Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

1901-02-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:18, Lagutskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

3

iVro IS.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1901, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i stadgan

angående skjutsväsendet den 31 maj 1878.

Stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 innehåller i § 1,

att rdl skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad

upplåtas, samt att maximibeloppet af den skjutslega, som må af

entreprenör få uppbäras, hvilken belopp kan bestämmas olika för olika

län och jemväl för olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t

efter förslag af vederbörande landsting och länsstyrelse. I § 13 stadgas

angående förfarandet vid entreprenadanktion följande: »Utrop skall

först ske å skjutsningens öfvertygande emot rättighet att af de resande

i skjutslega uppbära den af Kongl. Maj:t för länet eller, der olika lega

är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel, hvarinom skjutsanstalten

är belägen, fastställa maximilega utan vilkor af bidrag. Göres

dervid flera än ett anbud, må de täflande genom underbud skilja sig

emellan. Vill icke någondera medgifva nedsättning, skola samtlige de

täflandes anbud i protokollet antecknas. Varder åter vid utrop i förenämnda

ordning icke något anbud afgifvet, skall utrop anställas med

vilkor af bidrag jemte rättighet att uppbära den fastställa, maximilegan;

börande efter auktionsförrättningens slut samtliga dervid förda protokoll

tillika med de af de bjudande aflemnade bevis, intyg och borgensförbindelser

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändas». I händelse

anbud afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, skall, enligt § 14,

det anbud, som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta

legan, antagas. I 26 § återfinnes följande bestämmelse: »Uppstår behof

af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jernvägsstation eller kanalstation,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att ordna sådan anstalt derstädes

på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion derå

blifvit bållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega, efter mil

räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt åtagande

finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas, äfven om

den betingade legan öfverstiger den i afseende å skjutsentreprenad för

orten stadgade maximilega.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n-o 14, som blifvit

till lagutskottet hänvisad, anför herr S. Nordström i Högluuda efter att

hafva återgifva lydelsen af här ofvan omförmälda bestämmelser i skjutsstadgans

13, 14 och 26 §§: »Innebörden utaf dessa stadganden

är, såsom hvar man vet, den, att vid en skjutsanstalt, som är

förenad med en indrägtig gästgifverirörelse, den betingade skjutslega!»

kan nedpressas till en bråkdel af den faststälda maximitaxan, uuder det

att vid en annan skjutsanstalt, som är belägen vid någon hamn-, kanaleller

jernvägsstation, den betingade ekjutslegan kan bringas i höjden

långt utöfver den gällande maximilegan. Det obilliga och oresonliga

uti dessa stadganden torde ligga för öppen dag. Likasom den ifrågavarande

kongl. skjutsstadgans antagande utgjorde eu djup kränkning

utaf eganderätten, i det att en gästgifverirörelse, hvilken sedan sekler

varit förenad med ett visst hemman och som kanhända utgjorde detta

hemmans hufvudsakliga värde, genom denna stadga i ett penndrag slopades

utan någon som helst godtgörelse från det allmännas sida, likaså

torde dessa bestämmelser rörande skjutslegans varierande storlek vid

olika skjutsanstalter, som kan vexla mellan några ören och flera kronor

per mil, beroende på lokala förhållanden, knappast kunna försvaras inför

det allmänna rättsmedvetandet. Då staten och landstingen få vidkännas

afsevärda uppoffringar till skjutsväsendets upprätthållande i form af entreprenadbidrag

till sådana skjutsanstalter, der konkurrens saknas, så bör

det äfven vara en statens och landstingens rättighet att tillgodonjuta

skilnaden vid sådana platser, der, till följd af konkurrens, den betingade

legan understiger den af Kongl. Maj:t faststälda. Detta torde lämpligast

realiseras sålunda, att den faststälda maximilegan alltid erlägges utaf

den resande, men hvarhelst en entreprenör anser sig kunna underbjuda

densamma, denne då vid de blifvande entreprenadauktionerna bjuder en

viss kontant summa för rättigheten att uppehålla skjutsningen i förening

med gäst.gifverirörelsen. Detta kontanta utlägg från entreprenören skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18. ö

genom vederbörande kronobetjening nppbäras ocli till landtränteriet redovisas

för att jemte statens och landstingens bidrag fylla entreprenadsumman

vid sådana skjutsanstalter, som betingat sig kontant bidrag

jemte den faststälda maximilegan.

Den i 26 § stipulerade undantagsställning för skjutslega^ utgörande

vid vissa hamn-, kanal- och jernvägsstationer anser jag lika obefogad

och bör utan svårighet kunna likställas med öfriga skjutsanstalter. Om

entreprenören tillerkännes entreprenadbidrag i likhet med öfriga skjutsanstalter,

så skola lämpliga entreprenörer ingalunda komma att saknas.

På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå, att lagutskottet

behagade formulera och Riksdagen för sin del antaga sådan ändring i

nu gällande stadga angående skjutsväsendet i riket, att skjutslegan alltid

skall utgå efter den af Kongl. Maj:t faststälda maximilegan, oberoende

af de vilkor, som blifvit med entreprenören kontrakterade; att, der entreprenör

underbjuder den faststälda maximilegan, denne då förbinder sig

att erlägga en viss årlig afgift för rättigheten att upprätthålla skjutsningen

i förening med gästgifverirörelsen; att denna afgift utbetalas

halfårsvis i förskott till vederbörande uppbördsman, som på vanligt sätt

redovisar dessa medel; att dessa medel, tillika med statens och landstingens

bidrag, användas till betäckande af entreprenadbidrag vid de

stationer, som betingat sig sådana; att vid sådana hamn-, kanal- och

jernvägsstationer, som omförmälas uti 26 § af berörda stadga, skjutsningsbestyret

likställes med öfriga skjutsanstalter, d. v. s. med tillskott af

entreprenadbidrag från staten och landstingen, der lämplig entreprenör

ej kan anskaffas för den för orten gällande maximilegan.»

Föreliggande motion åsyftar tvenne hufvudsakliga ändringar i

gällande skjutslagstiftning. Den ena rörer sådana skjutsanstalter med

entreprenad, der den verkliga skjutslegan understiger den af Kongl. Maj:t

för länet eller landstingsområdet faststälda maximilegan, och går derpå

ut att, med upphäfvande af den fördel, som vid dylika skjutsanstalter nu

kommer de resande till godo i form af nedsatt skjutslega, tillföra stat

och landsting inkomst från dessa skjutsanstalter. Den andra ändringen

afser sådana särskilda skjutsanstalter vid hamnplats, jernvägsstation

eller kanalstation, som omförmälas i 26 §, och har till syfte att likställa

dessa med öfriga skjutsanstalter med entreprenad.

Hvad förstnämnda ändringsförslag vidkommer, vill utskottet erinra,

att detsamma år 1890 var föremål för Riksdagens pröfning, men då, på

lagutskottets hemställan, af båda kamrarne förkastades.

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 7 Sami. 13 Häjt.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

Så bör efter utskottets åsigt äfven nu blifva fallet. Af Kongl.

Maj:ts befallningshafvandés senaste, tillgängliga femårsberättelser, för

åren 1891—1895, framgår, att de fall, då den verkliga skjutslegan

understiger maximilegan, äro synnerligen fåtaliga. Af landets 1377

skjutsanstalter med entreprenad var det nemligen år 1895 endast 37

stycken, der sådant var händelsen. Att för dessa undantagsfall vidtaga ändring

i skjutslagstiftningen kan utskottet ej tillstyrka, detta desto mindre

som den ifrågasatta ändringen ej komme att för stat och landsting

medföra några inkomster af betydelse. Der den verkliga legan understiger

maximilegan, är, såsom af femårsberättelserna kan skönjas, skilnaden

dem emellan i allmänhet helt obetydlig, och endast vid 5 skjutsanstalter

understiger legan 1 krona 10 öre.

Hvad sedermera beträffar bestämmelserna i 26 §, anser utskottet

den af motionären föreslagna förändringen härutinnan icke heller vara

af behofvet påkallad eller lämplig. Enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förberörda femårsberättelser var det år 1895 endast 9 sådana

särskilda skjutsanstalter, der legau utgick med större belopp än den

faststälda maximilegan. Det vill häraf framgå, att det i allmänhet ej

möter svårighet att få skjutsningen å dylika platser verkstäld för normal

lega, och entreprenadbidrag från staten och landstingen skulle således

endast sällan blifva af nöden. Men principielt synes det utskottet

mindre egentligt att pålägga stat och landsting ekonomiska förpligtelser

för tillgodoseende af sådana rent lokala intressen som särskilda skjutsanstalters

inrättande å de platser, som i 26 § omförmälas, liksom å

andra sidan stat och landsting ej kunna ega något berättigadt anspråk

att åtnjuta inkomst på grund deraf att skjutslegan vid sådana särskilda

skjutsanstalter understiger den maximilega, som för de allmänna skjutsanstalterna

inom samma län eller landstingsområde blifvit faststäld.

Med stöd af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

SIOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1001.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.