Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862. ''■ T * - ■ * • ‘ 14'' i>j''i • - ■■ ■ , "'' ! , ~ r •»Tf "''tii1 le :m 11.-. V- -Uaai ^ l , j Uti en af herr P. Waldenström inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 92, anföres: ^

1901-04-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:47, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862. ''■ T * - ■ * • ‘ 14'' i>j''i • - ■■ ■ , "'' ! , ~ r •»Tf "''tii1 le :m 11.-. V- -Uaai ^ l , j Uti en af herr P. Waldenström inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 92, anföres: ^

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

7

Nu> 47.

,..l I.V!;■ ..!

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kongl. Maj:t angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen

om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862.

''■ T * - ■ * • ‘ 14'' i>j''i • - ■■ ■ , "'' ! , ~ r

•»Tf "''ti- i1 le :m 11.-. V- -Uaai ^ l

, j Uti en af herr P. Waldenström inom Andra Kammaren vackt, till

lagutskottet hänvisad motion, n:o 92, anföres: ^ , (

»Det är en allmänt bekant sak, att många beslut på kyrkostämma,

i synnerhet i städerna, tillkomma genom mycket tillfälliga majoriteter.

Någre få personer med höga röstetal komma tillsammans, ofta efter särskild

påstötning af någon, som vill hafva något igenom. Och så^beslutes

saken. På det kommunala området äro, hvad städerna ånger, liknande

olägenheter förebyggda genom stadsfullmägtigeinstitutionens införande.

Att fullständigt afhjelpa dem på det kyrkliga området torde icke

under närvarande förhållande vara möjligt. Men en förbättring af den

närvarande ställningen synes dock kunna ske, hvad angar de rent ekonomiska

frågor, som höra under kyrkostämmas behandling. En sådan förbättring

skulle det vara, om i städer, som hafva stadsfullmägtige utom

Stockholm och Göteborg, för hvilka särskilda bestämmelser gälla —

kyrkostämmas beslut om nya eller förhöjda avgifter blefve till sin giltighet

beroende af stadsfullmägtiges godkännande. Jag tillåter mig derför

att föreslå, att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa

om sådan förändring af § 40 i kongl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, att i stad, der stadsfullmägtige

finnas — utom Stockholm och Göteborg — alla kyrkostämmas

beslut om nya eller förhöjda afgifter skola underställas stadsfullmägtiges

pröfning och godkännande.»

Utskottet kan ej biträda motionärens förslag. Val må medgifvas, att

befogade anmärkningar kunna framställas mot det bristande intresse,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

hvarmed de till kyrkostämmas handläggning hörande angelägenheter ej

sällan omfattas i städerna, och mot den deraf härflytande oegentligheten

att, såsom motionären framhållit, beslut å kyrkostämma kunna tillkomma

genom mycket tillfälliga majoriteter, hvilka ej gifva något tillförlitligt

uttryck åt flertalet röstberättigades mening; och från denna synpunkt

torde nog med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej kyrkostämmas beslutanderätt

i åtskilliga vigtiga frågor lämpligen borde öfverflyttas till

någon kommunal representation, der större intresse för och kontinuitet i

ärendenas afgörande vore att påräkna. Men att, såsom motionären föreslagit,

med bibehållande af kyrkostämmas beslutanderätt låta dess beslut bero af

stadsfullmägtiges pröfning kan efter utskottets uppfattning ej vara lämpligt.

Principielt måste det anses mindre egentligt, att ett af en större

korporation omedelbart fattadt beslut skall till sin giltighet göras beroender

af ett mindre antal medlemmar af samma korporation eller, hvad

beträffar städer, som äro fördelade i flera församlingar af medlemmar

jemväl af andra församlingar. Hvad motionärens förslag särskildt angår,

skulle ju detta kunna leda derhän, att en minoritet af de å kyrkostämma

röstberättigade skulle, derest densamma hade majoritet inom stadsfullmägtige,

kunna i strid mot flertalet röstberättigades mening utöfva afgörande

inflytande på de till kyrkostämmas beslutanderätt hörande ärenden.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

r ■ ,, jt„ , ;

■: - d n. >.,!•• ! > Od rfMlu -■ >•: ■■•''v

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

“i''..till ■ jfii.<»iio.i tv ‘ j<» ^j.PudsJii

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.