Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående anslag till bekostande af en undersökning rörande de sinnessjuke i riket.

1901-04-26 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:72, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående anslag till bekostande af en undersökning rörande de sinnessjuke i riket.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

9

ST:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1901 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående

anslag till bekostande af en undersökning

rörande de sinnessjuke i riket.

(2:a U. A.)

Uti en den 8 sistlidne mars aflåten proposition (n:o 58) har Kongl.

Maj:t, med åberopande af propositionen bifogadt utdrag af protokollet öfver

civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att å extra stat för år

1902 bevilja ett anslag af 80,000 kronor att redan under innevarande

år, i mån af behof, användas för verkställande af den utaf Riksdagen i

skrifvelse den 14 maj 1900 begärda undersökning i syfte att utröna hela

antalet af sinnessjuke i riket och, så tillförlitligt som möjligt, huru stor

del af dem kunde anses vara i behof af vård å anstalt för sinnessjuke.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen erinrat,

hurusom vid 1900 års riksdag uti en inom Första Kammaren väckt motion

hemställan gjorts derom, att, enär statens anstalter för vårdande af sinnessjuke

icke lemnade plats för alla dem, som vore berättigade till vård å

dessa anstalter, Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om

uppgörande och framläggande för Riksdagen af fullständig plan för att

åt de sinnessjuke måtte beredas behörig v&Ai.

Statsutskottet, som förutsatte, att denna angelägenhet fortfarande

såsom förut komrne att vara föremål för Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 39 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande Jf.:o 72.

hade icke ansett, att för närvarande något Riksdagens uttalande i ämnet

vore af nöden; inen vid frågans företagande till behandling inom kainrarne

hade Första Kammaren bifallit den i ämnet väckta motionen, och Andra

Kammaren för sin del, med anledning af densamma, beslutit, att Riksdagen

skulle i skrifvelse till Kong], Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta

verkställa en särskildt anordnad sakkunnig undersökning i syfte att utröna

hela antalet af sinnessjuke i vårt land och så tillförlitligt som möjligt, huru

stor del af dem finge anses vara i behof af vård å anstalt för sinnessjuke,

samt för Riksdagen framlägga undersökningens resultat.

Då första åtgärden för att fullständig plan för beredande af behöflig

vård åt de sinnessjuke måtte kunna, på sätt Första Kammaren beslutit,

uppgöras och framläggas otvifvelaktigt torde bestå i åstadkommande af

sådan utredning, som af Andra Kammaren åsyftas, och å andra sidan

det med Andra Kammarens beslut torde vara förenligt, att Riksdagen

hos Kongl. Maj:t anhölle om sådana åtgärders vidtagande, hvartill den

af kammaren beslutade utredningen kunde föranleda, hade statsutskottet,

med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut hemstält, att kamrarne,

hvardera med'' frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut, måtte besluta,

att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t ville låta verkställa en särskildt anordnad sakkunnig undersökning

i syfte att utröna hela antalet af sinnessjuke i vårt land och, så tillförlitligt,

som möjligt, huru stor del af dem finge anses vara i behof af

vård å anstalt för sinnessjuke, samt derefter för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Sedan båda kamrarne bifallit denna statsutskottets hemställan, hade

Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 maj 1900 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel (puoktll2:o)

gjort framställning i enlighet härmed.

Genom bref den 1 juni 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt medicinalstyrelsen

att inkomma med förslag, huru eu sådan undersökning, som

Riksdagen begär, borde verkställas:

Till fullgörande af denna befallning hade medicinalstyrelsen uti utlåtande

af den 31 december 1900 anfört:

»Syftet med den af Riksdagen begärda undersökningen är att få utrönt,

dels huru stort hela antalet sinnessjuke här i landet är, dels huru många

af de sinnessjuke, som äro i •behof af anstaltsvärd.

Beträffande först antalet sinnessjuke, meddelas deröfver årligen en

uppgift i den underdåniga berättelse, som medicinalstyrelsen, i egenskap

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Åt-o 7%.

11

af öfverstyrelse öfver hospitalen, har att afgifva. Uppgiften (tab. 20)

grundar sig på förteckningar, hvilka det enligt § 61 af nådiga stadgan

angående sinnessjuke den 2 november 18S3 åligger samtliga kyrkoherdar

att före utgången af januari månad hvarje år öfversända till vederbörande

provinsial-, distrikts- (=extra provinsial-) eller stadsläkare, oöh öfver hvilka

dessa läkare ega att insända sammandrag med sina årliga embetsberättelser

till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har vid flera tillfällen haft anledning beklaga

ofullständigheten af dessa uppgifter. Ett bevis på deras otillförlitlighet

lemna redan följande siffror. Den 1 januari 1898 qvarlågo på ståtens

anstalter för sinnessjuke 4,241 patienter, hvilken siffra är att anse som

fullkomligt exakt. Enligt de från presterskapet i januari månad samma

år till tjensteläkarne inkomna uppgifterna åter skulle allenast 3,339 sinnessjuke

vårdas på hospital eller asyler. Skilnaden mellan de båda uppgifterna,

hvilka borde med hvarandra öfverensstämma, är således 902.

Om felaktigheten uti hela den på presterskapets uppgifter till läkarne

grundade summan öfver de sinnessjuke i riket år 1898 — 9,546 — Vore

lika stor som felet i uppgiften rörande de på statens anstalter intagna,

skulle hela antalet sinnessjuke i riket år 1898 i stället vara 12,125. Men

då det lärer kunna tagas för afgjordt, att det är förenadt med långt

mindre svårigheter för presterskapet att hålla räkning på församlingarnas

på hospital intagna medlemmar än på sinnessjuke i hemmen och eljest

hos enskilda vårdare, så synes det sannolikt, att de sinnessjukes antal är

ännu större. I sin berättelse till medicinalstyrelsen öfver sin verksamhet

såsom öfverinspektor för sinnessjukvården i riket maj 1899—april 1900

har professoren T. Nerander uttaladt den förmodan, att de sinnessjuke i

Sverige skulle uppgå till vid pass 25,000 eller 5 °/00 a^ befolkningen.

Äfven om denna siffra är att anse som en maximisiffra, så tyder äfven den

i sin mån på ofullständigheten i de Uppgifter, hvilka hittills stått till buds.

För att emellertid kunna något bättre bedöma de från presterskapet

inflytande uppgifterna, har medicinalstyrelsen från ett antal provinsial-,

extra provinsial- och stadsläkare på skilda orter infordrat presterskapets

originaluppgifter öfver sinnessjuke och idioter för år 1900, hvilka sedan

blifvit, i tabellarisk form sammanstälda och här bifogas (bilaga till statsrådsprotokollet).

Förteckningarna upptaga genomgående ett mindre antal

sinnessjuka från städer än från landsbygden. I medeltal för sju större

och mindre städer har sålunda antecknats 1 sinnessjuk på 812 invånare.

I sex provinsialläkaredistrikt samt 1 extra provinsialläkaredistrikt (Lysekil),

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

som dock synes närmast jemförligt med en stad, har upptagits en sinnessjuk

på 554 invånare. — Intet skäl finnes för det antagandet, att sinnessjukdomarne

skulle vara sällsyntare i städerna än å landsbygden, snarare

tvärtom. Denna jemförelse lemnar således ett nytt bevis för uppgifternas

©tillförlitlighet.

Då numera på statens sinnessjuk vårdanstalter finnes vid pass en plats

för hvarje 1,000-tal af rikets invånare, skulle man från Göteborg med

126.000 invånare vänta 126 vårdade på hospital eller asyl, men uppgiften

vet endast af 28. På samma sätt kunde för Malmö väntas 43 på

hospital intagna, men i uppgiften återfinnas allenast 9, under det att

Norrköping med 40,000 invånare har 44 patienter på hospital och Luleå

med 9,000 invånare har 7 af sina sinnessjuke på hospital. Göteborg och

Malmö hafva visserligen ett stort antal sinnessjuke inhysta på fattighus och

synas sjelfva fått draga försorg om en relativt mycket större del af sina

sjuka än till exempel Norrköping, men utan tvifvel beror en del af ojemnheterna

på felaktiga uppgifter. — Uti de 7 provinsialläkaredistrikten med

115.000 invånare skulle man vänta 115 på hospital vårdade, men finner

i uppgifterna allenast 76.

Ett närmare studium af ifrågavarande uppgifter är således egnadt

att stadfästa styrelsen i öfvertygelsen om deras mindre tillförlitliga beskaffenhet.

En alldeles särskild ställning intaga uppgifterna från hufvudstaden.

De meddela nemligen upplysning allenast om de mot afgift af staden på

hospitalen intagna samt de på stadens egen asyl för sinnessjuka vårdade,

men innehålla ingen som helst uppgift öfver de i enskild vård varande.

För sin underlåtenhet att till vederbörande läkare lemna dylika uppgifter

hafva flere af kyrkoherdarne i Stockholm anfört omöjligheten att från de

folkrika församlingarnas invånare erhålla de nödiga primäruppgifterna.

De få kyrkoherdar i hufvudstaden, hvilka pläga aflemna uppgifter, upptaga

på sina listor ett så obetydligt antal personer, att det för enhvar

med förhållandena något så när bekant omedelbart är tydligt, att ett långt

större antal sinnessjuka måste finnas, angående hvilket uppgifter icke varit

tillgängliga.

Då stora utsigter icke finnas, att de på grund af föreskriften i nådiga

stadgan angående sinnessjuke inflytande uppgifterna om de sinnessjuke i

riket framdeles skola blifva fullständigare, än de hittills visat sig vara,

synes det nödvändigt att hemta uppgifter från annat håll. I sådant afseende

har man då att vända sig till det material, som insamlas vid de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

13

hvart tionde år återkommande folkräkningarna, och en alldeles särskild

anledning att nu söka begagna detta material gifver den omständigheten,

att folkräkning skall ega rum vid årsskiftet 1900—1901. Vid folkräkningen

skall rörande hvarje invånare i riket lemnas uppgift angående möjligen

befintligt »lyte», hvartill enligt gällande bestämmelser äfven hör

sinnessjukdom och idioti. Icke heller dessa uppgifter kunna antagas vara

alldeles fullständiga. Äfven enligt alla föregående folkräkningar utom

den sista skulle exempelvis antalet sinnessjuke vara mindre bland städernas

än bland landsbygdens invånare, hvilket, såsom ofvan erinrats, sannolikt

icke i verkligheten är fallet; men fullständigare och pålitligare uppgifter

lära för närvarande icke kunna erhållas.

Vid folkräkningen den 31 december 1890 uppgåfvos de sinnessjuke

i riket till antalet vara 8,703 och idioterna 7,619. Summan af båda

kategorierna belöpte sig således till 16,322. Enligt de i nästföljande januari

månad (1891) från presterskapet till tjensteläkarne ingångna uppgifterna

uppgingo sinnessjuke och idioter i riket till respektive 7,678 och

6,192, tillsammans 13,870. Sistnämnda siffror understego således folkräkningssiffrorna

med respektive 1,025, 1,427 och 2,452, hvaraf framgår, att

de senare måste vara fullständigare och således att uti ifrågavarande hänseende

föredraga.

Folkräkningsuppgifterna för den 31 december 1900 börja, enligt hvad

medicinalstyrelsen inhemtat, inflyta till statistiska centralbyrån i februari

månad, i form af utdrag ur försainlingsböckerna, med undantag af materialet

från hufvudstaden, hvilket i form af så kallade rotelistor utarbetas

af rotemännen i Stockholm; dessa listor kunna väntas inkomma till statistiska

centralbyrån först mot slutet af april månad.

Uti statistiska centralbyrån sker bearbetningen af lytesuppgifterna

senare än af flertalet andra uppgifter. Efter folkräkningen 1890 offentliggjordes

sålunda siffrorna beträffande de sinnessjuke först år 1895 i tredje

afdelningen af redogörelsen för folkräkningen. För nu ifrågavarande ändamål

torde ett sådant dröjsmål icke vara lämpligt. Det kunde också

undgås, om Eders Kongl. Maj:t förordnade om en särskild bearbetning af

uppgifterna rörande sinnessjuke, för hvilket ändamål folkräkningsinaterialet

under månaderna mars—juni detta år torde, utan väsentlig olägenhet för

statistiska centralbyråns egna arbeten, kunna få användas

Gälde det en blott räkning af antalet sinnessjuke, kunde arbetet blifva

enkelt nog, men då den af Riksdagen åsyftade undersökningen äfven går

ut på att bereda kännedom om antalet sinnessjuke, som äro i behof af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

anstaltsvård, och en sådan kunskap icke kan erhållas med mindre de sjuke

äro kända till namn och hemvist med mera, så är det nödigt att ur församlingsbokutdragen

respektive rotelistorna från Stockholm göra fullständiga

utdrag beträffande hvarje sinnessjuks namn, bostad, yrke, födelseår

(och -ort) och civilstånd.

Alldenstund mången idiot äfven är att anse som sinnessjuk och presterskapets

eller rotemännens uppgifter ofta torde vara otillförlitliga i

fråga om skilnaden mellan sinnessjuka och idioter, synes det vara af ej

mindre vigt att erhålla kännedom om antalet idioter och om dem bland

idioterna, som äro i behof af anstaltsvård, än att anskaffa motsvarande

uppgifter rörande de i trängre bemärkelse sinnessjuke. Medicinalstyrelsen

är derför af den mening, att utdragen ur folkräkningsuppgifterna för att

blifva fullt tillfredsställande borde omfatta äfven idioter.

Enligt gjord uppskattning borde på sådant sätt anordnade utdrag ur

folkräkningsuppgifterna af tvenne lämpliga personer med lätthet kunna

utförag under loppet af ofvannämnda månader, mars—juni 1901. Kostnaden

derför kan väl icke på förhand med säkerhet uppgifvas men torde

icke komma att öfverstiga 3,000 kronor, inberäknadt nödiga blanketter

med mera. Arbetet torde, med afseende fäst på det bruk, som skulle

göras af det samlade materialet, böra ordnas af medicinalstyrelsen i samråd

med statistiska centralbyrån.

Genom andra delen af den ifrågasatta undersökningen afses att få

utrönt, huru många sinnessjuke, som äro i behof af anstaltsvård. Att en

dylik undersökning, för att hafva något värde, måste utföras af läkare,

synes medicinalstyrelsen påtagligt, liksom att den med största sakkunskap

skulle verkställas af specielt utbildade psykiatri^. Att undersökningen

skulle utföras af specialister anser sig medicinalstyrelsen dock icke kunna

ifrågasätta. Antagas de sinnessjuke utom anstalterna till 10,000, af hvilka

i enlighet med proportionen vid senaste folkräkningen omkring 2,000 tillhöra

städerna, skulle 8,000 vara att undersöka på landsbygden. Om 5

sjuka i medeltal kunde besökas på en dag, skulle 1,600 dagar åtgå för

hela undersökningen. Fem personer skulle således hafva dermed full sysselsättning

under nära ett år. Koinme dertill idioterna och de sinnessjuke i

städerna, erfordrades än längre tid. Att under så lång tid undvara ett så

stort antal af läkare vid rikets hospital — och andra specialister lära ej

finnas att anlita — skulle medföra stora olägenheter för sjukvården der,

äfven om läkarne sjelfva vore villige åtaga sig ett dylikt uppdrag, hvilket

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

15

torde vara mera än tvifvelaktigt. Medicinalstyrelsen anser derför, att uppdraget

borde anförtros åt provinsial- och extra provinsial- samt stads- och

stadsdistriktsläkare, en hvar för sitt distrikt.

I öfverensstämmelse härmed borde, enligt hvad här ofvan sagts, de

ur folkräkningsuppgifterna gjorda utdragen rörande sinnessjuke och idioter

ordnas på särskilda listor efter läkaredistrikt och, i mån som de blefvo

färdiga, i hufvud- eller afskrift meddelas respektive läkare för de åtgärder,

som derefter på dem berodde.

Beträffande dessa åtgärder föreställer sig medicinalstyrelsen att i hufvudsak

samma tillvägagångssätt borde tillämpas, som af medicinalstyrelsen

föreslagits i fråga om årliga resor för tillsyn öfver sinnessjukes och idioters

vård uti det underdåniga betänkande, styrelsen den 30 december 1898

afgifvit angående förslag till ny stadga för sinnessjuke (§ 70 af medicinalstyrelsens

förslag). Sålunda skulle de på landet anstälda läkarne uppgöra

och underställa Eders Kongl. Maj:ts respektive befallningshafvandes godkännande

reseplaner för besök hos dem bland de förtecknade sinnessjuke

och idioterna, om hvilka de icke förut hade tillförlitlig kännedom. Sedan

reseplanerna blifvit godkända, skulle besöken företagas under loppet af

sommaren och hösten 1901. För de i städerna befintliga sinnessjuke behöfdes

gifvetvis inga dylika reseplaner, utan besöken hos de sjuke kunde

börja omedelbart efter sedan läkarne mottagit utdragen ur folkräkningsuppgifterna.

Måhända behöfde dessa sistnämnda, med hänsyn till de täta

flyttningarna i de större städerna, underkastas förnyad granskning i pastorsexpeditionerna

samt af rotemännen i Stockholm, omedelbart innan läkarebesöken

togo sin början. Sannolikt skulle det möta svårigheter för läkarne

att vinna tillträde till alla sjuke. Erfarenheter från tiden för nu gällande

hospitalsstadgas tillkomst, hvarigenom det först ålades tjensteläkarne att

skaffa sig närmare kännedom om de sinnessjuke, visa, huruledes de anhöriga

till mången sådan sjuk hysa stor betänklighet vid att oroa den

sjuke genom undersökning af en för honom okänd läkare. Då det emellertid

torde få antagas, att sådana sjuke i regeln icke äro i behof af anstaltsvård,

så torde undersökning af dem kunna uraktlåtas, om icke särskilda

förhållanden synas påkalla undersökningen, i hvilket fall den, äfven

med obehag för läkaren, torde böra utföras. Under pågående resor och

besök hos sinnessjuke skulle läkaren antagligen erhålla kännedom äfven

om sjuka, som icke funnos på listorna upptagna. Äfven hos sådana skulle

de då ega att göra besök.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Till ledning för undersökningarna synas särskilda föreskrifter böra af

medicinalstyrelsen meddelas.

Sedan läkarne sålunda förskaffat sig kännedom, för så vidt sådan

kunde erhållas, om sinnessjuke och idioter i de olika läkaredistrikten,

skulle de på förteckningarna införa anteckningar om hvar och en af dem,

innefattande läkarens åsigt om de sjukes behof af anstaltsvård, och derefter

återsända listorna till medicinalstyrelsen.

På detta sätt skulle material kunna erhållas för den undersökning

Riksdagen åsyftat, äfven i fråga om huru stor del af de sinnessjuke i landet,

som kan anses vara i behof af vård å anstalt, och det återstode då

endast materialets bearbetning, som, med anlitande af person med nödig

vana vid dylika arbeten, torde kunna på några månaders tid utföras.

Kostnaderna för undersökningen af de sjuke beräknades af i nåder

utsedde komiterade för omarbetning af stadgan angående sinnessjuke i

deras betänkande den 29 februari 1896 till i medeltal 12 kronor för

hvarje på landsbygden besökt sinnessjuk, och mot denna beräkning har

medicinalstyrelsen intet att erinra. Om dessa sjuke i enlighet med först

gjorda antagande beräknas vara högst 8,000, skulle kostnaden för deras

undersökning således uppgå till 96,000 kronor. Tillkomma lika många

idioter, fördubblas kostnaden. Undersökningen af vid pass 2,000 sinnessjuke

och 1,000 idioter i städerna torde kunna utföras för högst 8 kronor

för hvarje, således 9,000 kronor, hvartill komme kostnaden för materialets

bearbetning. Hela undersökningen i denna del skulle således

kräfva en utgift för statsverket af i rundt tal 200,000 kronor.

Vid denna beräkning har emellertid hänsyn icke tagits till de sinnessjuke,

som redan på förhand vore för läkarne bekanta och således icke

behöfva besökas, ej heller till de sinnessjuke i städerna, som vårdas på

fattigvårdsanstalter och derför måste anses vara för vederbörande stadsläkare

antingen kända eller relativt lätta att vinna kännedom om. I huru

hög grad dessa omständigheter kunna verka till minskning i undersökningskostnaden

kan emellertid icke på förhand afgöras, men med säkerhet

torde dock kunna antagas, att minskningen i kostnad af denna anledning

skall fullt motväga oförutsedda omkostnader, hvadan den angifna summan,

200,000 kronor, torde kunna anses såsom för ändamålet fullt tillräcklig.

Det förslag medicinalstyrelsen med anledning af den nådiga befallningen

skolat afgifva, innebär sålunda:

l:o) att förteckningar öfver de sinnessjuke och idioterna i riket anskaffas

genom utdrag ur uppgifterna till folkräkningen den 31 december

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

17

1900, sa snart och i den mån som dessa uppgifter till statistiska centralbyrån

inflyta;

2:o) att upplysning om dem bland ofvannämnda sjuka, som äro i

behof af anstaltsvard, införskaffas genom undersökning, hvars utförande

enligt närmare bestämmelser, som medicinalstyrelsen torde böra meddela,

uppdrages åt provinsial- och extra provinsial- samt stads- och stadsdistriktsläkare,

en hvar uti sitt distrikt, och mot ersättning för landsbygden enligt

gällande resereglemente och för städerna och med städer jemförliga

orter enligt bestämmelser, som torde böra särskildt gifvas; och

3:o) att det genom de i l:o omnämnda utdragen ur folkräknings*

uppgifterna och de i 2:o föreslagna undersökningarna insamlade materialet

underkastas särskild bearbetning i ändamål att lemna de åsyftade upplysningarna

angående de sinnessjuke i riket».

Statistiska centralbyrån, som erhållit Kongl. Maj:ts befallning att yttra

sig^i ärendet, hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemta^?, uti

utlåtande den 19 sistlidne januari anfört:

För utrönande af hela antalet sinnessjuke och idioter föresloge medicinalstyrelsen,

att styrelsen skulle förskaffa sig nödiga prim är uppgifter

genom att lata under mars—juni månader 1901 göra erforderliga utdrag

ur de till statistiska centralbyrån i början af nämnda år ingående uppgifterna

för 1900 års allmänna folkräkning. Centralbyrån ansåge äfven

lolkräkningsuppgifterna vara det enda möjliga materialet för de nu särskildt

önskade upplysningarna, hvadan embetsverket också tillstyrkte det

af medicinalstyrelsen i detta hänseende föreslagna förfaringssättet, om ock

derigenom nog komme att vållas åtskilliga svårigheter för centralbyrån

vid det samtidigt pågående granskningsarbetet med primäruppgifterna.

Den af medicinalstyrelsen för ifrågavarande arbete beräknade kostnadssumman,

3,000 kronor, syntes böra blifva fullt tillräcklig.

Beträffande andra delen af föreliggande fråga, nemligen utrönandet

af huru manga sinnesjuke vore i behof af anstaltsvård, ansåge medicinalstyrelsen,

att denna undersökning måste verkställas af läkare och att uppdraget

borde anförtros åt provinsial- och extra provinsial- samt stadsoch

stadsdistriktsläkare, eu hvar för sitt distrikt, och beräknade medicinalstyrelsen

kostnaderna härför till 192,000 kronor för landsbygden och

9,000 kronor för städerna, hvartill komme kostnaderna för materialets

bearbetning.

Da de kostnadssummor, som af medicinalstyrelsen ifrågasattes, vore

ganska afsevärda och utan tvifvel långt större, än hvad Riksdagen kunnat

Bill. till Itiksd. Prat. 1901. 4 Sand. 1 Afd. :i9 Ilä fl. H

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

vänta, syntes det böra tagas i öfvervägande, huruvida dessa kunde nedbringas

genom ett något förenkladt förfaringssätt och utan att ändock

hufvudändamålet förfelades. I detta syfte borde man här kunna använda

den s. k. representativa undersökningsmetoden, d. v. s. att man, i stället

för att låta undersökningarna omfatta riket i dess helhet, förläde dessa

endast till vissa områden här och hvar samt läte de sålunda för dessa

områden erhållna resultaten gälla för hela riket. Ett sadant förfaringssätt

kunde visserligen icke gifva den exakta säkerhet i resultatet, som när

undersökningen finge omfatta samtliga områden i riket, men om de spridda

undersökningsområdena utvaldes så, att man der kunde vänta att träffa

medelförhållandena inom orten, sa syntes den af statistiska centralbyrån

ifrågasatta metoden böra gifva ett för ifrågavarande ändamål fullt nöjaktigt

resultat.

Enligt 1901 års statskalender funnes 139 provinsialläkaredistrikt och

148 extra sådana eller tillsammans 287 läkaredistrikt för landet. Om nu

medicinalstyrelsen utvalde ett lämpligt sadant distrikt i hvarje län att

representera hela länets landsbygd, sa borde undersökningsarbetet och kostnaden

härför nedbringas ungefärligen i proportionen 287 : 24 eller 12:1,

samt således kostnaden blifva endast 71S af 192,000 kronor eller omkring

16,000 kronor för landsbygden. Äfven bland städerna kunde man göra

dylikt urval som å landsbygden, men torde man dock, hvad städerna

beträffade, böra låta undersökningen omfatta samtliga dessa, synnerligast

som kunskapen i allmänhet om antalet sinnessjuke och idioter i städerna

syntes vara bristfällig.

Genom remiss hade medicinalstyrelsen, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, anbefalts att till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande med anledning

af hvad statistiska centralbyrån anfört i fråga om sättet för verkställande

af utredning till utrönande af huru många sinnessjuke vore i

behof af anstaltsvård; och hade medicinalstyrelsen uti utlåtande den (i

nästlidne februari med afseende härå anfört :

Den af Riksdagen begärda undersökningen hade antagligen till hufvudändamål

att utgöra utgångspunkt för en fullständig plan för att åt de

sinnessjuke bereda behöflig vård. Denna plan kunde väl antagas komma

att gå ut på utvidgande af befintliga anstalter för sinnessjukes vård och

uppförande af nya, i den mån anslag för dessa ändamål beviljades. Det

störa behofvet af flera platser för sinnessjuke vore redan nu väl kändt;

men en säkrare grund för beräkningen af behofvets storlek skulle vinnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 72.

1!)

genom en fullständigare kännedom om det verkliga antalet af anstaltsvard

behöfvande. Den afsedda förenklingen innebure erkännansvärda fördelar

och skulle vara lämplig, om undersökningen endast afsage att anskaffa en

ungefärlig uppskattning af antalet anstaltsvårdsbehöfvande sinnessjuke och

idioter. Då emellertid denna förenkling skulle göra resultatet af undersökningen

mindre exakt, hyste medicinalstyrelsen vissa betänkligheter mot

densamma.

Vid framställning af sitt förslag till utrönande af huru många sinnessjuke

behöfde anstaltsvård, hade medicinalstyrelsen uttalat såsom sin åsigt,

att en undersökning i detta syfte, för att hafva något värde, maste utföras

af läkare och att den med största sakkunskap skulle verkställas af specielt

utbildade psykiatrici. Då likväl provinsial-, extra provinsial-, stads- och

stadsdistriktsläkare föreslagits till utförande af denna undersökning, hade

det skett af praktiska skäl, hvarvid afsetts i första rummet nödvändigheten

af att kunna bringa undersökningen till stånd, om ock resultatet skulle

blifva mindre tillfredsställande, än om härtill användts specielt sakkunnige.

Det kunde således ej förväntas, att de föreslagna undersökningsläkarne

skulle på grund af en kort undersökning i tvifvelaktiga fall alltid kunna

med säkerhet bestämma angående den vård, som den undersökte behöfde.

Det resultat, hvartill hvarje undersökare komme, blefve derför ej fullt

tillförlitligt och beräkningen ur ett sådant tal kunde genom mångfaldigande

af felen äfven leda till en origtig slutsiffra. Läkarnes undersökningsförmåga

och insigt i detta hänseende vore icke heller lika goda, hvarför

beräkningen efter förhållandena inom ett enda distrikt kunde blifva mycket

skiljaktig från den summa, som erhölles genom undersökning af samtliga

distrikten i ett län.

Till dessa orsaker, som gjorde användande af den representativa metoden

osäker, komme äfven sådana omständigheter som den ojemna fördelningen

af de sinnessjuke på olika distrikt, olikheten af läkaredistriktens

storlek och öfriga förhållanden samt det relativt till folkmängden

obetydliga antalet sinnessjuke idioter. Det funnes ej heller någon tillförlitlig

hållpunkt beträffande anstaltsvardsbehöfvande vid valet af det

distrikt, som kunde vara för länet representativt.

Det enligt medicinalstyrelsens mening ej minst vigtiga skälet mot

användande af den representativa undersökningsmetoden vore det, att undersökningen

derigenom ginge miste om den fördel, som vunnes genom

så många läkares resor för ifrågavarande ändamål, hvarvid det kunde

förväntas, att de under den lifligare beröringen med befolkningen finge

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

kännedom om sinnessjuke idioter, som icke funnes upptagna på förteckningarna,

hvilka under resorna således blefve kompletterade.

Den ifrågasatta allmänna undersökningen skulle dessutom bereda de

undersökande läkarne tillfälle att tillse sådana sinnessjuke, som icke befunne

sig å anstalt, och lemna råd för deras vård.

På grund af det anförda och då Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes låta verkställa en särskildt anordnad sakkunnig undersökning i

syfte att utröna hela antalet af sinnessjuke här i landet och, så tillförlitligt

som möjligt, huru stor del af dem finge anses vara i behof af vård

å anstalt för sinnessjuke, kunde medicinalstyrelsen ej finna, att den af

statistiska centralbyrån angifna förenklingen af sättet för ifrågavarande

undersökning uppfylde de anspråk på ett tillförlitligt resultat, som Riksdagen

syntes hafva afsett.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Af de utlåtanden, för hvilka departementschefen sålunda redogjort,

framginge, att den af Riksdagen begärda undersökningen skulle, om den

utfördes helt och hållet på det af medicinalstyrelsen föreslagna, omfattande

sättet, medföra en kostnad af ej mindre än omkring 200,000

kronor.

Vid sådant förhållande ansåge departementschefen det böra tagas i

öfvervägande, huruvida icke det af Riksdagen synbarligen afsedda, särdeles

vigtiga ändamålet att erhålla en tillförlitlig utredning, som kunde

läggas till grund för en fullständig plan till fyllande af behofvet af vårdanstalter

för de sinnessjuke inom riket, kunde uppnås genom användande

beträffande förhållandena å landsbygden af den af statistiska centralbyrån

föreslagna s. k. representativa undersökningsmetoden.

Antalet af de sinnessjuke här i landet samt af den del utaf desse, som

behöfde vård å statens sinnessjukanstalter, kunde antagas förnämligast

genom folkmängdens förändring år från år vexla ganska betydligt. Då

en blifvande plan för anordnandet af tillräckligt antal platser å vårdanstalterna

för sinnessjuke gifvetvis icke kunde genomföras på en gång

utan måste för sitt fullbordande kräfva en ganska betydlig tid, ansåge

departementschefen, att det för det ifrågavarande ändamålet icke läge

väsentlig vigt på att erhålla den noggranna kännedom om samtliga de

särskilda fallen af sinnessjukdom inom landet vid en viss tidpunkt, hvilken

blefve den förnämsta vinsten af den vidlyftigare undersökningsmetoden,

utan vore, enligt departementschefens mening, ändamålet vunnet genom erhållande

af en tillförlitlig kunskap om det procenttal dels af rikets invånare,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

21

som vore sinnessjuke, och dels af de sinnessjuke inom rikets skilda orter,

som erfordrade anstaltsvård. Genom att, vid användandet af det utaf

statistiska centralbyrån föreslagna sättet för verkställande af undersökningen

å landsbygden, det utvaldes lämpliga undersökningsdistrikt, hvilka

med stöd af de gjorda utdragen ur folkräkningsuppgifterna kunde antagas

representera medeltalet af de sinnessjuke inom hvarje län, och inom

hvilka distrikt funnes läkare, hvilkas förmåga tillika lemnade garanti för

undersökningens noggrannhet, borde trygghet vinnas, att de sålunda för

hvarje län erhållna resultaten skulle blifva så exakta, som kunde erfordras.

Dervid borde ej lemnas ur räkningen, att det med all sannolikhet

kunde antagas, att vid en undersökning af samtliga läkaredistrikt, hvilken

icke förrättades af särskilda psykiatrici, de erhållna resultaten icke blefve

lika tillförlitliga i det ena distriktet som i det andra, och att således äfven

vid användandet af den fullständigare metoden fel kunde uppstå.

På grund häraf hölle departementschefen före, att undersökningarna

kunde gifva ett tillräckligt tillförlitligt resultat äfven med användande

beträffande landsbygden af det utaf statistiska centralbyrån föreslagna

representativa sättet.

Medicinalstyrelsen hade ansett att i kostnader för anskaffande af de

erforderliga utdragen ur folkräkningsuppgifterna skulle åtgå 8,000 kronor,

hvilket. belopp statistiska centralbyrån funnit fullt tillräckligt. Undersökningen

å landsbygden enligt den representativa metoden hade af statistiska

centralbyrån beräknats komma att medföra en kostnad af 16,000

kronor; och för städerna hade undersökningskostnaden af medicinalstyrelsen

upptagits till 9,000 kronor, hvilken uppskattning af statistiska

centralbyrån lemnats utan anmärkning. Något kostnadsbelopp för bearbetningen

af det insamlade materialet hade icke uppgifvits, men kunde det,

efter hvad departementschefen inhemtat, antagas, att 2,000 kronor försloge

till kostnaden för detta arbete, som vore afsedt att verkställas af en psykiatriker

och en statistiker med nödigt antal biträden. Undersökningsarbetena,

utförda enligt medicinalstyrelsens hemställan med deri af statistiska

centralbyrån föreslagna modifikation beträffande läkareundersökningen

å landsbygden, kräfde således i sin helhet en kostnad af 30,000 kronor,

hvilket belopp departementschefen ansåge vara för ändamålet

erforderligt.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Då Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t år 1900 anhållit om framläggande

för Riksdagen af förslag till utredning i det syfte, hvarom förmäles

i Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition, anser sig utskottet

icke böra afstyrka bifall till propositionen; och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må på extra stat för år 1902

bevilja ett anslag af 30,000 kronor, att redan under

innevarande år, i mån af behof, användas för verkställande

af den utaf Riksdagen i skrifvelse den 14 maj

1900 begärda undersökningen i syfte att utröna hela

antalet af sinnessjuka i riket och, så tillförlitligt som

möjligt, huru stor del af dem må anses vara i behof

af vård å anstalt för sinnessjuke.

Stockholm den 26 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.