Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 45

1901-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:45, Lagutskottets Utlåtande N:o 45

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

1

''jC

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 2 e. m

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag i syfte att

inskränka utländska agenters försäljningsrätt inom Sverige.

Lagutskottet kar till förberedande behandling mottagit en af herr O.

Trapp inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 29, af följande lydelse:

»De för hvarje är förbättrade samfärdsmedlen mellan Sverige och det

örliga Europa hafva helt naturligt medfört ett allt kraftigare utvecklande af

rikets internationella handelsförbindelser. I sammanhang härmed har ock

framträdt en allt större benägenhet att i handeln undvika mellanhänder.

Utan tvifvel är denna sträfvan berättigad, så vidt den håller sig inom de

gränser, förhållandena sjelfva utstaka såsom naturliga; men den blifver till

skada, om den utländska alfärsdristigheten begagnar sig af oerfarenheten hos

den allmänhet, som köper endast för egen konsumtion, och dess återförande

inom rigtiga gränser blifver desto mer påkalladt, om den frihet, den utländske

affärsmannen i sådant hänseende åtnjuter, icke- reciprok!, tillkommer den

svenske.

G-enom de år 1887 vidtagna förändringar i 1864 års näringsförordning

sattes i viss mån en dam mot den utländska invasionen på detta område.

Men under senare tid hafva framträdt missförhållanden, hvilka nämnda lagstiftning

icke förmår städja.

Ännu för ett fåtal är sedan besökte de utländska affärsagenterna nästan

uteslutande de större svenska städernas köpmän, men dessa förhållanden hafva

numera fullständigt förändrats. Åtminstone i det sydligaste Sverige finnes

knappast en plats så aflägsen, att ej den utländske handelsagenten finner

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 7 Samt. S6 Käft. (N:o 45).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutslcoitets Utlåtande N:o 45.

vägen dit. Och lian nöjer sig ej med att uppsöka köpmännen, utan han

vänder sig direkt till förbrukare för upptagande af detaljorder. Bland de

varor, som för närvarande mest äro föremål för dylik detaljhandel, torde

böra nämnas gödnings- och foderämnen, utsädesfrön, viner, spirituösa och

cigarrer.

Försäljningarne underlättas genom köparnes okunnighet om frakt- och

tullförhållandena och genom deras deraf härflytande oförmåga att bedöma

varornas verkliga värde. Det nominelt billiga priset verkar lockande. Oaktadt

varnande erfarenheter af det vanskliga i dessa den enskilde förbrukarens

direkta affärer på utlandet visserligen icke uteblifvit och mången fått göra

hårda förluster på dylika transaktioner, äro oerfarenheten och sjelftilliten hos

köparen så stora, att mot den främmande agentens öfvertalningskonst intet

synes hjelpa.

Omfattningen af detta slags affärer tilltager alltjemt till stort men för

de svenska köpmännen, som hafva sina dryga utgifter och sin skatt till stat

och kommun att gälda, som med sin firmas anseende stå inne för ett redbart

behandlingssätt och som enligt svensk lag och vid svenska domstolar måste

svara för begånget affärs-svek.

Med den utveckling förhållandena, särskilt i det sydliga Sverige, tagit,

synes det vara hög tid, att lagstiftningen nu ingriper till skydd mot detta

missbruk, på samma sätt som ett dylikt ingripande förut ansetts nödigt mot

den direkta, utländska detaljhandeln. För det sydliga Sverige torde det

egentligen vara från Danmark denna trafik bedrifves. Egendomligt är emellertid,

att i Danmark en helt annan ordning gent emot svenska köpmän är gällande.

Den första paragrafen i den danska förordningen af 8 juni 1839 om

utländingars rätt till handel inom landet stadgar, att utländska handlande

eller handelsagenter, hvilka till konungariket anlända, icke äro berättigade

att till salu "utbjuda eller försälja varor annorstädes än i Köpenhamn och

öfriga köpstäder. De få icke heller till salu utbjuda eller försälja varor till

andra än dem, som äro handelsberättigade, vare sig i detalj eller en gros,

likasom till fabrikanter, handtverkare och andra näringsdrifvande, och endast .

varor af det slag, som hvar och en af dem för sin verksamhet behöfver eller

drifver handel med.

Detta stadgande tillämpas öfver hela Danmark med den största stränghet.

En svensk köpman får alltså icke under någon som helst omständighet i

Danmark utbjuda eller sälja varor annat än i köpstäderna och endast till

affärsmän, men här i Sverige ega danska köpmän och handelsagenter fullständigt

fria händer att resa omkring i bygderna och der inlåta sig i affärer

hvar och en med hvem dem behagar. Den bristande reciprociteten i detta

hänseende gör saken ännu mer beaktansvärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45-

3

Vid sådant förhållande har jag trott tiden vara inne för lagstiftningen

att ingripa till stäfjande af denna osunda affärsverksamhet. I sjelfva verket

ästadkommes på denna väg numera samma skada som genom varornas kringförande

och omedelbara försäljning i orterna.

Jag tillåter mig derför vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa

utredning af nu angifna förhållanden samt derefter för Riksdagen framlägga

förslag till den lagstiftning i ämnet, hvartill utredningen må finnas föranleda.»

Vid pröfning af föreliggande fråga har utskottet kommit till den uppfattning,

, att varors försäljning här i landet genom utländska agenter, på sätt

motionären angifvit, kan medföra afsevärda olägenheter för svenska köpmän,

samt att den fördel för allmänheten, som kan antagas uppstå i följd af

friheten att köpa sina varor af hvem den sjelf önskar, ofta torde vara mera skenbar

än verklig. Särskild! har utskottet ansett goda skäl tala derför, att

utländingar ej må ega samma rätt som vårt lands egna undersåtar att idka

agenturverksamhet, med mindre motsvarande rätt i den främmande staten

tillkommer svenska medborgare.

Att vidtaga någon lagstiftningsåtgärd i motionens syfte torde emellertid

för det närvarande icke gerna låta sig göra. Enligt upplysningar, som

blifvit stälda till utskottets förfogande, lärer nemligen sådan åtgärd, hvad de

flesta främmande magter vidkommer, hindras genom med dem ingångna traktater,

livilka antingen direkt tillerkänna det främmande landets undersåtar

samma frihet som svenska undersåtar i afseende å vilkoren för handels bedrifvande

eller indirekt tillförsäkra de främmande undersåtarne sådan frihet

genom föreskrift om behandling af det främmande landet såsom den mest

gynnade nation. Någon inskränkning i försäljningsrätten för agenter från

dessa länder kan således icke företagas, med mindre samma inskränkning

blefve tillämplig jemväl å inhemska handelsresande. Bland de länder, med

hänsyn till Indika en lagstiftning i ämnet skulle ega någon egentlig betydelse,

lärer det endast vara Danmark, som icke är på sådant sätt traktatsenligt

skyddadt, och att för detta land införa någon undantagslagstiftning synes

utskottet icke kunna förordas.

Först i den mån tiden för tillämpning af nämnda traktater tilländagå]'',

torde det alltså skäligen kunna ifrågakomma att genomföra några bestämmelser

i den rigtning motionen angifver. Huruvida och i hvilken omfattning

dylika bestämmelser då böra åvägabringas, utgör ett spörsmål, hvilken utskottet

på ofvan antydda grunder finner ganska beaktansvärdt. Med hänsyn till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

frågans outredda skick anser sig dock icke utskottet kunna tillstyrka Riksdagen

att nu göra någon framställning om ändring i gällande näringslagstiftning,

i all synnerhet som man torde hafva anledning antaga, att Kong!

Maj:t kommer att vid framtida ingående af traktater egna frågan sin uppmärksamhet

och, derest så pröfvas nödigt, vidtaga erforderliga åtgärder för

åstadkommande af förändringar i lagstiftningen i syfte att behörigen skydda

och tillgodose den inhemska handelns intressen i förberörda afseenden.

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

yi ua..X-—~ 1

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.