Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 40

1901-03-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:40, Statsutskottets Utlåtande N:o 40

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1901, kl. 1 e. m.

L Hatande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter fiskaren

Hans Martin Larssons i Klätta aflidna hustru Anna

Larsson, född Alfsdotter. (I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 47) af den 8 sistlidne

februari meddelas, hurusom fiskaren Hans Martin Larssons i Klätta inom

Tanums socken af Göteborgs och Bohus län hustru Anna Larsson, född

Alfsdotter, afiidit den 13 juni 1897 utan att efterlemna några vid bouppteckningstillfället

den 23 derpåföljde juli kända arfvingar.

I enlighet med af kammaradvokatfiskalsembetet efter stämning

till lagtima vintertinget år 1899 med Tanums härad å förenämnde Hans

Martin Larsson och hemmansegaren Sivert Lind, den sistnämnde i egenskap

af god man för bemälda hustru Larssons okända arfvingar, framstäldt

yrkande, hade häradsrätten genom utslag den 8 juni 1899, som

vunnit laga kraft, förklarat, att hustru Larssons andel i hennes och

hennes efterlefvande mans bo skulle såsom danaarf tillfalla kronan,

hvarjemte häradsrätten förpligtat Hans Martin Larsson att efter i laga

ordning förrättad bodelning till kammaradvokatfiskalsembet redovisa

danaarfsmedlen jemte fem procent ränta derå från den 14 februari

samma år. Den 13 påföljde oktober hade bodelning förrättats efter

hustru Larsson och, sedan dervid från tillgångarna afdragits, förutom

andra poster, ett belopp af 510 kronor, enligt anteckning i bodelningsBih.

till Riksd. Vrot. 1901. 4 Rami. 1 A/d. 24 Haft. (N:o 40).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

instrumentet, utgörande »utgifter för hushållet, tvätt, ved in. m.», och

hvilka utgifter af Hans Martin Larsson förklarats utgöra dennes enskilda

lefnadskostnader efter hustruns död, tillskiftats kronan ett belopp af

117 kronor 77 öre.

Efter det sistnämnda belopp jemte ränta, 5 kronor 30 öre, till

kammaradvokatfiskalsembetet öfverlemnats, hade embetet i skrifvelse

den 26 januari 1900 till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i förenämda

län anhållit, att, enär vid bodelningen från de gemensamma tillgångarne

afdragits berörda post, 510 kronor, men de under samma post upptagna

utgifter, derest de verkligen förekommit, syntes vara af beskaffenhet,

att mannen Larsson bort ensam svara för desamma, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ville låta affordra Larsson hälften af sistberörda

belopp eller 255 kronor. Då emellertid Larsson vid anfordran vägrat

att gälda nämnda belopp, hade, på åkäran af kammaradvokatfiskalsembetet,

Tanums häradsrätt genom utslag den 18 augusti 1900, hvilket

vunnit laga kraft, förpligtat Larsson att till kronan, såsom berättigad

till danaarf efter hustru Larsson, utgifva omstämda beloppet, 255 kronor,

jemte sex procent ränta derå från den 13 oktober 1899.

Redan dessförinnan hade i en till Kongl. Maj:t den 23 mars 1900

ingifven skrift Larsson anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf,

såväl redan utbetalda 117 kronor 77 öre med ränta som ock genom

sistberörda utslag sökanden till utgifvande ådömda 255 kronor med ränta,

måtte till sökandens förmån efterskänkas, till stöd för hvilken ansökning

anförts, att sökandens ekonomiska ställning vore sådan, att, om jemväl

sistberörda belopp uttoges, sökanden, som uppnått en ålder af 52 år

och genom föregående ansträngande arbete numera vore oförmögen att

med arbete förtjena sitt »ordentliga, årliga underhåll», blefve nödsakad

försälja en honom tillhörig manbyggnad, hvarigenom sökanden blefve

utan tak öfver hufvudet; samt att sökanden icke hade annan inkomst,

än hvad han kunde förvärfva genom fiske, en förvärfskälla, som emellertid

under flera år lemnat ett ytterst klent resultat.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtanden afgifvits ej mindre

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som,

enär enligt inhemtade upplysningar sökandens uppgifter syntes vara

med verkliga förhållandet öfverensstämmande, tillstyrkt bifall till ansökningen,

än äfven af kammaradvokatfiskalsembetet, som dels meddelat,

att den kronan tillskiftade behållningen i boet 117 kronor 77 öre jemte

ränta, 5 kronor 30 öre, efter afdrag af aktoratsprovision utgjorde 110

kronor 77 öre, som i statskontoret innestode, att för uttagande af ofvanberörda,

kronan tilldömda 255 kronor jemte ränta utmätning den 16

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

3

november 1900 hos sökanden verkstälts, dervid i mät tagits en vid

tillfället till 1,000 kronor värderad manbyggnad, samt att embetet, på

framställning af sökanden och i afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut i förevarande

ärende, lemnat sökanden anstånd med betalning af ifrågavarande

skuld till den 1 nästkommande april, dels och, med afseende å

såväl hvad sökanden i ansökningen anfört som ock hvad Kongl. Maj:ts

befallningshafvande yttrat, hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition

i det af sökanden angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t

nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel finge efterskänkas till förmån för sökanden.

Statsutskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 15 mars 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:31 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter fiskaren Hans Martin Larssons i Kl s. 1 i texten