Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner i fråga om införande i regeringsformen af bestämmelser angående en Riksdagens militieombudsman.

1901-05-10 · 19 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1901:10, Utlåtande, i anledning af väckta motioner i fråga om införande i regeringsformen af bestämmelser angående en Riksdagens militieombudsman.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1901, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner i

fråga om införande i regeringsformen af bestämmelser

angående en Riksdagens militieombudsman.

I en inom andra Kammaren väckt motion, n:o 185, hvilken blifvit den

27 nästlidne april till konstitutionsutskottet hänvisad, har herr K. Staajf

hemstält, att Riksdagen måtte såsom hvilande antaga dels en så lydande

ny paragraf med nummer 103 i regeringsformen:

»Hvarje lagtima Riksdag skall förordna en för kunskap i militära

ämnen och utmärkt redlighet känd man, att såsom Riksdagens ombud,

efter den instruktion Riksdagen för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver

Rikets försvarsväsende samt öfvervaka, att ej några missförhållanden

må utbilda sig inom krigsmagten, att ej en falsk och mot sann medborgerlighet

stridande anda der må vinna insteg, att krigslagarne tilllämpas

med oveld och insigt, att öfningstiden användes på det mest

fruktbringande sätt, samt att de af Riksdagen till hären och flottan

beviljade anslag varda med sparsamhet och klokhet begagnade.

Denne Riksdagens Militieombudsman, som, så länge han embetet

innehafver, skall i alla afseenden anses lika med Justitieombudsmannen

och Konungens Justitiekansler, väljes på sätt riksdagsordningen stadgar,

och bör dervid jemväl utses en man af de egenskaper, som hos denne

embetsman erfordras, att honom efterträda i fall han, innan nästföljande

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 3 Sami. 9 Käft. (N:o 10). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2j Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 10V

lagtima Riksdag anstalt nytt val af Militieombudsman, skulle med döden

afgå, samt att utöfva embetet under den tid Militieombudsmannen kan

vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.

I händelse Militieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riksdagen

i embetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. Skulle Militieombudsmannens utsedde efterträdare under

riksdag afsåga sig det erhållna förtroendet eller i militieombudsmansembetet

insättas eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt.

en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall

emellan riksdagarne, skall Riksdagens rätt härutinnan genom de af

Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken och Fullmägtige i Riksgäldskontoret

utöfvas.

Riksdagens Justitieombudsman så ock Konungens embetsmän i

allmänhet vare skyldige att lemna Militieombudsmannen laglig handräckning.

Militieombudsmannen åligge att till hvarje lagtima Riksdag aflemna

redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodda embete

samt deruti redogöra för försvarsväsendets skötsel, anmärka de brister

deri, han kan hafva iakttagit, och uppgifva förslag till deras afhjelpande.

»

dels ock ett tillägg till § 68 riksdagsordningen af nedanstående

lydelse:

»Hvad i denna § är föreskrifvet rörande val af Justitieombudsman

och dennes efterträdare skall ock gälla om val af den Militieombudsman,

som enligt regeringsformens 103 § skall af Riksdagen utses, och

hans efterträdare.»

Tillika har motionären anhållit, att, derest konstitutionsutskottet,

med tillstyrkande af sjelfva förslaget, funne dess formella utförande

tarfva någon ändring, utskottet behagade sjelft föreslå sådan ändring.

Vidare har samme motionär uti en inom Andra Kammaren väckt,

den 3 innevarande månad till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o

187, i angifvet syfte att, för hvarje fall betrygga möjligheten att vid behandlingen

inom Riksdagens kamrar af ofvan omförmälda motion ett i

formelt afseende fullständigt yrkande om bifall till densamma skulle kunna i

göras, hemstält, att Riksdagen, under förutsättning att det i samma motion

framstälda förslag om antagande af en ny paragraf med nummer 10,3

i regeringsformen vunne bifall, tillika måtte såsom hvilande antaga em

paragraf i regeringsformen me.d nummer 104, bestående af två stycken,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

B

det första lika lydande med den nuvarande § 103 och det senare lika

lydande med den nuvarande § 104, hvilka båda paragrafer sålunda

skulle sammanslås till en.

Till stöd för det väckta förslaget om inrättande af ett nytt embete,

hvars innehafvare skulle benämnas »Riksdagens Militieombudsman»,

har herr Straff i förstberörda motion anfört följande:

»Under diskussionen af så omfattande och vidtgående förslag till

förändring i försvarsorganisationen, som den nu till Riksdagens pröfning

framlagda härordningspropositionen innebär, tränger sig med nödvändighet

fram spörsmålet, huruvida den större trygghet utåt, som vi

skulle kunna vänta genom en på väsentligen vidgad värnpligt byggd

organisation, står att vinna utan en motsvarande tillväxt af den inre

fara, som äldre och nyare tiders erfarenhet ovedersägligen bestyrkt, att

militärväsendet innebär.

Militarismens fara är icke ny. Snart sagdt öfverallt och alltid

har med skapandet af en slagfärdig och homogen krigsmagt varit förbunden

möjligheten, att denna krigsmagt skulle kunna i den ena eller

andra formen vända sig till en fara för samhällets sunda utveckling,

Väl har man hoppats, att förhållandet skulle blifva annorlunda, då

hären, såsom genom den moderna värnpligten ju är fallet, blefve ej

en vid sidan af, gent emot det öfriga samhället stående yrkesarmé,

utan en folkhär, sammansatt af nationens hela vapenföra ungdom och

bildad ej genom penningens magt, utan genom folkrepresentationens

eget frivilliga åtagande af i lag stadgad soldatpligt. Men detta hopp

har kommit på skam. Faran finnes qvar, ehuru den bytt gestalt.

Värnpligtshären innebär ej en politisk fara i den meningen, som den

besoldade hären, lätt ledd af en statsuppviglares ränker eller köpt af

hans löften, så ofta gjorde. Men den innebär en social fara, i det att

med försvarets bringande till den största möjliga utveckling, som landet

förmår bära, också med nödvändighet följer den fasta befälspersonalens

allt intensivare uppgående i det militära lifvet med dess egendomligheter

och allt större fjermande från det borgerliga lifvets vanor, sysselsättningar

och åskådningar. Så uppstår den förderfliga militära kastanda,

hvars verkningar vi äro i tillfälle att studera i Tyskland och

Frankrike — de stora kulturella värnpligtsländerna. Det är donna kastanda,

genom disciplinens magt undanrödjande alla humanitetons och

moralens hinder, som frambringar de för oss så upprörande fallen af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

i

rått öfvermod, gående ända till svår misshandel gent emot underordnade,

i Tyskland, och de hemska intrigerna, urartande ända till förfalskning

och mened, i Frankrike.

Att nu påstå, att vi här i Sverige skulle vara så immuna för

militarismens gift, att det hos oss ej skulle kunna utbryta i sociala

sjukdomsyttringar af allvarlig art, är för visso alldeles förhastadt. Väl

är det sant, att i Tyskland segerkänslan från fransk-tyska kriget och

Bismarcksväldet bidragit till att låta militarismens vågor stiga så högt

som de gjort. Då man i hären såg uttrycket för det enade Tysklands

ära och triumf, var det lätt för Bismarck med hans enorma prestige

att täppa munnen till på motståndarno och att bringa den allmänna

uppfattningen till att se genom fingrarno med alla militarismens oarter,

blott känslan af orubbad styrka utåt kunde bibehållas. Väl är det

också sant, att jesuitismens ständigt lurande magt i Frankrike synes

hafva förbundit sig med militarismen för att der frambringa de resultat,

som satt hela verlden i spänning och skräck. Men deraf, att militärväldet

i dessa länder för att utveckla sina mest afskyvärda egenskaper

behöft vissa faktorer, hvilka ej finnas hos oss, följer ej, att all möjlighet

för dess utveckling hos oss skulle saknas. Vi känna i allmänhet så

litet om de möjligheter, som framtiden bär i sitt sköte, och så litet om

de möjligheter, en nation gömmer på, att det skulle vara höjden af lättsinne

att utan vidare resonera så, som om faror, hvilka visat sig verkliga

i andra länder, aldrig skulle kunna blifva ens möjliga hos oss.

För öfrigt går det icke an att förneka, att redan nu, trots de

jemförelsevis ogynsamma förhållanden för utveckling af militära ensidigheter,

som hittills hos oss rådt, frön till sådana understundom låtit

sig spåras.

Det torde här ej vara lämpligt att ingå på en utförligare framställning

af enskilda fall — hvar och en, som opartiskt betraktar saken,

måste ändock, åtminstone för sig sjelf, erkänna, att drag af despotism,

af brutalitet, af slöseri med allmänna medel, af hemlighetsmakeri, af

illojalt undanhållande från offentligheten utaf förefallande missbruk, af

försök att illojalt öfverskyla begångna misstag o. s. v. förekommit

inom vårt försvarsväsende. Hvem djerfves påstå, att dessa frön, derest

militarismen äfven hos oss finge så att säga fast mark under fotterna,

icke kunde komma att utvecklas till skada för samhället samt för individernas

frihet och rättssäkerhet?

Då man vid frågan om en ny härordning inom breda och djupa

samhällslager visat ett omisskänligt intresse för att en dylik måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

. Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. ;5

föregås af en omarbetning utaf gällande krigslagar i syfte att befordra

de underordnade militärernas större rättssäkerhet, har detta intresse

naturligtvis haft sin rot i betraktelser af i viss mån liknande art som

de här ofvan framstälda. Utan tvifvel kan man också vinna mycket

genom, en grundlig revision af den militära lagstiftningen. Man kan

humanisera straffen, man kan förbättra rättsskipningen, man kan sätta

vissa skrankor för godtycket. ''

Men säkert misstager man sig, om man tror sig kunna genom

en sådan revision en gång för alla råda bot för militarismen. Äfven

om denna revision blefve så genomgripande som önskligt vore, lär helt

visst mycket af det specifikt militära som väcker farhågor komma att

stå qvar äfven inom sjelfva det område, som revisionen skulle beröra.

Så lär nog t. ex. den disciplinära bestraffningsrätten ej kunna helt och

hållet upphäfvas. Och äfven om så vorel De militära ensidighetema

och öfverdrifterna framträda dock i ofantligt många andra yttringar

än de, hvit ka visa sig i form af otillfredsställande rättsskipning och

inhuman bestraffning. De kunna framträda i afseende på sjelfva utbildningen,

på öfningarnes användning, på de militära anslagens rätta

begagnande och mycket annat.

Nej, k rigel agstiftningens revision är visserligen nödvändig, men

den är alldeles ej tillräcklig för att värja oss emot militarismens faror.

Dertill fordras äfven något annat.

Man torde med sanning kunna påstå, att ett af de mest utmärkande

dragen i det moderna stats- och samhällslifvet är dess sträfvan

att genom en särskild! anordnad kontrollerande verksamhet skapa ett

skydd mot missbruk. Man har nemligen allt mera gjort den erfarenheten,

att lagar och institutioner, hvilka tillkommit för allmänna ändamål

och för hvilkas upprätthållande i lagstiftarens anda ej kan påräknas

verksam eller tillräcklig hjelp af de enskildes intressen, kräfva

särskilda skyddsanordningar för att ej i tillämpningen urarta eller råka

i vanhäfd.

Man fordrar sålunda inspektion, d. v. s. kontroll för öfvervakande

af den sociala lagstiftningens tillämpning, man fordrar kontroll öfver

fattigvården, öfver vidsträckta delar af undervisningsväsendet o. s. v.

Men kan något vara i större behof af kontroll än just försvarsväsendet?

börsvarsväsendet slukar ju en högst väsentlig del af de

skatter, som folket till statsändamålets främjande pålägger sig. Det

måste då vara af vigt, att fxill säkerhet vinnes för att dess väldiga

summor användas på det bästa och mest fruktbringande sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Försvarsväsendet ålägger vidare medborgarne betydliga personliga

bördor, och om dess utveckling på allmänna värnpligtens grund

kommer till stånd, blifva dessa bördor mångdubbelt större. Det måste

då vara af vigt, att trygghet vinnes för att jemväl dessa personliga

uppoffringar tagas i anspråk på det klokaste och för fosterlandet nyttigaste

sätt.

Ej nog dermed. De personliga tjenster, som kräfvas af landets

ungdom, äro af den alldeles särskilda beskaffenhet, att denna ungdom

utan afseende på dess egen vilja sättes under helt andra lagar än dem,

hvilka gälla för medborgarne i allmänhet — under lagar, hvilka, om

de gälde för medborgarne i allmänhet, skulle betraktas såsom innebärande

det mest olidliga tillstånd, helt stridande mot de allra enklaste

frihetsbegrepp. Det måste då vara af högsta vigt, att denna af hård

nödvändighet fordrade undantagsställning ej i tillämpningen göres onödigt

tryckande och framför allt befrias från allt som kan hänföras till

nyck eller godtycke.

Då vi härvid betänka, att frågan gäller att skapa kontroll ej

öfver en detalj i samhällslifvet, utan öfver ett helt stort område af

statsväsendet, och öfverväga, huruvida vi dertill ega någon förebild,

framställer sig såsom en sådan förebild helt naturligt det för vårt land

egendomliga justitieombudsmansembetet.

För hvar och en, som kastar en blick på vårt lands inre historia

under det sist förflutna seklet, skall det för visso klart framstå, hvilken

värdefull statsinrättning våra förfäder gåfvo oss i arf genom upprättandet

af justitieombudsmansembetet. Här kan ej vara platsen att ens

tillnärmelsevis antyda, huru embetets innehafvare den ene efter den

andre skött sitt värf, endast några allmänna reflexioner till sammanfattning

af hvad som efter min mening framstår såsom kärnan af institutionen

och dess verksamhet må här framställas.

Det är för det första af icke ringa betydelse, att lagstiftarne utgå

från den fullt medvetna och klara förutsättningen, att landets domare

och embetsmän behöfva kontrolleras och att detta behof är så starkt,

att kontrollen måste gifvas helgd i rikets främsta grundlag. . Lagstiftarne

hafva derigenom på det mest verksamma sätt, som varit demmöjligt,

uttalat en varning till sina efterkommande att se till, att efter

partiväldets fall och efter enväldets fall ej ett embetsmannavälde måtte

uppstå. De, som i byråkratien se en fara för landet, hafva således i

den åskådning, hvarifrån gällande konstitution utgår, ett mägtigt stöd

för sin uppfattning gent emot dem, hvilka aldrig kunna förmås att se

en fara i embetsväldet och derför ej heller att sätta skrankor deremot.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10,

Det är vidare betydelsefullt, att denna tanke utfördes på det sätt,

att vården om medborgarnes fri- och rättigheter öfverlemnades ej åt

en Konungens, utan åt en Riksdagens embetsman, hvarigenom sålunda

tydligt framträdde en misstro till, att en Konungens embetsman skulle

kunna så fullständigt lösrycka sig från allt obehörigt beroende, som

nödvändigt vore.

Det är ytterligare ej ovigtigt, att åt denne embetsman gafs en

särskild, grundlagsbestämd, hög ställning, motsvarande Konungens

justitiekanslers.

Det kan vidare framhållas, huru såsom ett slags korollarium eller

komplement till hans kontrollerande verksamhet åt honom öfverlemnades

att öfva inseende öfver • tryckfriheten — en åtgärd, hvarigenom lagstiftare

med profetisk blick redan på förhand antydt, huru den närmast

kommande tiden skulle komma att bevittna tryckfrihetens kamp med

det administrativa och byråkratiska godtycket.

Jag vågar nu tro, att man i det stora hela kan såga, att justitieombudsmans-institutionen

väl fylt sitt värf, och att den gjort det just

på grund af den särskilda anordning, hvars hufvuddrag nyss återgifvits.

Man bör nemligen ej glömma, att de domare och embetsmål hvilka

gjort sig skyldige till förseelser, ju skola åtalas inför och dömas af

personer, tillhörande samma stånd, med samma grundåskådning i det

hela, ofta med samma fördomar och ensidigheter, som äro för dem

sjelfva utmärkande. Det är derför, som det är af ovärderlig vigt, att

den obetydlige medborgaren, som lidit en oförrätt, får en taleman,

hvilken förmår att med imponerande auktoritet göra gällande rättens

kraf. Man kan vara viss på, att det är just denna auktoritet, som

ofta lika mycket som, ja kanske i sjelfva verket mera än den fällande

domen öfver den felande embetsmannen, efterlemnat nyttiga verkningar.

Ty då justitieombudsmannen värjer den ringaste bland medborgare, gör

han ju derigenom hans sak så att säga till Riksdagens, till folkets, till

sjelfva den hotade medborgerliga rättssäkerhetens sak.

Här förtjenar upptagas till belysande ett förhållande, som skulle

kunna af dem, hvilka till äfventyrs hysa en — ännu ej måhända öppet

uttalad, men dock befintlig — ovilja mot justitieombudsmansembetet,

med ett sken af beviskraft åberopas mot mitt resonnement. Man skulle

kunna framhålla, hurusom Riksdagens justitieombudsmän ju faktiskt

flerfaldiga gånger kanske oftast utsetts just bland Konungens ernbetsmän,

och man kan då tilläfventyrs våga det påståendet, att om de väl

utfört sitt värf såsom Riksdagens ombudsmän, de ock bort kunna utföra

det såsom Konungens, samt att alltså (let kunde vara betydelselöst,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

huruvida justitieombudsmannen varit af Konungen utsedd eller af Riksdagen

vald.

Härtill vill jag genmäla, att det för det första naturligtvis ingalunda

är gifvet, att den egendomliga karakter, som skänktes detta

embete, skulle hafva blifvit bibehållen, om det gjorts till ett kungligt

embete. Det är tvärtom synnerligen sannolikt, att det väsentligen förändrat

karakter; medborgareskyddets pregel hade säkert ej med samma

styrka bevarats åt institutionen. Och för det andra har jag alldeles

ej den uppfattningen, att icke åtskilliga af de funktionärer, som fått

sig det höga värfvet finförtrodt, verkligen sjelfva i viss mån undergått

en förändring genom dess utöfning. Nya synpunkter hafva helt säkert

hos dem gjort sig gällande, en ansvarskänsla af annan art än den redan

förut befintliga — en ansvarskänsla, som sagt dem, att det för dem

gälde att upprätthålla något af det ctyrbaraste i nationens arf och andeliga

egendom, har för visso framträdt. Det behof ver ej vara någon

motsägelse i att samme man, hvilken såsom justitieombudsman med

skärpa och energi beifrat embetsmannagodtycke och häfdat höga medborgerliga

grundsatser, kunde i en annan ställning hafva varit böjd

att snarare sympatisera med godtycket och ringakta de medborgerliga

synpunkterna. Han behöfver derför ej hafva afsigtligt bytt åskådning.

Men det förtroende han fått kan hafva gifvit hans åskådning en vidsträcktare

horisont och en djupare rigtning.

Justitieombudsmannens uppgift är ingalunda inskränkt till det

civila området. Han eger att åtala militära embetsmän likafullt som

civila. Sådant har också förekommit.

Men den kontroll, han genom direkt inspektion har att utöfva,

synes vara inskränkt till lagskipningen och fångvården. Väl heter det

i 19 § af den för honom gällande instruktionen, att, om han i ärenden

rörande allmänna hushållningen''eller eljest af allmän beskafienhet skulle

förmärka någon anstalt nödig till befrämjande af Konungens och Rikets

bästa och vältrefnad, han må hos Kongl. Maj:t underdånig anmälan

derom göra till den uppmärksamhet, Kongl. Maj:t i nåder finner sådant

förtjena. Men denna obestämda antydan innebär tydligen knappast

ens en anmaning, än mindre ett åläggande att genom eget initiativ

förskaffa sig kännedom om förhållanden, som skulle kunna föranleda

en dylik anmälan. Den säger endast, att han, om dylika förhållanden

tillfälligtvis komma till hans kännedom, ej är betagen rättigheten att

göra framställning — något som väl nästan utan all antydan derom

finge anses sjelffallet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-o 10.

9

Nu skulle man emellertid kunna ifrågasätta att vinna kontroll

öfver försvarsväsendet genom en så enkel åtgärd som en utvidgning

af justitieombudsmannens verksamhetsfält. Han eger ju redan åtalsrätt

öfver alla äfven militära embetsmän. Ålä gg honom då en inspektionspligt

äfven i det militära området, och kontrollen är vunnen!

Så lätt är dock ej saken. Redan de allmänna antydningar, jag

ofvan gifvit om hvad den ifrågasatta kontrollen skulle omfatta, lära

tydligt ådagalägga, att denna ej låter sig förena med justitieombudsmannens

verksamhet, utan att vare sig hans hittillsvarande eller hans

nya uppgift skulle lida deraf. Och lika svårt som det skulle vara för

en man att hinna utföra ett så mångsidigt värf, lika svårt skulle det

säkerligen vara att finna den man, som i sin person förenade förutsättningarna

för ett arbete, innefattande så ytterst olikartade uppgifter.

Nej, en annan ordning måste utfinnas, och jag skall söka uppdraga

konturerna deraf.

Justitieombudsmansembetet kan väl ej i sig upptaga de helt olikartade

uppgifter, som kontrollen öfver försvarsväsendet skulle innefatta,

men vi hafva i detta redan bestående embete ett förträffligt mönster

att följa.

Likasom det finnes en särskild ombudsman för justitie väsendet,

så borde det finnas en för försvarsväsendet.

Som justitieombudsmannen, så bör ock denne nye ombudsman

ega en fullt sjelfständig ställning gent emot embetsmän och embetsverk,

gent emot konungamagt och regering. Han måste vara en Riksdagens

ombudsman äfven han.

Likasom justitieombudsmannen är utrustad med en hög värdighet,

så bör äfven denne nye ombudsman vara det, således fullt lilcstäld

med den förre och med justitiekanslern.

Hans benämning är ju en smaksak — jag har tänkt på »riksauditöi’»,

»generalauditör», »ombudsman för försvarsväsendet», men stannat

vid »militieombudsinan», för att få ett ord, som redan genom sin yttreformning

erinrar om det redan invanda »justitieombudsman».

Hans qvalifikationer böra vara personlig redbarhet och kunskap

i de ärenden, som höra till försvarsväsendet. Huru hans verksamhet

närmare skulle gestaltas, skall jag nu söka visa.

Vid mitt försök att uppdraga grundlinierna för den föreslagne

embetsmannens verksamhet, sådan jag tänkt mig densamma, må det

först tillåtas mig att undanrödja en möjlig missuppfattning. Om

nemligen någon skulle af den omständigheten, att justiticombudsmansBih.

till Jiiksd. Prof. 1901. 3 Sami. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

embetet af mig redan flera gånger framhållits till jemförelse med den

nya institutionen, ja, till och med uttryckligen angifvits såsom det

tjenliga mönstret för denna, sluta, att jag ansåge en slafvisk efterhärmning

vara att förorda, så vore detta visserligen ett stort misstag. Två

synpunkter kunna tvärtom leda till rätt väsentliga afvikelser. Den ena

är den erfarenhet, man under snart hundra år vunnit under utöfningen

af justitieombudsmansembetet, den andra är olikheten i uppgifter och

mål de begge institutionerna emellan.

Ser man då först på den förra synpunkten, torde man lätteligen

finna, att den svaghet, som hos justitieombudsmansinstitutionen företrädesvis

gifvit sig till känna, varit, att den ålagts för litet initiativ.

Man kan ej saga, att den utrustats med för liten möjlighet till initiativ.

Ty justitieombudsmannen kan ju enligt grundlag och instruktion göra

framställningar på snart sagdt alla statslifvets områden till både Kongl.

Maj:t och Riksdagen. Men det är möjligt, att, om på ett något inskränktare

område ett bestämdare åläggande gifvits honom att inkomma

med förslag till förbättringar och reformer, hans reformverksamhet

blifvit större och mera fruktbringande, och hvad beträffar hans kontrollerande

verksamhet finner man, att hans rätt att vara närvarande vid

alla embetsverks, kollegiers etc. sammanträden och taga kännedom om

alla deras handlingar m. m. har ledt till vida mindre resultat än hans

skyldighet att inspektera domstolar och granska de s. k. fånglistorna.

Det bör således vara att anbefalla, att för militieombudsmaDnen må

uppställas en i enskildheterna mera bindande instruktion än den, som

finnes för justitieombudsmannen.

Den andra synpunkten utgår från olikheten mellan de begge

embetsmännens uppgifter. I det afseendet synes mig klart, att en

af justitieombudsmannens uppgifter ej behöfver, kanske ej ens bör tillhöra

militieombudsmannen. Det är åtalsskyldigheten. Det synes mig

nemligen ej nödvändigt eller önskligt att stadga såsom vilkor för

militieombudsmannen, att han skall vara lagkunnig. Nödvändigt är

det ej, ty han kan öfverlemna åt justitieombudsmannen att, der han

uppdagar missbruk, som synas honom kunna föranleda åtal, gifva

justitieombudsmannen del af saken till den åtgärd, som denne kan

anse påkallad. Önskligt är det icke heller, ty det skulle tydligen i

hög grad inskränka det område, inom hvilket till det nya embetet

lämpliga personer vore att söka.

Med tillämpning af hvad i det föregående anförts skall jag nu

söka angifva punkt för punkt de särskilda hufvuduppgifter, som böra

åligga Riksdagens .militieombudsman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

''Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 11

1. l/an skulle, hafva att i allmänhet å Riksdagens vägnar vaka

öfver att ej nagra missförhållanden md utbilda sig inom landets krigsmagt,

vare sig hären eller flottan.

Denna. punkt torde efter det förut sagda ej behöfva någon särskild

förklaring.

2. Han skulle vidare hafva att särskildt noga tillse, att den militärdisciplinära

bestraffningsrätten utöfvas med oveld och insigt. För detta

ändamål skulle samma dag beslut fattas om dylik bestraffning till honom

insändas besked om bestraffningen och grunden dertill. Funne han dervid,

att någon origtig eller oförståndig tillämpning af gällande föreskrifter egt

ruin, skulle han gifva justitieombudsmannnen sådant till känna.

Äfven derest man får hoppas, att en tillfredsställande revision af

krigslagarne kunde komma till stånd, lär det dock ej kunna förmodas,

att ej. fortfarande en disciplinär bestraffningsmyndighet, lagd — om

°ck ej uteslutande — i befälhafvarens händer och utöfvad efter summarisk

procedur, skulle bibehållas. Det synes då vara af vigt att skapa

eu verksam kontroll häröfver, och i sådant afseende synes den granskning

åt militieombudsmannen, som här är föreslagen, kunna verka

godt. Äfven en annan form kunde tänkas, nemligen att denna granskning

lades direkt på justitieombudsmannen. Jag har emellertid utgått

från at,t hela den särskilda kontroll öfver försvarsväsendet, som skulle

tillskapas, borde vara samlad på eu hand och först då frågan blifver

om rättsligt åtal justitieombudsmannen borde tillitas.

3. Militieombudsmannen skulle vidare åligga såväl att noggrant

pröfva de anmärkningar om origtig eller olämplig behandling af manskapet,

otillräcklig föda, dålig utrustning eller andra missförhållanden, hvilka kunna

till honom inkomma, som ock att, der anmärkningar utan särskild anmälan

komme till hans kännedom, verkställa vederbörlig undersökning och, om

lian finner missbruk eller missförhållanden föreligga, vidtaga lämplig åtgärd

för deras afhjelpande.

Det är af .stor vigt att inskärpa hos ombudsmannen, att ingalunda

allenast anmälningar böra gifva honom anledning att ingripa, utan att

jemväl t. ex. anmärkningar, som i pressen förekomma eller annorledes

blifva honom kunniga, böra påkalla hans uppmärksamhet. Detta är

desto vigtigare, som det synnerligen ofta torde inträffa, att den, hvilken

blifvit förorättad och som således skulle vara närmast att göra en

anmälan, saknar mod dertill, i ty att han — understundom med rätt, understundom

med orätt — fruktar, at t följderna af hans anmälan skulle blifva

eu än värre rättskränkning än den, hvarom anmälan skett.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

4. Militieombudsmannen skulle vidare hafva att Öfvervaka, att den

militära utbildningstiden i allo användes på det nyttigaste sätt, d. v. s. för

krigets fordringar, ej för paradens.

Denna punkt är en af de allra vigtigaste och innefattar en uppgift,

hvilken, om den rätt fyldes, borde mera än något annat kunna bidraga

att gifva folket och dess representanter den trygga tillförsigten, att de

enorma penningeuppoffringar, som erfordras för fredens bevarande och

sjelfständighetcns upprätthållande, också tagas i anspråk på det mest

fruktbringande sätt.

Ur denna synpunkt förefaller det mig, som om militärerna sjelfva

borde vara de främsta att önska framgång åt mitt förslag. Det borde

vara för dem hugnesam!, att deras ärliga arbete blefve rätt uppskattadt

och att anledningen till misstro undanröjdes, och huru skulle detta kunna

ske bättre än genom att de finge ställa sitt arbete och dess frukter

direkt under ögonen på en Riksdagens ombudsman?

5. Militieombudsmannen borde ock ega skyldighet att pröfva behöfligheten

af militära anskaffningar. För sådant ändamål borde vederbörande

myndighet opåmint till honom insända protokoll öfver anskaffningsbeslut

— åtminstone då de ghide belopp af en viss storlek och borde,

såvida militieombudsmannen inom viss tid efter protokollets erhållande tillkännagåfve

sin afsigt att hos Kongl. Maj:t afstyrka anskaffningen, dylika

beslut ej få gä i verkställighet förr än Kongl. Maj:t beslutit i ärendet.

Det är bekant, att arméförvaltningen under sin beslutanderätt har

stora i klump anslagna summor till bestridande af anskaffning för

regementenas räkning. Någon skarpare kontroll i sak, huru dessa

medel användas, förefinnes för närvarande ej. Det är denna väl behöfliga

kontroll, som skulle åstadkommas genom ombudsmannens

pröfning och rättighet att, i händelse han finner anskaffningens behöflighet

tvifvelaktig, underställa densamma Kongl. Maj:ts pröfning.

6. Vidare skulle en sådan embetsman till Riksdagen inkomma med

de framställningar och förslag, hvartill han kunde finna anledning, samt

årligen afgifva sin embetsberättelse till Riksdagen och deruti särskildt yttra

sig om försvarsväsendets tillstånd och skötsel.

7. Äfven skulle han till vederbörligt utskott afgifva utlåtande i fråga

om behöfligheten och ändamålsenligheten af de till försvarsverket fordrade

anslag, angående hvilka utskottet begärde sådant utlåtande.

Punkterna 6 och 7 afse som synes att gorå militieombudsmannens

sakkunskap och förmåga direkt nyttig för Riksdagen. Helt visst skulle

det bidraga att stärka Riksdagens förtroende för försvarsbudgetens rigtiga

afpassning efter behofven, i fall den sålunda alltid hade tillgång

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

till sakkunniga ock opartiska upplysningar. Väl kunna sådana understundom

vara att tillgå inom Riksdagen sjelf. Men den omfattande och

allsidiga öfversigt öfver kela försvarsväsendet, som kunde förutsättas

kos en för dess permanenta öfvervakande särskildt vald embetsman,

är dock säkerligen endast mera undantagsvis att påräkna kos någon

Riksdagens ledamot.

8. Gifvetvis skulle militieombudsmannen ega skyldighet att årligen

företaga inspektionsresor och dervid göra sig noga underrättad om manskapets

behandling, öfningstidens användning och mera dylikt, likasom äfven

att närvara vid mera betydande fältöfningar.

Denna punkt torde ej erfordra någon särskild kommentar.

Såsom af ofvanstående utkast framgår, skulle de åtgärder, till

kvilka militieombudsmannens egna iakttagelser eller pröfning af inkomna

anmälningar kunde gifva anledning, vara af trenne slag. Dels kunde

han hänskjuta saken till justitieombudsmannens handläggning, detta

då åtal syntes kunna komma i fråga, dels kunde han inkomma med

framställning till Kongl. Maj:t, ock dels kunde han ingå med framställning

till Riksdagen.

Det synes vara lämpligt, att, såsom i fråga om justitieombudsmannen,

sjelfva hufvuddragen af den nya ombudsmannens verksamhet

blefve stadgade i grundlagen, under det att detaljerna utarbetades i form

af särskild instruktion.

Intet nytt förslag af så pass omfattande beskaffenhet som det nu

af mig framstälda lärer undgå invändningar af både ett och annat slag,

och jag skall här söka att på förhand bemöta ett och annat af de

inkast, jag kan förutse såsom möjliga.

Från något håll skall man törhända till den föreslagna kontrollens

afvärjande söka framdraga den invändningen, att en dylik kontroll

skulle innefatta eller åtminstone kunna medföra en magtutvidgning af

representationen, ett inskridande på konungamagtens område. Man

skall kanske söka göra gällande den uppfattningen, att den nye ombudsmannen

genom en inspektion i detalj öfver Kongl. Maj:ts och hans

underordnade organers verksamhet skulle komma att utgöra ett medel

för Riksdagen att förskaffa sig ett större inflytande på administrationens

detaljer, än grundlagen afsett. Det torde emellertid ej kräfvas

många ord för att visa origtigheten af en sådan uppfattning.

Den nye ombudsmannen skulle ju lika litet som justitieombudsmannen

kunna gifva några som helst föreskrifter eller befallningar.

Allt hvad han kan göra är att granska, att anmärka och att gifva de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

beslutande myndigheterna förslag till afhjelpande af de brister, han

anmärkt. Det är väl påtagligt, att denna art af verksamhet står i

fullständig samklang med hela den ställning, som våra grundlagar

anvisa åt folkrepresentationen.

År 1809 befarade man på vissa håll, att »skakniugar i samhället»

skulle kunna åstadkommas af justitieombudsmannens embetsverksamhet.

Erfarenheten har till fullo vederlagt denna farhåga. Och ingen anledning

finnes att antaga, att den skulle vara mera berättigad i fråga

om den nu föreslagna ombudsmannens verksamhet.

Vidare kommer väl att påstås, att institutionen är helt och hållet

onödig, att man hittills kunnat hjelpa sig densamma förutan, och att

intet skäl finnes, hvarför man ej skulle kunna göra så äfven hädanefter.

Härtill må svaras, att äfven om 1809 års män icke tillskapat

justiiieombudsmansembetet, är det ganska troligt, att man kunnat

»hjelpa sig derförutan». Men deraf kan ej slutas, att det varit onödigt.

Om statens institutioner och anordningar till medborgarnes bästa och

de medborgerliga rättigheternas skyddande endast afse det allra nödtorftigaste

för att ej alltsammans skall brista sönder, då har justitieombudsmansembetet

varit onödigt. Ty det är ej troligt, att någon

ödeläggande katastrof skulle hafva inträffat, om det saknats. Men

om dess existens blifver berättigad genom att det upprepade gånger

bidragit att hålla i helgd betydelsefulla principer och afvärja embetsmannamagtens

kränkningar af den enskildes rättigheter, då har embetet

ej varit onödigt.

Och om en dylik kontrollerande myndighet öfver den civila

embetsmagten visat sig behöflig, då borde den för visso visa sig än

mera behöflig för den militära embetsmagten. Ty denna är starkare

genom sina extraordinära magtmedel och farligare genom sin afskilda

ställning och fästa sammanslutning än den civila. Och att både dess

styrka, dess afskildhet och dess sammanslutning skulle väsentligen ökas

genom antagande af eu härordning, byggd på den nu föreliggande

kongl. propositionens principer, behöfver intet bevis.

En annan invändning blir väl den, att upprättandet af ett dylikt

kontrollantembete skulle visa en obehörig misstro mot militären, särskilt

officerskåren. Alldeles enahanda invändning gjordes i början af

förra århundradet mot justitieombudsmansembetet. Den skulle emellertid

vara lika litet berättigad nu som då. Om erfarenheten visar,

att missbildningar af viss beskaffenhet lätt innästla sig på ett visst

område, så är det ej obehörigt misstroende mot detta områdes målsmän

att anordna tillsyn och kontroll gent emot missbildningarna. Det är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 15

ej obehörigt misstroende, som föranledt anordnande af biskopsvisitationer,

af fabriksinspektioner, af folkskoleinspektioner etc. Det är en

ständigt återkommande erfarenhet af kontrollens nödvändighet, som

framkallat densamma. Och allra minst böra de beklaga sig öfver

inspektion och kontroll, hvilka veta med sig, att de väl vårda sitt

yrke och hedra sitt stånd. Ty just genom en noggrann kontroll, som

förmår att rätta eller afskilja de ovärdiga elementen, bibehålies en

social grupp, t. ex. en officerskår, vid dess anseende. Saknas kontrollen,

skall allmänheten, det är det öfriga samhället, lätteligen låta den skyldige

lida med den oskyldige, och derigenom spilles ju hela kårens

anseende.

Naturligtvis skall man väl som alltid, då det gäller att införa

något godt på det militära området, mötas af invändningen, att »disciplinen

skulle sättas i fara». Härtill kan endast svaras, att en sådan

invändning måste bero på en falsk åsigt om disciplin, på samma falska

åsigt, som anser en officer, hvilken misshandlat en soldat, böra erhålla

mindre straff än han egentligen förtjenat — för att upprätthålla disciplinen.

Föi dem, hvilka genomskådat hela den förvillande falskheten

i. denna uppfattning, hvilka sålunda förstått, att den utgår från en i

sig grundfalsk åskådning af sj elfva disciplinen, såsom hvilande hufvudsakligen

på fruktan för, ej på förtroende till befälet, för dem skall

denna invändning helt visst framstå såsom fullständigt betydelselös.

För dem måste nemligen saken te sig så: då disciplinen — den äkta,

den som i farans stund är något värd — h vilar på förtroende, och då

intet säkrare medel att framkalla förtroende finnes än rättvisa utan

skilnad för hög och låg, kan en institution, som afser bland annat att

tillbakavisa godtycket och trygga rättssäkerheten, ingalunda skada, utan

måste tvärtom, rätt besedt, verksamt gagna disciplinen.

Den förväntade invändning, som på sitt sätt kanske är af den

största praktiska betydelse, är svårigheten att finna dugliga innehafvare

till platsen. Det låter sig nemligen ej förnekas, att ganska stora fordringar

ställas på ep sådan. Personlig redbarhet och kunskap i militära

ämnen skulle visserligen vara de enda i grundlagen föreskrifna allmänna

qvalifikation erna, och de böra ju ej vara svåra att finna förenade

hos en man. Men det är gifvct, att utom dessa allmänna qvalifikationer

faktiskt skulle erfordras de öfriga egenskaper, förutan hvilka militieombudsmannen

ej kunde förutsättas sköta sina särskilda embetsgöromål

tillfredsställande. Fn sådan embetsman borde tydligen förena personlig

oräddhet och frihet från militära fördomar med sina militära kunskaper,

han borde vidare ega ett godt och skarpt omdöme och lätthet att sätta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sig in i alla de olikartade uppgifter, som äro förknippade med frågor

om härens och flottans förseende med nödig materiel och utrustning

o. s. v. Att finna mannen tör derför väl vid en och annan tidpunkt

kunna visa sig svårt. Men det är ett långt steg från svårt till omöjligt.

Och att den förening af egenskaper, som hos den rätte mannen

borde finnas, skulle vara omöjlig att upptäcka här i landet, får val ej

antagas. Åtminstone skulle ett sådant fattigdomsbevis vittna bra dåligt

om vårt hela försvarsväsende.

Jag tillåter mig för öfrigt i detta sammanhang erinra om hvad jag

yttrat om justitieombudsmannen, nemligen att det i fråga om honom

utan tvifvel'' till en viss grad gäller, att embetets utöfning, dess speciella

läggning och kraf sporrat dess innehafvare och hos honom väckt till

lif egenskaper, som måhända eljest skulle hafva slumrat. För min del

tviflar jag ej på att samma iakttagelser skulle komma att göras äfven

å det föreslagna embetets blifvande innehafvare. Det skall äfven der

visa sig, att den höga och värdiga uppgiften att inom ett helt stort

område af statslifvet tillvarataga folkets rätt såsom dess välde målsman

förmår att utbilda egenskaper, Indika eljest måhända aldrig trädt

fram. Och för öfrigt lär väl Riksdagen ej komma att af eget initiativ

ombyta innehafvare oftare i fråga om denna plats än i fråga om justitieombudsmansembetet.

Militieombudsmannen lär väl således äfven han,

der han sköter sig tillfredsställande, kunna påräkna omval och sålunda

till sina rent personliga förutsättningar för platsens rätta skötsel lägga

äfven erfarenheten.

För fullständighetens skull må äfven ett ord egnas åt kostnadssynpunkten,

dervid dock så godt först som sist bör sägas, att denna

för hvar och en, hvilken med någon uppmärksamhet genomläst och

öfvervägt min motion, torde spela en försvinnande liten roll. Det är

ju ofta fallet, att man vid förslag om inrättande af _ett nytt embete

eller eu ny institution invänder: ja, väl skulle den blifva nyttig, men

den blir å andra sidan så kostsam — uppväges således kostnaden af

nyttan? Så kan frågan knappast ens ställas här. Somliga kunna anse

det föreslagna embetet onyttigt, somliga kanske rent af skadligt. Men

ingen, som anser det nyttigt, lär kunna råka i ringaste tvekan om

huruvida dess nytta skulle uppväga kostnaden. Och detta derför, att

det just är anlagdt på bland annat att förekomma onyttiga utgifter af

enorm höjd. Må man betänka, att en enda hel- eller lialf-millionsutgift,

inbesparad genom militieombudsmannens insigter, vaksamhet och göda

omdöme, är tillräcklig för att hela embetet för framtiden kan bestå

och underhållas blott på räntan af denna inbesparing, och man förstår,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 17

att ett erkännande af embetets ändamålsenlighet i och med detsamma

så att säga eliminerar kostnadssynpunkten. Hela justitieombudsmansinstitutionen

kostar enligt senaste statsreglering 21,750 kronor. Antag,

att den nya institutionen kommer att kosta lika mycket. Den skulle

då visa sig helt och hållet oförmögen att fylla sitt ändamål för att ej

väga upp den summan! Åndtligen må framhållas, att farhågan för de

med nya institutioner förbundna kostnader ofta baseras på tanken, att

en utveckling af desamma kan komma till stånd, medförande nya och

alltid nya kostnader. I detta afseende är ju förhållandet ett helt annat,

då det gäller en institution, öfver hvilken Riksdagen ensam har att

helt och hållet råda, och till hvars utveckling Kongl. Maj:t ej har anledning

— måhända knappast lust — att bidraga.»

Utskottet har vid behandlingen af ifrågavarande motion funnit

åtskilliga af de synpunkter, som deri framhållits, vara ganska beaktansvärda.

Det är nemligen, enligt utskottets uppfattning, obestridligen

önskvärd!, att särskild! nu, då ett omfattande förslag till reform af hela

vårt försvarsväsen föreligger, uppmärksamheten rigtas äfven på den

vigtiga omständigheten, att nödig kontroll bör åvägabringas till förebyggande

af tänkbara missförhållanden i flera af de utaf motionären

angifna hänseenden. Men den af honom föreslagna formen för utöfningen

af denna kontroll, nemligen genom en enda härför tillsatt embetsman,

bär utskottet ansett knappast möjlig att genomföra och ej heller, äfven

om så vore fallet, ändamålsenlig och lämplig.

Först vill utskottet härvid påpeka, att det näppeligen är tänkbart,

att alla de särskilda embetsgöromål, som enligt motionen skulle åt

denne embetsman anförtros, kunna af en enda person utföras; och har

det berättigade i denna erinran tydligen icke heller varit främmande

för mptionären sjelf. Den föreslagne nye embetsmannen måste enligt

förslaget hos sig förena ej mindre grundliga insigter i militära och

militärtekniska frågor rörande så väl armén med dess olika vapenslag

som ock flottan och dess materiel än äfven omfattande kunskaper

jemte praktisk förmåga i ekonomiska frågor och stat.sregleringsärenden

samt slutligen icke heller sakna förfarenhet i lagskipningsfrågor.

Men äfven om man bortser från detta betydelsefulla förhållande,

håller utskottet i allt fall före, att den af motionären föreslagna utvägen

att vinna ökad kontroll på förs vars väsendets område icke är den rätta.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 3 Sami. 9 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vida lämpligare synes det utskottet vara att söka ernå detta mål genom

utveckling af redan befintliga institutioner för utöfningen af kontroll på

nämnda område, vare sig från Riksdagens sida eller eljest, samt genom

skärpning af hithörande bestämmelser och föreskrifter.

Hvad beträffar den särskilda uppgiften att öfvervaka den militära

bestraffningsmagtens utöfning, hvilken uppgift enligt motionen skulle

anförtros åt militieombudsmannen, så är krafvet på en sådan kontroll

redan i viss mån tillgodosedt genom justitieombudsmannainstitutionen;

och skulle det anses behöfligt, att denna kontroll göres starkare och

mera omfattande, torde detta möjligen kunna vinnas genom tillägg till

instruktionen för justitieombudsmannen. För öfrigt lärer den komité,

åt hvilken Kongl. Maj:t uppdragit att företaga en revision af strafflagen

för krigsmagten och förordningen om krigsdomstolar och rättegången

derstädes i syfte att bestämmelserna i dessa lagar må blifva lämpade

efter förhållandena vid en krigsmagt, bestående af värnpligtige, ej underlåta

att egna uppmärksamhet äfven åt denna fråga; och torde det under

sådana förhållanden vara så mycket mindre lämpligt att nu företaga en

förändring i grundlagen i den föreslagna rigtningen.

Slutligen vill utskottet framhålla, att med hänsyn till den knappa

tid, hvaröfver utskottet egt förfoga i följd deraf, att motionerna blifvit

så sent under Riksdagen framlagda, utskottet icke kunnat vara i tillfälle

att åt det väckta förelaget, hvilket i afsevärd mån ingriper i vårt

statstörvaltningssystem och derigenom synes ej oväsentligt beröra de

grunder, på hvilka vårt statsskick hvilar, egna den noggranna och fullständiga

undersökning, som skulle kräfvas för att kunna allsidigt öfverskåda

och pröfva dess innebörd.

Utskottet får, med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må föranleda

mågon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1901.

På utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Reservationer:

af herrar Bolin, Johnsson, Andersson och Bann, hvilka anfört:

»Då vi, som visserligen icke i allo kunnat till bifall förorda mot
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 19

tionen, dock, i likhet med utskottet, funnit åtskilliga deri framhållna

synpunkter ganska beaktansvärda, särskildt nu, då ett omfattande förslag

till reform åt hela värf försvarsväsen föreligger;

då utskottet, med hänsyn till förslagets mycket omfattande innebörd

och den nära riksdagens afslutning liggande tidpunkt, då det framkommit,

icke varit i tillfälle att egna detsamma den ingående granskning,

som det utan tvifvel förtjenat;

så och då Kongl. Maj:t åt en komité uppdragit att företaga en

revision af strafflagen för krigsmagten samt förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes, ett uppdrag, som i väsentliga hänseenden

berör förhållanden, som stå i samband med dem, som i motionen

afses, hafva vi ansett, att utskottet bort till Riksdagen hemställa att i

skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes åt berörda komité uppdraga

att jemväl taga under ompröfning i motionen framstälda förslag»;

af herr Waldenström, som anfört:

»Då den komité, till hvilken utskottet i sin motivering hänvisar,

blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt endast för att företaga en revision af

strafflagen för krigsmagten och förordningen om. krigsdomstolar och

rättegången derstädes i syfte att bestämmelserna i dessa lagar må

blifva lämpade efter förhållandena vid en krigsmagt, bestående af värnpligtige,

så ligger den af motionären framstälda frågan alldeles utanför

gränserna för komiténs uppdrag.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.