Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2

1901-04-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1901:2, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1901, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning af

Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad

lydelse af 1 och 8 §§ i gmfvestadgan den 16 maj 1884. ''

Uti en till ^Riksdagen atlåten proposition (n:o 7) af den 21 december

1900 har Kong!. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag utaf

i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att

antaga följande förslag till

»Lag
om

ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den IG maj

1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla: ,

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

([vicksilfveiy bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan,

krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut, antimon

och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Bill. till Jtiksd. Frat. 1!)01. 4 Sami. 2 A fl. 2 Höft. (N:o 2).

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 ■ Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning- eller

blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten, kunna

inmutas jemväl de mineralfyndigketer, hvilka innehålla apatit och magnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad, må

å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör föremål

för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten som äfven andra

inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan jord än sådan

kronojord, der inmutning åt fyndigheter, innehållande dessa mineral, är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den män sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda hvad

för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes må inmutaren

ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse

för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten är

belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands lön,

inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt

i detta afseende utöfvas å kronojord, som under ständig besittningsrätt inneliafves

eller är till boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvare!).

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skiljemän

anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera halfva

kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden för afhemtandet

räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.»

Till det uti ärendet förda, propositionen bilagda, protokollet öfver finansärenden

har departementschefen anfört följande:

Sedan hos Kong!. Maj:t ansökningar gjorts om tillstånd att å vissa

områden å odisponerad kronoöfverloppsmark i Norrbottens län bearbeta magnesitfyndigheter,

hade Kongl. Maj:t i proposition den 4 februari 1898 föreslagit Riksdagen

att för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl. Maj:t

skulle ega dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst

å marken utstakadt område under en tid af högst 30 år, med andras uteslutande,

med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

heter, med rätt för koncessionsinnehafvare att, derest vid upplåtelsetidens utgång

dylik upplåtelse fortfarande blefve af Éiksdagen medgifven, ega företrädesrätt

till öfverenskommelse om fortsatt arbete med magnesitens tillgodogörande

på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter

kunde finna godt bestämma, dels ock åt sådan koncessionsinnehafvare

för den tid, hvarunder koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande

af magnesitfyndigheter jemte dermed i sammanhang stående anläggningar

upplåta i närheten af fyndställena belägna, af staten obegagnade vattenfall

jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder

samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren

att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som

skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

I skrifvelse den 13 maj 1898 hade Riksdagen anmält, att Riksdagens

kamrar angående omförmälda förslag fattat skiljaktiga beslut, till följd hvaraf

frågan för nämnda riksdag förfallit.

Vid anmälan den 10 juni sistnämnda år af Riksdagens berörda skrifvelse

hade Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att, efter inhemtande af

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Vesterbottens och Norrbottens län samt

bergmästarens i norra bergmästaredistriktet yttranden, i sammanhang med

afgifvande af infordradt utlåtande i anledning af en af Riksdagen i skrifvelse

den 12 maj samma år gjord framställning i fråga om tillgodogörande af statens

jordegareandel i vissa grufföretag jemväl inkomma med utredning, huruvida

i fråga om beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt att

å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom flera eller färre andra

icke inmutningsbara mineral lämpligen borde tillämpas enahanda grunder, som

kunde varda bestämda att gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel

i mineral, som vore föremål för inmutning.

Till åtlydnad häraf hade kommerskollegium den 13 december 1898

afgifvit utlåtande och dervid tillika öfverlemnat från Kongl. Maj:ts ofvanbemälda

befallningshafvande samt bergmästaren i norra bergmästaredistriktet

inhemtade yttranden.

Af dessa myndigheter hade bergmästaren förmält hufvudsakligen, att

det icke med säkerhet vore kändt, huruvida inom norra bergmästaredistriktet

på odisponerad kronomark förekomme förutom magnesit några andra icke

inmutningsbara mineral i sådan myckenhet och på sådant sätt, att de skulle

kunna tekniskt tillgodogöras, men att bergmästaren hölle för ganska sannolikt,

att så vore fallet.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län hade såsom sin

mening uttalat, att för beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af

rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom andra icke inmut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

ningsbara mineral borde tillämpas enahanda grunder, som kunde blifva bestämda

att gälla beträffande upplåtelse af kronans jordegareandel i sådana

mineral, som vore föremål för inmutning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län hade deremot

ansett rigtigast vara, att upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter

skedde till hugade spekulanter efter fri täflan på de gynsammaste

vilkor, som efter hvarje särskildt falls beskaffenhet kunde ernås.

Efter att hafva erinrat, hurusom vid ett föregående tillfälle, på derom

gjord ansökning och efter Riksdagens medgifvande, tillstånd att å kronojord

bearbeta ett icke inmutningsbart mineral, nemligen apatit, meddelats, hade

kommerskollegium anfört följande.

Yissa olägenheter, som onekligen vore förenade med koncessionssystemet,

gjorde sig särskildt gällande, då fråga vore om meddelande af tillstånd till

bearbetande af icke inmutningsbara mineral inom de nordligaste länen, der

dock dylikt tillstånd just ifrågakommit. och äfven framdeles väl skulle hufvudsakligen

ifrågakomma. Koncessionssystemet vore nemligen egnadt att

återhålla intresset för upptäckandet af dylika mineralfyndigheter å kronojord

till följd af ovissheten för upptäckaren, hvilken väl ofta vore obemedlad, att

erhålla koncession. Vidare kunde det möta svårighet att bland flera sökande

rättvist utse den, åt hvilken koncessionen borde lemnas, samt att, om koncessionen

tilldelas någon annan än upptäckaren, bestämma den godtgörelse,

som i allmänhet borde tillkomma den sistnämde. Hämmandet af upptäckareintresset

i fråga om mineralfyndigheter vore åter egnadt att motverka kulturen

särskildt inom nämnda trakter af vårt land. Att alltid träffa lämpliga

vilkor vid slutandet af aftal om bearbetandet af fyndigheter vore ej heller

lätt. Härtill komtne äfven, att vid upplåtelse af rätt till bearbetande af icke

inmutningsbara mineral syntes böra bestämmas, bland andra vilkor, att koncessionsinnehafvaren

skulle vara skyldig att, utan godtgörelse från kronans

sida, underkasta sig det intrång, som kunde uppstå till följd af till äfventyrs

skeende inmutning af fyndigheter inom de för brytning af icke inmutningsbara

mineral upplåtna områden. Jemlikt föreskrifterna i 8 § af gällande

grufvestadga egde emellertid inmutaren, der ej annorlunda vore särskildt

öfverenskommet, endast i visst fall bryta icke inmutningsbara mineral inom

inmutadt område eller utmål, och jordegaren såsom sådan, eller den, på hvilken

han kunde hafva öfverlåtit sin rätt, Ange icke alls sjelf bryta dylika mineral.

Hade inmutning egt rum å koncessioneradt område, kunde således inträffa,

att inom det inmutade området eller utmålet befintligt icke inmutningsbart

mineral icke alls kunde tillgodogöras.

Under förutsättning, att frågan om tillgodogörandet af jordegareandelen

i inmutningsbara mineralfyndigheter å viss kronojord vunne sin lösning i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2-

5

af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse den 12 maj 1898 angifva rigtning,

syntes det derför kollegium ändamålsenligt att å dylik kronojord medgifva

inmutning af sådana för närvarande icke inmutningsbara mineral, hvilka

derstädes förekomme i mera afsevärd mängd och som hade någon större betydelse

för industrien och sålunda jemväl för det allmänna. De skäl, som

ur synpunkten af jordegarens intresse talade emot inmutningsrättens utsträckning

å enskildes jord, syntes sakna giltighet för staten såsom jordegare

i de fall, då eu dylik utsträckning befunnes vara för det allmänna fördelaktig,

helst det icke syntes kunna förutsättas, att staten för egen räkning

skulle låta bearbeta fyndigheterna i fråga.

De nu icke inmutningsbara mineral, som det sålunda skulle ifrågakomma

att göra inmutningsbara, syntes på grund af hvad nyss anförts för

närvarande böra inskränkas till de båda ofvannämnda, nemligen magnesit och

apatit. Verkstälda undersökningar hade nemligen gifvit vid handen, att

magnesit i afsevärd mängd förekomme å odisponerad kronomark inom Norrbottens

län, och vissa förhållanden antydde, att äfven apatit kunde i brytvärd

mängd inom samma län förefinnas. Magnesiten hade inom vårt land

redan vunnit och kunde antagas alltjemt komma att vinna utvidgad användning

företrädesvis såsom eldfast material inom den metallurgiska industrien.

Detta mineral vore sålunda af stor betydelse i synnerhet för Sveriges jernhandtering.

Hvad af detsamma inom vårt land förbrukats hade uteslutande

importerats från utlandet, och det kunde alltså med fog anses vara för det

allmänna af vigt, att å kronans mark befintliga magnesitfyndigheter i praktiskt

syfte närmare undersöktes och, derest de visade sig arbetsvärda, blefve tillgodogjorda.

Hvad apatiten anginge, så hade detta mineral, såsom bekant,

genom den deri ingående fosforsyran stort värde för beredning af gödningsämnen.

Någon olägenhet att med afseende å dessa båda mineral tillämpa

grufvestadgans föreskrifter syntes ej heller förefinnas. Att göra dem inmutningsbara

å viss kronojord genom ändring af 1 § i grufvestadgan ansåge

kollegium emellertid mindre lämpligt, utan syntes detta böra ske genom eu

särskild författning.

På grund af hvad sålunda anförts hade kommerskollegium hemstält, att

i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt innehåll,

att å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt

annan upplåten eller stode under kronans omedelbara förvaltning, skulle,

förutom de mineralfyndigheter, som omförmäldes i 1 § af grufstadgan, äfven

sådana mineralfyndigheter, hvilka innehölle magnesit och apatit, vara föremål

för inmatning och bearbetande af den, som dertill anmälde sig, samt att

jemväl i afseende å nyssberörda två slag af mineralfyndigheter grufvestadgan

skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

I den af kommerskollegium uttalade åsigten, att mineralierna magnesit

och apatit borde förklaras inmutningsbara å viss kronojord, instämde departementschefen.

Deremot biträdde han icke kollega mening, att bestämmelserna

härom borde upptagas i en särskild författning, utan ansåge han, att desamma

lämpligen både kunde och borde inrymmas i grufvestadgan; och hemstälde

han fördenskull, att handlingarne i ärendet måtte jemte utdrag af

protokollet få öfverlemnas till justitiedepartementet för vidare åtgärd.

Sedan med anledning häraf inom justitiedepartementet upprättats förslag

till ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan samt derefter högsta

domstolens utlåtande öfver detsamma inhemtats, föredrogs ärendet å nyo inför

Kong!. Maj:t, dervid Kong! Maj:t, i enlighet med föredragande departementschefens

hemställan, förordnade, att ifrågavarande proposition skulle till Biksdagen

aflåtas.

Vid pröfning af förevarande förslag har utskottet visserligen funnit det

synnerligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande af möjlighet

till bearbetning och tillgodogörande af inom landet befintliga apatit- och

magnesitfyndigheter; och har utskottet, i likhet med hvad kommerskollegium

i sitt omförmälda utlåtande anfört samt jemväl chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet uttalat, ansett, att vid en lagstiftning för åstadkommande

af bestämmelser härutinnan inmutningsprincipen bör komma till användning

och att för ty dessa mineral böra förklaras för inmutningsbara.

Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna härom böra, på sätt i

föreliggande förslag skett, inrymmas i grufvestadgan eller, såsom kommerskollegium

föreslagit, uti en särskild författning, har utskottet ansett sig böra

förorda det förstnämnda förfaringssättet.

Uti inmutningsrättens princip torde ligga, att denna rätt skall vara

ett verksamt medel till befordrande af intresset för eftersökande af nya mineralfyndigheter.

Då det emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat, lärer å

kronojord förefinnas åtskilliga redan upptäckta och undersökta såväl apatitsom

magnesitförekomster samt koncession å bearbetandet af en apatitfyndighet

redan lärer hafva beviljats, och ansökningar om koncession å tillgodogörandet

af magnesitfyndigheter af enskilda personer och bolag äfven blifvit gjorda,

synes det utskottet vara mot berörda princip stridande, att de nu föreslagna

bestämmelserna angående rätt till inmutning af mineral utaf ifrågavarande slagskulle

blifva gällande å jemväl dessa fyndigheter. Utskottet har derför ansett,

att ett särskildt öfvergångsstadgande beträffande dessa borde i lagen

införas.

Vidare har utskottet funnitjdet tvifvelaktigt, huruvida icke den i 8 §

af grufvestadgan meddelade bestämmelsen derom, att inmutare eger inom det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutshottets Utlåtande N:o 2- 7

inmutade området uteslutande rätt att bearbeta och tillgodogöra sig såväl

den inmutade mineralfyndigheten som äfven andra inmutningsbara mineral,

skulle kunna verka derhän, att den, som vid tiden för den föreslagna lagens

trädande i kraft har inmutning å något då inmutningsbart ämne, skulle,

derigenom att apatit och magnesit i grufvestadgan upptagas bland inmutningsbara

mineral, blifva berättigad att bearbeta och tillgodogöra sig jemväl

dessa. Utskottet har derför velat ifrågasätta, huruvida icke i lagen borde

intagas ett förtydligande i detta hänseende.

Då utskottet ansett, att såväl sistnämnda fråga som jemväl den närmare

formuleringen af ofvannämnda, enligt utskottets förmenande, erforderliga öfvergångsstadgande

böra till Kongl. Maj:ts bepröfvande hänskjutas, finner utskottet

sig icke kunna tillstyrka Riksdagen att för närvarande antaga föreliggande

förslag.

Visserligen har utskottet icke förbisett de olägenheter, som genom ett

afslag å Kongl. Maj:ts förevarande proposition möjligen kunna uppstå derigenom,

att under innevarande år utmål kunna komma att läggas å en stor

del inmutningar, belägna å områden, der redan kända apatit- och magnesitfyndigheter

förefinnas, samt derigenom att under tiden, till dess en lag af

ifrågavarande slag kan träda i kraft, än flere inmutningar kunna göras å

liknande ställen, hvarigenom möjlighet att tillgodogöra sig apatit- och magnesitfyndigheter

skulle minskas. Då emellertid Mongl. Maj:t icke lärer underlåta

att vid utmålsläggningar å sådana platser låta genom ombud bevaka

kronans rätt såsom jordegare, föreställer sig utskottet, att dessa olägenheter

skola kunna åtminstone till någon del förekommas. Enligt hvad utskottet

erfarit, lärer nemligen förekomsten af jern eller andra inmutningsbara mineral

å en stor del af dessa inmutningar vara så ringa, att utmålsläggning å

desamma icke kan enligt grufvestadgan medgifvas. Vid sådant förhållande

torde på yrkande af kronans ombud dessa inmutningar kunna blifva förklarade

ogiltiga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, under uttalande

af den förhoppningen, att redan vid nästa års riksmöte nytt förslag i

ämnet skall kunna af Kongl. Maj:t för Riksdagen framläggas, hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 18 april 1901.

Pa del sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

(i. TORN KRIM ERM.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Reservationer:

af herr C. Lindhagen, som anfört:

»Lika med utskottet föreställer jag mig, att den ifrågasatta lagstiftningen

under nuvarande förhållanden lämpligen hör, på sätt Kong! Maj:t

föreslagit, grundas på inmutningsprincipen. Och då grufvestadgan från inmutning

ej undantager kända fyndigheter, utan tvärt om medgifver inmutning af

sönade grufvor samt derför äfven de vigtigaste inmutningar ä senare tider egt

rum å sedan gammalt bekanta malmförekomster, så synes det från principal

synpunkt ej böra möta något hinder för, att lagen må vinna tillämpning äfven

på redan nu upptäckta och undersökta apatit- och magnesitförekomster. Allenast

för redan koncessionerade fyndigheter borde undantag göras; men sedan

ett meddeladt tillstånd att bearbeta en viss apatitfyndighet numera förverkats,

förekommer icke vidare någon sådan koncession att taga hänsyn till.

Emellertid kan det ju tänkas, att, då såsom kändt är spekulationen

från flera håll redan rigtat sin uppmärksamhet särskilt på en viss magnesitförekomst,

det vid lagens trädande i kraft möjligen kunde uppstå praktiska

olägenheter i följd af konkurrens om förekomstens besittningstagande. Klart

är dock, att dessa olägenheter alltid måste, derest fyndigheten har något

värde, förr eller senare blifva reglerade genom överenskommelser mellan

intressenterna. Och till denna utväg är man uteslutande hänvisad i fråga

om de områden af förekomsten, hvilka redan blifvit tagna i besittning genom

bestående inmutningar för jernmalm. Beträffande åter öfriga delar af förekomsten,

kan det ju, med anledning af de yppade farhågorna alltid vara

lämpligt att hålla en utväg öppen för kronan att i händelse af behof träda

emellan för att skilja mellan de enskilda intressena. Af flera skäl synes

någon anledning ej förefinnas att för sådant ändamål låta i detta undantagsfall

koncessionssystemet vinna tillämpning för framtiden. Den naturligaste

utvägen är, såsom ock inom högsta domstolen ifrågasatts, att under någon

kortare tid förbehålla kronan ensam inmutningsrätt, derest vid lagens trädande

i kraft förhållandena befinnas böra föranleda ett ingripande för att reglera

de enskildes mellanhafvanden.

Hvad angår det ifrågasatta förtydligandet i syfte, att lagen ej skall

ega retroaktiv verkan, sä kan ett sådant visserligen lätt med några ord

åvägabringas. Men det förefaller, som om man ej i denna lag mer än i andra

civillagar skulle behöfva ett uttryckligt stadgande derom, hvilket ej heller

inom högsta domstolen ifrågasatts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande Ko 2.

9

På grund af hvad sålunda anförts och då, såsom utskottet äfven medgifvit,

ett uppskof endast synes egnadt att kunna ytterligare inveckla förhållandena,

hemställes

att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, dock med tillägg af följande öfvergångsstadgande:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1901;

dock må ej på grund af densamma inmutning före den 1

derpåföljande oktober ske annat än för kronans räkning.»;

af herrar E. Trygger och F. A. Almgren emot vissa delar af den

utaf utskottet använda motiveringen.

Herr O. W. Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutbehandling inom utskottet.

Bih. till Riksd■ Prof. 1901

4 Sami.

2 Afd. 2 Käft.

Q

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.