Utlåtande, i anledning af väckta förslag i fråga om rätt för Riksdagens ledamöter till fria resor å statens jernvägar.
1901-03-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1901:3, Utlåtande, i anledning af väckta förslag i fråga om rätt för Riksdagens ledamöter till fria resor å statens jernvägar.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
ii,t :
iV:o
Ank. tOl Riksd. kansli den 27 mars 1901, kl. 5 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta förslag i
fråga om rätt för Riksdagens ledamöter till fria resor å
statens jernvägar.
Uti två särskilda, till konstitutionsutskottets förberedande handlaggmng
hänvisade motioner, nemligen en af herr F. von Strokirch inom
forsta Kammaren afgifven motion, n:o,31, och en af herr Än Olofsson
i Digernas i Andra Kammaren väckt motion, n:o 87, hafva förslag
bhtvit framstälda med hufvudsyfte att åt ledamöter af Riksdagens
båda kamrar bereda tillfälle att, i viss utsträckning åtnjuta fria resor
a statens jernvägar. Den förstnämnde motionären har ansett, att då
enligt §12 riksdagsordningen, riksdagsman i Första Kammaren ej eger
att tor denna sin befattning uppbära något arfvode, men den ifrågasatta
förmånen af fria resor skulle kunna tydas vara »af arfvodes natur» en
grundlagsändring vore behöflig för undanrödjande af hinder för förslagets
framgång, samt har i sådant syfte förslagsvis hemstält, att nämnda
paragraf måtte få ett tillägg af följande innehåll:
..... ® ~ uppbära, dock må ej såsom sådant arfvode ansös den
lattighet till fria resor i 2:a klass å statens jernvägar, som kan varda
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 3 Sami. 3 Häft. (N:o 3.)
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
honom för hans valperiod i laga ordning tillerkänd, derifrån dock undantagna
resor till och från Riksdag vid dess början och skit.))
Herr Olofsson har deremot föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse
ville hemställa, det täcktes Kongl. Maj it lata utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana tillägg i riksdagsordningen, att ledamöter
af Riksdagen må åtnjuta fria resor å statens jernvägar under en månads
tid hvarje år mellan den 1 juni och 15 december.
Till stöd för sitt förslag har herr von Strokirch ytterligare anfört
följande:
IT °
»Nedsätta biljettpris å statens jernvägar för resor till och tran
hvarjehanda möten och sammankomster äfvensom för skolungdoms och
lärares på statens bekostnad anordnade studieresor höra numera till det
vanliga, och äfven för Riksdagens medlemmar förekomma ju sadana;
vinsten af sådana resor är ju i nationelt hänseende påfallande, enär derigenom
inhemtas kännedom och erfarenhet om vart vidsträckta lands
olika trakter och förhållanden, en vinst af väsentlig betydelse för ett
rätt bedömande af allt hvad detta land erbjuder och gifver sitt. folk och
som gör det för detsamma kärt; i sådant syfte skulle denna vinst utan
tvifvel blifva af ännu större betydelse, om, sedan statens järnvägsnät
numera är utsträckt öfver hela riket och dettas olika delar således äro
relativt lätt åtkomliga, tillfälle bereddes Riksdagens medlemmar att utan
allt för stora pekuniära uppoffringar förskaffa sig sådan kännedom och
erfarenhet, hvilket utan kännbar olägenhet för statsverket skulle kunna
åstadkommas, om Riksdagen ville besluta att tilldela hvarje riksdagsman
en biljett att under hans valperiod gälla för fria resor i 2:a klass å statens
jernvägar, derifrån dock undantagna förste-kammarledamots resor till
''och från Riksdag vid dess början och slut.» . ,
Den motivering, hvarmed herr Olofsson beledsagat sit-t skrifvelse
förslag,
är åter af följande lydelse:
»Med Kongl. Maj:ts tillåtelse har på senare tider anordnats s. k.
»riksdagsresor» och senast den till öfre Norrland sistliden sommai. Om
sådana resor är väl ej annat än godt att säga, men mig förefaller dock,
som dessa resor med extra tåg äro onödigt kostbara, jemfördt med den
nytta de göra. Hvarför borde icke riksdagsmän, när de det önskade,
under en månads tid på året få resa gratis med hvilket statens ordinarie
tåg de behagade. Detta skulle gifva ett större flertal af riksdagsmän
tillfälle till billiga resor för att få studera landets och folkets olika förhållanden,
på satnfaa gång en sådan anordning blefve för staten billigare.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
Såsom af det föregående framgår, hafva båda motionärerna, i fråga
om tillvägagångssättet vid förslagens genomförande, kommit till den
uppfattningen, att ändring i riksdagsordningen skulle härför vara nödvändig.
Angående grunden för denna uppfattning, likasom äfven i
öfrigt äro deras åsigter i nämnda fråga deremot ej öfverensstämmande
med hvarandra. Herr von Strokirch har ansett grundlagen, för så vidt
angår Första Kammarens ledamöter, lägga hinder i vägen för det åsyftade
önskningsmålets främjande och derför funnit densamma böra ändras.
På hvilket sätt enligt motionärens tanke sjelfva saken borde ordnas
och bestämmelser derom åvägabringas, är icke i motionen antydt i
vidare mån, än att rätt till fria resor å statens jernvägar å andra klass
skulle tillerkännas hvarje riksdagsman att gälla under hela hans valperiod,
och att detta skulle ske »i laga ordning». Frågan om och i
hvad mån för eu sådan utsträckt rätt till fria resor för Andra Kammarens
ledamöter bestämmelserna i § 23 riksdagsordningen skulle kunna
anses utgöra hinder, har icke heller blifvit af denne motionär vidrörd.
Herr Olofsson har uti ifrågavarande afseende intagit en annan ståndpunkt.
Han har nemligen, dock utan att för sin åsigt härutinnan åberopa
några skäl, ansett de ifrågasatta bestämmelserna böra ega sin plats i riksdagsordningen
och afse fria resor för båda kamrarnes ledamöter under eu
månads tid hvarje år mellan den 1 juni och den 15 december samt
vidare, äfven i denna del utan motivering, hemstält om skrifvelse till
Kongl. Maj:t i ämnet.
Utskottet anser sig böra till en början erinra derom, att äfven
vid föregående tillfällen förslag blifvit inom Riksdagen framstälda
om införande af bestämmelser angående fria resor på statens jernvägar
för Riksdagens ledamöter. År 1884 yrkades uti eu inom Första
Kammaren afgifven motion, n:o 46,att Riksdagen i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t ville anhålla, att riksdagsman under de kontroller och vilkor,
som Kongl. Maj:t kunde finna skäl bestämma, måtte medgifvas
rätt till fri resa å statens jernvägar under tiden för pågående riksdag
samt under åtta dagar före riksdags början och åtta dagar efter riksdags
slut. Denna motion blef emellertid, utan remiss till utskott, af
Första Kammaren omedelbart afslagen. Icke heller vann en vid 1890
års riksdag inom Andra Kammaren i ämnet väckt motion, n:o 201,
afseende från Riksdagens sida. Uti denna motion föreslogs, det, Riksdagen
behagade besluta att ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o •?.
Maj:t ville framkomma med förslag till sådan ändring af riksdagsordningens
12 och 23 §§, att det medgåfves riksdagsman eu gång under
riksdagsperioden resa fritt fram och åter på statens jernvägar för att se
och lära känna landets olika delar. Konstitutionsutskottet afstyrkte
motionen; och blef densamma af båda kamrarne utan debatt afslagen.
Hufvudsynpunkten vid bedömande af de nu väckta motionerna i ämnet
har för utskottet måst vara den, huruvida för ernående af det i
dem åsyftade ändamålet grundlagsstadgande öfverhufvud kan vara erforderligt.
Denna fråga har utskottet funnit sig böra besvara nekande.
Utskottet har hvarken, såsom herr von Strokirch, ansett, att det för
införande i laga ordning af bestämmelser om de föreslagna fria resorna
skulle vara behöfligt att ändra § 12 riksdagsordningen, ej heller, i
likhet med herr Olofsson, funnit, att åt sjelfva dessa bestämmelser
borde gifvas grundlags helgd. Utskottet håller nemligen före, att, då
man bortser från resorna till och från Riksdag vid dess början och
slut, med afseende å hvilka motionärerna icke föreslagit ändring i gällande
stadganden, spörsmålet om rätt för riksdagsmän till fria resor å
tider, då Riksdagen ej är samlad, icke direkt berör grundlagarne och
icke lämpligen bör göras till föremål för stadganden i dessa lagar,
samt att fördenskull motionerna icke rätteligen falla inom det för konstitutionsutskottets
verksamhet anvisade område.
Men utskottet har icke velat underlåta att påpeka, hurusom införandet
af fria resor för folkrepresentationens medlemmar utan tvifvel skulle
lända riksdagsarbetet och såmedelst det allmänna till afsevärdt gagn.
De skulle nemligen enligt utskottets åsigt ej oväsentligt bidraga till att
hos riksdagsmännen öka kännedomen om fäderneslandets olika delar
samt skärpa deras intresse för skilda landsändars behof och utvecklingsmöjligheter,
något som i synnerhet i ett land som vårt med dess betydande
utsträckning och dermed förenade skiljaktigheter i natur- och
kulturförhållanden måste anses vara af stor betydelse. Äfven skulle sådana
resor kunna, likasom förhållandet ej sällan varit med statsrevisorernas
resor, gifva uppslag till nyttiga reformer i ett eller annat mera
specielt afseende. Utskottets uppfattning om de ifrågasatta fria resornas
betydelse för vårt land jäfvas icke af den erfarenhet, som vunnits i
afseende å de resor, hvilka, på sätt båda motionärerna erinrat, vid åtskilliga
tillfällen under de senare åren blifvit genom Kongl. Majtts för
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3. 5
sorg anordnade för Riksdagens ledamöter. Utan att närmare ingå på
frågan, på hvilket sätt och i hvilken omfattning samt med hvilka eventuella
kontrollbestämmelser rätten till fria resor för Riksdagens ledamöter
lämpligen borde anordnas, vill utskottet i detta hänseende slutligen blott
erinra derom, att stadganden om en dylik rätt för nationalrepresentationens
medlemmar redan länge förekommit i vissa utländska stater,
såsom Tyskland och Italien.
Enligt hvad sålunda här ofvan blifvit anfördt, har utskottet visserligen
icke förbisett önskvärdheten af stadganden i det syfte, som blifvit
i motionerna angifvet; men då utskottet å andra sidan hvarken ansett,
att sådana stadganden falla inom grundlagens råmärken, eller kunnat
finna, att, derest bestämmelser uti det angifna syftet skulle befinnas önskliga,
något gällande grundlagsbud utgör hinder för deras införande, får
utskottet hemställa,
l:o) att, herr von Strokirchs motion icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd; samt
2:o) att herr Olofssons motion icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1901.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Reservationer:
åt herrar Rudebeck och Blomberg, som ansett, att i utskottets motivering
icke bort yttras något om önskvärdheten af fria resor för
riksdagsmän utöfver den nu medgifna rätten för ledamöter af Andra
Kammaren till fri resa till och från Riksdagen;
opaginerad Kontrollera mot PDF
tf
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
af herr Säve, som anfört:
»Då jag har den uppfattning, att den föreslagna rätten för riksdagsmän
till fria resor å statens jern vägar under riksdagarne eller å
tider, då Riksdagen ej är samlad’, står i sådant samband med §§ 12
och 23 riksdagsordningen, att den rätteligen ej bör lagstadgas utan
tillägg till eller ändringar i nämnda paragrafer, och då sådana tillägg
eller ändringar synas mig hvarken nödiga eller nyttiga, har jag ansett,
att herrar von Strokirchs och Johan Olofssons motioner bort af utskottet
på dessa grunder afstyrkas.»
af herrar Johnsson och Wavrinsky, hvilka yttrat:
»Fria resor å statens jernvägar för riksdagsmän vare sig under
riksdagarne eller å tider, då Riksdagen ej är samlad, synas oss obestridligen
innebära eu förmån, hvarför eventuella bestämmelser om sådana
fria resor måste påkalla ändring i eller tillägg till §§ 12 och 23 riksdagsordningen;
men då hvad motionärerna anfört till stöd för sina förslag
icke synes innefatta giltiga skäl för sådana grundlagsändringar,
hafva vi ansett motionerna böra af utskottet på denna grund afstyrkas.
I hvarje fall torde det icke kunna ifrågasättas att, på sätt herr von
Strokirch föreslagit, ledamot af Första Kammaren skulle eg a rätt att
efter godtfinnande och jemväl i enskilda angelägenheter åtnjuta fria
resor å statens jernvägar, under det att samma förmån icke finge åtnjutas
vid resor till och från Riksdagen.»
af herr Waldenström, som ansett, att betänkandet bort hafva följande
lydelse: ,
»Utskottet anser i likhet med motionärerna, att införandet af fria
resor för folkrepresentationens medlemmar utan tvifvel skulle lända
riksdagsarbetet och såmedelst det allmänna till afsevärdt gagn. De
skulle nemligen enligt utskottets åsigt ej oväsentligt bidraga till att
hos riksdagsmännen öka kännedomen om fäderneslandets olika delar
samt skärpa deras intresse för skilda landsändars behof och utvecklingsmöjligheter,
något som i synnerhet i ett land som vart med dess betydande
utsträckning och dermed förenade skiljaktigheter i natur- och
kulturförhållanden måste anses vara af stor betydelse. Äfven skulle
sådana resor kunna, likasom förhållandet ej sällan varit med statsrevisorernas
resor, gifva uppslag till nyttiga reformer i ett eller annat mera
specielt afseende. Utskottets uppfattning om de ifrågasatta fria resornas
betydelse för vårt land bekräftas äfven af den erfarenhet, som
vunnits i afseende å de resor, hvilka, på sätt båda motionärerna erin
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
rat, vid åtskilliga tillfällen under de senare åren blifvit genom Kongl.
Maj:ts försorg anordnade för Riksdagens ledamöter.
Stadganden om en dylik rätt för nationalrepresentationens medlemmar
hafva ock redan länge förekommit i vissa utländska stater,
såsom Tyskland och Italien.
Men hufvudsynpunkten vid bedömande af de nu väckta motionerna
i ämnet har för utskottet måst vara den, huruvida för ernående
af det i dem åsyftade ändamålet grundlagsstadgande öfverhufvud kan
vara erforderligt. Denna fråga har utskottet funnit sig böra besvara
nekande. Utskottet har hvarken, såsom herr von Strokirch, ansett, att
det för införande i laga ordning af bestämmelser om de föreslagna fria
resorna skulle vara behöfligt att ändra § 12 riksdagsordningen, ej heller,
i likhet med herr OlofssoD, funnit att åt sjelfva dessa bestämmelser
borde gifvas grundlags helgd. Utskottet håller nemligen före, att, då
man bortser från resorna till och från Riksdag vid dess början och
slut, med afseende å hvilka motionärerna icke föreslagit ändring i gällande
stadganden, spörsmålet om rätt för riksdagsmän till fria resor ä
tider, clä Riksdagen ej är samlad, icke direkt berör grundlagarne och således
icke lämpligen bör göras till föremål för stadganden i dessa lagar,
samt att fördenskull motionerna icke rätteligen falla inom det för konstitutionsutskottets
verksamhet anvisade område.
Utskottet kan alltså icke annat än hemställa,
Ro) att herr von Strokirchs motion icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd; samt
2:o) att herr Olofssons motion icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.»
af herrar Rodhe, Olsson i Åttersta och Boéthius med afseende å
vissa delar af utskottets motivering.
Herrar friherre Barnekow, Berg, Gustaf Axel, och friherre Wrangel
von Brehmer hafva begärt fä här antecknadt, att de icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.