Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9

1901-05-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1901:9, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 6 maj 1901, kl. 1 e. m.

tf ; ■ _ - ^ • : . y ; '' .1 £ ''/ '' ’ j > ■ '' '' '' '' • » 1 ! •/) . '' • fj > • '' ’ ! .

..ni '' r -.ii

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n.-o 7, i anledning

af Kongl. Maj ds proposition med förslag till lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den

16 maj 1884.

Uti eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 7) af den 21

december 1900 har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagda utdrag utaf i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

»Lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den

16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmäler, äro de mineralfyndiglieter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver,

platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och

myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden,

wolfram, vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 2 Afl. 6 Haft. (N:o 9).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

o

A kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning

eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan

upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndiglieter, hvilka innehålla

apatit och magnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit

sönad, må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan

är sagdt, utgör föremål för inmutning.

8 §■

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren

uteslutande rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga

innehåller, bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke

apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning

af fyndigheter, innehållande dessa mineral, är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt

eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade

området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är

erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege

inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål behofves.

Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så framt

det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse för brytnings?

och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten är belägen

i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands län,

inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens

rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af kronoåboen

eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är

sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock

att, der skiljemän anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader

och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde;

och varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens

belopp blifvit slutligen bestämdt.»

Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning afgaf

det sammansatta stats- och lagutskottet den 18 april innevarande

år utlåtande, och yttrade utskottet dervid, bland annat, följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

3

»Vid pröfning af förevarande förslag har utskottet visserligen

funnit det synnerligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas för

beredande af möjlighet till bearbetning och tillgodogörande af inom

landet befintliga apatit- och magnesitfyndigheter; och har utskottet,

i likhet med hvad kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande

anfört samt jemväl chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

uttalat, ansett, att vid en lagstiftning för åstadkommande

af bestämmelser härutinnan inmutningsprincipen bör komma till

användning och att för tv dessa mineral böra förklaras för inrnutningsbara.

Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna härom höra, på

sätt i föreliggande förslag skett, inrymmas i grufvestadgan eller,

såsom kommerskollegium föreslagit, uti en särskild författning, har

utskottet ansett sig böra förorda det förstnämnda förfaringssättet.

Uti inmutningsrättens princip torde ligga, att denna rätt skall

vara ett verksamt medel till befordrande af intresset för eftersökande

af nya mineralfyndigheter. Då det emellertid, enligt hvad utskottet

inhemtat, lärer å kronojord förefinnas åtskilliga redan upptäckta och

undersökta såväl apatit- som magnesitförekomster samt koncession

å bearbetandet af eu apatitfyndighet redan lärer hafva beviljats, och

ansökningar om koncession ä tillgodogörandet af magnesitfyndigheter

af enskilda personer och bolag äfven blifvit gjorda, synes det utskottet

vara mot berörda princip stridande, att de nu föreslagna

bestämmelserna angående rätt till inmutning af mineral utaf ifrågavarande

slag skulle blifva gällande å jemväl dessa fyndigheter.

Utskottet har derför ansett, att ett särskild! öfvergångsstadgande beträffande

dessa borde i lagen införas.

Vidare har* utskottet funnit det tvifvelaktigt, huruvida icke

den i 8 § af grufvestadgan meddelade bestämmelsen derom, att inmutare

eger inom det inmutade området uteslutande rätt att bearbeta

och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, skulle kunna verka derhän,

att den, som vid tiden för den föreslagna lagens trädande i

kraft har inmutning å något då inmutningsbart ämne, skulle, derigenom

att apatit och magnesit i grufvestadgan upptagas bland inmutningsbara

mineral, blifva berättigad att bearbeta och tillgodogöra sig

jemväl dessa. Utskottet har derför velat ifrågasätta, huruvida icke

i lagen borde intagas ett förtydligande i detta hänseende.

Då utskottet ansett, att såväl sistnämnda fråga som jemväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

den närmare formuleringen af ofvannämnda, enligt utskottets förmenande,

erforderliga öfvergångsstadgande böra till Kongl. Maj:ts

bepröfvande bänskjutas, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka

Riksdagen att för närvarande antaga föreliggande förslag.

Då ärendet derefter förekom till behandling uti Riksdagen,

gjordes af herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet framställning

derom, att, till undanrödjande af de utaf utskottet framstälda

betänkligheter mot det föreliggande förslaget, i detsamma måtte

intagas ett öfvergångsstadgande med föreskrift, att i fråga om inmutning,

som sökts före innevarande års utgång, lagen ej skulle

ega tillämpning, der ej inmutning blifvit sökt för kronans räkning;

och blef till följd häraf frågan af Riksdagens båda kamrar till

utskottet återförvisad.

Vid ärendets förnyade behandling har utskottet funnit det

ifrågasatta öfvergångsstadgandet tillgodose de önskningar, som af

utskottet uttalats i dess of vanberör da utlåtande. Grenom ett sådant

stadgande synes nemligen dels tydliggöras, att äldre inmutningar

icke komma att gälla apatit- och magnesitfyndigheter, dels jemväl

beredas kronan möjlighet att inmuta redan kända och undersökta

fyndigheter af sistberörda slag under den tid, som förflyter, innan

rätten att inmuta desamma varder öppen för alla, hvarigenom torde

kunna unvikas den konkurrens, som, derest Kongl. Maj:ts förslag

antoges oförändradt, otvifvelaktigt vid lagens trädande i kraft skulle

komma att uppstå om desamma; och är utskottet förvissadt, att

Kongl. Maj:t kommer att i största möjliga utsträckning använda den

kronan sålunda medgifna rätten att inmuta nämnda slags fyndigheter.

Utskottet har emellertid fäst sin uppmärksamhet dervid, att

möjligheten att tillgodogöra sig apatit- och magnesitfyndigheter

skulle kunna förminskas derigenom, att under innevarande år utmål

kunna komma att läggas å en stor del inmutningar, belägna å områden,

der redan kända apatit- och magnesitfyndigheter förefinnas,

samt derigenom att under tiden, till dess ifrågavarande lag kan

träda i kraft, än flere inmutningar kunna göras å liknande ställen.

Då emellertid, enligt hvad utskottet erfarit, förekomsten af jern eller

andra inmutningsbara mineral å en stor del af dessa inmutningar

lärer vara så ringa, att utmålsläggning å desamma icke kan enligt

grufvestadgan medgifvas, derest yrkande framställes om deras för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 5

klarande för ogiltiga, har utskottet velat uttala den förhoppningen,

att Kongl. Maj:t måtte vid utmålsläggningar å sådana platser låta i

berörda syfte genom ombud bevaka kronans rätt såsom jordegare.

På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition icke kan oförändrad bifallas,

ville för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16

maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver,

platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och

myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden,

wolfram, vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning

eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan

upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla

apatit och magnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit

. sönad, må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan

är sagdt, utgör föremål för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren

uteslutande rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga

innehåller, bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke

apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning

af fyndigheter, innehållande dessa mineral, är lofgifven.

Bih. till Rikud. Prat. 1901. 4 Sami. 2 Afd. 9 Hti/t.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Förutom de mineral, livilka inmutaren efter hvad nu är sagdt

eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade

området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån

sådant är erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och

ege inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål behöfves.

Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så

framt det icke af jordegaren mot . erläggande af godtgörelse för

brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Yesterbottens, Jemtlands eller

Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter

tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord,

som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe

anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är

sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom .i 12 § stadgas, dock

att, der skiljemän anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader

och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde;

och varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens

belopp blindt slutligen bestämdt.

I fråga om inmutning, som sökts före innevarande års utgång,

eger denna lag icke tillämpning, der ej inmutningen blifvit

sökt för kronans räkning.

Stockholm den 6 maj 1901.

På det sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

Gr. TORNERHJELM.

Reservationer:

af herrar G. D. R. Tornerhjelm och F. A. Almgren.

Herr E. Trygger har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.