) böra vidkännas dessa kostnader. Derför skall enligt motionärens
meningo ersättning för sådana kostnader lemnas af statskassan.
Aren 1898 och 1899 har herr Johannes Nilsson i Sorröd i Andra
Kammaren väckt motioner, innehållande yrkanden på skrivelser till Ivongl.
Maj:t att låta utarbeta förslag till vissa i motionerna angifva lagbestämmelser
mot lungsotssmittans spridning. 1 1898 års motion (n:o.42) begär
han, »att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse till Ivongl.
Maj:t anhålla om bestämmelser om förbud mot försäljning å auktion eller
spridning på annat sätt af kläder, möbler m. m. efter personer, som aflidit
af lungsot, förrän fullständig desinfektion derå blifvit verkstäld», och i
motionen af 1899 (n:o 184), »att Riksdagen i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes, efter medicinalstyrelsens
hörande, låta utarbeta ett förslag om bestämmelser vid försäljning å auktion
eller på annat sätt spridning af i lungsot afliden persons tillhörigheter, så
att det helsovådliga härigenom undvikes och smittoämnen icke uppsåtligen
spridas».
1898 års tillfälliga utskott n:o 3 sade sig varmt uppfatta motionens
behjertansvärda syfte, men trodde, att åtgärder i detta syfte redan igångsatts
på flera ställen i landet på grund deraf, att vår nuvarande helsovårdsstadga
berättigar vederbörande att föranstalta om smittrening och andra
åtgärder i samma rigtning. Utskottet ansåg dock, att tillräckliga förutsättningar
på många orter saknas för de föreslagna bestämmelsernas tilllämpande.
Till sist uttalade utskottet emellertid den förhoppning, att
Kongl. Maj:t i en snar framtid, efter att hafva låtit utreda, huru tuber
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
o
kulosens utbredning kraftigast skall kunna motarbetas, för Riksdagen
komme att framlägga förslag i detta hänseende, hvarefter utskottet dock
hemstälde, att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att motionen
för närvarande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket
ock blot'' Andra Kammarens beslut.
År 1899 påpekade utskottet, att motionären ändrat sin motion så,
att nu ej yrkades förbud mot försäljning eller spridning af lungsigtiges
efterlemnade effekter, utan endast anhölles om utarbetande af förslag till
bestämmelser för hvad i ifrågavarande ‘hänseende skulle kunna göras. I
första hand begärdes utredning, och härutinnan ansåge utskottet skäligt att
gå motionärens önskan till mötes. Vanligaste sättet för lungsotens spridning
är ju, att de lungtuberkulösas upphostningar intorka på kläder, möbler
och andra föremål och sedan genom nötning blandas med dammet, som
derefter inandas af friska menniskor, hvilka derigenom smittas. Tuberkelsmitta
sprides emellertid äfven derigenom, att friska personer inflytta i
lägenheter, som af tuberkelsjuke nedsmittats, innan dessa lägenheter smittrenats,
att förorenade effekter af ännu lefvande lungsotssjuka personer
öfvergå i annans ego, att födoämnen, som innehålla tuberkel baciller, förtäras,
innan dessa blifvit dödade o. s. v. Utskottet hade önskat, att äfven
sådana orsaker till tuberkulosens spridning blifvit i motionen beaktade.
Utskottet uttryckte dock den förhoppningen, att, om Kongl. Maj:t komme
att taga den af motionären omnämnda saken i öfvervägande, Kongl. Maj:t
ej skulle låta utredningen stanna dervid, utan äfven låta utreda, på hvilka
andra sätt tuberkulosens utbredning bäst skulle kunna motarbetas. Både
Konung och Riksdag hade visat sig lifligt behjerta, att hvad som kan
göras också bör göras för att motarbeta den förfärliga sjukdomen. Utskottet
hemstälde till sist, att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl.
Maj:t låta utreda hvad som skulle kunna göras för att förhindra, att
tuberkulos utbredes efter i sådan sjukdom aflidne personer, derigenom att
deras nedsmittade tillhörigheter spridas bland allmänheten; och att Kongl.
Maj:t sedan till Riksdagen täcktes framlägga förslag till bestämmelser i
nämnda syfte».
Andra Kammaren beslutade i enlighet härmed.
Första Kammarens tillfälliga utskott, som fann frågan synnerligen
beaktansvärd, erinrade dock om vissa svårigheter vid verkställandet af den
ifrågasatta åtgärden och föreslog, att Första Kammaren icke måtte biträda
Andra Kammarens beslut. Vid votering segrade detta utskottets förslag
med endast en rösts öfvervigt, och frågan förföll för den gången.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
Ehuru lungsot varit känd sedan allra äldsta tider och man naturligtvis
gjort allt för dess bekämpande, fortfar denna förfärliga sjukdom
dock ännu alltjemt att vara ett folkens gissel och utgör särskildt för vårt
land en verklig nationalfara. I vissa trakter af landet är man ytterligt
rädd för lungsotssmittan och söker sjelfmant vidtaga alla möjliga skyddsåtgärder
mot densamma, under det att man deremot på andra håll visar
en förundransvärd likgiltighet och lojhet för denna angelägenhet. Under
långa tider torde nog åtskilliga epidemier, såsom kolera, koppor och andra,
hafva helt och hållet undandragit lungsoten, som har ett mera smygande
förlopp, den allmänna uppmärksamheten, och detta fastän sistnämnda sjukdom
årligen krafvel’ flera offer än någon af de förut nämnda farsoterna
på en gång bortryckt. Lungsotens förmenta egenskap att under alla förhållanden
vara obotlig har säkerligen ock bidragit till att man ej vidtagit
åtgärder mot densamma, och detta torde förklara det sakförhållandet, att
sjukdomen ej finnes uttryckligen och särskildt nämnd i vår helso vårdsstadga,
hvars föreskrifter mot smittosamma sjukdomar i allmänhet dock
till en del torde kunna tillämpas äfven på lungsot, men ej medgifva ett
så allvarligt och kraftigt ingripande som önskligt vore. I senare tid, och
särskildt sedan tuberkelbaciilen på 1880-talet upptäckts, har man emellertid
öfverallt på allvar ta,git i tu med tuberkelsjukdomarne. Konung och
Riksdag hafva här i landet vidtagit mycket kraftiga åtgärder till sjukdomens
bekämpande genom inrättande af storartade sanatorier, hvarest
den rationellaste vård lemnas de redan af sjukdomen angripna. Tyvärr
torde nog dessa dyrbara sanatorier snart visa sig otillräckliga att rymma
det stora antalet lungsotspatienter. Genom inrättandet af dessa sanatorier
har man dock säkerligen slagit in på en rigtig väg, då det gäller sjukvärden.
Till förebyggande af sjukdomens spridning bär man ännu ej gjort
mycket, och det som gjorts har uträttats på enskildes eller kommuners
initiativ. Utskottet anser, i enlighet med uttalanden af flere bland vårt
och andra lands förnämsta auktoriteter på läkarevetenskapens område, att
trångboddhet, inneboende i osunda, fuktiga och solfattiga bostäder, inandning
af förskämd luft, otjenlig och otillräcklig föda, bruk af berusande
drycker, kroppslig och andlig öfveransträngning in. in. äro egnade att försvaga
motståndskraften och öka mottagligheten för sjukdomen. Det är
likaledes otvifvelaktigt, att de sedan urminnes tider för lungsotssjukes
behandling använda naturliga och enkla medlen: ren luft, stärkande föda,
väl afpassad hvila och kroppsrörelse, bad m. in. äfven äro de bästa medel
att förekomma lungsotssmitta. I öfverensstämmelse med den gamla väl
kända regeln: »bättre förekomma än bota» torde våra statsmagter och
kommunalmyndigheter här hafva ett vidsträckt fält för välsignelsebrin
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 5
gande verksamhet. Ett af de bästa hittills praktiserade sätt att förebygga
lungsotssmittans spridning torde vara desinfektion af de lungsigtiges
effekter och framför allt af deras bostäder, och fastän nu förevarande
motion i så måtto synes utskottet ofullständig, att i densamma endast
talas om »verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden
person»,, torde detta ej utgöra något hinder för att beslut fattas i enlighet
med motionärens yrkande. Ty i likhet med 1899 års utskott tror äfven
det nuvarande, att, om Riksdagen beslutar en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om frågans undersökning, Kongl. Maj:t skall i det allmännas
intresse söka åstadkomma utredning icke blott i ifrågavarande hänseende,
utan äfven om hvad i öfrigt vore af nöden att förordna i tuberkulosfrågan.
En lag angående tuberkelsj ukdomarne är sedan den 1 januari i år
gällande i vårt broderland Norge.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, får Första Kammarens
andra tillfälliga utskott härmed upplysa, att, enligt hvad till utskottets
kännedom kommit, statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet
redan den 24 maj 1899, med öfverlemnande till kongl. medicinalstyrelsen
af en del tryckta riksdagshandlingar rörande meddelandet af
bestämmelser mot försäljning eller spridning af hvad som tillhört i lungsot
afliden person, anmodat nämnda styrelse att afgifva yttrande huruvida
och i hvad mån åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att förekomma,
att tuberkulos vunne spridning förmedelst i denna sjukdom afliden
persons tillhörigheter; att medicinalstyrelsen uti med anledning häraf till
t departementschefen aflåten skrifvelse den 11 augusti samma år tillstyrkt
vissa åtgärder uti ifrågavarande syfte och i sammanhang dermed afgifvit
förslag till sådana tillägg till kongl. förordningen angående åtgärder mot
införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare
den 19 mars 1875, sådan förordningen lyder enligt kongl. kungörelsen
den 28 januari 1898, som ansåges erforderliga för ändamålets vinnande;
samt att denna skrifvelse, efter det den till trycket befordrats, blifvit remitterad
till utlåtande af samtliga länsstyrelser, efter förste provinsialläkarens
i länet hörande, hvilka utlåtanden emellertid ännu icke alla inkommit.
Vid sådant förhållande och då sålunda åtgärder för vinnande af den
utaf Andra Kammaren i dess ofvan anförda beslut åsyftade utredning
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
redan blifvit af vederbörande departementschef vidtagna, lärer någon Riksdagens
skrifvelse i ärendet till Kongl. Maj:t icke böra ifrågakomma; i följd
hvaraf utskottet, utan att ingå i bedömande af hvad i Andra Kammarens
andra tillfälliga utskotts betänkande i öfrigt blifvit anfördt, får hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 18 mars 1901.
På utskottets vägnar:
C. NORDENFALK.
• X
Stockholm 1901. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.