Sök i Ratio Lex

!link. till ‘ Rifesd. kansli'den 22'‘februari iilÖl, kl. 3 e. m

1901-02-22 · 138 sidor, varav 131 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 131 av 138 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:10, !link. till ‘ Rifesd. kansli'den 22'‘februari iilÖl, kl. 3 e. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

’ ^ItlStande

''Wio

f:o i O.

!link. till ‘ Rifesd. kansli''den 22''‘februari iilÖl, kl. 3 e. m.

Utlåtande, åtigdetVde regleriiigen "åf ''titgifterna^Hiider

riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande iihsTågen till

jordbruksdepartementet

(I. A.)

Ordinarie inslag.

UriderYisnirigäänstältér fdr jordbruk tibh'' låMtMMÄringar.

1:6) I den till Riksdagen den 14 jfcfMifi irihevåfåncle år aflåtna Ang. höjning

propositionen angående statsverkets tillstånd ,öch''behofharRongl. Maj:t

i punkten l:o) under nionde hiifvhdtiteln föreélägit Riksdagen att höja anstalter för

det under anslagstiteln »tmdervisilingsahstalter för jordbttik och. lån Ht‘mannanäringar»

ingående, beståtnda inslag å 175,400 krohör till 185,000 näringar.

kronor, eller med 9,600 kronor. . ... ^

Till det vid propositionen fogade statsrådsptMökoll öfvér ''jordbruksäréhden

den 11 ''näsflidrie ''januari hår föredragande departementschefen

erinrat, hurusom det under denna anslagstitel uti riksstaten uppförda

anslag å 190,400 kronor omfattade dels ett förslagsanslag å 15,000 EroBih.

till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nor till understöd åt landtrnannaskolor, dels såsom bestämdt anslag 175,400

kronor.

»

Af det bestämda anslaget utginge följande ständiga anvisningar till

nedannämnda belopp, nemligen:

till Alnarps landtbruksinstitut.......................................... kronor

» Ultuna landtbruksinstitut .......................................... ■»

lägre landtbruksskolor ................................................ »

aflöning åt två instruktörer, den ene i boskapsskötsel

och den andre i mejerihushållning, tillhopa »

mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier »

stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier

genomginge fullständig lärokurs i mejerihandtering »

understöd åt personer, som egnade sig åt landtbrukets

vetenskapliga eller praktiska studerande »

29,400

20,000

88,000:

4,000:

9,000:

8,000: —

»__ 6,000: —

eller tillhopa kronor 159,400: —

Derjemte hade årligen under en följd af år från samma

anslag. anvisats

till landtrnannaskolor ett belopp af .............................. » 12,000:_

summa kronor 171,400: —

till hvilket sistnämnda belopp de årliga anvisningarna från anslaget sålunda

för närvarande uppginge.

Till Kongl. Maj:ts disposition återstode derefter alltså ett belopp af

4,000 kronor.

Departementschefen hade nu för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att

hos Riksdagen äska en förhöjning i detta anslag.

I sammanhang härmed ville emellertid departementschefen jemväl

upptaga fråga om ökning af ett annat ordinarie anslag, nemligen det

under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag å 140,500 kronor.

Dessa frågor vore nemligen nära förbundna med hvarandra, och de

omständigheter, som nödvändiggjorde anslagsförhöjningarna, vore i båda

fallen väsentligen desamma.

Af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar

utginge följande ständiga anvisningar, till nedannämnda

belopp, nemligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. B

till understöd åt svenska trädgårdsföreningens elevskola

i Stockholm ...................................................... kronor 4,000: —

» landtbruksakademien, såsom bidrag till aflöningar

m. m............................................................................... » 81,100: —

» aflöning åt en undervisare i fårskötsel och ullkultur.

............................................................................. » 2,000: —

» denne undervisares resor, förslagsvis beräknade till » 1,200: —

» statens entomologiska anstalt.................................... 3> 6,500: —

» premiering af nötboskap............................................. 3> 75,000: —

eller tillhopa kronor 119,800: —

Af detta anslag hade derjemte under en följd af år

anvisats anslag till smörprofningar i Malmö och

Göteborg, de senaste åren utgående med............... kronor 15,000: —

såsom ytterligare anslag till mejerielevers undervisande

vid enskilda mejerier................................................... 3) 2,000: —

till experiment vid landtbruksakademiens experimentalfält,

utöfver akademiens ordinarie anslag, 8,000

kronor, för samma ändamål....................................... » 1,500: —

j> underhåll och inköp af materiel m. m. vid akademiens

växtfysiologiska anstalt.................................... » 1,500: —

hvadan alltså........................................................................ kronor 139,800: —

utgjorde summan af de årliga anvisningarna på anslaget. Af detta återstod

derefter sålunda allenast 700 kronor att disponera för andra ändamål.

Båda de ifrågavarande anslagen hade intill innevarande år varit i

riksstaten upptagna bland sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket,

handeln och näringarna; och'' hade de å samtliga under denna rubrik

uppförda anslag uppkomna öfverskott ingått till en gemensam besparingsfond.

Så väl från denna besparingsfond som från sjette hufvudtitelns allmänna

besparingar hade under en följd af år medel anvisats till betäckande

af utgifter, för hvilka ofvannämnda två anslag, derest de dertill

lemnat tillgång, lämpligen kunnat användas.

Sålunda hade från besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln

och näringarna anvisats följande årligen återkommande poster, nemligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stafsutskgttefi UtlåtandeK N:o 10y

till en mejeriskola i Nqjrijljott^n^^läij................................... kropor 3,000; —

» bidrag för.r utgifvande af geologiska föreningens

handlingar.................. » 750: —

» bjdr^g < för utgifvande af svensk veterinärtidskrift

(förut 800, nu 1,0()Q, kponqr).................................... » 1,00Q:—.

» utgifvande af landtbruksakademiens handlingar och

tid^rift ........................................................................... 2,000: —

» Sy^rig^s utsädesförening................................................ » 18,000: —

» eqtqmp^ogiska föreningen ............................................. » 500: —

eller tillhopa kronor 25,250: —

Från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar hade utgått:

till täflings- och afvelspris vid kapplöpningar ............... kronor 3,000: —

» arrende af en del af dägenheten Frescati å Djurgården

för statens entomologiska anstalt..............1... » 450: —

» mejeriskola vid Åtvidaberg.......................................... » , 2,000: —

eller tillhopa kronor : ''5,450: —

Sammanlagda beloppen af dessa utgifter uppginge sålunda till icke.

mindre än 30,700 kropps

M^d hänsyn tagen till de särskilda ändamål, för hvilka dessa belopp

anvisats, skulle af dem, lämpligen hafva kunnat utgå från anslaget till

undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar anslagen till

mejeriskolorna i Norrbottens län och vid Åtvidaberg om tillhopa 5,000

kronor och'' från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

land(mannanär/ngar saqitliga öfriga anslag om tillhopa 25,700 kronor.

Vjd jordbruksdepartementets tillkost. hade,.anslagen för år 1900

till ifrågavarande ändamål reda,n på civildepartementets föredragning anvisats

att .utgå på sätt här ofvan sagts, med,undantag allenast af anslaget

tilj mejerisko lan i Norrbottens län, som, äpnij återstode oanvisadt.

Då samtliga dessa anslagsposter vore årligen återkommande och ,afsåge

att fylla redan erkända behof, hade det naturligen icke kunnat

ifrågakomma annpt, än att , jemväl, efter jordbruksdepartementets inrättande

medel måst för ändamålen beredas; och hade,'' då förenämnda

besparingsfond af anledning, som här nedan angåfves, icke kunnat anlitas,

annan utväg härvid icke funnits att tillgå, än att, i den mån sjette

hufvudtitelns . allmänna besparingar icke kunnat tagas i anspråk, statskontoret

undfått befallning, att medlem förskjuta mot framdeles skeende

ersättning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

De bland ofvannämnda poster, hvilka statskontoret, sålunda anbefalts

att förskottsvis utgifva, vore:

till mejerisjtola i Norrbottens län för hvartdera af

åren 1900 och 1901 .............................. kronor 8,000

» » vid Åtvidaberg för, år 1901,................. » 2,000

» Syeriges utsädesförening för. år 1901........................ 5) 18,000

)) utgifyånde af landtbruksakademiens handlingar och

tidskrift för åy 1901...................................................... » 2,000

» eptornologiska föreningen för år 1901 ..................... J> 1,000

summa kronor 26,000: —

För år 1901 hade dessutom från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar

anvisats bidrag till, svensk veterinärtidskrift samt anslag till ,

arrendet af en del af lägenheten, Frescati, tillhopa 1,4^0 kronor.

Flertalet och särskildt alla mera betydande utgifter af tillfällig

art hade under år 1900 kunnat utgå (från '' sjette och sjunde hufvudtitlarnes

allmänna besparingar., Till följd häraf hade, af det till extra

utgifter för jordbruksdepartementet för samnaa år afsedda belopp, 7,500

kronor, icke mera än 3,400 kronor behöft tagas i anspråk för fyllande

af tillfälliga behof] och hade Kpngi. Maj:t derför kunnat genom beslut

dep 31 december 1900 af samma belopp anvisa 4,000 kronor till betäckande

af vissa af ofvannämnda förskottsposter.

Under förutsättning, att förevarande, två ordiparie anslag blefve uti

ril^sstaten för år 1902 uppfördp med de förhöjda belopp, departementschefen

komme att föreslå, skulle några afsevärda ytterligare förskott för

ofvan omförmälda ändamål icke behöfva ifrågakomma.

Att emellertid, utan anslagens förhöjning, från( de till jordbruks-,

departement^ förfogande varande medel bereda tillgång .till betäckande

af ofvan uppräknade, stadigvarande utgifter, vore icke tänkbart.

Visserligen funnes å nionde hufvudtiteln uppfördt ett anslag till

extra utgifter å 1Q,0Q0 kronor, och från ett eller annat af hufvudtitelns .

bestämda anslag kunde väl äfven mindre öfverskott komma att tillföras

hufvudtitelns allmänna besparingar, men å andra sidan vore jemväl att

emotse, betydande utgifter af dels tillfällig arlj och dels, ehuru mera, stadigvarande,

sådan beskaffenhet, att de företrädesvis lämpade sig att gäldas

med tillgångar af nyss antydda slag.

Departementschefen ansåge sig i detta afseende endast behöfva omnämna,

hpyusom under treårsperioden 1897—1899 till betäckande af, dy
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lika utgifter, hvilka det, med hänsyn till de med dem afsedda ändamål

skulle tillkommit jordbruksdepartementet att bestrida, derest detsamma

under nämnda år varit i verksamhet, från sjette och sjunde hufvudtitlarnes

extra utgiftsmedel och allmänna besparingar samt besparingar å

sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna utanordnats

i medeltal tillhopa omkring 30,500 kronor för att lätt skulle

inses, att hvarken från nionde hufvudtitelns extra utgiftsmedel eller från

möjligen uppkommande allmänna besparingar å denna hufvudtitel några

bidrag kunde påräknas till betäckande af vare sig de utaf statskontoret

redan förskjutna belopp eller de för samma ändamål under detta år eller

framdeles uppkommande utgifter.

Departementschefen erinrade härvid, att Riksdagen uti sin skrifvelse

den 20 mars 1900, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

anslag till jordbruksdepartementet, anfört, hurusom Riksdagen förestälde

sig, att, derest vid 1900 års utgång besparingar komme att förefinnas å

anslagen till jordbruket, handeln och näringarna, dessa till så stor del

som möjligt borde ställas till jordbruksdepartementets förfogande, och

motsåge, att Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag inkomme med förslag

angående sådana besparingars användande i den mån de ansåges böra från

civildepartementets hufvudtitel till annan hufvudtitel öfverföras. Af chefen

för civildepartementet hade departementschefen emellertid inhemtat, att

fragan om möjligen befintliga dylika besparingars öfverföring ännu icke

kunde göras till föremål för pröfning, men att med all sannolikhet något

afsevärdt belopp härigenom i alltpall icke^kunde blifva stäldt till jordbruksdepartementets

förfogande.

Med afseende å det sålunda anförda och då, såsom departementschefen

redan förut framhållit, samtliga ofvan uppräknade med besparingar

å sjette hufvudtiteln förut bestridda utgifter å tillhopa 30,700 kronor

vore af stadigvarande natur samt syntes böra gäldas, en del af anslaget

till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar och andra

åter af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,

ansåge departementschefen oundgängligen nödigt, att dessa båda

anslag höjdes.

Vid bestämmandet af dessa höjningars belopp ansåge han emellertid

hänsyn böra tagas icke allenast till den oafvisliga nödvändigheten af att

de redan godkända anslagsbehofven blefve fylda, utan jemväl till de nya

kraf, som med säkerhet vore att på ifrågavarande områden förvänta.

Hvad särskildt anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

7

landtmannanäringar anginge, vore redan på Kongl. Maj:ts pröfning beroende

en framställning, som, i händelse densamma bifölles, föranledde

en utgift, hvilken borde utgå af detta anslag.

Uti en till landtbruksstyrelsen stäld skrift hade nemligen statens

instruktör i boskapsskötsel anfört: att för det arbete, som för närvarande

påginge inom landet med syfte att höja nötkreatursbesättningarnas jemnhet

och afkastningsförmåga, det vore af synnerlig vigt, att injölken från

de enskilda korna undersöktes med hänsyn till dess qvantitet och fetthalt;

att en grundlig kännedom om kornas egenskaper i detta afseende

vore nödvändig för ordnandet af afveln och bildandet af rikt afkastande

kreatursstammar samt för lämpandet på ett ekonomiskt sätt af utfodringen

efter djurens afkastning; att för sådant ändamål så väl i Danmark

som inom vårt land föreningar bildats för underlättande och ordnande

af sagda undersökningar och att desamma under den korta tid, de varit

verksamma, redan visat sig i hög grad gagnande för det ändamål, de

afsåge att tillgodose; att, för att dylika kontrollföreningar skulle kunna

ega framgång, det likväl vore nödvändigt, att tillgång funnes på personer,

som vore kunniga dels i mjölkundersökningar och dels i uppgörandet

af derpå grundade beräkningar, som erfordrades till ledning för djuregarne

vid afvel och utfodring; att af sådan anledning lämpligt vore, att

åtgärder vidtoges för anordnande af utbildningskurser för dylika personer,

så kallade kontrollassistenter; och hade instruktören, med erinran, att åtgärder

vidtagits i Skåne för tillgodoseende af behofvet af kontrollassistenter

för nämnda landsdel, men att dessa åtgärder icke kunde anses

tillräckliga att fylla behofvet af sådana personer ens i södra delen af

landet, än mindre för norra och mellersta delen deraf, der tillfälle till

utbildning af dylika assistenter fullständigt saknades, på grund häraf

hemstält, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder, för att det behof

af kontrollassistenter, som inom landet förefunnes, måtte blifva fyldt.

Med skrifvelse den 19 november 1900 hade landtbruksstyrelsen till

Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda skrift jemte af styrelsen i anledning af

densamma från hushållningssällskapens år 1899 samlade ombud inhemtat

yttrande, deruti ombuden, under framhållande, bland annat, att omförmälda

kontrollföreningar visat sig medföra synnerligen gagnande resultat

i det af instruktören angifna afseende, specielt för de mindre jordbrukare,

att stor brist för närvarande rådde på personer, lämpliga att såsom

kontrollassistenter biträda föreningarna, samt att staten, som i allmänhet

bekostade undervisningsväsendet i riket, derför äfven borde sörja för af
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hjelpäiidet af ! det hinder för denna gagneliga föreningsverksamhets utveckling,

som läge i hristen på ordentligt utbildade assistenter, tillstyrkt

åtgärders vidtagande för anordnande af utbildningskursér för kontrollassistenter

till biträde åt inom landet bildade kontrollföreningar af ofvan

angifna ärt.

För egen del hade landtbruksstyrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen.

De allmänna ekonomiska förhållanden, under hvilka det svenska

landtbruket liksom landtbruket i öfriga länder för härvarande arbetade,

manade till iakttagandet af den största noggraiihet vid tillgodogörandet

af landtbrukets produktiva krafter. Oaktadt kraftiga åtgärder vidtagits

* till höjande af boskapsskötseln inom vårt land, lemnade dén ännu i allmänhet

icke det utbyte, som under ett mera ekonomiskt bedrifvande "af

densamma skulle vara fallet, hvilket till stor del syntes bero på bristande

kännedom hos ladugårdsinnehafvarne om de olika djurens förmåga att

betala utfodringen. Kontrollföreningarnas ändamål vöre att fylla denna

brist, i det att de genom noggrant iakttagande af kornas mjölkafkastnin''g

under en viss utfodring sökte närmare lära känna deras produktionsförmåga

och derigenom möjliggöra icke blott ett ekonomiskt anordnande

af utfodringen, utan äfven ett framgångsrikt förädlingéäfbete

inom koladugården. Hufvuduppgifterna för dessa föreningar blefVe sålunda

dels att genom antecknandet och béräknandet af de ''använda

fodérmedlen samt qvantiteten och fetthaltén hös den producerade mjölken

utröna de olika kornas egenskaper att tillgodogöra sig fodermedlen,

hvilket tydligen måste vara af största betydelse för vinnandet af ett ekonomiskt

gynsamt resultat af ladugårdsskötseln, eller att med andra ord bedöma

djurens värde såsom bruksdjur, dels ock att genom utrönande af djurens

olika mjölkegenskaper i afseende å så väl mjölkens qvantitet som

fetthalt erhålla en bestämd ledning vid afvelsarbetet, så att till afvélsdjur

utsåges endast, de kor, som i detta afseende egde de bästa egenskaperna.

Kontrollföreningarnas organisation vore ganska Onkel. Föreningarna

bildades vanligen på vissa år och utgjorde en ofverenskornmölse mellan

föreningsmedlemmarne att ställa sina ladugårdar under kontroll samt

låta å vissa återkommande tider kontrollera mjölken efter hvarje mjölkande

ko samt anteckna dén utfodring, som vid tillfälligt egde ruin.

Härför anstälde hvarje förening en assistent, som verkstade profmjölkning,

uttoge och undersökte prof af hvarje kos mjölk, förde noggranna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

räkenskaper öfver de olika kornas mjölk och smör utbyte och öfver det

i ladugården använda fodret samt utarbetade öfversigt öfver samtliga

besättningarnas och de särskilda kornas inbördes förhållande uti ifrågavarande

afseende, så att med ledning deraf skulle kunna utväljas de

kor, som hade ett så stort afvelsvärde, att de kunde antagas verka förädlande

och förbättrande på afveln i stort sedt.

Efter att härpå hafva lemnat en kort redogörelse angående kontrollföreningsverksamheten

i Danmark, anförde landtbruksstyrelsen vidare.

Hvad anginge bildandet af kontrollföreningar inom vårt eget land,

så hade den första föreningen uppstått i Skåne år 1898 och benämndes

Hvilans kontrollförening. Så vidt landtbruksstyrelsen hade sig bekant,

funnes för närvarande inom Sverige tillhopa 29 dylika föreningar, hvarjemte

enligt landtbruksstyrelsen tillhandakommen upplysning 5 ytterligare

föreningar vore under bildning.

Då nu instruktören i boskapsskötsel vitsordat, att brist inom landet

rådde på personer, lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda

föreningarna, men kontrollföreningarna utan tillgång på dylika assistenter

icke vore i stånd att på ett nöjaktigt sätt uppfylla sitt ändamål,

syntes åtgärder från statens sida höra vidtagas för afhjelpandet af det

behof, som sålunda yppat sig. För närvarande funnes en kurs för sådant

ändamål anordnad vid Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län.

Denna skola, som vore belägen inom området för Hvilans kontrollförening

och hvars lärare vore ledare för samma förening, vore sålunda

synnerligen egnad att lemna undervisning i ofvan sagda hänseenden. Med

understöd af Malmöhus läns hushållningssällskap hade år 1899 vid ifrågavarande

landtmannaskola anordnats en kurs för utbildande af kontrollassistenter.

Äfven under år 1900 hade länets hushållningssällskap beviljat

ett liknande anslag för samma ändamål, och hade under året tvenne

kurser hållits.

Då de kurser, som sålunda anordnats vid Hvilans landtmannaskola,

på intet vis syntes kunna tillgodose hela landets behof af kontrollassistenter,

ansåge sig landtbruksstyrelsen böra hänvända sig till Kongl. Maj:t

för utverkande af medel för anordnande af kurser inom olika delar af

landet för utbildande af kontrollassistenter. Kurserna borde enligt landtbruksstyrelsens

åsigt förläggas till platser, hvarest tillfälle funnes till

undervisning genom skicklige lärare uti de ämnen, i livilka det vore af

vigt för eleverna att inhemta kunskaper, och som vore belägna inom

området för någon kontrollförening. För att deltaga i kursen borde

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sökande hafva genomgått landtmanna- eller landtbruksskola eller styrka

sig hafva motsvarande kunskaper. Kurserna borde fortgå under minst

fyra veckor; och borde eleverna erhålla kostnadsfri undervisning, men

sjelfva hålla sig med kost och husrum. Undervisningen borde omfatta

nötboskapsafvel, utfodringslära, fettundersökning, kontrollbokföring samt

inöfvande af de arbeten, som tillkomme kontrollassistenterna.

Hvad anordnandet af ifrågavarande kurser beträffade, så syntes

detta böra ske genom landtbruksstyrelsens försorg på det sätt, att styrelsen

med vederbörande vid såsom lämpliga ansedda landtmanna- eller

landtbruksskolor eller andra anstalter träffade öfverenskommelse om

mottagandet i och för undervisning enligt af landtbruksstyrelsen här

ofvan angifven plan af visst antal elever för utbildning till kontrollassistenter.

För hvarje kurs borde af statsmedel erläggas dels ett visst

bestämdt belopp, som enligt landtbruksstyrelsens beräkning lämpligen

kunde utgöra 300 kronor, dels ock en afgift af 20 kronor för hvarje

elev, som komme att deltaga i kursen. Huru stort antal assistenter,

som kunde behöfva utbildas, vore gifvetvis beroende på den utveckling,

kontrollföreningsväsendet kunde inom vårt land erhålla, och derpå berodde

sålunda äfven, huru många kurser af ifrågavarande beskaffenhet

kunde behöfva anordnas. Om emellertid 1,000 kronor af statsmedel

anvisades och det finge bero på omständigheterna samt öfverenskommelse

i förevarande afseende med vederbörande inom orterna, huru många

kurser skulle anordnas och elever vid desamma antagas, skulle med ett

sådant belopp som de antydda i hvarje händelse ett ganska afsevärdt

och för närvarande tillräckligt antal duglige kontrollassistenter kunna

utbildas till gagn för kontrollföreningarna och dermed för svenska boskapsskötseln.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte ställa till styrelsens förfogande ett

belopp af ett tusen kronor för anordnande enligt ofvan angifna plan af

undervisningskurser för utbildande af kontrollassistenter samt bemyndiga

styrelsen att angående samma kurser i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med sagda plan meddela erforderliga föreskrifter.

Den af landtbruksstyrelsen sålunda gjorda framställning syntes departementschefen

väl värd att vinna bifall, och skulle han ingalunda tvekat

att tillstyrka Kongl. Maj:t att till styrelsens förfogande ställa det sålunda

begärda beloppet, derest han icke ansett olämpligt att, med de penningmedel,

som nu stode jordbruksdepartementet till förfogande, förorda nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

utgifter af den stadigvarande art, hvarom här uppenbarligen skulle

blifva fråga.

Vid beräknande af den förhöjning uti anslaget till undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar, hvarom departementschefen

ansåge framställning till Riksdagen böra göras, borde emellertid hänsyn

tagas till, att för omförmälda ändamål erfordrades ett belopp af 1,000

kronor.

Härjemte hade departementschefen anledning antaga, att inom den

närmaste framtiden fråga koinme att uppstå om statsmedels beviljande

för undervisning i trädgårdsskötsel; och funne han högst beklagligt, om

han skulle nödgas att med anledning af brist på medel afstyrka understöd

för detta, enligt hans förmenande, synnerligen vigtiga ändamål.

Likaledes förutsåge departementschefen, att med mejerihandteringens

nuvarande utveckling i landet ytterligare åtgärder för undervisningen på

detta område komme att snart erfordras.

Att, sedan statsmagterna visat sitt intresse för jordbruket och dess

binäringar genom inrättandet af ett särskilt jordbruksdepartement, anspråken

på åtgärder till främjande af jordbruket och iandtmannanäringarna

jemväl komme att stegras, derom kunde tvifvel icke råda. Utan att

Kongl. Maj:t till sin disposition hade nödiga medel till dylika åtgärders

vidtagande i de fall, der sådana funnes erforderliga, kunde emellertid

jordbruksdepartementet icke komma att behörigen fylla sin uppgift.

Vid de förhöjningar, som å nu ifrågavarande två anslag borde ske,

vore derför ock angeläget, att förhöjningarna tillmättes så, att åtminstone

något belopp funnes till Kongl. Maj:ts disposition för att möta kommande

kraf. EM!

ULV
Beräknande,

att från anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar borde för framtiden utgå dels anslagen

till mejeriskolor i Norrbottens län och vid Åtvidaberg, tillhopa 5,000

kronor, dels det nu från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar utgående anslag å 2,000 kronor till mejerielevers

undervisande vid enskilda mejerier, dels ock ett bidrag af 1,000

kronor för utbildande af kontrollassistenter, skulle, då, såsom ofvan visats,

endast 4,000 kronor funnes å anslaget disponibla, en ovilkorlig ökning i

detsamma af 4,000 kronor nu erfordras. Då emellertid härutöfver ett

belopp af minst 5,000 kronor syntes böra stå till Kongl. Maj:ts disposition,

ansåge departementschefen ökningen i detta anslag lämpligen böra

bestämmas till 9,000 kronor, hvarigenom det bestämda anslaget under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förevarande anslagstitel skulle komma att uppgå till 185,000 kronor, och

denna anslagstitel i sin helhet till 200,000 kronor.

Å anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar

kunde, såsom ofvan sagts, anses disponibla allenast 700 kronor,

under det de utgifter, som måste bestridas, med beräknande af ett an
slag

till entomologiska föreningen å 1,000 kronor, uppginge till 26,200

kronor.

Med frånräknande af nyssnämnda 2,000 kronor till mejerielevers

undervisande vid enskilda mejerier, skulle för fyllande af redan godkända

anslagsbehof sålunda erfordras en höjning i detta anslag af 28,500

kronor.

Härutöfver borde emellertid, såsom ofvan framhållits, med hänsyn

dertill att man måste vara beredd att kunna möta de nya kraf, som

otvifvelaktigt vore att förvänta, något belopp finnas till Kongl. Maj:ts

disposition; och ansåge departementschefen, att, då af stor vigt vore, att

detta belopp ej bestämdes alltför lågt, härför ingalunda vore för

mycket att beräkna 12,000 till 15,000 kronor. Höjningen i anslaget

skulle i sådant fall blifva 85,500 ä 38,500 kronor. Departementschefen

ansåge sig emellertid kunna för närvarande inskränka sig att föreslå en

höjning till belopp af 34,500 kronor, hvarigenom anslagets belopp komme

att uppgå till 175,000 kronor. Till frågan härom anhölle departementschefen

emellertid få återkomma.

Under denna punkt tillstyrkte departementschefen alltså, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» ingående, bestämda anslag

å 175,400 kronor måtte höjas till 185,000 kronor eller med 9,600 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å

15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 190,400

kronor till 200,000 kronor.

Då de ifrågasatta förhöjningarna i förenämnda två anslag synas

vara nödvändiga för bestridande af utgifter, till hvilka besparingarna

å sjette hufvudtiteln förut lemnat tillgång, och i öfrigt äro afsedda för

tillfälliga behof, som stå i nära samband med de ändamål, som med

jordbruksanslagen böra tillgodoses, har utskottet ansett sig böra tillstyrka

dessa anslagsförhöjningar; och får utskottet alltså, hvad särskildt det i

denna punkt upptagna anslag beträffar, hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 13

att]- Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förslag,

må höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» ingående,

bestämda anslag från 175,400 kronor med 9,600

kronor till 185,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter för

jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor

till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 190,400 kronor

till 200,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

2:o) Kong! Maj:t har föreslagit, att det under ofvannämnda anslagstitel

uppförda anslag måtte höjas från 140,500 kronor till 175,000 kronor

eller med 34,500 kronor.

Under åberopande af hvad i förestående punkt l:o) anförts, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag å 140,500 kronor med

34,500 kronor till 175,000 kronor.

Länsveterinärer och veterinärstipendiater.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen må medgifva, dels att,

under de i statsrådsprotokollet för jordbruksärenden den 11 nästlidne

januari angifna vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i

riket måtte bestämmas att från och med år 1902 utgå med 1,800 kronor,

deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

jemte två ålderstil lägg, hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen;

dels ock att, för beredande af tillgång till de för länsveterinärerne föreslagna

aflöningar, anslaget till »länsveterinärer och veterinärstipendiater»

måtte höjas från 50,100 kronor till 59,700 kronor eller med 9,600 kronor.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom med det under

Ang. höjning

i analaget till

befrämjande i

allmänhet af

jordbruk och

landtmanmanäringar.

Ang. höjning

af läneveterinärcrnea

aflöning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

denna anslagstitel uppförda anslag bestredes, bland annat, aflöningarna

till de inom landet anstälde 82 länsveterinärer; och åtnjöte en hvar af

desse tjensteman såsom lön 1,500 kronor.

I afseende å länsveterinärernes pensionsrätt funnes icke några särskilda

bestämmelser meddelade, utan hade i förekommande fall på dem

tillämpats bestämmelserna uti kongl. brefven den 3 december 1812, den

25 juni 1818, den 12 november 1828, den 16 mars 1858 och den 23

november 1860, enligt hvilka pension till lönens fulla belopp tillkomme

länsveterinär vid fylda 70 lefnadsår och minst 30 års oafbruten tjenstetid

eller vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstetid hans sjuklighet

eller försvagade helsotillstånd med laglig läkareattest bestyrktes.

Angående kompetensvilkor samt åligganden för länsveterinäreme

funnes bestämmelser meddelade uti instruktionen för läns-, stads-, distriktsoch

andra civila veterinärer den 19 oktober 1888.

För att kunna uppföras å förslag till länsveterinärstjenst erfordrades

sålunda att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet

och vara af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär.

Enligt 1 § uti nämnda instruktion vore länsveterinär skyldig att inom

sitt distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna och besörja

den enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt instruktionen närmare

bestämde; och innehölle 3—23 §§ uti samma instruktion i sådant afseende

mera detaljerade föreskrifter, enligt hvilka det tillhörde länsveterinären

hufvudsakligen att icke allenast, då till hans kännedom kommit, att

smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, utan jemväl efter förordnande

af medicinalstyrelsen eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller

i vissa fall på kallelse af ordförande i helsovårds- eller kommunalnämnd

företaga tjensteresor för bekämpande af dylik sjukdom; att, förutom

afgifvande af rapporter i särskilda fall, årligen inom viss tid till medicinalstyrelsen

insända berättelse såväl om sin verksamhet under det föregående

året som ock om sundhetstillståndet bland husdjuren inom distriktet

samt om hvad i öfrigt dermed kunde ega sammanhang; samt

att föra diarium öfver inkomna handlingar, konceptbok öfver tjensterapporter,

utlåtanden m. in. äfvensom journal öfver den sjukvård, som af

honom utöfvades.

Enahanda skyldighet att efter förordnande eller på kallelse verkställa

förrättningar tillkomme jemväl innehafvare af sådan stads- eller distriktsveterinärsbefattning,

med hvilken enligt af Kongl. Maj:t lemnadt medgif
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

vande vore förenad rätt till tjenstårsberäkning i likhet med den länsveterinärer

åtnjöte.

För förrättning, som på grund af gällande författningar angående

hvad iakttagas bör dels till förekommande och hämmande af smittosamma

sjukdomar bland husdjuren och dels till förekommande af sådana sjukdomars

införande i riket, så ock angående hvad vid utförsel till utlandet

af kreatur bör iakttagas, af läns-, städs- eller distriktsveterinär företoges,

egde han uppbära ersättning enligt särskild af Kongl. Maj:t faststäld

taxa.

Närmaste inseendet öfver såväl läns- som distriktsveterinärernes tjensteverksamhet

tillkomme enligt bestämmelse uti läkareinstruktionen den 31

oktober 1890 förste provinsialläkarne, hvar inom det län, der han vore

anstäld; och tillkomme honom derjemte, så vidt veterinärväsendet anginge,

hufvudsakligen att årligen inspektera de till länsveterinärstjensterna hörande

arkiv; att tillse, att de, som inom länet enskildt utöfvade veterinärkonsten,

behörigen iakttoge hvad enligt gällande instruktioner och författningar

dem ålåge; att föra förteckning öfver enskildt praktiserande veterinärer

inom länet; samt att insamla och bearbeta statistiska uppgifter rörande

husdjurssjukvården inom länet.

Fråga hade nu blifvit väckt om en i viss mån förändrad organisation

af det civila veterinärväsendet och i sammanhang dermed om förhöjning

af länsveterinärernes aflöningar och om anvisande af statsbidrag

för aflönande af distriktsveterinärer.

Innan departementschefen redogjorde för den i detta afseende gjorda

framställning och deröfver afgifna utlåtanden, ville han i korthet i minnet

återkalla det hufvudsakliga af hvad i samma ämne förekommit under

de senaste årtiondena.

Frågan om ett ändamålsenligt ordnande af rikets veterinärväsende,

hvartill grunden lagts redan år 1774, hade nemligen allt sedan år 1863

vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmagternas pröfning. I skrifvelse

af den 28 februari sistnämnda år hade Rikets Ständer anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Ständerna framlägga förslag,

hvarigenom i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof

ej mindre undervisningen i veterinärkunskapen kunde höjas och utvidgas,

än äfven djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras. Med anledning

af denna Rikets Ständers skrifvelse hade Kongl. Maj:t den 13

november samma år åt särskildt utsedde komiterade gifvit i uppdrag att

i enlighet med den uti skrifvelsen gjorda framställning afgifva förslag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket. I det betänkande,

som med anledning af berörda uppdrag afgifvits under den 24 maj 1865,

hade föreslagits, bland annat, att för den civila husdjurssjukvårdens uppehållande

skulle inom hvarje län tjenstgöra dels en länsveterinär, dels

behöfligt antal distriktsveterinärer, samt att aflöningen till länsveterinärer,

som enligt kongl. brefvet den 29 december 1860 utginge med 500 riksdaler

årligen, skulle bestämmas till 750 riksdaler, att hvart femte år

förhöjas med 250 riksdaler, till dess lönen uppginge till 1,500 riksdaler.

Enligt komiterades förslag skulle distriktsveterinärers antagande blifva

beroende af de uppoffringar, som de särskilda länens invånare för detta

ändamål ville underkasta sig. Komiterade ansåge det vara billigt, att

staten icke uteslutande betungades med utgifterna till denna för kommunens

och distriktets särskilda nytta afsedda veterinärläkarekår. De omsorger,

som åtskilliga läns landsting redan ådagalagt om veterinärväsendets

förbättring, gåfve jemväl vid handen, att ordnandet af denna angelägenhet

blifvit betraktad såsom ett kommunens åliggande, och komiterade

hade derför föreslagit såsom vilkor för distriktsveterinärstjensters inrättande,

dels att det läns landsting, der en sådan tjenst ifrågasattes, åt

tjenstens blifvande innehafvare anvisade ett årligt lönebidrag af minst

250 riksdaler, dels att det distrikt, hvarinom distriktsveterinären skulle

hafva sin tjensteverksamhet och hvilket distrikts omfång borde af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande pröfvas och godkännas, åt distriktsveterinären

uppläte och underhölle sådan kostnadsfri bostad, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunde godkänna såsom fullt motsvarande dermed afsedda

ändamål. Först under förbehåll af nämnda vilkors uppfyllande skulle

staten vara förpligtad att bidraga till desse läkares aflönande enligt de

beslut, som för hvarje särskildt fall kunde derom af Kongl. Maj:t meddelas.

Beloppen af dessa statens bidrag ansåge komiterade lämpligen

kunna i allmänhet bestämmas till 250 riksdaler, hvarigenom, med

tillägg af hvad kommunen lemnade, hvarje distriktsveterinär utom fri

bostad skulle komma att erhålla en årlig lön af minst 500 riksdaler.

Endast för sådana fattiga och mera glest bebodda orter, der inkomsterna

af den veterinära praktiken vore jemförelsevis obetydliga, skulle, efter

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas

något högre, dock i intet fall öfver 500 riksdaler.

Beträffande de civila veterinärläkarnes pensionsrätt hemstälde komitén,

under erinran, att sådan rätt vid den tiden icke varit dem tillförsäk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

råd, att så väl läns- som distriktsveterinärer skulle likställas med öfriga

statstjenare.

Detta koiniterades förslag hade emellertid ej underkastats Riksdagens

pröfning.

I särskilda skrivelser den 24 oktober 1870 och den 26 oktober

1871 hade derpå sundhetskollegium, under åberopande af de väsentligen

ökade kompetensfordringarna för länsveterinärsplatser, framstäf behofvet

af ökade löneförmåner för länsveterinärerne. I förnyad skrifvelse den 28

oktober 1872 hade sundhetskollegium vidare yttrat, att samma grunder då

ännu förefunnes för ifrågavarande löneförhöjning. Med anledning af sistnämnda

skrifvelse hade Kongl. Maj:t föreslagit 1878 ars Riksdag, att, för

höjande af dåvarande 28 länsveterinärers löner till 1,000 riksdaler för

dem hvar, erforderligt anslag måtte beviljas, och hade denna Kongl. Maj:ts

proposition blifvit af Riksdagen bifallen.

Den 11 september 1874 hade derefter Kongl. Maj:t beslutat att tillsätta

en ny komité med uppdrag att afgifva förslag till veterinärväsendets

ordnande. Denna komité, som den 5 december samma år afgifvit sitt

betänkande, hade till pröfning upptagit jemväl frågan om statsveterinärernes

löneförmåner och på angifna skäl hemstält, att i hvart och ett af

rikets tjugufyra län skulle anställas en s. k. förste länsveterinär med lön

af 1,800 kronor samt att i vissa uppgifna län af större utsträckning och

med glesare befolkning skulle under benämning andre länsveterinärer antagas

veterinärer med lön af staten till belopp af 900 kronor årligen samt

med fri bostad att bekostas af vederbörande kommun.

Beträffande distriktsveterinärerne hade desse komiterade yttrat, att,

ehuru staten icke borde i vidsträcktare mån än genom aflönande af det

utaf komiterade sålunda föreslagna antal länsveterinärer vidkännas kostnader

för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande i landet, komiterade

likväl ansåge, att om veterinärer, som af landsting, hushållningssällskap,

kommunalstyrelse, bolag eller enskilda personer blifvit inom ett

visst distrikt anstälde och af dem åtnjöte aflöning, finge, mot skyldighet

att vid förekommande fall stå till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande,

rätt till tjenstårsberäkning och således äfven utsigt till befordran

till länsveterinärstjenster, en lättnad härigenom skulle beredas myndigheter

och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde, på samma gång det skulle

tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt biträde vid veterinärsjukvårdens

handhafvande. Komiterade föresloge derför, att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande skulle ega att, efter ansökan af de myndigheter eller

Uih. till Biksd. Prof. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

enskilde, hvilka hade sådan veterinär hos sig anstäld, och sedan dennes

kompetens blifvit af sundhetskollegium pröfvad, på förenämnda vilkor

antaga honom såsom distriktsveterinär inom det honom anvisade, af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande till beskaffenhet och omfång godkända distrikt.

Uti häröfver afgifvet yttrande hade sundhetskollegium uttalat, att

behofvet af ytterligare en länsveterinär i de föreslagna länen ej kunde

bestridas, men att tillräckliga skäl saknades att ställa andre länsveterinärernes

löneförmåner lägre än de s. k. förstes. Kongl. Maj:t, som den 2

mars 1875 låtit inför sig föredragas frågan om veterinärväsendets organisation,

hade ej funnit skal att i det af sundhetskollegium anmärkta afseende

frånträda komiterades förslag och i enlighet med detsamma aflåtit

proposition till 1875 års Riksdag. Ordnandet af länsveterinärstjensterna,

enligt de grunder Kongl. Maj:t föreslagit, hade ej vunnit Riksdagens bifall,

utan hade Riksdagen anslutit sig till de åsigter, sundhetskollegium framstält.

Beträffande den lön, hvilken borde tillerkännas samtlige länsveterinärerne,

hade Riksdagen erkänt, att densamma borde höjas utöfver dåvarande

beloppet 1,000 kronor, men ansett löneförmånerna lämpligast böra

bestämmas till allenast 1,500 kronor årligen, eller det belopp, hvarmed

lönen för närvarande utginge.

Uti en till Kongl. Maj:t under år 1891 ingifven skrift hade samtlige,

till ett antal af 32 uppgående länsveterinärer i riket anhållit, det

Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta proposition om höjning af

deras aflöning. Till stöd för denna framställning hade sökandena hufvudsakligen

anfört, att genom den tillströmning, som allt mera egt rum inom

veterinärkåren, i det att privata veterinärer till stort antal slagit sig ned

ej mindre i residensstäderna än äfven såsom distriktsveterinärer på landsbygden,

länsveterinärernes arbetsområden och praktik i hög grad kringskurits,

hvarigenom möjligheten för dem att bereda sig några afse värda

inkomster utöfver de ordinarie löneförmånerna betänkligt inskränkts; att

länsveterinärerne icke finge lemna den vetenskapliga utvecklingen på deras

verksamhetsområde å sido, men att, för att i detta afseende följa med sin

tid, af dem kräfdes icke obetydliga utgifter, hvilka de med sina nuvarande

ringa löneförmåner och öfriga inkomster hade svårt att bestrida; att länsveterinärerne,

till följd af beskaffenheten af sin tjenst, icke kunde med

densamma förena någon annan inkomstbringande befattning, om någon

sådan möjligen skulle stå till buds; att utsigten för länsveterinär att en

gång komma i åtnjutande af den pension, som vore honom för ålderdomen

tillförsäkrad, vore ringa, enär högst få uppnådde den höga ålder, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

!<Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

härför blifvit faststäld; samt att med en otillräcklig lön af staten och i

saknad af ålderstillägg, som de fleste öfrige tjensteman åtnjöte, samt med en

allt mer begränsad och kringskuren praktik länsveterinärernes ekonomiska

ställning vore särdeles bekymmersam.

Uti häröfver afgifvet utlåtande hade medicinalstyrelsen anfört, att

kompetensvilkor och skyldigheter för läns- och distriktsveterinärer vore

desamma; att länsveterinären icke mer än distriktsveterinären vore förhindrad

att med sin tjenst förena annan inkomstbringande befattning,

derest sådan stode honom till buds och båda i samma grad åtnjöte allmänhetens

förtroende; att då länsveterinären alltså vore likstäld med

distriktsveterinären, men i motsats till denne egde en fastare anställning

med en, om ock otillräcklig, dock säker lön af staten samt med någon

utsigt till pension, under det att distriktsveterinären oftast antoges för

viss, vanligen kort tid med en ringa, ej alltid säker lön och dertill oftast

vore bunden af en öfverenskommen låg taxa för sina tjensteförrättningar

åt enskilde, borde länsveterinärernes ställning ej vara ogynsammare eller

sämre än distriktsveterinärernes, utan borde motsatsen väl ega rum; att,

äfven om länsveterinärens egentliga distrikt minskats, deraf dock icke

med nödvändighet följde, att tillfällen till inkomstbringande praktik i

samma mån aftagit, enär allmänheten numera vida mer än tillförene

anlitade landets veterinärer, samt att den anmärkta omständigheten, att

privatveterinärer stundom bosatte sig i länens residensstäder och der

täflade med länsveterinärerne om den enskilda praktiken, ingalunda visade,

att länsveterinärens verksamhetsområde varit otillräckligt, utan snarare

motsatsen, då en enskild veterinär med lika kompetensvilkor, men utan

lön, ansett sig kunna derstädes finna sin utkomst. Beträffande åter utsigten

för länsveterinärer att komina i åtnjutande af dem tillerkänd pension,

hade. medicinalstyrelsen uttalat den åsigten, att endast ett högst ringa

fåtal af landets länsveterinärer kunde hoppas att någonsin upplefva pensionsåldern,

som i medeltal skulle uppgå till fulla 74 år och för två af

dem kunde ernås först vid 88—89 år. En förändring beträffande länsveterinärernes

pensionering syntes medicinalstyrelsen derför vara nödvändig

och skulle lämpligast kunna ernås, derest pensionsvilkoren blefve i hufvudsak

desamma, som för provinsialläkares pensionering vore gällande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde medicinalstyrelsen, det

Kongl. Maj .t täcktes aflåta proposition till Kiksdagen, att anslag måtte

beviljas till beredande af två ålderstillägg, hvardera å 800 kronor, åt i

tjenst varande länsveterinärer, att inträda det första efter fem och det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom länsveterinär efter

skedd utnämning dertill, under vilkor, att innehafvaren mer än fyra femtedelar

af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjenst, dervid skulle iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket

den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; och borde nuvarande länsveterinär

dervid tillgodoräknas den tid, som förflutit från det han till

länsveterinär utnämndes.

Efter det statskontoret i detta ärende afgifvit infordradt utlåtande af den

1 november 1892 och dervid ansett sig sakna tillräcklig anledning att

tillstyrka bifall till den gjorda framställningen, hade Kongl. Maj:t, enligt

beslut den BO december 1893, förklarat sig finna framställningen icke

till någon åtgärd föranleda.

Frågan om förändringars vidtagande på här ifrågavarande område

hade derefter hvilat till år 1897. Uti skrifvelse den 22 november sistnämnda

år hade nemligen hushållningssällskapens ombud till Kongl. Maj:t

inkommit med framställning, att åtgärder måtte vidtagas till förbättrande

af läns- och distriktsveterinärernes löne- och pensionsvilkor. Såsom stöd

för denna sin framställning hade ombuden framhållit frånvaron inom det

civila veterinärväsendet af ett lämpligt befordringssystem; med undantag

af läraretjensterna vid veterinärinstitutet funnes icke i vårt land några

veterinärbefattningar, som framför andra vore förenade med afsevärda

förmåner i ekonomiskt hänseende. Den jemförelsevis ringa lön af endast

1,500 kronor, som nu vore anvisad till hvar och en af de 32 länsveterinärstjensterna,

och svårigheten för dessas innehafvare att annat än i

undantagsfall komma i åtnjutande af pension gjorde, att veterinären

sällan hade anledning att särskildt eftersträfva en sådan befattning.

Efter att derefter hafva påpekat det ekonomiska betryck, i hvilket

veterinärerne i allmänhet befunne sig, hade ombuden framhållit de fördelar

äfven för det allmänna, som skulle vinnas genom förbättrande af

länsveterinärernes löne- och pensionsvilkor, i samband hvarmed ökade

fordringar borde ställas på deras tjenstgöring och kompetens; då länsveterinärstjenstens

erhållande härigenom blefve liktydigt med en verklig

befordran, finge alla dugliga krafter inom veterinärkåren på detta sätt ett

mål för sin sträfvan, och distriktsveterinärernes tjenstårsberäkning, som nu

vore nästan utan all betydelse för dem, blefve af verkligt värde, önskvärdt

vore ock, att desse senares ställning blefve mera betryggad, något

som ombuden ansåge lämpligast böra kunna ske genom att någon pen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

sionsrätt bereddes dem. Den kostnad, som härigenom skulle komma att

åsamkas staten, blefve under alla förhållanden ringa i jemförelse med den

nytta, en sådan åtgärd skulle medföra för veterinärerne och såmedelst

jemväl för det allmänna.

Till följd af remiss hade medicinalstyrelsen den 16 december 1898

afgifvit utlåtande öfver denna ombudens framställning; och hade styrelsen

deruti, under erinran, att, på sätt här ofvan omförmälts, styrelsen redan

uti sitt öfver den af länsveterinärerne år 1891 gjorda framställning om förbättrade

aflöningsvilkor afgifna utlåtande förordat beviljande åt desse

tjensteman af två ålderstillägg, anfört, att styrelsen fortfarande vore af

den åsigt, att länsveterinärernes nuvarande löne- och pensionsförmåner icke

motsvarade de fordringar, som stäldes på desse tjensteman. I synnerhet

vid utbrott af farsoter bland husdjuren vore det nödvändigt, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande egde tillgång till dugliga och i sitt fack framstående

länsveterinärer, hvilkas råd de kunde inhemta i och för de mått

och steg, som, jemlikt gällande förordning angående hvad iakttagas bör

till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren,

det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att vidtaga, och

hvilka kunde leda och öfvervaka dessa åtgärder samt hafva öfverinseende

öfver öfriga veterinärers verksamhet inom det smittade området. Under

nuvarande löne- och pensionsförhållanden vore länsveterinärstjensterna ej

så lockande, att en duglig veterinär, som redan hade ett godt distrikt,

skulle vilja utbyta detta mot en länsveterinärstjenst; dels vore nemligen

den lön, som erbjödes honom såsom länsveterinär, icke större än i en del

bättre aflönade distrikt, och dels vore praktiken oftast kringskuren af

privatveterinärer, hvilka slagit sig ned i residensstäderna. Dertill komme,

att utsigterna att erhålla pension på grund af den föreskrifva höga tjensteåldern

vore ytterst ringa. Denna sena pensionsålder inverkade äfven

direkt skadligt på länsveterinärstjensternas behöriga skötande, i det att

länsveterinärer, som på grund af hög ålder tydligen ej kunde som sig

borde bestrida sitt ansträngande värf, dock för sin existens vore tvungna

att bibehålla sina fenster och derigenom hindrade deras besättande med

yngre, kraftigare veterinärer.

Bland landets 32 länsveterinärer vore vid'' afgifvandet af medicinalstyrelsens

utlåtande ej mindre än tio 60 år eller deröfver, deraf tre

60 år med respektive 22, 33 och 35 tjenstår, två 62 år med respektive

25 och 26 tjenstår, två 64 är med respektive 29 och 13 tjenstår,

en 65 år med 24 tjenstår och två 69 år med respektive 29 och 31 tjenstår.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande hushållningssällskapens ombuds uttalande om önskvärdheten

af att, samtidigt med att länsveterinärernes ekonomiska ställning

tryggades, äfven ökade fordringar stäldes på deras tjenstgöring och kompetens,

hade medicinalstyrelsen, under erinran, hvad den ökade tjensteverksamheten

vidkomme, att frågan derom redan i skrifvelse den 20 oktober

1897 blifvit af styrelsen understäld Kong]. Majrts pröfning, samt

att styrelsen dervid hemstält, att de skyldigheter i fråga om veterinärväsendet,

som tillkomme förste provinsialläkarne, måtte öfverflyttas till

länsveterinärerne, hvilka sålunda, bland annat, skulle insamla och till en

sjelfständig berättelse öfver husdjurshygienen och husdjurssjukvården inom

länet eller landstingsområdet bearbeta den öfriga civila veterinärpersonalens

årsberättelser, anfört, att till länsveterinärernes åligganden jemväl

syntes böra höra att tillhandagå Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

vederbörande hushållningssällskap med råd och upplysningar rörande allmän

husdjurshygien och husdjursafvel, att noggrant följa och, om så påfordrades,

leda de åtgärder, som inom länet vidtoges för bekämpande af

tuberkulosen i ladugårdarne, samt att med uppmärksamhet följa i länet

anstälde distriktsveterinärers verksamhet; att, i samma mån som ökade

fordringar med fog syntes böra ställas på länsveterinärernes tjenstgöring,

särskilda kompetensvilkor utöfver veterinärexamen jemväl syntes böra före

skrifvas för erhållande af länsveterinärstjenst; att de åligganden, som särskilt

tillkomme förste provinsialläkarne i jemförelse med öfriga provinsialläkare

och extra provinsialläkare, i flera hänseenden vore likartade

med dem, som borde tillkomma länsveterinärerne i jemförelse med distriktsveterinärerne;

att då det för behörighet till förste provinsialläkaretjenst

fordrades, bland annat, intyg öfver fullgjorda speciella studier i allmän

helsovårdslära och författningskunskap, så syntes äfven på länsveterinärerne

böra ställas fordringar på större insigter i vissa ämnen, såsom författningskunskap,

epizootilära och husdjurshygien, än de, som kräfdes för godkänd

veterinärexamen; samt att det äfven vore önskvärdt, att det för behörighet

till länsveterinärstjenst måtte fordras vissa, t. ex. 5, års väl vitstordad tjenstgöring

såsom distriktsveterinär.

Framför allt — yttrade medicinalstyrelsen vidare — syntes det

dock vara nödvändigt, att åt länsveterinärerne genom förbättrade löneoch

pensionsvilkor erbjödes en mera tryggad ställning, på det att dessa

tjenster måtte blifva begärliga för de dugligaste inom den civila veterinärkåren.

Jemfördes länsveterinärernes och regementsveterinärernes vid

de värlvade regementena löneförhållandena med hvarandra, funne man,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

att de senares löneförmåner, hvilka uppginge till öfver 3,000 kronor,

vore betydligt högre än länsveterinärernes; och dock medgåfve regementsveterinärernes

tjenstgöring dem under större delen af året att lika väl

som länsveterinärerne idka enskild praktik.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, hade medicinalstyrelsen

hemstält, att länsveterinärernes lön, under förutsättning af

kompetensvilkorens skärpning i enlighet med styrelsens förslag, måtte

höjas till 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, samt att under alla förhållanden löneförhöjning

måtte beviljas dem efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring med

500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor.

I fråga om länsveterinärernes pensionering hade medicinalstyrelsen

vidare ansett, att pensionsåldern med hänsyn särskilt till deras ansträngande

och ofta helsovådliga tjenstgöring ej borde sättas högre än 60 år,

att pension borde af dem erhållas efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst,

af hvilka 20 år såsom länsveterinär, samt att pensionens belopp ej borde

sättas lägre än 2,000 kronor.

Äfven hvad distriktsveterinärerne anginge, hade medicinalstyrelsen funnit

åtgärder böra från statens sida vidtagas i syfte att förbättra deras ställning,

och hade styrelsen i sådant afseende anfört hufvudsakligen följande.

Medan vissa län vore fullständigt uppdelade i veterinärdistrikt, vore

andra det antingen endast delvis eller alls icke. Äfven sätten för distriktsveterinärernes

tillsättande och aflönande samt beloppen af de löner, som

till dem utginge, vore i hög grad vexlande. I vissa fall aflönades de

helt och hållet af de kommuner, som distriktet omfattade, hvarvid de

tillsattes för viss tid, vanligen 5 år, af en af kommunerna utsedd styrelse;

i andra åter bidroge hushållningssällskap eller lansting till aflöningarna,

då tillsättandet i allmänhet vore uppdraget antingen åt en styrelse, i

hvilken ofvannämnda korporationer insatte ett visst antal ledamöter, eller

åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Ofta skedde tillsättandet under hand,

endast undantagsvis efter föregående annonsering. Lönerna kunde vexla

mellan 700 och 2,000 kronor, och inkomsterna vore i hög grad beroende

ej endast på distriktets storlek och antalet kreatur inom detsamma, utan

kanske i ännu högre grad på den för veterinärens förrättningar af distriktsstyrelsen

faststälda taxan.

Om ock distriktsveterinärernes ekonomiska ställning i rikare och

bördigare distrikt, der tillfälle till mera lönande praktik gåfves, kunde

betraktas såsom relativt gynsam, så syntes dock ej kunna förnekas, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en distriktsveterinär i en glest befolkad trakt, med en lön ej uppgående

till mera än 7- k 800 kronor och der inkomsten af praktik vore begränsad af en

ofta oskäligt låg taxa, endast med de största ansträngningar kunde förtjena

sitt nödtorftigaste lifsuppehälle och omöjligen finge tid eller rad att följa

med utvecklingen inom sitt yrke. Ej heller syntes en af höggradigt ekonomiskt

betryck lidande veterinär kunna på ett fullt tillfredsställande sätt

betjena det distrikt, der han vore anstäld. Men husdjursskötseln intoge en

så vigtig och framskjuten plats bland landets näringar, att äfven landtmännen

i fattigare trakter kunde hafva rätt att fordra tillgång till veterinär

hjelp, då sjukdom utbröte bland deras kreatur. Lika väl som staten iklädt

sig utgifter för att genom premieringar förbättra häst- och kreatursafveln

samt för att tillhandahålla instruktörer inom olika grenar af landthushållningen,

så syntes äfven, der så verkligen behöfdes, bidrag böra lemnas af

allmänna medel att förbättra den veterinära sjukvården. Sådant statsbidrag

till aflönande af distriktsveterinär syntes lämpligen böra utgå efter

samma principer, som vore gällande vid beviljandet af bidrag till extra

provinsialläkares aflönande, och syntes i hufvudsak liknande bestämmelser

dervid böra föreskrifvas som de, hvilka jemlikt §§ 41—44 i den afKongl.

Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade kongl. instruktionen för läkare gälde

rörande extra provinsialläkares tillsättande och åligganden, dock så, att

statsbidraget — hvilket för extra provinsialläkare, jemlikt kongl. kungörelsen

af nyssnämnda dag angående statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare,

ej öfverstege 1,500 kronor — borde till aflönande af distriktsveterinär

utgå med högst 800 kronor. Genom möjligheten för fattigare

trakter, hvilka ej sjelfva kunde anskaffa nödiga medel till aflönande af

veterinär, att dertill erhålla statsbidrag, komme utan tvifvel flera nya veterinärdistrikt

att bildas till fromma för husdjurssjukvården, hvarjemte medicinalstyrelsen

skulle erhålla nyttig kontroll öfver der anstälde veterinärers

verksamhet.

Såsom ett bland de vigtigaste missförhållanden, som vidlådde vårt

veterinärväsen, hade äfven framhållits, att vid tillsättande af distriktsveterinärstjenst

hänsyn icke uteslutande toges till de sökandes meriter och duglighet,

utan till de bästa relationerna, att tjensten emellanåt ej ens förklarades

ledig till ansökning, utan tillsattes under hand, samt att, då lönen

blott beviljades för viss tid, veterinären vid denna tids slut^ riskerade att

få sin lön reducerad eller till och med att mista sin tjenst. A andra sidan

hade åter den mening uttalats, att det vore ett stort missgrepp att låta

medicinalstyrelsen uteslutande ega att tillsätta och entlediga distriktsvete
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Xltlåtanåe N:o 10.

26

rinärerne, hvarigenom desse skulle blifva helt och hållet oberoende af de

distrikt, inom hvilka de vore anstälde och som bestrede deras aflöning.

Ehuruväl det måste anses såsom en olägenhet att, ehuru distriktsveterinärerne

vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar skulle förordnas

att vidtaga åtgärder till deras bekämpande, hvarken medicinalstyrelsen

eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade något som helst inflytande på

desse tjenstemäns tillsättande, så syntes å andra sidan rätten att tillsätta

en tjensteman ej utan vidare kunna fråntagas dem, som aflönade honom.

Men om också de veterinärstjenster, som uteslutande aflönades af

kommuner eller enskilde, fortfarande syntes böra tillsättas af en lokal

styrelse, så syntes deremot i alla de fall, der hushållningssällskap eller

landsting bidroge till aflöningen, tjensten böra tillsättas af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, sedan veterinärstyrelsen inom distriktet gifvit sitt förord

åt någon bland de sökande.

Styrelsen ansåge vidare det vara lämpligt och i såväl veterinärernes

som distriktens intresse, att, då distriktsveterinärstjenst blefve ledig, ledigheten

kungjordes i allmänna tidningar med 30 dagars ansökningstid.

Hushållningssällskapens ombud hade äfven framhållit önskvärdheten

af att åt distriktsveterinärerne kunde beredas någon pension. Ehuru

styrelsen lifligt erkände det behjertansvärda uti att för dessa, för ett ansträngande

arbete oftast illa aflönade tjensteman, hvilka hade gjort stora

ekonomiska uppoffringar för att göra sig kompetente till tjensten och

hvilka sällan vore i tillfälle att, sedan studieskulder blifvit betalda, aflägga

något för ålderdomen, funnes utsigt att erhålla någon, om ock ringa

pension, så syntes dock styrelsen, att ett sådant önskemål svårligen skulle

kunna realiseras utan en total omorganisation af veterinärväsendet. Distriktsveterinärerne

vore ej anstälde i statens tjenst, de hade ej fast anställning,

utan förordnades på viss tid och de stode i hufvudsakligen samma ställning

till staten som de extra provinsialläkarne, hvilka, äfven om de af

staten åtnjöte bidrag till sin aflöning, dock ej vore berättigade till pension

af statsmedel. Styrelsen ansåge sig derför under nuvarande förhållanden

ej kunna ifrågasätta beredande af pension för distriktsveterinärer.

På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen i afseende å distriktsveterinärerne

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska medel

för att, efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall, utgå såsom bidrag till

aflönande af distriktsveterinärer med ett årligt belopp, ej öfverstigande

800 kronor till hvar och en, i sådana distrikt, hvilka med styrkande utaf

behofvet af en veterinärs anställande och af statsbidrag för detta ändamål

Bih. till Riksd. Frot. 1901. 4 Smid. 1 A/d. 10 Hä/t. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förbunde sig att med minst lika stort belopp bidraga till distriktsveterinärens

aflöning samt att ställa sig till efterrättelse af Kongl. Maj:t framdeles

lemnade närmare föreskrifter i fråga om tjenstens tillsättande och

veterinärens åligganden.

Slutligen hade medicinalstyrelsen föreslagit, att, under förutsättning

af bifall till hvad styrelsen hemstält i fråga om såväl läns- som distriktsveterinärer,

åt §§ 2 och 24 uti förnyade instruktionen för läns-, stads-,

distrikts- och andre civila veterinärer den 19 oktober 1888 skulle gifvas

viss ändrad lydelse.

Med anledning af det utaf medicinalstyrelsen sålunda afgifna utlåtande

hade 94 distriktsveterinärer till Kongl. Maj:t inkommit med eu

skrift, deruti de hemstält om viss ändring i det af styrelsen afgifna förslag

till ändrad lydelse af § 24 i veterinärinstruktionen; och hade medicinalstyrelsen

i anledning af denna skrift den 29 december 1899 afgifvit

utlåtande.

Till följd af remiss hade derefter statskontoret afgifvit utlåtande i

ärendet af den 18 september 1900 och dervid öfverlemnat yttranden från

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län.

Af de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda afgifna yttranden

framginge, att alla länsstyrelser, med undantag i viss mån af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Blekinge län, ansett förbättrade Inne- och pensionsförmåner

för 1 änsveterinärerne vara af behofvet påkallade. Fjorton länsstyrelser

hade i alla delar instämt uti hvad medicinalstyrelsen härutinnan

anfört och ytterligare tre länsstyrelser hade i allt väsentligt förenat sig

med styrelsen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län hade

ansett lönen höra från början bestämmas till 2,000 kronor eller, om detta

icke kunde bifallas, att tiden för ålderstilläggens åtnjutande måtte inträda

fem år tidigare än som föreslagits, samt att, beträffande pensionen, uti de

föreslagna 25 tjenståren borde få inräknas tjenstgöring som distriktsveterinär.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län, som beträffande

löneförmånerna instämt med medicinalstyrelsen, hade tillstyrkt,

att pensionsåldern måtte bestämmas till 65 ar i stället för af medicinalstyrelsen

föreslagna 60 år. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län hade hemstält i fråga om löneförmånerna, att dessa måtte bestämmas

till 2,500 kronor med ett ålderstillägg af 500 kronor, och beträffande

pensionen förenat sig med medicinalstyrelsen, dock att länsveterinär visserligen

borde vara berättigad att afgå med pension vid 60 års ålder, men

icke ovilkorligen vara skyldig dertill förr än vid uppnådda 65 år. Kongl.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, som i allt öfrigt instämt med

medicinalstyrelsen, hade ansett, att länsveterinär, för att undfå pension,

icke borde ovilkorligen hafva under 25 år varit i statens tjenst anstäld.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län hade ansett lönen böra

bestämmas till 2,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, att åtnjutas

på de tider medicinalstyrelsen föreslagit, samt föreslagit pensionen

till 2,500 kronor vid uppnådda 65 år efter 20 års tjenstgöring som

länsveterinär och 25 år i statens tjenst. Slutligen hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Vestmanlands län uttalat, att aflöningsvilkoren icke

vore otillfredsställande, om man vid bedömandet läte bestämma sig af

omfattningen utaf den verksamhet i statens tjenst, länsveterinären för närvarande

utöfvade, men att, derest, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

länsveterinärens kompetens och tjensteställning förändrades samt deraf betingades

en vidgad tjenstgöringsskyldighet, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ville för sin del understödja en deraf betingad förbättring äfven i aflöningen.

En från öfriga Kongl. Maj:ts befallningshafvande afvikande mening hade

uttalats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som ansett

att, om endast den af medicinalstyrelsen föreslagna ökningen af länsveterinärernes

åligganden blefve stadgad, deras betydelse fortfarande skulle

vara så ringa, att hvarken högre kompetensvilkor eller ökade aflöningsförmåner

för desse tjensteman kunde sägas vara af behofvet påkallade.

Helt annorlunda blefve deremot förhållandet, om åt länsveterinärernes

tjenstgöring gåfves en ytterligare utvidgad omfattning, åtminstone så till

vida, att länsveterinären i regeln blefve den, som vid utbrott af smittosamma

sjukdomar bland husdjur förordnades att vidtaga nödiga, på veterinär

ankommande åtgärder; i så fall förklarade sig äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län icke hafva något att erinra mot hvad

medicinalstyrelsen föreslagit rörande länsveterinärernes löne- och pensionsförhållanden.

1 fråga om medicinalstyrelsens framställning beträffande distriktsveterinärerne,

hade densamma blifvit tillstyrkt af samtliga länsstyrelser

med undantag af Kongl. Majtts befallningshafvande i Blekinge län, som

funnit frågan om behofvet af statsbidrag till distriktsveterinärernes aflöning

icke vara tillräckligt utredd, och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Södermanlands län, som visserligen å ena sidan ansett statsbidrag såväl

till deras aflöning som till deras pensionering vara ett önskemål, värdt

allt behjertande, men som dock å andra sidan funnit denna fråga åtminstone

för närvarande icke vara af den magtpåliggande beskaffenhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som frågan om förbättrandet af länsveterinärernes ställning. Inom Södermanlands

län hade distriktsveterinärväsendet blifvit på ett tillfredsställande

sätt ordnadt genom eu samverkan mellan landsting och hushållningssällskap,

och på samma sätt borde frågan kunna lösas äfven i andra delar

af riket. Hvad särskildt distriktsveterinärernes pensionering vidkomme,

delade Kongl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands län medicinalstyrelsens

uppfattning, att en sådan med den nuvarande organisationen af

veterinärväsendet icke kunde genomföras.

Äfven statskontoret hade uti sitt utlåtande afstyrkt medicinalstyrelsens

förslag om statsbidrag till distriktsveterinärer, enär statskontoret ansett

frågan om sådana veterinärers aflönande uteslutande vara en kommunernas

och enskildes angelägenhet, för hvilken statsverket icke borde i vidare

mån betungas än genom upprätthållandet af utbildningsanstalter för

veterinärer.

Beträffande den föreslagna löne- och pensionsförbättringen för de i

statens tjenst anstälde länsveterinärerne hade statskontoret anfört, att statskontoret

visserligen af de från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

länen särskildt infordrade, utlåtandet bilagda uppgifter inhemta!, att det

arbete, desse tjensteman med nuvarande organisation af veterinärväsendet

utförde för statens räkning, vore alltför ringa för att i och för sig påkalla

en löne- eller pensionsförhöjning; att emellertid, derest, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen ifrågasatt, länsveterinärernes

kompetens och tjensteställning förändrades samt en väsentligen ökad tjenstgöringsskyldighet

dem ålades, statskontoret ansåge sig icke böra motsätta

sig en förbättring jemväl i deras aflöningsförhållanden, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit; att i sådant fall anslaget »länsveterinärer och veterinärstipendiater»,

som för 1901 i riksstaten vore uppfördt med 50,100 kronor,

skulle komma att höjas med 9,600 kronor, till 59,700 kronor; att de

ålderstillägg åter, hvaraf länsveterinär efter denna lönereglering kunde

komma i åtnjutande, syntes böra utgå af nionde hufvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg; men att, hvad anginge förslaget om förändrade

bestämmelser angående länsveterinärernes pensionsrätt, denna fråga lämpligen

syntes böra tagas under ompröfning i sammanhang med den allmänna

omreglering af det civila pensionsväsendet, som nu förbereddes af

en för sådant ändamål tillsatt komité.

För egen del har departementschefen anfört, att han, hvad först anginge

frågan om bidrag af statsmedel till aflönande af distriktsveterinärer,

ansåge sig icke kunna biträda medicinalstyrelsens förslag härutinnan. De

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

föregående förslag i denna rigtning, som tid efter annan framkommit,

hade städse fallit, och den princip hade gjort sig strängt gällande, att

distriktsveterinärväsendets ordnande vore en kommunernas och de enskildes

angelägenhet, Detta undvikande af statens direkta ingripande på ifrågavarande

område hade emellertid haft till naturlig påföljd, att ordnandet

af denna anlägenhet fortskridit i allmänhet mycket långsamt och dertill

ojemnt för olika delar af landet; och ehuru numera distriktsveterinärer

— med eller utan rätt till tjenstårsberäkning — funnes anstälde inom

samtliga län, vore en fullständig distriktsveterinärsorganisation endast uti

ett fåtal län genomförd.

Af på senare tiden inkomna ansökningar om rätt till tjenstårsberäkning

hade emellertid synts framgå, att denna fråga börjat att allt mera omhändertagas

af landsting och hushållningssällskap, som på åtskilliga håll

härför visat stor offervillighet.

Det kunde derför med skäl sägas, att man först nu hade kommit

till en allmännare insigt om behofvet och nödvändigheten af ett ändamålsenligt

ordnande af distriktsveterinärväsendet, Vid sådant förhållande ville

det ock synas, som om man med skäl kunde förvänta sig, att inom allt

flere län genom landstings, hushållningssällskaps, kommuners och enskildes

försorg och utan statens direkta medverkan denna fråga skulle blifva på

ett tillfredsställande sätt löst.

Visserligen ville departementschefen icke bestrida, att inom vissa

trakter af vårt land förhållandena vore sådana, att man måste befara, att

statens mellankomst skulle befinnas härför ovilkorligen nödvändig, men

att på distriktsveterinärfrågans nuvarande allmänna ståndpunkt i landet

göra något undantag till förmån för dessa trakter syntes icke böra ifrågakomma.

Möjligen kunde härtill gifvas skäl, om, sedan distriktsveterinärväsendet

i öfriga delar af landet erhållit en fast och ändamålsenlig organisation,

det för en eller annan ort visade sig ur ekonomisk synpunkt

omöjligt att åstadkomma en sådan.

Uti den af i detta ärende hörda myndigheter så godt som enstämmigt

uttalade åsigten om behöfligheten af att åt länsveterinärerne gåfves

såväl en annan ställning i afseende å husdjurssjukvården inom deras distrikt

som ock i sammanhang dermed förbättrade lönevilkor, funne departementschefen

sig deremot kunna till fullo instämma.

Genom förenade bemödanden från statens, hushållningssällskaps och

enskildes sida hade inom vårt land under senaste årtionden en väsentligen

förbättrad lmsdjursafvel kunnat åstadkommas. På samma gång emellertid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

på detta sätt värdet af landets kreatursstockar af olika slag betydligt

ökats, hade jemväl den allt lifligare samfärdseln såväl med utlandet som

emellan olika trakter inom landet jemte deraf underlättadt utbyte afsevärdt

ökat faran för spridandet af smittosam ma husdjurssjukdomar.

Denna fara hade heller icke lemnats obeaktad, utan hade efter hand

omfattande administrativa lagstiftningsåtgärder vidtagits i syfte att söka

förekomma och hämma dylika sjukdomar. Icke nog att dervid föreskrifter

lemnats om hvad från enskilde djuregares, ortsmyndigheters och

veterinärers sida vore att åtgöra. Med hänsyn till den ofantliga förlust,

som för hela trakter af landet och derigenom jemväl för detta i dess

helhet skulle kunna uppstå, derest icke tillräckligt kraftiga mått och steg

kunde vid utbrott af smittosamma kreaturssjukdomar af vissa elakartade

slag, såsom boskapspest, elakartad lungsjuka, rots eller springorna samt

svinpest och svinsjuka, obehindradt vidtoges, hade det till och med ansetts

nödigt att tillförbinda staten ersättningsskyldighet till djuregare för att

möjliggöra nedslagning och oskadliggörande af smittade eller för smitta

misstänkta djur.

Närmaste tillsynen öfver hvad till förekommande och hämmande af

smittosamma husdjurssjukdomar borde iakttagas tillkomme väl vederbörande

helsovårds- och kommunalnämnd, men hade åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppdragits att hafva öfverinseendet deröfver, att gällande

föreskrifter i detta afseende efterlefdes. Sålunda ankomme på Kongl.

Maj:ts befallningshafvande icke allenast att förklara ställe såväl smittadt

af smittosam kreaturssjukdom som från dylik smitta fritt, utan äfven att

förordna veterinär för tjenstgöring på stället samt att meddela föreskrifter

om hvad som till sjukdomens hämmande‘eller till förekommande af dess

spridning borde iakttagas.

Nödvändigheten deraf, att i händelse af utbrott af smittosam husdjurssjukdom

till vederbörands ortsmyndigheters förfogande funnes en i veterinär

sjukvård sakkunnig person, hade utgjort hufvudanledningen dertill, att

länsveterinärinstitutionen af staten inrättats och vidmakthållits.

I samma mån faran för dylika sjukdomars spridande stegrats och

den ekonomiska risken af ett utbrott af sådan sjukdom blifvit större,

hade jemväl vigten deraf, att i sin vetenskap så förtrogne veterinärer

som möjligt måtte kunna till vederbörandes biträde i förekommande fall

påräknas, ökats.

Vid sådant förhållande och då fortfarande den af staten aflönade

länsveterinären borde vara närmast till hands att tillhandagå Kongl. Maj:fcs

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

befallningshafvande med råd och upplysningar i hithörande ämnen, kunde

departementschefen icke heller finna annat än välbetänkt, om för erhållande

af länsveterinärstjenst uppstäldes högre kompetensvilkor än, såsom

nu vore fallet, desamma, som gälde för legitimerad veterinär i allmänhet
Till

medicinalstyrelsens i detta afseende nu framstälda förslag förordade

departementschefen derför ock i allo bifall.

I likhet med medicinalstyrelsen och efter samråd med chefen för civildepartementet

ansåge sig departemetschefen äfven böra förorda,, att den

befattning med veterinärväsendet, som nu tillkomma förste provinsialläkarne,

öfverflyttades till länsveferinärerne, så att desse, hvar inom sitt

distrikt, kornme att handhafva inseendet öfver såväl distrikts- som enskilde

veterinärers verksamhet.

För tillstyrkandet af en sådan öfverflyttning kunde för öfrigt stöd

hemtas dels af den kraftiga utveckling af veterinärvetenskapen, som

under senare tider åstadkommits, dels ock deraf, att otvifvelaktigt större

intresse och fackkunskap uti alla frågor, som rörde veterinärväsendet,

borde kunna påräknas hos en länsveterinär än hos en provinsialläkare.

Genom den förändrade ställning och det ökade ansvar, som efter

denna öfverflyttning skulle tillkomma länsveterinären med afseende å

veterinärväsendet inom hela hans distrikt, syntes äfven kunna från hans

sida förväntas betydligt kraftigare initiativ och bemödanden till icke blott

husdjurssjukvårdens, utan äfven den under senare tider med fullt skäl allt

mera uppmärksammade husdjurshygienens främjande.

Jemväl i öfrigt funne departementschefen sig kunna biträda medicinalstyrelsens

förslag beträffande länsveterinärernes åligganden.

Derest emellertid de ökade göromål, som sålunda för desse tjensteman

skulle uppkomma, skulle kunna dem skäligen åläggas, samt ökade

fordringar på deras kompetens derjemte uppställas, ansåge departementschefen

oundvikligt, att jemväl deras, äfven med nuvarande tjensteställning

och åligganden, särdeles knappa aflöningsförhållanden förbättrades.

Emot medicinalstyrelsens i detta afseende framstälda förslag, eller att

länsveterinärernes aflöning skulle ökas från 1,500 kronor till 1,800 kronor,

deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

samt att dem derjemte skulle tillerkännas två ålderstillägg till

lönen, hvartdera å 500 kronor, att tillträdas, det ena efter 10 och det

andra efter 15 års tjenstgöring, hade departementschefen icke något att

erinra.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I likhet med statskontoret och på de af denna myndighet anförda

skäl ansåge departementschefen deremot, att några förändrade bestämmelser

i afseende a länsveterinärernes pensionsrätt nu icke borde ifrågakomma

i vidare man, än att dem syntes skäligen böra tillförsäkras ett något förnöjdt

pensionsbelopp. Härvid borde man dock stanna vid ett belopp af

1,800 kronor.

Med det definitiva ordnandet af denna fråga borde deremot anstå,

till dess en allmän omreglering af det civila pensionsväsendet komme till

stånd. Departementschefen ansåge sig likväl icke böra underlåta att nu

framhålla, det han funne de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor i detta

hänseende lämpliga med undantag allenast af åldersgränsen, soin syntes

kunna höjas från 60 till 65 år.

Genom den uppdelning af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar,

som här föreslagits, skulle emellertid, der ej annorlunda särskildt stadgades,

länsveterinärernes pensionsförhållanden förändras i så måtto, att på

komme dem att tillämpas bestämmelserna uti kongl. brefvet den 1 juni

1877, enligt hvilka pensionen skulle utgå med lönens hela belopp.

Då skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernes aflöningsförhållanden

vore att söka mindre uti en redan befintlig missproportion

mellan deras tjenste- och aflöningsförhållanden än uti den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för framtiden

åläggas, samt de högre kompetensvilkor, som för erhållande af dylik

tjenst hädanefter skulle fordras, borde icke ifrågasättas, att länsveterinär

skulle i afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid,

som före de nya löneförmånernas åtnjutande förflutit, från det han till

länsveterinärtjenst utnämndes.

Vid sådant förhållande skulle emellertid genom tillämpning, i fråga

om länsveterinärs pensionsförhållanden, af kongl. brefvet den 1 juni 1877,

samtlige nuvarande länsveterinärer, som komme i åtnjutande af de nya

aflöningsförmånerna, men under de närmaste 10 åren, eller innan de

hunnit tilldelas ålderstillägg, blefve pensionsberättigade, få åtnöjas med en

mindre pension än den dem nu tillförsäkrade.

Å andra sidan skulle åter länsveterinär, som erhållit båda ålderstilläggen,

komma i åtnjutande af en pension å 2,200 kronor eller mera

än medicinalstyrelsen för dem ifrågasatt och departementschefen för närvarande

ansåge sig kunna tillstyrka.

Med afseende å det sålunda anförda ansåge departementschefen sig

böra föreslå, att bland vilkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

intages uttrycklig föreskrift derom, att i afseende å länsveterinärs pensionsrätt

fortfarande skulle gälla de i detta afseende nu tillämpade bestämmelser,

dock att pensionen måtte utgå med ett belopp af 1,800 kronor.

Departementschefen ville i detta sammanhang erinra, att enligt bestämmelserna

uti kongl. kungörelsen den 31 mars 1900 den, som efter

nämnda dag utnämnts eller framdeles komine att utnämnas till länsveterinär,

vore underkastad de förändrade pensionsbestäminelser, som framdeles

kunde varda stadgade. Enahanda vilkor borde nu stadgas jemväl

för länsveterinär, utnämnd före nämnda tidpunkt.

För åtnjutande af de utaf departementschefen sålunda förordade avlöningsförmånerna

ansåge han följande vilkor och förbehåll böra stadgas,

nemligen:

att länsveterinär skulle vara underkastad såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

och jemkning i åligganden, som ock den reglering af

tjenstgöringsområde, som kunde varda föreskrifna;

att nuvarande innehafvare af länsveterinärtjenst, som till sin befattning

utnämnts före den 1 april 1900, skulle vara underkastad de förändrade

pensionsbestäminelser, som kunde varda stadgade;

att med länsveterinärstjenst icke finge förenas annan tjenst å rikets

eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre medicinalstyrelsen

funne densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen

såsom länsveterinär;

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar

finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,

men skulle för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå

till den, som tjensten förrättat;

att den, soin af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, skulle ega

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå

så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest

pröfvades skäligt;

att, der förhöjning i afiöningen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af länsveterinärstjenst ansåges böra medgifvas, tidpunkten

för första förhöjningen bestämdes att inträda tio år efter utnämningen

till länsveterinär, under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar

åt denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på

Bih. till liiksd. Prof. 1901. 1 Sand. 1 A/d. 10 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen

anginge, deraf, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förr

än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjenståldern blifvit uppnådd; samt

att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten

fortfarande skulle lända till efterrättelse de bestämmelser, som

härutinnan förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär, 60in fullgjort

de enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för pensions erhållande,

skulle vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension

å 1,800 kronor.

För beredande åt 82 länsveterinärer af den sålunda förordade löneförbättringen

erfordrades ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det under

förevarande anslagstitel uppförda anslag derför syntes böra höjas.

De föreslagna ålderstilläggen borde deremot på vanligt sätt utgå från

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke haft annat

att erinra än att utskottet ansett, att den inskränkning i den af Kongl.

Maj:t nu föreslana löneförbättringen må kunna göras, att länsveterinärerne

berättigas att uppbära endast ett ålderstillägg att tillträdas efter tio ars

tjenstgöring. Deras aflöning skulle sålunda komma att utgöras af 1,800

kronor, deraf 1.200 såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar

jemte ett ålderstillägg af 500 kronor.

Med iakttagande häraf och vid bifall i öfrigt till hvad Kongl. Maj:t

i förevarande afseende föreslagit, skulle för länsveterinärernes åtnjutande

af förbättrade aflöningsförmåner komma att uppställas följande vilkor och

förbehåll, nemligen:

att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

och jemkning i åligganden som ock den reglering af

tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

att nuvarande innehafvare af länsveterinärstjenst, som till sin befattning

utnämnts före den 1 april 1900, skall vara underkastad de förändrade

pensionsbestäm meker, som kunna varda stadgade;

att med länsveterinärstjenst icke må förenas annan tjenst a rikets

eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre medicinalstyrelsen

finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen såsom

länsveterinär;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,

men skola för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå till

den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att, der förhöjning i aflöningen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af länsveterinärstjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för

förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till länsveterinär,

under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af denna

tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, under iakttagande deraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; dock att för grundläggande af rätt

till ålderstillägg icke må beräknas tjenstgöring före år 1902; samt

att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten

skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som härutinnan

förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär, som fullgjort de

enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för pensions erhållande, må

vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension å 1,800

kronor.

För beredande åt 82 länsveterinärer af den sålunda förordade löneförbättringen

erfordras ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det under

förevarande anslagstitel uppförda anslag derför bör höjas; hvaremot ålderstillägget

bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, utgå från hufvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva,

dels att, under de här ofvan af utskottet angifna

vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i

riket bestämmes att från och med år 1902 utgå med

1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg

å 500 kronor att tilläggas lönen;

dels ock att, för beredande af tillgång till de för

länsveterinärerne föreslagna aflöningar, anslaget till

»länsveterinärer och veterinärstipendiater)) höjes från

50,100 kronor med 9,600 kronor till 59,700 kronor.

Skogsväsendet.

AnmTko°r ^:0) 1 afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t, fö
väsendet.

reslagit, att Riksdagen måtte höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen, nu 4,800 kronor, med 1,400 kronor till 6,200

kronor, än äfven reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,

1,479,992 kronor, med 22,000 kronor till 1,501,992 kronor,

sa att det ordinarie anslaget till skogsväsendet erhölle följande uppställning:
-

bestämdt anslag:

för skogsstaten ..................

» statens skogsläroverk

kronor 640,008: —

*_55,000: kronor 695,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal......................................................... » 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen

.................................... kronor 6,200: —

» kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet...... » 1,501,992:— » 1,508,192:__

summa kronor 2,303,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med..................... kronor 23,400:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

samt att Riksdagen måtte, till beredande af ökade extra lärarekrafter

vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000

kronor.

Enligt hvad i ofvanberörda statsrådsprotokoll erinras, äro för skogsväsendet

å ordinarie stat för innevarande år uppförda

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten.................................... kr. 640,008: —

» statens skogsläroverk.................. » 55,000: — kronor 695,008: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal.................................................................. » 100,000: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen... kr. 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet .................................... » 1,479,992:— » 1,484,792: —

tillsammans kronor 2,279,800: —

I skrifvelse den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet för år

1902 hade domänstyrelsen, hvad först anginge de bestämda anslagen för

skogsstaten och för statens skogsläroverk, icke ifrågasatt någon förändring i

samma anslag.

I särskild skrifvelse samma dag hade emellertid styrelsen beträffande

skog slär overken gjort en framställning, för hvilken departementschefen närmare

redogör.

Till en början hade styrelsen erinrat, hurusom, på derom af styrelsen

gjord framställning, Kongl. Maj:t den 15 december 1899 medgifvit,

att för provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk kurs vid Klotens

kronopark, afsedd att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet,

finge af 1900 års reservationsanslag för kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet användas ett belopp af högst

7,750 kronor, samt att, för möjliggörande af en ökning af elevantalet

vid skogsinstitutet från 10 till 20, nästlidne års Riksdag, efter derom till

Anslagen för

slcogsstaten

och statens

skogsläroverk.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Riksdagen aflåten proposition, för år 1901 beviljat höjning i institutets

anslag till de praktiska öfningarna med 3,000 kronor och till expenser

med 1,500 kronor. Genom beviljandet af dessa medel hade sålunda

blifvit sörjdt för ett större antal elevers förberedande utbildning för skogsinstitutets

högre kurs och för de med de praktiska öfningar, som tillhörde

denna kurs, förenade kostnader. Det återstode nu att tillse, att tillräckliga

lärarekrafter för elevernas undervisning vid skogsinstitutet funnes att

tillgå. Styrelsen hade visserligen ej förbisett denna angelägenhet, då styrelsen

i anledning af bristen på extra skogstjenstemän för skogsförvaltningen

gjorde framställning om Kloten-kursens inrättande, men då afhjelpande

af berörda brist ej tålt uppskof, utan kraft omedelbar åtgärd, och

då full utredning i fråga om lärarekrafternas tillräcklighet ej förelegat,

hade sistnämnda fråga då fått tills vidare anstå. Detta hade ock utan

synnerlig olägenhet kunnat ske, enär det i anledning af Kloten-kursens

inrättande ökade krafvet på institutets lärarekrafter icke inträdde förr än

under höstterminen året efter det berörda kurs blefve inrättad.

Enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelat, hade emellertid nu direktören

och lektorerna vid institutet i en till styrelsen stäld, af styrelsen

till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift lemnat utredning och afgifvit

förslag i fråga om den behöfliga förstärkningen af lärarepersonalen vid

institutet. Under erinran att undervisningen vid institutet, för att blifva

fullt fruktbärande för skogshushållningen, måste lämpas efter landets förhållanden

samt att för detta måls vinnande lärarne måste hafva tid och

tillfälle att i litteraturen följa skogsvetenskapens utveckling äfvensom att

genom resor och egna undersökningar lära känna skogsförhållandena i

landets skilda delar, hade i denna skrifvelse framhållits, att tid och tillfälle

härtill saknades för lärarne, sedan efter den lägre kursens inrättande

vid institutet deras arbete i betydlig grad ökats dels genom särskilda föreläsningar

och praktiska öfningar och dels genom ökadt antal tentamina.

Till följd häraf kräfde numera enligt direktörens och lektorernas mening

såväl skogshushållningsvetenskapens särskilda hufvudafdelningar som de

botaniska och zoologiska facken hvar sin målsman vid läroverket.

Beträffande göromålens nuvarande omfattning anfördes i sistberörda

skrifvelse, hurusom direktören för närvarande hade att föreläsa i skogsskötsel

5 timmar i veckan och i skogsteknologi 6 timmar i veckan under

höstterminen, samt under vårterminen i det förra ämnet 9 timmar och i

det senare 2 timmar i veckan; att lektorn i de skogsmatematiska ämnena

hade 11 föreläsningar i veckan i matematik, skogstaxation, skogsindelning,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

forstlig byggnadskonst, geodesi, kartritning och bokföring, hvarjemte honom

ålåge dels att öfvervaka och leda elevernas arbeten vid upprättandet

af skogsindelnings- och afvägningsplaner, kartor med mera 6 timmar i

veckan under höstterminen och 9 timmar i veckan under vårterminen,

dels granska afgående elevers skriftliga arbeten, dels ock att öfva eleverna

i de praktiska delarne af ofvannämnda ämnen, hvilka sistnämnda öfningar

under den senare tiden, då elevantalet vid dessa uppgått till omkring 40,

anordnats på det sätt, att den äldre afdelningen under ledning af bemälde

lektor öfvats i skogsindelning, skogsuppskattning, skogsvärdering, tillväxtberäkningar

med mera, och den yngre afdelningen å annan ort öfvats i

geodesi och skogsuppskattning under ledning af en för detta ändamål antagen

assistent. Lektorn i naturvetenskap åter hade att föreläsa 13 timmar

i veckan i följande ämnen, nemligen: allmän botanik, trädsjukdomar,

geologi, jordmånslära, naturlära, skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och

fåglar samt jagtzoologi, hvarjemte han ledde naturvetenskapligt praktikum

under höst- och vårterminer.

För att bereda erforderlig lättnad i detta arbete, som ej utan öfveransträngning

och eftersättande af vigtiga uppgifter kunde utföras, hade

direktören och lektorerna ansett nödigt, att direktörens undervisningsarbete

minskades på det sätt, att han befriades från undervisning i skogsteknologi,

samt att det med såväl skogsmatematiska som naturvetenskapliga

lektoratet förenade arbetet uppdelades för hvartdera lektoratet på två

särskilde lärare, med skyldighet för den nye läraren i skogsmatematiska

ämnen att öfvertaga undervisningen äfven i skogsteknologi. Härigenom

skulle läroämnena kunna på följande sätt fördelas på fem lärare, nemligen:

1) direktören: skogsskötsel;

2) läraren i matematik: skogsmaternatik, skogsindelning och utförande af

skogsindel n ingsarbete;

3) läraren i skogsteknologi och geodesi: skogsteknologi, geodesi, forstlig

byggnadskonst, kartritning, bokföring och utförande af skogsindel
ningsarbete;
4)

läraren i botanik: allmän botanik, skogsträdens naturhistoria, trädsjuk
domar,

jordmånslära och naturvetenskapligt praktikum;

5) läraren i zoologi: skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar,

jagtzoologi, naturlära och geologi.

Desse lärares undervisningsskyldighet skulle enligt direktörens och

lektorernas förslag ordnas på följande sätt, nemligen:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Tablå öfver de ordinarie lärarnes föreläsningstimmar i veckan.

Timmar

Timmar

Höstterminen.

veckan.

Vårterminen.

veckan

Direktören.

Direktören.

Skogsskötsel (högre kursen) ...............

5

5

D:o (lägre kursen) ...............

2

D:o (lägre kursen) ...............

2

Summa föreläsningstimmar

7

Summa föreläsningstimmar

7

Läraren i matematik.

Läraren i matematik.

Skogsmatematik (högre kursen)............

2

2

Skogsindelning (eko eko) ............

3

Skogsindelning (d:o d:o) ............

3

Matematik (lägre kursen) ..................

3

Skogsindelningsarbete 3.

Skogsindelningsarbete 3.

Skogsmatematik (lägre kursen) ............

1

Skogsindelning (d:o d:o) ............

2

Summa föreläsningstimmar

8

Summa föreläsningstimmar

8

Läraren i skogsteknologi och geodesi.

Läraren i skogsteknologi och geodesi.

Skogsteknologi (högre kursen) ............

3

Skogsteknologi (högre kursen) ..

2

Geodesi (d:o d:o) ............

2

Geodesi (d:o d:o) ...........

i

Geodesi (lägre kursen)........................

2

Forstlig byggnadskonst (högre kursen)...

i

ForstliK byggnadskonst (högre och lägre

Skogsteknologi (lägre kursen) ............

3

kursen)...

1

Bokföring (d:o d:o) 1.

Kartritning, afdiknings-

Skogsindelningsarbete 5.

planer m. m. 5. ,, (d:o d:o).

Summa föreläsningstimmar

8

Summa föreläsningstimmar

7

Läraren i botanik.

Läraren i botanik.

Botanik ..........................................

5

3

Naturvetenskapligt praktikum 4.

Trädsjukdomar .................................

3

Jordmånslära .................................

1

Naturvetenskapligt praktikum 2.

Summa föreläsningstimmar

5

Summa föreläsningstimmar

7

Läraren i zoologi.

Läraren i zoologi.

Skogsinsekter....................................

3

Geologi ......................

2

Skandinaviens fåglar ........................

3

2

Naturlära (lägre kursen).....................

2

Jagtzoologi ....................................

2

Naturvetenskapligt praktikum (lägre

Naturlära (lägre kursen).............:.......

2

kursen) 1.

Naturvetenskapligt praktikum (lägre

kursen) 1.

Summa föreläsningstimmar

8

Summa föreläsningstimmar

8

s. 41 Kontrollera mot PDF

•Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

I afseende å de praktiska öfningarna hade särskilt framhållits, att

elevernas fördelning på två afdelningar, af hvilka den ena förestodes af en

assistent, vore förenad med vissa olägenheter, emedan den ordinarie läraren,

ehuru han sedermera skulle anställa afgångspröfning med eleverna,

i ett af sina hufvudämnen icke finge tillfälle öfvervaka deras praktiska

utbildning och bedöma deras duglighet eller mogenhet? i samma ämne.

Dessa olägenheter komme att högst väsentligt ökas, när genom ytterligare

10 elevers årliga antagande i den högre kursen elevantalet komme att

under de praktiska öfningarna uppgå till 50 å 60.

Under anförande att, då de ordinarie lärarne äfven med den föreslagna

ökningen i lärarekrafter komme att blifva så tagna i anspråk för undervisning

och öfningar, att de icke kunde — och ej heller borde — åtaga

6ig annat inkomstbringande arbete, det vore af behofvet påkalladt, att deras

aflöning och ställning förbättrades, hade direktören och lektorerna vid

institutet slutligen hemstält om vidtagande af åtgärder ej allenast för

uppförande af två nya lärarebefattningar på institutets ordinarie stat,

utan ock för förbättrande af direktörens och lektorernas egen aflöning och

ställning i öfrigt.

Beträffande skogsinstitutets nuvarande organisation erinrade departementschefen,

att tre ordinarie lärare vore vid institutet anstälde, nemligen

direktören, som, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade

särskilda åligganden och bestyr, undervisade i skogsskötsel och skogsteknologi,

samt två lektorer, af hvilka den ene, som skulle vara forstligt

bildad, undervisade i skogsinatematik, skogsindelning, geodesi och byggnadslära

med tillämpning på skogshushållning samt kartritning, hvarjemte

han handhade förvaltningen af de skogar, som stäldes under institutets

skötsel. Den andre lektorn undervisade i de naturvetenskapliga ämnena.

Dessutom ålåge det lärarne, hvar och en i sina ämnen, att leda elevernas

praktiska öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna vid institutet.

De ordinarie lärarnes aflöning utginge enligt den af 1892 års Riksdag

för institutet godkända stat på följande sätt:

Bih. till Biksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 j Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

"

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

u, ;?it:,: . *

Direktören ...................

• 1'':

3.000

2.000

• • , r ■

1,500

1,500

4.500

3.500

Fri bostad och vedbrand. Efter 5 år

kan lönen höjas med 600 kronor.

•i : : ! . : .-!• M !

Efter 5 år kali lönen höjas med 500

kronor och efter 10 år med ytter- ligare 500 kronor.

.»2 • -''.S ! * ,• x l ) i .

Lektorn L matematik och

skogshushållning .........

,

Lektorn i naturvetenskap...

2,000

1,500

3,500

Efter 5 år kan lönen höjas med 500

kronor och efter 10 år med ytter- ligare 500 kronor.

För resor i och för elevernas praktiska öfningar åtnjöte lärarne ersättning

enligt resereglementet.

förutom de till de ordinarie lärarne utgående aflöningar, funnes uti

nämnda stat uppfördt ett belopp af 3,700 kronor till extra lärare; och

funnes vid institutet anstälde fyra extra lärare med under visningsskyldighet,

en i författningskunskap, en i kemi och fysik, en i nationalekonomi

samt en i agronomi.

I sin nu ifrågavarande skrifvelse af den 7 november 1900 erinrade

domänstyrelsen, att efter denna organisations genomförande, ehuru endast

en kortare tidsperiod sedan dess gått till ända, allt större kraf stälts på

undervisningen, dels genom den vid institutet år 1894 för utbildande af

privata skogsförvaltare inrättade lägre kursen och'' dennas efter hand ökade

elevantal, dels genom nu förestående, betydliga ökning af antalet elever

i den högre kursen.

Att i följd af detta väsentligt ökade undervisningsarbete lärarekrafterna

i fråga om såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen

vid institutet måste förstärkas, syntes domänstyrelsen uppenbart, och fyllandet

af detta behof vore dess mer angeläget, som, enligt hvad institutets

lärare sjelfve framhållit, undervisningen eljest kunde befaras äfven i

qvalitativt hänseende blifva mindre tillfredsställande. Påtagligt vore ock,

att lärarnes öfverhopande med olikartadt undervisningsarbete måste verka

hederligt för den skogsinstitutet såsom en läroanstalt för den högre skogsundervisningen

inom landet tillkommande uppgiften att lemna bidrag till

utredningen af de många, för landets skogshushållning vigtiga frågor, som

folie inom området för de vetenskaper, hvari institutet hade att undervisa.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

Med hänsyn till det anförda ansåge domänstyrelsen, att de föreslagna

två nya lektorsbefattningarna vore för institutet nödvändiga. Enligt styrelsens

mening borde dock dessa befattningar till en början uppföras endast

på extra stat, då någon tids erfarenhet, huru den nu föreslagna anordningen

af undervisningen vid institutet komme att verka, syntes böra

afvaktas, innan samma befattningar tillsattes såsom ordinarie. Då det

emellertid vore nödvändigt, att de extra lektorerna erhölle sådan aflöning,

att de icke nödgades för sitt uppehälle söka sig bisysslor, utan kunde egna''

hela sin tid åt tjensten, hade styrelsen föreslagit, att deras aflöning måtte

blifva lika med den för de ordinarie lektorerna nu bestämda.

Beträffande den af direktören och lektorerna vid institutet gjorda

framställning angående förbättring af deras lönevilkor och ställning i öfrigt,

hade styrelsen anfört, att den för lärarepersonalen vid institutet från

och med år 1893 faststälda lönestaten visserligen i betraktande af den

prisstegring å lefnadsförnödenheter, hyror med mera, som under .senaste

tiden inträdt, förefölle styrelsen alltför låg, i synnerhet hvad lektorernas

aflöning beträffade, men att, då ifrågavarande lönestat så nyligen blifvit

reglerad och nu ifrågasatt revision af tidigare reglerade lönestater syntes

böra afvaktas, innan förslag till förhöjning af lärarnes löner vid skogsinstitutet

framlades, styrelsen ansåge direktörens och lektorernas framställning

i denna del icke för det närvarande böra föranleda någon åtgärd.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,

att till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet måtte på extra

stat för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000 kronor. Derjemte och då

de extra lektorerna skulle komma att tagas i anspråk äfven under 1901

års hösttermin och under samma termins praktiska öfningar, hade styrelsen

hemstält, att för deras anställande under senare hälften af innevarande

år måtte få från reservationsanslaget för kronoskogarnes. förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utbetalas ett belopp af 3,500

kronor*

I detta sammanhang hade domänstyrelsen påpekat behofvet af eu

reglering af undervisningen vid de skogsskolor, som hade till uppgift

att utbilda kronojägare och skogvaktare. Dessa skogsskolor, till antalet

fem, vore förlagda vid Kolleberga i Skåne, Hunneberg i Vestergötland,

Bjurfors i Vestmanland, Grönsinka i Gestrikland och Bispgården i Jemtland.

Eldigt för dem gällande stadgar af den 13 april 1886, sådana

dessa lydde enligt kongl. kungörelsen af den 30 december 1893, började

lärokursen den 1 september hvarje år samt fortginge med högst två

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

veckors uppehåll vid jultiden till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutades.

Domänstyrelsen hade nu framhållit, hurusom med de kraf, hvilka

numera stäldes på kronojägare och skogvaktare, en utsträckning af nämnda

undervisningstid vore val behöflig. Särskild! erfordrades för den praktiska

undervisningen i skogen längre tid än som nu kunde deråt egnas. Under

nu rådande förhållanden hade lärlingarne under kursen icke kommit i

tillfälle hvarken att vinna kännedom om de af dem utlörda skogsodlingarnas

utveckling under första året eller att undervisas i plantskolornas

skötsel under sommartiden. Det vore derför af fördel, ej allenast att undervisningstiden

i möjligaste mån utsträcktes, utan älven att den fortginge

under årets hela vegetationstid. Kursen borde derför enligt styrelsens mening

börja den 1 november hvarje år och fortgå till den 15 oktober påföljande''

år. Härigenom vunnes jemväl den fördel, att kursens början och

slut någorlunda sammanfölle med laga flyttningstid för tjenstfolk.

Med den nu föreslagna utsträckningen af skolornas undervisningstid

följde, att tiden för anmälan om inträde vid skolorna, hvilken tid nu vore

bestämd till den 15 juni, borde framflyttas till deri 15 september.

Af förenämnda skogsskolor förestodes den vid Hunneberg af jägmästaren

i Hunnebergs revir, hvilken i egenskap af skolföreståndare uppbure

särskild lön af 1,000 kronor. Vid de öfriga af dessa skolor vore föreståndarebefattningen

icke förenad med jägmästaretjenst i de revir, der skolorna

voro förlagda, utan förestodes dessa skolor af särskild! anstälde skogstjenffeinän,

hvilka jemte den ordinarie skolföreståndarelönen, 1,000 kronor,

från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet uppbure hvar och en ett tilläggsarfvode af

ytterligare 1,000 kronor, hvarjemte de åtnjöte förmånen af fri bostad.

Enligt hvad domänstyrelsen uppgifvit, skulle sistomförmälda skolföreståndare

ingalunda kunna draga sig fram med den nuvarande aflöningen,

derest de ej under tiden mellan den 15 juni och den 1 september, då

deras arbete icke toges i anspråk för skolan, vore i tillfälle att genom

skogsförrättningar eller annat arbete skaffa sig för uppehället nödig fyllnad

i den otillräckliga aflöningen. Ett nödvändigt vilkor för genomförandet

af förslaget om en tidsenlig utsträckning af skolornas undervisningstid

vore derför, att föreståndarnes aflöning blefve förbättrad. Domänstyrelsen

hade härvid tillika fäst uppmärksamhet derpå, att desse tjensteman

hade under sin förvaltning i närheten af skolorna belägna kronoparker

eller andra allmänna skogar, i de flesta fall af betydlig utsträck
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sfatsutskottets^Vtlåtande N:o 10.

ning, utan att derför åtnjuta särskild ersättning. Sålunda förvaltade föreståndaren

för Bispgårdens skogsskola 7,685,20 hektar kronopark och boställsskog,

föreståndaren vid Grönsinka skogsskola 6,088,50 hektar kronopark

och boställsskog, föreståndaren för Bjurfors skogsskola 6,236,87 hektar

kronopark och föreståndaren för Kollebc-rga skogsskola 402,26 hektar

kronopark. Med afseende å nu anförda förhållanden ansåge styrelsen, att

det nu med 1,000 kronor utgående tilläggsarfvodet till skogsskoleföreståndare,

hvilken ej tillika innehade jägmästaretjenst, borde höjas till 2,000

kronor, så att desse skolföreståndare komme att åtnjuta 3,000 kronor.

Hvad anginge föreståndaren vid Hunnebergs skogsskola, ansåge styrelsen

att, ehuru kursen jemväl vid denna skola skulle utsträckas till den

föreslagna tiden, någon ökning af lönen för denna befattning icke borde

ifrågasättas vid det förhållandet, att föreståndaren uppbure jägmästareaflöning,

men styrelsen ansåge det blifva nödvändigt att, då skolföreståndarens

tid blefve mer upptagen, anställa en aflönad assistent såsom biträde

vid revirets skötsel.

Vidare hade styrelsen erinrat, att de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne

för det närvarande hade en aflöning af allenast 800 kronor. Att

denna t^öning varit knapp för uppehället, helst der skogsråtta ren, såsom

i allmänhet vore fallet, hade familj att försörja, vore enligt styrelsens

åsigt uppenbart. I ännu högre grad blefve detta fallet under förutsättning

af lärokursens utsträckning, då skogsrättaren nästan under hela året

finge en daglig tjenstgöring vid de praktiska öfningarna. Vid jemförelse

med den aflöning, som från 1901 bestcdes kronojägarne, och i betraktande

deraf, att skogsrättarne redan nu i vissa fall emot någon extra godtgörelse

utöfvat bevakaretjenst å visst område af kronopark i skolans närhet

och hädanefter vid samtliga skolor borde utan särskild ersättning hafva

till åliggande sådan tjenstgöring, som ju stode väl tillsammans med skolans

praktiska öfningar, ansåge styrelsen, att skogsrättarnes aflöning borde

höjas till 1,200 kronor, samt att för detta ändamål till en hvar af dem

borde från förenämnda reservationsanslag utgå ett tillaggsarfvode af 400

kronor.

På grund af det anförda hade styrelsen hemstält, dels att §§18 och

23 i förberörda stadgar för de allmänna skogsläroverken, sådana dessa §§

lydde i kungörelsen den 30 december 1893, måtte på det sätt ändras, att

lärokursen vid de skogsskolor, hvarom här vore fråga, skulle taga sin

början den 1 november hvarje år samt fortgå med högst två veckors

uppehåll vid jultiden till den 15 oktober påföljande år, då kursen skulle

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afslutas, samt att ansökning om inträde vid dessa skogsskolor skulle före

den 15 september ingifvas till skolans föreståndare, dels att det tilläggsarfvode

af 1,000 kronor, som nu utginge från reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

till dem af dessa skolors föreståndare, hvilka icke tillika innehade jägmästarebefattning,

måtte höjas till 2,000 kronor, dels ock att till en hvar af

skogsrättarne vid samtliga dessa skogsskolor måtte från samma reservationsanslag

få utbetalas ett tilläggsarfvode af 400 kronor.

Departementschefen har i likhet med domänstyrelsen förklarat sig

finna det vara nödvändigt att, sedan, i följd af bristen på erforderligt antal

extra skogstjenstemän till biträde vid vården och förvaltningen af kronans

skogar, det funnits nödigt att bereda tillfälle till inträde vid skogsinstitutet

för ett ökadt. antal elever, man äfven tillsåge, att desse elever

derstädes erhölle en fullständig och nöjaktig utbildning för sitt blifvande

kall. Det. läge i sakens natur, att en ökning af elevantalet, i synnerhet

då denna ökning blefve så betydlig som här vore fallet, måste kräfva en

förstärkning af de förutvarande lärarekrafterna, derest ej undervisningen

skulle i ett eller annat afseende eftersättas och utbildningen af de blifvande

skogstjenstemän nen blifva mindre tillfredsställande. I allt fall måste

det vara menligt för undervisningen, om lärarne öfver höfvan betungades

med undervisningsarbetet. Af hvad direktören och lärarne vid institutet

härutinnan anfört framginge otvetydigt, att en ganska väsentlig ökning af

lärarekrafterna vid institutet vore från och med nästa läroårs böljan af

behofvet oafvisligen påkallad. Derest den framställning om anordnande

af ett furstligt försöksväsende, som departementschefen jemväl nu komme

att göra, vunne bifall, skulle genom en tillräcklig ökning i antalet lärare

vid institutet äfven beredas möjlighet att åt visse af lärarne anförtro ledningen

af de blifvande försöksåtgärderna och undersökningarna, hvilket

vore en väsentlig förutsättning för ett ändamålsenligt och ej allt för kostsamt

ordnande af nämnda försöksväsende.

Med hänsyn till det fortgående förvärfvandet af skogsmark för statens

räkning och den allt jemt stegrade intensiteten i kronoskogarnes skötsel

såväl som i den enskilda skogshushållningen, komme helt visst behofvet

af ett större antal extra skogstjenstemän att allt framgent fortfara. Behofvet

af ökade lärarekrafter vid skogsinstitutet komme vid sådant förhållande

säkerligen äfven att blifva stadigvarande. Mot den af domänstyrelsen

föreslagna anordningen af undervisningen vid institutet och tillökningen

af det nuvarande lärareantalet hade departementschefen visserli
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

gen icke något att erinra. Men då enligt styrelsens egen åsigt de föreslagna

nya lärarebefattningarna tills vidare icke skulle uppföras på ordinarie

stat, utan man borde afvakta någon tids erfarenhet, huru den nya

anordningen komme att verka, innan samma befattningar tillsattes såsom

ordinarie, syntes det vara lämpligast att hos Riksdagen begära det för

den erforderliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet nödiga beloppet,

7,000 kronor, hvilket belopp i hvarje fall syntes vara för, ändamålet

fullt behöfligt, utan att fastslå beloppets ovilkorliga användande till

arfvoden åt två nye extra lektorer, och att således det finge bero på

Kongl. Maj:ts bepröfvande, huru samma belopp skulle för det afsedda

ändamålet bäst komma till användning. Under förutsättning af bifall

härtill ansåge departementschefen hinder för Kongl. Maj:t icke möta

att af innevarande års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, som, enligt hvad domänstyrelsen

upplyst, dertill lemnade tillgång, använda ett belopp af 3,500

kronor lör förberedande af erforderlig förstärkning af lärarekrafterna vid

skogsinstitutet under höstterminen innevarande år.

I öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält och på de af

denna styrelse angifna grunder ansåge departementschefen, att den af direktören

och lektorerna vid skogsinstitutet gjorda framställning om förbättrade

lönevilkor och ställning i öfrigt icke borde till någon Kongl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad härefter anginge den föreslagna utsträckningen af undervisningstiden

vid de statens skogsskolor, som hade till uppgift att utbilda kronojägare

och skogvaktare, syntes fördelarne af eu sådan utsträckning vara

obestridliga. Såsom en förutsättning härför kräfdes dock, att de nuvarande,

redan i och för sig knappa arfvodena för såväl de föreståndare

vid dessa skolor, hvilka ej med föreståndarebefattningen förenade jägmästaretjenst,

som äfven de vid skolorna anstälde skogsrättarne höjdes, ej mindre

på grund af den ökade tjenstgöringsskyldigheten än äfven med afseende

å upphörandet af möjligheten till enskildt förvärf för ifrågavarande

tjensteman. De af domänstyrelsen i sådant afseende för dem föreslagna

tilläggsarfvoden, hvilka borde utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, ansåge

departementschefen skäliga och billiga, hvarför han till alla delar förordade

hvad domänstyrelsen härutinnan föreslagit.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Anslaget till

ålderstillägg.

Anslaget till

enskilda

skogs - undervisningen.

48 Statsutskottets^Utlåtande N:o 10.

I förslagsanslaget till ålderstillägg åt sJcogsstaten och slög sinstitutets Iwrarepersonal

hade domänstyrelsen icke föreslagit någon ändring.

f ''^Hvad reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen anginge,

hade domänstyrelsen af samma skal, som af styrelsen anförts för en

utsträckning af undervisningstiden vid statens skogsskolor, ansett, att

jemväl vid den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid

Skogshåll i Södermanland en förlängning i kursen vore af behofvet

påkallad. Vid denna skola, hvars lokal bestodes af länets hushållningssällskap,

men som i öfrigt uppehölles medelst det anslagsbelopp, 3,800

kronor, som till skolan utginge från skogsväsendets reservationsanslag till

enskilda skogsundervisningen, bedrefves undervisningen i enlighet med

stadgarne för de allmänna skogsläroverken. Det kunde, yttrade styrelsen,

under sådant förhållande, i synnerhet som skolans lokal ej

vore fullt lämplig, ifrågasättas, huruvida icke skolan borde af staten

helt och hållet omhändertagas och flyttas till någon af under senare

tid i mellersta delen af landet inköpta kronoparker, der lämpliga

åbyggnader för ändamålet funnes att tillgå, och håle styrelsen förbehållit

sig att framdeles få inkomma med förslag härutinnan. Vare sig skolan

bibehölles vid Skogshåll eller förflyttades till kronopark, ansåge emellertid

styrelsen det för skolans tidsenliga utveckling vara nödvändigt, att, på

sätt för öfriga skogsskolor af styrelsen föreslagits, äfven vid denna skola

kursen utsträcktes och att för genomförandet häraf skolföreståndarens och

skogsrättarens aflöning, som nu utgjorde för den förre 1,500 kronor och

för den senare 500 kronor jemte någon extra inkomst från hushållningssällskapets

plantskola, höjdes med samma belopp som för föreståndaren

för och skogsrättaren vid öfriga skogsskolor, eller med respektive 1,000

kronor och 400 kronor. Styrelsen hade i enlighet härmed hemstält, att

det till Skogshålls skogsskola nu utgående understödsbeloppet från skogsväsendets

reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen måtte ökas

med 1,400 kronor till 5,200 kronor.

Under hänvisning till hvad förut anförts till stöd för utsträckning

af undervisningstiden vid statens skogsskolor och om höjning i arfvodena

åt föreståndarne för vissa af dessa skolor äfvensom åt de vid skolorna

anstälde skogsrättarne, tillstyrkte departementschefen bifall till domänstyrelsens

förevarande framställning; och borde i följd häraf ifrågavarande

reservationsanslag sålunda höjas från 4,800 kronor till 6,200 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

Vidkommande slutligen reservationsanslaget till

° 7 ° 7 iii . i kronoskogar
valtning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen, nes förmed

erinran att Riksdagen år 1900 beviljat en ökning i detta anslag vältning och

från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor, skogsväsendet

föreslagit en ytterligare tillökning i anslaget för år 1 902. t allmanhet
Innan

departementschefen öfvergick till domänstyrelsens framställning

härutinnan, ville han redogöra för ett af styrelsen i särskild skrifvelse

jemväl af den 7 november 1900 framstäldt förslag, för hvars genomförande

medel från förevarande anslag skulle tagas i anspråk.

Redan i sina skrifvelser af den 17 september 1895 och den 29 september

1896 angående anslagsbehofven för åren 1897 och 1898 hade

domän styrelsen framhållit, hurusom fortgående undersökningar om skogsträdens

tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt samt i samband härmed

stående frågor vore af största betydelse för landets skogshushållning och

att, ehuru undersökningar i sådant syfte redan pågått, det likväl för en

tillfredsställande lösning af spörsmålet, huru afkastningen af våra under

vidt skilda förhållanden förekommande skogar skulle kunna uppdrifvas

till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande, påkallades, ej

allenast att dessa undersökningar fortsattes, utan äfven att desamma och

i samband med dem stående försöksåtgärder anordnades systematiskt och

för en längre tidsföljd samt i större omfattning; hvarjemte styrelsen tillika

meddelat, att i de flesta europeiska länder, der skogarne intoge någon

afsevärd utsträckning, forstliga försöksanstalter med betydliga kostnader

inrättats, samt att äfven i vårt till hufvudsaklig del af skogsmark bestående

land, sedan numera genom stegradt behof af skogsprodukter för industri

och export möjligheten af intensivare skogshushållning inträdt, ett

ordnadt försöksväsende vore af beholvet påkalladt.

Styrelsen hade derjemte angifvit, att ett sådant försöksväsendes hufvudsakliga

uppgift vore, utom en utredning ur forstlig-naturvetenskaplig

synpunkt om landets särskilda skogstyper, deras jordinånsförhållanden och

utveckling, att genom noggranna och under en längre tidsföljd fortgående

undersökningar gifva säkra och objektiva utslag angående verkan åt olika

sätt för skogens skötsel, hvad anginge såväl föryngring genom sjelfsådd

eller kultur som dess behandling under växttiden och dess utverkning,

och att i sådant syfte borde i landets skilda delar utväljas, utstakas och

beskrifvas vissa trakter, så kallade försöksytor, afsedda för olika behandlingssätt,

hvilkas verkan inom den likartade skogen genom sedermera

periodiskt återkommande undersökningar borde utrönas.

Bill. till Riksd. Fröt. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vidare anförde styrelsen, att det vore af vigt, att försöksväsendet

ju förr dess hellre komine till stånd, och att försöksytor anlades i tillräckligt

antal inom olika orter; och ansåge styrelsen, med hänsyn dertill

att försöksväsendets syfte vore att stödja ej blott statens utan äfven

enskildes skogshushållning, det kunna antagas, att större skogsegare'' eller

bolag jemväl komme att erbjuda tillfällen att å deras skogar förlägga

försöksytor. För åstadkommande af fullt säkra resultat erfordrades emellertid,

att arbetet med försöksytornas utväljande, utstakning, skogsuppskattning

och beskrifning samt den derå förekommande behandlingen och inregistreringen

utfördes efter en enhetlig plan af dertill väl qvalificerade

personer.

Kostnaden för anordnandet af försöksväsendet hade styrelsen då beräknat

till 20,000 kronor.

Dessa domänstyrelsens framställningar hade blifvit inför Kongl. Maj:t

anmälda, den förra den 13 januari 1896 och den senare den 14 januari

1897, och hade dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollen

öfver finansärenden för nämnda dagar i detta ämne hufvudsakligen

anfört: vid det förra tillfället, att departementschefen vore villig

medgifva, att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att

fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än äfven för

de enskildes skogshushållning, men att, då af. domänstyrelsens då aflåtna

skrifvelse framginge, att utväg icke saknats att åvägabringa ganska omfattande

och värderika utredningar af skogsvetenskapliga frågor af större

betydelse för skogshushållningen, om ock dessa utredningar dittills icke

kunnat erhålla den med det föreslagna försöksväsendet afsedda kontinuitet,

departementschefen ansåge sig icke böra för det dåvarande tillstyrka

af domänstyrelsen för ifrågavarande ändamål föreslagen förhöjning i reservationsanslaget

för skogsväsendet, samt vid det senare tillfället att departementschefen

fortfarande förmenade, att med det definitiva anordnandet

af detta försöksväsende lämpligen kunde ännu någon tid anstå, då

tillfälle komme att gifvas att underkasta frågan om det ändamålsenligaste

sättet för försöksväsendets organisation en mera allsidig granskning.

I öfverensstämmelse med bemälde departementschefs vid sistnämnda

föredragningstillfälle gjorda hemställan, hade Kongl. Maj:t ock öfverlemnat

handlingarna i ärendet till den af Kongl. Maj:t år 1896 tillsatta skogskomitén

för yttrandes afgifvande.

Komitén hade den 9 september 1899 afgifvit yttrande i ärendet och

dervid anfört, att behofvet af ett ordnadt försöksväsende gjorde sig fram
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

för allt gällande inom skogshushållningen på grund af dess olikhet med

andra hushållsgrenar. Inom skogshandteringen vore nemligen i regel tidrymden

mellan sådd och skörd så lång, att såningsmannen endast i undantagsfall

finge se slutresultatet af sitt arbete. Redan af denna grund

läte det icke tänka sig att öfverlemna försöken till det enskilda intresset

och företagsamheten, men det fordrades derjemte för att fullgiltiga, inför

den vetenskapliga granskningen bestående resultat skulle uppnås ett under

längre tid efter fastslagna grunder fortsatt försöksväsende, som lemnade

full trygghet, att den enskildes subjektiva omdöme och sympati för

den ena eller andra hushållsmetoden fullständigt underordnades objektivt

fastställa grunder för försöken. I utlandet hade också länge dylika förstuga

försöksstationer funnits och mägtigt bidragit till den höga ståndpunkt

skogsvetenskapen exempelvis i Tyskland intoge.

Väl vore de rön, som der gjorts, ej alldeles okända för svenska

skogsmän,^ men i de flesta fall, isynnerhet der ej rent vetenskapliga spörsmål

förelåge, blefve det vanskligt att tillämpa de i utlandet vunna resultaten,

enär förhållandena ofta nog så väsentligt skilde sig särskildt med

hänseende till olikheter i klimat, jordmån, höjdläge med mera. Hufvudgrunderna

för en rationel skogshushållning kunde ju sägas gälla för alla

länder, och det läge således i och för sig ingen risk deri, att vi hemtat

dessa från utlandet, men annorlunda stälde sig förhållandet, då man komme

till frågor och spörsmål, som rörde detaljerna inom hushållningen. I samma

mån vi närmade oss det eftersträfvade målet, en intensiv skogsskötsel, i

samma mån skulle också allt kraftigare göra sig gällande behofvet af ett

ordnadt försöksväsende inom vårt eget land. Att ingå i granskning af

frågan huru en sådan försöksanstalt borde ordnas tilltrodde sig kormtén

icke, utan hade komitén endast velat gifva sitt stöd och erkännande åt

domänstyrelsens framställning om inrättande af ett ordnadt försöksväsende,

såsom af behofvet påkalladt och af betydelse icke minst för den enskilda''

skogsvårdens höjande. Ärendet hade derefter den 17 november 1899

ånyo föredragits inför Kongl. Maj:t, som besluta, att komiténs yttrande

skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom.

Under åberopande af hvad i denna fråga sålunda förut förekommit,

hade nu domänstyrelsen gjort förnyad framställning i denna angelägenhet,''

och dervid till en början lemnat en kort öfversigt öfver utlandets förstuga

^ försöksväsende och dess tillkomst. I de länder, der ordnad skogshushållning

redan tidigt införts, hade, enligt hvad styrelsen omförmälde,

de forstliga undersökningarna ganska tidigt tagit sin början, men då un
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dersökningarna utförts af enskilde forskare, hvilka endast under begränsad

tidrymd vore i tillfälle fullfölja sina rön, hade resultaten icke fått nödig

allmängiltighet. Man började derför snart i medlet af 1800-talet mera

allmänt inse, att för en fortgående utveckling af skogshushållningen inom

landet behöfdes stödet af exakta rön på experimentet väg. Då emellertid

den vunna erfarenheten gåfve vid handen, att sådana icke kunde vinnas

endast genom enskildes forskningsarbete, och man enades derom, att för

ändamålets ernående behöfdes en särskild institution, vid hvilken såväl ett

enhetligt system som en längre tids kontinuitet vid försöken betryggades,

inrättades under loppet af 1870- och 1880-talen i de flesta tyska stater

särskilda forstliga försöksanstalter, hvilkas organisation och vidare utveckling

kraftigt främjades af den sammanslutning mellan dessa anstalter, som

genom »Yerein deutscher forstlicher Versuchanstaltem» kommit till stånd.

År 1892 hade derjemte bildats en internationel förening i samma syfte.

Styrelsen hade härefter lemnat en redogörelse för det forstliga försöksväsendets

ståndpunkt och utveckling i åtskilliga främmande länder,

till hvilken i statsrådsprotokollet intagna redogörelse utskottet tillåter

sig att hänvisa.

Hvad behofvet af ett forstligt försöksväsende i vårt eget land beträffade

— fortsatte domänstyrelsen vidare i sin förenämnda skrifvelse

_ hade visserligen här gjorts en del undersökningar och försök, hvilka

afsett dels skogsförhållanden i södra och mellersta landet, dels ock de

norrländska skogarne, men ehuru härigenom i några afseenden vunnits

värdefulla bidrag till utredning af vissa spörsmål, återstode likväl många

andra, såsom angående olika slags gallringar, ljushuggningar och deras

inverkan på skogens tillväxt och beskaffenhet, om lämpligaste sättet för

skogens föryngring m. m. Hithörande frågors utredning vore för vår

skogshushållning af stor betydelse, och för deras lösning kunde icke undvaras

utslaget af ett systematiskt genomfördt försöksväsende, hvars inrättande

derför ej utan att verka hämmande på skogshushållningen inom

landet kunde längre undanskjutas.

Vid ett försöksväsendes ordnande kunde i väsentlig mån tillgodogöras

den erfarenhet, som i utlandet vunnits rörande arbetssätt och undersökningsmetoder,

ehuruväl i anseende till vårt lands nordligare läge

och deraf föranledda olikheter i klimat- och jordmånsförhållanden en del

andra uppgifter och arbetsfält förelåge. Å andra sidan hade vissa arbeten,

som läge inom försöksväsendets område, hos oss redan undangjorts.

Skog3meteorologiska undersökningar påbörjades nemligen redan år 1876

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 10.

53

och hade under en följd af år pågått. Resultaten hade af filosofie doktor

H. E. Hamberg bearbetats och i sammanhang med styrelsens årsberättelser

åren 1884, 1887 och 1895 offentliggjorts i en serie äfhandlingar under

den gemensamma titeln »Om skogarnes inflytande på Sveriges klimat)).

På det zoologiska området syntes ej heller i sammanhang med ett försöksväsendes

inrättande särskilda åtgärder behöfva vidtagas, derest styrelsens

framställning om, bland annat, anställande vid skogsinstitutet af en

ny lärarebefattning i zoologi och närstående naturvetenskapliga läroämnen

blefve bifallen, enär i sådant fall de för skogshushållningen erforderliga

undersökningarna kunde af denne lärare utföras. Försöksväsendet kunde

derför inskränkas till det forstliga och forstbotaniska området; och skulle

dess uppgift sålunda hufvudsakligen blifva att inom landets skilda delar

utvälja profytor eller försöksfält, afsedda för olika behandlingssätt, såsom

olika slags gallringar, blädningar, ljus- och föryngringshuggningar, markberedningar

för sjelfsådd, skogsodlingar m. in., samt att noggrant beskrifva

dessa ytor till läge, jordmån, växtlighet m. in. Vidare måste

träden å dem uppräknas, numreras, mätas och bokföras, hvarefter samtliga

försöksfält och deras olika behandlingssätt måste registreras. Efter

vissa mellantider — 5 å 6 år — skulle noggranna undersökningar verkställas

såväl om tillväxtens gång efter de olika afverkningssätten som

om resultaten af markberednings- och skogsodlingsförsöken. Det härvid

erhållna materialet måste sedan bearbetas och berättelse afgifvas om resultaten.

Vid beskrifningen af försöksfälten påkallades medverkan af en

botanist, som borde hafva till åliggande i öfrigt att verkställa för skogshushållningens

utveckling inom det botaniska området erforderliga undersökningar,

såsom om skogsträdens förhållanden och utveckling inom olika

skogstyper, om trädens frösättning och sjukdomar, om skogsfröets från

olika växtplatser grobarhet och härdighet, om ärftligheten in. m. De

öfriga rent forstliga arbetena borde deremot förestås af en skogsvetenskapligt

utbildad och med utlandets forstliga försöksväsende förtrogen person.

För ledningen af de sistnämnda arbetena vore lektorn i skogsmatematik

och skogsindelning vid skogsinstitutet, och för ledningen af de forstbotaniska

lektorn i botanik vid samma institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten

borde utföras enligt plan, som skulle af styrelsen på förslag af direktören

och lektorerne vid institutet fastställas.

Derest styrelsens förenämnda framställning om förstärkning af skogsinstitutets

lärarekrafter vunne bifall, ansåge styrelsen, att undervisningen

vid institutet kunde så fördelas, att lektorerne i förenämnda ämnen kunde,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jemte sin undervisning, mot åtnjutande af skäligt arfvode, förestå arbetena

vid försöksväsendet. Dock måste i anseende till den förstuga afdelningens

omfattande arbeten vid sidan af denna afdelnings föreståndare

ställas en jägmästare för anordnandet af skogsodlingsförsöken och med

uppgift tillika att efter samråd med föreståndaren i enlighet med faststälda

arbetsplaner anordna öfriga försöksåtgärder i de orter, der skogsodlingsförsöken

förekomme. Till biträden erfordrades två assistenter, den

ene under hela året för så väl arbetena å försöksfälten som registrering

och bearbetning af materialet, den andre under halfva året hufvudsakligen

för utarbetena. Dessutom vore tillfälliga biträden och handtlangning

behöfliga.

Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att

afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af försöksytorna,

kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp, nemligen:

Arfvode till föreståndaren för den förstuga afdelningen 2,000:—

„ för den botaniska undersökningen ..................... 1,000:—

,, till eu jägmästare ................................................... 2,000:—

„ till en assistent ......................................................... 2,500:—

„ till en assistent......................................................... 1,300:—

Till rese- och traktamentsersättning under utarbeten, till

aflöning åt tillfälliga biträden samt till handtlangning

..................................................................... 5,600:—

Expensmedel: för tryckning af blanketter, skrifmateriel,

instrument, hyra af lokal och densammas eldning

och städning samt till inköp af möbler... 1,600:—

Summa kronor 16,000:—

På grund af det anförda hemstälde nu styrelsen, att ett belopp af

16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få användas

till ett forstligt försöksväsende.

Att det för såväl statens som de enskildes hushållning vore af synnerlig

vigt, att försök och undersökningar inom det förstuga området

verkstäldes, derom ansåge departementschefen icke kunna råda mera än

en mening.

Af hvad ofvan anförts syntes jemväl framgå, att anledningen

dertill att de af domänstyrelsen förut gjorda framställningar i syfte att

åstadkomma ett ordnadt forstligt försöksväsende icke ledt till åsyftadt

resultat, ingalunda varit, att betydelsen för landets skogshushållning af

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

55

ett dylikt försöksväsende underskattats, utan fast mera, att man, ehuru

förutseende att statens omhändertagande af denna angelägenhet kunde

blifva af behofvet påkalladt, ansett tidpunkten för ett definitivt anordnande

af detta försöksväsende då ännu icke vara inne.

Vid sådant förhållande och då nu domänstyrelsen förnyat sin framställning

i ämnet och dervid till stöd för sin åsigt om angelägenheten

af ett ordnadt försöksväsendes inrättande jemväl haft att åberopa 1896

års skogskomités i samma rigtning gående uttalande i ämnet, hade departementschefen

ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke rätta

tiden för statens mellankomst i detta hänseende nu borde anses vara kommen;

och hade han dervid kommit till den uppfattning, att så vore förhållandet.

En fullt tidsenlig utveckling af skogshushållningen vore nemligen

numera för vårt land en angelägenhet af den allra största ekonomiska

vigt och innebörd, i hvilket afseende kunde erinras om att värdet af vår

trävaruexport utgjorde mer än halfva värdet af landets hela export och

att de skogsprodukter, som toges i anspråk för jernhandtering och andra

träkonsumerande industrier och näringar inom landet, uppginge till synnerligen

höga värdebelopp. Hvad särskild! kronans skogar anginge, hade

deras afkastning under de senaste årtiondena flerdubblats och komme

tvifvelsutan, enligt hvad erfarenheten från andra länder, der en rationel

skogshushållning tidigare än hos oss vunnit insteg, utvisade, att allt fortfarande

ökas. Kronoskogarnes afkastning utgjorde år 1870 389,000 kronor,

år 1880 1,339,000 kronor, 1890 3,190,000 kronor och år 1900 8,339,000

kronor, allt i runda tal räknadt. I eu tid, då skogsväsendet sålunda år

från år utvecklades, kunde ej nog uppmärksamhet och omsorg egnas skogsvården

inom landet.

I samma mån landets skogar erhölle stegradt kapitalvärde och leinnade

ökade inkomster, framträdde behofvet af åtgärder dels till förekommande

och hämmande af eu öfverafverkning af skogen, som för kommande

generationer skulle kunna blifva ödesdiger, dels ock för försättande af

skogsmarkerna i sådant skick, att den största möjliga uthålliga afkastning

kunde dem afvinnas. I förstnämnda afseende hade staten redan i åtskilliga

hänseenden ingripit. Deremot återstode för visso mycket att göra,

innan skogsmarkerna i vårt land i sin helhet kunde bringas i den kultur

och erhålla den skötsel, som i sistnämnda afseende erfordrades.

I sitt den 9 september 1899 afgifna betänkande hade skogskomitén

efter verkstäld undersökning af skogsförliållandena inom landet förklarat,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att komitén nödgades betrakta det såsom obestridligt, att den nuvarande

förbrukningen af skogsprodukter medförde en betydande öfverafverkning

samt att landets skogar allmänneligen vanvårdades; och meddelade komitén,

att komitén sökt utreda, huruvida, om landets kalmarker försattes i

skogbärande skick samt tillika god skogshushållning, särskildt god föryngring,

allmänt komme att tillämpas, skogsafkastningen skulle kunna

fylla nämnda förbruknings behof. Resultatet af denna utredning hade

blifvit, att äfven under nämnda förutsättning brist skulle förefinnas i

mellersta och södra Norrland samt Dalarne, men att för öfriga delar af

landet skulle kunna uppstå något öfverskott, hvarvid dock komitén särskildt

framhållit, att det sålunda beräknade öfverskottet tillkommit under

den antagna förutsättningen, att icke allenast de i södra delarne af landet

befintliga, af ålder kala marker, i ytvidd uppgående till en half million

hektar, vore skogbärande, utan äfven de mångdubbelt vidsträcktare skoglösa

eller ytterst dåligt beväxta marker, som i öfrigt funnes inom landet,

vore försedda med normalt virkesförråd. Under nu rådande förhållanden

hade man, enligt komiténs åsigt, att räkna med en afsevärd brist, och

först årtionden efter det nämnda områden blifvit försatta i nöjaktigt skick

skulle, ansåge komitén, jemvigt mellan tillväxten och afverkningen kunna

ernås på annat sätt, än genom att förbrukningen betydligt inskränktes

och virket i skogarne bättre tillvaratoges.

Det resultat, hvartill komitén sålunda kommit och som säkerligen

vore fullt rigtigt, talade kraftigt för vidtagande snarast möjligt af alla

åtgärder, som kunde finnas lämpliga för befrämjande af det af departementschefen

framhållna syftemålet, uppdrifvande af af kastningen af våra

skogsmarker till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande.

En sådan åtgärd vore tvifvelsutan inrättandet genom statens försorg af

ett ordnadt forstligt försöksväsende. För landtbruket och dithörande

näringsgrenar hade redan i vissa afseenden försöksåtgärder och särskilda

undersökningar genom statens försorg kommit till stånd. I fråga om

skogshushållningen med dess i vårt land så vexlande och skiljaktiga yttre

betingelser vore helt visst krafvet på statsåtgärder för åstadkommande af

dylika försök och undersökningar i forstligt afsende fullt ut lika befogadt.

Såsom den störste skogsegaren inom landet måste äfven staten hafva ett

särskildt intresse af att ett forstligt försöksväsende komme till stånd. I

utlandet vore, enligt hvad domänstyrelsens i sådant afseende lemnade

öfversigt utvisade, ett dylikt försöksväsende flerstädes sedan en längre tid

tillbaka anordnad! och hade, såsom äfven skogskomitén vitsordat, befunnits

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

vara synnerligt gagneligt. Äfven hos oss hade behofvet af undersökningar

och försöksåtgärder beträffande våra skogsförhållanden blifvit allt mera

känbart och föranledt undersökningar och försök i mindre skala i vissa

delar af landet, dels på enskildt initiativ, dels ock af eu och annan i

statens tjenst anstäld skogstjensteinan. Men då till följd af skogsträdens

långa växttid erfordrades långa tidrymder, åtminstone årtionden, innan

sådana försöksåtgärder, hvarom här vore fråga, kunde lemna något afsevärdt

resultat, kunde det naturligtvis icke förväntas, att individens rön

och iakttagelser erhölle den omfattning och tillförlitlighet, att de blefve

allmängiltiga. Derför erfordrades anordnandet af en institution, hvarigenom

en längre tids kontinuitet vid systematiskt utförda försök i större

omfattning i olika delar af landet kunde ernås och hvarigenom ensamt

fullt objektiva utslag af de vidtagna forstliga experimenten kunde med

säkerhet emotses.

Huru nu en dylik institution skulle anordnas på bästa sätt och med

minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skulle förfelas,

kunde naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kunde man

dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna erfarenheten

rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För vinnande

af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgärdernas utförande

efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena i landets skilda

delar lämpad plan — som i allt fall borde af domänstyrelsen fastställas

— syntes ledningen af försöksväsendet böra anförtros åt derför särskild!

qvalificerade, skogsvetenskapligt utbildade personer. I sådant afseende

läge närmast till hands att för ändamålet taga i anspråk de vid vår enda

högre forstliga undervisningsanstalt, skogsinstitutet, anstälde lärare, så vidt

deras verksamhet i öfrigt skulle sådant medgifva. Under förutsättning af

bifall till den af departementschefen nyss förordade framställningen om

anvisande af medel till beredande af ökade lärarekrafter vid institutet,

skulle sådant kunna låta sig göra utan större svårighet för undervisningens

ostörda fortgång; och skulle det säkerligen vara en fördel för utbildningen

af eleverne vid institutet, att lärarne och, så vidt lämpligen ske

kunde, jemväl eleverne finge omedelbart iakttaga och följa fortgången

af de forstliga försöksåtgärderna och tillgodogöra sig deras resultat.

I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar af

landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten skulle

kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin ort. Då

emellertid det väsentligaste syftet med det forstliga försöksväsendets ordBih.

till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nande vore att erhålla så vidt möjligt objektiva och allmängiltiga resultat

af de anstälda försöksåtgärderna, syntes den antydda anordningen, särskildt

med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet af revirförvaltare,

icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen hade till en början de förstuga

försöksarbetena utförts af revirförvaltarne, men då erfarenheten

gifvit vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid icke kunde

vinnas, hade arbetena öfvertagits af försöksväsendets egen personal, sa att

numera på revirförvaltarne endast ankomme att efter anvisning utföra

kulturarbetena äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda virket.

Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden kunde ännu

mindre låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas ombesörjande, utöfver

hvad nyss nämnts, åt de särskilde revirförvaltarne.

Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid det

tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställning till detsamma,

framginge icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet. Innan

styrelsen erhölle bemyndigande att gå i författning om anordnandet af

detsamma, borde styrelsen ock erhålla befallning att underställa Kongl.

Maj:ts pröfning fullständig plan och detaljerade kostnadsberäkningar derför.

Redan nu ansåge departementschefen sig emellertid böra framhålla,

att enligt hans åsigt åt direktören för skogsinstitutet syntes böra mot ett

mindre arfvode af exempelvis 500 kronor uppdragas förestandareskapet

för försöksanstalten, att ledningen af de särskilda grenarne af anstaltens

verksamhet böra uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid

institutet mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar,

samt att två assistenter med en aflöning af högst 2,500 kronor hvardera

borde anställas.

Äfven om departementschefen sålunda vid granskning, så vidt nu

kunnat ske, af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti

såväl planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna

ifrågasättas, ansåge han likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta

anslagsbeloppet ej vara för högt tilltaget i föidiållande till de utgifter, som

måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och da departementschefen

tillika funne samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt

med det gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf

borde kunna förväntas, tillstyrkte han bifall till styrelsens förevarande

framställning.

Frånsedt kostnaderna för anordnande af ett forstligt försöksväsende

äfvensom för den ökning af arfvodena åt förestandarne vid vissa af statens

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

skogsskolor samt åt de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne, hvarom

domänstyrelsen, enligt hvad departementschefen nyss nämnt, gjort framställning,

ansåge styrelsen, att en ökning i reservationsanslagets belopp

för år 1902 otvifvelaktigt vore behöflig. I sin förstnämnda skrifvelse af

den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet för år 1902 yttrade

styrelsen, att, vid jemförelse med de från skogstjenstemännen inkomna

utgiftsförslagen, det för innevarande år beviljade anslagsbeloppet, 1,479,992

kronor, visserligen syntes blifva för detta år tillräckligt. Men, fortsatte

styrelsen, med hänsyn till den betydliga stegring i utgifter, som föranleddes

dels och hufvudsakligen af en fortgående väsentlig ökning af kronoparkerna,

dels deraf att, i anseende till den betydligt höjda afkastning

statens skogar på senare åren leinnat, det ur ekonomisk synpunkt vore

naturligt och för skogsväsendet^ tidsenliga utveckling nödvändigt, att arbeten,

afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större omfattning och

intensitet, vore det föga antagligt, att ett lika anslag blefve tillräckligt

äfven för år 1902. Att med noggrannhet beräkna det belopp, hvarmed

anslaget i sin helhet borde ökas, läte sig icke verkställas, enär de omständigheter,

som härvid vore bestämmande, åtminstone delvis vore af beskaffenhet

att icke ännu kunna med någon visshet bedömas. Med ledning

af erfarenheten från föregående år om skogsväsendets utveckling ville styrelsen

emellertid hemställa om anslagets höjande för år 1902 till 1,600,000

kronor, hvilket belopp dock, för vinnande af en jemn slutsumma å det

ordinarie anslaget till skogsväsendet i dess helhet, syntes böra bestämmas

till 1,599,992 kronor.

Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrade departementschefen

derom, att Kongl. Maj:t den 30 november nästlidna ar faststält

af styrelsen uppgjordt generalförslag öfver användandet af det för

år 1901 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande, hvad

anginge anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af 1,381,492 kronor.

Då anslagets slutsumma uppginge till 1,479,992 kronor, återstode

sålunda för närvarande deraf ett odisponeradt belopp af 98,500 kronor.

Beträffande detta belopp hade emellertid domänstyrelsen i samma skrifvelse,

hvarmed styrelsen för Kongl. Maj:t framlagt berörda generalförslag,

anmält, att styrelsen hade för afsigt att framdeles underställa Kongl.

Maj:ts pröfning förslag till användande af nämnda återstod; varande dervid

af styrelsen särskilt framhållet, att, sedan de till antalet beslutade

nya bevakningstrakterna hunnit slutligen ordnas, det synnerligast i Norr
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

land korande att visa sig nödvändigt att snarast möjligt inrätta en del

nya bostäder åt kronojägare.

Visserligen kunde med hänsyn härtill icke bestridas, att sannolikheten

talade för, att innevarande års anslag koinme att helt och hållet

eller åtminstone i det närmaste åtgå, så att någon afsevärd besparing

derå icke kunde påräknas såsom bidrag till betäckande af utgifterna för

år 1902. Men då i allt fall en så betydlig ökning i detta anslag som

från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor, eller med 469,100 kronor,

vid nästlidna års riksdag beviljades, ville det synas, som om åtminstone

något års erfarenhet lämpligen borde afvaktas, innan en ytterligare höjning

af samma anslag utöfver den, som vore erforderlig för fyllandeaf de särskilda

behof, för hvilka departementschefen här ofvan redogjort, ifrågasattes.

Med beräkning att åt fyra skogsskoleföreståndare borde utgå ytterligare

ett tilläggsarfvode med 1,000 kronor för dem hvar och åt fem

skogsrättare ett tilläggsarfvode af 400 kronor för dem hvar samt att

för anordnande af forstlig försöksverksamhet borde afses ett belopp af

16,000 kronor, ansåge departementschefen sålunda, att reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

borde höjas med tillhopa 22,000 kronor.

Hvad först beträffar förstärkningen af lärarekrafterna vid skogsinstitutet,

har utskottet funnit eu sådan vara af den inträdda, afsevärda

ökningen i undervisningsarbetet derstädes med nödvändighet påkallad.

Att, på sätt domänstyrelsen ifrågasatt, anvisa arfvoden till två nya extra

lektorer synes utskottet dock icke vara erforderligt, utan föreställer sig

utskottet, att den behöfiiga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet

bör kunna tillfredsställande tillgodoses genom anställande af en extra

lektor och ytterligare en extra lärare med aflöning af 3,500 kronor för

den förra och 1,500 kronor för den senare. I öfverensstämmelse med

den af departementschefen uttalade mening, anser emellertid utskottet, att

dessa båda tjensters inrättande icke bör definitivt bestämmas, utan att

sammanlagda beloppet 5,000 kronor bör ställas till Kongl. Maj:ts förfogande

för att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande till det afsedda ändamålets

befrämjande användas.

Vidkommande härefter Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af 16,000

kronor för anordnande af forstlig försöksverksamhet och höjning med

motsvarande belopp i reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, har utskottet, som fäst

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

sin uppmärksamhet vid att, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles, fullständig

plan och detaljerade kostnadsberäkningar för ifrågavarande anstalt

ännu icke blifvit Kongl. Majt:s pröfning understälda, visserligen icke ansett

sig böra motsätta sig hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit,

men dock velat uttala den mening, att fullständig arfvodesstat för

försöksanstalten bör, innan densamma träder i verksamhet, Riksdagen för

fastställelse föreläggas.

Såsom ofvan nämnts, har Kongl. Maj:t föreslagit en ytterligare höjning

i nämnda anslag med 6,000 kronor för beredande af tilläggsarfvoden

åt skogsskoleföreståndare och skogsrättare. Den hufvudsakliga anledningen

till behofvet af nyssnämnda tilläggsarfvoden är, såsom af statsrådsprotokollet

inhemtas, att lärokursen vid skogsskolorna, hvilken hittills

fortgått från den 1 september hvarje år till den 15 juni det påföljande,

ansetts böra förläggas mellan den 1 november och den 15 oktober samt

sålunda förlängas med två månader. Det af Kongl. Maj:t föreslagna tillläggsarfvodet

å 1,000 kronor för skogsskoleföreståndare, som icke tillika

innehafva jägmästarebefattning, synes emellertid vara större än som af

förenämnda utsträckning i tjenstetiden torde böra betingas, och lämpligen

kunna begränsas till 600 kronor, hvarigenom dessa tjensteman för ifrågavarande

befattning, som i regeln torde vara att anse som en öfvergångstjenst,

skulle komma att åtnjuta jemte fri bostad 2,600 kronor i lön och

arfvoden. Dessa löneförmåner synas utskottet vara för skogsskoleföreståndarne

fullt tillräckliga, helst i betraktande af att deras tjenstgöring

vid skogsskolorna räknas dem till godo för grundläggande af rätt till

ålderstillägg efter deras befordran till annan befattning inom jägeristaten.

Hvad vidare beträffar det föreslagna tilläggsarfvodet å 400 kronor

till skogsrättare, har utskottet funnit äfven detta öfver höfvan högt.

Såsom af domänstyrelsen i ofvan anförda skrifvelse antydts, kunna de

jeinföras med kronojägarne; och om än hos skogsrättarne böra sökas

egenskaper, som göra dem lämpliga att leda praktisk undervisning, synes

å andra sidan deras tjenst mindre ansträngande och slitande än kronojägarnes.

Derest skogsrättarne, som nu hafva en aflöning af 800 kronor

jemte fri bostad, erhölle ett tilläggsarfvode af 200 kronor samt sålunda

komme att uppbära i kontant aflöning 1,000 kronor, blefve de i allt fall

i afseende å löneförmåner försatta i något fördelaktigare ställning än de

mest aflönade kronojägarne; och vid sådant förhållande anser utskottet

berörda tilläggsarfvode icke böra bestämmas till högre belopp än det nu

nämnda, eller 200 kronor.

Då Kongl. Maj:t ansett enahanda utsträckning i undervisningstiden,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som föreslagits i afseende å statens skogsskolor, böra ega rum jemväl vid

den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid Skogshåll,

har Kongl. Maj:t föreslagit, att äfven föreståndaren och skogsrättaren vid

denna skola skulle beredas tilläggsarfvoden till samma belopp som vid

statens skogsskolor. I anslutning härtill och under åberopande af hvad

utskottet här ofvan anfört i fråga om dessa tilläggsarfvoden, får utskottet

förorda, att till skolföreståndaren och skogsrättaren vid Skogshåll må utgå

tilläggsarfvoden med 600 kronor till den förre och 200 kronor till den senare.

På grund häraf kommer reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

att höjas med 800 kronor, eller från 4,800 kronor till 5,600 kronor.

Då, enligt hvad utskottet ifrågasatt, fyra tilläggsarfvoden å 600

kronor skulle utgå till skogsskoleföreståndare och fem arfvoden å 200

kronor till skogsrättare, skulle reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet komma att höjas

med 8,400 kronor och, med inberäkning af ofvan omförmälda anslag å

16,000 kronor till anordnande af forstlig försöksverksamhet, tillsammans

med 19,400 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen, nu 4,800 kronor, med

800 kronor till 5,600 kronor, än äfven reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande

belopp, 1,479,992 kronor, med 19,400 kronor

till 1,499,892 kronor,

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet

skulle erhålla följande uppställning:

''bestämdt anslag:

för skogsstaten kr. 640,008: —

» statensskogs
läroverk.

........... » 55,000: — kr. 695,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal... » 100,000: —

Transport » 795,008: —

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

63

Transport kr. 795,008: —

., reservationsanslag:

till enskilda

skogsundervis
ningen.

.............. kr. 5,600: —

till kronosko''

garnes förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet

............ » 1,499,392: —> » 1,504,992: —

Summa kr. 2,300,000: —

b) till beredande af ältade extra lärarekrafter vid

skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp

af 5,000 kronor.

1• '' ». f''. '' ‘-:''I '' tf t, '' ‘i:- , t> • ? ; t * ■ ’’ t ff) i. • . 1 v'' i 1} ■'' ''

Till belöningar för rofdjurs dödande.

5:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att af det under nionde huf- tff*bela™^ar

vudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande för rofdjurs

Ange, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,

användas ett årligt belopp af högst 7,000 kronor såsom bidrag till

belöningar för dödande af sjelar, under vilkor, att statsbidraget icke finge

utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom

belöningar för inom området dödade sjelar och ej i någon händelse med

mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende erinrat,

hurusom, sedan Riksdagen å extra stat under Riksdagens sjette hufvudtitel

för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 anvisat ett anslag af

5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande

af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp,

än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting,

hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området

dödade sjelar och ej i någon händelse med mer än tre kronor för hvarje

dödad sjel, Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t enligt skrifvelse

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

angående regleringen af utgifterna under riksstat ens sjunde liufvudtitel den

9 maj 1900 medgifvit, att af det under sistnämnda hufvudtitel uppförda,

numera till nionde hufvudtiteln öfverflyttade förslagsanslag till belöningar

för rofdjurs dödande finge, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t

kunde finna godt meddela, användas ett årligt belopp af högst 5,000 kronor

såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, under ofvan angifna

vilkor; och hade Kongl. Maj:t derefter den 1 juni 1900 utfärdat

kungörelse angående vilkoren för erhållande af statsbidrag till belöningar

för dödande af sjelar.

I skrifvelse den 18 oktober 1900 hade landtbruksstyrelsen gjort framställning

om ökning af det för ifrågavarande ändamål afsedda belopp och

till stöd härför anfört följande: Likasom för hvartdera af åren 1899 och

1900 större anspråk på statsbidrag för ifrågavarande ändamål från orterna

framstälts, än som kunnat med de tillgängliga medlen tillgodoses, så vore

detta fallet äfven för innevarande år, i det att, oaktadt vid aflåtandet af

styrelsens skrifvelse ett af de landsting, som erhållit bidrag från 1900 års

anslag, ännu icke inkommit med ansökning om bidrag af 1901 års medel,

anspråken på bidrag af samma medel i inkomna ansökningar uppginge

tillhopa till 7,850 kronor. Af redogörelserna för användningen af de för

år 1899 för nu ifrågavarande ändamål anvisade stats- och andra medel

framginge, att under samma år inom områdena för de hushållningssällskap

eller landsting, som åtnjutit understöd för dödande af sjelar, dylika djur

under sagda år dödats till ett antal af 8,229, samt att för ändamålet utbetalts

en summa af tillhopa 14,517 kronor. Om statsmedel för ändamålet

funnits till erforderligt belopp tillgängliga, hade enligt gällande bestämmelser

för statsanslagets åtnjutande af detta belopp bort utbetalas 7,008 kronor

af statsmedel och allenast 7,509 kronor af hushållningssällskap eller

landsting, under det att nu till följd af statsanslagets otillräcklighet minst

9,517 kronor måst utbetalas af inom de särskilda orterna anslagna medel.

Då anledning funnes att antaga, att intresset för denna angelägen,

het skulle fortfara inom orterna och yttra sig i nya penningeuppoffringar

för ändamålet, derest staten å sin sida dertill beviljade tillräckligt stort

anslag, hade styrelsen ansett en ökning af statsanslaget vara af nu föreliggande

förhållanden betingad, dock med bibehållande af hittills gällande

föreskrifter i afseende å anslagets åtnjutande; och hade styrelsen beträffande

beloppet af denna ökning — med framhållande att, enligt styrelsens åsigt,

densamma icke borde bestämmas allt för låg, enär i sådant fall, sedan

Riksdagen medgifvit, att belöningarna finge utgå af förslagsanslaget till

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65

belöningar för rofdjurs dödande, och dessa belöningar sålunda erhållit en

i riksstaten mera stadigvarande karakter, det belopp, hvarmed samma belöningar

finge utgå, antagligen snart å nyo måste höjas — föreslagit, att

ifrågavarande statsanslag måtte höjas till 10,000 kronor, så att det kunde

anses vara åtminstone för någon längre tid tillräckligt.

Efter det landtbruksstyrelsen sedermera med eget utlåtande af den

14 november 1900 för pröfning öfverlemnat de till styrelsen inkomna ansökningar

om erhållande af bidrag till belöningar för dödande af sjelar,

hade Kongl. Maj:t den 30 i samma månad för innevarande år såsom bidrag

för ändamålet anvisat till 13 landsting och hushållningssällskap tillsammans

5,000 kronor eller hela det för dylika bidrag tillgängliga belopp.

Då anslag af statsmedel för nu ifrågavarande ändamål år 1897 för

första gången af Riksdagen anvisades, föranleddes detta deraf, att Kongl.

•Maj:t uti den samma år till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof gjort framställning om höjande af det å riksstatens

sjette hufvudtitel under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»

uppförda ordinarie anslag samt att af det propositionen bilagda utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 14 januari nämnda år

framgått, att ett af skälen för den föreslagna förhöjningen varit önskvärdheten

af att utaf berörda anslag något belopp kunde afses att användas

såsom bidrag till belöningar för dödande, af sjelar.

Uti sitt anförande till nämnda statsrådsprotokoll hade chefen för civildepartementet

lemnat en utförlig redogörelse för den utredning, som åstadkommits

rörande den skada, hvilken genom sjelarne tillfogades fisket, och

hänvisade departementschefen till denna redogörelse såsom ådagaläggande

behofvet af statsbidrags anvisande till belöningar för dödande af dylika

skadedjur.

Något kraftigare bevis för att den åtgärd, som i förevarande hänseende

af staten vidtagits, varit synnerligen välbetänkt, än det alltmer

stigande intresse, som inom de särskilda orterna visats denna angelägenhet,

syntes departementschefen icke kunna gifvas; och då nu under tre

på hvarandra följande år det för ändamålet tillgängliga belopp af statsmedel

visat sig otillräckligt för tillgodoseendet af de anspråk på statsbidrag,

som af landsting och hushållningssällskap framstälts, ansåge han

önskligt, att ett något förhöjdt belopp kunde för framtiden af Kongl.

Maj:t härför disponeras. Eu så stor ökning af detta belopp, som landtbruksstyrelsen

föreslagit, eller från 5,000 kronor till dubbla beloppet,

10,000 kronor, syntes dock icke vara för närvarande af omständighe
Bih.

till Jiiksd. T?rot. 1901. 4 Sami. / Afd. 10 ljuft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

terna påkallad. Enligt styrelsens egen beräkning skulle statens utgifter

för ifrågavarande ändamål under år 1899 hafva uppgått till

7,008 kronor, om till belöning för hvarje under nämnda år inom med

statsmedel understödda landstings och hushållningssällskaps områden dödad

sjel statsbidrag utgått, och om än antagas kunde, att beloppet för år

1900 skulle blifvit något högre, syntes dock en ökning af statsbidraget

till 7,000 kronor för närvarande tillräcklig och skulle säkerligen verka

till bibehållandet och stärkandet af intresset och offervilligheten i orterna

för denna sak.

Det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till belöningar

för rofdjurs dödande, från hvilket anslag, såsom förut nämnts,

jemväl statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar numera utginge,

uppginge till 12,000 kronor. Utgifterna från detta anslag, hvilket hade

naturen af förslagsanslag, hade utgjort:

år 1895................................................... kronor 4,490: —

» 1896................................................... » 6,145: —

» 1897.................................................. >) 5,485: —

» 1898................................................... » 4,470: —

» 1899.................................................. » 5,465:—,

eller i medeltal under dessa fem år 5,211 kronor. Under förutsättning

att statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar icke sattes högre

än till 7,000 kronor, kunde någon ökning af förslagsanslagets belopp icke

anses erforderligt, då detsamma i sådant fall komme att endast med något

mindre belopp eller kanske alldeles icke öfverskridas, beroende på det

vexlande beloppet af bidragen till belöningar för rofdjurs dödande, hvilket

belopp i hvarje fall icke syntes hafva tendens till väsentlig ökning.

Utskottet har icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i

detta afseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

Ang. anslag

dt afvittringT 6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att de

landtmätare belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1902 för afvittrings
■p?
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

landtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga

2,500 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och

8,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjöte arfvodesförhöjning,

finge desse tjensteman godtgöras af anslagen till stor-skiftesoch

afvittringsverken, dels ock för år 1902 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja

en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att landtmäteristyrelsen

uti skrifvelse den 26 november 1900 beräknat kostnaderna för afvittringen

under år 1902 till omkring 39,825 kronor för Vesterbottens län

och omkring 45,000 kronor för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt

tal 85,000 kronor. Derjemte hade styrelsen upplyst, att den vid 1901

års slut påräkneliga behållningen å anslagen till skiften och afvittringar

jemte 1902 års ordinarie anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig

att betäcka dessa kostnader, i följd hvaraf något extra anslag för

afvittringsarbetenas fullföljande under år 1902 icke vore behöfligt.

Departementschefen inskränkte sig derför till att, i enlighet med

hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka

att, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län måtte

för år 1902 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills

varit dem beviljade, Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande

framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit, må vinna Riksdagens bifall.

Öfriga ordinarie anslag.

7:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie Ang. öfriga

anslag å nionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring,

än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsansla- É8-l

get till sTcrifmateHalier och expenser, ved m. m., nu utgörande 16,601

kronor, måtte höjas till 16,651 kronor eller med femtio kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till aflöningcir

m. m. vid

Ultima landtbruksinstitut.

[9.]

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[10.]

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,

som här ofvan icke blifvit omförmälda, må

för år 1902 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. må få göras den

jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga

till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, med undantag af det under

punkt 4 här ofvan omförmälda, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

8:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902

anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid TJltuna

landtbruksinstitut, 31,000 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har. föreslagit Riksdagen att, för uppehållande af

undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1902 anvisa på extra

stat ett anslag af 8,000 kronor.

Till förenämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti detta

ärende erinrat, hurusom Riksdagen för hvart och ett af åren 1894—1901

till uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat

8,000 kronor.

Styrelsen för detta mejeriinstitut hade nu i skrifvelse den 12 september

1900, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att för ifrågavarande

ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp af 10,000 kronor.

Uti häröfver den 13 december 1900 afgifvet utlåtande hade landtbruksstyrelsen,

under erinran att, sedan styrelsen den 11 november 1898

afgifvit utlåtande angående förändrad organisation af Alnarps landtbruksinstitut

och dervid föreslagit en omorganisation, som komme att inverka

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

69

på mejeriinstitutets organisation och kostnaderna för detsamma, Kongl.

Maj:t genom remiss den 8 maj 1900 anbefalt styrelsen att afgifva förnyadt

utlåtande i fråga om förändrad organisation af nämnda landtbruksinstitut

och dervid taga detta ärende i hela dess vidd under förnyad ompröfning,

meddelat, att utredningen af sistberörda fråga ännu icke hunnit

fullständigt verkställas, men att styrelsen i början af innevarande år skulle

till Kongl. Maj:t inkomma med sagda utredning, i hvilken händelse styrelsen

äfven komme att hos Kongl. Maj:t anmäla de förändringar i hittills

varande organisation af mejeriinstitutet vid Alnarp, som förslaget beträffande

Alnarps landtbruksinstitut kunde föranleda.

Derest emellertid omständigheterna icke skulle föranleda Kongl. Maj:t

att förelägga innevarande Riksdag proposition om förändrad organisation

af ifrågavarande mejeriinstitut, hade landtbruksstyrelsen biträdt styrelsens

för mejeriinstitutet ofvanberörda hemställan.

I syfte att möjliggöra framläggandet för detta års Riksdag af förslag

till omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp och i sammanhang

dermed jemväl af mejeriinstitutet derstädes, hade denna fråga redan kort

efter det jordbruksdepartementet trädt, i verksamhet inom departementet

blifvit till behandling upptagen. Det hade emellertid dervid befunnits

att, sedan landtbruksstyrelsen år 1898 i ärendet sig utlåtit, åtskilliga förhållanden

inträffat, hvilka gjorde detsammas återremitterande till samma

styrelse för ytterligare utrednings verkställande och förnyadt yttrandes afgifvande

erforderligt. Landtbruksstyrelsens svar å denna remiss vore väl

att inom kort införvänta, men då för behandlingen inom departementet

af förevarande, ingalunda lättlösta organisationsfråga kräfdes ytterligare

någon tid, ansåge departementschefen sig icke kunna ifrågasätta någon

framställning i detta ämne till innevarande Riksdag.

Vid sådant förhållande funne han sig emellertid icke heller böra föreslå

någon ändring för år 1902 uti det senast beviljade anslaget för mejeriinstitutet

vid Alnarp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat

för år 1902 bevilja ett anslag å 8,000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

mo

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtörn fesmöten.

[12.]

Ang. anslag

tiU agrikulturkemiska

stationer.

[13.]

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

10:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

■af kostnaderna för allmänna landtbrnksmöten på extra

stat för år 1902 anvisa 7,500 kronor.

ll:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landfbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1902 anvisa 12,500

kronor.

12:o) Vidare har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1902 anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter, der landsting

eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig

att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta jemte

bostad eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven aflöning till

desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof

— d,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t, efter det under åtskilliga år statsbidrag

anvisats till sju''kemiska stationer, nemligen i Jönköping, Kalmar, Halmstad,

Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand, aflåtit till 1899 års Riksdag

proposition att för år 1900 skulle på extra stat anvisas bidrag till underhåll

af, förutom förutnämnda sju stationer, ytterligare en station, nemligen

i Visby, med 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.

Riksdagen, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt funnit

inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara. af

behofvet påkalladt, hade likväl uti skrifvelse den 13 maj 1899 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, med hän
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

71

syn till det för denna station afsedda områdets jemförelsevis ringa utsträckning

och folkmängd förklarat sig anse, att göromålen derstädes icke

kunde blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister

skulle erfordras, utan hölle Riksdagen före, att jordbrukets och näringarnas

på Gotland behof af kemiska undersökningar skulle kunna tillgodoses

af en kemist utan biträde af assistent, hvarjemte Riksdagen anförde,

att med ledning af upplysningar, som Riksdagen inhemtat angående utgifterna

för de förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska stationerna

inom riket, Riksdagen beräknat att, derest assistent icke blefve

vid denna station anstäld och således utgifterna för dennes bostad och

aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska stationen i Visby

skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor, men att vid sådant

förhållande Gotlands läns landsting eller hushållningssällskap naturligen

borde befrias från förpligtelserna beträffande assistents anställande, samt

att Riksdagen, som emot propositionen, såvidt densamma afsåge förut med

statsmedel understödda agrikultur-kemiska stationer, icke haft något att

erinra, alltså på extra stat för år 1900 anvisat såsom bidrag till underhåll

af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof ett

belopp af 31,000 kronor, deraf 3,000 kronor för stationen i Visby —

under vilkor att Gotlands läns landsting eller hushållningssällskap, hvart

för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta

lokal för detta jemte bostad eller Ryresmedel för en kemist samt

aflöning till denne och laboratoriitjenaren äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof — samt 4,000 kronor för en hvar af sju stationer, eller

tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, iklädt sig enahanda förpligtelser

som de med afseende å stationen i Visby angifna och dessutom

förbundit sig att bekosta bostad eller hyresmedel till en assistent äfvensom

aflöning till denne.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade,

enligt skrifvelse den 14 maj 1900, Riksdagen på extra stat för år

1901 enahanda belopp som för år 1900 till åtta kemiska stationer för

jordbrukets och näringarnas behof eller 31,000 kronor att utgå till de

särskilda stationerna med belopp och under vilkor, som för år 1900

bestämts.

Uti skrifvelse den 1 oktober 1900 hade nu landtbruksstyrelsen förklarat

sig anse omständigheterna kräfva, att äfven för år 1902 statsbi
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

drag beviljades till förutnämnda åtta kemiska stationer, livilka statsbidrag

syntes, hvad anginge de sju äldre stationerna, böra utgå med enahanda

belopp som förut eller 4,000 kronor, hvaremot statsbidraget till stationen

i Visby syntes böra höjas från det hittills beviljade beloppet, 3,000 kronor,

till samma belopp, som utginge till de öfriga stationerna.

I sistnämnda afseende hade landtbruksstyrelsen åberopat — förutom

den utredning, som härutinnan förebragts uti landtbruksstyrelsens skrifvelse

den 30 september 1898, angående proposition till Riksdagen om

anvisande af anslag å extra stat för år 1900 till åtta kemiska stationer,

för hvilken skrifvelses innehåll funnes redogjordt uti statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 13 januari 1899 — en landtbruksstyrelsen

tillhandakommen skrifvelse af den 18 augusti 1900 från Gotlands läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, uti hvilken skrifvelse utskottet,

jemte meddelande, att, sedan den kemiska stationen i Visby redan efter

föga mera än ett hälft års verksamhet funnits vara så anlitad och sysselsatt.

att betydliga svårigheter yppat sig för tillgodoseende af allmänhetens

kraf på densamma, styrelsen för stationen vändt sig till hushållningssällskapet

med begäran, att framställning måtte göras till ernående af ett

till 4,000 kronor höjdt understöd af staten för att sätta styrelsen i tillfälle

att anställa en assistent vid stationen, samt under framhållande, att

vid bestämmandet af det nu utgående statsbidraget Riksdagen förutsatt,

att jordbrukets och näringarnas på Gotland behof skulle kunna tillgodoses

af en kemist utan biträde af assistent, men att stationens verksamhet

genast tagit den omfattning, att behofvet af ett sådant biträde redan framträdt

och väl alltmera skulle komma att göra sig gällande, hemstält om

landtbruksstyrelsens medverkan för beredande för år 1902 af ett till

4,000 kronor förhöjdt understöd åt stationen; och hade förvaltningsutskottet,

till styrkande af behofvet af att en assistent blefve vid stationen

anstäld, åberopat en skrifvelse från föreståndaren för stationen, deruti

denne anfört hufvudsakligen, att enligt Kongl. Maj:ts reglemente för de

kemiska stationerna det icke blott vore genom de å laboratoriet utförda

kemiska undersökningarna, som en dylik station fullgjorde sin uppgift,

utan att det derjemte ålåge föreståndaren att meddela råd och upplysningar

i agrikultur-kemiska och tekniska frågor, att sjelfmant anställa

undersökningar å ämnen, som kunde blifva gagneliga för jordbruk och

industri, samt att företaga resor inom området för stationens verksamhet,

hvarjemte han skulle egna sin uppmärksamhet åt sådant, som kunde

främja utvecklingen af jordbruk och näringar; att till föreståndarens

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

åliggande dessutom hörde bokföringen, expedition af analyser, utlåtanden

och andra skrifvelser, samt att afgifva årsredogörelse öfver verksamheten

vid stationen; att svårigheten för en enda person att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra dessa olikartade arbeten på grund af tidens splittring

på göromål af så skiljaktig natur vore betydlig, redan då stationens

tjenst toges ganska måttligt i anspråk, men växte till omöjlighet, då

såsom tidtals inträffade, undersökningarnas antal hopade sig; att vid kemiska

stationen i Visby nämnda svårighet gjort sig i påfallande grad

gällande; att, oaktadt kort tid förflutit, sedan kemiska stationen började

sin verksamhet, behofvet af densamma tagit sig uttryck såväl i antalet

begärda undersökningar som förfrågningar; att under de före skrifvelsens

aflåtande sist förflutna tre månaderna sålunda inlemnats öfver 400 prof

till undersökning, att derjemte ett 50-tal besökande erhållit råd och upplysningar,

hvarförutom föreståndaren företagit några resor till öns södra

delar; att, om emellertid redan nu betydliga svårigheter visade sig att

tillgodose allmänhetens kraf på ifrågavarande kemiska station, detta skulle

blifva i så mycket högre grad händelsen, när, såsom många tecken antydde,

stationens arbeten komme att ökas; att det under den redan förflutna

tiden visat sig, i huru hög grad bokföringen, expedition af analyser

och skrifvelser upptoge föreståndarens tid; att, då vidare föreståndaren

ansåge sig böra personligen lemna upplysningar åt dem, som från stationen

begärde dylika, äfvensom mottaga till stationen inlemnade prof, det

ofta varit svårt att öfvervaka analyserna, som då blefve lätt förderfvade;

att under dylika förhållanden föreståndaren åt de åligganden, som omförmäldes

i punkterna e) och f) af § 4 i gällande reglemente för stationerna,

icke kunde egna den uppmärksamhet, som fordrades, enär det vore

lika omöjligt att sjelfmant anställa undersökningar till jordbrukets och

industriens nytta, när de löpande göromålen upptoge hela tiden, som att

då blifva i tillfälle företaga resor inom området för stationens verksamhet;

att Gotland med sina gynsamina naturliga förutsättningar för jordbrukets

och industriens utveckling erbjöde stora möjligheter för en kemisk

station att verka till gagn; men att, om föreståndaren skulle vara i stånd

att utföra de åligganden, som vore honom gifna, och kemiska stationens

verksamhet blifva till största möjliga nytta, det vore nödvändigt, att

vid kemiska stationen i Visby, i likhet med hvad fallet vore vid öfriga

kemiska stationer, till biträde åt föreståndaren funnes en assistent anstäld.

För egen del hade landtbruksstyrelsen, under erinran att styrelsen

redan år 1898 framhållit önskvärdheten deraf att ifrågavarande station

Bill. Ull Riksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

komme i åtnjutande af enahanda understöd som öfriga kemiska stationer,

förmält sig anse hvad i de framställningar, hvilkas innehåll blifvit i det

föregående återgifvet, anförts ytterligare ådagalägga behofvét af högre

understöd åt stationen i Visby än det redan åtnjutna; och hade landtbruksstyrelsen

derför, med hänsyn derjemte till de framsteg landtbruket

å Gotland på senare tid gjort, förordat utverkandet för år 1902 till kemiska

stationen i Visby af det begärda högre statsbidraget.

Från föreståndaren för kemiska stationen i Visby hade sedermera till

jordbruksdepartementet inkommit en uppgift rörande de under år 1900

till stationen för undersökning inlemnade prof m. m.; och framginge af

denna under december månad 1900 leinnade uppgift, att antalet begärda

undersökningar under de första 11 månaderna af nämnda år uppgått till

3,185 och för december månad beräknades till minst 552. För år 1900

i dess helhet kunde alltså till stationen inkomna undersökningsprof anslås

till omkring 3,740, deraf omkring 3,275 afsåge mjölk- och mejeriprodukter.

Enligt hvad föreståndaren derjemte upplyst, hade under året råd

och upplysningar på begäran lemnats 209 besökande.

Till någon ledning vid bedömande af omfattningen af stationens i

Visby verksamhet i jemförelse med öfriga stationers förtjenade omnämnas,

att undersökningarnas vid de öfriga kemiska stationerna antal under

år 1899 utgjort:

vid stationen i Jönköping 1,094, deraf 29, afseende mjölk och mejeriprodukter;

»'' ■* ■■

y

» Kalmar

2,594,

»

1,684

»

»

■ »

»

tf

» Halmstad

18,330,

»

16,281

* »

»

1 ■''» ''

»

K!» •

11 » Skara

4,924,

»

4,147

»

»

»''

''»

in ''

» Örebro

3,465,

1,750

>>■

»

» l

'''' : '' » ■''

» Yesterås

16,794,

»

16,300

. y

» 1

y

»

»

» Hemösand

1,187,

»

383

»

'' »

»

»

Af hvad Riksdagen uti dess ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1899

anfört i fråga om inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för

Gotland syntes departementschefen framgå, att enda anledningen dertill att

Riksdagen vid beviljande af statsbidrag till stationen nedsatt beloppet af

detta bidrag från af Kongl. Maj:t begärda 4,000 kronor till 3,000 kronor

varit den, att Riksdagen ansett, att göromålen vid stationen icke skulle

kunna blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister skulle

erfordras.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

Vid sådant förhållande och då af hvad uti nu förevarande ärende

förekommit finge anses ådagalagdt, att, derest den mångfald af göromål af

olikartad beskaffenhet, som vid den kemiska stationen i Visby förekomme

till utförande, skulle kunna behörigen medhinnas och stationen sålunda

blifva till det gagn för jordbruket och näringarna på Gotland, som dess

inrättande måste anses hafva varit afsedt att bereda, anställandet af ytterligare

en kemist vid stationen såsom biträde åt föreståndaren vore af

oafvisligt behof påkalladt, funne departementschefen sig icke kunna underlåta

att förorda, det denna station såväl i afseende å beloppet af det

till densammas underhåll utgående statsbidrag som i fråga om vilkoren

för sådant bidrags åtnjutande fullt likstäldes med öfriga ofvan omförmälda

sju stationer.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra Kammaren af herr A. Th. CarUieim Gyllensköld väckt, till utskottet

remitterad motion (n:o 18), deri föreslås, att Riksdagen måtte besluta

aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse med anhållan, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, om och under hvilka vilkor alla de nuvarande

kemiska kontrollstationerna, kemiska kontrollanstalterna och frökontrollanstalterna

måtte öfvertagas af statsverket, utan bidrag från hushållningssällskap

och städer, samt att nya kemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter

måtte på statens bekostnad upprättas och underhållas i

alla de län, som nu saknade sådana, äfvensom att till Riksdagen inkomma

med de framställningar, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

I afseende å de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats i förevarande ämne,

anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Hvad deremot beträffar förenämnda motion, i hvad den innefattar

förslag till aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om kemiska kontrollstationer

och kemiska kontrollanstalter, får utskottet uttala den mening, att, då

den verksamhet, som de kemiska kontrollstationerna utöfva, otvifvelaktigt

måste räknas till de ändamål, som böra genom hushållningssällskapen understödjas,

det också synes fullt befogadt, att dessa sällskap bidraga till kostnaderna

för desamma, på sätt allt ifrån stationernas inrättande egt rum, äfvensom

att de kemiska kontrollanstalterna, afsedda för lokala behof och anordnade

utan anspråk på bidrag från det allmänna, ingalunda torde böra, såsom

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till kemiskVäxibiologisk

anstalt inom

Norrbottens

län.

[14.]

motionären ifrågasatt, af statsverket helt och hållet öfvertagas. Vidkommande

motionärens förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte att nya

kemiska kontrollstationer skulle på statens bekostnad upprättas och underhållas

i alla län, som nu sakna sådana, har utskottet velat erinra, att det

torde ligga i sakens natur, att der behofvet af sådan kontrollstation uppstår,

der kommer ock kraf på dess inrättande att framställas; och först

derefter samt sedan utredning i ämnet blifvit i vederbörlig ordning åstadkommen,

torde det böra ankomma på Kongl. Maj:t att till Riksdagen

framställa förslag å den ort, dit dylik station bör förläggas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, på extra stat för år 1902 anvisa såsom bidrag

till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof — inom de orter, der landsting

eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i

förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och

bekosta ej mindre lokal för detta jemte bostad eller

hyresmedel för kemist och assistent än äfven aflöningen

till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna

för laboratoriets underhåll samt till inköp af

böcker och inventarier för stationens behof — 4,000

kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor;

samt

b) att herr Carlheim Gyllenskölds förevarande motion,

i hvad den afser skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

kemiska kontrollstationer och kemiska kontrollanstalter,

icke må af Riksdagen bifallas.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af

en för öfre Norrland afsedd kemisk-?jäa: (biologisk anstalt

inom Norrbottens län — under vilkor, att från länets

landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag

lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 3,750 kronor —på extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 6,250 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Njo 10.

77

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Ang. anslag

1902 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas till under- [15.]

stöd åt sådana frökontrollanstalter, som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, understöddes med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter ville underkasta sig de

vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden,

som af Kongl. Maj:t faststäldes.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft den del

af herr A. Th. Carlheim Gyllenskölds under punkten 12:o) här ofvan omförmälda

motion (n:o 18), som innefattar förslag om att Riksdagen måtte

aflåta skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, om och under hvilka vilkor alla de nuvarande frökontrollanstalterna

måtte kunna öfvertagas af statsverket utan bidrag från hushållningssällskap,

samt att nya frökontrollanstalter måtte på statens bekostnad

upprättas och underhållas i alla de län, som saknade sådana,

äfvensom till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill en dylik

utredning kunde föranleda.

Utskottet, som anser sig böra förorda Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, men, på de i punkten 12:o, här ofvan i fråga om de kemiska

kontrollstationerna'' anförda skäl, icke anser sig kunna biträda förbemälde

motionärs här ofvan angifna förslag, hemställer,

a) att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, till understöd åt frökontrollanstalter

på extra stat för år 1902 bevilja 10,000 kronor; samt

b) att herr Carlheim Gyllenskölds ifrågavarande

motion, i hvad den afser skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående frökontrollanstalter, icke må af Riksdagen

bifallas.

15:o) Vidare hemställer utskottet, Ang. anslag

till eu elev i

boskapsskötsel

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der- och mejeriom

gjorda framställning, må jemväl för år 1902, till hush^^n''Jutbildande

af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:n 10.

Ang. anslag 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, såsom Indrag

ingeniör ‘samt till svenska mosskulturför eningen för anställande af en torfingeniör med åligm

svenska gande att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i alla torftekniska

"föreningen, frågor, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med

[17. 18.] rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna 3,750 kronor; dels ock, till

understöd åt svenska mosskullarfögreningen för uppehållande af dess verksamhet

i öfriqt, för år 1902 anvisa, likaledes på extra stat, ett anslag af

15,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen

under en följd af år anvisat ett anslag. å extra stat, hvilket anslag från

och med år 1898 utgått med 15,000 kronor.

Föreningen hade nu uti skrifvelse den 8 september 1900 anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag

å 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens verksamhet under

år 1902; och hade landtbruksstyrelsen uti infordi’adt utlåtande af den 25

i samma månad förordat bifall till ansökningen.

Departementschefen, som ansett sig böra hemställa om berörda anslags

beviljande, har dervid uttalat, att Kongl. Maj:t torde komma att,

på sätt landtbruksstyrelsen hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande

meddela enahanda bestämmelser, som i fråga om det till föi>

eningen för innevarande år beviljade anslag blifvit stadgade, och sålunda,

bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för

hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af

föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande

till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall vara

underkastad särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,

hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma

landtbruksstyrelsen.

Uti skrifvelse den 4 december 1900 hade emellertid svenska mosskulturföreningen

gjort framställning om beredande åt föreningen af ytterligare

statsunderstöd för att sätta föreningen i tillfälle att anställa

eu torfingeniör; och hade föreningen till stöd härför anfört, att den

ständigt pågående utvecklingen af Sveriges industri och med ångkraft

drifna kommunikationer samt deraf följande, allt jemt ökade behof af

bränsle i sammanhang med de sista årens stegrade pris på stenkol mer

och mer stält landet inför den tvingande nödvändigheten att söka till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

70

godogöra sina ofantliga tillgångar på torfbränsle så val för att härigenom

i fredstid kunna minska den svenska handelsbalansen och sålunda frigöra

fäderneslandet från utlandets dominerande inflytande i bränslefrågan som

ock för att i krigstid och vid möjligen inträffande blockader förmå uppehålla

våra kommunikationer; att med fästadt afseende på bränslefrågans

nuvarande stora vigt och betydelse svenska mosskulturföreningen, hvars

verksamhet hittills visserligen mera varit rigtad på mossarnes användande

såsom odlingsmark, men som derjemte äfven hade till mål att befrämja

deras tillgodogörande inom industrien, nu ansett tiden vara inne att söka

verka för bränntorfsfrågans lyckliga lösning; att de städse och i stigande

mängd till föreningen ingående förfrågningarna rörande bränntorf på det

tydligaste ådagalade nödvändigheten häraf; att vid sitt sammanträde den

22 november 1900 föreningen derför låtit anordna en omfattande utställning

af torfbränsle i olika former; att föreningen derjemte enhälligt beslutit

att, liksom den anstalt en agronomiskt bildad tjensteman för meddelande

af alla slags upplysningar i kulturella frågor, nu äfven anskaffa en med

torftekniska förhållanden fullt förtrogen ingeniör att från och med den 1

april 1901 tillhandagå allmänheten med råd i allt hvad som rörde tillverkning

af bränntorf och torfströ, vare sig för fabriksmessig framställning

deraf eller för beredning för husbehof; att, om bränntorfsfrågan skulle

föras framåt och det nu vaknade lifliga intresset härför vidinagthållas

och stegras, behöfdes först och främst fullt kompetenta personer att

meddela allmänheten all den tekniska hjelp, som vore af nöden; att för

afiönandet af en verkligt duglig torfingeniör och för betäckande af kostnaderna

för hans resor in. m. föreningen ansett böra årligen åtgå en

summa af 6,000 kronor; samt att, då föreningens tillgångar fullständigt

toges i anspråk i och för bedrifvande af dess kulturella verksamhet, som

naturligtvis icke i någon mån finge eftersättas, samt detta förhållande

syntes komma att fortfara, föreningen för år 1901 kunnat anvisa endast

1,000 kronor såsom bidrag till torfingeniörens resekostnader; och hade

svenska mosskulturföreningen på grund häraf anhållit om utverkande af

anslag för tre år af 5,000 kronor till svenska mosskulturföreningen för

anställande af eu torfingeniör, dock att anslaget under år 1901 utginge

med endast 3,750 kronor.

Landtbruksstyrelsen, som anbefalts att häröfver afgifva utlåtande),

har anfört följande.

Hvad först beträffade det lmfvudsakliga ändamål, för hvilket ifrågavarande

ingeniör skulle anställas, eller spridande af kännedom om torfvens

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beredande till bränntorf, vore den stora vigt, soin bränntorfsfrågan på

senare tiden fått och fortfarande egde för samtidens industri, så allmänt

erkänd och insedd, att någon särskild utredning i detta afseende icke

syntes i detta sammanhang erfordras. Kraftiga åtgärder borde sålunda

vidtagas för lösandet af denna fråga samt särskildt för spridande bland

allmänheten af kännedom om bästa metoderna för tillverkningen af

ifrågavarande torf. Bland de medel, som härvid skulle kunna komma i

fråga, syntes det af svenska mosskulturföreningen nu föreslagna kunna anses

vara ett af de lämpligaste. Det syntes också vara synnerligen ändamålsenligt,

att befattningen med anställandet af den ifrågasatte torfingeniören

öfverlemnades åt sagde förening, hvars ändamål vore att, jemte befordrande

af den för vårt land vigtiga mosskulturen, sprida kunskap om,

bland annat, mossjords användande inom industrien. För att emellertid

svenska mosskulturföreningen skulle blifva i tillfälle att anställa en dylik

ingeniör, måste, då mosskulturföreningens tillgångar icke kunde med det

statsanslag, föreningen nu åtnjöte, anses medgifva bekostandet af så väl

ingeniörens lön som resor, särskildt anslag för detta ändamål beviljas och,

då det af föreningen beräknade beloppet, eller 5,000 kronor för år, utöfver

de 1,000 kronor, hvarmed föreningen sjelf skulle bidraga, icke

kunde anses högre, än omständigheterna i förevarande fall betingade,

hade landtbruksstyrelsen funnit sig icke hafva något att erinra mot framställningen,

i hvad den afsåge vare sig ändamålet för de ifrågasatta

medlens beviljande eller dessas belopp. Hvad beträffar tiden, för hvilken

ifrågavarande anslag borde beviljas, syntes, med fästadt afseende derå att

föreningen, om den påbörjade en ny gren af sin verksamhet, borde kunna

vara förvissad om understöd för densamma under någon längre tid än

ett år, mosskulturföreningens begäran derom, att anslag måtte beviljas för

tre år, enligt landtbruksstyrelsens mening icke sakna fog.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen

hemstält om bifall till svenska mosskulturföreningens förevarande framställning.

Emot svenska mosskulturföreningens anhållan att för år 1902 komma

i åtnjutande af samma understöd för sin verksamhet i allmänhet, som

under de senaste åren utgått, eller 15,000 kronor, hade departementschefen

icke något att erinra.

Äfven den af föreningen gjorda framställning om särskildt anslag

af statsmedel för att sätta föreningen i tillfälle att anställa en torfingeniör

syntes departementschefen böra vinna beaktande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

Visserligen hade Kongl, Maj:t förut på föredragning af chefen för

finansdepartementet beslutit att hos Riksdagen äska ett extra anslag a

riksstatens sjunde hufvudtitel till belopp af 100,000 kronor för att användas

till åtgärder i syfte att främja lösningen af frågan angående lämpligaste

sättet att tillgodogöra den i landets torf mossar befintliga bränsletillgång,

men detta oaktadt ansåge departementschefen sig ega fullgoda

skäl tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl å nionde hufvudtiteln begära anslag

för vidtagande af nu ifrågasatta anordning till befrämjande af torfjndustriens

utveckling i landet.

De af chefen för finansdepartementet uti hans anförande till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden angifna åtgärder afsåge nemligen, sar

som redan antydts, endast torfvens tillgodogörande såsom bränslematerial

och vore betingade förnämligast af angelägenheten, såväl ur nationalekonomisk

synpunkt som med hänsyn till fäderneslandets försvar, deraf

att landet gjordes i möjligaste måtto oberoende af stenkolsimporten från

utlandet.

Om emellertid ock förfrågan ännu icke befunne sig på en så utvecklad

ståndpunkt, att vårt lands rikliga tillgång på bränslematerial i

torfmossarne kunde så, som önskligt vore, komma industrien och kommunikationsväsendet

till godo, både denna fråga likväl, tack vare ett mångårigt

arbete i olika länder, bragts derhän, att med tillämpning af redan

vunna erfarenheter en stor del af landets talrika mossar skulle kunna i

vida högre grad än hittills med fördel tillgodogöras icke blott för tillverkning

af bränntorf så väl till husbehof som för tillgodoseende af

vissa trakters behof af bränsle, utan äfven för framställande af torfströ

och torfmull, hvilka båda sistnämnda fabrikat visat sig vara för mångahanda

ändamål användbara och, såsom bekant, särskilt för jordbruket

spelade en betydande roll vid ett rationelt tillvaratagande af kreatursspillningen.

Huru mången jordbrukare hade icke på sina egor en eller annan

torfmosse, tillräcklig för att bereda honom sjelf nödigt bränsle eller

andra erforderliga torfprodukter samt till äfventyra äfven medgifva någon

afyttring till andra, men som finge ligga helt och hållet obegagnad till

följd af egarens brist på kännedom dels om huru torfmossar af olika slag

skulle kunna bäst tillgodogöras, dels ock om derför erforderliga maskiner

och arbetsmetoder.

Om derför tillfälle kunde beredas allmänheten att af sakkunnig person

inhemta råd och upplysningar uti alla torftekniska frågor, syntes

Bih. till lii k sd. Prål. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

detta innebära sa afsevärda fördelar för den svenska jordbruksnäringen

och dess idkare, att en dylik anordning väl förtjenade att af staten särskildt

och oberoende af de åtgärder till torffrågans lösning, som i öfrigt

kunde komma att från statens sida vidtagas, understödjas.

Hvad anginge formen för detta understöd, hade departementschefen

icke något att erinra deremot, att detsamma koinme att utgå såsom bidrag

till svenska mosskulturföreningen för anställande hos föreningen af

en torfingeniör.

Ifragasättas kunde mahända, huruvida icke denne ingeniör borde anställas

såsom statstjensteman och i likhet med de af staten aflönade instruktörer

inom andra grenar af jordbruksnäringen ställas direkt under

landtbruksstyrelsen. På sätt denna styrelse jemväl framhållit, vore emellertid

svenska mosskulturföreningen särskilt lämplig att taga denna fråga

om hand. Föreningens mångåriga nitiska verksamhet i andra grenar af

mosskulturen samt de genom föreningen redan i stor skala verkstälda torfinosseundersökningar

äfvensom dess lifliga förbindelser med i torffrågor

sakkunnige eller intresserade personer i in- och utlandet syntes utgöra den

bästa borgen för att goda resultat skulle vinnas, och förbises kunde icke

heller, att föreningen sjelf för ändamålet anvisat bidrag.

Beträffande slutligen det af föreningen sökta statsanslagets belopp,

syntes visserligen de af föreningen beräknade kostnaderna, 6,000 kronor,

ör torfingeniörens aflöning och resor något höga, men då högst angeläget

vore, att såsom torfingeniör anstäldes en med grundlig teoretisk och praktisk

utbildning i hithörande frågor utrustad person, samt eu sådan svårligen

stode att vinna för befattningen, derest icke en något så när skälig

inkomst honom bereddes, kunde någon nedsättning i det begärda anslaget

af 5,000 kronor, för år räknadt, icke ifrågasättas.

Då derjemte önskvärdt vore, att torfingeniören måtte kunna börja sin

verksamhet så snart som möjligt och helst från och med den af föreningen

föreslagna tid, den 1 nästkommande april, ansåge departementschefen

önskligt, att medel blefve stälda till Kongl. Maj:ts förfogande för att för

ändamålet kunna användas redan detta år.

Deremot vore icke nödigt eller lämpligt, att anslag nu af Riksdagen

begärdes äfven för år 1903.

Utskottet, som delar den af departementschefen uttalade uppfattning

om vigten för den svenska jordbruksnäringen och dess idkare af att allmänheten

beredes tillfälle att af sakkunnig person inhemta råd och upp
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

83

lysningar i alla torftekniska frågor, kar alltså icke något att erinra mot

Kongl. Maj:ts framställning i hvad den afser beviljande af medel för anställande

af eu torfingeniör. Deremot anser sig utskottet icke kunna biträda

Kongl.^ Maj:ts förslag om att denne ingeniörs anställande skulle

öfverlemnas åt svenska mosskulturföreningen. Departementschefen har

fäst uppmärksamheten på att det skulle kunna ifrågasättas, huruvida

icke torfingeniören borde anställas såsom statstjensteman och i likhet

med de af staten aflönade instruktörer inom andra grenar af jordbruksnäringen

ställas direkt under landtbruksstyrelsen; och utskottet har icke

funnit öfvertygande skäl framstälda för att bereda torfingeniören en annan

ställning än landtbruksingeniörerna och öfriga med honom jemförliga tjensteman,

hvilka antagas medelst förordnande af landtbruksstyrelsen.C Fastmer

har utskottet ansett, att det ej allenast skulle underlätta öfvervakandet af

denna ingeniörs verksamhet utan äfven befrämja förtroendet för honom hos

allmänheten, om honom bereddes ställning som statstjensteman. Vid sådant

förhållande och då mosskulturföreningens erbjudande att med 1,000

kronor bidraga till torfingeniörens resekostnader icke torde böra på denna

frågas bedömande inverka, anser utskottet, att vid ifrågavarande anslags

beviljande bör angifvas, att torfingeniören skall antagas af landtbruksstyrelsen,

hvilken torde komma att meddela erforderliga föreskrifter angående

hans verksamhet. Beträffande anslagets belopp föreställer sig utskottet, att,

äfven med frånräknande af bidraget från mosskulturföreningen, af Kong!

Maj:t för ändamålet äskade 8,750 kronor må lemna tillgång till bestridande

af utgifter föi anställande af ifrågavarande tjensteman under år 1902 och

en del af år 1901.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke haft

något att erinra mot fortfarande beviljande af det från och med år 1898

med 15,000 kronor utgående anslaget till svenska mosskulturföreningen

får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må för anställande genom landtbruksstyrelsen

af eu torfingeniör på extra stat för är

1902 anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för

-Kongl. . Maj.t att låta utaf detta belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

3,750 kronor; samt

b) att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen

för uppehållande af dess verksamhet

för år 1902 anvisa, likaledes på extra stat, ett anslag''

af 15,000 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag 17:o Vidare bär Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag

för1 höjaZdeaftill åtgärder, i enlighet med i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

de t mindre den 11 nästlidne januari angifna hufvudgrunder, för höjande af det mindre

jordbruk*. jordbrii]mt, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Till samma statsrådsprotokoll har departementschefen anfört, att, vid

granskning af kommerskollegii berättelser rörande rikets in- och utförsel

under de senaste åren framginge som ett beklagligt faktum, att såväl införseln

af åtskilliga landtmannaprodukter, såsom hvete, råg, fläsk och ägg,

i en betydande grad vuxit, som oek att landets utförsel af vissa slag af

jordbrukets alster, såsom smör, lefvande kreatur, kött och fläsk, hvilka

förut intagit ett framstående rum bland dess exportartiklar, i en oroväckande

grad sjunkit. Orsaken härtill vore dock, hvad beträffar de flesta

af de nu uppräknade artiklarne, ej att söka uti en minskad produktion,

utan fast mer uti en ökad konsumtionsförmåga hos landets befolkning, en

naturlig följd af de senaste årens uppsving inom nästan alla industrigrenar

med deraf följande högre arbetsförtjenst.

Men om ock utvecklingen af landets jordbruk ej kunnat hålla jemna

steg med industrien, så måste dock erkännas, att de sista årtiondena hade

att uppvisa betydande framsteg och en väsentligt stegrad produktion. Till

denna produktionsstegring hade likväl det lilla jordbruket, som i allmänhet

förblifvit oberördt af utvecklingen, i mycket ringa grad bidragit. Det

kunde emellertid icke förnekas, att de små jordbruken i allmänhet skulle

kunna lemna sina egare eller brukare eu långt högre afkastning, än hvad

nu vore förhållandet. Toges då i betraktande, att enligt de senast offentliggjorda

statistiska berättelserna rörande jordbruk och boskapsskötsel inom

landet funnes, förutom 169,500 jordtorpare, 289,807 egare och brukare af

jordlotter, hvilkas arealer ej öfverstege tjugo hektar, så insåges lätt, hvilken

betydande höjning i landets produktion skulle ernås genom en om ock

obetydlig förhöjning i afkastningen från hvarje hektar af dessa småbruk.

Att en dylik förhöjd afkastning utan i väsentlig mån stegrade produktionskostnader"^

vore möjlig, derom hyste departementschefen ej något tvifvel.

Med hänsyn till denna frågas vigt för landet i dess helhet hade han derför

ock ansett sig böra tillse, huruvida och i sådant fall hvilka åtgärder

lämpligen kunde från statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket

i riket.

Såsom ett första oeftergifligt vilkor för att ett allmännare uppsving inom

detta, jordbruk skulle kunna förväntas fordrades, enligt departementschefens

åsigt, att småbrukarne bibringades en lefvande öfvertygelse om nödvändig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

95

heten af en omsorgsfullare brukning och afdikning af jorden, en lämpligare

behandling och ett bättre tillvaratagande af kreatursspillningen, användandet

af fullgoda, väl rensade utsäden m. m. Ett ingripande från statens

sida i detta syfte syntes jemväl synnerligen önskvärd!

Beträffande formen för ett sådant ingripande, kunde det ske på

flere sätt.

Med hänsyn emellertid till den erfarenhet, som redan förut här i

landet vunnits om premieringssystemets lämplighet såsom medel för åstadkommande

af förbättringar inom jordbruksnäringen, ansåge departementschefen

sig kunna obetingadt förorda, att detta system jemväl i detta fall

anlitades. Särskilt det vackra resultat i afseende å kreatursafvelns förbättring,

som flerstädes i vårt land uppnåtts genom den med statsmedel

understödda nötboskapspremieringen, hvilken numera årligen egde rum inom

samtliga hushållningssällskaps områden, gjorde det högst antagligt, att ett

liknande resultat i hvad det rörde jordens bruk och skötsel skulle kunna

ernås genom en af sakkunnig nämnd ledd premiering af mindre jordbruk.

Icke allenast skulle möjligheten att genom öfverträffande af andra jordbrukare

i samma trakt i afseende å jordens skötsel och vård vinna en belöning

komma att på de enskilde småbrukarne verka sporrande till ansträngningar

för uppnående af så gynsamma resultat som möjligt och derigenom

jemväl bidraga till det stora allmänna syftemålets vinnande. Liksom vid

nötboskapspremieringen de råd och upplysningar rörande kreatursafveln,

som af premieringsnämnden med begagnande af de uppvisade djuren som

undervisningsmateriel lemnades, inginge som ett mycket vigtigt moment,

så skulle nemligen äfven den för premiering af det lilla jordbruket tillsatta

nämnden vid besök å den till premiering anmälda gärden påpeka begångna

fel samt meddela råd och upplysningar angående jordens rätta bruk,

kreaturens utfodring m. m., och en med all säkerhet fruktbärande undervisning

skulle på så sätt komma att beredas en stor klass af jordbrukare,

som ej vore i tillfälle att begagna sig af de undervisningsanstalter för

jordbruk, som med understöd af statsmedel vore i landet inrättade.

Såsom ett ytterligare skal för premieringssystemets användande tilläte

departementschefen sig framhålla, att premiering af smärre jordbruk redan

sedan flere år tillbaka med synnerligen stor framgång utförts i vårt grannland

Danmark, der danska staten årligen för ifrågavarande ändamål äfvensom

för de med premieringen sammanhängande studieresor för mindre jordbrukare

offrade ganska afseviirda belopp. Sålunda hade för innevarande år

till dessa ändamål anvisats 83,000 kronor. Att dessa premieringar i Dan
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mark omfattades med lifligt intresse framginge deraf, att under år 1899

sammanlagdt 8,620 småbrukare eller s. k. husmän mottagit erkännande

eller uppmuntran i en eller annan form, hvilket, då antalet af dem, som i

Danmark: idkade husmansbruk, beräknades uppgå till 120,000, utgjorde

omkring 3 procent af samtlige husmän. Hvar och en, som toge del af

redogörelserna för de danska premieringarna, måste erkänna, att dessa ingått

såsom en betydande faktor i utvecklingen af det danska jordbruket,

och att de danske husmännen lemnade afsevärda bidrag till den år efter

år stegrade exporten af landtmannaprodukter ifrån Danmark.

Innan departementschefen tillstyrkte Kongl. Maj:t att af Riksdagen

äska anslag till åvägabringande af dylika premieringar, ville han i korthet

angifva de hufvudgrunder, som enligt hans åsigt borde tillämpas vid genomförandet

af desamma.

I detta såsom i så många andra fall syntes ett samarbete mellan staten

och hushållningssällskapen böra åvägabringas. I fråga om premieringen

af smärre jordbruk vore ett sådant samarbete så mycket mera angeläget,

som statsunderstöd till denna premiering icke syntes böra ifrågakomma

utan att bidrag från de särskilda orterna lemnades, samt, med hänsyn

till de olikartade förhållanden, under hvilka jordbruket bedrefves inom

skilda delar af landet, endast några allmänna hufvudgrunder i afseende å

premieringen syntes lämpligen kunna stadgas för landet i dess helhet, men

de särskilda bestämmelser, som för hvarje ort kunde anses erforderliga, deremot

borde meddelas af med ortsförhållandena förtrogna personer.

De ortsinstitutioner, hos hvilka intresse och offervillighet för saken

borde kunna företrädesvis påräknas, vore emellertid gifvetvis hushållningssällskapen.

Departementschefen ansåge ock derför till en början, att hvarje hushållningssällskaps

område borde med hänsyn till premieringen utgöra ett

distrikt för sig samt att statens understödjande af premieringen inom de

särskilda distrikten borde blifva beroende deraf, huruvida vederbörande hushållningssällskap

visade intresse för saken genom att bidraga till kostnaderna

för premieringen.

I fråga om vilkoren för deltagande i premiering, borde såsom allmänna

regler stadgas, att premie af statsmedel kunde tillerkännas så väl

egare som brukare af jord, men ej finge tilldelas annan än den, som hade

det till premiering anmälda jordbruket till uteslutande eller åtminstone

hufvudsakligaste näring, samt att för hvarje distrikt skulle vara bestämda

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

dels en minimi- och dels en maximiareal för jordbruk, som skulle kunnq

premieras.

Vid bestämmandet af hvilka jordbrukare skulle ega rättighet att deltaga

uti en dylik premiering borde nemligen en afgörande hänsyn ovilkorligen

tagas till arealen af den brukade jorden. Att emellertid för hela

vårt långsträckta land, der jordbruket arbetade under så vidt skilda lokala

förhållanden, fastslå samma areal brukad jord för möjligheten att blifva

delaktig af ifrågavarande förmån, syntes ej lämpligt, utan borde detta bestämmande

för hvart och ett hushållningssällskaps område öfverlåtas åt

hushållningssällskapet. För att emellertid statens utgifter för premieringen

icke skulle i framtiden stiga till allt för afskräckande belopp, borde härvid

den inskränkning göras, att icke någon egare eller brukare af större åkerareal

än 10 hektar skulle ega rättighet att i premieringen deltaga. I

samma syfte borde jemväl stadgas, att ett och samma jordbruk ej finge

mer än ett visst antal år, exempelvis fem, premieras. Ofriga vilkor för

deltagande i premieringen borde öfverlåtas åt hushållningssällskapen att bestämma.

Premier af statsmedel borde utgå i penningar samt i form af diplom.

Åt hushållningssällskapen syntes emellertid, med vissa här nedan angifna

inskränkningar, böra öfverlemnas att besluta, dels huruvida olika grader

af premier skulle utdelas, dels premiernas storlek, dels ock vilkoren för

premiers erhållande.

Med hänsyn till den tröghet, som i allmänhet utmärkte vårt lands

småbrukare, vore att förutse, det under de första åren tillslutningen från de

enskilde till premieringen ej skulle blifva synnerligen liflig. För att uppmuntra

härtill syntes derför ock önskligt, att premierna ej blefve satta allt

för låga samt att för deras erhållande ej uppstäldes allt för stränga vilkor.

Från statens sida ansåge departementschefen derför icke heller andra

hufvudsakliga inskränkningar och vilkor höra uti nu ifrågavarande afseenden

stadgas, än att dels visst belopp bestämdes såsom högsta af statsmedel utgående

premie, dels föreskrefves, att diplom finge tilldelas endast den, som

erhållit för orten stadgade högsta premie, dels ock såsom vilkor för att ett

redan premieradt jordbruk skulle kunna ånyo premieras uppstäldes, att

vederbörande egare eller brukare för premieringsnämnden uppvisade af

honom enligt faststäldt formulär förda enkla anteckningar öfver sin hushållning.

I afseende å beloppet af högsta utaf statsmedel utgående premie ansåge

departementschefen detta kunna lämpligen bestämmas till 50 kronor. För

s. 88 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

88

den klass af jordbrukare, hvarom här vore fråga, borde nemligen ett sådant

belopp kunna anses vara rätt afsevärdt, och af kostnadsskäl borde ett högre

sådant icke ifrågakomma.

Premieringens verkställande borde, såsom redan antydts, uppdragas åt

en nämnd. För hvarje distrikt borde finnas en särskild sådan nämnd, bestående

af tre personer, af hvilka två utsåges ;af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

med tjenstgöringsskyldighet inom hela sällskapets område

samt den tredje valdes af sällskapets underafdelningar med tjenstgöringsskyldighet

endast inom den underafdelning, af hvilken han blifvit vald.

Såsom departementschefen redan nämnt, borde hushållningssällskap, som

önskade erhålla statsunderstöd till premiering af smärre jordbruk, sjelf bidraga

till kostnaderna derför.

I fråga om fördelningen af kostnaderna mellan staten och sällskapet

hade departementschefen ansett, att staten lämpligen borde bekosta sjelfva

premiema jemte diplom, under det att alla öfriga af premieringen föranledda

kostnader, såsom ersättning till nämnden m. m., borde bestridas af

sällskapet. Önskade hushållningssällskap tilldela premier i annan form eller

till högre belopp, än, enligt hvad ofvan sagts, statspremierna syntes böra

utgå, skulle det naturligen tillkomma sällskapet sjelft att ensam bestrida

dermed förenade kostnader.

I sammanhang med de nu förordade premieringarna syntes, enligt hvad

departementschefen vidare anfört, äfven en annan åtgärd böra vidtagas i

syfte att förbättra det mindre jordbruket.

Om departementschefen nemligen än å ena sidan icke hyste något

tvifvel derom, att genom premieringssystemets införande å ifrågavarande område

betydande resultat vore att förvänta, kunde han å andra sidan icke

finna annat än sannolikt, att, derest endast premieringarna anlitades, en

ganska lång tid skulle komma att förflyta, innan verkningarna af desamma

komme att göra sig mera allmänt gällande inom landet.

Kunde emellertid derjemte tillfälle beredas mindre jordbrukare att

genom besök vid väl skötta, mindre jordbruk taga kännedom om huru sådana

borde vara anordnade, skulle ett både bättre och framför allt snabbare resultat

kunna påräknas.

Vid sidan af premieringama och liksom kompletterande desamma borde

derför enligt departementschefens åsigt äfven studieresor för mindre jordbrukare

anordnas för att sätta dem i tillfälle att besöka väl skotta, mindre

jordbruk och dervid icke allenast inhemta nya lärdomar, utan äfven i prak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

8,9

tiken se tillämpade de läror, de af premieringsnämnden redan kunnat

inhemta.

Utan tvifvel borde dylika resor, under förutsättning att de företoges

under fullt sakkunnig ledning, vidga blicken, väcka eftertanken och mana

till att i eget hem tillämpa hvad af det sedda, som befunnits efterföljansvärdt.

A igten af studieresors anordnande för mindre jordbrukare vore för

ifrigt redan förut på flera håll inom landet insedd. Sålunda både ett par

hushållningssällskap för detta ändamål anvisat medel, och vid nästlidna

års riksdag hade äfven till behandling förekommit fråga om bidrag af statsmedel

för sådana studieresor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion hade nemligen föreslagits,

att Riksdagen skulle för beredande af tillfälle åt mindre jordbrukare och

jordbruksarbetare samt deras vuxna söner att under sakkunnig ledning i

Danmark studera det intensiva jordbruk på smålotter, som der bedrefves,

bevilja på extra stat, att utgå under åren 1901—1904, ett förslagsanslag

af 30,000 kronor samt deraf anvisa för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor.

Vid beräknandet af det föreslagna anslagsbeloppet både motionären

utgått från den förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap skulle

bekosta jernvägsresorna i Sverige eller ock att dessa resor skulle få göras

för billigare pris, t. ex. samma pris som för truppbiljetf,

Motionären hade till stöd för sin framställning framhållit, bland annat,

att i Danmark »husmandssaken» under de 10—15 allra sepaste åren egentligen

fått fart, och att en af de kraftigaste häfstängerna till hennes utveckling

just varit »husmandsresarna». \ ... *

Departementschefen ansåge sig här böra omnämna, att danska staten

till dessa resor bidvoge dels med anslag och dels genom att ersätta erlagclp.

utgifter för personbiljetter å de danska statsbanorna.

årligen skulle beredas ett sextiotal svenska lanutman att företaga en j resa

till Danmark, hade emellertid icke vunnit Riksdagens bifall.

Uti sitt i anledning af motionen afgifna utlåtande kade nemligen pt^fsutskottet,

utan att vilja ingå i bedömande af huruvida sådana resor,

de af motionären ifrågasatta lämpligen borde vidtagas, såsom sin myniftg

framhållit, att, derest dylika resor verkligen borde anordnas, bid^g [iyjl

kostnaderna derför borde lemoas af hushållningssällskapen, men, åtmipsjtQpy

för närvarande, icke af statsmedel, hvarför utskottet hemstiilde, att njgjjpjp^n

icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Det uti omförmälda motion väckta

förslås'', som afsett. att tillfälle

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Häremot hade dock åtskilliga ledamöter af utskottet reserverat sig och

hemstält, att Riksdagen i anledning af motionen måtte på extra stat för

år 1901 bevilja ett anslag af 1,500 kronor att enligt de närmare bestämmelser,

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, användas dels och hufvudsakligen

till ersättning åt personer, som kunde finnas villiga och lämpliga

att handhafva ledningen af resor till Danmark för beredande af tillfälle

för innehafvare af mindre jordbruk och jordbruksarbetare att derstädes

studera jordbruk på smålotter, dels till öfriga omkostnader, som från statens

sida för ifrågavarande ändamål kunde ifrågakomma.

Reservanterna hade nemligen ansett, att studieresor till Danmark i det

af motionären angifna syfte under vissa förutsättningar skulle kunna medföra

sådant gagn, att ett bidrag af allmänna medel för ändamålet skäligen

kunde ifrågasättas, samt att ernåendet af ett godt resultat skulle främjas

derigenom, att staten och hushållningssällskapen på det sätt samverkade,

att staten vidtoge förberedande åtgärder för att ifrågavarande resor måtte

komma till stånd samt dessutom dels bekostade ersättningen till resornas

ledare och dels medgåfve deltagarne i resorna sådan nedsättning i biljettprisen

å statens jernvägar, som motionären ifrågasatt, men deremot hushållningssällskapen

mottoge och afgjorde ansökningar om rätt att deltaga

i resorna samt, der deltagarne icke vore i stånd att sjelfve bekosta sina

resor, dertill lemnade erforderliga bidrag.

Vid ärendets behandling i kamrarne hade dessa stannat i olika beslut,

i det Första Kammaren bifallit utskottets hemställan, men Andra Kammaren

antagit reservanternas förslag, och vid den gemensamma votering, som derpå

följt, hade utskottets mening segrat med 179 röster mot 173.

Af hvad sålunda förekommit syntes det departementschefen framgå, att,

på samma gång betydelsen af studieresor såsom medel för höjande åt det

mindre jordbruket icke inom Riksdagen underskattats, den åsigt der allmänt

gjort sig gällande, att anordnandet af dylika resor i främsta rummet vore

en hushållningssällskapens angelägenhet.

Till fullo delande denna åsigt och öfvertygad derjemte, att, äfven om

ett betydligt större antal mindre jordbrukare än det uti omförmälda motion

ifrågasatta bereddes tillfälle att studera väl skötta jordbruk, vare sig i

Danmark eller annorstädes, en sådan anordning, vidtagen ensamt för sig

och utan samband med andra åtgärder i enahanda syfte, skulle komma att

verka synnerligen långsamt och föga effektivt för utvecklingen af det mindre

jordbruket inom landet i dess helhet, skulle departementschefen nu knappast

hafva ansett sig ega anledning tillstyrka statens mellankomst för åstadkom
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

mande af dylika studieresor, derest han icke, såsom ofvan redan framhållits,

ansett dem kunna, kombinerade med premieringarna, blifva af framstående

betydelse.

Äfven med all hänsyn tagen till denna omständighet ansåge han emellertid,

att frågan om studieresors anordnande borde blifva beroende af de

särskilda hushållningssällskapens intresse för saken och i väsentlig mån

jemväl af den offervillighet de dervid ådagalade, samt att sålunda jemväl i

detta afseende ett samarbete mellan staten och hushållningssällskapen borde

åvägabringas.

I ännu högre grad än i fråga om premieringarna borde emellertid,

hvad anginge studieresorna, frihet lemnas hushållningssällskapen.

Från statens sida syntes nemligen i detta afseende endast böra uppställas

följande allmänna vilkor, nemligen: att till deltagare i studieresa endast

finge antagas den, som lifnärde sig af jordbruk eller jordbruksarbete; att

ingen, som egde eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare

antagas; att studieresan företoges till platser inom Sverige eller Danmark;

samt att resan skedde under ledning af fullt sakkunnig person.

Genom dessa vilkor skulle ett väsentligt större antal jordbrukare, än

som enligt de föreslagna bestämmelserna för premieringarna vore berättigade

att uti dessa deltaga, kunna med statsunderstöd företaga studieresor,

hvilket, särskildt hvad anginge det medelstora jordbruket, som ej kunde

ifrågakomma att göras delaktigt af premieringen, kunde förväntas blifva af

icke ringa betydelse. Vid bestämmandet af maximiarealen för deltagare i

studieresa hade departementschefen ansett lämpligt antaga samma gräns,

som faststälts att såsom regel gälla för rätt att vid nötboskapspremieringarna

täfla om penningpris.

Att, såsom uti ofvannämnda motion föreslagits, understödja studieresor

endast till Danmark, syntes departementschefen icke lämpligt.

Otvifvelaktigt borde nemligen för många svenska småjordbrukare åtskilligt

finnas att lära jemväl inom landet.

I anslutning till hvad departementschefen nyss nämnt, ansåge han, att

åt hushållningssällskapen borde öfverlemnas att utse ledare för resorna, att

pröfva och afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra

och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för deras

anordnande erforderliga åtgärder.

Å andra sidan borde det tillkomma sällskapen att bestrida alla med

resorna förenade kostnader, som icke deltagarne sjelfva förmådde gälda eller

af statsmedel ersattes.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

92

Vid öfvervägande, hvilken form för statens understödjande af dylika

resor borde företrädesvis väljas, hade departementschefen icke kunnat undgå

att fästa synnerligt afseende vid den omständigheten, att kostnaderna för

de särskilda hushållningssällskapen, särskild! under den första tiden, då

dessa resor antagligen komme att få sin allra största betydelse, måste blifva

väsentligt olika.

Endast inom få trakter af vårt land, hufvudsakligast i dess sydligaste

provinser, funnes nemligen, åtminstone för närvarande, verkligt väl skötta

smärre jordbruk till sådant antal och af sådan beskaffenhet, att tillräckligt

åskådningsmaterial der erbjödes, för att en studieresa af nu ifrågavarande

beskaffenhet lämpligen kunde dit anordnas.

För vinnande! af ett lämpligt mål för en studieresa, skulle det derför

ock ofta, till en början såsom regel, komma att inträffa, att detta måste

sökas utom det distrikt, hvars hushållningssällskap anordnade resan.

Att vid sådant förhållande med vårt lands stora utsträckning enbart

kostnaderna för deltagames uti en dylik resa förflyttande från hemorten

till det ställe, der den egentliga studieresan toge sin början, komme att i

många fall blifva så stora, att de för hushållningssällskapen försvårade eller

till och med omöjliggjorde anordnandet af sådana resor, vore tydligt

På utjemnandet af denna olikhet hushållningssällskapen emellan ansåge

departementschefen statens uppmärksamhet i detta afseende böra företrädesvis

rigtas.

Statens bidrag till studieresorna borde derför ock utgå i sådan form,

att staten ersatte hushållningssällskapen hvad de visade sig hafva utgifvit

för biljetter å jernväg för ledares af och deltagares i studieresor af här

ifrågavarande art transporterande från vederbörande hemorter till den plats,

som enligt planen för resan utgjorde den egentliga utgångspunkten för

studieresan, Samt, i fråga om resor till Danmark, till den hamnstad, från

hvilken öfverfärden till Danmark skedde, så ock för vederbörandes återresor

till hemorterna.

Sådan ersättning borde dock icke få beräknas för biljett i högre klass

än, hvad anginge ledare, andra, eller, der sådan ej funnes, närmast motsvarande,

och i fråga om deltagare tredje.

Härigenom skulle en väsentlig lättnad beredas de flesta hushållningssällskap,

och detta utan någon synnerlig uppoffring från statens sida, då

Större delen af statsverkets utgifter för ändamålet naturligen komme statens

jern vägat till godo.

De åtgärder till höjande af det mindre jordbruket, för hvilka stats
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

anslag nu borde af Riksdagen äskas, afsåge sålunda dels premiering af

mindre jordbruk och dels anordnandet af studieresor för mindre jordbrukare,

allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, här ofvan angifvits.

Under förutsättning, att hvad departementschefen derför komme att

föreslå vunne bifall, borde dessa hufvudgrunder jemte de öfriga allmänna

vilkor och bestämmelser i afseende å premieringen och studieresorna, som

kunde finnas nödiga, uti en af Kongl. Maj:t utfärdad författning sammanföras.

Redan nu ansåge sig departementschefen emellertid höra omnämna ett

par af de öfriga vilkor, han dervid ansåge böra stadgas.

Sålunda syntes böra föreskrifvas, att hushållningssällskap, som önskade

erhålla statsunderstöd till premiering af här ifrågavarande slag, skulle derom

hos Kongl. Maj:t gorå ansökning och dervid foga de utaf sällskapet för

premieringen inom dess område antagna bestämmelser. Om än, såsom af

det ofvan anförda framginge, en ganska vidsträckt bestämmanderätt enligt

departementschefens åsigt borde hushållningssällskapen inrymmas, syntes

nemligen på samma gång möjlighet böra beredas Kongl. Maj:t att utöfva

en omedelbar kontroll öfver sällskapens åtgöranden i berörda afseende.

I enahanda syfte borde jemväl stadgas, att hushållningssällskap, som

önskade att tillförsäkras godtgörelse för sådana kostnader för studieresor,

som enligt hvad ofvan sagts skulle kunna af statsmedel gäldas, skulle

derom likaledes göra ansökning med bifogande af fullständig plan för den

resa, ansökningen afsåge, äfvensom uppgift å ledaren af resan samt det

antal personer, som beräknades komma att i densamma deltaga.

Vidare borde uppenbarligen stadgas skyldighet för sällskap, som kommit

i åtnjutande af understöd för någotdera af ifrågavarande ändamål, att

inom viss tid afgifva berättelse rörande den verkstälda premieringen eller

de anordnade resorna samt redogörelse för anslagets användande.

Huru stort belopp af statsmedel, som för de förordade åtgärderna

kunde blifva behöflig!;, vore naturligen ytterst svårt att förutse, och departementschefen

ansåge allt för vanskligt att inlåta sig på några beräkningar

i detta afseende.

Med ett årligt anslag af 25,000 kronor borde man emellertid till en

början kunna komma ganska långt, men mindre belopp borde åter icke

för ändamålet finnas till Kongl. Maj:ts disposition; och hade departementschefen

derför ansett sig böra stanna vid denna summa.

Utskottet delar departementschefens åsigt om vigten af att åtgärder

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

från statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket i riket och

har ej heller något att erinra mot det af Kongl. Maj:t i sådant syfte nu

framlagda förslag.

I afseende å den ifrågasatta premieringen af mindre jordbruk har

departementschefen, såsom ofvan nämnts, uttalat den mening, att, på det

statens utgifter för premieringen icke skulle i framtiden stiga till allt för

afskräckande belopp, icke någon egare eller brukare af större åkerareal än

10 hektar skulle ega rättighet att i premieringen deltaga. Denna siffra

synes emellertid utskottet väl låg; och förefaller det utskottet, som om

egare och brukare af äfven något större jordbruk borde kunna ifrågakomma

vid premieringen; men då utskottet icke kan bedöma i hvad mån

en höjning af berörda siffra skulle verka till ökande af kostnaderna för

den föreslagna anordningen, har utskottet icke velat framställa något förslag

i ämnet.

Äfven beträffande det ifrågasatta anordnandet af studieresor för mindre

jordbrukare har utskottet funnit anledning till erinran, i det att utskottet

ansett, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida den bland vilkoren

för deltagandet i sådana resor angifna bestämmelsen, att ingen, som eger

eller brukar mera än 50 hektar åker, må till deltagare antagas, borde

jemkas på sådant sätt, att åkerarealens maximibelopp i någon mån nedsättes,

på det att de mindre jordbrukarne måtte i så hög grad som möjligt

kunna komma i åtnjutande af den fördel, som är afsedd att genom förenämnda

studieresor dem beredas.

Då utskottet emellertid i hufvudsak ansluter sig till hvad Kongl.

Maj:t i förevarande hänseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med de

i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 11

januari 1901 angifna hufvudgrundér, för höjande af

det mindre jordbruket, på extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 25,000 kronor.

tui''Jgeoiogiaic 18:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

undersök- under år 1902 af de geologiska undersökning ar na och utgifvande af derpå

n*r2<rr°’ 8''runc^ade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å extra stat för samma

år ett anslag af 96,000 kronor,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

95

Af förberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för Sveriges geologiska

undersökning med skrifvelse den 7 november 1900 öfverlemnat

förslagsberäkning öfver de under år 1902 till fullföljande af de geologiska

arbetena erforderliga medel. Beräkningen upptoge utgifterna till 90,500

kronor, deraf för:

AHöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga bi
-

träden.................................................................................... kronor 59,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättningar m. m............................ » 19,000: —

Byräafdeln ingen.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. .m......................... » 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar................................................ » 1,700: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar.................................................................. » 12,000:-—

Diverse utgifter.

Värme, lyse, renhållning m. m........................................... » 2,350: —

Summa kronor 96,500: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämde i afseende å utgifterna med

den, som för detta år framlagts för 1900 års Riksdag.

Till betiickande af dessa utgifter påräknade chefen omkring 500 kronor

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det anslagsbelopp,

som borde för år 1902 af Riksdagen begäras, beräknades derför af chefen

till 96,000 kronor.

Uti utlåtande den 16 november 1900 hade kommissionen för de allmänna

kartarbetena tillstyrkt bifall till det af chefen för den geologiska

undersökningen sålunda framlagda utgiftsförslaget för år 1902.

Vid föredragning den 13 januari 1900 af frågan om regleringen af

utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel både chefen för civildepartementet

erinrat att, sedan 1899 års Riksdag vid beviljande af anslag för

år 1900 för nu ifrågavarande ändamål anfört att, då jordartskartor med

terrängbeteckning, utgifna med användande af topografiska kartor såsom

underlag, icke syntes vara af beskaffenhet att kunna medföra det gagn för

jordbruket, som enligt Riksdagens uppfattning varit med det påbörjade

kartverket afsedt, Riksdagen funnit sig föranlåten uttala den mening att,

derest publicerandet af geologiska kartor af nu ifrågavarande typ icke kunde

anses vara i vetenskapens intresse påkalladt, hvilket Riksdagen icke tilltrodde

sig kunna bedöma, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida utgifvandet

från trycket af berörda kartverk borde fortsättas, Kongl. Maj:t vid föredragning

den 26 maj 1899 af Riksdagens skrifvelse i ärendet anbefalt

chefen för geologiska undersökningen att afgifva utlåtande i anledning af

hvad Riksdagen sålunda anfört i fråga om fortsatt utgifvande från trycket

af ifcågakomna jordartskartor, samt att, efter det först chefen för den

geologiska undersökningen och derefter kommissionen för de allmänna kartarbetena

i ärendet sig yttrat, detsamma blifvit den 28 december 1899

remitteradt till vetenskapsakademien.

Sedan jemväl vetenskapsakademien i ärendet sig utlåtit, hade Kongl.

Maj:t den 23 november 1900 pröfvat frågan om de geologiska kartornas

utgifningssätt och dervid, med ändring i så måtfo af de genom kongl.

brefvet den 9 december 1896 i ämnet meddelade bestämmelser, förordnat:

att utgifningen af jordartskartor på de topografiska terrängkartorna

såsom underlag skulle upphöra;

att kombinerade jord- och bergartskartor i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den före utfärdandet af nyssberörda bref tillämpade typ

skulle utgifvas öfver de delar af södra och mellersta Sverige, öfver hvilka

sådana kartor ännu icke blifvit utgifna;

att skalan för dessa kartor skulle, allt efter de olika landsdelarnes

beskaffenhet, blifva antingen 1 : 100,000 eller 1 : 50,000 i enlighet med de

bestämmelser, som Kongl. Maj:t ville framdeles meddela på af chefen för

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet? Utlåtande N.-o 10.

97

Sveriges geologiska undersökning i samband med afgifvande af förslag till

årsplaner för Sveriges geologiska undersöknings arbeten gjorda framställningar;

samt

att jemte berörda kombinerade jord- och bergartskartor särskilda bergartskartor

skulle utgifvas i öfverensstämmelse med derom förut gällande

föreskrifter.

Utskottet, som icke baft något att emot Kongl. Majrts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må för de geologiska undersökningarna

bevilja ett extra anslag för år 1902 till belopp

af 96,000 kronor.

-.i '' A C’vU:.. V1 i;-'' :■ '');? a‘/>

Befrämjande af husslöjden.

19:o) Med anledning

utskottet hemställa.

af hvad Kongl. Maj:t

ämnet föreslagit, får Ans- an>la9

till en andre

instruktör

i husslöjd.

[21.]

åt t Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom; personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna

egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor,

eller tillhopa 8,000 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till stationerande Ano: anslag

jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt äng- armJadt

fartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets ångfartygs

bedrifvande, å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor. %Tidning

Till statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande förevarande och skydd

ärende erinrat, hurusom Kongl. Maj:t uti propositionen till 1899 års Riks- md^eL

dag angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att höja

Bill. till Biksd. Prof. 1901. 4 Sund. 1 Afd. It) Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det ordinarie anslaget å sjette hufvudtiteln för fiskerinäringens understöd

med, bland annat, 25,000 kronor för erhållande af nödiga medel till stationerande

jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt

ångfartyg vid rikets kuster för beredande af ordning och skydd vid fiskets

bedrifvande.

Riksdagen hade funnit det välbetänkt, att åtgärder i detta syfte på

försök vidtoges, men ansett att, innan gagnet af en sådan anordning hunnit

blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslaget dertill icke borde

å ordinarie stat uppföras, hvadan anslaget beviljats å extra stat för år 1 900.

Jemväl för innevarande år hade Riksdagen uppå derom afKongl, Maj:t

gjord framställning för ifrågavarande ändamål anvisat ett extra anslag å

25,000 kronor.

Sedan kommerskollegium och landtbruksstyrelsen inkommit med förslag

rörande användningen af det för år 1 900 anvisade anslaget, hade Kongl.

Maj:t dels den 19 mars 1900 anbefalt, att kanonbåten Skagul skulle utrustas

för att från tid, som sedermera komme att bestämmas, öfvervaka

ordningen vid fiskeplatser å rikets kuster, dels ock den 30 i samma månad

förordnat, att bevakningstiden skulle omfatta månaderna juni, juli, augusti

och september.

Den sålunda anbefalda expeditionen hade tagit sin början å utsatt tid,

men sedan för Kongl. Maj:t anmäldt blifvit att, enligt af marinförvaltningen

till sjöförsvarsdepartementet lemnad uppgift, den på månaderna juni

och juli belöpande kostnaden för expeditionen jemte kostnaden för fartygets

utrustning för samma expedition uppgått till sammanlagdt 16,529 kronor

34 öre, både Kongl. Maj:t den 31 augusti 1900 förordnat, att expeditionen

skulle upphöra i så god tid före utgången af september månad, att de med

densamma förenade kostnader ej komme att öfverstiga det utaf Riksdagen

för ändamålet anvisade anslag å 25,000 kronor; och hade på grund häraf

ifrågavarande fartygsexpedition upphört redan under förra hälften af september

månad.

Angående användningen af innevarande års anslag hade kommerskollegium

och landtbruksstyrelsen anbefalts att inkomma med förslag, men hade

sådant ännu ej från embetsverken inkommit.

Rörande 1900 års expedition hade chefen å kanonbåten Skagul den

10 oktober samma år till Kongl. Maj:t afgifvit rapport; och hade chefen

deruti, bland annat, uttalat den åsigt, att af behofvet vore ovilkorligen påkalladt,

att bevakning för fisket å rikets vestra kust under hela året påginge.

Vid sådant förhållande och då i öfrigt de skäl, hvilka föranledt Kongl.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

Maj:t att förut för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äska anslag, syntes

vara fortfarande gällande, ansåge departementschefen, att anslag borde för

ändamålet anvisas jemväl för år 1902.

Innan ytterligare någon erfarenhet rörande nyttan af dylika bevakningsexpeditioner

vunnits, borde emellertid icke ifrågasättas anslagets uppförande

å ordinarie stat. Icke heller i fråga om anslagets belopp ansåge

departementschefen sig böra nu föreslå någon förändring. Att bevakningstiden

blefve något längre än den under år 1900 uppnådda af icke fullt

37* månader syntes visserligen önskvärdt, men då detta kunde åstadkommas

lika väl genom användandet af ett mindre och derför jemväl billigare

bevakningsfartyg än en kanonbåt af första klassen, samt anledning funnes

att antaga, att kanonbåten Svensksund, som för ifrågavarande ändamål

skulle vara i alla afseenden mest lämplig bland de kanonbåtar, som kunde

dertill ifrågakomma, kunde blifva för detta års expedition tillgänglig, syntes

lämpligt, att, innan någon höjning af anslaget föresloges, erfarenheter

från ytterligare en bevakningsperiod inhemtades.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till stationerande af ett armeradt

ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af

ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat

för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

21 :o) Vidare har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen att, till utförandet^™Jha™la,J

af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafveri, /uk-bZiogiska

på extra stat för år 1902 bevilja '' 1 1 undersök
dels

till omkostnader för tiden från och med den 1 maj ”Sverige ^

1902 till och med den SO april 1908 .................. kronor 19,200: — omgifvande

• « * licufvcvi

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna [23.]

för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för samma tid.................. » 5,100: —

tillhopa kronor 24,800:

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t uti en till nästlidna års Riksdag afbiten

proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen att, till utförande af hydrografisk
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven, på extra stat

för år 1901 bevilja:

dels till kostnaden för en gång.......................................... kronor 19,000: —

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj

1901 till och med den 30 april 1902 .................. » 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för sistnämnda tid ......... » 5,100:

tillhopa kronor 43,300: —

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade af Riksdagen blifvit bifallen.

Då departementschefen nu ärnade tillstyrka äskandet af medel för

ifrågavarande ändamål jemväl för år 1902, ville han till en början åberopa

den utförliga utredning af förevarande fråga, som af chefen för civildepartementet

lemnats uti hans anförande till det vid ofvanberörda proposition

fogade protokoll öfver civilärenden för den 23 februari 1900.

Departementschefen ville emellertid erinra, att, efter det en konferens

för utarbetande af plan för en internationel undersökning, i hydrografiskt

och biologiskt hänseende, af Atlantiska oceanens nordliga del samt Nordsjön

och Östersjön, i fiskeriernas intresse, under juni månad 1899 sammanträdt

i Stockholm, vid hvilken konferens närvarit, förutom af Kongl. Maj:t för

Sveriges del utsedda ombud, jemväl ombud för norska regeringen samt Tysklands,

Storbritanniens, Danmarks, Nederländernas och Rysslands regeringar,

till samtliga dessa länders regeringar äfvensom till Frankrikes och Belgiens

regeringar förfrågningar framstälts, huruvida de hvar för sin del vore villiga

biträda de af konferensen framstå]da förslag och efter vissa angifna grunder

deltaga i kostnaderna för den internationella centralbyrån. Svar å dessa

förfrågningar hade vid propositionens aflåtande ingått allenast från norska

regeringens departement för det inre samt från tyska och franska regeringarna;

och hade af dessa blott den franska regeringen yttrat sig afböjande,

hvaremot af de från de båda öfriga afgifna svaren framginge, att,

under förutsättning hufvudsakligen att nödiga medel blefve af vederbörande

an slagsbe viljan de myndigheter för ändamålet anvisade, dessa regeringars

anslutning till konferensens förslag kunde påräknas. Af sedermera från

öfriga tillfrågade regeringar, med undantag af ryska och belgiska, ingångna

svar framginge, att danska och nederländska regeringarnas anslutning till

samma förslag likaledes vore beroende endast deraf, huruvida erforderliga

medel stäldes till deras förfogande; och att storbritanniska regeringen på

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

anförda skäl inskränkt sitt godkännande af konferensens förslag till en

öfverenskommelse att deltaga i de åtgärder, som erfordrades för upprättande

af en internationel kommission provisoriskt för två år samt i följd häraf

förklarat sig villig att sända två representanter till denna kommission och

att betala för en tid, ej öfverstigande två år, den för Storbritannien beräknade

andel i utgifterna för centralbyrån.

Från ryska regeringen hade svar ännu icke ingått och från belgiska

regeringen icke något definitivt sådant; dock hade belgiske utrikesministern

till Kongl. Maj:ts beskickning i Bryssel och Haag aflåtit en skrifvelse i

ämnet, hvaraf framginge, att belgiska regeringen omfattat frågan med stort

intresse.

Med anledning af beslut i ministeriel! statsråd den 25 augusti 1900

hade till danska, ryska, tyska, nederländska och britiska regeringarna aflåtits

officiel inbjudning att låta den internationella hydrografiska kommissionens

medlemmar sammanträda i Kristiania den 15 påföljde oktober samt till

belgiska regeringen inbjudning att sända delegerad att i kommissionens

arbeten deltaga.

Sedan emellertid tyska regeringen begärt uppskof med kommissionens

sammanträde hufvudsakligen på den grund, att den tyske ledamoten i kommissionen

vore af sjukdom hindrad att närvara, blef sammanträdet enligt

beslut den 9 oktober 1900 tills vidare uppskjutet.

De undersökningar, som enligt det förut uppgjorda programmet skulle

af Sverige ombesörjas, borde i hvarje fall taga sin början under detta år,

och hade departementschefen för afsigt att inom närmaste tiden underställa

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om användandet af de härför af Riksdagen

beviljade medel.

Enligt det för ofvan berörda sammanträde uppg jorda program skulle

dervid definitiva förslag rörande den internationella undersökningen och dermed

sammanhängande frågor, såsom platsen för centralbyrån m. m., uppgöras.

Först efter det sådan definitiv plan blifvit uppgjord och af de deltagande

regeringarna godkänd, kunde med säkerhet beräknas, huru stort

anslag för ifrågavarande ändamål kunde blifva för framtiden erforderligt.

Några väsentligare rubbningar uti det förslag rörande Sveriges deltagande

i det internationella arbetet, som af medlemmarne af den svenska hydrografiska

kommissionen uppgjorts och som legat till grund för Kongl. Maj :ts

proposition till nästlidna års Riksdag, ansåge departementschefen emellertid

icke böra ihågkomma, utan att till bestridande af de årliga utgifterna för

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utletande N:o 10.

undersökningarna för år 1902 borde äskas enahanda belopp, som för innevarande

år beviljats.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i

detta hänseende föreslagit, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må, till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1902 bevilja:

a) för omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1902 till och med den 30 april 1903 19,200

kronor; samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna fölen

internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt med

laboratorium för samma tid 5,100 kronor;

eller sålunda tillhopa 24,300 kronor.

Arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning.

rug anSj‘,J 22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till arfvoden åt

åt amanuenser amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning, på extra stat

och extra, h- för år 1902 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.

munstyrelsens Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.

skogsafdei- Maj :t, med anledning af derom utaf domänstyrelsen i skrifvelse den 25

[240 oktober 1899 gjord framställning, föreslagit nästlidna års Riksdag att till

arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning

på extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 10,100 kronor; och hade

denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen på det sätt bifallen,

att Riksdagen för ändamålet beviljade ett anslag af 6,100 kronor.

Uti skrifvelse den 7 november 1900 hade nu domänstyrelsen anmält,

att de skäl, bvilka föranledt styrelsen att för innevarande år begära anslag

till berörda syfte, qvarstode oförändrade äfven för år 1902.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till arfvoden åt amanuenser och

extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning på extra

stat för år 1902 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.

Deri lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Än,J- amlan

1902 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän- förvaltningen

göromålen hos länsstyrelserna 48,200 kronor samt till resekostnader vid fl statens

domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor. domäner.''

Till statsrådsprotokollet har departementschefen under erinran, huru- [25.26.]

som till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat vore

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 48,200 kronor, dels

ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,585 kronor,

anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande vore

behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse den 19 oktober

1900 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning eller nedsättning i

beloppen.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902

bevilja:

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,585 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåt ande N:o 10.

Vägunderhållet på landet.

24:o) På grund af Kong! Majrts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelnmgar,

såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

Ang. anslag 25:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

un jorekom- till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 75,000 kronor, att

mande och o J o o ^ >

hämmande af användas till förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos nöt
tuberkelsjwk-

foeotoren.

domar no8 not- # • o

kreaturen. Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

-28^ erinrat, hurusom Riksdagen till förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar

hos nötkreaturen för år 1898 beviljat 50,000 kronor, med rätt

för Kongl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor, hvarjemte

1898 års Riksdag medgifvit, att ytterligare 25,000 kronor finge

under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvardera af åren

1899 och 1900 hade anvisats ett belopp af 50,000 kronor.

Under åren 1898 och 1899 hade åtgången på detta anslag varit så

stark, att man nödgats inställa all utbetalning af ersättning till veterinärer

för undersökningar med tuberkulin, år 1898 från midten af juli månad

och år 1899 från och med den 1 november.

Vid afgifvande uti skrifvelse den 14 oktober 1899 af förslag rörande

det anslag, som för ifrågavarande ändamål borde för år 1901 af Riksdagen

äskas, hade landtbruksstyrelsen efter i skrifvelsen närmare angifna grunder

beräknat, att sammanlagda beloppet af utgifterna från statens sida till

förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos nötkreaturen under

sistnämnda år skulle blifva 75,000 kronor, hvarjemte styrelsen framhållit,

att de skäl, som anförts för ökande af anslaget för år 1901, lika mycket

gälde år 1900.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti sin berörda

skrifvelse hemstält, hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra

Ang. anslag

till kostnad

för vägdelningar.

[27.]

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

stat för år 1901 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 100,000

kronor att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreatui-en, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp

under år 1900 af tillgängliga medel förskjuta 25,000 kronor; och hade

denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Kiksdagen bifallen.

Sedan landtbruksstyrelsen uti skrifvelse den 28 augusti 1900 afgifvit

förslag till användande af det för år 1901 sålunda beviljade anslaget,

såvidt anginge anvisande af ytterligare medel för år 1900 till ifrågavarande

ändamål, hade Kongl. Maj:t genom bref den 12 september sistnämnda år

i enlighet med samma förslag ej mindre stält till nämnda styrelses förfogande

ett belopp af 880 kronor att användas dels till godtgörande af

belopp, som af styrelsen förskjutits i och för inköp af tuberkulin, och dels

till anskaffande af flaskor, reagenser m. m. under år 1900, än äfven medgifvit,

att till gäldande af ersättning enligt gällande bestämmelser till

examinerade veterinärer, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare verkstält

undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, finge för år

1900 användas, utöfver förut för ändamålet tillgängliga medel, ytterligare

högst 24,120 kronor.

Rörande användningen af återstående 75,000 kronor af det för år

1901 anvisade anslaget hade Kongl. Maj:t, uppå af landtbruksstyrelsen uti

skrifvelse den 11 oktober 1900 afgifvet förslag, den 9 påföljde november

meddelat beslut; och hade i sammanhang dermed de för erhållande af förnyad

undersökning af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma

hörande ungdjur förut stadgade vilkor — för hviika vilkor funnes närmare

redogjordt uti chefens för civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet

för den 18 januari 1899 i fråga om regleringen af utgifterna under

riksstatens sjette hufvudtitel — sålunda ändrats, att den andra undersökningen

icke finge verkställas tidigare än sex månader efter den första

och följande undersökningar icke återkomma med kortare mellantider än

sex månader, dock att, med undantag af första och andra undersökningen,

endast en undersökning finge verkställas under ett och samma kalenderår.

Uti en likaledes den 11 oktober 1900 dagtecknad skrifvelse hade

landtbruksstyrelsen afgifvit utlåtande rörande anslagsbehofvet för nu ifrågavarande

ändamål för år 1902, dervid styrelsen hemstält om anvisande af

enahanda belopp, som för år 1901 afsetts, eller 75,000 kronor. Till stöd

för denua sin framställning hade styrelsen hufvudsakligen anfört följande.

De hittills vunna resultaten af de med statsmedel understödda tuberBik.

till Bilad. Frat. 1901. 4 Sami. t Åfd. 10 Saft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kulinundersökningarna hade visat värdet af sådana undersökningars verkställande

samt önskvärdheten af deras fortsättande.

Fullständiga statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna

förelåge nu för åren 1897—1899, hvarjemte utarbetats en preliminär

statistik för år 1900 intill den 1 september, hvilka samtliga uppgifter af

styrelsen sammanförts uti följande tabell:

År

Samman-

lagda

antalet

under-

sökta

djur

För första gången pröfvade

besättningar

Antal

besättnin- gar reak- tionsfria

vid första

undersök- ningen

Ompröfvade besättningar

Antal

Antalet

djur inom

dessa

% reage- rande af

djuren

Antal

Antalet

djur inom

dessa

% reage- rande af

djuren

710 1897—1898

63,374

1,651

48,677

31,7

570

130

6,970

9,3

1899...............

53,601

1,325

37,994

27,5

532

246

13,150

7,1

1900 V9 .........

42,091

1,028

28,088

28

429

297

13,282

6,2

Summa

159,066

4,004

114,759

—

1,531

—

33,402

—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Af denna tabell framginge, att intresset bos den djuregande allmänheten

för undersökningarna med tukerkulin alltjemt vore stort, i det att

årligen en ansenlig mängd undersökningar egt rum; att antalet af undersökta

djur uppgått tillhopa till omkring 160,000, af bvilka undersökningar

dock enligt kolumnen 8 en del varit ompröfningar; att de besättningar,

som varit underkastade ompröfningar med tuberkulin och inom bvilka alltså,

enligt gällande bestämmelser om vilkoren för erhållande af förnyad undersökning

på statens bekostnad, åtgärder till förekommande och hämmande

af tuberkulos blifvit fortsatta, stigit från 130 år 1898 till 297 år 1900,

hvarvid borde bemärkas, att orsaken dertill att djurantalet inom dessa besättningar,

på sätt kolumn 8 i tabellen utvisade, icke stigit i proportion

härtill från år 1899 till den 1 september 1900, vore att söka deruti, att

ompröfningarna för ett stort antal större besättningar infölle på hösten; att,

såsom en jemförelse mellan kolumnerna 5 och 9 utvisade, tuberkulosfreqvensen

högst betydbgt nedbringats inom besättningar, der åtgärder mot

sjukdomen vidmagthållits, och inom samma besättningar syntes vara i nedgående,

bvilket tydde på en ökad insigt bos allmänheten om de för sjuk
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

domens bekämpande erforderliga medlen samt större omsorg vid ifrågavarande

åtgärders utförande; samt att årligen ett ansenligt antal besättningar vid en

första pröfning med tuberkulin visat sig tuberkelfria, en omständighet, hvars

stora betydelse för tuberkulosens förekommande icke borde underskattas.

Af hvad sålunda blifvit anfördt visade sig, att landtmännen genom

vidtagande af lämpliga åtgärder vore i stånd att i afsevärd grad reducera

tuberkulosens förekomst inom sina ladugårdar. Det lede heller intet tvifvel,

att genom landtmännens bemödanden tuberkulosen inom ladugårdarna skulle

kunna helt och hållet utrotas, om endast lämpliga åtgärder för ändamålet

konseqvent fullföljdes, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att de under år

1900 företagna ompröfningar med tuberkulin lemnat det resultat, att 60

tillförene i mer eller mindre mån tuberkulösa besättningar om sammanlagdt

2,286 djur visat sig fullkomligt reaktionsfria.

Beträffande det belopp, som för tuberkulosens förekommande och hämmande

under år 1902 kunde blifva erforderligt, ansåge landtbruksstyrelsen

intet skäl förefinnas att beräkna detta lägre än till 75,000 kronor eller

samma belopp, som för år 1901 funnes tillgängligt.

Då departementschefen i likhet med landtbruksstyrelsen obetingadt hölle

före, att åtgärder från statens sida fortfarande äfven efter 1901 års utgång

borde vidtagas i syfte att förekomma och hämma tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen, samt han emot det af styrelsen för år 1902 föreslagna anslagets

belopp icke hade något att erinra, hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen på extra

stat för år 1902 bevilja ett anslag af 75,000 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1902 ställa

till Kongl. Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst anslag utan återbetalning

sskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaflappning ar, hvilkas

indamål vore att minska froslländigheten för närliggande bygd, 400,000 kronor.

Ang. anslag

till frostminskningsföretag.

[29.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Stakutskottds Utlåtande N:o 10.

Till statsrådsprotokollet kar departementschefen erinrat, hurusom för

ifrågavarande ändamål vore å innevarande års riksstat anvisadt ett belopp

af 400,000 kronor.

I enlighet med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

uti skrifvelse den 10 november 1900 föreslagit, ansåge departementschefen,

att för samma ändamål borde af Riksdagen jemväl för nästkommande

år äskas ett anslag till enahanda belopp.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, innehållas de nu

gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag till frostminskningsföretag samt angående kontrollen

derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, i Riksdagens

skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17) och blefvo till allmänhetens kännedom

meddelade genom kongl. kungörelse den 29 i samma månad (Svensk

författningssamling 1899, n:o 21); och har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t

sålunda föreslagit, hemställer:

att Riksdagen må,

dels, till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostlän digheten

för närliggande bygd, på extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af 400,000 kronor,

och dels besluta, att i afseende å detta anslag skola

gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 11 januari 1901 omförmälas.

Ang. anslag Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen oeh i

nlgTå Kopparbergs län.

kronans skogar

ländska^Uinen. 27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande af

och i Kappar, kostnaden för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länm och i

Kopparbergs län, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 150,000

kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

Departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning erinrat,

hurusom Riksdagen till detta ändamål för innevarande år anvisat ett extra

anslag å 150,000 kronor.

Enär åtgärder för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län, enligt hvad domänstyrelsen uti skrifvelse den 7

november 1900 vitsordat, borde vidtagas jemväl under år 1902 och departementschefen

saknade anledning ifrågasätta någon förändring i beloppet af

anslaget för sistnämnda år, hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till afdikningar å kronans skogar

i de norrländska länen samt i Kopparbergs län, på extra

stat för år 1902 bevilja ett belopp af 150,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af

kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa

ett extra anslag för år 1902 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de

utgifter, som lades å flottningen, måtte för enahanda ändamål disponeras.

Beträffande detta ärende har departementschefen erinrat, att Riksdagen

för hvardera af åren 1899—1901 till detta ändamål anvisat ett extra

anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de utgifter, som lades

å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.

Då, enligt hvad domänstyrelsen uti skrifvelse den 7 november 1900

vitsordat, de för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län

hittills vidtagna åtgärder utöfvat en synnerligen fördelaktig inverkan på

virkesafsättningen från kronans skogar, hemstälde departementschefen, lika

med domänstyrelsen, att Kong]. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande

förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering af

Ang. anslag

till reglering

af flottleder

Norrbottens

och Kopparbergs

län.

[32.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett

extra anslag för år 1902 å 100,000 kronor, samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

AuiiskSlag 29.•o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens

''odiingem befrämjande för år 1902 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor att ställas

befrämjande, till Kongl. Majt:s förfogande för att i män af tillgång tilldelas landsting

och hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af

kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor, att statsbidrag

icke finge till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit,

ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande ärende

anfört, hurusom Riksdagen för hvart och ett af åren 1897—1901 för

detta ändamål anvisat ett extra anslag af 50,000 kronor.

I skrifvelse den 21 december 1895 hade domänstyrelsen väckt fråga

om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om ändring i vissa

afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande af bidrag från samma

anslag. Denna domänstyrelsens framställning, hvilken i åtskilliga afseenden

egde nära sammanhang med vissa af styrelsen i skrifvelse den 18 februari

1895 angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande

föreslagna bestämmelser, hade jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning

deraf afgifna utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den af Kongl.

Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka

åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård

af de enskilda skogarna. Enär frågan om förevarande anslags förhöjning

utöfver dess nuvarande belopp ansetts böra afgöras i sammanhang med den

slutliga pröfningen af de frågor, som till omförmälda komité öfverlemnats,

hade Kongl. Maj:t hvarken i de till 1898 och 1899 årens Riksdagar aflåtna

propositioner angående statsverkets tillstånd och behof, vid hvilka propositioners

aflåtande sagda komité ej ännu fullgjort sitt uppdrag, eller i ena
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

in

hända till 1900 års Riksdag aflåtna proposition, vid hvars aflåtande komitén

visserligen afgifvit betänkande och förslag beträffande de till komiténs handläggning

öfverlemnade frågor, men dessa förslag ännu icke hunnit slutbehandlas,

funnit skäl att ifrågasätta någon ändring i anslagets belopp eller

i de af Riksdagen för anslagets utgående senast faststälda vilkor.

Då de af nyssnämnda komité afgifna förslag, öfver hvilka från åtskilliga

myndigheter infordrats utlåtanden, som till stor del ännu icke inkommit,

till följd deraf ännu icke kunnat föreläggas Kongl. Maj:t till slutlig

pröfning, ansåge departementschefen sig icke heller nu böra ifrågasätta någon

ändring i skogsodlingsanslagets belopp eller i vilkoren för erhållande af

bidrag från detsamma.

I sammanhang med detta ämne har utskottet till behandling förehaft

en af herr C. P. af Buren inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet

remitterad motion (n:o 4), deri föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att

under nionde hufvudtiteln måtte för skogsodlingens befrämjande uppföras

ett ordinarie anslag af 100,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande

för att i mån af tillgång utdelas antingen åt landsting, som anslagit

medel för att genom inköp, då tillfälle dertill yppades, af till skogsbörd

tjenlig mark bilda länsallmänningar, eller åt landsting och hushållningssällskap,

som understödde enskilde skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde

vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor, att statsbidrag icke finge

till något län utgå med högre belopp, än hvad i förstnämnda fall länets

landsting, men eljest landsting och hushållningssällskap tillsammans eller

ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp, då fråga

vore om markinköp, än 8,000 kronor, men eljest 4,000 kronor för hvarje

landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade

statsbidrags användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Beträffande den af motionären använda motivering tillåter sig utskottet

hänvisa till sjelf va motionen.

Då, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet anmält, den år

1896 tillsatta skogskomitén visserligen i det komitén förelagda ämne afgifvit

utlåtande och förslag, men deröfver infordrade yttranden ännu icke fullständigt

inkommit, och då följaktligen frågan om åtgärders vidtagande

för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarna måste

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anses fortfarande vara under utredning, anser utskottet beslut i ämne, som

berör denua fråga, för närvarande icke böra fattas, hvadan utskottet finner

sig böra afstyrka det i motionen framstälda förslag om anvisande af medel

till ett hittills af Riksdagen opröfvadt ändamål, eller inköp af skogsmark

för bildande af länsallmänningar.

Hvad deremot beträffar den del af motionen, som afser förhöjning af

anslaget till skogsodlingens befrämjande under de vilkor och bestämmelser,

som för bidrag från detta anslag hittills varit gällande, har utskottet funnit

hvad motionären i sådant hänseende föreslagit gifva anledning till öfvervägande,

huruvida icke någon ökning af detta alltjemt sedan år 1896 beviljade

anslag nu lämpligen bör ega rum; och har utskottet i afseende

härå inhemtat, att vid den fördelning af detta anslag, som för innevarande

år skall ske, anmälningar om bidrag derifrån omfattat ett belopp af 67,600

kronor och således öfverskjutit det för ändamålet beviljade beloppet med

17,600 kronor. Med afseende härå och då antagas kan, att anspråken på

understöd från detta anslag alltjemt komma att ökas, har utskottet trott

sig böra föreslå anslagets höjande till 70,000 kronor med bibehållande af

dess uppförande å extra stat.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, på grund af Kongl. Maj:ts föreliggande

framställning och herr C. P. af Burens motion

i ämnet, må för skogsodlingens befrämjande för år 1902

bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor, att ställas

till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång

tilldelas landsting och hushållningssällskap, som understödja

enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af

skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af

kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med

vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå med

högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor

för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets

utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning

af vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet; samt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 2d:o 10.

113

b) att herr Buréns omförrnälda motion i öfrigt

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hamnanläggning på Öland.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, för anläggande af en Ang. anslag

hamn med lastbrygga i Grankullaviken å Öland, finge af 1901 års skogs- tinyjwJ

medel användas ett belopp af högst 68,000 kronor. öiand.

Beträffande denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet ^34

anfört följande.

I skrifvelse den 27 oktober 1875 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kalmar län anmält, att, i sammanhang med väckt förslag om

fortsättning af allmänna landsvägen från Böda kyrka på Öland norrut, fråga

uppstått om en hamnanläggning för den norra delen af ön äfvensom att,

enligt hvad verkstälda förberedande undersökningar gifvit vid handen, en

till hamnanläggning tjenlig och till utskeppningsort för Böda kronoparks

produkter väl belägen plats funnes vid Byxelkrok, en mindre vik vid Kalmar

sund omkring fyra engelska mil söder om Ölands norra udde.

Med anledning häraf och sedan ej mindre skogsstyrelsen än äfven

styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader blifvit i ärendet hörde,

hade KoDgl. Maj:t genom bref den 10 mars 1876 anbefalt sistnämnda

styrelse att låta verkställa erforderliga undersökningar och upprätta fullständig

plan för hamnanläggning i Byxelkrok äfvensom att till Kongl Majt.s

befallningshafvande i Kalmar län öfverlemna denna plan för vidtagande af

de vidare åtgärder, hvartill omständigheterna kunde anses föranleda.

Först under år 1892 hade emellertid öfverlemnats en i enlighet med

bestämmelserna i berörda bref uppgjord plan till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Planen vore upprättad af dåvarande kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadskåren C. H. Öhnell samt åtföljd af betänkande och kostnadsförslag,

slutande å en summa af 610,000 kronor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade med skrifvelse den 3 april

1895 öfverlemnat förslaget till Kongl. Maj:ts pröfning och dervid meddelat,

att i betraktande af det oväntadt höga belopp, hvartill kqftnaderna för den

ifrågasatta anläggningen blifvit af kaptenen Öhnell beräknade, och då det

kunde förutses, att en hamnanläggning enligt berörda plan näppeligen skulle

komma till stånd, derest icke densamma ansåges för Böda kronopark medföra

så stora fördelar, att staten kunde finna anledning ensam bekosta hela

Bill. till Biksd. Prof. 1901. 4 Band. 1 Afl. 10 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

företaget eller åtminstone dertill bidraga i väsentligt högre man, än i allmänhet

vore fallet vid anvisande af statsbidrag till hamnanläggningar, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra till en början inhemta yttrande

från domänstyrelsen; och hade denna styrelse uti ett Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

skrifvelse bifogadt yttrande af den 18 oktober 1892 förmält

sig väl hafva funnit en hamnanläggning vid Byxelkrok vara till stor

fördel för en lättare afsättning af skogsprodukter från kronoparkens södra

och vestra delar, ehuru på långt när ej af den nytta, att en utgift till så

oväntadt högt belopp som det ofvan angifna deraf borde föranledas, så

mycket mindre som uppmuddring af inloppet till Grankullaviken å den

nordligaste udden af Öland, till en del ersättande nyttan af Byxelkroks

hamn, vore af större fördel och syntes kunna åstadkommas för jemförelsevis

ringa kostnad, men att, äfven om styrelsen måste afstyrka en hamnbyggnad*

vid Byxelkrok till den omfattning och för den kostnad, som förutsattes i

det af kaptenen Öhnell framställa förslaget, styrelsen ansåge tanken på en

hamnbyggnad å denna plats derför ej böra öfvergifvas, då flera betingelser,

såsom bottnens beskaffenhet m. m., derför förefunnes,. samt från Böda .kronopark

skogseffekter till ej obetydliga belopp alltid skulle komma att utskeppas

från Byxelkrok, om en någorlunda god och säker hamn der komme

till stånd.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sin ifrågavarande

skrifvelse anfört, att en hamnanläggning vid Byxelkrok skulle blifva

af stor nytta såväl för ortens befolkning som särskilt för Böda kronopark;

att, äfven om för denna kronopark, hvars produkter till följd af bristande

kommunikationer och utskeppningsplatser icke på långt när kunde realiseras

till verkliga värdet, det vore synnerligen önskvärdt, att den af domänstyrelsen

ifrågasatta upprensning af Grankullaviken komme till stånd, eu

hamnanläggning vid Byxelkrok fortfarande hade sin störa betydelse för

kronoparken, enär Grankullaviken endast lämpade sig för utskeppning af

skogsprodukter från de norra blocken å kronoparken; att eu hamnanläggning

i enlighet med det af kaptenen Öhnell uppgjorda förslaget uppenbarligen

icke kunde komma till stånd, men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge, att en det praktiska behofvet fullt motsvarande hamnanläggning

bord# kunna åvägabringas för rimlig kostnad, i hvilket afseende

för Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvits, att eu enkel, men fullt

lämplig lastbrygga skulle vid Byxelkrok kunna anordnas för en kostnad,

vida understigande 10,000 kronor, äfvensom att, derest särskilda skyddsåtgärder

skulle erfordras för biyggans bestånd, kostnaderna härför ej borde

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

uppgå till något afsevärdt belopp; och kemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på grund häraf om föranstaltande af en ny undersökning af sakkunnig

person för uppgörande af förslag i detta hänseende.

Sedan ej mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen än äfven domänstyrelsen,

efter särskilda remisser, inkommit med utlåtanden i ämnet, hade

Kongl. Maj:t genom bref den 28 september 1895 uppdragit åt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att gå i författning om uppgörande af förslag till

lastbrygga och derför erforderliga skyddsåtgärder vid Byxelkrok samt att,

efter det sådant förslag blifvit uppgjordt, öfverlemna detsamma till Kongl.

. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län.

I enlighet härmed hade af förbemälde Öhnell under år 1896 upprättats

dels ett förslag till enkel lastbrygga vid den öppna redden af Byxelkrok,

hvilken anläggning jemte två moringar för fartygs förtöjning under

sjögång beräknats betinga en kostnad af 10,600 kronor, dels ock förslag

till lastbrygga, skyddad för sjögång vid nordliga vindar medelst en hamn.

arm, för en beräknad kostnad af 173,000 kronor. Dessa, begge förslag

hade derefter i enlighet med nyssberörda föreskrift öfverlemnats till Kongl.

,Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län.

Redan år 1868 hade emellertid af numera aflidne öfverstelöjtnanten

C. A. Gr af ström efter uppdrag af dåvarande skogsstyrelsen upprättats förslag

till inrättande af en hamn invid den i Ölands nordspets inskjutande

Grankullaviken. Denna vik bildade, enligt hvad i förslaget angåfves, en

naturlig hamn med skyddadt område. För dess tillgodogörande erfordrades

endast en upprensning af inloppet till densamma. Förslaget innefattade tre

alternativ, nemligen alternativ I: lastbrygga jemte upprensning af inloppet

till 3,4 meters djup under lägsta vattenytan för en beräknad kostnad af

52,216 kronor; alternativ II: lastbrygga jemte upprensning till 4 meters

djup för eu kostnad af 81,033 kronor; samt alternativ III: lastbrygga

jemte upprensning till 4,6 meters djup för en kostnad af 128,871 kronor.

På grund af de beräknade stora kostnaderna hade ej något af dessa

alternativa förslag kommit till utförande. Under år 1894 hade emellertid

domänstyrelsen å nyo upptagit frågau om en hamnanläggning vid Grankullaviken

och i sådant syfte låtit genom stadsingeniören i Kalmar J. Björkman

upprätta nytt kostnadsförslag till en dylik anläggning. Enligt Björkmans

förslag, deri man utgått från antagandet, att fartyg af högst 300 tons

drägtighet komme att inlöpa i hamnen, hade denna beräknats för ett djup

af 3,4 meter under lägsta vattenståndet kunna anläggas för en kostnad af

38,800 kronor förutom kostnaderna, 10,500 kronor, för en lastbrygga för

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utskeppning af kronoparkens trävaror. I skrifvelse den 6 mars 1895 hade

domänstyrelsen understält detta förslag Kongl. Maj:ts pröfning. Styrelsen

hade dervid framhållit, att större virkespartier från Böda kronopark fyrfaldiga

gånger utan framgång- varit salubjudna, att afverkningen derför måst

inskränkas till den för öbefolkningens behof erforderliga, eller under 10-årsperioden

1884—1893 till 2,000 famnar årligen, ehuru den beräknade årliga

virkesafkastningen från kronoparken uppginge till i rundt tal 3,200

famnar; samt att, sedan kronoparken under en lång följd af år blifvit fredhållen

från förut i stort bedrifna åverkningar samt skogen derigenom och genom

omsorgsfull skötsel vunnit förkofran, tidpunkten vore inne att skörda åtminstone

den del af den besparade virkesqvantiteten, som på grund af

ålder och andra förhållanden ansåges böra af verkas. Vidare hade styrelsen

meddelat, att styrelsen, för att utröna hela tillgången å afverkningsbart

virke, låtit uppräkna timmerträden å kronoparken, hvilka dervid befunnits

uppgå i rundt tal till 500,000 träd om 10-tums diameter och deröfver vid

brösthöjd. Med hänsyn härtill och under åberopande deraf att såväl vederbörande

öfverjägmästare som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet uti

af dem öfver Björkmans förslag afgifna yttranden framhållit de störa fördelar,

som genom den ifrågasatta hamnanläggningen skulle beredas kronoparken,

och att dervid af öfverjägmästaren framhållits, att, derest anläggningen

komme till stånd, från kronoparken en afverkning på en gång af

50,000 timmer, af öfverjägmästaren beräknade att å rot betinga ett saluvärde

af omkring 200,000 kronor, borde till försäljning utbjudas, äfvensom

att enligt styrelsens åsigt samtliga nuvarande 500,000 timmerträd

borde afverkas senast inom 40 år, hemstälde domänstyrelsen att, Kongl.

Maj:t måtte bereda medel, 33,300 kronor, för sjelfva hamnanläggningen.

Kostnaderna för byggandet af lastbryggan kunde enligt styrelsens mening

betäckas genom medel från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade den 30 maj 1896 afgifvit utlåtande

beträffande Björkmans berörda förslag och deruti anfört, att förslaget

i fråga om rensningens djup, 3,4 meter, öfverensstämde med Grafströms

billigaste förslag, men afveke derifrån dels derutinnan att, då Grafström

upptagit bottenbredden till 44,5 meter, Björkman föreslagit allenast

20 meter, dels ock derutinnan att Björkman ej upptagit något, som motsvarade

hvarken af Grafström för inseglingsgattets tydliga markering föreslagna

pirhufvuden eller af den sistnämnde till skydd mot ytterligare grundbildningar

afsedda stenarmar mellan pirhufvudena och närmaste strand.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

På det att hamnen under svåra förhållanden måtte kunna angöras utan

allt för stor risk föresloge emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att

pirhufvuden och armar måtte utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

Grafströms förslag samt att inseglingsrännan åtminstone utanför pirhufvudena

måtte upprensas med 45 meters bottenbredd, men innanför dessa tills vidare

med en till 20 meter afsmalnande bottenbredd. Kostnaden för arbetets

utförande enligt Björkmans förslag med deri sålunda ifrågasatta ändringar

hade af styrelsen beräknats, med tillämpning af de utaf Björkman antagna

pris, till 46,060 kronor; och hade styrelsen tillika förmält sig icke hafva

något att erinra beträffande Björkmans konstruktion af och kostnadsberäkning

för lastbryggan. Slutligen hade styrelsen framhållit, att, då en under

alla förhållanden fullt skyddad hamn vid Byxelkrok skulle blifva väsentligt

dyrare än en dylik anläggning vid Grankullaviken, det måhända skulle

finnas lämpligare att anordna hamnen å sistnämnda ställe samt att det i

hvarje fall syntes lämpligast, om dessa båda frågor blefve i ett sammanhang

behandlade.

Härefter hade Kongl. Maj:t genom remiss den 26 juni 1896 anbefalt

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län att åt vederbörande sjöfartsidkare,

menigheter och andra intressenter lemna tillfälle att yttra sig

dels beträffande behofvet af båda de ifrågasatta hamnanläggningarna vid

Grankullaviken och Byxelkrok eller endera af dem och i senare fallet om

det ena eller andra hamnlägets företräde, dels beträffande de belopp, hvarmed

de ansåge sig kunna bidraga till hamn å de olika platserna, dels ock

beträffande de förpligtelser, de kunde vara villige att ikläda sig för den

ena eller andra hamnens underhåll, samt att derefter med handlingarna i

ärendet jemte eget yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad häraf hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande låtit

genom allmän kungörelse kalla alla i frågan intresserade att sammanträda

inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Borgholm den 25 september

1896; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande af

den 26 juli 1900 öfverlemnat det vid berörda sammanträde förda protokoll

jemte till Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter sammanträdet ingifna

skrifter i ärendet äfvensom öfriga till ärendet hörande handlingar.

Beträffande först ortsbefolkningens ställning till frågan och utsigterna

att från dess sida kunna påräkna bidrag för en hamnanläggning på

Öland, hade departementschefen af de inkomna handlingarna funnit framgå

följande.

Vid det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utlysta sammanträdet

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

både instält sig, bland andra, ombud för Böda, Högby, Källa, Persnäs och

Föra socknar samt jägmästaren i reviret. Den vid sammanträdet förda

diskussion gåfve vid handen, att behofvet af en hamnanläggning inom

Böda socken enhälligt vitsordats, äfvensom att vid valet mellan de båda

föreslagna bamnlägena Byxelkrok, enligt de närvarandes åsigt, hade obetingadt

företräde, såsom medförande nytta för ortens befolkning, hvilken

kunde färdas dit på en nyanlagd beqväm väg, under det att någon allmän

väg icke ledde till Grankullaviken, samt att vederbörande jägmästare ansett

Byxelkroks hamn vara den lämpligaste jemväl för kronoparken. De .närvarande

hade dessutom såsom sin öfvertygelse uttalat, att förslaget att vid

Byxelkrok anordna endast en enkel lastbrygga måste uppgifvas. En vågbrytare

till lastbryggans skyddande i enlighet med det af Öhnell uppgjorda

alternativförslag n:o 2 vore enligt deras åsigt af nöden.

På fråga i . hvad mån bidrag till en hamnanläggning vid Byxelkrok

vore att påräkna utöfver hvad i statsanslag kunde erhållas, hade ombuden

för Högby, Källa, Persnäs och Föra socknar förklarat, att dessa kommuner,

oaktadt sina sympatier för hamnanläggningen, icke ville på något sätt

eller i någon form med kostnader till densamma bidraga. Ombuden för

Böda socken hade meddelat, att socknen å. kommunalstämma den 20 september

1896 förklarat sig villig att bidraga till hamnanläggningen med

tre kördagsverken af hvarje ''/8 mantal inom kommunen, men att åtskilliga

af kommunens medlemmar reserverat sig mot detta beslut. Hemmansegarne

inom Torps i Böda socken belägna by hade låtit vid sammanträdet

ingifva en handling, deri de förbundit sig att i och för utförande af en

hamnbyggnad vid Byxelkrok i enlighet med Öhnells alternativförslag n:o 2

dels kostnadsfritt upplåta nödig hamnplan, dels å sina egor närmast och

lämpligast anvisa kostnadsfri stentägt, dels under hamnbyggnaden utan ersättning

utgöra tre kördagsverken på hvarje 1/s hemman utöfver hvad å

kommunalstämman beslutits, dels ock under byggnaden likaledes utan ersättning

utgöra 60 mansdagsverken; varande å samma handling tecknad

förbindelse af två åbor i Getterum inom Böda socken att till hamnbyggnaden

utgöra tre kördagsverken på hvarje matlag. Dessutom hade anmälts,

att hemmansegarne i Hunderums, Enerums och Stora Mossens likaledes

inom Böda socken belägna byar vore villige åtaga sig särskilda prestationer

utöfver hvad å kommunalstämman beslutits; och hade efter sammanträdet

ingifvits en af åtskillige hemmansegare i nämnda byar afgifven skriftlig

förbindelse att bidraga till hamnbyggnaden med två kördagsverken på

hvarje 1/s mantal utöfver förenämnda af Böda kommunalstämma beviljade

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

bidrag. Dessutom hade Torps byamän i en sedermera till Kongl. Maj:ts‘

befallningshafvande ingifven skrift åtagit -sig att, derest den föreslagna

hamnbyggnaden med skydd i Byxelkrok skulle blifva beslutad, för framtiden

underhålla nämnda hamnbyggnad, sedan den blifvit byggd och afsynad

i enlighet med alternativförslaget n:o 2, mot byamännen tillförsäkrad rättighet

att uppbära alla hamnens inkomster enligt en af Kongl. Maj:t faststäld

hamntaxa, äfvensom förklarat, att nämnda skyldighet med åtföljande

rättigheter finge för all framtid åligga byamännens hemman.

Till ledning vid bedömande af de åtagna naturaprestationernas värde

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sitt berörda utlåtande upplyst,

att) hela Böda socken enligt jordeboken omfattade 81 c/16 mantal, hvaraf

omkring 8 13/100 mantal innehades af egare, som protesterat mot kommunens

beslut att bidraga till hamnbyggnaden vid Byxelkrok, att de jordegare,

som särskilt utfäst sig att utöfver hvad å kommunalstämman beslutits

lemna bidrag af tre kördagsverken för hvarje 1/s mantal, egde 2 3C5/384

mantal och de, som utfäst sig till två kördagsverken för lika hemmansdel,

sammanlagdt i det närmaste 13/8 mantal samt att, i betraktande häraf och

med hänsyn till två åbors i Getterum utfästelse af tre kördagsverken per

matlag utöfver hvad kommunen utfäst sig till, för en hamnbyggnad vid

Byxelkrok enligt Öhnells nu ifrågavarande förslag vore att påräkna högst

674 och lägst 227 fria kördagsverken samt 60 fria mansdagsverken utom

kostnadsfri hamnplan och stentägt.

Uti samma utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare

jemte förmälan, hurusom kört efter det nu omtalade sammanträdet egt rum

fråga uppkommit om anläggning af jernväg i ändamål, bland annat, att

sätta Böda kronopark i förbindelse med Borgholm såsom utskeppningshamn

för kronoparkens virke samt att bereda lättnad för norra Öland att få sitt

behof af timmer och ved tillgodosedt från kronoparken, samt att med afseende

å sammanhanget mellan detta förslag och frågan om hamnanläggningarna

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra afvakta utveck-:

lingen af jernvägsfrågan, innan Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade

ett omdöme i fråga om hamnanläggningsfrågan, meddelat att, sedan numera

genom enskilde intressenters försorg upprättats plan och kostnadsförslag

jemte trafikberäkning för en jernväg enligt det så kallade Kostasystemet

från Borgholm till jägmästarebostället Skäftekärr i södra delen

af Böda kronopark, samt domän styrelsen, hos hvilken myndighet framställning

gjorts i syfte att utverka statsbidrag för sagda jernvägsanläggning,

begärt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande i detta ärende, Kongl.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Vflätande N:o 10.

Maj:ts befallningshafvande samtidigt med afgifvandet af nu ifrågavarande

utlåtande till domänstyrelsen aåäte yttrande beträffande jernvägsföreslaget.

Kong! Maj:ts befallningshafvande hade uti sitt utlåtande vidare anfört

hufvudsakligen: någon utsigt förefunnes ej, att de för den ifrågasatta jernvägens

anläggning behöfligå medel skulle kunna åstadkommas endast på

enskild väg eller genom bistånd af de i saken intresserade kommunerna,

utan syntes möjligheten för jernvägens tillkomst uteslutande bero på statens

kraftiga medverkan, hvilken åter kunde antagas blifva beroende af de

fördelar för det allmänna, som jernvägen kunde tänkas framför de ifrågasatta

hamnanläggningarna medföra. Vid en jemförelse i detta hänseende

mellan de olika slagen af kommunikationsanstalter förefölle visserligen å

ena sidan oemotsägligt, att jernvägen blefve till väsentligare nytta, i allmänhet

sedt, för betydligare del af ortsbefolkningen än endera eller till

och med båda de ifrågavarande hamnarna, men å andra sidan vore just

den öfriga delen af befolkningen, hvilken till följd af aflägsenheten från afsättningsort

för sina produkter äfven efter jernvägens tillkomst vore minst

betjenad af denna, den som bäst behöfde den lättnad i samfärdseln, som

en närbelägen hamn erbjöde. För orten i sin helhet vore derför önskvärdt,

att såväl jernvägen som åtminstone endera af de föreslagna hamnarna

komme till stånd. Om detta icke läte sig göra, borde, enligt Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes åsigt, hänsynen till hvad som för kronoparken vore

vigtigast få fälla utslaget och i detta afseende ville Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uttala den mening, att tillvaron af en hamn i kronoparkens

omedelbara närhet skulle medföra så stor höjning i köpeanbudet å det till

afverkning utbjudna timmerpartiet, som beräknade kostnaden för dettas

transporterande till aflägsnare skeppningsplats öfverstege kostnaden för dess

forslande till dylik, skogen närbelägen hamn. Det vore derför enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes mening af högsta intresse för kronan, såsom egare

af skogen, att en för afnämare tillfredsställande hamn anlades, då sådant

syntes kunna ske — vare sig Grankullaviken eller Byxelkrok dertill valdes

— utan större kostnad, än att den kunde antagas mer än väl uppvägas

af den deraf betingade högre köpeskillingen för redan afverkningsbar skog

å kronoparken. Att bygga hamn å båda nyssnämnda platser syntes dock

icke vara för utdrifningen af timret erforderligt.

Beträffande frågan om hvilkendera hamnplatsen borde föredragas, hade

Kongl. Maj :ts befallningshafvande anfört, att en hamn i Grankullaviken

måhända blefve lättare åtkomlig för allra nordligaste delen af kronoparken,

att emellertid äfven för stor del af denna skogstrakt en hamn vid Byxelkrok

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

syntes blifva minst lika beqväm, att sistnämnda plats syntes blifva afgjordt

lämpligare för den vidsträckta kronoparken i dess helhet, samt att på grund

häraf och då vid sammanträdet inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke

allenast vederbörande revirförvaltare förordat en hamnanläggning vid Byxelkrok,

utan äfven denna hamns nytta och behöflighet för orten allmänt af

de närvarande vitsordats, Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att en

hamn vid Byxelkrok, utförd enligt alternativförslaget n:o 2 af år 1896,

trots den högre, dock icke afskräckande stora anläggningskostnaden, 178,000

kronor, vore att föredraga framför den föreslagna hamnanläggningen i Grrankulla

viken.

Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt utlåtande framhållit,

att hamnens i fråga betydelse för ortens innebyggare vore så ringa

i jemförelse med dess betydelse för kronoparken och dess rationella hushållning,

att staten väl finge anses böra i eget intresse sjelf åtaga sig ifrågavarande

hamnbyggnad utan anspråk på enskildes medverkan annorlunda än

som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst.

Efter remiss hade domänstyrelsen den 18 oktober 1900 inkommit med

förnyadt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande hade af styrelsen anförts:

Hvad först anginge förslaget om en större hamnanläggning vid Byxelkrok

för en kostnad af 610,000 kronor, vidhölle styrelsen sin förut uttalade

åsigt, att detta förslag, såsom alltför kostsamt, ej borde komma till utförande.

Vidkommande de två förslagen för en mindre hamnanläggning å

samma plats, delade styrelsen Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening

derutinnan, att kronoparken Böda skulle blifva föga betjenad af en hamnbyggnad

vid Byxelkrok efter det billigaste förslaget, men då Kongl. Maj:ts

befallningshafvande jemväl framhållit, att staten i eget intresse för kronoparkens

räkning borde åtaga sig alla kostnaderna för den af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande förordade större hamnbyggnaden utan andra anspråk på

enskildes medverkan än som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst, och

deraf följde, att af skogsmedel skulle bestridas ej allenast sjelfva anläggningskostnaden,

178,000 kronor, utan jemväl kostnaderna för det framtida underhållet

af hamnen, således äfven för möjligen högst betydliga reparationer,

enär några enskilde heinmansegares i sistnämnda afseende under vissa vilkor

gjorda erbjudanden icke syntes kunna tillmätas någon synnerlig betydelse,

så funne styrelsen sig ej kunna förorda, att hamnbyggnaden under dessa

förutsättningar och vilkor blefve utförd. Eu hamn vid Byxelkrok blefve

visserligen för kronoparken synnerligen välbelägen och i detta hänseende

att föredraga framför en hamn i Grankullaviken, men denna fördel i afBih.

till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

seende å läget kunde dock ej uppväga den ökade kostnaden för en hamnanläggning

vid Byxelkrok. Dertill komme att, enligt styrelsens mening,

säkerhet ej funnes för att en för utskeppning af större partier trävaror

fullt duglig hamn å sistnämnda ställe i enlighet med detta förslag och för

den beräknade kostnadssumman kunde åstadkommas. Med den erfarenhet,

som funnes beträffande hamnarna på Öland, vore det icke säkert, att så

blefve förhållandet. ''Styrelsen grundade sin åsigt i detta hänseende på,

bland annat, uttalanden af f. d. kommendörkaptenen B. von Muhlenfels,

hvilken vore väl bekant med de öländska sjöfartsförhållandena och som uti

ett handlingarna i afskrift bilagdt yttrande af den 9 augusti 1898 förklarat

sig anse, att den svåra baksjö i förening med brottsjö, som företrädesvis vid

nord- och nordostliga vindar vore rådande vid Byxelkrok, omöjliggjorde eu

hamnbyggnad utan högst betydliga kostnader, enär det skulle kräfvas eu

yttre och en inre hamn; och hade von Miihlenfels enligt samma yttrande

funnit det förslag, som nu förelåge för anläggning af en sådan hamn, på

intet sätt tillfredsställande, ett omdöme, som, enligt hvad domänstyrelsen

meddelat, delades af revirförvaltaren å Böda kronopark, jägmästaren C. Gr.

Fridman.

Mot en hamnanläggning i Grankullaviken enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag till ändring af det Björkmanska förslaget, eller

för en kostnad af 46,060 kronor, kunde — anförde styrelsen vidare —

visserligen invändas, att en dylik hamn ej blefve till afsevärdt gagn för

kronoparken i dess helhet, enär den blefve väl aflägsen för de sydligare

skogsdelarne, äfvensom att med det inseglingsdjup, 3,4 meter under lägsta

vattenståndet, som i det Björkmanska förslaget vore beräknadt, hamnen

ej kunde angöras af större fartyg, men å andra sidan borde härvid framhållas,

att särskildt för afsättning af skogseffekter från kronoparkens nordligaste

del, å hvilken stora qvantiteter öfvermogen och redan rötskadad

skog funnes, en hamn i Grankullaviken vore af synnerlig betydelse, att

fartygen uti denna hamn städse läge väl skyddade, att hamnens anläggningskostnad

ej blefve större, än att genom utskeppning med mindre fartyg

full ersättning borde kunna vinnas för de nedlagda kostnaderna, att denna

hamn vore den enda för rimliga anläggningskostnader möjliga på norra

Öland och att densamma såsom nödhamn borde blifva till gagn under

kritiska förhållanden, om också endast för mindre djupgående fartyg. Slutligen

borde ej lemnas oanmärkt, att, äfven om en jernväg Borgholm—Böda

komme till stånd, en hamn i Grankullaviken det oaktadt fortfarande skulle

ega betydelse för kronoparken, enär i synnerhet för en del gröfre virke

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

sjöbefraktning alltid stälde sig förmånligare än forsling på jernväg samt

konkurrens framkallades mellan virkesafnämarne.

Med afseende å dessa förhållanden förordade styrelsen inrättandet af

en hamn i Grrankullaviken i enlighet med det Björkmanska, af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen med ändringar förordade förslag för en beräknad

kostnad af 46,060 kronor, förutom utgifterna för en lastbrygga, hvarjemte

styrelsen, enär Böda kronopark, efter det densamma under en längre tid

blifvit fredad från större afverkningar, nu befunnes innehålla betydliga

virkesmängder, hvilkas tillgodogörande under den närmaste framtiden vore

af bekofvet påkalladt och redan länge varit föremål för styrelsens omtanke

samt vid sådant förhållande och med fästadt afseende jemväl på nuvarande

goda virkeskonjunkturer det vore af stor betydelse, att hamnbyggnaden

blefve utförd så fort som möjligt, bemstält, att framställning måtte göras

hos Riksdagen om anvisande för ändamålet af sammanlagdt 56,560 kronor,

att utgå af skogsmedel.

Slutligen hade chefen för flottans stab i infordradt utlåtande af den

27 november 1900 anfört: Den hamnanläggning, hvarom här vore fråga,

vore af den beskaffenhet, att densamma från sjöförsvarssynpunkt skulle å

ena sidan kunna blifva af värde såsom nödhamn och replipunkt för torpedkryssare,

kanon- och torpedbåtar, men å andra sidan kunna innebära fara,

såsom inbjudande en fiende att för liknande ändamål eller för landstigningsföretag

bemägtiga sig hamnen. Vid Ölands östra kust funnes icke någon

som helst hamn, som med trygghet kunde användas under alla vindförhållanden.

De två så kallade hamnar, Kåreholm och Böda, som läge vid

denna kust, vore för öfrigt alldeles oanvändbara såsom replipunkter. På

ganska kort afstånd från Ölands vestra kust funnes deremot flera hamnar

på fastlandet, hvilka med fördel kunde anlitas af flottans fartyg med undantag

af första klassens pansarhåtar. Alldenstund Ölands östra kust hade en utsträckning

af 78 nautiska mil från norra till södra udden och utstånden

från dessa uddar till närmaste goda ankarplats vid fastlandet vore respektive

15 och 17 nautiska mil, så vore det för flottans smärre fartyg tvifvelsutan

af stort värde under hårdt väder såväl som i händelse af förföljning, i fall

en i nautiskt hänseende väl skyddad och i taktiskt hänseende för fienden

svåråtkondig hamn funnes att tillgå vid öns östra kust, helt nära dess midt.

I afseende på belägenheten vore följaktligen Grankullaviken, om än icke

den bästa möjliga, gifvetvis att föredraga framför Byxelkrok.

Jemförde man det skydd, som genom inloppets beskaffenhet och på

grund af den kringliggande terrängen skulle kunna i nautiskt och taktiskt

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hänseende erbjudas flottans fartyg i de båda hamnarna, så framstode tydligt

Grankullavikens öfverlägsenhet. Mot sjögång skulle denna hamn gifva

ett fullständigare skydd än hvad som i Byxelkrok stode att vinna för mångdubbel

kostnad; mot upptäckt och beskjutning från öppna sjön skulle

den vida längre in i landet gående och till större delen skogomgifna Grankullaviken

lemna ett skydd, som aldrig skulle kunna vinnas i Byxelkrok.

Hvad åter beträffade den fara, som en hamnanläggning vid endera af

ifrågavarande platser möjligen skulle kunna medföra under krig, så syntes

denna visserligen icke i någotdera fallet vara af beskaffenhet att kunna

utgöra tillräckligt skäl för ett afstyrkande af en dylik anläggning, men då

den jemförelsevis långa och smala inseglingsränna, som skulle leda till

Grankullaviken, i händelse af behof skulle kunna mycket lättare och säkrare

spärras genom försänkning än inloppet eller inloppen till hamnen vid

Byxelkrok, så måste Grankullaviken äfven i detta hänseende anses lämpligare

än Byxelkrok; och hade chefen för flottans stab, då sålunda Grankullaviken

i alla hänseenden från sjöförsvarssynpunkt måste anses vara att

föredraga framför Byxelkrok, tillstyrkt den upprensning af inloppet till

Grankullaviken till ett djup af 3 å 4 meter under lågt vatten och en

bottenbredd af 20 meter, hvarom domänstyrelsen hemstält.

Såsom af handlingarna i ärendet framginge, hade fråga blifvit väckt

jemväl om anläggning å Öland af en jernväg, som skulle komma att beröra

Boda kronopark. Då denna fråga, som ännu ej föranledt någon särskild

framställning till Kongl. Maj:t, utan ännu vore uuder förberedande utredning

hos vederbörande myndigheter, af domänstyrelsen ansetts ega samband

med de förevarande förslagen om hamnbyggnader samt förslagsställarne

för jernvägen till styrelsen ingifvit en ansökning, att styrelsen måtte

meddela, om och till hvilket belopp ett bidrag från skogsväsendet enligt

styrelsens mening borde kunna förväntas för jernvägsanläggningen, hade

domänstyrelsen uti sitt ofvanberörda utlåtande af den 18 oktober 1900

lemnat en redogörelse för jern vägsförslaget och dess möjligheter för afkastningens

från Böda kronopark vederbörliga tillgodogörande. Alldenstund

bedömandet af de föreliggande hamnanläggningsfrågorna i detta ärende

borde så godt som uteslutande ske med hänsyn till deras betydelse för

samma kronopark, syntes det departementschefen vara af vigt att dervid

något närmare känna till jemväl berörda jern vägsförslag, och ansåge han

sig derför böra här meddela innehållet af nämnda redogörelse.

Domänstyrelsen meddelade i detta afseende följande: Det föreliggande

jern vägsförslaget ginge ut på att anlägga en jernväg enligt det så kallade

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10:

125

Kosta-systemet mellan Borgholm och Böda för en beräknad kostnadssumma

af 675,000 kronor, men grundades förslagets genomförande hufvudsakligast

på det bidrag, staten såsom intresserad i frågan för Böda kronopark kunde

komma att lemna.

Vederbörande öfverjägmästare hade beträffande jernvägens betydelse

för Böda kronopark, som omfattade en areal af 5,902,49 hektar, deraf

5,189,17 hektar skogsbördig mark, utlåtit sig och dervid framhållit,

att de år 1893 å kronoparken uppräknade timmerträden, till ett antal

af 500,000 stycken af 10 engelska tums brösthöjdsdiameter och deröfver,

sedan dess till antalet förökats genom en del af de undermåliga trädens

tillväxt till 10 tum, men att å andra sidan ett icke ringa antal stammar

vore af innanröta skadadt eller till följd af hög ålder upphört att tillväxa,

hvaraf framginge vigten och nödvändigheten af att betydande skogstillgångar

under den närmaste framtiden tillgodogjordes för att ej ytterligare

försämras och falla i värde,

att till följd af bristande kommunikationsleder knappast hälften af

den för kronoparken beräknade virkesafkastningen nu vunne afsättning och

hufvudsakligast af ved och mindre timmer, under det att den gröfre och

värdefullare timmerskogen saknat afnämare i önskvärd mån,

att en jernväg såsom transportled från kronoparken skulle vara af

större fördel än de ifrågasatta hamnarna, enär virkesutdrifningen från den

långsträckta kronoparken till jernvägen blefve betydligt billigare än till

någon af hamnarna, detta dock under förutsättning att jernvägen utsträcktes

genom kronoparken till Grankullaviken, hvilket från statens sida borde

uppställas såsom ett vilkor för bidrag till jernvägsanläggningen,

att, utom vindfäld och torr skog till betydande qvantitet, å kronoparken

förekomme frisk skog, som måste afyttras uteslutande såsom ved,

jemte affallet från träd, som till en del tillgodogjorts såsom timmer,

att framforsling af vedpartierna till hamnplatserna skulle vara förenad

med dryga kostnader, då deremot till en genom kronoparken framdragen

jernväg forslingsvägen för veden ej blefve längre än omkring 2,6 kilometer,

att, äfven om eu så hög frakttaxa komme att å jernvägen tilllämpas

som den å Kosta—Lessebo jernväg, fraktsatsen för en famn ved till Borgholm

blefve 3,60 kronor, så att, med beräkning af 10 kronor för famnen

i Borgholm, en ganska afsevärd behållning erhölles, hvilken borde blifva

större i samma mån som afsättningsorten vore kronoparken närmare belägen,

samt

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att möjligheten att afsätta betydligare qvantiteter ved och sämre skog

vore ett oeftergifligt vilkor för kronoparkens ekonomiska rationella skötsel.

Efter det domänstyrelsen anhållit om länsstyrelsens utlåtande öfver

jernvägsförslaget, hade länsstyrelsen afgifvit sådant utlåtande, åtföljdt af

kronofogdens i orten yttrande. Denne senare häda anfört hufvudsakligast:

att sedan årtionden norra Ölands befolkning sökt åstadkomma för dem

behöfliga förbättrade kommunikationer, uteslutande sjöledes, som antagits

vara billigast, för hvilket ändamål med bidrag af landstinget, men hufvudsakligast

af staten kostnader till flera hundratusen kronor nedlagts för

byggandet af lastbryggor med eller utan hamn, såsom vid Sandviken,

Alfvidsjöbodar med flera ställen, men hade alla bemödanden så godt som

misslyckats,

att en dyrköpt erfarenhet visade, att goda hamnar, af hvilka ortsbefolkningen

i dess helhet vore betjenad, ej kunde åstadkommas i denna ort,

att annan möjlighet ej funnes för kommunikationsfrågans lösning än

den föreslagna jernvägen, hvarigenom hela norra delen af Öland blefve

förbunden med Borgholms hamn, som erbjöde full trygghet och vore möjlig

att angöras vid alla vindar, äfven af större fartyg, samt

att de för jernvägens anläggning erforderliga medel, .675,000 kronor,

omöjligen kunde anskaffas från de af jernvägen berörda orterna, utan vore

statens kraftiga hjelp erforderlig för anläggningens genomförande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade framhållit:

att kronofogdens påstående om behöfligheten af jernvägen hufvudsakligast

grundades pa den föreställningen, att en tjenlig hamnanläggning icke

skulle, till följd af ogynsamma naturförhållanden, kunna närmare kronopark

beredas, men förelåge tvenne förslag om sådana hamnanläggningar

å platser, belägna nära intill kronoparken,

_ att den af öfverjägmästaren såsom erforderlig framhållna utsträckningen

af jernvägen intill Grankullaviken, eller med 12 kilometer, ökade anläggningskostnaden

med mer än 120,000 kronor,

att, ehuru Borgholms samhälle vore af allt för ringa betydenhet för

att kunna betraktas såsom egentlig konsumtionsplats för landtmannaprodukter

för något större område, och ehuru dess hamn ej utan föregående kostsamma

arbeten syntes kunna förmedla utskeppning af trävaror i någon

större skala, en jern vägsförbindelse mellan Borgholm, äfven med dess nuvarande

hamn såsom utskeppningsort, och norra Öland skulle för denna

landsända vara af synnerlig betydelse,

att, då något väsentligt bidrag till kostnaden för jernvägsanlägg
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

ningen knappast kunde vara att påräkna vare sig från enskilde eller kommuner,

undantagandes staden Borgholm, utsigterna för jernvägsplanens förverkligande

vore ringa och, i fall det begärda statsbidraget ej vunnes, alldeles

inga,

att det ur ortens synpunkt vore i högsta måtto önskvärdt, om de

påräkneliga fördelarna af jernvägen kunde för kronoparken betraktas så betydande,

att domänstyrelsen funne sig föranlåten att söka bereda företaget

så kraftigt understöd som möjligt, samt

att, beträffande det föreslagna systemet för jernvägen, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande hölle före, att detsamma skulle förmå fullt motsvara

blifvande trafiks fordringar.

Komiterade för jernvägsanläggningen både sedermera till domänstyrelsen

inkommit med dels utdrag af protokoll vid hamnstyrelsens i Borgholm

sammanträde den 5 oktober 1900, hvaraf framginge, att Borgholms hamn

uppgåfves vara väl skyddad, med ett djup i södra inloppet af 5 meter, i

det norra betydligt större, uti sjelfva hamnen på ett icke obetydligt område

4 Vs till 5 meter, att större fartyg, såsom ångarne Södern och Tjelvar,

lastade in- och utgått äfven nattetid, samt att hamnen under sistlidne

sommar anlupits af 34 ångare i veckan, dels ock utdrag af protokoll vid

stadsfullmägtiges i Borgholm sammanträde den 12 nästlidne september, af

innehåll, att stadsfullmägtige förbunde sig garantera en teckning i orten af

minst 150,000 kronor för den ifrågasatta jernvägsanläggningen Borgholm—

Böda, för så vidt från staten erhölles för samma jernväg ett anslag af

250,000 kronor.

Sin egen ståndpunkt uti denna jernvägsfråga hade domänstyrelsen angifva

sålunda: Utsigterna för genomförandet af jernvägsförslaget syntes med

afseende å hvad i ärendet upplysts i väsentlig grad bero af det bidrag, staten

såsom egare af Böda kronopark dertill ville lemna. Att genom jernvägsförbindelsen

med Borgholm och samtidigt med ett stort antal af öns

skoglösa socknar kronoparkens afkastning för all framtid vunne en underlättad

afsättning till, i jemförelse med de nuvarande, stegrade pris, vore utom

allt tvifvel, och kronoparkens kapitalvärde måste för den skull anses varda

genom jernvägsanläggningen ökadt. Detta blefve förhållandet redan om

jernvägens ändpunkt förlädes vid kronoparkens sydliga gräns och i ännu

högre grad, om jernvägen, hvilket enligt hvad styrelsen inbemtat numera

vore tillämnadt, utsträcktes till det inom parken belägna Fagerum. Deremot

syntes den af öfverjägraästaren framstälda fordran, att jernvägen borde genomstryka

hela den långsträckta kronoparken för att ändamålet skulle

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vinnas, få anses något öfverdrifven, då virkets forsling efter häst till

Eagerum eller till derom sydligare belägen punkt å jernvägen borde

kunna ske utan alltför dryga kostnader, samt tillfälliga jernvägsspår i den

jemna terrängen, om sådant ansåges lämpligt, kunde för kronans eller

virkesköparens räkning utläggas, i händelse att en större drifning af timmer

försigginge inom ett mera koncentreradt område. Deremot delade styrelsen

den af öfverjägmästaren uttalade mening om jern vägens stora betydelse för

afsättning särskildt af de mindre virkesslagen och, främst bland dem, af

brännveden, som knappast i större skala kunde vinna afsättning för utfrakt

till hamn, och just uti denna omständighet, att det för export mindre begärliga

småvirket för all framtid sålunda erhölle afsättningsmöjlighet å öns

skogfattiga trakter uti jernvägens närhet, ansåge styrelsen jernvägeus ej

minst vigtiga fördel för kronoparken ligga. Att på förhand till ett fixt

penningebelopp uppskatta jernvägens betydelse för kronoparken i allmänhet,

läte sig svårligen göra, då många förhållanden derpå inverkade, såsom

virkeskonjunkturens stabilitet med mera, men syntes det med säkerhet kunna

förutsägas, att de å kronoparken nu befintliga uppräknade 500,000 timmerträdens

värde genom jernvägens anläggning komme att höjas med minst 50

öre för trädet eller i allt med i rundt tal . 250,000 kronor.

Domänstyrelsen ansåge sig derför, då frågan om statens medverkan

till den ifrågavarande jernvägsanläggningen komme under slutlig pröfning,

kunna förorda ett bidrag af motsvarande belopp och detta genom teckning

af aktier, hvarigenom domänstyrelsen blefve i tillfälle deltaga uti administrationen

af jernvägen och dervid tillgodose kronoparkens rätt och fördel.

Af hvad i detta ärende förekommit funne departementschefen framgå,

att virkesafkastningen från den vidsträckta kronoparken Böda på Öland för

närvarande icke kunde på ett ändamålsenligt och tillfredsställande sätt tillgodogöras;

att å kronoparken redan nu funnes icke blott en högst betydande

mängd afverkningsbara timmerträd, utan bland dem jemväl en hel

del, som hunnit öfvermogna och skadas af röta; att, så länge utverkning

i större skala ej kunde ske å kronoparken, antalet såväl af de till afverkning

färdiga träden som af de skadade måste antagas komma att med

hvarje år stiga; att förnämsta hindret för en fullt rationel skogsskötsel

å kronoparken bestått och fortfarande bestode deri, att inom norra delen

af Öland, der kronoparken vore belägen, lämpliga kommunikationsanstalter,

som kunde befordra afsättning i större partier af det å kronoparken afverkade

virke, helt och hållet saknades; samt att det derför måste anses vara

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

för staten af framstående vigt, att åtgärder i syfte att undanrödja nämnda

hinder blefve vidtagna och detta ju förr desto hellre,

Hvilket af de tre kommunikationsförslag, som här ofvan blifvit omnämnda

och som afsåge hamnanläggning i Grrankullaviken eller vid Byxelkrok

eller jernvägsanläggning från Bornholm till Båda, än komme till utförande,

skulle obestridligen afsevärda fördelar derigenom beredas kronoparken.

Onskligast hade måhända derför ock varit, att frågorna, om hvilken

eller hvilka af dessa anläggningar borde af staten företrädesvis understödjas,

kunnat i ett sammanhang till slutlig pröfning företagas.

Då emellertid utgången af frågan om jern vägsanläggningen, hvilken

anläggning icke kunde ifrågakomma att byggas uteslutande af statsmedel,

utan hvars tillkomst till hufvudsakligaste del måste blifva beroende af det intresse

och den offervillighet, som af kommuner och enskilde derför visades,

ännu vore mycket oviss samt det kunde komma att dröja ganska länge, innan

denna plan öfver hufvud taget blefve möjlig att realisera, ansåge departementschefen,

att afgörandet af frågorna om hamnanläggningarna icke borde uppskjutas

i afvaktan på att den väckta frågan om jern vägsförslagets understödjande af

staten till pröfning inkomme, och detta så mycket mindre, som han i likhet

med domänstyrelsen och på de af denna styrelse anförda skäl ansåge, att

af de ifrågasätta hamnplatserna Grrankullaviken vore ojemförligt mycket

lämpligare än Byxelkrok, samt han tillika funne uppenbart, att, äfven om

jernväg i den föreslagna sträckningen skulle komma till stånd, en hamnanläggning

i Grrankullaviken derigenom på intet sätt blefve öfverflödig, utan

att dessa båda anläggningar tvärtom skulle komma att på ett särdeles lämpligt

sätt komplettera hvarandra, såsom tillgodoseende kommunikationsbehofvet,

hvardera inom sin del af kronoparken.

Vid sådant förhållande och då eu hamnanläggning i Grrankullaviken

med skål kunde sägas vara betingad så godt som uteslutande för tillgodoseendet

af kronoparkens intressen, funne departementschefen sig böra tillstyrka,

att denna anläggning blefve på statens bekostnad utförd och att dervid

skogsmedel toges i anspråk.

Emot det af stadsingeniören Björkman uppgjorda förslaget till hamnanläggningeu

med deri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti dess utlåtande

af den 30 maj 1890 föreslagna ändringar hade departementschefen

icke något att erinra.

De af nämnda styrelse för anläggningen beräknade kostnaderna uppginge

enligt hvad ofvan nämnts till 46,060 kronor för inloppets ordnande

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

och inseglingsrännans upprensning, hvartill skulle komma kostnaden lör

lastbrygga, beräknad till 10,500 kronor.

Då emellertid några år förflutit, sedan dessa beräkningar gjordes, hade

departementschefen ansett sig böra låta undersöka, huruvida desamma fortfarande

kunde anses tillförlitliga, och hade han uti sådant hänseende vändt

sig till vederbörande föredragande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

med anledning häraf, under erinran att styrelsens beräkningar hvilat på

förutsättning af kostnadsfritt virkesfång å Böda kronopark, meddelat, att

kostnaden för arbetena i deras helhet nu syntes böra beräknas 20 procent

högre än som skett i styrelsens förberörda utlåtande.

Det belopp, som för anläggningen skulle erfordras, uppginge sålunda

till 67,872 kronor eller i afrundadt tal 68,000 kronor.

Den sålunda något förhöjda kostnaden syntes departementschefen icke

inverka på frågan, och särskildt ansåge han sig böra påpeka, att en motsvarande

förhöjning i kostnadsberäkningarna skulle erfordras jemväl om

Byxelkrok valdes såsom plats för hamnanläggning.

Då gifvetvis statsverket bör tillgodogöras den inkomst, som kan beredas

från den afsevärda skogstillgången å ifrågavarande kronopark, och då

den nu föreslagna hamnanläggningen synes vara det billigaste och lämpligaste

medlet för ett sådant ändamåls vinnande, anser sig utskottet böra

förorda densammas utförande, såsom varande en från ekonomisk synpunkt

rigtig åtgärd.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Majt;s förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. anslag 31:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

lU}örZjT*u. anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, h vilka borde anmälas

kontoret till ersättande af Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nemligen:

förslöa till åtskillige veterinärer på grund af Riksdagens skrifvelse den 11 maj

[35.] 1898 och kongl. brefvet den 27 i samma månad, såsom godtgörelse

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

för af dem under år 1898 verkstälda undersökningar af

med tuberkulin............................................................. kronor

till borgmästaren G. Svanberg, enligt kongl. bref den

2 mars 1900, såsom ersättning för biträde inom

vederbörande departement med beredning till föredragning

af förslag till allmänna ekonomiska och

administrativa bestämmelser rörande fisket m. m. »

» godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar

å åtskilliga kronans domäner........................ »

» ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord ........ »

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning....................i................................................... »

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars

deltagande i andra vattenafledningsföretag............... »

j> ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen »

» godtgörande af förskjutna kostnader för vård af

Sala hyttas vattensystem åren 1896—97, enligt

kongl. brefvet den 27 oktober 1899 ..................... »

» gäldande af vägskatt för till statsverket indragna

frälseräntan af hemmanet s/g mantal Sundershol

n:o 1 i Upsala län...................................................... »

» godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande

arrendatorn af indragna fänriksbostället

V2 mantal Marum n:o 8 Näbbagård i Marums

■ socken af Skaraborgs län .......................................... »

» understöd, på grund af kongl. brefvet den 8 december

1899, åt arrendatorn af förra jägmästarebostället

1/i mantal Kjedum n:o 4 Baggegården

i Södra Kjedums socken af Skaraborgs län, i anledning

af en å egendomen inträffad hagelskada )>

» byggnadsersättning, enligt kongl. brefvet den 29

maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i Norrbottens

län ................................................................ _®_

Transport kronor

nötkreatur

24,849: 27

507: 90

7,985: 85

1,151: 64

6,189: 67

44,600: 76

59,388: 22

460: 80

1: 20

2,843: 47

500: —

7,000: —

155,478: 78

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport kronor 155,478: 78

till rese- och traktamentsersättning på grund af kongl.

brefvet den 14 april 1900, till landtbruksingeniören

E. Berggren, hvilken på uppdrag instält

sig i Stockholm för att tillhandagå med upplysningar

i ett ärende angående kolonisation af visst

område å kronomark invid Koskivara jernvägs
station

i Gellivare socken.......................................... » 246: 80

» godtgörande, på grund af kongl. brefvet den 20

april 1900, af förskjutna kostnader för undersökningar

m. m. i och för beredande af egna

jordbruk åt mindre bemedlade och obemedlade å

vissa kronoparker inom Vännäs, Bjurholms och

Degefors socknar i Vesterbottens län ..................... » 2,752: 66

» kostnader, på grund af kongl. brefven den 14

januari, den 1 och den 8 juli 1898 samt den 22

september 1899, för uppgörande af förslag till

revision af gällande jagtstadga................................. » 4,718:15

» kostnader för den af Kongl. Maj:t den 16 oktober

1896 tillsatta komité för utredning angående

de åtgärder, som lämpligen kunde vidtagas för

vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda

skogarne m. m................................................. » 43,589: 28

eller tillhopa kronor 206,780:17.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor samt för jemnande af hufvudtitelns slutsumma hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, till betäckande

af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,

anvisa å extra stat för år 1902 ett anslag af 206,800 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

Dyrtidstillägg.

82:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 36 före- Ang. anslag

slagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet Ull(

öfver finansärenden den 7 januari 1901 angifna grunder, af dyrtid stillägg [36.]

för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i jordbruksdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:t kansli samt till jordbruksdepartementet

hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag

ett belopp af 146,000 kronor.

Häröfver kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva utlåtande,

hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra

biträden.

33:o) Kongl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel i punkten 37

föreslagit Riksdagen att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning

till nedannämnda belopp i följande å staterna för till jordbruksdepartementet

hörande verk uppförda anslag, nemligen

å staten för landimåteristyrelsen:

Tillfällig

ökning i

anslagen till

amanuenser

och extra biträden.

[37.]

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och

renskrifningskostnad, med kronor ................................... 744: —

» » » domänstyrelsen:

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifningsoch

tryckningskostnader, med kronor.............................. 960: —

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 1,800 kronor.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Häröfver koimuer utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande,

h-vilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 22 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkt 17:o) (angående anslag till åtgärder för höjande af det

mindre jordbruket):

af herr A. Göransson, som ansett, att i utskottets motivering bort inflyta

ett yttrande af följande lydelse:

»I sammanhang härmed och i anledning af departementschefens, i

fråga om kostnaden för dessa resor, uttalade mening om att för resornas

ledare borde beräknas ersättning för biljett i andra och för deltagare i

tredje klass, har utskottet velat framhålla betydelsen deraf att, till främjande

af den samverkan, som bör ega rum för bibringande af de lärdomar

och erfarenheter, hvilka utgöra dessa resors ändamål, ledaren och deltagarne

böra intaga den ställning till hvarandra, att de vid gemensamma resor färdas

i samma reseklass.»

vid punkt 30:o) (angående anslag till hamnanläggning på Öland):

af herrar O. Larsson, A. Göransson, 1. Månsson, N. Svensson och A.

Petersson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse: ..

»Då äfven andra förslag rörande kommunikationsanläggningar på Öland,

enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelats, för närvarande föreligga och,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet? Utlåtande N:o 10.

135

på sätt departementschefen jemväl uttalat, önskligt är, att frågan, om hvilken

eller hvilka af dessa anläggningar höra af staten företrädesvis understödjas,

varder i ett sammanhang till slutlig pröfning företagen, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning för

närvarande icke må vinna Riksdagens bifall.»

Det skulle här antecknas, att herr Oscar Erickson icke deltagit i utskottets

under punkt 23;o) här ofvan antecknade beslut.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Indelning c

jemförlig

på fö

Friheter.

>ch dermed

anvisning

rslag.

Ersättningar.

S u m m

a.

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

17,000

—

—

—

—

—

17,000

—

46,200

—

—

—

—

—

46,200

—

31,800

—

—

—

—

—

31,800

—

190,400

—

—

—

—

190,400

—

4,500

_

4,500

49,500

—

—

—

—

—

49,500

—

140,500

—

—

—

—

—

140,500

—

50,100

—

—

—

—

—

50,100

—

158,550

_

1,070

_

_

_

159,620

_

30,000

—

—

—

—

—

30,000

—

25,000

—

—

—

—

—

25,000

—

42,000

—

—

—

—

—

42,000

—

94,000

—

—

—

—

—

94,000

—

2,279,800

2,279,800

12,000

12,000

87,200

—

—

—

—

—

87,200

—

63,000

—

—

—

—

—

63,000

—

50,000

—

—

—

—

—

50,000

—

178,600

—

—

—

—

—

178,600

—

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

—

250,000

—

—

—

—

—

250,000

—

354

—

25

—

—

—

379

—

600,000

—

—

—

—

—

600,000

—

9,564

—

—

—

—

—

9,564

—

75,000

—

—

—

—

—

75,000

—

43,598

—

—

—

—

—

43,598

—

31,639

—

—

—

—

—

31,639

—

16,601

—

—

—

—

—

16,601

—

10,000

—

—

—

—

—

10,000

—

4,597,571

—

7,730

—

1,664

—

4,606,965

—

Jordbruks
-

Departementschefen.............................................

Departementets afdelning af Kong! Majits kansli......

Landtbruksstyrelsen''.............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd

åt landtmannaskolor). Nuvarande

ökas med ................................................

Odlingshjelp åt krononybvggare, förslagsanslag.........

Landtbruksingeniörer och deras biträden ...............

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Ökas

med ................................................

Länsveterinärer och veterinärstipendiater. Nuvarande

Ökas med ................................................

Hästafvel^ förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden....................................

Fiskerinäringens understöd .................................

Domänstyrelsen...................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.................................

* statens skogsläroverk..................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsReservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen. Nuva
ökas

med .......................................

Till kronoskogarnes förvaltning och beskogsväsendet

i allmänhet. Nuvaranökas

med .......................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Landtmäteristaten................................................

Skiften qch afvittringar, reservationsanslag ............

Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag............

Rikets allmänna kartverk ....................................

Gästgifvares friheter ..........................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag .........

Färjor och färjekarlar..........................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...

Fattigvården i Stockholm och landsorten ..............

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag..................

Ålderstillägg, förslagsanslag .................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ......

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslaqs
ökas

med ...............................................

Extra utgifter, reservationsanslag ...........................

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

137

-<

piksstatens Nionde, hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Anvisning

i kontant.

Summa.

Ersättningar.

Friheter.

departementet,

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

46,200

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

belopp........................................ 190,400: —

200,000

200,000

140,500:

näringar. Nuvarande belopp...

175,000

belopp..

158,550

30,000

skildt 100,000 kronor till prisbelöning för hästar),

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag .......

30.000

25.000

640,008:

695,008:

institutets lärarepersonal .

rande belopp 4,800: —

.................800: —

främjande af

de belopp... 1,479,992: —

5,600:

19,400: — 1,499,392: — 1,504,992: —

2,300,000

12,000

87,200

63,000

63,000

178,600

250,000

250,000

600,000

75,000

anslag. Nuvarande belopp

10,(HK)

Summa

t 901. 4 Sami. 1 A d. 10 Häft. (N:o 10.)

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under rlksstatens

Nionde hufvudtitel.

31,000: —

8,000:

J ordbruks departementet.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar :

Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut ...

För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap,

maskiner m. m....................................................... 12 500:

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och

näringarnas behof ........................................................ 32 000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växt

biologisk anstalt inom Norrbottens län ...............................

Till understöd åt frökontrollanstalter....................................... ] 01)00: —

>> utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

Bidrag till svenska mosskullurföreningen för anställande af en torf
ingeniör

..................................................................

Understöd åt svenska mosskulturföreningen för uppehållande af

dess verksamhet .................................................... 15,000:

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket ......... 2ö’o00:

För de geologiska undersökningarne .....................................

Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg

till andre instruktören Jonas Wallander................................................

7,500: -

6,250:

0,000:

1,000:

8,750: -

5,000:

5,000: ■

96,000: ■

Fiskerinäringens understöd:

Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande

af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande ..................... 25,000: —

» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige

omgifvande hafven ................................................... 24.300: —

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning.........................................................

» aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän
-

6,100: —

göromålen hos länsstyrelserna.......................................... 43,200: —

* resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag............ 40,585:

Skogsinstitutet

Till beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet .................

Vägunderhållet på landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för yägie\ninga.i, förslagsanslag

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

.................../..................i......*....................... 75,000: —

» understödjande af sådana myrutdikningär och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd ...............;.............................................. 400,000: —

» afdikningar af kronans skogar i de norrländska länen samt i

Kopparbergs län ................................ 150,000:

* reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län...... 100,000: —

» skogsodlingens befrämjande ............................................. 70,000:

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ........................................................................ 206,800: —

Summa

Kronor

39,000

214,000

3,000

49,300

89,885

5,000

50,000

ore

1,001,800

1,451,985 | —

Stockholm, tryckt i Centraltryckeriet 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:49 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till skogsväsendet. a1 i texten