Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjenstemän och betjente in. m.

1901-04-30 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:82, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjenstemän och betjente in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

1

l

N:o 82.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under

andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och

nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag

för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del

tjenstemän och betjente in. m.

I den af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit att, till beredande,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den

7 sistlidne januari angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år

åt en del tjenstemän och betjente, å extra stat för år 1902 mätte anvisas

såsom förslagsanslag under:

andra hufvudtiteln (punkt 9:o)

tredje

»

(

»

12:o)..........

fjerde

»

(

»

48:o)..........

femte

»

(

»

44:o)............

sjette

»

(

»

38:o)..............

sjunde

»

(

»

24:o).........

åttonde

»

(

»

133:o).......

nionde

»

(

36:o)...........

HiU.

till Rikml.

Hrot.

1901.

4 Samt 1 Afd.

.......... kronor

289,000

—

»

6,400

—

»

1,130,884

—

»

296,000

—

» ''

2,331,000

—

'' »

398,135

—

»

826,500

—

»

146,000

—

Summa kronor 5,423,919:

47 Haft. (N:o 82). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Tillika har Kong! Maj:t äskat att, för beredande af tillgång till an

visande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar för innevarande

år i deras arfvoden, måtte under de särskilda hufvudtitlarne å

extra stat för år 1902 anvisas nedan nämnda belopp, nemligen under:

andra hufvudtiteln (punkt

10:o) ..

...................................... kronor

5,100

—

fjerde

»

( »

49:o) ...

»

2,760

—

femte

»

( »

45:o) ...

»

2,175

—

sjette

»

( »

39:o) ...

»

56,600

—

sjunde

»

( »

25:o) ..

»

13,061

—

åttonde

»

( »

134:o) ..

»

12,300

—

nionde

>

( »

37:o) ..

»

1,800

—

eller tillsammans kronor

93,796

Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att dyrtidstillägg

i enlighet med berörda grunder finge för år 1901 utgå till tjensteman

och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af

justitieombudsmannen i dennes embetsberättelse (sid. 64 och 65) gjord

framställning, att Riksdagen måtte anslå ett belopp af 150 kronor om året,

att såsom dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen

utgå från och med år 1901 och tills vidare.

Uti åberopade protokoll öfver finansärenden den 7 sistlidne januari

har statsrådet och chefen för finansdepartementet till en början erinrat

om den kongl. proposition, som i enahanda syfte förelädes nästlidet års

Riksdag. Vid denna frågas behandling inför Kongl. Maj:t den 8 januari

1900 anförde departementschefen, bland annat, hurusom ställningen då

icke vore sådan, att skäl förefunnes att tillstyrka medgifvande af ett

allmänt dyrtidstillägg till statstjenstemännens löner. Men ehuru tiden

ännu icke syntes vara inne att på grund af rådande prisförhå lian den vidtaga

en vare sig provisorisk eller definitiv löneförhöjning, kunde staten,

som ju i stor skala vore arbetsgifvare, lika litet som en enskild sådan

undandraga sig pligten tillse, att dess arbetstagare icke komine att lida

verklig nöd. Detta borde icke förutsättas kunna inträffa i fråga om dem

bland statens tjensteman, som vore i åtnjutande af eu något högre aflöning.

Det åt dem tillmätta lönebeloppet erbjöde en marginal, inom

hvilken, under ett år af dyr tid, lefnadsbehofven borde kunna begränsas,

ehuru naturligen en, om ock tillfällig, nedsättning i en under billigare

tider intagen lefnadsställning icke utan svårighet kunde ega rum. På

annat sätt gestaltade sig deremot förhållandet, när det blefve tal om de

lägst aflönade statstjenarne, om betjentklassen i dess helhet och de lägsta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

3

aflöningskategorierna bland tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare

beträffade, vore de naturligen i hög grad beroende af vexlingarna i prisen,

och om dem syntes kunna sägas, att de i regeln icke kunde, utan att

verkligt betryck uppstode, vidkännas en mera afsevärd inskränkning i de

tillgångar, hvilka de för sitt lifsuppehälle påräknat. Omständigheterna

syntes derför vara sådana, att staten borde gent emot de lägst aflönade

bland sina tjenare träda hjelpande emellan med ett tillfälligt tillskott till

deras löner.

I sådant afseende föreslog departementschefen att, bland annat, följande

grunder borde uppställas för medgifvande af dyrtidstillägg, nemligen:
att,

der aflöningen utgjordes endast af penningar, dyrtidstillägget utginge

med 20 procent af densamma;

att, der åter aflöningen bestode dels af penningar och dels af bostadseller

boställsförmån in natura, vare sig denna vore i stat beräknad till

visst belopp eller icke, dyrtidstillägget utginge med 10 procent af det

kontanta aflöningsbeloppet;

att dyrtidstillägg icke tillkomme tjensteinnehafvare till högre belopp,

än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner, inberäknadt

värdet af bostad eller boställe, der sådant vore i stat angifvet,

jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor; samt

att äfven amanuenser med fast arfvode erhölle dyrtidstillägg.

Då det bäst öfverensstämde med den karakter af ett tillfälligt understöd

åt de lägst aflönade statstjenarne, som det föreslagna dyrtidstillägget

skulle erhålla, att detsamma icke beviljades för en period, som läge något

längre fram i tiden, utan hänförde sig till då bestående förhållanden, ansåg

sig departementschefen böra förorda, att Kongl. Maj:t endast begärde

anvisande af dyrtidstillägg för år 1900, lemnande till framtida pröfning,

huruvida sådant äfven för år 1901 kunde varda erforderligt.

I den till Riksdagen den 15 januari 1900 aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t, Riksdagen

att anvisa medel till beredande i enlighet med nyss omförinälda grunder

af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjensteman och betjente.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid, enligt hvad

Riksdagen i skrifvelse den 12 april samma år meddelade, icke af Riksdagen

bifallet.

Af denna skrifvelse inhemtas, att Riksdagen, vid öfvervägandet af

frågan, huruvida en höjning af lefnadskostnaderna i allmänhet kunde

anses hafva inträdt efter den lönereglering, som för flertalet af statens

civila och militära tjensteman och betjente egde rum i medlet och slutet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N;o 82.

af 1870-talet och början af 1880-talet, väl funnit, att en del lefnadskostnader

förhöjts, men, i saknad af tillförlitlig utredning rörande alla

på frågan inverkande omständigheter, uttalade Riksdagen icke någon bestämd

åsigt om stegringens storlek. Att emellertid den siffra, Kong].

Maj:t angifvit för betecknande af lefnadskostnadernas höjning, vore för

hög och att stegringen i landsorten i allmänhet vore mindre än i hufvudstaden,

vore, enligt Riksdagens förmenande, otvifvelaktigt. Riksdagen framstälde

vidare några hufvudsakliga erinringar mot de af Kongl. Maj:t för

medgifvande af dyrtidstillägget i öfrigt föreslagna grunder och framhöll

dervid, att enligt desamma rätten till dyrtidstillägg begränsades till tjensteinnehafvare

med en aflöning, understigande 3,600 kronor. Riksdagen hölle

före, att de högre aflönade, i allmänhet äldre tjensteman, hvilka oftast

bildat familj och på grund deraf måste vidkännas drygare utgifter än de

lägre aflönade, i ungefär lika hög grad som de senare berördes af stegrade

lefnadskostnader. Genom bifall till Kongl. Maj:ts förslag i förevarande

del skulle emellertid en förryckning i de en gång faststälda lönestaterna

uppkomma derigenom, att tjensteman, hvilka af Kongl. Maj:t och Riksdagen

ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och beskaffenhet

eller med hänsyn till de dermed förenade göromålens större eller mindre

mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser, kornme att uppbära

lika aflöning.

Men under det att det kongl. förslaget sålunda föranledde oegentligheter

derigenom, att rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjensteinnehafvare

med aflöning, understigande 3,600 kronor, kunde å andra sidan

äfven göras erinringar mot detsamma såsom alltför vidtomfattande i så

måtto, att det afsåge alla tjensteinnehafvare inom nämnda aflöningsgräns

och således jemväl ej mindre tjensteman och betjente inom sådana verk,

som på senare tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i

allmänhet faststälts vid de äldre löneregleringarna, än äfven åtskilliga

statstjenare såsom aktuarier i hofrätterna, landtbruksingeniörer, förste

landtmätare, länsveterinärer m. fl., hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning,

å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men emellertid, vid det förhållande

att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma,

hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende

å rätt till dyrtidstillägg komma i samma kategori som de tjensteman, med

hvilkas tjenster följde lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster.

Riksdagen uttalade slutligen, att om prisstegringen vore beroende på

eu i följd af många samverkande omständigheter uppkommen höjning af

den allmänna prisnivån, Riksdagen ansåge lämpligare, att, derest Kongl.

Maj:t efter förutgången utredning skulle finna vissa statens tjenare, eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

5

vissa grupper af stadstjenare, hvilkas aflöningar bestämts enligt äldre stater

eller enligt stater uppgjorda enligt samma grunder, som följts vid de äldre

staternas fastställande, vara i behof af någon förbättring i aflöningsvilkoren,

en revision af dessa statstjenares aflöningsförhållanden verkstäldes.

Efter det frågan om dyrtidstillägg för år 1900 sålunda förfallit, hade

statsrådet och chefen för finansdepartementet uti cirkulärskrifvelse den 3

juli samma år anmodat vissa centrala myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser

att inkomma med sådana uppgifter rörande lefnadskostnaderna,

särskildt bostadshyror och tjenstehjonslöner, som kunde stå dem till buds

och vara egnade att belysa de förändringar, som under senare tider inträdt

i sagda kostnader. Dervid hade departementschefen tillika framhållit, att

vid meddelandet af dessa uppgifter, hvilka, der tillgängliga materialier

sådant medgåfve, lämpligen kunde utsträckas att afse en jemförelse med

förhållandena under senare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet,

särskildt borde upplysas, huruvida, och i sådant fall i hvilken omfattning,

stegring i prisen gjort sig gällande under det senast förflutna året.

Sedan uppgifter i berörda hänseenden inkommit, hade, på anmodan

af departementschefen, aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning I.

Flodström dels utarbetat en sammanfattning af uppgifterna, dels ock verkstält

en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden.

Vidare hade departementschefen den 16 oktober 1900 aflåtit särskilda

skrivelser till vederbörande chefer för statsdepartementen med anhållan,

att beträffande departementen samt under dem lydande verk och stater

upplysning måtte meddelas, dels huruvida af bemälda verk och stater nagra

på senare tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet

faststälts vid de äldre löneregleringarna, dels huruvida några tjensteman

och betjente under de senare åren beviljats tillfällig löneförbättring,

dels ock i hvilken mån de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden

anvisade anslag kunde böra förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna

beredas tillgång till anvisande åt amanuenser med fast arfvode och med

dem jemförliga personer af dyrtidstillägg till så stort belopp, att de, som

icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna redan

erhållit ökning i sitt arfvode med 15 eller "20 procent, kunde komma i

åtnjutande af sådan ökning. Med utgångspunkt från den förutsättning,

att i eu eventuel framställning till Riksdagen om anvisande af dyrtidstillägg

till vissa embets- och tjensteman samt betjente dyrtidstillägget borde

föreslås att beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, kontant

bostads- eller inqvarteringsersättning samt i stat upptaget arfvode, anhölls

i skrifvelser den 31 oktober 1900 likaledes till vederbörande departementschefer,

att de måtte meddela, huruvida vid de under departementen lydande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

verk och stater förekomme aflöningsförmåner, hvilka, ehuru olika benämnda

med de nyssnämnda, dock vore med dem af så likartad beskaffenhet, att

jemväl å desamma dyrtid sti Hägg borde beräknas.

Af de upplysningar, som i anledning af förberörda den 16 och 31

oktober 1900 aflåtna skrivelser meddelats, syntes framgå, bland annat,

att — oafsedt de inqvarteringsbidrag, som enligt 1899 och 1900 årens

riksdagsbeslut tillkomme underofficerare vid flottan — af de under statsdepartementen

lydande verk och stater, som på senare tiden undergått

reglering, endast jern vägsstyrelsen med jernvägstrafikstaten reglerats enligt

grunder, hvilka, ehuru i vida mindre omfattning än förut, dock vore afvikande

från dem, som i allmänhet faststälts vid de äldre löneregleringarna.

Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari har

departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Ofvan omförmälda sammanfattning af infordrade uppgifter och eljest

tillgängliga upplysningar rörande prisförhållandena i olika delar af landet,

utvisar, att den stegring i priset på åtskilliga lifvets förnödenheter, som

föranledde Kongl. Maj:t att hos 1900 års Riksdag göra framställning om

visst dyrtidstillägg för samma år åt de lägst aflönade bland statens tjensteinnehafvare,

icke under den derefter förflutna tiden gått tillbaka. Med

hvilken svårighet det är förenadt att erhålla en fullt objektiv bild af de

vexlingar i prisen, som under en viss gifven tidsperiod inträffat, visar sig

vid en granskning af de vidt skilda omdömen, som, enligt hvad nyssnämnda

sammanfattning utvisar, af olika myndigheter uttalats rörande måttet af

prisstegringen å samma ort och under samma tid. Men om ock uppgifterna

vexla i fråga om storleken af den inträdda stegringen, gifver dock den

verkstälda utredningen ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att stegringen i

priset på bostadshyror, bränsle och tjenstehjonslöner i allmänhet varit betydlig.

Särskild uppmärksamhet förtjenar den på ett synnerligen rikhaltigt

material stödda utredningen rörande prisförhållandena i Stockholm.

Att med utgångspunkt från prisförhållandena vid den tidpunkt, då

flertalet af de nu gällande lönestaterna faststäldes, eller senare hälften af

1870-talet och förra hälften af 1880-talet, procentiskt uttrycka den stegring,

som inträdt till år 1900, är gifvetvis förenadt med rätt mycken svårighet.

I bilagan D till förut omförmälda sammanfattning innehålles en dylik beräkning,

som för hvarje län och för hela riket angifver den procentiska

prisstegringen till år 1899 för bostadshyror, för tjenstehjonslöner, för lifsmedel

och bränsle samt för den totala lefnadskostnaden äfvensom för

medelstegringen för hela riket af den totala lefnadskostnaden till år 1900.

Enligt de från vederbörande mjmdigheter infordrade uppgifter skulle stegringen

i den totala lefnadskostnaden kunna i medeltal för hela riket upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

7

skattas till 26,4 procent till år 1899 och 30 procent till år 1900. På de

i sagda utredning anförda skäl torde emellertid dessa procenttal vara icke

obetydligt för höga och böra reduceras för år 1899 till 14 procent och

för år 1900 till 16 procent. Dessa procenttal torde emellertid med säkerhet

kunna betecknas såsom minimital, då de uppskattningar, efter hvilka

de beräknats, synas vara gjorda med all nödig försigtighet.

Hvad utsigterna för innevarande år beträffar, är det naturligtvis svårt

att derom yttra sig med full bestämdhet. För att så vidt möjligt utröna

tendenserna i prisrörelsen under den närmaste tiden har jag låtit verkställa

en jemförelse mellan medelpriserna i Stockholm å bostadslägenheter, lifsmedel

och ved dels för de nio första månaderna af år 1900 dels för det

sista qvartalet, och har dervid befunnits, att priset per uthyrdt rum undergått

en om ock ringa stegring; att priserna å de olika mjöl- och grynsorterna

förblifvit i det hela oförändrade; att ett temligen afsevärdt prisfall

inträdt för potatis, men att deremot fläsk ock kött, fisk, smör och ägg

öfver hufvud taget blifvit ej obetydligt dyrare; äfvensom slutligen att

priset nedgått för ved.

Någon på mera hållbara grunder fotad anledning till hopp om snart

inträdande lättnad för statens löntagare i deras näringsomsorger synes

alltså icke förefinnas, och samma skäl, som föranledde Kong! Maj:t att

hos nästlidet års Riksdag göra framställning om tillfällig förbättring af

deras aflöning, föreligga sålunda ännu. Jag anser det derför vara min

pligt att nu upptaga denna fråga, i hvad den afser anvisande af dyrtidstillägg

för år 1901.

Då en stegring i lefnadskostnaderna inträffar, som är af den betydenhet,

att den anses böra föranleda en de ökade lefnadskostnaderna i större

eller mindre mån motsvarande, tillfällig förhöjning i statstjenstemännens i

penningar uttryckta löner, är det naturligtvis följdrigtigast att låta denna

förhöjning taga sig uttryck i ett procentiskt lika tillägg till alla löner i

statens tjenst, från den lägsta till den högsta. Visar sig prisstegringen

vara af konstant art, så att den föranleder en definitiv höjning i statstjenarnes

aflöning, är ju ock ett sådant tillvägagående det enda rigtiga,

under den förutsättning nemligen — hvilken man väl lärer vara berättigad

uppställa — att förhållandet mellan de olika lönebeloppen tillförene blifvit

rigtigt afvägdt. Detta hindrar naturligtvis icke, att, innan förhållandena

ännu så utvecklat sig, att man kan bedöma, huruvida den inträffade prisstegringen

kommer att visa sig vara af stadigvarande natur, staten kan

med tillfällig hjelp gripa in på sådana punkter, der den dyra tiden ansetts

framkalla det största betrycket. Ett betraktelsesätt af denna art låg till

grund för Kongl. Maj:ts vid 1900 års riksdag framstftlda förslag, att dyr
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

tidstillägg icke skulle tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp, än

att hans aflöningsförinåner jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor.

Enligt hvad jag redan erinrat, tillvann sig emellertid detta förslag icke

godkännande af Riksdagen, som i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse

den 12 april 1900 framhöll, bland annat, att de högre aflönade, i

allmänhet äldre tjensteman, hvilka oftast bildat familj och på grund deraf

måste vidkännas drygare utgifter än de lägre aflönade, i ungefär lika hög

grad som de senare berördes af stegrade lefnadskostnader, äfvensom att

genom bifall till berörda förslag en förryckning i de en gång faststälda

lönestaterna skulle uppkomma derigenom, att tjensteman, hvilka af Kongl.

Maj:t och Riksdagen ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och

beskaffenhet eller med hänsyn till de dermed förenade göromålens större

eller mindre mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser, skulle

komma att uppbära lika aflöning. Hvad sålunda blifvit af Riksdagen

anmärkt lärer böra föranleda dertill, att, då dyrtidstillägg åter äskas af

Riksdagen, detta föreslås att utgå enligt grunder, som innebära en förmedling

mellan de båda förut omförmälda utvägarne, den, som låter dyrtidstillägget

komma alla statens löntagare med lika procenttal till godo,

och den, enligt hvilken lönetillökningen endast förunnas de lägst aflönade

statstjenarne. En sådan förmedling synes kunna åstadkommas derigenom,

att dyrtidstillägg medgifves till ett visst gifvet procenttal af ett visst lönebelopp,

oberoende deraf, huruvida löntagarens hela aflöning öfverstiger

sistnämnda belopp eller icke, hvarjemte från beräknande af dyrtidstillägg

torde kunna undantagas de högsta lönebeloppen, med iakttagande dervid,

att gränsen bestämmes på sådant sätt, att den af Riksdagen anmärkta

rubbning i gällande lönestater icke kommer att inträda. En sådan grundsats

tillämpades af 1874 års Riksdag vid beviljandet af dyrtidstillägg för

år 1875 och förordades äfven i hufvudsak af statskontoret i dess den 30

november 1899 i dyrtidstilläggsfrågan afgifna underdåniga utlåtande.

Hvad angår procentsatsen för ett eventuelt dyrtidstillägg, bör först

komma under öfvervägande, huruvida anledning må förefinnas att bestämma

denna procentsats till olika belopp för olika orter. Af den verkstälda

utredningen framgår visserligen, att prisstegringen varit olika stor i

olika landsändar, men skilnaden kan — särskildt om man fäster afseende

dervid, att uppgifterna rörande prisförhållandena icke för alla orter besitta

den objektivitet, att de medgifva en på fullt säkra grunder fotad jemförelse

— dock icke sägas vara af den betydenhet att den bör motivera

dyrtidstilläggets bestämmande till olika procenttal för olika landsdelar.

Eu något högre beräkningsgrund skulle visserligen kunna ifrågasättas beträffande

de två nordligaste länen, der prisstegringen öfver hufvud taget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

9

synes hafva varit störst, dock utan att likväl olikheten varit så stor, att

icke äfven å andra orter dermed jemförlig prisstegring förekommit. Vid

sådant förhållande synas afgörande skäl icke föreligga att mäta ut dyrtidstillägget

till större belopp i de nyssnämnda båda länen.

Då således öfvervägande skäl tala för att fastställa ett enhetligt procenttal,

synes detta lämpligen kunna bestämmas till 15 procent, eller den

siffra, som betecknar medeltalet mellan den beräknade medelstegringen till

år 1899 och enahanda stegring till år 1900. Väl kan anmärkas, att stegringen

å vissa orter varit mindre. Dervid bör dock ihågkommas, at£ de i

berörda tabell beräknade procenttal äro minimital, vida lägre än de, som

framgå ur de från vederbörande myndigheter inhemtade uppgifter, och

afse inköp ur första hand. Ej minst i större städer tillkommer ett ytterligare

tillskott till stegringen derigenom, att mellanhänderna i sin ordning

hafva att godtgöra sig för de ökade kostnader, som drabba dem genom

stegringen i hyror, löner till arbetsbiträden m. m.

Der aflöningen icke utgöres endast af penningar, utan derjemte af

bostads- eller boställsförmån in natura, lärer dyrtidstillägget böra bestämmas

till 10 procent å aflöningen.

Den punkt å aflöningsskalan, der dyrtidstillägget upphör att tillväxa

i bredd med aflöningens storlek, eller, med andra ord, det högsta belopp

af aflöningen, å hvilket en löntagare eger beräkna dyrtidstillägg, bestämdes

år 1874 i fråga om det då beviljade dyrtidstillägget till 5,000o kronor och

synes lämpligen nu kunna bestämmas till enahanda belopp. År 1874 bestämdes

vidare, att å lön, som öfverstege 9,000 kronor, dyrtidstillägg icke

borde medgifvas. Denna siffra betecknade då den för cheferna för vissa

embetsverk bestämda aflöning. För bemälda embetsman är aflöningen nu

höjd till 10,00(J kronor; och synes derför lämpligt, att under sålunda

ändrade förhållanden nu ifrågavarande gräns sättes vid sistnämnda siffra.

Bland anmärkningar, som af 1900 års Riksdag gjordes vid det inför

samma års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i nu förevarande

ämne, var äfven den, att förslaget vore för vidtomfattande i så måtto, att

det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning,

å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men emellertid vid det förhållande

att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma,

hänsyn Ange tagas endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende

å rätt till dyrtidstillägg komma i samma kategori som de tjensteman, med

hvilkas tjenster följde lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster.

Det är gifvet, att sagda anmärkning, som framstälts emot ett förslag, enligt

hvilket frågan, huruvida eu tjensteinnehafvare egde rätt till dyrtidstillägg

eller icke, berodde af en pröfning, huruvida hans ordinarie aflöning upp
Bih.

till Rikstl. Prof. 1.901. 4 Samt. 1 Afd. 47 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

ginge till 3,600 kronor eller icke, skall erhålla långt mindre betydelse, då

pröfningen kommer att röra frågan, huruvida den ordinarie allöningen

öfverstiger 10,000 kronor eller icke. Det såsom oegentligt anmärkta förhållandet

skulle visserligen kunna undanrödjas genom ett stadgande, att,

derest tjensteinnehafvare under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit

inkomster, hvilka varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må

beräknas, men af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning

bör erläggas, och sammanlagda beloppet af dessa inkomster

och de tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka

äro af sådant slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000

kronor, sådan tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg. Då

emellertid de fall, der en embets- eller tjensteman åtnjuter extra inkomster

till sådant belopp, att de tillsammans med hans ordinarie aflöning öfverstiga

10,000 kronor, icke torde vara synnerligen talrika och i alla händelser

de fall, då det Överskjutande beloppet, der det förefinnes, uppgår

till mera afsevärdt belopp, lära vara ganska få, synes den oegentlighet,

som skulle förebyggas genom en föreskrift sådan som den nyss antydda,

icke vara af den betydenhet, att man derför skulle behöfva tillita berörda,

till mycken omgång ledande utväg.

De grunder, enligt hvilka dyrtidstillägg borde utgå, skulle med stöd

af det anförda blifva följande, dervid i fråga om de aflöningsförmåner, å

hvilka dyrtidstillägg skulle ifrågakomma att beräknas, äfvensom de verk

eller stater, som skulle komma i åtnjutande af dylik förmån, i hufvudsak

lagts till grund ofvan omförmälda, från de olika statsdepartementen meddelade

uppgifter:

1) att dyrtidstillägget utgår med följande belopp:

a) der aflöningen utgöres endast af penningar:

med 15 procent å aflöningen, dock i något fall med högre belopp

än 750 kronor;

b) der aflöningen består dels af penningar och dels af bostads- eller

boställsförmån in natura, vare sig denna är i stat beräknad till visst

belopp eller icke:

med 10 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre

belopp än 500 kronor:

2) att å aflöning, som öfverstiger 10,000 kronor, dyrtidstillägg icke utgår;

3) att dyrtidstillägg beräknas å följande aflöningsförmåner:

lön;

tj enstgöringsp enningar;

ålderstillägg;

kontant bostads- eller inqvarteringsersättning;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

11

i stat uppfördt arfvode;

med lön enligt arméns aflöningsreglemente likstäldt lönetillägg åt äldre

bataljonsläkare samt åt sergeanter, regementstrumslagare, hautboister,

stabs- och batteritrumpetare vid garnisonerade armén;

dagaflöning vid armén, deri inbegripen förhöjd dagaflöning till äldre

bataljonsläkare;

portionsersättning och beklädnadsersättning vid armén;

dagaflöning, beklädnadsersättning och ersättning för naturaportion vid

flottan samt tillfällig löneförbättring åt lärare vid sjökrigsskolan;

häradsskrifvare enligt för landsstaten gällande lönestater tillkommande

tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar;

den godtgörelse, som jemlikt nådiga brefven den 26 maj och den 13

oktober 1899, angående postverkets stater för år 1900, tillkommer

ordinarie vaktbetjente å de fasta postanstalterna samt å jernvägseller

ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente, hvilka genom tillämpning

af sagda stater lidit en minskning i sina löneinkomster, genom

personligt aflöningstillägg i form af personligt tilläggstraktamente;

äfvensom den jemlikt samma nådiga bref brefbärarförmän i Stockholm

tillkommande tilläggsaflöning af tio kronor i månaden;

den ordinarie tjensteman vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch

frimärkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i sådan

provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer bemälde

tjensteman;

den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som

tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,

hvilka beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna;

den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer

utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till

dessa tjensteman för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision,

eller 400 kronor om året för hvar;

de årliga arfvoden, som till tre ordinarie tjensteman utgå från det i

gällande aflöningsstat för telegrafverkets personal uppförda anslag

till arfvoden för kontroll öfver den utländska telegramvexlingen å

Göteborgs, Malmö och Stockholms stationer;

de enligt gällande utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d.

telegraflster å öfvergångsaflöningsstat tillkommande belopp af 200

kronor årligen;

det från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens

föreståndare utgående arfvode af 200 kronor i månaden;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser utgående

tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad,

med undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer tjensteman

vid statens jernvägar på grund af civilrättsligt aftal vid enskild

jernvägs öfvergång i statens ego, samt lönefyllnad, hvilken tillagts

tjensteman vid statens jernvägar såsom ersättning för mistade felräkräkningspenningar;
personligt

lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard

Regnell;

tillfällig löneförbättring till lärare och lärarinnor vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna

;

arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna

uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas skrifbiträden

och skolläkare samt till extra arfvoden åt tecknings- och

musiklärare för undervisning utöfver det normala timantalet;

det till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets

allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för

beredning af en del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden;

från det ordinarie anslaget till extra biträden m. m. vid det under

akademiens för de fria konsterna inseende stälda läroverk jemlik!

nådiga brefvet den 6 juni 1890 till två professorer vid akademien

utgående ersättningsbelopp;

till nuvarande amanuenser vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska

afdelning jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 utgående anslagsförhöjning;
det

till nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten utgående

personliga tillägg i arfvodet af 500 kronor;

4) att dyrtidstillägg allenast utgår för befattning, som finnes uppförd å

af Konungen och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för hvilken

aflöningen utgår från ordinarie statsanslag, dock att dyrtidstillägg

äfven beräknas för följande tjensteinnehafvare, för hvilka aflöningen

i sin helhet eller delvis är anvisad å extra stat, nemligen:

krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter;

inspektören öfver försäkringsanstalterna i riket och dennes amanuens

för försäkringsärenden;

lappfogdarne;

innehafvarne af en ny kronofogde- och en ny häradsskrifvaretjenst i

Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i Norrbottens län,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

13

dock att aflöningsbeloppen härvid endast upptagas till följande belopp,

nemligen:

för kronofogden till ............................................. kronor 4,000: —

» häradsskrifvaren till .......................................... » 2,500: —

» länsmannen till.................................................. » 1,500: —

en adjungerad ledamot i generalpoststyrelsen;

den inom jern vägsstyrelsen organiserade jernvägsbyggnadsbyrån;

revisorn för granskning af hospitalens räkenskaper;

ett ekonomiskt biträde och ett kanslibiträde hos medicinalstyrelsen vid

hospitalsärendens behandling;

läkaren, själasörjaren, sysslomannen, vaktmästaren och hushållerskan

vid Jerfsjö sjukhus för spetelske;

tjensteman och betjente å tullverkets extra aflöningsstat;

lektorer, assistenter och andra extra lärare vid universiteten;

vikarierande och extra lärare vid allmänna läroverken;

folkskoleinspektörerna för deras arfvoden;

föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling;

föreståndaren för lifrustkammaren;

lärare vid landtbruksinstitutet å Ultuna;

tjensteman och betjente vid Sveriges geologiska undersökning;

andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander;

domänintendenter;

5) att dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa,

nemligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, derest denna

på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först

blifvit befordrad; samt

6) att dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.

För utrönande af det belopp, hvartill ett enligt förestående grunder

utgående dyrtidstillägg för år 1901 skulle utgå, hafva uträkningar verkstälts,

enligt hvilka beloppet skulle utgöra:

för tjensteman och betjente under justitiedepartementet

.....................................................................

för tjensteman och betjente under utrikesdepartementet

(å Sveriges andel i aflöningen)...............

för tjensteman och betjente under landtförsvarsdepartementet

...............................................................

för tjensteman och betjente under sjöförsvarsdepartementet

(utom lotsverket)................................... » 295,467: 06

kronor 288,768: —

» 6,398: 82

* 1,130,909: 79

Transport 1,721,543: 67

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Utskottets

motivering.

Transport kronor

för tjensteman och betjente under civildepartementet »

(deraf å postverket kronor 498,130, å telegrafverket

— telefon väsendet oberäknad^ —

kronor 107,295 och å statsjernvägarnes

personal kronor 1,260,000)

för tjensteman och betjente under finansdepartementet

................................................................. »

(deraf belöpa å tullverket kronor 309,411: 25

och å patent- och registreringsverket kronor

8,945)

för tjensteman och betjente under ecklesiastikdepartementet

................................................................ »

för tjensteman och betjente under jordbruksdepartementet

................................................................ »

(deraf belöpa å domänförvaltningen kronor

69,160: 01) _

1,721,543: 67

2,330,470: 61

397,521: 25

826,500: —

145,602: 20

summa kronor 5,421,637: 73

Härtill komma: för lotsverket 56,100 kronor, för statens telefonväsende

81,465 kronor och för postsparbanksbyrån 13,815 kronor. Beträffande

dessa verk utgå aflöningsbeloppen från respektive fyr- och båkmedlen,

telefonmedlen samt postsparbankens inkomster, hvilka medel Kongl. Maj:t

eger disponera till bestridande af aflöningarna inom de respektive verken.»

Utskottet vidhåller den af nästlidet års Riksdag uttalade mening, att,

derest Kongl. Maj:t, efter förutgången utredning, skulle finna vissa statens

tjenare eller vissa grupper af statstjenare vara i behof af någon förbättring

i aflöningsvilkoren, en revision af dessa statstjenares aflöningsförhållanden

bör verkställas, hvarigenom vunnes jemväl den fördel, att Riksdagen

komme i tillfälle att, der löneförbättring ifrågasattes, taga under

ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kan anses vara af förhållandena

i hvarje särskildt fall betingad.

En sådan utredning pågår emellertid nu beträffande flere bland de

större staterna och enligt utskottets mening bör denna utredning jemväl

afse möjligheten af förenklingar i administrationen och eventuel indragning

af tjenster, som genom förändrade anordningar skulle kunna undvaras.

Utskottet har dock icke ansett sig böra alldeles motsätta sig ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

15

dyrtidstillägg för innevarande år, och utskottet finner så mycket mera.

skal härtill, som, äfven om prisstegringen nu synes hafva nätt sin höjd

och en återgång till lägre priser torde kunna antagas vara nära förestående,

många bland statens tjenare till följd af de under närmast föregående åren

förhöjda lefnadskostnaderna varit underkastade ekonomiska svårigheter.

Vid granskning af ofvanomförmälda utredning beträffande den inträdda

prisstegringen och andra tillgängliga uppgifter i berörda hänseende

har utskottet funnit, att denna prisstegring förnämligast afsett bostadshyror.

Förmånen af fri bostad in natura, såväl då den finnes inberäknad

i normallön som eljest, måste för öfrigt betraktas såsom en så afsevärd

fördel, att de tjensteman och betjente, hvilka deraf äro i åtnjutande, tydligen

redan äro framför sina i öfrigt jemnstälda kamrater så gynnade,

att de i än högre grad än det kongl. förslaget innebär, måste från de

senare särställas.

Utskottet anser sig på grund häraf böra hemställa, att dyrtidstillägg

endast må tillgodokomma tjensteman och betjente, i hvilkas löneförmåner

bostad in natura icke ingår.

Utskottet har vidare tagit under ompröfning, huruvida den procentsats,

Kongl. Maj:t föreslagit, är afvägd efter storleken af den inträdda

prisstegringen, och har dervid funnit, att, om man bortser från de onekligen

flerestädes mycket uppdrifna bostadshyrorna, denna stegring näppeligen

kan anses så väsentlig, att ett så stort dyrtidstillägg som femton

procent å de kontanta aflöningsförmånerna deraf påkallas. Hvad lifsmedel

beträffar, torde prisen å dessa, såsom utskottet här ofvan antydt, redan

vara i nedgående. Departementschefen har i sitt omförmälda yttrande

till statsrådsprotokollet erinrat, att priset å ved nedgått, och, enligt

hvad utskottet har sig bekant, har detta pris, sedan nämnda yttrande

afgafs, ytterligare sjunkit. Beträffande kläder torde någon väsentlig

stegring icke hafva efter senaste löneregleringar förekommit, och hvad

tjenstehjonslönerna angår, bör vid deras bedömande iakttagas, att i dessas

totalbelopp icke endast ingår den kontanta lönen, utan jemväl naturaförmåner,

beträffande hvilka senare jemväl för tjenare gäller hvad nyss

yttrats om de särskilda slagen af lifsförnödenheter.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett ett dyrtidstillägg af

tio procent å de kontanta löneförmånerna vara efter förhållandena lämpligen

afvägdt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Vid granskning af det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i öfrigt

har utskottet fäst sin uppmärksamhet dervid, att den under mom. 4 föreslagna

bestämmelse, att dyrtidstillägg skall utgå för befattning, som finnes

uppförd å af Kongl. Maj:t och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för

hvilken aflöning utgår från ordinarie statsanslag, är affattad i så sväfvande

ordalag, att densamma i vissa fall skulle komma att medgifva dyrtidstillägg,

som icke torde varit afsedda. Derest exempelvis Kongl. Maj:t anvisat eller

under innevarande års lopp anvisar från ett ordinarie förslagsanslag, exempelvis

från sjunde hufvudtitelns anslag till stämpelomkostnader, från åttonde

hufvudtitelns anslag till lappmarks ecklesiastikverk eller från nionde hufvudtitelns

anslag till fiskerinäringens understöd, medel till aflönande af

vissa funktionärer (såsom stämpelpapperskontrollantarfvoden, aflöning eller

bidrag till aflöning åt pastoratsadjunkter i lappmarken, tillsyningsman öfver

fiskerier o. d.), så blifva utan tvifvel desse löntagare på grund af berörda

bestämmelse berättigade att uppbära dyrtidstillägg å de aflöningsmedel,

Kongl. Maj:t kan hafva tillagt dem. I sådana fall, som dem utskottet nu

exempelvis omförmält, eger Kongl. Maj:t, som utan Riksdagens hörande

från det ordinarie förslagsanslaget anvisat grundaflöningens belopp, att

jemväl utan Riksdagens hörande bevilja den vare sig tillfälliga eller konstanta

lönetillökning, som af förhållandena kan påkallas, och utskottet har

sig bekant, att Kongl. Maj:t också under senare år i enstaka fall beviljat

lönetillökning med hänsyn till den fördyrade tiden åt tjensteman, som

enligt nu föreliggande förslag skulle undfå ytterligare dyrtidstillägg. Sådant

är exempelvis förhållandet med föreståndaren för Mattisuddens seminarium,

hvilken Kongl. Maj:t, enligt bref den 7 april 1899, med hänsyn

till de höga lefnadskostnaderna, tilldelat en arfvodesförhöjning att utgå

från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Såväl för att undvika dylika oegentligheter som af det principiella

skäl, att Riksdagen icke bör inlåta sig på att bevilja tillökning i aflöningsbelopp,

hvilka icke af Riksdagen pröfvats vare sig i fråga om deras behöflighet

öfver hufvud eller beträffande deras storlek, anser utskottet det

böra, vid beviljandet af nu ifrågastälda anslag till dyrtidstillägg, bestämmas,

att anslaget endast bör afse tjensteman och betjente, hvilkas aflöning blifvit

af Konung och Riksdag gemensamt till siffran bestämd eller eljest utgår

efter af Riksdagen pröfvade grunder. Fastställes detta såsom en allmän

grundsats, är det icke erforderligt att, på sätt i det kongl. förslaget

egt rum, särskilja tjensteman och betjente, hvilkas aflöning utgår från

ordinarie anslag, från dem, hvilka undfå sin aflöning från extra statsanslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

17

Af nyss ornförmälda principiella skäl synes det också utskottet, som

om Riksdagen skulle sakna anledning att med viss procent bevilja en, låt

vara tillfällig, ökning i löneförmånerna åt extra biträden, hvilkas antal

och arfvodesbelopp bestämts utan att Riksdagen derpå haft något direkt

inflytande. Beträffande dylika helt och hållet tillfälliga befattningshafvande

får utskottet till en början erinra derom, att för beredande af arfvoden

åt de vid länsstyrelserna anstälda extra biträden finnes under rubriken

landsstaterna i länen uppfördt ett särskildt reservationsanslag, hvilket är

stäldt till Kongl Maj:ts disposition och hvarifrån Kongl. Maj:t för ändamålet

dels anvisat åt de olika länsstyrelserna vissa belopp att tills vidare

årligen utgå och dels derutöfver för hvarje år åt länsstyrelser, som derom

gjort framställning, beviljat medel i mån af behof, så långt anslaget räckt.

Vid fastställandet af stater för de olika verken har Riksdagen också i allmänhet

å staten uppfört ett gemensamt anslag till arfvoden åt amanuenser,

till vikariatsersättning, renskrifning in. in. Detta anslag har stälts till

förfogande af vederbörande embetsverk, som för den skull är obetaget att,

blott anslaget icke öfverskrides, förordna ett större eller mindre antal

amanuenser äfvensom bestämma arfvodenas belopp, hvilka derför ej blott

hos olika embetsverk, utan jemväl inom samma verk äro mycket vexlande.

Så till exempel uppbär en amanuens i ett verk ett arfvode af 2,400 kronor,

under det att i andra verk amanuenser kunna åtnjuta arfvoden på endast

G00 kronor.

Att hos ett eller annat embetsverk kan förefinnas behof af ökadt

anslag till extra biträden, vill utskottet icke bestrida, och de handlingar,

hvilka ligga till grund för Kongl. Maj:ts anslagsbegäran, synas äfven gifva

sådant vid handen. Lika obestridligt torde emellertid vara, att dylikt

behof icke allestädes föreligger. Sålunda beviljade nästlidet års Riksdag

på extra stat för innevarande år ett anslag af 8,300 kronor till amanuenser

samt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad inom kammarrätten,

deraf 3,600 kronor afsågos till ökning af vissa förutvarande

amanuensers arfvoden från 1,200 kronor till 1,500 kronor, för år. Härförutom

åtnjuta tre amanuenser inom samma embetsverk det jemförelsevis

höga arfvodet af 1,800 kronor. Desse amanuenser hafva, enligt utskottets

tanke, härigenom från och med innevarande år kommit i en så väsentligt

förbättrad ställning att någon ytterligare ökning i det för dem afsedda

anslaget icke redan nu bör ifrågakomma. Ett bifall till det föreliggande

kongl. förslaget skulle emellertid bereda amanuenser i kammarrätten eu

ytterligare ökning för innevarande är. Äfven inom andra embetsverk har

anslaget till vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden under senare år väsentligt förhöjts. Sådant är exempelvis för
Bih.

Ull Kikad. Prot. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 47 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

hållandet med marinförvaltningen, hvars anslag från och med nästlidet år

höjdes från 5,000 kronor till 8,500 kronor i syfte att bereda möjlighet att

öka dels arfvodena åt embetsverkets tre amanuenser, dels ock gratifikationerna

till öfriga extra ordinarie tjensteman. Äfven anslaget till extra

ordinarie tjensteman vid flottans civilstat ökades från och med år 1899

från 2,400 kronor till 7,500 kronor.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra jemväl erinra derom,

att lvongl. Maj:t under senare år i flere fall, der behof af anslagsökning

ansetts vara för handen, fylt detsamma från andra medel. Så till exempel

har genom kongl. bref anvisats dels den 7 december 1900 ett belopp af

1,000 kronor från sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter såsom

särskild godtgörelse åt amanuenser i finansdepartementet, dels den 14 i

samma månad ett belopp af 1,200 kronor från samma anslag såsom gratifikationer

åt extra ordinarie tjensteman i statskontoret, dels den 7 december

1900 ett belopp af 950 kronor från presterskapets löneregleringsfond åt

amanuenser inom ecklesiastikdepartementet och dels den 30 november 1900

ett belopp af 3,260 kronor från sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar

till fyllnad i domänstyrelsens anslag till vikariatsersättning, byggnadsplaners

granskning, amanuenser och extra biträden.

Anvisande af medel, på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, i ändamål

att sätta alla verk och inrättningar, till hvilkas disposition stälts anslag

till extra biträden, i tillfälle att bevilja dessa biträden dyrtidstillägg, skulle

äfven komma att mångenstädes medföra den oegentligheten, att en amanuens

eller ett extra biträde, som tillika är ordinarie befattningshafvande

i ett annat verk, skulle erhålla dyrtidstillägg för båda sina befattningar,

under det att, enligt de för dyrtidstilläggets åtnjutande i öfrigt föreslagna

grunder, sådant tillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flere befattningar, endast skall utgå för en af dessa,

nemligen för den, som medför högsta afiöningen. Under det att alltså,

exempelvis, en revisor i ett embetsverk, som tillika är amanuens i annat

verk, skulle undfå dyrtidstillägg för båda dessa befattningar, så skulle en

löjtnant, som är gymnastiklärare vid allmänt läroverk, endast undfå dyrtidstillägg

å löjtnantslönen.

Nu ifrågakomne tjensteman kunna, enligt utskottets mening, icke egentligen

kallas fast anstälde, enär vederbörande verks styrelse kan när som

helst, under årets lopp, såväl öka eller minska deras antal som ändra

deras aflöning efter sig teende omständigheter. Frågan om ökning af de

för dylika extra biträden anslagna medel, hvilka mestadels samtidigt äro

afsedda för bestridande af vikariatsarfvoden och renskrifningskostnader, blir

derför beroende af åtskilliga omständigheter, hvilka påkalla utredning i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

19

hvarje särskild! fall, en utredning, som endast inom vederbörande embetsverk

kan åstadkommas. Och då det kongl. förslaget endast lemnar upplysning

i hvilken mån de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden

anvisade anslag böra förhöjas för att å sagda anslag tillgång må beredas

till anvisande af dyrtidstillägg, men utredning ur andra synpunkter icke

lemnats, finner sig utskottet icke kunna tillförlitligt bedöma behofvet af

en sådan förhöjning.

I det af Kongl. Maj:t framlagda förslag är, såvidt utskottet kunnat

finna, ‘ingenstädes bestämdt uttalad!, att dyrtidstillägg endast bör å statsmedel

beräknas. Då emellertid i ett stort antal statskonstemäns löner

jemväl ingå andra medel, har utskottet ansett det böra särskild! bestämmas,

att dyrtidstillägg endast må beräknas å aflöningsförinåner, som utgå af

statsmedel. Härifrån bör dock, eldigt utskottets mening, undantag göras

för de lärare vid universiteten och allmänna läroverken, i hvilkas af

Konung och Riksdag gemensamt faststälda normalstat ingå andra medel

såsom inkomst af vretar, donationer o. d., hvilken inkomst vid lönernas

bestämmande beräknats såsom eu tillgång, som emellertid, om den af en

eller annan vid löneregleringen ej förutsedd anledning kommer att bortfalla,

måste af statsmedel fyllas. Dyrtidstillägg bör i sådant fall enligt

utskottets mening beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit

af Konung och Riksdag bestämd att minst uppgå. Äfven i ett annat fall

har utskottet ansett billigheten kräfva, att dyrtidstillägg undantagsvis må

beräknas jemväl å andra medel än statsmedel. Vid vissa truppförband

bestrides nemligen inqvarteringsei''sättningen helt och hållet, vid andra

delvis från kommunernas medel och endast vid några helt och hållet af

statsmedel. De stadganden, som gälla för denna aflöningsförmån, är olika

för olika orter och behandlas i särskilda inqvarteringsordningar.

Utskottet har vidare tagit under öfvervägande, å hvilka särskilda

slag af aflöningsförinåner dyrtidstillägg bör beräknas.

Mot Kongl. Maj:ts förslag derom att dyrtidstillägg må beräknas å

lön, tjenstgöringspenningar, deri inbegripet häradsskrifvare tillkommande

tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, kontant bostadseller

inqvarteringsersättning samt arfvode, har utskottet icke halt något att

erinra. Dyrtidstillägg synes utskottet äfven böra beräknas å hvarje med

lön likstäldt lönetillägg eller löneförbättring, vare sig dessa äro endast

personlig;! eller tillfällig;!, äfvensom ä dagaflöning vid armén och flottan,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

hvilket sistnämnda slag af afiöningsförmån synes böra i allo jemnställas

med tjenstgöringspenningar.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å portionsersättning

och beklädnadsersättning vid armén. Beträffande portionsersättning

förekommer, att det i regel beror af vederbörande aflöningstagares

eget val, om portionen skall utgå in natura eller ej. Sådan ersättning

finnes icke med bestämda belopp upptagen i arméns stater, med

undantag endast för intendenturkårens och, med afseende å ett ringare

fåtal portionsberättigade, äfven Gotlands infanteriregementes samt Hallands

och Blekinge bataljoners stater. Vid sådant förhållande har utskottet ansett,

att dyrtidstillägg icke bör derå beräknas.

Hvad deremot angår beklädnadsersättningen vid armén, inhemtas af

§ 48 i reglementet för arméns aflöning under fred, att den viss personal

tillerkända beklädnad utgår i kontant med de i aflöningsstaterna derför

uppförda belopp eller in natura, efter hvad Kongl. Maj:t pröfvar vara för

kronan fördelaktigast. Skulle någon till beklädnadsgodtgörelse berättigad

icke hafva de munderingspersedlar, som jemlikt gällande bestämmelser

skola af honom anskaffas och underhållas, i behörigt skick, eger vederbörande

regementes förvaltning att, med innehållande af beklädnadsgodtgörelsen,

tilldela honom dylika persedlar in natura. Beklädnadsersättningen

är i arméns aflöningsstater uppförd och är afsedd att regelrätt utgå i

kontant från vederbörande aflöningsanslag.

Utskottet har emellertid ansett tillräckliga skäl icke föreligga för afslag

å Kongl. Maj:ts förslag att dyrtidstillägg må härå beräknas.

Beträffande ersättning för naturaportion vid flottan inhemtas af 145 §

i reglementet för flottan, att underofficer, som uppbär lön å underofficerskårens

stat eller förordnas till varfsmaskinist, är från och med dagen näst

efter den, då utnämningen eller förordnandet skedde, till och med den dag,

då han afgår eller förordnandet upphör, berättigad att å den station han

tillhör, med härefter nämnda inskränkning, erhålla portion in natura eller

ersättning derför i penningar till stadgadt belopp. Denna förmån indrages

under sjökommendering från och med den dag utspisningen ombord börjar,

så. ock under förrättning, för hvilken löntagaren får uppbära traktamentsersättning,

äfvensom under tjenstledighet, åtnjuten utöfver fjorton dagar

och beviljad för annan orsak än på grund af läkares intyg om oundgängligt

behof deraf för sjukdoms botande. Då det alltså ligger i löntagarens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

21

eget skön att uttaga portion in natura, lärer dyrtid stillägg icke böra derå

beräknas, hvaremot beträffande beklädnadsersättningen vid flottan, som

alltid åtnjutes i penningar, utskottet icke funnit anledning till erinran mot

dyrtidstillägg derå.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit dyrtidstillägg å den godtgörelse,

som jemlikt kongl. brefven den 26 maj och den 13 oktober 1899, angående

postverkets stater för år 1900, tillkommer ordinarie vaktbetjente å de fasta

postanstalterna samt å jernvägs- och ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente,

hvilka genom tillämpning af sagda stater lidit en minskning i sina

löneinkomster, genom personligt aflöningstillägg i form af personligt tillläggstraktamente,

äfvensom å den jemlikt samma kongl. bref brefbärareförmän

i Stockholm tillkommande tilläggsaflöning af tio kronor i månaden.

Beträffande nu omförmälda aflöningsförmåner har utskottet ansett sig

böra erinra om följande.

I enlighet med hvad Kong]. Maj:t i proposition till 1884 års Riksdag

föreslagit medgaf Riksdagen, att aflöningen till vaktbetjente vid postanstalterna

bestämdes till fast lön af 500 kronor jemte 100 kronor ålderstillägg

derå efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring.

Genom kongl. bref den 19 september 1884 bestämdes sedermera, att

beloppet af det dagtraktamente, som finge vaktbetjent vid postverket tillerkännas,

skulle utgöra högst 2 kronor per dag; att generalpoststyrelsen

egde att inom nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet

för en hvar vaktbetjent särskildt, samt att till de vaktbetjente, som gjorde

tjenst å bantåg och dervid på eget ansvar expedierade post liksom ock

till de vaktbetjente, som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn, finge,

der sådant pröfvades skäligt, utbetalas ett tilläggstraktamente af högst

1 krona för dag utöfver det traktamente, som eljest skolat vederbörande

tillgodokoinma. Sedermera medgafs genom kongl. brefvet den 28 maj

1897, att dessa särskilda bestämmelser om traktamente för vaktbetjente,

som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn, äfven finge tillämpas för

vaktbetjent å linien Trelleborg—Sassnitz.

1 anledning af Kongl. Maj:ts i proposition till 1899 års Riksdag framstälda

förslag i fråga om bland annat reglering af aflöningen för vaktbetjente

medgaf Riksdagen, att vaktbetjente finge indelas i tre lönegrader

med en för alla lika lön af 600 kronor jemte tjenstgöringspenningar och

till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg, så att aflöningen komme

att utgöra: i l:a lönegraden lägst 1,000 kronor, högst 1,400 kronor; i 2:a

lönegraden lägst 950 kronor, högst 1,250 kronor och i 3:dje lönegraden

lägst 900 kronor, högst 1,200 kronor, genom hvilken lönereglering dag
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

traktamentet såsom aflöningsform skulle uppköra och allenast bibehållas

i de fall och till de belopp, som ambulerande verksamhet eller andra särskilda

omständigheter påkallade, hvarvid traktamentet i regel skulle vara

allenast en godtgörelse för de särskilda kostnader, som af tjenstgöringens

art föranleddes eller utgöra ersättning för ett mera sjelfständigt och ansvarsfullt

arbete. Af sistnämnda anledning afsågs äfven, att det tillförene

medgifna särskilda traktamente till vaktbetjent, som tjenstgjorde i postiljonskupé,

skulle bibehållas liksom äfven den dermed jemförliga tilläggsaflöningen

af 10 kronor i månaden till brefbärareförmännen i Stockholm.

Genom denna lönereglering komme emellertid till eu början inkomsterna

att minskas för vissa vid de fasta postanstalterna tjenstgörande vaktbetjente,

som redan nått så höga traktamentsbelopp, att de icke i de intjenta

åld ers till äggen derför genast finge full godtgörelse; tilläfventyrs

kunde också komma att inträffa, att en eller annan å jernväg eller ångbåtslinie

tjenstgörande vaktbetjent komme att vid regleringens genomförande

få vidkännas minskning i inkomster. Till förekommande häraf

skulle vaktbefjente i sådana undantagsfall få af styrelsen tilldelas ett personligt

tilläggstraktamente att i oförändrad tjenstgöring uppbäras intill

dess anledningen för till äggstraktamentet blifvit häfd genom aflöningens

höjande medelst intjent ålderstillägg.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot bifall till Kongl.

Maj:ts förslag om beräknande af dyrtidstillägg å ifrågavarande aflöningsförmåner.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas:

å den ordinarie tjensteman vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch

fri märkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i sådan

provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer bemälde

tjensteman;

å den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som

tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna, hvilka

beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna;

samt å den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer

utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till

dessa tjensteman för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision, eller 400

kronor om året för hvar.

Utskottet har ansett sig böra, beträffande nu omförmälda aflöningsförmåner,

erinra om följande.

Enligt hvad generalpoststyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den

28 januari 1873 med förslag till normalstat för postverket anfört, hade

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

23

redan då under en längre följd af år funnits å postverkets omkostnadsstat

uppfördt ett särskildt anslag till provisioner, utgående med af styrelsen

uppgifna procent å brefpost- och paketuppbörden m. m. Genom Kongl.

Maj:ts med Riksdagen samma år fattade beslut bestämdes, att sådan provision

skulle fortfarande utgå med vissa uppgifna belopp å alla för befordran

af resande och deras effekter eller för försändning med posterna af tidningar

och tidskrifter influtna, eller till gäldande af mottagna och försålda

eller å postanstalt använda frimärken, brefkort och frankokuvert afsedda

medel, hvilka till postkassan af postanstalterna redovisades.

Den för närvarande utgående provisionen har alltsedan 1877 varit i

de af Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater bestämd.

Uti proposition till 1899 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i enlighet

med af generalpoststyrelsen gjord hemställan, att uppbörds- och frimärkesprovisionen

skulle fixeras och omsättas till fast aflöning, hvilket förslag

dock ej vann Riksdagens bifall.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1899 fattade beslut om tillsättande

af 143 nya postexpeditörsbefattningar med rätt till andel i provisionen,

i den mån de anstäldes vid postkontoren, kornme emellertid de

äldre ordinarie posttjenstemännen å postkontoren att lida minskning i sina

inkomster af uppbördsprovisionen, derest icke särskilda åtgärder för undvikande

deraf vidtoges. På grund häraf föreslog Kongl. Maj:t 1900 års

Riksdag att ifrågavarande tjensteman skulle beredas godtgörelse för dem

sålunda tillskyndad minskning i inkomster; och medgaf Riksdagen, att den

för sådant ändamål behöfliga ersättning finge utgå med så stort belopp,

att för hvar och en af de nämnda äldre tjenstemännen under hvarje år

från och med år 1900 inkomsten af provisionen med tillägg af den särskilda

ersättningen komme att uppgå till samma belopp, hvartill inkomsten

af provision för honom under år 1899 uppgått.

I enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, medgaf 1892 års Riksdag

inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket; och skulle till de kontrollörer

och postexpeditörer från lokalstaten, hvilka placerades till tjenstgöring

vid distriktsförvaltningarna, utgå ersättning för den andel i uppbörds-

och frimärkesprovision, hvaraf de skulle hafva kommit i åtnjutande

vid tjenstgöring å lokalstaten, med 600 kronor till kontrollör och med

400 kronor till postexpeditör.

De i jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer åtnjuta icke någon

uppbördsprovision, men de hafva i till dem utgående traktamenten

eu inkomst, som ansetts godtgöra dem för förlusten af provision.

Utskottet, som funnit provisioner och ersättning för sådana icke vara

aflöningsförmåner af den beskaffenhet, att dyrtidstillägg derå skäligen bör

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

beräknas, har icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förslag i denna del.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å de årliga

arfvoden, som till tre ordinarie tjensteman utgå från det i gällande aflöningsstat

för telegrafverkets personal uppförda anslag till arfvoden för

kontroll öfver den utländska telegrainvexlingen å Göteborgs, Malmö och

Stockholms stationer. Då dessa arfvodesbelopp, hvilka tillfalla ordinarie

tjensteman, som lära undfå dyrtidstillägg å de dem tillkommande ordinarie

aflöningsmedel, icke blifvit af Riksdagen till siffran bestämda och icke heller

utgå efter af Riksdagen pröfvade grunder, anser utskottet, att dyrtidstillägg

derå icke bör utgå.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit dyrtidstillägg å de enligt gällande

utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d. telegrafister å öfvergångsaflöningsstat

tillkommande belopp af 200 kronor.

Vid 1882 års riksdag företogs inom telegrafverket en aflöningsreglering,

dervid 25 telegrafister af dåvarande första klassen nedflyttades till

telegrafister med lägre aflöning. 1 anledning häraf uppfördes å öfvergångsaflöningsstat

skilnaden mellan deras förutvarande aflöning och den då

beslutade lägre aflöningen. Denna skilnad var 200 kronor .för dem

hvardera. Efter hvad utskottet inhemtat, utgjorde antalet af dessa löntagare

vid 1900 års slut 15 och kommer att under innevarande år genom

pensionering minskas till 9. Utskottet har intet att erinra deremot, att

dyrtidstillägg beräknas å ifrågakomna af Riksdagen till siffran bestämda

aflöningsfyllnad.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må få beräknas å »det

från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens föreståndare

utgående arfvode af 200 kronor i månaden».

Anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt är i telegrafverkets

stat bestämdt till högst 12,500 kronor. Af detta anslag utgår till föreståndaren

för närvarande ett belopp af 2,000 kronor om året, enligt telegrafstyrelsens

bestämmande. Den nuvarande innehafvare!! af befattningen

är ordinarie telegrafassistent, men afstår under sin tjenstgöring såsom

föreståndare för undervisningsanstalten 1,200 kronor af sina till 1,600

kronor uppgående löneförmåner såsom telegrafassistent. Hans sammanlagda

aflöningsförmåner från skilda anslag uppgå alltså till 2,400 kronor

per år eller 200 kronor i månaden. Föreståndaren lärer böra undfå

dyrtidstillägg å sina löneförmåner såsom telegrafassistent, men utskottet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

25

kan icke tillstyrka sådant tillägg å det honom såsom undervisningsanstaltens

föreståndare tillkommande arfvode, enär detta icke blifvit af

Riksdagen till siffran bestämdt eller eljest utgår efter af Riksdagen

pröfvade grunder.

Såsom föremål för dyrtidstillägg finnes i det kong!, förslaget upptagna

de till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser

utgående tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad. med

undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer tjensteman vid statens

jernvägar på grund af civilrättsligt aftal vid enskild jernvägs öfvergång

i statens ego, samt lönefyllnad, hvilken tillagts tjensteman vid statens

jernvägar såsom ersättning för mistade felräkningspenningar. Utskottet

har intet att erinra mot bifall till detta Kongl. M»j:ts förslag, för så vidt

ifrågakomna tilläggsarfvoden och lönetillägg blifvit af Konung och Riksdag

gemensamt till siffran bestämda eller eljest utgå efter af Riksdagen pröfvade

grunder.

Under åttonde hufvudtiteln finnes för år 1901 uppfördt ett extra

ordinarie anslag å 750 kronor till personligt lönetillägg åt akademikamreraren

i Lund Oscar Gerhard Regnell. Då detta anslag vid 1891

års riksdag först begärdes, anfördes såsom skäl, att Regnell dåmera vore

den ende ordinarie tjensteman vid universitetet, som åtnjöte mindre lön

än innehafvare af motsvarande befattning i Upsala — 3,000 kronor i

Lund mot 4,000 i Upsala —; att kamreraregöromålen, sedan Regnell tillträdde

sin befattning, väsentligen ökats, till följd deraf att universitetets

kapital upder denna tid mer än fördubblats, att många nya institutioner

tillkommit, hvilkas räkenskaper skulle särskildt bokföras, att icke få nya

byggnader uppförts; att månadsaflöning blifvit införd för universitetets

löntagare, hvilkas antal derjemte betydligt stegrats; samt att Regnell i

26 år innehaft sin befattning och till konsistoriets belåtenhet fullgjort

sina åligganden. Af anslaget, 750 kronor, beräknas 150 kronor såsom

tjenstgöringspenningar. Då detta lönetillägg är en aflöningsförmån, som

blifvit till siffran bestämd af Konung och Riksdag gemensamt, anser utskottet

intet finnas att erinra deremot, att derå beräknas dyrtidstillägg.

Den tillfälliga löneförbättring, som utgår till lärare och lärarinnor

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogi erna och

folkskolelärareseminarierna, beräknas efter grunder, som Riksdagen pröfvat,

hvadan, enligt utskottets tanke, dyrtidstillägg bör derå beräknas.

Bih. till Rihd. Prof,. 190 T. 4 Sami. 1 Afd. 41 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å

arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna

uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas skrifbiträden

och skolläkare samt till extra arfvoden åt tecknings- och musiklärare för

undervisning utöfver det normala timantalet.

Några anslag finnas icke, såvidt utskottet har sig bekant, uppförda

för folkskolelärareseminarierna till aflönande af bibliotekarier, skrifbiträden

eller skolläkare, och beträffande de för sådana befattningshafvande vid

allmänna läroverken anvisade arfvoden har utskottet velat erinra, att Riksdagen

under vederbörande reservationsanslag stält till Kongl. Maj:ts disposition

för aflöning åt bibliotekarier 7,000 kronor, åt rektorernas skrifbiträden 12,000

kronor och åt skolläkare 7,550 kronor. Det till aflöning åt bibliotekarier

anvisade belopp fördplas af Kongl. Maj:t, och deraf finnes, enligt hvad

utskottet inhemtat, för innevarande år 662 kronor 44 öre, eller i det

närmaste 10 procent, odisponerade. Det till arfvoden åt skrifbiträden hos

rektorerna vid de högre läroverken samt vid vissa femklassiga läroverk

af Riksdagen anvisade anslag fördelades senast genom kongl. brefvet den

26 januari 1900 att tills vidare till och med år 1904 utgå med af Kongl.

Maj:t pröfvade belopp och utbetalas till rektor, som eger att beloppet för

ändamålet använda. Då nu omförmälda tvenne slag af arfvoden icke till

siffran bestämts af Riksdagen och ej heller utgå efter af Riksdagen pröfvade

grunder, anser utskottet, att dyrtidstillägg icke derå bör beräknas.

Hvad derefter angår de till arfvoden åt skolläkare anvisade belopp,

får utskottet erinra derom, att 1892 års Riksdag, enligt skrifvelse den 20

maj samma år, beslutit, att vid hvarje högre eller femklassigt läroverk

skall anställas en läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarpes helsotillstånd

och biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna

vid läroverket samt att skolläkaren må såsom arfvode uppbära

dels af läroverkets ljus- och vedkassa 1 krona om året för hvarje under

höstterminen närvarande lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre

läroverken 150 kronor och vid de femklassiga 100 kronor. Dessa arfvoden

äro alltså af sådan beskaffenhet, att dyrtidstillägg bör å desamma

beräknas.

Beträffande slutligen de åt teckningslärare och musiklärare för undervisning

utöfver det normala timantalet anvisade extra arfvoden, utgå

dessa efter af Riksdagen pröfvade grunder, hvadan, enligt utskottets

mening, dyrtidstillägg bör derå utgå.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å det

till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

27

allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för beredning af en

del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden.

I afseende härå får Riksdagen erinra, att Kongl. Maj:t föreslog 1892

års Riksdag, att — för beredande af särskildt årligt arfvode såsom godtgörelse

åt en karislisekreterare inom ecklesiastikdepartementet, som förordnades att

å folkskolebyrån till föredragning bereda besvärsmål jemte öfriga rent administrativa

mål och ärenden, hvilka icke af byråchefen sjelf handlades, äfvensom

att, i den mån sådant erfordrades, under byråchefens inspektion sresor bestrida

dennes öfriga göromål å byrån — anslaget till departementets afdelning af

Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas med 1,000 kronor. Uti skrifvelse den 20 maj

1892, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel,

anmälde Riksdagen, att Riksdagen trott sig böra ifrågasätta, om ej nämnda

belopp skulle kunna disponeras på annat sätt, än Kongl. Maj:t föreslagit.

Det hade nemligen synts Riksdagen, som om vederbörande kanslisekreterare

skulle kunna tillförbindas att, emot befrielse från en del af sina åligganden

såsom kanslisekreterare, utan särskild ersättning öfvertaga byråchefens

ifrågavarande beredningsskyldighet samt åt en extra ordinarie tjensteman

kunde uppdragas att, emot åtnjutande af amanuensarfvode till det ifrågasatta

beloppet, 1,000 kronor, förrätta den del af kanslisekreterarens göromål,

hvarifrån denne skulle erhålla befrielse. På grund af hvad sålunda

blifvit anfördt och då Kongl. Maj:t borde ega att pröfva, huru det ifrågavarande

anslaget lämpligast borde användas, höjde Riksdagen anslaget till

ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli med 1,000

kronor. Detta belopp har, enligt hvad utskottet inhemtat, sedermera så

disponerats, att Kongl. Maj:t för ett år i sänder förordnat en kanslisekreterare

att biträda med beredning samt handläggning i öfrigt af till

folkskolebyrån hörande mål och ärenden, enligt de närmare föreskrifter,

chefen för ecklesiastikdepartementet meddelade, allt mot åtnjutande af ett

arfvode af 1,000 kronor.

Då berörda anslagshöjning endast innebar, att Riksdagen stälde till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 1,000 kronor, på det att dermed

sådana anordningar kunde inom departementet vidtagas, att chefen för

folkskolebyrån måtte kunna erhålla befrielse från vissa arbeten, men icke

afsåg inrättandet af någon särskild befattning inom departementet eller

till siffran bestämd lönetillökning åt viss tjensteman, kan utskottet icke

tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å de från

det ordinarie anslaget till extra biträden in. m. vid det under akademiens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

för de fria konsterna inseende stälda läroverk, jemlik! kongl. brefvet den

6 juni 1890, till två professorer vid akademien utgående ersättningsbelopp.

Härutinnan förekommer, att Kongl. Maj:t föreslog 1890 års Riksdag,

att det på akademiens för de fria konsterna stat uppförda ordinarie anslaget,

2,000 kronor, till extra biträden m. in. vid läroverket måtte få af

Kongl. Maj:t disponeras jemväl till beredande af skälig ersättning för

ökade göromål åt innehafvande af tre professorsbeställningar sålunda, att

till professorn i byggnadskonst Unge utgå 800 kronor, till professorn i

teckning och modellering 500 kronor och till professorn i landskapsmålning

800 kronor, allt årligen och under dåvarande innehafvarnes

tjenstetid. Detta Kong]. Maj:ts förslag bifölls af Riksdagen. Professorn i

landskapsmålning har sedermera afgått. Då ifrågakomna arfvoden äro af

Konung och Riksdag gemensamt till siffran bestämda, anser utskottet, att

dyrtidstillägg bör å desamma åtnjutas.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å

den till nuvarande amanuensen vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska

_ afdelning jemlikt kongl. brefvet den 4 juni 1886 utgående anslagsfö

ringning.

Kongl. Maj:t äskade vid 1876 års riksdag under staten för naturhistoriska

riksmuseum en förhöjning af 2,000 kronor å anslaget till materielen,

till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid

samlingarnas ordnande. Dessa 2,000 kronor skulle användas till arfvoden

för vetenskapligt bildade biträden åt intendenterna vid riksmusei mineralogiska

och botaniska afdelningar. Af materialanslaget hade, enligt hvad

i den kongl. propositionen 1876 uppgafs, förut utgått 500 kronor till en

hvar af tva amanuenser. Nu skulle dessa arfvoden, derest anslagshöjningen

beviljades, kunna utgå med 1,500 kronor. Riksdagen biföll framställningen,

enligt skrifvelse den 11 maj 1876, och den 12 i samma månad

föreskref Kongl. Maj:t, att beloppet skulle användas till vetenskapligt

bildade biträden åt intendenterna vid riksmusei mineralogiska och botaniska

afdelningar. Af 1886 års Riksdag äskade Kongl. Maj:t ytterligare en förhöjning

i anslaget af 1,000 kronor, att användas till löneförhöjning åt

amanuensen vid mineralogiska afdelningen G. Lindström, och, enligt skrifvelse

den 17 maj 1886, beviljade Riksdagen eu förhöjning af 500 kronor,

att användas åt Lindström, så länge han innehade befattningen. Utskottet

har icke något att erinra emot, att dyrtidstillägg beräknas å detta af

Riksdagen till siffran bestämda arfvodesbelopp.

Kong]. Maj:t har jemväl föreslagit, att dyrtidstillägg må utgå å det till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

29

nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten utgående personliga

tillägg i arfvodet af 500 kronor. Enligt Riksdagens år 1876 fattade

beslut och kong!, brefvet den 12 maj samma år finnes å anstaltens

stat uppförd en amanuens ined arfvode af 2,500 kronor. Detta arfvode

höjdes, enligt Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1885, till 3,000 kronor.

1899 års Riksdag ökade det å extra stat under åttonde hufvudtiteln uppförda

anslaget till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid meteorologiska centralanstalten till 9,050 kronor, deraf 500 kronor

afsågos såsom personligt tillägg till arfvodet åt nuvarande amanuensen

vid anstalten H. E. Hamberg. Då detta lönetillägg alltså blifvit af Riksdagen

till siffran bestämdt, anser utskottet, att dyrtidsti 11 ftgg bör derå beräknas.

Kongl. Maj:ts förslag derom, att dyrtidstillägg till den, som af statens

medel åtnjuter lön eller arfvode för två eller flere befattningar, endast

bör utgå för en af dessa, nemligen för den, som medför högsta aflöningen,

eller, derest denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken

han först blifvit befordrad, har från utskottets sida endast föranledt

den erinran, att det understundom kan vara förenad! med en viss svårighet

att bestämma hvad som skall såsom särskild befattning anses. Att åtnjutandet

af ett särskildt arfvode — äfven om det är fristående i stat uppfördt

— icke under alla förhållanden är uttryck för särskild befattning,

synes vara obestridligt. Belysande i detta hänseende äro de vid armén

förekommande arfvoden. Sålunda äro de vid fortifikationen åt öfverstelöjtuanter,

majorer och de kaptener af 1 :a klassen, som icke äro kompanichefer,

anslagna arfvoden, att betrakta såsom förbättringar ä lönen och

åtnjutas såsom lön, hvadan dyrtidstillägg, enligt utskottets mening, bör

derå beräknas. Enahanda synes förhållandet vara med arfvoden, hvilka

anvisats såsom ålderstillägg. Dessa utgå och åtnjutas på sätt om ålderstillägg

å lön är stadgadt. Kongl. Magt föreslog 1877 års Riksdag, att,

på sätt Riksdagen redan för förrådsförvaltaren vid Mariebergs ainmunitionsfabrik

ineclgifvit, artilleriets förrådsförvaltare måtte förklaras berättigade

att komma i åtnjutande af ålderstillägg med 800 kronor efter femte

och tionde tjenståret. Denna proposition blef endast på det sätt bifallen,

att ett ålderstillägg beviljades, hvilket dock, enär ifrågavarande tjensteman

skulle, om pension finge å lönetillägget beräknas, komma i ojemförligt

bättre ställning än innehafvarne af militära befattningar, skulle

utgå såsom arfvode. Denna aflönitigsforrri är sålunda fullt likartad med

ålderstillägg, utom beträffande pensionens beräkning. Uti kongl. bref

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

af den 19 maj 1885, i fråga om det å Svea trängbataljons stat till

förrådsförvaltare uppförda ålderstillägget, har Kongl. Maj:t ock uttalat,

att »det förrådsförvaltare tillkommande ålderstillägg betraktas i fråga om

pensionsrätt såsom arfvode, men åtnjutes och utgår på sätt om fast lön

är stadgadt». Härå bör alltså dyrtidstillägg beräknas liksom å fast lön.

Mera tveksamt synes förhållandet vara med de arfvoden, som uppbäras

af sqvadrons- och kompanichefer, informationsofficerare, gymnastiklärare

vid regemente, ridlärare vid dito m. fl. Dessa arfvoden äro likstälda

med dagaflöning, och de befattningar, för hvilka de utgå, innehafvas

alltid af officerare vid samma regemente. Med hänsyn härtill och då

arfvodesbeloppen utgå för vidsträcktare eller mera qvalificerad tjenstgöring,

måste de betraktas såsom tillägg till den fasta lönen och utmärka alltså

icke särskilda befattningar.

Deremot måste arfvoden åt underintendenter, regementspastorer, auditörer

m. fl., hvilka arfvoden motsvara sammanlagda beloppet af samtliga

för andra beställningar vid armén utgående aflöningsförmåner (lön, dagaflöning

o. s. v.) anses utmärka fristående befattningar.

Utskottet har ansett sig böra göra dessa erinringar till belysning af

frågan om hvad som skall såsom särskild, af statsmedel aflönad befattning

rätteligen förstås.

Mot Kongl. Maj:ts förslag derom, att dyrtidstillägg skall anses tillhöra

lönen, har utskottet intet att erinra, då dermed endast kan afses, att dyrtidstillägget,

i de fall aflöningen är delad i lön och tjenstgöringspenningar,

alltid skall -— jemväl under sjukdom och tjenstledighet af annan orsak —

utbetalas till den, som uppbär den med befattningen förenade lön; samt

att, då del af lön till vikarie afstås, det för befattningens innehafvare afsedda,

dyrtidstillägget skall åtnjutas af dem, som då uppbära lönen, proportionsvis

efter deras andel deri.

Mot det vid sistlidet års riksdag framlagda förslag i nu förevarande

ämne framstäldes af Riksdagen den anmärkning, att förslaget vore för

vidtomfattande i så måtto, att det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka,

utöfver sin ordinarie aflöning, å tjensten hade afsevärda extra inkomster,

men emellertid, vid det förhållande, att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg

borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna,

skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg komma i samma

kategori som de tjensteman, med hvilkas fenster följde lika ordinarie, men

deremot inga extra inkomster.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

31

I det nu föreliggande förslaget har Kongl. Maj:t icke ansett sig behöfva

taga hänsyn till berörda anmärkning, enär densamma icke nu, då Kongl.

Maj:t föresloge dyrtidstillägg för alla embets- och tjensteman, som hade

ända till 10,000 kronor ordinarie lön, hade samma betydelse, som då

Kongl. Maj:t sistlidet år gjorde frågan om rätt till dyrtidstillägg beroende

af, huruvida tjenstemannens ordinarie aflöning uppginge till 3,600 kronor

eller ej. Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari

anför departementschefen, att »det såsom oegentligt anmärkta förhållandet

visserligen skulle kunna undanrödjas genom ett stadgande, att, derest tjensteinnehafvare

under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit inkomster,

som varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må beräknas, men

af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning

bör erläggas och sammanlagda beloppet af dessa inkomster och de

tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka äro af sådant

slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000 kronor, sådan

tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg.» Departementschefen

ansåge emellertid, att då de fall, der en embets- eller tjensteman

åtnjöte extra inkomster till sådant belopp, att de tillsammans med hans

ordinarie aflöning öfverstege 10,000 kronor, icke torde vara synnerligen

talrika och i alla händelser de fall, då det öfverskjutande beloppet, der det

förefunnes, uppginge till mera afsevärdt belopp, torde vara ganska få,

syntes den oegentlighet, som skulle förebyggas genom en föreskrift sådan

som den nyss antydda icke vara af den betydenhet, att man derför skulle

behöfva tillita berörda, till mycken omgång ledande utväg.

Utskottet har emellertid ansett, att de embets- och tjensteman, hvilkas

sammanlagda ordinarie aflöning uppgår till högre belopp än 7,000 kronor,

icke böra ifrågasättas till erhållande af dyrtidstillägg. Med få, icke afsevärda

undantag tillhöra desse icke den egentliga tjenstemannaklassen,

hvilkens högsta lönegrad, med inräknadt ålderstillägg, just är 7,000

kronor. Men å andra sidan är det för utskottet kändt, att ett icke ringa

antal tjensteman, hvilkas ordinarie aflöningsförmåner äro satta lägre än

sistnämnda belopp, åtnjuta extra inkomster å tjensten, som uppgå till så

högt belopp, att detsamma, jemte öfriga aflöningsförmåner, öfverstiger

7,000 kronor. Utskottet har derför ansett rigtigast, att, äfven om någon

omgång skulle deraf förorsakas, en bestämmelse varder gifven, som utesluter

desse sistnämnde från åtnjutande af dyrtidstillägg.

I sammanhang härmed har utskottet inhemtat, att ett stort antal

tjenstemän af arbete dels i enskild tjenst, dels af rörelse, yrke eller eljest

bereda sig inkomster, som i enstaka af utskottet kända fall uppgå till lika

höga belopp som statslönen. Då detta förhållande, som visserligen i någon

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

mån kan ha sin grund i större personlig arbetsduglighet, dock i inånga

fall torde gifva vid handen, att statstjensten icke upptager tjenstemannens

hela arbetstid, har utskottet ansett, att en utjemning äfven i detta hänseende

bör företagas. I detta syfte har utskottet funnit sig liöra föreslå,

att dyrtidstillägg icke må åtnjutas af någon, hvilkens sammanlagda inkomster

af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats

till högre belopp än 7,000 kronor. Och utskottet är förvissadt,

att den omgång, utrönandet af detta förhållande vid dyrtidstilläggets utbetalande

kan medföra, icke är afsevärd. Likasom vid reseräkningars

granskning ofta våglängder och utredning i andra dermed sammanhang

egande hänseenden måste särskildt infordras, lärer föga svårighet möta

att före utbetalningen af dyrtidstillägg inhemta vederbörande tjensteman

uppskattade inkomst af arbete.

De allmänna grunder, efter hvilka dyrtidstillägg för innevarande år

alltså, enligt utskottets mening, böra beräknas, äro följande:

l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant aflöning, dock icke

i något fall med högre belopp än 500 kronor.

2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas

a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning ingå bostads- eller

boställsförmån in natura;

b) de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner af statskonst för innevarande

år uppgå till högre belopp än 7,000 kronor;

c) de tjensteman och betjente, hvilkas sammanlagda inkomster

af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats

till högre belopp än 7,000 kronor.

3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjensteman och betjente, hvilkas

aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller eljest

utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.

4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka utgå

af statsmedel. Der aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock af andra

medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del deraf, som utgår af statsmedel,

dock att åt lärare vid universiteten och allmänna läroverken, i

hvilkas aflöning ingå jemväl andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg må

beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående

moment sägs, bestämd att minst uppgå. Dyrtidstillägg må äfven

beräknas å sådan inqvarteringsersättning, som vid vissa arméns truppförband

utgår af kommuners medel.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

33

5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:

lön;

tjenstgöringspenningar, deri inberäknadt häradsskrifvare tillkommande

tillägg till deras fasta tjenstgöringspenningar;

kontant bostads- och inqvarteringsersättning;

arfvode;

beklädnadsersättning vid armén och flottan;

med lön likstäldt lönetillägg; samt

dagaflöning vid armén och flottan.

6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa, nemligen

för den, som medför högsta aflöningen, eller, derest denna på mer

än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först blifvit befordrad;

samt

7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.

Enligt de beräkningar, utskottet låtit anställa, skulle, med iakttagande.Ndeed,aftl^n9gl

af de grunder för dyrtidstilläggets utgående, som utskottet sålunda ansett Maja äskade''

böra fastställas, de af Kongl. Maj:t under de särskilda hufvudtitlarne för bel°PPändamålet

upptagna belopp kunna nedsättas på följande sätt, nemligen:

under andra hufvudtiteln från 289,000

kronor till

80,000 kronor,

» tredje

»

» 6,400

»

»

3,500 »

» fjerde

»

» 1,130,884

»

>

600,000 »

» femte

»

» 296,000

»

»

170,000 »

» sjette

»

» 2,331,000

»

»

1,200,000 »

» sjunde

»

» 398,135

»

»

200,000 »

» åttonde

»

» 826,500

»

»

450,000

» nionde

»

146,000

»

»

85,000

eller tillsammans från 5,423,919 kronor till 2,788,500 kronor.

Härtill kommer, att,’ vid bifall till utskottets uppfattning, att anslag

icke bör utgå för anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga

ökningar i deras arfvoden, härigenom skulle föranledas en besparing

af ytterligare 93,796 kronor.

Beträffande justitieombudsmannens ofvanomförmälda framställning om

dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmannens expedition har

utskottet, vid det förhållande, att denne vaktmästare åtnjuter förmånen af

fri bostad in natura, icke ansett sig kunna tillstyrka bifall dertill.

Bill. till Rilcsd. Frot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 41 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Utskottets

hemställan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

I) att, i anledning af hvad Kongl. Maj:t under

2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga

om beviljande af anslag till dyrtidstillägg, Riksdagen

må, för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år

• åt en del tjensteman och betjente inom de olika departementen

jemte dertill hörande embetsverk, kårer

och stater, under nedannämnda hufvudtitlar på extra

stat för år 1902 anvisa särskilda förslagsanslag till följande

belopp, nemligen:

under andra hufvudtiteln............

..... kronor 80,000

—

» tredje

»

»

3,500

—

» fjerde

»

600,000

—

» femte

»

»

170,000

—

» sjette

»

»

1,200,000

—

» sjunde

»

»

200,000

—

» åttonde

»

»

450,000

—

» nionde

»

»

85,000:

att utbetalas

med iakttagande,

att för

beräknande af

dyrtidstillägg skola gälla följande grunder:

l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant

aflöning, dock icke i något fall med högre belopp än

500 kronor.

2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas

a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning

ingå bostads- eller boställsförmån in natura;

b) de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner af

statskonst för innevarande år uppgå till

högre belopp än 7,000 kronor;

c) de tjensteman och betjente, hvilkas sammanlagda

inkomster af arbete år 1900 af vederbörande

taxeringsmyndigheter uppskattats

till högre belopp än 7,000 kronor.

3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjensteman

och betjente, hvilkas aflöning blifvit af Konung och

Riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter af

Riksdagen pröfvade grunder.

4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner,

hvilka utgå af statsmedel. Der aflöning be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

35

strides dels af statsmedel, dels ock af andra medel, beräknas

dyrtidstillägg endast å den del deraf, som utgår

af statsmedel, dock att åt lärare vid universiteten och

allmänna läroverken, i hvilkas aflöning ingå jemväl andra

medel än statsmedel, dyrtidstillägg må beräknas å hela

det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående

moment sägs, bestämd att minst uppgå. Dyrtidstillägg

må äfven beräknas å sådan inqvarteringsersättning,

som vid vissa arméns truppförband utgår af kommuners

medel.

5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjenstgöringspenningar,

deri inberäknadt häradsskrifvare

tillkommande tillägg till deras fasta tjenstgöringspenningar

;

kontant bostads- och inqvarteringsersättning;

arfvode;

beklädnadsersättning vid armén och flottan;

med lön likstäldt lönetillägg; samt

dagaflöning vid armén och flottan.

6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel

åtnjuter lön eller arfvode för två eller flere befattningar,

utgår endast för en af dessa, nemligen för den, som

medför högsta aflöningen, eller, derest denna på mer än

ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först

blifvit befordrad, samt

7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.

II) att dyrtidstillägg i enlighet med de af utskottet föreslagna

grunder jemväl må för innevarande år utgå

till tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa

;

III) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af anslag

under de särskilda hufvudtitlarne, till beredande åt

amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar

för innevarande år i deras arfvoden, icke må af Riksdagen

bifallas; samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

IV) att förslaget om dyrtid stillägg åt den hos justitieombudsmannen

anstälde vaktmästare icke må bifallas.

Stockholm den 30 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

af herrar P. Pehrson, N. Boström, A. Göransson, A7. Svensson, A.

Pettersson, O. Anderson och G. Odqvist, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Uti ofvan omförmälda skrifvelse den 12 april nästlidet år framhöll

Riksdagen, att, om prisstegringen vore beroende på en i följd af många

samverkande omständigheter uppkommen höjning af den allmänna prisnivån,

Riksdagen ansåge lämpligare, att, derest Kong! Maj .t, efter förutgången

utredning, funne vissa statens tjenare eller vissa grupper af statstjenare,

hvilkas aflöningar bestämts enligt äldre stater eller enligt stater,

uppgjorda enligt samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande,

vara i behof af någon förbättring i aflöningsvilkoren, en revision

af dessa statstjenares aflöningsförhållanden verkstäldes. Härigenom vunnes

jemväl den fördel, att Riksdagen komme i tillfälle att, der löneförbättring

ifrågasattes, taga under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan

kunde anses vara af förhållandena i hvarje särskild! fall betingad.

Utskottet håller före, att den enda fullt tillfredsställande lösningen

af föreliggande fråga är att vinna på den sålunda af Riksdagen antydda

vägen. Kong!. Maj:t har ock under senare åren förordnat om

utredningar i syfte att ernå lönereglering för vissa stora grupper af statstjenare,

i det att Kongl. Maj:t tillsatt dels under den 2 juni 1899 en

komité med uppdrag att utarbeta förslag till nya stater för post- och

telegrafverken, dels ock under den 6 november nästlidet år en komité för

granskning af tullverkets stater m. in., hvarjemte Kongl. Maj:t den 26

oktober samma år anbefalt statskontoret att föranstalta om en allmän

revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten och derefter till Kongl.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

37

Maj:t inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, hvartill berörda

revision kan anses föranleda. Och utskottet föreställer sig, att vid dessa

nu pågående revisioner hänsyn jemväl kommer att tagas till den ökning

af de allmänna lefnadskostnaderna, som till äfventyra kan befinnas vara af

konstant natur. Utskottet anser dock, att dervid hufvudsaklig uppmärksamhet

bör egnas åt möjligheten af förenklingar inom administrationen

samt eventuel indragning af tjenster, som genom förändrade anordningar

skulle kunna undvaras. Härigenom skulle tillgångar kunna beredas till

en möjligen erforderlig ökning i aflöningsförmånerna för vissa andra statstjenare.

Och derest på dylikt sätt löneregleringen kommer att blifva en

verklig reglering och icke enbart en löneförhöjning, håller utskottet före,

att Riksdagen kan blifva mera villig att tillmötesgå krafven på löneförbättring,

der sådan verkligen visas vara af behofvet påkallad.

Då emellertid Kongl. Maj:t nu framlagt förslag om ett dyrtidstillägg,

som innebär en höjning öfver hufvud af alla statstjenares löneförmåner,

utan att vid den förutgående utredningen nödig uppmärksamhet blifvit

egnad vare sig åt Riksdagens nyss omförmälda önskningar eller åt andra

med denna fråga nära samband egande förhallanden — exempelvis extra

inkomster i och utom tjensten, redan nu i förhållande till tjenstens beskaffenhet

tillräckliga aflöningsförmåner in. m. — anser sig utskottet icke

kunna tillmötesgå det kongl. förslaget.

Utskottet har i öfrigt icke funnit sig öfvertygadt om den fulla tillförlitligheten

i de lemnade uppgifterna beträffande prisstegringen, hvilken

i hvarje händelse nu synes hafva nått sin höjd, till följd hvaraf en återgång

till lägre pris torde vara nära förestående.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att hvad Kongl. Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

och 9 hufvu dtitlar ne föreslagit i fråga om beviljande af

anslag till dyrtidstillägg icke må af Riksdagen bifallas; och

b) att Kongl. Maj:ts förslag om dyrtidstillägg åt

tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa

jemväl må af Riksdagen afslås;

c) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af anslag

under de särskilda hufvudtitlarne till beredande åt amanuenser

och extra biträden af tillfälliga ökningar för

innevarande år i deras arfvoden icke må af Riksdagen

bifallas; samt

d) att justitieombudsmannens ofvan omförmälda

framställning icke heller må vinna Riksdagens bifall»;

Bih. till liiksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 41 Häjt. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o S2.

af herrar 0. Larsson och D. Persson, hvilka, med anslutning i öfrigt

till utskottets förslag, ansett, att punkterna l:o) och 2:o) af de utaf utskottet

för beräknande af dyrtidstillägg föreslagna grunder bort hafva

följande lydelse:

»l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant aflöning, dock

icke i något fall med högre belopp än 300 kronor.

2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas

a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning ingå bostadseller

boställsförmån in natura;

b) de tjenstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjenst för innevarande

år uppgå till högre belopp än 3,000 .kronor;

c) de tjenstemän och betjente, hvilkas sammanlagda inkomster

af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats

till högre belopp än 3,000 kronor;»

samt att anslagsbeloppen under de särskilda hufvudtitlarne borde härefter

jemkas.

Det skulle här antecknas, att herr O. Erickson icke inom utskottet

deltagit i förestående ärendes behandling.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:83 Skrifvelse till Konungen angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde liufvudtitlarne a1 i texten