Skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej förbud lämpligen kunde varda stadgadt för utskänkning af vin, Öl och porter inom lägerplatser der värnpligtige undergå vapenöfning samt, om hinder för ett sådant stadgande ansåges möta, vidtaga de åtgärder f
1901-04-23 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1901:5, Skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej förbud lämpligen kunde varda stadgadt för utskänkning af vin, Öl och porter inom lägerplatser der värnpligtige undergå vapenöfning samt, om hinder för ett sådant stadgande ansåges möta, vidtaga de åtgärder f
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
1
Bisa 5.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1901, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckta förslag om skrivelser till Kongl.
Maj:t angående ändrade bestämmelser i fråga om rätten
till utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser.
Till förberedande handläggning- af Första Kammarens andra tillfälliga
utskott har öfverlemnats
1. utdrag af Andra Kammarens protokoll, enligt hvilket kammaren,
i anledning af en inom densamma af herr W. Styrlander väckt motion
och med bifall till dess andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 10, för
sin del beslutat, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådan ändring i kong!, förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885, att
rättighet till utskänkning af dylika drycker å lägerplatser icke måtte
kunna beviljas, om kommunalnämnd och kommunalstämma ogillat framställning
derom;
och har derjemte från Första Kammaren till utskottet remitterats
inom kammaren väckta motioner,
2. dels af herr C. Jehander, i hvilken framställning motionären —
under åberopande att [sedanIflera år tillbaka den åsigten skulle bland
vårt lands befolkning allt mera hafva utbredt sig, att en inskränkning
uti rättigheten att försälja vin och starkare maltdrycker å lägerplatserna,
der landets ungdom vapenöfvades, vore af behofvet påkallad — anfört,
Bill. till Riksd. Prot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Häft. (N:o 5). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N.-o 2) Utlåtande N:o 5.
att särskildt å söndagarne, då en mängd ungdom icke allenast från
kringliggande bygder utan äfven från ganska aflägsna trakter samlades
å lägerplatserna, genom en sådan utskänkning ofta vållats obehagligheter
af mångahanda slag, hvarigenom ungdomen inledts i frestelser,
som för många medfört svåra följder, något som af föräldrar och målsmän
med ledsnad och oro erfarits, vid hvilket förhållande och då en
förändring derutinnan säkerligen skulle helsas med stor glädje, motionären
ansåge sig böra hemställa, att kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhölle, det täcktes Kongl.
Maj:t efter utredning taga i öfvervägande huruvida ej utskänkning å
lägerplatser af vin och starkare maltdrycker kunde varda förbjuden
under sön- och helgdagar utom vid måltider till spisande gäster samt
att, derest en dylik reform ej i sin helhet kunde genomföras förr än
en alkoholsgräns emellan starkare och svagare maltdrycker blefve lagstadgad,
äfven, så fort ske kunde, draga försorg om en lagförändring
i berörda syfte.
3. dels af herr C. Nordenfalk, hvilken, med anmärkning att berörda
motion afsåge allenast inskränkning till vissa tider af utskänkning
på lägerplats utaf vin och starkare maltdrycker, anfört, att det syntes
honom såsom om vid behandlingen af denna fråga jemväl borde komma
i öfvervägande, huruvida ej utskänkning af dessa drycker lämpligen
kunde helt och hållet förbjudas å lägerplatser der den värnpligtige
ungdomen vapenöfvades, och förty hemstält, att Första Kammaren ville
för sin del besluta underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej förbud lämpligen kunde varda
stadgadt för utskänkning af vin, Öl och porter inom lägerplatser der
värnpligtige undergå vapenöfning samt, om hinder för ett sådant stadgande
ansåges möta, vidtaga de åtgärder för inskränkning af denna
utskänkning som kunde af förhållandena påkallas.
Af Andra Kammarens berörda utskotts betänkande framgår, att
en af motionären förut vid denna riksdag inom kammaren väckt motion,
n:o 54, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte, att rättighet till utskänkning
af vin och maltdrycker å lägerplatser, hvarom nu är fråga, icke,
äfven om den afsåge kortare tid än ett år, finge beviljas under annan tid
och utsträckning än den som kommunalstämma tillstyrkt, blifvit af
utskottet afstyrka och att kammaren vid ärendets föredragning återremitterat
detsamma till utskottet. Samme motionär hade emellertid i
ny motion, n:o 170, framstält härofvan angifua yrkande, till stöd för
hvilket han anfört, att af den öfverläggning som förauledt återremissen
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:a 2) Utlåtande N:o 5. 3
af betänkandet öfver hans föregående motion framginge, att man önskade
att något skulle i saken åtgöras; att dertill syntes så mycket större
skäl nu förefinnas, som Kongl. Maj:ts förslag om utsträckning åt tiden
för de värnpligtiges öfningar, om ock i något modifierad form, i närmaste
framtiden torde af Riksdagen bifallas, i hvilket fall ifrågavarande
utskänkningsrättigheter komme att utöfvas under större delen af året;
att således något särskildt skäl icke funnes att behandla dessa rättigheter
såsom tillfälliga; att deremot alla skäl syntes honom tala för att
behandla dem såsom permanenta rättigheter, hvarigenom ock de kommuner
inom hvilka de skulle komma att utöfvas och hvilka kommuner
af rättigheternas utöfvande hade ganska stora olägenheter komme att
få bestämmanderätt eller åtminstone medbestämmanderätt rörande deras
beviljande; samt att detta önskningsmål lämpligast syntes kunna uppnås,
om dessa rättigheter likstäldes med de permanenta utskänkningsrättigheterna,
hvilket ville säga att, om framställning om dylika rättigheter
ogillades af både kommunalnämnd och kommunalstämma, frågan skulle
anses förfallen — ett sätt att behandla dylika frågor, hvarigenom de
kommunala myndigheterna kunde få genomförda de inskräukningar i
utskänkningen, som mångenstädes visat sig erforderliga;
Och hade utskottet vidare yttrat sig som följer:
»Redan i sitt förut afgifna, af kammaren återremitterade utlåtande
medgaf utskottet, att skäl finnas för att respektive kommuner borde
tillerkännas medbestämmanderätt vid beviljande af tillstånd till utskänkning
af vin och maltdrycker å lägerplatser, äfvensom att kommunernas
inflytande öfver vin- och maltdrycksutskänkningen i allmänhet måtte
utsträckas. Dock ville utskottet, för sin del, icke vara med om att
kommunalstämma skulle, såsom i motionen n:o 54 föreslås, tillerkännas
fullständig bestämmanderätt öfver vin- och maltdrycksutskänkningen å
lägerplats — d. v. s. erhålla en befogenhet, som stämman icke eger i
något fall, ej ens när fråga är väckt om sådan art af utskänkning, som
omförmäles i §§ 3 och 5 af gällande förordning, och hvilken beviljas
för en tid af tre år.
Utskottet vidhåller denna sin uppfattning.
Då emellertid motionären genom sin senast väckta motion frångått
sitt ursprungliga förslag, hafva utskottets ofvan angifna iuvändningar
förfallit.
Enligt det i motionen n:o 170 framstälda förslag skulle, om detta
blefve antaget, rättighet till utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser
icke kunna beviljas, om de kommunala myndigheterna enstämmigt
ogillat framställningen, hvarigenom dessa myndigheter i fråga om
4 Första Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 2) Utlutande N:u 5.
dylik utskänkning finge samma bestämmanderätt, som de nu hafva i
fråga om de i 5 § af maltdrycksförsäljningsförordningen omförmälda
permanenta utskänkningsrättigheterna.
.En sådan likformighet med afseende å beviljandet af begärd rättighet
till dessa båda slag af vin- och maltdrycksutskänkning kan ur åtskilliga
synpunkter vara befogad. Uen utskänkningsrörelse, som eger
rum å lägerplatserna, betjenar icke endast den till truppförbanden hörande
personal, utan äfven den stora allmänhet, som på grund af många
omständigheter, ej minst den att sådan utskänkning der är anordnad,
dragés till lägerplatserna. Framställningar, som af kommunala myndigheter
gjorts för att få utskänkningsrörelsen å lägerplatserna i så måtto
inskränkt, att den uteslutande afsåges för till truppförbanden hörande
personal, hafva icke ledt till något resultat.
Då utskänkningsrörelsen å lägerplatser sålunda eger rum i så
vidsträckt omfattning, hafva kommunerna under den tid utskänkniogen
pågår i vissa fall större olägenhet af sådan än af vanlig permanent
utskänkning, detta emedan befolkningen gerna infinner sig på lägret.
Dessa olägenheter blifva, såsom motionären erinrar, större i den mån
som vapenöfningstiden utsträckes.
Att de kommunala myndigheterna under sådana omständigheter
erhålla rätt att uttala sin mening och äfven — om nämnd och stämma
derom äro ense — hindra detta slag af utskänkningsrörelse såväl som
sådan, hvilken omförmäles i § 5 af här åberopade kongl. förordning,
torde vara i full öfverensstämmelse med förordningens grundtanke,
nemligen att ingen landsbygdskommun mot sin vilja — samstämmigt
uttalad af nämnd och stämma — skall kunna inom sitt område få sig
påtvingad vin- och utskänkningsrörelse af mera betydande omfattning.
Äfven för en så långt gående åtgärd ha både stammanskap och
värnpligtige uttalat sig, vid ett regemente nära 80 procent af på
mötesplatsen närvarande stammanskap uti en till regementschefen aflåten
petition, och att äfven bland befälet sympatier finnas för att vinoch
ölutskänkningen liksom förut bränvinsutskänkningen skall från
lägerplatserna förvisas, framgick af hvad en ledamot af kammaren, tillhörande
det högre militärbefälet, yttrade under debatten om det till
utskottet återremitterade utlåtandet.
Om motionärens förslag blefve antaget, torde man få anse, att
rörande ifrågasatt utskänkning å lägerplats underhandlingar mellan å
ena sidan militärbefälet och å den andra vederbörande kommunalmyndighet
komme att ega rum rörande arten och utsträckningen af den
tilltänkta utskänkningen. Kommunernas befogenhet i detta afseende
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
skulle helt säkert i allmänhet föranleda icke till fullständigt afslag, men
väl till afsevärd begränsning af utskänkningsrörelsen.
Utskottet anser sig slutligen böra erinra om, att ^med uttrycket
»uiskänkning» afses det slag åt servering, som icke sirer i samband
med måltider. Servering uteslutande vid måltider kallas i förordningen
»att vid måltider hålla spisande gäster till hända». Enligt § 2 åt förordningen
är det Konungens befallningshafvande, som har bestämmanderätten
öfver dessa rättigheter i sin haud. Sättet för sådana rättigheters
beviljande äfven å lägerplatser skulle i ingen mån beröras genom en
lagstiftning i enlighet med motionärens förslag.»
På grund af dessa skäl, och då till följd af krafvet på utsträckt
värnpligt allt borde göras lör att dels åstadkomma samförstånd mellan
militära och civila myndigheter samt dels förminska anledningarna till
frestelserna för dem, som å lägerplatserna fostrades till landets försvarare,
hade utskottet hemstält om den framställning hos Kongl. Maj:t i förevarande
ämne, som Andra Kammaren, såsom ofvan förmälts, för sin del
beslutat.
o
Första Kammarens andra tillfälliga utskott har ansett sig böra
meddela utlåtande öfver de sålunda gjorda framställningarne i ett sammanhang;
och, hvad dervid först beträffar Andra Kammarens ifrågavarande
beslut, så torde böra erinras derom, att enligt åberopade 1885 års förordning,
rättighet att bevilja eller afslå ansökan om utskänkning af vin
och maltdrycker såsom regel tillkommer statsmyndighet, i allmänhet
Konungens befallningshafvande, men att såsom undantag härifrån är i
5 § af förordningen medgifvet, att derest någon i socken på landet vill
väcka fråga, att sådan utskänkning af vin och maltdrycker som i
3:e § sägs må inom socken idkas, eller att utöfver redan tillåtna utskänkningsställen
nya sådana må inrättas, skall framställningen anses förfallen
om kommunalnämnd och kommunalstämma ogiliat densamma.
Beviljandet åter af rättighet till utskänkning vid marknad och kungjord
allmän torgdag, så ock vid läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring,
ting, auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning
på landet, är enligt 9:e § uteslutande beroende på Konungens befallningshafvandes
pröfning, dervid dock länder till efterrättelse, att rättighet
till utskänkning, hvad angår läger eller annat vapenöfningsmöte,
ondast må meddelas på framställning af vederbörande militärchef.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f! Första Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Af det utaf lagstiftningen sålunda undantagsvis gjorda medgifvande
åt kommunalmyndigheterna att, då fråga är om stadigvarande
iskänkning hvaraf i allmänhet endast kommunens egna medlemmar
beröras, hindra tillkomsten af utskänkningsställe, kan, enligt utskottets
mening, icke hemtas stöd för dessa myndigheters befogenhet
att utöfva bestämmanderätt öfver förhållanden rörande inom kommunen
förlagda truppförband. Ej heller kan den åberopade omständigheten att
kommunen kan hafva någon olägenhet af utskänkning å lägerplats inom
dess område, betinga en dylik utsträckning af dess befogenhet, hvilken
med samma, om ej större, skäl kunde fordras blifva gällande i afseende
a badorter och å området för statens jern vägar — der rätten att bestämma
försäljning af ifrågavarande drycker utöfvas af kongl. jernvägsstyrelsen
— samt å platser för ting, mönstring, marknader, med flere
dylika ställen. I det betänkande som legat till grund för Andra Kammarens
beslut är vidare anfördt, att man kunde antaga, att underhandlingar
rörande ifrågasatt utskänkning å lägerplats emellan å ena sidan
militärbefälet och å den andra vederbörande kommunalmyndigheter
komma att eg a rum i fråga om arten och utsträckningen af den tilltänkta
utskänkningen. Om så skulle blifva förhållandet, lärer man dock
icke hafva anledning förutsätta, att sedlighetens och ordningens intressen
skulle vid dessa underhandlingar blifva bättre häfdade af nämnd och
stämma, än då frågans afgörande lemnas beroende på ansvarig statsmyndighet,
som icke har något kommunalt intresse att bevaka. Huruvida
i öfrigt, såsom i samma betänkande är förutsatt, den kommunalmyndigheterna
enligt beslutet lemnade rätt i allmänhet icke skulle
föranleda till afslag, men väl till afsevärd begränsning af utskänknings1''örelsen,
må lemnas derhän, men uppenbart lärer vara att denna rätt
skulle lända till synnerligen olika bestämmelser för olika läger, hvilket
icke vore lämpligt.
Om utskottet sålunda ej kunnat sluta sig till den uppfattning söm
vill uppdraga åt den kommun, inom hvilken en lägerplats är eller kan
blifva förlagd, att utöfva afgörande inflytande i afseende å rättighet
till maltdrycksutskänkning på densamma, har utskottet dermed ej velat
uttala, att icke yrkande om ändringar i gällande bestämmelser derutinnan
kan på giltiga grunder framställas. Utskottet anser en tillfredsställande
lösning af frågan om utskänkning af starka drycker å de
ställen der den vapenföra ungdomen uppfostras till försvarare af landets
oberoende, vara i och för sig af synnerlig vigt och långt angelägnare
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Ulåtande N:o 5.
än ordnandet af många andra utaf de förhållanden som sammanhänga
med och måste tagas i öfvervägande vid utfärdandet af en allmän utskäukniugsförordning,
samt att denna fråga derför förtjenar att nu komma
under allvarligt öfvervägande, oberoende af de åtgärder till hvilka
behandlingen af den utaf Kongl. Maj:t tillsatta maltdryckskomités utlåtande
i dess helhet kan gifva anledning. Det torde nemligen icke kunna
bestridas att, på sätt i herr Jehanders motion blifvit antydt, ölutskänkning
på lägerplatserna icke är egnad att bidraga till ordning och godt
skick derstädes, särskilt vid de tillfällen då, såsom förhållandet är
bland annat å sön- och helgdagar, folk från kringliggande bygd strömmar
till. Men icke nog dermed; hur vigtig den yttre ordningens
sak än må vara, är angelägenheten att tillgodose densamma icke den
enda synpunkt som härvid bör komma i betraktande. Det lider, enligt
utskottets åsigt, intet tvifvel, att det är en lika allmänt utbredd som
rättmätig önskan, att ingenting som kan göras, bör underlåtas för att
landets manliga ungdom må, utöfver den förmåga af vapnens bruk som
under mötestiden förvärfvats, äfven kunna derifrån hemföra vinsten af
goda vanor i det enskilda lifvet och den moraliska styrka att motstå
frestelsen till förtärande af starka drycker som en längre tids
afhållsamhet från deras bruk otvifvelaktigt skänker. I den ålder,
under hvilken värnpligten fullgöres, bildas vanor och mottagas intryck
ofta bestämmande för framtiden, och det kan ifrågasättas huru vida
ett värdefullare stöd öfverhufvud skulle kunna lemnas nykterhetssträfvandena
i vårt land, än det de värnpligtige skulle gifva dem genom
iakttagandet af sträng återhållsamhet under den tid de tillbragte
på mötesplatsen. De skulle, genom den derunder vunna erfarenheten,
att starka drycker kunna äfven under ansträngning af kroppskrafterna
med fördel undvaras, hafva för framtiden gagnat sig sjefva, på samma
gång de gagnat landet i dess helhet genom makten af sitt exempel.
Inom utskottet har, i anslutning till detta åskådningssätt, den
frågan blifvit framstäf, huruvida i det hela taget det kunde anses
påkalladt, att på platser för bibringandet af undervisning åt ungdom
anordna utskänkning af starka drycker, äfven sådana hvilka, såsom förhållandet
är med Öl, väl kunna anses i någon mån närande, men dock
ofta leda till dryckenskap och berusning; och har i sammanhang härmed
framhållits, att genom förändring i så måtto af gällande bestämmelser
uti ifrågavarande afseende, att utskänkning å lägerplats af vin, Öl och
porter förbjödes, skulle utskänkning af svagdricka derstädes blifva fri,
utan annan inskränkning än den som betingades af de bestämmelser
hvilka i ordningens intresse kunde finnas vara af nöden. Redan nu före
-
8 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
komme, enligt hvad kändt vore, å många ställen försäljning i mindre
qvantiteter af svagdricka dels med, dels utan vederbörande länsstyrelses
medgifvande, utan att hafva gifvit anledning till olägenheter, och sådana
kunde desto mindre befaras uppstå af rättighet ensamt till svagdricksutskänkning
på lägerplats, som noggrann uppsigt der kunde
hållas och det borde ligga i befälhafvarens intresse att tillse, att
alkoholshalten i drycken hölles så låg, att något tvifvel om dess egenskap
af svagdricka icke borde kunna uppstå. Bedömandet vid domstol
utaf ett tvistigt fall, om sådant någon gång förekomme, syntes i öfrigt
utan svårighet kunna ske med ledning af sakkunnige mäns utlåtande
om den afyttrade varan vore att hänföra till det ena eller andra slaget
af maltdrycker enligt den uppfattning som i sådant afseende allmänt gör
sig gällande.
Det bör anmärkas, att ordet utskänkning här ofvan är begagnadt
i bemärkelsen af sådan utskänkning som afhandlas i 5 § af 1885 års
förordning och följaktligen icke berör den i 2 § af samma förordning
omförmälda rätt att, i sammanhang med värdshusrörelse, vid måltider
tillhandahålla spisande gäster vin och maltdrycker.
Utskottet har icke förbisett de invändningar som kunna framställas
mot beträdandet af den väg i afseende å ordnandet af maltdrycksutskänkningen
å lägerplats der värnpligtige öfvas, som berörda förslag
innebär. Men å andra sidan lära de skäl, som här ofvan anförts för
önskvärdheten att vin och starkare maltdrycker icke hållas tillgängliga
för öppen utskänkning å dessa platser, eller att åtminstone denna utskänkning
på lämpligt sätt inskränkes, ej kunna jäfvas; och utskottet
har vid sådant förhållande ansett giltiga grunder föreligga, att fästa
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på frågan uti underdånig skrifvelse i det
syfte motionerna afse, på det att densamma må komma att undergå
den allsidiga pröfning, som endast genom dess handläggning hos Kongl.
Maj:t kan vinnas.
Med åberopande af hvad utskottet anfört i fråga om Andra Kammarens
beslut, får utskottet tillstyrka
att Första Kammaren måtte förklara sig icke kunna
instämma i detta beslut;
hvarjemte utskottet, med stöd af de i ämnet väckta motionerna, hemställer
att
Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
9
Första Kammarens Tilljälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida
ej i marketenteri å lägerplats der värnpligtige
undergå vapenöfning utskänkning af vin, Öl och porter,
der den ej sker i sammanhang med värdshusrörelse
vid måltider till spisande gäster, må kunna undvaras
och derför böra förbjudas, samt, i händelse det
skulle visa sig att så ej kunde ske och hinder för
dylikt beslut mötte, huruvida ej utskänkningen å dessa
platser af vin och maltdrycker lämpligen må kunna
inskränkas.
iStockholm den 23 april 1901.
Å utskottets vägnar:
C. NORDENFALK.
Bih. till Biksd. Frat. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.