Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§15 och 38 regeringsformen.

1901-05-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1901:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§15 och 38 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 20 maj 1901, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af §§15 och 38 regeringsformen.

Från Andra Kammaren har till konstitutionsutskottets behandling hänvisats

en af herr A. Hedin i Stockholm väckt motion, n:o 188, deri motionären

föreslagit, att utskottet vil le antingen hemställa om ändring af

15 och 38 regeringsformen jemte deraf föranledd redaktionsändring i § 7,

eller ock föreslå skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande

för nästkommande Riksdag af förslag till ändrad lydelse af dessa paragrafer,

enligt följande grunder:

att den nya kommandomålsparagrafen borde antingen innehålla eu

tydlig och fullständig definition å hvad som med kommandomål förstås,

eller ock i afseende å denna definition hänvisa till en af Riksdagen och

Kongl. Maj:t stiftad lag;

att kommandomålens undantagande från de i § 38 regeringsformen

föreskrifna former för de från Konungen utgående expeditioners giltighet

skulle upphäfvas; samt

att kommandomålen skulle af chefen för vederbörande försvarsdepartement

föredragas i närvaro af statsministern och chefen för justitiedepartementet

eller, om de båda senares einbeten vore förenade på eu hand,

eu annan tredje ledamot tillkallas — dock att båda försvarsdepartementens

chefer ej på samma gång toge plats i kommandomåls-konseljen.

Hos utskottet har herr Hedin derefter låtit, anmäla, att de uti denna

Bill. till Riksd. Vrot. 1.901. 3 Sami. 10 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

hemställan förekommande orden »jemte deraf föranledd redaktionsändring

i § 7» rätteligen borde utgå.

Såsom skäl för berörda, förslag har motionären anfört hufvudsakligen

följande.

Det förefölle högst förunderligt, att 1809 års konstitutionsutskott

omgifvit kommandomålen med svagare konstitutionella garantier än de ministeriella

målen och för båda dessa slag af ärenden nöjt sig med mindre tryggande

föreskrifter, än det stadgade för behandlingen af äfven de allra

obetydligaste bland andra regeringsärenden. Utskottet hade eljest sökt

uti "den föredragandes kontrasignationsvägran en yttersta garanti mot »en

egenmägtig konungs våldsamma lynne». Men denna garanti hade utskottet

glömt vid kommandomålen, ehuru i sjelfva grundlagsparagrafen

påmintes om, att dessa mål kunde gälla »företag af en vådlig rigtning

eller omfattning».

Ett svårt fel i paragrafens redaktion vore. att den ej angåfve, hvilka

ärenden skulle räknas till kommandomål, ty det, som skulle föreställa en

definition, utgjorde endast en alldeles intetsägande omskrifning. Detta fel

hade föranledt talrika missbruk, i hvilket afseende motionären hänvisade

till konstitutionsutskottets memorial n:o 8, sid. 21—25, ar 1891. Kong!.

Maj:t hade också erkänt behofvet af paragrafens förtydligande. Efter att

i detta syfte hafva utfärdat instruktioner för generaladjutanterna för armén

och flottorna den 19 juni 1810 och den 24 januari 1815, hade Kongl. Maj :t

genom proposition den 31 mars 1818 föreslagit en förändrad redaktion

af grundlagens definition å hvad med kommandomål skulle förstås. Men

ovissheten om hvad med kommandomål egentligen borde förstås, hade Kongl.

Magt icke funnit ligga deri eller bero deraf, att § 15 under termen kommandomål

inbegrepe ej blott Konungens exekutiva magt i dess mest okontrollerade

yttringar, utan ock eu viss dömande magt. lvongl. Maj:t hade sig

väl bekant, att denna paragraf handlade om en grupp af regeringsärenden,

ej om hvad regeringsformen kallade domaremagtens föremål, hvilket ju för

öfrigt inhemtades redan af § 7; och den »kollision», som Kongl. Maj:t i

den anförda propositionen sade sig vilja undanrödja, hade icke varit en

kollision mellan verkställande och dömande magt, utan hade egt rum på

gränsen mellan de dåvarande kommando-föredragandes och krigsstatssekreterarens

embetsområden samt hade således galt den frågan, om

vissa militära regeringsärenden vore statsrådsärenden, d. v. s. skulle föredragas

af krigsstatssekreteraren, eller kommandomål, d. v. s. skulle föredragas

af vederbörande generaladjutant.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

De tillfällen, då tillämpning af § 15 råkat i iner eller mindre svår

kollision med vigtiga grundlagsbestämmelser, hade varit mycket talrika.

Hur talrika de varit, kunde man ej uppgifva, alldenstund § i05 regeringsformen

undandolt en måhända stor del af dessa tillfällen. Det förefölle

icke osannolikt, att de på senare tider hade blifvit både talrikare och

mera betydande, äfven om man icke toge hänsyn till det nyligen inträffade

fall, som torde i högre grad än något föregående hafva fäst uppmärksamheten

på denna anomali i vår grundlag, en anomali, hvars tillkomst

man hade svårt att förklara bland det stora antal af bestämmelser, som

verkligen omsorgsfullt betryggade de fri- och rättigheter, som de afsåge

att skydda. Det hade år 1891 händt, att Andra Kammarens samtliga

ledamöter i konstitutionsutskottet reserverat sig mot utskottets med den

förseglade sedelns hjelp fattade beslut att icke göra anmärkning om en i

kommandoväg utfärdad författning, som meddelat föreskrifter om tjensteåligganden

för högre och lägre civile tjensteman. Om en föredragande

i kommandomål sökt ledning i de ofvan nämnda instruktionerna af år

1810 och år 1815 eller i Kongl. Maj:ts förslag år 1818 till ändrad lydelse

af § 7 regeringsformen, som dä innehållit definitionen å kommandomål,

skulle väl ett sådant Övergrepp som det nyssnämnda ej kunnat af en

föredragande ifrågasättas. Den af Kongl. Maj:t föreslagna nya redaktionen

innehölle, att med kommandomål förstodes »sådana enkla militäriska mål,

som icke efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och statssekreterarnes

expedition, icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,

förklaring eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska författningar,

eller uti dispositionen af allmänna medel».

Vid det tillfälle, då konstitutionsutskottet senast afstyrkte förslag om

upphäfvande° af § 15, nemligen år 1899, hade utskottet ansett, att för

kommandomalen, såsom afseende blott »rena verkställighetsföreskrifter»,

tyngre former än de nuvarande icke vore af behofvet påkallade, helst

som »chefen för vederbörande krigsdepartement numera föredrager kommandomalen

och således alltid skall öfvervaka, att intet regeringsärende,

som hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål».

Hvad den garanti i sjelfva verket betydde, som konstitutionsutskottet då

ansett sig kunna söka i kommandoföredragandens kännedom om grundlagens

innehåll och ömhet om dess helgd, torde vara öfverflödigt att

diskutera, ej blott eftersom det vore just de militäre föredragande, som

(ture ansvaret för den så ofta förekommande öfverträdelsen af § 15, äfven

när ett missförstånd skulle synas vara omöjligt, utan ock i anledning af

den allra nyaste erfarenheten härom. Om det vore lika behjertansvärdt

nu som vid 1817 18 års riksdag att, på sätt nämnda Riksdags konstitu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 11.

tionsutskott yttrat, - deri militära styrelsen hålles inom de gränser, dem

lagar och författningar utstakat, och icke intränger i den civila», så torde

det efter vunnen erfarenhet om huru ifrågavarande paragraf tjenat

till att främja ett sådant intrång och i betraktande af det nuvarande

ögonblickets särskilda maning och kraf vara synnerligen angeläget, att en

grundlagsändring komme till stånd så fort sig göra läte, hvilket ju vore

år 1903, derest förslag blefve hvilande senast nästa år.

Att statsministern borde vara i tillfälle att följa äfven ifrågavarande

ärenden, torde icke väcka gensaga; och chefens för justitiedepartementet

närvaro borde kunna betrygga — hvad konstitutionsutskottet år 1899 alltför

förtröstansfullt hoppades af föredraganden — »att intet regeringsärende,

som hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål*.

Utskottet anser sig böra framhålla, att förevarande motion först den

11 innevarande maj öfverlemnades till utskottet och i följd af dagliga

sammanträden i kamrarne ej kunnat förrän den 18 i denna månad företagas

till behandling.

Då den fråga, som i motionen väckes, hvilken afser ändring i grundlagens

bestämmelser om kommandomåls handläggning, är synnerligen

vigtig och omfattande, kräfver den en ingående utredning och noggrann

pröfning af alla de förhållanden, till hvilka hänsyn måste tagas för bedömande,

om och i sådant fall på hvilket sätt dessa grundlagsbestämmelser

böra ändras. Motionären har visserligen alternativt föreslagit, att

utskottet skulle hemställa till Riksdagen att aflåta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om framläggande af förslag i ämnet. Men utskotter

anser, att ej heller en dylik hemställan bör göras, med mindre än att

utskottet varit i tillfälle att fullständigt öfverväga frågans innebörd. Då

det emellertid synes utskottet omöjligt att under de dagar, som ännu ma

återstå af riksdagen, medhinna ett så vigtigt arbete, särskildt med hänsyn

till det betydande arbete i öfrigt, som vid riksdagen föreligger, har

utskottet ansett rigtigast vara att under dessa förhållanden icke ingå i

pröfning af denna utskottet så sent förelagda fråga; i följd hvaraf utskottet

anser sig böra hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

att herr Hedins förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1901.

På utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Herr Boethius har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

denna frågas behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. It Samt.

10 Haft.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.