Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om tillägg till 86 § utsökningslagen.

1901-02-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:14, Utlåtande i anledning af väckt motion om tillägg till 86 § utsökningslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

1

Biso 14.

Ank. till Tliksd. kansli den 19 februari 1901, kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning af väckt motion om tillägg till 86 § utsökningslagen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 104, anför herr H. Holmlin:

»I 86 § ut sökningslagen finnes stadgadt, att utmätningsman skall,

sedan utmätning af fast egendom egt rum, genast hos domaren anmäla

detta med uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken utmätning

skett. Denna anmälan medför samma förmån för borgenären, som om

inteckning egt rum.

Då emellertid oftast utmätningsärendena blifva af kort varaktighet

och i regel torde vara afslutade inom tre månader, förorsakar denna

domarens anteckning i inteckningsboken stor olägenhet; ty gravationsbevis

innehåller alltjemt uppgift om utmätningen, och för att få gravationsbevis

fritt från utmätningsärendet, måste naturligtvis fastighetsegaren

styrka, att han infriat skulden medelst bevis från utmätningsmannen.

Då emellertid allt detta bråk synes mig både onödigt och

opraktiskt, anser jag, att paragrafen borde få ett tillägg af innehåll:

Sedan sådant utsökningsärende, hvarom anteckning i inteckningsboken

egt rum, blifvit genom liqvid hos utmätningsmannen afslutadt,

åligge det utmätningsmannen derom göra anmälan hos domaren med

återkallande af inteckningsförmånen.»

Bill. till Biksd. Prof. 1901. 7 Sami, 11 Käft. (Näs 14 och lä).

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottet vill till en början fästa uppmärksamheten derå, att det

stadgande^ hvilket i motionen angifves upptaget i utsökningslagens 86 §,

numera, etter år 1899 skedd lagändring, återfinnes i nämnda lags 85 §,

der val också den bestämmelse, motionen afser få i lagen införd, borde

hafva sin plats.

Hvad sedermera beträffar sjelfva saken, kan utskottet för sin del

ej biträda motionärens förslag. Såsom lagutskottet vid 1892 års riksdag

i anledning af en framställning utaf justitieombudsmannen anförde, innebär

den omständigheten, att med nu gällande bestämmelser gravationsbevis

angående en fastighet kan komma att innehålla anteckning derom,

att fastigheten i fråga en gång varit utmätt, fastän utmätningen sedermera

af en eller annan anledning förfallit, eller det genom utmätningen

inledda exekutiva förfarandet bragts till slut genom fastighetens försäljning,

icke någon nämnvärd olägenhet, och denna uppfattning vinner

stöd i det förhållande, att en enskild rättsegares anmälan af ifrågavarande

beskaffenhet endast mycket sällan förekommer vid våra underrätter. Att nu,

på sätt motionären hemstält, förvandla den rätt, som den enskilde rättsegaren.

har, att, der han så finner för godt, föranstalta om att en i

inteckningsprotokollet befintlig anteckning om skedd utmätning göres

kraftlös, till en pligt för utmätningsmannen att, der utmätningen genom

liqvid afslutats, ombesörja, att en dylik åtgärd vidtages, innebär en af

omständigheterna ingalunda påkallad afvikelse från den grundsats i vårt

fastighetsboksystem, som lemnar åt den enskilde att bereda sig eller

afstå från de fördelar detta system erbjuder.

Under inga förhållanden kan det vara lämpligt att för de fall, då

utmätning af fastighet afslutas genom liqvid hos utmätningsmannen,

föreskrifva en särskild anordning, utan att utsträcka anordningens tillämpning

till andra mera vanliga förutsättningar, under hvilka ett utmätningsärende

förfaller eller afslutas.

Derest motionärens förslag skall anses åsyfta äfven de fall, då

utmätningen ledt till exekutiv försäljning och derpå följande köpeskillingsliqvid,

skulle det ifrågasatta förfarandet också förorsaka utmätningsmannen

afsevärdt besvär, då dessa åtgärders verkställande i regel

tillkommer öfverexekutor, och utmätningsmannen med dem ej har någon

befattning. Särskildt för den händelse köpeskillingsliqviden öfverklagades,

skulle svårigheter för utmätningsmannen uppstå att vinna kännedom

om tiden och sättet för afslutandet af det utmätningsärende, som legat

till grund för köpeskillingsliqviden.

Såsom en ytterligare betänklighet mot motionärens förslag kan

framhållas, att derigenom skulle vållas splittring i afgörandet af frågan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14. 3

om den af utmätningen härflytande inteckningsrättens fortbestånd eller

upphörande, hvilket afgörande nu tillkommer och efter utskottets åsigt

allt fortfarande bör hvila å vederbörande domare eller domstol och ej

i något fall öfverflyttas på utmätningsmannen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Holmlins ifrågavarande motion ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.