Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§15 och 38 regeringsformen.
1901-05-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1901:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§15 och 38 regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 20 maj 1901, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af §§15 och 38 regeringsformen.
Från Andra Kammaren har till konstitutionsutskottets behandling hänvisats
en af herr A. Hedin i Stockholm väckt motion, n:o 188, deri motionären
föreslagit, att utskottet vil le antingen hemställa om ändring af
15 och 38 regeringsformen jemte deraf föranledd redaktionsändring i § 7,
eller ock föreslå skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande
för nästkommande Riksdag af förslag till ändrad lydelse af dessa paragrafer,
enligt följande grunder:
att den nya kommandomålsparagrafen borde antingen innehålla eu
tydlig och fullständig definition å hvad som med kommandomål förstås,
eller ock i afseende å denna definition hänvisa till en af Riksdagen och
Kongl. Maj:t stiftad lag;
att kommandomålens undantagande från de i § 38 regeringsformen
föreskrifna former för de från Konungen utgående expeditioners giltighet
skulle upphäfvas; samt
att kommandomålen skulle af chefen för vederbörande försvarsdepartement
föredragas i närvaro af statsministern och chefen för justitiedepartementet
eller, om de båda senares einbeten vore förenade på eu hand,
eu annan tredje ledamot tillkallas — dock att båda försvarsdepartementens
chefer ej på samma gång toge plats i kommandomåls-konseljen.
Hos utskottet har herr Hedin derefter låtit, anmäla, att de uti denna
Bill. till Riksd. Vrot. 1.901. 3 Sami. 10 Höft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
hemställan förekommande orden »jemte deraf föranledd redaktionsändring
i § 7» rätteligen borde utgå.
Såsom skäl för berörda, förslag har motionären anfört hufvudsakligen
följande.
Det förefölle högst förunderligt, att 1809 års konstitutionsutskott
omgifvit kommandomålen med svagare konstitutionella garantier än de ministeriella
målen och för båda dessa slag af ärenden nöjt sig med mindre tryggande
föreskrifter, än det stadgade för behandlingen af äfven de allra
obetydligaste bland andra regeringsärenden. Utskottet hade eljest sökt
uti "den föredragandes kontrasignationsvägran en yttersta garanti mot »en
egenmägtig konungs våldsamma lynne». Men denna garanti hade utskottet
glömt vid kommandomålen, ehuru i sjelfva grundlagsparagrafen
påmintes om, att dessa mål kunde gälla »företag af en vådlig rigtning
eller omfattning».
Ett svårt fel i paragrafens redaktion vore. att den ej angåfve, hvilka
ärenden skulle räknas till kommandomål, ty det, som skulle föreställa en
definition, utgjorde endast en alldeles intetsägande omskrifning. Detta fel
hade föranledt talrika missbruk, i hvilket afseende motionären hänvisade
till konstitutionsutskottets memorial n:o 8, sid. 21—25, ar 1891. Kong!.
Maj:t hade också erkänt behofvet af paragrafens förtydligande. Efter att
i detta syfte hafva utfärdat instruktioner för generaladjutanterna för armén
och flottorna den 19 juni 1810 och den 24 januari 1815, hade Kongl. Maj :t
genom proposition den 31 mars 1818 föreslagit en förändrad redaktion
af grundlagens definition å hvad med kommandomål skulle förstås. Men
ovissheten om hvad med kommandomål egentligen borde förstås, hade Kongl.
Magt icke funnit ligga deri eller bero deraf, att § 15 under termen kommandomål
inbegrepe ej blott Konungens exekutiva magt i dess mest okontrollerade
yttringar, utan ock eu viss dömande magt. lvongl. Maj:t hade sig
väl bekant, att denna paragraf handlade om en grupp af regeringsärenden,
ej om hvad regeringsformen kallade domaremagtens föremål, hvilket ju för
öfrigt inhemtades redan af § 7; och den »kollision», som Kongl. Maj:t i
den anförda propositionen sade sig vilja undanrödja, hade icke varit en
kollision mellan verkställande och dömande magt, utan hade egt rum på
gränsen mellan de dåvarande kommando-föredragandes och krigsstatssekreterarens
embetsområden samt hade således galt den frågan, om
vissa militära regeringsärenden vore statsrådsärenden, d. v. s. skulle föredragas
af krigsstatssekreteraren, eller kommandomål, d. v. s. skulle föredragas
af vederbörande generaladjutant.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
3
De tillfällen, då tillämpning af § 15 råkat i iner eller mindre svår
kollision med vigtiga grundlagsbestämmelser, hade varit mycket talrika.
Hur talrika de varit, kunde man ej uppgifva, alldenstund § i05 regeringsformen
undandolt en måhända stor del af dessa tillfällen. Det förefölle
icke osannolikt, att de på senare tider hade blifvit både talrikare och
mera betydande, äfven om man icke toge hänsyn till det nyligen inträffade
fall, som torde i högre grad än något föregående hafva fäst uppmärksamheten
på denna anomali i vår grundlag, en anomali, hvars tillkomst
man hade svårt att förklara bland det stora antal af bestämmelser, som
verkligen omsorgsfullt betryggade de fri- och rättigheter, som de afsåge
att skydda. Det hade år 1891 händt, att Andra Kammarens samtliga
ledamöter i konstitutionsutskottet reserverat sig mot utskottets med den
förseglade sedelns hjelp fattade beslut att icke göra anmärkning om en i
kommandoväg utfärdad författning, som meddelat föreskrifter om tjensteåligganden
för högre och lägre civile tjensteman. Om en föredragande
i kommandomål sökt ledning i de ofvan nämnda instruktionerna af år
1810 och år 1815 eller i Kongl. Maj:ts förslag år 1818 till ändrad lydelse
af § 7 regeringsformen, som dä innehållit definitionen å kommandomål,
skulle väl ett sådant Övergrepp som det nyssnämnda ej kunnat af en
föredragande ifrågasättas. Den af Kongl. Maj:t föreslagna nya redaktionen
innehölle, att med kommandomål förstodes »sådana enkla militäriska mål,
som icke efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och statssekreterarnes
expedition, icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,
förklaring eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska författningar,
eller uti dispositionen af allmänna medel».
Vid det tillfälle, då konstitutionsutskottet senast afstyrkte förslag om
upphäfvande° af § 15, nemligen år 1899, hade utskottet ansett, att för
kommandomalen, såsom afseende blott »rena verkställighetsföreskrifter»,
tyngre former än de nuvarande icke vore af behofvet påkallade, helst
som »chefen för vederbörande krigsdepartement numera föredrager kommandomalen
och således alltid skall öfvervaka, att intet regeringsärende,
som hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål».
Hvad den garanti i sjelfva verket betydde, som konstitutionsutskottet då
ansett sig kunna söka i kommandoföredragandens kännedom om grundlagens
innehåll och ömhet om dess helgd, torde vara öfverflödigt att
diskutera, ej blott eftersom det vore just de militäre föredragande, som
(ture ansvaret för den så ofta förekommande öfverträdelsen af § 15, äfven
när ett missförstånd skulle synas vara omöjligt, utan ock i anledning af
den allra nyaste erfarenheten härom. Om det vore lika behjertansvärdt
nu som vid 1817 18 års riksdag att, på sätt nämnda Riksdags konstitu
-
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 11.
tionsutskott yttrat, - deri militära styrelsen hålles inom de gränser, dem
lagar och författningar utstakat, och icke intränger i den civila», så torde
det efter vunnen erfarenhet om huru ifrågavarande paragraf tjenat
till att främja ett sådant intrång och i betraktande af det nuvarande
ögonblickets särskilda maning och kraf vara synnerligen angeläget, att en
grundlagsändring komme till stånd så fort sig göra läte, hvilket ju vore
år 1903, derest förslag blefve hvilande senast nästa år.
Att statsministern borde vara i tillfälle att följa äfven ifrågavarande
ärenden, torde icke väcka gensaga; och chefens för justitiedepartementet
närvaro borde kunna betrygga — hvad konstitutionsutskottet år 1899 alltför
förtröstansfullt hoppades af föredraganden — »att intet regeringsärende,
som hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål*.
Utskottet anser sig böra framhålla, att förevarande motion först den
11 innevarande maj öfverlemnades till utskottet och i följd af dagliga
sammanträden i kamrarne ej kunnat förrän den 18 i denna månad företagas
till behandling.
Då den fråga, som i motionen väckes, hvilken afser ändring i grundlagens
bestämmelser om kommandomåls handläggning, är synnerligen
vigtig och omfattande, kräfver den en ingående utredning och noggrann
pröfning af alla de förhållanden, till hvilka hänsyn måste tagas för bedömande,
om och i sådant fall på hvilket sätt dessa grundlagsbestämmelser
böra ändras. Motionären har visserligen alternativt föreslagit, att
utskottet skulle hemställa till Riksdagen att aflåta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag i ämnet. Men utskotter
anser, att ej heller en dylik hemställan bör göras, med mindre än att
utskottet varit i tillfälle att fullständigt öfverväga frågans innebörd. Då
det emellertid synes utskottet omöjligt att under de dagar, som ännu ma
återstå af riksdagen, medhinna ett så vigtigt arbete, särskildt med hänsyn
till det betydande arbete i öfrigt, som vid riksdagen föreligger, har
utskottet ansett rigtigast vara att under dessa förhållanden icke ingå i
pröfning af denna utskottet så sent förelagda fråga; i följd hvaraf utskottet
anser sig böra hemställa,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
5
att herr Hedins förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1901.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Herr Boethius har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
denna frågas behandling inom utskottet.
Bih. till Riksd. Prof. 1901. It Samt.
10 Haft.
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.