Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1901-02-15 · 128 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 109 av 128 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1901 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1901 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt 1

under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen, för beredande af förhöjning

i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen i

Tärna distrikt af Vesterbottens län, måtte höja anslaget till landsstaterna

i länen med samma belopp.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet ötver civilärenden

den 11 sistlidne januari har föredragande departementschefen

anmält, hurusom länsmannen i Tärna distrikt af Vesterbottens län Kar

Johan Lundberg uti eu af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet

med eget utlåtande af den 14 november 1900 till Kongl. Maj:t ofverlemnad

skrift anhållit, att honom måtte beredas en tillökning i aflöningen

af 300 kronor årligen, att utgå från och med innevarande år.

Bih. till Riksd. Frot. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. (N:o 7).

Ang. höjning

af tjenstgöringspenningarneför

länsmannen

i

Tärna distrikt.

Li-1

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Innan departementschefen redogjorde för hvad till stöd för den

ifrågasatta aflöningsförhöjningen anförts, erinrade han om att Riksdagen

uti skrifvelse till Kongl. Magt den 15 maj 1889 anmält, att Riksdagen,

med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och på det

att Stensele länsmansdistrikt af Vesterbottens län måtte kunna delas i

två distrikt och en särskild länsman anställas inom Tärna kapellförsamling,

medgifvit, att aflöningsbelopp, som blefve tillgängligt till följd af

anbefald reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län, finge användas

till inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesterbottens län.

Sedan ifrågavarande reglering verkstälts, hade Kongl. Maj:t den 10

mars 1893 förordnat, att den genom regleringen ledigblifna länsmanslönen

skulle användas till anställande af ytterligare en länsman inom

området af Stensele länsmansdistrikt, hvilket skulle delas i två, nemligen

Stensele distrikt, omfattande Stensele socken, och Tärna distrikt, innefattande

Tärna kapellförsamling. Denna delning hade trädt i verkställighet

den 1 maj 1893.

I. förenämnda skrift hade länsmannen Lundberg såsom skäl för

ansökningen åberopat dels de kostsamma resor, han två gånger om

året måste företaga från Tärna kyrkoplats, der länsmannen vore skyldig

att bo, till det 24,6 mil derifrån belägna tingsstället vid Lycksele kyrkoplats,

hvilka resor åsamkade honom en utgift af minst 300 kronor årligen,

dels den omständigheten att en del öfriga tjensteresor, för hvilka

ingen ersättning utginge, blefve till följd <if vägarnes dåliga beskaffenhet

dyrbarare, än eljest skulle blifva fallet, dels ock de numera stegrade

lefnadsomkostnaderna.

Kronofogden i länets lappmarksfögderi hade tillstyrkt bifall till

ansökningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade för egen del anfört, att

Tärna vore det inom länet mest aflägsna länsmansdistriktet med undantagsförhållanden

såväl i afseende å kommunikationer som i afseende å pris

på sådana lifsmedel, som icke kunde inom distriktet erhållas; att, med

hänsyn till den ringa utveckling distriktet uppnått, tillfällen till enskildt

förvärf derstädes ännu vore obetydliga; samt att de för länsmannen nu

utgående aflönmgsförmånerna, som utgjorde 900 kronor i lön, 600

kronor i tjenstgöringspenningar och 100 kronor i expensmedel, måste

under dessa förhallanden anses otillräckliga för eu anständig bergning)'';

och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på grund häraf och då

en anöningsförbättring för länsmannen uti ifrågavarande distrikt lämpligast

syntes böla utgå i form af förhöjning af tjenstgöringspenningarna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda innehafvare!! af berörda tjenst

en årlig tillökning i tjenstgöringspenningarna af 300 kronor.

Till följd af erhållen remiss hade statskontoret i detta ärende aio-ifvit

utlåtande och deruti — jemte meddelande, att länsmansdistriktet i

Tärna omfattade en areal af omkring 39,5 qvadjatnymil med en folkmängd,

som vid 1898 års slut uppgått till 1,151 personer; att sökanden, som

utnämnts till tjensten år 1897, icke vore i åtnjutande åt alderstillagg

å lönen; samt att enligt taxeringslängden öfver mkomstbevillnmgen i

Tärna socken för år 1899 sökanden hade uppskattats for en inkomst

af 1 750 kronor, hvarutaf omkring 200 kronor uppbures åt h°''QOnj }

egenskap af poststationsföreståndare i Tärna by — enar genom hvad i

ärendet förekommit befogenheten af den gjorda framställningen om

ökning i aflöningen syntes statskontoret till fullo ådagalagd, hemstalt,

det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för beredande åt torhöjning

i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen i

Tärna distrikt höja anslaget till landsstaterna i länen med motsvarande

bel°PPDepartementschefen har vidare till protokollet erinrat om följande

Till 1895 års Riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit, förhöjning

med 500 kronor i tjenstgöringspenningarna för länsmännen i Enontekis,

Jukkasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens lan. statsutskottet

hade i anledning häraf yttrat att, då, efter hvad upplyst blifvit,

länsmännen uti ifrågavarande tre länsmansdistrikt befunne sig l en alldeles

särskild undantagsställning, det syntes utskottet billigt, att affonrngen

för dessa länsmän, hvilkas ekonomiska vilkor ställe sig ogynsammare

än för motsvarande tjenstemän i andra delar af landet, bietve l

någon mån förbättrad; menansåge utskottet, att förhöjningen skäligen

kunde inskränkas till ett belopp af 300 kronor for hvar och en af tjensterna.

Statsutskottets hemställan om en sådan förhöjning hade åt

Riksdagen bifallits. . .

Tärna distrikt hade, yttrar vidare departementschefen, uti nu

ifrågavarande hänseenden mycken likhet med nyssnämnda tre länsmansdistrikt

i Norrbottens län. Vid sådant förhållande och med hänsyn till

hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och statskontoret blifvit antordt,

hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t, med förklarande att

den gjorda framställningen i hvad deri afsåga aflönmgsförhöjnmgens

utgående redan från och med innevarande år icke föranledde någon

Kono-l. Maj:ts åtgärd, täcktes föreslå Riksdagen, att för beredande åt

förhöjning i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor for länsmännen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. höjning

af anslaget

till extra

biträden m. m,

[2.]

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i Tärna distrikt af Vesterbottens lön, anslaget till landsstaterna i länen

matte höjas med samma belopp.

Ehuru utskottet, i likhet med hvad utaf statsutskottet vid 1895 års

riksdag uttalades i dess utlåtande angående den i statsrådsprotokollet

omiörmälda frågan om förhöjning af tjenstgöringspenningarna för länsmännen

i Enontekis, Jukkasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt, hyser

betänkligheter mot att på en enstaka punkt rubba en faststäld aflöningsstat,

har utskottet likväl på grund af de undantagsförhållanden, som

a beropats i fråga om länsmannen i Tärna distrikt, icke ansett sig böra

motsätta sig Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för beredande af förhöjning

i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen

i. Tärna distrikt af Vesterbottens län, höja

anslaget till landsstaterna i länen med samma belopp.

, 2:o) Kongh Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte höja

det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag

till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid

länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill

berättigade tjensteman från 120,000 kronor till 150,000 kronor, eller

med 30,000 kronor.

i -i ^frådsprotokollet i ärendet har departementschefen med
delat

följande.

I, 8arpmanhang med senaste lönereglering för landsstaten hade

1878 ars Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i

lanen anvisat ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt

extra lansnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt

till vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjenstemän.

1 afseende å användandet af detta anslag hade Kongl. Maj:t i bref till

kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma år förklarat, att

pa Kongl Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero, om, till hvad

belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas till Kongl.

Maj.ts befallnmgshafvandes förfogande, att användas till arfvoden åt

extra ordinarie länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden

*cke öfveystlga för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och

för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen. Efter närmare pröfning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål hade Kong!

Maj:t den 12 december 1879, i enlighet med ett åt statskontoret aigijvet

förslag, bestämt hvarje länsstyrelses andel i förenamnda ^anslag till

visst belopp, att tills vidare utgå och af länsstyrelserna i man åt behot

och mot redovisning användas till godtgörelse åt ständiga eller tillläl
liga

extra biträden. . ...

Till vissa länsstyrelser hade efter år 1879 ytterligare medel tor

ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under

de senare åren genom särskilda kongl. bref förhöjning i de åtskilliga

länsstyrelser beviljade belopp medgifvits för vissa år..

Vid 1885 års riksdag hade anslaget, med anledning af de da befintliga

stora reservationerna derå, nedsatts till 90,000 kronor. Detta

belopp hade dock visat sig vara otillräckligt, och vid 1894 års riksdag

hade anslaget höjts till 110,000 kronor, hvarefter anslaget åt 1898 ars

Riksdag, efter det Kongl. Maj:t äskat en höjning till 125,000 kronor,

ökats till sitt nuvarande belopp, 120,000 kronor.

Nu hade statskontoret uti utlåtande den 8 december 1900, i

sammanhang med afgifvande till Kongl. Maj:t af infordradt yttrande

öfver inkomna framställningar från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i aderton län om fortfarande anvisande af förut för en viss tid medo-ifna

förhöjningar i de dem beviljade an slagsbeloppen eller om ytterligare

förhöjningar deri, tillika hemstält om aflåtande af proposition

tifl Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags ökande.

Med erinran att Kongl. Maj:t med anledning af länsstyrelsernas

berörda framställningar genom beslut den 31 december 1900, i enlighet

med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgitvit,

att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för godtgörelse

åt extra biträden finge för innevarande, år höjas med tillhopa 29,100

kronor, förklarade departementschefen sig nu vilja underställa Kongl.

Maj:ts pröfning den af statskontoret.väckta frågan om anslagets höjande.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgjorde de. belopp,

som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna anvisats

att från ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för

närvarande ..........................................................................- kr- 67,050:-;

de förhöjningar häri, som genom nämnda Kongl.

Maj:ts bref den 31 december 1900 beviljats vissa länsstyrelser

för innevarande år, uppginge till .................. »____29,100.

Sammanlagda beloppet af de af länsstyrelserna begärda

förhöjningarna hade emellertid utgjort 42,150

kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande

af extra biträden anvisade medel utgjorde

alltså för innevarande år tillhopa ........................... kr. 96.150:_

Om till denna summa lades det belopp, som högst

kunde utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande

af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie

innehafvaren egde åtnjuta ledighet för landsbokens

upprättande och hvilket, enligt hvad statskontoret

upplyst, borde beräknas till ......................................... s 26 850''_

erhölles utgiftssumman för innevarande år ............. kr. 123,000: —

Då anslaget för innevarande år utgjorde 120,000 kronor, hade till

fyllande af behofvet användts 3,000 kronor af under år 1899 uppkommen,

odisponerad besparing å anslaget till sammanlagdt belopp af 3,164

kronor 65 öre. Återstoden af 1899 års besparing vore afsedd att tillsammans

med uppstående besparingar å 1900 års anslag möta de behof

åt mera tillfällig art, som kunde #visa sig under årets lopp.

Uti sitt förenämnda utlåtande hade statskontoret anfört, att de

nu framstälda ganska betydande och, så vidt statskontoret kunnat finna,

i allmänhet befogade krafven på förhöjning af de åt länsstyrelserna

tör arlvoden åt extra biträden anvisade medel gåfve vid handen, att

ifrågavarande reservationsanslag numera måste anses otillräckligt,5 och

detta såväl på grund af de extra biträdenas berättigade anspråk på höjning

af arfvodena som ock med hänsyn till den ökning af arbetet, som vid

länsstyrelserna egt _ och fortfarande egde rum och som påkallade ökmng

af de extra biträdenas antal. I sistnämnda afseende hade statskontoret

meddelat, att antalet till länsstyrelserna inkomna mål, som år

1891 utgjort 224,449 och år 1895 231,586, uppgått år 1898 till 246,457

och år 1899 till 256,941.

•u-i" ^ hylla de anspråk, som för år 1901 stälts på anslaget, hade

en tillökning af något öfver 15,000 kronor varit erforderlig. Emellertid

hade, såsom ock^af vissa länsstyrelsers framställningar framginge, det

otvifvelaktigt vant kännedom om den ringa utsigten att för år 1901

-hålla någon förhöjning i de anvisade beloppen, som hållit de framstalda

krafven på sådana förhöjningar inom ofvan angifna gränser. Af

statskontoret meddelad, på grund af länens invånareantal och antalet

inkomna mål anstäld jemförelse mellan de till de särskilda länsstyrelserna

utgående belopp utvisade ock, att åtskilliga af de länsstyrelser,

sorn nu ej begärt någon förhöjning, kunde antagas hafva lika berättigade

braf å sådana, som de länsstyrelser, hvilka derom nu gjort framställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ''

ning Det borde icke heller lemnas oanmärkt, att, såsom af några länsstyrelser

erinrats, behof förefunnes att något öka aflöningen för de

ständiga biträden, hvilka årligen åtnjöte 1,000 kronor eller derunder.

På grund af hvad sålunda anförts och då det syntes lämpligt att

bestämma ifrågavarande anslag till ett sådant belopp, att detsamma, åtminstone

för de närmast kommande åren kunde befinnas tillräckligt,

hade statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, det ifrågavarande reservationsanslag finge for år 1902

höjas till 150,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag

af innehåll, som här ofvan angifvits.

Genom den af statskontoret åvägabragta utredning i ärendet synes

vissbrligen vara ådagalagdt, att en förhöjning af förevarande anslag ar

af behof vet påkallad. Men utskottet, som ansett, att då enligt statskontorets

beräkning allenast något mer än 15,000 kronor utöfver anslagets

nuvarande belopp skulle erfordrats för att fylla samtliga de anspråk,

som för år 1901 stälts på anslaget, tillräckliga skäl att höja

detsamma med hela det af Kongl. Maj:t begärda beloppet 30,000 kronor

icke blifvit framlagda, har med stöd af den föreliggande utredningen

trött sig kunna antaga, att genom en ökning af anslaget med 20,000

kronor tillgång skulle beredas till fyllande af de kraf på ökade bidrag

från anslaget, som kunna vara att från samtliga vederbörande länsstyrelser

förvänta, i den mån dessa kraf befinnas vara af oundgängligt

behof föranledda. ,

På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må höja det under anslaget till

landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag till

arfvoden åt cxira länsnotarier och öfriga extra biträden

vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjensteman från

120,000 kronor till 140,000 kronor, eller med 20,000

kronor. Ang. höjning

i anslaget till

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till landsstaterna

i länen måtte, med anledning af fyra boställens indragning och landtstat»- ändrad beräkning af ett boställes afkastning, böjas med 2,204 kronor, boställen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende

anmält, hurusom, enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets

inkomster m. . m. meddelat, följande landsstatsboställen med i

stat beräknad afkastning af sammanlagdt 1,784 kronor komme att,

enligt Kong!. Maj:ts särskilda beslut, efter tilländagångna tjenste- och

fardag6år, till statsverket indragas, nemligen:

häradsskrifvarebostället i Orusts och Tjörns fögderi af Göteborgs

och Bohus län Beläteröd, 1 mantal;

länsmansbostället i Sjuhundra härad af Stockholms län Stortjäran

n:o 1, 7s mantal;

länsmansbostället i Vestra och östra Hisings härad af Göteborgs

och Bohus län Tofter n:o 1, 3U mantal, och

länsmansbostället i Möckleby härad af Kalmar län Norra Näsby

n:o 6, 74 mantal.

I samma berättelse hade statskontoret ytterligare meddelat, att

enligt Kongl. Maj:ts beslut den 16 mars 1900 det länsmanstjensten i

Barne härad af Skaraborgs län anslagna bostället 7a mantal Vara

Stommen n:o 9 undergått förnyad uppskattning, dervid afkomsten af

bostället, som förut beräknats till 1,220 kronor, faststälts till 800 kronor,

i följd hvaraf en höjning i innehafvarens kontanta lön erfordrades med

420 kronor.

Da de sålunda anmärkta förhallandena påkallade en förhöjning af

anslaget till landsstaterna i länen med tillsammans 2,204 kronor, hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen måtte höjas med sistnämnda

belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.

Maj:ts framställning, hemställer alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med

anledning af beslutad indragning utaf häradsskrifvarebostället

1 mantal Beläteröd, länsmansbostället 7g mantal

Stortjäran n:o 1, länsmansbostället 3/4 mantal Tofter

n:o 1 och länsmansbostället 1U mantal Norra Näsby

n:o 6 äfvensom ändrad beräkning af afkastningen från

länsmansbostället x/2 mantal Vara Stommen n:o 9, höjas

med 2,204 kronor. I

I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående två

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 7. 9

punkter af utskottet föreslagits, kommer anslagstiteln landsstaterna i

länen med följande ändrade lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 140,000

kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,705,541 kronor till 2,728,045

kronor, eller med 22,504 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen måtte minskas med ett belopp, motsvarande m följd af inden

med en indragen byråingeniörsbefattning i väg- och vattenbyggnads- dragen tjenst.

styrelsen förenade aflöning, eller 3,500 kronor. L -J

Enligt skrifvelse den 13 maj 1899, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel, har Riksdagen vid beviljandet

af anslag till aflöning åt ytterligare en ledamot af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen fästat det vilkor, att vid först inträffande ledighet

vid någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda

byråingeniörsbefattningar den lediga befattningen skulle indragas.

Departementschefen har nu till statsrådsprotokollet anmält, att

sedan byråingeniören hos nämnda styrelse friherre U. A. R. J. Mareks

von Wiirtemberg under år 1899 afgått från tjensten, d.en af honom

innehafda befattning i följd häraf indragits och en besparing i anslaget

till väg- och vattenbyggnadsstaten uppstått af 3,500 kronor.

Med anledning häraf har departementschefen hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att minska anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med ett belopp, motsvarande den med den indragna

byråingeniörsbefattningen förenade aflöning, eller 3,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majits förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

5-0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det å väg- och Ang. höjning

vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde» måtte höjas byggnadsstilfrån

14,000 kronor till 17,000 kronor, eller med 3,000 kronor; po
liti

den af 1882 års Riksdag för väg-och vattenbyggnadsstyrelsen L

faststälda stat upptogs till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän, rit- och skrifbiträde» ett belopp af 7,200 kronor.

Bill'', till Rilcsd. Frat. 1901. 4 Sami. 1 A fel. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Med bifall till Kongl. Maj:ts derom till 1887 års Riksdag’ aflåtna proposition,

höjde Riksdagen nämnda belopp till 10,000 kronor, men vid

1888 års riksdag blef delta anslag, i sammanhang med öfverflyttningen

till styrelsen för statens jernvägstrafik af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader,

åter minskadt med 1,000 kronor, eller till 9,000 kronor.

Derefter har anslaget till vikariatsersättning m. m. af 1891 års

Riksdag, enligt Kongl. Maj ds förslag, höjts till 11,000 kronor, och till

1896 års Riksdag afgaf Kongl. Majd proposition om ytterligare förhöjning

af anslaget med 3,000 kronor; men Riksdagen höjde då anslaget

endast till 13,000 kronor.

Efter erinran om hvad sålunda förekommit, har departementschefen

till statsrådsprotokollet i ärendet vidare yttrat följande.

Af berörda anslag egde, jemlikt Kongl. Majds beslut den 31 maj

1888, dels styrelsen att till ett juridiskt biträde utbetala ett arfvode af

1,000 kronor för år, dels ock den byråingeniör, som af Kongl. Majd.

förordnades att hos styrelsen föredraga ärenden rörande de enskilda

jernvägarne, att åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor.

Uti skrifvelse den 17 november 1898 hade derpå styrelsen hos

Kongl. Majd anmält behofvet af ökning i anslaget till vikariatsersättmng

m. m., dervid styrelsen yttrat, att behofvet af ökadt anslag för

ifrågavarande ändamål dåmera framträdde synnerligen kraftigt, dels i

följd af don betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som alltjemt

gjorde sig gällande, dels till följd deraf att med då rådande stora

företagsamhet, synnerligast i fråga om jern vägsanläggningar, tillgången

på yngre ingeniörer visat sig vara ytterst begränsad, och det ej längre

läte sig göra att, såsom några år tidigare, då tryckta tider inom

mgeniörsyrket varit rådande, tillfälligtvis anställa ingeniörer utan någon

godtgörelse, en anordning som i allt fall icke kunde anses lämplig; att

dittills väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid anställas

efter en månadsaflöniDg af 200, 150 och 100 kronor; att man med

dessa belopp i allmänhet dock ej kunnat påräkna, att anställningen

varat tillräckligt lång tid; samt att med bättre arbetskonjunkturer det

skulle blifva nästan omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika

ersättningar. ^Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt

afhjelpas, ausåge derför styrelsen nödigt, att för aflöning af extra tekniska

biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarjemte

i afseende å de till bestridande af renskrifning hos styrelsen och

komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel oundgängligen

tarfvades tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda belopp

för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ‘1

styrelsen jemväl framstäldt förslag att, med bibehållande åt staten i

afseende å antalet byråingeniörer oförändrad, å ordinarie stat skulle

uppföras byråchefsaflöning till föredraganden för jernvägsärenden samt

aflöning till en sekreterare bifölles, hvarigenom ofvanberörda två å anslaget

till vikariatsersättning m. m. för bemälde föredragande samt det

juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, blefve

disponibla, ansåge styrelsen, att tillökningen i anslaget kunde begränsas

till 2,000 kronor.

Med gillande af styrelsens åsigt om behöfligheten af att, oatsedt

tillkomsten af en ny ledamotsplats i styrelsen, de å styrelsens stat förut

upptagna två byråingeniörsbefattningarna bibehölles, hade Kongl. Maj:t

till 1899 års Riksdag aflåtit proposition om uppförande å. ordinarie stat,

dels i enlighet med styrelsens förslag af byråchefs aflöning tilhföredraganden

för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock af aflöning till

två notarier i stället för den af styrelsen föreslagne sekreteraren, men

hade, under förutsättning att förslaget i öfrig! vunne bifall, någon flöjning

af anslaget till vikariatsersättning m. m. icke blifvit ifrågasatt, enär

jemväl genom de föreslagna ändringarna i styrelsens aflöningsstat utgåendet

af berörda två särskilda arfvoden om tillhopa 2,000 kronor till

föredraganden för jernvägsärenden och styrelsens juridiska biträde blefve

obeflöfligt, samt derjemte genom anställandet åt tva notarier i stället

för en sekreterare styrelsens behoi af extra biträden blefve sa väsentligt

minskadt, att det redan utgående anslaget till vikariatsersättning

m. m. kunde antagas blifva för ändamålet tillräckligt. Riksdagen hade

derefter i styrelsens stat uppfört dels — under vilkor att vid först inträffande

ledighet, vid någon af de två i styrelsens stat uppförda byråingeniörsbefattningarna

den lediga befattningen skulle indragas aflöning

med 4,500 kronor till ytterligare en ledamot i styrelsen, föredragande

för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock aflöning till en notarie,

hvarjemte Riksdagen höj it anslaget till vikariatsersättning m. m.

med 1,000''kronor; och hade i följd af denna förhöjning nämnda anslag

från och med år 1900 utgått med 14,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 november nästlidna år hade

nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med upprepande åt eu redan i

skrifvelse den 14 oktober 1899, angående anslag som borde äskas, af

1900 års Riksdag, gjord begäran, hemstält om ytterligare förhöjning

uti anslaget till vikariatsersättning m. in.

Till eu början hade styrelsen dervid, i fråga om behofvet af ökade

arbetskrafter genom extra biträden samt otillräckligheten af anslaget

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

deitill, erinrat, att enligt särskilda medgifvanden af Kong!. Maj:t allt sedan

den 1 april 1897 en extra byråingeniör varit anstäld hos styrelsen såsom

tekniskt biträde åt föredraganden för jern vägsärenden med en aflöning

åt 3,000 kronor för år, och att Kong!. Maj:t, enär medel till nflöningens

bestridande saknats å anslaget till vikariatsersättning m. m., från

annan tillgång beviljat anslag med 3,000 kronor årligen under tiden

fiån och med den 1 april 1897 till 1899 års slut samt med 2,000 kronor

'' för år 1900.

Styrelsen hade uti sin skrifvelse till Kongl. Magt den 17 november

1898 lemnat öfversigt ej mindre öfver ökningen sedan 1888 uti de för

understödjande af allmänna arbeten beviljade anslag samt uti antalet

inkomna och afgångna skrifvelser för att derigenom ådagalägga en högst

afsevärd tillökning i embefsverkets göromål, än ock särskilt öfver tillökningen

i omfånget och beskaffenheten af de ärenden, som anginge

enskilda jern vägar; och hade styrelsen nu för att fullständiga dessa

uppgifter lemnat öfversigter rörande åren 1898, 1899 och tiden till den

1 november 1900. Två i statsrådsprotokollet intagna tabeller (tabell I

och tabell II), till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa, utgöra eu

sammanställning af dessa uppgifter.

Af de utaf styrelsen nu lemnade uppgifter för de tre sista åren

anförde styrelsen vidare — syntes framgå, att göromålen inom styrelsen

vore stadda i en jemn och stadig tillväxt, ett förhållande hvilket ej

vore beroende på tillfålliga konjunkturer, utan hade sin förklaring deruti,

att med ökningen af de för understödjande af allmänna arbeten afsedda

anslag och kontrollen å behöriga underhållet af ett större antal färdiga

arbetsföretag ökadt arbete måste inträda.

Beträffande särskildt jernvägsafdelningen, så utvisade tabell II rörande

förhållandena under de första 10 månaderna 1899 och under

samma tid år 1900, att koncessionerade jernvägars antal och längd

an^a-^el inkomma skrifvelser visserligen minskats, de inkomna

sknfvelserna med den obetydliga siffran af 16 stycken, men att deremrot

en betydlig ökning inträffat i antalet afgångna skrifvelser, hvilket

^ n 6 ^A^elsens förut uttalade påstående, att denna afdelnings

arbetsbörda växte i samma man de enskilda jernvägarne tilltoge i längd

°v sarsbildt med hänsyn till de oaflåtlig! pågående utvidgnings
och

förändringsförslagen rörande färdigbyggda jernvägar samt granskning

och sammanföring al rapporter om jernvägarne och deras

materiel.

__ A styrelsens öfriga afdelningar hade arbetet under senaste åren

tillväxt så, att jemväl af denna anledning- ökade krafter genom extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

biträden erfordrades, Till belysande häraf hade styrelsen åberopat den

utredning, som beträffande de till byråchefens föredragning hörande

ärenden vore lemnad till stöd för en af styrelsen den 15 september

1900 hos Kongl. Mai:t gjord framställning om anvisande a medel till

en t. f. föredragande hos styrelsen för visst större ärende och åt hvilken

utredning framginge, att antalet till byråchefens föredragning ö ver

lemnade ärenden under nedannämnda år varit följande:

år 1894

» 1895

»• 1896

» 1897

» 1898

» 1899

» 1900

Antal

för år, deraf till den ^september

673 ....................... 428

808 ....................... 535

896 ....................... 616

945 ....................... 652

930 ........................ 661

1,065 ........................ 752

.................... 891.

Vidare hade styrelsen meddelat, att de till administrativa afdelningen

hörande ärenden jemväl vunnit en ej obetydlig tillväxt, såsom följande

uppgift utvisade:

Antal

år 1897

» 1898

» 1899

» 1900

Styrelsen anförde med anledning häraf, att i främsta rummet de

föredragande ledamöterna i styrelsen drabbades åt den ökade arbetsbördan,

samt att derjemte för den förberedande tekniska granskningen af planer,

lör sammanföring åt rapporter in. in., hviska arbeten utfördes af te

niskt bildade extra biträden, måste finnas tillräckligt med arbetskrafter,

så vidt icke ärendenas handläggning skulle onödigtvis fördröjas till skada

för de allmänna kommunikationsanstalterna och de meniglietei eller

enskilda personer, hvilkas intressen berördes af frågor rörande allmänna

arbeten.

för år, deraf till den 1 november

629 ....................... 518

659 ....................... 526

704 ........................ 580

.................. 612.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Om den nyinrättade notarietjensten meddelade styrelsen, att innehafvaren

deraf, hvilken af styrelsen varit afsedd att hufvudsakligen

tjenstgöra å jernvägsafdelningen, i följd af de ökade göromålen avdelningen

för tekniska ärenden, mest varit sysselsatt å denna afdelning

och att någon ändring i denna tjenstgöring under närmaste åren

ej vore att emotse, hvarför byrådirektören för ärenden rörande enskilda

jern vägar under nästlidna år till biträde haft endast en extra byråmgemör

samt tillfälliga biträden.

. .... Då af hvad styrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen icke

blifvit tillgodosedd med arbetskrafter eller anslag för aflönande af extra

bitraden i den omfattning, styrelsen ifrågasatt redan år 1898, samt att

behofvet af ökade arbetskrafter vore synnerligen stort, hade styrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska en förhöjning

åt 3,000 kronor uti anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.

Enligt hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedermera medr

delats, hade under år 1900 af anslaget till vikariatsersättning m. m. utgått

följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

•

arfvode till ett juridiskt biträde ...................................... kronor 1 000-

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embets- och tjenstemän ............................................ }) j Q25._

ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade

biträden omkring ........................................................ j, g g^Q._

godtgörelse till tre ständiga renskrifningsbiträden ... » 2?160:_

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän » 1,475:_

Summa kronor 14,000: —

hor egen del har departementschefen slutligen yttrat, att med

hänsyn till den störa ökning i de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

handläggning hörande ärenden, som under de senare åren inträffat och

som foranledt den af Kongl. Maj:t till 1899 års Riksdag aflåtna proposition

om höjning 1 anslaget till nämnda styrelse, det varit att förutse,

att den. förhöjning 1 anslaget, som af samma års Riksdag beviljats

skulle visa sig otillräcklig att fylla behofvet af ökade arbetskrafter inom

styrelsen. På framställning af nämnda styrelse hade äfven, såsom ofvan

delvis ornförmälts,. Kongl. Maj:t måst af andra tillgängliga medel för

hvartdera^ af nastlidna och innevarande år bevilja anslag med 2 000

kionor såsom bidrag till anställande hos styrelsen af en extra byrå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 15

ingeniör såsom biträde vid handläggning inom embetsverket af ärenden

rörande enskilda jernvägar.

Ökningen af göromålen inom styrelsen hade, såsom äfven förut

framhållits, i väsentlig mån föranledts deraf att de anslag, som af

Riksdagen anvisats för de allmänna arbeten, med livilka styrelsen både

att taga befattning, blifvit under de senaste åren betydligt förhöjda.

Sedan förberörda proposition afgifvits till 1899 års Riksdag, hade

två af dessa anslag till allmänna arbeten ytterligare ökats, nemligen

dels anslaget för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

af backiga eller eljest mindre goda vägar, hvilket anslag för år 1900

höjts med 100,000 kronor, dels ock anslaget till understödjande af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore

att minska frostländigheten för närliggande bygd, hvilket anslag för

innevarande år utginge med likaledes 100,000 kronors förhöjning.

Af hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen det vara

ådagalagdt, att den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade förhöjning

i anslaget till vikariatsersättning m. m. vore behöflig för göromålens

behöriga fullgörande inom styrelsen; och då det uppenbarligen

icke kunde anses lämpligt, att för någon längre tid ett anslagsbehof,

som ådagalagts vara af ständig natur, ens till någon del fyldes från

medel utom den ifrågavarande staten, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att höja omförmälda anslag

från 14,000 kronor till 17,000 kronor, eller med 3,000 kronor.

Utskottet, som finner behofvet af den ifrågasatta anslagsförhöjningen

vara ådagalagdt, hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må höja det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, ritoch

skrifbiträde» från 14,000 kronor till 17,000 kronor,

eller med 3,000 kronor. I

I händelse af bifall härtill och vid iakttagande af den under

punkten 4:o) här ofvan föreslagna minskning i anslaget, kommer anslagstiteln

»väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,

till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,

hvartdera å 35,000 kronor)», att minskas med 500 kronor, eller från

155,000 kronor till 154,500 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Postverket.

An,J- andav . 6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels med
ua

postverket, gifva, att postdirektören i Göteborg Frans Broberg finge, under förut•J

sättning att han senast med utgången af innevarande år afginge från

tjensten, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken

afsked ur postverkets tjenst blefve honom beviljadt, dels ock, med godkännande

af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande

år tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1902 bestämma,

^ postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 12,045,000 kronor,

att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle

ökas med 1,295,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1902 föreslagna staterna, jemförda

med de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt, hvad

åberopade statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten ..................

kr.

år 1901.

4,670,300

öfvergångsstaten ..............

11

2,400

—

pensionsstaten .......................

71,650

_

omkostnadsstaten .................

5,452,000

——

oförutsedda utgifter ...............

11

450,000

_

afkortningar och restitutioner m. m.

11

103,650

—

tillsammans kr.

10,750,000

—

år 1902.

kr. 4,974,300: —

„ 1,200: —

„ 86,950: —

„ 6,070,000: —

„ 789,500: —

„ 123,050: —

kr. 12,045,000: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 16—49) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Aflöning sstaten.

i anslaget till ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna

med............................................. kr. 4,000: —

i dito till aflönande af poststations
föreståndäre

med .............................. „ 50,000: —

Transport kr. 54,000: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

Transport kr. 54,000: —

i anslaget till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och

postanstalterna med........................... „ 200,000: —

i dito till ar fy oden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för

en del betjente med ........................ „ 50,000: — kr.

Pensionsstaten.

■ . !

af Kongl. Maj;t beviljade nya pensioner kr. 12,000: —

föreslagen pension för postdirektören

F. Broberg ......................................... „ 5,000: —

kr.

Omkostnadsstaten.

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med .................................. kr.

i dito till förhyrande af de för postverket

erforderliga lägenheter samt

till bestridande af utgifterna för

posthusens underhåll m. m. med.. „

i dito till expensutgifter med ............ „

i dito till traktamenten för vakt
betjente

med ....................................... „

i dito till postbetj entes beklädnad och

beväring med....................................... „

i dito till inköp och underhåll af inventarier

med ..................... „

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med..................... „

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom post
-

anstalternas områden samt till landt
brefbäring

med...........................• •

i anslaget till postföringskostnad vid

befordran sjöledes mellan fasta landet

och Gotland med........................

i dito till diverse utgifter »med .........

15,000: —

25,000: —

50,000: —

83,000: —

20,000: —

125,000: —

200,000: —

85,000: —

10,000: —

5,000:- „

Transport kr.

Bih. till Eiksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

304,000: —

17,000: —

018,000: —

939,000: —

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

*8

Statsutskottets Utlåtande 2?:o 7.

Transport kr. 939,000: —

* ■*’’ ’ ri i y Ir. oi ••ti'';*,: • i.; ; ? ",/*<> -1 i: f Ti.l (

Oförutsedda utgifter.

höjning af anslaget med ........................„ 339,500:—J

— •■>! -''DC.? ... .

Afkortningar och restitutioner m. m.

höjning af anslaget med ................................................... kr. 19,400: —

stamma ökning kr. 1,297,900: —

Minskning.

Öfver gångsstaten/ '' *••••'' ;''

Besparing med ....................................................................... kr. 1,200: — ‘

Pensionssiaten.

besparing med......................................................kr. 1,700: —

summa minskning kr. 2,900: —

Om från summan af ökningen .. ................................... kr. \ 297 900: ■

dragés summan af minskningen .................................. n 2,900: — 1

erhålles det belopp af kr. 1,295,000: —

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle

komma att för år 1902 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med

11,590,000 kronor, hafva för år 1902 beräknats till 12,400,000 kronor.

Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år

1902 af Kongl. Maj:t beräknats till 12,045,000 kronor, skulle alltså

inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 355,000 kronor.

i.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stalsutslcottets Utlåtande N:o 7.

19

I fråga om de af Kong!. Maj:t föreslagna förändringar-i apningsxtalen

liar föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat

hufvudsa^hgen^foljande.^ Maj:t af den 22 november 1900 deri

generalpoststyrelsen afgifvit förslag till stater for postverket för ar 1902,

Säde styrelsen beträffande anslaget till ordinarie vaktbetjente vid post
anstalterna

anfört, hurusom, i all synnerhet da den åt Kong! Ma

tillsatta komité för uppgörande af förslag till nya stater för poet- oc

telegrafverken, hvars betänkande ännu ej afgifvits, äfven både i pp

drag att behandla frågan om postvaktbetjentes uflomngsforhållanden,

styrelsen ansett, att i förevarande hänseende något som helst ännu

ändringsförslag ej borde af styrelsen nu framläggas an att med upprepande

af ett vid 1900 års riksdag behandladt förslag, i den snau

dåP ej lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall, styrelsen hemstalde om

sådan anslagsförhöjning, som vore nödig för uppflyttning af ett ytterligare

antal vaktbetjente från lägre till högre lönegrad.

Jemte erinran att i aflöningsstaten for ar 1898 uppfoits aflöning

för 150 nya vaktbetjente vid postanstalterna, oberaknadt en vafctbetjentbefattning,

som vore afsedd att ersätta eu indragen va mas ar

befattning enligt äldre stat, och att i staten for ar 1900 ytteiligare

uppförts 112 nya vaktbetjentbefattningar, hade styrelsen omformalt, att

å Sveriges postvaktbetjenteförenings vägnar hos styrelsen gjorts framställning-

derom, att i styrelsens förslag till postverkets stater för a

1902 måtte upptagas 150 nya vaktbetjentbefattningar; men hade st}- jelsen, i enlighet med dess förut omförmälda åsigt, ansett namnda f^inställning

ej böra nu till vidare åtgärd föranleda. ... ,,

I sitt till Kongl. Maj :t afgifna förslag till postverkets utgiftsstater

för år 1901 hade generalpoststyrelsen hemstält, att antalet vidpostanstalterna

anstälde vaktbetjente af l:a lönegraden måtte okas med 100,

men tillika föreslagit minskning af vaktbetjentes antal i 3:e lönegraden

med samma antal, genom hvilka förändringar styrelsen trött sig kunna,

så vidt möjligt, påräkna erforderligt antal vaktbetjentbefattningar i

l:a lönegraden. Styrelsen både dervid hufvudsakligen framhalht, att

efter den vid 1899 års riksdag beslutadejom reglering af löneförhållandena

för vaktbetjente vid postanstalterna, hvarigenom vaktbetjente fördelats

i tre lönegrader, styrelsen täukt sig, bland minut, att i 1.a lönegraden

skulle kunna placeras icke blott samtlige i Stockholm, boteborg och

Malmö anstälde eller stationerade ordinarie postvaktbetjente, utan atven

sådana betjente å några andra orter, der lefnadskostuaderna kunde anses

lika höga'' som i dessa tre städer, men att, med de grunder, som dit
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tiUs bhfvi* följda beträffande postvaktbetj entes befordran till ordinarie

befattning, det emellertid visat sig, att det i nämnda hänseende afsedda

målet med regleringen icke kunde ernås, om ej ett större antal betattmngar

an som vid afgifvandet af förslaget till regleringen beräknats,

ofverflyttades från 3;e till l:a lönegraden. Såsom generalpoststyrelsen

erinrat, hade 1900 ars Riksdag vid behandling af denna fråga visserligen

ansett sig böra medgifva sådan höjning af anslaget till vaktbetjente

vid postanstalterna, att de af 1899 års Riksdag bestämda

grunder for postvaktbetj entes indelning i löneklasser skulle kunna tilllampas,

men funnit det icke vara ådagalagdt, att för vinnande af detta

syfte skulle för det dåvarande erfordras öfverflyttning från 3:e till l:a

lönegraden af större antal vaktbetjente än 60.

Det antal vaktbetjentbefattningar, hvilkas öfverflyttning till l:a.

lönegraden Riksdagen sålunda medgifvit, hade dock visat sig nätt och

jemnt racka till för uppflyttning i l:a lönegraden endast af sådana

vaktbetjente, som för närvarande, till följd af brist på tillräckligt antal

befattningar i namn da lönegrad, ännu vore placerade i lägre grad; och

alldeles otillräckligt blefve det öfverflyttade antalet, för att styrelsen

skulle kunna både under år 1901 och år 1902 hafva möjlighet för placenng

i l:a lönegraden af alla de ytterligare vaktbetjente, som, med

} a grunderna för ofvanberörda omreglering, borde vid be
fordran

från extra till ordinarie befattning placeras i l:a lönegraden.

Vid uppgörande af förslag till ordnande af förhållandena i förevarande

hänseende för tiden från innevarande års början hade det befunnits,

att åt _ de i aflomngsstaten för år 1901 uppförda 60 nya vaktbetjentbefattningarna

i l:a lönegraden erfordrades ett antal af tillhopa 40 för

placering i denna lönegrad af vaktbetjente vid postkontoren i Stockbofm,

Voteborg och Malmö samt vaktbetjente vid jernvägsposten med

stationsort i någon af dessa städer. De återstående 20 af de öfverflyttade

befattningarna åtgmge för att i samma lönegrad kunna placera

de vaktbetjente, åt hvilka vore anförtrodd den magtpåliggande och ansträngande

tjenstgörmgen inom sjöpostexpeditionen å linien Trelleborg

• xt 8^mt vaktbetjente, stationerade å vissa särskildt dyra orter

i -Norrland. Dermed vore sålunda ofvannämnda 60 vaktbetjentbefattmngar

upprymda, hvadan för styrelsen icke skulle förefinnas möjlio-het

att under aren 1901 och 1902 kunna i l:a lönegraden placera de i Stockolm,

(joteborg och Malmö anstälde eller stationerade extra vaktbetjente

som under namnda år befordrades till ordinarie, utom för de fall ätt de

skulle, ettertrada vaktbetjente, som tjenstgjort eller varit stationerade

just a de namnda orterna; och icke heller skulle tillfälle då finnas att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 21

i l:a lönegraden sätta betjente å ytterligare nagra andra orter, der

lefnadskostnaderna kunde anses lika höga som i nyssberörda tre

städer.

För att under år 1902 skulle i l:a lönegraden finnas att tillgå ett

så stort antal vaktbetjentbefattningar, som vore nödigt för att då reglera

ifrågavarande förhållanden i öfverensstämmelse med de beslutade

grunderna för meranämnda omreglering, nödgades styrelsen,. med fullföljande

af det för 1900 års Riksdag framlagda, förslaget i den män

det ej vunnit Riksdagens bifall, gorå framställning om öfverflyttning

af ytterligare 40 vaktbetjentbefattningar från 3:e till l:a lönegraden.

Den ökade kostnad,'' som — oafsedt eventuelt ökade utgifter för

ålderstillägg — genom en sådan öfverflyttning uppstode, utgjorde för

år 1902 ett belopp af 4,000 kronor.

Likasom vid afgifvandet af sitt statsförslag för år 1901, hade styrelsen

äfven nu framhållit, att genom bestämmandet af antalet i l:a

lönegraden så högt som till 550 det visserligen tidtals kunde inträffa,

att antalet vaktbetjente enligt stat i l:a lönegraden blefve större än

det antal betjente, som rätteligen borde i denna lönegrad placeras, men

att det, enligt styrelsens åsigt, borde få ankomma på styrelsen att

ordna detta förhållande med tillämpning af grunderna för den i kongl.

brefvet den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för år 1900

gifna bestämmelsen att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning,

hvars föregående innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a lönegraden,

den, som å befattningen antoges, icke ansåges böra placeras å ort eller

i syssla, för hvilken den lediga aflöningen vore ansedd, styrelsen egde

att tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstode,

samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig andel af den

lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning i lägre

lönegrad. Emot den uppfattning generalpoststyrelsen i detta hänseende

vid sagda tillfälle uttalat hade, såsom styrelsen erinrade, Kongl. Maj:t

och Riksdagen icke haft något att erinra.

Departementschefen har vidare erinrat, hurusom vid föredragninginför

Kongl. Maj:t den 13 januari 1900 af generalpoststyrelsens förslag

till stater för postverket för innevarande år chefen för finansdepartementet

anfört, bland annat, i fråga om anslaget till vaktbetjente, att den

af styrelsen då ifrågastälda uppflyttning af 100 vaktbetjente från 3:e till

l:a lönegraden syntes påkallad af den vid 1900 års början genomförda

reglering af postvaktbetjentes löneförmåner; och hade i enlighet med

chefens för finansdepartementet tillstyrkan af Kongl. Maj it i statsverkspropositionen

föreslagits, att för berörda ändamål anslaget till vakt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

betjente vid postanstalterna måtte höjas med 10,000 kronor. På nyss

anföida skäl hade Riksdagen ansett höjning af anslaget höra medgifvas

med endast 6,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i det nu föreliggande statförslaget ytterligare

anfört såsom skäl för öfverflyttning från 3:e till l:a lönegraden

af 40 vaktbetjentbefattningar syntes departementschefen ådagalägga

bekofvet ^ deraf, att för genomförande af regleringen af vaktbetjentes

löneförmåner en sådan öfverflyttning skedde; och biträdde departementschefen

alltså generalpoststyrelsens hemställan om anslagets förhöjning

med 4,000 kronor från och med år 1902.

Å anslaget till aflönande af poststationsföreståndare hade, enligt

h\ad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i runda tal år

1899 till 657,800 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30

september 1900 till 681,700 kronor, under det att anslaget i senast

faststälda stat upptagits till förslagsvis 675,000 kronor. Antalet poststationer,

som under år 1899 ökats från 2,298 till 2,383 eller med 85

stycken, hade sedermera intill den 22 november 1900 ökats med ytterligare

91. Denna ökning'' hade föranledts såväl af nya jernvägsliniers

upplåtande för trafik som äfven af angelägenheten att tillgodose landsky

g''dons behof af förbättrade postförbindelser. Då utgifterna å anslaget

i fråga redan öfverstigit det å staten för innevarande år förslagsvis

upptagna beloppet, erfordrades redan af denna anledning en förhöjning

af sistnämnda belopp för att möta de utgifter, som komme att uppstå

genom ökning i antalet postst atio ner ej blott under innevarande år,

utan äfven år 1902. Denna ökning i poststationernas antal syntes,

särskild! till följd af tillämnade nya jernvägsliniers öppnande, komma

att blifva ganska betydlig.

Ytterligare orsaker till ökade utgifter å anslaget förefunnes emellertid.

Med erinran att arfvodet för poststationsföreståndare bestämdes

af generalpoststyrelsen inom det i sådant afseende genom kongl. bofven

den 20 mars 1874 och den 29 april 1892 faststälda högsta belopp

af 600 kronor för år, omförmälde generalpoststyrelsen vidare, att styrelsen

i samråd med jernvägsstyrelsen bestämt vissa grunder, efter

hvilka stationerna vid statens jernvägar skulle hänföras till de genom

sistnämnda kongl. bref stadgade nio aflöningsklasser mellan 120 och

600 kronor med 60 kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa grunder

hade en reglering, omfattande en period af tre år i sänder, faststälts

föi arfvoden åt föreståndarne för de poststationer, som förvaltades af

statens jernvägars stationsföreståndare, och hade dylik arfvodesreglering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

28

sedermera vunnit tillämpning jemväl för poststationer vid enskilda jernvägar.

En ny sådan reglering, omfattande tidsperioden 1902 1904,

skulle med 1902 års ingång inträda för jernvägspoststationsföreståndare.

Enär, bland annat, ökad poströrelse å stationen medförde, rätt till uppflyttning

i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering helt säkert

att medföra förhöjning i arfvodena å många orter. Men härtill komme

äfven, att den ökade trafiken jemväl å poststationer, som icke vore

belägna vid jernväg, i åtskilliga fall torde föranleda uppsägning från

poststationsföreståndares sida af det om poststations skötande ingångna

kontrakt, äfvensom framställande i sammanhang dermed af en ej oberättigad

fordran att i händelse af kontraktets förnyande erhålla arfvodes
-

förhöjning.

Af omförmälda anledningar hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande

anslag för år 1902 ej böra sättas till lägre belopp än 725,000

kronor, hvilket innebure en ökning af 50,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande afl extra biträden vid distrikts förr ältning

ar na och postanstalterna,'' hvilket för år 1899 utgjort 575,000 kronor,

men för år 1900, med hänsyn till det från och med sistnämnda år

ökade antalet ordinarie postexpeditörer, sänkts till 485,000 kronor, hade

för innevarande år höjts till 600,000 kronor. Enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelat, hade utgifterna å anslaget år 1899 uppgått, i rundt

tal, till 712,300 kronor och för år 1900, med ledning af förhållandena

under sistnämnda års tre första qvartal, då de i rundt tal utgjort

567,600 kronor, approximativt beräknats komma att uppgå till omkring

756,800 kronor. Orsaken till att anslaget måst så väsentligt.öfverskridas

vore att tillskrifva den alltjemt, fortgående ökningen i poströrelsen

och deraf nödvändiggjord anställning af ytterligare arbetskrafter,

hvarjemte befunnits oundgängligt att från och med 1900 års. början

höja minimiarfvodena för extra tjenstemannabiträden, anstälda vid postkontoren

i riket.

Med hänsyn till det belopp, hvartill, väsentligen i följd af tillväxten

i trafiken å postanstalterna, utgifterna å ifrågavarande anslag till extra

biträdens aflönande redan vid afgifvandet af styrelsens förevarande

statförslag uppgått, och enär antagas kunde, att poströrelsen äfven

under de närmaste åren komme att ökas, hade generalpoststyrelsen ansett

en ytterligare förhöjning af anslaget blifva af nöden, enär aflöning

måste beredas för det'' ökade antal extra biträden, som, utöfver det

under år 1901 använda, under år 1902 komme att erfordras.

Men äfven annan anledning till förhöjning af detta anslag före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

funnes. I sådant afseende erinrade generalpoststyrelsen, hurusom _

r- ?r°ii et,mec^ ars ingång genomförts sådan reglering af aflönings
orhailandena

för extra tjenstemannabiträden vid postkontoren, att i

allmänhet till dessa biträden skulle utgå årsarfvoden till belopp af lägst

900 kronor för manligt och lägst 750 kronor för qvinligt biträde, och

arivodena vara indelade i fem klasser med 150 kronors skilnad mellan

i var jo klass, samt biträdena uppflyttas från lägre till högre arfvodesklass

etter tre års väl vitsordad tjenstgöring i den lägre arfvodesklasi

gei*eralpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober

I»yy anmalt och äfven i sitt förslag till postverkets stater för år 1901

omlörmält, att de lägst aflönade extra tjenstemannabiträdenas bekymmersamma

ekonomiska ställning föranledt styrelsen att gå i författning

derom, att berörda arfvoden skulle från och med år 1900 utgå för

manligt biträde med lägst 1,050 kronor eller å platser, der lefnadskostnaderna

vore särskildt höga eller der biträdet användes till mera

g:gande eller ansträngande tjenstgöring, såsom nattarbete m. m.,

V00 kronor samt för qvinligt biträde med lägst 900 kronor Uti

d®n 30 oktober 1899 bos Kongl. Maj:t gjorda anmälan om berörda

1 or bättring af minimiarfvodena hade generalpoststyrelsen tillika framhållit

såsom önskvärdt, att den uppflyttning efter tre års väl vitsordad

tjenstgöring från lägre till närmast högre arfvodesklass, som hörde

till grunderna för den med 1897 års ingång tillämpade regleringen,

matte kunna påräknas, oaktadt lägsta arfvodet komme att sättas lika

med det, som dittills ernåtts först efter tre eller, i vissa fall sex års

tjenstgöring; men hade generalpoststyrelsen ansett sig icke böra redan

da meddela några nya allmänna bestämmelser i fråga om uppflyttning;

efter viss tid, i högre arfvodesklass, dels emedan då förestode utnämnmg

åt _ ett större antal nya postexpeditörer, och dels enär styrelsen

trodde sig böra afvakta resultatet af arbetena inom den för uppgörande

af nya stater för post- och telegrafverken tillsatta komité.

Vidare hade generalpoststyrelsen anfört att, då styrelsen af skäl,

som i det föregående omförmälts, ansett sig förhindrad att nu framlägga

förslag till ytterligare ökning af antalet postexpeditörer, styrelsen

emellertid ansett nödigt att utan vidare uppskof vidtaga åtgärder för

åstadkommande af förmånligare vilkor för den extra tjenstemannapersonalen

vid postkontoren genom att extra biträdena blefve uppflyttade

i högre arfvodesklass enligt förut antagna grunder, med utgång, å de

olika orterna, från nuvarande minimiarfvoden såsom begynnelsebelopp

men utan förhöjning i allmänhet af det hittills i regeln utgående

maximibeloppet; och vore styrelsen — med den befogenhet uti ifråga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25

varande hänseende, som genom § 33 mom. 2 i den för styrelsen gällande

instruktion vore åt styrelsen öfverlemnad — betänkt på att

redan med 1901 års ingång genomföra nyssberörda arfvodesförbättring.

Den väsentliga stegring i prisen på de flesta lifsförnödenheter,

som under de senare åren inträdt, hade från de vid postkontoren anstälda

extra tjenstemannabiträdenas sida föranledt klagan och missmod

deröfver, att för en stor del af dem de utgående arfvodena icke vore

tillräckliga för att, äfven om mycket stor sparsamhet iakttoges, betäcka

de nödiga lefnadskostnaderna. De extra posttjensteinännens nuvarande

aflöningsförhållanden hade ock visat sig medföra svårighet att på ett

tillfredsställande sätt rekrytera postverkets t jenstemannakår, enär mångenstädes

inom affärs- och näringslitvet förmånligare vilkor bereddes personer,

som med hänsyn tdl samhällsställning kunde anses likstälda

med extra tjenstemannabiträden vid postkontoren. Såväl billighet som

klokhet syntes äfven bjuda, att extra biträdenas aflöning sattes i skäligt

förhållande till det arbete, som af dem kräfdes, och det med arbetet

förenade ansvar. Enligt gjord beräkning skulle genom den arfvodesförbättring,

hvarom sålunda vore fråga, för postverket uppkomma en

ökad utgift af omkring 20,000 kronor, för år räknadt.

På grund af de utaf generalpoststyrelsen anförda omständigheter

och enär vid bestämmandet af ifrågavarande ans!agsbelopp jemväl borde

beaktas de ökade utgifterna för aflönande af tillfälliga extra tjenstemannabiträden,

erforderliga i följd af semesterledigheter för dertill berättigade

tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

hade styrelsen ansett anslagets förhöjning i det hela icke böra sättas

lägre än till 200,000 kronor, hvarigenom anslaget för år 1902 komme

att uppgå till förslagsvis 800,0()0 kronor.

Beträffande anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till husliyresbidrag

för en del betjente, erinrade generalpoststyrelsen, att anslaget

blifvit för år 1900, i sammanhang med den reglering af adöningsförhållandena

för extra vaktbetjente vid postanstalterna, enligt hvilken

deras aflöning skulle bestå af arfvode i tre grader och traktamente till

dem såsom aflöningsform skulle i regeln upphöra, faststäldt till förslagsvis

260,000 kronor, men för år 1901 höjts till förslagsvis 325,000

kronor. Utgifterna å anslaget hade emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelat, redan för de tre första q v artalen af år 1900

öfverstigit det för samma år förslagsvis bestämda beloppet, i det att de

för nämnda qvartal utgjort i rundt ial 265,600 kronor; och enligt

Bil», tdl ttiksd. Urat. 1901. 4 Samt. 1 Afd 7 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gjorda approximativa beräkningar ansåges utgifterna å anslaget komma

att för hela året 1900 belöpa sig till omkring 354,100 kronor. Anledningen

dertill vore att söka deri, att den extra vaktbetjentpersonalen

vid postanstalterna måst i ganska betydande mån ökas till följd af den

starka tillväxten i poströrelsen i allmänhet och särskildt på grund af

utvidgad postbefordring genom nya jernvägsliniers öppnande för trafik.

Antalet extra vaktbetjente hade vid 1900 års ingång utgjort 390, men

intill medlet af november månad samma år hade, i anledning af framställningar

från vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar om det

oundgängliga behofvet att erhålla förstärkning af vaktbetjentpersonalen,

tillkommit icke mindre än 77 extra vaktbetjente, hvadan deras antal

vid sistnämnda tidpunkt uppgått till 467. Då vid dessa förhållanden

icke kunde antagas annat än att utgifterna å anslaget skulle för åren

1901 och 1902 komma att än ytterligare stiga, hemstälde generalpoststyrelsen,

att anslaget måtte för år 1902 höjas med 50,000 kronor eller

till förslagsvis 375,000 kronor.

Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i sistberörda

tre anslagsrubriker har departementschefen förklarat sig icke hafva

något att erinra.

Hvad anginge öfvergång sstaten, som för år 1901 vore faststäld till

2,400 kronor, hade densamma i det förevarande statförslaget bibehållits

oförändrad.

Enligt hvad generalpoststyrelsen i skrifvelse den 10 december

1900 anmält, hade å ifrågavarande stat uppförde kammarskrifvaren hos

generalpoststyrelsen A. G. L. Lundin den 27 nästförutgångna november

aflidit. I följd häraf borde staten minskas med 1,200 kronor, motsvarande

lön och tjenstgöringspenningar för en af de två å staten uppförda

kammarskrifvarne hos styrelsen, och således för år 1902 fastställas

till 1,200 kronor.

Beträffande pensionsstaten hade generalpoststyrelsen anmält, att

i följd af inträffade dödsfall från denna stat borde afföras de pensioner

som utgått:

till förre vaktbetjenten B. C. Möllerstedt ................... kronor 200

)) » kontrollören E. E. Ehrenholm ...................... » 900

» » vaktbetjenten L. J. S. Stenberg .................... » 000

eller tillhopa kronor 1,700

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

men att deremot i staten borde uppföras följande pensioner, som blifvit

beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets

stater för år 1901, nemligen:

till förre

» »

» »

» )>

» »

» »

» »

» »

vaktbetjenten A. Alexis .............

postmästaren E. Swanström

vaktbetjenten P. O. Svärd

vaktbetjenten E. Eriksson ...........

vaktbetjenten J. V. Magnusson

postmästaren J. A. Lindquist ......

vaktbetjenten B. Ekelund

vaktbetjenten O. Eriksson

vaktbetjenten A. Brissander

....... kronor

........... »

........... D

........... »

............. »

......... »

»

.......... »

.............. »

summa kronor

600: —

2,250: —

600: —

600: —

600: —

3,000: —

600: —

600: —

600: —

9,450: —

Härtill borde läggas den pension, som jemlikt

kongl. brefvet den 14 december 1900 blifvit bestämd

att af postmedlen utgå till förre postmästaren P. H.

Pyhlson......................................................

kronor 2,550: —

tillsammans kronor 12,000:

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift både postdirektören i

Göteborg Frans Broberg anhållit att varda å postverkets stat uppford

till ett pensionsbelopp af 5,000 kronor, att åtnjutas efter erhållet afsked,

äfven om detta kunde varda meddeladt något qvartal före ingången a

Till stöd för denna framställning hade postdirektören Broberg

anfört, att han vid numera uppnådda 65 lefnadsår, af hvilka 37 b i vi

tillbragta i ordinarie tjenstemannabefattnmg vid postverket och deribland

de senaste 23 i egenskap af postdirektör i G oteborg, funne sig

påverkad af yttringarna af en framskriden ålder och fördenskull vore i

behof af befrielse från de ansträngande tjenstebestyren, som med hvarje

år tillväxte och fordrade ökade omsorger; men att han ansage sig förhindrad

att enligt sin önskan afgå från postdirektorsbefattningen, enär

den pension af 3,000 kronor, som enligt gällande bestämmelser skal e

tillkomma honom vid afsked ur postverkets tjenst, maste anses allt

för ringa för en obekymrad framtida existens, helst i en tid, då lits
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förnödenheterna visade fortfarande benägenhet att stiga i pris; att

nämnda pensionsbelopp, hvilket ej vore större än det, som tillkomme

postmästare vid postkontor af andra klassen samt postkontrollör i första

lönegraden, sedan de uppnått ålderstillägg, icke kunde anses stå i väl

atpassadt förhållande till de mångahanda och trägna göromål och det

ansvar, som vore förenadt med en postdirektörsbefattning; att under

ar 1876 tillerkänts Brobergs närmaste företrädare vid postkontoret i

Göteborg, hvilken dock varit direktör endast å postkontorets afdelning

0 r .°mmajnfe Posteb ett ärligt pensionsbelopp af 5,000 kronor; att

ar„18fJ 1en lånande pension tilldelats senast afgångne postdirektören

1 ötockholm; samt att det begärda pensionsbeloppet icke heller vore

högre än som kunnat tillkomma Broberg i närmast förut innehafda

befattning såsom byråchef i generalpoststyrelsen, derest han i den

egenskapen ännu qvarstått.

Efter det Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att öfver

postdirektören Brobergs omförm älda ansökning afgifva utlåtande, hade

styrelsen i sammanhang med det förevarande statförslaget afgifvit det

sålunda infordrade utlåtandet och dervid anfört följande.

stora omfattningen af poströrelsen i Göteborg hade gjort det

nödvändigt att fördela göromålen å sjelfva hufvudpostkontoret, efter

olika arter, på särskilda afdelningar äfvensom att i skilda delar af

staden inrätta filialpostkontor. De särskilda afdelningarna vid Göteborgs

hufvudpostkontor utgjordes numera af en afdelning för afgående brefpost,

en för ankommande dylik post och en för paketpost, en brefbarareexpedition

samt en särskild afdelning för tidningar och tidskrifter

hvarjemte i tullpackhuset vore anordnad en expedition för utlemnande

åt utländskt paketgods; och vore hittills inrättade fem filialpostkontor

i Goteborg, nemligen vid Köpmansgatan, vid Viktoriagatan, vid Stmbergstorget,

i Getebergsängen och i Olskroken. Ännu ett filialpostkontor

skulle i den närmaste tiden öppnas vid Jerntorget. Af filialpostkontoren

vore två, nemligen de vid Viktoriagatan och Stigberffstorget,

förenade med telegrafanstalter.

Huru poströrelsen i Göteborg vuxit under den tidrymd, postdirektören

Broberg varit chef för stadens postkontor, framginge af

följande jemförelse i vissa hänseenden mellan förhållandena år 1877 _

det år Broberg tallträdt postdirektör^ensten — och år 1899, det sista

ar’ hvilket fullständiga statistiska uppgifter funnes att tillgå.

Enligt anstälda beräkningar hade nemligen antalet från Göteborgs

postkontor afgångna försändelser utgjort:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

år 1877

vanliga och rekommenderade bref, bref
kort

och korsbandsförsändelser........ 1,694,123

oassurerade paket .......................................... 17,526

assurerade försändelser............................. 17,685

postanvisningar ........................................... 4,600

postförskottsförsändelser .......................... 598

De afgångna assurerade försändelsernas kr.

angifna värde både belöpt sig till 30,758,972: 04

Postverkets inkomster vid Göteborgs postkontor

j emte underlydande p o ststatio - ner och ångbåtspostexpeditioner hade

utgjort ..............................-..................... 324,934: 7 9

år 1899

7,271,883

21,279

30,092

73,074

36,549

kr.

58,909,902: so

766,262: 8 3.

Under förra hälften af 1880-talet både ock tillkommit postsparbanksrorelsen
Göteborgs

postkontor både äfven betydelse såsom utvexlingspostanstalt

i förhållande till vissa främmande länder, i bvilket hänseende

särskild! borde beaktas förmedlingen af den direkta paketutvexlingen,

via Göteborg, mellan Sverige och Storbrittannien samt åt utvexlingen,

likaledes via Göteborg, af paket till och från Norra Amerika.. Under

Göteborgs postkontor vore lydande 29 poststationer och 11 ångbåtspostexpeditioner.

Generalpoststyrelsen både vidare anfört, hurusom det vore uppenbart,

att chefskapet för ett så stort och betydande postkontor som

Göteborgs, med alla dess särskilda afdelningar och filialer m. m., måste

ställa mycket stora kraf på innebafvaren af postdirektör^ ensten derstädes,

särskild! hvad anginge ledningen af och ansvaret för det hela

samt öfvervakandet att de olika afdelningarna och filialerna med ordning

och noggrannhet samt med den skyndsamhet, som vederborde, fullgjorde

hvad dem ålåge. Huru stor förmåga och huru mycken energi

i arbetet än innebafvaren af den ifrågavarande tjensten hade i sin

kraftfulla ålder ådagalagt, kunde emellertid icke med fog begäras, .att

han, efter uppnåendet af eu ålder al 65 år, skulle kunna vara i stånd

att utöfva en så omfattande verksamhet på det sätt, som förhållandena

betingade och kräfde. .

Men, oafsedt den nuvarande tjensteinnehafvarens ålder, vore det

ock ur annan synpunkt i tjenstens sannskyldiga intresse, att postdirektören

Broberg ‘bereddes tillfälle att, på de pensionsvilkor han begärt,

afgå från befattningen. Med nuvarande regler angående uppbörds
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansvaret vid Göteborgs postkontor måste postdirektörens tid och intresse

till allt för stor del egnas åt uppgörande af räkenskaper, uppbärande

eller utbetalning af penningar samt frankoteckens tillhandahållande åt

underlydande. . Det vore emellertid generalpoststyrelsens afsigt att, så

snart omständigheterna sådant medgåfve, söka såsom biträde åt postdirektören

få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare

under postdirektörens inseende och kontroll, i öfverensstämmelse

med hvad som genomförts vid postkontoret i Stockholm redan år

1886, med hvilket år ny postdirektör der inträdt. Derigenom skulle

detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna kunna för postdirektören

i Göteborg upphöra, och honom, bättre än nu vore fallet, beredas

tillfälle att å postutvexlingens besörjande utöfva tillsyn samt å postkontoret

intaga en mera ledande och öfvervakande ställning. Att en

sådan anordning kunde genomföras snarast möjligt, ansåge generalpoststyrelsen

synnerligen önskvärdt. Då emellertid postdirektören Broberg

hvilken ej, såsom hans blifvande efterträdare, kunde förpligtas att

efter uppnådd viss lefnads- och tjensteålder afgå från sin befattning —

icke heller kunde tillförbindas att underkasta sig den minskning af inkomst

i uppbörds- och frimärkesprovision, som, under fortvaron af nu

gällande allmänna bestämmelser i ämnet, den nämnda anordningen

skulle nödvändiggöra i Göteborg, likasom förut i Stockholm, syntes

genomförandet af anordningen i fråga icke kunna ske annat än i sammanhang

med tillsättandet af ny postdirektör, som kunde åläggas underkasta

sig omförmälda reglering. Enligt generalpoststyrelsens uppfattning

skulle alltså postverkets fördel främjas genom bifall till postdirektören

Brobergs förevarande framställning. Broberg — som, född den

16 februari 1835, antagits till e. o. kammarskrifvare år 1861 och befordrats

år 1863 till kanslist, år 1864 till notarie, år 1868 till aktuarie

och samma år till sekreterare hos generalpoststyrelsen samt utnämnts

den 27 december 1873 till byråchef i generalpoststyrelsen och den 18

maj 1877 till postdirektör i Göteborg — vore ock genom sin med

stort nit och skicklighet utöfvade mångåriga verksamhet i postverkets

tjenst förtjent af den förmån i pensionshänseende, som sålunda kunde

honom beredas.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört samt

med omförmälande, att beloppet af den pension, hvarom postdirektören

Broberg nu anhållit, vore, såsom i ansökningen framhållits, detsamma

soni skulle hafva honom tillkommit, derest han qvarstått såsom byråchef

hos styrelsen, hade generalpoststyrelsen — under åberopande

jemväl af kongl. brefven den 16 juni 1876, angående postverkets ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 7.

31

giftsstater för år 1877, och den 30 maj 1884, angående postverkets

stater för år 1885, på grund af hvilka kongl. bref postdirektören vid

Göteborgs postkontors afdelning för ankommande poster G. F. Améen

beviljats ett pensionsbelopp å postverkets pensionsstat af 5,000 kronor

samt postdirektören vid Stockholms postkontor P. F. T. Winroth förklarats

berättigad till en pension å postverkets pensionsstat af 2,600

kronor utöfver det pensionsbelopp af 2,400 kronor, Winroth egde från

civilstatens pensionsinrättning uppbära — hemstält att, utöfver det

belopp af 3,000 kronor, som eljest skulle i årlig pension tillkomma

postdirektören Broberg vid afskedstagande, måtte å postverkets pensionsstat

beredas honom ett ytterligare belopp uti ifrågavarande hänseende

af 2,000 kronor, samt att pensionen måtte få utgå från och

med månaden näst efter den, hvarunder afsked kunde varda Broberg

beviljadt. . ... ......

Med erinran derjemte, att, då Riksdagen beviljat postdirektören

Winroth förenämnda honom tillerkända pension å postverkets stat, dervid

fästats det vilkor, att Winroth borde med 1884 års slut från

tjensten afgå, hade generalpoststyrelsen nu, med afseende å det motiv,

som hufvudsakligen varit bestämmande för styrelsen att tillstyrka postdirektören

Brobergs förevarande framställning, ifrågasatt, huruvida

icke såsom vilkor för bifall till nyssnämnda framställning borde bestämmas

skyldighet för Broberg att afgå från sin befattning senast

med 1901 års utgång.

Med hänsyn till de af generalpoststyrelsen ur synpunkten åt postverkets

fördel anförda skäl för förordande af bifall till postdirektören

Brobergs ansökan, ansåge departementschefen sig böra tillstyrka sådan

förhöjning i den Broberg, efter afsked ur postverkets tjenst, enligt

o-ällande bestämmelser tillkommande pension, att pensionsbeloppet bestämdes

till 5,000 kronor, äfvensom förorda det af generalpoststyrelsen

ifrågasatta vilkor för rätten till åtnjutande af pension till sistberörda

belopp.

I fråga om omkostnadsstaten hade general poststyrelsen föreslagit,

att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds- och

frimärkesprovision med 15,000 kronor från 465,000 kronor till 480,000

kronor, anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter

samt till bestridande af utgifterna förposthusens underhåll m. m. med 25,000

kronor från 175,000 kronor till 200,000 kronor, anslaget till expensutgifter

med 50,000 kronor från 500,000 kronor till 550,000 kronor, anslaget till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

traktamenten för vaktbetjente med 83,000 kronor från 117,000 kronor

till 200,000 kronor, anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med

20.000 kronor från 140,000 kronor till 160,000 kronor, anslaget till inköp

och underhåll af inventarier med 125,000 kronor från 140,000 kronor

till 265,000 kronor, anslaget till postförinqskostnad vid befordran å jernväg

med 200,000 kronor från 2,100,000"kronor till 2,300,000 kronor,

anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landtbrefbäring med 85,000 kronor från

830.000 kronor till 915,000 kronor, anslaget till postförinqskostnad vid,

befordran sjöledes mellan fasta landet och Gotland med 10,000 kronor

från 62,000 kronor till 72,000 kronor samt anslaget till diverse utgifter

med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision, hvilket i

postverkets stater för innevarande år upptagits till förslagsvis 465,000

kronor, hade generalpoststyrelsen erinrat, att af sagda belopp 430,000

kronor beräknats utgå enligt gällande regler såsom provision å den vid

postanstalterna inflytande uppbörd under nämnda är, och att återstoden,

35.000 kronor, beräknats för beredande af godtgörelse till de postförvaltare,

kontrollörer och postexpeditörer, som före 1900 års ingång

innehaft sina tjenster och hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision

minskats i följd deraf, att från sistnämnda års ingång nya

postexpeditörsbefattningar tillkommit. Enligt hvad generalpoststyrelsen

tillika meddelat, både utgifterna i förstnämnda hänseende under perioden

1 oktober 1899—30 september 1900 uppgått till i rundt tal

441,900 kronor och således redan öfverskridit det för 1901 beräknade

beloppet, 430,000 kronor. På grund deraf och med hänsyn till motsedd

ökning under år 1902 af den vid postanstalterna inflytande uppbörd,

å hvilken provision beräknades, hade generalpoststyrelsen ansett en förhöjning

åt ifrågavarande anslag för sistnämnda år med åtminstone

15.000 kronor, eller samma belopp som i enahanda afseende begärts i

förhöjning för år 1901, vara af behofvet påkallad.

I fråga om den del af anslaget, som skulle användas till beredande

af godtgörelse åt vissa äldre posttjenstemän för minskning i inkomst

af uppbördsprovision, erinrade generalpoststyrelsen att, efter det

1900 års Riksdag,. i fråga om beräkningen af den behöfliga ersättningen,

förklarat sig anse, att denna ersättning icke borde utgå med

högre belopp, än att för en hvar af de ifrågavarande äldre tjenstemännen

under hvarje år från och med år 1900 inkomsten af provision

med tillägg af den särskilda ersättningen komme att uppgå till samma

belopp, hvartill inkomsten af provision för honom under år 1899 upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gått, generalpoststyrelsen genom kongl. bref den 1 sistlidne juni,

angående postverkets stater för år 1901, fått sig anbefaldt. att till

Kongl. Maj:t inkomma med förslag till närmare bestämmelser i öfverensstämmelse

med de af Riksdagen angifna grunder i fråga om utbetalande

af nu omförmälda godtgörelse. Med förmälan, att generalpoststyrelsen

gjort denna fråga till föremål för en omfattande utredning,

men ännu icke vore i tillfälle att framlägga förslag i sistberörda hänseende

och för den skull icke heller kunde nu närmare angifva beloppet

af den godtgörelse, som kunde blifva erforderlig uti ifrågavarande

hänseende för år 1902, hade styrelsen förklarat sig anse lämpligast

vara, att anslagsbeloppet i förevarande del icke upptoges lägre för år

1902 än till det förut beräknade beloppet, 35,000 kronor.

Å anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter

samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. ra.,

hvilket i gällande stat vore upptaget till förslagsvis 175,000 kronor,

hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i

runda tal under år 1899 till 149,300 kronor, men under tiden 1 oktober

1899—30 september 1900 till 187,000 kronor. Denna stegring härledde

sig hufvudsakligast deraf att, i man af posttrafikens ökning och

arbetets tillväxt å postkontoren, behofvet af större och bättre inredda

postkontorslokaler gjorde sig allt mera gällande, och att de nya lokaler,

som för tillgodoseende af allmänhetens större anspråk, underlättande

af arbetets gång och beredande af tryggare förvaringsrum för

af postverket omhändertagna värdeförsändelser, efter hand anskaffades,

betingade högre hyror än de äldre, otidsenligare lokalerna. Då det

sjuites vara till gagn för såväl allmänheten som postverket att, om än

försigtigt, fortgå i denna rigtning, men deraf föranleddes ökad kostnad,

hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag böra för år 1902

höjas med 25,000 kronor, hvarigenom det komme att uppgå till förslagsvis

200,000 kronor.

I fråga om anslaget till expensutgifter hade generalpoststyrelsen

anfört, att från anslaget utginge kostnaderna för anskaffning af de för

poströrelsen och postanstalternas redovisningar erforderliga många slag

af tryckta blanketter och räkenskapsböcker, för anskaffning af papper,

kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, äfvensom för vederbörande postanstalters

belysning, uppvärmning och städning. A ifrågavarande anslag,

som i staten för år 1901 upptagits till förslagsvis 500,000 kronor,

hade utgifterna i runda tal uppgått under år 1899 till 530,500 kronor

samt under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 till 577,500

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 luft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor. Den stegring af utgifterna å anslaget, som sålunda visat sig

hafva egt rum, härledde sig visserligen till en icke ringa del af tillfälliga

förhållanden, i det att med utfärdandet under år 1899 af ny

upplaga af allmänna poststadgan samt år 1900 af, bland annat, reglemente

för postkontoren och postkupéexpeditionerna i riket angående

brefpostförsändelsers behandling införts ett stort antal nya blanketter

till förenkling och lättnad i posttjänster). Men å andra sidan hade

också posttrafikens tillväxt i och för sig, såsom naturligt vore, medfört

större åtgång af de angifna förbrukningsartiklarna i allmänhet, hvarjemte

nödvändigheten att på åtskilliga ställen utbyta trånga och olämpliga

postkontorslokaler mot mera rymliga och tidsenliga medfört ökade

utgifter för lokalernas belysning, uppvärmning och städning. Utgifterna

i sistnämnda hänseenden rönte äfven i icke obetydlig grad inverkan

af de å många orter inträffade förböjningar i bränslepris och arbetslöner.

Med afseende å nämnda omständigheter hade generalpoststyrelsen

ansett anslaget för år 1902 icke böra sättas lägre än till förslagsvis

550,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 50,000 kronor.

Angående anslaget till traktamenten för vaktbetjente hade generalpoststyrelsen

erinrat, att från och med år 1900 aflöningsförhållandena

för vaktbetjente vid postanstalterna omreglerats så, att traktamenten

åt dem såsom aflöningsform i allmänhet försvunnit och traktamenten

bibehållits allenast i de fall och till de belopp, som ambulerande verksamhet

eller andra särskilda omständigheter" påkallade, samt att i sammanhang

dermed ifrågavarande anslag, som i staten för år 1899 upptagits

till 620,000 kronor, blifvit nedsatt till förslagsvis 117,000 kronor,

hvilket belopp ock bibehållits i staten för år 1901. Utgifterna å ifrågavarande

anslag hade emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,

utgjort under de tre första qvartalen af år 1900 i rundt tal

119,400 kronor och approximativt beräknats för hela året uppgå till

omkring 159,200 kronor. Tillika hade styrelsen erinrat, att af detta

anslag äfven utginge ersättning i form af dagtraktamenten till reservpostbetjente,

som användes för beredande åt vaktbetjente vid postverket

af periodiskt återkommande sabbatshvila samt för åstadkommande af

tillfällig arbetsförstärkning i förekommande fall. I skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 23 december 1899 hade styrelsen anfört, bland annat, hurusom

från skilda håll för styrelsen framhållits, att dittillsvarande maximitraktamente

af 2 kronor för tjenstgöringsdag dåmera, åtminstone å en

del orter, vore otillräckligt, och att till följd deraf det till och med

inträffat, att vikarier icke funnits att tillgå för beredande af afsedd

sabbatshvila åt regelbundet tjenstgörande vaktbetjente, samt att, af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sådan anledning och för att postverket måtte för rekryterandet af sin

vaktbetjentpersonal ega tillgång till dugliga aspiranter, samtliga postdirektörer

och postinspektörer i afgifna yttranden förklarat det vara

af oafvisligt behof påkalladt, att reservvaktbetjente erhölle förbättrade

aflöningsförhållanden. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den

2 februari 1900 medgift, att beloppet af den aflöning, i form åt

traktamente, reservvaktbetjent egde åtnjuta för tjenstgöring vid postverket,

finge sättas till högst 3 kronor för dag. Generalpoststyrelsen

hade vidare anfört, att de utvidgningar af jern vägsnätet, som redan

egt rum och som ytterligare under de närmast följande åren vore

att förvänta, jemväl nödvändiggjorde användandet vid jernvägsposten

af ett väsentligt ökadt antal extra vaktbetjente, hvilka borde tilldelas

reseersättning och godtgörelse för herberge å öfverliggningsort enligt

faststälda grunder. Med hänsyn till berörda förhållanden hade generalpoststyrelsen

ansett förhöjningen uti ifrågavarande anslag för år 1902

höra sättas till minst 83,000 kronor, hvarigenom anslaget komme att

för sistnämnda år utgöra förslagsvis 200,000 kronor.

Förslagsanslaget till postbetjentes beklädnad och beväring, som i

staterna för åren 1899 och 1900 upptagits till 100,000 kronor, både

för år 1901 blifvit höjdt till 140,000 kronor. Utgifterna å anslaget

hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgjort under perioden

1 oktober 1899—30 september 1900 i rundt tal 147,800 kronor samt

approximativt beräknats för år 1900 komma att uppgå till omkring

166,900 kronor. De väsentligaste utgifterna å detta anslag bestode

i kostnader för anskaffning åt ordinarie och extra postvaktbetjente af

uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet vissa slitningstider vore faststälda.

Orsaken till stegringen af utgifterna å anslaget syntes hufvudsakligen

vara att söka deruti, att antalet uniformsberättigade vaktbetjente

ökats och att en nödig befunnen förkortning vidtagits beträffande

slitningstiden för vissa uniformspersedlar, hvilken förkortning

visserligen blifvit af generalpoststyrelsen beslutad redan i början af år

1899 men egentligen först under år 1900 visat sina verkningar. Antalet

ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likstälde extra postbetjente

hade vid början af sistnämnda år utgjort 1,443, men hade, till

följd deraf att ytterligare antal extra vaktbetjente måst anställas, vid

tiden för afgifvandet af förevarande statförslag uppgått till 1,520.

Denna, å den extra vaktbetjentpersonalen belöpande, ökning i antalet uniformsberättigade

vaktbetjente komme säkerligen att fortgå, särskild! til

följd deraf, att, såsom redan framhållits, jernvägsnätets utvidgning påkallade

antagandet af ett väsentligen ökadt antal extra vaktbetjente vid jern
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vägsposten. Med hänsyn dertill och då det numera befunnits nödigt att

förkorta slitningstiden för ytterligare en kategori af uniformspersedlar

och att tilldela brefbärare lätta regnkragar i all synnerhet för att under

regn och väta skydda de transporterade postförsändelserna, hade styrelsen,

ehuru styrelsen icke saknade förhoppning att kunna något nedbringa

nu gällande pris å materialierna till vissa persedlar, ansett försigtigheten

dock bjuda, att anslaget för ar 1902 icke sattes lägre än till

förslagsvis 160,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 20 000

kronor.

Beträffande anslaget till inköp och underhåll eif inventarier hade

generalpoststyrelsen anfört, att, i den män den ökade rörelsen nödvändiggjorde

förhyrande af nya och rymligare lokaler för postkontoren, måste

merendels i sammanhang dermed nya möbler anskaffas. Detta vore särskild!

förhållandet, då postverket direkt förhyrde lokal för ett postkontor,

i stället för att kontorets lokal förut tillhandahållits af postförvaltaren

emot åtnjutande af visst hyresanslag, med hvars uppbärande i regeln

varit förenad skyldighet för honom att sjelf tillhandahålla för kontoret

erforderliga möbler och inventarier. Då poststationernas antal med

hvarje år betydligt ökades, och rörelsen å många af de äldre poststationerna

erhölle allt större utveckling, uppstode äfven kostnader å detta

anslag, bland annat, för anskaffning af för poststationer erforderliga kassakistor

eller kassaskåp samt blankettskåp. Enligt hvad styrelsen meddelat,

hade utgifterna å ifrågavarande anslag, hvilket i staten för år

1901 upptagits till förslagsvis 140,000 kronor, -uppgått i runda tal

för år 1899 till 143,000 kronor och för tiden 1 oktober 1899—30 september

1900 till 148,300 kronor. Den väsentligaste anledningen till

behofvet att för år 1902 förhöja ifrågavarande anslag vore dock, att

det nya posthuset i Stockholm, hvilket beräknades vara uppfördt mot

slutet af år 1902, skulle delvis inredas och möbleras under nämnda år.

Det vore nemligen afsedt, att inflyttningen i det nya posthuset skulle

kunna försiggå sålunda, att den för brefbärareexpeditionen derstädes

afsedda lokalen skulle tagas i anspråk vid årsskiftet 1902—1903, och

att derefter snarast möjligt äfven andra afdelningar af centralpostkontoret

skulle dit öfverflyttas. Generalpostsfyrelsen, postsparbanken samt

vederbörande postinspektioner skulle antagligen kunna senast under

sommaren 1903 inflytta i sina respektive lokaler i posthuset.

Beträffande de för sagda posthus erforderliga inredningsarbeten,

som ansetts böra bekostas af ifrågavarande anslag och under år 1902

komma till utförande, hade kostnaderna approximativt beräknats:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ,N:o 7..

37

för vattenklosetier med erforderliga ledningar, vattencistern

och brunnar ............................................— ••

för ''pumpverk för vattnets uppfordring till cistern å

vinden ............................................................;............••••

för duschanordningar och varmvattenledningar till

skurköken........................................................................

för s. k. amerikanska breffack med tillbehör ...............

för korkmattor ......................................••••..........i.............■■■■•

för diskar i alla postkontorets expeditioner samt skrifpulpeter

och bänkar derstädes för allmänheten

för elektriska anordningar ...................................................

för kraftanläggning för hissar m. m...........

kronor

12,000: —

n

2,000: —.

2,000: —

it

5,000: —

20,000: —

12,000: —

21,000: —

''VI

6,400: —

Summa kronor 80,400

Dertill komme kostnaderna för nyanskaffning af möbler, i den

mån sådan under 1902 blefve erforderlig. För dessa .kostnader vore

det emellertid icke möjligt att redan nu uppställa någon tillförlitlig

beräkning. _ .

Slutligen syntes äfven vara behöflig! att för det nya posthuset, .i

Helsingborg afsätta medel å detta anslag för ar 1902 till kostnader för

inredningsarbeten, såsom elektriska .ledningars införande m. m., och för

nyanskaffning af möbler.

Af berörda anledningar hade generalpoststyrelsen ansett nödigt, att

ifrågavarande anslag höjdes med, 125,000 kronor till förslagsvis 265,000

kronor.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg, hvilket a

staten för år 1898 utgjort förslagsvis 1,680,000 kronor samt derefter

höjts för år 1899 med i20,000 kronor och för år 1900 med 200,000 kronor,

vore i senast faststälda stat upptaget till förslagsvis 2,100,000 kronor.

Detta anslagsbelopp hade emellertid visat sig otillräckligt, i det

att utgifterna å anslaget, hvilka för år 1899 utgjort 2,068,364 kronor,

uppgått för tiden 1 oktober 1899^30 september 1900 till i rundt tal

2,204,600 kronor, hvaraf å ersättningen till statens jernvägar belöpte

omkring 1,124,800 kronor. Den alltjemt fortgående utsträckningen af

jernvägsförbindelserna dels genom öppnande för trafik af nya jernvägssträckor,

dels genom användande af ökadt antal tåg å förut befintliga

banor och behofvet af att, till gagn för angränsande orter, äfven med

de nya jernvägslägenheterna anordna postbefordran medförde gifvetvis

en motsvarande fortlöpande ökning i utgifterna under detta anslag.

Exempelvis hade generalpoststyrelsen anfört, att ensamt för post
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

befordringen med de två nya dagliga snälltåg, hvilka styrelsen antoge

komma att, efter öppnandet af jernvägssträckan Vestanfors—Frövi af

statsbanelinien Krylbo—Örebro, i sin tid anordnas i hvardera rigtningen

å hela linien Krylbo—Örebro—Hallsberg—Mjölby, komme enligt gjorda

beräkningar att föranledas en ökad kostnad för postverket till belopp

af i rundt tal 50,000 kronor. Sistberörda postbefordran måste nemligen

da nämnda bantag skulle stå i omedelbar förbindelse i Krylbo med

dag- och nattsnälltågen å norra stambanan och i Mjölby med kontinentaltågen

samt således komme att få en mycket stor postal betydelse

synnerligast för Norrlands postutvexling med rikets sydliga delar och

med utlandet — förmedlas genom fullständig postkupéexpedition, inrymd

i hel jernvägsvagn.

Vidare hade styrelsen erinrat, att, enligt köngl. bref den 18 maj 1900,

den ersättning, som borde tillkomma statens jernvägstrafik för postbefordran

å statens jernvägar, skulle från och med den 1 januari 1901

för hvarje kilometer, som postvagn eller annan jernvägsvagn tillryggalade

för postverkets räkning, utgå för hel vagn, hvilande på två axlar,

med. sjutton öre i stället för såsom förut sexton öre, och för post- eller

postiljonskupé uti så beskaffad vagn med hälften eller åtta och ett hälft

öre,° i stället för såsom förut åtta öre, med deraf beroende jemkning

uppåt i den ersättning, som borde erläggas såväl för mindre del af

jernvägsvagn, som för postens befordrande användes, som ock för s. k.

bogievagn, när sådan toges i anspråk för postens forslande. Den ökning

i utgifter, som tillämpningen af dessa bestämmelser komme att medföra,

. kunde under nuvarande trafikförhållanden beräknas uppgå till

omkring 70,000 kronor årligen, ett belopp, som naturligtvis stege i den

mån antalet postförda kilometer ökades.

På grund af sålunda anförda omständigheter hade generalpoststyrelsen.

ansett ifrågavarande anslag icke kunna sättas lägre än till

förslagsvis 2,300,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 200,000

kronor.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och

inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring, hvilket anslag i

staten för år 1901 upptagits till förslagsvis 830,000 kronor, hade utgifterna

uppgått i runda tal år 1898 till 742,300 kronor, år 1899 till

825,200 kronor och under perioden 1 oktober 1899—30 september

1900 till 902,500 kronor. Antalet s. k. postförda nymil å landsvägslinier

hade under år 1899, i förhållande till år 1898, ökats med 49,247

eller till 822,396.

Medellegan för befordran af vanliga åkande poster, hvilken

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 39

under år 1898 utgjort 94 öre, hade under år 1899 stigit till 1 krona

per häst och nymil. Stegringen i utgifterna å ifrågavarande anslag

hade till väsentlig del berott deraf, att talrika uppsägningar af förutvarande

kontrakt om postföring och landtbrefbäring under de senare

åren till generalpoststyrelsen ingått och att vid uppgörande af nya

kontrakt i regeln kräfts ej obetydlig förhöjning i den lega, som förut,

under andra arbets- och prisförhållanden, kunnat betingas. Då detta

förhållande syntes fortgå, men generalpoststyrelsen likväl ansåge sig

höra, såvidt möjligt, söka tillgodose berättigade kraf äfven från landsbygden

på underhållande af och förbättring i postförbindelserna, hade

generalpoststyrelsen, på grund deraf och med ledning af hvad erfarenheten

beträffande stegringen af ifrågavarande utgifter gifvit vid handen,

föreslagit att ifrågavarande anslag måtte för år 1902 höjas med 85,000

kronor till förslagsvis 915,000 kronor.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan

fasta landet och Gotland, h vil ket senast faststälts till förslagsvis 62,000

kronor, hade utgifterna under perioden 1 oktober 1899 30 september

1900 uppgått till i rundt tal 72,400 kronor. Med hänsyn dertill och

då någon inskränkning i antalet turer mellan Gotland och fastlandet

ej syntes böra vidtagas, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget

måtte för år 1902 höjas med 10,000 kronor till förslagsvis

72,000 kronor. . ....

Beträffande anslaget till diverse utgifter, hvilket i senast faststälda

stat upptagits till 35,000 kronor, hade generalpoststyrelsen meddelat,

att utgifterna å anslaget i runda tal uppgått år 1898 till 35,000 kronor,

år 1899 till 38,400 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30

september 1900 till 43,300 kronor. Från anslaget bestredes olikartade

utgifter, som icke lämpligen kuude eller borde hänföras under andra

anslagstitlar, såsom exempelvis kostnader för kungörelsers införande i

tidningar, telegrammer, eu del transporter af tyngre eller mera skrymmande

posteffekter — särskildt deribland transporter af kassaskåp,

kassakistor och blankettskåp — telefonafgifter, reparation af elektriska

ledningar. Då utgifterna å anslaget för de senaste årsperioderna

öfverstigit det belopp, hvartill anslaget upptagits i staten för år 1901,

samt för den skull någon höjning uti ifrågavarande anslag syntes för

framtiden erfordras, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget

måtte för år 1902 höjas med 5,000 kronor till förslagsvis 40,000

kronor. . .

Då de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringarna i anslagen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under omkostnadsstaten syntes vara af omständigheterna påkallade,

ansåge departementschefen sig böra förorda desamma.

Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda

utgifter hade generalpoststyrelsen erinrat, att i detta, som uti innevarande

års stat upptagits till 450,000 kronor, inginge dels medel till

oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet med 40,000 kronor,

dels nybyggnadBanslag, nemligen till fortsättande af posthusbygget i

Stockholm 360,000 kronor samt till på- och tillbyggnad af posthuset

i Nässjö 50,000 kronor.

till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet hänfördes, bland

annat, kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen

och af vikariat vid postanstalterna i vissa fall, äfvensom godtgörelser

eller understöd, föranledda af olycksfall och utbetalade på grund af

särskilda af Kongl. Maj:t meddelade beslut. Utgifter af ifrågavarande

slag hade under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 förekommit

till sammanlagdt belopp af omkring 33,500 kronor. Då emellertid

anslaget icke vore förslagsanslag och utgifterna för den skull måste

hallas inom anslagsbeloppet, syntes för ett verk af den omfattning

som postverket det uti förevarande hänseende beräknade beloppet,

40.000 kronor, icke vara större än att anslaget i denna del borde för

år 1902 orubbadt bibehållas.

Angående posthusbygget i Stockholm hade generalpoststyrelsen

erinrat att, då styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 december

1896 framlagt förslag till inköp af tomter för det nya posthuset,

byggnadskostnaden approximativt antagits komma att uppgå till

1.240.000 kronor. Redan innan hufvudritningar till ifrågavarande nybyggnad

den 7 oktober 1898 af Kongl. Maj:t fastställa, hade emellertid

befarats, att berörda approximativa kostnadssumma icke skulle

blifva tillräcklig, hvartill anledningarna vore, dels att vid byggnadsritningarnas

noggrannare utarbetande behof af ökadt utrymme för

postkontorsafdelningarna yppats, dels att enligt den till grund för

hufvudritningarna lagda eskissritningen tillkommit ett torn å byggnadens

midt, hvilket icke varit beräknadt i det approximativa kostnadsförslaget,

men för byggnadens monumentala utseende vore af väsentligt

värde, dels att för byggnadens soliditet och till skydd mot eldfara

befunnits önskvärd! att använda delvis gedignare material, än

från början afsetts, och dels att prisen på byggnadsmaterialier och

särskildt arbetsprisen stegrats. Då vid utbjudandet af den första

delen af arbetet, eller utförandet af jordschaktning å byggnadsområdet,

prisstegring gjort sig märkbar, enär det för detta arbete erhållna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 41

lägsta anbudet med omkring 6,000 kronor öfverstigit den derför beräknade

kostnaden, hade generalpoststyrelsen uppdragit åt den på

grund af kongl. bref den 24 februari 1899 tillsatta byggnadskomité

ej mindre att utarbeta plan för byggnadsarbetets bedrifvande än äfven

att låta upprätta fullständig beräkning öfver de belopp, hvartill verkliga

arbetskostnaden för bygget i dess helhet kunde anses komma

att uppgå, dervid tillika borde tillses, hvilka besparingar som kunde

vidtagas, utan att byggnadens gedigenhet eller utseende derigenom

försämrades. I anledning deraf hade styrelsen från sagda komité först

fått mottaga begärd arbetsplan, enligt hvilken arbetet skulle fördelas

på fyra år och vara färdigt till slutet af år 1902; och hade, i enlighet

med samma plan, antagits entreprenörer för uppförande af grundoch

källarmurar, för leverans och uppsättning af sockel och anläggning

af yttertrappor samt för leverans af under år 1900 erforderligt tegel.

Kostnaderna för nyssomförmälda arbeten hade öfverstigit de approximativt

beräknade, nemligen för grund- och källarmurar med 37,300

kronor, dervid dock vore att märka, att det befunnits nödigt, att

större delen af byggnaden komme att hvila på betonpelare, för sockel

och yttertrappor med omkring 36,400 kronor, af anledning, bland

annat, att sockeln måst göras väsentligt högre, än förut beräknats,

samt för berörda tegelleverans med omkring 10,000 kronor. Efter det

byggnadskomitén låtit uppgöra förenklade ritningar, hvarvid alla de

inskränkningar, som byggnadens arkitekt ansett sig kunnat medgifva

med bibehållande af byggnadens karakter, blifvit iakttagna, samt kontrakt

afslutats om leverans af s. k. Övedsklosters sandsten in. m. till fasadbeklädnad

för en summa af 378,225 kronor, hade byggnadskomitén

till styrelsen aflemna! den infordrade beräkningen öfver den verkliga

arbetskostnaden, hvilken beräkning slutade å ett belopp af 1,950,000

kronor. ökningen i den ursprungligen beräknade kostnadssumman

hade dervid antagits bero derpå, att prisen stigit till minst 20 procent

eller med 248,000 kronor, att byggnadens kubikmassa ökats med omkring

8,000 kubikmeter, hvilket, efter ett pris af 25 kronor för kubikmeter,

motsvarade 200,000 kronor, samt att, jemte det att byggnadens

yttre blifvit delvis prydligare, dess inre gjorts i konstruktionen solidare

och mot eldfara mera skyddadt än förut beräknats, hvilket kunde anses

öka kostnaden med 262,000 kronor.

Angående ofvanberörda förhållanden hade generalpoststyrelsen hos

Kongl. Maj:t gjort anmälan i sin skrifvelse den 15 december 1899 med

framställning, bland annat, om anvisande af ytterligare medel för postBih.

till liiksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Uäft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

husbygget i fråga, dervid styrelsen äfven meddelat, hvilket sätt styrelsen

då tänkt sig för den ökade byggnadskostnadens betäckande.

Innan styrelsen öfverginge till att redogöra för hvilka medel

som för posthusbygget funnes tillgängliga och på hvilket sätt ytterligare

medel numera kunde derför beredas, hade styrelsen ansett sig

böra äfven upplysa, att under innevarande år, efter infordrande af

täflande anbud, entreprenadkontrakt blifvit afslutade med byggmästaren

Alb. Andersson i Stockholm angående sjelfva byggnadens uppförande

för en kostnad, i ett för allt, af 564,400 kronor samt med en firma i

Stockholm om leverans af jernbalkar till sammanlagdt pris af 53,435

kronor.

För posthusbygget i Stockholm hade, enligt hvad styrelsen erinrat,

anvisats följande byggnadsanslag, nemligen:

ii ii

ii ii

för år 1898 ........................................................................

ii ii 1899.......................................................................

1900 .........................................

1901 ......................................................................

Å fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm eller, såsom densamma från 1900

års ingång benämnes, »fonden till posthusbyggnader»

funnes derjemte, jemlikt kongl.

bref den 20 maj 1898, för bygget disponibelt

ett belopp af...........................................................

kronor

250,000: —

350,000: —

340,000: —

360,000: —

150,000: —

Summa kronor 1,450,000: —

I fråga om beredande af ytterligare medel för ifrågavarande posthusbygge

hade styrelsen erinrat, att, enligt kongl. brefvet den 26 maj

1899 angående postverkets stater för år 1900, Riksdagen medgifvit, att

till förenämnda fond finge afsättas ej mindre den behållning, som för

år 1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskott för samma år, än äfven, sedan postverkets

bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda år uppkomna

öfverskott den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att

öfverstiga 495,000 kronor, och att den sålunda förstärkta fonden finge,

i den mån Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels till

fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande

af de kostnader, som utöfver förut beräknade kunde uppstå

för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg; och hade i

anledning af generalpoststyrelsens framställning i ofvanberörda till

Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse af den 15 december 1899 Kongl. Maj:t

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

genom bref den 26 januari 1900 funnit godt medgifva, att af omförmälda

fond finge för posthusbygget i Stockholm användas hvad som

icke under åren 1900 och 1901 behöfde från fonden tagas i anspråk

för posthusbyggen i Malmö och Helsingborg.

Då postverkets hela behållning för år 1899, enligt bdkslutet för

samma år, utgjorde 861,772 kronor 60 öre och deraf för statsregleringen

tagits i anspråk 781,400 kronor, hade, på grund af Riksdagens

förberörda medgifvande, af postverkets öfverskottsmedel för 1899 till

meranämnda fond levererats ett belopp af endast 80,372 kronor 60 öre.

Huru stort belopp som af postverkets öfverskottsmedel för år 1900

kunde, på grund af samma medgifvande af Riksdagen, komma att tillföras

fonden till posthusbyggnader, vore ännu ovisst; men om, såsom

styrelsen beräknat, postverkets inkomster för år 1900 kunde antagas

komma att uppgå till omkring ............................. kronor 11,667,400:

samt, med ledning af förhållandena under de tre

första qvartalen af samma år, approximativt

kunde beräknas, att postverkets utgifter

för hela år 1900 komme att belöpa sig till

omkring .................................................................. » 11,171,200:

skulle af det sålunda uppkommande öfverskottet kronor 496,200: —

endast ett belopp af 1,200 kronor kunna tilläggas fonden, enär för

1900 års statsreglering beräknats af postmedel ett belopp af 495,000

kronor.

Då generalpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22

november 1898 framstält förslag om användning på omförmälda sätt af

öfverskottsmedel för åren 1899 och 1900, hade generalpoststyrelsen

hyst förhoppning, att derigenom skulle tillföras fonden en förstärkning

af omkring 400,000 kronor.

Under ofvan angifven förutsättning skulle å fonden till posthusbyggnader,

hvars behållning, enligt inhemtad upplysning, med

upplupna men ej influtna räntor den 30 september 1900 uppgått

till ...............................................................................kronor 532,551: 79

med tillägg af ytterligare ränteinkomster omkring „ 21,250: —

och det af 1900 års öfverskottsmedel beräknade

beloppet .............................................................— n_ 1,200:

under år 1901 finnas ett sammanlagdt belopp af

i rundt tal endast ................................................kronor 555,000: —

att disponera för de med fonden afsedda ändamål.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

Af det sålunda å fonden disponibla beloppet skulle, jemlikt ofvan

berörda kongl. bref af den 20 maj 1898, för posthusbygget i Stock
-

holm användas

För den del af byggnadsarbetet å posthus i

Malmö, som kunde komma till utförande under

år 1901, syntes, enligt numera gjord

beräkning, komma att erfordras .....................

Till posthusbygget i Helsingborg hade — enligt

hvad generalpoststyrelsen, vid öfverlemnande

till Kongl. Maj:t af hufvudritningar och

kostnadsförslag till samma bygge, meddelat

— utöfver förut anvisade medel ansetts från

kronor 150,000:

150,000: —

fonden behöfvas ett belopp af .......................

hvadan för posthusbygget i Stockholm skulle

kunna från fonden disponeras ett belopp af

80,000: —

ytterligare.............................................................. ,,

175,000: —

Summa kronor

Om alltså till ofvannämnda anslag för posthus- bygget i Stockholm för åren 1898—1901 och

det å fonden, jemlikt kongl. brefvet den 20

555,000: —

maj 1898, disponibla belopp, tillhopa .........kronor

lades det belopp, som nyss beräknats kunna från

fonden för detta posthusbygge ytterligare

1,450,000: —

erhållas, eller.........................................................

skulle derutöfver, för betäckande af hela den be- räknade byggnadskostnaden, erfordras af

175,000: —

postmedlen ett anslagsbelopp af..................... „

325,000: —

Summa kronor 1,950,000:

Med afseende å hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen

i det till Kongl. Maj:t afgifna förslaget till postverkets utgiftsstater för

år 1902 å anslagstiteln oförutsedda utgifter beräknat ett byggnadsanslag

för posthuset i Stockholm å 325,000 kronor.

Beträffande på- och tillbyggnaden af posthuset i Nässjö hade

generalpoststyrelsen anfört, att, på grund af styrelsen i kongl. bref den

1 juni 1900 angående postverkets stater för år 1901 meddelad befallning

i fråga om ritningar och kostnadsförslag till nämnda på- och tillbyggnad,

styrelsen anmodat förste intendenten i öfverintendentsembetet

F. G. A. Dahl att uppgöra fullständiga ritningar och kostnadsförslag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

till nämnda byggnadsföretag; och hade styrelsen anledning förvänta,

att de sålunda begärda ritningarna med kostnadsförslag inom den närmaste

tiden komme att till styrelsen aflemnas, hvarefter desamma skulle

Kongl. Maj:ts pröfning underställas. Uti den skrifvelse, hvarmed styrelsen

till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till postverkets sistnämnda

stater, hade totalkostnaden för ifrågavarande byggnadsarbeten beräknats

till 99,500 kronor, hvilken kostnad ansetts böra fördelas på två år med

50,000 kronor på det första året och 49,500 kronor på det andra byggnadsåret.

I enlighet dermed och då första årets byggnadskostnad anvisats

för år 1901, hade uti anslaget till oförutsedda utgifter för år

1902 inberäknats ett byggnadsanelag å 49,500 kronor för på- och tillbyggnaden

af posthuset i Nässjö.

För det nya posthuset i Malmö, beträffande hvilket. hufvudritningar

och kostnadsförslag af generalpoststyrelsen med skrifvelse den

10 nästlidne november öfverlemnats för att underställas Kong], Majrts

pröfning, hade förut något särskilt byggnadsauslag icke ansetts

behöfva ifrågasättas. Vid behandling, i sammanhang med förslag

till postverkets stater för år 1900, af frågan om posthusbyggnad i

Malmö hade styrelsen under då för handen varande omständigheter trott

sig kunna antaga, att bygget skulle kunna icke blott begynnas utan

äfven fortsättas och afslutas med användande af medel från fonden till

posthusbyggnader. Då emellertid, enligt förberörda beräkningar, från

nämnda fond icke kunde för posthusbygget i Malmö påräknas större

belopp, än som kunde komma att för bygget erfordras under år 1901,

hvilket belopp antagits komma att uppgå till 150,000 kronor, samt,

efter det hufvudritningar och definitivt kostnadsförslag upprättats, byggnadskostnaden

ansetts böra beräknas väsentligt högre än förut kunnat

antagas, hade styrelsen för den skull nödgats hemställa om anvisande

af anslag af postmedlen för bestridande af de kostnader, som för tiden

från 1902 års ingång ansåges böra beräknas för detta posthusbygge,

hvilket borde så bedrifvas, att de nya postkontorslokalerna kunde tagas

i anspråk hösten 1903, enär hyreskontrakten om de nuvarande lokalerna

för Malmö postkontor dä kunde efter uppsägning upphöra.

I fråga om kostnadsberäkningarna för posthusbygget i Malmö

hade generalpoststyrelsen erinrat, att, enligt approximativa beräkningar

uppgjorda i november 1897, det nya posthuset ansetts, derest byggnaden

uppfördes med hög bottenvåning och tre öfvervåningar, komma

att kosta omkring 500,000 kronor, oberäknadt omkring 10,000 kronor

för gårdens asfaltbeläggning och inhägnad samt för uppförande af en

vagnbod. Uti det kostnadsförslag, som sedermera af arkitekten F.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4b Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Boberg, enligt uppdrag, utarbetats i sammanhang med upprättandet af

eskissi itningar till posthuset, hade emellertid kostnaden approximativt

beräknats komma att uppgå till icke mindre än 772,000 kronor. Sedan

förnyad, reducerad kostnadsberäkning från arkitekten Boberg införskaffats,

hade styrelsen i augusti 1899 uppdragit åt Boberg att, med

ledning af de företedda eskissritningarna, uppgöra fullständiga, af

kostnadsförslag åtföljda hufvudritningar till posthusbyggnaden i fråga

under iakttagande, bland annat, att kostnaden borde begränsas till

650,000 kronor. De begärda hufvudritningarna med tillhörande kostnadsförslag

och materialbeskrifning hade'' från arkitekten Boberg inkommit

till styrelsen den 1 november 1899; och slutade detta kostnadsförslag

å ett sammanlagdt belopp af 750,000 kronor, deraf 100,000

kronor beräknats för grundläggningsarbetet. Då sålunda det aflemnade

kostnadsforslaget utvisade en högre kostnad än den af styrelsen förutsatta,

hade styrelsen först anmodat Malmö stads öfveringeniör att

till styrelsen lemna ett uttalande beträffande kostnadsforslaget för

grundläggningsarbetet. På grund af det utlåtande, som i anledning

deraf erhållits, hade den förut beräknade kostnaden för berörda grundläggningsarbete

kunnat begränsas till omkring 90,000 kronor. För att

derefter erhålla visshet om, huruvida byggnaden, enligt de uppgjorda

hufvudritningarna, kunde i sin helhet fullbordas för läg-re pris än de

sålunda gjorda kostnadsberäkningarna angåfve, eller tillhopa 740,000

kronor, hade styrelsen låtit anmoda en skicklig och i prisförhållandena

i . Malmö väl förfaren byggmästare att verkställa en noggrann beräkning

öfver kostnaden i dess helhet; och hade styrelsen i maj 1900

från bemälde byggmästare erhållit ett kostnadsförslag, slutande på en

summa af 657,621 kronor.

Med afseende å de väsentliga skiljaktigheter, som beträffande

flera poster förefuunes mellan de olika kostnadsberäkningarna, hade

styrelsen derefter hos öfverintendentsembetet anhållit om upplysning,

angående hvilken kostnadssumma embetet ansåge nödig för ifrågavarande

byggnadsföretag i dess helhet med tillämpning af de uppgjorda

hufvudritningarna med beskrifning; i sammanhang hvarmed

styrelsen dels meddelat, att styrelsen uppdragit åt arkitekten Boberg

att, för minskning af kostnadon för de tilltänkta tornöfverbyggnaderna

a posthuset, söka åstadkomma eu alternativ ritning å täckta torn, som

kunde uppföras för billigare pris än de å vederbörande ritning angifna

öppna^ tornen, dels ock, enär afsedt vore, att de låga envåningsflyglar,

som å ritningarna förefuunes, skulle, för nedbringande af den första

bygguadskostnaden, till eu början anordnas mera provisoriskt och utan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

källare för att framdeles, vid behof af tillbyggnad, rifvas och ersättas

med byggnader af mera stabel konstruktion, begärt öfverintendentsembetets

uttalande, angående hvilket byggnadsämne embetet under

sådana förhållanden ansåge lämpligen böra användas vid berörda envåningsflyglars

uppförande.

Efter kostnadsförslagens granskning hade öfverintendentsembetet

i utlåtande till generalpoststyrelsen anfört, bland annat, att posterna i

det af förenämnde byggmästare uppgjorda kostnadsförslag tvifvelsutan

måste i allmänhet anses för lågt beräknade, hvartill komme, att något

belopp deri icke intagits för bestridande af kostnaden för öfverarbeten

eller eljest oförutsedda åtgärder, hvilka vid ett bygge af förevarande

omfattande slag gifvetvis finge antagas förekomma; att deremot de af

arkitekten Boberg upprättade kostnadsberäkningarna, slutande. å en

summa af 740,000 kronor — hvilka beräkningar väl, å ena sidan, i

afseende å den antagna kostnaden för utförande af grunden syntes

alltför höga, men, å den andra, till utjemnande deraf, vidkommande

posten för fasadbeklädnaden syntes vara något låga — vore att med

hänsyn till rådande prisförhållanden anse fullt tillfredsställande och

sålunda borde, enligt embetets mening, läggas till grund för arbetets

i fråga verkställande; att dessa sista kostnadsberäkningar emellertid

syntes vara så högt tilltagna, att, utan öfverskridande af deras, slutsumma,

förenämnda envåningsflyglar kunde, såsom embetet för sin del

funne vara afgjordt att förorda, äfven i sitt provisoriska skick uppföras

af sten; samt att embetet hölle före, att tornens å hufvudritningarna

angifna form och utrustning vore så enkla, att, för så vidt det

af arkitekten afsedda estetiska ändamål skulle kunna vinnas, svårligen

någon besparing i kostnaden skulle uppstå, derest täckta torn komme

till användning.

Sedan generalpoststyrelsen mottagit detta utlåtande från öfverintendentsembetet,

hade styrelsen anmodat arkitekten Boberg, som på

framställning frikallats från uppdraget att inkomma med ritning å täckta

tornöfverbyggnader, att taga i öfvervägande, om icke möjlighet förefunnes

att genom förenkling af byggnadens konstruktion eller utseende

nedbringa byggnad ssumman; men hade, i anledning deraf arkitekten

Boberg på anförda skäl såsom sin åsigt uttalat, att någon förändring

af ritningarna till posthuset i fråga i syfte att sänka den af honom

beräknade byggnadskostnaden icke vore tänkbar.

Under sådana förhållanden och äfven om den möjlighet icke vore

utesluten, att vid en blifvande entreprenad beträffande vissa utgiftsposter

billigare pris än de förutsatta kunde betingas, hade styrelsen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansett sig icke böra beräkna lägre maximikostnad för det förevarande

byggnadsföretaget än 740,000 kronor. Dervid borde emellertid icke

lemnas obemärkt, dels att den högre kostnaden, utöfver hvad förut

beräknats, icke berodde ensamt af höjning i pris å arbete och materialier

under de senaste åren, utan ock till väsentlig del betingats deraf

att under förhandlingarnas gång det, emot hvad till en början ansetts

behöfligt, visat sig blifva af nöden att öka byggytan genom att utanför

posttomten å af staden utan ersättning, men under förutsättning att

byggnaden erhölle ett monumentalt utseende, upplåtet område uppföra

en täckt ingång till hallen för allmänheten för att derigenom förekomma

besvärande drag i hallen till följd af å platsen ofta rådande

starka sydvestliga vindar, dels ock att en ej ringa del af byggnadskostnaden

syntes blifva direkt räntebärande genom de helt säkert icke

obetydliga hyror, som kunde påräknas af de till uthyrning afsedda

bostadslägenheterna och handelskontoren med lagerkällare i det blifvande

posthuset.

Då, såsom förut, nämnts, den del af byggnadskostnaden för posthuset

i Malmö, som beräknats böra utgå under loppet afår 1901, eller

150.000 kronor, kunde erhållas från fonden till posthusbyggnader, återstode

alltså en kostnad af 590,000 kronor, för hvilken byggnadsanslag

erfordrades; och hade denna kostnad ansetts kunna så fördelas, att

375.000 kronor skulle utgå under år 1902 och 215,000 kronor under

år 1903.

Styrelsen hade för den skull i anslaget till oförutsedda utgifter

för år 1902 inberäknat ett byggnadsanslag för posthuset i Malmö till

belopp af 375,000 kronor.

Vidkommande det nya posthuset i Helsingborg, hvartill jemväl

ritningar och kostnadsförslag med skrifvelse den 13 oktober 1900 af

generalpoststyrelsen öfverlemnats till Kongl. Maj:ts pröfning, hade

generalpoststyrelsen anfört, att till kostnaden för posthusets uppförande,

som numera beräknats till högst 250,000 kronor, vore anvisade dels

en från staden Helsingborg erhållen lösesumma af 25,000 kronor, dels

ock byggnadsanslag af tillhopa 145,000 kronor. Då, såsom i det föregående

framhållits, den derutöfver behöfliga byggnadskostnaden, eller

högst 80,000 kronor, beräknats komma att utgå af fonden till posthusbyggnader,

syntes styrelsen ytterligare anslag för ifrågavarande posthusbygge

icke erfordras.

Af ofvan angifna anledningar hade anslaget till oförutsedda utgifter

blifvit af generalpoststyrelsen i förslaget till postverkets utgiftsstater

för år 1902 upptaget till 789,500 kronor eller 339,500 kronor

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

högre än det belopp, hvartill anslaget satts i senast faststälda utgiftsstater

för postverket.

Med hänsyn dertill, att kostnaden för uppförande af posthusbyggnaden

i Malmö till den storlek och af den beskaffenhet, som vid aflåtande!

af den kongl. propositionen i ämnet till 1898 års Riksdag vant

ifrågasatt, numera, trots alla försök att nedbringa beräkningarna, funnits

komma att uppgå till ett betydligt högre belopp än det, hvilket byggnadskostnaden

vid nämnda tillfälle ansetts icke komma att öfverstiga,

hade departementschefen funnit sig icke höra inför Kongl. Maj:t anmäla

generalpoststyrelsens omförmälda skrifvelse i fråga om fastställande a

ritningar till posthuset i Malmö, förrän frågan om beredande af de

för samma posthus ytterligare erforderliga medel blifvit af Riksdagen

pröfvad. Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om anslag till

posthusbvggnaden i Malmö ansåge departementschefen Big emellertid

hafva allt skäl att biträda; och föranledde ej heller hvad styrelsen i

öfrigt beträffande anslaget till oförutsedda utgifter anfört till någon

erinran från departementschefens sida.

I fråga om anslaget till afkortningar och restitutivner m. ro. hade

generalpoststyrelsen anfört, att af anslaget utginge, bland annat, tullafgifter

för en del paketpostförsändelser från utlandet, äfvensom utgifter

för ersättande af förkomna eller skadade värdeförsändelser. Utgifterna

å detta anslag komme naturligtvis att vexla år för år och hade, i runda

tal, uppgått:

år 1895 till......................................................................... kronor

» 1896 » ....................................................... »

» 1897 » .......................................................................... »

» 1898 » .......................................................................... *

» 1899 » .................................................................... *

samt under tiden 1 oktober 1899-30 september

1900 till ..................................................................... ®

60,800: —

68,000: —

93,900: —

110,600: —

114,800: —

124,200: —

För vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i déras

helhet hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag, som för

år 1901 utgjorde förslagsvis 103,650 kronor, böra för år 1902 sättas

till förslagsvis 124,400 kronor, hvilket innefattade en förhöjning af

20,750 kronor.

Enär emellertid, på sätt departementschefen förut aniort, otvergångsstaten

borde minskas med ett belopp af 1,200 kronor och peusionsBih.

till Uiksd. Frat. 1901. 4 Sami 1 Afä. 7 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

etaten borde ökas med ytterligare ett pensionsbelopp af 2,550 kronor,

utöfver de i styrelsens statförslag upptagna, borde för vinnande af en

jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras helhet förevarande anslag

höjas med allenast 19,400 kronor eller till 123,050 kronor.

Beträffande till en början det af Kongl. Maj:t begärda medgifvandet

angående rätt för postdirektören i Göteborg Frans Broberg att å postverkets

pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor, har utskottet

ansett, att, då det lärer kunna antagas, att den af Kongl. Maj:t

tillsatta komité för uppgörande af förslag till nya stater för post- och

telegrafverken kommer att så tidigt afgifva betänkande angående de

till komiténs. behandling hänskjuta frågor, att dessa, bland hvilka äfven

innefattas frågan om reglering af löneförmånerna och bestämmande af

derutaf beroende pensionsbelopp för postdirektören och öfriga tjensteman

vid postkontoret i Göteborg, kunna väntas blifva under närmaste

tiden Riksdagen till pröfning förelagda, utskottet icke för närvarande

bör ingå i sakligt bedömande af frågan, huruvida postdirektören Broberg

bör tillerkännas pension till högre belopp, än enligt för närvarande

gällande stat honom tillkommer.

Derest Riksdagen, i enlighet med den af utskottet sålunda uttalade

uppfattning, skulle afslå Kongl. Maj:ts omförmälda framställning, skulle

ökningen i postverkets pensionsstat, af Kongl. Maj:t beräknad till 15,300

kronor, begränsas till ett belopp af 10,300 kronor.

Med afseende å hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt angående

behofvet af öfverflyttning från tredje till första lönegraden af fyrtio

vaktbetjentbefattningar vid postanstalterna, har utskottet funnit sig böra

hemställa om bifall till Kongl. Maj;ts förslag om höjning i anslaget till

ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna med det af berörda öfverflyttning

betingade beloppet, 4,000 kronor.

Kostnaden för uppförande af nytt posthus i Malmö har enligt

statsrådsprotokollet beräknats till 740,000 kronor, hvaraf 150,000

kronor skulle under år 1901 erhållas från fonden för posthusbyggnader

samt återstoden 590,000 kronor är afsedd att utgå i form*3 af

by£gnadsanslag, som skulle uppföras i 1902 års stat med 375,000

kronor och i staten för år 1903 med 215,000 kronor. Utskottet,

som låtit sig angeläget vara att tillse, huruvida icke den sålunda beräknade,

afsevärdt höga byggnadskostnaden kunde i någon mån nedbringas,

har i sådant afseende trott sig finna, att, då för närvarande

prisen å byggnadsmaterial och arbetskraft visa någon benägenhet till

nedgående och då det dessutom icke synes utskottet omöjligt, att utan

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 51

skada för byggnadens monumentala karakter någon förenkling af dess

yttre utstyrsel skulle kunna åvägabringas, kostnaden bör kunna minskas

åtminstone med ett belopp af 20,000 kronor eller till 720,000 kronor;

och synes afdrag för den af utskottet sålunda förordade nedsättningen

lämpligen kunna ske å den del af byggnadsanslaget, som beräknats

skola utgå under år 1902.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran emot hvad Kong!.

Maj:t föreslagit beträffande öfriga i anslaget till oförutsedda utgifter

ingående poster, skulle enligt utskottets förslag höjningen i detta anslag

uppgå till 319,500 kronor och anslaget i staten för nästkommande år

uppföras med ett belopp af 769,500 kronor.

Öfriga af Kongl. Maj:t framstälda förslag,_ afseende ändringar i

postverkets öfvergångsstat i åtskilliga under aflönings- och omkostnadsstaterna

uppförda förslagsanslag samt i förslagsanslaget till afkortningar

och restitutioner m. m., har utskottet ansett sig böra till bifall förorda,

dervid emellertid utskottet, med afseende å den hastigt fortgående

stegringen i postverkets utgifter — föranledande, under förutsättning

af bifall till utskottets förslag, en höjning af postverkets utgiftsstater

för år 1902 utöfver de för innevarande år fastställa med 1,270,000

kronor — velat framhålla angelägenheten deraf, att, i den mån sådant

låter sig med poströrelsens tidsenliga skötsel förenas, den största möjliga

sparsamhet måtte vid postverkets medelsförvaltning iakttagas.

Enligt de förslag, utskottet sålunda är sinnadt afgifva, skulle de

af Kongl. Maj:t beräknade slutsummorna å postverkets utgiftsstater för

år 1902 undergå förändring allenast derutinnan, att pensionsstaten bestämdes

till 81,950 kronor eller 5,000 kronor lägre än af Kongl. Maj:t

föreslagits, och anslaget till .oförutsedda utgifter till 769,500 kronor

eller 20,000 kronor lägre än enligt Kongl. Maj:ts förslag. Samtliga

staternas slutsumma, af Kongl. Maj:t beräknad till 12,045,000 kronor,

skulle följaktligen komma att utgöra 12,020,000 kronor; och skulle,

då postverkets inkomster för år 1902 beräknats till 12,400,000 kronor,

inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 380,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:t.s förslag, att Riksdagen

måtte medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans

Broberg finge, under förutsättning att han senast med

utgången af innevarande år afginge från tjensten, å

postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension af

5,000 kronor, att utgå från och med månaden näst

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst

blefve honom beviljadt, icke må af Riksdagen bifallas;

samt

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under l:o) föreslagit samt med godkännande

i öfrigt af de utaf utskottet tillstyrkta ändringar

i postverkets stater, må för år 1902 beräkna

dessa stater till följande belopp:

aflöningsstaten..............................* kronor

öfvergångsstaten........................... }J

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten........................

oförutsedda utgifter ................. „

afkortningar och restitutioner

4,974,300

1,200

81,950

6,070,000

769,500

“........................................ „_123,050: —

tillsammans kronor 12,020,000: —

och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1902,

förslagsvis beräknadt, till 12,020,000 kronor, att utgå

direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

till telegraj- 7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

verka af den i protokollet öfver civilärenden den 11 januari innevarande år

L7-J omförmälda ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat, måtte,

under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de

jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år

1902 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna

af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kunde a dessa inkomster uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas

för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bar departementschefen uti

förevarande ärende anfört följande.

Sedan 19€Q års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

slutande å 1,574,000 kronor att gälla under innevarande år, med rätt

för Kong!. Haj: t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde

finnas af behofvet påkallade, både Kongl. Maj:t dels den 24 augusti

1900 förordnat, att kommissarietjensterna af första klassen vid Oskars
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

.Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hamns och Vesterviks telegrafstationer skulle med nye innehafvare^

tillträde till dessa befattningar förändras till kommissanetjenster åt

andra klassen och i sammanhang dermed kommissarietjensterna åt

andra klassen vid Borås och Vesterås stationer förändras till sadana

fenster af första klassen, dels ock den 17 oktober samma år lästetal!

telegrafverkets stater för år 1901, hvilka stater upptoge följande slut
-

summor:

aflöniogsstaten ............................................................... honor 1,086 600

öfvergångsaflöningsstaten

pensions- och understödsstaten

omkostnadsstaten............................

3,000

127,530

354,768

eller tillsammans kronor 1,571,898

hvilken summa med ett belopp af 2,102 kronor, motsvarande två i följd

af pensionstagares frånfälle från pensions- och understödsstaten uteslutna

pensionsbelopp, understege slutsumman i det af 1900 åis Ki sdag

godkända förslag till utgiftsstater för år 1901.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t, den 9 november 1900 hade telegrafstyrelsen

afgifva förslag till stater för telegrafverket under år 1902

och dervid anmält sig icke hafva anledning föreslå någon ändring

vare sig i aflöningsstaten, pensions- och understödsstaten eller omkostnadsstaten

samt för den skull hemstält, att dessa stater måtte bibehållas

vid sina för innevarande år faststälda belopp.

Vidkommande öfvergångsaflöningsstaten hade styrelsen anmält, att,

alldenstund sex å denna stat upptagna f. d. förste telegrafister före

ingången af år 1902 uppnådde pensionsåldern, denna stats slutsumma

kunde minskas med 1,200 kronor till 1,800 kr.

Med den af telegrafstyrelsen sålunda föreslagna ändring skulle

telegrafverkets stater för år 1902 komma att utvisa följande slutsummor:
-

aflöningsstaten ..............................................................

öfvergångsaflöningsstaten.............................................

pensions- och understödsstaten .................................

omkostnadsstaten .........................................................

eller tillsammans

kronor 1,086,600: —

» 1,800: —

» 127,530: —

» 354,7 68: —

kronor 1,570,698: —

hvithet belopp med 1,200 kronor understege slutsumman af de utaf

Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater för år 1901.

Vid den af telegrafstyrelsen föreslagna ändring i telegrafverkets

utgiftsstater hade departementschefen icke funnit anledning till crimen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Ang. ökadt

biträde hos

medicinalstyrelsen

vid

hospitalsärendenas

behandling.

[8.]

Statsutskottets Utlåtande Ko 7.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af den enligt

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari

1901 föreslagna ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat,

må, med beräknande af telegrafverkets

stater för år 1902 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten .............................. kronor 1,086,600: —

öfvergångsaflöningsstaten ......... » 1,800:_

pensions- och understödsstaten j> 127,530:_

omkostnadsstaten ........................ » 354,768:_

eller tillsammans kronor 1,570,6987—

och under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i

verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket

för år 1902 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor,

hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa

inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för

telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

8:°) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att i den för medicinalstyrelsen faststälda stat finge för biträde åt

styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras aflöning dels

åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som efter 5 år kunde höjas

med 500 kronor och efter 10 ar med ytterligare 500 kronor, samt

tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika

sekreterare, med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kunde höjas med

500. kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar

1,200 kronor.

Med anmälan, att medicinalstyreleen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 26 september 1900 gjort framställning om beredande af

medel å ordinarie stat för ökadt biträde hos styrelsen vid hospitalsärendenas

behandling, har departementschefen, då denna fråga redan

vid föregående tillfällen varit föremål för Kongl. Maj:ts och Riksdagens

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

behandling, till statsrådsprotokollet i ärendet lemnat en utförlig redogörelse

för hvad hittills deruti förekommit.

Under hänvisning till denna redogörelse, i hvad densamma afser

tiden intill sistförflutna riksmöte, får utskottet erinra, att Kongl. Maj:t

då föreslog Riksdagen att på extra stat för år 1901 anvisa till ökadt

biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling eu

summa af 7,500 kronor, dock under förbehåll, att deraf innehölles ett

belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre sekreterare T.

A. Billbergh kunde komma att af de till honom för år 1901 i ersättning

för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten utgående

medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning

af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Statsutskottet vid 1900 års riksdag anförde, att utskottet funnit

giltiga skäl vara anförda för beviljande af ökadt anslag till biträde hos

medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling. Men då utskottet

icke ansåge, att genom de anordningar, som i händelse af bifall till

Kongl. Maj:ts framställning skulle möjliggöras, dessa ärendens behandling

skulle blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad, hade utskottet

funnit sig böra föreslå, att för det dåvarande och i afbidan på

frågans definitiva lösning anslagshöjningen måtte af Riksdagen beviljas

med allenast hälften af det utaf Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade

beloppet och anslaget sålunda bestämmas till 6,750 kronor.

I öfverensstämmelse med detta förslag blef ock Riksdagens beslut

affattadt.

Angående frågans senare utveckling har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande.

Då 1900 års Riksdag på statsutskottets tillstyrkan uttalat,. att

hospitalsärendenas behandling hos medicinalstyrelsen icke syntes blifva

på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad på det då föreslagna sättet

genom beredande af medel på extra stat till ökadt biträde, och då i

Riksdagens svar i öfrigt finge anses innefattas en förväntan på förslag

till frågans definitiva lösning, syntes det departementschefen

uppenbart, att man icke kunnat dröja med framläggandet af den vigtiga

frågan om anställande på ordinarie stat åt det ökade biträde, medicinalstyrelsen

uti nu ifrågavarande hänseende oundgängligen behöfde.

Medicinalstyrelsen hade derför ock uti sin ofvan berörda skrifvelse

den 26 september 1900 förnyat sina framställningar af åren 1897

och 1899 om anställande på ordinarie stat hos styrelsen af en kamrerare

och en notarie, tillika sekreterare, såsom biträden vid handläggning

af hospitalsärendena.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Under åberopande af hvad styrelsen anfört i skrivelser till Kongl.

Maj:t den 29 september 1897 och den 25 september 1899, hade styrelsen

nu påkallat uppmärksamhet å följande omständigheter, som ytterligare

gjorde en tast organisation af hospitalsväsendets centralförvaltning

nödvändig.

Under år 1899 hade från medicinalstyrelsen af hospitals underhållsmedel

levererats 1,281,057 kronor 14 öre till de särskilda hospitalen

och asylerna. Dessutom hade 323,416 kronor 43 öre utbetalts från

medicinalstyrelsen under samma år för anläggning af asylen i Upsala,

14,344 kronor 9 öre för underhåll och förbättring af byggnader och

gårdar vid hospitalen, 171,088 kronor 29 öre för diverse ändamål,

9,454 kronor 80 öre till uppförande af bostad åt öfverläkaren vid

Vadstena hospital och asyl, 12,156 kronor till uppförande af bostad

åt läkaren vid Nyköpings hospital och slutligen 5,089 kronor 82 öre

i mindre poster, eller tillsammans 1,876,606 kronor 57 öre. Dessa siffror

syntes till fullo utvisa den stora omfattning, hospitalsväsendet uppnått.

Eu ytterligare utveckling vore äfven med säkerhet att förvänta. Sålunda

hade för uppförande af asylen vid Restad beviljats en summa

af 2,585,000 kronor. Införande af elektrisk belysning å flera äldre

hospital måste inom kort komma till stånd, andra förbättringar vore

äfven påtänkta och syntes ej längre kunna uppskjutas, hvarjemte den

påbjudna undersökningen åt antalet sinnessjuka i riket och deras behof

af anstaltsvård kunde antagas komma att utvisa nödvändigheten att

uppföra ytterligare anstalter på statsverkets bekostnad. Med en sådan

ständigt ökad omfattning åt hospitalsväsendet kunde medicinalstyrelsen

icke annat än med bekymmer motse fortsättandet med en anordning

inom styrelsen, hvarigenom så betydliga medel och så vigtiga intressen

skulle handhafvas af tillfälliga biträden, som med tanke på

osäkerheten i sin ställning icke ville stanna någon längre tid på sin

plats och derigenom förvärfva sig större vana vid arbetena för hospitalsförvaltningen.

De göromål, som inom medicinalstyrelsen utfördes för hospitalsväsendet,

utgjorde tillsammans en grupp ärenden, hvilken vore väl

begränsad och olikartad med ärendena å medicinalstyrelsens öfriga afdelningar,

och vid utförandet af dessa hospitalsgöromål behöfde de

olika tjenstemännen samverka med hvarandra. Med öfriga afdelningar

inom styrelsen hade hospitalsväsendet få beröringspunkter; och det

syntes icke vara till gagn för hospitalsväsendet, att detsamma inpassades

i styrelsens räkenskapskontor, som hade sin vigtiga uppgift,

men omöjligen kunde öfvertaga hela hospitalsförvaltningen, sedan densamma

nått sin nuvarande omfattning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

Styrelsen ville ånyo särskild framhålla den vigtiga omständigheten,

att den föresi agne kamreraren för hospitalsväsendet icke blott

skulle hafva att handlägga vanliga kamreraregöromål, utan äfven att

granska sinnessjukvårdsanstalternas förslag till utgiftsstater och leveranser,

att tillsammans med styrelsens arkitekt granska anstalternas reparationsförslag,

att afgifva yttrande i till honom remitterade hospitalsärenden

af ekonomisk och administrativ art samt att fullgöra de uppdrag

rörande anstalternas förvaltning, som för öfrigt till honom öfverlemnades.

Uti detta ärende hade statskontoret den 30 oktober 1900 till

Kongl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande och deruti anfört hufvudsakligen

följande:

Hittills hade af medicinalstyrelsen afgifvits två hufvudböcker,

den ena omfattande redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna

medel och den andra öfriga till styrelsens disposition stälda medel.

Hufvudboken för hospitalsväsendet hade utarbetats af serafimerordensgillets

förre kamrerare och under senaste åren af det biträde, som

varit anstäld för hospitalsärendenas behandling. Hufvudboken öfver

styrelsens öfriga medelsförvaltning hade upprättats af embetsverkets

kamrerare. All kassarörelse hade besörjts å räkenskapskontoret genom

den derstädes anstälde kassör.

Att eu och samma medelsförvaltande myndighet afgåfve två särskilda

hufvudböcker öfver sin förvaltning af medel af enahanda natur,

ansåge statskontoret icke vara ändamålsenligt. Denna dualism i räkenskapsföringen

hade visserligen hittills betingats af de öfvergångsförhållanden,

som varit rådande beträffande hospitalsförvaltningen, men

då nu ett definitivt ordnande af denna förvaltning vore bragt å bane,

ansåge statskontoret tiden vara inne för ett samtidigt genomförande

af önskvärd enhet beträffande räkenskapsföringen.

Om förvaltning och räkenskapsföring af så högst betydliga penningmedel

som de till hospitalsväsendet anslagna skulle, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit, vara öfverleronade åt en enda person med fristående

tjenstgöring, befarade statskontoret, att deraf flera olägenheter

skulle uppstå. Derigenom skulle såväl nödig kontroll som kontinuitet

äfventyras, under det att, om dessa arbeten utfördes å räkenskapgkontoret

af flere tjensteman i samarbete under kamrerarens förmanskap,

enheten skulle bevaras och, i händelse af tillfälligt eller långvarigare

förfall — till följd af sjukdom, tjenstledighet eller bortovaro

af annan orsak — nödig detaljkännedom alltid finnas att tillgå.

Det hade varit med hänsyn till dessa förhållanden, som statskontoret

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

föregående, j detta ärende till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden framhållit,

att förvaltningen och räkenskapsföringen af de till hospitalen

anslagna medel icke borde frånskiljas räkenskapskontoret. Emellertid

hade medicinalstyrelsen på ett öfvertygande sätt visat, hurusom den i

hög grad ökade omfattning hospitalsväsendet under senaste tider erhållit

kräfde ökade arbetskrafter för handläggning af hospitalsärenden hos

styrelsen, om denna skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina skyldigheter såsom det centrala förvaltningsorganet för denna vidlyftig®

och kostsamma administration. Men den tjensteman i andra

lönegraden, af hvilken medicinalstyrelsen i sådant hänseende vore i

behof, syntes, att döma af medicinalstyrelsens i frågan afgifna yttranden,

företrädesvis vara att anse såsom ett i tekniska och sjukhusadministrativa

frågor sakkunnigt biträde åt föredragauden för hospitalsärenden,

hvilket, biträde lämpligen borde kallas intendent. Mot uppförande å

ordinarie stat af aflöning åt ett sådant biträde hade statskontoret intet

att erinra, under förutsättning likväl, att räkenskapsföring och kassakontroll

uteslutande kom me att åligga räkenskapskontoret.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att afgifva yttrande i anledning

af hvad statskontoret anfört, hade i detta den 3 december 1900

till Kongl. Maj:t afgifna yttrande anfört hufvudsakligen följande.

Af medicinalstyrelsens föregående utlåtanden i detta ärende framgmge,

hurusom styrelsens mening varit, att den af styrelsen föreslagna

nye tjenstemannen i andra lönegraden — för hvilken styrelsen föreslagit

benämningen kamrerare — skulle få till uppgift ej mindre att

biträda styrelsen vid granskning af sinnessjukvårdsanstalternas årliga

utgiftsstater, leveransanbud och reparationsförslag samt med utredningen

af ekonomiska och sjukhusadministrativa ärenden än äfven att

verkställa den hos styrelsen förekommande räkenskapsföringen för

hospitalsväsendet och kassaförvaltningen af medel, anvisade till hospitals

och asylers underhåll och nybyggnad. Sin åsigt, att eu och samma

person mycket väl kunde fullgöra alla dessa göromål, grundade styrelsen

dels pa erfarenheten från de senare aren, hvarunder göromålen,

utom kassaförvaltningen och hvad dermed närmast sammanhängde’

bestridts af det extra biträde styrelsen för ändamålet anstält, dels äfven

på den långa tids erfarenhet, som stode till buds från rikets hospital

och asyler för sinnessjuke. Äfven på sjukvårdsanstalter af den omfattning

som hospitalen och asylerna i Lund, Vadstena och Upsala bestredes

såväl bokföring och kassaförvaltning som praktiskt-administrativa

. göromål af de respektive anstalternas sysslomän. Enahanda anordning

borde då också med fördel kunna tillämpas hos centralförvalt
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

ningen. Ja, större intresse för dessa angelägenheter borde kunna påräknas

hos tjenstemannen, i samma mån hans sakkännedom genom

mångsidigare beröring med ärendena blefve större. Styrelsen måste

derför i allo vidblifva sin förut uttalade mening om lämpligheten, att

en särskild kamrerare för hospitalsärendena hos styrelsen anstäldes.

Deraf följde emellertid icke, att styrelsen skulle finna det i och

för sig otjenligt, om hospitalsräkenskapsföringen förlädes till styrelsens

räkenskapskontor. En sådan anordning hade redan för flera år sedan

hos styrelsen allvarligt öfvervägts, men hade icke ansetts kunna genomföras,

med mindre ytterligare en tjensteman i första lönegraden på kontoret

anstäldes. Samma åsigt om behofvet af ökning af kontorets

arbetskrafter, derest detsamma skulle få en så betydlig tillökning i sina

åligganden, hade statskontoret uttalat.

Men genom anställandet af en ny bokhållare på räkenskapskontoret

skulle endast en obetydlig del af det oundgängligen behöfliga, ökade

biträdet vid hospitalsärendenas behandling för styrelsen _ kunna vinnas.

Äfven om all räkenskapsföring för hospitalen förlädes till räkenskapskontoret,

skulle nemligen en tjensteman i andra lönegraden, förfaren i

sjukhusadministrativa ämnen, vara för medicinalstyrelsen nödvändig, om

nödig sparsamhet och drift skulle kunna vid förvaltningen bibehållas.

Då det dertill vore medicinalstyrelsens öfvertygelse, att nu sist

antydde tjensteman skulle kunna öfvertaga såväl räkenskapsföringen

som kaseaförvaltningen, hade styrelsen icke ansett sig kunna föreslå

två nya tjenstemän, en i första och en i andra lönegraden, då behofvet

borde vara fyldt med en i andra lönegraden.

Om hos styrelsen fördes eu enda, för hela förvaltningen gemensam

hufvudbok, skulle det gifvetvis möta afsevärda svårigheter att från

det öfriga utbryta hospitalsräkenskapen. Men såsom statskontoret betonade,

hade allt hitintills af medicinalstyrelsen i dess egenskap af öfverstyrelse

för rikets hospital afgifvits en särskild hufvudbok, omfattande

redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna medel. Af detta

faktiskt bestående förhållande hade styrelsen trott sig böra begagna

sig för att på det enklaste sättet få denna vigtiga angelägenhet slutligen

ordnad.

Visserligen skulle kontrollen å kassaförvaltningen kräfva andra

former än de nu på styrelsens räkenskapskontor tillämpade, men då

utbetalningarna af bospitalsmedel mestadels skedde i större poster efter

reqvisition från de skilda anstalterna eller enligt ingångna entreprenadkontrakt,

kunde tiden för dem i allmänhet på förhand beräknas, och

handkassa syntes kunna undvaras. Kontrollens ordnande syntes der
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för icke behöfva möta alltför stora svårigheter och icke blifva svårare,

an då styrelsens kamrerare varit ensam tjensteman på räkenskapskontoret.

Deremot kunde ej nekas, att kontinuiteten i tjenstgöringen,

i händelse af långvarigt förfall för en kamrerare med fristående tjenstgöring,

skulle blifva svårare att upprätthålla, än om räkenskapsföringen

åiåge räkenskapskontoret med tre tjenstemän. Denna olägenhet hade

styrelsen dock ansett uppvägas af de stora fördelar styrelsens förslag

i öfrigt medförde.

Skulle likväl Kongl. Maj:t finna statskontorets erinringar vara af

den vigt, att de borde föranleda till förläggandet af både bokföringen

och kassaförvaltningen för liospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor,

läte äfven enligt styrelsens åsigt en sådan anordningmycket

väl sig genomföra, dock endast under förutsättning, att dels en

ny tjensteman i första lönegraden såsom bokhållare anstäldes å styrelsens

räkenskapskontor, dels äfven på styrelsens hospitalsafdelning anstäldes

en tjensteman i andra lönegraden, åt hvilken då lämpligen kunde

gifvas den af statskontoret föreslagna benämningen intendent.

Medicinalstyrelsen hade ock i detta sammanhang påpekat, att, om

bokföringen och kassaförvaltningen för liospitalsväsendet förlädes till

räkenskapskontoret, man skulle kunna inbespara ett nu å extra stat

utgående arfvode af 1,200 kronor till en revisor af hospitalsräkenskaperna,

.hvilkens göromål under nämnda förutsättning skulle kunna öfvertagas

af den föreslagna tjenstemannen i andra lönegraden.

Enligt statskontorets förslag skulle, anförde medicinalstyrelsen

vidare, de nya lönerna på ordinarie stat, en på 4,500 kronor samt två

på 3,000 kronor hvardera, utgöra tillsammans 10,500 kronor, hvaremot

för år 1901 vore på extra stat uppfördt dels för de två biträden åt

styrelsen, hvilka öfvertagit serafimerordensgillets kamrerares och sekreterares

göromål 6,750 kronor, dels äfven till en revisor 1,200 kronor,

summa 7,950 kronor. Tillökningen skulle således utgöra 2,550 kronor

om året, hvartill framdeles ytterligare komme ålderstillägg.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle åter de ordinarie tjenstemännens

löner, utom framtida ålderstillägg, uppgå till 7,500 kronor,

hvartill komme arfvodet på extra stat för revisorn af hospitalsräkenskaperna

1,200 kronor, således tillsammans 8,700 kronor, hvadan tillökningen

mot nu utgående 7,950 kronor skulle vara allenast 750 kronor

eller 1,800 kronor mindre än enligt statskontorets förslag.

Af hvad i detta ärende hittills förekommit funne departementschefen

det vara ostridigt, att medicinalstyrelsen oundgängligen behöfde

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ökadt biträde för behandlingen af hospitalsärendena. Med ledning af

uttalandet af 1900 års Riksdag ansåge departementschefen sig ock kunna

beteckna det såsom varande från alla sidor erkändt, att denna angelägenhet

borde definitivt ordnas genom uppförande på ordinarie stat af

det behöfliga antalet tjenster, med undantag likväl för revisionsbiträdet,

hvilket syntes utan olägenhet fortfarande kunna åtnjuta sitt arfvode,

1,200 kronor, å extra stat. .

Då det sålunda egentligen endast återstode att göra sitt val mellan

de båda olika af medicinalstyrelsen och statskontoret föreslagna

organisationsformerna, tvekade departementschefen icke att ansluta sig

till hvad medicinalstyrelsen föreslagit, nemligen inrättandet af en kamrerare!]

enst i andra lönegraden och en notarie- tillika sekreterare^ enst

i första lönegraden. Så länge all inom styrelsen förekommande behandling

af ekonomiska ärenden rörande hospitalsväsendet, i den mån

denna behandling icke tillhörde vederbörande ledamot af styrelsen,

kunde förenas i en ordinarie tjenstemans hand, syntes en sådan anordning

gifvet vara att föredraga.

Vid det förhållande, att medicinalstyrelsen, enligt departementschefens

åsigt, hade rätt deruti, att förläggandet af bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen

rörande hospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor

skulle omedelbart föranleda inrättandet a nämnda kontor

af ytterligare en ordinarie tjenst, syntes det departementschefen, att

hela frågan härom icke borde tagas i öfvervägande, förrän i det fall,

att det skulle visa sig, att göromålen rörande hospitalsväsendet så ökats,

att den nu föreslagna tjenstemannen i andra lönegraden icke vidare

kunde medhinna både bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen och

de öfriga åligganden, som enligt förslaget skulle tillhöra honom.

Derest anslag till de ifrågasatta nya tjensterna komme att beviljas,

skulle naturligen för löneförmånernas åtnjutande gälla enahanda

vilkor, som i kongl. kungörelsen den 1 juni 1877 vore bestämda för

åtnjutande af de från *1878 års början faststälda nya löneförmånerna

för medicinalstyrelsen.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t matte till

Riksdagen aflåta nu förevarande framställning.

Under hänvisning till hvad i detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet

meddeladt,, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må medgifva, att i den för

medicinalstyrelsen faststälda stat må för biträde åt

s. 2 Kontrollera mot PDF

Angående

ändringar i

taxan för

trissa läkare.

02 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras

aflöning: rr

a) åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som

efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10

ar med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar

1,500 kronor; samt

b) åt en notarie, tillika sekreterare, med lön af

1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500

kronor, och efter 10 år med ytterligare 500 kronor,

samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor.

Vid bifall till hvad af utskottet nu föreslagits, kommer det ordinarie

anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1 500

kronor reservationsanslag) att höjas från 491,600 kronor till 499^00

kronor eller med 7,500 kronor.

9:o). Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 27) har

herr A. Johansson i Möllstorp, med hvilken åtskilliga af kammarens

ledamöter förenat sig, föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta omarbeta § 4 i taxan

lör arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare för enskild sjukvård

m. m. den 31 oktober 1890 så, att researfvodesersättningarna för sjukbesök,

der väglängden öfverskrider fem kilometer, måtte nedsättas till

hälften af nu gällande bestämmelser, samt att i följande §§ till och

med den 13:e äfven måtte vidtagas sådana nedsättningar, att dessa

bringades i ungefärlig öfverensstämmelse med den föreslagna förändringen

af § 4.

.. Fjerde paragrafen i ofvannämnda taxa, hvilken eger tillämpning

på förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- och biträdande

provinsialläkare samt på vikarier för sådana läkare, har följande lydelse:

»Öfverstiger vid sjukbesök väglängden-till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes

två kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en

half mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare

1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill

fyra mil. och derefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande

börjad mil af väglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskildt

arfvode för återfärden.»

Motionären, som förklarar sig med sitt förslag afse att göra läkarevården

tillgänglig äfven för befolkningen på mera aflägsna orter, erinrar,

att den i förestående § upptagna taxa gäller under förutsättning, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

03

läkaren befordras med tjenlig skjuts till den sjuke och åter, men att,

i händelse han färdas med egen skjuts, till den i nämnda § angifna

kostnad äfven kommer skjutslega fram och åter efter en häst och åkdonslega

efter 30 öre milen.

Innan utskottet går att afgifva yttrande öfver motionen, anser

sig utskottet böra i korthet erinra om de omständigheter, »hvarunder

de stadganden tillkommit, hvilkas förändring utgör motionens syftemål.

Till 1890 års Riksdag aflat Kongl. Maj:t proposition angående

ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården i riket,

deri Kongl. Maj:t föreslog, bland annat, att Riksdagen måtte fastställa

i propositionen angifna grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten

i riket; i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t meddelade Riksdagen,

jemte annat, att, om de i propositionen innefattade förslag af Riksdagen

bifölles, Kongl. Maj:t komme att framdeles, med upphäfvande

eller ändring i erforderliga delar af gällande bestämmelser i dessa

ämnen, utfärda, att gälla från och med det den nya löneregleringen

för provinsialläkare började tillämpas, förutom andra bestämmelser, om

hvilka nu ej är fråga, taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda

läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,

äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 maj 1890, innefattande Riksdagens

svar å bexflraa proposition, anmälde Riksdagen under punkten

l:o), att Riksdagen för anställande af tjugufyra förste provinsialläkare,

för inrättande af en ny provinsialläkaretjenst samt för beredande af

löneförbättring åt samtliga provinsialläkare i riket — under vilkor, att

taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteförrättningar,

verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, af den lydelse, vid skrifvelsen fogad bilaga utvisade, af Kongl.

Maj:t utfärdades att gälla från och med det den nya löneregleringen

började tillämpas — faststält aflöningsstat för provinsialläkarestaten.

Till stöd för sitt omförmälda beslut har Riksdagen i berörda

skrifvelse anfört, bland annat, följande, hvilket synes utskottet vara af

afgörande betydelse för den nu föreliggande frågans bedömande:

»Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöningsbelopp,

som den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande

skulle medföra, har synts Riksdagen vara af rättvisa och billighet påkallad,

under förutsättning att taxebestämmelser, i hufvudsaklig öfver
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ensstämmelse med de af komiterade föreslagna, blifva för provinsialläkarne

gällande. Då frågan om införandet af dessa taxebestämmelser

emellertid synts Riksdagen stå i det allra närmaste sammanhang med

ett godkännande af den nya lönestaten, har Riksdagen ansett sig icke

böra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan att på samma

gång verklig garanti erhålles icke allenast för att taxebestämmelser af

den beskaffenhet, som af Riksdagen godkännes, varda af Eders Kongl.

Maj:t utfärdade, utan ock för. att ändring i dessa bestämmelser icke af

Eders Kong]. Maj:t vidtages utan Riksdagens hörande. Med denna

uppfattning, och då de bestämmelser i ämnet, som, enligt Eders Kongl.

Maj:ts i propositionen afgifna förklaring, skulle komma att blifva gällande,

derest de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefvo

af Riksdagen bifallna, synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål

för ändring, har Riksdagen ansett sig böra vid antagandet af den

nya lönestaten fästa det vilkor, att en taxa utfärdas af den lydelse,

Riksdagen här nedan, efter granskning af det framlagda taxeförslaget,

kommer att närmare angifva.»

Om än hvad Riksdagen sålunda yttrat närmast får anses åsyfta

att i allmänhetens intresse bereda säkerhet för att läkarnes arfvoden

för sjukbesök m. m. icke bestämmas till för höga belopp, torde det

anförda yttrandet dock äfven innefatta ett uttryck för Riksdagens åsigt,

att de genom lönestaten faststälda aflöningsbeloppen och taxans bestämmelser

stå med hvarandra i det nära sammanhang, att likasom å ena

sidan beloppet af läkarens aflöning bestämts endast i sammanhang med

fastställandet af grunderna för hans i form af arfvoden för sjukbesök

m. m. inflytande inkomster, å andra sidan taxans bestämmelser så afväges,

att läkarens inkomster af tillfälliga arfvoden jemte hans inkomst

af lön och tjenstgöringspenningar beräknats sammanlagda uppgå till

sådant belopp, som med afseende å läkarens lefnadsbehof kan anses

skäligt.

Då utskottet, i full öfverensstämmelse med berörda, af 1890 års

Riksdag gjorda uttalande, anser den af motionären väckta frågan om

en nedsättning i de i civil tjenst anstälde läkarnes arfvodesförmåner

icke böra, såsom i det framstälda förslaget förutsättes, ensam för sig

upptagas till pröfning, får utskottet, som ej lärer i anledning af

förevarande motion böra ingå i bedömande af, huruvida frågan om

reglering af provinsialläkarnes och öfrig!} i taxan afsedda läkares inkomster

bör i dess helhet till hoproffande ånyo upptagas, hemställa,

att herr A. Johanssons förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

65

Hospitals underhåll.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels medgifva

att de till läkaren vid Nyköpings hospital på grund åt Riks- biträdande tödagens

medgifvande i skrifvelse den 15 maj 1896 utgående aflönings- köpings hospioch

naturaförmåner finge utgå till öfverläkaren derstädes, med bibehal- tai m. *».

lande i allt öfrigt af de af Riksdagen i nämnda skrifvelse meddelade [9.]

bestämmelser rörande samma förmåner, dels godkänna följande aflöningsförmåner

för biträdande läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en

kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad med möbler och

sängkläder, lyse, ved och tvätt samt kost, lika med allmänna sjnkafdelningens,

och såsom kostförbättringspenningar 200 kronor för år;

äfvensom bifalla, att de i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående

aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade bestämmelser

finge lända till efterrättelse jemväl i afseende på biträdande läkaren vid

Nyköpings hospital, dels och medgifva, att den biträdande läkarens avlöningsförmåner

finge utgå af förslagsanslaget till hospitals undeihåll.

Till det i ärendet hållna statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t den 5 juni 1885, jemlikt Riksdagens

beslut, faststält ny aflöningsstat för läkare och andra tjensteman

vid åtskilliga af rikets hospital och dervid bestämt, att läkaren vid

Nyköpings hospital skulle erhålla en årlig aflöning af kontant 2,500

kronor jemte boställsvåning och ved. Å nämnda hospital hade då

funnits endast 70 sjukplatser och hospitalets läkare tillika varit lasarettsläkärG
Sedan

till- och nybyggnader tid efter annan utförts vid sagda

hospital, hade platser kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet

sjukplatser kunnat af medicinalstyrelsen år 1895 beräknas till 144 från

och med påföljande år. Göromålen vid det utvidgade hospitalet^ hade

då äfven blifvit så ökade, att läkaren måste odeladt egna sig åt sin

tjenst.

På hemställan af medicinalstyrelsen hade Kongl. Maj:t, med anledning

häraf framlagt förslag till 1896 års Riksdag om beredande af

ökade löneförmåner samt af semester för läkaren vid Nyköpings hospital.

Till stöd härför hade anförts, bland annat, att i afseende å hospitalsläkarens

göromål Nyköpings hospital då visserligen icke kunde jemföra

med likets största hospital, men väl med det vid Göteborg,

hvarest patientantalet uppgingo till 175 samt två läkare vore anstälda,

Bih. till Iiiksd. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Afd. 7 Iläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

^vilka öfverläkaren åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning

och ved samt biträdande läkaren, då han vore medicine licentiat,

hade 3,500 kronor i årlig lön jemte bostad och fri kost eller deremot

svarande förmåner.

Riksdagen hade enligt skrifvelse den 15 maj 1896, i anledning

af Kongl. Maj:ts omförmälda förslag, beslutit att, under vilkor att sjukvården

vid Nyköpings hospital upprätthölles af blott en aflönad läkare,

dels godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren vid nämnda

hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning

och ved, med förklarande: att två tredjedelar af den kontanta

aflöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

att, så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas

läkaren, han egde såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära

1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets

närhet; att läkaren finge årligen under sex veckor njuta semester, derest

lämplig vikarie lunnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf

hindrades, samt att läkaren icke finge utom hospitalet utöfva enskild

praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörde sinnessjukdomar,

dels ock medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och hvad som

erfordrades för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda

aflöningsförmåner, som tillkomme biträdande hospitalsläkare, finge utgå

af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Kongl. Maj:t hade den 29 maj 1896 godkänt Riksdagens omförmälda

beslut.

Sedan Kongl. Maj:t uti proposition till 1900 års Riksdag föreslagit

Riksdagen att på. extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af

41,750 kronor dels till inköp för Nyköpings hospitals räkning af det

invid hospitalet belägna, _ Nyköpings stad tillhöriga fattighus med tillhörande

tomt, dels ock till utförande af de för fattighusets omändring

till anstalt för. sinnessjukes vård erforderliga byggnadsarbeten, hade

Riksdagen bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning. Genom bref den

1 juni 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt medicinalstyrelsen att inköpa

ifrågavarande tomt med derå uppförda byggnader äfvensom att verkställa

de ombyggnadsarbeten, som för fattighusets omändring till anstalt

för sinnessjukes vård vore erforderliga.

Uti skrifvelse den 26 september 1900 hade nu medicinalstyrelsen

anfört, att vid aflåtandet af den styrelsens framställning, som föranledt

Kongl. Maj ds förberörda proposition till 1896 års Riksdag, styrelsen

förestält sig, att en läkare skulle kunna nöjaktigt uppehålla sjukvården

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid Nyköpings hospital. Under den tid, som sedan dess förflutit, hade

det emellertid visat sig, att en ensam läkare vid detta hospital icke på

ett tillfredsställande sätt förmådde fylla de kraf, som sålunda stälts på

honom. Anledningen dertill vore väsentligen att söka i den humanare

och mera sjukhusmessiga behandling af de sinnessjuke, som på senare

tiden vunnit insteg vid sinnessjukvårdanstalterna. Förutsättningen härför

vore en noggrannare undersökning och trägnare tillsyn af de sjuka

än som förut varit brukliga. För de sjuka yttrade sig förändringen,

bland annat, uti isolerings användning endast i de allra svåraste fallen

och uti trägna försök att genom patienternas sysselsättande göra deras

tillvaro drägligare. Det vore också numera vida angelägnare än förr,

att läkaren städse besutte speciel utbildning för sin vigtiga uppgift.

Derför vore det äfven af den största vigt, att vid förfall för läkaren en

kompetent person funnes att tillgå för platsens uppehållande.^ Vid Nyköpings

hospital hade det särskildt under de sist förflutna aren visat

sig synnerligen svårt att vid läkarens semester finna en lämplig person,

åt& hvilken hospitalets skötsel kunde anförtros. Om sålunda redan nu

behofvet af en biträdande läkare vid Nyköpings hospital gjorde sig

starkt känbart, blefve detta ännu mera förhållandet efter förenämnda

inköp af det invid hospitalet belägna fattighuset och dess inredning för

mottagande af sinnessjuke, hvarigenom 35 nya platser skulle vinnas.

Behofvet af ytterligare en läkare vid hospitalet blefve efter utvidgningen

oafvisligt. Nyköpings hospital finge nemligen genom denna

utvidgning redan under loppet af år 1901 ett sammanlagdt sängantal

af 175, hvarigenom icke blott sjukvården utan äfven förvaltningen blefve

mera omfattande.

En jemförelse med andra hospital visade också, yttrade medicinalstyrelsen

'' vidare, att efter den nu beslutade utvidgningen Nyköpings

hospital skulle behöfva ännu en läkare, äfven om blott den grundsats

tillämpades, som redan år 1885 varit den ledande vid bestämmandet af

antalet läkare vid hospitalen. Göteborgs hospital, till exempel, hade

då blott 170 sängar, men hade, och det med rätta, ansetts behöfva två

läkare. Att Nyköpings hospital med 175 sängar således, med tillbörlig

hänsyn tagen till sjukvårdens kraf, ej vidare kunde vara utan en andre

läkare, syntes medicinalstyrelsen uppenbart. Då denne läkare skulle

komma att utföra enahanda göromål som biträdande läkare å andra

hospital, syntes han böra erhålla samma aflönings- och naturaförmåner

som desse. Bostad för honom funnes redan vid hospitalet uti den nya

läkarebostaden derstädes, hvaruti två rum redan från början varit afsedda

för en biträdande läkare och således nu vore disponibla.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Någon minskning af de till läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken

genom förändringen skulle blifva öfverläkare, anslagna aflöningsförmåner,

derest en biträdande läkare anstäldes, syntes icke kunna

ifrågakomma, helst hans kontanta lön redan nu vore 1,000 kronor lägre

än de med densamma närmast jemförliga öfverläkarelönerna vid Göteborgs,

Hernösands och Vexiö hospital.

På grund af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen hemstält,

det. Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition

derom, att de till läkaren vid Nyköpings hospital jemlikt kongl.

brefvet den 29 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner måtte

få^ utgå till en öfverläkare derstädes, och att vid Nyköpings hospital

måtte anställas en biträdande läkare med en aflöning af 2,500 kronor

för år jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt

samt kost lika med allmänna sjukafdelningens och såsom kostförbättringspenningar

200 kronor, hvarjemte medicinalstyrelsen föreslagit vilkor

för aflöningsförmånernas åtnjutande i enlighet med bestämmelserna

i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt tjenstemän vid

åtskilliga hospital.

På de af medicinalstyrelsen anförda grunder hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framställa nu

ifrågavarande förslag.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj :t

föreslagit, må

l:o) medgifva, att de till läkaren vid Nyköpings

hospital på grund af Riksdagens medgifvande i skrifvelse

den 15 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner

må utgå till öfverläkaren derstädes, med

bibehållande i allt öfrigt af de af Riksdagen i nämnda

skrifvelse meddelade bestämmelser rörande samma

förmåner;

2:o) godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande

läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en

kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad

med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt

kost lika med allmänna sjukafdelningens och såsom

kostförbättringspenningar 200 kronor för år; äfvensom

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets Utlåtanåe N:o 7.

bifalla, att de i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående

aflöning åt tjenstemän vid åtskilliga hospital

meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse

jemväl i afsende på biträdande läkaren vid Nyköpings

hospital; samt

3:o) medgifva, att deri biträdande läkarens afflöningsförmåner

må utgå af förslagsanslaget till hospitals

underhåll.

ll:o) Uti särskilda, sins emellan lika lydande motioner (n:o 9 i

Första Kammaren och n:o 36 i Andra Kammaren) hafva herrar F. A.

Boström och J. Widén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att den

med sysslomansbefattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning

skulle efter den nuvarande innehafvarens afgång, utgå med kontant

2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

jemte bostadsvåniug, ved och lyse. _ .

Motionärerna erinra till en början, hurusom Kongl. Maj:t i en till

1900 års Riksdag aflåten proposition föreslagit, att den med sysslomansbefattningen

vid Nyköpings hospital förenade aflöning måtte bestämmas

att efter nuvarande innehafvarens afgång skola utgå med kontant

2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

jemte boställsvåniug, ved och lyse. Och hade i det yttrande

till statsrådsprotokollet, som beledsagat den kongl. propositionen, meddelats,

bland annat, att det icke kunde förväntas, att för den då bestämda

aflöningen, 800 kronor, vid nuvarande sysslomannens afgång

erhålla en för tjensten fullt duglig person, äfvensom att det vore betänkligt

att åt en så svagt aflönad tjensteman anförtro, en så stor uppbörd

som den, hvilken numera tillkomme sysslomannen vid detta hospital.

Nuvarande sysslomannen A. Dahl, hvilken den 17 mars 1876 tills vidare

förordnats till syssloman och med sysslomansbefattningen förenade länsbokhållare^''ensten

i Södermanlands län, vore född den 11 september

1836 och både i mars 1860 blifvit anstäld såsom extra ordinarie landskontorist,

till följd hvaraf han enligt gällande bestämmelser den 11

september 1901 vore berättigad till pension från allmänna indragningsstaten.

Senast vid samma tid borde han äfven lemna sin sysslomansbefattning,

från hvilken han på grund af sjukdom, som vore att anse

som obotlig, allt sedan början af september 1896 åtnjutit tjenstledighet.

Åtgärder måste derför vidtagas för sysslomansbefattningens besättande

med annan person; och då befattningen, med den utveckling hospitalet

nu vunnit, toge en persons hela tid i anspråk och till följd deraf icke

Ang. sysslomannens

vid

Nyköpings

hospital aflöning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunde eller borde förenas med annan tjenst, måste den nye sysslomannen

beredas en häremot svarande ersättning.

Rörande omfattningen af sysslomannens göromål och storleken af

den aflöning, som på grund deraf borde honom tillkomma, hade i omtormalda

kong! proposition vidare meddelats, att å Nyköpings hospital

linnés. sjukplatser,^ eller dubbelt så många som när sysslomanskap

ningen senast blifvit tillsatt. Derest en föreslagen utvidgning af

hospitalet komme till stånd, skulle Nyköpings hospital inom den närmaste

framtiden kunna bereda vård åt 173 patienter och således kunna

liks t äflas med Goteborgs hospital, som hade 175 sjukplatser; och då

sysslomannen vid sistnämnda hospital åtnjöte 2,800 kronors aflöning

jemte beställning och ved, borde samma aflöningsförmåner äfven

tillkomma sysslomannen vid Nyköpings hospital och dessutom fri elektrisk

belysning, enär dylikt lyse funnes å hospitalet infördt.

Statsutskottet hade i ärendet anfört, att utskottet, som ansåge,

att vid bestämmandet af aflöningsförmånerna för hospitalssysslomän

patienternas vid hospitalet antal icke borde vara ensamt afgörande, så

mj c et mindre kunnat finna en så betydlig löneförhöjning, som af

Kongl. Maj:t blifvit föreslagen för sysslomannen vid Nyköpings hospital,

v-a a, behofvet påkallad, som antalet derstädes intagna patienter i

aJlt fall understege patientantalet å samtliga de hospital inom riket,

vilkas syssloman åtnjöte 2,800 kronors aflöning. Deremot hade utskottet

ansett sig böra förorda, att en förhöjning af sysslomannens

aflöning till 1,800 kronor måtte af Riksdagen beviljas. Emot förslaget,

att rätt till lyse skulle nämnda befattningshafvare tillkomma, hadeutskottet

icke något att erinra. Och hade utskottet i enlighet härmed

gjort hemställan till Riksdagen.

Vid frågans behandling i kamrarne hade af talare i såväl Första

som Andra Kammaren yrkats bifall till Kongl. Majfls proposition, dervid

iramhalflts, bland annat, att genom förestående förändring af hospitalets

kök plats komme att beredas för ytterligare 4 patienter utöfver hvad

• ?f..‘, åtagit, eller 177, hvilket vore två mera än vid hospitalet

k^eborg; att tjensten, för så vidt den eljest skulle skötas på ett

tillfredsställande sätt, hädanefter komme att helt och hållet upptaga sin

man, och derför icke kunde få förenas med annan befattning; samt att

det vore synnerligen vigtigt, att den ifrågavarande tjenstemannen, som

omhänderhade en betydlig uppbörd förödet allmännas räkning och på

hvars sätt att sköta tjensten kostnaderna vid hospitalet vore i väsentlig

män beroende, försåges med en aflöning, som tillförsäkrade honom en

fullt tillräcklig bergning, hvarigenom också ensamt kunde påräknas

att dertill kunna erhålla och bibehålla fullt duglig och lämplig person.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

Till följd af kamrarnes olika beslut hade saken blifvit föremål för

gemensam omröstning, hvilken utfallit med 176 röster för Kongl. Maj:ts

proposition och 177 röster för utskottets hemställan, hvilken alltså

segrat med en rösts majoritet.

Den i ofvanberörda yttrande till statsrådsprotokollet omförmälda

utvidgningen af Nyköpings hospital, hvarigenom detsamma skulle tillökas

med 33 platser, hade deremot blifvit af Riksdagen bifallen och

vore nu under utförande. Likaså vore framställning gjord om tillstånd

till sådan förändrad inredning af gamla hospitalsbyggnaden, hvarigenom,

på sätt ofvan förmäles, skulle vinnas ytterligare 4 platser.

Slutligen framhålla motionärerna, hurusom det måste vara af framstående

vigt, att aflöningen för ifrågavarande tjenst med hänsyn till

det uppbördsmannaansvar, som vore dermed förenadt, och den betydelse,

densammas omsorgsfulla och insigtsfulla skötsel eljest hade för det

allmänna, icke bestämdes så låg, att dertill icke kunde påräknas att

få fullt duglig och kompetent innehafvare, hvilket icke syntes vara fallet

med den nu faststälda aflöningen, som med icke mindre än 1,000 kronor

understege hvad för dylik tjensteman vid jemförligt hospital förut

bestämts.

Med afseende å hvad i motionen blifvit anfördt har utskottet ansett

sig böra tillstyrka, att någon ytterligare förhöjning i aflöningen

för sysslomannen vid Nyköpings hospital utöfver den vid sistlidne riksdag

beslutade må af Riksdagen medgifvas. Då emellertid lefnadskostnaderna

i Nyköping äro afsevärdt lägre än i Göteborg, anser utskottet på denna

grund och på de skäl, som, enligt hvad motionärerna erinrat, af 1900 års

statsutskott anförts, det icke vara af behofvet påkalladt, att den ifrågavarande

sysslomannen i aflöningsförmåner likställes med sysslomannen

vid Göteborgs hospital, utan synes ett belopp af 2,300 kronor jemte

de sysslomannen i öfrigt tillerkända förmåner utgöra fullt skälig ersättning

för dennes arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herrar F. A. Boströms

och J. Widéns förevarande motioner, må bestämma,

att den med sysslomansbefattningen vid Nyköpings

hospital förenade aflöning skall efter den nuvarande

innehafvarens afgång utgå med kontant 2,300 kronor,

deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

jemte boställsvåning, ved och lyse.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande IN: o 7.

Ang. tillsyn

ä sinnessjukvärden

i riket

[10.]

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att till

arfvode åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt till resekostnads-

och traktamentsersättning för af honom i tjensten företagna

resor finge från och med år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000

kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll samt att, likaledes

från och med år 1902, från samma anslag finge utgå arfvoden åt inspektörer

för enskilda anstalter för sinnessjuke med högst 500 kronor

till hvar.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

till statsrådsprotokollet meddelat följande.

Sedan Kongl. Maj:t den 5 oktober 1894 uppdragit åt en komité

att granska stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 och

afgifva förslag till de förändringar deri, som kunde anses vara af behofvet

påkallade, hade komitén med skrifvelse den 29 februari 1896

till Kongl. Maj:t afgifvit betänkande och förslag till stadga angående

sinnessjuke, öfver detta förslag hade utlåtanden inhemtats från Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, hvilka lemnat förste provinsialläkare, provinsialläkare,

extra provinsialläkare och stadsläkare tillfälle att yttra

sig i ärendet, hvarefter medicinalstyrelsen, till följd af erhållen remiss,

med eget utlåtande den 30 december 1898 öfverlemnat yttranden i

ämnet af hospitals- och asyldirektionerna.

Vid den omreglering af ärendenas fördelning mellan statsdepartementen,

som egt rum i sammanhang med inrättandet af ett jordbruksdepartement,

hade hospitalsärendena tillfallit civildepartementet. Vid

genomgående af nu föreliggande ärende hade departementschefen då

funnit, att innan han kunde inför Kongl. Maj:t föredraga hela frågan

om utfärdandet af en ny hospitalsstadga, om hvilkens nödvändighet

departementschefen emellertid vore fullkomligt öfvertygad, måste till

Kongl. Maj:ts pröfning framläggas de delar af komiténs förslag, hvilka

vore af beskaffenhet att för sitt genomförande jemväl erfordra att

Riksdagen anvisade nödiga medel. I detta hänseende har departementschefen

lemnat följande redogörelse.

Det af komitén utarbetade förslag afsåge, förutom ändrade bestämmelser

i åtskilliga andra delar af nu gällande stadga angående

sinnessjuke, jemväl förändrade föreskrifter i fråga om tillsynen å anstalterna

för sådana sjuke.

Statens anstalter för sinnessjuke vore enligt 1883 års stadga

underkastade tillsyn af tvåfaldigt slag, nemligen dels den inspektion,

som det på grund af stadgans § 10 mom. 18 tillkomme medicinal
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen att årligen g''enom en sin ledamot eller särskildt förordnad

läkare förrätta, och dels den mera lokala tillsyn, som enligt § 11 mom.

1 i samma stadga utöfvades af vederbörande direktion. Komitén, som

erinrat härom, hade vidare yttrat, att berörda inspektion, som i regeln

utöfvades af medicinalstyrelsens chef eller dess föredragande för hospAalsärenden,

hade sin hufvudsakliga betydelse i ekonomiskt, hygieniskt

och administrativt afseende, men att densamma, med den utsträckning

hospitalsväsendet numera vunnit, endast i ringa mån kunde innebära

kontroll å den detaljerade sinnessjukvården, hvilket hade sin naturliga

förklaring deri, att ’ de inspekterande vore strängt upptagna af andra

embetsgöromål, som icke tilläte dem att egna lång tid åt hvarje inspektion

eller att vid deras i regeln blott en gång. om året förekommande

besök egna speciel uppmärksamhet åt detaljerna i sjukvården,

än mindre personligen åt hvarje särskild sjuk. Härvid skulle visserligen

kunna invändas, fortsatte komitén, att medicinalstyrelsen kunde

begagna sig af sin rätt att genom särskild förordnad läkare utöfva

ifrågavarande inspektion. Då emellertid till en dylik inspektion, hvilken

stadgan uppenbarligen afsett att vara af mera tillfällig art, i första

rummet bort ifrågakomma en öfverläkare, men anlitande^ åt en sådan

för detta uppdrag skulle, bland annat, medföra, att sjukvården vid det

hospital, der han vore anstäld, skulle lida under tiden för förordnandet,

och den tillfälliga beskaffenheten af ett dylikt förordnande syntes gorå

det svårt, om ens möjligt, att för detta grannlaga uppdrag erhålla

någon annan fullt qvalificerad person, kunde äfven en vidsträcktare

tillämpning af detta stadgande icke afhjelpa bristen i förenämnda hänseende»
Beträffande

den hospitals- och asyldirektion^ tillkommande tillsyn

öfver hospitalet eller asylen yttrade komitén (sid. 57), att, då direktionen

med sin nuvarande sammansättning icke kunde sägas ega erforderlig

kompetens för en granskning i sjukvårdsafseende och särskildt för bedömande

af den i många fall svårlösta frågan, huruvida eu sjuk fortfarande

vore i behof af vård å hospital eller, utan skada för sig och andra, kunde

derifrån utskrifvas, och då man icke kunde _ vänta, att de oaflönade

direktionsmedlemmarne skulle egna mycken tid och möda åt för dem

främmande angelägenheter, den kontrollerande myndighet, som lagts i

direktionens hand, Unge antagas hafva uteslutande omfattat de administrativa

och ekonomiska förhållandena och i afseende å patienterna inskränkt

sig till en formel granskning af handlingar.

Af det anförda ansåge komitén framgå, att öfverläkaren, fastän

stående under medicinalstyrelsen och dess inspektion samt skyldig att

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

inför direktionen redogöra för sina åtgöranden, likväl i rent sjukvårdsafseende

vore utan annan kontroll än den, som af medicinalstyrelsen

genom dess ledamöter utöfvades och som på redan anförda grunder icke

kunde i detta hänseende tillmätas stor betydelse. Ehuru komitén visserligen

vore öfvertygad om, att de sinnessjuke å anstalterna här i riket

vårdades på ett kärleksfullt och humanitetens fordringar väl motsvarande

sätt och att, hvad särskildt den svåra och grannlaga utskrifningsfrågan

anginge, underlåtenhet att vid viss tidpunkt låta utskrifva eu

intagen person alltid grundades på öfverläkarens omtanke om den

ifrågavarande personens väl, förmälde sig dock komitén hålla före, att

det dock ingalunda läge inom det oantagligas område, att vid en eller

annan anstalt en öfverläkare, som i en mängd fall sett utskrida patienter

snart återkomma i försämradt tillstånd, derigenom och af eget

skaplynne fått en sådan misstro mot tidiga utskrifningar, att han understundom

vid anstalten komme att (Qvarhålla patient längre än som varit

ovilkorligen af nöden, någon gång till men för personen i fråga och

städse _ till olägenhet för dem, som vore i behof af hospitalsvård, men

för hvilka platser ej funnes lediga; och förklarade komitén sig anse att,

äfven om det skulle kunna pavisas, att sådant för närvarande ej egde

ram vid någon af våra anstalter, sjelfva möjligheten af ett dylikt förhållande

innebure tillräcklig maning för komitén att föreslå verksamma

garantier deremot, hvarigenom ock bäst skulle undanrödja^ den misstro

mot anstalterna för sinnessjukvården, som hos en del af allmänheten

blifvit väckt och hvilken måste utöfva en skadlig inverkan, äfven om

för denna misstro funnes ringa eller intet fog.

Komitén hade med stöd af det anförda funnit anordnandet af en

skärpt kontroll å anstalterna för sinnessjuke vara af nöden; och hade

komitén, för vinnande häraf, uti sitt förslag, med bibehållande af den

kontroll, som enligt gällande stadgar utöfvades af medicinalstyrelsen och

direktioner, föreslagit inrättandet af tva nya kontrollerande myndigheter.

Bestämmelserna härom återfunnes i förslagets §§ 7 och 8.

Enligt den förra skulle vid samtliga statens anstalter för sinnessjuke

tillsyn att stadgans bestämmelser rörande sjukvården blefve noggrant

iakttagna utöfvas af en utaf Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem

år, förordnad öfverinspektor för sinnessjukvården i riket. Af § 63 i

förslaget framginge, att jemväl enskilda anstalter för sinnessjuke vore

afsedda att ställas under inseende och kontroll af öfverinspektören. Den

andra kontrollerande myndigheten, som af komitén föreslagits, utgjordes

af de s. k. inspektionsnämnderna. Rörande dessa innehölle § 8, att

inom hvarje direktion skulle Kongl. Maj:t för en tid af tre år utse

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

två ledamöter, deraf den ene skulle vara läkare och den andre, der så

lämpligen kunde ske, en juridiskt bildad person, alt jemte öfverläkaren

utgöra en inspektionsnämnd, som hade att åt sjukvården vid anstalten

egna särskild tillsyn. Vid förfall för någon af de utaf Kong]. Maj:t

utsedde ledamöterna egde direktionen utse suppleant.

Vid enskilda anstalter för sinnessjuke skulle enligt § 63 den mspektionsnämnd

vid statens anstalter tillkommande befogenhet utöfvas

af en af medicinalstyrelsen särskildt förordnad läkare såsom inspektör.

De närmare föreskrifterna om öfverinspektörens osh inspektionsnämndernas

åligganden förekomme rörande den förre uti § 13 och i

fråga om nämnderna i § 18 af förslaget.

Enligt § 13 skulle det åligga öfverinspektören:

1. att efter reseplan, godkänd af medicinalstyrelsen, inspektera

anstalterna för sinnessjuke och dervid, såväl genom personlig undersökning

som ock annorledes, göra sig noga underrättad om de sjukes

behandling och skötsel samt särskildt deras behof af hospitalsvåra; vid

uppgörande af hvilken reseplan borde iakttagas, att hvarje anstalt föi

sinnessjuke skulle två eller flere gånger om året besökas af öfverinspektören

; .ill! ..ii •

2. att, då särskilda förhållanden dertill föranledde, verkställa inspektion

äfven å ställe, ej angifvet i resplanen;

3. att vid sina besök å anstalterna egna särskild uppmärksamhet

åt de sedan sista besöket intagna och åt dem bland patient ernå, hvilkas

utskrifning såsom tillfrisknade eller väsentligt förbättrade eller med

anledning af § 52 — som innehölle bestämmelser om utskrifning i visst

fall af obotlig sinnessjuk — kunde ifrågasättas, äfvensom åt fiågoi

om utskrifning af straff- eller ransakningsfångar och sådana för brott

tilltalade, som i anseende till sinnessjukdom ej kunnat till ansvar fällas,

utom i sistnämnda fall skulle öfverinspektören, der han så funne lämpligt,

ega att förordna om utskrifning och derom skriftligen underrätta

såväl medicinalstyrelsen som inspektionsnämnden;. ^

4. att taga noggrann kännedom om användningen af tvångsmedel

och dervid tillse, att desamma ej missbrukades;

5. att upptaga och pröfva klagomål öfver behandlingen åt de

sinnessjuke och med anledning deraf vidtaga de åtgärder, som kunc e

vara af behofvet påkallade; „

6. att företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet,

då medicinalstyrelsen för afgifvande af yttrande deröfver funne

skäligt honom dertill förordna; _ , ,

7. att äfven i öfrigt, i den mån hans tid medgåfve, vid hand
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

läggning af hospitalsärenden och frågor rörande tilltalad persons sinnesbeskaffenhet

biträda medicinalstyrelsen, med rätt för honom att deltaga

i överläggningarna och få sin mening till protokollet antecknad; samt

8. att till medicinalstyrelsen skriftligen afgifva såväl redogörelse

för hvarje inspektion som äfven årlig berättelse öfver sin verksamhet

jemte förslag till de åtgärder, som kunde anses nödiga och nyttiga för

en ändamålsenlig utveckling af sinnessjukvården.

Komitén, inom hvilken tvifvel framstälts, huruvida en persons arbetskrafter

och tid skulle vara tillräckliga för fullgörande af de öfverinspektor^

enligt förslaget åliggande uppgifter, hade härutinnan, utan att

dock vilja uttala någon bestämd åsigt, erinrat att, om ock de första

inspektionerna blefve både tidsödande och besvärliga, den vid dessa

första inspektioner vunna kännedom om de särskilda sinnessjuke samt

den ökade erfarenhet, som af öfverinspektören snart förvärfvades vid

bedömandet af såväl det verkliga behofvet af fortfarande vård å anstalt

som halten af framstälda klagomål, snart nog skulle underlätta och förkorta

de följande inspektionerna, som följaktligen kunde hufvudsakligen

egnas åt nyintagne sjuke och förut såsom tvifvelaktiga antecknade fall

af ifrågasatt utskrifning. Skulle emellertid erfarenheten framdeles gifva

vid handen, att en öfverinspektor icke vore tillräcklig för det med institutionen

afsedda ändamål, kunde, menade komitén, jflterligare en sådan

anställas, utan att i följd deraf i stadgan, sådan den blifvit af komitén

föreslagen, erfordrades annat än obetydliga redaktionsjemkningar.

I statsrådsprotokollet lemnas vidare en redogörelse för de åligganden,

som enligt komiténs förslag tilldelats inspektionsnämnderna; men

då förslaget i denna del icke föranledt någon framställning af Kongl.

Maj:t, har utskottet ansett sig här kunna förbigå ej mindre nämnda

redogörelse än äfven hvad i statsrådsprotokollet anföres angående af

vederbörande myndigheter i detta ämne afgifna yttranden.

I fråga om de kostnader, som anordnandet af inspektion i öfverensstämmelse

med komiténs förslag skulle medföra för statsverket, hade

komitén (sid. 71) anfört, att öfverinspektören, hvilken borde intaga en

ställning jemförlig med ett medicinalsråds och i vissa, i § 13 angifna

fall skulle biträda medicinalstyrelsen, icke kunde för sitt synnerligen

betungande och ansvarsfulla uppdrag skäligen ersättas med mindre än

en, medicinalsråds löneförmåner motsvarande, aflöning af 6,400 kronor;

samt att, derest hans resor komme att, såsom komitén beräknat, pågå

under 300 rese- och förrättningsdagar om året, traktamentsersättningen

skulle efter 10 kronor om dagen uppgå till 3,000 kronor årligen,

hvartill kunde antagas komma 1,600 kronor i öfriga resekostnader, så

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 77

att hela det för öfverinspektörstj ensten erforderliga anslagsbehofvet sålunda

komme att utgöra 11,000 kronor.

Förslaget om tillsättande af en öfverinspektor hade af de läkare,

som yttrat sig i frågan, mottagits med bifall, om ock ej alla ansett en

sådan tjensteman alldeles nödvändig. Ofverinspektörsinstitutionen hade

jemväl förordats af de fleste Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Åt

''dessa hade några ansett, att mer än en öfverinspektor borde tillsättas.

Äfven direktionerna för statens anstalter för sinnessjuke hade i allmänhet

anslutit sig till förslaget om tillsättandet af öfverinspektor.

Departementschefen har vidare till protokollet lemnat en. redogörelse

för medicinalstyrelsens utlåtande öfver komiténs förslag i förevarande

ämne. .

Vid granskningen af förslaget om tillsättandet af en öfverinspektor

hade medicinalstyrelsen erinrat derom, att hvarken embetet eller namnet

inspektör vore för det svenska hospitalsväsendet främmande.. År 1837

hade C. J. Ekströmer förordnats till generaldirektör för hospitalen, lasaretten

och kurhusen. 1 kongl. stadgan den 5 mars 1858 hade föreskrifvits,

att hvarje hospital borde en gång årligen eller oftare inspekteras

af den öfverstyrelsen till biträde förordnade generaldirektören.

Denne hade vid denna tid utöfvat ungefär samma befattning som den

föreslagne öfverinspektören. Från år 1860 till år 187.7, då medicinalstyrelsen

blifvit öfverstyrelse för hospitalen, hade öfverinspektörsbefattnino-en

utöfvats af generaldirektören M. Huss. Den komité, som den

24 &maj 1877 tillsatts för att revidera 1858 års hospitalsstadga, hade

föreslagit, att ledamot af öfverstyrelsen eller annan läkare, som öfverstyrelsen

dertill utsåge, skulle förrätta inspektionerna af hospitalen; och

hade inspektionerna sedermera ordnats på det sätt komiten föreslagit.

En af komiténs ledamöter hade dock väckt förslag om tillsättandet af

en särskild inspektör, hvilket förslag ingått såsom reservation i komiténs

betänkande.

Hade det också, yttrade medicinalstyrelsen vidare, kunnat tankas

som möjligt vid den tid, då 1877 års komité arbetat, att en medicinalstyrelsens

ledamot skulle kunna hafva tid och förmåga att fullgöra

alla delar af inspektionsverksamheten och på samma gång handlägga

de inom embetsverket förekommande ärendena, syntes det^ numera, vid

den utveckling hospitalsväsendet tagit, vara mycket svårt och inom

kort blifva alldeles omöjligt. 1 alla händelser komme inspektionsverksamheten

att såsom hittills bedrifvas ensidigt. Inspektionerna både

nemligen för det mesta omfattat byggnaders uppförande och föränd
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

rande samt ekonomiska, hygieniska och förvaltningsfrågor. För en

grundligare tillsyn af den egentliga sjukvården, pröfning af rättmätigheten

eller lämpligheten af de sinnessjukes intagning eller qvarhållande

och af lämpligheten af den använda behandlingen m. m. hade den tid,

som för andra. göromåls skull kunnat egnas åt inspektioner, knappast

räckt till, och till fullgörandet af denna granskning rörande sjukvården

hade den inspekterande oftast icke heller egt tillräcklig förutsättning i

en förutgången utbildning såsom psykiater. Så som psykiatrien på de

sista decennierna utvecklat sig, hade denna nemligen blifvit en medicinsk

specialdisciplin, som endast obetydligt studerades af läkare i allmänhet.

Det vore derför tydligt, att tillsynen öfver sjukvården å anstalterna

för sinnessjuke borde handhafvas af en läkare, som specielt

egnat sig åt psykiatriens studium och särskildt hade erfarenhet rörande

sjukvården å en anstalt för sinnessjuke. Fn i sinnessjukvården kunnig

läkare kunde lättare än en dermed mindre förtrogen uppfatta en sinnessjuks

tillstånd och första, huru den sjuke skulle behandlas, om anstaltsvård

för den sjuke vore nyttig, om utskrifning af en förbättrad eller

oförbättrad kunde vedervågas eller vara af omständigheterna påkallad

m. m. En. kunnig och erfaren psykiater kunde för sjukvården å anstalterna

blifva till ovärderlig nytta, derigenom att han under sina inspektioner

gåfve anledning till förnyad och allsidig pröfning af egendomliga

och svårtydbara fall af sinnessjukdom. Han komme äfven att

gagna vid bestämmande af hvilka sinnessjuke som vore lämpliga att

öfverflyttas från hospital till asyl. En öfverinspektor, som icke egdo

åtminstone lika god insigt i psykiatrien som de anstaltsläkare, som han

hade att kontrollera, skulle ej göra den nytta och inverka med den

auktoritet, som hans uppgift kräfde. Af denna anledning ansåge medicinalstyrelsen

en för ändamålet fullt kompetent läkare böra anställas

såsom öfverinspektor.

Om ^ till öfverinspektor blefve utsedd en läkare med särskildt afseende

på hans psykiatriska insigter och erfarenhet, så skulle, anser

medicinalstyrelsen, följa af sig sjelft, att han mest komme att egna sin

uppmärksamhet åt sjukvården å anstalterna, under det att medicinalstyrelsens

ledamöter hädanefter såsom hittills komme vid sina inspektioner

att mest syssla med hygien, ekonomi och förvaltning.

.Bland öfverinspektörens åligganden enligt komiténs förslag hade

medicinalstyrelsen ansett böra uteslutas skyldigheten för öfverinspektören

att. .företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet,

då medicinalstyrelsen, för afgifvande af yttrande deröfver, funne skäligt

honom dertill förordna. Medicinalstyrelsen ansåge nemligen, att en

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

sådan undersökning erfordrade så lång tid att, då en grundligare utredning

af förhållandet vore af nöden, undersökningen lämpligast borde

utföras å hospital af dess läkare. Vidare hade medicinalstyrelsen föreslagit

dels omarbetning af mom. 1 i förslagets § 13 derhän, att den

uti samma moment öfverinspektören ovilkorligen ålagda skyldighet att

minst två gånger om året besöka hvarje anstalt för sinnessjuke borttoges,

då sådant icke under alla förhållanden vore nödvändigt, dels

annan redigering af mom. 3, afseende att uttryckligen framhålla öfverinspektörs

skyldighet att granska intagningshandlingar och journaler

samt att företaga personlig undersökning af de sinnessjuke, dels ock

vissa ändringar i mom. 7 i ändamål att medicinalstyrelsen måtte erhålla

rättighet att anlita öfverinspektörens biträde äfven i civila mål, såsom

testa^ientsklander med anledning af påstådd sinnessjukdom hos testator

m. m.

Komitén hade, såsom redan nämnts, uti sitt betänkande beräknat

rese- och förrättningsdagarnas antal för öfverinspektören till 300 om

året. Denna beräkning hade medicinalstyrelsen funnit för hög och^ förmenat,

att komitén dervid beräknat allt för lång tid och för många

besök å hvarje anstalt. Till stöd för sin mening hade medicinalstyrelsen

åberopat förhållandena i England, der en liknande inspekterande

myndighet (commissioners in lunacy) redan länge varit i verksamhet

och ansetts på ett tillfredsställande sätt hafva fullgjort sina åligganden;

och hänvisade medicinalstyrelsen i detta afseende till 1895 års inspektionsrapport

för county of Eondon. Deri meddelades, bland annat, att

commissioners besökt hvar och en af Londons fem stora anstalter en

gång om året. Den stora anstalten Banstead Asylum med öfver 2,000

patienter hade undersökts på två dagar. Om patienterna hade commissioners

sagt: »Vi hafva besökt alla afdelningar och åhört hvad hvar

och en önskat säga.» Cane Hill Asylum, med äfvenledes öfver 2,000

patienter, hade besökts af commissioners på en dag. Med sådana fakta

för ögonen och under förutsättning att öfverinspektören vore en med

sinnessjukdomarne väl förtrogen läkare, ansåge medicinalstyrelsen, att

en öfvérinspektion borde kunna utföras på kortare tid, än komitén förmodat,

och ej heller behöfva ske så ofta. Men äfven om antalet af

öfverinspektörens besök å anstalterna, såsom medicinalstyrelsen antagit

kunna ske, i betydlig mån minskades och derigenom fruktan för de

många olägenheter, som en ständig vistelse på resor medförde, skulle

upphöra, ansåge likväl medicinalstyrelsen det icke blifva möjligt att

erhålla en fullt kompetent person för denna vigtiga befattning, om

lönen enligt komiténs förslag bestämdes till allenast 6,400 kronor om

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

året. Skulle till ifrågavarande befattning kunna erbållas en person,

som egde kunskaper och erfarenhet i tillräcklig grad för att kunna

visa sig åtminstone fullt jemngod med en öfverläkare, måste, enligt

medicinalstyrelsens mening, lönen vara något större än en hospitalsöfverläkares.

Medicinalstyrelsen, som erinrade derom, att de hospitalsöfverläkare,

som ej tillika vore professorer i psykiatri, uppbure å de

större anstalterna en lön af 6,000—7,300 kronor årligen förutom naturaförmåner,

ansåge derför, att lönen för öfverinspektören icke borde beräknas

till lägre belopp än 8,000 kronor om året, hvilket belopp medicinalssyrelsen

ansåge behöfvas, vare sig en hospitalsöfverläkare erhölles

till öfverinspektor, eller öfverinspektör söktes bland personer i

annan ställning, om eljest utsigt skulle finnas att för befattningen förvärfva

en läkare med framstående skicklighet i psykiatrien och hospitalsväsendet.

Deremot skulle, då utgifterna för öfverinspektörens resor

minskades, den af komitén beräknade totalkostnaden, 11,000 kronor,

enligt medicinalstyrelsens mening, blifva fullt tillräcklig.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande hade fogats ett af medicinalstyrelsen

utarbetadt förslag till stadga angående sinnessjuke.

Af de uttalanden, hvarför departementschefen sålunda redogjort,

framginge, att den kontroll å anstalterna för sinnessjuke, hvilken enligt

nu gällande bestämmelser utöfvades dels af medicinalstyrelsen och dels

af de särskilda direktionerna, icke i tillräcklig mån berörde den egentliga

sjukvården och dermed sammanhängande förhållanden. Detta måste

utan tvifvel anses såsom en brist i vår nuvarande lagstiftning på detta

område. Att så vore, derom vore ock såväl komitén som medicinalstyrelsen

och flertalet af dem, som i öfrigt yttrat sig i frågan, ense.

Till afhjelpande af denna brist hade af komitén föreslagits inrättande

af två nya inspekterande myndigheter: öfverinspektören och inspektionsnämnderna.

En reservant inom komitén samt medicinalstyrelsen och

flertalet af de öfriga, som yttrat sig i frågan, deribland direktionerna,

hade afstyrkt inrättandet af sådana nämnder, men förordat tillsättandet

af en öfverinspektör.

I fråga om den senares behöflighet förelåge sålunda en nästan

fullständig enighet.

Departementschefen funne de skäl, som förebragts för inrättandet

af en sådan befattning, vara fullt öfvertygande och tvekade så mycket

mindre att ansluta sig till förslaget om tillsättandet af en öfverinspektör,

som, efter det medicinalstyrelsen afgifvit sitt utlåtande, en sådan

befattning försöksvis på förordnande inrättats och visat sig ändamålsenlig.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Departementschefen har i sådant afseende erinrat, att Kongl. Maj:t,

på förslag af medicinalstyrelsen, dels den 28 april 1899 förordnat öfverläkaren

vid Upsala hospital O. T. Nerander att under ett år från och med

den 1 derpå följande maj vara öfverinspektör för sinnessjukvården i

riket, dels ock den 14 april 1900, efter det Nerander förmält sig vara

hindrad att mottaga fortsatt förordnande, förordnat asylläkaren vid

Lunds asyl B. E. Gadelius att likaledes under ett år från och med den

1 maj 1900 bestrida sådan befattning.

Enligt en till medicinalstyrelsen afgifven berättelse rörande arbetsåret

maj 1899—april 1900 hade t. f. öfverinspektören Nerander under

nämnda tid inspekterat samtliga statens anstalter för sinnessjuke, två

hospital hvartdera två gånger, de öfriga anstalterna en gång. Inspektionerna

hade varat minst två dagar, högst sex. Samtlige sjuke, som

haft något att andraga eller som varit missnöjde med ett eller annat,

hade lemnats tillfälle att framföra sina klagomål och fått desamma

vederbörligen pröfvade. I intet fall hade klagomål öfver obehörigt

qvarhållande å anstalt funnits berättigade, och t. f. öfverinspektören

hade icke vid något tillfälle kunnat begagna den honom medgifna rätt

att förordna om utskrifning, der han funne sådant lämpligt.

De tre då befintliga enskilda vårdanstalterna för sinnessjuke hade

under arbetsåret varit föremål för inspektion, likaså enskilda hem för

sinnessjuke å tre platser.

Inspektionerna hade ock omfattat länslasarettens afdelningar för

sinnessjuke å 13 platser äfvensom afdelningarne för sinnessjuke, hörande

till tre särskilda fattigvårdsinrättningar.

Den tid, som blifvit öfrig för t. f. öfverinspektören, hade användts

till arbete inom medicinalstyrelsen.

Då medicinalstyrelsen till följd af befallning i kongl. brefvet den

14 april 1900 med skrifvelse den 12 december 1900 till Kongl. Maj:t

öfverlemnat en af tillförordnade öfverinspektören Gadelius afgifven berättelse

rörande hans verksamhet under månaderna maj—november sistnämnda

år, hade medicinalstyrelsen anfört hufvudsakligen följande:

De förrättningar, som tillförordnade öfverinspektören haft att verkställa,

hade fördelarts efter en på förhand bestämd plan, som vid behof

modifierats. Inspektionerna hade företagits under senare delen af maj

samt under augusti, september, oktober och november månader, hvaremot

det direkta biträdet för medicinalstyrelsen, som lemnats genom

utarbetande af utlåtanden eller genom att förestå hospitalsroteln under

referentens inspektionsresor eller semester, förlagts dels till förra delen

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af maj samt juni och juli månader, dels till tider mellan inspektionsresorna.

Särskilda berättelser öfver de verkstälda inspektionerna hade efter

hand blifvit lemnade och utvisade, att tillförordnade öfverinspektören i

enlighet med den 28 april 1899 af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion

granskat intagningshandlingarne för nyintagna patienter och de öfver

dem förda journaler, tillsett, huruvida någon patient kunde utskrifvas,

undersökt de sjuka och till pröfning upptagit deras klagomål, tillsett

anordningarne för de sjukas vård och särdeles egnat sin uppmärksamhet

åt användningen af isolering eller andra tvångsmedel. Dervid

hade den erfarenhet vunnits, att ingen individ obehörigen blifvit intagen

eller qvarhållen å anstalterna för sinnessjuke. Behandlingen

hade visat sig vara så tvångsfri, som omständigheterna medgifvit, och

betjeningspersonalens förhållande hade icke gifvit anledning till allvarligare

anmärkningar, om ock stundom fel från betjeningens sida i fråga

om försynthet och tålamod mot de sjuka bemärkts.

Å anstalterna hade tillförordnade öfverinspektören ofta påträffat

missnöjda patienter, hvilka begagnat tillfället att gifva luft åt sin ovilja

mot den plats, der de ansåge sig vara orättmätigt qvarhållna; men en

närmare undersökning hade utvisat, att deras qvarhållande betingats af

deras sinnessjukdom, som vanligen varit af kronisk art och af den beskaffenhet,

att deras utskrifvande ej kunde vedervågas. I synnerhet

hade detta varit förhållandet, med några kriminalpatienter. Då en sådan

patient till myndigheter öfverbringat en klagoskrift rörande sitt förment

olagliga qvarhållande, hade tillförordnade öfverinspektören lemnat

ett godt biträde genom att undersöka den sjuke och afgifva rapport om

resultatet deraf till ledning för det utlåtande, medicinalstyrelsen haft

att afgifva.

Utskrifning af tillfrisknad patient, som under sin sinnessjukdom

begått brottslig handling och af domstol förklarats otillräknelig, hade

företagits, sedan vederbörande öfverläkare konsulterat tillförordnade

öfverinspektören. Endast i ytterst få fall hade tillförordnade öfverinspektören

funnit skäl att utskrifva obotlig sinnessjuk.

Då inspektion af alla statens anstalter för sinnessjuke med undantag

af två medhunnits under de gångna 7 månaderna af Gadelius’ förordnande,

kunde med visshet förväntas, att icke blott alla skulle vara

inspekterade före slutet af förordnandet, utan äfven flere anstalter vid

behof komma under förnyad inspektion. Då dessa anstalter dessutom

inspekterades en gång årligen af medicinalstyrelsens ordförande eller

referenten för hospitalsärenden, syntes någon ytterligare inspektion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. “3

hvarken vara behöflig eller lämplig. Inspektionsgöromålen, såvidt de

vore öfverinspektor ålagda, syntes derför utan svårighet kunna förrättas

af en person. . . ,

Den kontroll, som tillförordnade öfverinspektören utoivat, a de

privata vårdanstalterna för sinnessjuke, hade icke ledt. till någon anmärkning

rörande de sjukas vard derstädes.

Sinnessjukafdelningarne å en del lasarett och dylika afdelningar å

några större fattigvårdsinrättningar hade äfven varit föremål för tillförordnade

öfverinspektörens uppmärksamhet, hvarvid några mindre

goda anordningar påträffats. Meddelande härom hade afgått till vederbörande

under form af afskrift utaf berättelsen i ämnet, i hvilken äfven

råd lemnats, på hvilket sätt en förbättring skulle kunna åstadkommas.

Dessutom hade några sjukhem, som på en gång vårdat högst fem

patienter och derför icke betraktats såsom anstalt utan såsom enskildt

hem, blifvit inspekterade.

Den hjelp, som tillförordnade öfvermspektören lemnat medicinalstyrelsen

med utlåtandens afgifvande rörande personers sinnesbeskaffenhet,

hade för styrelsen medfört stor lättnad vid dessa ärendens behandling.

’ De ärenden, som tillförordnade öfverinspektören för öfrigt handlagt,

hade under den tid, han varit adjungerad ledamot af medicinalstyrelsen,

omfattat alla, som tillhört hospitals- och lasarettsroteln.

Af det anförda framginge, enligt medicinalstyrelsens uppfattning,

att den tillförordnade öfverinspektören varit till stort gagn såväl för

sinnessjukvården som ock för arbetet i medicinalstyrelsen. Erfarenheten

från den förre tillförordnade öfverinspektörens verksamhet hade

äfven ådagalagt behofvet af en sådan tjensteman. Någon minskning

af detta behof syntes ej heller kunna förväntas. Tidpunkten syntes

således vara kommen att öfvergå från försök till en stadigvarande

organisation genom vidtagande af åtgärder, i syfte att en öfverinspektor

för sinnessjukvården i riket allt framgent måtte kunna anställas.

Den erfarenhet, som sålunda genom de tillförordnade Öfverinspektörernas

verksamhet vunnits, ansåge departementschefen uppenbarligen

hafva ytterligare bekräftat behöfligheten af en ständig sådan inspektion.

Enligt såväl komiténs som medicinalstyrelsens förslag skulle ofverinspektören

förordnas af Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem år.

På samma gång departementschefen delade komiténs mening i

fråga om tillsättandet af en öfverinspektör, funne han sig öfvertygad

om giltigheten af de skäl, som af reservanten och medicinalstyrelsen

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anförts mot inrättandet af inspektionsnämnder; och har departementschefen

till följd häraf och af i öfrigt anförda skäl ansett anledning

saknas att förstärka den föreslagna öfverinspektionen med den ifrågasatta

lokala inspektionen genom inspektionsnämnder. Endast under den

oväntade förutsättning, att den föreslagna öfverinspektionen skulle komma

att visa sig otillräcklig såsom skydd mot obehörigt intagande å eller

obehörigt qvarhållande inom hospitalen, syntes man böra återkomma till

frågan om inrättande af lokala inspektionsmyndigheter. Derigenom

blefve emellertid icke öfverinspektionen mindre behöflig.

Departementschefen ansåge sig böra tilläga att, enligt komiténs

förslag,, inspektionsnämnderna icke skulle hafva något att skaffa med

de enskilda, med Kongl. Maj:ts tillstånd upprättade anstalterna för sinnessjuke.

.härutom den kontroll öfver dylika anstalter, som skulle utöfvas

af medicinalstyrelsen och öfverinspektören, skulle jemlikt komiténs, i

denna del af nämnda styrelse understödda förslag den närmare tillsynen

å sådan enskild anstalt utöfvas af en af medicinalstyrelsen förordnad

lämplig läkare såsom inspektör, och hade dervid särkildt föreslagits att,

derest olika meningar i fråga om den sjukes intagning eller utskrifning

skulle yppa sig mellan denne inspektör och anstaltens läkare, ärendet

skulle af inspektören hänskjutas till medicinalstyrelsen.

Beträffande beloppet af det årliga arfvode, som borde tillkomma

en öfverinspektör för sinnessjukvården i riket, hvilkens åligganden borde

genom särskild af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion närmare bestämmas

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiténs förslag med deri af

medicinalstyrelsen, föreslagna modifikationer, funne departementschefen,

i likhet med medicinalstyrelsen, samma belopp icke kunna sättas lägre

än till 8,000 kronor, deraf 2,000 kronor borde anses motsvara tjenstgöringspenningar.

Lika med medicinalstyrelsen ansåge departementschefen

äfven, att komitén beräknat för stort antal rese- och förrättningsdagar,

hvarför ett belopp af 3,000 kronor till betäckande af resekostnaderna

finge anses tillräckligt.

. Öfverinspektören skulle icke tillsättas med fullmagt utan förordnas

tillsvidare, hvarje gång för högst fem år.

De enskilda anstalterna för sinnessjuke hade vid tiden för afgifvandet

af komiténs betänkande varit tre och hade sedermera ökats

till° fyra. Då, på sätt komitén yttrat, dessas ekonomi icke kunde antagas

tillåta dem att sjelfva bestrida kostnaderna för inspektion, och då den

sjelfständiga ställning inspektören borde intaga i förhållande till anstalten

syntes kräfva, att han icke aflönades af anstalten, syntes kost
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

naden för denna inspektion böra bestridas af statsmedel. Såsom bekant

vore de sinnessjukes antal här i landet vida större än att alla, som

vore i behof af hospitalsvård, kunde erhålla sådan vård å statens anstalter.

Det borde derför ligga i statens intresse att underlätta enskildes

bemödanden att minska olägenheten häraf. Detta syntes departementschefen

utgöra ett ytterligare. skäl att icke låta den enskilda

anstalten, hvilken hade att aflöna den läkare, som förestode anstalten,

jemväl bära kostnaden för ersättning åt den läkare, som inspekterade

densamma. Denna sistnämnda kostnad skulle, med en beräkning af

ett årligt arfvode af 500 kronor för hvarje inspektör, för närvarande

och så länge de enskilda anstalternas antal ej ökades, utgöra tillsammans

2,000 kronor om året.

Förutom anslag till kostnaden för anordnande af öfverinspektion

för sinnessjukvården i riket och inspektion af de enskilda anstalterna för

sinnessjuke hade komitén i sitt betänkande (sid. 72 fif.) ifrågasatt anslag

till bestridande af kostnader för andra, sinnessjukvården afseende ändamål.

För dessa förslag, hvilka ej föranledt någon Kongl. Maj:ts framställning,

anser utskottet någon redogörelse här ej erfordras.

Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen slutligen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen lemna de medgifvanden,

hvarom förmäles i Kongl. Maj:ts förevarande framställning; ^och ansåge

departementschefen, att, då anslaget till hospitals underhåll vore ett

förslagsanslag, bifall till ifrågavarande framställning icke behöfde föranleda

någon ökning i det belopp, 900,000 kronor, hvartill anslaget för

närvarande vore i riksstaten uppfördt.

Hvad af Kongl. Maj:ts föreslagits i syfte att genom inrättande af

en öfverinspektörsbefattning för sinnessjukvården i riket bereda en i

sjukvårdsafseende fullt tillfredsställande kontroll öfver anstalternas för

sinnessjuke verksamhet har utskottet, pa de i statsrådsprotokollet

anförda skäl, ansett sig böra till bifall förorda. Utskottet, som ansett

det böra åligga öfverinspektören att med särskild uppmärksamhet följa

de enskilda vårdanstalternas för sinnessjuke verksamhet, har deremot

med afseende å de för dessas inspekterande i öfrigt föreslagna anordningar

icke kunnat ansluta sig till -.Kongl. Maj:ts framställning. Med

ledning af den erfarenhet, som vunnits af de för tiden efter den 1 maj

1899 af Kongl. Maj:t tillförordnade öfveriuspektörerna, torde det också

kunna med visshet'' antagas, att den ökning i öfverinspektörens åfiggan
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den, som kan blifva en följd deraf att särskilda inspektörer för de enskilda

vårdanstalterna ej tillsättas, så mycket mindre skulle medföra någon

oskäligt stor arbetsbörda för öfverinspektören, som dennes arbete tvifvelsutan

måste blifva väsentligen lättare, i den mån han hinner förvärfva

vidgad erfarenhet angående lämpligaste sättet för inspektionsarbetets

bedrifvande och närmare kännedom om förhållandena vid de särskilda

hospitalen och öfriga sjukvårdsinrättningarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:e) att Riksdagen må medgifva, att, till arfvode

åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt

till resekostnads- och traktan!entsersättning för af

honom i tj ensten företagna resor, må från och med

år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000 kronor af

förslagsanslaget till hospitals underhåll; samt

2:o) att Kongl. Maj:ts framställning om Riksdagens

medgifvande dertill, att från nämnda anslag

finge utgå arfvoden åt särskilda inspektörer för enskilda

anstalter för sinnessjuke, icke må af Riksdagen

bifallas.

Statens jernvägstrafik.

13:o) Kongl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen under sjette

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen

dels i punkten 11:

Ang. inrättande

af nya

tjentter vid

tlatens jernvägar.

[11.]

att Riksdagen måtte medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar

finge uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen:

inom styrelsen:

två notarier; och

vid distrikten:

två distriktschefer,

*två bandi rektorer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7-

37

två maskindirektörer,

två trafikinspektörer,

två distriktssekreterare,

sju baningeniörer,

två distriktskassörer,

två verkstadskamrerare,

två förrådsförvaltare,

tre maskininspektorer,

tre verkmästare,

två telegrafinspektorer,

två byråassistenter;

att af desse tjenstemän följande finge anställas redan under ar

1901, nemligen: en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en

distriktssekreterare, en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare

och en telegrafinspektor; samt ,

att de i aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid

statens jernvägar intagna bestämmelser om tilläggsarfvoden till fasta

arfvoden finge ändras sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500

kronor per år tillkomme distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom

en maskiningeniör samt att stationsinspektor, som tillika vore tågdirigent,

kunde erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år,

dels ock i punkten 12,

att Riksdagen måtte medgifva: _ . bättring för''

att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande alioningsregie- viata grupper

mente för tjenstemän och betjente, vid statens jernvägar om högsta

arfvode för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen, arfvode inom andra jernvägar.

löneklassen med årligt belopp af 2,700 kronor måtte kunna tilldelas [121.

manlig kontorsskrifvare inom styrelsen;.

att, med ändring af § 11 i samma afiöningsreglemente, vagnmästare,

vagnförmän, stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare

finge uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar

in natura eller ock beklädnadsersättning till visst ärligt belopp

; samt

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvagar

finge uppföras arfvoden till ytterligare 16 stationsinspektorer å 2:dra

klassens stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer,

med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer eller expeditionsföreståndare

å l:sta klassens stationer från 22 till 21.

öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. öfrig a

ordinarie

anslaq.

[13.]

Ang. förvålla

ningsbidrag

åt sjukkassor

m. m.

[14.]

°° Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

J^.eles under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat

tör Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

14.o) Beträffande öfriga här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

anslag, som i riksstaten för innevarande år finnas å sjette hufvudtiteln

uppförda, har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon annan ändring, än att

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. måtte ökas med 46 kronor eller

från 185,526 kronor till 185,572 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln,

som här ofvan icke blifvit omförmälda, må för

ar 1902 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. må få göras den jemkning,

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan

erfordras.

Arbetareförsäkringen.

. 15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl.

Maj:t måtte ega för år 1902 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,

i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under

enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 (n:o 77)

vore. angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet

i riket.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, till en början

erinrat derom, att Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att

Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

medgifvit, att Kongl. Maj:t skulle ega för år 1901 använda de. till

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3: o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående

år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 2,600, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

ock dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden hade enligt hvad

departementschefen vidare anfört, från och med år 1892 för ifrågavarande

ändamål användts erforderliga belopp af de medel, som 1890

—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen afsatt till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande. För år 1899 hade 1898 års Riksdag för ändamålet afsatt

250.000 kronor. -Vid 1899 års utgång hade funnits en behållning å

dessa medel af 177,590 kronor 45 öre. För år 1900 hade 1899 års

Riksdag afsatt likaledes 250,000 kronor. Huru mycket deraf,. som

åtgått under år 1900, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas,

men syntes, att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari

—november, böra för hela året beräknas till omkring 237,000 kronor.

Från ifrågavarande medel hade jemväl bestridts omkostnaderna för

utarbetandet och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,

hvilka omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp.

Af berörda medel kunde således antagas återstå ett belopp af omkring

190.000 kronor.

Vidare hade 1900 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1901 250,000

kronor. För ifrågavarande ändamål skulle således finnas ett sammanlagdt

belopp af omkring 440,000 kronor.

!3ih. till Riksd, Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då detta belopp uppenbarligen icke räckte ända till slutet af år

1902, syntes det departementschefen lämpligast, att äfven för år 1902

för ändamålet afsattes ett belopp af 250,000 kronor. Härom skulle,

enligt hvad departementschefen inhemtat, chefen för finansdepartementet

komma att föreslå framställning till Riksdagen.

I öfrigt har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen lemna sådant medgifvande, som, på sätt ofvan omförmälts,

Kong!. Maj:t nu af Riksdagen äskat.

Utskottet, som framdeles under Riksdagen kommer att afgifva

utlåtande öfver'' Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen utom hufvudtitlarna

gjorda framställning, att till underlättande af åtgärder för

arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande måtte afsättas

en summa af 250,000 kronor, har icke haft något att erinra emot

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må medgifva,

att Kongl. Maj:t må ega för år 1902 använda de

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp, i

mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under

vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor

;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år

haft egna inkomster, uppgående till minst lika mycket

som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i

förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,

sjukkassan under näst föregående år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och

med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till

och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till

och med 2,600, samt

med. 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 91

och dels till utarbetande och offentliggörande

genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasseväsendet i riket.

-rVV . -i, ''mc .''V

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette

hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

16:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem- ^ 9kontroU9$

- försäkrings
anstalterna.

ställer utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkring sanstalterna för år 1902, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj :ts förfogande ett belopp af 4.500 kronor.

[15.]

Öfverståthållareembetet.

17:o) Med anledning af Kongl. Majzts derom gjorda framställning, ^z utgifvande

'' -» ... ai-bVnliiunde.r
-

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1902, till utgifvande

under samma år af yPolisunderrättélsen.>, på extra stat

anvisa 15,000 kronor.

aftPolitunderråtteUer.

»

[16.]

Landsstaterna i länen.

18:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning hemställa, poiustyrka på

° landet.

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 95,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka pa landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den ll januari

1901 angifna grunder.

Ang. arföoden

åt lappfogdar,

m. m.

[18.]

. l^-0) grund af Kongl. Majrts derom framställa förslag och med

hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 162—163) anfördt, hemställer utskottet,

att. Riksdagen må, till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarne,

på extra stat för år 1902 anvisa 17,500 kronor.

för uppe-9 , ;t kar föreslagit Riksdagen att, för uppehållande

hånande af under ar 1902 af en kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst i VesterKfrlandi

län samt en länsmänstjenst i Norrbottens Zäw, måtte på extra stat

[19] samma år anvisas ett anslag af 8,400 kronor, att utgå i den mån

Sådant kunde varda erforderligt.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat hurusom nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Makts

deron1 framstälda förslag, medgifvit, att de aflöningsbelopp, som blefve

ti gängliga i följd af den af Kong!. Maj:t beslutade omregleringen af

fögderierna och länsmansdistrikten på ''Öland, finge användas för inrättande

af en ny kronofogdetjenst och en ny häradsskrifvaretjenst i

Vesternorrlands län samt en ny länsmänstjenst i Östergötlands län och

en ny länsmänstjenst i Norrbottens län, hvarjemte Riksdagen för uppehållande

under innevarande år af ifrågavarande kronofogdetjenst och

häradsskrifvaretjenst samt den nya länsmanstjensten i Norrbottens län

på extra^ stat för samma år anvisat ett anslag af 8,400 kronor, att utgå

i den mån sådant kunde vara erforderligt.

Sedan Kongl. Maj:t derefter den 25 maj 1900 förordna! att

Norra Angermaniands fögderi skulle från och med innevarande år delas

i två fögderier, hade den nya kronofogdetjensten blifvit tillsatt på förordnande

tills vidare. Till den nya häradsskrifvarebefattningen hade

förslag upprättats, men handlingarne härom hade ännu icke inkommit

till civildepartementet.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 7. 93

Då ännu ej genom tjensteman inom omförmälda fögderier och

länsmansdistrikt på Öland afgång några ytterligare aflöningsmedel

blifvit tillgängliga, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen göra framställning af det innehåll, som här ofvan

angifvits.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, för uppehållande under år

1902 af eu kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst

i Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i

Norrbottens län, på extra stat för samma år anvisa

ett anslag af 8,400 kronor att utgå i den mån sådant

kan varda erforderligt.

Väg och Vattenbyggnadsstaten.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat

för år 1902 anvisa ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af

mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af planer till anläggning

eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade

med vägföretag. . o , , ... , e..

För nämnda ändamål har Riksdagen på extra stat beviljat tor

hvart af åren 1894—1898 ett anslag af 5,000 kronor och för hvart åt

åren 1899-1901 10,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar

af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad

af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med

vägföretag.

22:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att af det för anläggning

af en£ hamn vid Hand fiskeläge i Blekinge län beviljade anslag å 101,500

kronor på extra stat för år 1902 anvisa återstående beloppet, 51,500

kronor.

Ang. anslag

för undersökningar

af

mindre hamnar

771. 771.

[20.]

Ang. anslag

för hamnanläggning

vid

Hand fiskeläge.

[21.]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i detta ärende

(sid 164—165) innehåller, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må af det för anläggning af en

hamn vid Hand fiskeläge i Blekinge län beviljade

anslag å 101,500 kronor på extra stat för år 1902

anvisa återstående beloppet 51,500 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

tiuLrlZ 23:o) Kon£L Maj flohår föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899

af telefon- ^ Riksdag, för anläggning af vissa telefonledningar, beviljade anslag å

Udnrngar. 2,994,000 kronor å extra stat för år 1902 anvisa 1,194,000 kronor.

_ Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll hos departementschefen

anfört följande.

Med bifall till en af Kongl. Maj:t derom gjord framställning

hade 1899 års Riksdag för telefonledningar från Stockholm till Luleå,

från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm

till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall

tilj Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,

irån Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro

till Karlstad, från urebro till Falun, från Örebro till Gefle och

Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från

Örebro till Göteborg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora

till Bollnäs och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från

Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping

till Nässjö, från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till

Sköfde, från Linköping till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från

Nässjö till Vexm och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från

Halmstad till \''exiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara,

från Oskarshamn till \ stad samt från Sundsvall till Östersund och

norska gränsen vid Storlien på extra stat beviljat 2,994,000 kronor

och af detta anslag för år 1900 anvisat 600,000 kronor.

Ben 3 augusti 1899 hade Kong], Maj:t, med fastställande af

telefonledningarna Stockholm—Sundsvall, Hudiksvall—Sveg, Örebro—

Gefle—Söderhamn, Stockholm —Örebro, Karlstad—Filipstad —Mora,

Borås—Varberg och Göteborg—Skara till utförande under åren 1900—

1902 inom den för en hvar af dessa ledningar beräknade kostnad,

bemyndigat telegrafstyrelsen att under år 1899 vidtaga vissa af styrelsen

ifrågasatta åtgärder och förberedande arbeten å nyssnämnda ledningar;

hvarjemte Kong], Maj:t för sådant ändamål af förberörda å extra stat

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

för år 1900 uppförda anslag stält ett belopp af 270,500 kronor till

telegrafstyrelsens disposition. ,

Vidare hade Kongl. Maj:t den 22 december 1899, i enlighet med

af telegrafstyrelsen afgifvet förslag, dels till utförande ytterligare under

åren 1900—1902 faststält telefonledningarna Nässjö—Vexio—Karlshamn,

Norrköping—Örebro, Stockholm—Norberg, Oskarshamn—Ystad,

Halmstad—Vexiö, Sundsvall—Ragunda samt Östersund—Storlien, dels

ock bemyndigat telegrafstyrelsen att uppbära det å 1900 ars anslag

till telefonledningar återstående beloppet, 329,500 kronor, att användas

till utförande och fullbordande af telefonanläggningarna Norrköping—

Örebro, Stockholm—Norberg, Halmstad—Vexiö, Stockholm—Örebro, af

linien Nässjö—Vexiö—Karlshamn delen Nässjö Vexiö samt af limen

Oskarshamn—Ystad delen Kalmar—Karlskrona äfvensom, i den män

berörda medel dertill lemnade tillgång, till påbörjande af telefonanlaggningarna

Stockholm—Sundsvall, Östersund Storlien och Sundsvall

Ragunda.^ ^ &f KongL Maj;t afgifvet förslag hade derefter 1900

års Riksdag af förenämnda anslag å 2,994,000 kronor på extra stat

för år 1901 anvisat 1,000,000 kronor.

Den 1 juni 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt telegrafstyrelsen att

inkomma med förslag i fråga om användandet af det sålunda för innevarande

år anvisade anslag. . ^nnn . , . ,

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 juli 1900 hade telegrafstyrelsen

erinrat, att de stolpar, som erfordrades för de arbeten, hvilka

med användande af 1901 års anslag komme att under samma år utföras

borde i god tid före deras uppsättande undergå impregnering

och för den skull redan under år 1900 inköpas. Telegrafstyrelsen hemstälde

derför, att för betäckande af. kostnaden för berörda stolpars

inköp och impregnering, beräknad till sammanlagdt 200,000 kronor,

måtte anvisas ett förskott å nämnda belopp. På grund deraf hade

Kono-1 Makt den 24 augusti 1900, i afräkning på förberörda å extra

stat Öför år 1901 uppförda anslag, stält ett belopp af 200,000 kronor

till telegrafstyrelsens förfogande.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrifvelse af den 9 november.1900

hade telegrafstyrelsen afgifvit förslag till användande af återstående

delen, 800,000 kronor, af omförmälda, för år 1901 anvisade medel och

dervid tillika hemstält om fastställande, till utförande under åren 1901

och 1902, af samtliga do telefonanläggningar, hvilka, afsedda att utföras

med användande af det utaf 1899 års Riksdag beviljade anslag

å 2,994,000 kronor, ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Statsutskott ets Utlåtande N:o 7.

I enlighet med telegrafstyrelsens förslag hade Kongl. Maj:t den

7 december 1900 dels till utförande under åren 1901 och 1902 faststält

telefonanläggningarne Stockholm—Luleå, Stockholm—Nyköping,

Luleå--Gellivare, Sundsvall—norska gränsen, Örebro—Karlstad, Mora

—Söderhamn, Norrköping—Sköfde, Nässjö—Malmö, Linköping-Hultsfred,

Örebro Falun, Stockholm—Norrköping, Norrköping—Nässjö

Norrköping—Göteborg, Halmstad—Nässjö, Stockholm-Vesterås, Stockholm—Söderhamn,

Örebro—Nässjö, Stockholm—Eskilstuna och Örebro

—Goteborg, dels ock bemyndigat telegrafstyrelsen att efter ingången

af år 1901 uppbära det å samma års anslag till telefonledningar återstående

beloppet 800,000 kronor att användas till utförande och fullbordande

af ledningarne Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien

Borås—Vurberg, Örebro—Falun, Örebro—Karlstad, Stockholm—Norrköping,

Norrköping-Nässjö, Halmstad—Nässjö, Stockholm—Vesterås,

Stockholm—Söderhamn, Örebro—Nässjö, Stockholm—Eskilstuna och

Örebro Göteborg samt del.arne Norrköping—Nässjö, Vexiö—Karlshamn

och Karlskrona Kristianstad af ledniogarne Norrköping—Göteborg,

Nässjö—Karlshamn och Oskarshamn—Ystad äfvensom till påbörjande

af ledningarne Stockholm —Luleå, Stockholm—Nyköping

Luleå—Gellivare, Sundsvall—norska gränsen, Mora—Söderhamn, Norrköping—Sköfde,

Nässjö—Malmö och Linköping—Hultsfred.

I en särskild, till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 9 november

I900 hade nu telegrafstyrelsen vidare hemstält, att Kongl. Maj.-t täcktes

föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa återstående beloppet, 1,394 000

kronor, af förenämnda af 1899 års Riksdag för anläggning af telefonledningar

beviljade anslag.

Departementschefen har vidare erinrat, att det varit afsedt, att

det af 1899 års Riksdag begärda och af samma Riksdag beviljade anslag

å 2,994,000 kronor för anläggning af telefonledningar skulle fördelas

att utgå under tre år. Med hänsyn till den alltjemt ökade telefontrafiken

vore det visserligen önskligt, att de telefonledningar, som

mginge i den af telegrafstyrelsen uppgjorda och för 1899 års Riksdag

framlagda plan. för rikstelefonnätets systematiska utvidgning, snart

måtte bringas till utförande, men departementschefen ansåge hänsynen

till de ofri ga störa utgifter, som denna gång ifrågakomme, medföra,

att en jemförelsevis ringa del af ifrågavarande arbeten, motsvarande

en kostnad af 200,000 kronor, måste anstå till år 1903. Departementschefen

tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det utaf 1899 års Riksdag, för anläggning af vissa telefonled
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ningar, beviljade anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för år 1902

anvisa 1,194,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må af det utaf 1899 års Riksdag,

för anläggning af vissa telefonledningar, beviljade

anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för

år 1902 anvisa 1,194,000 kronor.

24-o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 123) hafva Ang. telefonherrar

1 Sundblad, K. H. Gez. von Schéele och K. J. Larsson föreslagit,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. land och fastMaj:t

täcktes ofördröjligen vidtaga åtgärder för åstadkommande af en iandetfullständig

utredning angående anordnandet af telefonförbindelse mellan

Gotland och fastlandet samt derefter för nästa års Riksdag framlägga

det förslag, hvartill en sådan utredning kunde föranleda. °

Motionärerna, till hvilkas motivering utskottet tillåter sig att i

öfrigt hänvisa, erinra, hurusom vid sistlidne riksdag herr G. Björlin

i en inom Första Kammaren väckt motion på närmare angifva skäl

hemstält, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1901 anvisa ett

belopp af 218,750 kronor att ställas till telegrafstyrelsens förfogande

för anordnande af telefonförbindelse med en dubbelledning mellan

Gotland och fasta landet öfver Öland och Oskarshamn.

Statsutskottet, till hvars behandling herr Björlins motion blifvit

hänvisad, yttrade i sitt deröfver den 6 mars 1900 afgifna utlåtande

följande: »I betraktande af Gotlands isolerade läge och med hänsyn

till de svårigheter, som, i synnerhet vintertiden, ofta uppstå för upprätthållandet

af en regelbunden förbindelse mellan ön och fastlandet,

har utskottet ansett det ur såväl strategiska som öfriga synpunkter

vara af stor vigt, att, såvidt möjligt är, åtgärder vidtagas till denna

förbindelses underlättande; och otvifvelaktigt är, att för sådant ändamål

anläggandet af en telefonledning skulle vara af stor betydelse. Föreliggande,

i detta syfte väckta motion anser sig utskottet dock icke

kunna förorda. Förslag af denna art torde nemligen icke höra af

Riksdagen upptagas till pröfning, förrän ärendena genom Kongl. Maj:ts

försorg vunnit den fullständiga utredning, som måste föregå Riksdagens

beslut i desamma. Beträffande den nu i detta ämne väckta motion

Bth. till Riksd. Prof 1901. 4 Samt. 1 Afd. 7 Uäft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

har utskottet särskilt velat erinra, att erforderliga upplysningar saknas

ej allenast om hvilken väg en telegrafkabel mellan Gotland och fastlandet

bör, med fästadt afseende å såväl kostnaden derför som möjligheten

af dess vidmagthållande, lämpligast sträckas, utan äfven om

huru stor anslutning från abonnenter å Gotland må vara att för sådan

telefonförbindelse påräkna.»

I enlighet med statsutskottets hemställan blef motionen af Riksdagen

afslagen.

Med afseende å innehållet i nu förevarande motion får utskottet

meddela, att, enligt hvad utskottet inhemtat, chefen för civildepartementet

i skrifvelse den 5 innevarande februari anmodat telegrafstyrelsen

att inkomma med upplysning, huruvida vid telefonteknikens

nuvarande läge möjlighet förefinnes att för skälig kostnad anordna

telefonförbindelse mellan Sveriges fastland och Gotland, äfvensom med

de upplysningar i öfrigt, som anses kunna inverka på frågan om en

dylik telefonförbindelse.

Då föreliggande fråga sålunda synes vara föremål för Kong!. Maj:t,s

särskilda uppmärksamhet, torde någon anledning till aflåtande af skrifvelse

till Kongl. Maj:t i ämnet nu ej förefinnas; hvadan utskottet

hemställer,

att herr Sundblads m. fl. förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Ang. anslag

till biträde vid

revisionen af

hospitalens

räkenskaper.

[23.]

25:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

1902 anvisa till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

Ang. anslag

till Jerfsö

sjukhus för

spetelske.

[24.]

26:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 18,000 kronor till underhäll af Jerf so

sjukhus för spetelske.

27:o. Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande å

Restad i Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke m. in. af förut dertill

beviljadt anslag å 2,585,000 kronor på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 600,000 kronor.

Sedan Riksdagen år 1900 till uppförande å kronodomänen Restad

i Vassända—Naglums socken af Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke

m. m. beviljat ett extra anslag af 2,585,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 365,000 kronor, samt Kongl.

Maj:t gillat och till efterrättelse faststält ritningar till ifrågavarande

asyl samt uppdragit åt medicinalstyrelsen att gå i författning om byggnadsarbetets

verkställande, har medicinalstyrelsen, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 oktober

1900 anfört, att det för år 1901 anvisade anslaget med all säkerhet komme

att åtgå under samma tid, att byggnadsarbetet borde med all kraft

bedrifvas, på det att den blifvande anstalten måtte kunna så fort som

möjligt öppnas för mottagande af sinnessjuke, samt att styrelsens i

byggnadsärenden biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, beräknat,

att ett belopp af 600,000 kronor skulle komma att under år

1902 erfordras för sagda ändamål, hvilken beräkning styrelsen för sin

del ansåge rigtig.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det till uppförande å Restad

i Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke m. m. beviljade

anslag å 2,585,000 kronor på extra stat för

år 1902 anvisa ett belopp af 600,000 kronor.

28:o, Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utvidgning^ af

Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

för den 11 januari 1901 omförmälda, år 1900 uppgjorda

ritningar, på extra stat för år 1902 bevilja, utöfver förut för hospitalets

utvidgning anslaget belopp, en summa af 72,435 kronor.

Vid föredragning af detta ärende har chefen för civildepartementet

till eu början erinrat, hurusom Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag aflåtit

proposition om anvisande af medel för tillbyggnad af Göteborgs hospital,

Ang. anslag

till asylen å

Restad.

[25.]

Ang. anslag

för tillbyggnad

af Göteborgs

hospital.

[26.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvilken proposition föranledts af medicinalstyrelsens skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 28 september 1896, deruti medicinalstyrelsen, bland annat,

anfört följande.

För ungefär 24 år sedan hade å Hisingen på ett afstånd af mer

än en half mil från staden Göteborg uppförts ett hospital, hvilket sedan

dess blifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande

andra och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader.

En af dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter.

Denna byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens

östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra

fullkomligt lika, innehölle hvar sin könsafdelning samt begränsade

ekonomigården i norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda

byggnadernas nedre våning funnes en korridor utmed de långsidor,

som gränsade åt ekonomigården. Öfvervåning funnes i hvardera huset

på dess östliga och vestliga del samt på mellanpartiet. På eu utsträckning

af ungefär 50 fot å hvardera sidan om sistnämnda öfvervåning hade

byggnaden alltså endast en våning, under det hela byggnaden hade en

längd af 420 fot. Med den ifrågasatta tillbyggnaden afväges att båda

dessa byggnader skulle erhålla två fullständiga våningar, hvarigenom

flera sjukplatser kunde erhållas för en jemförelsevis helt ringa kostnad.

I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens

korridor medelst dörrar afstängd i tre afdelningar, längst åt öster afdelningen

för oroliga,, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga

samt längst åt venster afdelningen för lugna renliga och konvalescenter.

Rummen på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till

matrum, dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum,

vaktrum, större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum.

Öfre våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en,

andra för flera sjuka. Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar,

till någon del beklädda med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.

Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att

i sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.

Att utvidgningen länge varit behöflig syntes deraf, att hospitalet

städse varit fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke

eller först efter lång väntan kunnat beredas för många af de sökande.

De 22 september 1893 hade medicinalstyrelsen anmodat direktionen

öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett

af hofintendenten A. Kumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader

och förändringar vid hospitalet. I skrifvelse den 14 november samma

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

år hade direktionen tillstyrkt den föreslagna centraluppvärmningen och

elektriska belysningen men afstyrkt tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens

vid hospitalet yttrande i ämnet. I detta yttrande hade ölverläkaren

utgått från det antagandet, att i vårt land redan förefunnes

ett öfverflödigt stort antal platser för behandling af botliga sinnessjuka

i andra och tredje betalningsklasserna, men att ett alldeles otillräckligt

utrymme funnes för vård af obotliga,. äfvensom att ett hospital

för 250 patienter skulle vara väl stort för sin uppgift. Vidare hade

öfverläkaren anfört, att det framlagda förslaget återförde hospital tran

det moderna paviljongsystemet till det föråldrade korridorsystemet,

äfvensom att i samma förslag enkelrum blifvit förlagda å afdelmngarna

för lugna, men att cellafdelningen icke blifvit utvidgad, hvarigenom vid

ökadt patientantal störande patienter skulle komma att placeras i enkeirummen

inom de lugna afdelningarna, och att hospitalets hufvudandamål

derigenom skulle förfelas. Slutligen hade öfverläkaren klandrat

förslaget, derför att detsamma skulle till en obestämd framtid undanskjuta

frågan om uppförande å Göteborgs stads område af paviljonger

för första klassens patienter. A .

Medicinalstyrelsen hade yttrat, att enligt dess åsigt motståndet

mot hospitalets måttliga utvidgning vore oberättigadt. Ehuru stadgan

angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen

skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade

hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,

der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock

bättre, i den mån flera asyler komme till stånd. Byggandet af asyler

hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphora.

Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda

de sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning

för detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen

åstadkommas en förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,

som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens

antal behöfde ökas, ännu mer berättigad.

Ofverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess

tillbyggnad skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet,

vore felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalets uppgafves detta

vara uppfördt »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem».

Vid närmare granskning af nämnda byggnad befunnes, att paviljongsystemet

vore mycket litet iakttaget. Endast öfre våningen kunde anses

i någon ringa mån öfverensstämmande med delta system. Ben nedre

våningen vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde de olika

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afdelningarna från hvarandra. Om denna anordning ansetts tillräcklig

under dagen, då många stojande patienter vore i rörelse, torde den

kunna anses tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta sjuka

vore försänkta i sömn.

Ofverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undanskjuta.

tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande

första betalningsklassen, kunde ej utgöra giltigt skäl för uppskjutande

af en väl behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och

tredje klassens patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda

vore vida större och mer trängande än för de lyckligare lottade, till

första klassen hörande patienterna.

Mera beaktansvärda vore ofverläkarens anmärkningar mot sättet

för den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum

mellan andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna,

skulle det kunna hända att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga

och våldsamma patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket

komme att verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde

afdelningen för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär

det vore föga antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128

skulle vara lugna.

Derefter hade medicinalstyrelsen år 1896 låtit upprätta nytt förslag

till utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital. Detta förslag,

åtföljdt af ritningar och kostnadsberäkningar, hade blifvit med förenämnda

skrifvelse den 28 september 1896 till Kong!. Maj:t öfverlemnadt och

till godkännande förordadt. Enligt hvad medicinalstyrelsen uti nyssberörda

skrifvelse yttrat, vore det sålunda öfverlemnade förslaget befriadt

från de brister, som gifvit anledning till anmärkningar mot det

förut framstälda förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget

på afdelningarna för lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan

då befintliga. Afdelningen för lugna och renliga hade blifvit begränsad

till 32 patienter, eller hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma

afdelning hade dessutom utvidgats genom anordnande af matsalar i

källarvåningen, hvarigenom ett betydligt större utrymme erhållits för

dag- och arbetsrummen på nedre botten. I stället för den dåvarande

andra afdelningen hade i förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar,

förlagda för osnygga och slöa patienter till nedre botten, för oroliga

och opålitliga till öfre bottnen. Hvarje öfvervakningsafdelning skulle

vara försedd med badrum, två vaktrum och isolerings- eller enkelrum.

Mellan afdelningen för halforoliga och lugna vore enligt förslaget inskjuten

en afdelning för halflugna med tre enkelrum och ett sofrum

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för fyra patienter i öfre våningen samt med matrum, dagrum och badrum

i nedre våningen.

De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den då var, sådan den

skulle blifvit enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att

gestalta sig enligt 1896 års förslag syntes af följande sammanställning:

Afdelning.

Antal platser ‘enligt

nuvarande för- delning.

1893 års förslag.

1896 års förslag.

N:o 1 .......................................

12

12

12

» 2 .......................................

25

32

12

» 3 .....................................

17

26

18

» 4 ......................................

34(33)

64

32

» 5 ......................................

—

7

» 6 ...................................

—

—

34

Summa

88(87)

134

115

Denna fördelning gälde för hvardera könsafdelningen.

Medicinalstyrelsen hade vidare uti sin berörda skrifvelse anfört:

Å Göteborgs hospital beräknades för närvarande en patient mer på

mans- än på qvinnoafdelningen, men i båda förslagen beräknades de båda

könsafdelningarna blifva lika stora. För närvarande kunde 175 patienter

vårdas å Göteborgs hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268

patienter och enligt det nu (1896) framlagda förslaget 230 patienter kunna

samtidigt vårdas derstädes. Med nuvarande fördelning utmärkte afdelningen

n:o 1 våldsamma och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och

osnygga, samt n:o 4 lugna renliga och konvalescenter. Enligt den nu

föreslagna fördelningen skulle afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma

och stormande, n:o 2 osnygga och slöa på öfvervakningsafdelningens

nedre våning, n:o 3 oroliga och opålitliga på öfvervakningsafdelningens

öfre våning, n:o 4 halforoliga, n:o 5 halt lugna samt n:o 6 lugna renliga

och konvalescenter. Härigenom ansåge medicinalstyrelsen det böra blitva

lättare, än hittills varit möjligt, att fördela patienterna på ett tillfredsställande

sätt. Med tillämpning af det nya förslaget skulle 55 nya

platser vinnas och på samma gång sjukvården kunna väsentligt förbättras

genom inrättande af öfvervakningsafdelningar, som annorstädes

gifvit mycket goda resultat. Genom den bättre insigt i de sjukes

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillstånd och. det ökade tillfälle till en lämplig behandling och fördelning

af de sjuke, som härigenom skulle vinnas, kunde äfven behandlingen

blifva mildare och den ofta förderfliga isoleringen väsentligt inskränkas.

En minskning, relativt till det ökade patientantalet, af celler

och isoleringsrum skulle visserligen genom detta förslag inträda, men

denna olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens tanke mer än väl

genom inrättande af nya öfvervakningssalar. Enligt förslaget skulle

antalet celler och isoleringsrum dock blifva icke obetydligt, uppgående

till 34 på 230 patienter, eller nära 15 procent af det beräknade patientantalet.

Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa

centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå uppvärmning

och belysning vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara för

eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma

sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna

förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt, enär

inga verksamma anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation

förefunnes. Med centraluppvärmningen skulle förbindas en kraftig ventilation,

och den elektriska belysningen skulle ej åstadkomma någon

luftförsämring. Luftens beskaffenhet kunde derför ej med de föreslagna

anordningarna för uppvärmning och ventilation utgöra något hinder

för vård af patienter till det antal, som utrymmet medgåfve, hvilket

utrymme i det senaste förslaget vore så rikligt tilltaget, att patientantalet

borde kunna vid tillfälliga behof icke obetydligt ökas.

Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för

uppvärmning, ventilation och elektrisk belysning, utan äfven för matlagning

och tvätt. Enär afloppsångan kunde användas för alla lokalers

uppvärmning och beredning af varmt vatten till bad med flera andra

behof, komme kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del

ersättas genom besparing i de årliga driftkostnaderna.

Utvidgning af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme

för tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas

i våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri

i sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen

borde utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.

Då direktionen öfver Göteborgs hospital afstyrkt den af medicinalstyrelsen

år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, ansåge sig

medicinalstyrelsen icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar centraluppvärmning

och elektrisk belysning för en så liten anstalt som Göte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o /. 1Ö5

borgs nuvarande hospital, hvarför frågan om hospitalets utvidgning i

tidsenlig rigtning under tiden fått hvila. År 1895 hade emellertid

Riksdagens revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet

vid det otillfredsställande sätt, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes,

i hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom

otj enliga tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande,

samt att de vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste

gifva anledning till verklig fara för eldsvåda. Revisorerna hade derför

ansett, att ett nytt uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet

påkalladt, samt att genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas

den afsevärda förmånen, att en önsklig tillökning af utrymmet inom

hospitalet kunde ega rum. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens

förut vid flera inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten

af hospitalets utvidgning.

För den föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande af

öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbyggningarna,

utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna

och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande

af matsalar i källarevåningen under den blifvande sjette afdelningen,

anordnande af arbetsrum i de fyra vindsrum, hvilka dittills föga

eller icke begagnats, åtskilliga ändringar uti byggnadernas inredning,

i synnerhet å öfvervakningsafdelningarna, samt utvidgande af tvättinrättningen

och anordnande af ny bagerilokal. För centraluppvärmning

och elektrisk belysning skulle dessutom erfordras: nytt ångpannehus

med nya ångpannor, nya värmekamrar med dertill hörande ångrör

och värmeelement, i väggarne murade kanaler för tillförsel af frisk,

uppvärmd luft och afledande af skämd luft, en dynamomaskin med

ackumulatorsbatterier samt elektriska lampor med dithörande ledningar

m. m. Hela kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå till

165,000 kronor.

För hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser jemte nödigt

utrymme för en tillfällig hårdare beläggning beräknades kostnaderna

till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig afsevärd, finge,

yttrade medicinalstyrelsen, erkännas vara helt obetydlig, om densamma

fördelades på 55 nya platser, då kostnaden för hvarje sjukplats blefve

ej fullt 1,179 kronor, under det att utgifterna för hvarje sjukplats

vid de några år derförut nyuppförda hospitalen vid Lund och Upsala

öfverstigit °5,000 kronor. Beträffande drift- och underhållskostnaderna

borde ej förbises, att dessa efter vidtagandet af de föreslagna ändringarna

blefve relativt billigare genom kostnadernas fördelning på ett

Bill. till liiksd. Frot. Idol. i Sami. 1 Afd. 7 Haft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

större antal patienter, under det att inga flera läkare eller högre

aflönade tjenare behöfde anställas, livilket måste medföra en minskad

dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom de gamla tegelugnarnas

ersättande med en tidsenlig ångvärmeledning hade beräknats

uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde af omkring 3,000

kronor.

På grund af det ^nförda hemstälde medicinalstyrelsen om ett

anslag af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar

vid och utvidgning af Göteborgs hospital.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet den 17 november

1896 i ärendet afgifvit utlåtande och deri förklarat, att de för hospitalets

ändring och tillbyggnad upprättade ritnings- och kostnadsförslag

icke gifvit anledning till anmärkning från embetets sida. Beträffande

förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation åberopade öfverintendentsembetet

ett vid dess utlåtande fogadt, af ingeniören W. Dahlgren

afgifvet yttrande, innefattande allenast några detaljanmärkningar

mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anordningarna för införande

al elektrisk belysning anförde öfverintendentsembetet, att, då specificeradt

förslag i detta afseende icke blifvit uppgjord t, något yttrande, huruvida

berörda anordningar kunde för den derför beräknade kostnad af 20,000

kronor utföras, icke kunde af embetet- afgifvas.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med yttrande

i anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, hade med skrifvelse

den 7 december 1896 till Kongl. Maj:t ölverlemnat dels en af ingeniören

A. Estelle uppgjord, specificerad kostnadsberäkning rörande den föreslagna

elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af ingeniören

H. Theorell och holintendenten Kumlien afgifna yttranden, hvilkas

innehåll medicinalstyrelsen åberopade. För egen del hade medicinalstyrelsen

anfört, att de af ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna

till en del föranledts genom missuppfattning af ritningarna,

hvilka till undvikande af onödiga kostnader icke blifvit i detalj utarbetade.

Några af ingeniören Dahlgren förordade anordningar skulle,

i den mån de kunde utföras på grund af lokala förhållanden och

icke medförde utgifter utöfver de i kostnadsförslaget beräknade, efter

närmare pröfning tillämpas vid ifrågavarande arbetes utförande. Medicinalstyrelsen

hemstälde tillika, det Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att

vid utförande af centraluppvärmningen vid hospitalet finge vidtagas de

smärre förbättringar af det ursprungliga förslaget, som kunde åvägabringas,

utan att det begärda anslaget öfverskredes.

öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hade i skrifvelse

den 11 december 1896 anmält, att embetet, som lemnade utan anmärkning

de genom styrelsens försorg upprättade, specificerade kostnadsberäkningarna

till belysningsanordningar vid hospitalet, för sin del

funne, att, med afseende å hvad dåmera blifvit upplyst beträffande de

för hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna, hinder

icke borde möta, för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt,

de af ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund för

ifrågavarande arbetens utförande.

Årendet hade den 14 januari 1897 blifvit föredraget inför Kongl.

Maj:t, och hade föredraganden, dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

yttrat följande:

»Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning

af och förbättringar vid Göteborgs hospital synes mig bereda stora

fördelar för en måttlig kostnad och vara egnadt att i afsevärd mån

minska den ännu alltjemt rådande bristen på tillräckligt antal platser

i lämpliga anstalter för sinnessjukes vård. Jag anser mig ock, efter

hvad i ärendet förekommit, böra'', under förutsättning att härför nödiga

penningmedel anvisas, förorda de ifrågasatta arbetenas utförande i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag. Hvad angår utgifter

för anordnande af värme- och ventilationsinrättningar äfvensom elektrisk

belysning samt för vidtagande af öfriga åtgärder för liospitalsbyggnadernas

försättande i tidsenligt skick utan samtidig utvidgning af anstalten,

lärer något hinder ej förefinnas för Eders Kongl. Maj:t att, på

sätt i liknande fall vid andra hospital egt rum, anvisa de för dessa

utgifters bestridande nödiga medel från förslagsanslaget till hospitals

underhåll. För utförande af den föreslagna tillbyggnaden lärer detta

anslag deremot ej kunna utan Riksdagens medgifvande anlitas. Vid

sådant förhållande och då Eders Kong! Maj:t tillförene i fråga om

dylika byggnadsföretag af Riksdagen äskat särskilda anslag å extra

stat, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med omförmälda ritningar anvisa på extra

stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.»

I enlighet med denna hemställan hade proposition aflåtits till 1897

års Riksdag, som, med bifall till Kongl. Majits framställning, för utvidgning

af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de uti statsrådsprokollet den 14 berörda januari åberopade ritningar

anvisat på extra stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.

Den 28 maj 1897 hade Kongl. Maj:t gillat och till efterrättelse

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

faststält omförmälda ritningar samt uppdragit åt medicinalstyrelsen att

gå i författning om utförande af nämnda arbeten för hospitalets utvidgning

samt förseende med centraluppvärmning och elektrisk belysning,

med rättighet för medicinalstyrelsen att dervid låta vidtaga sådana

smärre afvikelser från de faststälda ritningarna samt förslagen till

centraluppvvärmning och belysning, som, utan att rubba hufvuddragen

i ritningarna eller i dessa förslag eller vålla ökade kostnader, kunde

finnas ändamålsenliga. Derjemte hade Kongl. Maj:t dels stält ofvanberörda,

af Riksdagen för hospitalets utvidgning beviljade anslag, 64,865

kronor, till medicinalstyrelsens förfogande för det dermed afsedda

ändamål, dels ock bemyndigat medicinalstyrelsen att för utförande af

de öfriga arbetena, mot behörig redovisning, använda högst 100,135

kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att medicinalstyrelsen uti

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 anfört följande:

Den faststälda planen till ifrågavarande om- och tillbyggnad af

Göteborgs hospital omfattade följande arbeten:

a) uppförande af öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne

af de båda hufvudbyggnaderna;

b) utvidgande af samma paviljonger genom två utbyggnader å

hvardera;

c) anordnande af nya matsalar i källarvåningarna af samma byggnader

samt af arbetsrum i vindsvåningen;

d) åtskilliga mindre omfattande ändringar inom sjukafdelningarna;

e) utvidgande af tvättinrättningen och anordnande af en ny bagerilokal;

samt

f) för hospitalets förseende med centraluppvärmning och elektrisk

belysning, uppförande af nytt ångpannehus med nya ångpannor och

belysningsmaskineri äfvensom inredande af varmkammare inom de båda

nämnda sjukhusbyggnaderna, insättande deri af nya värmeelement samt

uppmurande af talrika luftkanaler i deras väggar.

Sedan nödiga kontraktsförslag och arbetsbeskrifningar blifvit utförda,

hade medicinalstyrelsen genom annonser den 20 juni 1898 utbjudit

arbetet på entreprenad, och då vid fatalietidens utgång intet anbud inkommit,

hade den 27 juli samma år utfärdats förnyade annonser i

samma syfte, men äfven då utan resultat. Båda gångerna hade annonser

om arbetet intagits utom i »Tidning för leveranser till staten m. m.»

äfven uti göteborgstidningar. Anledningen till denna utgång hade uppgifvits

vara de då rådande höga och osäkra arbetslönerna och prisen

på byggnadsmaterial samt de ogynsamma transportvägarne till hospi
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

talet på Hisingen, hvarjemte det funnes skäl antaga, att möjligen

hugade spekulanter genom riksdagsförhandlingarna uti frågan förskaffat

sig kännedom om de för arbetena anslagna beloppen, inom hvilka

de icke kunde hålla sina anbud, hvarför de också ansåge lönlöst att

göra erbjudanden, som icke kunde leda till något resultat.

Sedan yttrande inhemtats af styrelsens biträdande arkitekt hofintendenten

Kumlien, hade härefter uppdragits åt honom att uppdela

arbetet i smärre afdelningar, som hvar för sig kunde utbjudas på entreprenad.

Enligt införskaffade upplysningar hade nemligen funnits

anledning antaga, att spekulanter på delar af byggnadsföretaget vore

att påräkna. Sålunda förändrade kostnadsförslag och arbetsbeskrifningar

hade utarbetats, hvarefter annons den 18 november 1898 utfärdats

om uppförande af ångpannehuset ensamt. På grund häraf hade

inom fatalietiden den 2 januari 1899 inkommit två anbud å respektive

54,000 och 64,500 kronor, hvilka emellertid båda så betydligt öfverstigit

den för denna del af byggnadsföretaget beräknade. kostnaden,

att ett antagande äfven af det lägre anbudet skulle omöjliggjort tillbyggnadsplanens

genomförande i andra delar, hvarför anbuden den 25

januari 1899 af styrelsen förkastats. I sammanhang härmed hade från

hofintendenten Kumlien infordrats nytt yttrande beträffande de åtgärder,

som nu vore att vidtaga. Sådant yttrande hade inkommit den 28 mars,

hvarefter styrelsen den 7 april 1899 gifvit i uppdrag åt Kumlien att

söka omarbeta ritningarna och föreslå förenklingar och besparingar,

dock med iakttagande deraf, att 55 nya sjukplatser vid hospitalet skulle

tillkomma.

Efter åtskilliga försök i denna rigtning hade Kumlien genom

skrifvelse den 3 mars 1900 meddelat, att sådana förenklingar vore

outförbara. . .

Då det således kunde anses som en afgjord sak, att den åt Kongl.

Maj:t och Riksdagen beslutade utvidgningen af Göteborgs hospital

efter den sedan våren 1897 inträdda stegringen af alla byggnadskostnader

icke kunde utföras för den ursprungligen beräknade gumman,

utan kräfde vida större belopp, hade medicinalstyrelsen velat anmäla

detta förhållande för Kongl. Maj:t. __ .

I sammanhang med denna anmälan ansåge medicinalstyrelsen

sig böra yppa de svårigheter af annan än pekuniär art, hvilka under

sträfvandena att få den en gång faststälda planen genomförd rest sig

mot denna, äfvensom de brister, som under tiden befunnits vidlåda

densamma och hvilka genom en i vissa delar ändrad byggnadsplan

syntes kunna undgås.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Pen hittills antagna byggnadsplanen, yttrade styrelsen i sådant

afseende, kräfde med nödvändighet hospitalsbyggnadernas utrymmande i

stor utsträckning under byggnadstiden. Eftersom rikets alla sinnessjukvårdsanstalter

sedan lång tid varit öfverfylda, och detta förhållande

syntes komma att fortfara, hade ingen annan utväg kunnat utfinnas än

uppförandet af provisoriska byggnader eller åtminstone en sådan för

herbergerande åt den ena hospitalsafdelningen efter den andra under

byggnadstiden, som för den skull måste förläggas till den varma delen

af året ocn af samma skäl också måste pågå under loppet af flera år.

Kostnader för dylika provisoriska byggnader inginge icke uti den ursprungliga

kostnadsberäkningen, och äfven den utsträckta byggnadstiden

betingade en förut icke till fullo uppskattad kostnad. Mycket

af dessa kostnader kunde gifvetvis besparas eller bättre användas, om

en ändring i byggnadsplanen kunde åvägabringas, hvarigenom de provisoriska

byggnaderna iinder byggnadstiden blefve öfverflödiga.

Förnyade undersökningar af marken, der det nya maskinhuset

samt en del åt utbyggnaderna till de gamla sjukhusbyggnaderna varit

afsedda att uppföras, hade gifvit det resultat, att byggnadsgrunden

vore vida ogynsammare, än man förut haft anledning tro, hvarför det

af styrelsens biträdande arkitekt redan tidigare ifrågasatts, att det nya

ångpanne- och maskinhuset skulle förläggas till en förut ej påtänkt

plats. Förökade kostnader för grunden till detta hus skulle genom

sådan flyttning kunna undvikas, men de föreslagna utbyggnaderna å

de förra sjukpaviljongerna kunde gifvetvis icke förändras till sitt läge.

Enligt den ursprungliga utvidgningsplanen skulle fyra envåningspartier

å de äldre, långa, parallelt löpande sjukhusbyggnaderna påbyggas

med ännu en våning, så att de finge samma höjd som öfriga

delar af samma byggnader. Förslaget i denna del hade sin grund deri,

att det syntes påtagligt, att härigenom för relativt mycket billigt pris

kunde vinnas en afsevärd förstoring af hospitalet. Men eu förnyad

granskning af byggnadsfrågan hade gifvit vid handen, att utförandet

af påbyggnaderna icke kunde aflöpa utan olägenheter, hvilka helt visst

förtjenade afseende och som syntes motväga den beräknade prisbilligheten.

Hospitalet på Hisingen vore nemligen beläget uti en dalgång

mellan tvenne ungefärligen i öster och vester löpande bergsträckningar.

Till följd af det trånga utrymmet i dalen hade de två förnämsta sjukhusbyggnaderna,

hvilka hade samma hufvudsträckning som dalen sjelf,

förlagts på mindre än 50 meters afstånd från hvarandra, Mellanrummet

utgjordes af hospitalets gård, hvilken emellertid fått mellan de båda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsnfckofflels Utlåtande Nro 7.

in

paviljongerna lemna plats för köks- och tvättbyggnaden och enligt

utvidgningsplanen skulle ytterligare inkräktas af det, nya maskinhuset.

Afståndet mellan köksbyggnaden och de respektive sjukpaviljongerna

utgjorde allenast 16 meter. Komme härtill, att gården i vester begränsades

af administrationshuset och i öster af cellafdelningen, så kunde

inses, att densamma vore ganska trång och instängd. Att man för

närvarande likväl icke finge intrycket af en trång och instängd gård,

torde hufvudsakligen bero just på de dager- och ventilationsöppningar,

hvilka bildades af nämnda envåningspartier å de långa paviljongerna.

Dessa öppningar hade således helt visst en vigtig uppgift. Fyldes

de med murmassa, minskades utan gensägelse gårdens tillgänglighet

för solljuset, och luften der kunde väntas få sämre omsättning, än nu

vore fallet, hvarförutom det tröstlösa intryck, som två mot hvarandra

vända, omkring 125 meter långa, enformiga fasader utan arkitektoniska

prydnader måste gifva, äfven på ett hospital icke syntes böra lemnas

alldeles opåaktadt.

Då dertill komme, att ifrågavarande hufvudbyggnader på det hela

vore tidsenligt inredda och ganska ändamålsenliga, så kunde de utan

olägenhet lemnas hufvudsakligen i sitt nuvarande skick, om den behöfliga

utvidgningen af hospitalet på annat sätt kunde ernås, hvilket,

ock, enligt hvad medicinalstyrelsen ville visa, läte sig göra.

Den faststälda ändringsplanen berörde, anmärkte medicinalstyrelsen,

icke alls den nuvarande cellafdelningen, som likväl vore hospitalets i

alla afseenden sämsta byggnad. Densamma bestode af ett 38,6 meter

långt och 16,3 meter bredt stenhus, som genom en långs byggnadens

midt löpande, ogenombruten mur delades i två alldeles lika hälfter,

den ena för män, den andra för qvinno!-. Utmed den långa ytterväggen

i hvardera afdelningen vore lagda 14 smårum, af hvilka 12

vore inrättade som celler. Mellan dessa och midtelmuren sträckte sig

långs hela huset å hvardera afdelningen en lång, bred gång med dörrar

i båda ändarne och takdager. Sagda gång utgjorde cellpartiernas dagoch

matrum. Hvarje ljud från de inlästa, stormande sjuka måste således

tränga ut till de i ''gången sig uppehållande patienterna. All den dåliga

lukt, som spredes från de orenligas celler, måste nå det gemensamma

rummet. Ingen blick ut i det fria medgåfves de sjuka, som, så länge

de vore inomhus, hvilket vintertiden val mest vore fallet, icke utanför

sitt förvaringsrum såge något annat än den ringa del af himlen, hvartill

takfönstren lemnade utsigt. Sådant byggnadssätt vore längesedan

öfvergifvet och lemnade så underhaltiga sjuklokaler, att de rester deraf,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

som ännu funnes i behåll vid några af rikets hospital, snarast möjligt

borde bortrensas. Skulle en omfattande ändring af och tillbyggnad till

Göteborgs hospital ske, syntes cellbyggnaden således icke böra lemnas

i sitt nuvarande skick.

Densamma kunde till följd af sin ovanligt stora bredd svårligen

ombyggas till en modern isoleringsbyggnad, som kräfde ljusa korridorer

m. m. Deremot skulle densamma med fördel kunna ominredas med

s k. öfvervakningsafdelningar i enlighet med den nutida sinnessjukvårdens

fordringar.

Med ledning af nu framlagda grunder hade inom medicinalstyrelsen

utarbetats följande förändrade plan för tillbyggnaden af Göteborgs

hospital.

»1. För stormande och osnygga patienter uppföras nya tidsenliga

byggnader med 12 platser för hvardera könet eller lika många, som

rymmas i den nuvarande cellbyggnaden. Plats för dessa byggnader

beredes å östra delen af hospitalsområdet, ofvanför den nuvarande cellbyggnaden.

2. Sedan förenämnda byggnader fullbordats, ditflyttas patienterna

från nuvarande cellbyggnaden, hvilken derefter helt och hållet ominredes

med moderna s. k. öfvervakningsafdelningar. Byggnaden kommer

derigenom att rymma 30 för hospitalet nya sjukplatser.

3. Derpå eller — om så låter sig göra — samtidigt inredas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förra planen nya matsalar i

källarvåningarna till de långa sjukpaviljongerna, hvarigenom 13 nya

sjukplatser vinnas på hvarje könsafdelning, således tillhopa 26. Men

för öfrigt sker ingen utvidgning eller påbyggnad af sistnämnda paviljonger.

4. Det enligt förra planen tilltänkta ångpannehuset med elektriskt

belysningsmaskineri och bageri uppföres med oväsentliga ändringar på

ny plats med bättre grund (i närheten af den nuvarande s. k. »dansbanan»).

Denna byggnad uppföres samtidigt med de nya isoleringsbyggnaderna.

5. De 56 nya platser, som sålunda erhållas, tagas icke i anspråk,

förr än hela byggnadsarbetet är färdigt, utan de nya öfvervakningsafdelningarna

reserveras, för den händelse att delar af de gamla afdelningarna

behöfva utrymmas under inläggningen af de nya uppvärmningsanordningar

och uppmurandet af nya ventilationskanaler, hvilket

allt sker i full öfverensstämmelse med det gamla förslaget.»

Genom förändringen skulle hospitalets olika afdelningar för hvart
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statmtskottets Utlåtande N:o 7.

113

dera könet komma att inrymma följande antal sängar, till jemförelse

hvarmed äfven den nuvarande beläggningen här angåfves:

(nuvarande)

öfvervakningsafdelningen................................................... 15 —

l:a afdelningen (isoleringsafd.) ...................................... 12 12

2:a » 25 25

3:e » ........................................:......................... 19 17

4:e x. .................................................................. 45 (44) 34 (33)

Summa: 116 (115) 88 (87).

Siffrorna inom parentes afsåge qvinnoafdelningen.

Fördelarne med denna förändring i planen, hvarigenom 56 nya

platser i stället för förut beräknade 55 tillkomme, vore:

att alla arbetena kunde utföras utan inskränkning uti hospitalets

förutvarande beläggning;

att hospitalets otidsenliga cellafdelning öfvergåfves;

att fullt tillräckliga öfvervakningsafdelningar vunnes;

att de nuvarande, i godt skick befintliga paviljongerna lemnades

i det närmaste oberörda; samt

att den redan nu trånga gården hvarken beböfde ytterligare inskränkas

eller blifva mindre solbelyst eller sämre ventilerad.

Medicinalstyrelsen både derefter hemstält om byggnadsplanens

ändring i öfverensstämmelse med de nya grunder, för bvilka uti det

föregående redogjorts.

Ritningar till om- och tillbyggnadsarbetena enligt den nya planen,

bvilka den 4 juli 1900 uppgjorts af hofintendenten Kumlien, både jemväl

granskats af direktionen för Göteborgs hospital, som i skrifvelse

till medicinalstyrelsen den 6 augusti 1900 såsom eget yttrande åberopat

ett af hospitalets öfverläkare den 28 juli samma år i ämnet afgifvet

utlåtande. I detta utlåtande både öfverläkaren tillkännagifvit sin fullkomliga

anslutning till den ståndpunkt, som medicinalstyrelsens förslag

innebure. Vid granskning af ritningarna hade öfverläkaren icke heller

funnit skäl till några väsentliga anmärkningar, utan både endast framställ

några önskningsmål. I sådant afseende föresloges sådan ändring

i medicinalstyrelsens förslag, att cellafdelningen och öfvervakningsafdelningen,

bvilka afdelningar enligt förslaget skulle erhålla gemensamma

badrum, finge hvar för sig särskilda badlokaler. Likaledes föresloges

inrättande af klosetter vid dagrummen å cellafdelningen i likhet med

Bill. till Itilcsd. Brot- 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvad förhållandet vore vid dagrummen å öfvervakningsafdelningeft.

Beträffande slutligen de två sjukpaviljongerna hade öfverläkaren, utgående

från den förutsättning, att meningen vore att bibehålla dessa i

oförändradt skick med undantag för särskildt påkallade förändringar,

ansett att de förändringar, som i dessa skulle vidtagas, botde blifva

följande:

1) matsalar och diskkök anordnades i 4:de underafdelningarnas

källarvåningar.

2) de nuvarande matsalarne och diskköken i samma afdelningar

apterades till sofrum för 13 sjuka af hvartdera könet,

3) enkelrummen invid nuvarande matsalar upptoges för anordning

af trappnedgång till källarvåningen,

4) de båda dagrummen i 4:de underafdelningarna sammansloges

jemte konddorer till ett stort samlingsrum,

5) dagrummen å 2:dra afdelningarna utökades.

Efter mottagande af sistnämnda utlåtande hade medicinalstyrelsen

ytterligare granskat ritningarna och låtit ändra dem i öfverensstämmelse

med öfverläkarens önskningsmål, utom uti ett afseende, hvari

styrelsen ej kunnat dela öfverläkarens mening, nemligen i fråga om

sammanslagning af de båda dagrummen på 4:de underafdelningarna

för att jemte tillhörande korridor förändras till ett enda stort samlingsrum

på hvardera könsafdelningen. Förändringen skulle, yttrade medicinalstyrelsen,

föranleda relativt stor kostnad, då man skulle nögas göra

nya både golf och tak uti de sålunda bildade stora rummen med ett

ytinnehåll af 105 m2 hvartdera. Dertill komme, att de nuvarande dagrummen

på qvinnoafdelningen tjenstgjorde såsom arbetssalar för väfnad,

söm och dylikt och såsom sådana lemnade föga öfrigt att önska. Det

föreslagna nya stora rummet, hvilket samtidigt skulle inrymma afdelningens

alla 45 patienter, skulle säkerligen icke i hvardagslag för dem

medföra samma trefnad som lokalens nuvarande inredning. På mansafdelningen

hade styrelsen mindre emot förändringen, men ansåge, att

den, såsom kostbar och mindre angelägen, icke heller der borde för

närvarande utföras.

För att erhålla så tillförlitlig kostnadsberäkning som möjligt hademedicinalstyrelsen

beträffande sjelfva byggnadsarbetena införskaffat

sådan af i Göteborg bosatte byggmästaren Axel Persson, hvilken, enligt

hvad medicinalstyrelsen yttrade, vore fullt förtrogen med hospitalets

läge och de förhållanden, hvarunder byggnadsmaterialier kunde ditforslas,

med flera på ärendet inverkande omständigheter. Denna kosta adsberäk
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

ning hade sedan utan anmärkning granskats af hofintendenten Kumlien

och slutade på eu summa af 190,000 kronor, under förutsättning att

ångpannehuset förlädes till den plats, medicinalstyrelsen i den nya byggnadsplanen

förutsatt. Skulle byggnaden bibehålla den ursprungligen

afsedda platsen, tillkomme ytterligare 9,000 kronor. Härtill komme för

ångpanneanläggning och värmeledning enligt beräkning af ingeniören

H. Theorell 56,000 kronor; vidare för elektrisk belysning 20,000 kronor

samt för vatten- och afloppsledningar 10,500 kronor, de båda sistnämnda

posterna enligt beräkningar af hofintendenten Kumlien. Tillsammans

kräfde således arbetena enligt den nya planen en summa af

276,500 kronor eller 111,500 kronor utöfver den förut för om- och tillbyggnad

af Göteborgs hospital anvisade summan, hvilken uppginge till

165,000 kronor.

Jemfördes från synpunkten af byggnadskostnaden den nya byggnadsplanen

med den förut bestämda, så vore, enligt hvad medicinalstyrelsen

yttrat, att märka, att i den äldre planen inginge, enligt af

medicinalstyrelsens arkitekt utförd beräkning, nybyggnader och dermed

jemförliga ändringar af äldre byggnader med o,769 kubikmeter mot

allenast 4,740 kubikmeter efter den nya planen och vidare att för en

del af nybyggnaderna efter äldre planen till följd åt dålig byggnadsgrund

pålning erfordrades på en yta af sammanlagdt 291 qvadratmeter,

hvaremot någon pålning enligt det nya förslaget icke alls ifrågakomma.

Slutligen kräfdes enligt det äldre förslaget, såsom förut visats, provisoriska

byggnader för en del patienters herbergerande under byggnadstiden,

hvilket deremot icke blefve fallet, om den nya planen följdes.

På grund af alla dessa omständigheter hade styrelsens arkitekt

beräknat, att. sjelfva byggnadsarbetena efter äldre planen skulle ställa

sig omkring 30 procent dyrare än efter den nya, nu af styrelsen till

godkännande förordade. I båda fallen hade ångpannehusets läge antagits

blifva detsamma; skulle äfven platsen för detta bibehållas, så

komme ytterligare en ökad grundläggningskostnad af 9,000 kronor att

belasta det äldre förslaget.

Vid detta ärendes tidigare behandling beräknades, anförde medicinalstyrelsen

vidare, nybyggnaderna till 64,865 kronor, hvilken summa

af Riksdagen särskildt anslagits, samt ändringsarbetena till 100,135

kronor, som af Kongl. Maj:t anvisats af förslagsanslaget till hospitals

underhåll. Gjordes eu likartad fördelning af de enligt den nya beräkningen

erforderliga anslagen, så erhölles följande resultat:

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ändringar: Nybyggnader: Summa

kronor. kronor. kronor.

Nya cell flyg] ar......................................................... — 72,000 72,000

Gamla cellbyggnadens förändring till öfver
vakningsstation.

................................................ 20,000 — 20,000

Stora paviljongernas ominredning för ny

värmeledning m. m....................................... 50,000 — 50,000

Nytt ångpannehus och bageri .............................. _ 48,000 48,000

Värmeledning, elektrisk belysning samt vatten
och

afloppsledningar: 86,500 kronor, hvaraf

% i äldre hus och i/B i nya....................... 69,200 17,300 86,500

Summa kronorT39,20(Tl37,300 276,500,

Fråndroges förut beviljade „ 100,135 64,865 165,000

så erfordrades ytterligare “ kronor 39,065 72,435 111,500,

hvaraf, om samma grundsats nu skulle tillämpas som då förra anslaget

anvisades, 72,435 kronor syntes böra äskas af Riksdagen och återstoden

39,065 kronor få utgå af förslagsanslaget till hospitalens underhåll.

Vidkommande slutligen behofvet af nu ifrågavarande om- och tillbyggnad,

åberopade medicinalstyrelsen hvad styrelsen i sin ofvanberörda

skrifvelse den 28 september 1896 anfört rörande angelägenheten af

centraluppvärmnings och elektrisk belysnings införande på hospitalet

med mera. Till de välbehöfliga förändringarna å Göteborgs hospital

borde äfven anordnandet af öfvervakningsafdelningar räknas. Sådana

funnes angifna i det förra förslaget i de påtänkta tillbyggnaderna å

promenadgårdssidorna af de stora byggnaderna. Då det emellertid visat

sig medföra för stora kostnader att uppföra dessa tillbyggnader, men

nuvarande cellhuset med jemförelsevis ringa kostnader kunde inredas

till öfvervakningsafdelningar, både i det nu utarbetade förslaget sådana

derstädes förlagts. Dessa öfvervakningsafdelningar vore afsedda hufvudsakligen

för oroliga patienter, hvarigenom isolering af sådana sjuka

i många fall borde kunna undvikas, men likväl vid behof en öfverflyttning

till isoleringsafdelningen med lätthet kunna försiggå, då dessa båda afdelningar

skulle komma att ligga omedelbart bredvid hvarandra. Nyttan

af öfvervakningsafdelningar hade alltmer blifvit insedd på grund af

vunnen erfarenhet. Läkaren förvärfvade derigenom större kännedom

om den af sjukbetjeningen ständigt observerade sjuke och kunde derefter

rätta sin behandling, hvarjemte den sjuke förhindrades att förfalla

i dåliga vanor, hölles snyggare och rönte det välgörande inflytandet

af en städse verksam och välvillig sjukskötsel samt en känsla af att

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

anses sjuk och behandlas såsom sådan. Det borde ej heller förbises,

att vid nuvarande brist på plats å anstalterna för sinnessjuke företrädesvis

de oroliga och svårskötta dit insändes och att den nu föreslagna

utvidgningen i synnerhet komme sådana sjuka till godo. Utvidgningen

vore derför fullt ut så angelägen, som den varit för fyra

år sedan. Göteborgs hospital hade sedan dess städse varit fullt belagdt

och antalet inträdessökande, som på grund af bristande utrymme

måst afvisas, hade varit i jemn stegring. För närvarande uppginge

detta antal till icke mindre än 112.

Den nu i utsigt stälda tillökningen med 56 nya platser skulle uppbringa

hospitalets sängar till 231, utan att läkarnes antal behöfde ökas

eller förvaltningen i öfrigt uti afsevärd mån fördyras, naturligtvis med

undantag för den tillökning i antalet sjukskötare och sköterskor, som

oskiljaktigt följde med växande patientantal.

Kostnaden för nybyggnaderna, 137,300 kronor, gjorde, fördelad på

de 56 nya platserna, föga mer än 2,450 kronor per säng, hvadan äfven

från ekonomisk synpunkt arbetets fullbordande fortfarande syntes medicinalstyrelsen

böra på det lifligaste förordas.

Med anledning af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t, med godkännande af den framlagda nya

planen för tillbyggnad och förbättringar vid Göteborgs hospital, täcktes

dels till Riksdagen''aflåta proposition om ett ytterligare anslag af

72,435 kronor till nybyggnader vid hospitalet,

dels ock utaf förslagsanslaget till hospitals underhåll utöfver förut

anvisade 100,135 kronor ställa till medicinalstyrelsens förfogande 39,065

kronor för de föreslagna förändringarnas utförande.

öfver hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit hade yttrande

inheratats af öfverintendentsembetet, som uti utlåtande den 30 oktober

1900 förklarat, att den granskning af förslaget, som af öfverintendentsembetet

företagits, icke från embetets sida gifvit anledning till erinran,

och att icke heller kostnadsberäkningarna föranledt någon anmärkning.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Frågan om behöfligheten af utvidgning af Göteborgs hospital och

vidtagande af de förbättrade anordningar derstädes, som med 1896 års

förslag afsetts, ansåge departementschefen, genom hvad i ärendet förekommit,

vara till fyllest utredd, och do skäl, som redan då förelegat

för hospitalets utvidgande och förbättrande, hade under de gångna åren

allenast vunnit i styrka.

De upprepade försök, som under år 1898 gjorts af medicinal
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen att erhålla antagligt anbud å utförandet af förändringarna

enligt samma _ förslag och hvilka försök icke ledt. till något resultat,

syntes gifva vid handen, att kostnaden redan för dåvarande förhållanden

varit för lågt beräknad. Och sedan dess hade arbetsprisen i icke

ringa grad stigit. Det vore sålunda, enligt departementschefens åsigt,

icke möjligt att nu kunna utföra de redan år 1896 såsom nödiga ansedda

förbättringar för det i samma års förslag upptagna kostnadsbelopp.

I fråga om sättet för utförande af dessa förbättringar hade medicinalstyrelsen

framlagt ett förslag, som i väsentliga delar skilde sig från

det föregående. Vid jemförelse mellan dessa båda förslag syntes departementschefen

obetingadt företräde böra lem nas åt det senare, då

detsamma hvilade på eu grundligare undersökning ej blott i fråga om

anordningarnas ändamålsenlighet, utan ock beträffande kostnaden. Departementschefen

tvekade följaktligen icke att, under förutsättning af

att nödiga penningemedel beviljades, förorda antagandet af det senare

förslaget. Beträffande kostnaden för sådana anordningar, hvilka icke

vore att hänföra till nybyggnader, ansåge departementschefen, att dessa,

såsom förut egt rum, kunde af Kongl. Maj:t anvisas från förslagsanslaget

till hospitals underhåll. För nybyggnadernas utförande kunde

deremot detta anslag icke utan Riksdagens medgifvande anlitas. Dessa

kostnader vore af medicinalstyrelsen beräknade till 137,300 kronor.

Då 1897 års Riksdag för utvidgning af ''hospitalet anvisat 64,865

kronor, erfordrades således nu ett ytterligare belopp af 72,435 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för utvidgning

af Göteborgs hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med omförmäla

år 1900 uppgjorda ritningar, på extra stat för år 1902 anvisa,

utöfver förut för hospitalets utvidning anslaget belopp, en summa af

72,435 kronor.

Genom utredningen i ärendet torde få anses vara ådagalagdt, att

den af 1897 års Riksdag godkända planen för Göteborgs hospitals utvidgning

icke kan genomföras med det för ändamålet då beviljade

anslaget, hvars belopp uppenbarligen blifvit bestämdt med ledning af

mindre tillförlitliga kostnadsberäkningar. De af vederbörande numera

påvisade bristerna i denna plan synas också göra dess utförande föga

önskvärdt. Med anledning häraf har utskottet, som visserligen icke

förbiser vigten deraf, att Riksdagens en gång fattade beslut orubbade

vidhållas, emellertid ansett en tillfredsställande lösning af frågan om

utvidgningen af Göteborgs hospital icke kunna vinnas, med mindre den

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

äldre planen för utvidgningen öfvergifves; och får utskottet, som icke

funnit anledning till anmärkning emot den nu till Riksdagens pröfning

föreliggande utvidgningsplanen, alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts förevarande

framställning, må, för utvidgning af Göteborgs

hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari

1901 omförmälda, år 1900 uppgjorda ritningar, på

extra stat för år 1902 anvisa, utöfver förut för hospitalets

utvidgning anslaget belopp, en summa af 72,435

kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

29:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt kongl. bretvet

den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen

varit förenade, egt undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit

fardagsår ................................................................................. kronor 3i061: 25

aflöningsfyllnad, enligt kongl. brefven den 31 „

maj 1878 och den 27 april 1883, till två länsmän... „ 2,114:40

ersättning, enligt kongl. brefven den 18 oktober

1889 och den 7 februari 1896, till innehafvarne af

två särskilda boställen för saknad afkomst af exproprierad

jord ......................................._•.........................■••••..... o 91

till medicinalstyrelsen, enligt kongl. brefvet

den 15 september 1899, utanordnade medel för verkställande

af åtskilliga reparationsarbeten vid Fejans

karantänsanstalt.................................................................... o 7,110.25

Till kanslirådet D. Ekelund, enligt kongl. brefvet

den 23 februari 1900, utanordnad ersättning för den

minskning i löneinkomster, han fått vidkännas till

följd af lemnadt biträde vid utarbetande af ny för
Transport

kronor 12,630: 81

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda

förskott.

[27.1

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till anläggning

af vägar m. m.

[35.]

Transport kronor

fattning angående minderårigas och qvinnors användande

till arbete i industriel! yrke ........................

till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet

den 1 juli 1898, utanordnad godtgörelse för kostnader

för häftning af 500 exemplar af en statistisk utredning

rörande olycksfall i arbete ................................... ?

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

till ordföranden och ledamöterna i den af

Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens skrifvelse den

8 maj 1899, tillsatta komité för behandling af frågan

om inrättande af förliknings- och skiljenämnder i

tvister mellan arbetsgifvare och arbetare, resekostnadsersättning

och traktamente samt arfvoden till personer,

hvilka i egenskap af sakkunnige biträdt komitén,

samt till bestridande af löpande utgifter för

komitén ...................................

12,630: 81

181: 83

25: —

12,726: 73

Summa kronor 25,564: 3 7

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor hemstälde departementschefen, att Kong]. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, till betäckande af ofvan omförmälda, af

statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 25,565

kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag,

hemställer utskottet

att Riksdagen ma, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar

1,000,000 kronor att utgå under de vilkor och enligt

de bestämmelser, som i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 11 januari 1901 omförmälas.

31:o) Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader samt upprensning af dar och farleder har Kongl. Maj:t

af Riksdagen begärt ett anslag för år 1902 af 300,000 kronor.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1900 års anslag för ifrågavarande

ändamål blifvit till hela sitt belopp 300,000 kronor fördeladt

mellan 11 särskilda företag, och af innevarande års anslag å likaledes

300,000 kronor hafva redan af Kongl. Maj:t anvisats 261,400 kronor

såsom bidrag till utförande af 11 särskilda företag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må jemväl för år 1902 på extra

stat anvisa 300,000 kronor till understödjande af brobyggnader

och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder under de vilkor

och enligt de bestämmelser, som i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 11 januari 1901 omförmälas.

Dyrtidstillägg.

32:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 38

föreslagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 7 januari 1901 angifna grunder,

af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i

civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till civildepartementet

hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af i afjemnadt tal 2,331,000

kronor.

öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

särskild! utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

33:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 39

föreslagit Riksdagen att, till beredande för innevarande år af tillfällig

Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 16

Ang. anslag

till bro- och

hamnbyggnader

m. in.

[36.]

Ang. dyrtidstillägg.

[38.]

Ang. tillfällig

ökning i

anslagen till

amanuenser

Och extra

biträden.

|39.j

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ökning, till ds i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari

1901 angifna belopp, i de i samma protokoll upptagna, å staterna för

civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt underlydande

verk och kårer uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra

biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt

tal 56,600 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att i

sammanhang med det i nästföregående punkt omförmälda ärende afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Beträffande Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln framstälda

förslag om anvisande af medel till utförande af nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägstrajilc, till förstärkning genom rälsutbyte af

öfverbyggnaden å bandelen Årlöf—Engelholm, till utläggning af ytterligare

ett jernvägsspdr mellan Elfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och

Rönninge jernväg sstationer, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, till fullbordande af statsbanan från Boden

till Ytter-Mor järn, samt mellan Gellivare och riksgränsen äfvensom till

fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee kommer utskottet att

framdeles under Riksdagens lopp afgifva utlåtande.

Stockholm den 15 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande No 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

2,705,541

155,000

2,700-

10,750,000;-

Tpt | 13,850,863

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

lö.

—

_ _

6,500

—

—

—

36,000

—

— —

—

17,000

—

—

— —

—

78,700

—

—

87,422

—i

1

2,705,541

_1

155,000

1

12,000

_

—

4,567

—

7,267

~]

1

i

10,750,000

— 1

Civil
-

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor

Departementschefen ...................................................

Departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli

,

4.567;—; 13,855,430 —

landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservaTillkommer:

höjning i tjenstgöringspenningarna för

bottens län...........................................

höjning i reservationsanslaget till arf
m.

m.....................................................

höjning med anledning af fyra bodrad

beräkning af ett boställes af
hvarjemte

rubriken ändras till: landsstaterna i länen

äg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda

och till vägundersökningar, hvartdera å 35,000

Minskas med skilnaden mellan aflöningen för en

och vattenbyggnadsstyrelsen, 3,500 kronor,

byggnadsstyrelsens stat till vikariatsersättoch

skrifbiträde, 3,000 kronor ................

genom kanal- och väganläggningar,

Ökas med

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

125

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitei.

Förslag till blifvande''riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa,

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

6,500

36,000

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

6,500

Ö.

—

- -

—

36,000

—

17,000

—

- -

—

17,000

—

78,700

—

- -

—

78,700

—

87,422

2,728,045

_

_ _

_

87,422

—

tionsanslag). Nuvarande belopp ........ 2,705,541: —

länsmannen i Tärna distrikt af Yester-

...............................*................. 300: —

voden åt extra länsnotarier

............................................20,000: —

ställens indragning och än-

kastning ................................ 2,204: — 22,504: —

2,728,045

(deraf 140,000 kronor reservationsanslag),

reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten

kronor). Nuvarande belopp ................ 155,000: —

indragen byråingeniörsbefattning i väg- och höjning i anslaget å väg- och vatten- ning, arfvoden åt e. o. tjensteman, rit-

................................. 500: —

154,500

12,000

_

154,500

12,000

- -

förslagsanslag ................................................................

2,700

4,567

7,267

—

postmedlen. Nuvarande belopp ........ 10,750,000: —

......................................... 1,270,000: —

12,020,000

_ _

_

12,020,000

1

Transport

15,142,867

| 4,567

|—

15,147,434

—

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

Ttp

1901 års riksstat anslår:

Anrisning

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor,

Ö.

Kronor.

ö.

13,850,863

4,567

i

13,855,430

1,610,000

- -

—

1,610,000

_

491,600

—

491,600

—

104,250

104,250

12,000

—

- —

—

12,000

_

3,500

—

- -

—

3,500

_

8,250

—

- -

—

8,250

_

10,500

—

- -

—

10,500

_

145,000

—

- -

—

145,000

_

3,000

—

- -

—

8,000

_

15,774

—

- -

—

15,774

__

900,000

—

- -

—

900,000

_:

15,850

—

- -

—

15,850

233,576

—

- -

—

233,576

I

13,294

—

- -

—

13,294

400,000

—

- -

—

400,000

185,526

—

—

—

185,526

j

12,000

—

- -

12,000

_

18,014,983

—|

4,567|

—

18,019,550|

-j

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafMedicinalstyrelsen

med dithörande stater, (deraf 1,500

belopp............................................................................

Ökas för biträde vid handläggning af hospitalsoch

en notarie, tillika sekreterare, med tillsamHyresersättning

åt provinsialläkare, förslagsanslag,

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags
Resestipendier

åt civile läkare ....................................

Ortopediska institutet ....................................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag........

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ...............................................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag ............................

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Alderstillägg, förslagsanslag .......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

™~stafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

rifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

127

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och

dermed jemför-

Anvisning i

lig anvisning

nå förslaq.

Summa.

kontant.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Transport

15,142,867

—

4,567

—

15,147,434

—

medlen direkt utgå ........................................................

1,610,000

—

— —

—

1,610,000

—

kronor reservationsanslag.) Nuvarande

.................................................................... 491,600: —

ärenden med aflöning åt en kamererare

mans............................................................ 7,500: —

499,100

—

- -

—

499,100

—

högst ................................................................................

104,250

—

— —

—

104,250

—

anslag................................................................................

12,000

— —

—

12,000

—

,..............

3,500

- --

—

3,500

—

8,250

- -

—

8,250

—

10,500

—

- -

—

10,500

—

sjukvård, förslagsanslag................................................

145,000

—

— —

—

145,000

—

3,000

_

_ _

_

3,000

—

15,774

—

- -

—

15,774

—

900,000

—

- -

—

900,000

—

15,850

—

- -

—

15,850

—

233,576

—

- -

—

233,576

—

13,294

—

- -

—

13,294

—

förslagsanslag ...............................................................

400,000

—

—

—

400,000

anslag. Nuvarande belopp .................... 185,526: —

46: —

185,572

—

- -

185,572

.. ........................................................................................

12,000;—

—

1—

12,000

|_

Summa

19,314,533

| 4,667 —

] 19,319,100|—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjette hufvudtitel.

j Kronor.

5.

| • lii. \\ :•

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ...............

4,500

''—

Öfverståthållareembetet:

i,,:,,.,.

Till utgifvande af »Polisunderrättelser»........................

15,000

-

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 95 000-

,, ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfven- som ordningsmän inom lappbyarne ...................... 17 500-

För uppehållande under år 1902 af en krönofogdetjenst

och en häradskrifvaretjenst i Vesternorrlands län

samt en länsmanstjenst i Norrbottens län ............ 8 400-

■ 120,900

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfven- som till upprättande af planer till anläggning eller

ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro

förenade med vägföretag......................... 10 000•

„ anläggning af en hamn vid Hanö fiskläge i Blekinge län 51,500: —

1

61,500

Transport) 201,900)—|

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

129

Kronor.

Ö.

Transport

201,900

—

Telegrafverket:

För anläggning af vissa telefonledningar ................................................

1,194,000

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper........................

1,200

_

Hospitalsvården:

Till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske................ 18,000: —

„ uppförande å Restad i Elfsborgs län af en asyl för

sinnessjuke in. ................................................. 600,000: —

För utvidgning af Göteborgs hospital, utöfver förut an- slaget belopp ........................................................ 72,435: —

690,435

1

Diverse anslag:

Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter.................................................................... 25,565: —

„ bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller

omläggning af backiga eller eljest mindre goda

vägar........................................................................ 1,000,000: —

„ understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning af

åar och farleder ................................................... 300,000: —

1,325,565

j

!_

Summa

3,413,100

Bih. till Rtksd. Prof,. 1901. 4 Sami. 2 Afd. 7 Raft.

17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.