Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten till rätten, domaren eller rättens ombudsynan insändas.

1901-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:35, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten till rätten, domaren eller rättens ombudsynan insändas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Biksd. kansli den 22 mars 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i

konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål

må kunna med allmänna posten till rätten, domaren

eller rättens ombudsynan insändas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 149, anför herr Th. af Callerholm:

»Ifrån den af ålder gällande grundsats, att den, som vill påkalla

någon offentlig myndighets åtgärd, i allmänhet har att sjelf eller genom

annan person direkt till den myndighet, hvars embetsåtgärd han har för

afsigt att anlita, ingifva sin skriftliga inlaga eller låta dylik inlaga till

myndigheten aflemnas, hafva på senare tider åtskilliga afvikelser blifvit

till obestridd båtnad för den rättssökande allmänheten medgifna.

Sålunda har genom två särskilda kongl. förordningar af den 12

juni 1885 förordnats, att såväl i kommunala mål och fattigvårdsmål som

ock i mål och ärenden i öfrigt, hvilka tillhöra statsdepartements och

förvaltande myndighets pröfning, det må vara part eller sökande tillåtet

att, under iakttagande af vederbörlig tid och ordning, på eget äfventyr

insända ansökningar, besvär och andra handlingar i betaldt bref med

allmänna posten; och enahanda bestämmelse återfinnes äfven i gällande

kongl. förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

m. m.

Att den lättnad i fråga om handlingars ingifvande, som medgifvits

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 7 Sami. 27 Höft. (N:o 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

rättssökande hos administrativa myndigheter, ansetts kunna utsträckas

äfven till domstolarne, synes af Kongl. Maj:ts för innevarande års Riksdag

framlagda proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

af rättegångsbalken, enligt hvilket förslag det skulle stå part öppet

att insända förklaring i besvärsmål såväl till rikets hofrätter som till

Kongl. Maj:t i betaldt bref med allmänna posten.

Då det torde vara stäldt utom allt tvifvel, att de lindringar i besvär

och omkostnader, som redan kommit eller föreslagits kunna komma

rättssökande till del hos administrativa myndigheter och öfverdomstolar,

med fördel borde kunna i åtminstone någon mån vinna tillämpning

äfven vid underdomstolarne i riket, har jag härmed velat fästa

uppmärksamheten vid ett område af underdomstolarnes verksamhet, der

dessa lindringar synas mig böra företrädesvis ifrågakomma, helst det

här vid lag mindre gäller att i lag införa ett nytt stadgande än att lagfästa

en sedan länge i vidsträckt måtto utan olägenhet tillämpad

praxis. I gällande konkurslag af den 18 september 1862 finnes nemligen

föreskrifvet, att handlingar i konkursmål skola ingifvas, vare sig det

sker till rätten, domaren eller rättens ombudsman, hvarjemte i fråga

om bevakningsinlagor särskildt säges, att de kunna före inställelsedagen

till rätten eller domaren aflemnas. Emellertid har det blifvit allt mer

och mer vanligt, att i synnerhet bevakningsinlagor, men äfven andra

handlingar i konkursmål insändas med allmänna posten till rätten i stad

eller domaren på landet, och i de flesta fall torde äfven rätten eller

domaren anse sig oförhindrad att egna sålunda insända handlingar samma

behandling, som hade de blifvit ingifna eller aflemnade, men någon

bestämd föreskrift härom finnes icke, utan tvärt om torde den domstol

eller domare, som toge sig före att utan åtgärd lemna en med allmänna

posten honom tillhandakommen handling, för sitt tillvägagående

hafva bättre stöd i gällande lagstiftning än den, som upptager handlingen

till laglikmätig behandling. Att ett dylikt sakernas tillstånd, der

rättssökande visserligen kunna redan nu beredas åtskillig lättnad i besvär

och kostnad, men härför äro beroende af rättens eller domarens

vid sidan af lagen visade, på förhand icke med visshet beräkneliga

tillmötesgående, är mindre tillfredsställande, lärer ligga i öppen dag;

och då den praxis i fråga om insändande af handlingar i konkursmål

med allmänna posten, som allt mer utvecklat sig, enligt min uppfattning

medfört afsevärda fördelar utan någon nämnvärd olägenhet, har

det förekommit mig synnerligen önskvärdt, att denna praxis vunne godkännande

medelst införande af ett stadgande i konkurslagen, att handlingar

i konkursmål må i betaldt bref med allmänna posten få till ve
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

derbörande insändas, hvilket stadgande synes mig lämpligast kunna insättas

såsom tillägg till 141 § nämnda lag.

Då något skäl icke torde förefinnas att från rätten att med posten

insända handlingar i konkursmål undantaga sådana, som skola till

rättens ombudsman ingifvas, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 141 § konkurslagen

den 18 september 1862 af följande lydelse:

Handlingar i konkursmål må ock i betaldt bref med allmänna

posten till rätten, domaren eller rättens ombudsman insändas.»

Det ämne, som i förevarande motion upptagits till behandling,

har redan förut, ehuru i inskränktare omfång, varit föremål för Riksdagens

pröfning.

Yid 1894 års riksdag väcktes sålunda af enskild motionär förslag

om ändring af 71 § konkurslagen i syfte, att deri omförmälda jäfsanmärkningar

mot bevakade fordringar skulle få med allmänna posten

till rätten eller domaren insändas. Motionen afstyrktes emellertid af

lagutskottet på den grund, bland andra, att det icke vore lämpligt att

vidtaga den ifrågasatta ändringen i 71 §, under det att andra i konkurslagen

förekommande bestämmelser om aflemnande af handlingar till

rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandet i 69 § i fråga om bevakningshandlingar,

komme att qvarstå oförändrade. Motionen blef också

af båda kamrarne afslagen.

Vid 1896 års riksdag upptogs frågan å nyo, denna gång i något

vidsträcktare omfattning. Den då väckta motionen afsåg nemligen, att

såväl bevakningshandlingar som anmärkningsskrifter skulle få i betaldt

bref med allmänna posten insändas till rätten eller domaren. Lagutskottet

tillstyrkte nu skrifvelse till Konungen i motionens syfte, och

Riksdagen biföll utskottets hemställan. I sin skrifvelse framhöll Riksdagen,

hurusom enligt Riksdagens uppfattning stadgandena i konkurslagens

69 och 71 §§ icke kunde gifvas annan tolkning än att den,

som ville bevaka fordran eller mot bevakad fordran framställa anmärkning,

måste sjelf eller genom ombud aflemna skrifvelse derom till vederbörande

domare eller domstol. Det vore visserligen icke för Riksdagen

obekant, att domare emottoge bevakningar och anmärkningsskrifter,

hvilka blifvit i behörig tid med posten insända, såsom om

de i laga ordning ingifvits, men detta förfarande ansågo Riksda
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

gen hafva sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot parterna

och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenstepligt.

Ett sådant förfaringssätt hade emellertid enligt Riksdagens

åsigt goda skäl för sig. Det syntes nemligen Riksdagen klart, att

det för den rättssökande ofta kunde vara förenadt med stora svårigheter,

ja, hardt när omöjligt att personligen infinna sig, och äfven om

parten för sådant fall vore hänvisad till begagnande af ombud, vore

ett dylikt förfarande förenadt med åtskilliga olägenheter, såsom besvär

för anskaffande af ombud, omkostnader, osäkerhet att ombudet med

noggrannhet fullgjorde uppdraget, och dylikt. Dessa och liknande

olägenheter skulle undanrödjas genom det af motionären föreslagna

förfaringssättet — ett förfaringssätt, som redan tillämpades hos administrativa

myndigheter. Genom tvenne kongl. förordningar den 12 juni

1885 vore nemligen stadgadt, att part finge, under iakttagande för

öfrigt af vederbörlig tid och ordning, på eget äfventyr till statsdepartement

och förvaltande myndigheter insända ansökningar, besvär och

andra handlingar i betaldt bref med allmänna posten. Enligt hvad Riksdagen

erfarit, hade denna anordning icke föranledt några olägenheter,

utan tvärt om visat sig i alla afseenden förmånlig. Riksdagen funne

derför syftet i den väckta motionen synnerligen beaktansvärdt. Dock

hyste Riksdagen någon tvekan, huruvida det föreslagna förfaringssättet

vore lämpligt beträffande anmärkningsskrift, men ansåge deremot, att

en ändring i angifven rigtning påkallades jemväl beträffande andra i

konkurslagen förekommande bestämmelser om aflemnande af handlingar

till rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandena i 80 § om efterbevakningar,

i 86 § i fråga om edgångsyrkande och i 88 § om edgångsbevis.

Riksdagen anhöll sålunda, att Kongl. Maj:t, efter utredning i hvilken

omfattning handlingar i konkursmål kunde i de af motionären angifna

hänseenden i betaldt bref med allmänna posten till rätten eller domaren

insändas, måtte för Riksdagen framlägga förslag till de lagändringar i

detta syfte, som kunde anses böra vidtagas.

Med anledning af denna skrifvelse utarbetades inom lagbyrån ett

förslag i ämnet, hvilket gick derpå ut att till 142 § konkurslagen foga

ett så lydande tillägg: »Part vare tillåtet att med allmänna posten i

betaldt bref till rätten eller domaren insända följande handlingar, nemligen:

bevis att borgenärs ansökan om konkurs blifvit gäldenär delgifven;

bevakningsinlaga, så vidt fråga ej är om efterbevakning; anmärkning

emot bevakad fordran; yrkande att fordran skall med ed fästas; bevis

om delgifning af föreläggande, som i anledning af sådant yrkande meddelats;

anmälan att hinder mött för sagda delgifning eller för edens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

afläggande; bevis att eden blifvit aflagd; jäf emot sådant bevis; samt

skrift, deri borgenär bestrider fastställelse af ackord; och skall handling,

som blifvit sålunda insänd, anses ingifven å tid, då den emottagits af

den, till hvilken handlingen enligt lag bör aflemnas.»

Såsom af det ofvan återgifna tillägget framgår, innebär detsamma

ej rätt för part att anlita allmänna posten i alla de fall, då handlingar

i konkursmål skola tillställas rätten eller domaren. Den begränsning

härutinnan, som i förslaget iakttagits, motiverades af lagbyrån medelst

en hänvisning dertill, att i vissa fall, t. ex. då konkurs sökes af borgenär

eller gäldenär, då förklaring öfver borgenärs konkursansökan ingifves

af gäldenär, då borgenärers beslut öfverklagas eller utdelningsförslag

klandras, då ackordsförslag framställes och då nedläggande af

konkurs begäres, äro så vigtiga intressen i fråga eller påkallas så omfattande

åtgärder, att tillfälle bör beredas domaren eller den, som i

hans ställe handlägger ärendet, att af parten sjelf eller den person, som

för parten ingifver handling, inhemta möjligen erforderliga upplysningar

eller åtminstone att förskaffa sig full visshet derom, att inlagan är af

behörig person aflemnad. Motsvarande behof ansågs föreligga äfven då

borgenär efter inställelsedagen bevakar fordran.

Efter utskottets uppfattning skulle ett antagande af ofvanberörda

tillägg till 142 § konkurslagen innebära en tillfredsställande lösning af

den fråga, som i nu föreliggande motion omhandlas.

Att, såsom motionären ifrågasatt, medgifva parten att i alla de fall,

då handlingar i konkursmål skola till rätten eller domaren ingifvas,

insända handlingarne med allmänna posten, synes utskottet på de af

lagbyrån anförda skäl icke vara tillrådligt, och hvad angår motionärens

förslag om rätt för part att till rättens ombudsman insända handling,

som skall till denne enligt lag ingifvas, anser utskottet betänkligheter

deremot möta. Sådant ingifvande föreskrifves i konkurslagen endast beträffande

ett slag af handlingar, nemligen skriftligt svaromål af borgenär,

mot hvars fordringsanspråk jäf blifvit framstäldt. Att beträffande

dylikt svaromål, hvilket skall ingifvas vid den sammankomst, som enligt

74 § konkurslagen skall hållas inför rättens ombudsman, medgifva, att

detsamma finge med posten insändas, anser utskottet ej lämpligt, alldenstund

ändamålet med nämnda sammankomst — åvägabringande af

förlikning angående tvistiga fordringsanspråk — ofta skulle förfelas

derigenom att part icke personligen eller genom ombud komme tillstädes.

Utskottet vill slutligen upplysa, att förenämnda, inom lagbyrån

utarbetade lagförslag blifvit i sammanhang med förslag till lag om

domsagas kansli och andra dermed sammanhängande författningar

Bih. till Likså. Prot. 1901. 7 Sami. 27 Häjt. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

underkastadt granskning inför högsta domstolen och dervid lemnats

utan anmärkning.

Under åberopande af det ofvan anförda, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 142 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 142 § konkurslagen skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Då i stad rättegångsdag ej är, och någon ej finnes

satt att å rättens vägnar inlagor emottaga, må

ansökningar och andra skrifter, som enligt denna lag

skola till rätten ingifvas, aflemnas till rättens ordförande.

Part vare tillåtet att med allmänna posten i betaldt

bref till rätten eller domaren insända följande

handlingar, nemligen: bevis att borgenärs ansökan om

konkurs blifvit gäldenär delgifven; bevakningsinlaga,

såvidt fråga ej är om efterbevakning; anmärkning emot

bevakad fordran; yrkande att fordran skall med ed

fästas; bevis om delgifning af föreläggande, som i

anledning af sådant yrkande meddelats; anmälan att

hinder mött för sagda delgifning eller för edens afläggande;

bevis att eden blifvit aflagd; jäf emot sådant

bevis; samt skrift, deri borgenär bestrider fastställelse

af ackord; och skall handling, som blifvit sålunda insänd,

anses ingifven å tid, då den emottagits af den,

till hvilken handlingen enligt lag bör aflemnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm den 22 mars 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRADARgS TRYCKERI, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.