Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Magi angående lagbestämmelser i fråga om lätbredden å • I . ’ '' , , lS) i ,, « -

1901-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Magi angående lagbestämmelser i fråga om lätbredden å • I . ’ '' , , lS) i ,, « -

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12. 1

Åfrr<\

j:: ■'': itJJ: '' '' f i;: i.i b: ■/

i.j-'' i-i i\1é o ii ;■!«*! i firiirr

i* i;J. tf :-j

1 ■ •! . 0i t>l;(i i.''(•!*vt

• . i r» ■ J i , Ji.i ■ (ti

af g,eu i rh; fm.Tge e’ic.7

*j t: it;.)''

• .•y r. ; j; jtgp;, /

r;ifriShi U-

ixiu; i ol> :''/;>•» b tv ti» giw

''

V:.V >■ .• i O* * it di ‘i) ti

ir-M-jö''? j:*;.- »/.ruin eu ’ml;>

EU . >U.:

k. i >

>;’•* {": k / a

e obö:.<i.;ö{. •(?; i!! .7,:» la

.,,

nr

. -Jit > ..?*«. * - i- i. i >

, n .M.f,. fthilivrö!

tu; <>1 j.gite-mbmr

i ,

•v.; - 1 f.n

■ nn.: t

i.X''4 ‘"i I • > •. i• • i \f

ra: .>''t •iis.O

: u. .v.c;

.U:''!.g-:; till duo

s .t ;■ ...

•|l; r.

i , • • - r

• ‘tv ii;:tu»t t u. ■;. •tf.iiJ*‘A

N:o 12.

*J 1: . • • l»

Ulf* /''i.’*

■er C",ViÖi ined gsj- lo»ms

-i it

V * it-. :< •: M rUiA Ttfi!

f,tf ?'',r»{•>•■ Uti)?. '') L

-.ii IT tgfVi;:

Ank. till Kikad, kansli den 19 februari 1901, kl, 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Magi angående lagbestämmelser i fråga om lätbredden å

• I . ’ '' , , lS) i ,, « -(

arbetsåkdon, som begagnas å allmänna vägar.

h; tj.r ■■■!■. it.i; ■!. ’.V\ • * m! I. !;h <ej r■ ■ ;

* v» j'' ► ‘. é■ •''If: • • ?Vti* if’'' i"-, ii ‘V • ''■ « .> »;•! .] JiO!# • i; t‘ij f p t

Andra Kammaren har till lagutskottet öfverlemnat eu inom

nämnda kammare af herr <S''. Söderberg vackt motion, n:o 11, af följande

lydelse:

»Sistlidet års Kiksdag beslöt att ingå till Kongl. Maj:t med anhållan

om revision och ändring af vissa delar af Lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet af den 23 oktober 1891. Genom den

nya väglagen ha våra större och mindre landsvägar i afsevärd mån förbättrats

och mycket har af vederbörande väghållningsdistrikt, åtminstone

i min valkrets, gjorts för förbättrade kommunikationer, men en allmän

klagan förspörjes, att det blifvit kostsamt och fortfarande tenderar att

blifva dyrt, trots statsanslaget, dyrare än före 1895. Orsaken dertill

kan ju dels vara den skärpta kontrollen angående sjelfva vägunderhållet,

dels de ökade arbetslönerna och svårigheten att på landet få arbetare,

dels slutligen den ökade samfärdseln. Med anledning häraf har man

kommit att tänka på den ovisliga vägslitning, som uppstår genom begagnandet

af smallötade tvåhjuliga arbetsåkdon, som användas mycket allBill.

till Likså. Prof. 1901. 7 Sami. 10 luft. (Nås 12 och 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N;o 12.

mänt i Dalarne äfvensom i andra delar af vårt land. En åtgärd, hvilken

vore egnad att i någon mån förbättra detta förhållande, har man tänkt

sig, att vid revideringen af ofvannämnda väglag affatta någon paragraf

eller på annat sätt föreskrifva någon bestämmelse, som efter en tidsföljd

af t. ex. 10 år förbjöde användning af sådana smallötade arbetshjul, med

föreskrift att bredden på lötarne till tvåhjuliga arbetsåkdon ej finge

understiga 10 centimeter eller 4 verktum.

Genom denna reform skulle vägarne få större fasthet och dessa

djupa spår, som ofta förekomma i synnerhet vid regnig väderlek, å de

mera befarna vägarne, icke förekomma, åtminstone icke i den utsträckning

och förargliga omfattning som nu.

Att förbudet skulle inskränkas till endast tvåhjuliga arbetsåkdon

anser jag böra försvaras dermed, att arbetsåkdon med fyra hjul icke på

långt när skada vägplanen som dessa lastkärror med smallötade hjul

och att, då man färdas med gigg eller åkkärra, man icke kör i den uppslitna

körbanan, utan man åker beqvämast, om man, såsom man brukar

säga, klyfver spårgången.

Eu förstår jag mycket väl, att åtskilliga anmärkningar skola fram

ställas emot detta förslag, såsom att kärran skall gå mycket tyngre,

buren af sådana bredlötade hjul, samt att denna åtgärd skall kräfva nya

stora utgifter för en del ringa lottade landtman genom anskaffning af

nya hjuldon. Hvad den första anmärkningen angår, så har erfarenheten

lärt oss, att bredlötade hjul icke gå tyngre än smallötade, utan vida

lättare under vissa förhållanden, och hvad den senare vidkommer, så

skall ju alltid en respittid föregå, innan en sådan lag träder i kraft,

under hvilken tid vederbörande utan alltför stora extra kostnader kunna

skaffa sig de lagenliga hjuldonen. Jag tror mig veta, att andra länder,

exempelvis Danmark, länge sedan vidtagit denna lagstiftningsåtgärd.

Med anledning af hvad jag anfört, vill jag härmed vördsamt

föreslå, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes

Kongl. Maj:t låta i sammanhang med revisionen af väglagen utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan lag, hvarigenom lötbredden

till tvåhjuliga arbetsåkdon, som begagnas på allmänna vägar, bestämdes

till 10 centimeter eller 4 verktum och om lagens trädande i kraft

om 10 år.»

I sammanhang med denna motion har utskottet till behandling

förehaft en af herr J. Olofsson i Digernäs jemväl inom Andra Kammaren

afgifven, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 136, så tydande:,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

»Med anslutning till den af herr S. Söderberg väckta motion,

n:o It, ber jag dock få erinra om, att hvad min hemort beträffar, så

skulle enligt min åsigt, om endast tvåhjuliga arbetsåkdon tagas med,

hela förslaget vara förfeladt, alldenstund jag har den uppfattningen, att

fyrhjuligt arbetsåkdon har samma egenskap att kunna förderfva vägarne

som de förstnämnda, då ej hjulringarnes bredd är tillräcklig. Förhållandet

är med de fyrhjuliga åkdonen, att på dem begagnas alltid mindre hjul

än på de andra, hvaraf följer, att hjulen på dylika åkdon ha lättare

för att tränga sig ned i körbanan och således spåra sönder vägen. Häremot

kan invändas, att om ett sådant åkdon användesrför lasskörning,

så blir ju sjelfva tyngden fördelad på flera hjul och bör således, så att

säga, flyta lättare på körbanan och åstadkomma mindre skada • på vägen,

men det torde också vara ett kändt förhållande, att man lastar mest på

bakvagnen å ett fyrhjuligt åkdon. Derigenom och, som sagdt, genom

hjulens mindre diameter bör det vara klart, att ett arbetsåkdon med

fyra hjul skadar vägen lika mycket som ett tvåhjuligt, men det är min

fulla öfvertygelse, att å alla arbetshjuldon, som skola användas på allmänna

vägar, särskildt i Norrland, der oftast förekommer dåligt väglagningsämne

och lösa vägar, bör hjulringsbredden vara 10 centimeter,

och detta skulle bespara så väl stat som väghållningsdistrikt rätt stora

kostnader.

Hvarför jag med de ändringar i herr Söderbergs motion, som här

påpekats, föreslår, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det täcktes Kongl. Maj:t låta i sammanhang med revision af väglagen

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan lag, hvarigenom

löt- och hjulringsbredden till arbetsåkdon, som begagnas på allmänna

vägar, bestämdes till 10 centimeter, och om lagens trädande i kraft

om 10 år.»

Den i föreliggande motioner upptagna frågan om lagbestämmelser

angående lastvagnars hjulkonstruktion är ej ny. Densamma var föremål

för utredning redan i det betänkande, som den 14 december 1880 afgafs

af komiterade för utarbetande af förslag till förändrad lagstiftning i

fråga om väghållningsbesvärets utgörande på landet, hvilkct betänkande

i hufvudsak ligger till grund för den nya väglagen af år 1891.

Resultatet af utredningen blef emellertid, att de komiterade ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

ansågo sig böra framställa något förslag i berörda hänseende, utan stannade

i den mening, att med dylika bestämmelser borde anstå, tills erfarenheten

visat dem vara af behofvet mera påkallade än förhållandet vore

för det dåvarande. I öfverensstämmelse med denna komiterades åsigt

blefvo i nya väglagen ej några bestämmelser i ifrågavarande afseende

upptagna.

Vid 1896 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion

om att öfverlemna till Konungens befallningshafvande att, efter de väghållningsskyldiges

hörande, pröfva och afgöra, huruvida det för särskilda

vägsträokningar skulle vara förbjudet att för tyngre hjuldon eller hjuldon

afsedda för tyngre lass använda hjul af mindre än viss bredd eller om

för samma syfte andra likartade bestämmelser erfordrades.

Denna motion afstyrktes emellertid af lagutskottet och blef af

båda kamrarna afslagen.

Efter utskottets uppfattning föreligga ej heller giltiga skäl för

sådana lagbestämmelser som de af herrar Söderberg och Olofsson nu ifrågasatta.

Val lärer det vara förhållandet, att inom vissa delar af vårt land

vägarne afsevärdt skadas derigenom, att man använder alltför smallötade

åkdon, men å andra sidan får ej lemnas ur räkningen, att vägarne flerestädes

äro af så god beskaffenhet, att en större eller mindre lötbredd

å vagnshjulen är för vägslitningen utan synnerlig betydelse. Redan

denna omständighet, eller att förhållandena inom vårt land äro uti ifrågavarande

hänseende mycket olikartade, gör det efter utskottets åsigt betänkligt

att införa ett för riket i dess helhet gällande lagstadgande om

viss lötbredd å vagnshjulen. Motionärernas förslag synas emellertid äfven

ur andra synpunkter ej vara att förorda.

Hvad! : herr Söderbergs framställning beträffar, så har redan herr

Olofsson i sin motion påvisat det olämpliga uti förslaget att begränsa

den ifrågasatta lötbreddsbestämmelsens tillämpning till tvåhjuliga arbetsåkdon,

men äfven mot den af herr Olofsson gifna begränsningen af

ifrågavarande bestämmelses omfattning kunna erinringar göras. Gränsen

emellan arbetsåkdon och andra fordon är nemligen ganska obestämd och

sväfvande, ja, understundom kan till och med ett och samma åkdon användas

än såsom lastvagn, än för annat ändamål. I hvad fall som helst

är det för vinnande af motionernas syfte, nedbringande af vägunderhållskostnaderna,

ej tillfyllest att föreskrifva en viss bredd å hjulringarne,

ty den skada, som ett åkdon förorsakar å eu väg, beror i väsentlig mån

äfven af storleken utaf hjulens diameter, Främst af allt är dock väg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

skadan beroende af tyngden å lasset, och detta i så hög grad, att det

efter utskottets åsigt vore meningslöst att föreskrifva en viss lötbredd

utan att samtidigt också fastställa en viss maximivigt för hvarje lass.

Slutligen förtjenar såsom en omständighet af vigt att framhållas,

hurusom ett fastslående i lag af den utaf motionärerna förordade lötbreddsbestämmelsen

skulle förorsaka allmänheten afsevärda kostnader

och olägenheter. Äfven om, såsom föreslagits, en tid af 10 år bestämdes

såsom öfvergångstid för det nya systemets genomförande, torde det ej

kunna undvikas, att i en del fall enskilde finge vidkännas direkta utgifter

för i och för sig obehöfliga förändringar af sina vagnars hjulkonstruktion,

och, då vagnarne genom ökad lötbredd blefve tyngre än förut,

skulle det måhända för en del smärre jordbrukare, torpare o. d. också

blifva nödvändigt att anskaffa andra och starkare dragare än dem, som

förut kunnat för de lättare åkdonen användas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet alltså

hemställa,

l:o) att herr Söderbergs ifrågavarande motion ej

må vinna Riksdagens bifall; samt

2:o) att herr Olofssons motion ej heller må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

O l. 7 *■; *>; ;TT i •'' ..•••1 ''''-JM-10 *''*• • ''vV‘L. 1 j\

Stockholm den 19 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Lindhagen har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.