Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. May.t med begäran om utredning, huru genom lagstadgad bokföring m. in. större trygghet mot oredlighet må kunna vinnas.

1901-05-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1901:8, Skrifvelse till Kongl. May.t med begäran om utredning, huru genom lagstadgad bokföring m. in. större trygghet mot oredlighet må kunna vinnas.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

i

\

\:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1901, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. May.t

med begäran om utredning, huru genom lagstadgad bokföring

m. in. större trygghet mot oredlighet må kunna

vinnas.

I en inom Andra Kammaren väckt motion hade herr Wavrinsky

hemstält, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru genom närmare lagstadgad bokföring

samt genom revision och kontroll af såväl allmänna som eventuel!

enskilda räkenskaper större trygghet mot oredlighet kunde vinnas,

och särskild!, huruvida icke för revisorer och kontrollanter inom vissa

gränser närmare föreskrifter för deras tjensteutöfning borde lemnas och

särskilda qvalifikationer stadgas, samt för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet».

Med anledning af denna motion har för sin del Andra Kammaren

i enlighet med hemställan af sitt fjerde tillfälliga utskott beslutat: att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. May.t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, huru större trygghet mot oredlighet må kunna vinnas genom noggrannare

bestämmelser angående hvilka personer som böra vara underkastade

den i lag stadgade bokföringsskyldighet, äfvensom angående revision och

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o 8.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfällig a Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

kontroll, bland annat genom införande af föreskrifter, egnade att bereda tillgång

till användande, der sä finnes nödigt eller lämpligt, af särskildt qvalificerade

revisorer, samt derpå för Riksdagen framlägga de förslag i ämnet,

hvartill utredningen kan föranleda.

Sedan beslutet delgifvits Första Kammaren, har denna hänvisat

ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Enligt motionären kunde man icke lemna obeaktad den samhällsfara,

som yppade sig i en öfverhandtagande tillväxt af vårdslöshet eller

oredlighet i affärsförbindelser, förfalskningar och förskingringar samt

rymning och sjelfmord på grund af dylika brott. Bland orsakerna till

detta onda nämner motionären först det i Sverige onaturligt utvecklade

kredit- och borgenssystemet, som lockade till skuldsättning i stor skala,

derefter öfverdådigt lefnadssätt, köpenskapens förmedling genom en

mängd mellanhänder, samt slutligen det hastigt utvecklade föreningsväsendet.

Trots dessa och flere andra omständigheter anser han dock, att

redbarheten skulle vara större och affärsmoralen högre, derest man ej,

på grund af en missrigtad finkänslighet, vårdslöst åsidosatte redovisningen

och kontrollen, något, som gälde såväl statens och kommunens

förhållanden som enskildes. Främst kräfdes derför allvarsamma åtgärder

beträffande bokföringsskyldighet och bokföring. Kongl. förordningen

angående handelsböcker och handelsräkningar gälde endast för handelsoch

industriidkare, men vore ej ens i afseende å dessa fullständig, och

'' dess föreskrifter om bokföringen vore otillfredsställande.

Enligt motionärens mening förekomme i vårt land knappast någon

revision af enskildes räkenskaper, förrän det på ett eller annat sätt

trasslat in sig; revision af bolags och föreningars räkenskaper verkstäldes

ej alltid af personer med derför erforderlig kompetens, och detsamma

gälde räkenskaper och förvaltning af offentliga medel.

Revisionerna komme ock i regel för sent, och ansvar för försumlig

revisor vore stadgadt endast i aktie(bolags)-lagen samt i lagen angående

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.

Flerestädes i utlandet hade vidtagits åtgärder i syfte att få afhjelpta

sådana missförhållanden. I England hade man organiserat och

utvecklat revisorsverksamheten till en samhällsinstitution, The institute

of Chartered Accountants in England and Wales, vid hvilken efter inträdespröfning

antagna elever kunde varda medlemmar efter 3—5 års förlopp,

detta på grund af derunder aflagda examina och praktiska prof. I

Tyskland måste Erwerbs- lind Wirtschafts-Genossenschaften, åtminstone

hvartannat år, låta verkställa revision och fullständig kontroll genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 3

eu sakkunnig, legaliserad, bolaget icke tillhörande revisor, hvarjemte

statens uppbördsman, likasom i allmänhet kommunernas redovisningsskyldige,

vore underkastade regelbunden qvartalsrevision. I Wien skulle

finnas särskild professur i »Staatsverrechnungswissenschaft». I Frankrike

funnes handelsrevisorer och domstolsrevisorer (experts). I Danmark

vore tillsatt en parlamentarisk komité för omorganisation af statens

revisionsväseude, och med liknande uppdrag arbetade en komité i Norge,

som tillika behandlade frågan om det offentliga kassa- och räkenskapsväsendet.

I Sverige hade frågan år 1895 väckts på tal genom en till statsutskottet

remitterad motion i Första Kammaren närmast med anledning

af inträffade »oegentligheter», deribland balanser hos flere kronans uppbördsmän,

men föranledde denna motion ej vidare åtgärd, ehuru det

ansågs hafva varit befogadt. att fästa uppmärksamheten på de i densamma

omförmälda förhållanden.

Det nya uppbördsreglementet, gifvet den 10 maj 1895, upptoge

visserligen skärpta bestämmelser om redovisning och kontroll af uppbörden,

men saknade bestämmelser om inventeringar.

Gillande motionens syfte, är Andra Kammarens utskott enigt med

motionären derutinnan, att för vinnande af hans syfte erfordrades ändring

i bestämmelserna rörande bokföringsskyldighet, revision och kontroll.

I afseende å handelsböckerna vore dock den af motionären åberopade

förordningen tillfredsställande, men den i förordningen intagna

förteckningen öfver bokföringsskyldige idkare af näring och industri

vore deremot ofullständig, enär der saknades exempelvis trävarurörelse,

grufdrift, bergshandtering, värdshusrörelse m. m., och i detta hänseende

tarfvades rättelse.

Efter att hafva redogjort för hvad som förekommit i afseende å

revision och kontroll, deribland för behandlingen af den år 1895 väckta

motionen i ämnet, fortsätter utskottet sålunda:

»Under de år, som förflutit, sedan nu omnämnda motion behandlades,

hafva förut befintliga föreskrifter om revision och kontroll tillökats

med eu hel del nya, som hafva till ändamål att afhjelpa anmärkta

bristfälligheter på detta område. Bland författningar, som innehålla

bestämmelser i sådant syfte, må nämnas: Uppbördsreglementet den 10

maj 1895 och kongl. kungörelsen den 3 december 1897 angående nytt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad; lagen om aktiebolag

den 28 juni 1895 och lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet af samma dag; lagen den 9 januari 1897 om ändring af

56 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet och lagen den 30

november 1900 om ändring af 33 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd; förordningen angående stämpelafgiften den 2

juni 1899; kongl. kungörelserna den 10 juli 1899 angående förbud för

embete- och tjenstemän, som med utsökningsmål ega befattning, att i

eget namn i bankinrättning insätta tjenstemedel; angående inventering

hos vissa embete- och tjenstemän och angående skyldighet för stadsfogde

att hålla kassa]ournal samt kongl. kungörelsen den 25 januari

1901 angående åtgärder för åstadkommande af kontroll öfver förvaltningen

af vissa donationer och stiftelser.

Föreskrifter om revisioner och kontroller gifvas alltså till stort

antal, och flera af dem äro nog för vanliga fall ganska tillfredsställande.

Det torde emellertid svårligen kunna förnekas, att ifrågavarande lagstiftning

ännu i hög grad drabbas af samma anmärkning, som man så

ofta och med så mycket fog rigtat mot vår lagstiftning i det hela taget,

nemligen att den saknar nödig enhet och sammanhang, och utan gensägelse

skulle det vara synnerligen önskvärdt, om de många strödda

bestämmelserna i ämnet kunde inordnas i en gemensam lag rörande

vårt offentliga räkenskaps- och revisionsväsende, såsom man, enligt hvad

utskottet har sig bekant, för närvarande är på väg att göra i vårt

broderland Norge.

Såväl i nu föreliggande motion som ock i den 1895 inom Första

Kammaren i liknande syfte väckta har det framhållits, att en fullt tillfredsställande

ordning af vårt revisions- och kontrollväsende näppeligen

är möjlig utan tillvaron af en corps legaliserade yrkesrevisorer.

Att för kommunalstämmor och kyrkostämmor samt bolag och

ekonomiska föreningar stadga ovilkorlig skyldighet att uti revisionen,

jemte de af stämman, bolaget eller föreningen enligt nu gällande grunder

utsedda förtroendemännen, insätta äfven en legaliserad yrkesrevisor,

skulle emellertid enligt utskottets åsigt icke vara välbetänkt. Oafsedt

andra skäl torde nemligen, så länge ingen närmare utredning föreligger

rörande sättet för dylika yrkesrevisorers utbildning samt om den ställning,

de komme att intaga, kunna befaras, att det obligatoriska anlitandet

af deras biträde skulle medföra kostnader, hvilka för det stora

flertalet landskommuner samt smärre bolag och föreningar kunde blifva

allt för betungande.

Härmed vill utskottet emellertid ingalunda bestrida, att det i vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

fall skulle vara en fördel för en kommun, ett, bolag eller eu förening

att vid behof kunna anlita biträde af en person, som vore specielt utbildad

för revisionsuppdrag och öfvad i utförandet deraf, och som dessutom

i egenskap af utomstående måste anBes mera opartisk än de öfriga,

genom val utsedda revisorerna.

Enligt § 56 i förordningen om kommunalstyrelse på landet samt

§ 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd är en

hvar ledamot af kommunalnämnden samt en hvar ledamot af kyrkorådet

och skolrådet gemensamt med de öfriga ansvarig för de medel, som

nämnden eller rådet under sin förvaltning haft, äfvensom för de säkerhetshandlingar,

mot hvilkas antaglighet han icke till protokollet gjort

anmärkning. Enär ledamotskapet af kommunalnämnd samt kyrko-. och

skolråd är ett förtroendeuppdrag, som ingen efter behag kan visa ifrån

sig, skulle det säkerligen för en och annan, som fått sådant uppdrag

sig anförtrodt, innebära en stor trygghet, om han för att vara viss om

en tillräckligt ingående och sakkunnig granskning egde rätt att kräfva

en yrkesrevisors deltagande i densamma.

Hvad bolag och ekonomiska föreningar beträffar, torde erfarenheten

hafva visat, att vid inom dem verkstäld revision och kontroll

opartiskheten och sakkunskapen icke alltid äro i önskvärd grad representerade.

Vid val af styrelse är man inom sådana företag i allmänhet

synnerligen angelägen, att sjelfva ledningen lägges i kompetenta händer.

Vid utseendet af revisorer deremot synes man understundom utgå från

den föreställningen, att hvilken person som helst med erforderligt socialt

anseende bör dertill kunna duga. Trots lagbestämmelsen att styrelseledamot,

ej må deltaga i val af revisorer, lärer det i verkligheten, ej

sällan hända, att revisorsvalen, på grund af de ledandes personliga inflytelse,

väsentligen afgöras i enlighet med önskningarna hos dem, hvilkas

förvaltning det gäller att granska och kontrollera, och uppenbart är, att

granskningen och kontrollen då ej gerna kunna blifva så noggranna,

som de borde. Under sådana förhållanden kunde det möjligen vara

lämpligt, att t. ex. ett visst antal bolagsmän eller föreningsledamöter

skulle kunna fordra, att åtminstone en af revisorerna vore en utom

företaget stående samt för duglighet i revisionsarbete offentligen vitsordad

fackman.

Någon allmän förpligtelse, vare sig för kommuner, bolag eller

föreningar, att anlita legaliserade revisorer, vill utskottet, såsom redan

blifvit anfördt, icke förorda. Till undvikande af missförstånd anser sig

utskottet derjemte böra uttryckligen betona, att för ifrågavarande revisorers

utbildning ej må, enligt deras mening, kräfvas något särskild^

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

af staten upprättadt och underhållet institut, utan att denna utbildning

bör kunna vinnas vid redan befintliga, af staten understödda handelsläroverk.

»

Åberopande i öfrig! det, som anföres såväl i motionen som i

Andra Kammarens utskotts utlåtande, torde Första Kammarens utskott

till en början böra erinra, att de i skrifvelseförslaget omförmälda åtgärderna

egentligen afse att underlätta upptäckt och bestraffning af oredlighet,

ty något annat innebär ej vidgningen af gränserna för åliggandet

beträffande bokföringsskyldighet och tillgång till qvalificerade revisorer.

Måhända skulle ock den större risken af upptäckt och straff i någon

mån verka hämmande eller afskräckande för en och annan, som stode

i begrepp att vare sig af svaghet, vårdslöshet eller ond böjelse beträda

oegentligheternas väg. Men få lära väl de vara, som genom en ringa

ökning af denna redan under nu rådande förhållanden icke uteslutna

risk läte sig hejdas, så länge ännu orubbade qvarstode de af motionären

delvis antydda verkliga orsakerna till oredlighet, och från statens sida

lärer väl knappast i afseende å de i motionen åsyftade brott kunna

vidtagas andra åtgärder än sådana, som anlitas mot öfriga slag af brott,

nemligen bestraffning enligt lag, och det är denna bestraffning, som

möjliggöres bland annat genom förordningen om handelsböcker.

Skyldigheten att föra sådana böcker lärer väl enligt utskottets

mening icke vara inskränkt till endast dem, som i förordningens 2 §

särskilt uppräknas såsom bokföringsskyldige, men det oaktadt torde

nog industriens och näringarnas utveckling möjligen påkalla någon

modifikation af förordningen. Behandlingen af fråga derom synes emellertid

böra ega rum i annan ordning än genom tillfälligt utskott.

Med fullt fog torde knappast kunna påstås, att qvalificerade revisorer

saknas för kontroll å statsverkets uppbördsmän och redogörare,

och tid efter annan utkomna reglementen m. m. vittna, att statens uppbörds-

och redovisningsväsende egnas tillbörlig uppmärksamhet. Att

absolut förebygga alla oegentligheter på detta område ligger naturligtvis

icke inom möjlighetens gräns.

Tillgång utöfver den nu befintliga till qvalificerade revisorer skulle

sålunda afse behofvet för kommuner, bolag eller föreningar och enskilde,

men verkan af ökad tillgång derå blefve väl knappast tillfyllestgörande

utan någorlunda bestämda föreskrifter om regelbunden, obligatorisk

användning af densamma. Med fullt fog synes dock def af Andra

Kammaren gillade utlåtandet anse sådana bestämmelser olämpliga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Resultatet af qvalificerade revisorefs verksamhet, af oförmodade

inventeringar och dylikt komme väl ock i hufvudsak att inskränkas till

någon minskning i förluster på otillförlitliga redogörare, således vara

af rent ekonomisk art. — Denna omständighet synes till åtgärder för

lämpliga revisorers anskaffande eller utbildande mana specielt dem, som

äro i behof af och med fördel kunna tillgodogöra sig deras biträde, och

det synes således i hufvudsak vara icke staten, utan kommuner, bolag

och enskilde, som initiativet tillkommer.

De faktiska förhållandena synas ock gifva stöd åt denna uppfattning,

ty en god början i åsyftade rigtningen synes redan vara gjord

med bildandet af aktiebolaget Sveriges Allmänna Revisionsbyrå och det

efter den engelska förebilden inrättade Svenska Revisor samfundet, båda

utgörande sammanslutningar, hvilka, tidsenligt utvecklade och rätt skötta,

samt i den mån de varda kända och göra sig förtjenta af förtroende,

nog skola, jemte andra möjligen uppstående ytterligare föreningar af

samma art, fylla behofvet.

Visar erfarenheten, att på detta sätt tillkomna revisorer, för att

fullt motsvara fordringarna eller för att finna användning vid rättsskipningen,

måste vara edsvurna eller officielt erkända, då, men ej förr,

kan det enligt utskottets mening förefinnas skäl att öfverväga, huru

vida och på hvad sätt statens ingripande kan varda lämpligt eller nödvändigt,

och fråga derom lärer kunna af föreningarna sjelfva väckas

genom ansökan hos Konungen med bifogande af tillräckligt material

för frågans bedömande, något, som antagligen nu skulle saknas.

Utskottet hemställer således,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 4 maj 1901.

På utskottets vägnar:

C. NORDENFALK.

Reservation

af herrar Nordenfalk och von Möller mot vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.