Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1901-02-26 · 89 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 84 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

AnW. till Riksd. kansli den 26 februari 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kommerskoliegium.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t tm kommersunder

denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att höja det

i staten för kommerskoliegium upptagna anslag till juridiskt biträde, L -J

amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. med 6,450 kronor eller från 21,900 kronor

till 28,350 kronor; hvarigenom anslaget till kommerskoliegium komme

att höjas från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

Af statsrådspi-otokollet öfver finansärenden den 11 januari detta

år inhemtas i detta ämne följande.

tnh. till Rilcsd. Vrot. W01. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. (N:o 8).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I deri för kommerskollegium från och med år 1892 fastställa stat

vore uppfördt ett anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser

och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. För hvartdera af åren 1897—1900 hade Riksdagen

derjemte till utarbetande af näringsstatistik på extra stat anvisat ett

belopp af 6,200 kronor. Af detta belopp hade, enligt särskilda af

Kongl. Maj:t meddelade beslut, 3,000 kronor användts till arfvode åt

en aktuarie å kollegii statistiska afdelning och återstoden till ersättning

åt öfriga extra biträden å nämnda afdelning.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof både Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

medgifva, dels. att i den för kommerskollegium faststälda stat finge

uppföras aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen

med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kunde böjas med 500

kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar

1,200 kronor, dels ock att det i staten för kommerskollegium

upptagna anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser och

andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning

m. m. måtte förhöjas med 4,400 kronor eller till 21,900 kronor.

I skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 både Riksdagen anfört, bland annat,

att Riksdagen funnit sig höra medgifva, att det till utarbetande inom

kommerskollegium af näringsstatistik erforderliga anslag uppfördes å

ordinarie stat, samt att Riksdagen ej heller funnit anledning till erinran

mot Kongl. Maj:ts förslag, att det belopp af 6,200 kronor, som under

de senaste åren varit för ifrågavarande ändamål å extra stat beviljadt,

matte, för möjliggörande af förbättring i de qvinliga extra biträdenas

aflöningsförmåner samt för beredande af ökade medel till gratifikationer

åt extra ordinarie tjenstemän, böjas med 1,200 kronor och sålunda den

sammanlagda ökningen i kommerskollegii ordinarie anslag bestämmas

till 7,400 kronor; och både Riksdagen anmält, att Riksdagen bifallit

Kongl. Maj:ts förenämnda förslag, i följd hvaraf, bland annat, anslaget

till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden m. m. från

och med år 1901 höjts med 4,400 kronor eller från 17,500 kronor till

21,900 kronor.

Förenämnda anslag å 17,500 kronor hade emellertid, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, redan länge visat sig vara otillräckligt.

Icke heller det extra anslaget å 6,200 kronor till''utarbetande af

näringsstatistik hade fullt räckt till att bestrida de utgifter, som med detsamma

bort godtgöras. Med anledning häraf hade, på derom af kommers
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

kollegium gjorda framställningar, Kongl. Maj:t för iivartdera af åren 1894

—1899 anvisat vissa maximibelopp att i mån af behof af kollegium

mot redovisningsskyldighet användas till sådana utgifter till extra biträden

m. in., hvartill eljest för ändamålet tillgängliga medel för året

icke försloge. Dessa belopp, som anvisats att utgå af sjette hufvudtitelns

allmänna besparingar, hade utgjort för år 1894 5,200 kronor,

för år 1895 6,000 kronor, för år 1896 5,850 kronor, för år 1897 4,150

kronor, för år 1898 4,100 kronor och för år 1899 6,100 kronor.

Äfven för år 1900 hade, enligt hvad kommerskollegium i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 29 september samma år anmält, förenämnda

båda anslag å 17,500 kronor och 6,200 kronor befunnits otillräckliga,

hvarför kollegium hemstält om anvisande af fyllnad i desamma.

I sådant afseende hade kollegium lemnat följande redogörelse för

1899 års utgifter för arfvoden till extra tjensteman in. m.. och de med

hänsyn till dittills under år 1900 vunnen erfarenhet eller eljest kända

förhållanden beräknade utgifter under sistnämnda år:

1899 1900

kronor kronor

arfvoden till amanuenser å kollega tre byråer ...... 3,377: 5 0 4,092: 7 8

arfvoden till två amanuenser å statistiska afdel
ningen

....................................................................... 2,400: 2,400:

arfvoden till en aktuarie och en amanuens å samma

afdelning.................................................................. 4,200: 4,200:

arfvode till kollega juridiska biträde ....................... 1,000: — 1,000: —

grufkartekontoret ........................................................... 3,915: 4,000:-

vikariatsersättningar under semester, förutom den

här nedan särskildt upptagna, ........................... 2,127:77 2,150:

vikariatsersättningar under embetsresor och under

kommerseråds befrielse från en del embets
göromål.

..................................................................... 511:10 350: —

gratifikationer till e. o. tjenstemän .......................... 4,905: 4,400:

dito till e. o. vaktmästare........................... 1,220:— 1,270: —

extra biträden å statistiska afdelningen.................... 3,191:25 3,320:

vikariatsersättning under den tillförordnade aktuarie^

å statistiska afdelningen semester ......... 100:— 100: —

en amanuens å kassakontoret och sjöpassexpeditio
nen

............................................................................. 900: — 900: —

s. k. talonggranskning .................................................. 300: — 300:

renskrifning in. m., extra bifräde .............................. 1,650:93 1,700: —

summa kronor 29,798: 55 30,182: 78.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af sistberörda för år 1900 beräknade utgiftsbelopp belöpte sig

23,762 kronor 78 öre på sådana ändamål, för hvilkas tillgodoseende anslaget

å 17,500 kronor vore afsedt, och 6,420 kronor på ändamål, hvilkas

tillgodoseende åsyftades med det särskilda anslaget å 6,200 kronor.

Enligt förestående beräkning- skulle dessa anslag således för nästlidet

år öfverskridas, det förra med 6,262 kronor 78 öre och det senare med

220 kronor eller tillhopa med 6,482 kronor 78 öre. Behofvet af medel

för de anslagen Överskjutande utgifternas täckande hade kollegium

fördenskull ansett sig kunna beräkna till i rundt tal 6,500 kronor.

I sammanhang härmed hade kollegium emellertid erinrat om två

förut ej omnämnda utgiftsposter, som under angifven förutsättning

skulle komma att ytterligare öka den af kollegium för år 1900 beräknade

bristen å ifrågavarande båda anslag. Beträffande dessa utgiftsposter

hade kollegium i sin förenämnda skrifvelse anfört, att kollegium

från och med år 1897, i ändamål att för sin statistik rörande rikets

utförsel erhålla i möjligaste måtto tillförlitliga värden å exporterade

oarbetade trävaror, uppdragit åt ombudsmannen hos sågverks- och trävaruexportföreningen

att mot ersättning meddela kollegium på af bemälde

ombudsman kända förhållanden grundade uppgifter angående

medelpris å de under hvarje år exporterade, oarbetade trävaror. Ersättningen

härför hade årligen utgjort 200 kronor, och hade denna utgift

anvisats att utgå af anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m.

Enahanda vore förhållandet med en utgift af 250 kronor, utgörande

ersättning till angifven person för meddelande af för kollegii årliga

handelsberättelse erforderliga, på särskilda uträkningar grundade uppgifter

angående medelpris för ett större antal vigtigare varuarti klar.

Enligt kollegii åsigt borde ersättningen för det med ifrågavarande uppgifters

åstadkommande förenade arbete, hvilket i båda fallen vore af

beskaffenhet att ej kunna utföras genom arbetskrafter, som stode till

kollegii förfogande, rätteligen påhvila expensmedlen och således äfven

för år 1900 bestridas af dessa medel, men derest Kongl. Maj:t skulle

finna så^ icke höra ske, borde det belopp af 6,500 kronor, kollegium

begärt såsom tillägg till de till bestridande af utgifter sistnämnda år till

extra biträden m. m. redan anvisade medel, ökas med ytterligare 450

kronor.

Med afseende å det hittills i allmänhet alltjemt stegrade behofvet

af årlig tillökning i de kommerskollegium anvisade anslag till extra

biträden, hade kollegium meddelat, att, medan antalet af de till kollegium

inkomna mål och ärenden, som varit föremål för handläggning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 8.

5

af vederbörande kommerseråd, utgjort år 1890 4,868 och 1891 likaledes

4,868, antalet af de af kollegium från och med år 1892, då kollega

förändrade organisation brådt i verket, årligen handlagda mål och

ärenden utgjort :

mål och ärenden, handlagda af

kommerseråden

förste aktuarien

summa

år 1892 ..................

................. 6,595

822

7,417

„ 1893 ..................

................. 7,249

1,140

8,389

„ 1894 ...................

................. 8,213

1,061

9,274

„ 1895 ..................

................. 7,449

824

8,273

„ 1896 .................

................. 6,825

1,070

7,895

„ 1897 ..................

................. 6,896

2,347

9,243

„ 1898 ..................

............. 7,357

2,044

9,401

" 1899 ..................

....... 7,997

1,789

9,786

I betraktande häraf och då någon nedgång i antalet till kollegium

årligen inkommande mål och ärenden icke kunde antagas vara

att förvänta och fördenskull icke heller behofvet af årligt tillskott till

de så kallade extra biträdesmedlen syntes komma att minskas, hade kollegium

ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke hos Riksdagen borde

göras framställning om förhöjning af det årliga anslaget till juridiskt

biträde, amanuenser och andra extra biträden m. in.

I fråga om beloppet af en sådan anslagsökning hade kollegium

ansett hänsyn böra tagas dertill, att af ofvan angifna för år 1900 behöfliga

anslagsfyllnad, 6,500 kronor, 220 kronor belöpte sig på ändamål,

för hvilkas tillgodoseende förberörda anslag å 6,200 kronor vore afsedt,

samt att af sagda 6,500 kronor 500 kronor skulle utgöra gratifikationer

till extra ordinarie tjenstemän på kollega statistiska afdelning. Till

följd häraf och då dessa ändamål vore afsedda att tillgodoses med det

från och med år 1901 på ordinarie stat uppförda, till 7,400 kronor

förhöjda anslaget till utarbetande af näringsstatistiken samt sistnämnda

anslagsbelopp äfven vore beräknadt att förslå till vikariatsersättningar

under semester för förste aktuarien och nuvarande ordinarie aktuarien,

uppgående sammanlagdt till 287 kronor 50 öre, skulle det återstående

årsbehofvet, om 1900 års förhållanden toges till beräkningsgrund, utgöra

5,492 kronor 50 öre. Men då det behof, ofvan omförmälda anslag å

17,500 kronor vore afsedt att fylla, finge antagas för framtiden icke

allenast icke minskas, utan snarare än vidare ökas, hade kollegium ansett

den ökning af ifrågavarande anslag, som kunde komma att af Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagen begäras, icke böra sättas lägre än till 6,000 kronor, eller, med

inberäknande af förenämnda två utgiftsposter å sammanlagdt 450 kronor,

.®re®fc Maj:t funne dem icke böra utgå af expensmedelsanslageh

till 6,450 kronor.

Beträffande de af kommerskollegium nu gjorda framställningarne

bär departementschefen erinrat derom, att den ersättning, som kunde

finnas böra utgå för åstadkommande af ofvan omförmälda, för kollegium

erforderliga statistiska uppgifter, icke vore af beskaffenhet att böra bestridas

af anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m., samt att

Kong! Maj:t den 30 november 1900 medgifvit, att af sjette hufvudtitelns

allmänna besparingar ett belopp af högst 6,950 kronor finge

utanordna^ för att af kommerskollegium i mån af behof mot redovisningsskyldighet

användas till bestridande af de utgifter till arfvoden

åt extra biträden m. m. för år 1900, hvartill eljest för ändamålet tillgängliga

medel icke försloge.

Den af Riksdagen från och med ar 1901 beslutade höjningen åt

anslaget till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,

grufkartekontoret, vikariatsersättningar m. m. från 17,500 kronor till

21,900 kronor, eller med 4,400 kronor, vore, enligt hvad deparmentsc

©fen vidare anfört, afsedda att tillgodose den g''ren af kommerskollegii

verksamhet, som omfattade näringsstatistiken och måste äfven för detta

ändamål tagas i anspråk. Till bestridande af öfriga med anslaget afsedda

årsutgifter återstode således 17,500 kronor. Enligt hvad erfarenheten

gifvit vid handen, hade emellertid sistnämnda belopp icke räckt

till, utan ^ hade från och med år 1894 särskilda tillskott till detsamma

årligen måst af kollegium hos Kongl. Maj:t begäras; och då dessa kraf

närmast föranledts al det ökade arbetet inom embetsverket, hade de

äfven måst tillgodoses. Någon den ringaste anledning att antaga, att

berörda anslagsbelopp framdeles mer än hittills skulle blifva för ändamålet

tillräckligt, funnes icke heller. Med afseende härå och då finansdepartementet,

under hvilket kollegium numera lydde, icke disponerade

öfver tillräckliga medel att tillgodose de behof af tillskott till

anslaget, som således utan tvifvel allt framgent komme att yppa sio-,

ansåge departementschefen, att anslaget måste höjas. Mot det af kollegium

i detta afseende föreslagna beloppet, 6,450'' kronor, deri inberäknåd

ersättning för astadkommande af ofvan omförmälda uppgifter, hvilken

ersättning, icke vore af beskaffenhet att böra bestridas af anslaget till

skrifmaterialier, expenser m. m., hade han intet att erinra,

På sätt departementschefen framhållit, blef vid sistliden riksdag det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

ordinarie anslaget till kommerskollegium höjdt med 7,400 kronor. Denna

höjning bestod deruti, att dels det extra anslag å 6,200 kronor, som

under en följd af år anvisats för näringsstatistiken, öfverflyttades till

embetsverkets ordinarie stat och dels ytterligare höjning med 1,200

kronor skedde i samma stat. Höjningarna fördelades på sådant sätt,

att till aflöning åt en aktuarie uppfördes 3,000 kronor samt återstoden,

4,400 kronor, uppfördes såsom förhöjning i anslaget till juridiskt biträde,

amanuenser, m. m., hvilket anslag derigenom ökades från 17,500 till

21,900 kronor. Samtidigt upphörde det extra anslaget att anvisas, och

den faktiska förhöjningen inskränkte sig alltså till berörda 1,200 kronor.

Samtliga dessa öfverflyttningar och förhöjningar afsågo emellertid uteslutande

den afdelning af kommerskollegium, som är sysselsatt med

utarbetande af näringsstatistiken, och någon ökning i de för tillgodoseende

af kollegii öfriga behof afsedda anslagsmedel uppstod icke

derigenom.

Då, enligt hvad kommerskollegium nu utredt, anslaget till juridiskt

biträde, amanuenser m. m. under en längre följd af år visat sig

för nämnda och öfriga behof otillräckligt, och, såsom departementschefen

äfven framhållit, ingen anledning torde finnas att antaga, att samma

anslag framdeles mer än hittills kommer att förslå till sitt afsedda

ändamål, synes det sålunda uppvisade, stadigvarande behofvet böra tillgodoses

genom höjning åt anslaget, helst som den hittills begagnade

utväg att från hufvudtitelns besparingar anvisa det bristande beloppet

icke lärer kunna numera anlitas, sedan anslaget till kommers kollegium

blifvit öfverflvttadt till sjunde hufvudtiteln, hvilkens besparingar icke

medgifva dylik åtgärds vidtagande. Mot storleken af den begärda höjningen

har utskottet intet att erinra och hemställer,

att Riksdagen må höja det i staten för kommerskollegium

upptagna anslag till juridiskt biträde,

amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med

6,450 kronor eller från 21,900 kronor till 28,350

kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till kommerskollegium att höjas

från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kammarrätten.

2:o) Kongl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitel i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att å kammarrättens stat

uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000

kronor, med rätt för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i

likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad, äfvensom höja°det

nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400

kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten komme att höjas med

22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Ofvanomförmälda statsrådsprotokoll innehåller i denna träffa följande.

Vid upprepade tillfällen hade kammarrätten hos Kongl. Maj:t hemstält

om ökning af antalet ledamöter i embetsverket.

En sådan framställning hade gjorts redan i det utlåtande, som

kammarrätten den 29 november 1878 afgifvit öfver löneregleringskomiténs

förslag till stat för embetsverket. Med framhållande, hurusom

under den då senast förflutna tioårsperioden 1868—1877 kammarrättens

ordinarie arbetskrafter befunnits otillräckliga, så att biträde af adjungerade

ledamöter måst anlitas såväl under perioden 1871—1874 som ock under

åren 1876 och 1877, hade jemväl nämnda komité förklarat sig finna

en förstärkning af kammarrättens arbetskrafter erforderlig, men ansett

denna lämpligast stå att vinna derigenom, att, med bibehållande af antalet

ledamöter oförändradt, vikariat anordnades under ledamöternas

semester, så att från hvarje rotel föredragning kunde utan afbrott fortgå

under hela året. I senare hänseendet både dock komiténs ordförande

uttalat en afvikande mening och för sin del ansett målet bäst vinnas

genom inrättande af två nya kammarrättsrådsembeten. Denna uppfattning

hade, på sätt redan är nämndt, biträdts af kammarrätten. Då en

af löneregleringskomitén införskaffad utredning utvisat, att antalet till

kammarrätten inkommande mål, som i medeltal för perioden 1868—

1877 utgjort 2,498, under tiden närmast före år 1878 minskats, hade

chefen för finansdepartementet, då han för Kongl. Maj:t anmälde frågan

om ny lönestat för kammarrätten den 21 februari 1879, funnit behofvet

af ett ökadt. antal ledamöter icke vara tillräckligt ådagalagdt, i följd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 9

hvaraf han icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till kammarrättens

ofvanberörda framställning.

Frågan om förstärkning af kammarrättens ordinarie arbetskrafter

både derefter b vilat, till dess densamma åter upptagits i kammarrättens

skrifvelse den 29 oktober 1896.

Efter att i denna skrifvelse hafva erinrat, att antalet ordinarie

ledamöter i kammarrätten fortfarande vore detsamma, som genom 1831

års instruktion för embetsverket fastslagits, både kammarrätten till stöd

för sin förnyade framställning i ämnet åberopat följande statistiska utredning,

hvilken visade, i hvilken grad utvecklingen efter år 1877, eller

det för verkets år 1879 genomförda organisation närmast grundläggande

året, ökat kammarrättens arbetsbörda. Sålunda både antalet inkomna

mål, som år 1878 utgjort 2,251 och år 1885 stigit till 3,536, uppgått

år 1893 till 4,076, år 1894 till 4,540 och år 1895 till 4,474. För tioårsperioden

1886—1895 både medeltalet inkomna mål belöpt sig till

3,899. Antalet inkomna besvärsmål, hvilka i ojemförligt öfvervägande

grad toge ledamöternas tid i anspråk, både utgjort år 1878 221 fattigvårds-

och 524 andra mål, eller tillhopa 745, år 1885 364 fattigvårdsoch

812 andra mål, eller tillhopa 1,176, samt år 1895 528 fattigvårdsocb

1,141 andra mål, eller tillhopa 1,669, och hade följaktligen sistnämnda

år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Å andra sidan både

en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt rum, i ty att

år 1878 afgjorts 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år 1895 4,066

mål. Antalet afgjorda besvärsmål hade utgjort år 1818 238 fattigvårdsoch

572 andra'' mål, eller tillhopa 810, år 1885 344 fattigvårds- och

825 andra mål, eller tillhopa 1,169, samt år 1895 310 fattigvårds- och

1,157 andra mål, eller sammanlagdt 1,467, och hade sålunda ökats till nära

dubbelt. Detta arbetsresultat hade emellertid icke kunnat uppnås utan

kammarrättens förstärkning med adjungerade ledamöter. Sedan under

åren 1878—1890 kammarrätten i ganska vidsträckt omfattning åtnjutit

sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med år 1891 två adjungerade

ledamöter biträdt kammarrätten såväl höst- som vårsessionerna, hvarjemte

kammarrätten tillfälligtvis förstärkts med ytterligare två adjunkter.

Oaktadt ökningen af kammarrättens arbetsprodukt, både emellertid

det alltjemt växande arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas i den man

detsamma tillströmmat, utan hade en betydande balans å oafgjorda mai

uppkommit. Balansen, som år 1878 utgjort allenast 737 mål och år

1885 723 mål, hade år 1895 i sin helhet stigit till 2,226 mål. Balansen

å besvärsmål hade utgjort år 1878 88 fattigvårds- och 106 andra mål,

eller tillhopa 194 mål,'' samt år 1885 31 fattigvårds- och 7 andra mål,

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eller tillhopa 38 mål, men år 1895 hade i den sammanlagda balanssiffran

ingått icke mindre än 958 fattigvårdsmål och 150 andra mål, eller

sammanlagdt 1,108 besvärsmål, hvilket med andra ord betydde, att

balansen å besvärsmål år 1895 uppgått till nära sex gånger så mycket

som år 1878. Hvad särskild! anginge balansen å fattigvårdsmål, både

denna vid tiden för skrifvelsens aflåtande, ofvanberörda den 29 oktober

1896, stigit till 1,103 mål. Häraf hade kammarrätten funnit det otvifvelaktigt

framgå, att embetsverket vore i behof af ökade arbetskrafter och

att detta behof förelåge i sådan omfattning, att för dess afhjelpande ej

längre gjorde till fyllest, att kammarrätten, på sätt flera år egt rum,

biträddes af två adjungerade ledamöter. Att för mötande af kammarrättens

behof af ytterligare förstärkning, hvilket behof således visat sig

vara af stadigvarande beskaffenhet, använda än flera adjungerade ledamöter

under sessionerna eller tillgripa den af löneregleringskomitén förordade

utvägen att anordna semestervikariat, genom hvilka åtgärder

kammarrätten skulle komma att till väsentlig del bestå af adjungerade

ledamöter, hade kammarrätten ansett ej böra ifrågasättas, särskild! i

betraktande deraf, att kammarrätten dåmera blifvit sista instans i fattigvårdsmål.

Att låta dessa för landets kommuner ingalunda ovigtiga

tvistemål i sista instans afgöras af en domstol, der, i händelse någon

ordinarie ledamot hade tjenstledighet, pluraliteten af de i målens afgörande

deltagande kunde komma att utgöras af tillfällige och jemförelsevis

mindre erfarne ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej

öfverensstämmande med häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes

äfven stå mindre väl tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion,

genom hvilket stadgandes ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens

ordinarie ledamöter förbehålla ledningen af praxis i fattigvårdsmål. I

följd häraf hade kammarrätten förklarat sig nödsakad föreslå en ökning

af dess ordinarie arbetskrafter och hemstält, att två nya kammarrättsrådsembeten

måtte varda inrättade.

Under erinran derom, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde

vid expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjenstemän,

deraf hälften ordinarie och hälften amanuenser, samt att hvarje

ledamot hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjenstemän,

hade kammarrätten vidare framhållit, att inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten

påkallade en ökning af personalen å kansliet med en

notarie och en amanuens. Å kammarrättens stat funnes uppfördt under

titel »vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och

renskrifningskostnad» ett sammanlagdt belopp af 28,400 kronor, deraf

22,000 kronor beräknats för extra biträden, 1,300 kronor för flitpen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningar, 2,837 kronor 50 öre till vikariatsersättuing och återstoden 2,262

kronor 50 öre för renskrifning. Af det för extra biträden beräknade

beloppet åtnjöte en hvar af de tre kansliatnanuenserna ett arfvode af

1,800 kronor, hvadan för att bereda arfvode åt ytterligare en kansliamanuens

ifrågavarande belopp både synts kammarrätten böra ökas med

1,800 kronor till 23,800 kronor. Då det för renskrifningskostnaden afsedda

beloppet under de senare åren varit otillräckligt och i händelse

af förstärkning i kammarrättens arbetskrafter utgifterna för renskrifning

skulle komma att ytterligare ökas samt såsom följd af förstärkningen

biträde af extra tjenstemän och vaktbetjente jemväl skulle ifrågakomma

i större utsträckning än dittills, både kammarrätten ansett, att för renskrifning

borde beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre, äfvensom

att det belopp, hvilket beräknats för flitpenningar, borde ökas till 1,700

kronor. För genomförande af sålunda ifrågasatta förändringar i kammarrättens

organisation hade alltså embetsverket kemstält, att å ordinarie

stat måtte npptagas lön och tjenstegöringspenningar för två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor,

med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt

att det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas

till 31,300 kronor. .

1 öfverensstämmelse med hvad kammarrätten sålunda föreslagit

hade också af Kongl. Maj:t gjorts framställning till 1897 års Riksdag,

men Riksdagen hade bifallit densamma allenast på det sätt, att å extra

stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor och dels till arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad sammanlagdt 4,700 kronor. På

derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hade enahanda anslag,

som för år 1898 af Riksdagen beviljats å extra stat, anvisats å extra

stat jemväl för åren 1899, 1900 och 1901.

'' Genom de sålunda för åren 1898, 1899 och 1900 anvisade anslagen,

om hvilkas användning Kongl. Maj:t genom särskilda kongl.

bref meddelat närmare bestämmelser, hade kammarrätten blifvit satt i

tillfälle att under dessa år erhålla förstärkning af fyra adjungerade

ledamöter, af hvilka enligt Kongl. Maj:ts förordnanden två med enahanda

tjenstgöriugsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd biträdt

kammarrätten under hela tiden från och med början af år 1898

samt de båda öfriga tjenstgjort under tiderna för kammarrättens vårocli

höstsessioner; och hade, beträffande de på extra stat för år 1901

för kammarrätten anvisade anslag, Kongl. Maj:t den 9 november

1900 förklarat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

gerade ledamöter, af Indika två, som skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet, som nyss nämnts, förordnats att tjenstgöra

under hela år 1901 och de två andra under tiderna för kammarrättens

vår- och höstsessioner, hvarjemte Kongl. Maj:t meddelat föreskrift om

den godtgörelse, som för berörda tjenstgöring borde dem tillkomma.

I skrifvelse den 13 december 1900 hade kammarrätten förnyat

sin förberörda, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896 gjorda,

samt i skrifvelse den 7 oktober 1897, den 22 december 1898 och den

30 november 1899 åter upprepade framställning om förstärkning af

kammarrättens ordinarie arbetskrafter; och hade kammarrätten dervid

anfört följande.

Af en vid skrifvelsen fogad statistisk öfversigt öfver antalet inkomna,

afgjorda och balanserade mål under åren 1896—1899 jemte enahanda

. uppgifter angående besvärsmålen för tiden från och med den 1

januari till och med den 30 november 1900 visade sig, att, medan vid

1897 års utgång balansen å besvärsmål utgjort 1,706, deraf 1,238

fattigvårds- och 468 andra mål, balansen vid 1898 års slut uppgått till

1,302, deraf 1,050 fattigvårds- och 252 andra mål, och vid 1899 års

slut till 1,289, deraf 986 fattigvårds- och 303 andra mål. Vid utgången

af år 1900 kunde, enligt hvad kammarrätten antoge, balansen beräknas

uppgå till omkring 1,050 mål, deraf inemot 900 fattigvårdsmål. För så

vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme att ökas,

ansåge kammarrätten, att balansen under loppet af år 1901 skulle kunna

ytterligare nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,

normala förhållanden uppnåddes och att balansen å fattigvårdsmål

nedginge till 800 eller något derunder. Om det än, med stöd af

sålunda anförda siffror, borde kunna antagas, att den för åren 1898—

1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbetskrafter,

fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala

förhållanden äfven beträffande fattigvårdsmålen, gåfve å andra sidan den

åberopade statistiska öfversigten full bekräftelse åt den uppfattning,

kammarrätten vid flera tillfällen och senast i sin skrifvelse den 30

november . 1899 uttalat, eller att den ökning i kammarrättens arbetsbörda,

hvilken sedan lång tid tillbaka inträdt och sedermera fortgått,

icke vore af endast tillfällig natur, och att en förstärkning af kammarrättens

ordinarie arbetskrafter vore af förhållandena i hög grad påkallad.

Enligt hvad berörda öfversigt utvisade, hade antalet inkomna mål

uppgått år 1896 till 4,138, år 1897 till 6,552, år 1898 till 4,054 och

år 1899 till 4,418. Under det att medeltalet inkomna mål för åren

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 13

1886_1895 — den sista tioårsperiod, till hvilken kammarrätten i

sin skrifvelse den 29 oktober 1896 kunnat hänvisa — utgjort 3,899,

uppginge samma medeltal för de nu senast förflutna tio åren, 1890

1899, till icke mindre än 4,361. Äfven om hänsyn toges. dertill,

att i den höga siffra, som angåfve summan af de år 1897 inkomna

målen, inginge ett betydligt antal i hufvudsak likartade taxeringsmål

(fastighetstaxeringsmål från Vesterbottens län) och berörda siffra pa

grund deraf lämpligen reducerades, skulle ändock medeltalssiffran för

tioårsperioden 1890—1899 icke komma att understiga 4,200. Samma

statistiska öfversigt gåfve vidare vid handen, att sedan den 1 januari

1898, från och med hvilken dag kammarrätten oafbrutet varit biträdd

af två adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, antalet inkomna besvärsmål utgjort

under år 1898 1.593, under år 1899 1,947 samt under tiden från och

med den 1 januari till och med den 30 november 1900 1,487, medan

under samma tider på de ordinarie och bemälde två adjungerade ledamöters

föredragning afgjorts följande antal besvärsmål, nemligen år

1898 1,571, år 1899 1,581 samt under tiden från och med den 1 januari

till och med den 30 november 1900 1,298. Det visade sig alltså, att,

äfven om kammarrätten från ingången af år 1898 förstärkts med två

nya ordinarie ledamöter, embetsverkets ordinarie arbetskrafter icke

under någotdera af åren 1898 eller 1899, lika litet som under den

ofvan angifna delen af år 1900, skulle varit tillräckliga för att åstadkomma

ett arbetsresultat, motsvarande det tillströmmande materialet,

samt att den minskning i arbetsbalansen, som under tiden egt rum,

uteslutande varit att tillskrifva den omständigheten, att kammarrätten,

förutom af de två med kammarrättsråds tjenstgöringsskyldighet adjungerade

ledamöterna, under de ordinarie sessionerna haft biträde af ytterligare

två adjunkter.

Med sådana förhållanden för ögonen och då, såsom kammarrätten

i sin skrifvelse den 30 november 1899 framhållit, för framtiden någon

minskning i tillströmningen af mål icke vore att förvänta, men väl

motsatsen, syntes det obestridligt, att ur synpunkten af den motsvarighet,

som borde finnas mellan arbetsmaterialet och arbetskrafterna, behofvet

af kammarrättens förstärkning med två nya ordinarie ledamöter

blifvit så fullständigt som möjligt ådagalagdt. Men för en sådan åtgärd

talade jemväl andra vigtiga skäl, i främsta rummet den inom statsförvaltningen

erkända grundsats, som bjöde, att ett behof, hvilket

under eu följd af år visat sig vara af stadigvarande natur, också blefve

på ett stadigvarande sätt tillgodosedt, Tillämpningen af denna grundsats

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skulle varda af desto större betydelse, då det, såsom i förevarande fall,

gälde ett embetsverk, hvilket både att inom ett vidsträckt område af

förvaltningen skipa rätt och beträffande en vigtig grupp af ärenden,

fattigvårdsmålen, i sista instans fälla dom. Såsom kammarrätten förut

erinrat, innebure anlitandet i mera vidsträckt omfattning af tillfälliga

arbetskrafter för handläggningen af ärendena i kammarrätten ett betänkligt

afsteg från den af ålder och lag hägnade grundsatsen, att rättskijmingens

handhafvande borde vara förbehållen ordinarie domare;

och ehuru hittills afsevärda hinder icke mött för fyllande af kammarrättens

behof af extra arbetskrafter, syntes det i längden svårligen

kunna påräknas, att med de ytterst ringa utsigter till befordran, embetsverket

under närvarande förhållanden hade att erbjuda, adjunkter skulle

komma att stå embetsverket till buds med sådan kompetens, att deras

deltagande i ärendenas behandling icke kunde medföra fara för minskad

rättssäkerhet.

Då kammarrätten, med åberopande af det nu och förut i ämnet

anförda, förnyat sin hemställan om uppförande å embetsverkets stat af

lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd äfvensom

om de öfriga häraf föranledda ändringar i staten, hvarom framställning

gjorts i kammarrättens skrifvelse den 29 oktober 1896, hade

kammarrätten ansett sig icke böra underlåta att påpeka, att, såsom af

det föregående tydligen framginge, den ifrågasatta förändringen i

kammarrättens organisation icke uteslöte behofvet af särskilda åtgärder

till utlemnande af den balans af besvärsmål, som vid 1901 års utgång

ännu kunde qvarstå och hvilken kammarrätten trott sig kunna beräkna

till omkring 800 fattigvårdsmål. Då det för rikets kommuner icke kunde

annat än föranleda betydande olägenheter, att de till kammarrätten

fullföljda fattigvårdsmålen under flera år finge vänta på sitt afgörande,

syntes det i hög grad önskvärdt, att den nämnda balansen måtte skyndsammast

kunna afarbetas, och kammarrätten hade derför hemstält,

huruvida icke, samtidigt med att den föreslagna förändringen i kammarrättens

organisation genomfördes, medel kunde ställas till kammarrättens

förfogande för att under de ordinarie sessionerna bereda embetsverket

biträde af fyra adjungerade ledamöter. Med en sådan anordning, hvarigenom

hela antalet af de under vår- och höstsessionerna tjenstgörande

ledamöterne skulle komma att uppgå till tolf, eller två mer än för närvarande,

borde, enligt kammarrättens åsigt, utsigt förefinnas, att, så

vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad ökades, balansen

skulle så hastigt kunna nedbringas, att inom en tidrymd af omkring

två år normala förhållanden blefve uppnådda. Kammarrätten hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

emellertid ansett sig böra uttryckligen betona, att en ökning i de tjenstgörande

ledamöternas antal till den nyss angifna siffran, efter kammarrättens

mening, kunde ifrågasättas endast under förutsättning, att framställningen

om förstärkning af embetsverkets ordinarie arbetskiaftei

vunne bifall. Redan för närvarande, då under de ordinarie sessionerna

tjenstgjorde sex kammarrättsråd och fyra adjungerade ledamöter, vore,

såsom kammarrätten förut påvisat, de tillfälliga ledamöternas antal i

förhållande till den ordinarie personalen större, än som kunde anses

innebära en tillfredsställande anordning af förhållandena. Uppenbarligen

kunde en sådan sammansättning af personalen, att halfva antalet komme

att utgöras af adjungerade ledamöter, under inga förhållanden vara tillrådlig.

Den kostnad, som skulle erfordras för att sålunda bereda

kammarrätten tillfällig förstärkning med fyra adjungerade ledamöter,

hade synts kammarrätten, vid det törhållande att dessa samtliga skulle

tjenstgöra allenast under de ordinarie sessionerna och med tagen hänsyn

till de förändringar i personalförhallandena inom embetsverket, hvilka vid

bifall till framställningen om inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten

och jemväl af annan anledning kunde under den närmare framtiden

vara att förvänta, kunna för år 1902 beräknas till 12,000 kronor,

i hvilken summa då inräknats, förutom adjunktionsarfvoden, äfven arfvoden

till extra amanuenser och erforderligt belopp till bestridande af

renskrifningskostnad. Derest emellertid Kongl. Maj:t icke skulle finna

anledning att vidtaga åtgärder för en så skyndsam afarbetning af den

vid 1901 års utgång qvarstående arbetsbalansen, som kammarrätten

funnit önskvärd, hade kammarrätten ansett det dock vara oundgängligt,

att embetsverket, så vidt balansens nedbringande skulle kunna fullföljas,

under år 1902 och en följd af år framåt finge under vår- och höstsessionerna

påräkna biträde af två adjunkter. Det belopp, som i sadant

fall skulle för år 1902 erfordras till adjunktionsarfvoden och öfriga af

adjunktionen föranledda utgifter, hade ansetts kunna beräknas till 6,000

kronor. _ .

Slutligen hade kammarrätten, jemte erinran, att Riksdagen pa extra

stat för år 1901 till arfvoden åt amanuenser samt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad beviljat 8,300 kronor, af hvilket

belopp 3,600 kronor vore afsedda att bereda de å kammarrättens revisionsafdelning

och aktuariekontor tjenstgörande amanuenser ökning i deras

arfvoden från 1,200 till 1,500 kronor om året, hemstält, att, enär behofvet

af denna löneförbättring måste anses vara af stadigvarande art, det för

samma löneförbättring erforderliga belopp måtte uppföras på ordinarie stat.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade kammarrätten hem
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ställ, att å ordinarie stat måtte uppföras lön och tjenstgöringspenningar

för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa i2,800 kronor Och för

ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för dessa befattningars

innehafvare till ålderstillägg i likhet med öfriga tjenst emän i samma

tjenstegrad, äfvensom att anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, för närvarande

bestämdt till 28,400 kronor, måtte höjas med tillsammans 6,500 kronor

eller till 34,900 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört, att, om det än redan

länge varit uppenbart, att kammarrättens nuvarande ordinarie personal

icke förmådde uppbära den arbetsbörda, som hvilade på detta embetsverk,

och att följaktligen berörda personal förr eller senare måste ökas,

syntes det honom efter den utredning, kammarrätten i sin senast omförmälda

skrifvelse lemnat, som om någon tvekan icke heller bordo

kunna lörefinnas derom, att tidpunkten nu vore inne att vidtaga en

dylik. åtgärd. Sedan Kongl. Maj:t hos 1897 års Riksdag gjort framställning

om ökning af embetsverkets ordinarie arbetskrafter, funnes,

förutom den erfarenhet, som redan då stått till buds, nu att åberopa

den ytterligare erfarenhet, som i detta afseende under tiden vunnits.

Resultatet af denna erfarenhet förelåge i kammarrättens förevarande

skrifvelse, hvilken departementschefen åberopade och ur hvilken han

särskildt ville framhålla, hurusom, oaktadt kammarrätten under åren

1898, 1899 och 1900 haft biträde af, bland andra, två adjungerade ledamöter

med enahanda tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd

och således i verkligheten, om också icke hvad alla beträffade

till namnet, åtta kammarrättsråd varit i tjenstgöring, det dock visat

sig, att ett antal mål, motsvarande det, som till kammarrätten inkommit

under hvardera af åren 1898 och 1899 samt under den del af år 1900,

lör hvilken redogörelse förelåge, icke kunnat af dessa åtta ledamöter

fullständigt slutbehandlas under det år, de inkommit. Den samlade erfarenhet,

som nu kunde anföras till stöd för behofvet af ytterligare förstärkning

af kammarrättens ordinarie arbetskrafter, vore således både

omfattande till tiden och med hänsyn till resultatet synnerligen upplysande.

Vid sådant förhållande syntes det departementschefen, som om

denna fråga nu borde vara mogen för slutligt afgörande.

Med den ökning af kammarrättens ordinarie personal, departementschefen

alltså i öfverrensstämmelse med embetsverkets hemställan nu föresloge,

borde man visserligen kunna förvänta, att de till kammarrätten

årligen inkommande målen skulle kunna, åtminstone till allra största

delen, af denna personal inom året slutbehandlas, men till afarbetande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

af den balans af mål, som vid utgången af år 1901, då förän dringen i

kammarrättens organisation skulle taga sin början, ännu kunde förefinnas

och som af kammarrätten beräknats till omkring 800 fattigvårdsmål,

blefve, enligt hvad erfarenheten visat, tid för samma personal ej

öfrig. För att denna balans skulle kunna snarast möjligt afarbetas,

hade kammarrätten ansett behöfligt att erhålla tillfällig förstärkning af

fyra adjungerade ledamöter, och då, på sätt kammarrätten äfven erinrat,

det för den allmänhet, som deraf berördes, måste vara af synnerlig vigt,

att denna balans af mål så fort som möjligt undanarbetades, ansåge

departementschefen, att hvad kammarrätten för vinnande af detta mål

föreslagit äfven borde bifallas. Hvad beträffade kostnaden för denna

tillfälliga ökning af embetsverkets arbetskrafter, hade den af kammarrätten

för år 1902 beräknats till 12,000 kronor, deri äfven inbegripna

arfvoden till extra amanuenser och erforderligt belopp till bestridande

af renskrifningskostnadj Af denna kostnad borde hälften, eller 6,000

kronor, kunna bestridas af tillgängliga medel, hvaremot återstoden syntes

böra af Riksdagen begäras på extra stat för år 1902.

Då departementschefen vid anmälan den 13 januari 1900 af

kammarrättens då föreliggande framställning om beredande af medel

till ökning af arfvoden åt vissa af embetsverkets amanuenser ansett sig

böra . föreslå, att det härför erforderliga beloppet, 3,600 kronor, skulle

jemte det belopp af 4,700 kronor, som under de senare åren utgått till

arfvoden åt extra biträden, flitpeuningar och renskrifningskostnad, af

Riksdagen äskas på extra stat för år 1901, hade, enligt hvad nu meddelats,

detta icke berott derpå, att han icke ansett berörda löneförbättring

allt fortfarande böra komma vederbörande till godo, utan hade

han föranledts dertill af den omständigheten, att skäl synts honom icke

föreligga att för ett så jemförelsevis obetydligt belopp då föreslå någon

ändring i det å kammarrättens stat uppförda ordinarie anslaget till

vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden m. m. Då emellertid eu

höjning af berörda ordinarie anslag nu påkallades af annan anledning,

och behofret af löneförbättring åt ifrågavarande amanuenser utan tvifvel

måste anses vara af stadigvarande art, ansåge departementschefen, att

detta anslag nu borde höjas, utom med det belopp af 2,900 kronor,

som kräfdes af förut omförmälda anledning, jemväl med-förenämnda

3,600 kronor.

Utskottet vill till en början erinra, hurusom Riksdagen, på sätt i

statsrådsprotokollet jemväl framhållits, på extra stat beviljat dels för

Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvart och ett af åren 1898, 1899, 1900 och 1901 till arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels ock för hvarje

af åren 1898, 1899 och 1900 till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad 4,700 kronor.

För år 1901 har Riksdagen på extra stat beviljat till arfvoden åt

amanuenser samt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad

8,300 kronor. Ökningen i anslaget, 3,600 kronor, har afsett att bereda

de å kammarrättens revisionsafdelning och aktuariekontor tjenstgörande

amanuenser förhöjda arfvoden.

Hvad Kongi. Maj:ts nu ifrågavarande framställning beträffar, håller

utskottet före, att, enär det torde få anses vara genom den i statsrådsprotokollet

lemnade utredning styrkt, att kammarrättens nuvarande ordinarie

personal fortfarande är alldeles otillräcklig för att hinna inom rimlig

tid behandla den dit inkommande mängden af mål och ärenden, samt att

den under en följd af år vunna erfarenheten gifver vid hatiden, att

någon afsevärd minskning i embetsverkets arbetsbörda icke är att förvänta,

intet skäl förefinnes att längre undanskjuta frågan om ökning i

antalet af kammarrättens ordinarie personal. Utskottet anser sig derför

böra tillstyrka Kongi. Maj:ts förslag, att å nämnda embetsverks ordinarie

stat må uppföras aflöningar dels åt ytterligare två kammarrättsråd

med 12,800 kronor, dels ock åt en notarie med 3,000 kronor.

Mot förslaget att till den ordinarie staten öfverföra jemväl det

extra anslaget åt amanuenser m. m. med ett belopp, 6om till följd af

den nya notarietjenstens inrättande kunnat nedsättas till 6,500 kronor,

har utskottet ej heller något att erinra.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å kammarrättens stat uppföra

lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två

kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för

ytterligare eu notarie med 3,000 kronor, med rätt

för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i

likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad,

äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda

anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400

kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till kammarrätten att höjas

med 22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

Tullverket.

3:o) Kongl. Maj:t bär beträffande tullverket föreslagit, att Riks- till tullverket.

dagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver [3.]

finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, matte for ar

1902 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå

direkt af tullmedlen;

kommande vid bifall härtill anslaget till tullverket att minskas

med 200 kronor.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bar departementschefen uti

förevarande ärende anfört följande. ■, n

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1900 hade generaltullstyrelsen

afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1902, och både

styrelsen dervid beträffande indragningsstaten anmält, att densamma

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 450 kronor, 1

följd hvaraf denna stats slutsumma komme att utgöra 9,740 kronor.

I afseende å öfrig» ordinarie utgiftsstat er hade generaltullstyrelsen

icke föreslagit någon annan ändring, än att till jemnande af staternas

slutsumma det å omkostnadsstaten upptagna anslaget till diverse utgifter

måtte ökas med 250 kronor samt följaktligen denna stat, hvars slutsumma

för år 1901 utgjorde 257,410 kronor, bestämmas till 257,650

kronor.^ed iakttagande af så]unc]a föreslagna ändringar skulle tullverkets

ordinarie utgiftsstater för år 1902 komma att upptaga följande slutsummor,

nemligen: o 91 nona
aflöningsstaten.

................................................................. kionor 2,216,30^

öfvergångsaflöningsstaten .............................. 11

ålderstilläggsstaten ..... n

indragningsstaten.......................................................... «

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente

.................. ................................................•;......... ”

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ......................................................... 11

omkostnadsstaten ........... u

summa kronor 2,982,000: —

eller 200 kronor mindre än det belopp, hvarå motsvarande stater för

år 1901 slutade.

9,500

220,000

9,740

227,000:

41,800

257,660

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Departementschefen har vidare erinrat, att Riksdagen, till bestridande

af kostnaderna för uppehållande på förordnande under innevarande

år af vissa nya tjenster vid tullverket, på extra stat för år 1901 anvisat

ett belopp af 210,000 kronor, samt meddelat, att han hade för

afsigt att tillstyrka Kongl. Maj:t att äfven för år 1902 af Riksdagen

för omförmälda ändamål begära ett extra anslag. Vid hvad generaltullstyrelsen

nu föreslagit i fråga om tullverkets ordinarie utgiftsstater,

har departementschefen förklarat sig icke hafva funnit något att anmärka.

Utskottet hemställer,

_ aR Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Öfverintendentsembetet.

ajnLugTm 4:o) Kongl*. Maj:t har i punkten 4 under denna hufvudtitel i

öfverinien- statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att höja det å öfverintenembetet.

dentsembetets. staf till. vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden

•J och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad m. m. uppförda

anslag, 8,400 kronor, med 3,600 kronor till 12,000 kronor;

hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet komme att höias

från 35,500 kronor till 39,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

till en början erinrat, hurusom å den för öfverintendentsembetet gällande

stat, i hvilken sedan år 1880 någon ändring icke vidtagits, vore uppfördt

ett anslag å 8,400 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad

m. m. Af detta anslag bestredes utgifter för semestertjenstgöring, för

beredande. af ersättning åt tjenstförrättande öfverintendenten under

ordinarie innehafvare^ af detta embete tjensteresor, för utgörande af

dagarfvoden åt embetets extra ordinarie arkitekter under tjensteresor,

som.de

gratifikationer åt de å embetets såväl tekniska som administrativa afdelning

tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän och extra ordinarie

betjente äfvensom för godtgörande af inom verket erforderlig renskrifning.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 november 1900 hade, enligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

hvad departementschefen vidare meddelat, öfverintendentsembetet gjort

framställning om höjning af berörda anslag och till stöd härför anfört

hufvudsakligen följande.

Hos öfverintendentsembetet vore utom chefen anstälda endast

tre ordinarie tjensteman med teknisk bildning, af hvilka emellertid två,

de båda intendenterna, hade sin tid så godt som uteslutande upptagen

af den dem närmast anförtrodda vården om kronans under embetets

inseende stälda egendomar i Stockholm och i landsorten.

Den hufvudsakliga handläggningen af de ritnings- och granskningsmål

af ofta synnerligen magtpåliggande art, som till embetet hänskötes,

måste följaktligen anförtros åt verkets extra ordinarie tjensteman

på den tekniska afdelningen. Dessa extra ordinarie arkitekter, hvilka,

innan de kunde ifrågakomma att hos verket anställas, fått underkasta

sig en lång och kostsam, oftast delvis äfven i utlandet genomgången

studiekurs, måste således besitta framstående skicklighet samt såväl

teoretisk som praktisk erfarenhet.

Sedan under loppet af år 1893 öfverintendentsembetets nuvarande

organisation blifvit fullständigt genomförd, hade, med undantag af en

kortare tid, under hvilken antalet extra ordinarie arkitekter utgjort 18,

17 extra ordinarie arkitekter varit hos embetet samtidigt och, med få

undantag, med ungefär enahanda tjenstepligter tjenstgörande. Antalet

af de ärenden, som handlagts å embetets tekniska afdelning och

för hvilka någon godtgörelse icke utgått från särskilda af Riksdagen

på extra stat beviljade byggnadsanslag, hade, då deri inräknades sådana,

som afsåge upprättande, omarbetande och kopiering af ritningar samt

granskning och upprättande af kostnadsförslag, under det senaste årtiondet

utgjort:

år 1890 ......................................................... 107 ärenden

„ 1891 .........................................in........... 144 „

„ 1892 ........................................................ 102 „

„ 1893 134 „

„ 1894 ...................................................... 118 „

„ 1895 .........;.............................................. in „

„ 1896 .................................................... 128 „

„ 1897 121 „

„ 1898 137 „

„ 1899 175 „ samt

„ 1900 intill den 20 november ............ 159 „ .

Sedan öfriga utgifter, hvilka skolat af ifrågavarande anslag gäldas

och hvilka uppgått till sammanlagdt omkring 3,400 kronor om året,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande Nio 8.

blifvit bestridda, hade till gratifikationer för extra ordinarie arkitekter

och öfriga extra tekniska biträden, som behöft anlitas, återstått omkring

5,000 kronor för hvarje år. Om från detta belopp frånräknades omkring

250 kronor, som i allmänhet åtgått för att ersätta de ingeniörer,

som hatt embetets uppdrag att granska värmeledningsförslag, verkställa

hållfasthetsberäkningar in. m. dylikt, hade till fördelning mellan de

extra ordinarie arkitekterna blifvit öfrigt endast omkring 4,750 kronor.

Enär under exempelvis år 1900 samt åren 1899 och 1898 de extra

ordinarie arkitekternas antal varit 17, hade således till en hvar af dem

kunnat i medeltal utbetalas omkring 280 kronor om året, och då de

åt bemälde tjenstemän handlagda ärenden under sagda år i medeltal

uppgått till 157, hade alltså på hvar och en af dem under samma tid

likaledes i medeltal kommit 9 ärenden. För hvart och ett af dessa

ärenden hade då kunnat i genomsnitt beredas en ersättning af 31

kronor. Antoge man, att en tredjedel af de ärenden, de extra ordinarie

arkitekterna både att ombestyra, utgjordes af utförandet af vissa embetet

åliggande kopieringsarbeten, och att dessa kopieringar i allmänhet kunde

anses skäligen godtgjorda med 15 kronor för hvarje, hade den hos

embetet anstälde extra ordinarie arkitekten för öfriga 6 ärenden, som

enligt de gjorda beräkningarne under hvartdera af åren 1898—1900

tilldelats honom, icke kunnat i medeltal påräkna större ersättning än

omkring 39 kronor för hvarje ärende. Bland dessa ärenden funnes

dock icke få sådana, som påkallade uppgörandet af helt nya ritningar

af ofta särdeles invecklad beskaffenhet, äfvensom upprättande af fullständiga

arbetsbeskrifningar och kostnadsberäkningar, arbeten, hvilka i

allmänhet tog;e en tid af åtminstone två veckor i anspråk, och för hvilkas

utförande arkitekten, strängt sysselsatt som han vanligen vore till följd

af sin egentliga privata verksamhet, måste i sin ordning anlita biträden,

som han hade att af egna medel aflöna med relativt höga belopp. Det

finge väl medgifvas, att icke sällan ärenden förelåge, hvilka kräfde

väsentligt mindre arbete, men med hänsyn till såväl de fordringar, hvilka

numera stäldes på akitekten äfven vid lösandet af ringare uppgifter, som

ock de ersättningar, hvarpå han enligt allmänt inom landet antagna arkitekttaxor

kunde af enskilda göra anspråk, syntes det påtagligt, att den

godtgörelse, embetet under nuvarande förhållanden kunde lemna sina

extra ordinarie tekniska biträden, vore alltför obetydlig. Att statsverket icke

kunde i förevarande fall erbjuda bemälda extra ordinarie tjenstemän en

godtgörelse, motsvarande den, desse genom utöfvande af enskild verksamhet

kunde bereda sig, vore visserligen tydligt, men man syntes

dock böra tillse, att åt dessa tjenstemän i hvarje fall lemnades en er
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sättning, som åtminstone stode i något rimligt förhållande till det arbete,

de utförde.

Derest ifrågavarande anslag ökades med 3,600 kronor eller till 12,OOU

kronor och under förutsättning att öfrig* utgifter, som borde bestridas

af anslaget, komme att något ökas, eller från 3,400 kronor till 3,800

kronor, skulle således, om ett afdrag å 300 kronor gjordes för ersättande

af nödigt ingeniörsbiträde, ett årligt belopp af omkring 7,900 kronor

återstå att användas till ersättning åt de extra ordinarie arkitekterna.

Med detta belopp skulle, under antagande, att de extra ordinarie arkite - ternas antal fortfarande komme att utgöra 17 — och en nämnvärd

minskning i detta antal syntes icke kunna ifrågasättas, enär de perso

ner, som hos embetet erhölle anställning, vanligen till följd af sin

duglighet vore af enskild verksamhet så upptagne, att de icke vore i

tillfälle att för den låga aflöning, embetet under alla omständigheter

kunde erbjuda dem, åtaga sig flera arbeten för verkets räkning, än för

närvarande vore fallet — till hvar och en af dem kunna årligen utbetalas

omkring 464 kronor eller för hvarje ärende, derest en hvar åt

dessa tjenstemän antoges fortfarande få 9 sådana sig årligen tilldelade,

omkring 51 kronor, och, om kopieringsärendena fråndroges, i alla fall

icke mer än 69 kronor för hvarje egentligt ritningsärende, allt i medeltal.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade öfvenntendentsembetet

hemstält, att hos Riksdagen måtte göras framställning om

höjning af ifrågavarande anslag med 3,600 kronor. .

Departementschefen har till sist yttrat, att hvad öfverintendentsembetet,

sålunda anfört angående beloppet af den godtgörelse, som med

anlitande af hittills anslagna medel kunnat beredas de extra ordinarie

arkitekterna, utvisade, att ifrågavarande anslag måste höjas, för att dessa

tjenstemän måtte komma i åtnjutande af eu åtminstone någorlunda

skälig ersättning för det arbete i verkets tjenst, som af dem krafdes;

och syntes honom den ökade ersättning, hvartill den af öfvermtendentsembetet

föreslagna höjningen af anslaget skulle lemna tillgång, ic e

vara för högt tilltagen.

Med hänsyn till hvad som sålunda blifvit till stöd för nu ifrågavarande

framställning anfördt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till densamma och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det å öfverintendentsembetets

stat till vikariatsersätt ning, arfvoden åt extra

biträden och extra ordinarie arkitektei samt renskrif
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ang. patentoch

registreringsverket

äfvensom disposition

af

patent- och

varumärkesafgifter

samt

vissa andra

registreringsafgifter.

[5.]

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningskostnad m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor,

med 3,600 kronor eller till 12,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till öfverintendentsembetet att

höjas från 35,500 kronor till 39,100 kronor.

Patent- och Registreringsverket.

5.o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

af det enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 tillstyrkta förslag

till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902,. måtte

medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom

af mönster och modeller finge användas till bestridande af de utgifter,

hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och

registreringsverket betingades af tillämpning under år 1902 af förordningen

angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen

om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och

föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge

användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1902 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t funnes

betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade,

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma

och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Enligt hvad omförmälda statsrådsprotokoll gifver vid handen, har

departementschefen vid »ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t erinrat

hurusom Kongl. Maj:t den 1 juni 1900, i enlighet med Riksdagens

samma år fattade beslut, faststält för år 1901 samma utgiftsstat för

patent- och registreringsverket, som varit gällande för år 1900. Denna

utgiftsstat omfattade följande hufvudafdelningar:

A. Aflöningar .................................................................. 63,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag, ......................101,000 „

summa 164,500 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I fråga om embetsverkets ekonomiska ställning hade, enligt hvad

departementschefen vidare anfört, patent- och regiStrelringsvelket med
ddat

Inkomsterna under år 1899 af influtna afgifter för patent dch för

registrering af varumärken äfvensom för registrering af aktiebolag hade

utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen:

afgifter för 2,204 patentansökningar

(deraf 10 obetalda) ............................. kronor 43,880: —

års afgifter för patent ............................ « 102,945.

afgifter för 445 ansökningar om registrering

af varumärken, (deraf 2

obetalda) ............................................. it 17,720.

afgifter för 94 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken .... ,, 940:

försålda publikationer ....................:!••••■...... n ___2,802: 7 5 168,287:75

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 1,974 ansökningar................ „ 63,830: 75

försålda publikationer ................................ ,? 722:86 64,553:61

tillsammans kronor 232,841: 36.

Utgifterna för samma år både utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen ................... kronor 158,648: 8 8

vid aktiebölägsafdelningen................................. n_31,544: 44

eller tillhöra krono! 190,193: 32:

Inkomsterna för år 1899 Hade Således öfverStigit utgifterna ihed

42,648 kronor 4 öre, af hvilket öfverskott 9^038 kröilör 87 öre belöpte

å patent- och varumäTkesafdelningen Samt 33,009 kronor 17 öré å

aktiebolagsafdélningen.

Beträffande patent- och registreringsverkets inkomster under år

1900 hade embetsverkets chef i äfgifven promemoria meddela^ att deSsä

inkomster utgjort:

vid patent-, varumärkes- och mohsteräfdeluingén:

afgifter för 2,258 patentansöfehingar (deraf

16 obetalda) ............................................ krono! 44,840: —

årsafgifter för patent..........................■''...... ,i 121,560:

afgifter för 380 ansökningar om registrering

af varumärken..........___ Ib^200:

Transport krono! 181,600: —

Bih, till liiksd. Prof. 1901. 4 Samt 1 Afd. 8 Höft. ,

Embetsverkets

ekonomiska

ställning.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ökning af den

ordinarie personalen.

Transport kronor 181,600: —

afgifter för 79 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken ...............

afgifter för 29 ansökningar om registrering

af vissa mönster och mo
*

deller ........................................................

återstäld prenumerationsafgift ...............

försålda publikationer .............................

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 2,230 ansökningar............... „ 58,771:70

försålda publikationer ............................. „ 869:42 59,641:12

tillsammans kronor 244,638: 5 2

I skrifvelse till Kong! Maj:t den 29 oktober 1900 hade patentoch

registreringsverket afgifvit förslag till utgiftsstat för embetsverket

under år 1902. I berörda förslag både den ordinarie personalen ökats

med fem byråingeniörer och en aktuarie; förslagsanslaget till ålderstillägg

både böjts med 2,000 kronor och omkostnadsstaten hade ökats

med 11,000 kronor.

Beträffande frågan om ökning af byråingeniörernas antal både

patent- och registreringsverket erinrat derom, att patentansökningarnas

granskning från teknisk synpunkt och i fråga om uppfinningens nyhet

i första band verkstäldes af byråingeniörer och biträdande ingeniörer.

Desse sistnämnde utförde alldeles samma slag af arbete som byråingeniörerna,

hvarvid dock af byråingeniörerna, såsom högre aflönade,

fordrades större arbetsprodukt. Öfver granskningens resultat både

byråingeniörer och biträdande ingeniörer att afgifva skriftliga utlåtanden

till vederbörande föredragande. Byråingeniörerna vore å stat uppförda

tjenstemän af första lönegraden, hvaremot de biträdande ingeniörerna

vore extra tjenstemän, anstälde mot årsarfvoden, som för närvarande

utginge till sex af dem med 1,800 kronor till hvar och till de öfriga

med 1,500 kronor till hvar. Då byråingeniörsbefattningarna med år

1896 tillkommit i anledning af svårigheten att förmå lämpliga personer

att söka anställning såsom biträdande ingeniörer för granskningsarbetets

utförande, hade byråingeniörsbefattningarnas antal ansetts tills vidare

böra begränsas till fyra för att icke i ett slag allt för mycket öka

verkets aflöningsstat. Redan då hade det emellertid varit uppenbart,

att patentansökningarnas antal länge varit större, än att fyra byrå
-

790: —

290: —

44: 40

2,273:— 184,997:40

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8- 27

ingeniörer kunde medhinna deras handläggning. Också hade under

de följande åren i mån af arbetets stegring antalet mot årsarfvode

anställa biträdande ingeniörer ökats, så att deras antal, när patentoch

registreringsverket den 23 oktober 1897 afgifvit förslag till ordinarie

stat för embetsverket, uppgått till åtta, af hvilka dock två, som

användes för bibliotekariegöromål och statistiska anteckningar samt för

patentansökningarnas klassificering och fördelning bland granskarne,

endast i ringa män kunde påräknas för granskningsarbetet. I sistberörda

förslag hade beräknats att under ar 1899 rätteligen, borde för

sjelfva granskningsarbetet finnas i embetsverket anstälde tio byråingeniörer,

oberäknadt de två byråingeniörer, som samtidigt föreslagits att anställas

för bibliotekariegöromål och för statistiska arbeten m. m. Det hade

för den skull ansetts, att åtta nya byråingeniörsbefattningar redan då

borde inrättas, hvilket angifvits medföra den fördel, att man sedermera

icke allt för snart skulle behöfva ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie

dylika befattningar; men då det möjligen ur andra synpunkter

kunde väcka betänklighet att i ett slag så betydligt öka verkets ordinarie

stat, hade verket icke då ifragasatt inrättandet af flera än fyra

nya dylika befattningar, af hvilka allenast två afsetts för det egentliga

granskningsarbetet.

Vid behandlingen af förslaget hade statsrådet och chelen tor

civildepartementet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 uttalat,

bland annat, att någon tvekan icke borde råda att tillstyrka det åt

embetsverket afgifna förslag, som inskränkts till fyra nya byråingeniörsbefattningar,

och att, om han derför ändock icke ansage sig höra tillstyrka

framläggandet af förslag om en sådan ökning, detta icke. hade

sin grund i någon ovisshet om behofvets verklighet, utan endast i. nöd

vändigheten af att icke med en gång binda sig vid en så stor ordinarie

personal, att det skulle kunna tänkas inträffa, att de för denna personals

aflöning afsedda medel skulle kunna blifva åtminstone för någon tid

otillräckliga. Chefen för civildepartementet hade dock tillagt, att någon

allvarlig farhåga icke syntes behöfva förefinna^, för att inkomsterna

under år 1899 och närmast derpå följande år icke skulle komma att

täcka utgifterna, och att, hvad den mera aflägsna framtiden beträffade,

man väl måste utgå ifrån, att patent- och registrermgsafgifterna alltid

måste sättas till sådant belopp, att de betäckte de verkligen behofliga

utgifterna för patent- och registreringsverkets behöriga gång, men att,

då det emellertid borde anses vara förenligt med nödig varsamhet att

icke på en gång bevilja alla de begärda byråingeniörstjensterna på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskott^ Utlåtande N:o. 8.

ordinarie stat, han trodde sig höra inskränka sig till att föreslå två

nja dylika tjenster jemte de redan befintliga fyra tjensterna.

Patent- och registreringsverket hade derjemte erinrat, att i enlighet

ined berörda uttalande Kongl. Maj:t i proposition till 1898 års Riksdag

(öreslagit inrättandet af två nya byråingeniörsbefattningar och att denna

framställning blifvit af Riksdagen "bifallen.

Byråingeniörernas antal hade härigenom kommit att uppgå till

se$, men genom tillsättningen af de två nya befattningarna hade

emellertid icke erhållits någon som helst förstärkning i arbetskrafter

för sjelfva granskningsarbetet. Den ena befattningen hade nemligen

tagits i anspråk för ett första ordnande å ordinarie stat af det statistiska

arbetet och klassificeringen och genom den andra befattningen hade

verbet vunnit en ordinarie föreståndare för dess bibliotek, hvilket —

utom det atf det dagligen hölles tillgängligt för allmänheten — måste

vara ordnadt oph katalogiseradt för att kunna af verkets tekniska

personal användas vid nyhetsgranskningen af patentansökningar.

Patent- och registreringsverket hade vidare anfört, att patentansökningarnas

antal uppgått: år 1895 till 1,460, år 1896 till 1,714

ar 1897 till 1,947, år 1898 till 2,023 och ar 1899 till 2,204 samt syntes

under år 1900 åtminstone icke komma att understiga sistnämnda antal.

För att granskningsarbetet skulle kunna hålla jemna steg med patentansökningarna,

hvilkas antal sålunda år från år ökats, hade verket varit

hänvisadt till att i allt större omfång anlita extra arbetskrafter, hvilket

i fråga _ om personalen gifvit till resultat, att, under det att de med

granskningsarbete sysselsatta byråingeniörerna bibehållits till fyra, de

för dylikt arbete anstälda biträdande ingeniörernas antal sedan hösten

1897 stigit och för närvarande uppginge till tretton. Till detta antal

komme dessutom tre biträdande ingeniörer, af hvilka två tjenstgjorde

vid det statistiska arbetet och klassificeringen samt en biträdde den

tekniske sekreteraren med patentskrifters utgifvande från trycket in. m.

Hela antalet biträdande ingeniörer uppginge derigenom för närvarande

till sexton och hade således under loppet af tre år fördubblats. Af

de biträdande ingeniörerna hade, med hänsyn till deras osäkra ställning

i verket och beloppet af det till dem utgående arfvode, icke ansetts

kunna fordras vare sig full tjenstgöring eller tjenstgöring viss tid på

dagen —_ helst verket genom uppställande af fordran härom sannolikt

skulle blifvit urståndsatt att åt sig förvärfva dessa för arbetets besörjande

. nödvändiga extra arbetskrafter — utan de hade hvar och en

fått sig. tilldeladt. visst arbete, som beräknats för dem hvar medföra

en daglig arbetstid af 3 till 4 timmar, och hade de, för att beredas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 29

möjlighet till arbete jemväl å annat håll, erhållit medgifvande att för

utförande af detta arbete sjelfva inom vissa gränser välja arbetstid,

hvaraf följden blifvit, att faktiskt flertalet af dem verkstälde granskningsarbetet

under eftermiddagstimmar. Detta förhållande måste i

flera hänseenden verka ofördelaktigt för arbetet inom verket, enär

svårighet mötte för vederbörande föredragande att kunna lemna granskaren

erforderlig ledning i arbetet och att från granskaren inhemta

för förtydligande af det skriftliga yttrandet till äfventyrs erforderliga

muntliga förklaringar. Dertill komme, att ej sällan patentsökande eller

dennes ombud infunne sig i embetslokalen i afsigt att få lemna granskaren

muntliga upplysningar och utreda sin sak, men att dessa upplysningar

och utredningar uteblefve, då granskarne ej der träffades å

embetsverkets vanliga arbetstimmar. Dylika muntliga förhandlingars

vigtiga betydelse för granskningsarbetets rigtiga utförande hade erfarenheten

ej blott inom patent- och registreringsverket utan äfven inom

utländska patentverk nogsamt ådagalagt; men, i stället för att sådana

muntliga förhandlingar borde underlättas och befordras, hade desamma

genom det stora omfång, i hvilket granskningsarbetet måste anförtros

åt extra personal, blifvit försvårade.

Oaktadt de biträdande ingeniörerna sålunda medgifvits förmånen

att välja sina arbetstimmar, om blott det förelagda arbetet inom viss

tid af dem fullgjordes, hade dessa befattningar i allmänhet icke visat

sig vara af för tjensten lämpliga ingeniörer eftersökta, och ombyte af

personal hade för den skull ofta förekommit. Enligt hvad patentoch

registreringsverket meddelat, hade under ar 1900 sex biträdande

ingeniörer anhållit om entledigande antingen definitivt eller tills vidare

i anledning af vunnen förmånligare anställning, hvarigenom det icke

kunnat undvikas, att till biträdande ingeniörer med egen rotel understundom

måst för kortare eller längre tid förordnas ingeniörer, som

omedelbart förut antagits till extra ordinarie tjensteman hos embetsverkot.

Granskningsarbetet förutsatte dock, för att blifva tillfredsställande,

ej blott kännedom om patentväsendet i allmänhet och den

inom embetsverket tillämpade praxis, utan äfven insigt och vana att för

ansökningarnas granskning i afseende å uppfinningarnas nyhet begagna

sig af det i embetsverket tillgängliga betydliga granskningsmaterialet,

bestående af in- och utländska patentskrifter och öfrig teknisk litteratur.

Innan denna kännedom, insigt och vana hunnit förvärfvas, hade granskaren

svårt att bedöma uppfinningarnas nyhet och uppskatta olikheterna

mellan närstående uppfinningar. I följd deraf ätventyrades, att

patentärendenas handläggning fördröjdes och fördes ur rätt spår, jemte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

det att vederbörande ledamöter, som hade att till föredragning bereda

dessa, af ovana biträdande ingeniörer granskade patentansökningar,

derigenom finge sin förut ej ringa arbetsbörda i afsevärd grad förökad.

Det tätare ombytet af biträdande ingeniörer vållade också den olägenheten,

att nya granskare ofta finge öfvertaga och fullfölja den utredning,

som påbörjats af annan granskare. Detta blefve naturligtvis så mycket

olägligare, som i de allra flesta fall patentansökningarnas behandling

icke afslutades, med mindre än att en vidlyftig skriftvexling mellan

verket och patentsökanden egt rum.

Patentsökandes bästa och verkets tjenstbarhet skulle för den skull

befrämjas, om åtminstone det hufvudsakligaste af granskningsarbetet

kunde anförtros åt fast anstäld ordinarie personal, och för att så skulle

kunna ske, hade patent- och registreringsverket ansett sig böra föreslå

anställande för granskningsarbetet af ytterligare fyra byråingeniörer.

Dessa, fyra skulle enligt gjorda beräkningar kunna ersätta sju biträdande

ingeniörer, hvilkas arfvoden följaktligen skulle besparas.

Beträffande verkets afdelning för statistik och klassificering, hvilken

afdelning, pa sätt redan nämnts, sköttes af en bland byråingeniörerna

med hjelp af två biträdande ingeniörer, hade patent- och registeringsverket

anfört följande. Arbetet inom denna afdelning omfattade dels

statistiska anteckningar rörande inkomna ansökningar om patent, registrering

af varumärken och mönster samt aktiebolag, i dessa ärenden

meddelade förelägganden och afslag, förfallna ansökningar samt utfärdade

patent och beviljade registreringar, dels förandet af register öfver handlagda

besvärsmål och invändningar samt åtskilliga hjelptabeller för att

möjliggöra nödig öfversigt öfver ärendenas gång inom verket, dels ock

klassificering af saväl inkommande nya patentansökningar som äldre

och nyare svenska och utländska tryckta patentskrifter efter det af

embetsverket, hufvudsakligast efter tyskt mönster, faststälda klassificeringssystemet,

enligt hvilket patentansökningar och patent uppdelades

på grund af föremålet i för närvarande 89 klasser med i de

flesta fall flera underafdelningar. De tekniska tjenstemännen tilldelades

nemligen vissa grupper af patentansökningar enligt detta klassificeringssystem.

, och uppdelningen af tryckta patentskrifter enligt samma system

hade till ändamål att för de tekniska tjenstemännen underlätta granskningsarbetet

rörande uppfinningarnas nyhet och göra resultatet derutinnan

. säkrare genom att såsom ett afskildt helt tillhandahålla dem

befintliga tryckta patentskrifter inom de grupper, som hvars och ens

granskningsarbete omfattade.

För att omfattningen af det egentliga statistiska arbetet skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

kunna bedömas, hade patent- och registreringsverket meddelat följande

sifferuppgifter. Under år 1899 hade, såsom förut nämnts, 2,204 patentansökningar

inkommit, hvarjemte antalet från föregående år balanserade

patentansökningar utgjort 2,331. Samma år hade embetsverket utfärdat

1,053 patent samt meddelat, endast i patentärenden, 5,124 förelägganden

och 785 afslag eller underrättelser om förfallna ansökningar. Under

år 1899 hade embetsverket slutbehandlat 481 ansökningar om registrering

af varumärken och 1,952 registreringsanmälningar rörande

aktiebolag. Beträffande det vidlyftiga klassificeringsarbet et hade patentoch

registreringsverket omförmält, att för år 1899 förelegat till fördelning

å de särskilda klasserna svenska, norska, danska, tyska och

amerikanska tryckta patentskrifter till ett antal af öfver 33,500, deraf

amerikanska patentskrifter utgjort 23,296. De amerikanska patentskrifterna

för år 1898 hade ännu icke hunnit fördelas, likasom icke

heller några åtgärder för fördelning af de engelska patentskrifterna,

hvilkas antal år 1899 uppgått till omkring 25,700, vidtagits, utan

granskarne hade derutinnan fått åtnöjas med den ledning, som kunnat

hemtas ur befintliga register eller uppslagsböcker. Det tillkomme

dessutom den byråingeniör, som skötte verkets afdelning för statistik

och klassificering, att utarbeta för embetsverkets årsberättelse behöfliga

tabeller och sammandrag samt att på bestämda tider genomgå granskarnes

journaler och upprätta rapporter, som angåfve för hvarje granskare

antalet af under viss period behandlade och vid dess slut balanserade

patentansökningar.

Af denna redogörelse hade det synts embetsverket framgå, att

det arbete, -som ålåge ifrågavarande byråingeniör, vore för betydande

för att kunna verkställas af honom med biträde af den dertill honom

lemnade hjelp. Hvad som medhunnits hade i allt fall för honom,

enligt lemnad uppgift, medfört arbete i verkets tjenst af i medeltal

åtta timmar dagligen. Att hos honom anställa ytterligare en biträdande

ingeniör skulle icke tillfredsställande afhjelpa saken, enär kontinuitet

och vana vid arbetet i detta fall vore af synnerlig vigt, särskilda beträffande

klassificeringen. Om gransknipgsmaterialet icke följdrigtigt

fördelades, blefve granskningsarbetet derigenom uppenbarligen lidande.

För att kunna tillfredsställande ordna saken fordrades, enligt patentoch

registreringsverkets förmenande, att byråingeniören befriades från

en del af ifrågavarande arbete genom detsammas fördelning mellan

honom och en ny ordinarie tjensteman. På så sätt skulle ock eu af

de nu honom biträdande ingeniörerna kunna undvaras och dennes

arfvode besparas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I sådant syfte hade patent- och registreringsverket i det förevarande

förslaget upptagit den femte nya byråingeniören.

. Kostnaden för de nu föreslagna fem nya byråingeniörérnas aflöning

skulle — oberäknad! dem framdeles tillkommande ålderstillägg

— uppgå^ till 15,000 kronor, men i stället skulle å ömkostnadsstatefi

besparas åtta arfvoden till biträdande ingeniörer, hvilka atfvodcn enligt

förhållandena under år 1899, då arfvodena för samtliga biträdande

ingeniörer utgått med 1,500 kronor till dem hvar, representerade ett

belopp af tillhopa 12,000 kronor. Ökningen i utgifter för den nu

nämnda personalen skulle således på det hela inskränkas till 3,000

kronor. I sjelfva verket komme emellertid ökningen i aflöning och

arfvoden icke att blifva ens så stor som 3,000 kronor, om de föreslagna

nya förhållandena år 1902 jemfördes med förhållandena år 1901.

I sådant hänseende hade patent- och registreringsverket meddelat, att,

sedan Kongl. Magt den 12 september 1900 medgifvit, att arfvode åt

biträdande ingeniör eller amanuens hos verket Unge utgå med höo-st

1,800 kronor för år räknadt, detta medgifvande redan vunnit tillämpnmg

beträffande sex biträdande ingeniörer. Vid detta förhållande turné

det anses mer än sannolikt, att före 1902 års ingång åtminstone flertalet

af de biträdande ingeniörer, genom hvilkas öfverflyttning på ordinarie

stat arfvoden komme att besparas, redan nått det högre arfvodet,

1,800 kronor. I följd häraf komme den verkliga ökningen i utgift vid

jemförelse mellan åren 1901 och 1902 att blifva väsentligt mindre än

3,000 kronor och skulle till äfventyra inskränkas till 1,500 å 1,800

kronor. Patent- och registeringsverket hade emellertid dervid framhållit,

att, enär hvad embetsverket nu begärt i fråga om personalen å

patentafdelningen allenast motsvarade redan uppnådd röfelse, det icke

kunde undvikas, att, om såsom antagligt vore arbetet bortföre att växa,

också personalen yttetligare måste förstärkas genom anställande af biträdande

ingeniörer. Men då, derest de nya ordinarie tjensterna erhölles,

det nuvarande antalet biträdande ingeniörer skulle komma att

nedgå fiån sexton till åtta, hade patent- och registreringsverket tänkt

sig, att med 1902 års ingång den proportionen skulle kunna ernås,

att antalet med sjelfva granskningsarbetet Sysselsatta byråingeniörer

och de för sådant arbete anstälda biträdähde ingeniörer blefve lika

nemligen åtta. Derjemte skulle för biblioteksgöfomål samt för det

statistiska och klassificeringsarbetet finnas tre byråingeniörer samt dels

till biträde vid klassificeringen, dels ock tilf hjelp åt den tekniske

sekreteraren bibehållas två biträdande ingeniörer. Antalet byråingeniörer

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

skulle då utgöra elfva och antalet mot årsarfvode anstälda biträdande

ingeniörer uppgå till tio.

Patent- och registreringsverkets ifrågavarande förslag till utgiftsstat

för år 1902 hade tillika, såsom förut omförmälts, utöfver den redan

befintliga ordinarie personalen upptagit eu aktuarie; och hade embetsverket

dervid anfört följande.

Sedan Kongl. Maj:t genom kungörelse den 18 maj 1896 förordnat,

att patent- och registreringsverket skulle vara registreringsmyndighet

för aktiebolag, hade, på grund af kongl. brefvet den 5 juni

Simma år, inom verket tillsatts eu notarie, hvilken fått till åliggande,

bland annat, att biträda den såsom ledamot i dylika ärenden föredragande

sekreteraren med expeditioners uppsättande. Enligt sistberörda kong!,

bref samt den för embetsverket gällande instruktion tillkomme det

derjemte omförmälde notarie att mottaga och bokföra inkommande

handlingar rörande registrering af anmälningar om aktiebolag; att föra

aktiebolagsregistret samt ordna och vårda alla till aktiebolagsregistret

hörande arkivalier; att ombesörja utgifvandet af föreskrift samlingar

af de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren

kungjorda uppgifter; att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde

med upplysningar i tjensten, på begäran utfärda diariibevis och andra

bevis samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af aktiebolagsregistret

och tillhörande handlingar; att omhänderhafva uppbörden och

redovisningen af de för registrering af anmälningar om aktiebolag inflytande

utgifter; samt att, då sökt registrering åt anmälan om aktiebolag

vägrats, tillhandahålla vederbörande hvad af inbetald registreringsafgift

för sådant fall skulle på anmälan återställas. På grund häraf

både det visat sig, att, fastän en särskild amanuens med årsarfvode,

hvilket för närvarande utginge med 1,500 kronor, lemnats notarien till

biträde, ingen tid blifvit honom öfrig för att biträda med expeditioners

uppsättande, och att det biträde, som sekreteraren härutinnan behöft,

i stället måst anskaffas genom anställande af amanuenser mot arfvode.

I den mån så erfordrats, hade det denne sekreterare biträdande

antalet amanuenser ökats, så att antalet sådana för närvarande uppginge

till tre med årsarfvoden å respektive 1,800 kronor, 1,500 kronor och

1,200 kronor. Af sekreteraren å aktiebolagsafdelningen både med biträde

af dessa amanuenser uppsatts under år 1899 ej mindre än 1,896 koncept

till anteckningar i aktiebolagsregistret, hvilka anteckningar lades till

grund för do kungörelser, som beträffande registreringen skulle utfärdas,

245 förelägganden, 33 anslag och 31 utlåtanden till Kong!. Maj:t i registreBih.

till likså. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ringsärenden angående aktiebolag. Någon minskning i aktiebolagsafdelningens

göromål kunde icke förväntas, utan tvärt om både för

någon tid sedan arbetsförstärkning genom anställande till 1900 års

utgång af ytterligare en amanuens måst beredas. Vid sådant förhållande

hade det synts patent- och registreringsverket, att man med hänsyn

till arbetets rätta skötsel borde till en ordinarie tjensteman öfverföra

de vigtigare af de nu åt amanuenser anförtrodda göromålen och i sådant

syfte å aflöningsstaten uppföra en till biträde med expeditioners uppsättande

å aktiebolagsafdelningen afsedd notarie, i sammanhang hvarmed

embetsv-erket föreslagit, att benämningen å den nu såsom notarie angifne

tjenstemannen, som icke skött notariegöromål, måtte ändras till aktuarie.

Patent- och registreringsverkets förslag till utgiftsstat hade för

den skull upptagit dels i stället för den befintlige notarien en aktuarie,

dels ock en ny notariebefattning. Genom sistnämnda befattnings tillsättande

hade det beräknats, att å omkostnadsstaten amauuensarfvoden till

belopp af 3,000 kronor skulle kunna upphöra att utgå, i följd hvaraf om

man frånsåge från framdeles utgående ålderstillägg, någon ökning af kostnaden

på det hela icke synts skola genom den nya ordinarie tjensten

uppkomma.

Ålderstillägg.

Beträffande det å embetsverkets utgiftsstat upptagna förslagsanslaget

till ålderstillägg, hade detsamma af patent- och registreringsverket böjts

från senast faststälda 1,500 kronor till förslagsvis 3,500 kronor för att

möta de ökade utgifter, som i detta afseende kunde under år 1902

tillkomma för beredande af ålderstillägg åt de tjensteman hos embetsverket,

hvilka, såsom förordnade å sina befattningar år 1896, kunde

befinnas berättigade till åtnjutande af ålderstillägg med 1902 års ingång.

^miaget'' Omkostnadsanslaget hade i nu gällande utgiftsstat upptagits till

vtgiftistatens förslagsvis 101,000 kronor, delade på fyra poster, nemligen en för

slutsumma, arfvoden, expenser och inventarier m. m., en för tryckalster och

tryckningskostnader m. m., en för återstälda registreringsafgifter samt

en för bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern.

Enligt hvad patent- och registreringsverket erinrat, hade embetsverket

redan vid afgifvande af sitt förslag till utgiftsstat för år 1901

anmält, att utgifterna å omkostnadsanslaget för år 1898 uppgått till

129,895 kronor 27 öre och sålunda med 28,895 kronor 27 öre öfverstigit

det belopp 101,000 kronor, som för år 1899 förslagsvis för ändamålet

anvisats, Embetsverket hade dock tillika uttalat, att förhållandena

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 35

under åren 1898 och 1901 ej vore fullt med hvarandra jemförliga,

emedan embetsverket först med år 1899 uppflyttats på ordinarie stat;

och då i sammanhang dermed dess organisation i flera hänseenden

ändrats, hade embetsverket ansett, att någon ändring i dess utgiftsstat

ei borde ifrågasättas, förrän den med år 1899 i kraft trädda organisationen

varit gällande under ett helt år samt embetsverkets räkenskaper

för det året hunnit afslutas. På grund häraf hade för år 1901 omkostnadsanslaget

bibehållits oförändradt till förslagsvis 101,000 kronor.

Det afsedda räkenskapsåret hade nu mera förflutit och visat utgifter å

omkostnadsanslaget med tillhopa 124,767 kronor 71 öre. Anslaget för

år 1899 hade således öfverskridits med 23,767 kronor 71 öre. bkilnaden

mellan anslag och utgifter hade egentligen belöpt sig på första posten å

omkostnadsanslaget, nemligen anslaget till arfvoden, expenser och inventarier

m. m., der anslaget utgjort förslagsvis 48,000 kronor, men

utgifterna uppgått till 71,785 kronor 28 öre. A anslaget till tryckalster

och tryckningskostnader m. m. hade deremot besparats 1,227 kronor

14 öre i det att mot ett anslag af förslagsvis 48,550 kronor svarat

uto-ifter’till belopp af 47,322 kronor 86 öre. Utgifterna å anslaget till

återstälda registreringsafgifter hade stigit till 4,065 kronor 35 öre,

under det att anslaget utgjort allenast 2,900 kronor, men det höga

utgiftsbeloppet hade patent- och registreringsverket ansett bero af tillfälliga

omständigheter, som ej borde nämnvärdt framdeles^ inverka. A

anslaget till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern hade

utgifvits 1,594 kronor 22 öre eller 44 kronor 22 öre mera än det förslagsvis

till 1,550 kronor safta auslagsbeloppet.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då förut beräknats, att å

omkostnadsanslaget skulle kunna i arfvoden åt biträdande ingeniörer

samt amanuenser besparas åtminstone tillhopa 15,000 kronor, derest

de begärda nya ordinarie befattningarna erhölles, samt till äfventyra

denna besparing kunde ökas eller några andra besparingar å den första

posten i omkostnadsanslaget under ar 1902, i förhållande till utgifterna

under år 1899, erhållas, men å andra sidan borde beräknas några medel

till de ökade kostnader, som kunde föranledas af ökad rörelse eller af

förhöjningar i arfvoden åt den biträdande personalen, hade patent-och

registreringsverket i förslaget till utgiftsstat för år 1902 upptagit å

förslagsanslaget till »omkostnader»: den första utgiftsposten till 60,000

kronor, den andra utgiftsposten till 47,400 kronor, den tredje utgiftsposten

till 3,000 kronor samt den fjerde utgiftsposten till 1,600

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Omkostnadsanslaget skulle således komma

att utgöra ........................................................................ kronor 112,000: —

Aflöningsanslaget skulle, vid bifall till hvad

patent- och registreringsverket föreslagit beträffande

personalen, komma att utgöra tillhopa..................... „ 83,500:_

hvadan *utgiftstatens slutsumma skulle uppgå till kronor 195,500: —

^tionsrätt^dt'' . \ förutnämnda skrifvelse till Kong]. Maj:t hade patent- och re
gera

ordinarie gistreringsverket slutligen gjort framställning om tillerkännande åt

personalen, pensionsrätt åt embetsverkets ordinarie personal och i sådant afseende

erinrat, att i den till 1898 års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof bland vilkor

och förbehåll för åtnjutande af de i aflöningsstaten för patent- och

registeringsverkets ordinarie personal uppförda löneförmåner upptagits

den bestämmelse, »att såväl tjensteman som vaktbetjent skulle, då han

uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med

oatkortad lön såsom pension — att utgå af patent och- registreringsverkets

medel — från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller patent- och

registreringsverket, der det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt

gagna det. allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå, hvarförutom

tjensteman och betjent skulle vara underkastade de ändrade

bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.

» Enligt hvad af statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 framginge,

hade bland vilkoren denna bestämmelse om skyldighet för tjensteman

och betjent att vara underkastade ändrade bestämmelser i fråga

om pensionsrätt influtit med hänsyn dertill, att frågan om ändrade allmänna

bestämmelser för pensionering af tjenstemän då ännu icke vunnit

sin lösning. I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 maj 1898 hade

Riksdagen förklarat, att Riksdagen, som visserligen medgåfve det berättigade

deri, att nämnda personal i likhet med öfriga ä ordinarie stat

uppförda tjenstemän och vaktbetjente tillerkändes pensionsrätt, ansett

frågan härom böra tills vidare anstå, helst embetsverkets personal

räknade så fa tjensteår, att pensionering af densamma först efter

lång tid syntes kunna ifrågakomma. I öfverensstämmelse med Riksdagens

beslut hade i kongl. kungörelsen den 27 maj 1898 angående

vilkoren för åtnjutande af de från och med år 1899 faststälda löneförmåner

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal intagits,

bland annat, det stadgande, att i allmänhet gällande bestämmelser i

0

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. dl

fråga om tjenstemäns och vaktbetjentes rätt till pension icke skulle

vara på nu ifrågavarande tjensteman och vaktbetjente tillämpliga.

Denna undantagsställning i pensionshänseende både emellertid

medfört, att för embetsverkets tjenstemän och betjente utvägen vant

och vore stängd att vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning

med rätt att deltaga i civilstatens enskilda enke- och pupillfond. I

följd häraf vore för närvarande hela den ordinarie personalen vid verket

i saknad af delaktighet i nämnda pensionsinrättning med undantag

allenast af verkets chef, som under föregående tjenstgöring i annat

embetsverk förvärfvat sådan delaktighet. Saknaden af delaktighet, i

civilstatens pensionsinrättning hade ock visat sig för personalen vid

verket ödesdiger, i det att det redan inträffat, att å ordinarie stat i

verket anstäld person aflidit samt efterlemnat hustru och barn i ömmande

ekonomiska omständigheter utan pensionsrätt för dessa. . Då pensionsfrågans

undanskjutande sålunda för embetsverkets ordinarie personal

kommit att få en betydelse, som sannolikt icke varit afsedd, och då

i Riksdagens senare löneregleringar med pensionsrätt för ordinarie

personal ansetts kunna genomföras under nöjaktigt tillgodoseende af

Riksdagens önskan om skyldighet för tjensteinnehafvare att vara underkastad

de förändrade pensionsbestämmelser, som vid omordnandet af det

civila pensionsväsendet kunde varda stadgade, hade patent- och registreringsverket

ansett sig kunna och böra ifrågasätta, huruvida icke äfven

för dess ordinarie personal hindret mot vinnande af inträde i civilstatens

pensionsinrättning skulle, utan afvaktan på lösning af frågan

om det civila ^aensionsväsendets omorganisation, kunna undanrödjas

genom tillerkännande åt denna personal af pensionsrätt under sådana

vilkor, som kunde finnas erforderliga för den afsedda pensionsorganisationens

framtida genomförande i hvad detta embetsverk anginge.

På grund af erhållen befallning hade statskontoret den 20 november

1900 afgifvit utlåtande öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande

framställning; och hade statskontoret dervid till en början

anfört, att de af patent- och registreringsverket förebragta omständigheter

syntes otvetydigt gifva vid handen ett trängande behof för verket

att erhålla ökade ordinarie arbetskrafter och ökad omkostnadsstat i den

utsträckning, som af verket föreslagits.

Statskontoret hade vidare anfört, att, ehuru statskontoret icke

ansåge nuvarande förhållanden utesluta möjligheten för patent- och

registreringsverkets ordinarie personal att för sina enkor och barn

vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, hvarom fråga borde

Statskontorets

utlåtande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i särskild ordning väckas, statskontoret likväl, på grund af hvad som

anförts nu och vid föregående tillfällen, då frågan om pensionsrätt för

samma personal varit föremål för pröfning, funne denna fråga icke

längre behöfva undanskjutas. De årliga öfverskotten å patent- och

varumärkesafgifter hade visserligen visat en påfallande tendens till

nedgång, hvilken, om den komme att blifva mera konstant, syntes påkalla

en framtida ökning af patentafgifterna, men å andra sidan utvisade

öfverskotten å registreringsafgifter en bestämd och stark stegring.

De redan samlade, i statskontoret innestående öfverskotten hade vid

1899 års slut utgjort den betydande summan af 304,544 kronor 54 öre,

deraf patent- och varumärkesafgifter 210,760 kronor 11 öre och registreringsafgifter

93,784 kronor 43 öre, hvartill komme ännu ej levereradt

öfverskott å de förra afgifterna 9,638 kronor 87 öre och å de senare

33,009 kronor 17 öre, så att sammanlagda beloppet numera uppginge

till 220,398 kronor 98 öre å de förra och 126,793 kronor 60 öre å de

senare, eller tillsammans 347,192 kronor 58 öre, och någon farhåga

behöfde derför, enligt statskontorets tanke, icke hysas för att icke

dessa medel skulle i framtiden förslå jemväl till personalens pensionering.

Dock hade statskontoret ansett, att, för beredande af ytterligare

trygghet i detta hänseende, föreskrift borde meddelas derom, att

patent- och varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna skulle

hos statskontoret sammanföras till en gemensam fond, som särskildt

förräntades, och från hvilken fond Kongl. Maj:t blefve i tillfälle att

ej mindre anvisa de pensionsbelopp, som borde patent- och registreringsverkets

embete- och tjensteman tillkomma, än äfien de utgifter i

öfrigt, som kunde finnas böra från fonden utgå. Härigenom skulle

jemväl i bokföringshänseende flere afsevärda fördelar vinnas. För

närvarande komme patent- och registreringsverkets inkomster och utgifter

icke till synes vare sig i rikshufvudboken eller i det kapitalkonto

dertill, som årligen befordrades till trycket. Ej heller registreringsafgifternas

användning hos de skilda myndigheter, som med dem toge

befattning, vore på ett öfversigtligt sätt bokförd. Er» fullt tillfredsställande

lösning af denna bokföringsfråga skulle deremot vinnas, om

hvad statskontoret nu föreslagit vunne Kongl. Maj:ts godkännande;

och hade statskontoret till ytterligare belysning häraf bifogat formulär

till det konto i rikshufvudboken, som i sådant fall skulle utgöra generalräkning

för »patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters

fond» och hvilket konto jemväl i allt väsentligt skulle inflyta i det

kapitalkonto till rikshufvudboken, som hvarje år befordrades till trycket.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

För egen del har departementschefen slutligen anfört, att det

svårligen borde kunna förnekas, att de skäl patent- och registreringsverket

anfört till stöd för sin nu gjorda framställning om ökning af

verkets ordinarie personal vore synnerligen beaktansvärda, och att,

om Irågan finge ses uteslutande ur den synpunkt, från hvilken den

af patent- och registreringsverket tagits i betraktande, han icke heller

skulle hysa någon tvekan att i dess helhet tillstyrka berörda framställning.

Han ausåge sig dock böra erinra, att i fråga om ett verk

sådant som patent- och registreringsverket, hvilket vore anvisadt att åt

egna tillgångar bestrida sina utgifter, den synpunkten icke heller borde

lemnas ur sigte, att, äfven om antalet af de ärenden verket hade att

handlägga, och dermed äfven dess inkomster visat sig vara i stigande,

möjligheten att i framtiden förhållandet kunde blifva ett annat likväl

icke vore utesluten. Visserligen förefunnes, derest denna möjlighet

skulle blifva verklighet, den utvägen att höja afgifterna, men äfven

med tillbörligt beaktande af denna utväg ansåge han dock försigtigheten

bjuda att icke på en gång belasta verkets stat med ett allt förstört

antal nya tjenster. Denna synpunkt hade äfven, då patent- och

registreringsverket uppfördes på ordinarie stat, gjorts gällande i fråga

om antalet af de nya befattningar, som borde på staten uppföras, och

den syntes honom äfven nu böra beaktas. Med afseende härå och då

icke mer än tre år förflutit, sedan patent- och registreringsverket uppfördes

på ordinarie stat, ansåge han det icke böra ifrågakomma att nu

å verkets stat uppföra mer än tre nya befattningar; och då behofvet

af ökadt ordinarie biträde borde vara mest trängande i fråga om byråingeniörerna,

syntes honom samtliga dessa tre befattningar böra i staten

uppföras såsom byråingeniörsbefattningar. I händelse af bifall härtill

skulle det i nu gällande stat till aflöningar upptagna anslaget komma

att ökas med 9,000 kronor, eller från 62,000 kronor till 71,000 kronor.

Departementschefen har vidare framhållit, att, derest, såsom han

föreslagit, å verkets stat uppfördes endast tre nya tjenster, häraf blefve

eu följd, att det i patent- och registreringsverkets förslag till stat

under omkostnader upptagna anslaget till adjungerade ledamöter, biträdande

iugeniörer, amanuenser m. m. måste ökas. Vid beräknandet

af beloppet af sistnämnda anslag hade nemligen patent- och registreringsverket

utgått från den förutsättningen, att å detsamma skulle besparas

genom inrättande, på sätt verket hemstält, af fem nya byråingeniörsbefattningar

arfvoden till åtta biträdande ingeniörer med tillhopa 12,000

kronor och genom inrättande af eu ny notariebefattning två amanuensarfvoden

med tillsammans 3,000 kronor. Under förutsättning, att af

Departements

chefens

yttrande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

dessa befattningar å staten uppfördes endast tre nya byråingeniörstjenster

och att i stället för de af verket föreslagna två andra byråingeniörerna

erfordrades fyra biträdande ingeniörer, måste således anslaget

till omkostnader ökas med arfvoden till fyra biträdande ingeniörer

och två amanuenser, eller med sammanlagdt 9,000 kronor. Med iakttagande

häraf komme således anslaget till omkostnader att utgöra

121,000 kronor, utvisande i förhållande till nu gällande stat en ökning

af 20,000 kronor.

Den utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902,

som han alltså föresloge Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen till

godkännande, skulle med tillämpning af hvad han sålunda anfört erhålla

följande lydelse:

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Kronor.

Lön.

Tjenst-

görings-

pen-

mngar.

Summa

aflöning

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ...............

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

\ Lönen kan

''efter 5 år höjas

1 öfveringeniör ...............

3,700

1,800

5,500

j med 500

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

Lönen kan

1 registrator och arkivarie

1,800

1.200

3,000

höjas efter 5

1 notarie............................

1,800

1,200

3,000

kronor och ef-

1 byråingeniör ................

1,800

1,200

3,000

ter 10 år

med ytterligare

8 byråingeniörer................

14,400

9,600

24,000

500 kronor.

1 bokhållare ....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare........

800

300

1,100

1 vaktmästare....................

500

300

800

\ Lönen kan

‘ efter 5 år höjas

2 vaktmästare....................

1,000

600

1,600

1 med 100

f kronor.

i nm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis .....................................

Transport kronor

71,000

3,500 —

74,500

74,500 |

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

Till

Transport kronor

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,

särskild! tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.

böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,

kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt........

återstälda registreringsafgifter .........................;..........

bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

Summa kronor —

69,000

47,400

74,500

121,000]

1195,500] —

Beträffande den ifrågasatta pensionsrätten för patent- och registreringsverkets

ordinarie tjensteman och betjente ansåge departementschefen

sig till en början böra erinra, att frågan om ordnandet af aet

civila pensionsväsendet för närvarande utgjorde föremål för utredning

af en komité. Sedan nemligen Riksdagen i skrifvelse den lOmaj 1899

anmält, att Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen

den 24 derförutgångna februari framlagda förslag till lag angående

civila tjensteinnehafvares rätt till pension af staten, och i sammanhang

dermed anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om

sådant ordnande af det civila pensionsväsendet, att tjensteinnehafvarne

lemnade bidrag äfven till sin egen pensionering, samt för Riksdagen

framlägga det förnyade förslag till pensionering af civile embete- och

tjensteman, som efter dylik utredning kunde finnas af förhållandena

påkalladt, behagade Kougl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsätta en komité

med uppdrag att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredning.

Denna komité hade ännu icke till Kongl. Maj:t afgifvit sitt

betänkande. . , ...

Att patent- och registreringsverket nu förnyat sin redan tomt

gjorda framställning om ponsionsrätt för verkets ordinarie personal

syntes närmast vara föranledt deraf, att verket i saknad af en. sådan

rätt ansett sig icke kunna för berörda personal vinna inträde i civilstatens

pensionsinrättning med rätt att deltaga i civilstatens enskilda

Bill. till Biksd. Brok 1901. 4 Samt. 1 Afd. 8 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enke- och pupillfond. Då emellertid, enligt hvad statskontoret anfört,

äfven de nu varande förhållandena icke borde utesluta möjlighet för

patent- och registreringsverkets ordinarie tjensteman och betjente att

för sina hustrur och barn vinna delaktighet i nämnda enke- och pupillfond,

och i öfrigt det. skäl, som, då frågan om verkets pensionsrätt utgjorde

föremål för Riksdagens pröfning, syntes hufvudsakligen hafva

föranledt Riksdagen att tills vidare undanskjuta densamma, eller att de

grunder, efter hvilka det civila pensionsväsendet i allmänhet kunde

komma att ordnas, da ännu icke vore bestämda, fortfarande qvarstode,

an Båge sig departementschefen, äfven med fullt erkännande af det

berättigade i att nämnda personal i likhet med öfriga statens å ordinarie

stat uppförda tjenstemäu och betjente komme i åtnjutande af pensionsrätt,

likväl icke redan nu böra åter upptaga denna fråga.

Hvad statskontoret föreslagit i fråga om sammanförande till en

fond af de till statskontoret inlevererade öfverskotten å patent- och

varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna äfvensom angående

förräntande och bokföring af denna fond, funne departementschefen

vara välgrundad^ men syntes honom frågan härom lämpligen böra göras

till föremål för Kongl. Majt:s pröfning först sedan Riksdagen meddelat

sitt beslut i anledning af hvad Kongl. Maj:t nu komme att föreslå Riksdagen

i fråga om patent- och registreringsverket, samt i sammanhang

med fastställandet af de bestämmelser, som deraf kunde finnas påkallade.

r

Under erinran om att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 14 maj 1900 medgifvit, att inflytande afgifter för patent samt för

registrering . af varumärken äfvensom af mönster och modeller samt

för registrering af aktiebolag m. m. finge under år 1901 användas till

bestridande af vissa angifna utgifter, har departementschefen slutligen,

då de förhållanden, som påkallat Riksdagens berörda beslut, fortfarande

förefunnes, tillstyrkt framställning till Riksdagen om meddelande för

ar 1902 af enahanda bemyndigande angående dispositionen af nämnda

afgifter, som för innevarande år lemnats.

I likhet med departementschefen anser utskottet den lemnade

utredningen gifva vid handen, att en ökning i antalet af de hos patentoch

registreringsverket anstälde ordinarie byråingeniörer är af behofvet

påkallad.. Denna ökning har departementschefen med hänsyn, bland

annat, till den varsamhet, som bör iakttagas vid inrättandet af nya

ordinarie befattningar hos ett embetsverk, som är hänvisadt att af

egna inflytande medel aflöna sin personal, ansett böra begränsas till

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

tre. Utskottet håller dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn

derjemte till att öfverskotten af patentafgifter under senare år visat

benägenhet till minskning, det för närvarande torde vara lämpligast, att

ökningen sker med endast två ordinarie byråingeniörer, synnerligast

som man torde böra i det längsta undvika att höja patentafgifterna.

I betraktande bör äfven tagas att, då patent- och registreringsverket

den 23 oktober 1897 i sitt förslag till ordinarie stat för embetsverket

ansett sig böra inskränka sin begäran till fyra nya byråingeniörsbefattningar

samt Kongl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898 beviljat

två af dessa, embetsverkets sålunda år 1897 framstälda önskan skulle

genom upprättandet af två dylika befattningar nu uppfyllas. Utskottet

har äfven trott det kunna ifrågasättas, huruvida icke, sedan numera

systemet för de utländska patentskrifternas klassificering torde vara

mera kändt och personalen mera van dervid samt dessutom det vid

embetsverkets bildande tillströmmande stora materialet af dylika skrifter

numera antagligen blifvit ordnadt, klassificeringsarbetet möjligen kan

småningom blifva lindrigare och att derför inrättandet af en ny ordinarie

tjenstebefattning för dylikt ändamål vore mindre behöflig!.

I fall, på sätt utskottet alltså finner sig böra förorda, endast

två nya byråingeniörsbefattningar inrättas, måste i omkostnadsstatens

aflöningsanslag upptagas arfvoden åt ytterligare två biträdande ingeniörer,

med tillhopa 3,000 kronor.

I afseende å öfriga delar af Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag

har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

dels godkänner följande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

aflöning.

ningar.

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ................

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

1 notarie............................

1,800

1,200

3,000

1 byråingeniör....................

1,800

1,200

3,000

7 byråingeniörer................

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare ....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare........

800

300

1,100

1 vaktmästare....................

500

300

800

2 vaktmästare....................

1,000

600

1,600

Kronor.

Lönen kan

efter 5 år höjas

med 500

kronor.

Lönen kan

höjas efter 5

år med 500

kronor och efter

10 år

med ytterligare

500 kronor.

Lönen kan

efter 5 år höjas

med 100

kronor.

Anm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis.....................................

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,

särskilt tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.....................................

„ böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,

kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt........

„ återstälda registreringsafgifter ........................................

„ bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

68,000

3,500

72,000

47,400

3,000

1,600

Summa kronor | —

71,500

124,000

195,500! —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

dels ock medgifver,

att afgifterna för patent samt för registrering

af varumärken äfvensom af mönster och modeller ma

användas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet

med den godkända utgiftsstaten för patentoch

registreringsverket betingas af tillämpning under

år 1902 af förordningen angående patent, lagen om

skydd för varumärken samt lagen om skydd för vissa

mönster och modeller, samt .

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka. antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1902 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen

om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902

af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af

sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla

bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o.) Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till utskottet Ang^en inom

öfverlemnad motion (n:o 138) har herr H. Hedlund hemstält, att Riks- maren väckt

dagen ville, i syfte att yrkesinspektörernas resekostnad och dagtrakta- motion.

mente måtte utgå efter tredje klass i resereglemente!, höja förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar under sjunde hufvudtiteln,

nu kr. 18,769, med kr. 8,500 till kr. 27,269.

Angående de skäl, som föranledt ifrågavarande framställning, har

motionären anfört följande:

1889 års Riksdag hade beviljat det första anslaget till yrkesinspektion.

Men skrifvelsen härom till Kong]. Maj:t, hade innehållit det

tillägget, att Riksdagen »tillika beslutat, att de ifrågavarande inspektörerna

skola åtnjuta ersättning för resekostnader och dagtraktamente

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt fjerde klassen i gällande resereglemente». Tillägget, som framgått

ur gemensam votering, kade föranledts deraf, att chefen för civildepartementet,

på hvars föredragning anslaget äskats af Kong]. Maj:t,

i motiveringen hade nämnt, att de tilltänkte »fabriksinspektörerna under

sina tjensteresor böra få åtnjuta ersättning för resekostnad och

dagtraktamente enligt resereglementets tredje klass».

I enlighet härmed utginge fortfarande till yrkesinspektörerna, då

de vore stadda på tjensteresor, ett dagtraktamente af allenast sex kronor,

medan dagtraktamentet enligt tredje klass vore tio kronor.

Det vore dock uppenbart, att förstnämnda dagtraktamente numera

i allmänhet vore för litet för ändamålet och att yrkesinspektörerna ej

sällan måste på sina resor sätta till af sin ingalunda öfver sig höga

fasta lön. Till »den fullt opartiska och kraftiga» yrkesinspektion, hvilken

vore institutionens syfte, hörde dels att inspektören icke skulle af

ekonomiska betänkligheter nödgas draga in på sina resor, dels att han

undveke att låta sig bjudas af dem, hvilkas åtgöranden han hade att

öfvervaka, något, som också iakttoges som sed, om man frånsåge den

gästvänskap, som på landsbygden läge i förhållandenas natur. På

samma gång borde dock dagtraktamentets knapphet icke rent af förbjuda

honom den sällskapliga samvaro med yrkesidkare, hvilken ofta

vore af mycken nytta för fullgörande af hans värf. Skulle han ock af

ett högre dagtraktamente kunna lägga sig något till godo, så vore den

fasta lön af 5,000 kronor, hvarmed en yrkesinspektör hos oss aflönades,

ingalunda sa ansenlig i jemförelse med de löneförmåner, som

duglige och erfarne ingeniörer i enskilda arbetsföretag uppbure, att ett

sådant tillskott borde anses oskäligt.

Sedan 1889 hade man ock om yrkesinspektörernas uppgift och

ställning vunnit en erfarenhet, hvilken då gifvetvis saknades, men

hvilken gjorde det tydligt, att de i dessa afseeuden stode väsentligen

på samma fot som de tjensteman, hvilka åtnjöte resekostnad och dagtraktamente

efter tredje klassen.

Härtill komme, att lagen af 17 oktober 1900 rörande minderårigas

och qvinnors användande till arbete i industriel yrke stälde nya

anspråk på yrkesinspektörerna, särskilt med hänsyn till resor.

Enligt yrkesinspektionsberättelsen för 1898 hade detta år fem

inspektörer uppburit i ersättning för resekostnad och dagtraktamente

för 448 resedagar kr. 6,404: 55, hvaraf kr. 2,688 skulle representera

dagtraktamentet efter 6 kronor om dagen. Utginge man från samma

antal resedagar och samma reselängd i medeltal pr inspektör som detta

år, skulle enligt motionärens beräkning ersättningen för resor och dag
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ä:o 8.

47

traktamente efter tredje klass åt åtta inspektörer draga i rund summa

kr. 14,900. Det skulle sålunda vara lämpligt att höja vederbörande

hufvudtitels förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar med

8,500 kronor.

Såsom motionären jemväl erinrat, blef vid 1889 års riksdag bestämdt,

att reseersättningen till ifrågavarande inspektörer skulle utgå

efter fjerde klassen i resereglementet. Och om än sedan dess åtskilliga

stegringar inträdt i kostnaderna för resor, anser utskottet detta

förhållande icke böra föranleda Riksdagen att, på enskild motionärs

förslag, fatta beslut, huruvida på grund deraf särskildt de nu ifrågavarande

tjenstemännen böra uppflyttas till högre klass i resereglementet,

helst utskottet antager att, derest Kongl. Maj:t skulle finna

sådant vara af behofvet påkalladt, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta

att derom göra framställning.

Utskottet hemställer derför

att herr Hedlunds ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

7:o.) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel Ang. s/riga

har någon förändring icke ifrågasatts. anslag.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i hvilka utskottet icke härofvan föreslagit

förändring, må i riksstaten för 1902 uppföras med

oförändrade belopp, dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den

jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Extra anslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

8:o.) I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts

framställning hemställer utskottet,

Avg. arfvode

för en byråj

assistent d

ämnet gjordt finansdepartementets

bankbyn''i.

[«■]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. ordnande

och

registrerande

af vissa handlingar

i kam - mararkivet.

[7-]

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[8.]

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för

en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på

extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,500

kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

9:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ordnande och

registrerande af vissa handlingar i kammararkivet på extra stat bevilja

24,000 kronor, att utgå under fyra år, deraf för år 1902 6,000 kronor.

öfver denna framställning, som måste anses berörd af en inom

Andra Kammaren väckt motion, kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

10:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till ersättning

för af statskontoret gjorda förskott på extra stat för år 1902 bevilja

34,465 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till

ersättande hos Riksdagen anmälas, vore, enligt från statskontoret lemnad

uppgift:

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst .................................................«... kronor 14,767:96

„ ersättning för förskott till inlösen af skattefrälse
räntor

.............................................................................. n 6,796:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17

juni 1893 utanordnade medel för godtgörande af

vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk

m. m., 12,300 kronor, samt, enligt kong!, brefvet

den 22 januari 1897, angående ordningen och

sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranleddes

af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen,

utanordnade medel, 600 kronor, eller tillsammans

........................................................................ is 12,900: —

eller tillhopa kronor 34,464: 71.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

För undvikande af öretal i riksstaten har beloppet afrundats till

34,465 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvanberörda

af statskontoret gjorda förskott, å extra stat

för år 1902 bevilja 34,465 kronor.

Kommerskollegium.

ll:o) Kongl. Maj:t har i punkten 9 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att till anordnande af arbetsstatistiska undersökningar,

af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för år

1902 anvisa återstående beloppet 10,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat följande

angående nu ifrågavarande undersökningar.

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar under åren

1899 och 1900 hade Riksdagen på extra stat beviljat ett anslag af

20,000 kronor, deraf 10,000 kronor anvisats att utgå hvartdera året.

På hemställan af kommerskollegium hade Kongl. Maj:t förordnat att

till ämne för dessa undersökningar skulle väljas förhållandena vid de

större mekaniska verkstäderna i riket.

I skrifvelse den 14 maj 1900 hade Riksdagen anmält, att Riksdagen,

i anslutning till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för

arbetsstatistiska undersökningar beviljat ett anslag af 20,000 kronor

och deraf på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 10,000 kronor.

Vid föredragning den 1 juni 1900 af denna Riksdagens skrifvelse hade

Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att inkomma med förslag å

hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar under åren

1901 och 1902 äfvensom till plan för desammas anordnande och utförande;

hvarefter Kongl. Maj:t den 31 augusti 1900 bemyndigat

kollegium anmoda två med arbetareförhållanden förtrogne män att deltaga

i uppgörandet af det förberedande förslag i ämnet, som borde af

förste aktuarien hos kollegium jemte ledaren af 1900 års arbetsstatistiska

undersökningar utarbetas, äfvensom meddelat dessa komiterade tillstånd

att, der de så kunde pröfva tjenlig!, tillkalla erforderligt antal arbetsgivare

och arbetare i vederbörande yrke eller yrken för att tillhandagå

komiterade med nödiga upplysningar samt yttra sig angående planen

för undersökningarnas anordnande och utförande.

Böh. till Jiiksd. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 8 Raft.

Ang. anslag

till arbetsstatistiska

undersökningar.

f9.]

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat ledamöterna

af Riksdagens Andra Kammare, civilingeniören J. H. G. Fredholm och

filosofie doktorn D. Bergström, att, jemte förste aktuarien Hj. Gullberg

samt ledaren af 1900 års arbetsstatistiska undersökningar H. Elmqvist,

deltaga i utarbetandet af omförmälda förberedande förslag, samt bemälde

komiterade till kollegium inkommit med dylikt förslag, åtföljdt af särskilda,

efter samråd med tillkallade arbetsgivare och arbetare upprättade

förslag till frågeformulär, har kollegium i utlåtande den 11

december 1900, med biträdande af berörda förslag hemstält, att till

ämne för de arbetsstatistiska undersökningarna under åren 1901 och

1902 måtte väljas förhållandena vid de mekaniska verkstäder i riket,

hvilka icke gjorts till föremål för undersökningar åren 1899 och 1900;

att valet af de verkstäder, som undersökningarna skulle omfatta, finge

ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i komiterades förslag

angifna grunder; att undersökningarna finge, så vidt möjligt, afse hela

den vid sistberörda verkstäder anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal,

samt att primäruppgifterna finge enligt faststälda formulär

insamlas dels af särskilda reseagenter, dels ock af de för arbetets ledning

anstälda personer i den utsträckning, sådant kunde ske utan förfång

för arbetet i dess helhet.

Vid föredragning häraf den 21 december 1900 hade Kongl. Maj:t

behagat bifalla hvad kollegium sålunda hemstält.

Då för fortsättningen af ifrågavarande undersökningar under år

1902 återstoden af det beviljade anslaget lärer vara erforderlig, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, till anordnande af arbetBstatistiska

undersökningar af förut beviljadt anslag å

20,000 kronor, å extra stat för år 1902 anvisa återstoden,

10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Ang. anslag 12:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ
tMiViBorås“n

ning och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af år

[10.] egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902

bevilja, såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 51

i Boras — med vilkor att från Elfborgs läns landsting

eller eljest tillskjutes ett belopp motsvarande minst

hälften af statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom

bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma

skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp

varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller

eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd aJaJm

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i fetockholm handelshandelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat föi undervisning.

år 1902 bevilja 28,000 kronor.

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,

har Riksdagen, enligt hvad departementschefen erinrat, anvisat

på extra stat dels för hvart och ett af åren 1894—1898 ett anslag af

15,000 kronor, dels ock för hvardera af åren 1899, 1900 och 1901

ett anslag af 20,000 kronor, under förutsättning, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullraägtige och, hvad

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut anginge, att grosshaudelssocieteten

i Stockholm fortfarande till instituten lemnade samma understöd

som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde

finna skäligt bestämma. .

Vidare har departementschefen, med förmälan att Kongl. Maj:t

genom beslut den 17 oktober 1900 fördelat det af Riksdagen för samma

år beviljade anslag till understöd åt nämnda handelsinstitut och dervid

tillagt Göteborgs handelsinstitut ett anslag af 13,475 kronor och Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut ett belopp af 6,525 kronor, meddelat,

att det för innevarande år beviljade anslaget ännu icke blifvit

mellan instituten fördeladt, men att i fråga om fördelningen af detta

anslag en från förut i ämnet gällande bestämmelser i visst afseende

afvikande grund föreskrifvits. Enligt berörda bestämmelser, senast

upptagna i kongl. brefvet den 26 maj 1899, skulle anslaget i mån af

behof fördelas mellan instituten för att användas i främsta rummet till

godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,

som skolat erläggas, om alla eleverna, frieleverna inberäknade,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o tf.

erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till gäldande af det belopp,

hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna understigit utgifterna.

I utlåtande den 14 november 1899 hade emellertid kommerskollegium

erinrat, bland annat, att elevafgiften för läsår vid Schartaus

handelsinstitut vore 225 kronor och vid Göteborgs handelsinstitut i

medeltal 300 kronor, samt. att till följd af denna olikhet mellan elevafgifterna

vid de båda instituten, hvilken olikhet icke syntes betingad

af någon skilnad mellan instituten i afseende å undervisningens omfattning,

utan finge anses bero hufvudsakligen derpå, att man vid

Göteborgs handelsinstitut i större utsträckning än vid Schartaus handelsinstitut

ansett sig kunna påräkna elever i jemförelsevis god ekonomisk

ställning, Göteborgs handelsinstitut för det dåvarande åtujöte relativt

större godtgörelse än Schartaus handelsinstitut för frielever och nedsatta

elevafgifter; och hade kollegium fördenskull ansett den ändring

böra vidtagas i de för statsunderstöds åtnjutande dittills meddelade

bestämmelser, att godtgörelse af statsmedel för sådana elever, som afgiftsfritt

eller mot nedsatt afgift erhölle undervisning vid handelsinstituten,

. icke finge beräknas efter högre belopp vid det ena institutet

än vid det andra, hvarjemte kollegium såsom sin mening uttalat,

att det belopp, som i förevarande hänseende borde antagas till gemensam

utgångspunkt vid båda instituten, lämpligen kunde bestämmas så,

att det komme att ligga midt emellan de dåvarande elevafgifterna vid

de särskilda instituten och följaktligen, om det afrundades till jemnt

tiotal, utgöra 260 kronor.

Med anledning af hvad kommerskollegium sålunda anfört, hade

Kongl. Maj:t den 1 juni 1900 angående användande af det för innevarande

år på extra stat anvisade anslaget förordnat, att detsamma

skulle användas till understöd åt de båda handelsinstituten under, bland

andra, det vilkor att understödet skulle i mån af behof fördelas emellan

instituten för att användas i främsta rummet till godtgörande af skilnaden

mellan det belopp, som af nedsatt afgift betalande elever erlagts,

och det belopp, som skulle hafva influtit, om såväl dessa som frielever

erlagt hvardera 260 kronor, och i andra rummet till gäldande af det

belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs

understege utgifterna.

I särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrifter hade styrelserna för

ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna

medel jemväl för år 1902 måtte instituten beredas, Göteborgs handelsinstitut

till belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna vara för främjandet

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

af institutets uppgift erforderligt, och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

till ett med hänsyn till institutets utvidgning: påkalladt förhöjdt

belopp af intill 15,000 kronor; och hade till stöd för dessa ansökningar

hufvudsakligen anförts:

af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att antalet elever vid

institutet fortfarande befunne sig i stigande och innevarande läsår utgjorde

161, deraf i första klassen 76, fördelade på tre afdelningar, i

andra klassen 63, likaledes fördelade på tre afdelningar, och i den ettåriga

fackkursen för studenter 22; att 83 af eleverna vore från Göteborgs

stad och de öfriga 78 från olika delar af landet; att styrelsen

låtit sig angeläget vara att efter hand anställa flere fast aflönade

lärare i de vigtigaste fackämnena liksom ock att anställa infödde lärare

för språkundervisningen, så att institutet för närvarande hade, förutom

rektor, fyra fast anstälde lärare samt fjorton extra lärare, af hvilka

lärarne i engelska och franska språken vore infödde; att innevarande

läsår friplatser beviljats åt 20 elever och nedsättning af afgiften till

100 kronor åt 50 elever, hvadan skilnaden mellan under läsåret inflytande

elevafgifter och hvad som skulle hafva influtit, om ifrågavarande

70 lärjungar betalt en afgift af 260 kronor, utgjorde 13,200

kronor, hvilket belopp styrelsen icke med säkerhet kunde påräkna att

få ur det till handelsinstituter anvisade anslaget till fullo ersatt, af

hvilken anledning styrelsen också måst afslå 17 ansökningar om friplats

och 5 ansökningar om nedsättning af afgiften; att styrelsen i

sammanhang härmed ville erinra, att enligt den förut bestämda beräkningsgrunden

för Göteborgs handelsinstituts andel i statsanslaget,

skilnaden mellan de afgifter, som under läsåret 1900—1901 ingöte,

och hvad som skulle influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter,

utgjorde omkring 16,000 kronor; att styrelsen vore öfvertygad, att

elevernas antal vid institutet skulle betydligt ökas, derest styrelsen

vore i tillfälle att medgifva nedsättning af eller befrielse från elevafgifter

åt ett större antal, än som hittills kunnat ske, i hvilket afseende

styrelsen hoppades, att Kongl. Maj:t skulle finna en höjning af

det till understöd åt handelsundervisningen för närvarande utgående

anslaget af behofvet påkallad; samt att styrelsen, enär institutets lokaler

med det nuvarande antalet klasser vore till fullo tagna i anspråk, redan

vidtagit förberedande åtgärder för beredande af ökadt utrymme för

undervisningen; och

af styrelsen för Frans Schartaus praktiska handelsinstitut: att, sedan

den af grosshandelssocieteten i Stockholm bekostade påbyggnaden af

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

läroverkshuset blifvit. färdig, år 1900 två nya parallelafdelningar inrättats,

eu för den tvååriga kursens första klass och en för den ettåriga

kursen, den senare ansedd för elever med studentkunskaper; att

antalet elever, som förra läsåret utgjort 84, eller så många, som med

dåvarande utrymme kunnat mottagas, år 1900 stigit till 111, hvilken

ökning visserligen ej vore så stor, som beräknats och som erfordrats

för ett gynsamt ekonomiskt resultat, men att styrelsen dock ansett sig

böra inrätta de nämnda två parallelafdelningarna hellre än att, då utrymme

funnits, afvisa detta i och för sig betydande tillskott af 27

inträdessökande; att emellertid med ofvannämnda elevantal och eu

lärarareuppsättning för fem klasser institutets utgifter antagligen komme

att öfverstiga inkomsterna; att denna brist visserligen komme att något

minskas dels derigenom, att institutet för år 1901 finge åtnjuta ersättning

af statsmedel för nedsättningar och friplatser, beräknad efter

en afgitt af 260 kronor, och dels derigenom, att styrelsen sökt så vidt

möjligt nedbringa utgifterna, men att resultatet af läsårets ekonomi i

allt fall syntes blifva ett ej obetydligt deficit; att för nästkommande

läsår ytterligare eu parallelafdelning för den tvååriga kursens andra

klass blefve behöflig såsom fortsättning af 1900 års nyinrättade parallelafdelning

för den första klassen af samma kurs; att styrelsen icke

heller nästkommande läsår ansåge sig böra afvisa ett i och för sig

betydande antal inträdessökande, äfven om detta skulle vara mindre

än som med bibehållande af nu inrättade parallelklasser vore erforderligt

för ett fullt gynsamt ekonomiskt resultat; att elevantalet i alla

händelser syntes komma att ökas till nästkommande läsår, hvadan

institutet, som för år 1901 egde att påräkna en godtgörelse af statsmedel

för nedsättningar och friplatser till belopp af 9,560 kronor,

skulle för år 1902, under förutsättning af en antaglig ökning i nuvarande

elevantalet af omkring 20 elever med ett proportionsvis lika

stort antal nedsättningar och friplatser som innevarande läsår, vara i

behof af ett understöd af omkring 11,300 kronor eller betydligt mer

än hälften af det till båda handelsinstituten för närvarande utgående

anslaget; samt att, äfven om nämnda ersättning af 11,300 kronor

möjligen skulle kunna erhållas, utgifterna under nästkommande läsår

antagligen komme att öfverstiga inkomsterna.

Till följd af erhållen remiss hade kommerskollegium den 13

november 1900 afgifvit utlåtande i ämnet, och dervid till en början

erinrat, att, enligt en af inspektören för ifrågavarande läroverk afgifven

berättelse, undervisningen vid instituten under läsåret 1899—1900

bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Under sagda läsår kade, enligt en af kollegium meddelad redogörelse,

om statsunderstödet ej toges med i beräkningen, en brist.uppkommit

vid Göteborgs handelsinstitut af 2,777 kronor 19 öre och vid Scbartaus

handelsinstitut af 5,911 kronor 87 öre. De godtgörelsebelopp, hvarå

handelsinstituten på grund af gällande bestämmelser om statsanslagets

fördelning redan i främsta rummet, nemligen för nedsättning i elevafgifter

och beviljade friplatser, egt anspråk för läsåret 1899—1900,

hade utgjort, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, 14,390 kronor

och, i fråga om Schartaus handelsinstitut, 6,525 kronor. Då emellertid

statsanslaget, 20,000 kronor, icke lemnat tillgång till fullt betäckande

af sagda understödskraf samt enligt i ämnet tillämpliga bestämmelser

understödet skulle fördelas i mån af behof, hade kollegium ansett

nedsättning i godtgörelsebeloppet böra ske för det af instituten, som

enligt i saken förebragt utredning vore minst i behof af understöd,

nemligen Göteborgs handelsinstitut, kvilket, enligt hvad af tillgängligt

räkenskapssammandrag öfver institutens inkomster och utgifter framginge,

hade en bättre ekonomisk ställning än Schartaus handelsinstitut;

och hade kollegium för den skull den 18 september 1900 gjort framställning

till Kongl. Maj:t i berörda syfte, hvilken framställning ledt

dertill, att, enligt förenämnda kongl. bref den 17 derpåföljde oktober,

af anslaget för år 1900 utbetalts till Schartaus handelsinstitut 6,525

kronor och till Göteborgs handelsinstitut återstoden eller 13,475 kronor.

Vidare hade kollegium i sitt nu ifrågavarande utlåtande anfört,

att, på grund af hvad i ansökningarna från institutet anförts, det för

innevarande år beviljade statsanslaget af 20,000 kronor ej heller syntes

komma att lemna tillgång till anvisande åt hvartdera institutet af

understöd till det belopp, hvarpå institutet skulle kunna ega anspråk

jemlikt de för anslagets fördelning gällande bestämmelser, och att för

år 1902 den uppkommande bristen syntes blifva än mera betydande.

Styrelsen för Schartaus handelsinstitut hade beräknat det belopp,

hvarpå institutet för år 1902 skulle ega anspråk redan för afgiftsnedsättningar

och beviljade friplatser, till 11,300 kronor. Någon sådan

beräkning hade visserligen icke blifvit gjord af styrelsen för Göteborgs

handelsinstitut, men på goda grunder syntes mostvarande belopp

för detta institut kunna beräknas till samma summa som för

innevarande år, eller 13,200 kronor, hvadan de båda instituten Kunde

antagas för år 1902 redan såsom ersättning för afgiftsnedsättningar

och beviljade friplatser hafva behof af ett belopp åt 24,500 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I betraktande häraf och då styrelsen för Schartaus handelsinstitut förklarat,

att ett genomförande och bibehållande af den nu påbörjade

utvidgningen af institutet icke syntes vara möjlig, om ej detta institut

kunde för år 1902 utöfver förberörda 11,300 kronor beräkna bidrag

af statsmedel till täckande af den brist, som med säkerhet kunde beräknas

komma att för samma år vid institutet uppstå, hade kollegium

— jemväl med fästadt afseende såväl å den stora betydelse, en väl

ordnad handelsundervisning hade för landets kommersiella utveckling,

som ock derå, att det understöd af statsmedel, som hittills utgått,

syntes väl lågt i förhållande till denna undervisnings vigt — funnit

sig icke böra beräkna det för år 1902 erforderliga anslaget till de

båda handelsinstituten till lägre belopp än 28,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade kommerskollegium

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt

Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, af ett till

28,000 kronor förhöjdt understöd för år 1902, att användas efter

hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i

förberörda kongl. bref den 1 juni 1900, dock att antalet friplatser vid

hvartdera institutet, hvilka friplatser för närvarande skulle utgöra

minst tio, syntes kollegium böra samtidigt med statsunderstödets förhöjande

ökas och dervid skäligen bestämmas till minst femton.

Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit, har

departementschefen vidare anfört, att af det belopp 28,000 kronor,

hvarmed således enligt kommerskollegii förslag anslaget till de båda

handelsinstituten skulle för år 1902 utgå, afsåges, såsom af det förestående

jemväl framginge, 24,500 kronor att bereda godtgörelse för

afgiftsnedsättningar och friplatser med 11,300 kronor vid Frans Schartaus

handelsinstitut och 13,200 kronor vid Göteborgs handelsinstitut samt

återstoden, 3,500 kronor, att utgöra bidrag till gäldande af det belopp,

hvarmed vid Frans Schartaus handelsinstitut inkomsterna, oaktadt

berörda godtgörelse för afgiftsnedsättningar och friplatser, ansetts

komma att understiga utgifterna och genom hvilket bidrag det för

sistnämnda institut skulle blifva möjligt att genomföra och bibehålla

redan påbörjad utvidgning af institutets verksamhet.

På det ändamål, som afsetts med ifrågavarande anslag, eller att

bereda obemedlade eller mindre bemedlade personer tillfälle att kostnadsfritt

eller mot nedsatt afgift komma i åtnjutande af undervisning

vid oraförmälda handelsinstitut samt att i öfrigt, derest det ekonomiska

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

resultatet af institutens verksamhet sådant påkallade, bereda instituten

erforderligt understöd, måste anses synnerligen behjertansvärdt, och då

det nu visat sig, att anslaget med dess nuvarande belopp vore otillräckligt

för att tillgodose detta ändamål i den utsträckning, som måste

anses önskvärd och af förhållandena påkallad, ansåge departementschefen,

ehuru jemförelsevis kort tid förflutit, sedan anslaget höjdes till

dess nuvarande belopp, en ytterligare höjning af detsamma till det af

kommerskollegium föreslagna beloppet böra ega rum.

Betydelsen af att en god handelsundervisning må kunna beredas

så många som möjligt af de unga män och qvinnor, som vilja egna

sig åt handeln, anser utskottet vara synnerligen stor. Visserligen är

det endast tre år, sedan nu ifrågavarande extra anslag höjdes med

5,000 kronor, men då utvecklingen gått derhän, att detsamma numera

blifvit otillräckligt, torde en ny höjning böra vidtagas. Af det i

sådant afseende föreslagna ökningsbeloppet, 8,000 kronor, äro 4,500

kronor betingade af ersättningar för afgiftsnedsättningar och frielevplatser,

hvilka, enligt de för anslagets utgående gällande bestämmelser,

skola i första rummet från anslaget utgå. Återstoden, 3,500 kronor,

afser täckande af beräknad brist vid institutet i Stockholm, hvilken

brist anses skola uppkomma af den anledning, att nämnda institut

anordnat parallelafdelningar, till följd hvaraf kostnaderna betydligt

ökats utan att åtminstone ännu den inträdda ökningen i elevernas

antal och alltså jemväl i elevafgifter anses tillräcklig att uppväga

kostnadsökningen. Då det, enligt utskottets mening, skulle vara mindre

lyckligt, i fall institutets styrelse af sådan anledning skulle blifva nödsakad

att höja elevafgifterna eller indraga parallelkurserna, anser

utskottet, att, på sätt do för anslagets användande gifna bestämmelserna

äfven afse, bristen bör täckas af statsmedel och anslaget alltså

ökas jemväl med det härtill erforderliga beloppet.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1902 på extra stat

anvisa ett anslag af 28,000 kronor, att af Kongl.

Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholms

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,

under förutsättning, hvad Göteborgs handelsBih.

till liiksd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 lläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

institut beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige och,

hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut angår,

att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till

instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp

som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Ang. be/räm- 14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra stat för

^tkaauters^t- 1902 bevilja dels till befrämjande af afsättning i främmande länder

täuning i ut- af alster af svensk industri och svenska näringar 15,000 kronor, dels ock

l<handeissu- ^1 handelssup endier 20,000 kronor.

p endier.

[12. 13.] Departementschefen har, under erinran, hurusom Riksdagen på

extra stat anvisat till befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industri och svenska näringar för hvart och ett af åren

1897—1901 ett anslag af 15,000 kronor samt till handelsstipendier för

hvartdera året 1897 och 1898 10,000 kronor samt för hvart och ett af

åren 1899—1901 20,000 kroror, meddelat, att af förstnämnda anslag för

innevarande år Kong!. Maj:t den 26 oktober 1900 dels, i likhet med

hvad under flera föregående år egt rum, beviljat till mejeriagenturen i

Manchester 8,500 kronor och till fiskeriagenturen i norra Tyskland

5.000 kronor, dels ock förklarat, att återstoden 1,500 kronor skulle tills

vidare reserveras till användning för framtida, under år 1901 sig yppande

behof, afseende främjande af svenska alsters afsättning i främmande

länder, samt att, hvad anginge det för år 1900 beviljade anslaget å

20.000 kronor till handelsstipendier, Kongl. Magt genom beslut den 9

mars 1900, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat

fortsättningsstipendier dels med 2,500 kronor åt en stipendiat

från år 1898, hvilken skulle i norra Afrika inhemta ytterligare erfarenhet

om vilkoren för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar,

dels ock med respektive 3,000 kronor och 2,500 kronor åt två

stipendiater från år 1899 för att fortfarande i Ryssland verka för afsättning

af svenska industrialster, äfvensom fyra nya stipendier, nemligen

dels med 5,000 kronor åt en person för att i någon af Ostasiens

hamnstäder, företrädesvis Wladiwostok, inhemta erfarenhet om vilkoren

för afsättning af svenska exportartiklar, dels med respektive 2,500

kronor och 2,000 kronor åt två personer för att i Ryssland verka för

afsättning af svenska industrialster, dels ock med 2,500 kronor åt en

person för att i södra Ryssland verka för sistberörda ändamål.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Samtidigt hade det återstående beloppet, 1,500 kronor, å 1900

års anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar anslagits till understöd åt en

person för att i Kina och Japan verka för afsättning af svenska industrialster.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgjorde

20,000 kronor, hade ännu icke fördelats.

Departementschefen har förklarat sig anse, att anslag för berörda

begge ändamål vore äfven för 1902 behöfliga.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,

hemställer,

att Riksdagen må för år 1902 på extra stat

anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl.

Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska

näringar; och

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

15:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag och i likhet med hvad

under en följd af år egt rum hemställer utskottet, tkoioma.

[14.]

att Riksdagen må, under vilkor, att bergsskolorna

i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för

bergsarbetare komma att jemväl under år 1902 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills, hvarom Kongl. Maj:t torde vilja

genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa,

å extra stat för samma år anvisa ett belopp af 14,000

kronor att till brukssocieietens fullmägtige i jernkontoret

utbetalas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Anställande af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet.

ställande af 0 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Rikadagen att för anställande under

en extra gruf. ar 1902 inom norra bergmästaredistriktet af en extra qrufingeniör på extra

norrTberg- stat för samma år anvisa ett anslag af 2,000 kronor.

mästare
dwtriktet.

* Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas i detta ämne följande.

I norra bergmästaredistriktet, bestående af Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands och Vesternorrlands län, vore på förordnande tills

vidare anstäld en grufingeniör med åliggande hufvudsakligen att på

eget ansvar jemte bergmästaren och efter öfverenskommen fördelning

hafva, tillsyn öfver grufdriften samt tillhandagå med upprättandet af

brytnmgsplaner, verkställandet af grufmätningar och affattandet af

grufkartor. I arfvode åtnjöte bemälde grufingeniör 1,500 kronor om

året, hvarjemte han vore berättigad till rese- och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente.

Med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 oktober 1900 hade kommerskollegium

öfverlemnat en af bergmästaren i norra disriktet hos kollegium

gjord framställning om anställande inom detta bergmästaredistrikt

af ytterligare en grufingeniör. Till stöd härför hade bergmästaren hufvudsakligen

anfört, ^att de bergmästaren åliggande expeditionsgöromålen

un er de senare åren ökats i högst betydande grad; att, jemte det

bergmästaren sjelf vore strängt sysselsatt med tjenstegöromål, han sedan

liera år .måst hålla sig med ett ständigt skrifbiträde och tidtals med flera

extra sådana; att någon minskning af berörda göromål ej vore att

motse, utan snarare än vidare ökning; att bergmästaren inom den

närmaste framtiden dessutom sannolikt komme att blifva upptagen af

många och. långa tjensteresor, hvilka inom ifrågavarande, särdeles vidsträckta

distrikt toge mycken tid i anspråk, synnerligast som vägar

ofta saknades; att. bergmästaren ansåge sig icke ega befogenhet att

ålägga den inom distriktet nu tjenstgörande grufingeniören att biträda

med expeditionsgöromålen; samt att för öfrigt äfven denne antagligen

komme att sommartiden blifva fullt upptagen af tjensteresor.

. .Enligt bergmästarens mening borde den föreslagne nye grufingeniören

hafva samma skyldigheter och rättigheter som den inom

distriktet redan anstälde grufingeniören, men derjemte vara skyldig att

tjenstgöra vid bergmästareexpeditionen, när bergmästaren så påfordrade.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

Derest han icke vore upptagen af arbete å nämnda expedition eller af

tjensteresor, skulle den nye gru fin gen iören i likhet med statens öfrige

grufingeniörer ega åtaga sig enskilda uppdrag. I arfvode till honom

ansåge bergmästaren böra utgå samma belopp som till en hvar af de

öfrige grufingeniörerne samt derutöfver med hänsyn till den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet, som skulle åligga honom, ett extra arfvode

af minst 500 kronor årligen.

Vid öfverlemnandet af bergmästarens berörda framställning hade

kommerskollegium till en början erinrat, hurusom genom lagen den 20

oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16

maj 1884 upphäfts kungörelsen rörande inmutning å kronojord den

19 augusti 1889, enligt hvilken kungörelse förordnats, dels att i mutsedel,

som utfärdades å fyndighet, belägen å odisponerad kronojord,

tills vidare skulle, om inmutningsansökningen gjorts efter sistnämnda

dag, intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren att vara underkastad

de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande vinsten, som genom ny lagstiftning

kunde blifva gällande, och dels att för fyndighet, derå inmutning under

sådant förbehåll erhållits, utmål tills vidare icke finge anvisas. Jemlikt

17 § i grufvestadgan, sådan denna § lyder enligt nyssberörda lag,

skulle å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt innehades

eller vore till boställe anslagen, inmutaren, der ej kronan begagnade

sin jordegareandel, njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att

för hvarje kalenderår från och med året efter utmålsläggningen, inom

mars månad nästföljande år, till kronan erlägga en afgäld, motsvarande

viss procent af de uppfordrade, inmutningsbara ämnenas värde. Enligt

de i samma lag meddelade öfvergångsbestämmelser finge emellertid,

derest inmutning erhållits under sådant förbehåll, hvarom i förberörda

kungörelse den 19 augusti 1889 vore stadgadt, utmål ej utan Kongl.

Maj:ts tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen träde i kraft,

således från den 2 december 1899. På grund af jemväl den 20 oktober

1899 utfärdad kungörelse om begagnande af kronans jordegareandel i

grufva skulle, då fyndighet, belägen å kronojord, som icke under ständig

besittningsrätt innehades eller vore till boställe anslagen, inmutades, den

kronan tillkommande andel i grufvan genom Kongl. Maj:s befallningshafvandes

försorg utbjudas på arrende; och skulle, sedan arrendeaftal

träffats, arrendeafgiften, som i likhet med den i 17 § i grufvestadgan

omförmälda afgäld, bordo motsvara viss procent af de uppfordrade, inmutningsbara

ämnenas värde och hvilken skulle för hvarje kalenderår

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erläggas före den 1 april näst
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

följande år, till beloppet bestämmas å kronans sida af en nämnd, hvarom

särskilt komme att stadgas. Hvad i sistnämnda kungörelse vore

stadgadt skulle ega tillämpning älven i fråga om fyndigheter, å hvilka

före kungörelsens trädande i kraft inmutning erhållits under det i

kungörelsen den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, dervid dock, enligt

kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad lydelse af vissa §§ i

kungörelsen den 20 oktober 1899, skulle iakttagas, bland annat, att

första auktionen för utarrendering af kronans andel i grufva skulle

hållas i senare hälften af november månad år 1900.

Kommerskollegium hade vidare anfört, att tillämpningen af nu omförmälda

bestämmelser utan tvifvel skulle för bergsstatens tjensteman

inom norra bergmästaredistriktet medföra i högst väsentlig grad ökade

göromål. Under åren 1889—1899 hade omkring 3,400 mutsedlar å

fyndigheter, belägna å kronojord, hufvudsakligen inom Norrbottens län,

af bergmästaren utfärdats med det i kungörelsen den 19 augusti 1889

stadgade förbehåll; och enligt hvad kollegium inhemtat af Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes den 7 september 1900 i ämnet utfärdade kungörelse,

. skulle kronans andelar i ett mycket stort antal fyndigheter å

kronojord inom länet komma att utbjudas å auktion under senare hälften

af påföljande november månad. Med anledning häraf hade man att

motse, att inom norra bergmästaredistriktet utmålsläggningar skulle i

stor omfattning föreligga till verkställighet under år 1902. Dessa förrättningar,

af hvilka en del kunde antagas komma att afse vidsträckta

malmfält, belägna å aflägsna trakter med mycket bristfälliga kommunikationsmedel,

skulle under den del af året, då naturförhållandena

medgåfve verkställandet af utmålsläggningar, uteslutande taga de nuvarande

båda bergsstatstjenstemännens i distriktet tid och arbete i anspråk,

och ändock kunde det med visshet antagas, att ifrågavarande

förrättningar icke skulle under sagda tid medhinnas. Det måste emellertid,

enligt kollega åsigt, anses af omständigheterna synnerligen påkalladt,

att särskildt de inmutningsinnehafvare, hvilka, till följd af omförmälda

förbud mot utmåls anvisande å viss kronojord, måst under

åratal för sina inmutningars försvarande offra betydande penningsummor

utan att, i saknad af utmål, kunna börja något effektivt grufarbete,

finge snarast möjligt erhålla utmål för sina fyndigheter. Under de

tider, som användes för sagda förrättningars utförande, erfordrades, för

att icke öfriga bergmästareembetet åliggande göromål skulle ligga nere,

hvilket kunde medföra betänkliga följder, att förordnande meddelades

annan bergsstatstjensteman att uppehålla sagda göromål.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

För bestämmande af beloppen såväl af arrendeafgifterna för begagnande

af kronans andelar i grufvor som äfven af den i 17 § i

grufvestadgan, sådan donna § numera lydde, omförmälda afgäld, der den

skulle utgå, komme i sinom tid att erfordras förrättningar, som kunde

blifva behöfliga inom samtliga de län, bergmästaredistriktet omfattade,

och derest, på sätt kollegium förut föreslagit, bergmästaren eller annan

i hans ställe förordnad bergsstatstjensteman komme att deltaga i dessa

förrättningar såsom ordförande i förut omförmälda nämnd, dervid han

jemväl skulle föra protokollet, skulle detta i förening med den betydande

utveckling af bergverksrörelsen, som vore att motse inom norra bergmästaredistriktet,

för bergsstatens tjenstemän föranleda ökade resor och

göromål.

Af hvad nu blifvit anfördt finge, enligt kommerskollegii förmenande,

anses framgå, att de bergmästaren i norra distriktet tillhörande

expeditionsgöromål, för hvilkas behöriga skötande han redan nu vore

i behof af biträde, komme att under den närmaste framtiden än ytterligare

ökas. Den nuvarande grufingeniören vore visserligen underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som kunde finnas erforderlig, men det kunde antagas, att han blefve

fullt sysselsatt dels med utförande af tjensteförrättningar på eget ansvar,

dels ock med att tillhandagå enskilde med upprättande af brytningsplaner,

verkställande af grufmätningar med mera, i hvilket afseende

hans biträde under större lifaktighet inom grufrörelsen komme att allt

mera påkallas. På grund häraf hade kollegium funnit det vara föga

lämpligt åt,t ålägga den nuvarande grufingeniören den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldigheten att biträda bergmästaren vid handläggningen

af dennes expeditionsgöromål.

1 betraktande af nu omförmälda omständigheter hade kollegium

förklarat sig hysa den åsigt, att en ökning af antalet af de vid bergsstaten

inom norra distriktet anstälde tjenstemän otvifvelaktigt vore af

behofvet påkallad och att för den skull en extra grufingeniör borde

tills vidare från och med år 1902 inom distriktet anställas. Denne,

hvilken i öfrigt skulle hafva samma skyldigheter och rättigheter som

de öfriga grufingeniörerna, borde derjemte hafva till åliggande att till

den omfattning, som kollegium efter bergmästarens hörande och efter

pröfning af omständigheterna borde få bestämma, biträda bergmästaren

vid handläggningen af dennes expeditionsgöromål. Då han emellertid

genom omförmälda särskilda åliggande skulle blifva förhindrad att i

samma utsträckning som den nuvarande grufingeniören inom distriktet

biträda enskilda i förut angifna hänseenden och att dymedelst förskaffa

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sig inkomster utöfver det honom af statsmedel tillkommande arfvode,

hade det synts kollegium, att den föreslagne extra grufingeniören med

hänsyn till den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, som sålunda

skulle honom åligga, borde, på sätt bergmästaren äfven föreslagit, erhålla

ett med 500 kronor ökadt arfvode, hvilket sålunda skulle komma

att uppgå till 2,000 kronor; och hade kollegium hemstält om vidtagande

af åtgärd för anvisande å extra stat för år 1902 af ett belopp af 2,000

kronor för nu angifna ändamål.

Departementschefen har anfört för egen de], att, då på grund af

de utaf kommerskollegium sålunda anförda förhållanden det måste anses

blifva förenadt med stor svårighet för den i norra bergmästaredistriktet

anstälda tjenstepersonalen, bestående af en bergmästare och

en grufingeniör, att fortfarande kunna behörigen uppehålla göromålen

i detta distrikt, som icke blott vore till arealen synnerligen omfattande,

utan äfven, åtminstone delvis, befunne sig i en, hvad bergverksrörelsen

anginge, stark utveckling, han ansåge en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna

i detta distrikt vara behöflig.

I likhet med departementschefen anser utskottet den lemnade

utredningen gifva vid handen, att en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna,

inom det norra bergmästaredistriktet blifver under år 1902

erforderlig. Utskottet har emellertid icke ansett det vara behöfligt eller

ens lämpligt, att den extra grufingeniör, hvars tillsättande Kongl. Maj:t

nu föreslagit, erhåller annan tjenstgöringsskyldighet och befogenhet än

den för närvarande inom detta distrikt anstälde grufingeniören, utan

synas desse ingenjörer böra vara i berörda hänseenden likstälda. Något

hinder mot en sådan anordnings genomförande synes icke förefinnas,

enär, på sätt kommerskollegium upplyst, den nuvarande grufingeniören är

underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i

åligganden, som må kunna finnas erforderlig. Vid sådant förhållande

bortfaller jemväl anledningen att åt den extra ingeniören bereda högre

aflöning af statsmedel än åt den nuvarande, eller 1,500 kronor.

Utskottet får, med hänsyn till hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må, för anställande under år 1902 af

en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,

på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 1,500

kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

">:OiKrc-''itc":u

Anordnande af fabriksinspektion.

. 117:o) Uti punkten 16 under denne: hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra

stat för år 1902 anvisa ett anslag af 81,000 kronok.

* .. >.... ..... • d •; o. .••••'' *''

r: '' . '' • - . - ; .. it ,

Departementschefen hat till statsrådsprotokollet angående nu ifrågavarande

anslagsbéhof■ till en början erinrat om ätt Riksdagen, för anordnande!

af fabriksinspektion, på extra stat anvisat’ för hvart och ett.

af åren'' 1895—1899 till aflöning åt fem inspektörer 2o,00() kronor med''

5,000 kronor till hvarp för år räknådt, till bestridande '' af kostnaden för

skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt''till Kongl. Maj:ts

förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000

kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. För år 1900 hade Riksdagen, med

bibehållande oförändrade af öfriga under denna änslagstitel dittills anvisade

belopp till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade

utgifter, anvisat ett till 6,000 kronor höjdt belopp, hvadan anslaget

i sin helhet för sistnämnda år utgått med 33,000 kronor.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att,

till anordnande af fabriksinspektion, på extra stat''''för år 1901 anvisa

ett . belopp ''af 33,000 kronbr,'' hvarjemte Köngl. Maj:t i särskild proposition

af den 2 mars 1900 föreslagit, att Riksdagen iiiåtte för samma

ändamål på extra stat ''för år 1901, utöfver hvad på grund af förstnämnda

framställning kunde komma att för ändamålet beviljas, anvisa

till arfvoden åt elfva assistenter 33,000 krönor med 3,000 kronor till

hvar, för år räknädt, och till ''bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter för de fem distrikten ytterligare 3,000 kronor,

eller tillhopa 36,000 kronor.

I skrifvelse angående regleringen'' af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 hade Riksdagen anfört, bland

annat, att Riksdagen, som fattat beslut i anledning af Kongl. Maj:ts

till Riksdagen jemväl aflåtna 1 proposition med förslag till förordning

a ngå ende minderårigas och q vindors a nvänd ande t ill arbete i industriel!

yrke och dervid godkänt Kongl. Maj ds förslag om skyldighet för yrkesi

inspektör er na att öfvdrvaka författningens efterlefnad, sålunda förutsatte,

att eu förändrad lagstiftning i ämnet skulle komma till stånd och att

Bih. till Rihsd. Frot. FJOL 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 9

Ang. anslag

till anordnande

af

fabriksinspektion.

[16.j

il

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kontrollen å dess efterlefnad skulle blifva anförtrodd åt yrkesinspektörerna,

hvilkas arbete sålunda syntes komma att blifva i så väsentlig

mån tillökadt, att en ökning af inspektionspersonalen finge anses vara

af behofvet oundgängligen påkallad; att Riksdagen funnit den princip,

atf inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfva och icke af

några dem underlydande tjensteman, böra åtminstone tills vidare fortfarande

upprätthållas, och sålunda ansett den för inspektionens tillgodoseende

erforderliga nya personalen böra utgöras af inspektörer med

samma tjensteställning som de förutvarande; samt att beträffande de

behöfliga nya inspektörernas antal Riksdagen ansett, att tills vidare och

intill dess någon erfarenhet vunnits angående omfattningen af det arbete,

som kunde föranledas af den nya lagstiftningen, antalet nya inspektörer

lämpligen skulle kunna begränsas till tre; och hade Riksdagen tillkännagifvit,

att Riksdagen, under förutsättning att, på grund af Kongl. Maj:ts

förslag till förordning angående minderåriga och kvinnors användande

till arbete i industrielt yrke, förändrad lagstiftning i detta ämne komme

till stånd, på extra stat för år 1901 anvisat dels till aflöning åt åtta

yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt,

dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium 3,000 kronor, dels

till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

9,600 kronor och dels till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse

åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 54,600

kronor.

Efter det Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 låtit utfärda lag

angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt

yrke, hade Kongl. Maj:t den 19 i samma månad förordnat,

att riket skulle från och med ingången af år 1901 i fråga om yrkesinspektionen

indelas i åtta distrikt, nemligen Hernösands distrikt, omfattande

Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och Jemtlands

län, Gefle distrikt, omfattande Gefleborgs, Kopparbergs och Vestmanlands

län, Stockholms distrikt, omfattande Stockholms stad samt Stockholms,

Upsala och Gotlands län, Örebro distrikt, omfattande Örebro,

Södermanlands och Vermlands län, Linköpings distrikt, omfattande Östergötlands

och Kalmar län, Jönköpings distrikt, omfattande Jönköpings,

Kronobergs och Hallands län, Göteborgs distrikt, omfattande Göteborgs

och Bohus samt Elfsborgs och Skaraborgs län, samt Malmö distrikt,

omfattande Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län, samt att yrkesinspektören

i Hernösands distrikt skulle hafva sin station i Iiernösand,

yrkesinspektören i Gefle distrikt i Gefle, yrkesinspektören i Stockholms

distrikt i Stockholm, yrkesinspektören i Örebro distrikt i Örebro, yrkes
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

inspektören i Linköpings distrikt i Linköping, yrkesinspektören i Jönköpings

distrikt i Jönköping, yrkesinspektören i Göteborgs distrikt i

Göteborg och yrkesinspektören i Malmö distrikt i Malmö. Den 9

november 1900 hade Ivongl. Maj it förordnat bland annat, att till

biträde vid behandling inom kommerskollegium af ärenden rörande

yrkesinspektionen skulle för år 1901 af kollegium anställas en assistent,

samt att tills vidare från och med sistnämnda år skulle anställas åtta

yrkesinspektörer enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10

maj 1889. . .

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, i en

till Kongl. Maj:t den 16 november 1900 inkommen skrifvelse kommerskollegium

gjort framställning om ökning af yrkesinspektionens personal

och dervid till en början anfört, att, i följd af det myckna hemarbetet

med bokföring och statistik samt uppgörande af förslag med åtföljande

ritningar till skyddsanordningar med mera, inspektörerna under år 1898

icke medhunnit besöka mera än tillsammans 1,419 arbetsställen. Af dessa

hade antalet för första gången inspekterade arbetsställen med inberäknande

af 5 arbetsställen, som besökts af inspektören öfver sprängämnestillverkningen,

utgjort endast 827 eller omkring 165 inom hvarje distrikt. Yrkesinspektörernas

tjensteberättelser för ar 1899 utvisade, att sammanlagda

antalet af de under sistberörda år för första gången inspekterade arbetsställen

jemväl uppgått till 827. Om ock detta antal icke finge betraktas som

något exakt medelvärde, vore man emellertid, enligt kollegii uppfattning,

berättigad till den slutsats, att med den anordning af yrkesinspektionen,

som under dessa år varit rådande, icke nämnvärdt större resultat kunde

inom hvarje distrikt ernås i afseende å inspektion af arbetsställen, som

icke förut af inspektör besökts. Väl hade sedan 1900 års början inspektörerna

haft ett större anslag än förut till sitt förfogande för anställande

af skrifbiträden, och sannolikt vore det äfven, att inspektörerna

derför, såsom afsedt varit, under sistnämnda år haft mera tid öfrig

för den egentliga inspektionsverksamheten. Man kunde af denna anledning

ock hafva skäl antaga, att antalet under år 1900 för första

gången inspekterade arbetsställen komme att blifva större än under

nästföregående år och möjligen kunna uppskattas till omkring 200 för

hvarje distrikt, hvarjemte kollegium förutsåge, att genom den minskning

i resornas längd, som skulle blifva en följd af den från och med år

1901 inträdande nya distriktsindelningen, antalet inspektioner åt tillförene

ej besökta arbetsställen då komme att ytterligare något ökas. Antoges

denna ökning till tio procent, skulle antalet dylika inspektioner komma

att inom hvarje distrikt uppgå till omkring 220, allt under förutsättning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att yrkcsmspcktörcmas åligganden icke.blefve mera omfattande än

dittills. . Då hela antalet yrkesinspektion underkastade arbetsställen

enligt inspektörernas berättelser för år 1899 utgjort 14,430, skulle

sålunda, under , omförmälda, af kollegium gjorda antaganden och utan

fästadt afseende å den sannolikt fortgående ökningen af antalet utaf

ifrågavarande arbetsställen, i allt fall i medeltal mera än åtta år komma

att förflyta, innan ett,och samma arbetsställe å nyo blefve föremål för

reguliei inspektion. Detta förhållande hade kollegium ansett vara i hög

. gra4 ■ ^tillfredsställande samt i och för sig utgöra ett tillfyllestgörande

bevis för otillräckligheten jemväl af den med innevarande år ökade

inspektionspersonalen, äfven om icke någon ny uppgift förelädes densamma.

kläder erinran, att enligt.lagen angående minderårigas och qvinnörs

• användande till arbete i industrielt yrke, hvilken författning vore afsedd

att tråda i kraft den 1 januari 1901, tillsynen å författningens

efterlefnad skulle.till allra största delen åligga yrkesinspektörerna, hade

kommerskollegium, vidare anfört,! , att denna nya uppgift naturligtvis

komité att i: allmänhet gorå inspektionerna mera omfattande och tidsödande,

än hvad eljest, skulle varit förhållandet, samt att följden deraf

åter måste blifva den, att, om icke några särskilda anordningar vidtoges

inspeki ionsresultatet icke kunde undgå att, beträffande antalet inspekterade.

, arbetsställen, blifya ännu ofördelaktigare, än hvad kollegium på

8$ft nyss .blifyit nämndt, redan förutsatt.;

... - Kollegium; både derför ansett det vara, sin pligt att föreslå någon åtgärd,

till förbättrande af de särdeles ogynsamma förhållanden i fråga om

yrkesinspektionen, ,som, oaktadt den med år..f901 inträdande ökningen

af. yrkesinspektörernas antal, dock enligt kollegii åsigt komme att blifva

rådande^ och kollegium både hållit före, att en lämplig åtgärd uti ifrågavarande

syfte vore anställandet hos hvar och en af de åtta yrkesinspektöierne

af en tekniskt bildad assistent. .. ...

• anordning hade synts kollegium icke böra anses oförenlig

med den uppfattning, som, vid behandlingen inom 1900 års Riksdag af

frågan om, ökning af yrkesinspektionspersonalen gjort sig gällande, nemligen

; att, jemte det inspektörernas . .antal borde begränsas till åtta, intill

dess någon .erfarenhet :vunnits angående omfattningen af det arbete, som

kunde föranledas af den ifrågavarande nya lagstiftningen rörande minderårigas

och .qvinnprs användande till arbete i industrielt yrke, inspektionerna

borde, åtminstone tills vidare, förrättas af inspektörerne sjelfve. Kollegium

både i förevarande hänseende framhållit, att, äfven frånsedt den egentliga

inspektionsverksamheten, hvilken fortfarande skulle af inspektörerne

i''1 r

V. I

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:ö 8.

69

sjelfve utöfvas, många andra ''görofhål funnes, Indika nn jemväl måste

af inspektörerne verkställas, men som, .åtminstone delvis, ..skulle, lämpligen

kunna utföras af tekniskt bildade assistenter. Genom sådana

göromåls öfverflyttande på assistenter skulle inspelqtörernes arbete väsentligen

lättas och ökad tid lemna» dem för deras hufvudsakliga uppgift,

den egentliga inspektionsverksamheten. Till ifrågavarande slag af göromål''

hörde — förutom bokföring, statistiskt arbete samt biträde vid

utarbetandet af förslag till skyddsanordningar med dertill hörande ritningar

— verkställandet af de ofta förekommande efterbesigtningarna

för att kontrollera, att af inspektör vid besigtning föreskrift^, skyddsanordningar

blifvit iakttagna. Denna uppgift fordrade naturligen icke

så lång och mångsidig erfarenhet, som kräfdes för. bedömandet af hvad

som i hvarje särskildtfall voreden lämpligaste skyddsanordning. Kollegium

hade ock ansett, att tillsynen öfver efterlefnaden af meddelade bestämmelser

i fråga om minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt

yrke i de allra flesta fall ej heller förutsatte någon större teknisk

erfarenhet. Dessutom borde, enligt kollega åsigt, assistent, ega att på

grund äf särskilt förordnande verkställa jnspektioner vid förfall för

yrkesinspektör att utöfva sin befattning eller då särskilda förhållanden

eljest kunde sådant påkalla. Genom anställandet af ifrågavarande assistenter

skulle slutligen äfven den fördel vinnas, -att yrkesinspektörsbefattningar

vid uppkommande ledigheter lämpligen kunde besättas med

personer, som vore hemmastadda med yrkesinspektionsgöromålen. t

Beträffande de sålunda ifrågasatta assistentbefattningarna hade

kollegium ansett det jemväl vara lämpligt, att kollegium erkölle uppdrag

att efter förutgången ansökningstid förordna kompetenta personer..att

tills vidare eller för viss tid bestrida dessa befattningar äfvensom bemyndigande

att indela sålunda förordnade assistenter till tjenstgöring och i

dennå indelning gorå ändring, när kollegium funne sådan lämplig. I

syfte att assistenterna måtte erhålla så stor praktisk erfarenhet som

möjligt rörande de till yrkesinspektionen hörande göromål, hölle kollegium

nemligen före, att de borde kunna af kollegium förflyttas till; tjenstgöring

så väl inom''olika distrikt som ock i kommerskollegium, hvaremot den

assistent, som, enligt hvad förut nämnts, från och med 1901 års början

skullé anställas hos kollegium) , herde kunna förordnas till tjenstgöring

inom distrikten. Allmänna regler för assistenternas verksamhet borde,

enligt kollegii åsigt, meddelas af kollegium, efter yrkesinspektörernes

hörande, genom särskild instruktion. I (ifrigt skulle vederbörande yrkesinspektör

ega gifva under honom lydande assistent närmare föreskrifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

angående omfattningen af hans göromål samt sättet för desammas utförande.

I öfverensstämmelse med den aflöning, som för innevarande år

blifvit anvisad åt en assistent i kommerskollegium, hade kollegium ansett

aflöningen för de af kollegium nu ifrågasatta assistenterna jemväl

lämpligen böra bestämmas till 3,000 kronor årligen för hvar och en,

att utgå i form af arfvode.

Då med ökning af yrkesinspektionens personal och de nya göromål,

som komme att åläggas denna, måste följa jemväl en ökning i

bokföring, skrifning och andra byrågöromål samt antalet blankettryck,

hade kollegium ansett åtgärder böra vidtagas för höjande af det för

dylika utgifter afsedda anslaget och i sådant afseende föreslagit ett

belopp af 300 kronor för hvarje distrikt utöfver hvad för innevarande

år vore för ändamålet anvisadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade kollegium hemstält, att

Kongl. Maj:t hehagade hos innevarande års Riksdag äska sådan ökning

i anslaget för fabriksinspektionen, att från och med år 1902

kunde dels, utöfver nuvarande personal, få anställas åtta assistenter vid

yrkesinspektionen, hvardera med ett årligt arfvode af 3,000 kronor, och

dels få disponeras ytterligare 2,400 kronor till mötande af en blifvande

ökning i kostnaderna för skrifbiträden och likartade utgifter inom de

åtta inspektionsdistrikten, eller tillsammans 26,400 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att han, i likhet med

Riksdagen, ansåge, att inspektionerna fortfarande tills vidare borde

verkställas af yrkesinspektörerna sjelfve. För att fabriksinspektionen

skulle blifva fullt effektiv och motsvara det dermed afsedda ändamålet,

vore det emellertid icke nog, att de egentliga inspektionerna verkstäldes

af inspektörerna, utan dertill fordrades också, att inspektörernas arbete

måtte kunna så ordnas, att deras tid medgåfve dem att sjelfva besöka

alla dem underlydande arbetsställen, och att tiden mellan inspektionen

af hvarje särskildt arbetsställe icke blefve allt för lång. Hvad i detta

afseende vore att förvänta äfven efter den från och med innevarande

år beslutade ökningen af yrkesinspektörernas antal från fem till åtta

hade kommerskollegium med stöd af gjorda beräkningar, mot hvilka

departementschefen icke funnit något att erinra, visat i sin förenämnda

skrifvelse, och hade kollegium, såsom syntes med fullt fog, betecknat

det resultat, som framgått ur dessa beräkningar, såsom i hög grad otillfredsställande.

Då det således redan nu måste anses vara ådagalagdt,

att yrkesinspektionen för att kunna upprätthållas i erforderlig utsträckning

kräfde förändrade anordningar, syntes det icke heller vara skäl

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets Utlåtande N:o 8■

att uppskjuta med vidtagande af dessa anordningar; och då kommerskollegii

framställning om anställande hos hvarje yrkesinspektör af en

tekniskt bildad assistent icke afsåge någon rubbning i principen, att

de egentliga inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfva,

utan hufvudsakligen hade till syftemål att bereda yrke sinspektörerna

tillfälle att mera uteslutande egna sig åt det egentliga inspektionsarbetet

genom att förskaffa dem lättnad i en del sådana göromål, som

utan olägenhet kunde öfverlemnas åt biträdande tjenstemän, funne departementschefen

denna kollega framställning böra bifallas.

Hvad kollegium föreslagit i fråga om beloppet af assistenternas

arfvode och det till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade

utgifter erforderliga anslaget hade icke gifvit anledning till någon

anmärkning från departementschefens sida.

Då Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1900 uttalat, att den

princip, att inspektionerna skulle förrättas af inspektörerne sjelfve och

icke af några dem underlydande tjenstemän, borde åtminstone tills vidare

fortfarande upprätthållas, och då sådana nya förhållanden sedan dess

icke synas hafva tillkommit, som kunna föranleda Riksdagen att genom

ett bifall till Kongl. Majrts hemställan, att till hvarje inspektörs biträde

anställa en assistent med viss inskränkt befogenhet, nu frångå sitt

ofvannämnda uttalande, anser sig utskottet ej kunna biträda Kongl.

Maj:ts nu framlagda förslag till afhjelpande af den brist i yrkesinspektionens

nuvarande arbetskrafter, som torde förefinnas. I allt fall föreställer

sig utskottet, att vissa af de uppdrag, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet

angifver, skulle öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex.

efterbesigtningar eller tillsynen öfver efterlefnaden af lagen angående

minderåriges och qvinnors arbete, äro af alltför magtpåliggande och

grannlaga natur för att böra anförtros åt annan än inspektören sjelf.

Under erinran, att Riksdagen så nyligen som i fjol beviljade anslag

till tre nya inspektörsbefattningar, vill utskottet framhålla, att, då den

nya lag angående minderåriges och qvinnors arbete, hvilken utfärdades

den 17 oktober 1900, icke tillämpats förr än från och med ingången

af innevarande år, synes, beträtfande det af nämnda lag till äfventyrs

förorsakade behofvet af en än ytterligare ökning i yrkesinspektionens

arbetskrafter, någon erfarenhet icke kunna hafva vunnits. Den af kommerskollegium

nu framlagda redogörelsen för verkstälda inspektioner

under senare år synes emellertid utvisa, att det är önskvärdt, att lättnad

i arbetet må i någon mån beredas yrkesinspektörerna, på det att derå

inspektioner än nu må kunna årligen verkställas. Utskottet har ansett

s. 72 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

för ersättning

till sjömanshusen.

[17.]

72 Statsutfbottets, Utlåtande N:o 8. v ;>■- -\ i }>; t■ . i:

detta lämpligast kunna ske derigenom, att inspektörerna beredas tillfälle

att åt tekniskt bildade kontorsbiträden, mer än nu, öfverlåta utförandet,

på inspektörens ansvar, af skrif- och ritarbeten samt öfriga

kontors- och öxpeditionsgöromål. Härigenom skulle alltså till en. del

kunna lemtias ersättning för de af Kongl. Maj:t ifrågasatte assistenternas

arbete samt inspektörens egen tid något mer än förut kunna använda**

till inspektionsresor. Utskottet har derför funnit sig höra biträda förslaget

om ökande1 äf anslaget till skrifbiträde m. m. med 2,400 kronor,

hvilket synts utskottet innebära en åtgärd för denna verksamhets ut-?

veckling! i rätt rigtning. : • - ■ - .i

I afseende på de1 anslag, hvilkas förnyande med oförändrade belopp

Kongl. Maj:t nu föreslagit, har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts nu ifrågavarande framställning

må af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen,

för anordnande af fabriksinspektion, på extra

stat för år 1902 anvisar dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer

40,000 kronor med 5,000 kronor till en

hvar,: ‘för år räknadt, dels till arfvode fr’ en assistent,

i kommersköllegium 3,000 kronor, dels till bestridande

af kostnaden för skrif biträden och likartade utgifter
12.

000 kronor, och dels till Kong!; Maj:ts förfogande

för godtgörelsé åt tillfälligt förordnade inspektörer

2.000 kronor, eller tillhopa 57,000 kronor.

I:i, , t- ^ -II i. H''i>" -

Ersättning till sjömanshusen.

; '' ^ ''V ^ ''-"1. '' —

118:o) Till ersättning åt sjömanshusen här Kongl. Maj :t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för 1902 anvisa ett anslag af 30,000. kronor.

Departementschefen bär till statsrådsprotokollet till en början erinrat,

hurusom Riksdagen under rubrik »ersättning till sjömanshusen» å extra

stat för hvartdera af åren 1900 och 1901 anvisat ett anslag å 30,000

kronor för beredande åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem

åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt

med''''utarbetande af sjöfårtsstätistiska uppgifter, dock under vilkor, att

aflöningarna till tj-enstemännen vid sjömanshus, som’ erhölle'' sådan ersättning,

icke finge utan kommerskollegii medgifvande höjas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A'':o 8.

73

Genom kongl. bref den 1 juni 1900 anbefaldt att föreslå de belopp,

de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande att högst 30,000

kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i ifrågavarande

hänseende för år 1901 erhålla, hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, kommerskollegium uti skrifvelse den 27 november

1900, med förmälan att kollegium ansåge, att äfven det för år

1901 beviljade anslaget borde oafkortadt tilldelas sjömanshusen, afgifvit

förslag till anslagets fördelning mellan de olika sjömanshusen i riket

med undantag af sjömanshuset i Luleå, hvars direktion redan i fråga

om 1900 års anslag i skrifvelse till kollegium förmält sig sakna anledning

att göra framställning om erhållande af ersättning af detta

slag, samt sjömanshuset i Skellefteå, hvilket, enär dess direktion förklarat

sig icke vilja begagna sig af till sistnämnda sjömanshus för år

1900 anslagna 100 kronor, kunde förutsättas ej heller önska erhålla

motsvarande andel af 1901 års anslag.

Den 21 december 1900 hade Kongl. Maj:t beslutit att, i enlighet

med den af kommerskollegium föreslagna fördelning och med föreskrift

om iakttagande af det af Riksdagen stadgade vilkor, till sjömanshusen

i riket, med undantag af sjömanshusen i Luleå och Skellefteå, utdela

ifrågavarande anslag å 30,000 kronor för år 1901, dervid minsta beloppen

tilldelats sjömanshusen i Haparanda och Kungelf, med 50 kronor

till hvardera, samt högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkänts sjömanshuset

i Göteborg.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 27 november 1900 hade

kommerskollegium jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärd för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af

statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan

fördelas.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1902 blifva erforderligt,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1902 under

benämning »ersättning till sjömanshusen» anvisa ett

anslag af 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen

af skälig ersättning för dem åliggande bestyr

med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt

med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock

under vilkor, att aflöning till tjensteman vid sjömanshus,

som erhåller sådan ersättning, icke må utan

kommerskollegii medgifvande höjas.

1iih. till Rihsd. Vrot. Idol. 4 Sami. 1 Af<l. 8 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:0 8.

Ang. anslag

för återbetalning

till viss

del af erlagda

konsulatavgifter

för

svenska fartyg.

[18.]

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgffter för svenska fartyg

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan på

omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier

måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj :t kunde finna

godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1902 kunde

komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg?

på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å 175,000

kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

I skrifvelse den 14 maj 1900 hade Riksdagen, méd bifall till

Kongl. Maj:ts i proposition den 15 januari 1900 angående statsverkets

tillstånd och behof framstälda förslag, i afbidan på omreglering af

konsulatafgifterna, på extra stat för år 1901 anvisat ett förslagsanslag

å 175,000 kronor, för att till svenska fartygsrederier skulle kunna,

enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,

återbetalas fyra femtedelar af hvad under samma år kunde komma att

utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Departementschefen erinrade vidare, att Kongl. Maj:t genom kongl.

bref den 30 november 1899, hvilken bref intagits i svensk författningssamling,

dels faststält bestämmelser angående sättet och vilkoren för

fullgörandet af berörda återbetalning, dels ock anbefalt kommerskollegium

att meddela erforderliga Härmare föreskrifter i ämnet, samt

att Kongl. Maj:t den 14 december 1900, under förklarande att någon

ändring i de genom kongl. brefvet den 30 november 1899 faBtBtälda

bestämmelser icke då vore af behofvet påkallad, bemyndigat kollegium

att hos statskontoret i mån af behof från ifrågavarande anslag reqvirera

de medel, som för bestridande af medgifven restitution af för svenska

fartyg erlagda konsulatafgifter vore enligt de meddelade bestämmelserna

erforderliga.

Departementschefen har förklarat sig anse, att den lindring för

sjöfartsnäringen, som med ifrågavarande anslag afsetts, borde komma

näringen till godo jemväl för år 1902.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i afbidan på omreglering af

konsulatafgifterna, på extra stat för år 1902 anvisa

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ett förslagsanslag å 175,000 kronor, för att till svenska

fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser,

Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas

fyra femtedelar af hvad under samma år kan

komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna

tillhöriga fartyg.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillfällig förstärk- för tillfällig

ning af arbetskrafterna hos kammarrätten på exira stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 6,000 kronor. tema hos

Departementschefen har åberopat hvad han härom anfört under kammarrätten.

anslagstiteln kammarrätten, och som under punkten 2:o) här ofvan l *hj

finnes återgifvet.

Under flera år har, på sätt af redogörelsen under punkten 2:o)

inhemtas, kammarrätten varit biträdd dels af två för helt år samt med

samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd

adjungerade ledamöter, dels ock af två endast under sessionerna adjungerade

ledamöter, hvadan alltså antalet dömande ledamöter uppgått

under sessionerna till 10. Kongl. Maj:ts förslag att till ordinarie stat

öfverföra förstnämnda två adjungerade ledamöter har utskottet uti berörda

punkt 2:o) tillstyrkt. Enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser,

har emellertid Kongl. Maj:t i likhet med kammarrätten ansett behöfligt

att, i ändamål att den alltför stora balansen af hos kammarrätten hyflande

mål måtte kunna snarast möjligt afarbetas, nämnda embetsverk

för år 1902 erhölle under sessionerna tillfällig förstärkning af fyra

adjungerade ledamöter, hvarigenom alltså antalet dömande ledamöter,

presidenten oräknad, skulle ökas till 12. Kostnaden härför har i sin

helhet beräknats till 12,000 kronor för år 1902, af hvilket belopp hälften

uppgifvits kunna bestridas af tillgängliga medel. Den återstående

hälften af samma kostnad har nu af Kongl. Maj:t äskats å extra stat.

Utskottet har af den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelse

för kammarrättens arbetsresultat under senare år icke kunnat finna

den nu föreslagna ökningen i antalet dömande ledamöter vara af behofvet

med nödvändighet påkallad. Kammarrätten har i sådant afseende

yttrat, att det borde kunna antagas, att den för åren 1898—

1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbets
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till förstärkning

aj arbetskrafterna

vid

tullverket.

[20.]

76 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

krafter, fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala

förhållanden äfven beträffande fattigvårdsmålen. Detta yttrande har

kammarrätten grundat derpå, att antalet vid årsskiftena balanserade

besvärsmål visat följande, stadigt sjunkande siffror, nemligen:

vid slutet af år 1897 1,706, deraf 1,238 fattigvårdsmål,

n ii ii ii 1898 1,302, ,, 1,050 „

ii ii ii ii 1899 1,289, ,, 986 ,,

samt kunde u beräknas vid slutet af år 1900 utgöra omkring 1,050,

hvaraf omkring 900 fattigvårdsmål. Kammarrätten har vidare anfört,

att, för så vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme

att ökas, balansen syntes under loppet af år 1901 kunna ytterligare

nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,

normala förhallanden uppnåddes, och att balansen å fattigvårdsmål

nedginge till 800 eller något derunder.

Då sålunda genom det arbete, som utföres af det nuvarande antalet

ledamöter i kammarrätten, balansen visat en stadigt fortgående,

ganska snabb minskning samt, i fall icke oförutsedda omständigheter

inträffa, det icke torde dröja länge, förrän fullt tillfredsställande förhållanden

blifvit uppnådda, anser utskottet Kong]. Maj:ts ifrågavarande

framställning om tillfällig ytterligare ökning af detta embetsverks

arbetskrafter, utöfver det antal, hvartill disponibla medel lemna tillgång,

icke böra vinna Riksdagens bifall; och hemställer utskottet

alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

21:o.) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning

af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902 bevilja ett

anslag af 217,600 kronor.

Till . statsrådsprotokollet har departementschefen, med erinran

hurusom till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande

under år 1901 af vissa nya tjenster vid tullverket Riksdagen på extra

stat för samma år anvisat ett belopp af 210,000 kronor, anmält, att

generaltullstyrelsen i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 10 november 1900

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

i sammanhang med afgifvande af förslag till tullverkets ordinarie utgiftsstater

för år 1902 hemstält, att äfven för sistnämnda år måtte af

Riksdagen äskas ett extra anslag för uppehållande på förordnande af

vissa nya tjänster vid tullverket. Dessa tjänster, hvilka funnes uppförda

å ett styrelsens skrifvelse bifogadt förslag till extra stat, utgjordes,

förutom af de tjenster, till hvilkas uppehållande på förordnande

under år 1901 medel af Riksdagen beviljats, af följande befattningar,

som, sedan en för kustbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt

afsedd ångbåt blifvit anskaffad, generaltullstyrelsen enligt kongl. bref

den 8 juni 1900 bemyndigats att med anlitande af tillgängliga medel

tillsätta medelst förordnanden, gällande tills vidare, nemligen en befälhafvare

med lön 1,500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor,

en uppsyningsman med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar 300

kronor, en maskinist med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor, två vaktmästare med lön 600 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor hvardera samt två eldare med lön 500 kronor

och tjenstgöringspenningar 300 kronor hvardera.

I följd häraf skulle den extra aflöningsstatens slutsumma, utgörande

för år 1901 ett belopp af 210,000 kronor, således för år 1902

ökas med 7,600 kronor eller till 217,600 kronor.

Departementschefen bar förordat den sålunda gjorda framställningen

och dervid erinrat, att Kongl. Maj:t den 6 november 1900 tillsatt

en komité med uppdrag att granska tullverkets stater och afgifva förslag

till de förändringar i dessa stater, hvilka kunde anses af omständigheterna

påkallade.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet funnit sig

böra tillstyrka och hemställer derför,

att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna

vid tullverket, på extra stat för år 1902

bevilja ett extra anslag af 217,600 kronor.

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll och

reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1902 bevilja ett

anslag af 50,000 kronor.

Ang. anslag

till underhäll

och reparationer

af publika

byggnader.

[21.]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

Riksdagen hade till underhåll och reparationer af publika byggnader

för hvardera af åren 1900 och 1901 på extra stat beviljat ett anslag

af 50,000 kronor.

I skrifvelse den 20 november nästlidet år hade öfverintendentsembetet,

under åberopande, bland annat, att de behof, som de till erabetets

disposition stälda anslag för underhållet af Kongl. Maj:ts och

kronans till embetets vård öfverlemnade egendomar vore afsedda att

fylla, på grund af motsedda, mera omfattande reparationer inom samma

egendomar kunde under de närmaste åren antagas blifva högst betydande,

hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat

jemväl för år 1902 anvisa ett anslag å 50,000 kronor till underhåll

och reparationer af publika byggnader.

Det sålunda af öfverintendentsembetet ifrågasatta extra anslaget

för år 1902 vore, enligt departementschefens åsigt, af behofvet i hög

grad påkalladt.

Utskottet har beträffande de arbeten, hvilka utförts för det för

år 1900 beviljade extra anslaget å 50,000 kronor, inhemtat, att desamma

utgjorts af: yttre iståndsättande af gustavianska grafkoret vid Riddarholmskyrkan,

yttre restaurering af kammarrättens hus, nytäckning af

en del af koppartaket å nationalmuseum, iståndsättande af ytterfasaderna

m. fl. arbeten å länsresidenset i Vexiö, åtskilliga skyddsåtgärder beträffande

hofrättens öfver Skåne och Blekinge arkivlokaler, anordnande

af elektrisk belysning inom länstyrelsernas embetslokaler i Halmstad

och i Umeå, utbyte af tegeltak mot plåttak å landshöfdingeresidenset i

Falun, samt ändring af ett bjelklag öfver sessionssalen i Gefle slott.

Förslag till de arbeten, som böra för 1901 års extra anslag utföras,

har ännu icke af öfverintendentsembetet afgifvits; men lära, enligt

hvad utskottet erfarit, nedannämnda arbetsföretag anses dervid böra i

främsta rummet tagas under öfvervägande, nemligen: fortsatt omtäckning

af nationalmusei tak, restaurering af det yttre af Torstenssonska

grafkoret vid Riddarholmskyrkan, utbyte af tegeltaket å f. d. Preisiska

huset mot plåttak, reparation af sockeln å statistiska centralbyråns hus,

utbetalande af första tredjedelen af kostnaden för iståndsättande af den

ännu orestaurerade delen af Vadstena slotts yttre, vattenledning och

brandredskap till Kalmar slott, ändrad inredning m. m. af stall- och

vagnshus vid länsresidenset i Karlstad, ny värmeledning vid folkskolelärarinneseminariet

i Skara samt nya staket vid dylika seminarier i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

Karlstad och Hernösand äfvensom vattenledning m. m. vid seminariet

i Umeå.

Angående de arbeten, som äro afsedda att Utföras med det nu

äskade extra anslaget för åt* 1902, har utskottet från öfverintendentsembetet

inhemtat, att, så vidt för närvarande kan bedömas, synas i

i sådant afseende böra ifrågakomma: fortsättning.af koppartakets omläggning

å nationalmuseum, utbyte af tegeltak mot plåttak äfvensom

vissa andra arbeten å medicinalstyrelsens hus, åtskilliga ändringar och

reparationsarbeten i musikaliska akademiens stora sal, utbetalande af

andra tredjedelen af kostnaden för ofvanberörda arbeten vid Vadstena

slott, reparation af fasaderna å hofrättshuset i Jönköping, vissa arbeten

för bevarande af Borgholms slottsruin, fullständig reparation af fasaderna

åt stora borggården å LeckÖ slott samt reparationer å folkskolelärarinneseminarierna

i Göteborg och Umeå.

Utskottet, som anser Önskvärdt, att Riksdagen, derest extra anslag

för nu ifrågavarande ändamål framdeles varder af Kongl. Maj:t äskadt,

må dervid erhålla uppgift å de arbeten, som äro afsedda att med det

äskade anslaget utföras, hemställer,

att Riksdagen må, till underhåll och reparationer

af publika byggnader, på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 50,000 kronor.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

23:o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring

af operabyggnaden i Stockholm på extra stat för 1902 anvisa ett anslag

af 18,314 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom Riksdagen, med bifall

till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, för nu ifrågavarande

ändamål beviljat för hvartdera af åren 1900 och 1901 ett extra anslag

af 18,814 kronor, samt vidare meddelat, att, enligt inhemtad upplysning

från brandförsäkringsbolagens tarifförcnings delegation i Stockholm,

någon höjning i hittills utgående premiesats för operabyggnadens brandförsäkring

icke för närvarande vore ifrågasatt.

Ang. brand

försäkring

af operabyggnaden

Stockholm.

[22.]

Utskottet hemställer,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden

för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden

i Stockholm, bevilja ett extra anslag för

år 1902 af 18,314 kronor.

Åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar

befintliga bränsletiilgång.

Ang. åtgärder 24:o) I punkten 23 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t i stats
främja

nit- verkspropositionen föreslagit Riksdagen att, för vidtagande af sådana

godogörandet åtgärder, som kunde finnas vara egnade att främja lösningen af frågan

‘detftorjmossar angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts

br"gångU'' förfogande, att i mån af behof användas, anvisa 100,000 kronor.

[23.]

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende till

en början erinrat om, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1900 anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huruvida icke

nu gällande frakter såväl för bränntorf, torfbriketter, torfkol och torfkolsbriketter

som ock för torfströ och torfmull kunde i betydligare mån

nedsättas, dels om och i hvad mån åtgärder lämpligen kunde vidtagas

för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar befintliga

bränsletillgång.

öfver Riksdagens framställning om nedsättning i gällande frakter

hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Kongl. Maj:t den

30 november nämnda år anbefalt jernvägsstyrelsen att afgifva utlåtande,

och, beträffande Riksdagens framställning i öfrigt, hade Kongl. Maj:t

samma dag uppdragit åt ingeniören Alf. Larsson och löjtnanten vid

Skaraborgs regemente Ernst Jakob Wallgren att afresa till utlandet

för att derstädes, enligt de närmare föreskrifter chefen för finansdepartementet

ogde meddela, inhemta kännedom om tillverkningen af

bränntorf och de olika sätten för densammas användning, med skyldighet

för dem att till chefen för nämnda departement afgifva berättelse

om hvad under resan inhemtats och i sammanhang dermed yttra sig

angående de åtgärder, som kunde finnas böra här i landet vidtagas för

vinnandet af det i Riksdagens förberörda skrifvelse afsedda syftemål.

Departementschefen har härefter yttrat, att få frågor vore af så

mycken betydelse för vårt lands ekonomiska framtid som den om tillgodogörandet

för industriella och kommunikationsändamål af den i lan
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

dets torfmossar befintliga bränsletillgång. Departementschefen vore

förvissad, att Kongl. Maj:t oaflåtligt komme att egna sin uppmärksamhet

åt denna fråga, till dess en lösning deraf, om öfver hufvud en

sådan stode att vinna, ock erhållits. Innan ytterligare åtgärder för

ändamålet vidtoges, vore det emellertid nödvändigt att exakt uppställa

det problem, hvars lösning man ville vinna. Torfven hade sedan uråldriga

tider användts såsom bränsle. Svårigheter af teknisk och ekonomisk

art hade emellertid stått i vägen för en vidsträcktare användning

af detta bränsle för ofvannämnda ändamål. I hvilken mån hade

dessa svårigheter hittills kunnat undanrödjas? Och hvilka svårigheter

återstode att undanrödja? Ett uttömmande svar på dessa frågor måste

hafva erhållits, innan man öfverginge till att söka lösa det föreliggande

problemet. I annat fall utsatte man sig för att nedlägga arbete på

lösande af uppgifter, som redan förut på annat håll blifvit losta. Det vore

derför nödvändigt att erhålla kännedom om den ståndpunkt, till hvilken

torfindustrien hunnit vid de stora torffabriker, som arbetade i Tyskland,

Holland, Danmark, Ryssland och möjligen äfven andra länder.

Sådan kännedom vore att vänta, sedan ofvan omförmälda sakkunniga

personer fullgjort sitt uppdrag ocli afgifvit berättelse derom. Derefter

skulle antagligen Kongl. Maj:t blifva i tillfälle att till Riksdagen inkomma

med förslag till åtgärder i den förevarande saken. Så vidt nu

kunde bedömas, syntes sådant dock först kunna ega rum vid 1902 års

riksdag. På grund af sakens stora vigt borde emellertid intet tillfälle

försummas att befrämja densamma. Redan före 1902 års riksdag

kunde sådana tillfällen yppa sig. Företag kunde uppstå, som afsåge

att anställa försök med framställande i en eller annan form af bränsle

af torf. Det skulle då kunna befinnas lämpligt, att staten medelst lån

på billiga vilkor eller på annat sätt beredde sådant företag understöd.

Äfven för statens egen räkning kunde det befinnas ändamålsenligt att

låta verkställa dylika försök. Sedan genom de utsända sakkunniges

berättelser blifvit utredt, på hvilka punkter uppmärksamheten vid det

framtida arbetet för torffrågans lösning företrädesvis borde rigta sig,

kunde det möjligen redan under loppet af innevarande år befinnas

lämpligt, att något pris i penningar utfästes för lösningen af någon

viss uppgift.

(Makligt vore, att, derest tillfälle skulle yppa sig att på de sålunda

antydda eller möjligen annat sätt befrämja den vigtiga saken,

medel att af sådana tillfällen begagna sig vore stälda till Kongl. Maj:ts

förfogande. Lämpligaste formen härför syntes vara, att Riksdagen för

Bill. till lliJcsd. Prof. 1001. å Sami 1 Afd. 8 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Angående

dyr tids tillägg.

[24.].

ändamålet beviljade ett kreditiv under formen af extra anslag. Departementschefen

ansåge sig derför böra förorda, att af Riksdagen måtte

äskas, det Riksdagen på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande,

att i mån af behof för ändamålet användas, anvisade ett belopp

af 100,000 kronor; och skulle, derest berörda belopp eller någon del

deraf behöfde tagas i anspråk redan under år 1901, Kongl. Maj:t icke

sakna utväg att af tillgängliga medel låta förskjuta hvad sålunda kunde

behöfvas.

Då — i öfverensstämmelse med hvad i punkten 16:o) af utskottets

utlåtande n:o 10 angående utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel

i en torfindustrien berörande fråga blifvit anfördt — utskottet

anser det vara synnerligen önskvärd!, att lösningen af den vigtiga

frågan om tillgodogörandet af de bränsletillgångar, vårt land eger i sina

torfmossar, må med all kraft befordras, finner utskottet sig böra tillstyrka

nu föreliggande förslag, att Riksdagen må, för bestridande af

de med åtgärder i dylikt syfte förenade utgifter, ställa ett anslag till

Kongl. Maj:ts förfogande. Med hänsyn dertill, att sagda anslag är afsedt

att endast i mån af behof användas, samt då, enligt utskottets mening,

hvad som tilläfventyrs af anslaget icke före 1902 års slut till ändamålet

åtgått bör åt statsverket besparas och icke, utan Riksdagens

hörande, under följande år användas, har utskottet icke emot det föreslagna

beloppet funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, för vidtagande af sådana åtgärder,

som kunna finnas vara egnade att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra

den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång,

på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts

förfogande, att i mån af behof användas, anvisa ett

belopp af 100,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

25:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande, i

enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari angifna

grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och

betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl, Maj:ts kansli samt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande IN:o 8.

83

till finansdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för

år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 398,135 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

26:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande

för innevarande år af tillfällig ökning till de i statsrådsprotokollet den

7 sistlidne januari angifna belopp i de i samma protokoll upptagna, å

staterna för finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och

underlydande verk uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra

biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 13,061

kronor.

Jemväl öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles

afgifva utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat

anmäla.

Stockholm den 26 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

Angående

tillfällig ökning

i anslagen

till

amanuenser

och extra

biträden.

[25.]

HUGO TAMM.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat auslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

_

Kronor.

17.000 —

64.000 —

122,100 —

107,300 —

174,000|—

140,000i—

20,300 —

10,500i—

169,600 —

35,500j—

2,982,200 —

2,100,000 —

72.000 —

33.000 —

67,100 —

Kronor. I ö. ! Kronor.

_!

17.000

64.000

122,100

107,300

174.000

140.000

20,300

10,500

169,600

35,500

2,982,200

2,100,000

72.000

33.000

67,100

FinanS
Departementschefen

...................................... ............

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli ....

Kammarkollegium ............................................................

; Statskontoret ....................................................................

j Stämpelomkostnader, förslagsanslag............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för
(Mynt-

och kontrollverken.......,........................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag ........

|Kammarrätten. Nuvarande belopp ............................

Tillkommer: aflöning åt ytterligare två kammarrättsanslaget

till vikariatsersättningar m. m.

iÖfverintendentsembetet. Nuvarande belopp................

I Tillkommer: höjning i anslaget till vikariatsersättTullverket,

förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Minskas med...............................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags
Kommerskollegium.

Nuvarande belopp........................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde m. m. med

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande ............................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vika
„

officiella statistiska trycket ............................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
-

Tpt 6,114,600 —j — —

6,114,600 —

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS:o 8.

85

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter.

Summa.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_

17,000

—

64,000

—

64,000

—

122,100

- -

122,100

—

107,300

—

- -

—

107,300

—

174,000

—

- -

174,000

—

slagsanslag.............................

140,000

—

—

—

140,000

—

20,300

—

- -

20,300

—

............ 169,600: —

råd och en notarie äfvensom höjning i

10,500

10,500

tillsammans.............................

................... 22,300: —

................... 35,500: —

191,900

—

191,900

—

ningar m. m.........................

utgå. Nuvarande belopp....

................... 3,600: —

...................2,982,200: —

39,100

—

- -

_

39,100

—

................... 200: —

2,982,000

—

- -

—

2,982,000

—

anslag....................................

................... 72,000: —

2,100,000

—

2,100,000

—

................... 6,450: —

78,450

—

_ _

—

78,450

—

riatsersättningar....................

....................... 28,400: —

... 1,500: —

... 17,500: —

... 17,300: —

... 1,400: —

33,000

33,000

statistik ................................

1,000:— 38,700: —

67,100

—

- -

—

67,100

—

Transporti 6,146,750 —

1--

6,146,750

-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande Ko 8

1901 års riksstat anslår:

Tpt

S:a

Anvisning

kontant.

L

'' Indelning och

dermed jemfor

! lig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

8.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

6,114,600

—

—

—

6,114,600

—

48,500

—

_ _

_

48,500

11,500

—

— —

—

11,500

—

8,700

—

- -

—

8,700

—

30,000

—

- -

—

30,000

—

250,000

—

- -

—

250,000

—

21,550

—

30

21,580

—

15,000

—

- -

15,000

—

450,000

—

- -

—

450,000

—

25,000

—

- -

—

25,000

—

75,000

—

- -

—

75,000

_

45,466

—

- -

—

45,466

—

18,769

—

- -

—

18,769

_

61,560

—

- -

—

61,560

_

32,000

—

- -

—

32,000

_

60,000

—

—

—

60,000

—

7,267,645

—

30

—

7,267,675|—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag........

Städers friheter, förslagsanslag....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag ........................................

Alderstillägg, förslagsanslag ........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved, m. m. förslags
Extra

utgifter, reservationsanslag...............................

Kongl. operan..................................................................

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

Förslag till blifvande riksstat:

Stockholm, förslagsanslag .......................................

anslag............................................................................

förslagsanslag, högst ...............................................

anslag............................................................................

Summa

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Transport! 6,146,750

48.500

11.500

8,700

30.000

250.000

21,550

15.000

450.000

25.000

75.000

45,466

18,769

61,560

32.000

60,000l
-

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter.

Kronor.

ö.

— —

—

— —

— —

—

— —

—1

— —

—1

- -

-i

30

- -

— —

_

—

—

— —

—

— —

—

— —

— —

—

_

— —

-1

Summa.

7,299,7951

Kronor.

6,146,750

48.500

11.500

8,700

30.000

250.000

21,580

15.000

450.000

25.000

75.000

45,466

18,769

61,560

32.000

60.000

30| —| 7,299,825|—

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde

hufvudtitel.

Finansdepartementet

Kronor.

1

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

•

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ....

4,500

J

Statskontoret:

1 '' * ''

''

f

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.............

34,465

Tullverket:

I . . ,

I Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ........

217,600

''

Öfverintendentsembetet:

.

i Till underhåll och reparationer af publika byggnader .....................

50,000

Kommerskollegium:

- För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar ..........................

10,000

Befrämjande i allmänhet af slöjderna;

1

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af

en andre lärare vid samma skola ................................................

4,800

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handels-

institut................................................................................ 28,000: —

Till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 15,000- —

Till handelsstipendier ............................... 90 non-

63,000

Transport

384,365|

—

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 89

Kronor.

Ö.

i'':,.,''* .• ‘

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun...........................

För anställande af en extra grufingeniör inom norra

Transport

14,000: —

384,365

bergmästaredistriktet ....................................................

1,500: .....

15,500

—

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion...................................

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen............................................

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm ...

För vidtagande af åtgärder för att på lämpligaste sätt

30,000: —

175,000: -■

18,314:

57,000

, •

tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsle-

tillgång ..........................................................................

100,000: —

323,314

—

Summa

780,179

—

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sarnl. 1 Afd. 8 Käft.

12

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.