Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af två inom Riksdagen väckta motioner afseende inrättande af dels en regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Stockholm och Reval, dels ock en ångfärjeförbindelse mellan hamn i Skåne och Lybeck. ‘ ■ V. " '' ■ *. •

1901-04-30 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:79, Utlåtande, med anledning af två inom Riksdagen väckta motioner afseende inrättande af dels en regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Stockholm och Reval, dels ock en ångfärjeförbindelse mellan hamn i Skåne och Lybeck. ‘ ■ V. " '' ■ *. •

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

1

N:o 79.

Ank. till Riksd. kansli deu 30 april 1901, kl. 3 e. Ed.

Utlåtande, med anledning af två inom Riksdagen väckta motioner

afseende inrättande af dels en regelbunden ångbåtsförbindelse

mellan Stockholm och Reval, dels ock en ångfärjeförbindelse

mellan hamn i Skåne och Lybeck.

‘ ■ V. " '' ■ *. • (l:a U. A.)

l:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o

94), hvilken blifvit till utskottet hänvisad, har herr G. O. Wallenberg

föreslagit, att Riksdagen för upprättande af en regelbunden förbindelse

mellan Stockholm och Reval måtte anvisa ett belopp att utgå för 10

år med 310,000 kronor årligen och under de vilkor, som Kongb Maj:t

pröfvade erforderliga, börande linien ställas under kongl. jernvägs^

styrelsens kontroll. t

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

Handelsbalansen hade under de senaste åren på ett beklagligt sätt

visat tendens i ogynsam rigtning. Man hade ansett, att orsaken härtill

skulle ligga i den för stora konsumtionen inom landet af importerade

varor, uppkommen till följd deraf, att de så kallade goda tiderna möjliggjort

bättre lefnadsförhållanden. Men man skulle äfven hafva väntat

sig, att arbetsprodukten i motsvarande grad blifvit större och att motsvarande

export uppkommit. Detta förhållande vore emellertid i läng^- den icke hållbart, och motionären trodde för egen del icke, att ett

Bih. till Riksd, Prof, 1901. 4 Sami. 1 Afä. 44 Käft. (N:o 79). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

sådant missförhållande skulle kunna göra sig gällande, om icke någon

missbildning hos vårt ekonomiska lif förefunnes.

En liflig efterfrågan på industriens alster hade öfverallt gjort sig

gällande på verldsmarknaden. Prisen å våra trävaror samt jern och

stålvaror hade varit de bästa möjliga, och våra verkstäder och fabriker

hade haft fullt upp med att göra. Detta oaktadt hade tillfredsställelsen

hos industriidkarne icke varit den man väntat. Farhågor hade yppats

angående framtiden, och man hade hyst sådana hufvudsakligast öfver

att det gått så trögt med afsättningen af våra hel- och halffabrikat till

utlandet. Dessa farhågor hade hämmande inverkat på utvecklingen.

Redan för öfver två år sedan hade dessa fått ett uttryck i åtskilliga

bruksegares genom jernkontoret till Kong!. Maj:t ingifna skrivelser

angående förbättrade kommunikationer till Ryssland.

Motionären vore fullt öfvertygad om att bruksegarne och jernkontoret

haft rätt i att söka missförhållandena hos bristande kommunikationer

till våra närgränsande länder. Handels- och sjöfartskomitén hade

ock sysselsatt sig med dessa angelägenheter och för sin del tillstyrkt, att

kommunikationerna så väl till Ryssland som till Tyskland borde förbättras.

Komiténs betänkande beträffande de åtgärder, som erfordrades för upphjelpande

af handeln, hade dock närmast tagit form i förslag till upprättande

af förbindelser till norra och södra Amerika samt till Ostindien.

Och åt undersökningen af kostnaden för dylika förbindelser hade komitén

egnat en omständlig pröfning. Beträffande förbindelserna till de närmare

länderna hade deremot icke fullständiga kalkyler framlagts. Då

motionären i motsats till komiténs flertal ansåge linierna till de aflägsna

länderna af vida mindre betydelse än upprättandet af goda kommunikationer

till våra grannländer, hade han i afgifven reservation framlagt

sina betänkligheter gent emot de förra och en detaljerad utredning angående

de senare. För honom syntes nemligen likgiltigt, om 1,000

tons gods passerade gränsen för att vidare befordras till Kina eller om

destinationsorten vore Ryssland, Tyskland eller Danmark. Lika mycket

guld eller utländska valutor tillfördes landet i begge fallen, och handelsbalansen

finge deraf samma inverkan. Men hvad som deremot vore

visst, vore, att exporten af 1,000 tons gods till Kina vore förenad med betydligt

mycket mera besvär, kostnad och risk än samma qvantitet till

de närgränsande länderna.

Då nu exporten till särskildt Ryssland enligt föreliggande utredning

vore ytterst obetydlig och då motionären befarade, att Kongl. Maj:t vid

framläggande af förslag, grundadt på handels- och sjöfartskomiténs utlåtande,

vid det förhållande, att komitén egnat så mycken uppmärksamhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

3

åt linierna till de aflägsna länderna, skulle stanna i valet och qvalet beträffande

de närmare, så hade detta föranledt motionären att i framlagd

motion få utrönt, huruvida icke den meningen inom Riksdagen gjorde

sig gällande, att man borde taga ett litet steg först, innan man toge i

tu med ett stort, mera omfattande och framför allt mera dyrbart.

Denna motionärens åsigt, som han i reservation anfört, hade sålunda

motiverats:

Frågan om subventioner af statsverket hade alltid ansetts vara af

synnerligen grannlaga natur. I utlandet hade sådana under vissa tidsperioder

anlitats, och det hade icke förnekas, att subventioners beviljande

af allmänna medel varit till stort gagn för handeln och sjöfartsnäringen.

Men hvad som vore nyttigt i dag vore icke alltid nyttigt ett

år härefter, och derför hade man utan tvifvel kunnat spåra, att åsigterna

utomlands angående nödvändigheten af subventioners beviljande icke

framträdde så skarpt nu som för 15 år sedan. Dermed vore dock icke

bevisadt, att hos oss i vissa fall systemet med subventioner icke behöfde

tillgripas, ty med afseende på handelns utveckling läte det sig

icke göra att öfverhoppa vissa skeden af utvecklingens jemna gång.

Hvad den stora internationella sjöfarten beträffade, löde den mindre

under den jemna utvecklingens lag än många andra näringar, derför

att det element, på hvilket den bedrefves, numera vore en gemensam

egendom, öppen för alla; och fraktmarknaden stode en och hvar till

buds, förmedlad genom den elektriska gnistan, lika väl i Stockholm

som i London eller Hamburg. Här vore endast fråga om att den behöfliga

materielen funnes. Dess mer eller mindre fördelaktiga användning

komme sedan att bero på kunskaperna och erfarenheten hos

redarne. Det vore således jemförelsevis få faktorer, som med afseende

på den stora sjöfarten inverkade. Skeppsredareverksamheten vore icke

en näring, som behöfde läras från far till son i många led, och för densamma

gälde icke ovilkorligen, att en redare med 60 år på nacken

måste vara mera framstående än 30-åringen. Endast energi och den

vakna blicken samt det flitiga inhemtandet af hela verldens marknadsläge

utgjorde underlaget för kompetensen. Det hade derför visat sig,

att vissa länder, såsom Norge och i synnerhet Tyskland, kunnat på

synnerligen kort tid komma att intaga framstående platser inom de sjöfartsidkande

nationernas led, hvilket för motionären bevisade, alt om

man velat en utveckling i den rigtningen, så funnes inga tekniska hinder

för saken. Visserligen vore han den förste att framhålla, att befintligheten

af en duglig kustbefolkning vore ett vigtigt underlag för sjöfarts
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

näringens- utveckling, och icke kunde det jäfvas, att denna omständighet,

hvad beträffade Norge, hade sin stora betydelse. Men om Tyskland

hade man aldrig kunnat påstå, att det egt en sjöfarande kustbefolkning.

Det hade uppfostrat en sådan, då man der i landet kommit till insigt

om den stora betydelsen af sjöfarten, och om få uttalanden syntes man

i Tyskland vara så enig som om den af tyske kejsaren gifna parollen:

»Unser e Zukunft liegt auf dem Wasser.» ......

I båda dessa länder hade man förstått att anskaffa det nödiga

kapitalet. I Tyskland, derför att tillräckliga kapital alltid funnes disponibla,

då deras framgångsrika användande vore att påräkna. I Norge,

derför att öfriga näringar icke haft sådana förutsättningar som just

denna. Och hvad man sjelf icke haft, det hade man anskaffat utifrån, ty

rederinäringen, rätt bedrifven, skulle, det hade man insett, i allmänhet

gifva så stor vinst, att man alltid kunde batala den utländske kapitalisten

en rätt hög ränta och ändock hafva god behållning. Motionären hade

alltid derför ansett såsom fåvitskt det hos oss ofta förekommande

klandret, då det vore tal om att norrmännen till stor del icke egde sin

handelsmarin. Faktum vore emellertid, att de förtjenat betydliga belopp

på den transaktion, som af dem utförts, och det skulle antagligen om

några år kunna bevisas, då man kunde öfverskåda saken opartiskt, att

landet icke allenast räddat sig ur en brydsam belägenhet med otillfredsställande

handelsbalans och i öfrigt ogynsamma konjunkturer för industri

och handel, utan till och med kommit till välstånd för att icke säga

rikedom. Det hade varit sjöfarten, som åstadkommit detta.

På ett helt annat sätt stälde sig frågan om eu utveckling af handeln.

Dess teknik vore oändligt mycket mer komplicerad. I motsats

till att befraktaren af ett fartyg i allmän fraktfart endast kräfde få

manipulationer, få telegram och ett fåtal förhandlingar, fordrade varuutbytet

ett oerhördt arbete. Köpmannen, som vore mellanhand mellan

producenten och konsumenten, kunde icke med eu helt enkelt telegrafisk

förfrågan göra sig underrättad om, huruvida en så och så stor qvantitet

af en vara erfordrades. Han måste genom studier, vidsträckta resor

och otaliga besök hos sina, på vidt skilda orter bosatta kunder studera

deras smak, vanor och föreställningssätt. Och om i en trakt smakrigtningarna

eller vanorna skulle vara så olika, att det utförande af

hans artikel, som passat för A, ej passade för B, så måste han å andra

orter eller genom mellanhänder uppsöka afnämare för dessa artiklar

för att få en order tillräckligt stor, för att dess utförande hos producenten

skulle löna sig. Den stora utvecklingen hos industrien och

dermed förenade prisfall nödvändiggjorde nemligen, att varuomsättningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

5

skedde i stort; det kunde aldrig löna sig att igångsätta ett varuutbyte

med sijiå qvantiteter. Kostnaderna skulle då blifva för stora och vinsten,

bortfalla. Köpmannens arbete vore emellertid dermed icke slut. Hade

han lyckats anskaffa ett tillräckligt antal afnämare, så gälde för honom

sedan att förmedla dessas smak och intressen till producenten. Han

måste upplysa och undervisa denne om hvad marknaden fordrade. Väl

ansåges det i många fall, i synnerhet hos de större fabrikanterna, att

dessa sjelfva skulle inhemta kännedom hos konsumenten om nyss nämnda

omständigheter, och vi hörde ofta omtalas, att jernbruk utsände sin

förste ingeniör för ett dylikt ändamål. Motionären trodde emellertid

icke, att deraf i allmänhet vunnits önskadt resultat, åtminstone icke då

sådana resor företoges endast hvart tredje eller fjerde år. Endast en

oaflåtlig och fortgående förbindelse med konsumenten kunde på ett

tillfyllestgörande sätt förhindra, att marknaden förlorades. Konkurrenter

uppträdde nemligen och underbjöde eller utbjöde förbättrade artiklar,

och skulle marknaden icke förloras, måste antingen varan förbättras i

jemnhöjd med konkurrentens eller ock prisnedsättningen utjemnas.

Detta vore köpmannens vigtiga uppgift. Eu icke mindre sådan bestode

deri att alltjemt uppsöka nya kunder.

Fastän det, som nyss nämnts, kunde sägas egentligen icke hafva

med ämnet att göra, ansåge sig dock motionären böra anföra dessa

synpunkter för att kunna bevisa, hvad han sedermera skulle komma

till. Han hade velat ådagalägga köpmannens stora mission och vigt

för industriens utveckling, och lian kunde för att bestyrka detta icke

anföra bättre förebilder än England och Tyskland. I synnerhet det

sistnämnda landet syntes hafva sin kunskapsrika och dugliga köpmannakår

att tacka för sin storartade utveckling.

För att emellertid köpmannen skulle kunna utföra allt detta, måste

honom gifvas de nödiga verktygen i handen. Ett af dessa vore den

näringsfrihet, som vi numera åtnjöte. Men ett annat kanske ändå

vigtigare vore goda kommunikationer.

Då motionären inginge på denna fråga, ville han genast för

resonnementets skull utkasta det påståendet, att man hos oss, med afseende

på de kommunikationer, som köpmännen behöfde, hade försummat

mycket, och detta påstående ville han bevisa, i trots af att med afseende

på folkmängden intet land i hela verlden gjort så mycket för sina

kommunikationer som just vårt. De årligen utkommande statistika

redogörelserna ådagalade, att järnvägsnätet vore det mest storartade

och att dess utveckling alltjemt fortginge. Statsmagterna visade sitt

intresse i detta hänseende genom att snart sagdt utan gräns bidraga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

med kapital. Anläggandet af jernvägar, de månde vara af hvad beskaffenhet

som helst eller ligga i hvilken som helst afkrok af landet, funne

alltid gynnare eller tillräckligt kapital. Ur kulturel synpunkt vore

härom ej annat än godt att säga, men ifrågasättas kunde, om man icke

i många fall gått allt för långt eller om man af de utlagda medlen

haft den nytta som påräknats. På sådant sätt syntes honom bra många

millioner användts mera för behaget, att en landsdels befolkning skulle

kunna åka på jernväg i stället för med skjuts, än för nödvändigheten

af handelsomsättning; och i detta läge ju i och för sig intet ondt, för

så vidt man kunde anse, att landet hade råd dertill. Hvarken vår

handelsomsättning eller handelsbalansen hade deraf nytta, ty jernvägsnätet

omsatte hufvudsakligast varor inom landet. Nu hade emellertid

uppgiften för handels- och sjöfartskomitén icke varit det kulturella intresset,

utan det nationalekonomiska, och derför hade motionären sökt ådagalägga,

huru vigtigt det vore för köpmannen, d. v. s. förmedlaren af vår

varuomsättning, att hafva goda kommunikationer. För denna vore det

icke nog, att man inrättade goda kommunikationer till gränsen, utan

man måste gå utöfver denna — man måste draga ut jernvägarne öfver

hafven. Det vore detta, som icke beaktades; det vore detta, som måste

göras.

I det allmänna föreställningssättet inginge, att, om en jernväg

ledde till en sjöstad och denna stode i förbindelse med orter i främmande

länder medelst ångbåtar, så funnes en användbar handelsförbindelse.

Det vore emellerlid icke så. Allt för många omständigheter

och hinder förefunnes för att en dylik anordning skulle kunna kännetecknas

såsom en modern kommunikationsled, användbar för handelsändamål.

För att belysa detta ville motionären såsom exempel framhålla,

huru föga gagneliga vi i dag skulle anse samfärdsmedlen mellan

Stockholm och Malmö, om tågförbindelse mellan dessa städer endast

funnes en gång i veckan, eller om å nyss nämnda trafikled ett afbrott

måste göras i Nässjö för omlastning af gods eller om de resande der

måste uppehålla sig öfver natten. Exemplet, tillämpadt på våra förbindelser

utöfver våra gränser, kunde väl icke nekas vara slående.

Det ådagalade, att hvad som hvarje dag skedde, nemligen att de varor,

hvilka fördes till Göteborg, stannade i jernvägens magasiner, der de

måste omhändertagas af en särskild, dertill befullmägtigad person samt,

efter att hafva magasinerats i staden kanske en vecka, fördes ombord

på en ångare för att vidare befordras, icke vore modernt. Nog skulle

det väcka bra mycken ovilja, om gods behöfde sålunda behandlas i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

7

Nässjö. Motionären kunde ej finna mera fog för att lägga en dylik

handelsgräns i Göteborg eller någon annan sjöstad än i Nässjö.

Varuomsättningen finge icke känna sådana gränser, der de icke

oundgängligen vore nödvändiga, såsom exempelvis för den transoceana

trafiken. Att uppehåll i transocean fart måste uppstå, berodde emellertid

på den omständigheten, att man exempelvis på en linie emellan

Hamburg och Newyork icke kunde expediera en ångare för hvarje dag,

dels derför att det vore för kostbart, dels ock derför att det vore omöjligt

att anordna tillräckligt snabb lastning och lossning af så stora

fartyg. Den tekniska fulländningen vore nog derför relativ. Men det

vore å andra sidan stor skilnad mellan transoceant varuutbyte och det

som försigginge till våra närmaste afsättningsområden.

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge motionären det vara

af hufvudsaklig betydelse att erhålla fullt regelbundna förbindelser utöfver

våra gränser med våra jernvägsförbindelser inom landet. De

borde vara dagliga såväl till Ryssland som till Tyskland, och att ernå

detta läge hvarken inom omöjlighetens gräns, ej heller vore kostnaderna

derför så fruktansvärda. För att emellertid dylika förbindelser skulle

vara af den nytta, som motionären önskade ådagalägga, måste de hafva

naturen af att vara sannskyldiga »jernvägar öfver däfven». Att en omlastning

måste ske, när varan skulle öfvergå från land till haf, borde

icke hafva någon inverkan för varuafsändaren. Han borde icke behöfva

vidtala särskilda ombud för varornas magasinering eller omhändertagande;

allt sådant måste ombestyras af kommunikatiousförvaltningarna,

så att varornas obehindrade framförande öfver allt egde rum. Detta

hörde icke till det outförbara, äfven om direkt samtrafik i den mening,

att väglängderna sammanlades, med ett sådant land som Ryssland icke

skulle kunna vinnas. Ty lika såväl som nu genom enskildt aftal

varan kunde tullbehandlas och vidare försändas till det inre af ett närbeläget

land, lika väl kunde detta ombesörjas genom aftal mellan kommunikationsförvaltningarna.

Beqvämligheten af en sådan anordning

läge i öppen dag. I stället för att en härvarande fabrikant genom

korrespondens behöfde anskaffa ett särskildt ombud å det främmande

landets gräns, kunde han erhålla nödiga upplysningar om fraktkostnader

m. m. vid stationen, der varan inlemnades. Att en sådan anordning

för öfrigt vore utförbar, hade ådagalagts genom våra grannar danskarne,

som sig till fördel icke allenast träffat aftal i dylik rigtning, utan äfven

förstått att länka de svenska varutransporterna så, att dessa i åtminstone

två rigtningar så godt som måste föras genom deras land. Om

än en dylik anordning för oss i visst afseende kunde anses såsom be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

qvarn, så hade den dock många och betänkliga skuggsidor genom att

vi komme i kommersiell beroende.

Såge vi till exempel på huru vi skött vår smörexport, och uppdroge

en jemförelse med huru danskarne skött sin, så skulle vi finna,

att från det att vi på 70-talet båda stått ganska lågt, ja, så lågt, att

knappast någon export försiggått alls från de båda länderna, så hade man i

Danmark kommit upp till en exportsiffra af 160 millioner kronor per

år, då vi ej hunnit längre än i närheten af 40 millioner. På samma sätt

med en annan landtmannaprodukt, ägghandeln. Danskarne exporterade

af denna vara för 20 millioner kronor, då vi importerade för flera

millioner. Att detta berodde på öfverlägsenheten hos deras kommunikationer

och hos deras köpmän, lede intet tvifvel. Men det vore

också visst, att äfven om vi hade lika framstående köpmän som danskarne,

så skulle dessa icke kunna åstadkomma någon afsevärd ändring

af siffrorna, så länge som vi försummade att anordna regelbundna

kommunikationer till de angränsande länderna.

Huru vigtigt det vore att komma så direkt som möjligt till afsättningsorten,

kunde äfven genom slående exempel visas, just med

afseende på vår smörexport. Smörproducenten i södra Sverige hade

tillgång till samtrafiktaxor öfver Danmark till England, på samma sätt

som den danske smörproducenten. Men han begagnade sig såsom

regel icke häraf, utan föredroge att sälja sitt smör till köpmannen i

Köpenhamn. Sålunda såldes af de 40 millioner kronor smör, som vi

årligen exporterade, icke mindre än för 15 millioner kronor till danska

mellanhänder. Dessa hade emellertid intet intresse af att afsätta den

svenska varan framför den danska, och följden deraf blefve både att

sämre pris erhölles och att marknaden inskränktes. Om i dess ställe

de svenska producenterna stode i mera direkt förbindelse med konsumenterna,

så skulle utan tvifvel bättre pris ernås. Men äfven om så

ej skulle kunna ske, så vore väl bättre att för befrämjande af våra

intressen bättre förbindelser anskaffades med exempelvis driftiga tyska

köpmän i stället för att öfverlemna våra intressen i händerna på våra

konkurrenter. Motionären syftade härvid på att i synnerhet smörexporten

från södra Sverige borde förmedelst ångfärjor i direkta vagnar

ledas öfver Lfibeck till Hamburg och England förmedelst från Hamburgs

frihamn redan nu hvarje dag afgående båtar. Vi erhölle då en

kraftig hjelp just inom det område, der vi sjelfva vore svaga, nemligen

köpmannens, och det lede intet tvifvel, att Hamburgs driftiga köpmän

skulle beflita sig om att uppsöka nya kunder i England och kraftigt

förhjelpa oss att konkurrera om den engelska smörmarknaden. Han

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

9

afsåge emellertid att i ett annat sammanhang återkomma till denna

vigtiga angelägenhet och hade endast velat antyda utförandet.

I det föregående hade motionären, enligt hvad han vidare yttrat,

sökt ådagalägga, huru stor och vigtig frågan vnre om upprättandet af

goda kommunikationer utöfver landets gränser.

Han hade ock framhållit, att den stora sjöfarten i och för sig

enligt hans förmenande vore en så god näring, att den icke annat än

i undantagsfall borde behöfva någon direkt hjelp i annat afseende än

anskaffande af kapital och modernisering af befintliga institutioner.

Men härvid syftade han endast på allmän fraktfart och ville uttryckligen

framhålla, att man måste bestämdt skilja emellan sådan sjöfart, som

bedrefves för sjöfartens egen skull, och sådan, som bedretves för

handeln. Den sistnämnda hade helt andra betingelser. Den vore icke

längre att anse såsom sjöfart i detta ords allmänna mening, utan den

vore att anse såsom ett jern vägsföretag eller låt vara en kommunikationslinie.

Men likasom det vore ådagalagdt, att jernvägsdrift utan

regelbundenhet och dagliga förut faststälda afgångstider skulle vara

något onaturligt och i hvarje fall icke motsvara sitt ändamål, lika

kraftigt önskade motionären framhålla, att ett utsträckande af våra

jernvägar öfver våra gränser och till närliggande länder ovilkorligen

måste lyda samma lagar och fylla samma uppgifter som de å land belägna

kommunikationerna. Det komme att taga tid att här i landet

få detta föreställningssätt erkändt, ty det vore för oss så nytt; men

det blefve eu oeftergiflig nödvändighet, för så vidt vår exportindustri

icke skulle gå under och för så vidt vi önskade ett upphjelpande af

vår nuvarande beklagliga handelsbalans till utlandet.

Detta uttalande finge emellertid icke tagas absolut efter orden

eller sådana konklusioner deraf dragas, som att vi borde inrätta regelbundna

linier till Ostasien, Sydamerika eller till andra transmarina

platser, utan motionärens påstående vore begränsadt till oss närmast

liggande länder och kunde ej gälla andra, förr än vi till äfventyrs

skulle få sådana intressen längre bort, som då kunde gifva fog för utsträckta

kommunikationer. Så hade Norge i ganska utsträckt grad

gifvit subventioner åt sjöfartsföretag, hufvudsakligast på egna kuster

eller med närliggande länder. I ett enda fall hade man gått längre,

nemligen med den spanska linien. Anledningen härtill vore emellertid

uppenbar. Norge hade funnit, att det katolska och till följd deraf

mycket fiskätande Spanien behöfde så stor tillförsel af fisk, att man

med fördel kunde utbjuda den norska i konkurrensen med fiskvaror,

Bih. till Riksd. Prof. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

lemnade från England, Frankrike och Medelhafsländerna. Derför hade

den linien inrättats, och det hade äfven blifvit ådagalagdt, att den

beredt landet stora fördelar.

Men helt annorlunda stälde sig frågan enligt motionärens förmenande,

när man här i Sverige bringat på tal upprättandet af direkta förbindelser

emellan Sverige och så aflägsna platser som i Ostasien och La Flata.

Här förelåge intet sådant verkligt underlag för dylika linier som exempelvis

för de länder, som hade betydande kolonier. Ej heller hade såsom

under Frihetstiden den svenska handeln tagit den rigtningen, att den

slagit sig särskildt på dessa trakter, en rigtning som för öfrigt hufvudsakligen

afsett import och icke export. Och ändock hade under de senaste

åren oupphörligen ropet efter sådana linier hörts. Knappast en

enda af de under senaste åren utsända handelsstipendiaterna hade underlåtit

att efter kort vistelse i något af de transmarina länderna genast

framslunga påståendet, att en afsevärd afsättning af svenska produkter

skulle kunna påräknas, om endast direkta förbindelser funnes från vårt

land. Man hade pekat på det lilla Danmark och icke utan afund framhållit,

att vi borde hafva kunnat åstadkomma lika mycket som detta. Men

man hade dervid förbisett, att de danska linierna tillkommit efter ett storartadt

och grundligt arbete, åsyftande handelns upphjelpande. Danskarne

hade hvad vi saknade, nemligen en lifskraft^ och duglig köpmanskår,

som genom resor och noggranna studier förskaffat sig insigt om

dylik handel. Och de hade vidare sökt sådana politiska förbindelser,

som erfordrades för att icke blottställa en liten nations undersåte i

dessa halfbarbariska trakter. Häraf syntes återigen, huru komplicerade

dessa saker vore; om den danska-ostasiatiska linien komme att bära

sig, syntes detta bero på att den endast vore ett komplement till andra

merkantila storartade företag i Siarn och Kina, så att linien icke i och

för sig behöfde bära alla dermed förenade utgifter.

Skulle derför sträfvandena gå i den rigtningen, att vi skulle

sysselsätta oss i mycket aflägsna länder, så borde spörsmålet behandlas

sålunda; att vi med all kraft sträfvade efter att skaffa oss handel med

dessa länder och afsättning derstädes af våra produkter; att vi derför

genom utsändande af skickliga, tekniskt bildade personer undersökte

möjligheten deraf — icke genom oerfarna handelsstipendiater — och

att vi derefter slutligen, sedan handeln visat sig uppblomstrande, sysselsatte

oss med frågan om inrättandet af egna linier.

I den ordningen ansåge motionären, att komitén bort behandla

ifrågavarande spörsmål, och det vore derför han hyst så stora betänkligheter

vid saken i fråga, att han ansett sig böra deröfver uttala särskild

mening.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

11

Då emellertid frågan blifvit så mycket ventilerad i pressen och

man och man emellan — dock utan föregående undersökning — och

då den synts för många vara så tilltalande, vore det så mycket mer

angeläget att grundligt utreda densamma. Han hade derför deltagit i

utarbetandet af kostnadsuppgifter för upprättandet af dylika linier, och

fastän som regel kalkylerade utgifter i högst väsentlig mån understege

blifvande verkliga, så ansåge han dock, att de af komitén framlagda

siffrorna vore så nära de verkliga, att på dem kunde grundas en föreställning

om utgiftssidan. Hvad beträffade inkomstsidan, hade han

deremot stora betänkligheter. Först och främst kunde det väl icke

sägas vara af behofvet påkalladt att upprätta en linie, när man i kalkylen

måste taga sin tillflykt till de inkomster, som kunde uppkomma

genom inlastande af varor i ett på vägen beläget handelscentrum.

Visserligen kunde häremot invändas, att afsättningen till Ostasien och

La Platå icke varit stor, derför att direkta linier icke funnits. Varorna

kunde hafva befordrats öfver Hamburg, Antwerpen eller någon engelsk

hamnstad och redovisats i statistiken såsom export till dessa länder.

Men äfven om statistiken (se tabell 4 till bihang 4 af Sveriges utrikes

handel), utvisande å sidan 107 endast en varuomsättning till dessa

länder för 1898 af 476,925 respektive 720,837 kronor, icke skulle angifva

all omsättning, så vore dock antagligt, att de verkliga siffrorna

vore oväsentligt högre. Motionären för sin del såge ej heller någon

utsigt till att detta i någon väsentlig mån skulle förändra sig.

Han kunde emellertid icke neka till att det vore ganska motbjudande

att behöfva opponera sig mot planer på dylika företag, hvilka

otvifvelaktigt skulle åtminstone tills vidare uppfylla mången med stolthet

och komma de fosterländska känslorna att svalla. Men han kunde icke

undgå att taga i betraktande, huru betänkligt det skulle gestalta sig

den dag, då vi blefve tvungna att lägga upp eller försälj a dessa fartyg

och då vi skidle se de en gång så stora förhoppningarna grusade; och

detta komme att ske, om vi nu eller under de närmaste åren anordnade

dylika förbindelser. Om deremot de nödvändiga förutsättningarna, nemligen

en utvecklad handel och kännedom om dessa länder, skulle komma

att blifva till finnandes, då, men först då, skulle han blifva den ifrigaste

förkämpen för inrättandet af behöfliga kommunikationer. Han ville derjemte

visa, att vi kunde komma derhän utan att löpa de risker, som

ett för tidigt inrättande af storartade anordningar skulle hafva till följd.

Om t. ex. en ny grufva började bearbetas i närheten af Gellivare-banan,

kunde det icke ifrågasättas att anlägga en ny jernväg ner till hafvet,

utan man transporterade den brutna malmen förmedelst en bibana till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

hufvudbanan, åtminstone så länge som trafiken på denna icke vore större,

än att godsmängden kunde framföras. På samma sätt hade lian tänkt

sig, att det vore naturligare att till redan befintliga stora stråkvägar för

handeln från Tyskland, Belgien, England och till och med Danmark

inrätta goda förbindelser. De å dessa linier trafikerande stora ångarne

hade endast sällan fylda lastrum, åtminstone icke på utgående, och

kunde derför lemna godt tillfälle för befordran af våra industriartiklar.

De varor deremot, som beräknats för hemresan, vore alla af sådan

natur, att de billigare kunde befordras genom ångfartyg i allmän

fraktfart eller genom segelfartyg, än genom dyrbara subventionerade

linier. Häremot hade man hufvudsakligast endast haft eu invändning,

nemligen att varorna vid omlastningen kunde taga skada. Då emellertid

det hufvudsakligaste exportgodset bestode af jern- och stålvaror, och

då det icke kunde bestridas, att man genom särskilda åtgärder, såsom

en särskild agents anställande och ett magasins upprättande för varornas

förvarande på omlastningsorten, för ett jemförelsevis ringa belopp

skulle kunna få denna olägenhet utjemnad, så syntes innebörden af

denna invändning icke hafva någon bärvidd. Jemförde man derjemte

på så sätt uppkomna kostnader — låt vara, att dessa skulle uppgå

till 1, 2 eller 3 kronor per ton af exporteradt gods, eller således högst

12,000 kronor — med beloppet af det statsunderstöd, som enligt uträkningen

behöfde vara 810,628 kronor, och dervid ville erkänna, att

den nyss nämnda olägenheten af omlastningen skulle kunna vara afhjelpt

genom att träffa förbättrade anordningar vid omlastningen, så

förefölle det, som om denna såsom väsentlig framhållna olägenhet icke

fordrade allt för stort afseende.

Ungefär samma förhållande gjorde sig gällande med alla de i

komitéförslaget ifrågasatta linierna.

Det vore gifvet, att man vid upprättandet af dylika linier särskild!

ansåge som tungt vägande skäl dem, som ådagalade, att vår

export deraf skulle kunna draga nytta. Men undersökte man då den

mängd gods, som i kalkylerna beräknats kunna exporteras från Sverige,

så framginge, att

till Syd-Amerika skulle exporteras........................ 8,000 ton

till New-York.............................................................. 5,400 „

på den Ostasiatiska linien....................................... 4,000 „

Sammanstäldes nu dessa siffror med de subventionsbelopp, som

staten behöfde vidkännas för att få till stånd en dylik export på det

föreslagna sättet, eller respektive:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

13

för Syd-Amerikanska limen ....................... kronor 769,200

,, New-York-linien .......................... „ 436,861

„ Ostasiatiska linien................................... „ 810,628

så visade sig, att kostnaden för hvarje ton exporteradt gods blefve

för Sydamerikanska linien ............ kronor 96: 15 per ton

„ New-York-linien ....................... „ 80: 9 0 „ „

„ Ostasiatiska linien..................... „ 202:6 5 „ „

Orimligheten af dessa siffror hade motionären för sin del svårt

att förmildra, då inga sådana omständigheter förelåge, som, enligt hvad

han ofvan anfört, borde inverka och hade inverkat för andra länder,

nemligen antingen koloni-intressen eller speciella handelsintressen.

Sedan motionären förklarat sig i detta sammanhang med afsigt

lemna alldeles ur räkningen hvad som blifvit anfördt, alternativt rörande

en linie till Finland, emedan förutsättningen för den af komitén antydda

linien Gefle—Räfsö, nemligen en jernväg emellan Björneborg

och dess hamnplats Räfsö, ännu icke förefunnes, har han öfvergått till

behandlingen af förslag till att sammanbinda det svenska och det ryska

jernvägsnätet genom en ångbåtslinie Stockholm—Reval.

Fasthållande såsom sin bestämda grundsats vid dylika liniera

inrättande, att deras vigtigaste ändamål vore att sammanknyta jervägslinierna

inom tvenne genom hafvet åtskilda länder, ansåge motionären

såsom oafvisligt, att det närmaste afståndet skulle väljas. Härutinnan

delade han således fullkomligt jernkontorets, exportföreningens och de

konsulers mening, som yttrat sig i frågan.

Mot den här ofvan uttalade åsigten, att en dylik förbindelse

skulle verka som en »jernväg öfver hafvet» och att samma anknytningspunkter

blefve använda hela året om, borde ingen allvarlig invändning

kunna göras. Det vore först genom en långt drifven regelbundenhet,

som förbindelsen öfver sjön kunde med afseende på transportvärde

blifva likstäld med förbindelsen på land. Det finge derjemte icke förglömmas,

huru vigtigt vid kommunikationer i allmänhet det vore, för

deras tillvaro, att deras tidtabeller spredes bland allmänheten i så

vidsträckta kretsar som möjligt. Ingen ovisshet finge förefinnas om

eu linies tillvaro och om turernas regelbundenhet. I motsatt fall hade

linien för handelsverlden icke det värde och kunde icke påräkna den

alltjemt fortgående ökning af trafik, som eljest erfarenheten ådagalado

kunde komma en god kommunikationsled till del.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

Å andra sidan måste också tagas i betraktande det större eller

mindre intresse för förbindelsen, som skulle kunna påräknas från de

jernvägsförvaltningar, med hvilka förbindelsen skulle stå i samtrafik.

På deri svenska sidan vore ju icke ifrågasatt någon annan punkt än

Stockholm annat än för det fall, att isen skulle lägga hinder i vägen.

Men på ryska sidan skulle båtarna, enligt komiténs uttalande, än gå

till Reval och än till S:t Petersburg. Under dylika förhållanden syntes

icke kunna påräknas så fördelaktigt samtrafiksaftal med den ryska jernvägsförvaltning,

som dirigerade banorna, som hade Reval till slutpunkt.

Dessa skulle utan tvifvel anse sig förhindrade att uppgöra aftal om

samtrafik, synnerligast till eller från det inre af Ryssland, då bestämda

grunder för godsdirigeringen icke kunde fastställas. Äfven borde tagas i

betraktande, att om de ryska banorna kunde påräkna inkomst af godstrafiken

emellan Reval och det inre af Ryssland under hela året, så

blefve deras intresse för förbindelsen utan tvifvel större, än om förbindelsen

finge mera temporär natur. Och det ådagalade utan tvifvel

mycket större allvar i uppsåtet att skapa goda kommunikationer emellan

länderna, om man framkomme med förslag till förbindelser med fullständig

regelbundenhet och täta turer än med sådaut, som hade smak

af hugskott och allt för mycket påminde om tillvägagåendet, då linien

Vestervik—Libau upprättades.

Då i yttrandet föreslagits, att Libau eller Windau borde ifrågakomma,

ville motionären bemärka, att såväl till Libau som Riga danska

linier vore inrättade, hvadan vi genom att använda någon af dessa hamnar

till öfverfartsort skulle komma i kollision med den danska handeln.

Då detta icke vore fallet med Reval, syntes denna omständighet äfven

böra tala till förmån för Reval, hvilket samhälle under dylika förhållanden

skulle få intresse af handeln på Sverige. Reval hade 85,000

invånare, vor6 förbundet med S:t Petersburg och det inre af Ryssland

med en jernväg af utmärkt beskaffenhet. Emellan Reval och S:t Petersburg

ginge tre genomgående persontåg dagligen i hvardera rigtningen.

Af dessa vore ett nattåg försedt med goda sofvagnar. Vid stationen

Gatschina, cirka 45 kilometer söder om S:t Petersburg å Petersburg—

Revalbanan, utginge en grenbana till den stora hufvudsträckan Petersburg—Moskwa.

Varor, som skulle till det inre af Ryssland, behöfde

således aldrig passera genom S:t Petersburg, utan kunde befordras

direkt till sina respektive destinationsorter.

Hamnanläggningarna i Reval hade, enligt hvad motionären inhemtat

af de nyaste kartorna, blifvit fullbordade och vore af modernaste

beskaffenhet med skjul för varuuppläggning samt ordentlig tillgång på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o. 79.

15

hamnspår. Hamnen vore från sjön fullständigt skyddad af tre vågbrytare,

kvilket vore nödvändigt, emedan den läge på öppna kusten. Härigenom

borde den vintertiden vara temligen tillgänglig, emedan sjöhäfningen

minskade olägenheterna med isens sammanfrysande. Att emellertid

hamnen vintertiden ofta vore besvärad af is, syntes icke vara tvifvel

underkastadt. Hamnen hade emellertid sedan flere år egt en isbrytare

af betydliga dimensioner.

Våglängden emellan Stockholm och Reval vore cirka 350 kilometer

eller omkring 200 Jatitudminuter. Denna vägsträcka vore med en 12

knops båt kunna tillryggaläggas på 18 timmar, hvadan färden emellan

Stockholm och Petersburg via Reval pr båt och pr bana borde kunna

försiggå på 30 timmar, hvari blifvit inberäknade ett uppehåll af två

timmar i Reval, behöfligt för tullbehandling samt för eventuel försening.

På grund af denna väsentliga förkortning i fartid emellan Stockholm

och S:t Petersburg, borde kunna påräknas åtminstone sommartiden en

icke oafsevärd passageraretrafik. Äfven för posten borde betydande

fördelar uppstå. I afseende å passageraretrafiken skulle dock denna

linie icke med framgång kunna konkurrera med de finska linierna,

emedan dessa till stor de! ginge inomskärs. Motionären ansåge emellertid,

att linien hade så pass stor betydelse äfven för passageraretrafiken,

att båtande borde förses med passagerareinredning, ty oafsedt den betydande

tidsvinsten och att tågförbindelserna emellan Reval och S:t

Petersburg vore vida öfverlägsna dem emellan Hangö och S:t Petersburg,

borde priset via Reval kunna ställas mycket billigare än via Hangö.

För godstrafiken vore deremot den ifrågavarande linien af allra

största betydelse. Af komitébetänkandet framginge, att varuomsättningen

med Ryssland alltför långsamt stigit under de sista 25 åren.

Alla syntes derjemte vara eniga derom, att Ryssland borde vara det

vigtigaste afsättningsområdet för våra produkter, hvartill borde läggas, att

billigt pris i Östersjöprovinserna å lifsförnödenheter, särskild^ å kött,

skulle för Stockholm bereda stora fördelar. Detta bestyrktes af den

icke oafsevärda fördel, som linierna emellan Östersjöprovinserna och

Köpenhamn beredde för den danska smörexporten på så sätt, att

danskarne derifrån förskaffade sig billigt smör för konsumtion i deras

land, och blefve de derigenom i stånd att exportera nästan allt det

smör de kunde producera. Motionären framkastade dervid frågan, huruvida

ej nedgången i smörexporten derigenom skulle hämmas. Nedgången

i vår export hade ju ansetts härröra af ökad konsumtion inom

landet. Och vore det ej för landet en affär att kunna importera ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

prisbilligt smör för att samtidigt vara i stånd att öka den exporterade

qvantiteten, hvilken på den engelska marknaden betingade väsentligen

högre pris?

För att förbindelsen skulle kunna vara gagnelig för varuutbytet

fordrades emellertid icke allenast regelbundenhet, utan äfven tillräckligt

täta turer. Motionären vore derför icke belåten med komiténs uttalande,

att turer borde anordnas »minst en gång i veckan», och han vore

vidare icke belåten med att komitén approximativt anslagit linien hafva

ett värde för handeln af 75,000 kronor. Då komitén icke grundat sin

åsigt om beloppet på framlåga beräkningar, ville han derför i det följande

söka utreda hvad den kostade och dess betydelse.

De siffror, som för en sammanställning behöfde användas, kunde

med afseende på utgifternas belopp något så när noggrant angifvas.

Inkomsterna deremot vore vida svårare att beräkna, men erinrade

motionären dervid, att de trafikberäkningar, som uppgjorts för jernvägarne,

i allmänhet visat sig öfverstiga förhoppningarna. Han tillskrefve

detta uteslutande en kommunikationslinies regelbundenhet och ansåge,

att en fullt regelbunden båtlinie med täta turer borde med afseende på

trafikens tillväxt kunna anses lyda samma lagar, som gälde för jernvägarne.

Saknades regelbundenheten eller vore turerna icke tillräckligt

täta eller om samtrafiksaftal med jernvägarne skulle saknas, bortfölle

naturligtvis äfven rättigheten att räkna med nyss angifna förutsättningar.

Motionären ville först framlägga kalkyler öfver utgifterna för

tvenne båtar med en tur i hvardera rigtningen och skulle derefter visa,

hvartill kostnaden skulle komma att uppgå för att erhålla 4 turer i

veckan i hvardera rigtningen.

Skulle en tur i veckan inrättas i hvardera rigtningen, kunde

detta utan ringaste ansträngning utföras af en båt. Den andra båten

komme då att ligga i reserv.

Förutsättningar:

Tvenne ångare, hvaraf den ena skulle fullgöra eu tur i veckan

i hvardera rigtningen, distans 200 latitud-minuter, beräknad fartid

18 timmar, fartygens kostnad cirka 350,000 kronor hvardera, maskinkraft

900 indikerade hästkrafter. Befrielse från alla afgifter till stater,

kommuner eller hamnar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

17

Utgifter:

Hyror:

1 befälhafvare..................

1 styrman .......................

2 styrmän å, 1,200 ........

1 maskinist.......................

2 maskinister å 1,500 ..

6 eldare å 720 .............

6 däcksgastar å 720 .....

2 städerskor å 300........

samt på reservbåten:

1 befälhafvare .................

1 maskinist......................

» 2 eldare å 720 ..............

2 däcksgastar å 720 .....

1 städerska å 300 ........

kronor 5,000

11

1,800

17

2,400

11

2,500

11

3,000

11

4,320

M

4,320

n

600

11

5,000

11

2,500

11

1,440

11

1,440

V

300

Öfrig besättning å reservbåten, då denna skulle

tjenstgöra, borde anskaffas för tillfället eller

lånas från hufvudbåten.

kronor 34,620

Kosthåll:

för 28 man å 1,25 per man per dag....................... „ 12,775

Kol:

å 0,8 kilogram per ind. hkr —

1372 ton per resa........................ 1,404 ton

vinschar, värmeledning och kök ... 296 „

Summa 1,700 ton å 22 ,, 37,400

Diverse i maskin:

15 procent af kolkostnaden ........................................ kronor 5,610

Diverse på däck;

trossar, rengöring, ^hackning etc........................... ,, 5,000

Arbetspenningar:

beräknade efter 100 ton för hvarje resa: 10,400

ton å 1 krona in och 1 krona ut .............................. ,, 20,800

Tvätt............................................................................................... ,, 1,000

Reparationer och haveri.............................................................. ,, 5,000

Diverse............................................................................................ „ 5,000

Transport kronor 127,205

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Btatsutskottets Utlåtande N:o 79.

bemanning, kosthåll m. ro., då den toges i anspråk

...........................................................................

5 procent ränta å 700,000 ..................................

ii

1»

11

Transport kronor 127,205

Assurans: 7 procent å 350,000 kronor + 2 procent för

reservbåten å 350,000 kronor....................................

Annonsering .............................................................................

Afskrifning 7 procent..........................................................

Administration och kontor:

styrelse .........................................kronor 8,000

2 tjensteman å 2,000 ................. „ 4,000

trycksaker...................................... „ 3,000

Däckning och målning:

2 gånger å 800 ...................................................

Underhåll ..................................................................

Omkostnader för reservbåten

it

ii

31,500

8,000

49,000

15.000

1,600

10.000

10*000

35,000

Summa kronor 287,305

Förutsättningar:

Tre ångare, hvaraf 2 skulle fullgöra 4 turer i veckan i hvardera

rigtningen och en ligga i reserv. I öfrigt lika med föregående.

Hyror:

Utgifter:

2 befälhafvare å 5,000 ......... kronor 10,000

3 styrmän å 1,800 .............. „ 5,400

4 styrmän å 1,200 ............... ,, 4,800

2 maskinister å 2,500 ......... „ 5,000

4 maskinister å 1,500 ...... „ 6,000

14 eldare å 720 ..................... „ 10,080

14 däcksgastar å 720 ............. „ 10,080

4 städerskor å 300 ............... ,, 1,200

samt på reservbåten:

Som befälhafvare antoges en

l:ste styrman kunna tjenstgöra.

Transport kronor 52,560

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

19

Transport kronor 52,560

2,500

1,440

1,440

300

1 maskinist ..............

2 eldare å 720 .........

2 däcksgastar å 720

1 städerska ...............

Kosthåll:

för 53 man å 1,2 5 per man och dag ...............

Kol:

å 0,8 kilogram per ind. hkr. —

13 Vb ton per resa........................... 5,616 ton

för vinschar, värmeledning och

kök ................................................ 1,184 „

Summa 6,800 ton å 22

Diverse i maskin:

15 procent af kolåtgången......................................

Diverse på däck:

trossar, rengöring, ishackning etc.....................

Arbetspengar:

Då 4 turer i veckan i hvardera rigtningen fullgjordes,

borde kunna påräknas, att godsqvantiteten

temligen snart skulle ökas. Den

upptoges i kalkylen derför till det dubbla

mot då allenast 1 tur i veckan utfördes, eller

20,800 ton å 1 krona in

Tvätt ......................................................

Reparationer och haveri ................

Diverse ............................................

Assurans:

7 procent å 700,000 + 2

Annonser ............................................

Afskrifning 7 procent .....................

Administration och kontor:

styrelse ....................................

2 tjenstemän å 2,000 ..........

trycksaker ..............................

Lockning och målning:

3 gånger å 800 ...................

Underhåll .........................................

kronor

58,240

24,200

149,600

22,440

15,000

och 1 krona ut ......

7?

41,600

11

2,500

15,000

17

15,000

procent å 350,000

11

56,000

11

8,000

........... kronor 8,000

............. 4,000

17

73,500

.......... „ 3,000

77

15,000

71

2,400

.....................................

11

15,000

Transport kronor

513,480

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

Transport kronor 513,480

Omkostnader för reservbåten:

bemanning, kosthåll m. m., då den toges i

anspråk........................................................................... „ 10,000

5 procent ränta å 1,050,000 ................................... „ 52,500

Summa kronor 575,980

Häraf framginge att kostnaderna för 4 turer i veckan i hvardera

rigtningen endast komme att uppgå till dubbla kostnaden för endast en tur i

veckan. Det borde derför vara väl värdi, att öfverväga, huruvida icke af

hänsyn, som förut anförts, det vore skäl att taga steget fullt ut och

skapa en ordentlig linie, som tillfredsstälde alla berättigade kraf och

som verkligen kunde gagna handeln. Med fyra turer i veckan ernådde

man hvad som åsyftats. Med en tur i veckan icke.

Innan motionären öfverginge till beräkningen af inkomsterna,

ville han ytterligare påvisa nödvändigheten af att i alla afseenden låta

en dylik förbindelse funktionera såsom en »jernväg öfver hafvet».

Det vore först då alla kraf på en lätt varutransport vore fylda,

som en förbindelse kunde vara till gagn för handeln. Bort derför med

allt sådant, som hade namn af särskilda ombud för varutransporter

emellan jernväg och ångbåt, magasinering eller kommissionärer. Intet

af allt detta finge ådraga varuafsändarne besvär eller kostnader. Linien

måste för att fylla sitt ändamål ingå såsom en länk i samtrafik emellan

de svenska och de ryska jernvägarne. Någon sådan med direkt beräkning

af distanserna på ena eller andra sidan lagd till grund syntes

emellertid icke kunna upprättas, utan måste, liksom nu skett emellan

Sverige och Tyskland, en skärningspunkt förläggas emellan de olika

kommunikationssystemen, derför att taxorna vore uppgjorda på så olika

grunder.

Detta vore ej heller främmande för Ryssland, hvarest redan sedan

många år för godstrafik mellan vissa större handelsplatser, såsom

London (Hull, Newcastle), Liverpool (Manchester), Antwerpen (Hamburg),

Lfibeck (Stettin, Kjöbenhavn), Bordeaux, Amsterdam (Bremen),

Rotterdam, Havre, Leitb, Grangemouth (och öfriga skotska hamnar),

spanska hamnarna samt från Hamburg via Lfibeck inclusive jernvägsfrakten

mellan Hamburg, Lfibeck och de ryska Östersjöhamnarne, S:t

Petersburg, Reval, Riga och Libau, gälde en särskild godstariff, upprättad

mellan de ryska statsbanorna och främmande ångbåtsrederier,

trafikerande ofvannämnda platser med regelbundna turer. Dessa bestämmelser

vore sammanförda i ett stort tabellverk, kalladt: 7>Tarif

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 79.

21

fur die Beförderung von Fraclitgutern in dem Nordisch-Ueberseeischen

internationalen Verkelig. Dess sista upplaga vore af den 20 juli 1899.

I detta för oss högst intressanta tariffarbete vore de genomgående

frakterna hela transportsträckan från den utländska hamnplatsen till

destinationsorten i Ryssland bildade sålunda:

a) af sjöfrakten från den utländska hamnplatsen till någon af

ofvan angifna ryska hamnar;

b) af kostnaderna för iakttagande af transitoformaliteterna i den

ryska handeln, hvilka innefattade afgifterna till kommunen, (Artellgebiihren),

arbetspengar och tullkostnaderna etc. (Platzkosten);

c) af jernvägsfrakten från ryska hamnplatsen till bestämmelseorten,

och

d) af omkostnader vid de ryska banorna, bestående af in- och

utlastning, stationskostnader äfvensom i öfrigt förekommande samtrafiksafgifter.

Från dessa sistnämnda vore försändelserna till S:t Petersburg

via Reval befriade.

Dessa kommunikationslinier vore således, efter hvad som framginge

af de ganska omfattande bestämmelserna i förenämnda tariff, att

anse såsom synnerligen välordnade. Det folie dock i ögonen, att intet

af denna organisation blifvit till nytta för handeln på Sverige.

Skärningspunkten borde i förevarande fall förläggas till Reval,

och ångbåtslinie ingå i den svenska samtrafiken, åtminstone med det

genomgående godset, och således beräknas såsom en svensk jernvägslinie

i denna. Med en dylik anordning syntes icke afsevärda svårigheter

böra uppstå för afräkning och kontroll, emedan detta kunde ega

rum vid statens jenrnvägars kontrollkontor. Möjligen behöfde en i

ryska kunnig person der anställas.

För att under första tiden tillse, att allt ginge i sin ordning vid

behandlingen af godset i Reval, ansåge motionären det kunna vara af

nytta att upprätta ett särskildt kontor derstädes, hvilket derjemte skulle

ombesörja den behöfliga korrespondensen, reklamationer etc. Detta

kontor blefve sålunda den yttersta stationen i vårt jernvägsnät i rigtning

åt Ryssland.

Med afseende på fraktkostnaden borde statens jernvägstaxa läggas

till grund, och sträckan Stockholm—Reval skulle ingå med en beräknad

väglängd af 200 kilometer (i stället för den verkliga 350 kilometer).

Med antagande af en medelsiffra af 5 öro per tonkilometer, skulle således

medelkostnaden för en ton transporteradt gods utgöra 10 kronor.

Då medelkostnaden på sträckan Reval—S:t, Petersburg, enligt hvad

motionären inhemtat, borde kunna uppskattas till 9 kronor, blefve sam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

manlagda medelkostnaden för 1 ton omkring 19 kronor, hvilket vore

väsentligt billigare än hvad som för närvarande fordrades för transport

via de finska linierna.

Med stöd häraf borde följande inkomstberäkning kunna anställas.

Under förutsättning af en tur i veckan i hvardera rigtningen:

Gods:

10,400 ton å 10 kronor pr ton ............................... kronor 104,000

Passagerare:

Under 8 veckor, 60 stycken pr resa 480

Under 44 veckor, 20 stycken pr resa 880

Summa 1,360 å 21 „ 28,500

Summa kronor 132,560

Under förutsättning af 4 turer i veckan i hvardera rigtningen

årligen:

Gods:

20,800 ton å 10 kronor pr ton ............................... kronor 208,000

Passagerare:

2,720 stycken å 21 ....................................................... „ 57,120

Summa kronor 265,120

Sammanstäldes dessa inkomstsiffror med de beräknade utgifterna,

i 0 7

uppstode:

med en tur i veckan en brist af ..................................... kronor 154,745

och med 4 turer i veckan en brist af............................. „ 310,860.

Om man toge i betraktande värdet af förbindelserna, anordnade

på det ena eller andra sättet, kunde man enligt hvad motionären vidare

anfört, icke tveka vid valet af hvilken man borde gifva företrädet.

Enligt 1898 års statistik uppginge vår export till Ryssland till

5,686,976 kronor, under det att samtidigt exporten till Finland uppginge

till 11,425,808 kronor.

De högsta posterna i denna export vore:

till Finland till Ryssland

Fisk ..................................................... 551,218 kronor 922,441 kronor.

Maskiner och redskap..................... 2,478,853 „ 318,463 „

Jern och stål .................................. 3,101,553 „ 1,287,072 „

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

23

Missproportionen vore påtaglig. Den genomginge hela tabellen

i kongl. kommerskollegii berättelse och ådagalade uppenbarligen, att

orsaken vore bristande kommunikationer.

Endast af artiklarne jern och stål exporterades nu till Finland

omkring 15,000 ton, då af samma artiklar till Ryssland endast ginge

omkring 10,000 ton. Det syntes derför vara tiilåtligt att kunna antaga,

att den beräknade godsqvantiten skulle stegras, och syntes det motionären,

att man icke vore för djerf i sina kalkyler, om man antoge, att

exporten till Ryssland kunde stegras åtminstone till samma höjd som

den till Finland. I förbigående kunde vara af intresse att erinra, att

Danmark, som i egentlig mening icke vore något industriland, dock

exporterade till oss för ett värde af 58,614,372 kronor.

Det vore derför från det allmännas sida väl använda 310,000

kronor, om dermed föranleddes en afsevärd ökning i exporten.

Huru stor del af hvarje million ökad export, som skulle kunna

uppoffras för ändamålet, vore ej godt att angifva. Vore de inom landet

upprättade produktionsanordningarna så anlitade, att stegring i produktionen

skulle verka hämmande i annat afseende, då kunde det vara

tvifvel underkastadt, huruvida sträfvan efter ökad export hade sitt

berättigande. Men då man under de senaste åren särskilt slagit sig

på ett utvecklande af industrien och för ändamålet inrättat grunderna

för näringslifvet — tullagstiftningen —, så förefölle det motionären,

som om konseqvensen fordrade, att man uppbjöde alla sina krafter att

vinna afsättning för de tillverkade artiklarne. Säkert vore emellertid

att produktionsgränsen icke vore uppnådd.

De åtgärder, som åsyftat exportens befrämjande, hade inskränkt

sig till s. k. handelsstipendiaters utsändande. Huru pass verksamt det

medlet vore, kunde nog ej ännu bedömas, men näppeligen syntes det

vara nog. Grundligare åtgärder borde vidtagas, om vi ej skulle

utsättas för de bedröfligaste öfverraskningar med afseende på vår

handelsbalans.

Det kunde nog synas, att den af motionären föreslagna åtgärden

med upprättande af en kraftig förbindelse till Ryssland vore dyrbar.

Men toge man i betraktande de fördelar, som skulle beredas landet,

om exporten skulle stegras med åtskilliga millioner, så vore utgiften

försvinnande, hvarje öre af dylik export betydde import af guld och

förbättring af handelsbalansen.

Dock, när beslutet skulle fattas härom, måste man öfverväga, om

möjligheten för afsättning af våra produkter till Ryssland funnes eller

icke. Förelåge den, och derom vore, efter hvad som syntes af alla

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

de inhemtade yttrandena, alla ense, då borde vi företaga en kraftig

och väl beräknad åtgärd — ingen halfmesyr, af dem hade vi haft nog.

Alltså, borde vi taga steget fullt eller ock — låta frågan falla!

För linien Stockholm—Reval borde gälla följande bestämmelser,

om linien komme att upprätthållas genom enskildt bolag:

a) att fartygen blefve passagerareinredda;

b) att åtminstone 2 af fartygen skulle göra 12 knop och att det

tredje skulle vara så starkt bygdt, att vinterresor dermed kunde

företagas;

c) att turerna mellan Stockholm och Reval blefve fullt regelbundna

med 4 dubbelturer i veckan efter turlista, som af kongl. jernvägsstyrelsen

faststäldes, hvarjemte turernas antal borde minskas till

eu i veckan under den tid af året, då is hindrade;

d) att frakttariff skulle fastställas i öfverensstämmelse med statens

jern vägars taxa för 200 kilometer;

e) att linien skulle ingå i svenska samtrafiken, hvarvid upprättandet

af tariffer m. m. skulle ombesörjas genom kongl. jernvägsstyrelsen;
f)

att afkortning för uteblifven tur skulle eg a rum med ett belopp,

när detta skett på grund af naturhinder, som stode i proportion med

hela subventionsbeloppets förhållande till antalet turer, som under året

vore att utföra, samt, om sådant skäl icke förelåge, detta ökadt med

en plikt af 100 kronor;

g) att kontrakt skulle uppgöras för 10 år;

h) att staten borde ega inlösningsrätt under samma vilkor, som

plägade bestämmas vid jernvägskoncessioner.

För att emellertid den ifrågavarande linien i alla afseenden skulle

fylla sitt ändamål vore oeftergifligt, att såväl i Reval som i Stockholm

lämpliga hamnanordningar utfördes för beqväm lastning och lossning.

I Reval syntes dessa anordningar vara tillfredsställande, under förutsättning

af att ångarne kunde blifva placerade i den ryska staten

tillhöriga delen af hamnen. I Stockholm deremot funnes för närvarande

inga lämpliga anordningar, men borde sådana utan allt för stora

kostnader kunna åvägabringas i Stadsgårdens inre del. Derjemte borde

tullbevakningen anordnas så, att intet hindrade fartygen från att lossa

och lasta under bevakning hvilken tid på dygnet som helst, beroende

på de godsmängder, som vore att transportera.

Utskottet inser visserligen vigten af att vår handelsbalans gent

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

25

emot utlandet må- ställa sig för oss gynsammare, än den under senare

tid varit; och torde bland åtgärder i sådant syfte de vara synnerligen

förtjena att tagas under öfvervägande, som afse, att våra kommunikationer

med grannländerna, särskildt för godstrafik till utlandet, må blifva

bättre ordnade än för närvarande i allmänhet är fallet, så att exempelvis

bestämda fraktsatser må kunna angifvas för godssändningar till vigtigare

utrikes orter. Då emellertid förslag, berörande, bland annat,

dessa frågor, afgifvits af handels- och sjöfartskomitén, hvilken i december

1900 afslutat sina arbeten, och komiténs betänkande för närvarande

är beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, samt utskottet är

förvissadt, att äfven de i förevarande motion framhållna önskningar

och väckta förslag, hvilka dels redan äro af komitén behandlade och

dels ytterligare innehållas i motionärens vid komiténs betänkande

fogade reservation, dervid skola röna tillbörligt beaktande, anser utskottet

det icke vara lämpligt, att Riksdagen på frågans nuvarande

ståndpunkt uttalar sig om de i motionen föreslagna åtgärderna, utan

Synes Riksdagen böra afvakta det förslag i förevarande ämne, som

Kong). Maj:t kan komma att efter ytterligare utredning och noggrann

pröfning för Riksdagen framlägga. Utskottet hemställer derför,

att herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

2:o. Uti eu annan inom Riksdagens Andra Kammare jemväl af

herr G. O. Wallenberg väckt motion (n:o 95) har föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta att uppdraga åt Kongl. Maj:t att gå i författning

om inrättande af en ångfärjelinie emellan skånsk hamn och Liibeck

(Travemiinde) samt att, om aftal med enskildt bolag om anskaffande

af de behöfliga färjorna kunde träffas, dervid förbehålla svenska staten

rätt att inlösa färjorna, äfvensom slutligen att af jernvägens trafikmedel

utanordna de belopp, som, intill dess linien kunde anses bära sina

egna kostnader, vore behöfliga.

I den till stöd för detta förslag framlagda motivering har

motionären hänvisat till hvad han i den under punkten l:o) här ofvan

behandlade motionen anfört beträffande vigten af goda kommunikationer

för utveckling af vår handel samt erinrat om, att han derstädes uttalat

tvifvelsmål angående lämpligheten af inrättandet af linier till aflägsna

länder, hvilket härrörde till hufvudsakligaste del deraf, att vår handel

"• BIL till Rilcsd. Prof. 1901. i Sand. 1 Afd. U Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

på dessa länder för närvarande vore så obetydlig. Motionären bar

vidare anfört, att han dermed naturligtvis icke velat säga, att vi icke

borde sträfva efter att deltaga i täflan på äfven de mest aflägsna

marknader vid utbjudande af industrialster, men att det synts honom,

som om frågan vore för tidigt väckt och att vi under ännu många år

skulle kunna begagna oss af andra nationer tillhöriga, redan befintliga

kommunikationsleder. Det gälde blott dervid att på ett beqvämt och

praktiskt sätt nå befintliga liniers ändpunkter.

Dervid vore naturligt, att tanken i första hand rigtades mot det

oss närmast belägna, stora verldshandelscentret Hamburg, som med

sin frihamn utgjorde den stora internationella stationen för transoceana

linier till alla jordens olika delar. Våglängden emellan Malmö och

Travemiinde vore omkring 220 kilometer. Från Trelleborg till samma

plats vore omkring 20 kilometer kortare. Med det föreställningssätt,

som hos många säkerligen gjort sig gällande och som härrörde af

hvad vi redan under många år sett i de danska farvattnen, kunde det

synas betänkligt att inrätta en ångfärjelinie af denna omfattning. Erfarenheten

från de stora amerikanska sjöarna utvisade emellertid motsatsen.

Der hade sedan många år för godstrafik användts stora ångfärjor

till betydlig utsträckning och under nautiska förhållanden, som

vore fullt öfverensstämmande med dem, som existerade i södra Östersjön.

Detta hade ock till fullo konstaterats genom den noggranna och

utredande berättelse, som afgifvits af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren

Enblom, efter en på officielt uppdrag företagen resa

för att inhemta kännedom om dessa färjelinier. Man förestälde sig,

att placerandet af ett tungt jernvägståg på däcket af ett fartyg skulle

olifva för stabibliliteten vådligt, men då man å andra sidan toge i

betraktande, att det numera icke vore ovanligt, äfven i Österjön, att

se fartyg med trälaster, uppgående ända till 1,800 standards, hvaraf

icke mindre än 800 vore placerade på däck, och då vigten af dessa

800 standards vore 2,400 ton, så borde det inses, att ett fullt lastadt

jernvägståg, placeradt på däcket och bestående af 20 vagnar, hvars

vigt inclusive full last icke öfverstege 360 ton, icke behöfde innebära

någon risk äfven å ett betydligt mindre fartyg. Motionären trodde

nog, att detta skulle stöta mångens föreställningssätt, men det vore

ett konstateradt faktum, att å de stora amerikanska sjöarna färjorna

på stora stäckor öfverförde jernvägstågen, och att från konstruktionssynpunkt

intet hindrade byggandet af dylika fartyg. Dylika färjor,

afsedda för gång i öppen sjö, vore emellertid icke så konstruerade

som de färjor, vi vant oss vid i de danska farvattnen. För att vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

27

i allo sjövärdiga, raåste de konstrueras med full bog och hög back,

hvadan alltid jernvägsvagnarne intoges akterifrån.

En dylik ångfärjelinie borde hafva godstrafik till sin hufvudsakliga

sysselsättning. Att å dem öfverföra passagerarevagnar så,

som man tänkt sig på den under byggnad varande färjelinien emellan

Gjedser och Warnemunde, hade ej visat sig vara tillfredsställande,

och det vore motionärens fasta öfvertygelse, att man i Danmark begått

ett misstag, då man planlagt en internationel förbindelse med öfverförande

af passagerarevagnar. Först och främst måste man fasthålla

vid att med en dylik färjelinie sträfva efter inrättandet af »godståg

öfver hafven». Färjorna borde derför icke tänkas med större transporthastighet

än cirka 10 knop. De blefve derigenom ekonomiska. Att

använda allt för stor kraft hämnade sig sjelf. Anläggningskostnaden

blefve vida dyrbarare än behöfligt, och driftkostnaden komma att blifva

ruinerande.

Det vore gifvet, att man sommartiden borde kunna påräkna

äfven någon passageraretrafik, för hvilken de stora utrymmena skulle

medgifva beqväma anordningar. Men detta finge icke vara hufvudsaken,

och man måste akta sig för att vid inrättandet af kommunikationer

såra en af dess vigtigaste grundlagar, nemligen att icke sammanblanda

trafik af olika natur. Rigtigheten häraf borde icke kunna bestridas,

om man hänförde tanken på orimligheten af att köra godståg

med snälltågsfart.

De varor, för hvilka en dylik linie skulle hafva stor betydelse,

vore trä, snickerivaror och sten. Härvid vore dock att antaga, att de

oarbetade trävarorna hufvudsakligast såsom hittills komme att befordras

från afskeppningsorten direkt till respektive destinationsorter. Dessa

varor inköptes

och sorterades samt afyttrades i mån af efterfrågan. Härvid komme

hela mellanhandsvinsten den tyske köpmannen till godo.

Skulle vi deremot få en ångfärjelinie, skulle med denna, på sätt

som nu skedde till Danmark, en ökad afsättning af arbetade trävaror

kunna försiggå. Byggmästaren i Lubeck eller i Hamburg hade tillfälle

att hos producenten direkt reqvirera sina dörrar, fönsterkarmar

eller hyfladt golfvirke och lister. Den många gånger såsom fördelaktig

framhållna institutionen med exportmönsterlager skulle först genom

inrättandet af så goda kommunikationer kunna sägas vara af nytta,

ty derigenom bereddes för konsumenten möjlighet att reqvirera, i hur

liten mängd som helst, sådana artiklar, som genom exportmönsterlagret

i Lubeck eller i Hamburg kunde erhållas ifrån Smålands snickeri
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

fabriker och till billiga pris. Dylik reqvisiton kunde nu icke försiggå,

derför att försändelse med vanliga styckegodsbåtar, der finare trävaror

sammanblandades med styckegods af hvarje slag, föranledde, att

varorna skadades, och regelbundenheten lemnade för öfrigt så mycket

öfrigt att önska, att konsumenten hellre vände sig åt annat håll och

betalade ett högre pris, der han försäkrade sig om en snabb och säker

leverans.

Det vore så oändligt många tillfällen till afsättning af våra

produkter, som ginge förlorade derför, att vi icke hade våra kommunikationer

inrättade så, att inkomna order kunde expedieras. Och vår

export, synnerligast af hel- och halffabrikat, komme aldrig att taga

fart, förrän vi beaktat nödvändigheten af att inrätta goda kommunikationer

till våra närmaste afsättningsorter. I alla andra länder hade

man beaktat detta. Det vore i sanning lysande tillfällen att skapa en

stenindustri, som vi ginge miste om. Nu ginge de stora stenblocken

ut råhuggna, och hela inkomsten för finhuggning efter arkitekternas

noggranna ritningar ginge förlorad derför, att våra stenhuggerier i

Blekinge icke såge sig i stånd att på dagen effektuera sina order.

Med många andra artiklar vore det på samma sätt. Det öfverskott,,

som alltid uppstode vid en industriel verksamhet, som öfverfylde

marknaden och neddrefve prisen, måste beredas afsättningsort på annat

håll. Så gjorde de andra industriidkande länderna. Den, som icke

med noggrannhet följde dessa allmänna lagar, han njöte ej heller

frukterna af sitt arbete. Väl vore det sant, att den inhemska industrien

hufvudsakligen borde vara baserad på konsumtion inom landet, men

det hade öfver allt visat sig alldeles oundgängligt att söka afsättning

i andra länder för öfverskotten, synnerligast för sådana artiklar, som

särskildt med fördel här kunde tillverkas.

Vi lade oss vinn om att på sätt, som i andra länder skedde, afsluta

handelstraktater. Men hvad vore i sjelfva verket innebörden af

detta arbete, då afsättningen af våra hel- och halffabrikat vore så

obetydlig till främmande länder. Det vore meningslöst att endast för

råvarorna, som de andra ovilkorligen behöfde, bereda dem dessa fördelar

af marknaden i vårt land utan att samtidigt sträfva efter att äfven

afsätta våra bearbetade produkter.

För en dylik ångfärjelinie skulle, enligt motionärens beräkning,

uppkomma ungefär följande kostnader:

Kalkyl för en ångfcirjeförbindelse Malmö (Trelleborg)—Travemunde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

29

(Lubeck);- Distans ISO engelska mil. Tjensten borde fullgöras af trenne

ångfärjor (skruf), 12 knops fart, plats för 20 järnvägsvagnar på tvenne

spår, försedda med lastrum och någon passagerareinredning. Trafiken

borde utföras sålunda, att hvarje färja ginge 6 veckor i sträck, . hvarefter

den läge ’ stilla tre veckor. Én enkel resa utfördes i hvardera

rigtningen per dag. Beräknad tid för öfverfarten 13 timmar — en

medelfart af 10 knop. •

Hyror: befälhafvaren ..............

1 styrman .................................

2 Styrmän å 1,200 ...............

1 öfver maskinist ...................

3 maskinister å 1,200 ..... ......

10 eldare å 720 ......................

8 matroser å 720 ..................

1 steward...................................

1 kock .......................................

2 biträden i köket å 600......

1 uppassare .«......................

1 städerska ..............................

Summa 32 personer

kronor

ii

77

.77

77

77

,77.

77

77

77

77

6,000

1,800

2,400

2,500

3,600

7.200

5,760

800

800

1.200

600

400

kronor 33,060

";c k

Kosthåll: 32 man å 1,3 5 .............. „ 15,768: —-

Summa kronor 48,828: —

för tre färjor .................’...........................................

Kol: 1,200 ind. hkr å 1 kg. x 2 x 13

— 31,2 ton per dag eller pr år ... 11,388 ton

för lossning och lastning samt belysning

per dag för i gång varande

4 ton, för stillaliggande 1 ton

— 5 ton ............................................. 1,825 „

kronor 146,4.84h—

= 13,213 ton

eller i rundt tal 14,000 ton å 22 kronor ....... „ 308,000:,—;.;

Konsumtionsartiklar för maskin 15 procent af kolförbrukningen

................... ,..................................... „ -46,200: r— >

Konsumtionsartiklar å däck ....................................... y 12,000: —t
Hamnafgifter,

fria

Fyr- och läkafgifter, fria

Lotspengar ......................;............................................. ,, 1,000: —

Transport kronor 513,684:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

Transport kronor 513,684: —

Arbetspengar per ton å 1 kr. in och 1 kr. ut,

25 tons lös last per resa.................... „ 36,500: —

Reparationer.................................................................... 15,000:_

Diverse ............................................................................. „ 5,000: —

Fartygens underhåll: 3 färjor å 6,500: — ............... „ 19,500: —

Expeditionskostnader å begge platserna ..................... „ 10,000:_

Blanketter, trycksaker och porto ................................... „ 5,000:_

Annonser.......................................................................... „ 5,000: —

Förvaltningskostnader ...................................................... n 20,000:_

kronor 629,684

Härvid vore icke upptagna kostnader för assurans, räntor och afskrifningar.

Inkomster:

Om 10 lastade vagnar å 8 ton medfördes per resa = 58,400 ton,

och 12Va ton löst gods i rum „ „ „ = 18,250 „

tillsammans 76,650 ton

och då medeltalet af transportväg för godsförbindelse, enligt hvad

som borde kunna antagas vore på svenska statens banor i medeltal 100

kilometer, således tillsammans med sjöfarten 300 kilometer, och afgifterna

i öre per tonkilometer enligt statsbanornas medeltariff för

300 kilometer vore 5,0 öre, så belöpte sig hvarje ton transporteradt

gods i samtrafik i genomgående jernvägsvagn å 10 kronor.

Alltså en inkomst af 58,400 x 10 ....................... kronor 584,000: —

samt för det lösa godset 18,250 å 6 kr. pr ton „ 109,500: —

kronor 693,500: —

Då emellertid rentabiliteten af linien helt och hållet berodde på den

transporterade godsmängden och denna i sin tur endast vore att påräkna

i den mån behöfliga aftal samt tariffer utarbetades, och detta allt,

enligt hvar erfarenheten visat, icke kunde vinnas utan statens jernvägars

kraftiga medverkan, så skulle motionären icke vilja tillråda någon

enskild — om än detta i öfrigt vore det önskvärdaste — att befatta

sig med anskaffandet af de behöfliga färjorna, alldenstund det kunde

inträffa, att dylika samtrafikstariffer allt för länge läte vänta på sig.

Det vore nog derför bäst, om färjorna inrättades genom statens för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

31

sorg. Då emellertid så stora fordringar stäldes på budgeten under de

närmaste åren, att man i hvarje afseende måste eftersträfva att befria

staten från allt för stora kapitalutgifter, så kunde måhända vederbörande

finna någon form, under hvilken linien kunde upprättas på enskild

väg, men med rätt för staten att sedermera öfvertaga densamma.

Motionären ansåge här icke skäl föreligga att närmare ingå på detta

spörsmål, emedan åt regeringen härvidlag borde lemnas fria händer att

handla efter sig teende omständigheter. Hufvudsaken vore, att Riksdagen

ville göra ett principielt uttalande med erkännande af det rigtiga

i att våra kommunikationer utöfver landets gränser, afseende att sammanknyta

vårt jernvägsnät med grannländernas, borde förbättras.

Under hänvisande till hvad utskottet under punkt l:o) här ofvan

angående motionärens der behandlade framställning yttrat, hvilket är i

hufvudsak tillämpligt jemväl på det i nu förevarande motion gjorda

förslag, får utskottet hemställa,

att herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.