Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af dels Kongl. Majits framställning om anslag till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet, dels ock väckt motion angående inspektion af vissa embetsverks arkiv in. m.

1901-04-26 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:70, Utlåtande, med anledning af dels Kongl. Majits framställning om anslag till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet, dels ock väckt motion angående inspektion af vissa embetsverks arkiv in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

1

N:o 70.

Ank. till lliksd. kansli den 26 april 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, med anledning af dels Kongl. Majits framställning

om anslag till ordnande och registrerande af vissa

handlingar i kammararkivet, dels ock väckt motion angående

inspektion af vissa embetsverks arkiv in. m.

(l:a o. 2:a U. A.)

Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kong]. Maj:t

under sjunde hufvudtiteln i punkten 7 föreslagit, att Riksdagen måtte

till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet å

extra stat bevilja 24,000 kronor, att utgå under fyra år, deraf för år

1902 6,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 sistlidne januari

har departementschefen angående det ämne, som i förevarande framställning

beröres, till en början erinrat om följande omständigheter.

På framställning af kammarkollegium hade Kongl. Maj:t den 29

januari 1897, för påbörjande af arbetet med ordnande af de i kammararkivet

befintliga, oordnade handlingar, af sjunde hufvudtitelns anslagtill

extra utgifter beviljat ett belopp af 1,500 kronor såsom arfvode för

ett år till eu biträdande arkivarie.

Bih. till Riksd. Brot. IDOL 4 Samt. 1 Afd. 38 l£äft. (N:o 70.)

Angående

Kongl. Maj:ts

förslag om ''anslag

till ordnande

och

registrerande

af vissa handlingar

i kammararkivet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

Sedan derefter 1897 års Riksdag, på grund af en vid riksdagen

väckt motion, på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp af 5,000

kronor att efter Kongl. Maj:ts närmare föreskrifter användas för ordnande

och registrerande företrädesvis af ännu oordnade handlingar i

kammararkivet, hade kammarkollegium, jemlikt Kongl. Maj:ts befallning,

den 8 oktober 1897 afgifvit utlåtande i fråga om användningen af sistberörda

anslag och i sammanhang härmed hemstält, att för hvart och

ett af åren 1899, 1900 och 1901 måtte beviljas 5,000 kronor för fortsatt

ordnande och registrerande af kammararkivets handlingar. Vid

detta utlåtande hade varit fogadt ett från tjenstförrättande kammararkivarien

infordradt yttrande, hvari anförts, bland annat, att den närmaste

uppgiften vid arkivets ordnande då vore att fullfölja arbetet med

de lösa akternas fördelning i hufvudgrupper, hvilket med redan vunnen

erfarenhet ansetts böra kunna med en arbetstid af fyra timmar om dagen

utföras under loppet af ett år af tre dertill lämpliga personer, samt att

arbetet med hufvudgruppernas fördelning i kronologiskt ordnade serier

sannolikt skulle kunna under ytterligare tre år så bedrifvas, att derefter

endast en del registreringsarbete borde återstå, hvilket arkivets ordinarie

personal, möjligen med någon tillfällig hjelp i och för renskrifningsarbete,

ansetts under den närmaste tiden kunna medhinna.

Med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning hade derefter

1898 års Riksdag för ordnande och registrerande, företrädesvis af ännu

oordnade delar af kammararkivets handlingar beviljat ett extra anslag

af 15,000 kronor att utgå under tre år. Af detta anslag hade Riksdagen

för hvardera af åren 1899, 1900 och 1901 anvisat 5,000 kronor,

att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning och

kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva; och hade

beträffande det för sistnämnda år anvisade extra anslaget Kongl. Maj:t

den 5 oktober 1900 meddelat bestämmelser, enligt livilka ett belopp af

4,800 kronor finge utgå i arfvoden af lika storlek till tre särskilda

biträden åt kammararkivarien, hvilka biträden kammarkollegium egde

antaga, och återstoden eller 200 kronor efter kollega bepröfvande användas

till de särskilda utgifter, som kunde föranledas af arbetet med

handlingarnes ordnande och registrerande.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört, i ett till

kammarkollegium den 19 september 1900 aflåtet memorial tjenstförrättande

arkivarien anmält, att, då vid början af sistberörda år ordningsarbetet

fortskridit så långt, att samtliga tillförene utan ringaste ordning

i arkivet hopade handlingar blifvit i hufvudgrupper fördelade, det visat

sig, att mängden af oordnade handlingar varit långt större, än man

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

3

från början skäligen kunnat antaga. I stället för omkring 2,000 bundtar,

hvartill nämnda arki väder år 1897 uppskattats, hade dessa handlingar

befunnits utgöra mer än 6,000 bundtar. Anledningen dertill, att

den första uppskattningen visat sig origtig, finge uteslutande tillskrifva

svårigheten att uppskatta ett material, som förvarades å mörka och

svåråtkomliga platser såväl inom den egentliga arkivlokalen som på

vindar och i källare. Att det vid sådant förhållande skulle visa sig

omöjligt att inom den från början beräknade tiden af fyra år afsluta

arbetet, läge, enligt tillförordnade arkivariens åsigt, i öppen dag.

Redan de lösa akternas första genomgående och fördelning i liufvudgrupper

hade nemligen tagit i anspråk två års arbete eller dubbelt så

lång tid, som ursprungligen beräknats, men det vunna arbetsutbytet

vore det oaktadt synnerligen tillfredsställande, då arbetsmaterialet befunnits

vara tre gånger så stort, som från början antagits. För att

förenämnda, nu i någon mån ordnade 6,000 bundtar arkivalier skulle

komma i sådant skick, att de kunde användas vid arkivets egna undersökningar

och af enskilda forskare, hvilka i stigande antal begagnade

sig af arkivets samlingar, erfordrades emellertid, enligt tillförordnade

arkivariens mening, att ett ännu mödosammare arbete än det redan

verkstälda nedlades på arkivaliernas närmare granskning och systematiska

ordnande inom de särskilda hufvudgrupperna. Denna del af arbetet

hade i tillförordnade arkivariens förstnämnda yttrande beräknats

kräfva en tid af tre år. Under antagande, att den tid, som för sistberörda

arbete erfordras, ökades i samma proportion som tiden för

arbetet med arkivaliernas fördelning i hufvudgrupper, skulle således

härför erfordras ej mindre än sex år från och med år 1900; men under

förutsättning, att hufvudsakligen samma personer, hvilka allt ifrån arbetets

början dervid användts och härunder förvärfvat sig grundlig kännedom

om arkivalierna, fortfarande blefve att tillgå för ordningsarbetet, trodde

dock tillförordnade arkivarien, att detta arbete inom ytterligare tre år

från och med år 1902 skulle till sina hufvudsakligaste delar vara afslutadt.

I följd häraf och då arkivets egen fåtaliga personal strängt

toges i anspråk för andra tjensteåligganden och ytterst sällan kunde

egna någon tid åt ordningsarbetet, som utan extra arbetskrafter icke

kunde fortsättas, än mindre bringas till slut, hade tillförordnade arkivarien

anhållit, att kammarkollegium ville hos Kongl. Maj:t hemställa,

att för hvart och ett af åren 1902, 1903 och 1904 måtte för ändamålet

beviljas ett belopp af 5,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 hade kammarkollegium

anfört, att, ehuruväl tillförordnade arkivarien förklarat sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

hysa förhoppning, att ordningsarbetet skulle till sina hufvudsakligaste

delar hinna afslutas under tre år från och med år 1902 räknadt, kollegium

med stöd af hittills vunnen erfarenhet i frågan ansåge sig icke

kunna antaga, att ordningsarbetet jemte erforderlig registrering skulle

kunna fullbordas på mindre än fyra år från och med år 1902 och äfven

detta endast under förutsättning, att den för arbetet nu- använda personal

komme att fortfarande egna sig åt detsamma. För att emellertid

göra en sådan förutsättning sannolik kräfdes, enligt kollegii förmenande,

ökning i det årliga anslaget för beredande af bättre aflöning åt samma

personal. Enligt föreskrift i kongl. bref den 13 oktober 1899 vore det

under år 1900 utgående anslaget fördeladt i arfvoden å 1,600 kronor

till tre biträden åt arkivarien, och för denna aflöning skulle biträdena,

som icke hade rätt till någon semester, fyra timmar dagligen vara

sysselsatta med ordningsarbetet i en lokal, som icke motsvarade de

anspråkslösaste fordringar och som med hänsyn jemväl till arbetsmaterialets

beskaffenhet finge anses vara rent af helsofarlig. Återstoden af

anslaget, 200 kronor, finge enligt bestämmelserna i samma kongl. bref

användas till öfriga af ordningsarbetet föranledda utgifter och hade

tagits i anspråk dels för rengöring af tillfälligtvis disponerad lokal i

riksdagshuset och dels till godtgörelse åt vaktbetjening i arkivet, för

hvilket senare ändamål kollegium emellertid måst af anslaget till flitpenningar

m. in. tillskjuta 300 kronor årligen. På grund häraf hade

kollegium hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

derom, att Riksdagen ville för hvart och ett af åren 1902, 1903,

1904 och 1905 anvisa ett belopp af 6,000 kronor att, enligt de närmare

föreskrifter, Kongl. Maj:t efter kollegii hörande kunde finna skäligt

meddela, ställas till kollegii disposition för fortsatt ordnande och

registrerande af handlingar i kammararkivet.

Efter meddelande häraf har departementschefen för egen del anfört,

att af det förestående framginge, att ordnandet af kammararkivets samlingar,

äfven om detsamma medelst redan anvisade medel kunnat föras

ett godt stycke framåt, dock ännu vore ganska långt från sin fullbordan.

Under arbetets fortgång hade nemligen visat sig, att det material, som

måste bearbetas, vore betydligt större, än från början antagits. Af denna

anledning hade arbetet icke medhunnits under den beräknade tiden,

utan måste fortsättas ännu några år. För att möjliggöra detta fortsatta

arbete, som kammarkollegium, under förutsättning, att kammararkivet

fortfarande finge disponera samma personal som nu, beräknat

komma att kräfva en tid af fyra år från och med år 1902, erfordrades

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

5

ytterligare anslagsmedel, och då ordnandet af kammararkivets värdefulla

samlingar, så att de måtte blifva för forskningen åtkomliga, vore

en fråga af den vigt, att den icke finge nppgifvas, innan den blifvit

bragt till ett lyckligt sint, hemstälde departementschefen om aflåtande

af nu förevarande framställning.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till statsutskottet Angående eu

hänvisad motion (n:o 85) har herr J. Centerwall föreslagit, KTmma”™

l:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vackt motion.

Kongl. Maj:t täcktes dels låta genom arkivaliskt fackbildade personer

snarast möjligt företaga en inspektion af i hufvudstaden befintliga

embetsverks samlingar af arkivalier, dels i öfrigt vidtaga åtgärder i syfte,

att högsta vården om rikets offentliga arkiv måtte uppdragas åt riksarkivet

såsom central öfverstyrelse; äfvensom för nämnda inspektion

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 1,000 kronor, och

2:o) att Kongl. Maj:ts proposition om anslag för fortsatt ordnande

och registrerande af kammararkivets handlingar måtte på det sätt af

Riksdagen bifallas, att Riksdagen för nämnda ändamål beviljade ett

extra anslag af 24,000 kronor, att utgå under fyra år, samt deraf för

år 1902 anvisade 6,000 kronor, allt under vilkor, att arbetet verkstäldes

efter sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets och kammararkivets

samlingar vunnes.

Angående de skäl, som legat till grund för ifrågavarande framställningar,

har motionären anfört följande.

1 Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och

behof hade under sjunde hufvudtiteln föreslagits beviljande af ett extra

anslag å 24,000 kronor för fortsatt ordnande och registrerande af

kammararkivets handlingar. Af den motivering, som i statsrådsprotokollet

lenmades för detta förslag, framginge, att för samma ändamål

sedan januari 1897 redan beviljats tillsammans 21,500. kronor.

Äfven i ett annat hänseende ville det synas, som skulle för kammararkivet

Riksdagens uppmärksamhet snart komma att tagas i anspråk.

Enligt hvad af de offentliga tidningarna vore bekant, hade nemligen

finansministern i embetsskrifvelse af den 19 sistlidne december anmodat

öfverintendentsembetet att låta uppgöra ritningar och kostnadsförslag

för uppförande af dels ett nytt kanslihus på den tomt, som nu upptoges

af bland annat kammarrättens hus — i hvilket kammararkivet

vore inrymdt — dels nya lokaler för kammarrätten, domänstyrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

och kammararkivet på den tomt å Riddarholmen, som för närvarande

disponerades af Stockholms stads auktionsverk.

De ändamål, hvilka det här gälde att för kammararkivet tillgodose —

ordnandet af dess rika samlingar och dessas inrymmande i en ny lokal

— vore utan tvifvel båda synnerligen behjertansvärda; och båda hade

också förut varit föremål för statsmagternas uppmärksamhet. Beträffande

ordnandet, hänvisade motionären till de skeden af sakens historia,

hvilka i statsrådsprotokollet vore berörda; hvad åter anginge frågan

om ny lokal för arkivet, ville motionären erinra, hurusom 1897 års

statsrevisorer uttalat, att det för bevarande från förstörelse af arkivets

betydelsefulla handlingar och för deras tillgodogörande för forskningen

vore af största vigt, att arkivet blefve förflyttadt till rymligare och

ändamålsenligare lokaler än dess dåvarande.

Båda dessa frågor vore emellertid af den innebörd, att de måste

frammana tanken på en tredje: frågan om kammararkivets — och

måhända äfven andra af våra centrala embetsverks arkivs —• framtida

öde. Att man till den frågan borde taga största hänsyn, både när det

gälde att ordna kammararkivalierna och när fråga vore om att för deras

bevarande anskaffa nya lokaler, borde icke vara svårt att ådagalägga.

Ett arkivs ändamålsenliga tillvaro vore nemligen icke betryggad blott

derigenom, att dess innehåll en gång blifvit bragt i ordning eller att

det fått en ny lokal. Dåliga lokala förhållanden hade knappast varit

den förnämsta orsaken till det sorgliga skick, hvari kammararkivet

befunnit sig, utan det hade varit bristen på oafbruten sakkunnig ledning.

Sakkunnige vårdare af ett arkiv kunde göra mycket äfven i och trots

dåliga lokaler, och vore de, hvar efter annan, af den rätta sorten, så

skulle de ock nog kunna sörja för att lokalerna icke blefve'' för ohjelpliga,

utan något så när följa med arkivets utveckling. Saknades åter

sakkunnig vård, så kunde moderna lokaler och hyllor eller en en gång

införd ordning i längden föga hjelpa.

Kammararkivets historia kunde gifva slående exempel härpå.

Tider hade funnits, då arkivet haft lyckan att erhålla sakkunnige

vårdare; från dessa perioder qvarlåge ännu för sin tid utmärkta förteckningar

och dylikt. Men — och detta hade alltid varit kammararkivets

och liknande arkivs olycka — tider hade sedan kommit, då

sådan sakkunnig vård saknats, och när då materialet ökats, hade efter

hand den gamla ordningen blifvit rubbad och så småningom allt åter

bragts i oreda. Hvad som främst af allt behöfdes för att betrygga ett

arkivs ändamålsenliga bestånd vore således garantien för oafbruten, sakkunnig

värd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

7

Erfarenheten från både vårt land och andra länder visade nu —

hvad för öfrigt läge i sakens natur — att sådana garantier icke stode

att vinna, så framt ej de offentliga arkiven vore direkt underordnade

landets allmänna arkiv styrelse. Utöfvades ledningen af andra myndigheter,

riskerade man alltid, att dessa myndigheter vid tillsättande af

arkivarie- och andra platser i arkiven icke toge tillbörlig hänsyn till

att den blifvande innehafvaren egde tillräckliga arkivaliska fackkunskaper.

Exempel på att så förfarits af närmast öfverordnade myndighet

förelåge icke minst från kammararkivets historia, och hvad som

mer än en gång skett i sådant hänseende, kunde naturligtvis, så länge

systemet vore oförändradt, äfven framdeles komma att upprepas.

Det, som gälde kammararkivet, gälde också andra större, offentliga

arkiv både i vårt land och i utlandet. Så länge de lydde direkt

under förvaltande, d. v. s. för helt andra ändamål än arkiv-vård sammansatta

och arbetande embetsverk, egde man icke nödiga garantier för, att

erforderlig, sakkunnig skötsel skulle komma dem till del. Man kunde

snarare antaga, att motsatsen måste inträffa. Likasom embets- och

tjenstemännen i ett förvaltande verk under sin föregående utbildning

i de allra flesta fall icke haft något tillfälle att taga kännedom om

eller skaffa sig erforderlig öfning i allt det myckna, som i vår tid allt

mer framstälde sig såsom en oafvislig fordran på en duglig arkivvårdare,

så blefve de också sedermera under sin tjenstgöring så strängt

upptagna af sina dagliga, löpande göromål, att de åt arkivalisk fackutbildning

icke hunne egna någon tid. Man kunde emellertid naturligtvis

icke förundra sig öfver, om de gerna Båge en arkivarieplats,

öfver hvilken verket möjligen förfogade, besatt med någon af dess

egne tjeustemän — hvilken derför finge verkets förord — och följden

häraf blefve då, att det måste fordras alldeles särskildt lyckliga undantagsförhållanden,

om personen i fråga någonsin skulle kunna förvärfva

sig nödiga fackinsigter. Ofta finge han emellertid icke ens på den

nya platsen tid till egentligt arkivvårdande arbete, enär det icke vore

så ovanligt, att arkivariens befattning vore förenad med registratorns

eller med andra befattningar och i sådant fall det af dagliga löpande

göromål vanligen gåfves alltför mycket, för att någon synnerlig tid

skulle bli öfrig för den tidsödande och besvärliga vården och ordnandet

af verkets äldre, ofta på skilda håll och i olämpliga lokaler

spridda handlingar. Detsamma gälde naturligtvis äfven, då — hvarpå

ej heller exempel saknades — arkivarieplatsen betraktades såsom eu

befattning, hvilken man ansåge det vara en fördel att kunna disponera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

åt sådana, som först efter någon tids väntan derstädes kunde påräkna

befordran på annat båll.

Det nu sagda innebure, enligt hvad motionären betonat, icke någon

anmärkning mot vare sig våra centrala embetsverk eller tjenstemännen

i dem: anmärkningen vore rigtad mot det hittills rådande system,

enligt hvillcet ej mindre vården af flera århundraden gamla arkivalier

skulle utöfvas af personer, som icke haft tillfälle att förskaffa sig derför

erforderlig fackutbildning, än äfven högsta öfverinseendet öfver

och ansvaret för dessa samlingar läggas på embetsverk, som hade

helt andra funktioner.

En naturlig följd af ett sådant system blefve emellertid, att embetsverken

i gemen, ja, äfven de personer, som inom desamma närmast

fått förvaltningen af deras arkiv sig anförtrodd, lätt komme att sakna

rigtig föreställning om betydelsen af de arkivalier, som stode under

deras vård — något, hvarpå våra embetsverks historia kunde lemna

många slående bevis. I flertalet fall inskränkte sig tjenstemännens

behof af arkivalierna till handlingar af ganska sent datum, hvilka användes

för utredning af förekommande ärenden; de äldre handlingarna

åter behöfde de i allmänhet icke och komme derför lätt att betrakta

dem såsom eu onyttig börda, hvilken syntes dem dess mer värdelös,

ju äldre handlingarna, vore. Allt eftersom tiden gånge, dess flera af

de äldre årgångarne ansåge man sig derför kunna inrangera bland de

som värdelösa betraktade delarne af arkivet; så finge dessa maka åt

sig för de yngre, dagligen växande löpande akterna och blefve ofta

snart magasinerade på vindar, i källare och allehanda andra för arkivvård

alldeles olämpliga lokaler, der ordningen bland dem efter hand

blefve allt sämre, der de stundom rent af märktes med beteckningen

»odugliga» handlingar och faktiskt äfven af vederbörande såsom sådana

betraktades. På detta sätt blefve förklarligt, huru t. ex. krigskollegium

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 juni 1832 kunnat om en

stor samling uppräknade arkivalier — bland hvilka märktes i historiskt

afseende så betydelsefulla saker som registratur och diarier alltifrån år

1633, brefböcker ifrån år 1635, generalmönstringsberättelser ifrån år

1626 och dylikt — förklara, att af dem »någon gagnelig upplysningför

framtiden icke står att vinna»} hvarför kollegiet också hemstält,

att desamma skulle dels få användas till patron- och ombuntningspapper,

dels öfverlemnas till något pappersbruk för att der omarbetas.

Samma åskådning hade naturligtvis också legat till grund för det

memorial af den 6 juni 1850, i hvilket en kammararkivarie, som dock

då redan åtskilliga år beklädt sin plats, kunnat om en samling

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

9

hofräkenskaper af flera slag från 1600-talet —räkenskaper af stort kulturhistoriskt

värde och numera sannolikt för slottsarkivet tillvaratagna

— yttra, att de alla vore -»af den ålder, att någon upplysning deraf

numera ej är hemta», hvarför deras bibehållande vore »utan allt ändamål»,

hvadan han också, då de uti öfver 100 år varit förvarade i ej

fuktfria hvalf och alltså till patroner ej användbara, hemstälde om

»annan anstalt för desammas förstörande». Lyckligtvis hade Kongl.

Maj:t i båda fallen sagt nej.

Frågan om en mera enhetlig organisation af de centrala arkiven

i hufvudstaden vore, enligt hvad motionären vidare anfört, icke ny.

Redan 1875 hade de komiterade, som år 1874 tillsatts för afgifvande

af utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens

och myndigheternas löneförhållanden, och som derjemte varit

bemyndigade att i den mån, de funne lämpligt, föreslå ändringar äfven

i verkens organisation och anordningen af deras arbete, utan meningsskiljaktighet

föreslagit, att vården om kammararkivet skulle öfverfiyttas

till riksarkivet. I sin motivering härför hade komiterade framhållit,

bland annat, lämpligheten af att offentliga samlingar af likartad beskaffenhet

så vidt möjligt förenades till ett helt, äfvensom huru den

vanliga tjenstgöringen inom kammarkollegium icke vore egnad att utbilda

de särskilda egenskaper, som borde finnas hos en arkivtjensteman.

Att kammarkollegium då afstyrkte förändringen och att Kongl.

Maj:t den gången följde kollegium, borde väl icke vara något hinder

för att frågan nu upptoges till förnyad ompröfning. Tvärtom läge det

i öppen dag, att det skulle varit till synnerligt gagn i mer än ett hänseende,

om åtgärder redan då vidtagits, så att kammarkollegiet befriats

från ansvaret af sitt arkiv och kammararkivet upphört att vara ett ständigt

sorgeämne på olika håll. Om kammararkivet i enlighet med komiterades

förslag 1876 förenats med riksarkivet, skulle för dess tillbörliga

ordnande säkerligen ej heller behöfts så extraordinära åtgärder

som dem, regering och Riksdag numera måst tillgripa, då man dertill

dels redan beviljat, dels begärt sammanlagdt 45,000 kronor, och ingen

kunde väl betvifla, att detta ordnande skulle gått säkrare och bättre,

om det verkstälts af riksarkivets arkivaliskt skolade tjenstemän än af

tillfälliga arbetskrafter.

Gent emot nyssnämnda komiterades förslag om kammararkivets

förening med riksarkivet hade kammarkollegium år 1875 anfört, hurusom

vissa utredningar skulle försvåras, om de egentliga kronoräkenskaperna,

som dittills till kammararkivet successive öfverflyttats, komme

att qvarstanna i kammarrätten, medan det hufvudsakliga af kammarliih.

till Riksd. Prot. 1001. 4 tsaml. 1 Afd. DS Iläft. . 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

arkivet deremot komme att öfverföras till riksarkivet, under det att

åter vissa jordeböcker och handlingar funnes qvar i kammarkollegii

egna kontor. Härpå kunde till en början svaras, att det vore svårt

att inse, hvarför, efter ett underordnande af kammararkivet under riksarkivet,

de i kammarrätten reviderade räkenskaperna ej skulle kunna

öfverflyttas till kammararkivet likaväl som dessförinnan; meningen vore

naturligtvis icke att grundlägga ett nytt räkenskapsarkiv. Vidare borde

erinras, att lika litet som utomlands nödiga utredningar blifvit omöjliggjorda

derigenom, att de administrativa verkens äldre arkiv i allmänhet

flyttats från verken under särskild arkivalisk vård, lika litet skulle sådana

utredningar hos oss förhindras genom ett underordnande af kammararkivet

under riksarkivet. Redan nu vore det ju hos oss en hvardaglig

sak, att både kammarkollegium och andra embetsverk för sina

utredningar rådfrågade riksarkivets ofta just från dessa verk härrörande

samlingar; och vederbörande verk hade förmodligen funnit sig

bättre deraf, än om de sjelfva skulle haft qvar den tunga bördan att

förvara och vårda alla dessa arkivalier. Just med hänsyn till förekommande

utredningar vore det för öfrigt icke minst af nöden, att arkivalier

blefve väl vårdade och ordnade; det funnes tillräckligt många

exempel på den vanvård och oordning, som blifvit följden af att för

mycket arkivalier fått hopa sig hos embetsverken; och det funnes ock

exempel på, hurusom på grund deraf det blifvit dem svårt att förebringa

det för en utredning äskade materialet.

Då det gälde kammararkivet, borde man dessutom lägga märke till,

att långt från alla under kammar kollega verksamhet tillkomna handlingar

tillhörde det s. k. kammararkivet. Förhållandet vore nemligen det,

att jemte detta s. k. kammararkiv — hvilket omhänderhades af kammararkivarien

— funnes under kammarkollegii vård jemväl en annan

mycket stor arkivaliesamling, som man skulle kunna kalla kammarkollegii

eget arkiv och som handhades af kollegiets registrator och dess

aktuarie. Till denna senare samling, hvilken, i olikhet med det s. k.

kammararkivet, förvarades i kollegiets egna, olika embetsrum — kammararkivet

förvarades deremot hufvudsakligen i kammarrättens hus, och

kammarkollegii tjenstemän måste derför lika fullt gå öfver gatan, då de

skulle besöka kammararkivet, som då de skulle besöka riksarkivet —

hörde så godt som alla de akter, hvilka tillkommit under kammarkollegiets

verksamhet ända från, i stort sedt, 1600-talets slut: så kongl.

bref till kollegiet, dess egna diarier, protokoll och registratur, de till detsamma

från orterna inkomna handlingarna, dess akter från nämnda tid,

de nyaste jordeböckerna m. m. Man kunde således taga hela det s. k.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

11

kammararkivet från kollegiet, och detta skulle dock hafva qvar under

sin vård så godt som alla de handlingar, som rörde dess egen verksamhet

under de två senast gångna århundradena! En samling, ensamt

den mer än tillräckligt betungande för ett administrativt embetsverk

att ordna och vårda!

Af det s. k. kammararkivets serier daterade sig åter flertalet från

tiden för mer än 200 år tillbaka, från en tid, då så godt som hela

finansförvaltningen lydde under den gamla »räknekammare^. Der

funnes, allt ifrån kung Göstas nydaningsverk, representerade de första

begynnelserna till en mängd förvaltningsgrenar, hvilka sedan anförtrotts

åt helt andra embetsverk än det nuvarande kammarkollegiet. Der funnes

de äldsta materialierna för historien om den statens inkomst- och

utgiftsförvaltning, som i våra dagar handhades af statskontoret; om

räkenskapskontrollen, som nu tillhörde kammarrätten; om tullväsendet;

om myntväsendet; om den vigtiga vården om bergslagerna och om rikets

sjöfart och handel m. m., för hvilket allt efter hand skapats särskilda

embetsförvaltningar. Dertill komme också särskilda, än mera

fristående samlingar, såsom t. ex. det vigtigaste af de torna reduktionsmyndigheternas

arkiv, vissa spillror af enskilda personers arkiv m. in.

Allt detta hade med kammarkollegii nuvarande verksamhet så godt som

intet att skaffa. Hvarför skulle då dess vård alltjemt betunga kollegiet?

Och hvad som i våra dagar allt fort tillflutit kammararkivet - om också för närvarande tilloppet på grund af bristande utrymme spärrats

— nemligen de reviderade kronoräkenskaperna, det komme icke

från kammarkollegium, utan från kammar rätten och förvarades för öfrigt

delvis ej ens i kammararkivet, utan vore af kollegium deponeradt just

hos riksarkivet.

Äfven för nu pågående detalj ordnande af kammararkivet skulle utan

tvifvel en närmare förening mellan riks- och kammararkiven vara af

mycket gagn. Det vore först och främst naturligt, att den rika sakkunskap

och den mångåriga erfarenhet vid dylika arbeten, som förefunnes

i riksarkivet, derigenom skulle på ett helt annat sätt komma

detta arbete till godo än under nuvarande förhållanden, då någon sådan

samverkan icke förefunnes. Betydelsen häraf framträdde ytterligare,

då, enligt ett af tjenstförrättande kammararkivarien den 19 september

1900 aflåtet memorial (refereradt i statsverkspropositionen), »kammararkivets

egen fåtaliga personal strängt tages i anspråk af andra

tjensteåligganden och ytterst sällan kan egna någon tid åt dylikt ordningsarbete»:

tillräckliga garantier syntes sålunda icke finnas för att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

den kännedom om arkivet i dess helhet äfvensom den arkivaliska fackkunskap

och erfarenhet, som naturligtvis i högre mått borde förefinnas

hos arkivets egen personal än hos de mera tillfälliga deltagarne i ordningsarbetet,

kunde i önskvärd grad komma detta arbete till del. Huru

vigtigt det emellertid vore, att ett ordningsarbete af dylik art från början

icke anlades efter mindre rigtiga principer, derom förvarade kammararkivet

redan nu ett varnande exempel i den s. k. Sandbergska

samlingen — af staten bekostad med minst 10,000 rdr — om hvilken

en erfaren historiker och arkivman måst uttala, att den metod, efter

hvilken den vore upplagd, tillämpad på originalhandlingar, stode i

opposition till hvarje rationel plan för ett offentligt arkivs ordnande.

(Historisk Tidskrift 1897, sid. 161.)

För enhetlighet i ledningen af ordningsarbetet i kammararkivet

och i riksarkivet talade ännu en omständighet af mycken vigt. Kammararkivet

hade nemligen ingalunda i alla tider varit ett slutet helt,

utan derifrån hade vid olika tillfällen blifvit till riksarkivet — äfvensom

vissa andra arkiv — öfverflyttade än särskilda grupper af arkivalier,

än mera osammanhängande massor af oordnade handlingar, hvilka

vid olika tillfällen af kammararkivarier förklarats såsom »umbärliga»,

»odugliga» och dylikt, men sedermera i riksarkivet blifvit föremål för

ordningsarbete. Af i kammararkivet nu förvarade arkivalier — både

sådant, som förut varit temligen bekant, och sådant, som vid nu verkstäld

granskning af dess mera oordnade handlingar provisoriskt uppdelats

— tillhörde icke så litet just samma serier som de förut till riksarkivet

öfverlemnade eller dermed närbeslägtade, och borde sålunda,

efter alla förnuftiga arkivprinciper, ovilkorligen med dessa sammanföras.

För att detta skulle låta sig göra, fordrades emellertid en ganska

ingående detaljkännedom af olika arkivserier äfvensom möjlighet

att vid behof kunna från det ena arkivet till det andra obehindradt

flytta än hela band och bundtar, än lösa blad och aktstycken för att

jemförande studera dem och förpassa hvarje handling just till dess

rätta plats — något, som naturligtvis icke vore möjligt utan gemensam,

enhetlig ledning af det hela.

Utan en sådan gemensamhet kunde det icke undvikas, att man på

båda hållen onödigtvis kastade bort tid, möda och kostnader på ett

ordningsarbete, som, när det i alla fall en gång oundvikliga sammanförandet

af det samhöriga komme att eg a rum, skulle få göras om

igen. För att undvika slöseri med arbetstid och arbetskraft i statens

tjenst, borde alltså en enhetlig ledning af nu ifrågavarande ordningsarbeten

fortast möjligt organiseras; och då det väl icke läte sig göra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Satsutskottets Utlåtande N:o 70.

13

att åt kammarkollegium öfverlåta vården äfven af riksarkivet, återstode

blott att låta riksarkivet öfvertaga kammararkivet.

Vid frågan om ett ändamålsenligt ordnande af arkivväsendet i

riket syntes man emellertid icke böra stanna blott vid kammararkivet,

utan taga tillbörlig hänsyn äfven till andra centrala arkiv. Redan de

till reglering af kongl. biblioteket och riksarkivet förordnade komitérade

hade i sitt utlåtande af den 30 augusti 1876 framhållit, att de

ansåge väsentliga fördelar skola vinnas, om riksarkivet i egenskap af

centralt embetsverk stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet

befintliga offentliga arkiv, samt att en förening af de centrala arkiven

och en organisation af provinsarkiven under riksarkivet vore önsklig.

I sin årsberättelse för 1881 hade dåvarande riksarkivarien uttalat sig

för, att för emottagande af de jemte riksarkivet befintliga centrala arkivens

handlingar skulle anordnas ett under riksarkivets tillsyn stäldt

reservarkiv. Vid 1887 års januari-riksdag hade framlidne landshöfding

Axel Bergström i Första Kammaren väckt en motion med förslag om

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle anhålla om åtgärders

vidtagande i syfte Datt högsta vården om rikets alla offentliga arkiv matte

uppdragas åt riksarkivet eller ecklestikdepartementet såsom central öfverstyrelse)>.

I motiveringen till denna motion hade bland annat yttrats

följande: »Då det är en beklaglig sanning, att våra många offentliga

urkundssamlingar eller arkiv i de flesta fall ej handhafvas som sig bör

— till oersättlig förlust för kännedomen om utvecklingen af våra förhållanden

på alla områden under sista århundradena — torde en slik

missrigtning böra motarbetas i tid, d. v. s. innan det blir för sent.

Säkraste sättet att åstadkomma en bättre sakernas ordning vore tvifvelsutan,

att alla dessa arkiv stäldes under en centralstyrelse, vare sig

riksarkivet eller ecklesiastikdepartementet, på det att handlingarna kunde

på likformigt sätt ordnas, vårdas och tillhandahållas. Denna arkivstyrelse

borde ega att föreskrifva de allmänna grunderna för ordnandet

samt insamla noggranna förteckningar öfver hvarje arkivs innehåll;

vidare att genom utsända inspektörer dels jemföra de upprättade förteckningarna

med sj elfva handlingarna och dels — hvilket vore det

mest angelägna — öfvervaka, att den påbjudna vården ej urartade

eller åt.erginge till vanvård; samt slutligen att tillse, att Sveriges folk

finge fullt tillgodonjuta sin i tryckfrihetsförordningen förbehållna rätt

att ega tillträde till offentliga handlingar. Alldenstund många enskilda

fall kunna påpekas dels af oordentligt ordnande, dels af oförsvarlig

vanvård och förstöring samt dels af olagligt hinder mot medborgarnes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

forskningsrätt, skall säkerligen en hvar nödgas medgifva behöfligheten

af hvad nu ifrågasattes».

På grund af Riksdagens upplösning hade motionen ej hunnit blifva

slutbehandlad, men sedan vid 1888 års riksdag frågan återupptagits

genom motioner af grefve Gustaf Sparre i Första Kammaren och friherre

Carl Carlson Bonde i Andra Kammaren, hade Riksdagen den 14

maj 1888 aflåtit en skrifvelse (n:o 84) med anhållan, att Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för att

vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga

arkiv. Vid denna frågas vidare behandling hade åtskilnad gjorts mellan

de provinsiella arkiven och de i hufvudstaden befintliga. Hvad de förra

beträffade, hade ifrågavarande skrifvelse efter hand ledt till den landsarkivorganisation,

hvilken för närvarande just hölle på att utveckla sig;

de senare åtestode deremot ännu att omhändertaga. I utlåtande af den

24 december 1888, föranledt af nämnda riksdagsskrifvelse, hade riksarkivarien

framhållit, hurusom äfven andra arkiv än kammararkivet

lede af väsentliga brister — han hade särskildt omnämnt Svea hofrätt^

och statskontorets äfvensom riksgäldskontorets samt bergs- och kommerskollegiernas

arkiv. Hvad särskildt de sistnämnda anginge, måste

deras nuvarande förvaringslokaler betraktas såsom i hög grad provisoriska:

arkiven vore nemligen dels fördelade i en mängd olika ruin i

kommerskollegiets embetslokal — hvilken vore belägen i staden inom

broarne, under sig hade diverse affärslokaler och således måste betraktas

såsom i hög grad eldfarlig — äfvensom på husets vind, der arkivkontoren

vexlade med boningsrum, dels äfven med vigtiga delar nödtorfteligen

inrymdt i ett f. d. kolerasjukhus på Östermalm. Äfven

andra centrala arkiv, t. ex. medicinalstyrelsens, förmältes lida af liknande

svårigheter.

Riksarkivarien hade i nyssnämnda utlåtande jemväl framhållit, huru

det i allmänhet vore de äldre och sålunda i historiskt afseende värdefullare

handlingarna, som lede mest af missförhållandena, enär det

vanligen vore dessa, som undanflyttades till de sämre lökarna och åtnjöte

mindre uppmärksamhet och omvårdnad. Af de utvägar, som

kunde ifrågakomma för afhjelpande af detta missförhållade, hade den i

och för sig lämpligaste och lättast verkställbara synts honom vare den,

att de olika embetsverkens äldre handlingar sammanfördes till ett gemensamt

arkiv, hvarför han ifrågasatt upprättande för de centrala embetsverkens

äldre handlingar af ett särskildt vare sig under riksarkivets

tillsyn stäldt eller på annat sätt ordnadt reservarkiv. För att ett

sådant arkiv måtte ställas i allra närmaste samband med riksarkivet —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

15

derest icke detta skulle kunna tillräckligt utvidgas för att mottaga nu

ifrågavarande samlingar — talade bland annat äfven det förhållande, att

sedan berörda skrifvelse afläts, likasom delvis äfven dessförinnan, från

flertalet af de nämnda arkiven mycket betydande samlingar blifvit dels

till riksarkivet öfverlemnade och med dess samlingar införlifvade, dels

derstädes deponerade; redan samhörighetsprincipen fordrade alltså, att

de äldre arkivalierna från dessa embetsverk icke lörblefve splittrade

på olika ställen. Deremot kunde ju en lämplig tidsgräns fastställas,

så att de yngsta, för löpande göromål dagligen behöfliga handlingarna

i mån af behof komme att stanna i verkens vård. För öfrigt ville motionären

i fråga om centralisationstankens betydelse ur olika synpunkter

hänvisa till den framställning deraf, som törelåge i en uppsats om

»Våra centrala embetsverks arkiv» uti Historisk Tidskrift 1898. Särskilt

ansåge han sig dock böra anmärka, hurusom i densamma med

allt skäl påpekades, att ett gynsamt tillfälle till denna tankes förverkligande

syntes erbjuda sig, när snart en gång Riksdag och riksgäldskontor

skulle flytta från Riddarholmen. Äfven häri läge ett beaktansvärdt

skäl att just nu upptaga frågan till närmare utredning.

Ett sammanförande äfven i vårt land af embetsarkiven till en institution

sådan som riksarkivet, der de kunde vinna nödig sakkunnig

vård, skulle, enligt hvad motionären slutligen anfört, stå i fullständigaste

harmoni med liknande åtgärder, som redan verkstälts flerstädes i

utlandet, och i jemförelse med hvilka vårt arkivväsen, derest vi ej följa

de gifna föredömena, komme att te sig i mindre fördelaktig dager.

I Danmark hade man sålunda redan 1861 vidtagit åtskilliga åtgärder

för centralisering af de centrala verkens arkiv och hade sedermera,

särskildt efter en kongl. resolution af den 22 december 1882, gått vidare,

så att i riksarkivet i Köpenhamn vore förenade icke blott de olika kansliernas

forna arkiv, utan äfven t. ex. räntekammararkivet, generaltullkammararkivet,

kommerskollegiets arkiv, finansarkiven och generalpostdirektionens

arkiv, allt till år 1848, vidare krigs- och marinministeriernas

arkiv till och delvis utöfver samma tid m. m. I Finska statsarkivet

bestode för tiden till 1809 kanske den öfvervägande delen af handlingarna

just af sådana, som i vårt land ännu tillhörde embetsverksarkiv.

Preussens arkivväsen företedde en organisation så till vida liknande den

danska, att t. ex. de centrala myndigheternas äldre arkiv — de finansiella

verkens ingalunda undantagna — vore törenade i Geheime-Statsarkivet

i Berlin, under det deremot de provinsiella myndigheternas vore

fördelade på olika provinsarkiv. I Holland och Belgien vore i arkiv
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

organisationerna fasta gränsår gifna, så att alla arkivalier af tidigare

datum vore, vare sig koncentrerade i de uti Haag och Briissel befintliga

riksarkiven eller fördelade på olika provinsarkiv, hvaremot handlingar

af senare datum vore qvar hos de respektive myndigheterna.

Detta gränsår vore i Holland 1815, i Belgien 1794; i det senare landet

vore dock äfven åtskilliga handlingar allt intill 1830 införlifvade med

riksarkivet, och man vore just för närvarande sysselsatt med organisationen

af en ny afdelning i arkivet, afsedd att mottaga handlingar från

en senare tid. Finansiella arkivalier, som hos oss ännu läge i vanvård,

räknades der bland centralarkivets dyrbaraste skatter, och af arkivets

utförliga publikationer hade derför betydande delar kunnat egnas åt

just sådana, för den inre historien så vigtiga samlingar. Äfven i Frankrike,

hvars arkivväsen i flera hänseenden vore mönstergilt, särskilt

hvad provinsarkiven anginge, omfattade dess hufvudarkiv, nationalarkivet

i Paris, högst betydande samlingar af hvad som från tidigare finansiella

myndigheter funnes i behåll, och fastän der bredvid egna arkiv

funnits inom vissa ministerier, såsom utrikes-, krigs- och marinministeriet,

_ hade centralisationsprincipen just i år medfört, att det sistnämnda,

marinministeriets arkiv, blifvit med nationalarkivet införlifvadt.

Något giltigt skäl, hvarför man icke äfven i Sverige borde undersöka,

om ej dylika exempel vore värda att följa, ansåge motionären

knappt kunna angifvas. Att ett ändamålsenligt ordnande af arkivväsendet

komme att draga med sig vissa kostnader, syntes ej vara något

sådant skål, helst då nu blott ifrågasattes eu utredning af saken. Hvad

kostnadsfrågan anginge, borde emellertid icke förgätas, både att, såsom

nu framträdt, vanvård af offentliga arkiv kunde draga dryga kostnader

med sig, och att deras räddning och framtida bevarande förmodligen

skulle blifva billigare, om de centraliserades, än om de skulle hvar på

sitt håll upphjelpas och förses med drägliga lokaler och dylikt. Det

blefve också i regel ett slöseri med både tid och kraft att för utförande

af ett visst arbete använda personer, som i dylika ting icke egde fackutbildning

och öfning. För öfrigt borde väl dock icke heller förgätas,

att de penningar, som vi offrade för bevarande af våra arkivskatter,

dem kunde vi förtjena in igen, men att, om dessa skatter sjelfva genom

vanvård eller osäkra förvaringsrum skulle förfaras, en sådan förlust

skulle vara oersättlig.

Sveriges inre historia vore ännu till god del oskrifven. Men det

vore af stor fosterländsk betydelse, att den blefve skrifven, ty deraf

funnes mycket att lära för en hvar. Om fädernas gerning på de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

17

utländska valplatserna visste vi icke så litet; men det stode oss åter att

lära närmare känna fädernas gerning- under de gångna tidehvarfven i

eget land, på fält och vid sjö, i skog och i smedja, i kansli och i

borgarenäring. Historien om denna gerning, detta fädernas mödosamma,

välsignelserika, sekellånga odlingsarbete borde vi dock ha skrifven, ty

den lärde hvar och en af oss, i vida kretsar och breda lager, sambandet

mellan vår egen dagliga, fredliga tid och fädernas, och skulle

så med tusen trådar knyta samman de kommande slägtena med de

gångna.

Den historien kunde icke skrifvas utan fri, god och säker tillgång

till de skatter, som ännu läge spridda här och hvar i våra centrala

embetsverks s. k. arkiv. Derför borde deras arkivfråga lösas, men lösas

så, att verklig garanti vunnes för bästa möjliga ordning i och bästa

möjliga vård af de rika skatterna. Sådan ordning och vård kunde

de icke få annat än genom arkivaliskt skolade vårdare och under

arkivaliskt fackutbildad öfverstyrelse. Detta mål borde derför skarpt

hållas i sigte vid hvarje åtgärd, som rörde de ifrågavarande arkivens

ställning. Då nu tvenne sådana åtgärder för närvarande vore å bane,

hvilkas utförande på det ena eller det andra sättet måste blifva af betydelse

för det »bättre handhafvande af på spridda håll förvarade,

offentliga arkiv», som Riksdagen i sin skrifvelse af den 14 maj 1888

begärt, hade motionären trott, att en samtidig erinran om denna skrifvelse

och om de i fackkretsar allmänt omfattade principerna för eu

rigtig arkivvård icke borde saknas. Särskildt syntes det önskligt, att

— likasom i Danmark provinsarkivens upprättande föregåtts af en med

statsanslag bekostad och af arkivmän utförd inspektion af landets alla

vigtigare arkiv — snarast möjligt en inspektion af sakkunnige måtte

verkställas angående våra centrala embetsverks arkivs omfattning och

nuvarande förvaringssätt.

Med anledning häraf och på grund af hvad sålunda anförts, framstälde

motionären sitt förslag under punkten l:o.

Derest denna hemställan vunne bifall, vore det, enligt hvad motionären

till sist yttrat, tydligt, att sådant måste inverka på fortsättande

af ordningsarbetet inom kammararkivet. Af hvad ofvan anförts om

huru vissa serier af samhöriga handlingar för närvarande vore delade

mellan riksarkivet och kammararkivet, framginge emellertid, att redan

nu ett ändamålsenligt ordnande af dessa icke kunde ega rum utan att

en*gemensam plan uppgjordes och att äfven under arbetets gång nödig

samverkan egde rum — hvarvid det syntes naturligast, att arbetet

Bih. till Rihsd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 38 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

verkstäldes under inseende af den myndighet, hos hvilken de största

arkivaliska förutsättningarna vore att finna.

Med anledning häraf framstälde motionären sitt förslag i punkten

2:o.

I öfverensstämmelse med Riksdagens år 1888 uttalade uppfattning

anser utskottet ett bättre handhafvande åt de på spridda håll förvarade

offentliga arkiven vara synnerligen behöflig!. Genom beslut om upprättandet

af landsarkiv och genom den stadga angående vissa offentliga

arkiv, som af Kongl. Maj:t utfärdats den 31 december 1900, hafva visserligen

förbättringar i åtskilliga hänseenden ernåtts eller synas komma

att vinnas. Genom dessa åtgärder blifva dock icke de af motionären

påvisade olägenheterna i afseende a de i hutvudstaden befintliga centrala

embetsverkens -arkiv afhulpna, synnerligast som nyssberörda stadga

uttryckligen undantager dessa arkiv från stadgans tillämpning. Enligt

hvad utskottet inhemtat, anbefalde Kongl. Maj:t den 31 december 1900

riksarkivarien att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till anordnande

af en ur arkivalisk synpunkt sakkunnig inspektion af de offentliga arkiv,

i afseende å hvilka en sådan inspektion kunde anses vara af behofvet

påkallad. Genom en dylik inspektion, som icke innebär någon

systemförändring i afseende på de centrala embetsverkens arkivs förvaring

och förvaltning, torde visserligen åtskilliga förbättringar i de

nuvarande förhållandena kunna åvägabringas. Det synes dock, på grund

af flera, delvis af motionären framhållna orsaker, som om en verksam

anordning till det bättre alltid maste blifva svår att genomföra, så

länge det nuvarande systemet bibehålies, enligt hvilket embetsverken

sjelfva hos sig förvara sina arkiv af äldre handlingar och hafva vården

om desamma. En förändring i detta hänseende torde derför böra tagas

under öfvervägande. Men innan frågan om en dylik mera genomgripande

systemförändring kan upptagas till pröfning, torde en sådan

sakkunnig undersökning af de befintliga embetsverks-arkiven i bufvudstaden,

som motionären föreslagit, vara erforderlig; och önskligt är, att

den så snart som möjligt företages. Derigenom skulle, bland annat,

frågan om möjligheten och lämpligheten af att ställa större eller mindre

delar af dessa arkiv under riksarkivariens högsta vård och inseende

eller måhända att till och med sammanföra dem i gemensam arkivlokal

vinna erforderlig belysning. Under alla förhållanden böra dock de

yngre delarne af nämnda arkiv, hvilka kunna antagas vara för embetsverkens

arbete i afsevärd män behöfliga, bibehållas vid embetsverken.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

19

Hvad särskild! den föreliggande frågan om kammararkivet angår,

anser utskottet, att nyssnämnda ifrågasatta förberedande åtgärder icke

böra få inverka hämmande på det inom detta arkiv började ordningsarbetet,

utan synes detta arbete böra fortsättas, och anser sig utskottet

derför böra tillstyrka, att ett extra anslag måtte för sådant ändamål

beviljas. I betraktande af att för hvart och ett af de senaste fyra åren

dertill anvisats ett belopp af 5,000 kronor samt att kammararkivarien

icke för den närmaste framtiden ifrågasatt högre årligt anslag, anser

utskottet anslagsbeloppet kunna för den af Kongl. Maj:t nu afsedda

fyraårsperiod bestämmas till 5,000 kronor om året eller tillhopa till

20,000 kronor. Med anledning af motionärens förslag, att vid anslagets

beviljande skulle fästas det vilkor, att arbetet måtte verkställas efter

sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets och kammararkivets

samlingar vunnes, vill utskottet visserligen framhålla önskvärdheten

af att det måtte tillses, om ej en närmare samverkan må kunna åstadkommas

mellan kammararkivet och riksarkivet vid ordnandet af likartade

samlingar, så att en .gemensam plan dervid må följas, men då

vissa svårigheter i sådant afseende kunna tänkas uppstå, hvilkas betydelse

utskottet ej tilltror sig att bedöma, håller utskottet före, att sagda

önskemåls uppnående icke bör uppställas såsom vilkor för anslagets

utgående, helst i sådant fall måhända ordningsarbetets o af brutna fortgång

inom kammararkivet skulle kunna äfventyras.

Något särskild! anslag för verkställande af ofvanberörda af utskottet

förordade undersökning angående de centrala embetsverkens arkiv

synes icke vara erforderligt, enär Kongl. Maj:t icke torde sakna tillfälle

att af tillgängliga medel bestrida derför uppkommande kostnader.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och herr Centerwalls ofvanberörda

motion,

dels bevilja till oi''dnande och registrerande af

vissa handlingar i kammararkivet ett anslag af 20,000

kronor, att utgå under fyra år, och deraf för år 1902

å extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisa 5,000

kronor att ställas till kammarkollegii disposition mot

den redovisning och kontroll, som Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt föreskrifva;

dels ock hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta genom sakkunniga personer snarast möj
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

ligt föranstalta en undersökning af de i hufvudstaden

befintliga centrala embetsverkens arkiv i syfte att få

en utredning såväl rörande beskaffenheten, omfånget

och förvaringssättet af deras arkivalier som ock angående

möjligheten och lämpligheten af att förena de

äldre delarne af nämnda arkiv med riksarkivet under

gemensam styrelse, och att, i fall en dylik förening

skulle befinnas möjlig och önskvärd, Kongl. Maj:t

måtte vidtaga de åtgärder, som vore egnade att förbereda

och främja densamma.

Stockholm den 26 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.