Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

1901-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:7, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 7 febrnari 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen

den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning.

Genom en den 21Idecember sistlidet år aflåten proposition, n:o 10,

hvilken af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen den 31

oktober 1873 angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning.

Härigenom förordnas, att 3 och 18 §§ i förordningen den 31

oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning

skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära

och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve personligen sin afsigt till

känna för kyrkoherden i den församling han tillhör; uppgifve ock det

Iiih. till Eikscl. Prof. IDOL 7 Sami. ö Käft. (N:o 7). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; inställe

sig, sedan minst två månader förflutit, åter personligen hos kyrkoherden

samt anmäle sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden

derom anteckning i kyrhoboken. Ej må någon på grund af anmälan, som

skett innan han fylt aderton år, anses från svenska kyrkan skild.

I främmande församling må ej någon från svenska kyrkan upptagas,

innan han i nu stadgade ordning ur kyrkan utträdt.

18 §.

Upptager främmande församlings föreståndare eller prest i strid

emot denna förordnings föreskrifter i sin församling någon från svenska

kyrkan, eller underlåter han eljest att iakttaga hvad honom enligt denna

förordning åligger, eller gör han, i afseende på honom åliggande anteckningar

i kyrkobok angående borgerliga förhållanden eller meddelande

af embetsvis derom, sig skyldig till fel eller försummelse, som kan

medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till böter från

och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst sex

månader.

Viger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för

laga hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap

föregått; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst

ett tusen riksdaler.

Ifrågavarande proposition är föranledd af kyrkomötets skrifvelse

till Konungen den 11 oktober 1898, deruti kyrkomötet anhöll, att

Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga lagstiftningsåtgärder till förekommande

deraf, att främmande religionssamfunds prest eller föreståndare

i sitt samfund upptoge medlem af svenska kyrkan, innan denne, genom

fullgörande af föreskrifterna i 3 § af gällande dissenterlag, i laga ordning

utträdt ur denna kyrka.

För vinnande af det utaf kyrkomötet sålunda uttalade önskemål

har uti propositionen föreslagits dels att till dissenterlagens 3 § foga

ett tillägg, innefattande uttryckligt förbud för främmande församlings

föreståndare eller prest att i sin församling upptaga medlem af svenska

kyrkan, innan denne i stadgad ordning ur kyrkan utträdt, dels ock omredigering

af 18 § i syfte att göra de i paragrafens första moment

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

inrymda straffbestämmelserna tillämpliga jemväl å öfverträdelser af berörda

förbud. Det i propositionen innefattade lagförslaget betecknar

emellertid i fråga om 3 § en ytterligare skiljaktighet från nuvarande

lydelsen af nämnda paragraf, ity att lagförslaget stadgar skyldighet för

den, som vill ur svenska kyrkan utträda, att vid personligt besök hos

vederbörande kyrkherde gifva denna sin afsigt till känna, medan enligt

paragrafens nuvarande lydelse det är lemnadt vederbörande fritt att

fullgöra detta åliggande på sätt honom lämpligast synes. Ändamålet

med den sålunda föreslagna ändringen angifves uti det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll vara att bereda presterskapet ett väsentligen

ökadt tillfälle att meddela de upplysningar och den undervisning,

sam redan i nu gällande bestämmelser förutsättes kunna vara påkallade.

Utskottet kan emellertid ej finna sistberörda ändring behöflig och

välbetänkt. Presterskapet bär redan genom nu gällande ■ stadganden

tillförsäkrats möjlighet att samtala med och meddela undervisning åt

den utträdessökande, ity att denne är pligtig att personligen inställa

sig hos kyrkoherden för att fullgöra sin slutliga anmälan om utträde

ur svenska kyrkan, och en föreskrift om ytterligare ett personligt besök

hos kyrkoherden skulle derför, enligt utskottet förmenande, utan att

vara af verkligt behof förestafvad komma att i många fall medföra obehag

för den utträdessökande och äfven för presterskapet. Kyrkomötet

har ej heller uti sin skrifvelse ifrågasatt någon sådan ändring i dissenterlagen

som den nu omliandlade, utan är propositionen i denna del föranledd

af en hemställan från ledamöter i ett enda domkapitel. Utskottet

har på dessa grunder funnit nuvarande stadganden om tillvägagångssättet

för vinnande af utträde ur statskyrkan böra oförändrade bibehållas.

Deremot anser utskottet fullgiltiga skäl föreligga för ett bifall till

Kongl. Maj:ts proposition i öfrigt. Det kan, enligt utskottets åsigt, ej

anses föreuligt med god kyrklig ordning, att en person, medan han

ännu qvarstår såsom medlem af svenska kyrkan, blifver i främmande

församling upptagen, och en sådan anordning är derjemte egnad att

framkalla åtskilliga förvecklingar i fråga om rent borgerliga förhållanden.

Genom det ifrågasatta förbudet att i främmande församling upptaga

medlem af svenska kyrkan, innan han ur kyrkan utträdt, begränsas

ej i någon män dissenters hittills medgifna frihet att ur svenska

kyrkan utträda, och stadgandet innebär allenast en ordningsföreskrift.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts

föreliggande proposition ej kan i oförändradt skick

godkännas, måtte för sin del antaga följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Lag

om ändrad lydelse af 3 ocli 18 §§ i förordningen den

31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning.

Härigenom förordnas, att 3 och 18 §§ i förordningen

den 31 oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning skola erhålla

följande ändrade lydelse:

3 §•

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande

kristen lära och vill fördenskull ur kyrkan utträda;

gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden i den

församling han tillhör; uppgifve ock det trossamfund,

hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt;

inställe sig, sedan minst två månader förflutit, personligen

hos kyrkoherden samt anmäle sig till utträde ur

kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i

kyrkoboken. Ej må någon på prund af anmälan, som

skett innan han fylt aderton år, anses från svenska

kyrkan skild.

I främmande församling må ej någon från svenska

kyrkan upptagas, innan han i nu stadgade ordning

ur kyrkan utträdt.

18 §.

Upptager främmande församlings föreståndare eller

prest i strid emot denna förordnings föreskrifter i sin

församling någon från svenska kyrkan, eller underlåter

han eljest att iakttaga hvad honom enligt denna

förordning åligger, eller gör han, i afseende på honom

åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga

förhållanden eller meddelande af embetsbevis

derom, sig skyldig till fel eller försummelse, som kan

medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes

till böter från och med fem till och med ett tusen riksdaler

eller fängelse i högst sex månader.

Viger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas

äktenskap för laga hinder återgå måste, eller utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

att laga lysning till äktenskap föregått; straffes med

fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett

tusen riksdaler.

Stockholm den 7 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

•

af herrar Zetterstrand, Nilsson, F. Andersson, Jansson och Lindhagen,

hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till föreliggande

proposition; dervid herr Lindhagen till stöd för sin uppfattning anfört:

»Visserligen har man nog, och detta på goda grunder, förutsatt, att

medlemskap i ett redan bildadt främmande trossamfund i de flesta fall

ej skall ifrågakomma utan att utträde ur svenska kyrkan föregått.

Deraf följer emellertid ej, att detta måste i sjelfva lagen stadgas såsom

en ovilkorlig föreskrift. Den frihet, som här i viss mån lemnats, synes

tvärt om vara påkallad af den ställning svenska kyrkan allt hitintills

velat intaga såsom icke blott ett slutet kyrkosamfund, utan lika

mycket en borgerlig inrättning, som gör gällande anspråk att för sitt

ändamål direkt eller indirekt påkalla medverkan af samtliga medborgare

inom samhället.

Vill man nemligen nu under alla förhållanden förbjuda medlem af

svenska kyrkan att samtidigt tillhöra främmande trossamfund, utan att

tillika undanrödjas andra motsägelser, som äro en följd af kyrkans

nämnda dubbelställning, så framkallas derigenom, såvidt jag förstår,

till kyrkans egen skada en ännu större saklig oordning, än förut vant

rådande. Oförenligheten mellan svenska kyrkans bestämda föresats att

behålla inom sig de religiöst indifferenta och hennes sålunda ådagalagda

önskan att visa bort personer med framträdande kristet sinnelag

skall komma att framstå i eu synnerligen bjert dager. Och det städse

återkommande spörsmålet, hvarför främmande trosbekännare ändock

böra fortfarande deltaga i utgifterna för upprätthållandet af svenska

kyrkans ekonomi, måste under sådana förhållanden med ännu större

kraft göra sig gällande.

Bill. till Rikad. Prof. 1(101. 7 Sand. 5 Haft.

O

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Det är emellertid påtagligt, att man ej vill genomföra en sådan

anordning, som bör vara egnad att i sin mån undergräfva svenska kyrkans

anseende, blott för att förebygga de oväsentliga formella förvecklingar

i rent borgerliga förhållanden, som man anser med den nuvarande

anordningen kunna i ett eller annat fall inträffa, men dock ännu

ej käft någon erfarenhet af.

Af den i kyrkomötet väckta motionen och kyrkomötets deraf föranledda

beslut framgår också, att den ifrågasatta lagändringen närmast

afsett att bereda ökade möjligheter för vederbörande kyrkoherde att

»medelst undervisning och förmaning i själavårdande syfte inverka på

den, som står i beredskap att öfvergifva» svenska kyrkan samt sålunda

»förebygga utträde ur svenska kyrkan utan mogen och allvarlig öfverläggning».

Frågan gäller följaktligen att befordra presterskapets inverkan

i syfte att förhindra utträde ut svenska kyrkan, hvartill det nya

ovilkorliga förbudet för främmande trosbekännare att kunna der qvarstå

äfven i och för sig möjligen kan blifva verksamt. Men en dylik i

svenska kyrkans förmenta intresse ensidigt vidtagen åtgärd är någonting

helt annat än en blott ordningsföreskrift. Den förer frågan omedelbart

in på de ömtåligaste spörsmålen inom ifrågavarande lagstiftningsområde

och söker der i sin mån göra gällande en ståndpunkt,

hvilken står i strid mot de enligt min uppfattning berättigade och med

svenska kyrkans verkliga fördel förenliga reformkrafven, som framställas

af dem, livilka af sin öfvertygelse föranledas att påyrka ökad lättnad för

utträde ur svenska kyrkan.

På grund häraf och med åberopande af lagutskottets uttalande om

den föreslagna lydelsen af 3 § 1 mom. i lagförslaget hemställer jag,

att Riksdagen måtte finna Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej

kunna bifallas.»

samt af herr Hedenstierna, hvilken ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts proposition oförändrad.

Herrar Trygger och Leman hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans, Boktr. 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:3 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §.§ i förordningen den 31 oktober 1873 ang a1 i texten