Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 49

1901-05-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:49, Lagutskottets Utlåtande N:o 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

1

>:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1901, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående ändrad

lydelse af § 1 i lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en af

herr J. Pettersson i Södertelje inom samma kammare afgifven motion,

n:o 82, af följande lydelse:

»Den komité, som enligt Kongl. Maj:ts uppdrag den BO juni 1890

afgaf förslag till lag om föreningar för ekonomisk verksamhet och hvars

förslag ligger till grund för nu gällande föreningslag af den 28 juni 1895,

yttrade i sina motiv bland annat följande:

»Vid utarbetandet af förslag till lag om föreningar för ekonomisk

verksamhet har komitén — — haft till hufvudsakligt ögonmärke att

framlägga bestämmelser, genom hvilka dels föreningarnas ställning såsom

sjelfständiga bärare af rättigheter och skyldigheter tryggas och bekräftas,

dels ock medlemmarnes ansvarighet för föreningens förbindelser

till art och omfång fullständigt regleras. Deremot äro de i egentlig mening

organisatoriska stadgandena ej beräknade på att i detalj ordna föreningarnas

verksamhet, utan afse allenast att bilda den ram, inom hvilken

det må öfverlåtas åt föreningarna att fritt utveckla sig efter olika art och

Bill. Ull Riksd. Prot. 1901. 7 Sami. 39 Haft. (N:o 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

uppgift. Komiténs tillvägagående i detta hänseende har ej uteslutande

eller ens hufvudsakligen föranledts af de betydande svårigheter, det vid

ett första försök att lagbinda föreningsformen alltid skulle möta att uppställa

regler för hvart och ett af de mångfaldiga, sins emellan till syfte

och verksamhetssätt olikartade slagen af föreningar. Fast mera har komitén

ansett det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke en i detalj gående

lagstiftning, långt ifrån att stödja denna associationsform, snarare skulle

komma att pålägga densamma band, som kunde verka hämmande på

dess utveckling.))

I öfverensstämmelse härmed skulle enligt komiténs förslag för registrering

af en förening erfordras endast, att dess syfte vore »ekonomisk verksamhet)),

att föreningen egde minst sju medlemmar samt att den antagit

stadgar och utsett styrelse.

Vid lagförslagets behandling i högsta domstolen anfördes emellertid

beträffande lagens sålunda formulerade tillämpningsområde:

»Föreningar finnas, hvilkas verksamhet måste anses vara af ekonomisk

art, men för hvilka den föreslagna lagen uppenbarligen icke passar, t. ex.

hypoteksföreningar, försäkringsföreningar, sparbanker, sjukkassor. Flere af

dessa hafva ock redan gjorts till föremål för särskild lagstiftning. Begreppet

ekonomisk förening kan dessutom icke anses vara så bestämdt,

att icke vid afgörande af frågan, huruvida en förening ingåtts för ekonomisk

verksamhet eller i annat syfte, mången gång tvekan kan komma att

uppstå. Om än dessa olägenheter icke i allo låta sig undanrödjas, skulle

de dock väsentligen minskas, om — såsom man finner iakttaget i vissa

utländska lagar i ämnet — i sjelfva texten å ena sidan de vigtigaste och

mest kända föreningar, såsom produktions-, konsumtions-, bostads- och

byggnadsföreningar, anföras såsom exempel på de föreningar, som i lagen

afses, samt å andra sidan så fullständigt som möjligt angifvas de föreningar,

på hvilka, ehuru de hafva ekonomiskt syfte eller intaga en med föreningar

med sådant syfte jemförlig ställning, lagen dock icke skulle utan

ytterligare särskildt meddelade bestämmelser ega tillämplighet.»

På grund häraf upptogos i den kongl. propositionen i ämnet till

1895 års riksdag »såsom exempel några af de vigtigaste och mest kända

arter af föreningar, för hvilka lagen är afsedd», hvarjemte i en ny paragraf

angåfvos de slag af föreningar för ekonomisk verksamhet, på hvilka lagen

icke skulle ega tillämpning. I öfverensstämmelse härmed erhöll 1 § af

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni

1895 följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49. o

»Förening för ekonomisk verksamhet med syfte att åt medlemmarne

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter, eller

att afsätta alster af medleminarnes verksamhet, eller

att bereda bostäder åt medlemmarne, eller

att på annat dermed jemförligt sätt främja medlemmarnes intressen,

må, der den bestod af minst fem medlemmar samt i enlighet med

denna låg antagit stadgar och utsett styrelse, kunna, på sätt nedan sägs,

varda registrerad.»

Detta sätt att genom anförande af exempel uppdraga gränsen för

lagens tillämpningsområde har emellertid icke visat sig tillfredsställande,

i det att anledning derigenom gifvits till motsatta tolkningar af lagen.

Sålunda hafva i en del län beviljats registrering af föreningar, hvilkas

syfte angifvits vara att hufvudsakligen åt medlemmarne anskaffa lifsmedel

eller andra förnödenheter, d. v. s. att försälja varor, äfven till

personer utom föreningen, medan åter i andra län registrering af föreningar

med sålunda angifvet syfte vägrats. Under ar 1900 har berörda

tolkningsfråga dragits under Kongl. Maj:ts pröfning. Sedan nemligen

Konungens befallningshafvande i Jönköpings län den 11 januari

1900 vägrat registrering af en handelsförening med syfte att hufvudsakligen

till medlemmarne tillhandahålla lifsförnödenheter och andra kuranta

handelsvaror till moderata pris, samt dervid såsom skäl för sin

vägran åberopat, att föreningens stadgar genom det sålunda formulerade

ändamålet för föreningen kunde komma i strid med innehållet i §1 af

ofvannämnda lag, hvilken paragraf medgåfve registrering af förening för ekonomisk

verksamhet med syfte att endast åt medlemmar anskaffa lifsmedel

m. in., så anfördes besvär häröfver hos Kongl. Maj:t, men genom resolution

den 20 april samma år förklarade Kongl. Maj:t sig icke finna skäl

att göra ändring i det öfverklagade beslutet.

Den sålunda fastslagna lagtolkningen hotar att för framtiden fullständigt

hämma utvecklingen af de s. k. konsumtionsföreningarna, hvilka

enligt sin natur kräfva möjlighet att drifva handel med utomstående

personer. Ofta inträffar t. ex., att personer önska inträda som medlemmar

i en konsumtionsförening först sedan de under någon tid

gjort sina inköp i föreningens handelslokal samt derunder vunnit kännedom

om föreningens principer. På sådant sätt torde ock konsumtionsföreningarna

naturligast och säkrast tillväxa. Revisionssekreteraren Hj. L.

Hammarskjöld yttrar med rätta härom i den redogörelse för de svenska

föreningarna, som fogats vid bolags- och föreningskomiténs betänkande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 49,

»För en konsumtionsförening kan det i sjelfva verket vara med ej

obetydliga svårigheter förknippa^ att afstå från det ökande af omsättningen,

hvilket genom försäljning äfven till utom föreningen stående

personer kan uppkomma och som må hända kan möjliggöra, att en ständigt

öppen salubod inrättas, att en särskild handelsföreståndare anställes,

att inköpen göras i större partier och derför billigare m. in.»

Ett förbud mot handel med utomstående är för öfrigt för de respektive

föreningarna ofta mycket svårt att upprätthålla. Särskildt i

städerna är det vid sådana tillfällen, då rörelsen är liflig, nästan

omöjligt för en handelsföreståndare att kontrollera, huruvida alla de

personer, som infinna sig i handelslokalen för att göra uppköp, verkligen

äro föreningsmedlemmar. Förbudet leder ock till besynnerliga

konseqvenser. Om t. ex. ett kooperativt bageri (— förening för ekonomisk

rerksamhet med syfte att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet),

som lofligen har rätt att sälja bröd till utomstående personer,

skulle vilja jemte bröd försälja grädde och mjölk — något som i

så kallade brödbutiker är vanligt — skulle föreningen kunna erhålla

registrering af en dylik utvidgning af sin verksamhet endast för så

vidt fråga vore om försäljning till föreningens medlemmar, men icke

beträffande försäljning till utomstående. Utomstående personer skulle

således i en sådan brödbod kunna få köpa bröd, men icke mjölk och

grädde, oaktadt äfven sistnämnda varor der finge saluhållas till föreningsmedlemmar.

Likaledes skulle ett andelsmejeri, som för medlemmarnes

räkning uppköper fodermedel och gödningsämnen, icke kunna

förvärfva sig rätt att försälja någon del häraf till utomstående. Slutligen

må erinras, att det ofta är svårt att afgöra, om en af en kooperativförening

saluhållen vara verkligen är ett »alster af medlemmarnes verksamhet».

Tvifvel härom kan t. ex. uppstå i fråga om kaffe, som rostats

i föreningens kafferosteri.

På grund af nu anförda förhållanden hafva konsumtionsföreningarna

i främmande staters lagstiftning temligen allmänt fått sig uttryckligen

tillerkänd rätten att handla med icke-medlemmar. Så är exempelvis förhållandet

i Frankrike, England, Österrike, Ungarn, Schweiz och Nederländerna.

Icke minst i anledning häraf har den kooperativa rörelsen i

nämnda stater under de sista årtiondena tagit ett anmärkningsvärdt uppsving,

som i sin mån bidragit att förbättra de mindre bemedlade samhällsklassernas

ekonomiska ställning. Särskildt i England har den kooperativa

rörelsen, som der för närvarande omfattar en sjundedel af landets

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

befolkning, visat sig vara af så utomordentlig betydelse i ekonomiskt och

socialt afseende, att såväl staten som kommunerna och enskilda framstående

personer på allt sätt söka främja densamma. Sålunda yttrade vid ett

tillfälle den aflidne statsmannen Gladstone: »ingenting har enligt min tanke

gjort större nytta i England än införandet af den kooperativa rörelsen.»

Den kände nationalekonomen J. Stuart Mill har i samma afseende förklarat,

att »af alla de krafter, som i våra dagar sträfva att höja kroppsarbetarnes

ställning, inger ingen så godt hopp om framgång som den

kooperativa rörelsen».

I vårt land har den kooperativa rörelsen under de senaste åren visat

en mycket lofvande utveckling, som, om den får ostördt fortgå, här borde

kunna åstadkomma samma glädjande resultat som i England. Det vore

derför i hög grad att beklaga, om denna rörelse genom en alltför stram

lagbestämmelse skulle hämmas och bringas till ett snöpligt slut.

Beträffande den omredigering af lagen, som erfordras för att afvända

nu antydda fara, torde den kunna verkställas antingen så, att lagen ändras

till likhet med bolags- och föreningskomiténs ofvanberörda förslag, d. v. s.

medgifver registrering af hvarje »förening för ekonomisk verksamhet», som

består af visst antal medlemmar samt antagit stadgar och utsett styrelse

— utan att angifva några exempel på dylika föreningar — eller ock så

att, med bibehållande i hufvudsak af den nuvarande lydelsen, konsumtionsföreningar

vid exemplifieringen betecknas på sådant sätt, att under

deras tillåtna verksamhet kan inbegripas jemväl handel med icke-medlemmar.

Ehuru det förstnämnda sättet måhända bäst skulle vara egnadt

att förverkliga det syfte, som enligt bolags- och föreningskomitén borde

ligga till grund för ifrågavarande lagstiftning, nemligen att åstadkomma

eu ram, inom hvilken föreningarna finge fritt utveckla sig efter olika art

och uppgift, så torde dock, med hänsyn till de af högsta domstolen mot

nämnda formulering framstälda betänkligheter, det senare sättet vara att

föredraga.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att § 1 af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

»Förening för ekonomisk verksamhet med syfte att uteslutande eller

hufvudsakligen åt medlemmarne anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter,

eller att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet, eller att bereda

bostäder åt medlemmarne, eller att på annat dermed jemförligt sätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

främja medlemmarnes intressen, må, der den består af minst fem medlemmar

samt i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse,

kunna, på sätt nedan sägs, varda registrerad.»

Utskottet delar motionärens uppfattning om den s. k. kooperativa

rörelsens störa betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Erfarenheten särskilt i utlandet har nogsamt ådagalagt, att denna rörelse

besitter eu ganska mägtig kraft att höja och förbättra de mindre

bemedlade samhällsklassernas ekonomiska ställning, och det vore att

önska, att äfven vårt land komme att tillgodogöra sig alla de fördelar,

som på denna väg kunna ernås. För sådant ändamål är det naturligtvis

i främsta rummet af vigt, att rörelsen ej mera än nödigt klafbindes,

utan får fritt utveckla sig så långt förhållandena det medgifva.

Såsom motionären påvisat, ligger en ganska kraftig hämsko mot konsumtionsföreningarnas

utveckling deruti, att de enligt gällande lag, sådan den i

särskildt af Kongl. Maj:t meddeladt beslut ansetts böra tillämpas, sakna rätt

att sälja till andra personer än dem, som äro medlemmar af föreningen.

Denna begränsning af konsumtionsföreningens befogenhet medför i tillämpningen

afsevärda svårigheter, särskildt då antalet föreningsmedlemmar är mycket

stort, och hindrar derjemte föreningsmedlemmarne att komma i åtnjutande

af de fördelar, som genom varuinköp i större mängd och lifligare

omsättning kunna erhållas. A andra sidan kan utskottet ej finna nu angifna

begränsning ovilkorligen vara af något oafvisligt behof påkallad.

Frågan, under hvilka vilkor konsumtionsförening må berättigas sälja till

icke medlemmar, tarfvar emellertid en närmare utredning, hvadan lämpligast

torde vara, att Riksdagen öfverlemnar frågan till Kongl. Maj:ts

ompröfning. Densamma kan då blifva föremål för öfvervägande i sammanhang

med ett annat spörsmål inom föreningslagstiftningen, som redan

blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt. 1899 års Riksdag aflat nemligen

till Kongl. Maj:t en skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, hvarigenom

den rättsliga ställning, hvilken kunde pröfvas böra tillkomma annan

förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin uppgift, måtte

lämpligen regleras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

7

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån

och under hvilka vilkor s. k. konsumtionsförening må

medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem, som

af föreningen äro medlemmar, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lagbestämmelse härom,

hvartill förhållandena anses föranleda.

Stockholm den 12 maj 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Hasselrot, hvilken ansett, att utskottet bort till ifrågavarande

motion afstyrka bifall.

Herrar Almgren och Hedenstierna hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behanling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.