Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om inrättande af nya fenster vid statens jernvägar samt om löneförbättring för vissa grupper af den derstädes anställa personalen än äfven inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda hänseende.

1901-03-05 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:37, Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om inrättande af nya fenster vid statens jernvägar samt om löneförbättring för vissa grupper af den derstädes anställa personalen än äfven inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda hänseende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

■ “ '' V j,.-. V4-*;-.- s ■ •. * .!;*.?$ a i^r.

Ank. till Riksd. kansli den 5 februari 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om inrättande af

nya fenster vid statens jernvägar samt om löneförbättring

för vissa grupper af den derstädes anställa personalen

än äfven inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda

hänseende.

(R. A.)

I.

Inrättande af nya tjenster vid statens jernvägar.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har

Kongl Maj:t under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar

må uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen:

inom styrelsen:

•två notarier; och

vid distrikten:

0

två distriktschefer,

två bandirektörer,

två maskindirektörer,

liih. till Riksd. Trot. 1001. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 37).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 87.

Ang. två nya

distrikt.

två trafikinspektörer,

två distriktssekreterare,

sju baningeniörer,

två distriktskassörer,

två verkstadskamrerare,

två förrådsförvaltare,

tre maskininspektorer,

tre verkmästare,

två telegrafinspektorer,

två byråassistenter;

att af desse tjensteman följande må anställas redan under år 1901,

nemligen: en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en distriktssekreterare,

en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare

och en telegrafinspektor;

samt att de i aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid

statens jernvägar intagna bestämmelser om tilläggsarfvoden till fasta

arfvoden må ändras sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500

kronor för år tillkomma distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom

1 maskiningeniör, samt att stationsinspektor, som tillika är tågdirigent,

kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.

Beträffande flertalet af de nu föreslagna nya tjenstebefattnmgarna,

grundar sig framställningen om deras inrättande på den förutsättning,

att de fyra distrikt, i hvilka statens jernvägar nu äro indelade, skulle

ökas med ytterligare två. Med afseende å denna fråga meddelas uti

det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 11 sistlidna januari hufvudsakligen följande.

Den af Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 tillsatta så kallade jernvägskomitén,

som den 24 oktober 1895 afgaf sitt betänkande angående

jernvägsadministrationen, framstälde deruti, förutom annat, förslag till

instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar

samt förslag till aflöningsreglemente för personalen vid statens jernvägar.

Dessa förslag hvilade på förutsättningen af sådan förändrad

organisation af statens jernvägars förvaltning, att, för införande i samma

förvaltning af decentralisation, i spetsen för hvart och ett af de distrikt,

i hvilka statens jernvägar indelades, skulle stå starkt organiserade

distriktsförvaltningar, bestående af en distriktschef, som tillika skulle

vara föreståndare för administrativa och trafikafdelningarne, äfvensom

en bandirektör och föreståndare för banafdelningen samt en maskindirektör

och föreståndare för maskinafdelningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 3

Till stöd för sitt förslag i fråga om organisationsförändringen

anförde komitén, bland annat, att derest detta förslag bifölles, skulle

styrelsen i distriktsförvaltningarnas framställningar och utredningar

erhålla ett betydligt säkrare underlag för sina beslut, särskildt i de

svårlösta taxe- och trafikfrågorna. De kraftigare distriktsförvaltningarna

skulle nemligen kunna, en hvar inom sitt område, i grunden lära känna

alla der rådande, jernvägsdriften berörande förhållanden samt dels sjelfva

vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå nödiga åtgärder till främjande

af rörelsen i dess helhet. Den af behofvet påkallade, mera ingående

inspektion, som distriktsförvaltningarna, rätt organiserade, kunde åstadkomma,

skulle vidare, enligt komiténs åsigt, vara egnad att leda till

afhjelpande af eventuella missbruk i förvaltningen samt framför allt

till åstadkommande af eu icke allenast verksammare, utan äfven billigare

linieförvaltning. I detta sistnämnda hänseende ville komitén särskildt

påpeka, att, om en sammanhållande kraft funnes inom distriktet, som

kunde göra sig noga underrättad om tjensteförhållandena derinom,

sådana de faktiskt gestaltade sig, detta måste leda till en större samverkan

afdelningarna emellan än den, som för det dåvarande egde rum.

Komitén fann dock en gifven förutsättning för inrättandet af dylika

med större myndighet utrustade och på angifvet sätt sammansatta

distriktsförvaltningar vara, att distrikten erhölle en relativt stor omfattning

och följaktligen blefve få till antalet. I annat fall blefve nemligen

apparaten allt för tung och kostsam, på samma gång det blefve

svårare att bevara den behöfliga enheten inom förvaltningen; och föreslog

derför komitén, att statsbanan — deruti inberäknad den så kallade

vestkustbanan, som Kongl. Maj:t och Riksdagen besluta att för statens

räkning förvärfva, men som då ännu ej införlifvats med statens jernvägar

— skulle indelas uti fyra distrikt.

Komitén anmärkte emellertid, att det vore ganska ansenliga

sträckor, som de nya distriktsförvaltningarna skulle eg a att hvar för

sig omliänderhafva. I all synnerhet gälde detta om förvaltningen i norra

distriktet, men vore dervid att märka, att trafiken inom detta distrikt

vore så relativt svag eller, der, såsom på Gellivarebanan, detta icke

vore fallet, så ensartad, att några betänkligheter mot den för distriktet

föreslagna omfattningen icke syntes komitén böra möta, allra helst med

den uppdelning af distriktet i särskilda trafiksektioner, komitén tillika

föreslagit.

Vid afgifvande den 30 januari 1896 af utlåtande öfver komiténs

ofvan omförmälda betänkande yttrade jern vägss tyr elsen i fråga om den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

af komitén föreslagna distriktsindelningen, att det icke kunde vara

annat än med tvekan, som styrelsen biträdde förslaget att inskränka

distriktens antal till fyra. I en af styrelsen afbiten skrifvelse den 26

november 1892 med förslag till nytt aflöningsreglemente hade styrelsen

visserligen framhållit, att en af de väsentligaste förutsättningarne vid

detta förslags uppgörande varit, att trafikdistrikten skulle minskas i

antal och ökas i omfång, men dels hade statsbanenätet sedan dess icke

obetydligt utvidgats, och dels vore den af komitén ifrågasatta begränsningen

från sju distrikt — bandelen Vännäs—Luleå — Gfellivare dervid

räknad såsom särskildt distrikt — till fyra väl långt gående. I sakens

dåvarande läge ansåge sig styrelsen emellertid icke böra motsätta sig

ett försök med linieförvaltningens ordnande på fyra distrikt, men

skulle efter någon tids erfarenhet befinnas oundgängligen nödigt att öka

distriktens antal, skulle styrelsen icke underlåta att till Kongl. Majrt

göra den framställning i sådant syfte, hvartill förhållandena då kunde

föranleda.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut bifölls hvad komitén

föreslagit i fråga om förändrad organisation af statens jernvägars förvaltning

och statsbanenätets indelning — dervid dock Riksdagen uti

sin den 18 maj 1897 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ärendet

karakteriserade de ifrågasatta och af Riksdagen i princip antagna organisationsförändringarna

såsom ett försök med tillämpandet af en något

utsträckt decentralisation inom förvaltningen — och blefvo samma

organisationsförändringar genomförda genom den af Kongl. Maj:t den

15 oktober 1897 utfärdade instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar och det af Kongl. Maj:t samma dag utfärdade

aflöningsreglemente för tjenstemän och betjente vid statens

jernvägar, hvarjemte Kongl. Maj:t nyssnämnde 15 oktober faststälde

distriktsindelning vid statens jernvägar, enligt hvilken, såsom komitén

föreslagit, statens jernvägar indelades uti fyra distrikt.

Efter sistnämnda dag hafva genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut för statens räkning dels förvärfvats bandelen Örebro—Frö vi, dels

ock i sammanhang dermed öfvertagits trafikerandet af Örebro—Svärta

jernväg, hvarförutom banlinierna Boden—Niemisel och Krylbo—Frövi

blifvit färdigbyggda och öppnade för allmän tiafik; och sedan Kongl.

Maj:t genom särskilda beslut den 30 december 1899, den 28 september

19Ö0 och den 7 december samma år förordnat rörande ofvannämnda

nytillkomna bansträckors införlifvande med förutvarande distrikt, var

vid nästlidna års slut det jernvägsnät, som statsbaneförvaltningen hade

att trafikera, fördeladt å de fyra distrikten på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Första distriktet, med hufvudstation i Stockholm:

linierna Stockholm—Hallsberg med sidobanan till

Södertelge........................................ 201 km.

Stockholm—Ange med sidobanan till Värtan 491 ,,

Kilafors—Stugsund .......................................... 36 „

Ljusdal—Hudiksvall .......................................... 62 „ 790 km.

Andra distriktet, med hufvudstation i Göteborg:

linierna Göteborg—Örebro ............................................. 284 km.

Örebro—Frövi ...................................1.............. 25 „

Frövi—Krjlbo ............................. 107 „

Örebro södra—Svärta ........ 49 „

Falköping—Nässjö ............................................. 112 „

Sköfde—Karlsborg ............................................ 44 „

Laxå—riksgränsen med sidobanan till

Fryksta ...... 213 „

Hallsberg—Mjölby ............................................. 96 „ 930 km.

Tredje distriktet, med hufvudstation i Malmö:

linierna Malmö—Katrineholm ...................................... 484 km.

Arlöf—Billesholms grufva ...;............................ 55 „

Landskrona—Engelholm.................................. 49 „

Helsingborg—Göteborg med sidobanan Åstorp—Höganäs.

......................................... 272 „ 860 km.

Fjerde distriktet, med hufvudstation i Östersund:

linierna Sundsvall—riksgränsen .................................... 363 km.

Bräcke—Sollefteå ............................................... 145 „

Långsele—Vännäs !............................................ 211 ,,

Mellansel—Örnsköldsvik .................................... 29 „

Vännäs—Umeå ................................................. 31 „

Vännäs—Luleå..................................................... 323 ,,

Boden—Malmberget med sidobanan till

Koskullskulle...........,...................................... 184 ,,

Boden—Niemisel .................. 32 „ 15318 km.

Summa 3,898 km.

Enligt Kong]. Maj:ts och Riksdagens under de senare åren fattade

beslut kommer emellertid statsbanonätet att ytterligare ökas, nemligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

under år 1902 med linien Niemisel—Ytter Morjärv om 41 kilometer

och med utgången af samma år med linien Gellivare—riksgränsen om

230 kilometer, hvartill kommer längdbanan genom Bohuslän, hvilken

torde kunna beräknas få en längd af 169 kilometer.

Då jern vägsstyrelsen i skrifvelse af den 9 november 1899 hos

Kong], Maj:t anmälde behofvet af vissa nya tjenstemän, nemligen inom

styrelsen två byrådirektörer och en byråingeniör samt vid distrikten

två baningeniörer — befattningar, hvilkas inrättande ock medgafs af

1900 års Riksdag i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

— framhöll styrelsen tillika, att för statsbanornas behöriga

skötsel en ytterligare ökning i antalet med fast arfvode aflönade befattningar

inom kort blefve erforderlig. Med den i och för sig oväntade

tillväxt i rörelsen, som sedan 1896 års början inträdt, hade det nemligen

redan visat sig, att distrikten vore för stora till omfånget för att vederbörande

afdelningsföreståndare skulle kunna på ett fullt effektivt sätt

fullgöra de åligganden, som enligt den nya organisationen tillkomme

dem, och efter den utvidgning af statsbanenätet, som förestode, blefve

naturligen en ökning af distriktens antal än oundgängligare.

Under åberopande af hvad styrelsen i sin berörda skrifvelse yttrat,

har styrelsen i skrifvelse af den 25 oktober 1900 vidare anfört, att den

erfarenhet, som yttermera vunnits, stärkt styrelsen i den öfvertygelsen,

att afdelningsföreståndarnes i dislriktsförvaltningarne arbetsområden

redan nu vore alldeles för omfattande för att vederbörande skulle kunna

på ett fullt tillfredsställande sätt och med den skyndsamhet, som ärendenas

natur i allmänhet kräfde, fullgöra den mångfald göromål, som

enligt den nya organisationen ålåge dem. Jemte det antalet skrif- och

andra byrågöromål i väsentlig grad ökats, särskilt på grund af det

större samarbete afdelningarna emellan, som den nya organisationen

afsett att åstadkomma, förutsatte samma organisation en kraftig inspektion

af och tillsyn öfver linien, men härtill'' gåfves i de flesta fall föga

tillfälle, då inspektionsresorna i följd af de stora afstånden toge allt

för lång tid i anspråk och vederbörande vid hemkomsten vanligen funne

så många under tiden inkomna ärenden, att, om den härigenom uppkomna

balansen skulle bortarbetas, detta med nödvändighet kräfde ett

uppskjutande af en eljest önsklig fortsatt linietillsyn.

Att det undanskjutande af inspektionsskvldigheten, som sålunda

för närvarande egde rum, skulle vara till men och skada inom ett verk

af statsjernvägarnes natur och omfattning samt med dess talrika personal,

läge i öppen dag. Särskild! med hänsyn till personalfrågorna syntes

det vara af synnerlig vigt, att jemväl det högre befälet komme ut på

linien, så att erforderlig personalkännedom vunnes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

7

Då längden af de nya statsbanelinier, som från och med år 1900

successivt tillkomme, redan i och för sig så godt som representerade

ett nytt distrikt, ansåge styrelsen, att dess begäran att för den enbart

genom trafiktillväxten uppkomna arbetsökningen erhålla ännu ett

distrikt borde synas helt naturlig, allra helst om den tvekan, med hvilken

styrelsen från början biträdde förslaget att försöksvis förvalta statsbanorna

på allenast fyra distrikt, toges i betraktande.

Till belysande af, huru betydande trafiktillväxten och den deraf

förorsakade ökningen i arbetet varit under sistförflutna årtiondet, har

styrelsen hänvisat till en tabell, som finnes införd å sid. 112 och 113

i statsrådsprotokollet.

Styrelsen har vidare framhållit, hurusom de svårigheter för förvaltningens

behöriga handhafvande, som i mån af trafikens tillväxt och

statsbanenätets ökning allt mera gjorde sig gällande, enligt styrelsens

uppfattning icke heller kunde på annat sätt, med bibehållande af den

nuvarande organisationen, undanrödjas än genom en ökning af distriktens

antal. I sådant afseende påvisar styrelsen först och främst, att

någon utväg i förevarande hänseende icke gerna kunde sökas i den anordning

i fråga om distriktsförvaltningarnas sammansättning, som 1893

års jernvägskomité till en början varit sinnad föreslå, eller inrättandet

af särskilda trafikdirektörsbefattningar, så att distriktschefsplatserna blefve

uteslutande chefsbeställningar. Ty frånsedt de betänkligheter, som

kunde göras gällande gent emot en sådan anordning i och för sig — i

hvilket afseende styrelsen hänvisar till komitcns yttrande i ämnet samt

styrelsens den 30 januari 1896 öfver komitéförslaget afgifna utlåtande

— skulle enligt styrelsens förmenande icke derigenom afhjelpas de

olägenheter af distriktens stora utsträckning, som nu gjorde sig mest

känbara. Visserligen skulle nemligen i sådant fall distriktscheferna

blifva i tillfälle att egna sina distrikt en mera intensiv inspektion, då

de blefve befriade från de göromål, som nu ålåge dem i egenskap af

föreståndare för trafikafdelningen, men med afseende å do tekniska afdelningsföreståndarne

— ban- och maskindirektörerna — vunnes icke

någon motsvarande fördel; och de tekniska afdelningsföreståndarne,

hvilka icke såsom distriktscheferna vid förvaltningen af sin afdelning

hade under sig biträden i den mera sjelfständiga ställning, som trafikinspektörerna

intoge, vore just de, livilkas tjenster för närvarande mest

ogynsamt påverkades af distriktens stora omfattning.

Till bestyrkande häraf och för att visa i hvilken hög grad särskilt

ban- och maskindirektörernas göromål ökats sedan början af år 1896,

då styrelsen afgifvit sitt yttrande rörande distriktBindelningen, uppdrager

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

styrelsen en jemförelse mellan vissa förhållanden för åren 1895 och

1899. Så hade, anför styrelsen, medan under år 1895 genom bandirektörernas

försorg med extra anslagsmedel utförts nya byggnader

och anläggningar för en kostnad af tillhopa 371,645 kronor, motsvarande

summa för år 1899 uppgått till 1,743,842 kronor, således till

369 procent högre belopp — styrelsen anmärker emellertid härvid, att

de nybyggnadsarbeten, som vidtagits under år 1895, varit något mindre

omfattande, än hvad under de närmast föregående åren varit förhållandet

— och under det att banafdelningens utgifter för drift och underhåll

år 1895 utgjort 4,176,237 kronor, hade motsvarande utgifter för

år 1899 belöpt sig till 7,349,928 kronor, således till 76 procent mera.

Antalet lokomotiv och vagnar, som vid 1895 års slut utgjort 435

respektive 11,498, hade vid 1899 års slut uppgått till 542 respektive

14,701, hvadan alltså en ökning inträdt med 25 respektive 28 procent,

och utgifterna för reparationer m. m. af lokomotiv och vagnar hade

från 2,584,060 kronor år 1895 stigit till 3,635,556 kronor år 1899,

således med 41 procent; hvarförutom till sist maskinafdelningens totalutgifter

(omkostnaderna för personalen inom styrelsen deri dock inberäknade)

stigit från 7,834,187 kronor år 1895 till 12,565,257 kronor

år 1899, således med 60 procent.

Erfarenheten hade vidare — fortsätter styrelsen — ådagalagt, att

en utväg sådan som den man vid organisationsförändringens genomförande

försökt för att möjliggöra förvaltningen af linierna ofvanför

Ange på ett distrikt — eller att gifva en del af distriktet en mera

fristående ställning — icke vore till fyllest för vinnande af det mål,

som nu åsyftades. Under namn af »Gellivarebanans förvaltning)) hade

nemligen bildats ett särskildt förvaltningsorgan för denna handel, linien

Luleå—Malmberget, i det att föreskrift meddelats derom, att trafikinspektören

och baningeniören i Luleå samt maskiningeniören i Boden

skulle för handläggning af åtskilliga bandelen rörande ärenden sammanträda

till gemensam öfverläggning. Men då enligt grunderna för gällande

organisation förvaltningsansvaret i ekonomiskt vigtiga frågor i

allt fall måste i hufvudsak ligga hos distriktsförvaltningen i Östersund,

hade således åt Gellivarebanans förvaltning och dess ledamöter kunnat

gifvas utsträckt myndighet väsentligen endast i vissa personalfrågor,

medan förvaltningens befogenhet i öfrigt måst blifva inskränkt till

allenast utredande och eljest förberedande verksamhet, i följd hvaraf

olägenheterna af det norra eller fjerde distriktets oerhörda utsträckning

alltjemt gjorde sig gällande på ett ytterst känbart sätt.

Härefter har styrelsen meddelat, att, för den händelse styrelsens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

9

förslag" om inrättande af två nya distrikt vid statens jern vägar vunne

bifall, styrelsen både tänkt sig, att de trafikerade och under byggnad

varande statsbanelinierna lämpligen skulle kunna så delas, att de särskilda

distrikten kom me att omfatta:

Första distriktet, med hufvudstation i Stockholm:

linierna Stockholm—Hallsberg med sidobanan till

Södertelge ......................................................... 201 km.

Stockholm—Bollnäs med sidobanan till

Värtan....................... 324 »

Kilafors—Stugsund.......................................... 36 j 56 i ]crrii

Andra distriktet, med hufvudstation i Göteborg:

linierna Göteborg—Hallsberg ....................................... 259 km.

Göteborg—Skee................... 169 »

Falköping—Nässjö ...................................... 112 »

Sköfde—Karlsborg ........................................... 44 » 584 km.

Tredje distriktet, med hufvudstation i Malmö:

linierna Malmö—Nässjö .............................................. 268 km.

Arlöf—Billesholms grufva ......................... 55 »

Landskrona —Engelholm .............................. 49 »

Helsingborg—Göteborg med sidobanan

Fjerde distriktet, med hufvudstation i Östersund:

linierna Sundsvall—riksgränsen .............................. 363 km.

Ange—Bollnäs.............. 167 j»

Ljusdal—Hudiksvall ....................................... 62 »

Bräcke—Sollefteå ............................................ 145 »

Långsele—Mellansel ..................................... 91 )) 828 km.

Femte distriktet, med hufvudstation i Örebro:

linierna Krylbo-—Mjölby .......................................... 253 km.

Örebro södra—Svartå ................................... 49 »

Katrineholm—Nässjö....................................... 216 »

Laxå—riksgrausen med sidobanan till

Fryksta .....................................................■ 213 »__731 km.

Transport 3,348 km.

Bih. till Riksd. Prof. IDOL i Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Transport 3,348 km.

Sjette distriktet, med hufvudstation i Luleå:

linierna Luleå—Malmberget med sidobanan till

Koskullskulle ...................................................... 220 km.

G-ellivare—riksgränsen......................................... 230 „

Boden—Mellansel—urnsköldsvik ................... 436 „

Boden—Morjärv...................................................... 73 „

Vännäs—Umeå ..................................................... 31 „ 990 km.

Summa 4,338 km.

Beträffande denna sålunda föreslagna distriktsindelning anmärker

emellertid styrelsen, att styrelsen ansåge lämpligt, att det blifvande

femte distriktet icke öfvertoge förvaltningen af linien Laxå—riksgränsen,

förrän linien Göteborg— Skee blifvit färdig, utan att förstnämnda

banlinie skulle intill angifna tiden fortfarande såsom hittills tillhöra

andra distriktet.

Hvad slutligen anginge tiden för inrättandet af de ifrågasatta

båda nya distrikten, anför styrelsen, att, enligt hvad af styrelsens skrifvelse

den 9 november 1899 framginge, styrelsen då icke afsett, att

båda de nya distrikten på en gång skulle inrättas, utan att styrelsen

hållit före, att örebrodistriktet först skulle bringas till stånd samt

Luleådistriktet först senare i sammanhang med fullbordandet af linien

Gellivare—riksgränsen. Ehuru — yttrar nu styrelsen — under det år,

som gått, erfarenheten kanske i högre grad än under något af de föregående

ådagalagt svårigheten att förvalta ett distrikt af det nuvarande

fjerde distriktets stora omfattning, ansåge sig styrelsen i allt fall icke

heller nu böra ifrågasätta annat, än att med Luleådistriktets inrättande

borde anstå till sagda tidpunkt — dock att af lätt insedda praktiska skäl

den distriktsförvaltning och de mera öfverordnade tjensteman i öfrigt,

som skulle mottaga förvaltningen af det nya distriktet, syntes styrelsen

böra vara utsedde redan någon tid före den nya banans öppnande

för trafik; och då denna bana skulle vara fullbordad före 1902 års

utgång, borde alltså det nya sjette distriktet vara färdigt att åtminstone

i vissa afseenden träda i verksamhet under senare hälften af år

1902. Af denna anledning vore det, som styrelsen ansett sig böra

ifrågasätta propositions aflåtande redan till 1901 års Riksdag jemväl

angående sagda distrikts inrättande. I fråga åter om tidpunkten för

det femte eller örebrodistriktets konstituerande, syntes det styrelsen,

att, vid det förhållande att Krylbo—Örebrobanan i sin helhet komme

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande. N:o 37.

att öppnas före utgången af år 1900, detta borde komma att ske så

snart som möjligt och helst före utgången af år 1901.

Beträffande detta jernvägsstyrelsens förslag om inrättande af ytterligare

två distrikt vid statens jern vägar har statsrådet och chefen för

civildepartementet, efter att hafva redogjort för distriktsförvaltningarnes

organisation och åligganden, yttrat följande:

»Vid den tid, då 1893 års jernvägskomité afgaf sitt underdåniga

betänkande, var statsbanan, som — den med statens jernvägar ännu

ej införlifvade vestkustbanan naturligen oberäknad — då utgjorde en

banlängd af 3,285 kilometer, indelad uti ej mindre än 6 särskilda trafikdistrikt,

hvarförutom dels bandelen Vännäs—Luleå—Gellivare i vissa

afseenden förvaltades särskildt för sig, dels hvartdera af första och

andra trafikdistrikten med afseende å trafiktjensten voro fördelade i en

öfre och en nedre afdelning och dels en del af femte trafikdistriktet

med afseende å den löpande linietjensten stod under befäl af en trafikdirektörsassistent

med en i vissa hänseenden delegerad myndighet.

Komitén, i hvilken jag enligt nådigt uppdrag var ordförande,

ansåg visserligen på skäl, som jag här ofvan återgifvit, att åt distrikten

ej borde gifvas för ringa omfattning och föreslog för ty deras antal till

fyra, men inom komitén hade dock ifrågasatts, om icke med den utsträckning,

statsbanan då egde, och med den trafik, som då förefunnes,

distrikten skulle erhålla allt för stor utsträckning. Och uti afgifven

särskild mening yttrade två af komiténs ledamöter — ehuru de af ekonomiska

skäl ansåge, att ett större antal fullständiga distriktsförvaltningar

icke kunde påyrkas, helst vissa af komitén i öfrigt föreslagna

anordningar kunde antagas vara egnade att underlätta linieförvaltningens

behöriga skötsel jemväl med det ringa antal distrikt, som af komitén

föreslagits — att de hyste betänkligheter emot distriktens stora

utsträckning. Det kunde nemligen ifrågasättas, om icke till följd af

distriktens storlek vederbörande distriktsförvaltning skulle komma att

mindre grundligt lära känna inom distriktet rådande, jern vägsdriften

berörande förhållanden än den förutvarande linieförvaltningen. . Och

det vore enligt reservanternas förmenande fara värdt, att distrikten,

åtminstone hvad anginge banafdelningen, voro större, än hvad med en

klok hushållning kunde vara förenligt, i det att det belopp, som inbesparades

genom indragning af en eller annan befälsaflöning, många

gånger om kunde förslösas genom bristande tillsyn vid banornas nybyggnads-

och underhållsarbeten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N.o 37.

Vid underdånig föredragning den 29 januari 1897 af det af komitén

afgifna förslaget till lönereglering för personalen vid statens jernvägar

med mera fann jag mig också af den stora längd, som gifvits

norra eller, såsom det nu kallas, fjerde distriktet, föranlåten att i

underdånighet anmäla, att jag funnit en af jern vägsstyrelsen i dess

utlåtande öfver komiténs förslag uttalad åsigt, att, för beredande af en

utaf den långa utsträckningen betingad, mera fristående förvaltning af

norra distriktets öfre del, vederbörande trafikinspektör samt ban- och

maskiningeniör å denna del borde erhålla ett mera sjelfständigt befäl

samt utvidgad kompetens i öfrigt än motsvarande funktionärer å det

öfriga statsbanenätet, vara af beskaffenhet att böra godkännas.

Om sålunda redan från början lämpligheten af att inskränka antalet

af distrikten vid statens jernvägar till fyra kunde ifrågasättas, så

synes det mig, med den opåräknadt stora tillväxt i trafik, som, enligt

hvad kändt är och af jernvägsstyrelsen närmare påvisats, under senaste

åren egt rum, och den ökning i statsbanenätets utsträckning, som skett

och under nu närmast följande år kommer att ske, vara påtagligt, att

distriktens antal måste, såsom af jernvägsstyrelsen föreslagits, ökas till

sex. I annat fall torde skäligen kunna befaras, att det med den nya

organisationen afsedda hufvudsakligaste mål, mera ingående inspektion

och kraftigare samarbete de olika afdelningarna emellan, icke vinnes.

Vid omförmälda ökning i banlängd och trafikintensitet torde tillika

kunna ifrågasättas, huruvida det icke skulle blifva för vederbörande

liniebefäl omöjligt att med den mångfald olikartade ärenden, som, enligt

hvad jag bär ofvan anfört, tillhöra såväl distriktsförvaltnings gemensamma

som hvarje afdelningsföreståndares särskilda handläggning, med

erforderlig uppmärksamhet följa alla sådana inom distriktet förekommande

förhållanden, som inverka på jern vägsdriften.

Beträffande tiden för hvartdera af de föreslagna båda nya distriktens

trädande i verksamhet har jag intet att erinra vid hvad jernvägsstyrelsen

i sådant afseende anfört.»

I enlighet med bestämmelserna i den för jernvägsstyrelsen med

underlydande linieförvaltningar gällande instruktion förvaltas hvart och

ett af de distrikt, i hvilka statens jernvägar äro indelade, af en distriktsförvaltning,

bestående af en distriktschef, som tillika är föreståndare

för administrativa och trafikafdelningarna, äfvensom en bandirektör

och föreståndare för banafdelningen samt en maskindirektör och föreståndare

för maskinafdelningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

13

Närmast under afdelningsföreståndarne äro anstälda:

vid administrativa afdelningen: en distriktssekreterare och ombudsman

samt en distriktskassör för hvarje distrikt;

vid banafdelningen: en baningeniör för hvarje bansektion;

vid maskinafdelningen: en eller flere maskiningeniörer vid hvarje

distrikt; samt

vid trafikafdelningen: en trafikinspektör för hvarje trafiksektion.

Öfrige vid distrikten anstälde tjensteman finnas i instruktionen

(§ 65) angifna.

Beträffande distriktsförvaltningens åligganden stadgas, att i alla

sådana ärenden, hvilka angå förvaltningen i allmänhet eller eljest äro

af den vigt eller beskaffenhet i öfrigt, att samarbete mellan de olika

afdelningarna bör i fråga om dem ega rum, distriktsförvaltningen skall

sammanträda till gemensam öfverläggning och beslut. Derjemte skola

vissa särskildt angifna ärenden afgöras i samlad distriktsförvältning;

och åligger det på grund häraf sådan distriktsförvaltning, bland annat,

att årligen afgifva förslag till kostnads- och arfvodesstater för

distriktet;

att likaledes årligen afgifva förslag till nya byggnader och anläggningar

samt om- och tillbyggnader inom distriktet äfvensom till anskaffning

af rullande materiel för distriktets behof;

att afgifva förslag rörande distriktets behof af sådana förrådsartiklar,

hvilka styrelsen förbehållit sig att sjelf upphandla;

att afgifva förslag till tidtabeller för ordinarie bantåg inom distriktet;

att beträffande personalärenden utöfva den myndighet eller vidtaga

de åtgärder, hvarom i instruktionen vidare förmäles;

att i enlighet med af styrelsen gifna bestämmelser utdela gratifikationer

samt medgifva ersättning för arbete å öfvertid åt underlydande

ordinarie personal;

att besluta om boställslägenheternas fördelning mellan den del af

distriktets personal, hvilken eger åtnjuta förmånen af fri bostad;

att utfärda bränslestat för distriktet;

att enligt vissa af styrelsen faststälda grunder till disposition af

enskilde uthyra jernvägen tillhöriga tomter och öfriga jordområden;

att i enlighet med af styrelsen faststälda grunder och till den omfattning,

styrelsen bestämmer, handlägga och afgöra frågor, som angå

restaurationsväsendet vid distriktets stationer;

att låta periodvis verkställa försäljning å auktion af kasserade

effekter och skrotvaror;

att i allmänhet verkställa utredning i samt afgifva yttrande öfver

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

ärenden, som till förvaltningen remitteras, äfvensom i öfrigt handlägga

sådana ärenden, som styrelsen genom utfärdad arbetsordning eller

särskild föreskrift förklarat böra af samlad distriktsförvaltning afgöras.

Beträffande de särskilda afdelningsföreståndarnes hufvudsakliga

åligganden är distriktsehefen såsom distriktsförvaltning ens chef styrelsen

i första hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom

distriktet; åliggande i sådant hänseende distriktsehefen särskildt att med

uppmärksamhet följa de ekonomiska förhållandena inom distriktet samt

dels sjelf vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå åtgärder, som lända

till befordrande af jernvägarnes ändamål, förökande af deras inkomster

och minskande af deras utgifter, äfvensom att tillse, att instruktioner

och reglementen efterlefvas samt att samverkan eger rum mellan de

olika afdelningarna, för hvilka ändamål han har att tid efter annan

företaga inspektioner inom distriktet. 1 förhållande till främmande

myndigheter eger distriktsehefen jemväl att företräda distriktet och

dervid, hvad distriktet vidkommer, bevaka statens jernvägars rätt och

intresse.

Såsom föreståndare för administrativa afdelningen åligger distriktschefen,

bland annat:

att öfvervaka och kontrollera distriktskassans skötsel i allmänhet

samt granska och till styrelsen insända distriktskassörens redogörelser.

Distriktsehefen såsom föreståndare för traf kafdelning en åligger,

bland annat:

att i taxefrågor göra framställningar hos styrelsen äfvensom med

vederbörande trafikanter ingå aftal under förutsättning af styrelsens

godkännande; att anordna sådana tåg inom distriktet, hvilka icke äro

upptagna i den ordinarie tidtabellen, i de fall, der sådant icke tillkommer

trafikinspektör; att ombesörja vagnfördelningen mellan distriktets

trafiksektioner; att i enlighet med faststälda grunder bestämma ersättning

för skadadt eller förkommet gods och bevilja fraktkredit åt trafikanter;

samt att ordna och kontrollera stations- och tågtjensten inom

distriktet.

Bandirektören åligger, bland annat:

att tillse, att de till utförande under året bestämda arbeten verkställas

och att de derför faststälda anslagsbelopp icke öfverskridas; att

öfva tillsyn öfver bana och husbyggnader m. m. äfvensom ombesörja

underhållet deraf i den utsträckning, han finner vara behöfligt och för

ändamålet anvisade anslag medgifva, samt att ordna och kontrollera

banans bevakning inom distriktet.

Maskindirektören åligger, bland annat:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

15

att i vederbörlig ordning tillhandahålla den för trafikens bedrifvande

erforderliga dragkraft jemte den för dennas skötsel behöfliga

personal; att ombesörja den rullande materielens underhåll och i sådant

hänseende utöfva högsta ledningen af distriktets verkstäder; att öfva

tillsyn öfver och ombesörja underhållet af afdelningen tilldelade byggnader,

anläggningar och maskinerier; att ansvara för distriktsförrådets

och verkstadskamrerarekontorets skötsel och räkenskap; samt att i allmänhet

ordna och kontrollera maskin- samt förråds- och verkstadstjensten

inom distriktet.

Derjemte är hvarje afdelningsföreståndare ansvarig för att tjensten

inom hans afdelning i alla till densamma hörande grenar på ett tillfredsställande

sätt handhafves samt eger att i sådana personalärenden,

som närmast angå afdelningen, utöfva myndighet och vidtaga åtgärder

i enlighet med hvad i instruktionen närmare angifves; hvarjemte honom

tillhör att till utbetalning godkänna räkningar på distriktskassan samt

ansvara för utbetalningens behörighet.

1 statsrådsprotokollet lemnas vidare redogörelse för jernvägssty- Ang. nya

relsens i förberörda skrifvelse af den 25 oktober 1900 gjorda anmälan ^gartied

i fråga om behofvet af nya tjenstebefattningar med fasta arfvoden. fasta arpoden

I sådant afseende har styrelsen till en början angifvit de befatt- vid distrikt''-n■

ningshafvare, hvilkas anställande omedelbart skulle betingas af ett

bifall till styrelsens förslag i fråga om inrättande af ytterligare två

distrikt vid statens jern vägar.

Af hvad här ofvan meddelats rörande distriktsförvaltningens organisation

framgår, att sådana befattningshafvare äro, förutom afdelningsföreståndarne,

distriktssekreterare och distriktskassör. Dessutom finnas

vid hvarje distrikt anstälda en verkstadskamrerare med hufvudsaklig uppgift

att föra den för hela maskinafdelningen å distriktet gemensamma

•räkenskapen, en förrådsförvaltare, som förestår distriktets förråd, och

en telegrafinspektor, som har att utöfva tillsyn öfver de inom distriktet

befintliga telegrafledningar och telegrafapparater samt öfvervaka telegraftjenstgö

ringen.

De tjenstemän, hvilkas anställande skulle blifva en nödvändig följd

af den föreslagna ökningen uti distriktens antal, skulle alltså vara för

hvardera af de båda distrikten en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör.

, en distriktssekreterare, en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en

förrådsförvaltare och en telegrafinspektor.

De för nu nämnda befattningshafvare faststälda arfvodena uppgå

för distriktschef, bandirektör och maskindirektör till 4,500 kronor för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

år samt för distriktssekreterare till 3,000 kronor för år; kunnande

dessa aflöningar efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor. För distriktschef, beträffande hvilken tjensteman

Riksdagen uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 18 maj 1897

förklarat, att, som de af Riksdagen då i princip antagna organisationsförändringarna

vid statsbaneförvaltningen vore att anse såsom ett försök,

Riksdagen ej ansett lämpligt att för honom fastslå särskild aflöning,

utan tills vidare i arfvodesstaten likstält honom med öfriga afdelningsföreståndare

vid distrikten, tillkommer derjemte enligt Riksdagens

medgifvande i nämnda skrifvelse ett tilläggsarfvode af 500 kronor för

år för uppdraget att vara distriktschef. För distriktskassör, verkstadskamrerare,

förrådsförvaltare och telegrafinspektor utgår årliga arfvodet

med 2,700 kronor, hvilken aflöning efter 3 år kan höjas med 300

kronor, efter sex år med ytterligare 300 kronor och efter 9 år med

ytterligare 300 kronor. Distriktskassör uppbär derutöfver felräkningspenningar

med 500 kronor för år. Dessutom ega samtlige förbemälde

befattningshafvare att antingen åtnjuta förmånen af fri bostad eller ock

uppbära hyresbidrag med 20 procent af arfvodet.

Vidare har styrelsen såsom en mer eller mindre omedelbar följd

af de föreslagna två distriktens inrättande angifvit anställande af följande

med fast arfvode aflönade tjenstemän, nemligen 3 trafikinspektörer, 3

hy råassistenter, 9 haningeniörer, 1 maskiningeniör, 3 maskininspektorer och

3 verkmästare.

Behofvet af nya trafikinspektörstjenster har styrelsen ansett kunna

begränsas till tre; och då enligt organisationens grunder hos hvarje

trafikinspektör måste finnas anstäld en hyr åassistent, erfordrades alltså

likaledes tre nya byråassistentbefattningar.

Såsom ofvan angifvits, skall en trafikinspektör vara anstäld å hvarje

trafiksektion, och åligger enligt gällande instruktion trafikinspektör att

inom sin sektion biträda distriktschefen vid afdelningens förvaltning*

och dervid, bland annat, handhafva ledningen af tågens gång samt

vidtaga erforderliga åtgärder vid tågrubbningar, ombesörja tågens utrustande

med vagnar och trafikpersonal, anordna extra tåg och vidtaga

andra särskilda åtgärder vid tillfallen, då ökad trafik är att emotse,

ombesörja vagnfördelningen inom sektionen och i öfrigt förestå den

löpande trafiktjensten derstädes, till utbetalning godkänna räkningar på

distriktskassan för sektionens behof och ansvara för utbetalningens

behörighet samt i fråga om beviljande af tjenstledighet åt underlydande

personal och verkställande af undersökningar i disciplinära eller andra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 37.

17

mål utöfva den myndighet och vidtaga de åtgärder, styrelsen genom

särskild instruktion kan föreskrifva.

Byråassistent har att biträda trafikinspektören vid ledandet af tågens

gång samt att under trafikinspektören utöfva närmaste tillsynen öfver

arbetenas gång å trafikinspektörsexpeditionen.

I staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar

finnas upptagna arfvoden till 12 trafikinspektörer och lika många byråassistenter;

och är arfvodet för trafikinspektör bestämdt till 3,000 kronor

för år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500 kronor, hvarförutom till trafikinspektör utgår

särskildt tilläggsarfvode efter 500 kronor för år. Ett ytterligare tilläggsarfvode

å 500 kronor för år tillkommer dessutom en trafikinspektör;

och uppbäres detta för närvarande af den i Luleå stationerade trafikinspektören.

Byråassistent uppbär i arfvode 2,100 kronor för år, hvilken

aflöning efter 3 år kan höjas med 300 kronor, efter 6 år med ytterligare

300 kronor och efter 9 år med ytterligare 300 kronor. Trafikinspektörer

och byråassistenter åtnjuta derjemte fri bostad eller hyresbidrag,

på sätt om distriktschef med flere befattningshafvare här ofvan

är sagdt.

Beträffande statsbanenätets indelning i trafiksektioner lemnas å

sid. 124—127 i statsrådsprotokollet detaljerad redogörelse såväl för

den nuvarande fördelningen i 12 trafiksektioner som ock för det sätt,

på hvilket jernvägsstyrelsen tänkt sig indelningen, i händelse trafiksektionernas

antal ökades till 15; och får utskottet, som tillåter sig

hänvisa till omförmälda redogörelse, här endast meddela, att enligt

styrelsens berörda förslag de ifrågasatta 6 statsbanedistrikten skulle så

uppdelas, att första, femte och sjette distrikten komme att omfatta

hvardera 3 samt andra, tredje och fjerde distrikten hvartdera 2 trafiksektioner.

Beträffande de ifrågasatta daning eniörsbefattning ärna skall, såsom

ofvan angifvits, en baningeniör anställas för hvarje bansektion; och

åligger baningeniör att under bandirektörens öfverinseende förestå sin

sektion samt dervid särskildt öfvervaka banans bevakning och underhåll.

För baningeniör är arfvodet i stat bestämdt till 3,000 kronor för

år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor. En baningeniör uppbär dessutom särskildt

tilläggsarfvode å 500 kronor för år, hvilket tilläggsarfvode för

närvarande är tillagdt den i Luleå stationerade baningeniören. I likhet

med ofvan omförmälde befattningshafvare åtnjuter jemväl baningeniör

fri bostad eller hyresersättning.

Bill. till lliksd. Prut. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 21 lläft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

I den vid ingången af år 1900 gällande stat öfver fasta arfvoden

för personal vid statens jernvägar funnos upptagna arfvoden till 22

baningeniörer, och. i anledning särskild! af den ökning i statsbanenätet,

som skulle ske genom tillkomsten under år 1900 af banlinierna Krylbo—

Örebro—Svärta samt Boden—Niemisel, har, såsom ofvan redan erinrats,

genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut i staten öfver fVistajirfvoden

upptagits arfvoden till ytterligare 2 baningeniörer att utgå från och

med 1901 års ingång.

Då de blifvande linierna Göteborg—Skee och Gellivare—riksgränsen

beräknats komma att utgöra den förstnämnda 109 km. och

den sistnämnda 230 km., skulle tydligen, enligt hvad jernvägsstyrelsen

anfört, erfordras för hvardera af dessa linier en ny baningeniör. Vid

inpassandet i öfrigt inom de nya distriktsgränserna af bansektioncrna

hade man emellertid haft att taga hänsyn, förutom till att sektionerna

erhölle lämplig längd, äfven till förläggningsorterna för de öfriga

afdelningarnas motsvarande befäl samt till att vederbörande baningeniörs

boningsort eljest blefve fördelaktigt belägen i administrativt hänseende.

Det hade dervid icke kunnat undvikas, att en ny baningeniörstjenst

blifvit behöflig vid det nya V distriktet, enär eljest två bansektioner

i längd komme att högst betydligt öfverstiga hvad under senare tiden

ansetts skäligt för bandelarne i mellersta och södra Sverige med der

befintliga större stationer och der rådande lifliga trafik. Antalet behöfliga

nya bansektioner skulle alltså blifva tre.

Jernvägsstyrelsen, som meddelat uppgift å de bandelar,5 hvaraf

nuvarande bansektioner bestå, har jemväl, under förutsättning, att bansektionernas

antal finge ökas på sätt styrelsen föreslagit, framlagt utkast

till statsbanenätets indelning i sålunda uppkommande 27 bansektioner;

och får utskottet med afseende å såväl den nuvarande som

den ifrågasatta nya indelningen i berörda hänseende hänvisa till redogörelsen

å sid. 128—131 i statsrådsprotokollet.

Längden å de ifrågasatta sektionerna vore, enligt hvad styrelsen

anmärkt, något vexlande, beroende på intensivare rörelse å olika bansträckor

och andra förhållanden, men bansektionernas medellängd skulle

utgöra vid de 4 sydligare distrikten 140 kilometer och vid de 2 nordligare

202 kilometer.

I anledning häraf har departementschefen erinrat derom, att, då

1893 års jernvägskomité afgaf sitt utlåtande, det dåvarande statsbanenätet

var indeladt i 28 bansektioner, dervid dock jemväl bandirektörerna

hade sig tilldelade bansektioner. Komitén, som räknade med den trafikintensitet,

som den tiden var rådande, ansåg, att bansektionernas medel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nx> 37.

19

längd borde vara 150 kilometer för linierna söder om Upsala och 200

kilometer för linierna norr derom.

Till följd af de nya bansträckornas tillkomst samt de föreslagna

två distriktens inrättande skulle, såsom af det föregående framgår,

enligt jern vägsstyrelsens mening erfordras anställandet af sammanlagdt

ytterligare 3 baningeniörer.

Emellertid har styrelsen i sammanhang med denna fråga anmält

ett ytterligare behof af ökning i antalet af ifrågavarande befattningshafvare,

hvilket behof icke föranledts af ofvan omförmälda omständigheter.

Styrelsen hölle nemligen före, att jemväl å bandirektörernas

expeditioner måste anställas särskilda tjenstemän i baningeniörs ställning.

Före den nya organisationsförändringens genomförande fans en

baningeniör anstäld vid hvarje af bandirektörsexpeditionerna i dåvarande

första, andra, tredje, femte och sjette trafikdistrikten. 1893 års jernvägskomité

ansåg emellertid, att tjenstemän i en baningeniörs ställning

icke vore erforderliga vid bandirektörsexpeditionerna, utan att der anstälde

baningeniörer kunde ersättas med yngre ingeniörer, hvilka såväl

genom sin tjenstgöring derstädes som genom erhållande af förordnande

att under ifrågakommande längre tjenstledigheter upprätthålla baningeniörsbefattningar,

kunde, om de egde erforderliga teoretiska kunskapsmått

och i öfrigt vore för tjensten lämpliga, utbildas till baningeniörer;

och blef i enlighet med komiténs förslag baningeniörernas

antal bestämdt till allenast 22 samt bestämmelse i instruktionen intagen

derom, att en baningeniör skulle anställas för hvarje bansektion. Närmast

under bandirektörerna äro å bandirektörsexpeditionerna anstälda underingeniörer,

med undantag för tredje distriktet, der en å gammal stat

qvarstående baningeniör fortfarande är anstäld å ifrågavarande expedition.

Beträffande behofvet af baningeniörers anställande å bandirektörsexpeditioner

bär jernvägsstyrelsen nu anfört, att bandirektörerna under

den nya organisationen icke kunnat företaga så omfattande, grundliga

och ofta upprepade inspektioner å linien, som önskligt varit. Då inspektionsresor

företagits — och bandirektörerna hade i sjelfva verket

af de omfattande byggnads- och underhållsarbetena måst förhållandevis

mera än distriktscheferna och maskindirektörerna begifva sig ut på

inspektioner — hade icke någon så qvalificerad person funnits å bandirektörsexpeditionen,

att han kunnat utreda och expediera löpande

ärenden. Den derstädes anstälde underingeniören, som i allmänhet

vore en yngre tjensteman, hade nemligen icke vant härtill kompetent,

ocli det skulle naturligen icke varit lämpligt, om man under bandirek
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

törens tjensteresor inkallat någon baningeniör att tjenstgöra å expeditionen

och således dragit denne från skötseln af hans sektion.

De nu anmärkta olägenheterna komme tydligen att ökas, i den

mån bandirektörerna under längre tid af året vistades ute å inspektioner

eller eljest vore frånvarande från sina expeditioner. Då erfarenheten

alltså nogsamt ådagalagt, att det för distriktets behöriga skötsel och

ärendenas afgörande i rätt tid vore nödvändigt, att å bandirektörsexpeditionerna

funnes placerade särskilda baningeniörer, hvilka i sjelfva

verket borde vara de kunnigaste och bäst meriterade tjenstemännen

inom denna grad, har styrelsen ansett sig böra hemställa'', att af denna

anledning sex nya baningeniörer måtte anställas.

Det erforderliga antalet nya baningeniörer skulle, sedan de nu

under byggnad varande statsbanelinierna färdigbyggts, alltså blifva nio.

Styrelsen har dock anmärkt, att, då statsbanelinien Göteborg—Skee icke

vore beräknad att blifva färdig förr än om några år, framställning nu

icke behöfde göras i fråga om mera än åtta dylika tjenster.

Hvad härefter angår maskinafdelningens behof af nya tjenstemän,

så finnas — förutom ofvan nämnda verkstadskamrerare och förrådsförvaltare

— vid distriktens maskinafdelning anstälde följande befattningshafvare

med fast arfvode, nemligen maskiningeniörer, maskininspektorer

och verkmästare.

MasMningeniör åligger att biträda maskindirektören vid afdelningens

och verkstädernas förvaltning.

I staten öfver fasta arfvoden upptagas arfvoden till 8 maskiningeniörer.

Arfvodet utgår med 3,000 kronor för år, hvilken aflöning

efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare

500 kronor. Maskiningeniör åtnjuter derjemte fri bostad eller hyresbidrag

i enlighet med hvad om ofvan omförmälde befattningshafvare

är angifvet, hvarförutom för 3 maskiningeniörer finnas anslagna tilläggsarfvoden

å 500 kronor, hvilka tilläggsarfvoden tilldelats de tre maskiningeniörer,

hvilka såsom föreståndare för verkstäder, belägna utom distriktens

hufvudstationer, intaga en särskild ställning.

För maskininspektorer och verkmästare, hvilka befattningshafvare

det åligger att närmast under maskiningeniörerna föra befäl, maskininspektorerna

å linien och verkmästarne i verkstäderna, finnas i staten

öfver fasta arfvoden upptagna arfvoden för maskininspektorer till ett

antal af 4 och för verkmästare till ett antal af 9. Arfvodet för dessa

tjenstemän är bestämdt till 2,700 kronor för år, hvilken aflöning efter

3 år kan höjas med 300 kronor, efter 6 år med ytterligare 300 kronor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

21

och efter 9 år med ytterligare 300 kronor. Dertill kommer förmånen

af fri bostad eller ock inqvarteringsersättning med 20 procent af arfvodet.

Jernvägsstyrelsen liar nu meddelat, att de 8 maskin!ngeniörerna

varit stationerade 2 i Stockholm med Liljeholmen samt 1 vid en hvar

af verkstäderna i Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Kristinehamn

och Boden. Den i Kristinehamn placerade maskiningeniören hade

emellertid under loppet af år 1900, vid det förhållande, att verkstadsgöromålen

derstädes vore mindre omfattande och således yttertj ensten

hufvudsaken, ersatts med en maskininspektor och förflyttats till Örebro,

der för de pågående nya verkstadsanläggningarna, likasom för skötseln

af den i sammanhang med inköpet af Örebro—Frövibanan öfvertagna

mindre verkstaden, en tjensteman af denna grad ansetts erforderlig.

Då någon maskiningeniör icke syntes, så vidt nu kunde bedömas,

vidare erfordras i Kristinehamn, enär verkstaden der numera syntes

kunna skötas af en der placerad verkmästare, kunde styrelsen inskränka

sig till att nu endast begära en ny maskiningeniörstjenst, nemligen för

öfverstå delen af statsbanenätet. Den intensiva trafik, som beräknades

uppstå å linien norr om Gellivare, och de säregna förhållanden i öfrigt,

som kunde antagas blifva rådande å denna sträcka, syntes nemligen

göra det oundgängligt, att ett högre maskinbefäl med maskiningeniörs

qvalifikationer och kompetens placerades i Kiruna.

Rörande maskininspektorerna har styrelsen upplyst, att, sedan i

samband med maskiningeniörens i Kristinehamn förflyttning till Örebro

den å sistnämnda plats förut stationerade maskininspektoren placerats

å förstnämnda ställe, de nu befintliga fyra maskininspektorerna vore

stationerade i Stockholm, Kristinehamn, Norrköping och Vännäs, hvarjemte

i Helsingborg funnes en i sammanhang med vestkustbanan öfvertagen

tjensteman, som i staten benämndes verkmästare, men, såsom

styrelsen redan i utlåtande den 30 januari 1896 anmält, hufvudsakligen

hade att utföra sådana göromål, som tillkomme maskininspektor.

Maskininspektorsbefattningarna hade — fortsätter styrelsen —

nyinrättats år 1897 på förslag af 1893 års jernvägskomité och i nära

öfverensstämmelse med livad styrelsen i sin skrifvelse den 26 november

1892 ifrågasatt, och hade man till en början tänkt sig deras innehafvare

placerade vid distriktens hufvudstationer, men erfarenheten hade

emellertid snart visat, att genom distriktens stora utsträckning och den

allt intensivare trafiken svårigheterna att från en enda plats inom distriktet

dirigera maskinafdelningens tågtjenst i så hög grad ökats, att

maskininspektorerna måste, för skötande af denna tjenst på de från

distriktens hufvudortor långt aflägset belägna bansträckorna, flyttas till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

härför lämpliga större maskinstationer å linien. Det alltmer framträdande

behofvet för trafikinspektörerna att vid tågtjenstens ordnande

och ledande kunna med lätthet och utan tidsutdrägt samråda med tillräckligt

qvalificeradt maskinbefäl hade jemväl medverkat till denna

anordnings vidtagande. Förhållandena i Stockholm hade dock ansetts

kräfva maskininspektorens qvarstannande derstädes.

Den sålunda vunna erfarenheten rörande behofvet af maskininspektorer

för dirigerandet af tågtjensten å vissa bansträckor föranledde

styrelsen att begära ytterligare tre maskininspektorer, hvilka skulle

placeras en i Helsingborg — hvarigenom den verkmästare, hvilken för

närvarande derstädes förrättade maskininspektorstjenst, skulle kunna

flyttas till verkstaden i Malmö — en i Falköping samt en i Sundsvall,

de två sistnämnda således likaledes å platser, der trafikinspektörer skulle

komma att finnas. Styrelsen anmärker dock, att det möjligen kunde

komma att befinnas lämpligt, att den för Sundsvall afsedde maskininspektoren

i stället stationerades i det närbelägna Ange.

Hvad verkmästarne beträffar, har styrelsen meddelat, att de vore

stationerade 3 i Stockholm med Liljeholmen, 1 i Göteborg, 1 i Malmö,

1 i Helsingborg (tjenstgörande såsom maskininspektor), 1 i Kristinehamn,

1 i Östersund och 1 i Boden. Den under de senare åren så

synnerligen stora tillväxten i trafik och den deraf föranledda ökningen af

den rullande materielen hade, såsom förut framhållits, medfört ökade

reparationsarbeten, hvilka nödvändiggjort ej mindre utvidgningar af

förutvarande verkstäfler än äfven nya verkstadsanläggningar vid Tomteboda—Boden

och Örebro. I följd häraf erfordrades naturligen ökade

arbetskrafter äfven för verkstadsarbetenas omedelbara ledning; och styrelsen

föranleddes derför att begära tre nya verkmästarebefattningar,

nemligen en för hvar af verkstäderna i Tomteboda och Örebro samt

en för verkstaden i Göteborg. Genom tillkomsten af denne sistnämnde

t jensteman och genom den nu i Helsingborg stationerade verkmästarens

förflyttning till Malmö skulle styrelsen blifva i tillfälle att så ordna

förhållandena, att äfven de stora reparationsverkstäderna i Göteborg och

Malmö komme att, såsom för närvarande egde rum med afseende å

verkstaden vid Liljeholmen, ledas af två verkmästare, en för lokomotivoch

en för vagnafdelningen.

I fråga om den ekonomiska sidan af jernvägsstyrelsens nu omförmälda

förslag om inrättandet af nya tjenstår vid distrikten har jernvägsstyrelsen

anfört, att styrelsen för närvarande saknade anledning att

för de nya tjenstemännen föreslå andra löneförmåner än de i gällande

aflöningsreglemente för vederbörande befattningar upptagna, men sty
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

23

relsen ville dock redan nu framhålla, att det kunde komma att visa sig

nödigt att för jernvägspersonalen i öfverstå Norrland anvisa särskilda

tilläggs- eller extra arfvoden. Den nye maskiningeniören, hvilken, såsom

nyss nämnts, styrelsen tänkt sig skola fa sin station i Kiruna,

syntes i hvarje fall, i likhet med de nuvarande maskiningeniörer, hvilka

vore placerade utom distriktens hufvudstationer, böra erhålla ett tilläggsarfvode

af 500 kronor, men då ett dylikt tilläggsarfvode blefve ledigt

genom maskindirektörs placerande i Örebro, erfordrades icke någon

framställning härom.

Summan af de fasta arfvoden, som enligt styrelsens beräkning

skulle utgå till de ifrågavarande nya tjenstemännen, utgjorde 116,100

kronor. Dertill skulle komma: tilläggsarfvoden till 2 distriktschefer

och 3 trafikinspektörer å 500 kronor 2,500 kronor, felräkningspenningar

till 2 distriktskassörer å 500 kronor 1,000 kronor äfvensom de belopp,

hvartill hyresbidrag eller kostnaden för tillhandahållandet af fri bostad

med vedbrand samt förekommande ålderstillägg kqnde uppgå.

a andra sidan skulle visserligen tilläggsarfvodet till baningeniören

i Luleå, 500 kronor, samt det trafikinspektören derstädes nu tillkommande

särskilda tilläggsarfvodet, likaledes 500 kronor, kunna indragas

i sammanhang med det ifrågasatta upphörandet af Gellivarebanans

förvaltning, likasom ock möjligen, om maskindirektör placerades i Luleå,

tilläggsarfvodet till maskiningeniören i Boden skulle kunna upphöra att

utgå; men då, såsom ofvan antydts, särskilda tilläggsarfvoden till personalen

i öfverstå Norrland kunde befinnas erforderliga, hade styrelsen

icke ansett sig för närvarande böra göra någon framställning om

ifrågavarande tre tilläggsarfvodens uteslutande ur staten, ehuru de

naturligen icke skulle utbetalas utan efter Kongl. Maj ds särskilda medgifvande.

Förutom det antal tjenstemän med fast arfvode — fortsätter styrelsen

— som, enligt hvad ofvan angifvits, beliöfdes för inrättandet af

de två nya distrikten, kräfdes naturligen äfven för vederbörande expeditioners

uppsättande en del nya befattningshafvare i den ställning, att

de aflönades med arfvode efter klass, såsom bokhållare, kontorskrifvare,

uuderingeniörer och ritare, vaktmästare och dylika. Möjligen skulle behofvet

i detta hänseende åtminstone till någon del kunna täckas genom

transporter från andra håll, men då i allt fall det för statsbanenätet i dess

helhet erforderliga antalet dylika befattningshafvare i följd af rörelsens

tillväxt och andra förhållanden vore stadt i snart sagdt ständig vexling,

kunde någon tillförlitlig beräkning öfver hvad som på de två

distrikten kunde komma att belöpa af ifrågavarande slags arbetskrafter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Ang. nya igenster

inom

styrelsen.

nu icke framläggas, utan skulle styrelsen framdeles i de förslag till

årliga arfvodesstater, som styrelsen hade att till Kongl. Maj:t afgifva,

härom göra vederbörlig anmälan.

Slutligen har styrelsen i fråga om kostnaden för de nya distriktens

inrättande ansett sig icke böra lemna oanmärkt, att de nya expeditionernas

uppsättande gifvetvis skulle föranleda till utgifter för inredande

och underhåll af tjenstelokaler och dylikt; men kunde styrelsen, i frågans

nuvarande läge och då hvarjehanda lokala förhållanden komme att härvid

öfva inflytande, icke i detta hänseende uppgöra någon beräkning.

Förutom den ökning i antalet tjenstebefattningar vid distrikten,

som jernvägsstyrelsen sålunda föreslagit, har styrelsen tillika anmält

behofvet af ökning i antalet af de inom styrelsen anstälde tjenstemännen

med fast arfvode, och har styrelsen i sådant afseende hemstält om inrättandet

af ytterligare två notariebefattningar vid styrelsens trafikafdelning,

en å trafikbyrån och en å taxebyrån.

Under styrelsens trafikafdelning lyda, förutom kontrollkontoret samt

biljett- och blankettkontoret,

trafikbyrån med följande tjenstemän:

en byrådirektör;

en notarie;

bokhållare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten

för hvarje år fastställes, samt

taxebyrån med följande tjenstemän:

en byrådirektör;

en notarie;

bokhållare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten

för hvarje år fastställes.

Trafikbyrån åligger enligt den för jernvägsstyrelsen gällande instruktionen

att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen af ärenden,

som angå den egentliga trafiken, och dervid, bland annat, uppgöra

slutliga förslag till ordinarie tidtabeller samt till överenskommelser med

främmande jernvägsförvaltningar, angående gemensamt begagnande af

vagnmateriei m. m.; att likaledes biträda vid beredningen af ärenden

rörande fraktkredit, fria resor och transporter samt restitution af erlagda

befordringsafgifter; att med afseende å protokollsföring samt uppsättning

och expediering af skrivelser i ofvan angifna ärenden fullgöra i

instruktionen närmare angifna funktioner; att vårda alla kontrakt och

andra handlingar samt böcker, som enligt arbetsordningen skola å byrån

förvaras; samt att granska alla till byrån inkommande tjensterapporter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

25

och hos öfverdirektören anmäla dervid förekommande anmärkningar,

med hemställan särskildt om de åtgärder, som i följd af vagnrapporterna

eller eljest kunna finnas erforderliga i afseende å vagnfördelningen

distrikten emellan.

Taxebyrån åligger att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af ärenden, som angå taxor, nedsättning i befordringsafgifter samt reglementen

för'' trafiken; att med afseende å protokollsföring samt uppsättning

och expediering af skrivelser i dylika ärenden fullgöra i instruktionen

närmare angifna funktioner; att vårda alla kontrakt och

andra handlingar samt böcker, som enligt arbetsordningen skola å byrån

förvaras; samt att med uppmärksamhet följa taxeväsendets utveckling

inom och utom landet.

Hos styrelsen anstäld notarie uppbär i arfvode 3,000 kronor för

år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor. Tjenstemän inom styrelsen åtnjuta icke

fri bostad eller hyresersättning.

Rörande behofvet af dessa nu sist ifrågasatta tjenstebefattningar,

har styrelsen erinrat om de tjensteåligganden, som, på sätt ofvan angifvits,

enligt instruktionen tillkomma de båda nu ifrågavarande byråerna, dervid

styrelsen tillika framhållit, hurusom trafikbyrån hade att dels, med

anledning af instruktionens bestämmelser att hvarje afdelning skall handlägga

sådana personalfrågor-, som närmast angå afdelningen, behandla

den mängd trafikafdelningen rörande personalärenden, som berodde af

styrelsens handläggning; dels ock bereda ärenden, som anginge aftal

och förhandlingar med andra myndigheter och förvaltningar, i hvad den

egentliga trafiken berörde.

Styrelsen har vidare meddelat, att det antal ärenden, som under

1899 inkommit till styrelsen för att å trafikbyrån handläggas, utgjort 2,772,

samt att antalet under samma år aflåtna expeditioner uppgått till 4,916,

deri icke inberäknade de å byrån handlagda ärenden, hvilkas expedition

enligt gällande instruktion skall ske genom administrativa byrån, d. v. s.

sådana ärenden, som handlagts i plenum.

Sedan styrelsen härefter framhållit, hurusom de arbeten, byrån

hade att utföra beträffande tidtabeller, vore af mycket omfattande beskaffenhet

och kräfde, då i desamma inginge äfven förhandlingar med

in- och utländska jern vägsförvaltningar, att några af byråns tjenstemän

så godt som uteslutande egnade sig deråt, samt att man särskildt på

den tjensteman, hvilken närmast under byrådirektören hade att ansvara

för tidtabellsarbetets behöriga gång, måste ställa stora fordringar i afBih.

till Jiiksd. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 21 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

seende å duglighet och insigter, har styrelsen vidare anfört, att det

vore dessa förhållanden och särskildt den omständigheten, att byråns

arbeten till sin natur sönderfölle i två grupper, den ena omfattande

tidtabells- och andra trafiktekniska ärenden, den andra ärenden af mera

administrativ natur, som föranledt styrelsen hemställa att, då för närvarande

å byrån funnes endast en notarie, hvilken tjensteman hufvudsakligen

hade att handlägga ärenden hörande till den andra af nyssnämnda

grupper, ännu en notarie måtte få å trafikbyrån anställas,

hvilken skulle få till hufvudsaklig uppgift att närmast under byrådirektören

handlägga ärenden rörande tidtabellers utarbetande och offentliggörande.

Å taxébyrån åter hade enligt hvad styrelsen meddelat, antalet under

år 1899 inkomna ärenden utgjort 1,061 och antalet från byrån afgångna

expeditioner 1,373 — de skrifvelse!'', som expedierats genom administrativa

byrån, deri icke inberäknade.

De ärenden, som handlades af taxébyrån, sönderfölle jemväl i

hufvudsakligen två grupper, nemligen sådana som rörde persontrafiken

och sådana som rörde godstrafiken.

Till ärenden rörande persontrafiken hörde hufvudsakligen utarbetandet

af reglementariska bestämmelser och taxeringsbestämmelser samt

tariffer för den direkta befordringen af resande och resgods mellan

statens jernvägar och de enskilda jernvägarne inom landet samt mellan

svenska stationer och stationer i Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike

och England via kontinenten. I följd af det arbetssätt, som i utlandet

tillämpades vid uppgörandet af dylika tariffer eller genomförande af

de ändringar, som blefve en följd af att en eller annan af de i de

särskilda trafikföreningarna deltagande förvaltningarna förändrat sin

lokala taxa, måste en af byråns tjenstemän allt emellanåt företaga

resor till utlandet för att deltaga i de s. k. beamtenkommissioner, som

för sådant ändamål af vederbörande jernvägsdirektion sammankallades.

I följd af de svenska jernvägarnes deltagande i den internationella

rundresetrafiken hade taxébyrån vidare att handlägga de talrika meddelanden,

som angående denna trafik inginge från de i samma trafik

deltagande jernvägsförvaltningarna, att å derför bestämda tider till den

ledande förvaltningen för denna trafik göra föreskrifna anmärkningar

samt att ombesörja utarbetande och tryckning af de årligen utkommande

förteckningarna öfver svenska, norska, danska och finska kuponger

jemte till dessa erforderliga tillägg.

Till ärenden rörande godstrafiken eller hufvudsakligen afseende

denna trafik hörde granskning af och underdåniga utlåtanden öfver

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

27

förslag till taxor för de enskilda jernvägarne i riket, handläggning af

ärenden rörande anordnandet af samtrafik mellan statens jernvägar och

berörda enskilda jernvägar, deltagande i sammanträden för utarbetande

af reglementen och taxor för den direkta godssamtrafiken med utlandet

samt besörjande af den härmed sammanhängande rätt vidlyftiga korrespondensen,

handläggandet af inkomna framställningar rörande nedsättningar

i befordringsafgifterna för gods in. m.

Förutom förenämnda ärenden af mera löpande natur hörde under

taxebyråns handläggning de frågor, som tid efter annan uppstode om

mer eller mindre omfattande revision af reglementen och taxor för

person- eller godsbefordringen eller af den för den senare gällande

varu klassifikation samt rörande grunderna för samtrafiken mellan statens

jernvägar och främmande inländska eller utländska transportanstalter

och dermed sammanhängande överenskommelser angående handläggandet

af frågor om restitution af befordringsafgifter eller om ersättning

för bortkommet eller skadadt gods m. m.; och vore således de göromål,

som af taxebyrån skulle handläggas, mycket talrika och delvis af synnerligen

omfattande och betydande natur.

Den å byrån anstälde notarien hade att närmast under byrådirektören

öfvervaka och leda de öfriga biträdenas arbeten, men med den

arbetsmängd, som ålåge taxebyrån, hade det emellertid visat sig omöjligt

för en person att hinna fullgöra dessa åligganden, utan hade hans

tjenstgöring måst inskränka sig till att handlägga ärenden, tillhörande

den ena af de ofvan nämnda båda grupper, till hvilka de till byråns

arbetsområde hörande ärenden vore att hänföra, medan ärenden tillhörande

den andra gruppen omedelbart ledts af byrådirektören.

Då det emellertid med hänsyn till arten och betydelsen af de

ärenden, som höpde till taxebyråns arbetsområde, vore för dessas nöjaktiga

handläggning synnerligen olämpligt, att byrådirektören skulle

behöfva jemte handläggandet af de vigtigare och vidlyftigare ärenden,

som företrädesvis syntes böra utgöra föremål för hans tjensteutöfning,

handhafva den närmaste ledningen af en viss grupp af de mera löpande

göromålen, hade styrelsen funnit sig böra hos Kongl. Maj:t framhålla

angelägenheten af att jemväl å taxebyrån inrättades ytterligare en

notarietjenst.

Beträffande de löneförmåner, hvaraf de båda nya notarierna skulle

komma i åtnjutande, har styrelsen naturligen ansett dem böra vara de

samma, som äro faststälda för öfriga notarier inom styrelsen, och således

motsvarande dem, som gälla för tjensteman af första graden inom

de centrala embetsverken.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande JS:o 37.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat:

»Hvad nu angår den af jern vägsstyrelsen sålunda gjorda underdåniga

anmälan i fråga om behofvet af nya sådana tjenstebefattningar

vid statens jernvägar, för hvilka fasta arfvoden äro i stat upptagna, så

har jag redan på ofvan anförda skäl förklarat mig biträda styrelsens

underdåniga framställning rörande ökning i antalet af stats bane distrikten,

och torde jag derför, beträffande de nya tjenstebefattningar, som

omedelbart till följd häraf skulle blifva erforderliga, kunna inskränka

mig till att i underdånighet förorda den framställning till Riksdagen,

som är nödvändig för den föreslagna förändringens genomförande, eller

om upptagande i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens

jernvägar jemväl af arfvoden för de befattningshafvare, hvilkas anställande,

enligt hvad ofvan angifvits, skulle blifva en omedelbar följd af

de nya distriktens inrättande.

Beträffande de öfriga af styrelsen ifrågasatta nya tjenstebefattningarna,

finner jag det likaledes vara af de af styrelsen angifna sakförhållandena

och hvad af styrelsen i öfrigt anförts till fullo ådagalagdt,

att jemväl samtliga dessa befattningar blifva för jernvägsförvaltningens

behöriga skötande erforderliga, dels omedelbart och dels i den mån de

nu pågående jernvägsbyggnaderna nå sin fullbordan.

Af samma grunder, som föranledt jernvägsstyrelsen att anse det

kunna något anstå med tillsättandet af den baningeniör, som skulle

hafva linien Göteborg—Skee till sektion, anser jag det icke heller vara

nödvändigt att till innevarande års Riksdag göra framställning i fråga

om tillsättande af de tjenstemän, hvilka skulle erhålla sin sysselsättning

uteslutande vid bandelen Gellivare—riksgränsen. Detta gäller den

trafikinspektör, som skulle förestå den föreslagna 15:de trafiksektionen,

omfattande linien Gellivare—riksgränsen med statiqn i Kiruna, jemte

den. till .biträde åt denne trafikinspektör afsedde byråassistenten'', den

baningeniör, som skulle förestå 27:de bansektionen, omfattande nyssnämnda

linie, samt den maskiningeniör, som skulle blifva placerad i

Kiruna. Den föreslagna kostnaden för de nya tjensterna skulle härigenom

för år 1902 nedbringas med ett belopp, motsvarande de för

dem föreslagna arfvodena, 3,000 kronor för hvar af trafikinspektören,

baningeniören och maskiningeniören samt 2,100 kronor för byråassistenten,

. jemte det tilläggsarfvode af 500 kronor, som enligt stat skulle

hafva tillkommit trafikinspektören.

Om någon maskiningeniör med tillämnad placering i Kiruna icke

upptages i staten, erfordras icke heller det tilläggsarfvode af 500 kronor,

styrelsen beräknat för honom. Det tilläggsarfvode, som, på sätt jern
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37

29

vägsstyrelsen visat, blifver ledigt genom en maskindirektörs placerande

i Örebro, kan således utgå ur staten. I olikhet med jernvägsstyrelsen

anser jag icke den omständigheten, att det kan komma ätt visa sig

nödigt att för jernvägspersonalen i öfverstå Norrland anvisa särskilda

tilläggsarfvoden, utgöra tillräcklig anledning att icke nu indraga de

tilläggsarfvoden, som eljest skulle kunna ur staten utgå. Dessa tillläggsarfvoden

äro det till baningeniören i Luleå nu utgående samt det

trafikinspektören derstädes nu tillkommande särskilda tilläggsarfvode

äfvensom tilläggsarfvodet till maskiningeniören i Boden, hvarje tilläggsarfvode

å 500 kronor.

På detta sätt skulle anmärkningen 2, första stycket, vid staten å

fasta arfvoden i aflöningsreglementet komma att erhålla följande lydelse:

»Distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom 1 maskiningeniör åtnjuta

särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor för år. Stationsinspektor,

som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst

300 kronor för år».

Beträffande särskildt förslaget om anställande å bandirektörsexpeditionerna

af biträdande tjenstemän i baningeniörs tjensteställning, finner

jag jernvägsstyrelsens förslag härom böra vinna bifall, emedan det numera

endast på detta sätt torde blifva möjligt för bandirektören att så

mycket som erfordras egna sig åt inspektionsgöromål.

Af de nya tjensterna böra gifvetvis alla, som omedelbart höra

samman med det ena nya distriktet, tillsättas redan under år 1901.

Jernvägsstyrelsen föreslår visserligen, att sådant skulle blifva fallet

äfven med en del af de öfriga nya tjensterna; men då detta, om än

önskvärdt, icke synes mig vara oundgängligen nödigt, har jag icke

ansett mig böra göra hemställan derom.

Det är högeligen önskvärdt att erforderliga arfvoden för den för

distriktsförvaltningen i det sjette distriktet behöfliga personal beviljas

redan af innevarande års Riksdag, på det att nödiga dispositioner må

hinna i tid vidtagas. Arfvodena komma i allt fall icke att tagas i

anspråk förrän under senare delen af år 1902. Tilläggsarfvoden, som

äro behöfliga, innaii de nya tjensterna tillsättas, lära kunna utanordnas

af jernvägsmedlen.»

Hvad först angår den ifrågasatta ökningen i statsbanedistriktens

antal — hvaraf inrättande af flertalet nu föreslagna nya tjenster är

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

beroende — har utskottet val med hänsyn särskilt till det nuvarande

fjerde eller norra distriktets stora utsträckning funnit det vara oundgängligen

''behöfligt att, då de nu under byggnad varande jernvägarna

i öfre Norrland öppnas för trafik, ett nytt distrikt bildas för förvaltningen

af dessa banor äfvensom en del angränsande, till det fjerde distriktet

nu hörande linier. Deremot synes det utskottet icke för närvarande

vara i samma grad af behofvet påkalladt att, på sätt föreslagits, inrätta

ännu ett nytt distrikt. Visserligen skulle äfven efter tillkomsten af

ofvanberörda nya distrikt för öfre Norrland samt en i sammanhang

dermed företagen jemkning i de förutvarande distriktens områden ganska

betydliga sträckor af statsbanenätet — deruti inberäknade äfven de

jernvägar, som nu äro under byggnad för statens räkning — komma

att sortera under hvarje distriktsförvaltning, men de särskilda distriktens

omfång synes dock i intet fall blifva så stort, att väsentliga svårigheter

för förvaltningen derigenom föranledas. Såsom 1893 års jernvägskomité,

hvars förslag ligger till grund för den nuvarande organisationen,

framhållit, måste det ock särskildt för bevarande af behöflig

enhet i förvaltningen anses vara af vigt, att distrikten hafva en jemförelsevis

stor omfattning och följaktligen äro få till antalet. I betraktande

häraf och då Riksdagen vid antagande af organisationsförändringen

år 1897 betecknade densamma såsom ett försök, synes ock

vara angeläget att vid den fortsatta tillämpningen häraf så vidt möjligt

bibehålla den princip hvarpå organisationen grundar sig.

Då utskottet i enlighet med det ofvan anförda anser, att för närvarande

endast ett nytt distrikt bör inrättas, har utskottet emellertid

utgått från den förutsättning, att distriktsförvaltningarna, hvilkas göromål

särskildt i följd af trafikens tillväxt under senare åren ej obetydligt

ökats, skulle erhålla någon förstärkning i arbetskrafter. I sådant afseende

har föreslagits, att å hvarje bandirektörsexpedition skulle anställas

en baningeniör för biträde vid handläggning af löpande ärenden,

hvilka eljest kunde befaras så upptaga vederbörande afdelningschef,

att han icke hade tillfälle att i önskvärd utsträckning verkställa inspektioner

å linien. Detta förslag finner sig utskottet böra biträda; och

då, enligt hvad utskottet förordat, distrikten skulle blifva fem till antalet,

erfordras af berörda anledning inrättande af 5 nya baningeniörstjenster.

De nya tjenstemän med fast^arfvode, hvilkas anställande direkt

påkallas i och för det nya distrikt, hvars bildande utskottet förordat,

äro en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en distriktssekreterare,

en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

31

och en telegrafinspektor. Härjemte torde, såsom utskottet här ofvan

tillstyrkt, böra anställas fem nya baningeniörer för tjenstgöring å bandirektörsexpeditionerna.

Vidare har utskottet funnit den i statsrådsprotokollet

förebragta utredningen till fullo ådagalägga behofvet af

ytterligare följande, utaf Kongl. Maj:t föreslagna nya tjenster vid

distrikten, nemligen en baningeniör att förestå en ny bansektion, två

trafikinspektörer, två byråassistenter, tre maskininspektorer och tre verkmästare;

och har det jemväl synts utskottet vara styrkt, att de ökade

göromålen inom styrelsen påkalla anställande derstädes af två nya

notarier, på sätt Kongl. Maj:ts framställning afser.

Då vid inrättandet af ett nytt distrikt för öfre Norrland det nuvarande

särskilda förvaltningsorgan, som benämnes »Gellivarebanans

förvaltning», skulle upphöra, bör i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag

ur aflöningsreglementet uteslutas de tilläggsarfvoden, hvart och ett å

500 kronor, som i följd af bestyr med denna förvaltning nu uppbäras

af trafikinspektören i Luleå utöfver det honom eljest tillkommande

tilläggsarfvode äfvensom af baningeniören derstädes. Het maskiningeniören

i Boden nu tillkommande tilläggsarfvode å samma belopp

kan likaledes, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, indragas, då i sammanhang

med tillkomsten af berörda nya distrikt en maskindirektör placeras

i Luleå. Hvad deremot angår den af Kongl. Maj:t föreslagna indragningen

af ännu ett utaf de för maskiningeniörer uppförda tilläggsarfvoden,

har förslaget härom af Kongl. Maj:t framstälts under förutsättning,

att ett nytt distrikt kom me att inrättas med hufvudstation i

Örebro, hvarvid det till den derstädes stationerade maskiningeniören

nu utgående tilläggsarfvodet skulle blifva ledigt. Då emellertid sistberörda

nya distrikt icke enligt utskottets förslag skulle komma till

stånd, har utskottet funnit ifrågavarande tilläggsarfvode böra fortfarande

bibehållas i aflöningsreglementet, som derigenom komme att

upptaga två dylika arfvoden för maskiningeniörer.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal

vid statens jernvägar må uppföras arfvoden till följande

nya tjenstemän, nemligen:

inom styrelsen:

två notarier; och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

vid distrikten:

eu distriktschef,

eu bandirektör,

en maskindirektör,

två trafikinspektörer,

en distriktssekreterare,

sex baningeniörer,

en distriktskassör,

en verkstadskamrerare,

en förrådsförvaltare,

tre maskininspektorer,

tre verkmästare,

en telegrafinspektor,

två byråassistenter; samt

att de i aflöningsreglementet för tjensteman och

betjente vid statens jernvägar intagna bestämmelser

om tilläggsarfvoden till fasta arfvoden må ändras sålunda,

att särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor

per år tillkomma distriktschefer och trafikinspektörer

äfvensom två maskiningeniörer samt att stationsinspektor,

som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode

efter högst 300 kronor för år.

IL

Löneförbättring för vissa grupper af personalen vid statens jernvägar.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen

medgifva,

att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente

för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar om högsta

arfvode för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen, arfvode inom andra

löneklassen med årligt belopp af 2,700 kronor må kunna tilldelas manlig

kontorsskrifvare inom styrelsen;

att, med ändring af § 11 i samma aflöningsreglemente, vagnmästare,

vagnförmän, stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare

må uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar

in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp;

samt

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jern
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 87.

33

vägar må uppföras arfvoden till ytterligare 16 stationsinspektorer å

2:dra klassens stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer,

med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer eller expeditionsföreståndare

å lista klassens stationer från 22 till 21.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft följande

inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen:

n:o 103, af herr John Olsson i Stockholm, hvilken hemstält, att

Riksdagen måtte fastställa det årliga arfvodet för kontorsbiträden vid

statens jernvägar till lägst 840 kronor och högst 1,500 kronor;

hvarjemte motionären anhållit, att statsutskottet, i händelse af

bifall till förestående förslag, täcktes jemka de qvinliga kontorsbiträdenas

årliga arfvoden efter samma proportion till de manliga biträdenas årsarfvoden,

som hittills varit gällande;

n:o 124, af herr J. Persson i Arboga m. fl., som hemstält, att

Riksdagen måtte besluta,

l:o) att de vid statens jernvägar anstälda manliga kontorsbiträdenas

årsarfvode skall från och med ingången af år 1902 utgöra lägst 840

kronor och högst 1,500 kronor, med mellanliggande löneklasser och

rätt till uppflyttning från lägre till högre löneklass enligt gällande aflöningsreglemente;
2:o)

att de manliga kontorsbiträdena dessutom skola från och med

ingången af år 1902 vara berättigade att i stället för inqvarteringsersättning

erhålla fri bostad och vedbrand in natura samt beklädnadsersättning

till lika stort belopp, som är eller kan blifva för andra medlemmar

af personalen inom motsvarande tjenstegrad faststäld;

3:o) att de vid statens jernvägar anstälda qvinliga kontorsbiträdenas

årsarfvode skall från och med ingången af år 1902 utgöra lägst

780 kronor och högst 900 kronor, med mellanliggande löneklasser och

rätt till uppflyttning från lägre till högre löneklass enligt gällande

aflöningsreglemente;

samt n:o 83, af herr E. G. Åkerlind, hvilken hemstält, att Riksdagen

ville besluta, att banvakter å statens jernvägar norr om Ljusdal

måtte erhålla ett dyrortstillägg af fem kronor i månaden utöfver sitt

nuvarande arfvode.

Med afseende å Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar meddelas

i statsrådsprotokollet följande:

Bih. till Bilcsd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Uti det af Kongl. Maj:t den 23 oktober 1874 utfärdade förnyade

aflöningsreglemente för embets- och tjensteman samt betjente vid statens

jernvägstrafik var arfvodet för kontorsskrifvare vid styrelsen bestämdt

att utgå med lägst 600 kronor och högst 2,400 kronor för år.

1 sitt förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid

statens jernvägar den 26 november 1892 föreslog styrelsen ändring

härutinnan endast med afseende å det för ifrågavarande arfvode bestämda

lägsta belopp, och skulle enligt detta styrelsens förslag samma

arfvode utgå med lägst 1,080 kronor och högst 2,400 kronor för år.

1893 års jernvägskomité upptog styrelsens förslag i detta hänseende,

dervid komitén dock föreslog särskildt arfvode för manlig kontorsskrifvare

och särskildt för qvinlig sådan befattningshafvare; och blef uti det af

Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade aflöningsreglementet —

jemte det föreskrift meddelades derom, att, då Kongl. Maj:t funne sådant

lämpligt, kontorsskrifvare finge aflönas efter beting — arfvodet för

manlig kontorsskrifvare inom styrelsen faststäldt att utgå lägst efter

åttonde löneklassen med 1,080 kronor för år och högst efter tredje

löneklassen med 2,400 kronor för år.

Uti skrifvelse den 20 december 1898 hemstälde styrelsen hos

Kongl. Maj:t, att maximiarfvodet för manlig kontorsskrifvare inom

styrelsen måtte bestämmas att utgå med en löneklass högre än i aflöningsreglementet

bestämts eller med 2,700 kronor för år.

Till stöd för sin framställning anförde styrelsen, att styrelsen i

sitt förslag till lönereglering af år 1892 visserligen icke ifrågasatt någon

annan förbättring uti dessa kontorsskrifvares ställning än minimiarfvodets

höjning, men att sedan år 1892 flera omständigheter tillkommit, hvilka,

enligt styrelsens förmenande, påkallade en förhöjning jemväl af maximiarfvodet

för ifrågavarande lågt aflönade tjenstemän.

Först och främst hade nemligen hyrorna för bostadslägenheter

och prisen för lifsförnödenheter och dylikt i hufvudstaden högst väsentligen

stegrats.

Kontorsskrifvare antoges enligt regeln med ofvan angifna lägsta

arfvode af 1,080 kronor samt uppnådde efter 13 års tjenstgöring maximiarfvodet,

2,400 kronor. En del kontorsskrifvare, nemligen de, som vore

anstälda vid kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, kunde

visserligen erhålla öfvertidsersättning, hvilken för 28 timmars öfvertidsarbete

per månad uppginge för lägsta löneklassen till 201 kronor 60

öre för år och för högsta löneklassen till 446 kronor 88 öre för år;

men de å öfriga kontor samt å styrelsens olika byråer anstälde kontorsskrifvarne

erhölle icke någon sådan extra inkomst, hvaremot de hade

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

35

något större befordringsutsigter än de öfrige kontorsskrifvarne, särskildt

å kontrollkontoret.

Vidare hade sedan år 1892 inträffat, att ifrågavarande tjensteman

genom 1897 års lönereglering fått sin ställning så till vida försämrad,

att rätten att under sjukdom erhålla full aflöning i 30 eller — om någon

ledighet för enskilda angelägenheter icke åtnjötes — 60 dagar

årligen fråntagits dem, att den del af arfvodet, som utgjordes af tjenstgöringspenningar,

höjts från 20 procent till 25 procent, samt att den

så kallade begrafningshjelpen helt och hållet indragits.

Slutligen hade genom instruktionen för styrelsen den 15 oktober

1897 införts bestämmelse derom, att för erhållande af anställning såsom

kontorsskrifvare erfordrades att antingen hafva aflagt afgångsexamen

från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk elementarskola

eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande de för

mogenhetsexamen faststälda i vissa ämnen, deri enligt styrelsens bepröfvande

ett sådant kunskapsmått vore för jernvägstjensten erforderligt.

Då några allmänna föreskrifter om behöfliga kunskapsmått för vinnande

af ordinarie kontorsskrifvarebefattning förut icke varit utfärdade, hade

således kompetensfordringarna icke oväsentligt ökats.

I sammanhang dermed erinrade styrelsen jemväl, att lägsta aflöningen

för en ordinarie tjensteman inom de öfriga centrala verken

vore faststäld till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive 5 och 10 år, samt att i riksbanken, der kontorsskrifvaregraden

vore å ordinarie stat bibehållen, aflöningen för sådan befattning

vore faststäld till 2,300 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter

5 år, dervid ock vore att märka, att kontorsskrifvare i riksbanken i

allmänhet efter omkring 10 års ordinarie tjenstgöring borde kunna påräkna

befordran till bokhållare, för hvilken grad aflöning utginge med

3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5

och 10 år.

Genom bifall till styrelsens förslag skulle visserligen skilnaden

mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare inom

styrelsen komma att utgöra allenast en löneklass å 300 kronor, men

hade skilnaden mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare

vid distrikten allt sedan år 1869 icke varit större.

Angående den föreslagna löneförbättringens förhållande till aflöningsförmånerna

för närstående tjensteman vid statens jernvägar, anförde

styrelsen, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke

arfvodcsförhöjning, motsvarande den för kontorsskrifvare i styrelsen

nu föreslagna, borde beredas jemväl kontorsskrifvarne vid distrikten,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o <37.

hvilka nu åtnjöte — förutom inqvartering — ett maximiarfvode af

2,100 kronor. Sistbemält^ kontorsskrifvare hade emellertid, förutom

andra förmåner, enligt regeln vida bättre befordringsutsigter än kontorsskrifvarne

inom styrelsen, särskildt å kontrollkontoret; och då härtill

komme, att deras maximiarfvode efter en sådan förhöjning skulle komma

att sammanfalla med det för bokhållare vid distrikten faststälda, samt

en förhöjning af desse bokhållares maximiarfvode icke skulle kunna

ega rum, utan att förhöjning bereddes äfven bokhållarne inom styrelsen,

hvilkas befattningar måste, med hänsyn till den ställning af souschefer,

de i regeln intoge, anses vara mera öfverordnade än distriktsbokhållarnes,

men åter en förhöjning i styrelsebokhållarnes aflöning, vid det förhållande

att deras maximiarfvode sammanfölle med arfvodet för lägsta

graden af tjenstemän med fast arfvode — revisor, förrådsförvaltare,

registrator, kontrollör och notarie — icke gerna skulle kunna ega rum,

utan att löneförbättring bereddes äfven åt sistnämnda grupp af tjenstemän,

hade styrelsen ansett sig icke böra framställa något förslag i

ofvan antydda hänseende.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1899

yttrade statsrådet och chefen för civildepartementet, att det visserligen

måste medgifvas, att för dem bland kontorsskrifvarne, som af brist på

befordringstillfällen måste stanna hela sin tjenstetid inom denna grad,

det högsta arfvodet, äfven med tillagd öfvertidsersättning, der sådan

ifrågakomme, vore en svag aflöning med hänsyn till de stadgade

kompetensvilkoren. Men då hvarken jernvägsstyrelsen i sitt år 1892

afgitna förslag till lönereglering eller 1893 års jernvägskomité ansett

sig böra föreslå någon ökning i det redan då med samma belopp utgående

maximiarfvodet, ansåg departementschefen det icke vara möjligt

att då, efter det 1897 års i denna del på styrelsens och komiténs

förslag grundade aflöningsreglemente varit i tillämpning under nätt och

jemnt, ett år, väcka förslag om ändring i reglementet till förmån för

en särskild grupp af personalen, helst det syntes icke kunna undvikas,

att en sådan partiel ändring, vid eventuel genomförande, skulle

komma att inverka på aflöningsförmånerna för sidoordnade eller eljest

närstående tjenstemannagrupper inom jernvägsstaten.

I enlighet med departementschefens tillstyrkan fann Kongl. Maj:t

icke heller skäl att för Riksdagen framlägga förslag om löneförbättring

för ifrågavarande tjenstemän.

Jern vägsstyrelsen har nu i skrifvelse af den 25 oktober 1900

hos Kongl. Maj:t förnyat sin ofvanberörda framställning, dervid styrelsen

åberopat, hvad styrelsen, enligt hvad ofvan angifvits, i sin skrifvelse

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

37

den 20 december 1898 andragit, hvarjemte styrelsen vidare anfört, att

styrelsen icke kunde annat än beklaga, att vid 1897 års lönereglering

förbättring icke bereddes kontorsskrifvarne inom styrelsen i deras allt

sedan år 1874 utgående maximiarfvode — något hvartill anledning till

äfventyrs funnits redan år 1892 och som förhållandena år 1897 otvifvelaktigt

betingade. Med den kännedom, styrelsen egde om den bekymmersamma

ekonomiska ställning, hvari de gifte äldre tjensteman af ifrågavarande

kategori, som vore hänvisade att lefva uteslutande af sin

arbetsförtjenst, befunne sig särskildt efter de senare årens så betydande,

allt jemt fortgående prisstegringar inom detaljhandeln i hufvudstaden,

hade styrelsen emellertid ansett sig böra till Kong]. Maj:ts behjertande

ånyo framlägga denna lönefråga. I enlighet med hvad styrelsen i

skrifvelsen den 20 december 1898 uttalat, hölle styrelsen för sin del

före, att en löneförbättring af nu ifrågavarande slag kunde genomföras

för styrelsens manlige kontorsskrifvare, utan att af denna anledning

med nödvändighet måste följa löneförbättring jemväl för närstående

tjenstemannagrupper. Hvad särskildt de qvinliga kontorsskrifvarne

beträffade vore någon löneförhöjning för dem — om också i och för

sig oneklig — icke påkallad af de skål, som i främsta rummet gjorde

en höjning af maximiarfvodet för de manlige så ytterst behöflig.

Till belysande af de å kontrollkontoret anstälde kontorsskrifvarnes

befordringsutsigter har styrelsen erinrat, att enligt den för år 1900 af

Kongl. Maj:t faststälda arfvodesstat för statens jernvägstrafik å sagda

kontor funnes uppförda 16 bokhållare- och 143 kontorsskrifvaretjenster

(deraf dock 23 qvinliga), och har styrelsen till sist meddelat, att, under

förutsättning att den nya löneklassen skulle tilldelas sådana kontorsskrifvare,

som innehaft nuvarande högsta arfvode i den för de högre

löneklasserna i allmänhet faststälda tidsperioden af tre år, den kostnad,

som för år 1902 skulle föranledas af den nu ifrågasatta löneförbättringen,

kunde beräknas till 11,700 kronor.

Jernvägsstyrelsen har vidare hemstält om utsträckning till vissa

betjeningsgrupper af förmånen att åtnjuta beklädnad in natura eller

beklädnadsersättning.

Uti sitt berörda förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen

vid statens jernvägar den 26 november 1892 upptog styrelsen

bland de grupper af betjeningspersonalen, hvilka styrelsen ansåg böra

komma i åtnjutande af förmånen att erhålla uniformspersedlar in natura,

jemväl vagnmästare, vagnförmän och stationsmästare; och anförde styrelsen

till stöd för sitt ifrågavarande förslag, bland annat, att ifråga
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:<f- 37.

varande betjente till följd af sin tjenst komme i beröring med allmänheten

och derför borde genom en mer eller mindre fullständig uniform

vara lätt igenkänliga såsom hörande till jernvägens personal. Styrelsen

anmärkte emellertid dervid beträffande stationsmästarne, att utgifterna

för deras beklädnad skulle stiga till afsevärdt belopp, nemligen för de

då befintliga 128 stationsmästarne till 16,000 kronor om året.

1893 års jernvägskomité upptog icke ofvannämnda tre grupper af

betjente vare sig bland den betjeningspersonal, som komitén föreslog

till erhållande af beklädnad in natura, eller bland den, som föreslogs

till åtnjutande af beklädnadsersättning, och anförde komitén såsom stöd

härför, att vagnmästare och vagnförmän af komitén ansetts icke komma

i den beröring med allmänheten, att särskild uniform för dem erfordrades;

och hvad stationsmästarne beträffade, så hade dessa betjente, särskildt

i betraktande af de löneförmåner, som enligt regeln af dem uppbures

från postverket, ej synts vara i behof af den löneförbättring,

förmånens medgifvande skulle innebära; hvartill komme hänsynen till

den jemförelsevis stora kostnad, som genom förbättringen skulle förorsakas

staten.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut bifölls komiténs

förslag rörande de betjeningsgrupper, hvilka skulle komma i åtnjutande

af ifrågavarande förmån, dervid dock, beträffande sättet för denna förmåns

utgående, det öfverlemnades åt jernvägsstyrelsen att, allt efter

som det kunde finnas för staten fördelaktigast, tillhandahålla uniformspersedlarna

in natura eller mot ersättning i penningar öfverlemna åt

personalen att anskaffa persedlarna.

Styrelsen har nu först och främst föreslagit, att jemväl omförmälda

tre grupper af betjeningspersonalen, nemligen vagnmästare, vagnförmän

och stationsmästare, måtte erhålla uniformspersedlar in natura

eller beklädnadsersättning, och har styrelsen till stöd för denna sin

framställning anfört, att, hvad först anginge vagnmästare och vagnförmän,

styrelsen för sin del fortfarande hyste den uppfattningen, att det vore

med god ordning och tjenstens välförstådda intresse öfverensstämmande,

om desse tjenstehafvare under sin tjenstgöring vore iförda sådana

uniformspersedlar, som gjorde dem lätt igenkänliga för allmänheten.

Vagnmästarne hade att ute å bangårdarne utöfva befäl öfver en ofta

ganska talrik personal, hvadan det särskildt ur disciplinär synpunkt

syntes vara synnerligen önskligt, att de vore uniformerade; och vagnförmännen,

^hvilka jemväl för det mesta vistades ute å bangårdarne,

komme, särskildt vid de tillfällen då de under tåguppehållen å stationerna

öfvade tillsyn öfver vagnarna och dervid nödgades ingå och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

39

uppehålla sig i dem, i beröring med allmänheten. Kostnaden för dessa

gruppers uniformering skulle icke heller belöpa sig till mera än Bammanlagdt

omkring 6,000 kronor om året.

Hvad åter beträffade stationsmästarne, så måste dessa tjenstehafvare

enligt sakens natur vara iförda uniform under sin tjenstgöring. Föreskrift

härom vore ock meddelad; och vore stationsmästarne i sjelfva

verket den enda grupp af jernvägsbetjeningen, som vore ålagd bära

uniform utan att härför uppbära ersättning under någon form.

Med afseende å denna sistnämnda omständighet och då stationsmästarnes

aflöning enligt styrelsens åsigt ingalunda kunde anses för

hög, helst den högsta löneklass af 1,500 kronor, hvaraf desse betjente

enligt 1874 års aflöningsreglemente kunde komma i åtnjutande, vid 1897

års lönereglering indragits, syntes styrelsen fullgiltiga skäl föreligga

för att bereda dem nu ifrågavarande förmån. Att anse att de sjelfva

borde bekosta sig uniform, emedan en stor del af dem åtnjöte extra

inkomst från postverket såsom poststationsföreståndare, syntes styrelsen

ligga något vid sidan af saken.

Kostnaden för tillhandahållandet af uniform till stationsmästarne

har styrelsen beräknat efter nuvarande antalet stationsmästare till omkring

26,000 kronor om året.

Vidare har styrelsen ansett sig nu böra ifrågasätta, att förevarande

aflöningsförmån måtte tillerkännas jemväl en annan grupp af betjente,

hvilken — enligt styrelsens förmenande — tilläfventyrs af förbiseende

utelemnats vid meddelandet af nu uti ifrågavarande afseende gällande

bestämmelser, men hvilken betjeningsgrupp vid ett verk af statsjernvägarnes

natur, der en så stor del af personalen vore uniformerad, jemväl

syntes styrelsen böra vara med uniform försedd, nemligen vaktmästarne.

I detta hänseende har styrelsen erinrat, att Kongl. Maj:t, på framställning

af styrelsen, genom bref den 30 december 1885. medgifva,

att styrelsen finge för dem af dess vaktmästare, som tillika tjenstgjorde

såsom kontorsvakter, bekosta uniformspersedlar in natura på

enahanda sätt som i § 16 mom. 1 af då gällande aflöningsreglemente

funnes bestämdt. Hvarken i styrelsens skrifvelse af den 26 november

1892 eller i jernvägskomiténs betänkande förekomme emellertid någon

antydan om att denna fråga varit under ompröfning vid öfverläggningarna

rörande det nya aflöningsreglementet. Styrelsen hade dock

så mycket mindre ansett sig kunna begagna sig af det i nyssberörda

kongl. bref lemnade medgifvande, som Kongl. Maj:t i brefvet den 17

december 1897, angående bestämmelser med afseende å öfvergången

till ny stat för personalen vid statens jernvägar, förordnat, att för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

personal, som qvarstode å gammal stat, stadgandena i § 16 af aflöningsreglementet

den 28 oktober 1874, jemförda med kongl. brefvet den 30

december 1885, skulle tillämpas i fråga om rätten till beklädnad eller

ersättning derför.

Af rent praktiska skäl ansåge sig styrelsen emellertid nu böra

ifrågasätta, att jemväl vaktmästarne på ny stat måtte kunna erhålla

uniform. Såväl jernvägsstyrelsens som det högre liniebefälets expeditioner

besöktes mycket af allmänheten, och det syntes vid sådant förhållande

vara såväl till fördel för denna allmänhet som i öfrigt med

god ordning öfverensstämmande, att vaktmästarne voro igenkänliga såsom

tillhörande jernvägen. Härtill komme, att i mån af den nuvarande

vaktmästarestammens afgång befattningarna i fråga antagligen komme

att rekryteras från kontorsbiträdes- och kontorsvaktsgrupperna, hvilka

båda åtnjöte förmånen af fri beklädnad. Den lilla löneförbättring, som

genom beklädnadens tillhandahållande skulle beredas vaktmästarne å ny

stat, kunde icke heller synas oskälig, särskildt om man toge i betraktande,

att vid 1897 års lönereglering vaktmästarne i styrelsen faktiskt

fått sitt maximiarfvode nedsatt med 150 kronor, eller det belopp, som

nu skulle afdragas från arfvodet, om fri bostad åtnjötes, samt vaktmästarne

vid distrikten fått sitt maximiarfvode minskadt med en löneklass

eller från 900 kronor till 840 kronor. Kostnaden för denna förmåns

beredande skulle, under förutsättning af samma antal vaktmästare

som nu och med beräkning, att jemväl förste vaktmästare hos styrelsen

skulle erhålla denna förmån, uppgå till omkring 1,700 kronor om året.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att enligt

gällande aflöningsreglemente årliga arfvodet är bestämdt för vagnmästare

till lägst 1,200 kronor och högst 2,400 kronor, för vagnförman till

lägst 840 kronor och högst 1,080 kronor, för stationsmästare å 6:te

klassens station till lägst 960 kronor och högst 1,200 kronor samt för

stationsmästare å 7:e klassens station till lägst 780 kronor och högst

960 kronor, hvarförutom samtliga dessa betjente åtnjuta fri bostad eller

ock hyresbidrag med 20 procent af arfvodet. Förste vaktmästares

arfvode är bestämdt till 1,100 kronor för år, hvilken aflöning minskas

med 150 kronor, derest han åtnjuter fri bostad. Annan vaktmästare

inom styrelsen uppbär i årligt arfvode lägst 780 kronor och högst

900 kronor, med nyssnämnda afdrag derest vaktmästare åtnjuter fri

bostad, samt vaktmästare vid distrikten lägst 600 kronor och högst

840 kronor jemte fri bostad eller hyresbidrag, bestämdt till 20 procent

af arfvodet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statmtskottets Utlåtande N:o 37.

41

Slutligen hav jernvägsstyrelsen gjort framställning rörande reglering

i visst hänseende af de större stationernas fördelning i klasser.

Före 1897 års lönereglering voro stationerna icke i aflöningsreglementet

uppdelade i bestämda klasser, ehuru i praktiken en sådan

uppdelning åtminstone i viss mån gjort sig gällande. Jernvägsstyrelsen

ifrågasatte emellertid i sin skrifvelse den 26 november 1892, att stationerna

skulle indelas i dylika klasser i förhållande till hvarje stations

vigt och betydelse med afseende på såväl trafik och inkomster som

underlydande personal. Denna tanke upptogs af 1893 års jernvägskomité;

och vid löneregleringen år 1897 bestämdes i enlighet med

komiténs förslag, att stationerna skulle indelas i sju klasser, af hvilka

fem skulle förestås af tjensteman, stalionsinspektorer, och två af betjente,

stationsmästare, samt att stationsinspektorerna i de tre högsta

klasserna skulle aflönas medelst fast arfvode och antalet i hvarje af

dessa klasser alltså fastställas af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt.

Antalet i dessa senare klasser är bestämdt till 5 i första, 17 i

andra och 30 i tredje klassen.

Till följd af Kongl. Maj:ts bref den 17 december 1897 angående

bestämmelser med afseende å öfvergången till ny stat för personalen

vid statens jernvägar äro Stockholm central, Stockholm norra, Stockholm

södra, Göteborgs och Malmö stationer att hänföra till första klassens

stationer, stationerna Norrköping, Lund, Upsala, Örebro, Nässjö, Linköping,

Katrineholm, Jönköping, Hallsberg, Eslöf, Luleå, Sundsvall,

Östersund, Karlstad, Falköping Ranten, Hessleholm och Liljeholmen

till andra klassens stationer samt stationerna Gellivare, Engelholm,

Sköfde, Söderhamn, Bollnäs, Mjölby, Kristinehamn, Stenstorp, Herrljunga,

Laxå, Storvik, Hudiksvall, Sala, Ljusdal, Södertelge, Flen,

Norsholm, Alfvesta, Alingsås, Krylbo, Ange, Arvika, Vislanda, Kil,

Charlottenberg, Boden, Bräcke och Storlien samt Helsingborgs ånglarje-

och Göteborgs hamnbanestation till tredje klassens stationer.

Arfvodet för stationsinspektorer är bestämdt för stationsinspektorer

å l:a klassens och å 2:a klassens stationer till 3,500 kronor för de förra

och 3,000 kronor för de senare för år, hvilka aflöningar efter 5 år

kunna höjas med 500 krono)-, samt för stationsinspektorer å 3:e klassens

stationer till 2,400 kronor, hvilken aflöning efter 3 år kan höjas med

300 kronor och efter 6 år med ytterligare 300 kronor. För stationsinspektorer

å 4:e och 5:e klaseens stationer utgår arfvodet efter klass

för de förra med lägst, 1,800 kronor och högst 2,400 kronor, samt för

de senare med lägst 1,500 kronor och högst 2,100 kronor, allt för år

Bill. till Jliksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 21 Jläft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:ö 37.

räknadt. Samtliga stationsinspektorer åtnjuta derjemte fri bostad eller

hyresbidrag med 20 procent af arfvodet.

Under framhållande hurusom den fördelning af ofvan angifna

stationer, som sålunda skett, väsentligen syntes hafva grundat sig på

beräkningar rörande trafikförhållandena vid samma stationer, hvilka af

styrelsen verkstälts för år 1894 — eller året före det, då komiténs

betänkande afgafs — har styrelsen vidare anfört, att det vore gifvet,

att den högst afsevärda ökning i trafik, inkomster och personal, som

egt rum vid statens jernvägar sedan år 1894, i särskild! anmärkningsvärd

grad framträdt vid de största stationerna. Omfattande beräkningar,

som med ledning af numera tillgängliga uppgifter för år 1899 af

styrelsen verkstälts i fråga om samtliga stationer vid statens jernvägar,

hade också ådagalagt, att ett afsevärdt antal af de stationer, som enligt

beräkningarna för år 1894 hänfördes till 3:e och 4:e klassens stationer,

numera fått sin trafik, sin personal och sina inkomster så ökade samt

till följd häraf sina anordningar för trafikens besörjande så utvidgade,

att de enligt styrelsens förmenande icke skäligen borde qvarhållas i

den klass, hvari de nu stodo.

Ehuru af samma beräkningar framgått, att Norrköpings station

intoge en afsevärdt högre ståndpunkt än de till andra klassen i öfrigt

hänförda stationerna och i flera afseenden vore jemförlig med dem i

första klassen, hade styrelsen likväl ansett sig icke böra nu föreslå

denna station till uppflyttning i första klassen, utan trott, att frågan

derom ännu kunde anstå ett eller annat år — detta särskild! med

hänsyn dertill, att Kongl. Maj:t så nyligen som vid fastställandet af

arfvodestaten för år 1900 medgifvit, att ytterligare tre förste stationsskrifvare

finge vid stationen anställas, hvarigenom antalet dylika tjenstemän

derstädes nu uppginge till fem.

Antalet stationer i första klassen skulle alltså fortfarande blifva

detsamma som nu eller fem.

Hvad deremot anginge de för närvarande till tredje klassen

hörande stationerna hade styrelsen tänkt sig, att följande stationer,

nemligen Helsingborgs ångfärjestation, Engelholm, Söderhamn, Sala,

Bollnäs, Boden, Sköfde, Kristinehamn, Ljusdal, Storvik, Herrljunga,

Hudiksvall, Mjölby, Krylbo och Laxå, hvilkas trafikförhållanden, enligt

hvad de gjorda beräkningarna utvisade, under 5-årsperioden blifvit

fullt jemförliga med de till andra klassen nu hörande stationernas,

skulle till sagda klass flyttas, samt att detta äfven skulle blifva förhållandet

med stationen Charlottenberg, hvilken såväl i sin egenskap

af gränsstation som ock på grund af den betydande lokaltrafik, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

43

vid densamma egde rum jemväl till och från norska stationer, syntes

styrelsen vara att anse såsom jemnstäld med de nu angifna stationerna.

Till belysande af trafikförhållandena vid sistnämnda sexton stationer

har styrelsen meddelat en tablå rörande person- och godstrafiken samt

inkomsterna och personalen derstädes under åren 1894 och 1899, och

tillåter sig utskottet att hänvisa till denna å sid. 153 och 154 i statsrådsprotokollet

intagna tablå.

I tredje klassen borde åter enligt styrelsens åsigt uppflyttas

följande stationer, nemligen Arlöf, Falkenberg, Motala, Gfnesta, Kjeflinge,

Elmhult, Säfsjö, Kilafors, Sollefteå, Töreboda, Tranås, Värtan, Vännäs,

Örnsköldsvik, Ockelbo och Umeå — alltså enahanda antal eller 16,

som ofvan föreslagits till förflyttning från tredje till andra klassen —

och har styrelsen till stöd härför anfört, att af dessa nu nämnda

stationer de tolf först angifna i afseende å omfattningen af såväl den

lokala trafiken som öfvergångstrafiken och deraf beroende bangårdsanordningar

m. m. vore fullt jemförliga med de stationer, som redan

nu funnes upptagna bland tredje klassens stationer och icke föreslagits

till uppflyttning i andra klassen. Hvad anginge Vännäs och

Ockelbo vore dessa, äfven frånsedt den ganska afsevärda lokala trafik,

som egde rum vid dem, af den betydenhet såsom anslutnings- och

öfvergångsstationer, att styrelsen icke tvekat föreslå deras öfverflyttning

till högre klass; och beträffande Örnsköldsvik och Umeå, så vore dessa

dels såsom stadsstationer dels ock såsom ändpunkter för statsbanelinier

af beskaffenhet att böra till tredje klassens stationer hänföras,

allrahelst som den lokala trafiken vid dem vore i stigande och redan

nu visade ganska vackra siffror. Hvad särskildt beträffade Umeå,

erinrade styrelsen dessutom om den ökade betydelse stationen erhållit

på grund af dit förlagda militäretablissement.

Derjemte har styrelsen meddelat en å sid. 155 i statsrådsprotokollet

införd tablå öfver person- och godstrafiken samt inkomsterna

och personalen vid nu ifrågavarande 16 stationer under åren 1894

och 1899.

I sammanhang med sitt sålunda framstälda förslag rörande uppflyttningen

i högre klass af nu nämnda stationer har styrelsen tillika

hemstält, att Malmö ångfärjestation äfvensom Stadsgårdens station i

Stockholm, hvilka båda förestodes af underinspektörer, måtte i likhet

med Göteborgs hamnbanestation och Helsingborgs ångfärjestation, med

hvilka de närmast vore jämförliga, göras till sjelfständiga stationer

samt inrangeras bland tredje klassens stationer. Deraf skulle då följa,

att mot upptagande i aflöningsreglementet af ytterligare två löner för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N.-o 37.

stationsinspektorer ä 3:e klassens stationer skulle ur detsamma kunna

utgå två underinspektorslöner, hvilkas högsta belopp — d. v. s. arfvodet

jemte resp. ålderstillägg — vore detsamma som det högsta aflöningsbeloppet

för stationsinspektor å tredje klassens station. Då emellertid

underinspektörer och expeditionsföreståndare vore i aflöningsreglementet

uppförda i en och samma grupp till ett sammanlagdt antal af

22, samt ilgodstrafiken vid Malmö station, der en förste stationsskrifvare

nu förestode ilgodsexpeditionen, vuxit så mycket, att distriktsförvaltningen

gjort i ramställning om anställandet af en expeditionsföreståndare

såsom chef för expeditionen, och då förhållandena vid

Göteborgs ilgodsexpedition snart nog torde påkalla expeditionens

delning i två eller en för afgående och en för ankommande ilgods,

såsom vid Stockholms centralstation egt rum, ansåge sig styrelsen

böra ifrågasätta, att någon minskning icke skedde i det uti staten för

fasta arfvoden upptagna antalet underinspektörs- och expeditionsföreståndarelöner.

Den direkta ökning i utgifter, som skulle orsakas af den af styrelsen

nu föreslagna uppflyttningen i klass af stationer, skulle för år

1902, derest man endast räknade med nuvarande stationsföreståndare

— oafsedt de båda nämnda hamnstationernas förändring till sjelfständiga

stationer — belöpa sig till allenast 1,500 kronor. Att kostnaden

för nämnda år icke blefve större, berodde derpå, att maximiarfvodet

för stationsinspektor å station af 3:dje klassen vore, såsom ofvan angifvits,

lika med minimiarfvodet för stationsinspektor å station af

2:dra klassen, och att enahanda vore förhållandet med maximiarfvodet

för stationsinspektor å station af 4:de klassen i förhållande till minimiarfvodet

för stationsinspektor å station af 3:dje klassen. Efter några

år — i den mån ålderstillägg hunne intjenas af de stationsinspektorer,

som nu skulle uppflyttas — blefve naturligen kostnaden större.

Från chefen för jernvägsstyrelsenstrafikafdelniug har departementschefen

infordrat en promemoria, innefattande närmare uppgifter rörande

Laxå station och Helsingsborgs ångfärjestation, hvilka båda stationer

föreslagits till uppflyttning i andra klassen. Häraf framginge att särskild

anledning till dessa stationers uppflyttning förefunnes deruti, att

Laxå station, såsom öfvergångsstation mellan vestra och nordvestra

stambanan, hade att i stor omfattning ombestyra vagnsvexling och

godsinventering och att Helsingborgs ångfärjestation, såsom förmedlingsstation

med utlandet, hade att verkställa vidlyftiga vagns- och tågrangeringar

äfvensom ombesörja en mängd inventerings- och tullbehandlingsärenden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 37.

45

För egen del har departementschefen yttrat;

»Jemväl till hvad jernvägsstyrelsen sålunda hemstält i fråga om

löneförbättring i angifha hänseenden för ofvan omförmälda grupper

af personalen vid statens jernvägar finner jag mig böra tillstyrka

nådigt bifall. Visserligen torde, beträffande frågan om förhöjning i

högsta för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen utgående arfvode,

hvad styrelsen anfört till stöd för sin underdåniga hemställan, icke

till fullo hafva undanröjt den af mig vid föredragning inför Kongl. Maj:t

af styrelsens framställning i enahanda afseende den 13 januari 1899

uttalade farhåga, att genomförande af löneförbättring för kontorsskrifvare

inom styrelsen skulle komma att inverka på aflöningsförmånerna

för sidoordnade eller eljest närstående tjenstemannagrupper

inom jern vägsstaten, men då, å andra sidan, hvad jag vid samma tillfälle

yttrade derom, att för dem bland kontorsskrifvarne, som af brist

på befordringstillfällen måste stanna hela sin tjenstetid inom denna

grad, det nuvarande högta arfvodet, äfven med tillagd öfvertidsersättning,

der sådan ifrägakommer, är en svag aflöning med hänsyn till

de stadgade kornpetensvilkoren, måste, äfven om i detta sammanhang

hänsyn icke bör tagas till de sedan nämnda tid ytterligare stegrade

leftmdsomkostnaderna i hufvudstaden, anses fortfarande ega sin giltighet,

finner jag förevarande fråga vara så behjertansvärd, att jag anser

mig böra hos Kongl. Maj:t förorda nådig framställning i ämnet till

Riksdagen.

Jernvägsstyrelsen synes mig nu ock hafva fullgiltiga skäl för

lämpligheten att jemväl vagnmästare, vagnförmän äfvensom de vid

jernvägsstaten anstälda förste vaktmästare och vaktmästare under

tjenstgöring äro iförda uniform och förty förklaras berättigade att

erhålla uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning;

och hval stationsmästarne angår torde billigheten kräfva, att de, liksom

alla ofriga betjente, hviska det åligger att under tjensteutöfning

vara iförda uniform, komma i åtnjutande af förenämrida förmån, helst

den löneförbättring, som derigenom skulle beredas dem, ingalunda

synes mig vara oskälig.

Vidkommande slutligen styrelsens framställning i fråga om reglering

af de större stationernas indelning i klasser, har jag intet vidare

att erinra vid hvad styrelsen derutinnan föreslagit, än att, då annan

utredning om behofvet af delning af Göteborgs ilgodsexpedition icke föreligger,

än att förhållandena ansetts suart nog påkalla eu sådan, det icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

\

Bynes mig nödigt att för detta ändamål reservera en expeditionsföreståndareaflöning

i staten å fasta arfvoden. Antalet underinspektörer

eller expeditionsföreståndare å lista klassens stationer kan således

minskas från 22 till 21.»

Den utredning, som i statsrådsprotokollet förebragts, synes

utskottet innefatta fullt giltiga skäl för de särskilda förslag, Kongl.

Majit nu framstält, hvarför utskottet anser sig böra till desamma förorda

bifall.

Hvad angår kontor sbiträdena vid statens jernvägar, för hvilken

betjentklass löneförbättring föreslagits i de af herr J. Persson m. fl.

samt af herr John Olsson väckta, här ofvan omförmälda motionerna,

så utgör enligt gällande stat arfvodet för manliga kontorsbiträden vid

styrelsen lägst 600 kronor, högst 1,200 kronor och för dylika betjente

vid distrikten lägst 600 kronor, högst 1,080 kronor. Härjemte hafva

samtliga kontorsbiträden beklädnad in natura, hvars värde kan anses

motsvara omkring 150 kronor årligen. Vid distrikten anstälda kontorsbiträden

åtnjuta derjemte antingen fri bostad med vedbrand eller ock

ett hyresbidrag med 20 procent af arfvodet och hafva dessutom förmånen

af kostnadsfri läkarevård och medicin. Kontorsbiträdena vid

styrelsen, hvilkas ordinarie tjenstgöringstid är bestämd till 6 timmar

dagligen, åtnjuta för arbete derutöfver s. k. öfvertidsersättning och

kunna derigenom bereda sig en extra inkomst, som enligt uppgift

från jernvägsstyrelsen under nästlidne år för en och annan uppgått

till mer än 400 kronor.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har det i allmänhet vis it sig

mindre lämpligt att använda kontorsbiträden vid styrelsen, och har

af denna anledning under senare åren antalet derstädes anstälda manliga

kontorsbiträden genom öfverflyttning till linien minskats, så att

desamma för närvarande utgöra endast 8, under det att inemot 400

dylika betjente äro placerade vid distrikten.

Angående de manliga kontorsbiträdenas ålder har jernvägsstyrelsen

meddelat, att af de vid slutet af år 1900 tjenstgörande 403 ordinarie

betjente af denna klass

23 hade en ålder af mindre än 20 år,

126 „ „ „ „ 21-25 år,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

47

106 hade en ålder åt 26—30 år

Såsom

87

32

17

7

4

1

häraf

framgår,

v

n

n

ii

har

n

55

31—35

36-

41-

46-

-40

-45

-50

55

5''

51—55 och

mer än 55 år.

ungefär 85 procent af hela denna

personal ännu icke uppnått 36 års ålder.

I regel antagas kontorsbiträdena vid mycket unga år. Enligt

från jernvägsstyrelsen lemnad uppgift utgjorde nemligen medelåldern

vid antagning till denna tjenst:

år 1898

för nyantagna.............................,.................. 22,81 år

„ befordrade från andra befattningar 28,4 c „

år 1899

för nyantagna ............................................. 22,00 år

„ befordrade från andra befattningar 29.4 0 „

dr 1900

för nyantagna ............................................. 22,5 9 år

„ befordrade från andra befattningar 27,9 5 år.

För en ung man på föga mer än 20 år och med endast folkskolebildning

synes det nuvarande minimiarfvodet jemte dermed

förenade särskilda förmåner icke kunna anses utgöra en alldeles

otillräcklig ersättning. I händelse den antagne förflyttats till denna

tjenst från annan befattning, som han förut under någon längre tid

innehaft vid jernvägarna, finnes ock möjlighet att genast gifva honom

högre arfvode än det för lägsta löneklassen bestämda, hvilket äfven

tillämpats. För genomlöpande af hela löneskalan från den lägsta

klassen till den högsta har enligt de af jernvägsstyrelsen offentliggjorda

grunder, efter hvilka arfvodesförhöjning hos Kongl. Maj:t föreslås,

intill senaste tid erfordrats för kontorsbiträden vid styrelsen 20

år och för sådana betjente vid distrikten 17 år. Enligt styrelsens

cirkulär af den 28 sistlidne januari har emellertid denna tid förkortats

till 17 år för de förstnämnda och 15 år för de senare, hvarigenom

en ej oväsentlig förbättring i aflöningsförhållandena beredts denna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande ls:o 37.

personal. I betraktande af de unga år, vid hvilka dessa betjente, såsom

ofvan nämnts, antagas i jernvägens tjenst, torde man kunna beräkna,

att med den nu beslutade raskare uppflyttningen kontorsbiträde

vid linien i regel uppnår högsta löneklassen vid omkring 35 års ålder

och sålunda då kommer i åtnjutande af:

arfvode ....................................................................................... kronor 1,080: —

hyresbidrag ......... „ 216: —

värde af beklädnad omkring ............................................ „ 150: —

Summa kronor 1,446: —

Utskottet, som icke funnit anledning ingå på en redogörelse för

de qvinliga kontorsbiträdenas aflöningsförhållanden, i hvilka en förbättring

synes vara af motionärerna afsedd och kunna ifrågakomma

endast under förutsättning att sådan skulle beredas de manliga biträdena,

har velat meddela förestående upplysningar för att i vissa afseenden

beriktiga och komplettera motionärernas uppgifter, hvilka gifva

anledning antaga, att kontorsbiträdenas ställning är mindre fördelaktig

än förhållandena i verkligheten utvisa. Eu fullständig utredning af

frågan med alla de omständigheter, som dermed sammanhänga, är

utskottet ingalunda i tillfälle att lemna, och då, såsom utskottet vid

en föregående riksdag i liknande ämne anfört, det måste vara i hög

grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren för särskilda

klasser af personalen utan att tillförlitlig utredning förebragts särskildt

om den inverkan, en sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers ställning

i förhållande till den öfriga tjenstepersonalen, finner sig utskottet

icke böra tillstyrka de i förevarande motioner föreslagna löneförbättringar

för kontorsbiträden.

Hvad slutligen beträffar herr Åkerlinds motion om cLyrortstillägg

för banvakter, stationerade norr om Ljusdal, får utskottet erinra, att i

gällande aflöningsreglemente är för banvakt uppfördt arfvode af läget

480 kronor och högst 660 kronor, hvarjemte banvakt, som tjenstgör

såsom vakt vid rörlig bro, kan under seglationstiden erhålla ett tilläggsarfvode

af 60 å 120 kronor för år. Dessutom åtnjuta samtliga banvakterna

fri bostad med vedbrand äfvensom kostnadsfri läkarevård samt

beklädnadsersättning, hvilken från och med innevarande år utgår med

förhöjdt belopp af 10 kronor i månaden. Till bostaden hör uthus med

kostall och vanligen någon jord.

Under åren närmast före 1897 års lönereglering, då banvakternas

arfvode enligt aflöningsreglementet utgjorde lägst 240 kronor och

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

49

högst 540 kronor, var visserligen af Riksdagen anvisadt ett årligt anslag

af högst 12,000 kronor att användas till förhöjning i vissa fall af

banvakternas löneförmåner utöfver högsta arfvodesbeloppet med högst

60 kronor för hvarje banvakt; och ehuru sådant icke var uttryckligen

stadgadt, användes detta anslag till förbättring af de i Norrland stationerade

äldre banvakternas vilkor. Men äfven under närvarande förhållanden,

sedan banvakternas arfvoden blifvit ej oväsentligt höjda,

hafva de af dessa betjente, som äro stationerade i Norrland, vissa fördelar

utöfver dem, som i allmänhet tillkomma denna klass. Banvakter

vid linierna norr om Storvik, liksom ock de vid Stockholm, Göteborg

och Malmö stationerade, börja nemligen med ett arfvode af 540 kronor,

som efter 9 år kan höjas till 660 kronor, under det att öfriga banvakter,

med ett begynnelsearfvode af 480 kronor, först efter 12 års

tjenstgöring kunna uppnå nämnda maximum af 660 kronor. Derjemte

erhålla banvakterna norr om Ljusdal ett större antal s. k. hushållsbiljetter

än de öfriga.

Motionären har till stöd för sitt förslag framhållit, att lifsmedelsprisen

i Norrland skulle vara betydligt högre än i öfriga delar af

landet. Enligt utskottets mening torde dock många platser i mellersta

och södra Sverige kunna påvisas, der lefnadskostnaderna ställa sig

fullt så höga som i Norrland, och å andra sidan hafva de norrländska

banvakterna, såsom ofvan omnämnts, redan vissa särskilda afiöningsförmåner,

som väsentligen torde utjemna prisskilnaden, der sådan förefinnes.

Deremot vill utskottet icke förneka, att, såsom motionären ock

antydt, en del banvakter i nordligaste Sverige, nemligen de som äro

stationerade å afskilda och ödsliga platser med ett synnerligen hårdt

klimat, hafva en i följd deraf mer än vanligt svår och ansträngande

verksamhet samt äro utsatta för särskilda obehag, som synas kunna

framkalla i viss mån befogade anspråk på högre ersättning. I hvilken

utsträckning och på hvad sätt någon särskild förmån i dylika fall

lämpligen skulle kunna medgifvas för vissa banvakter kan dock icke

afgöras utan fullständig utredning af frågan i dess sammanhang med

den öfriga jernvägspersonalens aflöningsvilkor och förhållanden. I

saknad af sådan utredning och på enskild motionärs förslag anser sig

utskottet icke böra tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i ärendet, men,

enligt hvad utskottet inhemtat, har jernvägsstyrelsen redan sin uppmärksamhet

fäst å denna fråga, hvadan man lärer hafva anledning

förvänta, att sådant förslag i ämnet, som efter frågans vederbörliga

utredning kan befinnas påkalladt, skall för Riksdagen framläggas.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

På grund af hvad beträffande samtliga nu förevarande framställningar

blifvit här ofvan af utskottet anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må medgifva, att, med

ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente

för tjensteman och betjente vid statens

jernvägar om högsta arfvode för manlig kontorsskrifvare

inom styrelsen, arfvode inom andra löneklassen

med årligt belopp af 2,700 kronor må kunna

tilldelas manlig kontorsskrifvare inom styrelsen;

b) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, må medgifva, att, med ändring af § 11 i

samma aflöningsreglemente, vagnmästare, vagnförmän,

stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare

må uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla

uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning

till visst årligt belopp;

c) att Riksdagen må, på sätt Kongl. Majit föreslagit,

medgifva, att i staten öfver fasta arfvoden för

personal vid statens jernvägar må uppföras arfvoden

till ytterligare 16 stationsinspektorer å 2:dra klassens

stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer,

med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer

eller expeditionsföreståndare å lista klassens

stationer från 22 till 21;

d) att herr John Olssons förevarande motion ej

må af Riksdagen bifallas;

e) att ifrågavarande, af herr J. Persson m. fl.

väckta motion ej heller må vinna Riksdagens bifall;

f) att herr Åkerlinds ifrågavarande motion ej

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:29 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om inrättande af nya tjenster vid statens jernväg ar sam a1 i texten