Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag för tillgodoseende af åtskilliga behof vid veterinärinrättningen i Skara.
1901-04-26 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1901:74, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag för tillgodoseende af åtskilliga behof vid veterinärinrättningen i Skara.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
1
.Hl
N:o 74.
Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1901, kl. 2 e. m.
f .
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
för tillgodoseende af åtskilliga behof vid veterinärinrättningen
i Skara.
(2: a II. A.) t
J .
Uti en den 1 sistlidne mars aflåten proposition (n:o 61) bär Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att för tillgodoseende af vissa i statsrådsprotokollet närmare
angifna behof vid veterinärinrättningen i Skara bevilja på extra stat för
år 1902 ett anslag af 20,680 kronor, deraf 200 kronor till aflönande af
vikarie åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt två drängar,
1,734 kronor 75 öre till täckande af den enligt räkenskaperna vid 1899
års slut förefintliga brist samt återstoden till reparation och förändring
af vissa byggnader äfvensom till nybyggnader samt såsom bidrag till
bestridande af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.
Till statsrådsprotokollet bar föredragande departementschefen anmält,
att styrelsen för veterinärinrättningen i Skara hos Kongl. Maj:t
gjort framställning dels om höjning af det årliga anslaget till nämnda
inrättning, dels ock om beviljande för en gång af ett extra anslag för
nybyggnader samt reparation och förändring af vissa byggnader vid
veterinärinrättningen och dertill börande lägenheter.
De för uppehållandet af veterinärinrättningen anvisade medel utBih.
till Riksd. Brok 1901. 4 Samt. 1 Afd. 40 Höft. (Näs 74 och 75). 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande M:o 74.
a
gjordes, enligt hvad departementschefen meddelat, dels af statsanslag,
dels ock af särskilda donationer. Genom kongl. bref den 8 maj 1775
hade det staten tillhöriga hemmanet Brogården invid Skara upplåtits
till »en lazarettsinrättning för sjuka kreamr för bättre befordran och
verkställighet af artis veterinär^ fortplantande i riket», hvarjemte
sedermera lemnats anslag för byggnader och inventarier m. m. Genom
testamente af professorn Peter Hernqvist, som aflidit år 1808, hade inrätmingen
blifvit egare af Horshaga qvarn, 3/8 mantal i rusthållet Forsen,
åtskilliga tomter, stads- och domkyrk oj ordar samt skogslotter äfvensom
ett kapital. Sedermera hade jemväl några andra, smärre donationer
tillfallit inrättningen. Fastigheterna voro med undantag af vissa för
veterinärinrättningen behöfliga byggnader och lägenheter utarrenderade
på olika tider. Af statsmedel utginge till inrättningen ett årligt anslag
af 1,400 kronor.
Enligt kongl. bref den 31 maj 1888 vore för inrättningen faststäld
följande stat, att tillämpas från och med den 1 juli 1889:
föreståndaren, jemte fri bostad, lön 1,500 kronor, tjenst
göringspenningar
1,000 kronor ............................... kronor 2,500: —
instruktionssmeden, jemte fri bostad, lön ..................... „ 800: —
hvarjemte instruktionssmeden finge för egen räkning
öeh med egna arbetare bestrida skoning af
hästar, utan att likväl lärlingarnes undervisning
derigenom finge lida något intrång;
förbrukning af jern, kol och redskap under en fyra
månaders kurs för 12 civila och sex månaders
kurs för 12 militära hofslagare efter 30 kronor
för hvarje lärling ......................................................
två drängar, jemte bostad, lön 450 kronor för hvardera
. ......................:.......-Mi:............................k.....:......
ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. in. ..................
premier till lärlingarne, motsvarande afkastningen af
det utaf C. U. Uggla, A. Hellstadius och Thun
berg
för ändåmålet donerade kapital .....................
byggnaders underhåll ..........................................................
720: —
900:
1,005:
75
800
summa kronor 6,800
Till bestridande af de i denna stat upptagna utgiftsposter skulle
enligt samma kongl. bref användas dels omförmälda kontanta anslag å
1,400 kronor, dels ock följande särskilda inkomster:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
B
arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande
qvarn och torp, beräknad till .................. kronor 3,000: —
arrendeafgilter för öfriga till inrättningen upplåtna
fastigheter .................................................•.......„ 1,400: —
af kastningen af de utaf Uggla, Hellstadius och Thun
berg
till premier afsedda kapital ............................. „ 75:-—
räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor............. „ _ 925: —
summa kronor 5,400: —
Enligt kong! stadgan för veterinärinrättningen i Skara den 1
februari 1889 vore inrättningens ändamål att vara en fullständig hofbeslagsskola
för utbildning af civila och militära hofslagare samt sjukvårdsanstalt
för husdjur, hvarest lämplig praktisk undervisning i behandling
af enklare åkommor hos husdjuren meddelades dem, som ville
sig deraf begagna.
I den skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 27 augusti 1900, i hvilken
veterinärinrättningens styrelse anmält behofvet för inrättningen af nu
ifrågasatta anslag, hade styrelsen till en början anfört följande:
Sedan i skrifvelse den 18 april 1890 styrelsen hos Kongl. Maj:t
anhållit om ett anslag af 4,716 kronor för iståndsättande af veterinärinrättningens
byggnader, hvilka redan vid den af Kongl. Maj:t och
Riksdagen beslutade förändringen af veterinärinrättningen till en »fullständig
hofbeslagsskola för utbildande af såväl civila som militära hofslagare
samt sjukvårdsanstalt för husdjur», befunnit sig i mycket bristfälligt
skick, men denna styrelsens anhållan icke vunnit bifall, hade
styrelsen vid upprepade tillfällen varit betänkt på att ingå till Kongl,
Maj:t med förnyad ansökan om medels beviljande till reparationer å
inrättningens byggnader. Styrelsen hade dock i det längsta sökt reda
sig ur svårigheterna, men då styrelsen icke ansåge sig stå till svars
med, att inrättningens byggnader i brist på medel förfölle, samt dertill
komme, att vid 1899 års slut räkenskaperna vid inrättningen visat en
brist af 1,734 kronor 75 öre, hade styrelsen funnit sig icke längre
kunna uppskjuta med att hos Kongl. Maj:t framhålla nödvändigheten
af, att ett tillfälligt anslag beviljades samt att nu till veterinärinrättningen
utgående statsanslaget, 1,400 kronor, något höjdes.
Till stöd för behöfligheten af ett extra anslag för byggnadernas
vid veterinärinrättningen sättande i bättre skick hade styrelsen, enligt
hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, åberopat ett vid dess framställning
fogadt protokoll vid laga syn den 8 maj 1900 å inrättningens
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
samt hemmanet Brogårdens och underlydande torps byggnader. Deraf
framginge, dels att enligt nästföregående syn af den 14 november 1889
inrättningens byggnader redan då befunnit sig i så dåligt skick, att
synerätten ålagt inrättningen reparationer för sammanlagdt 4,716 kronor,
till hvilka arbetens utförande emellertid styrelsen saknat medel, dels
ock att inrättningens byggnader nu alltjemt befunne sig i bristfälligt
skick samt att å densamma reparationer för en kostnad af 2,832 kronor
ansetts behöfliga. Af samma synesrätts protokoll framginge ytterligare,
att några byggnader dels vid sjelfva inrättningen, dels vid Brogården
samt derunder lydande torpen Grintorp, Fribergsäng och Balsum icke
längre med fördel kunde repareras, utan borde ersättas med nya, samt
att, enligt uttalande af den synerätten biträdande byggmästare, dessa
arbeten kräfde för ett uthus vid veterinärinrättningen 800 kronor, för
hemmanet Brogården med ^beräkning af stora stallbyggnadens omändring
och det så kallade separationsstallets förändrande till lada
8,000 kronor samt för nyssnämnda tre torp 5,100 kronor eller tillhopa
13,900 kronor.
Genom utslag den 8 maj 1900 hade synerätten ålagt styrelsen
för veterinär inrättningen att före den 1 oktober 1901 låta afhjelpa de
å föreståndarens boställsvåning anmärkta brister, vid påföljd, att, derest
detta försummades, föreståndaren derefter egde att sjelf låta verkställa
dessa reparationer mot uppbärande af derå satta värden eller mot vederbörligen
verificerad räkning; men vid det upplysta förhållandet, att
veterinärinrättningen då saknade medel till bestridande af kostnaderna
för öfriga vid synen nödiga befunna reparationer och nybyggnader,
hade synerätten funnit sig icke kunna eller böra föreskrifva någon viss
tid för desammas fullgörande, utan endast förklarat, att reparationerna
och nybyggnaderna skulle verkställas, så snart och i den mån nödiga
medel dertill kunde erhållas.
I sin omförmälda skrifvelse yttrade styrelsen vidare: Styrelsen ansåge
sig nu böra särskild! fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
önskvärdheten af att de af den synerätten biträdande byggmästaren
föreslagna förändringar af byggnader å Brogården måtte komma till
utförande, nemligen förläggande af »separations stall et» (stallet för invärtes
sjuka djur) till det i störa stallbyggnaden nu inredda kostallet,
hvilken anordning beräknats kosta omkring'' 1,000 kronor, samt derjemte
nödvändiggjorde uppförande för en kostnad, beräknad till 6,600
kronor, af nytt kostall lör arrendatorns behof, äfvensom inredande af
det nuvarande separationsstallet till lada för en kostnad af 400 kronor.
Det allt mer framträdande behofvet af ökadt utrymme för grödan vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
5
Brogården skulle derigenom blifva tillfredsstäldt och, något, som hade
än större betydelse, ombyggandet af den stora och dyrbara stallbyggnaden
vore derigenom för lång framtid undanskjutet, under det att nu,
hvad vidkomme dess vestra hälft, genom dennas användning till kostall
materialets förstörande i hög grad påskyndades.
Mot det faktum, att byggnaderna vid veterinärinrättningen befunne
sig i så dåligt skick, kunde göras den invändning, att i den för inrättningen
genom kong!, brefvet den 31 maj 1888 bestämda stat för byggnaders
underhåll uppförts 800 kronor årligen. Härtill ville dock styrelsen
erinra, dels att byggnaderna, af hvilka det så kallade karaktershuset
uppförts år 1802, och flere andra innehade en betydande ålder, såsom
förut antydts, redan vid början för denna stats tillämpning, den 1 juli
1889, varit bristfälliga och då tarfvat en genomgripande reparation, dels
att de inkomster, som i nämnda stat beräknats skola till inrättningens
kassa inflyta, icke motsvarats af verkligheten, i hvilket afseende hänvisades
till ett bilagdt sammandrag af inrättningens inkomster och utgifter
under tioårsperioden 1890—1899. Såsom af detta sammandrag
syntes, hade nemligen under dessa tio år, som nämnda stat tillämpats,
inrättningens inkomster uppgått till 64,695 kronor 73 öre eller i medeltal
per år till 6,469 kronor 57 öre i stället för beräknade 6,800 kronor,
I verkligheten hade sålunda inkomsterna årligen med 330 kronor 43 öre
understigit de i staten uppförda. Härtill komme, att, såsom äfven af
sammandraget öfver utgifterna framginge, posten »ved och lyse för elever
och undervisningslokaler, undervisningsmateriel och onera m. m.», som
enligt staten upptagits till 1,005 kronor, i verkligheten per år uppgått
till i medeltal 1,179 kronor 85 öre eller 174 kronor 85 öre mera, än
som i staten beräknats. Då emellertid de utgifter, som folie under
denna post, för den dagliga verksamheten vid veterinärinrättningen i
egenskap af såväl undervisnings- som klinisk anstalt i första hand måst
tillgodoses, hade styrelsen nödgats fylla bristen genom att år efter år
uppskjuta väl behöfliga reparationer, och detta till den grad, att, som
af nyss åberopade sammandrag syntes, kostnaderna för »byggnaders
underhåll» vissa år måst nedpressas, under ett år ända till 201 kronor
55 öre och under ett annat till 254 kronor 14 öre. Vidare vore att
märka, att en ej obetydlig del af de utgifter, som förts under posten
»byggnaders underhåll», härledde sig från nödvändiga reparationer och
förändringar i inrättningens hofbeslagssmedja. Sålunda hade år 1890
till smedjans underhåll användts ej mindre än 735 kronor 35 öre. bör
att undervisningen och öfningarna för såväl militäre som civile lärlingar
ostördt skolat kunna i hofbeslagssmedjan pågå, hade nemligen denna
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
framför allt måst tillgodoses, medan underhållet af inrättningens öfrigä
byggnader fått stå tillbaka. En i berörda sammandrag under rubriken
»byggnaders underhåll» upptagen utgiftspost å 2,011 kronor 83 öre för
år 1899 vore hufvudsakligen grundad på nybyggnader vid torp, hvilka
byggen, som ej kunnat uppskjutas, medfört en kostnad af 1,593 krono!
54 öre.
Hvad åter vidkomme förhållandet, att för »jern, kol och redskap»
utgifterna varit mindre än i staten beräknats, härledde detta sig deraf,
att antalet elever hittills i allmänhet icke uppgått till den beräknade
maximisiffran. Detta antal kunde dock när som helst fyllas. Det stigande
intresset för hästafveln i landet samt en ökad kännedom om fördelarne
deraf, att den civila hofslagarekursen genomginges äfven af personer,
som icke ämnade för framtiden egna sig åt hofslagareyrket, men vore
intresserade af hästens skötsel och vård, läte förmoda, att platserna i
de civila kurserna årligen skulle komma att fyllas, och militäre lärlingar
kunde när som helst intill högsta tillåtna antalet kommenderas till
genomgående af hofbeslagskurserna.
Ur berörda sammandrag af veterinärinrättningens inkomster och
utgifter framginge äfven behöfliglieten af att det årliga statsanslaget
höjdes. Ty om nyssnämnda utgifter för nybyggnader vid torp under
år 1899 eller 1,593 kronor 54 öre frånräknades från den summa 7,057
kronor 90 öre, hvilken innefattade hvad som under de tio åren åtgått
till byggnaders underhåll, visade det sig, att i medeltal årligen härtill
kunnat användas 546 kronor 43 öre eller 253 kronor 57 öre mindre, än
i staten beräknats åtgå. Då emellertid det i staten upptagna anslaget
för »byggnaders underhåll» ingalunda kunde anses för högt, och styrelsen
ej såge någon utväg att minska de utgifter, som folie under posten
»ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera m. m.», samt det visat sig, att de verkliga inkomsterna understege
de i gällande stat beräknade med i medeltal 330 kronor 43 öre
per år, syntes deraf, att en ökning i det årliga anslaget med dels 253
kronor 57 öre, dels 330 kronor 43 öre, eller tillhopa 584 kronor, vore
nödig. En dylik ökning i inrättningens inkomster blefve väl behöflig,
äfven om man medräknade möjligheten af att utgifterna för posten
»jern, kol och redskap» skulle komma att vissa år något understiga det
i staten uppförda, alldenstund styrelsen, för att icke behöfva framkomma
med ytterligare begäran om anslag till nya byggnader å utarrenderade
egendomar, nödgades vid ny utarrendering af dessa fastslå bestämd
nybyggnadsskyldighet för arrendatorerna, hvarigenom de till inrättningen
inflytande arrendemedlen helt säkert komme att minskas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
7
I åberopade, för veterinärinrättningen gällande stat hade vidare
upptagits 450 kronor jemte fri bostad till hvardera af inrättningens två
drängar. Med nu gällande löner och pris å förnödenheter måste enligt
styrelsens åsigt en sådan aflöning anses för låg. För att dugligt folk
skulle kunna påräknas, ansåge styrelsen aflöningen böra höjas med 50
kronor till hvardera drängen, och detta så. mycket mera, som, förutom
daglig stalltjenst, tjenstgöring vid klinik, gators och tomters renhållning,
Nedhuggning m. m., äfven tillkomme nattvaktstjenstgöring.
Styrelsen hade dessutom ansett sig böra påvisa det anmärkningsvärda
förhållandet, att veterinärinrättningens föreståndare, som det, förutom
skyldighet att hålla lektioner under den tio månader hvarje år
pågående lästerminen jemte öfverinseendet öfver anstalten och underlydande
egendomar samt förande af afl expedition och redovisande af
inrättningens inkomster och utgifter, ålåge att sköta såväl den stationära
kliniken som polikliniken vid inrättningen samt dessutom att alla tider
på dygnet vid inträffande olycksfall och hastigt påkommande sjukdomar
lemna fria råd och upplysningar åt allmänheten, allt för en aflöning af,
jemte fri bostad, 2,500 kronor utan ålderstillägg, visserligen enligt nådiga
stadgan för inrättningen vore berättigad åtnjuta »erforderlig tjenstledighet»,
men, då styrelsen saknade medel till vikaries aflöning, hittills fått
sjelf aflöna af medicinalstyrelsen godkänd sådan. Enligt styrelsens
mening torde det vara enastående, att en statens tjensteman, som faktiskt
vore bunden af daglig tjenstgöring året om, så beskaffad, att han icke
för en dag på året, vare sig söndag eller söckendag, utan ersättare kunde
lemna densamma, helt och hållet saknade semester. Styrelsen hölle
ock före, att billigheten fordrade, det i staten för veterinärinrättningen
upptoges 200 kronor att användas för aflöning af föreståndarens vikarie
under en månad årligen. Såsom belysande det orimliga i nu berörda
förhållande åberopade styrelsen, hurusom inrättningens nuvarande föreståndare,
som den 29 september 1899 erhållit fullmagt å sin befattning,
under sommaren 1900, då han tjenstgjort såsom statens ombud i
premieringsnämnd för hästar, sjelf fått med 7 kronor per dag, motsvarande
både lön tjenstgöringspenningar, aflöna vikarie.
Med stöd af det anförda hade styrelsen anhållit, det Kongl. Maj:t
ville bereda veterinärinrättningen i Skara dels förhöjning i det årliga
anslaget med 900 kronor, dels ock ett extra anslag af 18,466 kronor
75 öre, hvaraf 1,734 kronor 75 öre till täckande af förenämnda brist,
2,832 kronor till reparationer å inrättningens byggnader och 13,900
kronor till nybyggnader.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
Vidare tiar departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Skaraborgs län den 20 oktober 1900 afgifvit infordradt
utlåtande i ärendet och dervid tillkännagifvit, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på grund af hvad styrelsen för veterinärinrättningen anfört
och i (ifrigt kända förhållanden ansett behofvet af de ifrågasatta
anslagen vara till fullo styrkt och oomtvistligt. Visserligen vore de
meddelade uppgifterna rörande kostnaderna för nödvändiga nybyggnader
icke beledsagade af specifika kostnadsförslag; men all anledning saknades
till antagande, att de af fullt sakkunnig person uppgifna kostnadsbeloppen
skulle vara i någon nämnvärd mån för högt beräknade.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstälde derför, att veterinärinrättningens
årliga anslag måtte höjas från 1,400 kronor till 2,300 kronor
eller med 900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie för
föreståndaren under en månad årligen, samt att för betäckande af uppkommen
brist äfvensom för verkställande af nödiga reparationer och
erforderliga nybyggnadsarbeten åt anstalten måtte beviljas ett extra
anslag till sammanräknadl, afrundadt belopp af 18,500 kronor.
Medicinalstyrelsen, hvars utlåtande i ärendet jemväl infordrats,
hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, för ändamålet
genom sin dåvarande föredragande i veterinärfrågor professor J. Lundgren
låtit i oktober 1900 verkställa särskild inspektion af inrättningen,
öfver hvilken inspektion professor Lundgren afgifvit berättelse, som af
medicinalstyrelsen med skrifvelse den 5 november 1900 öfverlemnats
till Kongl. Maj:t. I denna berättelse hade beträffande veterinärinrättningens
byggnader anförts, att förstugan till den af föreståndaren bebodda
mellan våningen i karaktersbyggnaden jemte trappuppgången till
vindsrummen vid inspektionen undergått reparation, hvilken ansetts
vara så nödvändig, att den ej kunnat uppskjutas. Denna reparation
hade den vid inspektionen tillstädes varande föreståndaren förklarat sig
beredd att af egna medel bekosta, om ej statsanslag för ändamålet
kunde erhållas. Öfriga i synerättens protokoll närmare specificerade
reparationer syntes samtliga vara af behofvet påkallade.
Det i syneprotokollet omnämnda, för sitt ändamål öfverflödigt
stora uthuset vid veterinärinrättningen hade vid inspektionen befunnits
vara i hög grad förfallet, med trävirket i stor utsträckning angripet af
röta. Äfven de begge flygelbyggnaderna syntes vara i behof af de
reparationer, som i syneprotokollet omförmäldes. Det så kallade separationsstallet,
afsedt för djur, behäftade med smittosamma sjukdomar,
hade befunnits vara i hög grad förfallet beträffade såväl väggar och
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
9
golf som inredning. Enär det hvarken kunde på ett betryggande sätt
desinficieras eller om vintern syntes lemna der inhysta djur tillräckligt
skydd mot vind och kyla, kunde det i sitt nuvarande skick ej för det
afsedda ändamålet användas, likasom det ej heller syntes med fördel
kunna repareras, så att det komme att motsvara de fordringar, som
borde ställas på ett sådant stall. Professor Lundgren kunde derför ej
annat än biträda styrelsens för inrättningen förslag, att den vestra
hälften af stora stallbyggnaden, hvars af tegel uppförda väggar mer
och mer vittrat sönder vid fönstren, utan att detta kunnat förhindras
genom företagna reparationer, i stället för att användas till stall för
arrendatorns kor inreddes till separationsstall samt till stall för arrendatorns
hästar, det senare dock under förutsättning, att en isolerande
vägg uppfördes mellan dessa begge afdelningar samt öfriga nödiga åtgärder
vidtoges, för att smittosamma sjukdomar ej måtte öfverföras till
arrendatorns hästar från i separationsstallet intagna djur. De inrättningen
tillhöriga byggnader, som vore upplåtna åt arrendator och torpare,
hade professor Lundgren ansett sig sakna anledning inspektera.
I professor Lundgrens berättelse yttrades vidare:
Beträffande orsaken till, att veterinärinrättningens byggnader ej
tillbörligen vidmagthållits, oaktadt för ändamålet afsedda medel under
vissa år endast delvis derför tagits i anspråk, hade föreståndaren för
inrättningen förklarat, att de med inrättningens verksamhet och undervisningens
bedrifvande förenade oundgängliga kostnaderna i första hand
måst åt tillgängliga medel bestridas samt att, då inkomsterna visat sig
ej uPPgå. till i gällande stat beräknadt belopp, nödiga reparationer måst
uppskjutas. Härtill komme, att större reparationer vissa år måst företagas
å till den utarrenderade jorden hörande åbyggnader, hvilka reparationer
tagit en ej obet}7dlig del af tillgängliga medel i anspråk.
Det förhållandet, att i räkenskaperna slutsummorna å vissa utgiftskonton
visat sig vara mycket olika för olika år, hade föreståndaren förklarat
bero derpå, att stundom större skulder af brist på medel måst balanseras
öfver från ett år till ett annat. Såsom bevis för, att inrättningens
medel ej varit tillräckliga för bestridande af nödiga utgifter, hade anförts
åt föreståndaren, hvilket bestyrkts af en närvarande ledamot i
inrättningens styrelse, rektor ,J. Juhlin, att man vid bouppteckning ofter
aflidne förre föreståndaren, lektor R. Walter, funnit qvitterade räkningar
å ganska afsevärda belopp för till inrättningen lemnade varor eller
arbéten, en del flera år gamla. På grund af inrättningens dåliga ekonomi
hade lektor Walter ej upptagit dessa räkningar i inrättningens
räkenskaper, utan föredragit att betala dem af egna medel.
Bih. till Rilcsd. Vrot. IDOL •/ Sand. 1 Afd. 40 lläft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N;o 74.
Af hvad professor Lundgren sålunda anfört syntes honom framgå,
att inrättningens för dess verksamhet nödiga byggnader måste undergå
reparation på sätt i syneprotokollet angifvits samt att, då inga utsigter
syntes finnas för att dessa reparationer skulle kunna utföras med nu
utgående anslag och inkomster, extra anslag för ändamålet vore behöfligt.
För egen del hade medicinalstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, i sin förenämnda skrifvelse anfört, att, såsom förhållandena
nu förelåge, ej blott den ifrågasatta reparationen af byggnader
syntes vara oundgängligt nödvändig, utan äfven inrättningen ej
vara i stånd att af egna medel bestrida kostnaderna derför. Äfven den
ifrågasatta förändringen i användningssättet för den stora stallbyggnadens
vestra del och för det så kallade separationsstallet syntes vara ändamålsenlig,
ehuru deraf nödvändigtvis följde, att ett nytt kostall måste
byggas för arrendatorns räkning. Då emellertid hvarken ritningar eller
detaljerade kostnadsförslag till sådan byggnad lemnats, kunde medicinalstyrelsen
ej yttra sig öfver det derför nödiga beloppets storlek. Ej
heller öfver ifrågasatta reparationer och nybyggnader vid inrättningen
tillhöriga torp hade styrelsen ansett sig kunna afgifva något sakkunnigt
yttrande.
Af handlingarna hade medicinalstyrelsen vidare funnit framgå, att
veterinärinrättningen haft att kämpa med stora ekonomiska svårigheter
och att ökade medel för framtiden måste ställas till dess styrelses förfogande,
om verksamheten derstädes skulle kunna ostördt fortgå. Sålunda
fordrades numera en betydligt dyrbarare utrustning för ett sjukstall,
der bland annat större operationer skulle kunna företagas än förr,
hvarför den begärda förhöjningen i anslaget till inrättningens materiella
behof ej syntes vara för högt tilltagen. Äfven syntes höjandet af anslaget
till betjeningens aflönande vara af behofvet påkalladt.
Beträffande ersättning till vikarie åt föreståndaren hade medicinalstyrelsen
anfört, att, ehuru äfven vid veterinärinstitutet i Stockholm den
kliniska undervisningen påginge under hela året, hvar och en af de
kliniska lärarne derstädes dock i regel erhölle 1 å IVa månads ledighet
hvarje sommar; men detta kunde ske utan särskild kostnad för statsverket
derigenom, att de lediga lärarnes åligganden sköttes af dem,
som vore i tjenst. Då emellertid föreståndaren för inrättningen i Skara
vore ensam, kunde en sådan anordning der ej vidtagas; ej heller funnes
i Skara bosatt någon legitimerad veterinär, som föreståndaren kunde
anmoda att förestå kliniken under någon del af ferierna. Under sådana
förhållanden syntes det ej vara obilligt, att föreståndaren hvarje år er
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
11
hölle någon tids ledighet samt att, då kliniken ej utan olägenhet syntes
kunna för denna tid stängas, medel anvisades till tjenstens uppehållande
under ledigheten; och hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot det
för detta ändamål begärda beloppet.
Emellertid funnes ingen utredning om, i hvad mån inrättningens
förenämnda ökade årliga behof måste fyllas genom statsanslag. Visserligen
hade dess styrelse anfört, att styrelsen hade för afsigt att vid
ny utarrendering af inrättningen tillhöriga egendomar fastslå bestämd
ny byggnadsskyldighet för arrendatorerna; men någon utredning funnes
ej, i hvad mån en sådan åtgärd komme att minska kostnaden för underhåll
af inrättningens byggnader eller att minska dess inkomster, faktorer,
på hvilka det behöfliga årliga statsanslagets storlek syntes komma att
bero. Under för handen varande förhållanden syntes det medicinalstyrelsen
kunna ifrågasättas, huruvida ej lämpligen den nu begärda och
för närvarande nödvändiga ökningen i det årliga anslaget skulle kunna
tills vidare utgå på extra stat.
På grund af hvad i medicinalstyrelsens skrifvelse anförts och då
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet ej blott vitsordat anslagens
behöflighet, äfven i den män de rörde inrättningens utarrenderade egendomar,
utan äfven förklarat anledning saknas till antagande, att de
uppgifna kostnadsbeloppen skulle vara i nämnvärd mån för högt beräknade,
tillstyrkte medicinalstyrelsen, att Kongl. Maj:t täcktes åt veterinärinrättningen
i Skara bereda dels för en gång ett anslag af 18,466
kronor 75 öre, hvaraf 1,734 kronor 75 öre tilltäckande af uppkommen
brist, 2,832 kronor till reparationer och 13,900 kronor till nybyggnader,
dels ock ett extra anslag af 900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande
af vikarie åt föreståndaren under en månads semester, 100 kronor till löneförbättring
åt betjeningen och 600 kronor såsom bidrag till bestridande
af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera med mera.
Sedan styrelsen för veterinärinrättningen genom remiss lemnats
tillfälle att till Kong]. Maj:t inkomma med yttrande i anledning af hvad
medicinalstyrelsen i sin nyssberörda skrifvelse anfört, hade inrättningens
styrelse, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, den 1 december
1900 afgifvit utlåtande, hvarmed öfvcrlemnats ritningar och kostnadsförslag
angående döls uthuset vid veterinärinrättningen, dels kostall och foderlada
å Brogården, dels ladugård vid Grintorp, dels boningshus och ladugårdar
vid Fribergsäng och Balsum. Såsom förklaring till den begärda
ökningen af det ordinarie statsanslaget hade styrelsen, under hänvisning
12
Statsutskottets Utlåtande N;o 74.
till förut omnämnda öfversigt öfver veterinärinrättningens inkomster
och utgifter under tioårsperioden 1890—1889, andragit: Styrelsen hade
under denna tid nödgats för bestridande af de dagliga, oundgängliga
behofven vid inrättningen inskränka reparationer och underhåll af
byggnader till en kostnad, hvilken i medeltal med 253 kronor 57
öre årligen understigit det i veterinärinrättningens stat för »byggnaders
underhåll» afsedda och ingalunda för högt tilltagna anslaget 800 kronor.
För att i framtiden kunna använda fulla anslaget för byggnaders
underhåll till sitt ändamål, fordrades alltså, då man finge förutsätta, att
inrättningens nuvarande inkomster och utgifter blefvo ungefär desammas
ett ökadt anslag af 253 kronor 57 öre. Dessutom visade 1899 år,
räkenskaper en brist på 1,734 kronor 75 öre, hvilket, fördeladt på tio
år, gjorde en årlig brist af 173 kronor 47 öre. Af berörda öfversigt
öfver räkenskaperna under tioårsperioden framginge äfven, att utgifterna
för kol, jern och redskap vid inrättningens instruktionssmedja, på grund
deraf att ej alla lärlingsplatserna vid hofbeslagskurserna vant upptagna,
med 222 kronor 21 öre i medeltal per år understigit den i staten för
inrättningen beräknade posten 720 kronor. På de i styrelsens skrifvelse
af den 27 augusti 1900 anförda grunder måste emellertid styrelsen
antaga, att redan inom allra närmaste tid elevantalet skulle komma att
närma sig det högst tillåtna, hvadan styrelsen icke vågat granda sitt
förslag till ny stat för veterinärinrättningen på denna hittills varande
indirekta inkomst. I denna sin åsigt styrktes styrelsen än mera deraf,
att ett enda läns hushållningssällskap nyligen anslagit ej mindre än
800 kronor årligen till understöd åt personer, som genomginge civila
hofslagar eknrsen vid veterinärinrättningen. Styrelsen hade dock ansett,
att i medeltal per år genom en eller annan lärlingsplats ledigstående
en besparing på omkring 50 kronor vore att förvänta.. Fråndroges
dessa 50 kronor från den nämnda, hittillsvarande indirekta inkomsten
222 kronor 21 öre, uppkomme ett ökadt årligt behof af 172 kronor 21
öre, som tillhopa med förut beräknade 253 kronor 57 öre och 173 kronor
47 öre gjorde 599 kronor 25 öre. Lades härtill ytterligare behöflig!
anslag för aflönande af vikarie under föraståndarens semester, 200 kronor,
samt för ökande af betjentes löner, 100 kronor, finge man summan 899
kronor 25 öre eller afrundadt 900 kronor, hvarmed styrelsen anhållit,
att det nu utgående statsanslaget, 1,400 kronor, måtte ökas.
Kongl. Maj;ts befallningshafvande, som med skrifvelse den 22
december 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat nyssberörda utlåtande af
styrelsen för veterinärinrätiningen, hade dervid tillkännagifvit, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
13
Kong].. Maj:ts befallningshafvande icke både något att erinra mot hvad
styrelsen i samma utlåtande yttrat.
I förnyadt utlåtande den 7 januari 1901 hade medicinalstyrelsen
förklarat sig icke hafva något att anmärka mot de kostnadsförslag, som
af styrelsen för veterinärinrättningen bifogats dess skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 1 december 1900. Beträffande de inlemnade ritningarna hade
medicinalstyrelsen ansett sig böra påpeka, att spiltorna i stallet till den
föreslagna ladugårdsbyggnaden å torpet Grintorp vore olämpligt placerade
samt dessutom, äfven för medelstora hästar, för korta. Härjemte
borde tillses, att höjden i de föreslagna ladugårdsbyggnaderna å
Fribergsäng och Balsum samt Grintorp blefve tillräcklig. De antydda
små förändringarna föranledde emellertid icke någon ökad kostnad.
Medicinalstyrelsen ansåge för öfrigt styrelsen för veterinärinrättningen
icke hafva i sin nyssberörda skrifvelse den 1 december 1900 anfört
något af så stor vigt, att medicinalstyrelsen på grund deraf funne sig
föranlåten frångå sitt förut afgifna förslag, utan hemstälde om bifall
till detsamma.
öfverintendentsembetet, som anbefalts att i ärendet afgifva utlåtande,
hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 februari 1901 anfört,
att embetet, som ansett en ändrad placering af spiltorna i stallet till
den föreslagna ladugårdsbyggnaden å torpet Grintorp med hänsyn till
det tillgängliga utrymmet icke vara möjlig, låtit å vederbörande ritning
angifva ett sätt för dessa spiltors förstoring och å genomskärningsritningen
öfver ladugården vid Brogården utmärkt någon af embetet
såsom önskvärd ansedd höjning af denna byggnad, äfvensom att embetet,
utan att framställa någon erinran mot de för de afsedda förändringsoch
reparationsarbetena beräknade omkostnadsbelopp af sammanlagdt
4,232 kronor, funnit sig böra omarbeta de genom styrelsens för veterinärinrättningen
försorg för de ifrågastälda nybyggnaderna upprättade
kostnadsförslagen på sätt af embetet öfverlemnade nya beräkningar
utvisade, hvaraf framginge, att för sagda nybyggnaders uppförande
finge antagas erfordras eu summa af tillhopa 13,820 kronor eller 1,320
kronor mera, än veterinärinrättningens styrelse antagit.
V
För egen del har departementschefen anfört följande.
Öfvertygande skäl syntes departementschefen vara anförda för
beviljande af medel dels till vikariatsersättning, i sjffte att bereda
veterinärinrättningens föreståndare semester, dels ock till höjande åt
den under nuvarande förhållanden alltför knappa aflöningen åt de två
vid inrättningen anstälda drängarne, och vore äfven de i sådant afseende
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
begärda belopp enligt departementschefens mening ej för högt tilltagna.
Likaså vore, enligt departementschefens mening, intet att erinra deremot,
att förenämnda enligt inrättningens räkenskaper vid slutet af år 1899
förefintliga brist blefve af statsmedel ersatt, eller emot, att, då inrättningens
inkomster visat sig något understiga hvad derför beräknats, ett mot skilnaden
svarande belopp anvisades af statsmedel. Det syntes departementschefen
jemväl ändamålsenligt, att de reparations- och ändringsarbeten å
vissa byggnader samt de nybyggnadsföretag, som föreslagits, komme till
stånd. Att af ifrågavarande arbeten de, som vore afsedda att utföras, för att
veterinärinrättningen måtte kunna förfoga öfver de för dess verksamhet
erforderliga byggnader, borde bekostas af staten, funne departementschefen
äfven vara naturligt, då, enligt hvad upplyst vore, andra medel härtill
saknades. Vidkommande de föreslagna byggnadsarbetena å inrättningen
tillhörande utarrenderade fastigheter, ansåge departementschefen det
ock under nuvarande förhållanden, då nybyggnadsskyldighet ej ålåge
arrendatorerna, blifva nödvändigt, att staten trädde emellan, för att
dessa fastigheter måtte varda försedda med behöfliga åbyggnader. Huruvida
den i staten för veterinärinrättningen uppförda post å 1,005 kronor
till ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera m. m., som hittills befunnits otillräcklig, framdeles,
derest vid fastigheternas förnyade utarrendering ej blott underhålls-,
utan äfven nybyggnadsskyldighet ålades arrendatorerna, skulle motsvara
behofvet, syntes departementschefen tvifvelaktigt, Uppenbart
förefölle dock, vid en granskning af utgifterna för den senaste tioårsperioden,
att denna post icke för närvarande kunde nedbringas under
det belopp af 1,273 kronor 82 öre, styrelsen för inrättningen syntes
hafva derför beräknat, då hänsyn tagits till en möjlig besparing af 50
kronor å anslaget till jern, kol och redskap. De belopp, som nu erfordrades,
vore således
dels till täckande af förefintlig brist.............................. kronor 1,734: 7 5
dels till reparations- och förändringsarbeten:
för de af synerätt ådömda reparationer
............................................ kronor 2,832: —
för förläggande af separationsstallet
till det i stora stallbyggnaden
nu inredda kostallet.................. „ 1,000: —
för inredning af det nuvarande separationsstallet
till lada........... ,, 400: — ^ 4,232: —
Transport kronor 5,966: 7 5
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
15
Transport kronor 5,966: 7 5
dels till nybyggnader af uthus vid inrättningen, kostall
och foderlada vid Brogården, ladugård vid
Grintorp samt boningshus och ladugårdar vid
Fribergsäng och Balsum .......................................... „ 13,820: —
dels ock beträffande inrättningens stat:
ersättning för minskning i beräk
-
nade inkomster ........................
kronor
330:43
höjning af aflöning till två drängar
11
100: —
höjning af posten för ved och lyse
m. m.............................................
268: 82
ersättning till vikarie åt förestån- daren ...........................................
11
200:— „ 899:25
eller i rundt tal 20,680 kronor.
tillhopa kronor 20,686: —
Någon förändring i den ordinarie staten syntes departementschefen
emellertid för närvarande ej böra ifrågasättas, utan borde man enligt
departementschefens åsigt först afvakta utgången af en förnyad utarrendering
af inrättningens fastigheter och nödig utredning i öfrigt
af inrättningens framtida behof. Nödvändigt förefölle det dock departementschefen,
att en tillfällig förstärkning af anslaget beviljades med
belopp, som departementschefen förut angifvit.
På grund häraf tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Då giltiga skäl synas utskottet vara anförda för Kongl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande proposition, må för tillgodoseende af de
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den
1 mars 1901 närmare angifna behof vid veterinärinrättningen
i Skara bevilja på extra stat för år 1902
ett anslag af 20,680 kronor, deraf 200 kronor till aflönande
af vikarie åt föreståndaren, 100 kronor till
löneförbättring åt två drängar, 1,734 kronor 75 öre
till täckande af den enligt räkenskaperna vid 1899
års slut förefintliga brist samt återstoden till repara
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
tioli och förändring af vissa byggnader äfvensom till
nybyggnader samt såsom bidrag till bestridande af
utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.
i: > . j 1 **•''.« ;i''-X J V-<-AA ^
Stockholm den 26 april 1901.
-<4 ;• t/ '' WIf»j .•: :
På statutskottets vägnar:
tJX V
P. PEHRSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.