Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lagstiftning till motverkande af skadeinsekten »nunnans» spridning.

1901-02-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lagstiftning till motverkande af skadeinsekten »nunnans» spridning.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

''[>• 1 i. Vi i ■ v...7 Yi.\ > - . ’''! ■*. i

N:o 13.

- ... '' r*- ''.- si\>Klr;r :,!<>. .;•>* H , "Jr

Ank. till Kiksd. kansli den 19 februari 1901, kl. 2. e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående lagstiftning till motverkande af skadeinsekten

»nunnans» spridning.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått till sig hänvisad en

af herr Bremberg inom nämnda kammare väckt motion, n:o 8, af följande

lydelse:

»Skogsinsekten »nunnan» har, såsom bekant, de senaste åren härjat

skogarna i mellersta och södra delarna af vårt land i oroväckande grad,

och staten har i anledning deraf vidtagit kraftiga åtgärder mot dess spridande,

för hvilket ändamål ansenliga belopp af Riksdagen anslagits. Det är ju

äfven klart, att med den stoll, våra skogar spela i landets ekonomi, man icke

kunnat vara likgiltig för den fara, insektens spridning kan medföra.

Det kraftigaste medlet för insektens utrotande torde emellertid vara

att genast i början af insektens uppträdande å en trakt afverka de bestånd,

som blifvit angripna, samt möjligen äfven de angränsande, detta för att

desto kraftigare hejda insektens spridning. Ett dylikt tillvägagångssätt är

utan tvifvel i ekonomiskt afseende det minst förlustbringande, enär det

afverkade virket i de flesta fall kommer att betinga ett pris, som motsvarar

den afverkade skogens värde, och derigenom särskilda dyrbara åtgärder

för insektens utrotande, såsom limning och dylikt, blifva obehöfliga.

Svårighet möter emellertid för dylikt förfarande derutinnan, att en

enskild skogsegare måhända vägrar sin medverkan, äfven om staten skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

erbjuda sig att hålla honom skadeslös för den förlust, han genom åtgärden

kunde lida, eller också för skogen fordrar ett orimligt högt pris.;

Då behofvet af kraftiga åtgärders vidtagande emot ifrågavarande

skadeinsekt är påtagligt och grundas å ett vigtigt allmänt intresse, synes

mig önskvärdt, att staten kunde,, oberoende af den enskilda skogsegarens

medgifvande, å dennes mark vidtaga erforderliga åtgärder men med skyldighet

för staten att hålla honom skadeslös för den förlust, som tillfogades honom

genom skogens afvexlande. Staten skulle i fråga om skogen tillerkännas

samma rätt som i expropiäationslagen för så många fall är i fråga om jord

medgifven och som eger motsvarighet jemväl i åtskilliga andra fall, der för

allmänt väl ingrepp sker i enskild rätt. Utan tvifvel skulle de i expropriationslagen

stadgade former härvid i allmänhet kunna tillämpas. Lika

som expropriation skulle denna rätt gälla ej blott enskildes utan äfven

menigheters eller allmänna inrättningars skogar eller under enskildt bruk

varande publika skogar. Eätten borde för öfrig! innebära rätt att svedja

skogsmarken. Skadeinsekten kan nemligen understundom i stor mängd

förefinnas i marken och ej kunna aflägsnas annat än genom bränning. Det

skulle emellertid alltid åligga staten att inom viss tid, högst 10 år, hafva

sörjt för beredande af återväxt å skogsmarken.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig vördsamt

hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj: t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagstiftning i ofvan angifna syfte.»

Utskottet uppskattar till fullo det nationalekonomiska intresse, som

hvilar derå, att verksamma åtgärder vidtagas till förekommande af skogshärjning

genom skadeinsekten »nunnan», och utskottet vill ingalunda

bestrida, att det af motionären för sådant ändamål förordade medlet ur

effektivitetssynpunkt kan vara lämpligt. Motionären torde dock i någon

mån hafva öfverskatta! möjligheterna att utan förlust afsätta de betydande

skogsqvantiteter, som, derest hans förslag vunne gillande, stundom måste

till försäljning utbjudas, liksom å andra sidan han synes hafva tillmätt

alltför stor vigt åt möjligheten, att den enskilde skogsegaren genom sitt

motstånd kan omöjliggöra vidtagande af de åtgärder, som för skadeinsektens

utrotande pröfvas mest ändamålsenliga. I det öfvervägande

tlertalet fall lärer nog den enskilde skogsegaren med sitt intresse finna

mest förenligt, att kraftigast möjliga åtgärder genast vidtagas. Huru än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

dermed må förhålla sig, kali utskottet i alla händelser ej tillstyrka bifall

till motionärens framställning.

Såsom motionären sjelf omförmäla hafva nemligen statsmagterna

redan fått sin uppmärksamhet rigtad å den med »nunnans» spridning förenade

faran för våra skogar och jemväl i sådant hänseende vidtagit

åtgärder. i<r>( > ■'' ■ . . ; -A . ''li.y i\ ;:!

Riksdagen har sålunda med anledning af Kongl. Maj:ts propositioner

i frågan till förekommande af »nunnans» härjningar anslagit år

1899 175,000 kronor och år 1900 tillsammans 12.8,000 kronor. Dessa

medel hafva hufvudsakligen användts till bestridande af kostnaderna för

s. k. limning af de utaf insekten angripna träden, och dessa åtgärder

hafva enligt uppgifter, lemnade af de med skyddsåtgärdernas praktiska utförande

betrodde skogstjenstemännen, visat ganska gynsamma resultat.

Vid sådant förhållande lärer något behof ej förefinnas för en på

området för den enskilda eganderätten så ingripande lagstiftningsåtgärd;

som den af motionären ifrågasatta; och derest så skulle framdeles blifva

fallet, lärer Kongl. Maj:t ej underlåta att derom till Riksdagen göra

framställning.

På grund af det nu anförda får utskottet alltså hemställa,

att herr Brembergs ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Bremberg.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.