Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar i vissa frågor, som beröra regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indraqninqsstaterna.

1901-04-23 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:11a, Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar i vissa frågor, som beröra regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indraqninqsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

1

]M:o It a.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar i vissa

frågor, som beröra regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions-

och indraqninqsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde

kufvudtiteln i punkten 4 föreslagit, att Riksdagen måtte, för beredande lärarnes vidi

af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa

åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar vid cwfce. 0cA

de allmänna läroverken samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid pupillkassa.

tekniska elementarskolan i Hernösand, bevilja ett belopp af 9,965 kronor

till höjning af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn

efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för

närvarande utgående belopp 69,851 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1900 har föredragande departementschefen härom yttrat följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami 1 Afd. 11 a Höft. (N:o 11 a.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

»Då jag liar för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att göra nådig

framställning till Riksdagen dels angående inrättande af 80 nya ämneslärarebefattningar

vid de allmänna läroverken, deraf 15 lektors- och

65 adjunktsbefattningar, dels angående antagande af stat för den tekniska

elementarskolan i Hernösand, hvars upprättande beslöts af 1900

års Riksdag, i hvilken stat ingå 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar,

så har jag anmodat direktionen för lärarnes vid elementarläroverken

enke- och pupillkassa att meddela upplysning om det belopp, hvarmed

statsbidraget till bemälda kassa borde höjas för eventuelt upptagande

till delaktighet i kassan för förenämnda lärarebefattningars innehafvare;

och har direktionen, som gifvit professor A. Lindstedt i uppdrag att

utföra för ändamålet erforderliga beräkningar, meddelat, att den årliga

ökning af statsbidraget till kassan, som erfordras för upptagande till

delaktighet deri af dessa befattningars innehafvare, utgör

för de 15 lektorsbefattningarna vid de allmänna läro
-

verken ........................................................................................ kronor 1,459

för de 65 adjunktsbefattningarna vid de allmänna läroverken

............................................................................... » 8,006

för 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid den tekniska

elementarskolan i Hernösand ........................................... » 500

eller tillsammans kronor 9,965.

Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtitelu

gjorda framställningar dels i punkten 18 om beviljande af ett

ordinarie anslag å 195,000 kronor för inrättande af 15 nya lektorsbefattningar

och 65 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken

och dels i punkten 29 om beviljande å ordinarie stat af ett anslag å

22,600 kronor för tillämpning vid tekniska elementarskolan i Hernösand

af en stat, upptagande en föreståndare- och 3 lektorsbefattningar, hafva

af Riksdagen bifallits.

Då häraf torde följa, att delaktighet uti ifrågavarande enke- och

pupillkassa bör beredas de nya lärarebefattningarnas innehafvare, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu

förevarande framställning, må, för beredande af delaktighet

i lärarnes vid elementarläroverken enke- och

pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65

nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken

samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid tekniska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

elementarskolan i Hernösand, bevilja ett belopp af

9,965 kronor till höjning af det såsom bidrag till pensionering

af onkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogler, seminarier m. in. för närvarande

utgående belopp 69,851 kronor.

Vid bifall härtill kommer nämnda bidrag alt uppgå till 79,816 kronor. Angående

ui8tracHt

pensionsrätt

2:o) Uti en till Riksdagen den 1 mars detta år aflåten propo- för ha™

sition (n:o 60) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det

barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa folkskoleiämåtte

blifva berättigade till åtnjutande af pension ur kassan, till dess'' pupillde

fyll 21 år, dock att pensionsrätten för dotter måtte upphöra vid in- kassa.

gående af äktenskap före nämnda ålder.

Till statsrådsprotokollet för ofvannämnda dag har statsrådet och

chefen för ecklesiastikdepartementet vid detta ärendes föredragning

yttrat följande:

I afgifven berättelse öfver verkstäld granskning af folkskolelärarnes

enke- och pupillkassas förvaltning och räkenskaper för åren 1894,

1895 och 1896 hade de af Kongl. Maj:t för nämnda granskning förordnade

revisorerna hemstält, bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes uppdraga

åt direktionen öfver folkskolelärarnes pension sinrättning — såsom

direktion jemväl öfver nämnda kassa — att till påföljande revision år

1900 låta verkställa ny utredning af kassans ställning, särskildt med

afseende på ifrågasatt förhöjning af de dåvarande pensionsbeloppen.

Denna hemställan hade af Kongl. Maj:t. den 17 februari 1899 blifvit

bifallen, och till följd deraf hade direktionen anmodat professorn i matematik

och teoretisk mekanik vid tekniska högskolan A. Lindstedt att

verkställa den af revisorerna ifrågasatta utredningen.

Professor Lindstedt hade den 6 augusti 1900 afgifvit den äskade

utredningen, hvilken förelagts de under år 1900 församlade revisorerna

af omförmälda kassa. I den berättelse, desse den 25 augusti 1900 till

Kongl. Maj:t afgifvit, hade de ur Lindstedts utredning — hvilken utredning

sedermera i afskrift af direktionen till Kongl. Maj:t öfverlemuats

och till hvilken departementschefen i öfrigt hänvisade — anfört följande

resultat: att kassans ställning vid 1900 års början utvisat ett öfverskott,

motsvarande en årsränta af 86,300 kronor, eller, efter en räntefot af

3 1/s °/o, ett kapital af 2,466,000 kronor; att det förhållandet, att lärare

i vissa fall aflinge af annan anledning än genom dödsfall eller pensio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

nering, kunde anses orsaka en minskning af öfverskottets beräknade

värde med omkring 150,000 kronor, hvarför således kapitalöfverskottets

värde härigenom skulle minskas till 2,316,000 kronor; att, om alla delaktighetsbelopp

den 1 januari 1900 blifvit höjda till det högsta förekommande

delaktighetsbeloppet af 1,000 kronor, kassans ställning derigenom

skulle försämrats med endast 433,000 kronor och öfverskottet

således derefter ändock uppgått till så stort belopp som 1,883,000 kronor;

samt att det skulle erfordras inrättandet af icke mindre än 257 nya

tjenster årligen med delaktighetsbelopp af 1,000 kronor, för att kassan

icke längre skulle hafva något öfverskott, utan endast jemnt motsvara

sina förbindelser.

Efter omförmälan häraf hade revisorerna vidare anfört: Då dessa

beräkningar utförts under antagande af en så låg räntefot som 3 x/2 %,

syntes förenämnda resultat otvetydigt gifva vid handen, att en höjning

af pensionsbeloppen utan höjning af statsbidraget vore möjlig. Men då

en sådan höjning ändock komme en del af kassans delegare till godo,

derigenom att minimidelaktighetsbeloppet redan från och med 1899 års

början höjts till 800 kronor och ytterligare komme att från och med

1901 års början höjas på det sätt, Lindstedt i sin utredning förutsatt,

eller till 1,000 kronor, hade icke vid 1900 års revision någon allmän

förhöjning af pensionsbeloppen synts kunna ifrågasättas.

Deremot hade revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid ett annat

förhållande, som vore i hög grad behjertansvärdt. Jemlikt § 13 i

reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa den 15 oktober

1875 vore barn efter delegare berättigade till pension intill 16 års ålder.

Efter denna ålder kunde son eller ogift dotter endast under synnerligen

ömmande omständigheter efter direktionens bepröfvande tilldelas understöd.

I de sällsynta fall, då understöd af sistberörda slag utdelades,

vore detta understöd endast ämnadt att nödtorftigt uppehålla lifvet för

en varelse, som genom kroppslig eller andlig sjukdom förlorat möjligheten

att vara samhället till nytta. Den pension deremot, hvartill barn

efter delegare vore berättigade, hade till uppgift att möjliggöra deras

uppfostran till nyttiga medlemmar af samhället. Denna barnpensionernas

vigtigaste uppgift syntes emellertid i hög grad motverkas derigenom,

att peusionsrätten upphörde vid en så tidig ålder som 16 år. Det funnes

väl i våra dagar knappast någon lefnadsbana utom möjligen tjenarens,

för hvilken barnet redan vid 16 års ålder vore så utbildadt, att

det kunde försörja sig sjelft. Det funnes icke heller, revisorerna veterligt,

någon annan enke- och pupillkassa, i hvilken barnens pensionsrätt

upphörde vid så tidig ålder som i folkskolelärarnes. Revisorerna hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a. 5

i detta hänseende inhemtat, att i civilstatens och tullstatens enke- och

pupillkassor pensionsrätten upphörde för son vid fylda 21 år och för

dotter vid fylda 25 år, att i elementarlärarnes enke- och pupillkassa

pensionsrätten upphörde för barn af båda könen vid fylda 21 år och

att hos föreningen till understöd för enkor och oförsörjda barn efter

häradshöfdingar, landssekreterare och landskamrerare pensionsrätt tillkomme

dotter, till dess hon trädde i gifte, och son till fylda 21 år.

Det kunde väl, hade revisorerna vidare yttrat, icke förnekas, att

nu omförmälda missförhållanden i viss mån innebure något i socialt

hänseende nedsättande för folkskolelärarekåreu, som dock utgjorde eu

så samhällsvigtig klass af medborgare. Att missförhållandet lätt och

utan nämnvärd kostnad kunde ändras, framginge af Lindstedts förenämnda

utredning. Vid sina undersökningar hade han nemligen användt

tal, hvilka beräknats under antagande, att barnens pensionsrätt fortginge

till fylda 21 år, och derefter vidtagit en korrigering med hänsyn till

de i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa rådande förhållanden. Denna

korrigering uppginge till omkring 280,000 kronor, och om den fråndroges

öfverskottet, hvilket, såsom nämnts, blifvit beräknadt till 1,883,000

kronor, komme detta ändock att utgöra 1,603,000 kronor.

På grund af hvad revisorerna sålunda anfört, hade de hemstält

om sådan ändring i reglementet för enke- och pupillkassan, att barn

efter delegare skulle vara berättigade till pension intill 21 års ålder.

Öfver denna revisorernas framställning hade direktionen öfver

folkskolelärarnes pensionsinrättning den 16 februari 1901 afgifvit infordradt

utlåtande. Lika med revisorerna hade direktionen dervid erinrat

till eu början, att det af Lindstedt eventuel uppstälda antagandet

om höjning af delaktighetsbeloppet till 1,000 kronor för samtliga enkeoch

pupillkassan tillhörande läraretjenster numera — jemlikt kongl.

kungörelsen den 1 juni 1900 — blifvit en verklighet. Att denna ändring

inträdt ett år senare, än Lindstedt vid sin beräkning förutsatt, utöfvade

ej någon anmärkningsvärd korrigering af det resultat, som denna åtgärd

beräknats medföra. Någon sannolikhet syntes deremot icke förefinnas

för att tillväxten af nyinrättade tjenster under de kommande åren skulle

hinna upp till den siffra, som, efter hvad nyss anförts, skulle förändra

kassans läge från öfverskott till allenast ett jemnt motsvarande af kassans

förbindelser. 1 den delen borde bemärkas, att under den sista tioårsperioden,

hvarom uppgifter kunde lemnas, d. v. s. för åren 1890-—1899,

medeltalet årligen tillkomna tjenster stannat vid 114, en siffra icke ens

uppgående till hälften af den utaf Lindstedt angifna. Då härtill komme,

att till grund för den utförda undersökningen med lofvärd varsamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

tf

lagte eu räntefot af allenast 3 V2 procent, syntes man i betraktande

jemväl af den stegring i räntan, som på senaste åren inträdt och ännu

bortföre, ega god anledning att antaga, att, om kassans förpligtelse!'' icke

ökades på ett mera ingripande sätt utöfver livad som nu gälde, dess

ekonomiska läge skulle blifva fullt tryggadt.

Direktionen hade vidare anfört, bland annat:

Revisorerna hade nu velat, att de goda tillgångar, hvilkas befintlighet

konstaterats, på ett berättigadt sätt skulle tillgodogöras genom

höjande af barnpensionens åldersgräns från 16 till 21 år. Den minskning

i det befintliga öfverskottet,, som häraf skulle vållas, hade efter

Lindstedts uträkning antagits uppgå till 280,000 kronor, och ändock

skulle sedermera ett kapitalöfverskott af 1,603,000 kronor finnas i behåll.

Till stöd för sin framställning i nyssberörda afseende hade revisorerna

åberopat de föreskrifter angående ålder för upphörande af barns pensionsrätt,

som gälde i vissa andra pensionsanstalter. Till hvad härom anförts

kunde erinras, att jemväl i presterskapets enke- och pupillkassa,

i arméns nya enke- och pupillkassa samt i enke- och pupillkassan vid

Stockholms stads embetsverk pensionsåldern för söner och ogifta döttrar

vore bestämd till 21 år och att denna ålder vore i telegrafverkets enkeocli

pupillkassa äfvensom i statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa

satt till 18 år samt i lotsverkets enskilda peusionsinrättning bestämd

för söner till 17 år och för ogifta döttrar till 21 år.

Särskild betydelse borde vidare tilläggas hvad i detta afseende

innehölles i det förslag, hvilket den 28 maj 1894 afgifvit.s af cleu komité,

som af Kongl. Maj:t förordnats att afgifva betänkande angående ordnandet

i dess helhet af pensionsväsendet för statens civile tjenstinnehafvare,

och hvilket förslag afsett pensionerings ordnande i större omfattning,

än som genom någon nu verkande pensionsanstalt egde rum.

Enligt § 9 i denna komités förslag till reglemente för, såsom benämningen

lydde, civilstatens pensionskassa för enkor och barn vore hithörande

bestämmelser så formulerade, att barn åtnjöte dem tillagd pension, intill

dess de uppnått 21 års ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap. I

motiveringen härför hade yttrats, att komitén, som funnit den i ett par

för civilstatens grupper nu befintliga pensionsanstalter antagna åldern

af 25 år, intill hvilken dotter finge åtnjuta pension, kunna utan vidare

betänklighet nedsättas, beträflande frågan, huruvida barn borde blifva i

åtnjutande af pension antingen till 18 eller till 21 års ålder, ansett sig

icke böra lemna det förhållandet obeaktadt, att barn till en tjenstinnehafvare

ännu icke vid 18 års ålder i allmänhet enligt komiténs åsigt

hunnit förvärfva sig den utbildning, som med de i senare tider allt mera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

7

stegrade anspråk fordrades för att kunna erhålla anställning eller egna

sig åt yrke, hvarigenom de sjelfva kunde bereda sig utkomst. Med anmärkning,

att stegringen i kostnaderna genom åldersgränsens bestämmande

till 21 i stället för 18 år vore så föga känbar, att den kunde

anses sakna piaktisk betydelse, samt att i allt fall delegarne sjelfva

bär skulle bestrida kostnaderna, hade komifén stannat vid att föreslå

åldersgränsen till 21 år, hvilken, såsom komitén yttrat, »hittills den vanligaste,

jemväl af delegarne sjelfva torde anses vara den för deras förhållanden

lämpligaste».

Så vidt direktionen kunnat finna, hade icke vare sig statskontoret

eller någon annan af de myndigheter, som yttrat sig öfver detta förslag,

haft något att erinra mot hvad om barns pensionsålder deri innehölles.

Denna omständighet borde tillmätas desto större betydelse i afseende

å det förslag, hvilket revisorerna framstäf, som en förändring af den nu

bestämda åldersgränsen för folkskolelärares barns pensionsrätt, derest

en sådan åvägabragtes, lämpligen borde öfverensstämma med hvad som

för andra större grupper af pensionsberättigade barn kunde förutses

blifva mera allmänt gällande.

I afseende a kostnaderna för uppfostran och möjligheten att inom

viss ålder vinna nödig utbildning i de yrken, hvartill''anlag och andra

omständigheter kunde hänvisa, syntes någon skiljaktighet icke förefinnas

mellan folkskolelärares barn och andras, för hvilka genom statens försorg

pensionsanstalter anordnades. Det läge derför något berättigadt i

revisorernas uttalande, att den för folkskolelärares barn så lågt som till

16 år sätta åldersgränsen för pensions åtnjutande vore ett missförhållande,

som innebure något i socialt hänseende för folkskolelärarekåren nedsättande.

Vid frågans bedömande borde icke förbises, att, ehuru folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa allt ifrån dess grundande åtnjutit anslag

af staten, beloppet deraf dock städse understigit de bidrag till kassai i,

som delegarne i . årsafgifter betalat, och att differensen dessa insatser

emellan, som tidigare icke varit så betydande, dock under kassans utveckling

alltjemt ökats och nu hunnit derhän, att, såsom af den afgifna

revisionsberättelsen kunde ses, för det sist afslutade räkenskapsåret statens

bidrag icke motsvarade hälften af delegarnes pensionsafgifter. Det

välstånd, hvartill kassan kommit, och det öfverskott i tillgångar, som

förefunnes, finge derför i främsta rummet anses åvägabragt genom delegarnes

insatser. Häri läge onekligen ett skäl, hvarför afseende borde

fästas vid sådana genom revisorerna framstälda förslag, som utan svåpåkänning

för kassan kunde genomföras och som för öfrigt kunde

rare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

anses billiga, desto hellre som revisorerna, livilka väl fing’e anses föi

trogna med de önskningar, som inom folkskolelärarekåren mera allmänt

hystes, vore de enda organ, genom hvilka delegarne representerades

och enligt reglementets bestämmelser kunde direkt bevaka sina intressen
Med

stöd af hvad sålunda anförts och under förutsättning, att eu

mera allmän pensionslagstiftning, om den genomfördes, icke kunde antagas

komma till det resultat, att en lägre åldersgräns för barnpensio

neringen borde sättas än till 21 år, hade direktionen i sitt utlåtande

tillstyrkt bifall till revisorernas berörda hemställan.

År 1875 hade Riksdagen, enligt hvad departementschefen vidare

erinrat, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition beviljat ett ordinaiie

anslag å 54,000 kronor för inrättande af en pensionsanstalt för folkskolelärares

enkor och barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa

af komiterade uppgjorda grunder, hvilka funnes återgifna i det piotokoll

öfver ecklesiastikärenden den 9 januari 1875, som legat till grund

för propositionen i ämnet. Bland dessa grunder för den tillämnade

pensionsanstalten hade den bestämmelsen ingått, att delegares barn

skulle vara pensionsberättigade, till dess de uppnått 16 års ålder, till

stöd hvarför anförts, att vid nyssnämnda ålder »de liksom allmogens

barn antagas kunna försörja sig sjelfva». .

Att denna bestämmelse, som vid upprättandet åt lolkskolelararnes

enke- och pupillkassa intagits i § 13 af det för kassan den 15 oktober

1875 utfärdade reglementet, underginge ändring i syfte, som åt

kassans revisorer nu ifrågasatts, eller sålunda, att åldersgränsen lörhöj

des till 21 år, syntes departementschefen väl befogadt. De förändrade

tidsförhållandena talade ur flere synpunkter härför, och det syntes departementschefen

till fyllest att hänvisa till hvad revisorerna och direktionen

anfört i fråga om önskvärdheten af denna förhöjning, fordringarna

härpå vunne ökad kraft genom de anförda exemplen från åtskilliga

andra pensionsinrättningar, och den verkstälda utredningen ådagalade,

att folkskolelärarnes enke- och pupillkassas ekonomiska ställning utan

svårighet medgåfve vidtagandet af den begärda ändringen. Härvid

borde likväl enligt departementschefens mening iakttagas, att, i likhet

med hvad som i åtskilliga andra reglementen för pensionsinrättningar

vore stadgadt, dotters rätt till pension skulle upphöra redan före den

eljest bestämda åldern, derest hon inginge äktenskap.

På grund häraf och då, med hänsyn till Riksdagens nyss anmarkta

beslut i fråga om beviljande af statsanslag till kassan, den ifrågasatta

förhöjningen af åldersgränsen icke syntes kunna stadgas utan Riksdagens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

9

bifall, hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen af

proposition i ämnet.

Utskottet finner väl, att den åldersgräns, intill hvilken barn efter

afliden delegare i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa för närvarande

äro berättigade att åtnjuta pension ur kassan, eller 16 år, torde vara väl

låg. A andra sidan anser emellertid utskottet, att en viss försigtighet

bör iakttagas vid afgörande af en fråga, som. innebär rubbning af

kassans ekonomiska ställning, hvilken, ehuru den för närvarande synes

vara god, likväl är underkastad möjligheten af försämring. Med anledning

häraf synes ifrågavarande åldersgräns icke lämpligen böra sättas

högre än till 18 år. En sådan åldersgräns är nu stadgad för åtnjutande

af motsvarande pensioner från telegrafverkets enke- och pupillkassa

samt från statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa och har jemväl

plägat bestämmas för åtnjutande af pension, som i särskilda fall af

Riksdagen beviljats åt löntagares efterlefvande barn. Utskottet får derför

hemställa,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att

barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes enkeoch

pupillkassa må blifva berättigade till åtnjutande

af pension ur kassan, till dess de fy It 18 år, dock att

pensionsrätten för dotter må upphöra vid ingående af

äktenskap före nämnda ålder.

Indragningsstaten.

3:o) Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver utrikesdepartementsärenden den 8 nästlidne mars har Kongl. Maj:t

i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 62) af samma dag föreslagit .

Riksdagen alt medgifva, att vaktmästaren i utrikesdepartementet Johan"

Edvard Ohlson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en hans lön jemte ålderstillägg motsvarande

årlig pension af sexhundra kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 11 a Höft. 2

Angående

pension

åt vaktmästaren

''. E. Ohlson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

Enligt af livad ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, liar

herr ministern för utrikes ärendena nämnda dag föredragit en af vaktmästaren

i utrikesdepartementet Johan Edvard Ohlson gjord ansökning,

deruti han, med bifogande af åldersbevis och läkarebetyg, af innehåll

att han på grund af sjukdom vore för all framtid oförmögen att sköta

sin tjenst, anhållit, att, då han af sin sjukdom nödgades begära entledigande

från sin vaktmästare!]enst, Kongl. Maj:t täcktes bevilja honom

pension å allmänna indragningsstaten till ett mot hans nuvarande lön

med ålderstillägg, 600 kronor, svarande belopp. .

Herr ministern erinrade derom, att en al Ohlson nästlidet år gjord

ansökning i samma syfte vid föredragning inför Kongl. Maj:t den

20 mars 1900 funnits icke till någon Kongl. Majits vidare åtgärd föranleda,

hufvudsakligen på den grund, att af det af Ohlson då företedda

läkarebetyget icke framgått, att han vore för all framtid oförmögen till

utöfvandet af sin tjenst.

öfver Ohlsons nu förevarande ansökning hade statskontoret atgifvit

infordradt utlåtande och deri anfört, att statskontoret vid. det förhållande,

som numera genom behörigt läkarebetyg styrkt blifvit, att

Ohlson vore på grund af sjukdom oförmögen för all framtid att sköta

sin tjenst, ansåge, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna af behofvet påkalladt

att utan afbidan af Ohlsons inträde i pensionsåldern, hvilket

icke inträffade förr än 1909, befattningen blefve med annan tjenstbar

ordinarie innehafvare besatt, anledning förelage att hos Riksdagen göra

framställning om Ohlsons öfverförande å allmänna indragningsstaten

med en hans lön jemte ålderstillägg motsvarande pension af sexhundra

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari han

erhölle entledigande från befattningen såsom vaktmästare i utrikesdepartementet.

Herr ministern anförde derefter:

»Den vaktbetjening, som är för utrikesdepartementet å stat uppförd

har visat sig otillräcklig och har under årens lopp måst förstärkas

o-enom anlitande af extra biträden. Efter den senaste utvidgningen af

departementets lokal och det under senaste åren betydligt ökade arbetet

har behofvet af extra biträden helt naturligt än ytterligare ökats.

Under sådana förhållanden är det angeläget, att de ordinarie vaktmästarebefattningarne

inneliafvas af fullt tjenstbara personer, och ett

uppskof med pensioneringen af vaktmästaren Ohlson, som sedan öfver

två år icke kunnat tjenstgöra, skulle medföra stora olägenheter. Hans

tjenstgöring, så länge han egde helsa och krafter, var alltid väl vits

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

11

ordad. Det synes derför med billighet öfverstämmande att, ehuru han

ej uppnått stadgad pensionsålder, nu kunna tillförsäkra honom det skydd

för en nödstäld belägenhet, som ligger i beredandet af en årlig pension.»

På grund af det anförda hemstälde herr ministern, det Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen göra den framställning, ifrågavarande proposition

innefattade.

Af handlingarna i ärendet inhemtas, att Ohlson, som är född

den 24 augusti 1842, antogs till extra vaktmästare i utrikesdepartementet

den 1 augusti 1874 samt till ordinarie vaktmästare derstädes den

30 maj 1879 och alltså icke synes hafva under längre tid än omkring

261/2 år varit i statens tjenst anstäld. Hvarken i afseende å lefnadseller

tjenstår uppfyller alltså Ohlson de beträffande civile embets- och

tjensteman samt betjente stadgade fordringarne för erhållande af pension

å allmänna indragningsstaten. Med Ohlsons befattning är förenad lön

jemte ålderstillägg å tillhopa 600 kronor äfvensom tjenstgöringspenningar.

Enligt Kong]. Maj:ts förslag skulle förstnämnda summa utgå

såsom pension. För Ohlson sjelf torde det vara likgiltigt, under hvilken

titel beloppet utgår, och någon förbättring i hans ställning genom öfverflyttande

på indragningsstat skulle icke enligt Kongl. Maj:ts förslag

ega rum. Anledningen till en sådan åtgärd skulle då, såsom ock statsrådsprotokollet

gifver vid handen, vara utrikesdepartementets eget intresse.

Utskottet kan emellertid icke finna det ur dylik synpunkt nödigt

att nu pensionera ifrågavarande vaktmästare, hvilken endast under något

mer än två år varit till följd af sin sjukdom urståndsatt att tjenstgöra

och hvilkens befattning det icke torde blifva svårt att få upprätthållen

genom lämplig person mot åtnjutande af tjenstgöringspenniugarna och

med utsigt till befordran. Med anledning häraf och då utskottet anser,

att endast i särskilda undantagsfall, för hvilka förutsättningarna här saknas,

pension må af Riksdagen åt till följd af sjukdom otjenstbara personer

beviljas före uppnådd pensionsålder, får utskottet hemställa,

att Kong]. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas.

4:o) Uti en till Riksdagen den 22 nästlidne mars aflåten proposition

(n:o 74) har Kongl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja f. d. musik
-

Angående

pension

åt musikdirektören

A. A.

Svensson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Slatsutsicottets Utlåtande N:o 11 a.

anföraren vid Vermlands regemente, musikdirektören m. m. Axel Adam

Svensson en årlig pension af femhundratio kronor att utgå från och med

1901 års ingång.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört

följande:

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse har f. d. musikanföraren

vid Vermlands regemente, musikdirektören m. m. Axel Adam

Svensson, på grund af 50-årig tjenstgöring vid armén, i underdånighet

anhållit, att någon pension från statsmedlen måtte honom beredas samt

såsom ytterligare stöd härför andragit, att han under 8 år såsom hautboist

vid Göta lifgarde varit delegare i arméns pensionskassa, men

sedermera såsom musikanförare vid förstberörda regemente blifvit utestängd

från denna förmån, enär tillfälle icke honom lemnats att ingå

på stat såsom regementstrumslagare och såmedelst blifva berättigad till

pension från nämnda kassa.

Af de vid berörda ansökningar fogade handlingar inhemtas, bland

annat, att Svensson, som är född den 24 december 1837 och den 1

april 1849 antagits till hornblåsare vid Andra lifgardet, blifvit, efter

aflagd examen vid musikaliska akademien, den 16 maj 1867 anstäld

såsom musikanförare vid Vermlands regemente och den 28 april 1876

tillagd musikdirektörs namn, heder och värdighet samt den 31 december

1899 erhållit afsked från regementet; att han icke eger någon annan

inkomst än de pensioner han uppbär från hofkapellets pensionskassa

med. 1,200 kronor och från Vermlands regementes musikkårs enskilda

pensionskassa med 550 kronor; samt att han, enligt ett af medicine

doktorn A. Nyström afgifvit läkarebetyg, lider af periodisk oregelbunden

hjertverksamhet och nervositet i förening med hufvudvärk, hvaraf han

fått sin arbetskraft nedsatt.

Chefen för tredje arméfördelningen har, efter chefens för Vermlands

regemente hörande, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i

ärendet och dervid anfört, att sökanden såsom musikdirektör tjenstgjort

vid regementet från år 1867 till utgången af år 1899 samt dervid ådagalagt

synnerligt nit, framstående duglighet och pligttrohet; att, sedan

genom reglementet .för arméns pensionskassa af den 14 december 1883

musikdirektörerne vid armén blifvit tillerkände rätt till pension ur nämnda

kassa, hvilken bestämmelse dock upphörde att vara gällande genom

nytt reglemente för arméns pensionskassa af den 15 december 1893,

föreskrifna afgifter 290 kronor 25 öre den 8 juni 1885 inlevererats till

kassan för att bereda Svensson rätt till pension från densamma, men

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets t!(låtande N:o 11 a.

13

att direktionen, vid det förhållande att Svensson icke innehade fullmakt

å musikdirektörsbeställning, utan endast tilldelats musikdirektörs värdighet,

funnit honom icke vara berättigad att i nämnda egenskap vinna

delaktighet i kassan, till följd hvaraf de inbetalda afgifterna blifvit restituerade;

och har arméfördelningschefen tillstyrkt, att sökanden måtte

beredas en årlig pension af 600 kronor, motsvarande pension i den

klass af arméns pensionskassas reglemente 1888—1893, uti hvilken musikdirektörerne

vid armén voro som pensionsberättigade uppförde.

Efter härå erhållen nådig remiss har arméförvaltningen uti skrifvelse

den 22 nästlidne februari, med öfverlemnande af direktionens

öfver arméns pensionskassa yttrande i ärendet, i underdånighet hemstält,

att nådig proposition måtte aflåta^ till Riksdagen om tilldelande åt musikdirektören

Svensson af en årlig pension å 510 kronor eller samma

pensionsbelopp, som tillkommer de musikdirektörer vid indelta armén,

hvilka innehafva regementstrumslagarelön på stat, att från början af år

1901 utgå från extra förslagsanslaget å tionde hufvudtiteln »för upprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering samt till

fyllnadspensioner» eller de andra statsmedel, som framdeles till äfventyra

kunna för samma ändamål blifva i stället för detta extra anslag anvisade.

Af direktionens för arméns pensionskassa förenämnda yttrande

inhemtas, att någon pension icke kunde Svensson beredas från de under

direktionens förvaltning stälda medel, enär pensionering derifrån i regel

endast förekomme beträffande de å oi''dinarie stat anstälde delegare i

kassan, men att — i betraktande deraf att Svensson ej mindre under

sin anställning som hautboist vid dåvarande Andra lifgardet varit delegare

i arméns pensionskassa och i sådan egenskap bidragit med faststälda

utgifter till kassan för en tid af 7 år 11 månader, än äfven

under den tid, musikdirektörer egt rätt till delaktighet uti meranämnda

kassa, sökt fullgöra hvad på honom i sådan egenskap ankommit för att

bereda sig pensionsrätt vid pensionsålderns eventuella inträdande —

direktionen ansett fullgiltig^ skäl vara för handen att hos Riksdagen

söka bereda Svensson pension af statsmedel till belopp af 510 kronor,

motsvarande hvad som i pension tillkommer de musikdirektörer vid indelta

armén, Indika innehafva regementstrumslagarelön på stat; dock

att, vid det förhållande att statens blifvande kostnad för Svenssons

pensionering faktiskt skulle komma att inträda 10 å 13 år senare, än

fallit varit, om han pensionerats såsom innehafvare af regementstrumslagarelön,

någon afkortning i detta pensionsbelopp af det skäl, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a
Svensson

ej erlagt härför stadgade afgifter, icke enligt direktionens

åsigt borde ega rum.

Slutligen har statskontoret uti infordradt och den 9 innevarande

månad afgifvet, underdånigt utlåtande förklarat sig biträda den af arrnéförvaltningen

i ärendet gjorda framställning, dock med den ändring, att

det för musikdirektören Svensson föreslagna pensionsbeloppet borde

anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.»

Utskottet har inhemtat, att ifrågavarande musikanförare varit i

berörda egenskap anstäld vid Vermlands regemente enligt ett mellan

regementschefen och honom uppgjordt kontrakt. Någon befattning på

stat vid armén har han sedan 1867 icke innehaft. Då regementstrumslagarebeställningen

vid regementet år 1876 skulle tillsättas, fann sig

Svensson icke böra ingå på de vilkor, som uppstäldes för att han skulle

blifva utnämnd till sagda befattning och derigenom blifva pensionsberättigad,

nemligen att han skulle sköta de med samma tjenst förenade

åligganden, utan blef annan person till regementstrumslagare utnämnd.

Svensson har alltså under hela sin tjenstetid såsom musikanförare endast

åtnjutit arfvode af de till musikens underhåll anslagna medel, och någon

pensionsrätt synes icke kunna vara derigenom grundad. Utskottet kan

icke heller finna tillfyllestgörande skäl vara anförda för att Riksdagen

skulle i allt fall anse billigheten kräfva, att pension af statsmedel beredes

Svensson. Visserligen har han i mer än femtio år varit anstäld

vid armén, men befattningen såsom musikanförare, hvilken han innehaft

sedan 1867, har uppenbarligen för honom endast varit en bisyssla,

hvilken han skött under ledigheten från sin hufvudsakliga tjenst i hofkapellet.

På grund af sin anställning såsom musikanförare har han dock

från regementets musikkårs enskilda pensionskassa erhållit en pension

af 550 kronor. Då han derjemte eger uppbära en pension å 1,200 kronor

från hofkapellets pensionskassa, synas icke heller några ömmande omständigheter

föreligga. På grund af hvad sålunda anförts och då ett bifall

till Kongl. Maj:ts framställning torde kunna innebära ett prejudikat

i afseende på pensionering af dylika musikanförare, hvilka till ett icke

obetydligt antal synas vara vid armén anstälda utan att samtidigt innehafva

tjenst på stat, finner utskottet sig icke kunna biträda Kongl.

Maj:ts nu föreliggande förslag, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

15

5:o) Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 22 nästlidne mars aflå- Angående

ten proposition (n:o 75) föreslagit Riksdagen att å allmänna indrag-^förråda?''

ningsstaten bevilja f. d. förrådsdrängen vid arméns utredningsförråd i drängen O.

Stockholm Olaus Pettersson och bagaregesällen vid Stockholms krono- ocl bagarebageri

Johan Berndt Sydow en årlig pension under deras återstående gesällen

lifstid af trehundra kronor för den förre och femhundra kronor för den ,7'' B'' Sydowsenare,

att utgå lör Pettersson från och med innevarande års början

samt för Sjdow från och med månaden näst efter den, i hvilken han

erhölle entledigande från sin beställning vid kronobageriet.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 22 mars

detta år har departementschefen i fråga om denna framställning meddelat,

att sedan dels förvaltningen vid arméns intendenturförråd i Stockholm

hos arméförvaltningen å intendentsdepartementet hemstält om

beredande af något understöd åt f. d. förrådsdrängen Olaus Pettersson,

dels ock chefen för samma förråd uti eu till generalintendenten stöld

och till arméförvaltningen öfverlemnad skrifvelse gjort framställning

om utverkande af ett årligt underhåll efter afskedstagandet åt gesällen

vid härvarande kronobageri Johan Berndt Sydow, hade arméförvaltningen

uti skrifvelse den 22 sistlidne januari till Kongl. Maj:t öfverlemnat

de sålunda gjorda framställningarna jemte dithörande handlingar,

hvaraf hufvudsakligen inhemtades:

att f. d. förrådsdrängen Pettersson, hvilken vore född år 1828,

alltifrån år 1854 till år 1897 eller i mera än 43 år varit anstäld vid

Stockholms utredningsförråd och under denna långa tjenstetid alltid

förhållit sig väl, men sedan sistnämnda år varit genom sjukdom och

svaghet, förorsakade förnämligast af arbetet i de kalla förrådslokalerna,

oförmögen att sjelf förtjena sitt lifsuppehälle, hvarför ock Kongl. Maj:t

under de tre sistförflutna åren för att i någon män lindra hans nöd

tillagt honom en årlig gratifikation af 100 kronor från fjerde hufvudtitelns

anslag till extra utgifter;

samt att bagaregesällen Sydow, som vore född år 1820 och den

1 oktober 1865 antagits till gesäll vid härvarande kronobageri samt

alltså i mera än 35 år tjenstgjort derstädes, under denna tid fullgjort

sina åligganden med synnerlig pligttrohet och duglighet, hvarför han

år 1897 af Kongl. Maj: t erhållit medalj i silfver af åttonde storleken

med inskrift »för nit och redlighet i rikets tjenst», men att han, som

enligt företedt läkarebetyg lede af åldersomssvaghet och kronisk luftrörskatarr,

numera, vid uppnådda 80 lefnadsår, vore urståndsatt att vidare

sköta sin tjenst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

Med anledning häraf och då, enligt arméförvaltningens åsigt, hvarje

arbetare, som länge och troget tjenat staten eller enskild arbetsgifvare

och som i arbetsgifvarens tjenst förbrukat helsa och arbetskraft, vore

berättigad att på sin ålderdom af arbetsgivare!! erhålla understöd för

att icke falla fattigvården till last, hade arméförvaltningen, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, — under erinran att 1874 års Riksdag,

på Kongl. Maj:ts framställning, beviljat hvar och en af två förrådsdrängar

vid arméns utredningsförråd i Stockholm, åt hvilka den

ene varit anstäld vid förrådet i 32 år och uppnått 58 72 lefnadsår och

den andre tjenat vid förrådet i 19 år och uppnått 60 lefnadsår, en årlig

pension af 300 kronor — hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå

nu församlade Riksdag att från och med innevarande års ingång å

allmänna indragningsstaten bevilja f. d. förrådsdrängeu Pettersson en

årlig pension af trehundra kronor och bagaregesällen Sydow, hvilken,

eldigt hvad upplyst blifvit, vid kronobageriet åtnjutit en årlig aflöning

af 1,300 kronor, hvaraf 270 kronor beräknats såsom tjenstgöringspenningar,

likaledes en årlig pension, som med hänsyn till hans höga ålder

föreslagits till femhundra kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade uti skrifvelse

den 11 sistlidne februari dels biträdt arméförvaltningens hemställan

i fråga om f. d. förrådsdrängen Pettersson samt dervid åberopat

sitt den 8 februari 1894 med anledning af då för honom ifrågasatt pension

afgifna utlåtande, deruti statskontoret, med erinran att aflöning

till förrådsdräng utginge med 2 kronor om dagen, förordat aflåtande

till Riksdagen af proposition om beviljande åt Pettersson af en årlig

pension af 300 kronor eller samma belopp, som af Riksdagen förut vid

tvenne tillfällen åren 1874 och 1883 tillagts hvar och en af fyra vid

arméns utredningsförråd tjenstgörande förrådsdrängar, dels ock med afseende

å hvad som blifvit styrkt rörande bagaregesällen Sydows sjuklighet

och oförmåga att vidare sköta sin tjenst funnit sig höra tillstyrka

bifall till hvad arméförvaltningen i afseende å honom hemstält.

Departementschefen har för egen del anfört, att visserligen 1894

års Riksdag funnit sig icke kunna bifalla eu af Kongl. Maj:t till densamma

afbiten proposition om beviljande af 300 kronors pension åt f.

d. förrådsdrängen Pettersson, men att, då förhållandena derefter förändrat

sig sålunda, att Pettersson, som nämnda år uppgifvits vara mindre

arbetsför, nödgats år 1897 taga afsked på grund af svår sjukdom,

förnämligast orsakad genom arbetet i de kalla förrådslokalerna, samt

Pettersson numera vid fylda 73 år vore enligt läkarebetyg till arbete

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

oförmögen, han ansåge Riksdagens ofvannämnda beslut icke utgöra

hinder för en förnyad framställning i ämnet.

Då departementschefen i öfrigt delade arméförvaltningens ofvan

uttalade åsigt, att staten lika litet som enskild arbetsgifvare borde undandraga

sig att åt sina tjenare lemna understöd på deras ålderdom,

då desse efter, långvarig och trogen tjenst icke längre förmådde sjelfva

bidraga till sitt uppehälle, ansåge han sig, med stöd af de i ärendet

förekommande, bevekande omständigheter, böra hemställa om aflåtande

af nu förevarande proposition.

Med stöd af hvad sålunda i dessa ärenden upplysts, anser utskottet

pension af statsmedel icke böra förvägras ifrågavarande till hög

ålder komme och af sjuklighet lidande personer, som under mycket

lång tid haft stadig anställning vid staten tillhöriga inrättniugar och

för sin dervid utöfvade verksamhet blifvit väl vitsordade samt synas

befinna sig i behöfvande omständigheter. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar

må vinna Riksdagens bifall.

6:o) Kongl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 15 nästlidne mars gående

aflåten proposition (n:o 69), under åberopande af bilagdt utdrag af stats- tékg^fisUn

rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag, föreslagit Riks-W,y™\v; Z

dagen att . medgifva, att telegrafisten och vaktmästaren vid statens *” 9''m''

meteorologiska centralanstalt Vilhelm Zacharias Lindgren måtte från och

med månaden näst efter den, hvari han erhölle entledigande från sin

befattning vid anstalten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 800 kronor.

Ofvan åberopade statsrådsprotokoll innehåller härom följande:

Departementschefen föredrog en till Kong], Maj:t stäld’ skrifvelse

af den 15 februari 1901, deri vetenskapsakademien, i enlighet med derom

af föreståndaren för statens under akademiens inseende stälda meteorologiska

centralanstalt, professorn R. Rubenson, gjord och af de utaf

akademien förordnade inspectores öfver anstalten, generaldirektören

A. R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander, tillstyrkt anhållan, hos

Kong!. Maj:t hemstält om aflåtande af proposition till 1901 års Riksdag

om beviljande af en årlig pension af 800 kronor åt telegrafisten och

vaktmästaren vid anstalten Vilhelm Zacharias Lindgren på grund af hans

i anstaltens tjenst ådragna obotliga sjukdomar äfvensom hans mångåriga

Bih. till Ri/csd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 11 a Häjt. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statutshottets Utlåtande N:o 11 a.

förtjenstfulla utöfvande af den mödosamma tjenst, som varit honom

anförtrodd.

Af handlingarna i ärendet inhemtades: att Lindgren, som vore född

den 1 januari 1843 och således 58 år gammal, under den tid af 22 år,

hvarunder han varit i anstaltens tjenst, med stort nit och omtanke samt

med framstående skicklighet, enligt hvad anstaltens föreståndare vitsordat,

förrättat alla till tjensten hörande sysslor, hvartill räknades, utom

alla vanliga vaktmästaregöromål, jemväl telegrafering med in- och utlandet

rörande dagens väderlek, kopiering af anstaltens dagliga väderlekskartor

m. m.; att till följd af det ansträngande arbete, tjensten

kräft, Lindgren ådragit sig sjuklighet, som under de gista åren så tilltagit,

att hans tjenst upprepade gånger måst uppehållas af vikarie, ett

förhållande, som medfört stora extra utgifter för anstalten, då Lindgren

kunnat af sitt arfvode till vikarien afstå endast en mindre del; samt att

Lindgren enligt den 27 och den 28 januari 1901 afgifna läkarebetyg

för framtiden vore oförmögen till tjenstgöring.

Statskontoret, som erhållit befallning att i ärendet afgifva utlåtande,

hade uti skrifvelse den 1 mars 1901 till en början beträffande ifrågavarande

befattningshafvares aflöning erinrat, hurusom, sedan vetenskapsakademien

uti skrifvelse till Kong!. Maj:t den 10 november 1875 hemstält,

det Kougl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen utverka

erforderliga nya anslag för meteorologiska centralanstalten, och dervid

bland annat anfört, att till aflönande af eu vaktmästare, åt hvilken, om

han egde någon färdighet i skrifning och telegrafering, borde kunna

under tjenstemännens kontroll öfverlåtas, utom annat, äfven förrättandet

af en mängd rent mekaniska göromål vid anstalten, erfordrades ett årligt

arfvodesbelopp af 700 kronor, nämnda aflöningspost ingått vid beräkningen

af den i 1876 års proposition om statsverkets tillstånd och behof

begärda och af Riksdagen beviljade förhöjningen af det för meteorologiska

centralanstalten å ordinarie stat anvisade reservationsanslag; att

för åstadkommande af, bland annat, en förhöjning med 300 kronor i

det till anstaltens »telegrafist och vaktmästare» utgående arfvodet af

700 kronor årligen, hvilket visat sig otillräckligt för hans och hans

familjs underhåll samt icke heller kunnat anses motsvara de många

honom åliggande göromål, det för anstalten uppförda reservationsanslaget

å 12,000 kronor blifvit, uppå derom gjord framställning vid 1882 års

riksdag, höjdt med 4,000 kronor; samt att då, enligt uppgift af anstaltens

föreståndare i hans till vetenskapsakademien gjorda framställning,

Lindgren åtnjöte ett årligt arfvode af 1,200 kronor, eller 200 kronor

mer, än hvad som beräknats skola utgå af statsanslaget, anstalten alltså

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

19

syntee af egna medel med sistnämnda belopp bidraga till hans aflönande.

Då — hade statskontoret vidare yttrat — Lindgren enligt läkares vitsord

vore på grund af obotlig sjukdom för framtiden oförmögen till

tjenstgöring och det syntes vara af behofvet, att det bereddes tillfälle %

att vid hans entledigande ur anstaltens tjenst å allmänna indragningsstaten

tillförsäkra honom något skäligt underhåll för hans återstående

lifstid, finge statskontoret, som icke ansåge anledning förekomma till

anmärkning mot det föreslagna beloppet, hemställa om proposition till

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten anvisa åt Lindgren en årlig

pension af 800 kronor.

Med anledning af hvad sålunda förekommit har statsrådet tillstyrkt

aflåtande af nu förevarande proposition.

Af det ansökningshandlingarne bifogade läkarebetyg framgår, att

Lindgren till följd af sedan flera år tillbaka bestående och genom

öfveransträngande arbete i tjensten förvärrad kronisk, obotlig njurinflammation

samt ögonlidande är för framtiden till tjenstgöring oförmögen.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till öfriga i statsrådsprotokollet

anförda omständigheter anser utskottet, att pension bör

Lindgren beviljas vid afskedstagande!. Då emellertid Lindgren hvarken

i afseende å lefnadsålder eller tjenstetid uppfylt de vilkor, som gälla

för erhållande af pension för jemförliga, pensionsrätt medförande befattningar,

anser utskottet, att pensionen för Lindgren icke bör sättas

till högre belopp, än som af Riksdagen förut beviljats åt förste vaktmästare

vid vissa statsinstitutioner, eller 600 kronor. Utskottet hemställer

derför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

nu ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifver,

att telegrafisten och vaktmästaren vid statens

meteorologiska centralanstalt Vilhelm Zacharias Lindgren

må från och med månaden näst efter den, hvari

han erhåller entledigande från sin befattning vid anstalten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af

600 kronor.

7:o) Uti en till Riksdagen den 15 nästlidne mars aflåten pro- Angående

position (n:o 70) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva^SZlv.

att rektorn vid tekniska elementarskolan i Borås, lektorn derstädes Tidblom.

August Vilhelm Tidblom måtte från och med månaden näst efter den,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

hvari han erhölle afsked från befattningarna såsom rektor och lektor

vid skolan, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 3,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för ofvannämnda

dag inhemtas, hurusom departementschefen då föredragit en af rektorn

vid tekniska elementarskolan i Borås, lektorn derstädes August Vilhelm

Tidblom gjord, af styrelsen för nämnda skola med eget utlåtande till

Kong]. Maj:t öfverlemnad och dervid till bifall förordad ansökning om

beredande åt honom vid afskedstagande! af pension till belopp af 3,000

kronor, motsvarande tre fjerdedelar af den honom enligt gällande stat

tillkommande lön.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades: att Tidblom vore

född den 21 september 1847 och således uppnått en lefnadsålder af 53

år; att han, som den 1 juni 1874 förordnats till docent i fysik vid universitetet

i Lund, den 29 september 1876 erhållit Kongl. Maj:ts förordnande

att vara föreståndare för tekniska elementarskolan i Borås,

den 16 oktober 1877 af kommerskollegium utnämnts till lektor i ren

matematik och fysik vid samma skola samt den 14 december 1877 af

Kongl. Maj:t utnämnts till rektor derstädes; att han oafbrutet från och

med höstterminen 1878 på grund af sjukdom — cerebral neurasteni —

åtnjutit tjenstledighet från rektors- och lektorsbefattningarna; samt

att han enligt vederbörligt läkarebetyg af den 4 mars 1901 med all

sannolikhet aldrig blefve så återstäld, att han kunde återtaga sitt

arbete.

I sitt utlåtande hade styrelsen för skolan anfört: .Enligt den 15

juni 1877 för skolan faststäld stat följde med rektorsbefattningen aflöning

af 1,000 kronor årligen och med den dermed förenade lektorstjensten

årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera

efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, hvartill, enligt

kongl. bref den 19 maj 1899, kommit ett ytterligare dylikt ålderstilllägg

efter femton års sådan tjenstgöring. Tidblom, hvilkens lön, derest

han ej varit tjenstledig, sålunda skolat uppgå till 5,500 kronor, åtnjöte

emellertid nu tillhopa 4,000 kronor och afstode deraf till sina vikarier

sammanlagdt 769 kronor 23 öre, hvadan han i verkligheten uppbure

allenast 3,230 kronor 77 öre. Bifall till ifrågavarande framställning

skulle för statsverket medföra jemförelsevis obetydligt ökade kostnader.

För uppehållande af Tidbloms tjenstebefattningar utginge nemligen

nu af statsmedel ej mindre aflöning till Tidblom, på sätt nyss

sagts, 4,000 kronor, äu äfven bidrag till aflönande af hans vikarier

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.'' 21

1,730 kronor 77 öre, eller tillhopa 5,730 kronor 77 öre, under det att,

om ansökningen bifölles, statsverket hade att vidkännas dels Tidbloms

pension 3,000 kronor, dels ock aflöning till ordinarie innehafvare af

rektors- och _ lektorsbefattningarna 4,000 kronor, eller tillhopa 7,000

kronor. Ökningen skulle sålunda utgöra 1,269 kronor 23 öre.

Vidare hade styrelsen framhållit frågans betydelse för undervisningen

och läroanstaltens hela utveckling. Under första tiden af Tidbloms

tjenstledighet hade ombytena af lärare uti de synnerligen vigtiga

undervisningsämnena matematik och fysik, hvilka vore grunläggande

för flertalet af de tekniska läroämnena, vållat de allvarsammaste olägenheter,

och skolan hade under nuvarande ovissa förhållanden ingen trygghet

för, att icke dessa olägenheter när som helst kunde upprepas till

största men för undervisningen. Endast genom en lycklig tillfällighet

hade styrelsen nu under många år kunnat bibehålla samma vikarier.

Sålunda började nuvarande rektorsvikarien under april 1901 sitt tjugonde

tjenstår såsom tillförordnad rektor och nuvarande lektorsvikarien hade

med slutet af vårterminen 1901 i sådan egenskap tjenstgjort under tjuguett

läsår. Styrelsen saknade emellertid all visshet för, att ett lika lyckligt

förhållande skulle fortfarande ega bestånd. Det vore dessutom i flera

afseenden olämpligt, att statstjenster af den vigt som de nu ifrågavarande

det ena årtiondet efter det andra uppehölles af vikarier samt att

dessa för sitt arbete åtnjöte en ersättning, som endast i ringa mån

motsvarade det dermed förenade arbetet. Med hvad Tidblom af sin

lön afstode och hvad af statsmedel tillskötes uppbure nemligen vikarierna

för närvarande allenast, rektorsvikarien 500 och lektorsvikarien

2,000 kronor årligen. Styrelsen vore lifligt öfvertygad, att det skulle

vara för läroverket till största gagn, om de ovissa förhållanden, under

hvilka läroverket sedan många år arbetat, kunde genom Tidbloms afskedstagande

erhålla erforderlig stadga.

Statskontoret, som den 13 mars 1901 i ärendet afgifvit infordrad t

utlåtande, hade jemväl förordat ansökningen under framhållande, att

det icke borde kunna vara med statens välförstådda intresse förenligt,

att en så pass magtpåliggande befattning som föreståndare- och den

dermed fören|de lektorstjensten vid en af rikets tekniska elementarskolor

ännu under en lång följd af år — till äfventyrs mer än ett tiotal

— uppehöllei^S^vikarier.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då det uppenbarligen

vore af stor vigt för tekniska elementarskolan i Borås, att den

sedan många år tillbaka sjuke rektorn derstädes bereddes tillfälle att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

" Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

kunna från sin befattning afgå, tillstyrkte statsrådet aflåtande till Riksdagen

af ifrågavarande framställning.

Enär det, på sätt i statsrådsprotokollet framhållits, synes vara af

stor vigt för undervisningen vid ifrågavarande läroanstalt, att befattningarna

såsom lektor i de vigtiga läroämnena matematik och fysik och

såsom rektor för läroverket, hvilka befattningar under den långa tiden

af nära 23 år, hvarunder Tidblom till följd af sjukdom varit förhindrad

att sköta desamma, uppehållits af tillfälliga vikarier, som härför allenast

uppburit ett jemförelsevis lågt arfvode, blifva besatta med ordinarie

innehafvare, hvilka kunna på ett mera stadigvarande sätt egna sin verksamhet

åt läroverket, anser utskottet, att, oaktadt Tidblom ännu icke i

afseende å lefnads- och tjenstår uppfylt fordringame för erhållande åt

pension, sådan redan nu bör tilldelas honom till sådant belopp, att han

kan finna det vara med sin fördel icke alltför oförenligt att afgå från

sina befattningar. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

Angående 8:o) Uti en den 30 nästlidne mars aflåten proposition (n:o 71)

enkan°A.aB.har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. chefen för

A. Torell. Sveriges geologiska undersökning O. M. Torells enka Anna Elvira Beata

Torell, född Strömberg, må, så länge hon förblifver enka, å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af åttahundra kronor att utgå

från och med början af år 1901.

Af det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag inhemtas följande:

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrift hade aflidne f. d. chefen för

Sveriges geologiska undersökning, extra ordinarie professoren O. M.

Torells enka Anna Elvira Beata Torell, född Strömberg, anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd, för att henne m^tte beredas en

årlig pension af 1,000 kronor.

Vid skriften hade funnits fogade dels, i afl^Élm, ett af pastorsembetet

i Hedvig Eleonora församling i Stockholm utfärdadt frej debetyg,

utvisande, att enkan Torell vore född den 10 september 1836,

dels ock transsumt af bouppteckning efter professoren Torell, hvaraf inr

hemtades, att han, som aflidit den 11 september 1900, såsom sterbhus
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

23

delegare efterlemna^ jemte enkan, åtta barn, af hvilka det yngsta, en

dotter, vore födt den IG oktober 1881 och ogift, samt i boet funnes

en brist af 25,764 kronor 24 öre.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, att sökandens aflidne man,

född den 5 juni 1828, utnämnts till adjunkt vid Lunds universitet den

14 februari 1860 och till extra ordinarie professor derstädes den 23

mars 1866, samt, efter att den 28 november 1871 hafva blifvit förordnad

att från 1872 års början såsom chef leda Sveriges geologiska undersökning,

af 1897 års Riksdag fått sig tillerkänd å allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 5,000 kronor.

Till stöd för sin anhållan hade sökanden — under åberopande i

afseende å hennes aflidne mans verksamhet, att denna preglats icke blott

af den största vetenskapliga noggrannhet, utan tillika af en oaflåtlig

sträfvan att göra vetenskapens rön fruktbärande för det praktiska lifvet,

att han sålunda inom skilda delar af landet föranstaltat icke blott

för jordbruket betydelsefulla utredningar beträffande i naturen färdigbildade.

jordförbättringsmedel, utan jemväl undersökningar för tegelindustriens

tillgodoseende och för möjliggörandet af ett ändamålsenligt

tillgodogörande af . landets torfmossar och malmtillgångar, att han på

det rent vetenskapliga området jemväl utvecklat en lifaktig verksamhet,

att den betydelse, han haft för polarforskningen, allmänt blifvit erkänd,

att de färder, han till polarländerna företagit, till största delen bekostats

af honom sjelf, och att han på dem offrat en ingalunda obetydlig, ärfd *

förmögenhet i öfrigt anfört, bland annat: ställningen i boet efter

hennes man vore synnerligen ogynsam, då skulderna öfverstege tillgångarna

med mer än 25,000 kronor. Någon pension af allmänna

medel egde sökanden icke uppbära, och ej heller vore någon sådan

henne från privat inrättning beredd. En ringa utsigt hade yppats, -att

sökanden möjligen skulle från pensionsinrättningen vid universitetet i

Lund kunna utfå den för enka efter tjensteman i docentklassen stadgade

pension. På derom gjord ansökan både hon emellertid ännu icke erhållit

svar, men under förutsättning, att ansökningen bifölles, skulle

det belopp, som utfölle, blifva allenast 250 kronor, deraf en tredjedel

skulle uppbäras af sökandens omyndiga dotter. Det bekymmer, som

sålunda måste fprefinnas för sökanden att under de lefnadsdagar, som

kunde återstå, vinna det uppehälle, som hon vid sin framskridna ålder

ej kunde sjelf genom arbete förvärfva, ökades än mer deraf, att af hennes

barn flera voro i den ställning, att de måste finna svårighet i den

genom faderns bortgång dem ålagda nödvändigheten att sjelfva försörja

sig. Ire döttrar vore nemligen ogifta och eu son hade ännu icke af
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

slutat sina studier för medicine kandidatexamen. Då, som sagdt, icke

någon som helst annan tillgång än den nu begärda pensionen stode

sökanden till buds, synes det af henne ifrågasatta beloppet af 1,000

kronor erfordras, om hon skulle kunna utan allt för stora bekymmer

se framtiden an. Beloppet öfverstege dessutom ej hvad enkan efter

afliden embetsman med ställning, motsvarande den af hennes man

innehafda, finge, då omyndigt barn jemväl lefde efter, enligt gällande

stadganden i pension uppbära.

Till följd af nådig remiss hade statskontoret den 21 mars 1901

afgifvit utlåtande i ärendet och deruti anfört hufvudsakligen: de vid

geologiska undersökningen anstälde embets- och tjensteman egde icke

tillträde till civilstatens pensionsinrättning och den dermed förenade

enke- och pupillkassan. Sökandens man hade alltså saknat tillfälle att

genom inbetalning af afgifter bereda sina efterlefvande rätt till pension

från någon af staten understödd pensionsanstalt. Att döma af boets

tillstånd vid professoren Torells död och den talrika familj han haft

att försörja, hade hans ekonomiska ställning icke heller medgifvit afsättande

af medel på annat sätt till betryggande af de efterlefvandes

utkomst På grund häraf och med fästadt afseende å den långa,

gagnande verksamhet, professoren Torell i lifstiden utöfvat såsom chef

för Sveriges geologiska undersökning, syntes anledning förefinnas att i

detta såsom i andra liknande fall påkalla Riksdagens medverkan för

* mildrande af det ekonomiska betryck, hvarunder en förtjent embetsmans

efterlemnade hustru lefde; och statskontoret ansåge sig derför

böra i anledning af förevarande ansökning hemställa, det täcktes Kongl.

Maj:t till Riksdagen aflåta proposition att å allmänna indragningsstaten

bevilja sökanden en årlig pension af åttahundra kronor hvilket belopp

motsvarade det högsta, hvarmed pension till enka utan pensionsberättigadt

barn utginge från civilstatens enke- och pupillkassa att

af henne under hennes återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande

enkestånd förblefve, åtnjutas från och med innevarande år.

Departementschefen har vidare anfört, att, med afseende å hvad i

ärendet förekommit, och då han icke allenast med hänsyn till den långa

gagnande verksamhet, professor Torell utöfvat såsom chef för Sveriges

geologiska undersökning, utan jemväl med afseende fästadt å hans

otvifvelaktigt stora, både inom och utom landet erkända betydelse såsom

framstående vetenskapsman, funne staten böra träda emellan för att bereda

hans efterlemnade enka lindring uti det ekonomiska betryck, hvaruti

hon, såsom af handlingarna i ärendet framginge, genom mannens frånfälle

blifvit försatt, han ansåge sig, lika med statskontoret, böra till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 a.

25

styrka aflåtande af proposition till Riksdagen om beredande af pension

åt sökanden. Beträffande pensionens belopp anslöte han sig till statskontorets

förslag.

Såsom statskontoret antydt, bär den omständighet, att personalen

vid Sveriges geologiska undersökning icke är uppförd på af Kongl.

Maj:t och Riksdagen godkänd stat, utgjort hinder för framlidne professor

Torell att i civilstatens enke- och pupillkassa vinna delaktighet och

derigenom bereda sin enka pension. Häruti ligger, enligt utskottets

mening, ett talande skäl för Riksdagen att nu bevilja fru Torell pension.

Ytterligare anledning dertill finner utskottet uti hennes mans såväl för

landet i ovanligt hög grad gagneliga som af den vetenskapliga verlden

både i Sverige och i utlandet högt skattade verksamhet. Då dertill

kommer, att de ekonomiska förhållanden, hvari fru Torell befinner sig,

synas vara synnerligen bekymmersamma, enär bouppteckningen efter

hennes man utvisade en betydlig brist, anser utskottet sig böra i allo

biträda Kongl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 23 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Det skulle antecknas, att herr G. D. R. Tornerhjelm icke deltagit

i förestående ärendens behandling inom utskottet.

Bill. till liiksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 11 a Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.