Memorial, angående semester för deputerade i riksgäldskontor et samt angående reglering af aflöningen för den vid riksgäldskontor och Riksdagens bibliotek anstälda tjenstepersonal m. m.
1901-04-30 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1901:81, Memorial, angående semester för deputerade i riksgäldskontor et samt angående reglering af aflöningen för den vid riksgäldskontor och Riksdagens bibliotek anstälda tjenstepersonal m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
1
N:o 81.
Ank. till Eiksd. kansli den 30 april 1901, kl. 12 midd.
Memorial, angående semester för deputerade i riksgäldskontor et
samt angående reglering af aflöningen för den vid riksgäldskontor
och Riksdagens bibliotek anstälda tjenstepersonal
m. m. (R. A.)
I.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 16) har herr
R. Törnébladh anfört följande:
»I 58 § af det för riksgäldskontor gällande reglemente iir stadgadt:
Fullmäktige utse inom sig — — två deputerade, hvilka det åligger
att ombesörja lånemedels indragning, verkställa de för riksgäldskontorets
räkning erforderliga utländska liqvider, anordna medel till vissa af
fullmäktige beslutade eller eljest ovilkorligen bestämda utbetalningar
med mera, allt i öfverensstämmelse med de beslut och föreskrifter, som
fullmäktige meddela; egande deputerade att sig emellan närmare fördela
dessa dem gemensamt tillhörande göromål. Vid hvarje sammanträde
böra deputerade redogöra för sina åtgärder under den efter fullmäktiges
näst föregående sammankomst förflutna tid.»
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 4 Barn/. 1 Afd. 40 Haft. (N:o 81).
Ang. semester
för deputerade
i riksgäldskontoret.
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 81
Då sålunda dessa deputerade hafva att tjenstgöra äfven mellan
fullmäktiges sammankomster i regeln väl hvarje dag, synes det billigt,
att de, likaväl som riksbankens båda ordinarie deputerade, må ega rätt
till semester, hvaraf åter med nödvändighet skulle följa, att arfvodena
under semestertiden till de tjensteförrättande skulle utgå af riksgäldskontorets
medel.
Jag tillåter mig derför föreslå, att i 58 § af riksgäld skontorets
reglemente insättes ett stycke af följande innehåll:
Deputerade ega åtnjuta ledighet hvardera eu och en half månad
årligen.
De förändringar, som i sammanmang härmed skulle ifrågakomma
i riksgäldskontorets reglemente för öfrigt, torde statsutskottet kunna
lämpligen föreslå vid reglementets revision.»
Lika med motionären anser statsutskottet billigt, att deputerade i
riksgäldskontoret berättigas att hvardera under en och en half månad
årligen åtnjuta ledighet utan afdrag å arfvodet. Till den af fullmäktige,
som utses att under sådan ledighet bestrida deputerads befattning,
bör då särskild ersättning af de till riksgäldskontoret anslagna
medel utgå, och torde denna ersättning lämpligen böra bestämmas till
belopp motsvarande hvad af den ledige deputeradens arfvode belöper
sig å semestertiden. Då deputerades arfvoden utgöra, för den ene
5,000 kronor och för den andre 3,000 kronor årligen, skulle kostnaden
för deputeradebefattningarnas uppehållande under förberörda semestertid
af en och eu half månad för hvardera uppgå till sammanlagdt 1,000
kronor för år.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att i det nya reglementet för riksgäldskontoret
må införas ett stadgande af följande innehåll:
Deputerade eg a att hvardera under en och en
half månad årligen åtnjuta ledighet utan afdrag å arfvodet.
Till den bland fullmäktige, som af dem utses
att under sådan ledighet bestrida deputerads befattning,
utgår af de till riksgäldskontoret anslagna medel
särskild ersättning med belopp motsvarande den ledige
deputeradens arfvode för ifrågavarande tid.
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
3
II.
Uti en till statsutskottet stäld skrifvelse af den 14 nästlidne mars
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning om reglering
af aflöningen för de vid riksgäldskontoret och Riksdagens bibliotek anstälda
tjensteman och vaktmästare in. m.
Hvad angår riksgäldskontorets tjenstepersonal hafva fullmäktige i
berörda skrifvelse anfört följande:
»Den för riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjening faststälda
aflöningsstat har i väsentliga delar varit gällande allt sedan den under
åren 1875 och 1876 företagna omorganisationen af detta verk, hvarvid
tjenstemännens antal minskades från sjutton till åtta. Etter denna tid
hafva endast följande ändringar i aflöningsstaten vidtagits. Riksdagen
har år 1882 höjt kassabokhållarens lön från 2,000 till 2,500 kronor.!
Närmast med anledning deraf, att under år 1893 det enda återstående
lånet från jernvägshypoteksfonden inbetaides och i anledning deraf de
jemlikt beslut af 1880 års Riksdag medgifna arfvoden till vissa af kontorets
tjensteman för arbete med fondens förvaltning upphörde, gjorde
fullmäktige den 28 mars 1894, under framhållande, att, oafsedt arbetet
med förvaltningen af nämnda fond, göromålen i riksgäldskontoret sedan
år 1876 betydligt ökats, framställning om vissa ändringar i aflöningsstaten.
Efter pröfning af denna framställning beslöt Riksdagen samma
år i öfverensstämmelse med statsutskottets förslag dels att tilldela sekreteraren
och kamreraren hvardera ett årligt arfvode af 400 kronor såsom
ersättning åt den förre för bestridande af ombudsmansbefattningen och
åt den senare för deltagande i vården af säkerhetshandlingarna, dels
att kassörens aflöningsförmåner, som dittills varit bestämda till lön
4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 1,600 kronor, skulle, gifvetvis
utan minskning för dåvarande innehafvaren af tjensten, i staten uppföras
med lön 3,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor och
arfvode 800 kronor, af hvilket ena hälften skulle utgöra ersättning för
deltagandet i kassavården och den andra hälften anses såsom missräkningspenningar,
dels ock att registrator!! och kanslisten skulle kunna
efter tio års tjenstgöring tillerkännas ett andra ålderstillägg å 500
kronor.
Efter dessa förändringar är aflöningsstaten för riksgäldskontorets
tjenstemän och vaktbetjening af följande lydelse:
Ang. lönereglering
för
riksgäldskontorets
tjenstepereonal
m. m.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 81
1 sekreterare ......................
och ombudsman
1 kamrerare .......................
1 kassör.............................
1 revisor ...........................
1 kassabokhållare ................
1 lånebokhållare ..................
1 registrator och kanslist ....
1 kammarskrifvare...............
1 förste vaktmästare.........
1 vaktmästare .....................
2 vaktmästare .....................
Lön.
Tjenst-
görings-
penningar.
Arfvoden
och miss- räknings*
penningar.
Summa.
Ålderstillägg.
4,400
4.000
3.500
2.500
2.500
2.000
1.500
1,500
700
600
1,200
*) 1,600
1,600
1,200
800
800
800
900
600
100
100
200
400
400
800
| 6,400
6,000
5,500
3,300
3,300
2,800
2.400
2,100
800
700
1.400
Efter fem års tjenstgöring
inom graden kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter tio års tjenst- göring med ytterligare
500 kronor.
Efter fem års tjenstgöring
kan lönen höjas med
500 kronor.
Efter fem års tjenstgöring
kan lönen höjas med
100 kronor och tjenst- göringspenningarne med
100 kronor.
Summa
24,400
8,700
1,600
34,700
) Så länge sekreteraren innehar fri hostad, utgå tjenstgöinngspenningarne med endast 600
kronor; dock så, att, vid afdrag i följd af tjenstledighet, detsamma, med tillämpning af de för
sådant fall gifna bestämmelser, sker för hela beloppet af tjenstgöringspenningarne från aflöningsbeloppet
i dess helhet.
Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig vedbrand. Skulle
denna förmån komma att för vaktmästarne eller någon af dem upphöra,
äro de berättigade att i stället såsom tjenstgöringspenningar uppbära
200 kronor hvar.»
Särskildt med hänsyn till den betydliga tillväxt i riksgäldskontorets
rörelse, som visat sig, sedan berörda aflöningsstat faststäldes,
kan densamma icke vidare anses stå i rätt förhållande till mängden af
nu förekommande göromål och de ökade fordringar, som i följd deraf
ställas på tjenstepersonalen. Till upplysning om storleken af den skedda
ökningen i riksgäldskontorets rörelse och dermed äfven i arbetet inom
kontoret få fullmäktige, i anslutning till de uppgifter, fullmäktige i sin
ofvanberörda skrifvelse af den 28 mars 1894 i sådant afseende lemnat
för tiden till 1893 års slut, nu meddela följande.
Riksgäldskontorets obligationsskuld, som vid 1876 års slut utgjorde
kronor 176,169,736: 89 och vid slutet af år 1893 ökats till kronor
278,670,601: 60, har sedermera ytterligare stigit, så att den vid 1900
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
5
års utgång uppgick till kronor 337,898,733: 33, i hvilken summa dock
icke äro inberäknade de af staten i sammanhang med inköp af vestkustbanan
öfvertagna lån.
Antalet årligen förfallande räntekuponger, under år 1876 utgörande
283,526, hade år 1893 ökats till 474,430 och uppgår för de vid 1900
års slut utelöpande statsobligationerna till 540,884 stycken.
Riksgäldskontorets fordringar för lån till vissa bestämda ändamål,
såsom tomtregleringar, byggnader, jern vägsanläggningar och telefonväsendets
utveckling, utgörande vid 1876 års slut ett kapitalbelopp
af kronor 25,526,862: 21, hade vid 1893 års slut ökats till kronor
50,017,186: 70 och uppgingo vid slutet åt år 1900 till kr. 72,212,519: 58.
De till fullmäktiges expedition från utlandet ankomna och dit aflåtna
bref och telegram utgjorde:
år 1876. år 1893. år 1900.
ankomna................................................................. 272 286 638
afsända ..................................................................... 155 229 472.
Dessa uppgifter lemna för åtskilliga områden af riksgäldskontorets
verksamhet en antydning om den ökning i göromålen inom kontoret,
hvilken efter hand egt rum och som med säkerhet kan antagas icke
vara af tillfällig beskaffenhet. För att tillgodose verkets behof af arbetskrafter,
anse sig fullmäktige emellertid icke böra hemställa om ökning
af tjenstemännens antal i vidsträcktare mån, än att en ny kammarskrifvaretjenst
inrättas jemte den hittills varande. En sådan ny tjenst
är enligt fullmäktiges mening behöflig särskildt med hänsyn dertill, att
den nuvarande ordinarie tjenstepersonalen ej längre kan ensam medhinna
den tidsödande granskningen och bokföringen af det nu mera
störa antal obligationer och räntekuponger, som årligen inlösas, och det
synes fullmäktige vara angeläget, att härför erforderligt biträde lemnas
af en ordinarie tjensteman, hvilken kan på eget ansvar förrätta en del
af ifrågavarande arbete, hvars noggranna utförande är af stor vigt.
Men förutom denna förstärkning i arbetskrafterna, påkalla de ökade
göromålen inom riksgäldskontoret otvifvelaktigt eu reglering af de i
gällande stat upptagna aflöningsförmånerna, hvilka, på sätt förut är
nämndt, sedan flera år tillbaka och med afseende å då rådande förhållanden
blifvit bestämda. De väsentligt ökade anspråk, som de flesta
tjensterna numera ställa på sina innehafvare, sjmas fullmäktige böra i
allmänhet föranleda någon förbättring i lönevilkoren, hvilket jemväl
torde vara påkalladt, för att icke riksgäldskontorets tjensteman skola
befinna sig i en ogynsammare ställning, än de vid riksbanken och
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
statens öfriga embetsverk anställa tjensteman, hvilkas göromål och
ansvar kunna anses vara af motsvarande omfattning och betydelse.
Vid den reglering af tjenstemännens aflöning, som af ofvan angifna
förhållanden synes vara påkallad, bör enligt fullmäktiges mening iakttagas,
att för hvarje särskild tjenst, vaktmästaresysslorna endast undantagna,
den del af aflöningen, som utgår i form af tjenstgöringspenningar,
bestämmes till sådant belopp, att detsamma kan anses utgöra skälig
ersättning till den, som på förordnande tillfälligtvis bestrider tjensten.
Enligt nu gällande stat är detta i allmänhet icke förhållandet. De i
reglementet förekommande bestämmelser om godtgörelse till vikarie
grunda sig också på helt andra principer och synas i vissa afseenden
mindre tillfredsställande och stundom godtyckliga. Sålunda är stadgadt,
att extra ordinarie tjensteman, då han i anledning af semester bestrider
ordinarie tjenst, eger uppbära ett arfvode, beräknadt, efter 1,000 kronor
för år, men deremot, då han uppehåller tjensten i följd af ordinarie
innehafvarens sjukdom eller annat laga förfall eller vid inträffad ledighet,
skall åtnjuta den för lägsta tjenstegraden bestämda lön, d. v. s.
1,500 kronor för år. Extra ordinarie vaktmästare, hvilken under sistnämnda
förutsättning bestrider vaktmästaregöromål, tillgodonjuter derför
samma aflöning, som för den förrättade sysslan är i staten anslagen.
Ordinarie tjensteinnehafvare, som förordnas att förrätta annan tjenst än sin
egen, är i allmänhet icke berättigad att derför erhålla särskild aflöning,
men kan i vissa fall af fullmäktige tillerkännas ett arfvode, uppgående
till högst halfva beloppet af skilnaden mellan hans förut åtnjutande aflöning
och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad att bestrida.
Det synes fullmäktige vara önskvärd!, om förhållandena kunde så ordnas,
att ersättning för tillfälligt vikariat i riksgäldskontor komme att utgå
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som i sådant afseende
gälla för de flesta af statens embetsverk, nemligen så, att extra ordinarie
tjensteman får för vikariat åtnjuta ersättning med ett belopp, motsvarande
tjenstgöringspenningarna och, der sådana förekomma, jemväl
missräkningspenningarna för den tjenst, som af honom bestrides, och
ordinarie tjensteman med det belopp, hvarmed tjenstgöringspenningarna
och dermed likstälda aflöningsbelopp för den på förordnande skötta
tjensten öfverskjuta dylika med hans egen tjenst förenade inkomster.
För att dessa grunder skola kunna tillämpas, fordras emellertid, såsom
ofvan blifvit antydt, för flertalet tjenster någon förhöjning i de nu bestämda
tjenstgöringspenningarna. Enligt fullmäktiges mening bör aflöningen
för riksgäldskontorets tjenstemän fördelas endast i lön och
tjenstgöringspenningar samt, hvad kassören angår, jemväl i missräk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
7
ningspenningar. Enligt hvad förut blifvit omförmäldt, åtnjuter sekreteraren
och ombudsmannen i sistnämnda egenskap ett särskilt arfvode
])å stat, och äfven till kamrerare!! och kassören utgå dylika arfvoden,
afsedda att utgöra ersättning för deras deltagande i vården af säkerhetshandlingarna.
Då emellertid, såsom af 86 § i reglementet framgår
samt jemväl aflöningsstaten gifver vid handen, sekreterare- och ombudsmansbefattningarna
skola vara förenade hos en person, och då, hvad
kamreraren och kassören angår, dessa enligt gällande tjenstgöringsordning
äro skyldiga att med en af fullmäktiges deputerade deltaga i
vården af säkerhetshandlingarna samt för öfrigt enligt reglementet äro,
i likhet med öfriga tj en sten! än, underkastade den vidsträcktare tjenstgöriugsskyldigliet
eller den jemkning i åligganden, som kan varda
stadgad, synes det vara obehöfligt att i staten upptaga särskilda arfvodesbelopp
för ifrågavarande, bemälde tjenstemän åliggande skyldigheter,
utan torde dessa belopp böra sammanräknas med tjenstgöringspenningarna.
Det kassören tillkommande ytterligare arfvode, som enligt beslut
af 1894 års Riksdag är att anse såsom missräkningspenningar, synes
dock böra under denna senare benämning upptagas i staten.
Fullmäktige öfvergå nu till en redogörelse för de ändringar i aflöningsstaten,
som fullmäktige beträffande de särskilda tjensterna i
riksgäldskontoret funnit sig hafva skäl föreslå.
Hvad då först beträffar sekreteraren och ombudsmannen, äro de honom
tillhörande göromål synnerligen magtpåliggande och fullt jemförliga
med dem, som åligga en byråchef i statens embetsverk, och anse fullmäktige
derför, att för sekreteraren och ombudsmannen bör, i likhet
med hvad för byråchef är bestämdt, i staten uppföras lön 4,400 kronor
och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor jemte ett ålderstillägg af 600
kronor till lönen, att tillgodonjutas efter fem års tjenstgöring. Så länge
sekreteraren innehar fri bostad, lärer, såsom hittills skett, från aflöningen
böra afdragas 1,000 kronor, men synes det vara lämpligast, att
detta afdrag göres å lönen och ej å tjonstgöringspenningarna, Indika
till oafkortad! belopp böra vara disponibla för att kunna vid tjenstledighet
användas till aflöning af vikarie.
Då kamrerarens tjensteåligganden äro synnerligen ansvarsfulla och
magtpåliggande samt nu mera af vida större omfattning och mera ansträngande,
än förhållandet var vid den tidpunkt, då hans nuvarande
aflöning bestämdes, torde någon förhöjning i densamma vara påkallad.
I sådant afseende anse fullmäktige, att åt denne tjensteman bör, med
bibehållande af eu begynnelselön å 4,000 kronor, beviljas ett ålderstillägg
till densamma af 600 kronor att utgå efter fem års tjenst. De
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
kamrerare!! nu tillkommande tjenstgöringspenningar och arfvode torde
med sammanräknadt belopp af 2,000 kronor uppföras i staten under
benämning tjenstgöringspenningar.
För kassören, hvilkens aflöningsförmåner nu äro: lön 3,500 kronor,
tjenstgöringspenningar 1,200 kronor och arfvode 800 kronor, synes begynnelselönen
kunna sättas till 3,000 kronor med ett ålderstillägg efter
fem år å 500 kronor, hvarjemte för denna tjenst borde i staten uppföras
tjenstgöringspenningar 1,500 kronor och missräkningspenningar
500 kronor. För den nuvarande kassören skulle härigenom icke föranledas
någon minskning i aflöningsförmåner, enär han redan under fem
år innehaft sin tjenst och sålunda genast skulle kunna tillerkännas det
ålderstillägg, som fullmäktige under förutsättning af begynnelselönens
nedsättning föreslagit.
För revisorn och kassabokhdllaren, hvilka med afseende på beskaffenheten
och mängden af de dem åliggande göromål kunna anses
jemförliga med andra gradens tjensteman i statens embetsverk, föreslå
fullmäktige, att, med bibehållande af nu gällande aflöningsstat, i hvad
den angår lön och ålderstillägg för ifrågavarande tjenstemän, tjenstgöringspenningarna
måtte för hvardera af dem höjas från nu bestämda
800 kronor till 1,500 kronor.
För lånebokliållaren hafva fullmäktige icke anledning föreslå annan
förändring i aflöningsvilkoren, än att tjenstgöringspenningarne ökas
från 800 till 1,000 kronor.
Registratorn och kanslisten åtnjuter för närvarande i lön 1,500
kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera samt i tjenstgöringspenningar
900 kronor. Dessa aflöningsförmåner understiga
emellertid de belopp, hvarmed registratorerne i andra statens verk äro
aflönade. Sålunda utgör, såväl för kanslisten och registratorn i justitieombudsmansexpeditionen
som för registratorn i riksbanken begynnelseaflöningen
3,000 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor. Registratorn och kanslisten i riksgäldskontoret bör enligt fullmäktiges
mening icke skäligen aflönas med lägre belopp än dessa
tjenstemän, helst de fordringar, som på honom ställas, ingalunda äro
mindre samt man jemväl bör taga i betraktande, att han måste eg a de
kunskaper och den erfarenhet, som erfordras för att, i enlighet med
tjenstgöringsordningens bestämmelse, vid förfall för sekreteraren inträda
i dennes tjenst. Fullmäktige anse sig med anledning häraf böra föreslå,
att aflöningsförmånerna för registratorn och kanslisten i riksgäldskontoret-
må bestämmas till enahanda belopp som de för registratorn
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
9
i riksbanken faststälda, eller lön 2,000 kronor med två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera samt tjenstgöringspenningar 1,000 kronor.
Såsom fullmäktige här ofvan framhållit, kräfver ökningen i göromålen
anställande af en kammarskrifvare förutom den, som redan finnes
i staten upptagen. För hvardera af desse tjenstemän torde, med bibehållande
af nu gällande bestämmelser om lön och ålderstillägg, uppföras
tjenstgöringspenningar med ett från 600 till 1,000 kronor förhöjdt
belopp.
Beträffande vaktbetjeningen hafva fullmäktige icke anledning föreslå
annan ändring i lönevilkoren, än att tjenstgöringspenningarna för en
hvar af vaktmästarne ökas med 100 kronor.
Fullmäktige föreslå alltså följande:
»Aflöningsstat för riksgäldskontorets tjenstemän och valctbetjening att
gälla från och med år 1901.
Tjenstgö-
Missräk*
Lön
ringspen-
tungspen-
Summa
Ålderstillägg.
ningar
ningar
kr.
kr.
kr.
kr.
1 sekreterare och ombuds-
man.................................
4,400
2,000
—
6,400
|Efter fem års tjenstgöring j
/ inom graden kan lönen j
J liöjas med 600 kronor. ;
4,000
2,000
—
6,000
\ Efter fem års tjenstgöring ''
/ kan lönen liöjas med
1 kassör.............................
3,000
1,500
500
5,000
J 500 kronor.
1 revisor.............................
2.500
1,500
_
4,000
Efter fem års tjenstgöring
2,500
inom graden kan lönen
1 kassabokhållare.................
1,500
—
4,000
liöjas med 500 kronor
2,000
1,000
_
3,000
och efter tio års tjenst*
3,000
Röring med ytterligare
1 registrator'' ocli kanslist......
2,000
1,000
—
500 kronor.
1 kammarskrifvare...............
1,500
1.000
_
2,500
| Efter fem Ars tjenstgöring
1,000
2,500
, kan lönen liöjas med
1 kammarskrifvare...............
1.500
—
| 500 kronor.
1 förste vaktmästare............
700
200
—
900
\ Efter fem års tjenstgöring
[ kan lönen höjas med
1 vaktmästare .....................
600
200
—
800
/ 100 kronor och tjenst-
1.200
400
_
1,600
göringspenuingarne med
100 kronor.
Summa
25,900
13,300
500
39,700
liih. till llihd. Vrot. IDOL 4 Samt. 1 Afä. 40
luft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
Åtnjuter sekreteraren fri bostad, minskas hans lön med 1,000
kronor.
Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig vedbrand. Skulle
denna förmån upphöra, ökas i stället vaktmästares tjenstgöringspenningar
med 200 kronor.»
Jemte det fullmäktige hemställa, att statsutskottet behagade hos
Riksdagen göra framställning om antagande af denna utaf fullmäktige
nu föreslagna aflöningsstat, få fullmäktige tillika hemställa, att statsutskottet
i sammanhang dermed måtte af Riksdagen utverka medgifvande:
att
tjenstförrättande sekreteraren och ombudsmannen, hvilken från
och med den 18 juni 1897 varit förordnad att tills vidare under den
sekreterare- och ombudsmansbefattningens ordinarie innehafvare beviljade
tjenstledighet bestrida samma befattning, må kunna förklaras berättigad
till ålderstillägg i enahanda ordning, som om han under sin
tjenstgöringstid innehaft fullmagt å tjensten.
I fråga om tjensteinnehafvarnes skyldigheter och rättigheter äro
för närvarande vissa vilkor och bestämmelser meddelade dels vid sjelfva
aflöningsstaten, dels ock i §§ 32, 88 och 89 i reglementet. Hithörande
stadganden synas lämpligen böra sammanföras på ett ställe och intagas
i reglementet omedelbart efter de paragrafer, hvaruti tjenstepersonalen
uppräknas. Bland de i 32 § förekommande bestämmelser synes
emellertid det i mom. 2:o upptagna kunna uteslutas såsom öfverflödigt,
enär mom. l:o innehåller tillräckligt bindande föreskrifter i ämnet.
Sista stycket i mom. 4:o af samma § har numera ingen tillämpning
och torde derför likaledes böra utgå. I sammanhang med ofvan berörda
stadganden torde böra intagas föreskrifter om godtgörelse för
vikariat i enlighet med de förändrade grunder, som fullmäktige, på sätt
här ofvan framhållits, anse böra tillämpas. Vidare torde ifrågavarande
stadganden böra kompletteras dels med bestämmelser angående den
tjenstgöringstid, som får tillgodoräknas för erhållande af ålderstillägg,
dels ock med de numera endast i tjenstgöringsordningen införda föreskrifter
om den tid, under hvilken de särskilda tjenstemännen i riksgäldskontoret
må kunna komma i åtnjutande af semester.
I enlighet med det anförda och i följd af hvad här ofvan föreslagits
beträffande anställande af ytterligare en kammarskrifvare, få fullmäktige
hemställa, att i stället för de särskilda stadganden, som nu
förekomma dels vid aflöningsstaten, dels ock i reglementets 32, 86,
88 och 89 §§, må, med uteslutande tillika af rubriken före nuvarande
§ 88, införas följande reglementsbestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
U
§ 82.
Aflöningen för riksgäldskontorets tjenstemannapersonal och vaktbetjening
utgår enligt den af Riksdagen för nämnda verk faststälda aflöningsstat,
hvilken icke får öfverskridas.
§ 86.
De å riksgäldskontorets aflöningsstat uppförda tjenstemän äro följande:
en
sekreterare och ombudsman,
en kamrerare,
en kassör,
en revisor,
en kassabokhållare,
en lånebokhållare,
en registrator och kanslist och
två kammarskrifvare.
§ 88.
För tillgodonjutande af de för riksgäldskontorets tjenstemän och
vaktbetjening i staten faststälda aflöningsförmåner gälla följande vilkor
och bestämmelser:
l:o) Tjensteinnehafvare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller den jemkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af detta verk eller eljest
kan varda stadgad; och böra de fullmagter, som för riksgäldskontorets
tjenstemän utfärdas, innefatta förbehåll om vederbörandes skyldighet
att åtaga sig de nya eller förändrade göromål, hvilka kunna dem
åläggas.
2:o) Riksgäldskontorets tjenstemän eg a, så vidt sådant utan hinder
för göromålens jemna och oafbrutna gång kan ske, hvar i sin ordning
åtnjuta semester, sekreteraren, kamreraren och kassören under eu och
en half månad och de öfriga tjenstemännen under en månad hvarje år.
3:o) De med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar
eller missräkningspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för
den tid, han eljest varit från tjenstgöringen befriad, utgå till den, som
tjensten förrättat, dock må fullmäktige kunna medgifva den tjensteman
eller vaktbetjent, som af sjukdom hindras från bestridande af sin tjenst,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
att uppbära de för samma tjenst anvisade tjenstgöringspenningar och
missräkningspenningar eller någon del deraf, och ega fullmäktige att
för sådant fall, likasom vid semester, anvisa erforderliga medel, för att
den, som under tjenstemans ledighet på förordnande sköter hans tjenst,
må komma i åtnjutande af ersättning till belopp, motsvarande de för
samma tjenst anslagna tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar.
4:o) Då tjensteman eller vaktmästare för enskilda angelägenheters
besörjande erhållit tjenstledighet, bör han sjelf vidkännas kostnaden
för tjenstens förrättande under den tid, tjenstledigheten fortfar.
5:o) Tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning inom verket, densamma bestrida mot
åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar och
missräkningspenningar eller deremot svarande belopp, dock med afstående
af egna tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar.
6:o) Der förhöjning af aflöningen efter viss tids tjenstgöring är
enligt stat medgifven, skall tidpunkten för första förhöjningen bestämmas
att inträda efter fem år, under vilkor att tjensteinnehafvaren af
denna tid mer än fyra år sjelf bestämdt sin egen eller på grund åt
förordnande annan tjenst inom verket, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem år under samma vilkor.
7:o) Tjensteman vid riksgäldskontor får icke annan tjenstebefattning
utom riksgäldskontor mottaga. Den, som till tjensteman
vid riksgäldskontor utnämnes, vare skyldig att annorstädes innehafvande
tjenstebefattning genast frånträda.
§ 89.
blixtra ordinarie vaktmästare, hvilken i anledning af sjukdoms- eller
annat laga förfall eller vid inträffad ledighet under anslagstiden på
förordnande bestrider vaktmästaresyssla, eger derför tillgodonjuta ersättning
med samma belopp, som såsom aflöning är för den förrättade
sysslan i staten anslagen.
§ 90.
Vid inträffad ledighet af tjenst, som bör återbesättas, skall, efter
afdrag af hvad för tjenstens bestridande måst utbetalas, den lönebesparing,
hvilken uppkommer, intill dess, efter ansökningstidens förlopp,
någon i nedan stadgad ordning blifvit förordnad att förrätta
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
13
samma tjenst, tillfalla enke- och pupillkassan vid riksgäldskontoret;
kommande nämnda kassas rätt till dylik lönebesparing att upphöra,
så snart fullmakt eller konstitutorial å tjensten blifvit af fullmäktige
utfärdadt.
Hvad slutligen angår vilkoren för erhållande af pension, hvarom
stadgas i §§ 99—102 af gällande reglemente, kunna fullmäktige icke
undgå att framhålla, hurusom den höga lefnadsålder och långa tjenstetid,
som enligt nuvarande bestämmelser fordras för erhållande af full
pension, torde kunna för riksgäldskontoret medföra afsevärda olägenheter.
För närvarande saknas ock föreskrift om skyldighet för vederbörande
tjensteinnehafvare att efter uppnådd pensionsålder afgå från
tjensten. Med afseende härå anse sig fullmäktige böra föreslå, att
ifrågavarande stadganden ändras till öfverensstämmelse med de i bankoreglementet
förekommande bestämmelser i ämnet, hvilka synas fullmäktige,
särskildt med hänsyn till det allmännas fördel, hafva ett afgjordt
företräde framför de vilkor, som nu gälla för pensionering af
riksgäldskontorets betjening. Fullmäktige få derför hemställa, att i
stället för §§ 99—102 af riksgäldskontorets reglemente må derstädes
införas följande bestämmelser:
§ 99.
Tjensteinnehafvare skall, då han uppnått sextiofem lefnadsår och
tillbragt trettiofem år i allmän tjenst, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, fullmäktige likväl obetaget att
låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna riksgäldskontoret
och kan finnas villig att i tjensten qvarstå.
§ 100.
Den tjensteman eller vaktmästare, som efter ådagalagdt välförhållande
anhåller om afsked, är, såvida han fylt sextio år och varit i
allmän tjenst trettiofem år, berättigad att såsom pension för lifstiden
åtnjuta tre fjerdedelar af innehafvande lön. Före uppnådda sextio lefnadsår
och trettiofem tjensteår kan afskedssökande endast i händelse
af bevislig oförmögenhet till vidare tjenstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter tjensteåren allena medelst afdrag å tre
fjerdedclars lön af en trottiofemtedel för hvarje bristande tjensteår.
öfverstiga deremot tjensteåren trettiofem och åldersåren sextio
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
ökas det ofvan bestämda pensionsbeloppet med en trettiofemtedel för
hvarje Överskjutande tjensteår eller ock med en sextiondedel för hvarje
öfverstigande åldersår, derest detta sistnämnda beräkningssätt skulle
för afskedssökanden utfalla förmånligare.
§ 101.
Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes erforderligt,
kunna fullmäktige på pensionsstat förflytta tjensteinnehafvare,
som af sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare
på ett tillfredsställande sätt gagna riksgäldskontoret, oaktadt han sig
ej om afsked anmält. I sådant fall ega fullmäktige att efter omständigheterna
tillägga tjensteinnehafvaren såsom pension antingen hela lönen,
ehvad de föreskrifna lefnads- och tjensteåren äro uppnådda eller icke,
eller ock en del af lönen, dock ej mindre än hvad med tillämpning af
bestämmelserna i nästföregående paragraf belöper.»
De förändringar, fullmäktige föreslagit i riksgäldskontorets aflöningsstat,
har utskottet funnit vara väl grundade. Fullmäktige hafva
i särskilda afseenden påvisat, i hvilken omfattning den förvaltning,
riksgäldskontoret har att besörja, ökats, sedan verket under åren 1875
och 1876 omorganiserades, hvarvid tjenstemännens antal minskades från
17 till 8, vid hvilket sistnämnda antal personalen derefter bibehållits
oförändrad. Dessa förhållanden gifva otvetydigt vid handen, hurusom
tjenstepersonalens tid och krafter numera måste i väsentligt högre
grad än förr tagas i anspråk för utförande af de inom kontoret förekommande
göromålen. Hvad angår arbetet med granskning och afföring
i afräkniugsböckerna af inlösta obligationer och räntekuponger,
hvilka numera årligen inkomma till nära dubbelt så stort antal som
vid tiden för verkets omorganisation, hafva fullmäktige ansett, att särskilt
för detta ändamål en ny kammarskrifvaretjenst bör inrättas, och
behöfligheten häraf synes utskottet vara till fullo styrkt. Med afseende
å tillväxten af arbetet på öfriga områden må särskilt framhållas den
i sammanhang med ökningen af riksgäldskontorets såväl fordringar
som skulder mer och mer omfattande bokföringen, de ökade göromål,
som kontorets efter hand betydligt utvidgade förbindelser med utländska
bankhus föranleda ej mindre för korrespondensens besörjande än äfven
genom förande åt räkning med ett större antal firmor, samt slutligen
det ökade arbete, som påkallas för granskning af de alltmer vidlyftiga
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
15
räkenskaperna. Lika med fullmäktige anser utskottet det emellertid
icke böra ifrågasättas att genom ytterligare inrättande af nya tjänster
bereda den nuvarande personalen lättnad i dess sålunda ökade arbete.
I och för sig måste det nemligen anses vara till fördel för förvaltningen,
att arbetet så vidt möjligt koncentreras på ett fåtal tjenster,
hvilken synpunkt ock torde hafva varit bestämmande för den reduktion
af tjenstemännens antal, som, enligt hvad ofvan nämnts, vidtogs
vid riksgäldskontorets omorganisation. Men å andra sidan är det ock
billigt, att aflöningsförmånerna för tjenstemännen inom detta verk
bestämmas till sådana belopp, att de kunna anses rätt motsvara de
ökade anspråk, som på dem ställas. Det bör ej heller förbises, att
den förvaltning, riksgäldskontoret har att besörja, är af så speciel
natur, att, den i vissa afseenden af tjenstemännen kräfver en särskild
utbildning, som i regel torde förvärfvas endast genom någon längre
tids tjenstgöring inom verket. I betraktande af de särskilda olägenheter,
som sålunda för riksgäldskontoret kunna föranledas genom ofta
upprepade ombyten af tjensteinnehafvare, måste det synas angeläget,
att åt tjenstemännen derstädes beredes eu så tillfredsställande aflöning,
att de finna det vara med sin fördel förenligt att qvarstå i verket och
icke utom detsamma söka sig förmånligare anställning. Den förbättring
i lönevilkoren, som enligt fullmäktiges förevarande förslag skulle
i större eller mindre grad beredas för flertalet af de särskilda befattningarna
inom riksgäldskontoret, synes utskottet icke gå längre, än
som af omständigheterna påkallas och finnes erforderligt för att vederbörande
skola komma i åtnjutande af aflöning till enahanda belopp,
som i andra statens verk äro bestämda för befattningar, livilka med
hänsyn till ansvar samt göromålens art och omfattning kunna anses
motsvarande.
Utskottet, som i enlighet med hvad ofvan anförts anser sig böra
biträda det af fullmäktige framstälda förslaget om reglering af aflöningsförmånerna
för riksgäldskontorets betjening, har jemväl funnit sig hafva
skäl hemställa om bifall till hvad fullmäktige i sammanhang härmed
föreslagit beträffande ändrade bestämmelser om ersättning för vikariat
och om pensionering. Endast beträffande vilkoren för tillgodonjutande
af de i staten faststälda aflöningsförmånerna har utskottet haft anledning
föreslå ett tillägg till de bestämmelser, fullmäktige i sådant afseende
förordat. Enligt fullmäktiges förslag skulle, i öfverensstämmelse
med hvad förut varit stadgadt, de fullmakter, som för riksgäldskontorets
tjenstemän utfärdades, innefatta förbehåll om vederbörandes skyldighet
att åtaga sig de nya eller förändrade göromål, livilka kunde dem
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
åläggas. Det har emellertid synts utskottet önskvärdt, att derjemte
förbehåll göres derom, att tjensteinnehafvare skall vara underkastad de
ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunna
varda meddelade. Detta vilkor liksom ock ofvan nämnda förbehåll om
skyldighet för tjensteinnehafvare att åtaga sig nya eller förändrade
göromål torde böra intagas ej blott i fullmakter, utan ock i de konstitutorial,
genom hvilka fullmäktige enligt reglementet ega tillsätta tjenster
i riksgäldskontoret.
Utskottet hemställer alltså,
A) att Riksdagen må antaga följande:
Aflöning sstat för riksgäldskontor ets tjenstemän och
vaktbetjening att gälla från och med år 1901.
Tjenstgö-
Missräk-
1
Lön
tungspen-
ningspen-
Summa
Ålder stillägg.
ningar
ningar
kr.
kr.
kr.
kr.
1 sekreterare och
■j Efter fem års tjenst-
ombudsman_____
4.400
4,000
2,000
—
6,400
: göring inom gra-
1 kamrerare.......
2.000
—
6,000
jas med 600 kro
'' nor.
\ Efter fem års tjenst-
1 kassör ............
3,000
1,500
500
5,000
1 göring kan lönen
| höjas med 500
J kronor.
1 revisor............
2.500
1,500
4,000
Efter fem års tjenst-
göring inom gra-
1 kassabokhållare
2,500
1,500
—
4,000
den kan lönen
1 lånebokliållare
2,000
1,000
—
3,000
höjas med 500
kronor och efter
1 registrator och
tio års tjenstgöring
kanslist ..........
2,000
1.000
3,000
med ytterligare
500 kronor.
1 kammarskrif-
1,500
1,000
2.500
I Efter fem års tjenst-
1 kammarskrif-
\ göring kan lönen
| höjas med 500
1.500
1.000
2.500
kronor.
Efter fem års tjenst-
1 förste Vaktmä-
i stare...............
700
200
900
göring kan lönen
höjas med 100
1 vaktmästare....
GOO
200
—
800
kronor och tjenst-
2 vaktmästare ....
1,200
400
—
1.600
göringspenningar-;
ne med 100 kro-
nor.
T
Summa
25,900
13,300
500
39,700 ,
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
17
Åtnjuter sekreteraren fri bostad, minskas hans
lön med 1,000 kronor.
Vaktbetj eningen åtnjuter fri bostad med nödig
vedbrand. Skulle denna förmån upphöra, ökas i stället
vaktmästares tjenstgöringspenningar med 200 kronor.
B) att Riksdagen må medgifva, att tjenstförrättande
sekreteraren och ombudsmannen, hvilken från
och med den 18 juni 1897 varit förordnad att tills
vidare under den sekreterare- och ombudsmansbefattningens
ordinarie innehafvare beviljade tjenstledighet
bestrida samma befattning, må kunna förklaras berättigad
till ålderstillägg i enahanda ordning, som om
han under sin tjenstgöringstid innehaft fullmakt å
tjensten.
C) att Riksdagen må antaga följande stadganden
att införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret:
§ 32.
Aflöningen för riksgäldskontorets tjenstemannapersonal
och vaktbetjening utgår enligt den af Riksdagen
för nämnda verk faststälda aflöningsstat, hvilken
icke får öfverskridas.
§ 86.
De å riksgäldskontorets aflöningsstat uppförda
tjenstemän äro följande:
en sekreterare och ombudsman,
en kamrerare,
en kassör,
en revisor,
en kassabokhållare,
en lånebokhållare,
en registrator och kanslist samt
två kammarskrifvare.
§ 88.
För tillgodonjutande af de för riksgäldskontorets
tjenstemän och vaktbetjening i staten faststälda afBih.
till Rikad. Blot. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 46 Haft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
löningsförmåner gälla följande vilkor och bestämmelser:
l:o)
Tjensteinnehafvare skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgö ringsskyldighet eller den
jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af detta verk eller eljest
kan varda stadgad; och böra de fullmakter eller konstitutorial,
som för tjensteinnehafvare utfärdas, innefatta
förbehåll om vederbörandes skyldighet att åtaga
sig de nya eller förändrade göromål, hvilka kunna
dem åläggas, äfvensom att vara underkastade de ändrade
bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles
kunna varda meddelade.
2:o) Riksgäldskontorets tjenstemän ega, så vidt
sådant utan hinder för göromålens jemna och oafbrutna
gång kan ske, hvar i sin ordning åtnjuta semester,
sekreteraren, kamreraren och kassören under
en och en half månad och de öfriga tjenstemännen
under en månad hvarje år.
3:o) De med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar
eller missräkningspenningar få uppbäras
endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen
tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjenstgöringen befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat, dock må
fullmäktige kunna medgifva den tjensteman eller vaktbetjent,
som af sjukdom hindras från bestridande af
sin tjenst, att uppbära de för samma tjenst anvisade
tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar eller
någon del deraf, och ega fullmäktige att för sådant
fall, likasom vid semester, anvisa erforderliga medel,
för att den, som under tjenstemans ledighet på förordnande
sköter hans tjenst, må komma i åtnjutande af
ersättning till belopp, motsvarande de för samma
tjenst anslagna tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar.
4:o) Då tjensteman eller vaktmästare för enskilda
angelägenheters besörjande erhållit tjenstledighet, bör
han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande
under den tid, tjenstledigheten fortfar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
19
5:o) Tjensteman af lägre grad skall vara skyldig
att, om kan förordnas till högre befattning inom
verket, densamma bestrida mot åtnjutande af de för
befattningen anslagna tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar
eller deremot svarande belopp,
dock med afstående af egna tjenstgöringspenningar
och missräkningspenningar.
6:o) Der förhöjning af aflöningen efter viss
tids tjenstgöring är enligt stat medgifven, skall tidpunkten
för första förhöjningen bestämmas att inträda
efter fem år, under vilkor att tjensteinnehafvaren af
denna tid mer än fyra år sjelf bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan tjenst inom verket,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem år under
samma vilkor.
7:o) Tjensteman vid riksgäldskontoret får icke
annan tjenstebefattning utom riksgäldskontoret mottaga.
Den, som till tjensteman vid riksgäldskontoret
utnämnes, vare skyldig att annorstädes innehafvande
tjenstebefattning genast frånträda.
§ 89.
Extra ordinarie vaktmästare, hvilken i anledning
af sjukdoms- eller annat laga förfall eller vid inträffad
ledighet under anslagstiden på förordnande bestrider
vaktmästaresyssla, eger derför tillgodonjuta ersättning
med samma belopp, som såsom aflöning är för den
förrättade sysslan i staten anslagen.
§ 90.
Vid inträffad ledighet af tjenst, som bör återbesättas,
skall, efter afdrag af hvad för tjenstens bestridande
måst utbetalas, den lönebesparing, hvilken
uppkommer, intill dess, efter ansökningstidens förlopp,
någon i nedan stadgad ordning blifvit förordnad att
förrätta samma tjenst, tillfalla enke- och pxipillkassan
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
vid riksgäld skontoret; kommande nämnda kassas rätt
till dylik lönebesparing att upphöra, så snart fullmakt
eller konstitutorial å tjensten blifvit af fullmäktige
utfärdadt.
§ 99.
Tjensteinnehafvare skall, då han uppnått sextiofem
lefnadsår och tillbragt trettiofem år i allmän tjenst,
vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
från tjensten afgå, fullmäktige likväl obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna riksgäldskontoret och kan finnas
villig att i tjensten qvarstå.
§ 100.
Den tjensteman eller vaktmästare, som efter ådagalagdt
välförhållande anhåller om afsked, är, så vida han
fy It sextio år och varit i allmän tjenst trettiofem år,
berättigad att såsom pension för lifstiden åtnjuta tre
fjerdedelar af innehafvande lön. Före uppnådda sextio
lefnadsår och trettiofem tjensteår kan afskedssökande
endast i händelse af bevislig oförmögenhet till vidare
tjenstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet bestämmes
då efter tjensteåren allena medelst afdrag å
tre fjerdedelars lön af en trettiofemtedel för hvarje
bristande tjensteår.
Öfverstiga deremot tjensteåren trettiofem ecb
åldersåren sextio, ökas det ofvan hestämda pensionsbeloppet
med en trettiofemtedel för hvarje Överskjutande
tjensteår eller ock med en sextiondedel för
hvarje öfverstigande åldersår, derest detta sistnämnda
beräkningssätt skulle för afskedssökanden utfalla förmånligare.
§ 101.
Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma
gång finnes erforderligt, kunna fullmäktige på pen
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
21
sionsstat förflytta tjensteinnehafvare, som af sjukdom
eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare
på ett tillfredsställande sätt gagna riksgäldskontor,
oaktadt lian sig ej om afsked anmält. I sådant fall
ega fullmäktige att efter omständigheterna tillägga
tjensteinnehafvaren såsom pension antingen hela lönen,
ehvad de föreskrifna lefnads- och tjensteåren äro uppnådda
eller icke, eller ock en del af lönen, dock ej
mindre än livad med tillämpning af bestämmelserna
i nästföregående paragraf belöper.
in.
I sin förenämnda skrifvelse till statsutskottet hafva fullmäktige i
riksgäldskontor vidare andragit följande:
»Vid 1875 års riksdag infördes i riksgäldskontors reglemente
stadgande derom, att aflöningen för husdrängen vid Riksdagens hus
skulle utgå med lika belopp, som i den vid reglementet fogade aflöningsstat
funnes för de öfriga vaktmästarne upptaget, och såsom kostnad
för Riksdagens hus i räkenskaperna uppdebiteras och utbetalas. Bestämmelse
härom qvarstod ännu i 1879 års reglemente (§ 23). Med
afseende härå yttrade statsutskottet vid 1880 års riksdag i memorial
n:o 65, att, då fullmäktige i riksgäldskontoret egde bestrida samtliga
kostnaderna för underhåll och tillsyn af Riksdagens hus, utskottet ej
ansett nödigt bibehålla berörda bestämmelse. I enlighet härmed blef
ock detta stadgande uteslutet ur 1880 års reglemente och har ej vidare
intagits i derefter utfärdade reglementen.
Efter framställning af fullmäktige har 1898 års Riksdag dels besluta,
att för husdrängen vid Riksdagens hus, hvilken befattning skulle
upptagas under förändrad benämning af vaktmästare vid Riksdagens
hus, samma bestämmelser i fråga om pensions erhållande skulle gälla,
som i riksgäldskontorets reglemente funnes för vaktmästare vid detta
verk angifna, skolande pension till vaktmästaren vid Riksdagens hus i
räkenskaperna uppdebiteras och utbetalas såsom kostnad för nämnda
hus, dels ock medgifvit, att för vaktmästaren vid Riksdagens hus finge
i den tjenstgöringstid, som för erhållande af ålderstillägg vore stadgad,
inräknas jemväl den tid, under hvilken bemälde vaktmästare innehaft
annan ordinarie vaktbetjentbefattning vid Riksdagen eller dess verk.
Då vaktmästaren vid Riksdagens hus enligt Riksdagens förenämnda
Angående
aflöning och
pension för
vaktmästaren
vid Riksdagens
hus.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
Angående
afiöningen för
tjenstepersonalen
vid Riksdagens
bibliotek
m. m.
beslut uppburit samma aflöning som de vid riksgäld skontoret anstälda
vaktmästare, bör han ock få komma i åtnjutande af den förbättring i
aflöningsförmånerna, som fullmäktige för dessa senare föreslagit. Fullmäktige
anse ock önskvärdt, att bestämmelserna om aflöning och pension
för vaktmästaren vid Riksdagens hus intagas i reglementet, der de lämpligen
torde få sin plats såsom tillägg till den paragraf, som bland annat
handlar om bestridande af kostnaderna för Riksdagens hus.»
Med anslutning till hvad af fullmäktige sålunda blifvit anfördt,
hemställer utskottet,
att i det nya reglementet för riksgäldskontoret
må införas ett stadgande af följande innehåll:
För vaktmästaren vid Riksdagens hus gälla beträffande
aflöning samt i fråga om pensions erhållande
samma bestämmelser, som för vaktmästare vid riksgäldskontoret
finnas upptagna i riksgäldskontorets
aflöningsstat och reglemente, och må för vaktmästaren
vid Riksdagens hus i den tjenstgöringstid, som för
erhållande af ålderstillägg är stadgad, få inräknas jemväl
den tid, under hvilken han innehaft annan ordinarie
vaktbetjentbefattning vid Riksdagen eller dess
verk. Aflöning och pension till bemälde vaktmästare
skola i räkenskaperna uppdebiteras och utbetalas såsom
kostnad för Riksdagens hus.
IV.
Beträffande tjenstepersonalen vid Riksdagens bibliotek hafva fullmäktige
i nämnda skrifvelse gjort följande framställning:
»Enligt den vid 1884 års riksdag faststälda, i 27 § af riksgäldskontorets
nu gällande reglemente intagna stat utgöra aflöningsförmånerna
för bibliotekarien vid Riksdagens bibliotek:
lön ................................................................. kr. 2,500: —
tjenstgöringspenningar................................. » 1,500: —
S:ma kr. 4,000: —
för vaktmästaren vid biblioteket:
lön .................................................................... kr. 600: —
tjenstgöringspenningar................................... » 100: —
S:ma kr. 700: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
23
Såväl bibliotekarien som vaktmästaren kunna derjemte efter fem
års tjenstgöring erhålla ålderstillägg, hvilket för den förre utgår med
500 kronor såsom tillägg å lönen och för den senare med 200 kronor,
deraf 100 kronor utgöra tillägg till lönen och 100 kronor till tjenstgöringspenningarne.
Tillika åtnjuter vaktmästaren fri bostad jemte nödig vedbrand eller
ock, i stället för denna förmån, 200 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Vid 1894 års riksdag föreskrefs, att biblioteket skulle under riksdag
hållas öppet nio timmar hvarje söcknedag i stället för, såsom förut
varit bestämdt, sex timmar; och beslöts i sammanhang dermed, att
fullmäktige i riksgäldskontoret. skulle ega att under riksdag vid biblioteket
anställa en amanuens med arfvode af högst fem kronor om dagen
samt att tilldela vaktmästaren vid biblioteket, förutom hans ofvan
berörda aflöning, ett extra arfvode af 1 krona 50 öre om dagen under
den tid, Riksdagen vore samlad.
De sålunda faststälda aflöningsförmånerna för tjenstepersonalen
vid Riksdagens bibliotek torde numera knappast stå i skäligt förhållande
till det alltjemt ökade arbete, som förbemälde tjensteinnehafvare hafva
sig ålagdt, och till de anspråk, som måste ställas på dem. I fråga
härom vilja fullmägtige endast erinra om den år från år fortgående,
snabba tillväxten af biblioteket och den deraf beroende ökningen af
biblioteksgö romålen.
År 1884, då, såsom ofvan är nämndt, lönestaten för bibliotekarien
och vaktmästaren vid biblioteket faststäldes, utgjorde anslaget till utvidgande
och komplettering af biblioteket 2,000 kronor, hvilket anslag
af 1891 års Riksdag höjdes till 3,000 kronor och af 1899 års Riksdag
till 4,500 kronor. Emellertid tillväxer biblioteket ej endast genom
inköp af böcker, utan ock genom gåfvor och byten med utländska folkrepresentationer.
Sålunda erhåller biblioteket utan afgift de flesta publikationer,
som utgifvas på svenska statens bekostnad. Dessutom har
under senare tid ofta förekommit, att de af Kongl. Maj:t tillsatta komitéer
efter afslutandet af sina arbeten till biblioteket öfverlemnat de
tryckta skrifter, som för deras räkning blifvit inköpta eller på annat
sätt anskaffade. Äfven enskilda personer ihågkomma numera i större
omfattning än förr biblioteket med skänker. Särskild! må erinras,
hurusom biblioteket på hösten 1898 erhöll en synnerligen värdefull tillökning
i den s. k. Lorénska stiftelsens boksamling, hvilken, innefattande
omkring 4,000 volymer, nyligen blifvit fullständigt ordnad. — Genom
byte utvexla!- biblioteket för hvarje år det svenska riksdagstrycket
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
mot ej mindre än tolf utländska representantförsamlingars tryckta handlingar,
och detta byte sker för närvarande i de flesta fall direkt i stället
för, såsom förr varit vanligt, genom bemedling af utrikesdepartementet.
Den tillökning, som på ofvan antydda vägar tillförts biblioteket,
har varit så betydande, att dess boksamling under de sjutton år, hvilka
förflutit, sedan nu gällande lönestat antogs, mer än fördubblats. Antalet
volymer utgjorde nemligen vid 1884 års utgång endast omkring
13,700, medan biblioteket numera räknar öfver 30,000 band.
Uppenbart är, att bibliotekspersonalens — och särskildt bibliotekariens
— arbetsbörda ökas i jembredd med bibliotekets tillväxt. I
samma mån som boksamlingen ökas i omfång och värde, har det ock
visat sig, att densamma allt flitigare anlitas, ej allenast under riksdagarne
af kamrarnes ledamöter, utan äfven af de mellan riksdagsperioderna
sammanträdande, talrika komitéerna. Också bar, till följd
af dessa senares behof af boklån, det funnits nödigt att äfven under
höstarne utsträcka tiden för bibliotekets öppethållande. Sedan år 1899
hålles sålunda biblioteket under tiden från september månads ingång
till riksdagens början tillgängligt hvarje dag, under det att detsamma
tillförene hållits öppet hvarje dag endast å de tider, då Riksdagens
revisorer varit samlade.
Med hänsyn till ofvan berörda förhållanden torde bibliotekariens
tjensteåligganden för närvarande till beskaffenhet och mängd kunna
anses fullt motsvara bibliotekariernas vid kong!, biblioteket; och det
synes derför billigt, att han i fråga om aflöningsförmåner varder likståt
med dem.
I enlighet dermed skulle bibliotekarien erhålla en aflöning af lön
3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt två ålderstillägg
till lönen, livartdera å 500 kronor, att utgå det ena efter fem
och det andra efter tio års tjenstgöring.
Då de skyldigheter, som äro förenade med bibliotekarietjensten,
numera äro så omfattande, att de helt och hållet taga bibliotekariens
tid och arbetskraft i anspråk, torde jemväl den i reglementets 27 §
intagna bestämmelsen om skyldighet för bibliotekarien att utan ersättning
lemna det biträde, som fullmäktige af honom påkalla vid göromål
för riksgäldskontorets räkning — hvilken bestämmelse för öfrigt
sedan flera år tillbaka icke tillämpats — kunna ur reglementet uteslutas.
Likaledes torde, vid det förhållande, att bibliotekarien för närvarande
ej åtnjuter fri bostad, och att bostadslägenhet för honom ej
heller kommer att inrymmas i det nya riksdagshuset, föreskriften i
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
25
nyssnämnda § om viss minskning af bibliotekariens tjenstgöringspenningar,
derest han erhåller fri bostad med nödig vedbrand, kunna utgå.
Å andra sidan torde i reglementet lämpligen böra intagas den i
1882 års instruktion för bibliotekarien vid Riksdagens bibliotek förekommande
bestämmelsen om rätt för honom till viss tids semester.
Hvad beträffar det för amanuensen vid biblioteket år 1894 bestämda
arfvode af högst fem kronor om dagen, var detsamma då lika
med det dagtraktamente, som till och med år 1898 utgick till kamrarnes
kanslister. Riksdagen höjde dock år 1899 dessa sistnämndes
dagarfvoden till 6 kronor 50 öre; och då biblioteksamanuensens tjenstgöring
nu liksom år 1894 torde kunna anses fullt jemförlig med kanslisternas,
lärer en höjning af dagarfvodet för amanuensen till sex
kronor 50 öre ej kunna anses oskälig.
I likhet med hvad fullmäktige föreslagit beträffande riksgäldskontorets
vaktmästare, anse fullmäktige sig jemväl böra hemställa, att
vaktmästaren vid Riksdagens bibliotek må erhålla en förhöjning i tjenstgöringspenningarne
af 100 kronor. Med hänsyn dertill, att endast en
vaktmästare är anstäld vid biblioteket, och att denne under riksdagen
är mera upptagen af sin befattning än andra vid riksdagen eller dess
utskott anstälde vaktmästare, torde derjemte en ökning af det för
honom bestämda extra arfvodet under riksdag till två kronor 50 öre
vara påkallad.»
I enlighet med det förslag, som fullmäktige på grund af ofvan anförda
skäl framstält, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, till införande i det nya reglementet
för riksgäldskontor, meddela följande bestämmelser
att från och med innevarande år tillämpas:
a) att aflöningen för Riksdagens bibliotekarie
utgår med:
lön........................................... kronor 3,000: —
och tjenstgöringspenningar » 1,500: —
kronor 4,500: —;
att lönen må kunna, efter fem års tjenstgöring
i befattningen, ökas med 500 kronor och, efter tio
års tjenstgöring, med ytterligare 500 kronor;
att i fråga om tjenstgöringspenningars och pensions
erhållande samma bestämmelser gälla för RiksBih.
till Bilsd. Blot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
dagens bibliotekarie, som i riksgäldskontorets reglemente
finnas för detta verks tjensteman angifna;
att bibliotekarien eger, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske, utan afdrag å den
för honom faststälda aflöning, åtnjuta semester under
en och en half månad årligen å tid, som fullmäktige
bestämma;
att bibliotekarien skall vara skyldig att ställa sig
till efterrättelse gällande eller blifvande stadgar för
Riksdagens bibliotek och instruktion för bibliotekarien
vid Riksdagens bibliotek;
b) att fullmäktige i riksgäldskontoret ega att
vid Riksdagens bibliotek anställa en vaktmästare med
åtnjutande af dels:
lön .............................................. kronor 600: —
tjenstgöringspenningar ............ » 200: —
kronor 800: —;
dels ock antingen fri bostad med nödig vedbrand
eller, i stället för denna förmån, 200 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, hvilken aflöning må kunna
efter fem års ordinarie tjenst höjas, lönen med 100
kronor och tjenstgöringspenningarne med 100 kronor;
att i fråga om tjenstgöringspenningars och pensions
erhållande samma bestämmelser gälla för den
vid Riksdagens bibliotek anstälde vaktmästare, som i
riksgäldskontorets reglemente finnas för vaktmästarne
vid detta verk angifna;
c) att såväl bibliotekariens som vaktmästarens
vid Riksdagens bibliotek aflöning och pension skola
utgå af förslagsanslaget till riksdagskostnader; och
d) att fullmäktige i riksgäldskontoret ega att
under riksdag vid Riksdagens bibliotek anställa en
amanuens med arfvode af 6 kronor 50 öre om dagen
samt att tilldela vaktmästaren vid biblioteket, förutom
hans ofvan berörda aflöning, ett extra arfvode af 2
kronor 50 öre om dagen under den tid, Riksdagen
är samlad.
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
27
V.
Slutligen hafva fullmäktige i riksgäldskontoret uti ofvan nämnda
skrifvelse af den 14 nästlidna mars gjort framställning om höjning af
arfvodet för befattningen med tryckta riksdagshandlingars mottagning,
vård och utdelning, och hafva fullmäktige i detta ämne anfört följande:
»Enligt beslut af 1868 års Riksdag, hvilket genom statsutskottets
skrifvelse den 28 februari samma år delgifvits fullmäktige, har till fullmäktiges
disposition anvisats ett särskildt årligt arfvode af 600 kronor att
tills vidare, i början af hvarje år, efter vederbörligen fullgjord redovisningsskyldighet
för det senast förflutna året tilldelas den tjensteman i riksgäldskontoret,
som derunder haft sig af fullmäktige uppdragen befattningen
att emottaga, vårda, utdela och redovisa ej mindre de från trycket
utgifna riksdagsprotokoll jemte dertill hörande bihang än äfven andra
tryckta handlingar, som blifvit till riksgäldskontoret aflemnade och funnes
i kontorets förvar för att derstädes på föreskrifvet sätt tillhandahållas
och utdelas; och skulle den, som erhölle detta arfvode, emot åtnjutande
deraf vara skyldig att, då tryckning på allmän bekostnad förekomme
af sådana handlingar, som kunde anses tillhöra Riksdagens protokoll
eller skulle bland riksdagsmännen utdelas, vaka deröfver, att det i sådant
afseende erforderliga antal exemplar blefve afdraget och till riksgäldskontoret
vederbörligen aflemnadt, äfvensom'' att fullgöra öfriga åligganden,
som med nämnda befattning dittills varit eller derefter enligt derom
meddelade föreskrifter kunde varda förenade.
Ofvan omförmälda arfvode synes fullmäktige vara en alltför knappt
tillmätt godtgörelse för det omfattande arbete, vården och utdelningen
af ifrågavarande handlingar för närvarande kräfver. Till riksgäldskontoret
öfverlemnas årligen ej allenast de handlingar, som äro att
hänföra till det s. k. riksdagstrycket och hvilka för hvarje riksdag utdelas
bland Riksdagens ledamöter, utan äfven eu stor mängd komitébetänkanden,
utlåtanden af embetsverk, lagförslag och annat dylikt tryck.
Särskildt den sistnämnda kategorien af handlingar har under senare
tider betydligt tilltagit i antal; sedan år 1868 hafva ej mindre än omkring
400 sådana betänkanden, utlåtanden m. m. aflemnats till riksgäldskontoret.
Det torde knappast behöfva nämnas, att utdelningen
till vederbörande af de för hvarje år inkommande handlingar af denna
art tager mycken tid i anspråk. Men utom denna regelbundet återkommande
distribution har den tjensteman, åt hvilken vården af riksdagstrycket
är anförtrodd, iifven att på reqvisition tillhandahålla såväl
Angående
arfvodet för
befattningen
med tryckta
riksdagshandlingars
vård.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
Riksdagens utskott samt embetsverk och komitéer som ock, genom förmedling
af bokhandeln, enskilda personer de offentliga handlingar af
hvarjehanda slag, hvaraf dessa önska att begagna sig och hvilka i riksgäldskontoret
förvaras. Dylika reqvisitioner inkomma numera till riksgäldskontoret
snart sagdt dagligen, och då dervid ej sällan inträffar,
att lösa delar af en viss årgång riksdagstryck eller synnerligen gamla
handlingar reqvireras, äfvensom att reqvisitionerna äro ofullständiga
eller — t. ex. beträffande deri uppgifna årtal — rent af felaktiga, är
det ofta förenadt med mycket besvär och tidspillan att uppsöka de
handlingar, hvarom fråga är.
Med hänsyn till den arbetstid, som fullgörandet af ifrågavarande
uppdrag numera tager i anspråk, anse sig fullmäktige ej kunna såsom
godtgörelse för samma uppdrag föreslå lägre belopp än 1,000 kronor;
och få fullmäktige alltså hemställa, att arfvodet för ifrågavarande befattning
må bestämmas att för tiden från och med innevarande år och
tills vidare utgå med 1,000 kronor årligen.»
Då fullt giltiga skäl synas utskottet vara anförda för den af fullmäktige
föreslagna höjningen af arfvodet för ofvan omförmälda befattning,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må besluta, att arfvodet för befattningen
med tryckta riksdagshandlingars mottagning,
vård och utdelning skall för tiden från och med innevarande
år och tills vidare utgå med 1,000 kronor
årligen.
Stockholm den 30 april 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.