Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5

1901-03-15 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1901:5, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning

af de i statsrådet förda protokoll.

l:o.

Till konstitutionsutskottet hafva, på derom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlemnade de under tiden från och med den 15

januari 1900 till och med den 14 januari 1901 i statsrådet förda protokoll,

nemligen öfver

justitiedepartementsärenden från och med den 15 januari 1900 till och

med den 11 januari 1901;

justitieärenden från och med den 19 januari 1900 till och med den

31 december samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 2G januari 1900 till och

med den 11 januari 1901;

landtförsvarsärenden från och med den 19 januari 1900 till och med

den 11 januari 1901;

sjöförsvar särenden från och med den 19 januari 1900 till och med

den 11 januari 1901;

civilärenden från och med den 15 januari 1900 till och med den 14

januari 1901;

finansärenden från och och med den 15 januari 1900 till och med

den 14 januari 1901;

Bih. till Rikeil. 1 ''rot. IDOL 3 Sand. 3 Höft. (N:o 3).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

ecklesiastikärenden från och med den 19 januari 1900 till och med

den 11 januari 1901; samt

jordbruksärenden från och med den 31 mars 1900 till och med den

11 januari 1901.

Vid den granskning af dessa protokoll, som i öfverensstämmelse med

grundlagens föreskrift blifvit företagen och nu fullbordad, har utskottet

hvarken funnit skäl att emot någon statsrådets ledamot

tillämpa § 106 regeringsformen eller ansett anledning

förekomma att framställa någon anmärkning på

grund af § 107 samma grundlag.

2:o.

Sedan utskottet, jemlikt beslut den 26 nästlidne mars, från vederbörande

infordrat protokoll och handlingar rörande ett, enligt hvad till

utskottets kännedom kommit, inför Kongl. Maj It föredraget kommandomål,

hvari, på föredragning af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

Gerhard Dyrssen, disciplinstraff blifvit ålagdt stationshefälhafvaren i Karlskrona

konteramiralen Jacob Hägg, hafva med anledning häraf till utskottet

öfverlenmats fyra så lydande afskrifter:

a) »Afskrift i transsumt.

Sjöförsvarsärenden

af Kongl. Maj:t i nåder af gjorda under tiden den 1—15 Mars 1901.

N:o 126 d. 7 Mars Befälhafvande Amiralen i Carlskrona.

Konter-Amiral J. Hägg ålägges disciplinstraff af 5 dagars arrest

utan bevakning, under hvilken tid den arresterade ej må deltaga

i tjenstgöring.

Stockholm den 15 Mars 1901.

Gerh. Dyrssen.

M. Hamilton.

Vidimeras

Axel W:son Gyllenkrok,

Adjutant»

varande å denna afskrift angifvet, att protokollets rigtighet blifvit besannad,

på sätt i § 15 regeringsformen föreskrifves;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

b) »Afskrift.

N:o 126.

Till

Befälhafvande Amiralen i Carlskrona.

På grund af 10 kap. 144 § strafflagen för krigsmagten ålägges konteramiralen

och kommendören af Kongl. Svärdsorden l:a klassen in. in.

J. Hägg fem dagars arrest utan bevakning, under hvilken tid den arresterade

ej må deltaga i tjenstgöring, för visadt oförstånd i fullgörande af de

tjenstepligter som honom jemlikt generalorder N:o 736 den 21 December

1892 åligga; skolande dels straffet taga sin början dagen efter den, då

denna skrifvelse kommit befälhafvande amiralen tillhanda, dels då straffet

blifvit verkstäldt underdånig anmälan derom göras.

Stockholm den 7 Mars 1901.

på'' nådigste befallning

Gerh. Dyrssen.

Vidimeras

M. Hamilton.

Axel W:son Gyllenkrok,

Adjutant»

c) »Afskrift.

N:o 736.

Kongl. Maj:t har i nåder befalt:

l:o) att förslag för befordran till kommendörs- och kommendörkaptensgraderna

vid Kongl. flottan skall hädanefter afgifvas af eu kommission,

bestående af:

Chefen för Flottans Stab,

Chefen för Marinförvaltningen,

Stationsbefälhafvaren i Carlskrona och

Stationsbefälhafvaren i Stockholm;

2:o) att sagda kommission skall för ofvannämnda ändamål, på derom

i kommandoväg utfärdad kallelse sammanträda i Stockholm i Januari

månad årligen, skolande kommissionen inom samma månads utgång till

chefen för Kong!. Sjöförsvarsdepartementet afgifva förslag för befordran:

till kommendör — å 2 kommendörkaptener af Pa grad;

till kommendörkapten af Pa grad — å 3 kommendörkaptener af 2:a

grad samt

till kommendörkapten af 2:a grad — ä 5 kaptener; och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3:o) att för den händelse extra sammanträde af sagda kommission

pröfvas erforderligt, Kongl. Maj:t vill derom i kommandoväg utfärda order.

Stockholms Slott den 21 December 1892.

på nådigste befallning

J. Christerson.

O. Lindbom.

Vidimeras

Axel W:son Gyllenkrok,

Adjutant»

d) »Afskrift.

Arbetsordning

vid sammanträde af den enligt nådiga generalordern N:o 736 den 21 december

1892 anbefalda kommission, antagen af ledamöterna i denna kommission

den januari 1893.

1. Kommissionen sammanträder å den i kommandoväg föreskrifna

dagen å timme och ställe, som, om stadgande derom saknas, bestämmes

af kommissionens främste ledamot, hvilken ock blifver kommissionens ordförande.

2. Sedan sammanträdet öppnats föreslår eu hvar af kommissionens

ledamöter medelst sluten sedel, grad efter grad, de officerare, till antal

som den nådiga generalordern stadgar, han anser böra vid tillfället a förslaget

till befordran uppföras, skolande dervid tur och ålder i tjensten

iakttagas.

3. Hafva alla kommissionens ledamöter i sina förslag för befordran

till någon grad varit ense, och antalet till den graden föreslagna sålunda

öfverensstäminer med det som skall föreslås, blifva de sålunda föreslagna

å befordringsförslaget uppförda och detsamma i afseende a den graden

slutbehandladt.

4. Har för befordran till någon grad så icke varit fallet antecknas

de för befordran till den graden föreslagna efter tur och ålder i tjensten

på eu särskild lista, hvarefter, sedan förslagen för samtliga grader afgifvits,

ordföranden anmodar den eller de af kommissionens ledamöter,

som emot någons eller nagras af de a denna lista uppförda befordran

hafva något att erinra, att sådan erinran framställa.

5. Efter det i följd häraf uppkommen öfverläggning förklarats slutad,

blifver den ifrågavarande listan hvilande till nästföljande söckendag, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

f>

\

kan då, på af ledamot framstäldt yrkande, förklaras ytterligare hyllande

till derpå följande söckendag, då slutbehandling senast skall ega rum.

6. Vid slutbehandlingen beträffande sådan grad hvarom icke såsom

i punkt 3 sägs, samtliga ledamöter varit ense förhålles på följande sätt:

En hvar af kommissionens ledamöter uppför grad efter grad å sedel

som hoprullad atlemnas till ordföranden till föreskrifvet antal, dem af de

för befordran till den förevarände graden föreslagna, som han anser böra

till befordran föreslås. Den eller de som härvid erhålla minst 3 röster

uppföras på befordringsförslaget, skolande den som erhållit fyra röster

sättas framför den som erhållit endast tre men eljest tur och ålder i

tjensten iakttagas. Den som icke erhållit minst tre röster må icke på för
slaget

uppföras.

Skulle vid denna omröstning det föreskrifna antalet platser å befordringsförslaget

inom någon grad icke blifvit fyldt, företages, medelst Jaoch

Nej-sedlar, fyllnadsval, med iakttagande af tur och ålder i tjensten,

ny omröstning öfver en hvar af dem som för befordran till denna grad

icke erhållit minst tre röster. Blifver antalet icke heller vid denna omröstning

fyldt göres för förslag till befordran till sådan grad nytt förslag

på sätt i punkt 2 bestämmes, men endast å det felande antalet, hvarefter

ånyo förhålles såsom i punkterna 3—6 sägs. Röstantal som i senare omröstning

erhållits förändrar icke ordningen bland dem som redan på befordringsförslaget

blifvit upptagne.

7. Sedan befordringsförslaget (Form.) blifvit fyldt till öfverensstämmelse

med hvad den nådiga generalordern föreskrifver, undertecknas detsamma

af kommissionens samtliga ledamöter och öfverlemnas till Herr

Statsrådet och Chefen för lvongl. Sjöförsvarsdepartementet.

8. Protokoll föres icke vid kommissionens sammanträden och hvad

som dervid tilldrager sig skall af kommissionens ledamöter hemlighållas.

1). Af denna arbetsordning, som skall efter ordalydelsen tillämpas

sa länge icke ändring blifvit beslutad, innehar hvardera af kommissionens

ledamöter ett exemplar, hvilket således, vid afgång från embetet, öfverlemnas

till efterträdaren.

Rätt afskrifvet intygas

Axel W:son Gyllenkrok,

Adjutant i Kongl. Sjöförsvarsdepartementels

Kommando-Expedition.»

Vidare har, likaledes på derom af utskottet gjord framställning, till

utskottet öfverlemnats det yttrande, som i afseende å utnämningar den

81 december 1900 åt kommendörer och kommendörkaptener vid flottan

s. 6 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

6

/

afgifvits af den på grund af ofvanintagna generalorder den 21 december

1892 tillsatta kommission; varande detta yttrande i hithörande delar af

följande lydelse:

»På grund af nådiga generalordern N:o 805 den 17 November 1900

sammanträdde vi undertecknade den 5 dennes kl. 11 f. m., för att i öfverensstämmelse

med nådiga generalordern N:o 829 den 26 November 1900

afgifva förslag för befordran:

till kommendör å 2 kommendörkaptener;

till kommendörkapten af 1. graden å 4 kommendörkaptener

till kommendörkapten af 2. graden å 9 kaptener;

och hafva vi beslutat föreslå för befordran:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

till kommendörkapten af 2. graden:

Kaptenen N. E. Andersson

d:o Grefve H. R. Hamilton

d:o J. W. Lannerstierna

d:o H. G. W. Wrangel

d:o S. J. T. C. Ankarcrona

d:o G. af Klint

Stockholm den 6 December 1900.

F. Hj. Klintberg,

Chef för Flottans Stab.

Louis Palander,

Chef för Kongl. Marinförvaltningen.

J. Hägg,

Stationsbefalhafvare i Carlskroua.

F. W. Lennman,

Stationsbefalhafvare i Stockholm.:

Enär emellertid dessa handlingar icke innehöllo utredning rörande

den förbrytelse, för hvilken konteramiralen Hägg blifvit till disciplinstraff

dömd, samt ofvanberörda, i transsumerad afskrift till utskottet öfverlemnade

protokoll öfver sjöförsvarsärenden, jemfördt med den uti ifrågavarande

kommandomål utgångna skrifvelsen, syntes vara så till vida ofullständigt,

som i samma protokoll icke omförmäldes grunden till den ådömda

bestraffningen, anhöll utskottet i särskild skrifvelse den 13 innevarande

april, att de ytterligare handlingar, som till ärendets fullständigande i

omförmälda hänseenden kunde förefinnas, måtte varda till utskottet öfver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

lemnade, eller eljest att nödiga upplysningar i sagda afseenden måtte varda

utskottet meddelade.

Med anledning häraf har utskottet fått mottaga en så lydande handling:

'' »P. M.

Sedan i anledning af konstitutionsutskottets skrifvelse den 27 nästlidne

mars blifvit till utskottet öfverlemnade, bland annat, protokoll och

handlingar rörande det under samma månad inför Kongl. Maj:t föredragna

kommandomål, hvari disciplinstraff ådömts konteramiralen Jacob Hägg,

har utskottet i skrifvelse den 13 innevarande månad anhållit, att, enär

omförmälda handlingar icke innehölle utredning rörande den förbrytelse,

för hvilken konteramiralen Hägg blifvit till sådant straff dömd, samt berörda,

i transsumerad afskrift till utskottet öfverlemnade protokoll, jemfördt

med. den uti ifrågavarande kommandomål utgångna skrifvelsen, syntes

vara så till V’da ofullständigt, som i samma protokoll icke omförmäldes

grunden till den ådörnda bestraffningen, de ytterligare handlingar, som

till ärendets fullständigande i omförmälda hänseenden kunde förefinnas,

matte varda till utskottet öfverlemnade, eller eljest, att nödiga upplysningar

i sagda afseende måtte varda utskottet meddelade.

Med anledning häraf får jag — under tillkännagifvande att några

vidare embetshandlingar än de till utskottet redan öfverlemnade icke

föreligga — meddela,

att i början af sistlidne februari månad för mig uppgafs, att konteramiralen

Hägg skulle sam tals vis hafva omnämnt, att kaptenen grefve

Harry Hamilton varit föreslagen att befordras till kommendörkapten i

det förslag, som i december månad nästlidet år afgifvits af den i generalorder

den 21 december 1892 omförmälda kommission, af hvilken konteramiralen

Hägg, i egenskap af stationsbefälhafvare vid flottans station i

Carlskrona, är ledamot;

att, da beskaffenheten af det uppdrag, som jemlikt generalordern den

21 december. 1892 tillkommer nämnda kommission, tydligen förutsätter,

att. kommissionens ledamöter böra hemlighålla kommissionens förslag,

hvilken förutsättning jemväl ligger till grund för bestämmelsen i den

mellan kommissionens ledamöter öfverenskomna arbetsordning, att hvad

vid kommissionens sammanträden tilldrager sig skall hemlighållas, hvadan

yppandet af hvad sålunda bort hemlighållas måste anses ådagalägga

oförstånd i fullgörandet af tjenstepligter, jag fann berörda, mig lemnade

uppgift vara för. konteramiralen Hägg förklenlig och derför ansåg mig

höra genom enskildt bref i ämnet lemna honom tillfälle att vederlägga

densamma;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

att emellertid konteramiralen Hägg till svar på mitt nyssnämnda bref

erkänt, att han i samtal med anförvandter till kaptenen grefve Hamilton

gifvit bekräftelse på uttalade förmodanden, att den sistnämnde varit af

kommissionen föreslagen att befordras till kommendörkapten; ,

att jag, med anledning deraf, i enskildt bref till konteramiralen Hägg

framhållit det origtiga i hans omförmälda förhållande;

att konteramiralen Hägg derefter i bref till mig — med vidhållande

af sitt förut gjorda erkännande — på sådant sätt uttalat sig i ämnet, att

det omöjliggjorde förverkligandet af min förut hysta önskan att låta bero

vid hvad dittills i saken åtgjorts; samt

att jag derför och då jag genom hvad konteramiralen Hägg sålunda

sjelf erkänt, fann den ifrågavarande förseelsen vara uppenbar och ostridig,

fann mig föranlåten att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om

den genom skrifvelse n:o 126 den 7 mars 1901 anbefalda bestraffningsåtgärden.

Stockholm den 16 april 1901.

Gerh. Dyrssen.»

Utskottet, som jemlikt grundlagens föreskrift till granskning alltså

förehaft protokollet: angående ifrågavarande kommandomål, har af ofvaniutagna

handlingar — jemte statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden

den 31 december 1900, i hvad detsamma afser utnämningar till kommendörkaptener

af andra graden vid flottan — i nämnda mal inhemtat, bland

annat,

att Kongl. Maj:t i generalorder den 21 december 1892 befalt, att

förslag för befordran till kommendörs- och kommendörkaptensgraderna

vid flottan skulle afgifvas af eu kommission, hvilken på derom i kommandoväg

utfärdad kallelse skulle sammanträda och till chefen för sjöförsvarsdepartementet

afgifva sådant förslag, enligt i generalordern närmare

angifna bestämmelser;

att denna kommission den 6 december 1900 a förslag för befordran

till kommendörkapten af andra graden uppfört, jemte andra, kaptenen

grefve Harry Hamilton, hvilken emellertid vid de utnämningar, som

skedde i statsrådet den 31 december 1900, icke blifvit till kommendörkapten

utnämnd; o

att chefen för sjöförsvarsdepartementet, då han i februari manad

1901 fått för sig uppgifvet, att konteramiralen Hägg, som den 6 december

1900 var ledamot i berörda kommission, skulle samtalsvis hafva omnämnt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 5.

att kaptenen grefve Hamilton af kommissionen föreslagits till kommendörkapten,

och då, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet mening, beskaffenheten

af kommissionens uppdrag tydligen förutsatte, att kommissionens

ledamöter skulle hemlighålla kommissionens förslag, hvilken förutsättning

jemväl läge till grund för bestämmelsen i kommissionens »arbetsordning»

om hemlighållande af hvad som tilldroge sig vid kommissionens

sammanträden, samt yppandet af hvad sålunda bort hemlighållas

måste anses ådagalägga oförstånd i fullgörandet af tjenstepligter, funnit sig

böla genom enskildt bref lemna konteramiralen Hägg tillfälle att vederlägga

denna för honom förklenliga uppgift;

att konteramiralen Hägg till svar å nämnda bref erkänt, att han vid

ett tillfälle, efter det berörda utnämningar skett, under samtal med anförvandter

till kaptenen grefve Hamilton gifvit bekräftelse på uttalade förmodanden,

att denne varit af kommissionen föreslagen att befordras till

kommendörkapten, med anledning hvaraf chefen för sjöförsvarsdepartementet

i enskildt bref till konteramiralen Hägg framhållit det origtiga i

hans omförmälda förhållande;

att då konteramiralen Hägg derefter i bref till chefen för sjöförsvarsdepartementet,

med vidhållande af sitt erkännande, uttalat sig i ämnet

på sådant sätt, att det syntes chefen för sjöförsvarsdepartementet omöjliggöra

förverkligandet af hans förut hysta önskan att låta bero vid hvad

dittills i saken åtgjorts, chefen för sjöförsvarsdepartementet fördenskull och

då han genom hvad konteramiralen Hägg sjelf erkänt, ansett den ifrågavarande

förseelsen vara uppenbar och ostridig, funnit sig föranlåten att

hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om konteramiralen Häggs

bestraffning; samt

att på grund af denna underdåniga hemställan konteramiralen Hägg

den 7 mars innevarande år, jeinlikt 10 kapitlet 144 § strafflagen för

krigsinagten, ålagts fem dagars arrest utan bevakning, under hvilken tid

han ej finge deltaga i tjenstgöring, för visadt oförstånd i fullgörande af

de tjenstepligter, som honom jemlik! generalordern den 21 deeember 1892

binge.

Af det nu anförda framgår, att det förfarande, som lagts konteramiralen

Hägg till last och bestraffats såsom oförstånd i fullgörandet af

tjenstepligter vid ett honom anbefaldt uppdrag, skulle hafva bestått deri,

att. konteramiralen Hägg under ett samtal med anförvandter till kaptenen

grefve Hamilton yttrat sig så, att deraf gifvits bekräftelse på uttalade förmodanden,

att kaptenen grefve Hamilton åt förutnämnda kommission den

Bih. till Rikstl. Blot. IDOL Sund. 5 Raft. :>

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

G december 1900 varit uppförd å förslag till kommendörkapten, ehuru lian

sedermera icke blifvit dertill utnämnd.

Vid bedömandet af förevarande kommandomål har utskottet till en

början fäst sin uppmärksamhet dervid, att i föreliggande statsrådsprotokoll

intet finnes nämndt angående grunden för den konteramiral^! Hägg

ålagda bestraffningen, äfvensom att konteramiralen Hägg icke lemnats tillfälle

att före målets afgörande i tjensteväg sig förklara.

I fråga om sjelfva bestraffningsåtgärden har utskottet haft att först

pröfva, om konteramiralen Häggs förfarande innebär en förseelse; och bör

då beaktas, att generalordern den 21 december 1892 icke innehåller, att

det deri gifna uppdraget har annan karakter än den af ett offentligt

uppdrag, hvadan af uppdragets beskaffenhet icke kan följa, att kommissionens

utlåtande skall hållas hemligt.

Den af chefen för sjöförsvarsdepartementet åberopade bestämmelsen

om hemlighållandet af hvad som tilldragit sig vid kommissionens sammanträden

förekommer i en hvarken med underskrift försedd eller fullständigt

dagtecknad eller af någon myndighet till efterrättelse påbjuden handling,

som, benämnd arbetsordning, skall hafva upprättats af ledamöterna

1 kommissionen vid sammanträde i januari 1893. Oafsedt om denna bestämmelse

må anses ega förpligtande kraft, kan den i allt fall icke innebära

mera, än att kommissionens öfverläggning ar icke finge yppas. Det

beslut, som framlägges i utlåtandet, kan deremot icke vara en hemlighet,

emedan detta utlåtande på grund af tryckfrihetsförordningens stadgande i

2 § 4:o är en handling, som icke får undanhållas offentligheten.

Konteramiralen Häggs yttrande, hvilket fäldes sedan de befordringar,

för hvilka kommissionens utlåtande afgafs, blifvit af Kongl. Maj:t afgjorda

och beslutet derom officielt meddelats, yppade icke något annat än det

som kommissionens utlåtande innehöll och som Således förelåg i en offentlig

handling.

I följd häraf kan, enligt utskottets uppfattning, konteramiralen Hägg

icke anses skyldig till den förseelse, som lagts honom till last, eller att

hafva åsidosatt sin tjenstepligt enligt den åberopade generalordern; och har

fördenskull ej heller lagligen bestraffning derför bort honom tilldelas.

Detta förhållande, att bestraffning ålagts för ett förfarande, som icke

bort till bestraffning föranleda, är af den betydelse, att utskottet ej kan

undgå att finna den Konungens rådgifvare, som tillstyrkt beslutet om

konteramiralen Häggs ifrågavarande bestraffning, dervid icke hafva med

skicklighet utöfvat sitt embete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

Af nu anförda skid anser utskottet sin pligt vara att för Riksdagen

tillkännagifva,

att utskottet funnit det i protokollet öfver kommandomål

den 7 mars 1901 omförmälda ärende angående

konteramiralen Jacob Häggs bestraffning vara

af beskaffenhet att jemlikt § 107 regeringsformen böra

hos Riksdagen anmälas.

Stockholm den 29 april 1901.

På utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Reservationer vid punkten l:o:

af herr Johnsson, som anfört:

(Protokoll öfver sjöförsvarsärenden den 30 november 1900, 5:o.)

»Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 november

1900 framgår, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet, kanslirådet

grefve F. Wrangel anfört besvär deröfver att — sedan på ansökan

tjenstledighet för enskilda angelägenheter beviljats honom från och med

den 12 mars 1900 till och med den 12 derpå följande maj, och uti de

i marinförvaltningen för klaganden upprättade aflöningsräkningar för

nämnde tid uteslutits, jemte de till klagandens kanslisekreteraretjenst

börande tjenstgöringspenningar, jemväl det i gällande stat för sjöförsvarsdeparmentet

uppförda arfvode, som jemlikt förordnande den 22 december

1892 tillkomme klaganden för handläggning af eu del sådana göromål,

hvilka i andra statsdepartements expeditioner tillhörde byråchef, samt

klaganden anhållit, att ifrågavarande medel måtte utanordnas, till stöd

hvarför hufvudsakligen anförts, att någon allmän föreskrift, huru i nu

förevarande afseende borde vid annan tjenstledighet än semester förhållas

med arfvode, väl icke torde finnas, men att arfvode, der icke annor
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

lunda vore föreskrifvet, syntes böra betraktas såsom eu aflöningsform, för

hvilken bestämmelserna rörande åtnjutande af lön finge i tillämpliga delar

gälla — så och efter det vid föredragning i marinförvaltningen af en utaf

klaganden ingifven skrift blifvit anfördt: att af den omständighet, att beträffande

berörda arfvode saknades föreskrift, huruvida det skulle utgå såsom

lön eller tjenstgöringspenningar, icke kunde dragas den slutsats, att det borde

utgå såsom lön; att hvarken den i statsrådsprotokollet den 7 januari

1878 intagna motivering för arfvodets upptagande i sjöförsvarsdepartementets

stat eller den af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet den

22 december 1892 till marinförvaltningen aflåtna embetsskrifvelse, enligt

hvilka arfvodet tillädes klaganden, erbjöde någon ledning för ett omdöme

i frågan; samt att, då arfvode i staten betecknades såsom ersättning för

ett visst bestyr, deraf torde få anses följa, att det icke borde utgå till

den, som ej utförde detta bestyr, hvarmed äfven öfverensstämde, att arfvodet

månatligen uträknats för den gångna månaden i likhet med tjenstgöringspenningar

och att det under klagandens ifrågavarande tjenstledighet

för enskilda angelägenheter icke uträknats åt honom, har marinförvaltningen,

enligt beslut den 31 augusti 1900, funnit klagandens framställning

icke föranleda vidare åtgärd.

öfver besvären har yttrande infordrats af ej mindre marinförvaltningen,

som vidhållit sin mening, än ock statskontoret, som anfört : ''Enligt

den” genom nådigt bref den 31 maj 1878 för Eders Kong! Maj:ts sjöförsvarsdepartements

kansli- och kommandoexpeditioner faststälda stat,

uppbär en af kanslisekreterarne i nämnda departement, utöfver honom i

likhet med öfrige kånslisekreterare vid Eders Kong]. Majlts kansli tillkommande

lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor jemte

två ålderstillägg å hvartdera 500 kronor, jemväl ett arfvode af 1,000 kronor

för handläggande af en del sådana göromål, som i andra statsdepartements

expeditioner tillhöra byråchef.’ ’I nådiga kungörelsen den 12 juli 1898

angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna för vissa

statsdepartementsafdelningar af Eders Kongl. Maj:ts kansli in. m. stadgas,

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela

lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för helsans vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under

ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen,

som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt.’

’Då nu ersättningen för omförmalda byråchefsgöromål i den för sjöförsvarsdepartementet

faststälda stat icke upptagits såsom en tillökning i

den ene kanslisekreterarens lön, utan betecknats såsom ett arfvode och

således erhållit karakteren af en sådan godtgörelse, som, der ej annor
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o o.

lunda uttryckligen medgifvits, utgår endast för verklig tjenstgöring, får

statskontoret hemställa, att besvären måtte lemnas utan afseende.’

Vid ärendets föredragning inför KongL Maj:t yttrade departementschefen

statsrådet Dyrssen:

På sätt såväl klaganden som de myndigheter, hvilka yttrat sig i

detta mål, framhållit, har någon föreskrift icke blifvit meddelad, huru med

ifrågavarande arfvode bör förhållas under tjenstledighet för den kanslisekreterare,

hvilken- det blifvit tilldeladt. Då emellertid med afseende å

beskaffenheten af de åligganden, för hvilka detsamma är afsedt att utgöra

ersättning, det synes skäligt, att arfvodet — som lärer böra, der ej annorlunda

förordnats, bibehållas oafkortadt under tid, då dess innehafvare

bestrider expeditionschefsbefattning eller åtnjuter semester eller tjenstledighet

för sjukdom — under tjenstledighet, som beviljats af annan anledning

än sjukdom, afstås till så stor del, som belöper på tjenstledighetstiden,

hemställer jag i underdånighet, det täcktes Kong! Maj:t ej finna skäl

att i marinförvaltningens öfverklagade beslut göra ändring.’

Statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade:

''Med afseende å beskaffenheten af de åligganden, för hvilka ifrågavarande

arfvode är afsedt att utgöra ersättning, och med stöd af ordalagen

i det åberopade statsrådsprotokollet den 7 januari 1878, synes mig, beträffande

frågan huru med arfvodet skall förhållas vid tjenstledighet, för

arfvodet böra gälla enahanda regler som för klagandens öfriga aflöningsförmåner

såsom kanslisekreterare. Af dessa skulle han vid en sådan tjenstledighet,

som den förevarande, få behålla, fem åttondedelar - lönen —

der ej särskilda omständigheter föranledde större afdrag. Vid sådant förhållande

hemställer jag, att fem åttondedelar utaf den på tjensfledighetstiden

belöpande andel af arfvodet måtte till klaganden utanordnas.’

Statsrådet Annerstedt, med hvilken hans excellens herr ministern för

utrikesärendena Lagerheim instämde, hemstälde på de af statskontoret anförda

skäl, att Kongl. Maj:t täcktes lemna de underdåniga besvären utan

afseende.

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter yttrade:

''Om äfven marinförvaltningen, i brist af uttrycklig föreskrift, huru

med ifrågavarande arfvode skall förfaras under tjenstledighet för den kanslisekreterare,

hvilken detsamma blifvit tillagdt, icke saknat anledning att

under klagandens berörda tjenstledighet innehålla den på tjenstledighet^!

belöpande andel af arfvodet, anser jag dock med hänsyn till den stadigvarande

beskaffenheten af de göromål, för hvilka arfvodet är afsedt att

utgöra ersättning, och hvad derom i åberopade statsrådsprotokollet den 7

januari 1878 anförts, arfvodet icke böra afstås i annat fall, än då vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

tjenstledighetens beviljande annan person förordnats att uppehålla berörda

göromål; och får jag, då sådant förordnande icke blifvit i nu förevarande

fall meddeladt, underdånigst hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder

förordna, att den andel af sagda arfvode, som belöper på tiden för klagandens

den 3 mars innevarande år beviljade tjenstledighet, skall till klaganden

utanordnas.’

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Eongl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagade i nåder bifalla

den af hans excellens herr statsministern gjorda hemställan.

I enlighet med hvad statskontoret anfört är i den af 1878 års Riksdag

faststälda stat för Kongl. Majrts sjöförsvarsdepartements kansli- och kommandoexpeditioner

uppfördt ett arfvode till den ene kanslisekreteraren för

handläggning af en del sådana göromål, som i andra statsdepartementsexpeditioner

tillhöra byråchef, och såsom biträde åt expeditionschefen; och

då ersättningen för omförmälda göromål i staten icke upptagits såsom en

tillökning i den ene kanslisekreterarens lön, utan betecknats såsom ett

arfvode och således erhållit karakteren af en sådan godtgörelse, som, der

ej annorlunda uttryckligen medgifvits, utgår endast för verklig tjenstgöring

och således ej kan tillgodonjutas vid tjenstledighet för enskilda angelägenheter,

har jag ansett, att utskottet ej bort underlåta att bringa detta

ärende till Riksdagens kännedom.»

af herr Johnsson, som anfört:

(Protokoll öfver ecklesiastikärenden den 29 juni 1900, 3:o).

»Med anledning af domkapitlets i Kalmar underdåniga skrifvelse, deri —

med anmälan att, genom biskopen i Kalmar stift in. in. Peder Sjöbrings

timade frånfälle, biskopsembetet i nämnda stift blifvit ledigt, — domkapitlet

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes utsätta dag för anställande af val

till återbesättande af samma embete, hemstälde föredragande departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes förordna, det sådant val skulle i laga

ordning förrättas onsdagen den 22 nästkommande augusti, samt tillika

föreskrifva, att den blifvande biskopen skall vara skyldig underkasta sig

den förändring i afseende å tjenstgöringsskyldighet och löneförmåner, som

kan blifva en följd af eu möjligen skeende sammanslagning af Kalmar

och Vexiö stift, äfvensom att, derest sådan sammanslagning kommer till

stånd, taga sitt säte i Vexiö.

Hans excellens herr statsministern Boström anförde i underdånighet:

Vid fyra olika tillfällen har Eders Kongl. Maj:t genom afgifna propositioner

ifrågasatt delning af Hernösands biskopsstift, men frågan har för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o t>.

15

fallit genom motstånd från Riksdagens Andra Kammare. Detta motstånd

har dock icke orsakats af något underkännande af de skäl, som föranledt

förslaget om nämnda stiftsdelning och hvilka jag derför icke behöfver

bär anföra, utan deraf, att kammaren ansett, att samtidigt en sammanslagning

af två stift till ett borde och kunde ega rum. På senare tiden

hafva ineningarne gått i rigtningen af en sammanslagning af Kalmar och

Vexiö stift. Att ett sådant stift skulle blifva för stort för att skötas af

en biskop har ej blifvit påstådt, men de skäl, som anförts deremot, hafva

vant dels obenägenhet att fråntaga församlingar, som bildat ett stift, denna

förmån, hvilken dessa dertill förklarat sig önska bibehålla, dels ock skäl,

hvilka jag ej kan rubricera annat än som känsloskäl. Utan att bestrida

dessa skäls värde, kan jag dock ej annat än finna dem krympa till obetydligheter

mot de skäl, såväl kyrkliga som politiska, som tala för Hernösands

stifts delning.

Frågan om sammanslagning af Vexiö och Kalmar stift och i sammanhang

dermed delning af Hernösands stift har förelegat sist förflutna Riksdag

på grund af enskilda motioner om underdånig skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t. Med synnerligt stor majoritet har dervid Andra Kammaren

å nyo uttalat sig i motionernas syfte. Första Kammaren har dock äfven

med stor majoritet motsatt sig motionerna. Jag vågar dock påstå, att

äfven skäl af personlig art gjort sig dervid i så hög grad gällande, att

jag anser ett annat beslut vara att förvänta, om ett förslag ifrån Eders

Kongl. Maj:t om stiftsregleringen skulle föreligga.

Med afseende å den stora vigt, som delningen af Hernösands stift

har, och då genom tillsättande af biskop i Kalmar ett genomförande af

detta vigtiga önskemål möjligen skulle för en afsevärd tidrymd vedervågas,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ej nu måtte

fatta beslut om anställande af biskopsval inom Kalmar stift.

I föredragande departementschefens hemställan instämde hans excellens

herr ministern för utrikesärendena Lagerheim samt statsråden Wikblad,

Annerstedt, grefve Wachtmeister, Dyrssen, Crusebjörn och Odelberg.

Hvad statsrådets fleste ledamöter sålunda hemstält, behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Då genom förevarande beslut frågan om delning af Hernösands stift

gjorts beroende af ifrågasatt sammanslagning af Kalmar och Vexiö stift,

synas fullt giltiga skäl förelegat att med val af biskop i Kalmar stift låta

anstå till dess frågan om nämnda stifts sammanslagning blifvit afgjord.

Detta förhållande liar jag ansett, att utskottet bort för Riksdagen tillkännagifva.

»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

af herr Waldenström, med hvilken herrar Delfin, Johnsson och Andersson

förenat sig, och som anfört:

(Protokoll öfver ecklesiastikärenden den il september 1900, 1 l:o, och

den 30 november 190U, 15:o.)

Till en ledig- förklarad professur i fysik vid universitetet i Lund hade

sig anmält, bland andra, extra ordinarie professorn i mekanik och matematisk

fysik vid samma universitet A. V. Bäcklund samt docenten i fysik,

också vid Lunds universitet, J. R. Rydberg.

Till sakkunnige att bedöma de sökandes kompetens utsågos professorn

vid Köpenhamns universitet Christiansen, professorn vid Upsala universitet

Ångström samt professorn vid kongl. vetenskapsakademien Hasselberg.

Alla dessa uttalade ampla loford öfver professor Bäcklunds synnerligen

framstående vetenskapliga förtjenster inom området af de ämnen, som

hörde till hans lärostol, men de ansågo lika enhälligt, att han icke vur

kompetent för den professur, som nu skulle tillsättas.

När ärendet förekom inom den filosofiska fakultetens i Lund inatematisktnaturvetenskapliga

sektion (den 30 oktober 1899), uttalades ett lifligt beklagande

öfver »att universitetet denna gång ej blefve i tillfälle att befordra

en af sina nu lefvande mest framstående vetenskapsmän, professor

Bäcklund», och eu af ledamöterna, professor Bergendal, yttrade, att »det

för visso hade varit önskvärd!, att en sådan anordning i rättan tid varit

vidtagen, att professor Bäcklund kunnat uppflyttas till ordinarie professor

med bibehållande af sina läroämnen». Men alla sektionens medlemmar

instämde i de sakkunniges inkompetensförklaring.

Den 16 december 1899 förekom ärendet hos det större akademiska

konsistoriet i Lund. Alla dess ledamöter instämde i inkompetensförklaringen,

på samma gång som ordföranden säkerligen uttalade allas mening,

då han sade, »att e. o. professor Bäcklund bland de sökande otvifvelaktigt

såsom vetenskapsman intoge främsta rummet».

På förslaget uppsattes af konsistorium docenten Rydberg i första

rummet. -nv ''

Öfver de underdåniga besvär, som e. o. professor Bäcklund anförde

lfos Köngin Maj:t, afgaf det större akademiska konsistoriet i Lund förklaring

den 23 maj 1900, hvari bland annat yttrades, »att e. o. professor

Bäcklunds förtjenster, just derför att de af sakkunnige och af sektionen

ansetts ligga utanför det sökta embetets läroområde, icke varit föremål

för saklig jemförelse med de öfriga sökandes, så att, om nådigt afseende

skulle fästas vid hans besvär, detta med nödvändighet borde medföra

ärendets återförvisande till ny behandling ända från början med utseende

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

17

af nya sakkunnige för professorseinbetets tillsättande med annan ämnesomfattning

än sektionen ursprungligen afsett».

Efter detta afgaf universitetskansleren den 16 juni 1900 sitt votum

af innehåll, att Kong! Maj:t ville, med ogillande af besvären, till den

sökta professuren i nåder utnämna den af konsistoriet i främsta rummet

uppförde och jemväl af universitetets prokansler förordade sökanden,

docenten Rydberg.

Ärendet anmäldes inför Konungen den 21 september 1900, dervid

statsrådet och chefen för kong! ecklesiastikdepartementet tillstyrkte, dels

att Ivongl. Maj:t måtte utnämna och förordna Bäcklund att vara professor i

fysik vid universitetet i Lund, med åliggande för honom att underkasta sig

de bestämmelser rörande undervisnings- och examinationsskyldighet, hvilka

framdeles månde komma att af Kongl. Maj:t meddelas, dels att Kongl.

Magt måtte anbefalla kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes

hörande, skyndsamt inkomma med förslag ej mindre i nyssnämnda afseende,

än äfven å de ämnen, som borde ingå i den af Bäcklund dittills innehafda,

men nu ledigblifna e. o. professuren, äfvensom med yttrande, åt

hvilken af nämnda professurers innehafvare föreståndareskapet för fysiska

institutionen vid universitetet i Lund lämpligen borde uppdragas.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt, blef Kongl. Maj:ts beslut. Professor

Bäcklund blef utnämnd.

Kanslern infordrade nu det större akademiska konsistoriets i Lund

yttrande öfver det ärende, hvari Kongl. Maj:t i nåder befalt honom att

inkomma med underdånigt förslag. Sedan han mottagit och till Kongl.

Maj:t jemte eget yttrande öfverlernnat detsamma, hemstälde statsrådet och

chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet vid föredragning den 30 november

1900, det Kongl. Magt täcktes dels förordna, bland annat, att den

ene af de två professorerna i fysik vid Lunds universitet skulle undervisa

och examinera i mekanik och matematisk fysik, den andre att undervisa

och examinera i fysikens öfriga delar samt vara föreståndare för den

fysiska institutionen äfvensom leda de fysiska laborationerna, dels förordna,

att den nuvarande innehafvaren af den ordinarie professuren, professor

Bäcklund, skulle undervisa och examinera i mekanik och matematisk fysik.

Detta blef äfven Kongl. Maj:ts beslut.

Af denna redogörelse framgår:

att professuren i mekanik och matematisk fysik icke förklarats ledig,

emedan den innehades af e. o. professor Bäcklund;

att den ledigförklarade professuren i fysik således omfattade »fysikens

öfriga delar»;

att såväl de sakkunnige som den filosofiska fakultetens matematiskt
Bih.

till Rikad. Pi-ot. IDOL 3 Sami. 5 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

naturvetenskapliga sektion och det större akademiska konsistoriet i Lund,

trots Bäcklunds af dem alla i synnerligen starka ordalag vitsordade vetenskapliga

förtjenster på sitt eget område, likväl enhälligt ansett sig nödsakade

att förklara honom inkompetent till den professur, som nu var

ledig;

att statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet likväl

tillstyrkt Konungen att till samma professur utnämna Bäcklund, med

förbigående af den af större akademiska konsistoriet på förslagets första

rum uppförde samt af såväl prokanslern som kanslern förordade docenten

Rydberg;

att chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, som dock icke kunnat

jäfva inkompetensförklaringen, tillstyrkt Konungen att förordna, att till

Bäcklunds professur skulle höra de ämnen, i hvilka professuren icke var

förklarad ledig, men i hvilka Bäcklund var en vetenskapsman af utomordentlig

förtjenst.

Det torde väl ock vara högst sannolikt, att derest de andra sökandena

haft en aning om, att ämnena för den sökta professuren skulle blifva

mekanik och matematisk fysik, så hade de aldrig sökt platsen, då de ju

måste antagas hafva känt Bäcklunds öfverlägsenhet i dessa ämnen. Men

om de det ändå gjort, eller möjligen andra, som nu kände sig inkompetenta,

hade anmält sig, så synes af det större akademiska konsistoriets

underdåniga förklaring den 23 maj 1900 framgå, att i sådant fall andra

sakkunnige blifvit utsedde för att utföra den sakliga jemförelse mellan de

sökande, som nu aldrig kom till stånd. Både de sökande och de sakkunnige

hafva alltså genom Kongl. Maj:ts åtgärd blifvit gäckade på ett

sätt, som näppeligen låter sig rättfärdigas. Svårt lärer väl också blifva

att jäfva den anmärkningen, att de sökandes rätt blifvit trädd för nära.

Ått Kongl. Maj:t har rätt att efter vederbörandes hörande och på

deras förslag fördela läroämnena mellan olika professurer, såsom bäst

pröfvas, äfvensom att ändra förut bestående fördelning, det bestrides icke.

Men att, när en professur, utan att sådan ändring skett, förklarats till

ansökan ledig och ansökningar inkommit, tillkallade sakkunnige afgifvit

sina vota och konsistorium uppsatt förslag, äfvensom både prokansler

och kansler utlåtit sig deröfver — att då utnämna den enhälligt inkompetent

förklarade och sedan göra honom faktiskt kompetent genom att ändra

ämnesfördelningen, det är ett förfarande af den beskaffenhet, att vi anse,

att det bort af utskottet för Riksdagen tillkännagifvas.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.