Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ersättning i vissa fall för byggnader, som uppförts å af kronan disponerad mark vid Malmberget.

1901-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:61, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ersättning i vissa fall för byggnader, som uppförts å af kronan disponerad mark vid Malmberget.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 61.

1

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.

''■ a ■ fWi'' " V r,v ''■''*&:

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ersättning i vissa

fall för byggnader, som uppförts å af kronan disponerad

mark vid Malmberget.

(L A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 146)

kafva kerrar C. A. Lindhagen ock J. G. Pettersson i Södertelje kemstält,

att Riksdagen måtte medgifva, att lösen finge, på de vilkor Riksdagen

kunde bestämma, utgå dels för de byggnader, som afhysts från det för

statens jernvägar aftagna området i Malmberget, ock dels för de kus,

som uppförts å mark, kvilken derstädes enligt uppgjord regleringsplan

utlagts till gator, torg ock allmänna platser.

Till stöd för sin framställning kafva motionärerna anfört följande.

Såsom bekant, kade vid Malmberget inom Gellivare socken kronan

förut egt ock ensam disponerat all mark omkring grufvorna ock de för

dem utlagda utmålen.

iJå emellertid, såsom 1898 års statsutskott yttrat, »omständigke.

terna oemotståndligt framkallat bekofvet af bostäder», kade det inträffat,

att befolkningen börjat utan särskiklt tillstånd uppföra bostäder åt sig

kär ock kvar på den kringliggande kronomärke^ Och i följd af de i

Bih. till Riksil. Prut. 19(11. 4 Sami. 1 Afl. 35 Haft. (Näs 61-64). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 61

alla afseende oordnade förhållandena hade dessa byggnader naturligtvis

blifvit uppförda på det mest provisoriska sätt. Sålunda hade den s. k.

kåkstaden uppkommit.

Af den mark, hvarå nämnda byggnader uppförts, hade emellertid

1899 års Riksdag beslutat dels utarrendera en del till aktiebolaget

Gellivare Malmfält, dels för jern vägens behof aftaga ett visst område och

dels afskilja jord för att enligt uppgjord regleringsplan, fördelad i tomter,

upplåtas till enskilda med eganderätt för bebyggande.

Enligt Riksdagens beslut skulle de å bolagets arrendemark uppförda

byggnader jemte tomtområden afträdas, när sådant kunde finnas

erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin

rörelse, af helsovårdsskäl eller för åstadkommandet af ordnad byggnadsverksamhet;

dock ålåge det bolaget att dervid erlägga lösen för byggnadernas

värde. Deremot meddelades ej något beslut om lösen för

byggnader, uppförda å jernvägens eller stadssamhällets områden, och

någon utredning om anledningen dertill återfunnes ej heller i de till

ärendet hörande riksdagsliandfingarne. Det vore klart, att eu dylik åtskilnad

måste ställa sig obillig för dem, som haft sina byggnader uppförda

utom det till bolaget upplåtna området.

A den för jernvägen undantagna mark hade nu i slutet af förra

året genom jernvägsförvaltningens åtgöranden blifvit afhysta samtliga

derå uppförda byggnader till ett antal af omkring trettio, utan att egarne

bekommit någon ersättning för dem. Det kunde dock ej anses staten

värdigt att väl förbinda bolaget utgifva ersättning för byggnad å bolagets

arrendejord, men sjelf undandraga sig sådan ersättning, när staten för

sin egen inkomstgifvande rörelse toge i anspråk eu del af kåkstadens

område. Tydligen förelåge här också allenast ett förbiseende.

Något annorlunda stälde sig saken i afseende å byggnaderna på

det blifvande stadssamhällets område. Köparen af en tomt kunde här

ej tillförbindas ersätta en på tomten förut uppförd byggnad. Ersättningen

kunde visserligen utgå af köpeskillingarne för tomterna, men då dessa

enligt Riksdagens beslut finge tills vidare och intill dess annorlunda

kunde varda bestämdt användas till bestridande af sådana utgifter, som

funnes erforderliga för områdets behöriga ordnande, skulle det senare

ändamålet derigenom utan tvifvel blifva för mycket åsidosatt. Egaren

af ett hus hade här också tillfälle att bevara detsamma genom att inköpa

sjelfva tomten, till hvars inlösen äfven företrädesrätt under viss förutsättning

utlofvats sådan husegare. Dock stode eu dylik utväg ej öppen

i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61

3

för den, hvilken» byggnad vore uppförd å mark, som afsatts till gata,

torg eller allmän plats.

Under det sistlidne sommar af åtskilliga riksdagsmän gjorda besök

i Malmberget hade denna fråga bragts på tal från arbetarnes sida. Och

vid ett nyligen hållet, talrikt besökt möte med Malmbergets arbetare

hade mötet uttalat ett bestämdt kraf på att jernvägsförvaltningen borde

ersätta de husegare, som afhysts från jernvägens område, för deras förluster.

Dessutom hade mötet uttalat önskvärdheten af att ersättning

måtte af tomtmedlen tillerkännas de personer, som hade sina hus å tillämnade

gator, torg och allmänna platser inom stadssamhällets område,

hvilka önskemål, i all synnerhet det första, syntes motionärerna billiga

och förtjenta af tillmötesgående.

Hvad först beträffar afhyste innehafvare af lägenheter, som varit

uppförda på den till statsbanan upplåtna marken vid Gellivare, får

utskottet erinra, att, på sätt jemväl af motionärerna framhållits, Riksdagen

vid medgifvande, enligt skrifvelse den 14 maj 1899, af upplåtelse

till aktiebolaget Gellivare Malmfält af kronan tillhörig mark i Gellivare

socken, visserligen föreskref, att innehafvare af hus och byggnader, som

vid den tid, då bolagets arrendetid inträdde, funnes vara utan särskild

från kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af andra än

bolaget, skulle vara skyldig att afträda lägenheten, derest sådant kunde

finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme

för sin rörelse, af helsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad

byggnadsverksamhet, men att Riksdagen tillika förordnade, att, förutom

i vissa undantagsfall, lösen för byggnadernas värde skulle af bolaget erläggas

samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män. Vid sådant

förhållande synes billigheten kräfva, att de personer, som uti ifrågavarande

trakt uppfört bostäder och andra byggnader å den mark, som

bibehållits för statsverkets räkning, icke försättas i sämre ställning än

dem, som slagit sig ned på det af staten numera utarrenderade område

och hvilkas billighetsan språk blifvit af statsmagterna vid utarrenderingen

vederbörligen tillgodosedda. Någon ersättning för byggnaderna synes

alltså utskottet skäligen, i likhet med hvad beträffande lägenhetsinnehafvare

å den vill Gellivare Malmfält upplåtna mark egt rum, böra af allmänna

medel tilldelas nu ifrågavarande lägenhctsinnehafvare, hvilka samtlig»

lära hafva blifvit från lägenheterna afhysta med undantag af tre,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

4

hvilka, på derom gjorda framställningar, af jernvägsstyrelsen beviljats

anstånd med aflyttningen intill instundande sommar.

Då emellertid utskottet inhemtat, att åtskilliga af dessa aftysta

lägenhetsinnehafvare den 4 februari innevarande år bos Kongl. Maj:t gjort

ansökan om ersättning af statsmedel för förluster genom bortförandet af

dem tillhöriga byggnader och frågan alltså är föremål för Kongl. Majits

pröfning, finner sig utskottet icke ega anledning att för närvarande förorda

någon särskild åtgärd i ärendet från Riksdagens sida.

Vidkommande härefter de af motionärerna omförmälda lägenhetsinnehafvare,

hvilka åt sig uppfört hus å de delar af det, jemlikt Riksdagens

ofvannämnda skrifvelse, för tomtindelning afsedda område vid

Gellivare, hvilka enligt regleringsplanen utlagts till gator, torg och allmänna

platser, synes någon ersättning af statsmedel till dem vid deras

afhysning från lägenheterna icke skäligen böra ifrågakomma. Dessa delar

af området äro nemligen utan något slags lösen till det blifvande municipalsamhället

upplåtna; och då till och med de köpeskillingar, som

kunna för de särskilda tomterna inflyta, tills vidare äro för områdets

behöriga ordnande anvisade samt sålunda för samhällets räkning disponerade,

synes behjertandet af den billighetshänsyn, som i detta fall må

kunna anses föreligga, böra tillkomma detta samhälle allena.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herrar Lindhagens och Petterssons ifrågavarande

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

/

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.