Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjenstemän och betjente in. m.
1901-04-30 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1901:82, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjenstemän och betjente in. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
1
l
N:o 82.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 3 e. in.
Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och
nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag
för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del
tjenstemän och betjente in. m.
I den af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit att, till beredande,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
7 sistlidne januari angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år
åt en del tjenstemän och betjente, å extra stat för år 1902 mätte anvisas
såsom förslagsanslag under:
andra hufvudtiteln (punkt 9:o)
tredje
»
(
»
12:o)..........
fjerde
»
(
»
48:o)..........
femte
»
(
»
44:o)............
sjette
»
(
»
38:o)..............
sjunde
»
(
»
24:o).........
åttonde
»
(
»
133:o).......
nionde
»
(
36:o)...........
HiU.
till Rikml.
Hrot.
1901.
4 Samt 1 Afd.
.......... kronor
289,000
—
»
6,400
—
»
1,130,884
—
»
296,000
—
» ''
2,331,000
—
'' »
398,135
—
»
826,500
—
»
146,000
—
Summa kronor 5,423,919:
47 Haft. (N:o 82). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
Tillika har Kong! Maj:t äskat att, för beredande af tillgång till an
visande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar för innevarande
år i deras arfvoden, måtte under de särskilda hufvudtitlarne å
extra stat för år 1902 anvisas nedan nämnda belopp, nemligen under:
andra hufvudtiteln (punkt
10:o) ..
...................................... kronor
5,100
—
fjerde
»
( »
49:o) ...
»
2,760
—
femte
»
( »
45:o) ...
»
2,175
—
sjette
»
( »
39:o) ...
»
56,600
—
sjunde
»
( »
25:o) ..
»
13,061
—
åttonde
»
( »
134:o) ..
»
12,300
—
nionde
>
( »
37:o) ..
»
1,800
—
eller tillsammans kronor
93,796
Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att dyrtidstillägg
i enlighet med berörda grunder finge för år 1901 utgå till tjensteman
och vaktmästare vid flottans pensionskassa.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af
justitieombudsmannen i dennes embetsberättelse (sid. 64 och 65) gjord
framställning, att Riksdagen måtte anslå ett belopp af 150 kronor om året,
att såsom dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen
utgå från och med år 1901 och tills vidare.
Uti åberopade protokoll öfver finansärenden den 7 sistlidne januari
har statsrådet och chefen för finansdepartementet till en början erinrat
om den kongl. proposition, som i enahanda syfte förelädes nästlidet års
Riksdag. Vid denna frågas behandling inför Kongl. Maj:t den 8 januari
1900 anförde departementschefen, bland annat, hurusom ställningen då
icke vore sådan, att skäl förefunnes att tillstyrka medgifvande af ett
allmänt dyrtidstillägg till statstjenstemännens löner. Men ehuru tiden
ännu icke syntes vara inne att på grund af rådande prisförhå lian den vidtaga
en vare sig provisorisk eller definitiv löneförhöjning, kunde staten,
som ju i stor skala vore arbetsgifvare, lika litet som en enskild sådan
undandraga sig pligten tillse, att dess arbetstagare icke komine att lida
verklig nöd. Detta borde icke förutsättas kunna inträffa i fråga om dem
bland statens tjensteman, som vore i åtnjutande af eu något högre aflöning.
Det åt dem tillmätta lönebeloppet erbjöde en marginal, inom
hvilken, under ett år af dyr tid, lefnadsbehofven borde kunna begränsas,
ehuru naturligen en, om ock tillfällig, nedsättning i en under billigare
tider intagen lefnadsställning icke utan svårighet kunde ega rum. På
annat sätt gestaltade sig deremot förhållandet, när det blefve tal om de
lägst aflönade statstjenarne, om betjentklassen i dess helhet och de lägsta
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
3
aflöningskategorierna bland tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare
beträffade, vore de naturligen i hög grad beroende af vexlingarna i prisen,
och om dem syntes kunna sägas, att de i regeln icke kunde, utan att
verkligt betryck uppstode, vidkännas en mera afsevärd inskränkning i de
tillgångar, hvilka de för sitt lifsuppehälle påräknat. Omständigheterna
syntes derför vara sådana, att staten borde gent emot de lägst aflönade
bland sina tjenare träda hjelpande emellan med ett tillfälligt tillskott till
deras löner.
I sådant afseende föreslog departementschefen att, bland annat, följande
grunder borde uppställas för medgifvande af dyrtidstillägg, nemligen:
att,
der aflöningen utgjordes endast af penningar, dyrtidstillägget utginge
med 20 procent af densamma;
att, der åter aflöningen bestode dels af penningar och dels af bostadseller
boställsförmån in natura, vare sig denna vore i stat beräknad till
visst belopp eller icke, dyrtidstillägget utginge med 10 procent af det
kontanta aflöningsbeloppet;
att dyrtidstillägg icke tillkomme tjensteinnehafvare till högre belopp,
än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner, inberäknadt
värdet af bostad eller boställe, der sådant vore i stat angifvet,
jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor; samt
att äfven amanuenser med fast arfvode erhölle dyrtidstillägg.
Då det bäst öfverensstämde med den karakter af ett tillfälligt understöd
åt de lägst aflönade statstjenarne, som det föreslagna dyrtidstillägget
skulle erhålla, att detsamma icke beviljades för en period, som läge något
längre fram i tiden, utan hänförde sig till då bestående förhållanden, ansåg
sig departementschefen böra förorda, att Kongl. Maj:t endast begärde
anvisande af dyrtidstillägg för år 1900, lemnande till framtida pröfning,
huruvida sådant äfven för år 1901 kunde varda erforderligt.
I den till Riksdagen den 15 januari 1900 aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t, Riksdagen
att anvisa medel till beredande i enlighet med nyss omförinälda grunder
af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjensteman och betjente.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid, enligt hvad
Riksdagen i skrifvelse den 12 april samma år meddelade, icke af Riksdagen
bifallet.
Af denna skrifvelse inhemtas, att Riksdagen, vid öfvervägandet af
frågan, huruvida en höjning af lefnadskostnaderna i allmänhet kunde
anses hafva inträdt efter den lönereglering, som för flertalet af statens
civila och militära tjensteman och betjente egde rum i medlet och slutet
4
Statsutskottets Utlåtande N;o 82.
af 1870-talet och början af 1880-talet, väl funnit, att en del lefnadskostnader
förhöjts, men, i saknad af tillförlitlig utredning rörande alla
på frågan inverkande omständigheter, uttalade Riksdagen icke någon bestämd
åsigt om stegringens storlek. Att emellertid den siffra, Kong].
Maj:t angifvit för betecknande af lefnadskostnadernas höjning, vore för
hög och att stegringen i landsorten i allmänhet vore mindre än i hufvudstaden,
vore, enligt Riksdagens förmenande, otvifvelaktigt. Riksdagen framstälde
vidare några hufvudsakliga erinringar mot de af Kongl. Maj:t för
medgifvande af dyrtidstillägget i öfrigt föreslagna grunder och framhöll
dervid, att enligt desamma rätten till dyrtidstillägg begränsades till tjensteinnehafvare
med en aflöning, understigande 3,600 kronor. Riksdagen hölle
före, att de högre aflönade, i allmänhet äldre tjensteman, hvilka oftast
bildat familj och på grund deraf måste vidkännas drygare utgifter än de
lägre aflönade, i ungefär lika hög grad som de senare berördes af stegrade
lefnadskostnader. Genom bifall till Kongl. Maj:ts förslag i förevarande
del skulle emellertid en förryckning i de en gång faststälda lönestaterna
uppkomma derigenom, att tjensteman, hvilka af Kongl. Maj:t och Riksdagen
ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och beskaffenhet
eller med hänsyn till de dermed förenade göromålens större eller mindre
mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser, kornme att uppbära
lika aflöning.
Men under det att det kongl. förslaget sålunda föranledde oegentligheter
derigenom, att rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjensteinnehafvare
med aflöning, understigande 3,600 kronor, kunde å andra sidan
äfven göras erinringar mot detsamma såsom alltför vidtomfattande i så
måtto, att det afsåge alla tjensteinnehafvare inom nämnda aflöningsgräns
och således jemväl ej mindre tjensteman och betjente inom sådana verk,
som på senare tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i
allmänhet faststälts vid de äldre löneregleringarna, än äfven åtskilliga
statstjenare såsom aktuarier i hofrätterna, landtbruksingeniörer, förste
landtmätare, länsveterinärer m. fl., hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning,
å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men emellertid, vid det förhållande
att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma,
hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende
å rätt till dyrtidstillägg komma i samma kategori som de tjensteman, med
hvilkas tjenster följde lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster.
Riksdagen uttalade slutligen, att om prisstegringen vore beroende på
eu i följd af många samverkande omständigheter uppkommen höjning af
den allmänna prisnivån, Riksdagen ansåge lämpligare, att, derest Kongl.
Maj:t efter förutgången utredning skulle finna vissa statens tjenare, eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
5
vissa grupper af stadstjenare, hvilkas aflöningar bestämts enligt äldre stater
eller enligt stater uppgjorda enligt samma grunder, som följts vid de äldre
staternas fastställande, vara i behof af någon förbättring i aflöningsvilkoren,
en revision af dessa statstjenares aflöningsförhållanden verkstäldes.
Efter det frågan om dyrtidstillägg för år 1900 sålunda förfallit, hade
statsrådet och chefen för finansdepartementet uti cirkulärskrifvelse den 3
juli samma år anmodat vissa centrala myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser
att inkomma med sådana uppgifter rörande lefnadskostnaderna,
särskildt bostadshyror och tjenstehjonslöner, som kunde stå dem till buds
och vara egnade att belysa de förändringar, som under senare tider inträdt
i sagda kostnader. Dervid hade departementschefen tillika framhållit, att
vid meddelandet af dessa uppgifter, hvilka, der tillgängliga materialier
sådant medgåfve, lämpligen kunde utsträckas att afse en jemförelse med
förhållandena under senare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet,
särskildt borde upplysas, huruvida, och i sådant fall i hvilken omfattning,
stegring i prisen gjort sig gällande under det senast förflutna året.
Sedan uppgifter i berörda hänseenden inkommit, hade, på anmodan
af departementschefen, aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning I.
Flodström dels utarbetat en sammanfattning af uppgifterna, dels ock verkstält
en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden.
Vidare hade departementschefen den 16 oktober 1900 aflåtit särskilda
skrivelser till vederbörande chefer för statsdepartementen med anhållan,
att beträffande departementen samt under dem lydande verk och stater
upplysning måtte meddelas, dels huruvida af bemälda verk och stater nagra
på senare tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet
faststälts vid de äldre löneregleringarna, dels huruvida några tjensteman
och betjente under de senare åren beviljats tillfällig löneförbättring,
dels ock i hvilken mån de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden
anvisade anslag kunde böra förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna
beredas tillgång till anvisande åt amanuenser med fast arfvode och med
dem jemförliga personer af dyrtidstillägg till så stort belopp, att de, som
icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna redan
erhållit ökning i sitt arfvode med 15 eller "20 procent, kunde komma i
åtnjutande af sådan ökning. Med utgångspunkt från den förutsättning,
att i eu eventuel framställning till Riksdagen om anvisande af dyrtidstillägg
till vissa embets- och tjensteman samt betjente dyrtidstillägget borde
föreslås att beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, kontant
bostads- eller inqvarteringsersättning samt i stat upptaget arfvode, anhölls
i skrifvelser den 31 oktober 1900 likaledes till vederbörande departementschefer,
att de måtte meddela, huruvida vid de under departementen lydande
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
verk och stater förekomme aflöningsförmåner, hvilka, ehuru olika benämnda
med de nyssnämnda, dock vore med dem af så likartad beskaffenhet, att
jemväl å desamma dyrtid sti Hägg borde beräknas.
Af de upplysningar, som i anledning af förberörda den 16 och 31
oktober 1900 aflåtna skrivelser meddelats, syntes framgå, bland annat,
att — oafsedt de inqvarteringsbidrag, som enligt 1899 och 1900 årens
riksdagsbeslut tillkomme underofficerare vid flottan — af de under statsdepartementen
lydande verk och stater, som på senare tiden undergått
reglering, endast jern vägsstyrelsen med jernvägstrafikstaten reglerats enligt
grunder, hvilka, ehuru i vida mindre omfattning än förut, dock vore afvikande
från dem, som i allmänhet faststälts vid de äldre löneregleringarna.
Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari har
departementschefen anfört, bland annat, följande:
»Ofvan omförmälda sammanfattning af infordrade uppgifter och eljest
tillgängliga upplysningar rörande prisförhållandena i olika delar af landet,
utvisar, att den stegring i priset på åtskilliga lifvets förnödenheter, som
föranledde Kongl. Maj:t att hos 1900 års Riksdag göra framställning om
visst dyrtidstillägg för samma år åt de lägst aflönade bland statens tjensteinnehafvare,
icke under den derefter förflutna tiden gått tillbaka. Med
hvilken svårighet det är förenadt att erhålla en fullt objektiv bild af de
vexlingar i prisen, som under en viss gifven tidsperiod inträffat, visar sig
vid en granskning af de vidt skilda omdömen, som, enligt hvad nyssnämnda
sammanfattning utvisar, af olika myndigheter uttalats rörande måttet af
prisstegringen å samma ort och under samma tid. Men om ock uppgifterna
vexla i fråga om storleken af den inträdda stegringen, gifver dock den
verkstälda utredningen ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att stegringen i
priset på bostadshyror, bränsle och tjenstehjonslöner i allmänhet varit betydlig.
Särskild uppmärksamhet förtjenar den på ett synnerligen rikhaltigt
material stödda utredningen rörande prisförhållandena i Stockholm.
Att med utgångspunkt från prisförhållandena vid den tidpunkt, då
flertalet af de nu gällande lönestaterna faststäldes, eller senare hälften af
1870-talet och förra hälften af 1880-talet, procentiskt uttrycka den stegring,
som inträdt till år 1900, är gifvetvis förenadt med rätt mycken svårighet.
I bilagan D till förut omförmälda sammanfattning innehålles en dylik beräkning,
som för hvarje län och för hela riket angifver den procentiska
prisstegringen till år 1899 för bostadshyror, för tjenstehjonslöner, för lifsmedel
och bränsle samt för den totala lefnadskostnaden äfvensom för
medelstegringen för hela riket af den totala lefnadskostnaden till år 1900.
Enligt de från vederbörande mjmdigheter infordrade uppgifter skulle stegringen
i den totala lefnadskostnaden kunna i medeltal för hela riket upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
7
skattas till 26,4 procent till år 1899 och 30 procent till år 1900. På de
i sagda utredning anförda skäl torde emellertid dessa procenttal vara icke
obetydligt för höga och böra reduceras för år 1899 till 14 procent och
för år 1900 till 16 procent. Dessa procenttal torde emellertid med säkerhet
kunna betecknas såsom minimital, då de uppskattningar, efter hvilka
de beräknats, synas vara gjorda med all nödig försigtighet.
Hvad utsigterna för innevarande år beträffar, är det naturligtvis svårt
att derom yttra sig med full bestämdhet. För att så vidt möjligt utröna
tendenserna i prisrörelsen under den närmaste tiden har jag låtit verkställa
en jemförelse mellan medelpriserna i Stockholm å bostadslägenheter, lifsmedel
och ved dels för de nio första månaderna af år 1900 dels för det
sista qvartalet, och har dervid befunnits, att priset per uthyrdt rum undergått
en om ock ringa stegring; att priserna å de olika mjöl- och grynsorterna
förblifvit i det hela oförändrade; att ett temligen afsevärdt prisfall
inträdt för potatis, men att deremot fläsk ock kött, fisk, smör och ägg
öfver hufvud taget blifvit ej obetydligt dyrare; äfvensom slutligen att
priset nedgått för ved.
Någon på mera hållbara grunder fotad anledning till hopp om snart
inträdande lättnad för statens löntagare i deras näringsomsorger synes
alltså icke förefinnas, och samma skäl, som föranledde Kong! Maj:t att
hos nästlidet års Riksdag göra framställning om tillfällig förbättring af
deras aflöning, föreligga sålunda ännu. Jag anser det derför vara min
pligt att nu upptaga denna fråga, i hvad den afser anvisande af dyrtidstillägg
för år 1901.
Då en stegring i lefnadskostnaderna inträffar, som är af den betydenhet,
att den anses böra föranleda en de ökade lefnadskostnaderna i större
eller mindre mån motsvarande, tillfällig förhöjning i statstjenstemännens i
penningar uttryckta löner, är det naturligtvis följdrigtigast att låta denna
förhöjning taga sig uttryck i ett procentiskt lika tillägg till alla löner i
statens tjenst, från den lägsta till den högsta. Visar sig prisstegringen
vara af konstant art, så att den föranleder en definitiv höjning i statstjenarnes
aflöning, är ju ock ett sådant tillvägagående det enda rigtiga,
under den förutsättning nemligen — hvilken man väl lärer vara berättigad
uppställa — att förhållandet mellan de olika lönebeloppen tillförene blifvit
rigtigt afvägdt. Detta hindrar naturligtvis icke, att, innan förhållandena
ännu så utvecklat sig, att man kan bedöma, huruvida den inträffade prisstegringen
kommer att visa sig vara af stadigvarande natur, staten kan
med tillfällig hjelp gripa in på sådana punkter, der den dyra tiden ansetts
framkalla det största betrycket. Ett betraktelsesätt af denna art låg till
grund för Kongl. Maj:ts vid 1900 års riksdag framstftlda förslag, att dyr
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
tidstillägg icke skulle tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp, än
att hans aflöningsförinåner jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor.
Enligt hvad jag redan erinrat, tillvann sig emellertid detta förslag icke
godkännande af Riksdagen, som i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse
den 12 april 1900 framhöll, bland annat, att de högre aflönade, i
allmänhet äldre tjensteman, hvilka oftast bildat familj och på grund deraf
måste vidkännas drygare utgifter än de lägre aflönade, i ungefär lika hög
grad som de senare berördes af stegrade lefnadskostnader, äfvensom att
genom bifall till berörda förslag en förryckning i de en gång faststälda
lönestaterna skulle uppkomma derigenom, att tjensteman, hvilka af Kongl.
Maj:t och Riksdagen ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och
beskaffenhet eller med hänsyn till de dermed förenade göromålens större
eller mindre mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser, skulle
komma att uppbära lika aflöning. Hvad sålunda blifvit af Riksdagen
anmärkt lärer böra föranleda dertill, att, då dyrtidstillägg åter äskas af
Riksdagen, detta föreslås att utgå enligt grunder, som innebära en förmedling
mellan de båda förut omförmälda utvägarne, den, som låter dyrtidstillägget
komma alla statens löntagare med lika procenttal till godo,
och den, enligt hvilken lönetillökningen endast förunnas de lägst aflönade
statstjenarne. En sådan förmedling synes kunna åstadkommas derigenom,
att dyrtidstillägg medgifves till ett visst gifvet procenttal af ett visst lönebelopp,
oberoende deraf, huruvida löntagarens hela aflöning öfverstiger
sistnämnda belopp eller icke, hvarjemte från beräknande af dyrtidstillägg
torde kunna undantagas de högsta lönebeloppen, med iakttagande dervid,
att gränsen bestämmes på sådant sätt, att den af Riksdagen anmärkta
rubbning i gällande lönestater icke kommer att inträda. En sådan grundsats
tillämpades af 1874 års Riksdag vid beviljandet af dyrtidstillägg för
år 1875 och förordades äfven i hufvudsak af statskontoret i dess den 30
november 1899 i dyrtidstilläggsfrågan afgifna underdåniga utlåtande.
Hvad angår procentsatsen för ett eventuelt dyrtidstillägg, bör först
komma under öfvervägande, huruvida anledning må förefinnas att bestämma
denna procentsats till olika belopp för olika orter. Af den verkstälda
utredningen framgår visserligen, att prisstegringen varit olika stor i
olika landsändar, men skilnaden kan — särskildt om man fäster afseende
dervid, att uppgifterna rörande prisförhållandena icke för alla orter besitta
den objektivitet, att de medgifva en på fullt säkra grunder fotad jemförelse
— dock icke sägas vara af den betydenhet att den bör motivera
dyrtidstilläggets bestämmande till olika procenttal för olika landsdelar.
Eu något högre beräkningsgrund skulle visserligen kunna ifrågasättas beträffande
de två nordligaste länen, der prisstegringen öfver hufvud taget
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
9
synes hafva varit störst, dock utan att likväl olikheten varit så stor, att
icke äfven å andra orter dermed jemförlig prisstegring förekommit. Vid
sådant förhållande synas afgörande skäl icke föreligga att mäta ut dyrtidstillägget
till större belopp i de nyssnämnda båda länen.
Då således öfvervägande skäl tala för att fastställa ett enhetligt procenttal,
synes detta lämpligen kunna bestämmas till 15 procent, eller den
siffra, som betecknar medeltalet mellan den beräknade medelstegringen till
år 1899 och enahanda stegring till år 1900. Väl kan anmärkas, att stegringen
å vissa orter varit mindre. Dervid bör dock ihågkommas, at£ de i
berörda tabell beräknade procenttal äro minimital, vida lägre än de, som
framgå ur de från vederbörande myndigheter inhemtade uppgifter, och
afse inköp ur första hand. Ej minst i större städer tillkommer ett ytterligare
tillskott till stegringen derigenom, att mellanhänderna i sin ordning
hafva att godtgöra sig för de ökade kostnader, som drabba dem genom
stegringen i hyror, löner till arbetsbiträden m. m.
Der aflöningen icke utgöres endast af penningar, utan derjemte af
bostads- eller boställsförmån in natura, lärer dyrtidstillägget böra bestämmas
till 10 procent å aflöningen.
Den punkt å aflöningsskalan, der dyrtidstillägget upphör att tillväxa
i bredd med aflöningens storlek, eller, med andra ord, det högsta belopp
af aflöningen, å hvilket en löntagare eger beräkna dyrtidstillägg, bestämdes
år 1874 i fråga om det då beviljade dyrtidstillägget till 5,000o kronor och
synes lämpligen nu kunna bestämmas till enahanda belopp. År 1874 bestämdes
vidare, att å lön, som öfverstege 9,000 kronor, dyrtidstillägg icke
borde medgifvas. Denna siffra betecknade då den för cheferna för vissa
embetsverk bestämda aflöning. För bemälda embetsman är aflöningen nu
höjd till 10,00(J kronor; och synes derför lämpligt, att under sålunda
ändrade förhållanden nu ifrågavarande gräns sättes vid sistnämnda siffra.
Bland anmärkningar, som af 1900 års Riksdag gjordes vid det inför
samma års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i nu förevarande
ämne, var äfven den, att förslaget vore för vidtomfattande i så måtto, att
det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning,
å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men emellertid vid det förhållande
att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma,
hänsyn Ange tagas endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende
å rätt till dyrtidstillägg komma i samma kategori som de tjensteman, med
hvilkas tjenster följde lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster.
Det är gifvet, att sagda anmärkning, som framstälts emot ett förslag, enligt
hvilket frågan, huruvida eu tjensteinnehafvare egde rätt till dyrtidstillägg
eller icke, berodde af en pröfning, huruvida hans ordinarie aflöning upp
Bih.
till Rikstl. Prof. 1.901. 4 Samt. 1 Afd. 47 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
ginge till 3,600 kronor eller icke, skall erhålla långt mindre betydelse, då
pröfningen kommer att röra frågan, huruvida den ordinarie allöningen
öfverstiger 10,000 kronor eller icke. Det såsom oegentligt anmärkta förhållandet
skulle visserligen kunna undanrödjas genom ett stadgande, att,
derest tjensteinnehafvare under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit
inkomster, hvilka varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må
beräknas, men af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning
bör erläggas, och sammanlagda beloppet af dessa inkomster
och de tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka
äro af sådant slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000
kronor, sådan tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg. Då
emellertid de fall, der en embets- eller tjensteman åtnjuter extra inkomster
till sådant belopp, att de tillsammans med hans ordinarie aflöning öfverstiga
10,000 kronor, icke torde vara synnerligen talrika och i alla händelser
de fall, då det Överskjutande beloppet, der det förefinnes, uppgår
till mera afsevärdt belopp, lära vara ganska få, synes den oegentlighet,
som skulle förebyggas genom en föreskrift sådan som den nyss antydda,
icke vara af den betydenhet, att man derför skulle behöfva tillita berörda,
till mycken omgång ledande utväg.
De grunder, enligt hvilka dyrtidstillägg borde utgå, skulle med stöd
af det anförda blifva följande, dervid i fråga om de aflöningsförmåner, å
hvilka dyrtidstillägg skulle ifrågakomma att beräknas, äfvensom de verk
eller stater, som skulle komma i åtnjutande af dylik förmån, i hufvudsak
lagts till grund ofvan omförmälda, från de olika statsdepartementen meddelade
uppgifter:
1) att dyrtidstillägget utgår med följande belopp:
a) der aflöningen utgöres endast af penningar:
med 15 procent å aflöningen, dock i något fall med högre belopp
än 750 kronor;
b) der aflöningen består dels af penningar och dels af bostads- eller
boställsförmån in natura, vare sig denna är i stat beräknad till visst
belopp eller icke:
med 10 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre
belopp än 500 kronor:
2) att å aflöning, som öfverstiger 10,000 kronor, dyrtidstillägg icke utgår;
3) att dyrtidstillägg beräknas å följande aflöningsförmåner:
lön;
tj enstgöringsp enningar;
ålderstillägg;
kontant bostads- eller inqvarteringsersättning;
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
11
i stat uppfördt arfvode;
med lön enligt arméns aflöningsreglemente likstäldt lönetillägg åt äldre
bataljonsläkare samt åt sergeanter, regementstrumslagare, hautboister,
stabs- och batteritrumpetare vid garnisonerade armén;
dagaflöning vid armén, deri inbegripen förhöjd dagaflöning till äldre
bataljonsläkare;
portionsersättning och beklädnadsersättning vid armén;
dagaflöning, beklädnadsersättning och ersättning för naturaportion vid
flottan samt tillfällig löneförbättring åt lärare vid sjökrigsskolan;
häradsskrifvare enligt för landsstaten gällande lönestater tillkommande
tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar;
den godtgörelse, som jemlikt nådiga brefven den 26 maj och den 13
oktober 1899, angående postverkets stater för år 1900, tillkommer
ordinarie vaktbetjente å de fasta postanstalterna samt å jernvägseller
ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente, hvilka genom tillämpning
af sagda stater lidit en minskning i sina löneinkomster, genom
personligt aflöningstillägg i form af personligt tilläggstraktamente;
äfvensom den jemlikt samma nådiga bref brefbärarförmän i Stockholm
tillkommande tilläggsaflöning af tio kronor i månaden;
den ordinarie tjensteman vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch
frimärkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i sådan
provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer bemälde
tjensteman;
den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som
tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,
hvilka beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna;
den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer
utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till
dessa tjensteman för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision,
eller 400 kronor om året för hvar;
de årliga arfvoden, som till tre ordinarie tjensteman utgå från det i
gällande aflöningsstat för telegrafverkets personal uppförda anslag
till arfvoden för kontroll öfver den utländska telegramvexlingen å
Göteborgs, Malmö och Stockholms stationer;
de enligt gällande utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d.
telegraflster å öfvergångsaflöningsstat tillkommande belopp af 200
kronor årligen;
det från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens
föreståndare utgående arfvode af 200 kronor i månaden;
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser utgående
tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad,
med undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer tjensteman
vid statens jernvägar på grund af civilrättsligt aftal vid enskild
jernvägs öfvergång i statens ego, samt lönefyllnad, hvilken tillagts
tjensteman vid statens jernvägar såsom ersättning för mistade felräkräkningspenningar;
personligt
lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard
Regnell;
tillfällig löneförbättring till lärare och lärarinnor vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna
;
arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas skrifbiträden
och skolläkare samt till extra arfvoden åt tecknings- och
musiklärare för undervisning utöfver det normala timantalet;
det till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets
allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för
beredning af en del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden;
från det ordinarie anslaget till extra biträden m. m. vid det under
akademiens för de fria konsterna inseende stälda läroverk jemlik!
nådiga brefvet den 6 juni 1890 till två professorer vid akademien
utgående ersättningsbelopp;
till nuvarande amanuenser vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska
afdelning jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 utgående anslagsförhöjning;
det
till nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten utgående
personliga tillägg i arfvodet af 500 kronor;
4) att dyrtidstillägg allenast utgår för befattning, som finnes uppförd å
af Konungen och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för hvilken
aflöningen utgår från ordinarie statsanslag, dock att dyrtidstillägg
äfven beräknas för följande tjensteinnehafvare, för hvilka aflöningen
i sin helhet eller delvis är anvisad å extra stat, nemligen:
krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter;
inspektören öfver försäkringsanstalterna i riket och dennes amanuens
för försäkringsärenden;
lappfogdarne;
innehafvarne af en ny kronofogde- och en ny häradsskrifvaretjenst i
Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i Norrbottens län,
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
13
dock att aflöningsbeloppen härvid endast upptagas till följande belopp,
nemligen:
för kronofogden till ............................................. kronor 4,000: —
» häradsskrifvaren till .......................................... » 2,500: —
» länsmannen till.................................................. » 1,500: —
en adjungerad ledamot i generalpoststyrelsen;
den inom jern vägsstyrelsen organiserade jernvägsbyggnadsbyrån;
revisorn för granskning af hospitalens räkenskaper;
ett ekonomiskt biträde och ett kanslibiträde hos medicinalstyrelsen vid
hospitalsärendens behandling;
läkaren, själasörjaren, sysslomannen, vaktmästaren och hushållerskan
vid Jerfsjö sjukhus för spetelske;
tjensteman och betjente å tullverkets extra aflöningsstat;
lektorer, assistenter och andra extra lärare vid universiteten;
vikarierande och extra lärare vid allmänna läroverken;
folkskoleinspektörerna för deras arfvoden;
föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling;
föreståndaren för lifrustkammaren;
lärare vid landtbruksinstitutet å Ultuna;
tjensteman och betjente vid Sveriges geologiska undersökning;
andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander;
domänintendenter;
5) att dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller
arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa,
nemligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, derest denna
på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad; samt
6) att dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.
För utrönande af det belopp, hvartill ett enligt förestående grunder
utgående dyrtidstillägg för år 1901 skulle utgå, hafva uträkningar verkstälts,
enligt hvilka beloppet skulle utgöra:
för tjensteman och betjente under justitiedepartementet
.....................................................................
för tjensteman och betjente under utrikesdepartementet
(å Sveriges andel i aflöningen)...............
för tjensteman och betjente under landtförsvarsdepartementet
...............................................................
för tjensteman och betjente under sjöförsvarsdepartementet
(utom lotsverket)................................... » 295,467: 06
kronor 288,768: —
» 6,398: 82
* 1,130,909: 79
Transport 1,721,543: 67
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
Utskottets
motivering.
Transport kronor
för tjensteman och betjente under civildepartementet »
(deraf å postverket kronor 498,130, å telegrafverket
— telefon väsendet oberäknad^ —
kronor 107,295 och å statsjernvägarnes
personal kronor 1,260,000)
för tjensteman och betjente under finansdepartementet
................................................................. »
(deraf belöpa å tullverket kronor 309,411: 25
och å patent- och registreringsverket kronor
8,945)
för tjensteman och betjente under ecklesiastikdepartementet
................................................................ »
för tjensteman och betjente under jordbruksdepartementet
................................................................ »
(deraf belöpa å domänförvaltningen kronor
69,160: 01) _
1,721,543: 67
2,330,470: 61
397,521: 25
826,500: —
145,602: 20
summa kronor 5,421,637: 73
Härtill komma: för lotsverket 56,100 kronor, för statens telefonväsende
81,465 kronor och för postsparbanksbyrån 13,815 kronor. Beträffande
dessa verk utgå aflöningsbeloppen från respektive fyr- och båkmedlen,
telefonmedlen samt postsparbankens inkomster, hvilka medel Kongl. Maj:t
eger disponera till bestridande af aflöningarna inom de respektive verken.»
Utskottet vidhåller den af nästlidet års Riksdag uttalade mening, att,
derest Kongl. Maj:t, efter förutgången utredning, skulle finna vissa statens
tjenare eller vissa grupper af statstjenare vara i behof af någon förbättring
i aflöningsvilkoren, en revision af dessa statstjenares aflöningsförhållanden
bör verkställas, hvarigenom vunnes jemväl den fördel, att Riksdagen
komme i tillfälle att, der löneförbättring ifrågasattes, taga under
ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kan anses vara af förhållandena
i hvarje särskildt fall betingad.
En sådan utredning pågår emellertid nu beträffande flere bland de
större staterna och enligt utskottets mening bör denna utredning jemväl
afse möjligheten af förenklingar i administrationen och eventuel indragning
af tjenster, som genom förändrade anordningar skulle kunna undvaras.
Utskottet har dock icke ansett sig böra alldeles motsätta sig ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
15
dyrtidstillägg för innevarande år, och utskottet finner så mycket mera.
skal härtill, som, äfven om prisstegringen nu synes hafva nätt sin höjd
och en återgång till lägre priser torde kunna antagas vara nära förestående,
många bland statens tjenare till följd af de under närmast föregående åren
förhöjda lefnadskostnaderna varit underkastade ekonomiska svårigheter.
Vid granskning af ofvanomförmälda utredning beträffande den inträdda
prisstegringen och andra tillgängliga uppgifter i berörda hänseende
har utskottet funnit, att denna prisstegring förnämligast afsett bostadshyror.
Förmånen af fri bostad in natura, såväl då den finnes inberäknad
i normallön som eljest, måste för öfrigt betraktas såsom en så afsevärd
fördel, att de tjensteman och betjente, hvilka deraf äro i åtnjutande, tydligen
redan äro framför sina i öfrigt jemnstälda kamrater så gynnade,
att de i än högre grad än det kongl. förslaget innebär, måste från de
senare särställas.
Utskottet anser sig på grund häraf böra hemställa, att dyrtidstillägg
endast må tillgodokomma tjensteman och betjente, i hvilkas löneförmåner
bostad in natura icke ingår.
Utskottet har vidare tagit under ompröfning, huruvida den procentsats,
Kongl. Maj:t föreslagit, är afvägd efter storleken af den inträdda
prisstegringen, och har dervid funnit, att, om man bortser från de onekligen
flerestädes mycket uppdrifna bostadshyrorna, denna stegring näppeligen
kan anses så väsentlig, att ett så stort dyrtidstillägg som femton
procent å de kontanta aflöningsförmånerna deraf påkallas. Hvad lifsmedel
beträffar, torde prisen å dessa, såsom utskottet här ofvan antydt, redan
vara i nedgående. Departementschefen har i sitt omförmälda yttrande
till statsrådsprotokollet erinrat, att priset å ved nedgått, och, enligt
hvad utskottet har sig bekant, har detta pris, sedan nämnda yttrande
afgafs, ytterligare sjunkit. Beträffande kläder torde någon väsentlig
stegring icke hafva efter senaste löneregleringar förekommit, och hvad
tjenstehjonslönerna angår, bör vid deras bedömande iakttagas, att i dessas
totalbelopp icke endast ingår den kontanta lönen, utan jemväl naturaförmåner,
beträffande hvilka senare jemväl för tjenare gäller hvad nyss
yttrats om de särskilda slagen af lifsförnödenheter.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett ett dyrtidstillägg af
tio procent å de kontanta löneförmånerna vara efter förhållandena lämpligen
afvägdt.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
Vid granskning af det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i öfrigt
har utskottet fäst sin uppmärksamhet dervid, att den under mom. 4 föreslagna
bestämmelse, att dyrtidstillägg skall utgå för befattning, som finnes
uppförd å af Kongl. Maj:t och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för
hvilken aflöning utgår från ordinarie statsanslag, är affattad i så sväfvande
ordalag, att densamma i vissa fall skulle komma att medgifva dyrtidstillägg,
som icke torde varit afsedda. Derest exempelvis Kongl. Maj:t anvisat eller
under innevarande års lopp anvisar från ett ordinarie förslagsanslag, exempelvis
från sjunde hufvudtitelns anslag till stämpelomkostnader, från åttonde
hufvudtitelns anslag till lappmarks ecklesiastikverk eller från nionde hufvudtitelns
anslag till fiskerinäringens understöd, medel till aflönande af
vissa funktionärer (såsom stämpelpapperskontrollantarfvoden, aflöning eller
bidrag till aflöning åt pastoratsadjunkter i lappmarken, tillsyningsman öfver
fiskerier o. d.), så blifva utan tvifvel desse löntagare på grund af berörda
bestämmelse berättigade att uppbära dyrtidstillägg å de aflöningsmedel,
Kongl. Maj:t kan hafva tillagt dem. I sådana fall, som dem utskottet nu
exempelvis omförmält, eger Kongl. Maj:t, som utan Riksdagens hörande
från det ordinarie förslagsanslaget anvisat grundaflöningens belopp, att
jemväl utan Riksdagens hörande bevilja den vare sig tillfälliga eller konstanta
lönetillökning, som af förhållandena kan påkallas, och utskottet har
sig bekant, att Kongl. Maj:t också under senare år i enstaka fall beviljat
lönetillökning med hänsyn till den fördyrade tiden åt tjensteman, som
enligt nu föreliggande förslag skulle undfå ytterligare dyrtidstillägg. Sådant
är exempelvis förhållandet med föreståndaren för Mattisuddens seminarium,
hvilken Kongl. Maj:t, enligt bref den 7 april 1899, med hänsyn
till de höga lefnadskostnaderna, tilldelat en arfvodesförhöjning att utgå
från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.
Såväl för att undvika dylika oegentligheter som af det principiella
skäl, att Riksdagen icke bör inlåta sig på att bevilja tillökning i aflöningsbelopp,
hvilka icke af Riksdagen pröfvats vare sig i fråga om deras behöflighet
öfver hufvud eller beträffande deras storlek, anser utskottet det
böra, vid beviljandet af nu ifrågastälda anslag till dyrtidstillägg, bestämmas,
att anslaget endast bör afse tjensteman och betjente, hvilkas aflöning blifvit
af Konung och Riksdag gemensamt till siffran bestämd eller eljest utgår
efter af Riksdagen pröfvade grunder. Fastställes detta såsom en allmän
grundsats, är det icke erforderligt att, på sätt i det kongl. förslaget
egt rum, särskilja tjensteman och betjente, hvilkas aflöning utgår från
ordinarie anslag, från dem, hvilka undfå sin aflöning från extra statsanslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
17
Af nyss ornförmälda principiella skäl synes det också utskottet, som
om Riksdagen skulle sakna anledning att med viss procent bevilja en, låt
vara tillfällig, ökning i löneförmånerna åt extra biträden, hvilkas antal
och arfvodesbelopp bestämts utan att Riksdagen derpå haft något direkt
inflytande. Beträffande dylika helt och hållet tillfälliga befattningshafvande
får utskottet till en början erinra derom, att för beredande af arfvoden
åt de vid länsstyrelserna anstälda extra biträden finnes under rubriken
landsstaterna i länen uppfördt ett särskildt reservationsanslag, hvilket är
stäldt till Kongl Maj:ts disposition och hvarifrån Kongl. Maj:t för ändamålet
dels anvisat åt de olika länsstyrelserna vissa belopp att tills vidare
årligen utgå och dels derutöfver för hvarje år åt länsstyrelser, som derom
gjort framställning, beviljat medel i mån af behof, så långt anslaget räckt.
Vid fastställandet af stater för de olika verken har Riksdagen också i allmänhet
å staten uppfört ett gemensamt anslag till arfvoden åt amanuenser,
till vikariatsersättning, renskrifning in. in. Detta anslag har stälts till
förfogande af vederbörande embetsverk, som för den skull är obetaget att,
blott anslaget icke öfverskrides, förordna ett större eller mindre antal
amanuenser äfvensom bestämma arfvodenas belopp, hvilka derför ej blott
hos olika embetsverk, utan jemväl inom samma verk äro mycket vexlande.
Så till exempel uppbär en amanuens i ett verk ett arfvode af 2,400 kronor,
under det att i andra verk amanuenser kunna åtnjuta arfvoden på endast
G00 kronor.
Att hos ett eller annat embetsverk kan förefinnas behof af ökadt
anslag till extra biträden, vill utskottet icke bestrida, och de handlingar,
hvilka ligga till grund för Kongl. Maj:ts anslagsbegäran, synas äfven gifva
sådant vid handen. Lika obestridligt torde emellertid vara, att dylikt
behof icke allestädes föreligger. Sålunda beviljade nästlidet års Riksdag
på extra stat för innevarande år ett anslag af 8,300 kronor till amanuenser
samt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad inom kammarrätten,
deraf 3,600 kronor afsågos till ökning af vissa förutvarande
amanuensers arfvoden från 1,200 kronor till 1,500 kronor, för år. Härförutom
åtnjuta tre amanuenser inom samma embetsverk det jemförelsevis
höga arfvodet af 1,800 kronor. Desse amanuenser hafva, enligt utskottets
tanke, härigenom från och med innevarande år kommit i en så väsentligt
förbättrad ställning att någon ytterligare ökning i det för dem afsedda
anslaget icke redan nu bör ifrågakomma. Ett bifall till det föreliggande
kongl. förslaget skulle emellertid bereda amanuenser i kammarrätten eu
ytterligare ökning för innevarande är. Äfven inom andra embetsverk har
anslaget till vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden under senare år väsentligt förhöjts. Sådant är exempelvis för
Bih.
Ull Kikad. Prot. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 47 Käft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
hållandet med marinförvaltningen, hvars anslag från och med nästlidet år
höjdes från 5,000 kronor till 8,500 kronor i syfte att bereda möjlighet att
öka dels arfvodena åt embetsverkets tre amanuenser, dels ock gratifikationerna
till öfriga extra ordinarie tjensteman. Äfven anslaget till extra
ordinarie tjensteman vid flottans civilstat ökades från och med år 1899
från 2,400 kronor till 7,500 kronor.
I detta sammanhang anser sig utskottet böra jemväl erinra derom,
att lvongl. Maj:t under senare år i flere fall, der behof af anslagsökning
ansetts vara för handen, fylt detsamma från andra medel. Så till exempel
har genom kongl. bref anvisats dels den 7 december 1900 ett belopp af
1,000 kronor från sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter såsom
särskild godtgörelse åt amanuenser i finansdepartementet, dels den 14 i
samma månad ett belopp af 1,200 kronor från samma anslag såsom gratifikationer
åt extra ordinarie tjensteman i statskontoret, dels den 7 december
1900 ett belopp af 950 kronor från presterskapets löneregleringsfond åt
amanuenser inom ecklesiastikdepartementet och dels den 30 november 1900
ett belopp af 3,260 kronor från sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar
till fyllnad i domänstyrelsens anslag till vikariatsersättning, byggnadsplaners
granskning, amanuenser och extra biträden.
Anvisande af medel, på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, i ändamål
att sätta alla verk och inrättningar, till hvilkas disposition stälts anslag
till extra biträden, i tillfälle att bevilja dessa biträden dyrtidstillägg, skulle
äfven komma att mångenstädes medföra den oegentligheten, att en amanuens
eller ett extra biträde, som tillika är ordinarie befattningshafvande
i ett annat verk, skulle erhålla dyrtidstillägg för båda sina befattningar,
under det att, enligt de för dyrtidstilläggets åtnjutande i öfrigt föreslagna
grunder, sådant tillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller
arfvode för två eller flere befattningar, endast skall utgå för en af dessa,
nemligen för den, som medför högsta afiöningen. Under det att alltså,
exempelvis, en revisor i ett embetsverk, som tillika är amanuens i annat
verk, skulle undfå dyrtidstillägg för båda dessa befattningar, så skulle en
löjtnant, som är gymnastiklärare vid allmänt läroverk, endast undfå dyrtidstillägg
å löjtnantslönen.
Nu ifrågakomne tjensteman kunna, enligt utskottets mening, icke egentligen
kallas fast anstälde, enär vederbörande verks styrelse kan när som
helst, under årets lopp, såväl öka eller minska deras antal som ändra
deras aflöning efter sig teende omständigheter. Frågan om ökning af de
för dylika extra biträden anslagna medel, hvilka mestadels samtidigt äro
afsedda för bestridande af vikariatsarfvoden och renskrifningskostnader, blir
derför beroende af åtskilliga omständigheter, hvilka påkalla utredning i
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
19
hvarje särskild! fall, en utredning, som endast inom vederbörande embetsverk
kan åstadkommas. Och då det kongl. förslaget endast lemnar upplysning
i hvilken mån de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden
anvisade anslag böra förhöjas för att å sagda anslag tillgång må beredas
till anvisande af dyrtidstillägg, men utredning ur andra synpunkter icke
lemnats, finner sig utskottet icke kunna tillförlitligt bedöma behofvet af
en sådan förhöjning.
I det af Kongl. Maj:t framlagda förslag är, såvidt utskottet kunnat
finna, ‘ingenstädes bestämdt uttalad!, att dyrtidstillägg endast bör å statsmedel
beräknas. Då emellertid i ett stort antal statskonstemäns löner
jemväl ingå andra medel, har utskottet ansett det böra särskild! bestämmas,
att dyrtidstillägg endast må beräknas å aflöningsförinåner, som utgå af
statsmedel. Härifrån bör dock, eldigt utskottets mening, undantag göras
för de lärare vid universiteten och allmänna läroverken, i hvilkas af
Konung och Riksdag gemensamt faststälda normalstat ingå andra medel
såsom inkomst af vretar, donationer o. d., hvilken inkomst vid lönernas
bestämmande beräknats såsom eu tillgång, som emellertid, om den af en
eller annan vid löneregleringen ej förutsedd anledning kommer att bortfalla,
måste af statsmedel fyllas. Dyrtidstillägg bör i sådant fall enligt
utskottets mening beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit
af Konung och Riksdag bestämd att minst uppgå. Äfven i ett annat fall
har utskottet ansett billigheten kräfva, att dyrtidstillägg undantagsvis må
beräknas jemväl å andra medel än statsmedel. Vid vissa truppförband
bestrides nemligen inqvarteringsei''sättningen helt och hållet, vid andra
delvis från kommunernas medel och endast vid några helt och hållet af
statsmedel. De stadganden, som gälla för denna aflöningsförmån, är olika
för olika orter och behandlas i särskilda inqvarteringsordningar.
Utskottet har vidare tagit under öfvervägande, å hvilka särskilda
slag af aflöningsförinåner dyrtidstillägg bör beräknas.
Mot Kongl. Maj:ts förslag derom att dyrtidstillägg må beräknas å
lön, tjenstgöringspenningar, deri inbegripet häradsskrifvare tillkommande
tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, kontant bostadseller
inqvarteringsersättning samt arfvode, har utskottet icke halt något att
erinra. Dyrtidstillägg synes utskottet äfven böra beräknas å hvarje med
lön likstäldt lönetillägg eller löneförbättring, vare sig dessa äro endast
personlig;! eller tillfällig;!, äfvensom ä dagaflöning vid armén och flottan,
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
hvilket sistnämnda slag af afiöningsförmån synes böra i allo jemnställas
med tjenstgöringspenningar.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å portionsersättning
och beklädnadsersättning vid armén. Beträffande portionsersättning
förekommer, att det i regel beror af vederbörande aflöningstagares
eget val, om portionen skall utgå in natura eller ej. Sådan ersättning
finnes icke med bestämda belopp upptagen i arméns stater, med
undantag endast för intendenturkårens och, med afseende å ett ringare
fåtal portionsberättigade, äfven Gotlands infanteriregementes samt Hallands
och Blekinge bataljoners stater. Vid sådant förhållande har utskottet ansett,
att dyrtidstillägg icke bör derå beräknas.
Hvad deremot angår beklädnadsersättningen vid armén, inhemtas af
§ 48 i reglementet för arméns aflöning under fred, att den viss personal
tillerkända beklädnad utgår i kontant med de i aflöningsstaterna derför
uppförda belopp eller in natura, efter hvad Kongl. Maj:t pröfvar vara för
kronan fördelaktigast. Skulle någon till beklädnadsgodtgörelse berättigad
icke hafva de munderingspersedlar, som jemlikt gällande bestämmelser
skola af honom anskaffas och underhållas, i behörigt skick, eger vederbörande
regementes förvaltning att, med innehållande af beklädnadsgodtgörelsen,
tilldela honom dylika persedlar in natura. Beklädnadsersättningen
är i arméns aflöningsstater uppförd och är afsedd att regelrätt utgå i
kontant från vederbörande aflöningsanslag.
Utskottet har emellertid ansett tillräckliga skäl icke föreligga för afslag
å Kongl. Maj:ts förslag att dyrtidstillägg må härå beräknas.
Beträffande ersättning för naturaportion vid flottan inhemtas af 145 §
i reglementet för flottan, att underofficer, som uppbär lön å underofficerskårens
stat eller förordnas till varfsmaskinist, är från och med dagen näst
efter den, då utnämningen eller förordnandet skedde, till och med den dag,
då han afgår eller förordnandet upphör, berättigad att å den station han
tillhör, med härefter nämnda inskränkning, erhålla portion in natura eller
ersättning derför i penningar till stadgadt belopp. Denna förmån indrages
under sjökommendering från och med den dag utspisningen ombord börjar,
så. ock under förrättning, för hvilken löntagaren får uppbära traktamentsersättning,
äfvensom under tjenstledighet, åtnjuten utöfver fjorton dagar
och beviljad för annan orsak än på grund af läkares intyg om oundgängligt
behof deraf för sjukdoms botande. Då det alltså ligger i löntagarens
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
21
eget skön att uttaga portion in natura, lärer dyrtid stillägg icke böra derå
beräknas, hvaremot beträffande beklädnadsersättningen vid flottan, som
alltid åtnjutes i penningar, utskottet icke funnit anledning till erinran mot
dyrtidstillägg derå.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit dyrtidstillägg å den godtgörelse,
som jemlikt kongl. brefven den 26 maj och den 13 oktober 1899, angående
postverkets stater för år 1900, tillkommer ordinarie vaktbetjente å de fasta
postanstalterna samt å jernvägs- och ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente,
hvilka genom tillämpning af sagda stater lidit en minskning i sina
löneinkomster, genom personligt aflöningstillägg i form af personligt tillläggstraktamente,
äfvensom å den jemlikt samma kongl. bref brefbärareförmän
i Stockholm tillkommande tilläggsaflöning af tio kronor i månaden.
Beträffande nu omförmälda aflöningsförmåner har utskottet ansett sig
böra erinra om följande.
I enlighet med hvad Kong]. Maj:t i proposition till 1884 års Riksdag
föreslagit medgaf Riksdagen, att aflöningen till vaktbetjente vid postanstalterna
bestämdes till fast lön af 500 kronor jemte 100 kronor ålderstillägg
derå efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring.
Genom kongl. bref den 19 september 1884 bestämdes sedermera, att
beloppet af det dagtraktamente, som finge vaktbetjent vid postverket tillerkännas,
skulle utgöra högst 2 kronor per dag; att generalpoststyrelsen
egde att inom nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet
för en hvar vaktbetjent särskildt, samt att till de vaktbetjente, som gjorde
tjenst å bantåg och dervid på eget ansvar expedierade post liksom ock
till de vaktbetjente, som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn, finge,
der sådant pröfvades skäligt, utbetalas ett tilläggstraktamente af högst
1 krona för dag utöfver det traktamente, som eljest skolat vederbörande
tillgodokoinma. Sedermera medgafs genom kongl. brefvet den 28 maj
1897, att dessa särskilda bestämmelser om traktamente för vaktbetjente,
som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn, äfven finge tillämpas för
vaktbetjent å linien Trelleborg—Sassnitz.
1 anledning af Kongl. Maj:ts i proposition till 1899 års Riksdag framstälda
förslag i fråga om bland annat reglering af aflöningen för vaktbetjente
medgaf Riksdagen, att vaktbetjente finge indelas i tre lönegrader
med en för alla lika lön af 600 kronor jemte tjenstgöringspenningar och
till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg, så att aflöningen komme
att utgöra: i l:a lönegraden lägst 1,000 kronor, högst 1,400 kronor; i 2:a
lönegraden lägst 950 kronor, högst 1,250 kronor och i 3:dje lönegraden
lägst 900 kronor, högst 1,200 kronor, genom hvilken lönereglering dag
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
traktamentet såsom aflöningsform skulle uppköra och allenast bibehållas
i de fall och till de belopp, som ambulerande verksamhet eller andra särskilda
omständigheter påkallade, hvarvid traktamentet i regel skulle vara
allenast en godtgörelse för de särskilda kostnader, som af tjenstgöringens
art föranleddes eller utgöra ersättning för ett mera sjelfständigt och ansvarsfullt
arbete. Af sistnämnda anledning afsågs äfven, att det tillförene
medgifna särskilda traktamente till vaktbetjent, som tjenstgjorde i postiljonskupé,
skulle bibehållas liksom äfven den dermed jemförliga tilläggsaflöningen
af 10 kronor i månaden till brefbärareförmännen i Stockholm.
Genom denna lönereglering komme emellertid till eu början inkomsterna
att minskas för vissa vid de fasta postanstalterna tjenstgörande vaktbetjente,
som redan nått så höga traktamentsbelopp, att de icke i de intjenta
åld ers till äggen derför genast finge full godtgörelse; tilläfventyrs
kunde också komma att inträffa, att en eller annan å jernväg eller ångbåtslinie
tjenstgörande vaktbetjent komme att vid regleringens genomförande
få vidkännas minskning i inkomster. Till förekommande häraf
skulle vaktbefjente i sådana undantagsfall få af styrelsen tilldelas ett personligt
tilläggstraktamente att i oförändrad tjenstgöring uppbäras intill
dess anledningen för till äggstraktamentet blifvit häfd genom aflöningens
höjande medelst intjent ålderstillägg.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot bifall till Kongl.
Maj:ts förslag om beräknande af dyrtidstillägg å ifrågavarande aflöningsförmåner.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas:
å den ordinarie tjensteman vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch
fri märkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i sådan
provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer bemälde
tjensteman;
å den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som
tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna, hvilka
beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna;
samt å den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer
utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till
dessa tjensteman för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision, eller 400
kronor om året för hvar.
Utskottet har ansett sig böra, beträffande nu omförmälda aflöningsförmåner,
erinra om följande.
Enligt hvad generalpoststyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den
28 januari 1873 med förslag till normalstat för postverket anfört, hade
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
23
redan då under en längre följd af år funnits å postverkets omkostnadsstat
uppfördt ett särskildt anslag till provisioner, utgående med af styrelsen
uppgifna procent å brefpost- och paketuppbörden m. m. Genom Kongl.
Maj:ts med Riksdagen samma år fattade beslut bestämdes, att sådan provision
skulle fortfarande utgå med vissa uppgifna belopp å alla för befordran
af resande och deras effekter eller för försändning med posterna af tidningar
och tidskrifter influtna, eller till gäldande af mottagna och försålda
eller å postanstalt använda frimärken, brefkort och frankokuvert afsedda
medel, hvilka till postkassan af postanstalterna redovisades.
Den för närvarande utgående provisionen har alltsedan 1877 varit i
de af Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater bestämd.
Uti proposition till 1899 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i enlighet
med af generalpoststyrelsen gjord hemställan, att uppbörds- och frimärkesprovisionen
skulle fixeras och omsättas till fast aflöning, hvilket förslag
dock ej vann Riksdagens bifall.
Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1899 fattade beslut om tillsättande
af 143 nya postexpeditörsbefattningar med rätt till andel i provisionen,
i den mån de anstäldes vid postkontoren, kornme emellertid de
äldre ordinarie posttjenstemännen å postkontoren att lida minskning i sina
inkomster af uppbördsprovisionen, derest icke särskilda åtgärder för undvikande
deraf vidtoges. På grund häraf föreslog Kongl. Maj:t 1900 års
Riksdag att ifrågavarande tjensteman skulle beredas godtgörelse för dem
sålunda tillskyndad minskning i inkomster; och medgaf Riksdagen, att den
för sådant ändamål behöfliga ersättning finge utgå med så stort belopp,
att för hvar och en af de nämnda äldre tjenstemännen under hvarje år
från och med år 1900 inkomsten af provisionen med tillägg af den särskilda
ersättningen komme att uppgå till samma belopp, hvartill inkomsten
af provision för honom under år 1899 uppgått.
I enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, medgaf 1892 års Riksdag
inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket; och skulle till de kontrollörer
och postexpeditörer från lokalstaten, hvilka placerades till tjenstgöring
vid distriktsförvaltningarna, utgå ersättning för den andel i uppbörds-
och frimärkesprovision, hvaraf de skulle hafva kommit i åtnjutande
vid tjenstgöring å lokalstaten, med 600 kronor till kontrollör och med
400 kronor till postexpeditör.
De i jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer åtnjuta icke någon
uppbördsprovision, men de hafva i till dem utgående traktamenten
eu inkomst, som ansetts godtgöra dem för förlusten af provision.
Utskottet, som funnit provisioner och ersättning för sådana icke vara
aflöningsförmåner af den beskaffenhet, att dyrtidstillägg derå skäligen bör
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
beräknas, har icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i denna del.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å de årliga
arfvoden, som till tre ordinarie tjensteman utgå från det i gällande aflöningsstat
för telegrafverkets personal uppförda anslag till arfvoden för
kontroll öfver den utländska telegrainvexlingen å Göteborgs, Malmö och
Stockholms stationer. Då dessa arfvodesbelopp, hvilka tillfalla ordinarie
tjensteman, som lära undfå dyrtidstillägg å de dem tillkommande ordinarie
aflöningsmedel, icke blifvit af Riksdagen till siffran bestämda och icke heller
utgå efter af Riksdagen pröfvade grunder, anser utskottet, att dyrtidstillägg
derå icke bör utgå.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit dyrtidstillägg å de enligt gällande
utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d. telegrafister å öfvergångsaflöningsstat
tillkommande belopp af 200 kronor.
Vid 1882 års riksdag företogs inom telegrafverket en aflöningsreglering,
dervid 25 telegrafister af dåvarande första klassen nedflyttades till
telegrafister med lägre aflöning. 1 anledning häraf uppfördes å öfvergångsaflöningsstat
skilnaden mellan deras förutvarande aflöning och den då
beslutade lägre aflöningen. Denna skilnad var 200 kronor .för dem
hvardera. Efter hvad utskottet inhemtat, utgjorde antalet af dessa löntagare
vid 1900 års slut 15 och kommer att under innevarande år genom
pensionering minskas till 9. Utskottet har intet att erinra deremot, att
dyrtidstillägg beräknas å ifrågakomna af Riksdagen till siffran bestämda
aflöningsfyllnad.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må få beräknas å »det
från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens föreståndare
utgående arfvode af 200 kronor i månaden».
Anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt är i telegrafverkets
stat bestämdt till högst 12,500 kronor. Af detta anslag utgår till föreståndaren
för närvarande ett belopp af 2,000 kronor om året, enligt telegrafstyrelsens
bestämmande. Den nuvarande innehafvare!! af befattningen
är ordinarie telegrafassistent, men afstår under sin tjenstgöring såsom
föreståndare för undervisningsanstalten 1,200 kronor af sina till 1,600
kronor uppgående löneförmåner såsom telegrafassistent. Hans sammanlagda
aflöningsförmåner från skilda anslag uppgå alltså till 2,400 kronor
per år eller 200 kronor i månaden. Föreståndaren lärer böra undfå
dyrtidstillägg å sina löneförmåner såsom telegrafassistent, men utskottet
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
25
kan icke tillstyrka sådant tillägg å det honom såsom undervisningsanstaltens
föreståndare tillkommande arfvode, enär detta icke blifvit af
Riksdagen till siffran bestämdt eller eljest utgår efter af Riksdagen
pröfvade grunder.
Såsom föremål för dyrtidstillägg finnes i det kong!, förslaget upptagna
de till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser
utgående tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad. med
undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer tjensteman vid statens
jernvägar på grund af civilrättsligt aftal vid enskild jernvägs öfvergång
i statens ego, samt lönefyllnad, hvilken tillagts tjensteman vid statens
jernvägar såsom ersättning för mistade felräkningspenningar. Utskottet
har intet att erinra mot bifall till detta Kongl. M»j:ts förslag, för så vidt
ifrågakomna tilläggsarfvoden och lönetillägg blifvit af Konung och Riksdag
gemensamt till siffran bestämda eller eljest utgå efter af Riksdagen pröfvade
grunder.
Under åttonde hufvudtiteln finnes för år 1901 uppfördt ett extra
ordinarie anslag å 750 kronor till personligt lönetillägg åt akademikamreraren
i Lund Oscar Gerhard Regnell. Då detta anslag vid 1891
års riksdag först begärdes, anfördes såsom skäl, att Regnell dåmera vore
den ende ordinarie tjensteman vid universitetet, som åtnjöte mindre lön
än innehafvare af motsvarande befattning i Upsala — 3,000 kronor i
Lund mot 4,000 i Upsala —; att kamreraregöromålen, sedan Regnell tillträdde
sin befattning, väsentligen ökats, till följd deraf att universitetets
kapital upder denna tid mer än fördubblats, att många nya institutioner
tillkommit, hvilkas räkenskaper skulle särskildt bokföras, att icke få nya
byggnader uppförts; att månadsaflöning blifvit införd för universitetets
löntagare, hvilkas antal derjemte betydligt stegrats; samt att Regnell i
26 år innehaft sin befattning och till konsistoriets belåtenhet fullgjort
sina åligganden. Af anslaget, 750 kronor, beräknas 150 kronor såsom
tjenstgöringspenningar. Då detta lönetillägg är en aflöningsförmån, som
blifvit till siffran bestämd af Konung och Riksdag gemensamt, anser utskottet
intet finnas att erinra deremot, att derå beräknas dyrtidstillägg.
Den tillfälliga löneförbättring, som utgår till lärare och lärarinnor
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogi erna och
folkskolelärareseminarierna, beräknas efter grunder, som Riksdagen pröfvat,
hvadan, enligt utskottets tanke, dyrtidstillägg bör derå beräknas.
Bih. till Rihd. Prof,. 190 T. 4 Sami. 1 Afd. 41 Käft.
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å
arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas skrifbiträden
och skolläkare samt till extra arfvoden åt tecknings- och musiklärare för
undervisning utöfver det normala timantalet.
Några anslag finnas icke, såvidt utskottet har sig bekant, uppförda
för folkskolelärareseminarierna till aflönande af bibliotekarier, skrifbiträden
eller skolläkare, och beträffande de för sådana befattningshafvande vid
allmänna läroverken anvisade arfvoden har utskottet velat erinra, att Riksdagen
under vederbörande reservationsanslag stält till Kongl. Maj:ts disposition
för aflöning åt bibliotekarier 7,000 kronor, åt rektorernas skrifbiträden 12,000
kronor och åt skolläkare 7,550 kronor. Det till aflöning åt bibliotekarier
anvisade belopp fördplas af Kongl. Maj:t, och deraf finnes, enligt hvad
utskottet inhemtat, för innevarande år 662 kronor 44 öre, eller i det
närmaste 10 procent, odisponerade. Det till arfvoden åt skrifbiträden hos
rektorerna vid de högre läroverken samt vid vissa femklassiga läroverk
af Riksdagen anvisade anslag fördelades senast genom kongl. brefvet den
26 januari 1900 att tills vidare till och med år 1904 utgå med af Kongl.
Maj:t pröfvade belopp och utbetalas till rektor, som eger att beloppet för
ändamålet använda. Då nu omförmälda tvenne slag af arfvoden icke till
siffran bestämts af Riksdagen och ej heller utgå efter af Riksdagen pröfvade
grunder, anser utskottet, att dyrtidstillägg icke derå bör beräknas.
Hvad derefter angår de till arfvoden åt skolläkare anvisade belopp,
får utskottet erinra derom, att 1892 års Riksdag, enligt skrifvelse den 20
maj samma år, beslutit, att vid hvarje högre eller femklassigt läroverk
skall anställas en läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarpes helsotillstånd
och biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna
vid läroverket samt att skolläkaren må såsom arfvode uppbära
dels af läroverkets ljus- och vedkassa 1 krona om året för hvarje under
höstterminen närvarande lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre
läroverken 150 kronor och vid de femklassiga 100 kronor. Dessa arfvoden
äro alltså af sådan beskaffenhet, att dyrtidstillägg bör å desamma
beräknas.
Beträffande slutligen de åt teckningslärare och musiklärare för undervisning
utöfver det normala timantalet anvisade extra arfvoden, utgå
dessa efter af Riksdagen pröfvade grunder, hvadan, enligt utskottets
mening, dyrtidstillägg bör derå utgå.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å det
till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
27
allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för beredning af en
del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden.
I afseende härå får Riksdagen erinra, att Kongl. Maj:t föreslog 1892
års Riksdag, att — för beredande af särskildt årligt arfvode såsom godtgörelse
åt en karislisekreterare inom ecklesiastikdepartementet, som förordnades att
å folkskolebyrån till föredragning bereda besvärsmål jemte öfriga rent administrativa
mål och ärenden, hvilka icke af byråchefen sjelf handlades, äfvensom
att, i den mån sådant erfordrades, under byråchefens inspektion sresor bestrida
dennes öfriga göromål å byrån — anslaget till departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas med 1,000 kronor. Uti skrifvelse den 20 maj
1892, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel,
anmälde Riksdagen, att Riksdagen trott sig böra ifrågasätta, om ej nämnda
belopp skulle kunna disponeras på annat sätt, än Kongl. Maj:t föreslagit.
Det hade nemligen synts Riksdagen, som om vederbörande kanslisekreterare
skulle kunna tillförbindas att, emot befrielse från en del af sina åligganden
såsom kanslisekreterare, utan särskild ersättning öfvertaga byråchefens
ifrågavarande beredningsskyldighet samt åt en extra ordinarie tjensteman
kunde uppdragas att, emot åtnjutande af amanuensarfvode till det ifrågasatta
beloppet, 1,000 kronor, förrätta den del af kanslisekreterarens göromål,
hvarifrån denne skulle erhålla befrielse. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt och då Kongl. Maj:t borde ega att pröfva, huru det ifrågavarande
anslaget lämpligast borde användas, höjde Riksdagen anslaget till
ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli med 1,000
kronor. Detta belopp har, enligt hvad utskottet inhemtat, sedermera så
disponerats, att Kongl. Maj:t för ett år i sänder förordnat en kanslisekreterare
att biträda med beredning samt handläggning i öfrigt af till
folkskolebyrån hörande mål och ärenden, enligt de närmare föreskrifter,
chefen för ecklesiastikdepartementet meddelade, allt mot åtnjutande af ett
arfvode af 1,000 kronor.
Då berörda anslagshöjning endast innebar, att Riksdagen stälde till
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 1,000 kronor, på det att dermed
sådana anordningar kunde inom departementet vidtagas, att chefen för
folkskolebyrån måtte kunna erhålla befrielse från vissa arbeten, men icke
afsåg inrättandet af någon särskild befattning inom departementet eller
till siffran bestämd lönetillökning åt viss tjensteman, kan utskottet icke
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å de från
det ordinarie anslaget till extra biträden in. m. vid det under akademiens
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
för de fria konsterna inseende stälda läroverk, jemlik! kongl. brefvet den
6 juni 1890, till två professorer vid akademien utgående ersättningsbelopp.
Härutinnan förekommer, att Kongl. Maj:t föreslog 1890 års Riksdag,
att det på akademiens för de fria konsterna stat uppförda ordinarie anslaget,
2,000 kronor, till extra biträden m. in. vid läroverket måtte få af
Kongl. Maj:t disponeras jemväl till beredande af skälig ersättning för
ökade göromål åt innehafvande af tre professorsbeställningar sålunda, att
till professorn i byggnadskonst Unge utgå 800 kronor, till professorn i
teckning och modellering 500 kronor och till professorn i landskapsmålning
800 kronor, allt årligen och under dåvarande innehafvarnes
tjenstetid. Detta Kong]. Maj:ts förslag bifölls af Riksdagen. Professorn i
landskapsmålning har sedermera afgått. Då ifrågakomna arfvoden äro af
Konung och Riksdag gemensamt till siffran bestämda, anser utskottet, att
dyrtidstillägg bör å desamma åtnjutas.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att dyrtidstillägg må beräknas å
den till nuvarande amanuensen vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska
_ afdelning jemlikt kongl. brefvet den 4 juni 1886 utgående anslagsfö
ringning.
Kongl. Maj:t äskade vid 1876 års riksdag under staten för naturhistoriska
riksmuseum en förhöjning af 2,000 kronor å anslaget till materielen,
till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid
samlingarnas ordnande. Dessa 2,000 kronor skulle användas till arfvoden
för vetenskapligt bildade biträden åt intendenterna vid riksmusei mineralogiska
och botaniska afdelningar. Af materialanslaget hade, enligt hvad
i den kongl. propositionen 1876 uppgafs, förut utgått 500 kronor till en
hvar af tva amanuenser. Nu skulle dessa arfvoden, derest anslagshöjningen
beviljades, kunna utgå med 1,500 kronor. Riksdagen biföll framställningen,
enligt skrifvelse den 11 maj 1876, och den 12 i samma månad
föreskref Kongl. Maj:t, att beloppet skulle användas till vetenskapligt
bildade biträden åt intendenterna vid riksmusei mineralogiska och botaniska
afdelningar. Af 1886 års Riksdag äskade Kongl. Maj:t ytterligare en förhöjning
i anslaget af 1,000 kronor, att användas till löneförhöjning åt
amanuensen vid mineralogiska afdelningen G. Lindström, och, enligt skrifvelse
den 17 maj 1886, beviljade Riksdagen eu förhöjning af 500 kronor,
att användas åt Lindström, så länge han innehade befattningen. Utskottet
har icke något att erinra emot, att dyrtidstillägg beräknas å detta af
Riksdagen till siffran bestämda arfvodesbelopp.
Kong]. Maj:t har jemväl föreslagit, att dyrtidstillägg må utgå å det till
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
29
nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten utgående personliga
tillägg i arfvodet af 500 kronor. Enligt Riksdagens år 1876 fattade
beslut och kong!, brefvet den 12 maj samma år finnes å anstaltens
stat uppförd en amanuens ined arfvode af 2,500 kronor. Detta arfvode
höjdes, enligt Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1885, till 3,000 kronor.
1899 års Riksdag ökade det å extra stat under åttonde hufvudtiteln uppförda
anslaget till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten till 9,050 kronor, deraf 500 kronor
afsågos såsom personligt tillägg till arfvodet åt nuvarande amanuensen
vid anstalten H. E. Hamberg. Då detta lönetillägg alltså blifvit af Riksdagen
till siffran bestämdt, anser utskottet, att dyrtidsti 11 ftgg bör derå beräknas.
Kongl. Maj:ts förslag derom, att dyrtidstillägg till den, som af statens
medel åtnjuter lön eller arfvode för två eller flere befattningar, endast
bör utgå för en af dessa, nemligen för den, som medför högsta aflöningen,
eller, derest denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken
han först blifvit befordrad, har från utskottets sida endast föranledt
den erinran, att det understundom kan vara förenad! med en viss svårighet
att bestämma hvad som skall såsom särskild befattning anses. Att åtnjutandet
af ett särskildt arfvode — äfven om det är fristående i stat uppfördt
— icke under alla förhållanden är uttryck för särskild befattning,
synes vara obestridligt. Belysande i detta hänseende äro de vid armén
förekommande arfvoden. Sålunda äro de vid fortifikationen åt öfverstelöjtuanter,
majorer och de kaptener af 1 :a klassen, som icke äro kompanichefer,
anslagna arfvoden, att betrakta såsom förbättringar ä lönen och
åtnjutas såsom lön, hvadan dyrtidstillägg, enligt utskottets mening, bör
derå beräknas. Enahanda synes förhållandet vara med arfvoden, hvilka
anvisats såsom ålderstillägg. Dessa utgå och åtnjutas på sätt om ålderstillägg
å lön är stadgadt. Kongl. Magt föreslog 1877 års Riksdag, att,
på sätt Riksdagen redan för förrådsförvaltaren vid Mariebergs ainmunitionsfabrik
ineclgifvit, artilleriets förrådsförvaltare måtte förklaras berättigade
att komma i åtnjutande af ålderstillägg med 800 kronor efter femte
och tionde tjenståret. Denna proposition blef endast på det sätt bifallen,
att ett ålderstillägg beviljades, hvilket dock, enär ifrågavarande tjensteman
skulle, om pension finge å lönetillägget beräknas, komma i ojemförligt
bättre ställning än innehafvarne af militära befattningar, skulle
utgå såsom arfvode. Denna aflönitigsforrri är sålunda fullt likartad med
ålderstillägg, utom beträffande pensionens beräkning. Uti kongl. bref
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
af den 19 maj 1885, i fråga om det å Svea trängbataljons stat till
förrådsförvaltare uppförda ålderstillägget, har Kongl. Maj:t ock uttalat,
att »det förrådsförvaltare tillkommande ålderstillägg betraktas i fråga om
pensionsrätt såsom arfvode, men åtnjutes och utgår på sätt om fast lön
är stadgadt». Härå bör alltså dyrtidstillägg beräknas liksom å fast lön.
Mera tveksamt synes förhållandet vara med de arfvoden, som uppbäras
af sqvadrons- och kompanichefer, informationsofficerare, gymnastiklärare
vid regemente, ridlärare vid dito m. fl. Dessa arfvoden äro likstälda
med dagaflöning, och de befattningar, för hvilka de utgå, innehafvas
alltid af officerare vid samma regemente. Med hänsyn härtill och då
arfvodesbeloppen utgå för vidsträcktare eller mera qvalificerad tjenstgöring,
måste de betraktas såsom tillägg till den fasta lönen och utmärka alltså
icke särskilda befattningar.
Deremot måste arfvoden åt underintendenter, regementspastorer, auditörer
m. fl., hvilka arfvoden motsvara sammanlagda beloppet af samtliga
för andra beställningar vid armén utgående aflöningsförmåner (lön, dagaflöning
o. s. v.) anses utmärka fristående befattningar.
Utskottet har ansett sig böra göra dessa erinringar till belysning af
frågan om hvad som skall såsom särskild, af statsmedel aflönad befattning
rätteligen förstås.
Mot Kongl. Maj:ts förslag derom, att dyrtidstillägg skall anses tillhöra
lönen, har utskottet intet att erinra, då dermed endast kan afses, att dyrtidstillägget,
i de fall aflöningen är delad i lön och tjenstgöringspenningar,
alltid skall -— jemväl under sjukdom och tjenstledighet af annan orsak —
utbetalas till den, som uppbär den med befattningen förenade lön; samt
att, då del af lön till vikarie afstås, det för befattningens innehafvare afsedda,
dyrtidstillägget skall åtnjutas af dem, som då uppbära lönen, proportionsvis
efter deras andel deri.
Mot det vid sistlidet års riksdag framlagda förslag i nu förevarande
ämne framstäldes af Riksdagen den anmärkning, att förslaget vore för
vidtomfattande i så måtto, att det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka,
utöfver sin ordinarie aflöning, å tjensten hade afsevärda extra inkomster,
men emellertid, vid det förhållande, att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg
borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna,
skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg komma i samma
kategori som de tjensteman, med hvilkas fenster följde lika ordinarie, men
deremot inga extra inkomster.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
31
I det nu föreliggande förslaget har Kongl. Maj:t icke ansett sig behöfva
taga hänsyn till berörda anmärkning, enär densamma icke nu, då Kongl.
Maj:t föresloge dyrtidstillägg för alla embets- och tjensteman, som hade
ända till 10,000 kronor ordinarie lön, hade samma betydelse, som då
Kongl. Maj:t sistlidet år gjorde frågan om rätt till dyrtidstillägg beroende
af, huruvida tjenstemannens ordinarie aflöning uppginge till 3,600 kronor
eller ej. Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari
anför departementschefen, att »det såsom oegentligt anmärkta förhållandet
visserligen skulle kunna undanrödjas genom ett stadgande, att, derest tjensteinnehafvare
under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit inkomster,
som varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må beräknas, men
af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning
bör erläggas och sammanlagda beloppet af dessa inkomster och de
tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka äro af sådant
slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000 kronor, sådan
tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg.» Departementschefen
ansåge emellertid, att då de fall, der en embets- eller tjensteman
åtnjöte extra inkomster till sådant belopp, att de tillsammans med hans
ordinarie aflöning öfverstege 10,000 kronor, icke torde vara synnerligen
talrika och i alla händelser de fall, då det öfverskjutande beloppet, der det
förefunnes, uppginge till mera afsevärdt belopp, torde vara ganska få,
syntes den oegentlighet, som skulle förebyggas genom en föreskrift sådan
som den nyss antydda icke vara af den betydenhet, att man derför skulle
behöfva tillita berörda, till mycken omgång ledande utväg.
Utskottet har emellertid ansett, att de embets- och tjensteman, hvilkas
sammanlagda ordinarie aflöning uppgår till högre belopp än 7,000 kronor,
icke böra ifrågasättas till erhållande af dyrtidstillägg. Med få, icke afsevärda
undantag tillhöra desse icke den egentliga tjenstemannaklassen,
hvilkens högsta lönegrad, med inräknadt ålderstillägg, just är 7,000
kronor. Men å andra sidan är det för utskottet kändt, att ett icke ringa
antal tjensteman, hvilkas ordinarie aflöningsförmåner äro satta lägre än
sistnämnda belopp, åtnjuta extra inkomster å tjensten, som uppgå till så
högt belopp, att detsamma, jemte öfriga aflöningsförmåner, öfverstiger
7,000 kronor. Utskottet har derför ansett rigtigast, att, äfven om någon
omgång skulle deraf förorsakas, en bestämmelse varder gifven, som utesluter
desse sistnämnde från åtnjutande af dyrtidstillägg.
I sammanhang härmed har utskottet inhemtat, att ett stort antal
tjenstemän af arbete dels i enskild tjenst, dels af rörelse, yrke eller eljest
bereda sig inkomster, som i enstaka af utskottet kända fall uppgå till lika
höga belopp som statslönen. Då detta förhållande, som visserligen i någon
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
mån kan ha sin grund i större personlig arbetsduglighet, dock i inånga
fall torde gifva vid handen, att statstjensten icke upptager tjenstemannens
hela arbetstid, har utskottet ansett, att en utjemning äfven i detta hänseende
bör företagas. I detta syfte har utskottet funnit sig liöra föreslå,
att dyrtidstillägg icke må åtnjutas af någon, hvilkens sammanlagda inkomster
af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 7,000 kronor. Och utskottet är förvissadt,
att den omgång, utrönandet af detta förhållande vid dyrtidstilläggets utbetalande
kan medföra, icke är afsevärd. Likasom vid reseräkningars
granskning ofta våglängder och utredning i andra dermed sammanhang
egande hänseenden måste särskildt infordras, lärer föga svårighet möta
att före utbetalningen af dyrtidstillägg inhemta vederbörande tjensteman
uppskattade inkomst af arbete.
De allmänna grunder, efter hvilka dyrtidstillägg för innevarande år
alltså, enligt utskottets mening, böra beräknas, äro följande:
l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant aflöning, dock icke
i något fall med högre belopp än 500 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas
a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning ingå bostads- eller
boställsförmån in natura;
b) de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner af statskonst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 7,000 kronor;
c) de tjensteman och betjente, hvilkas sammanlagda inkomster
af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 7,000 kronor.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjensteman och betjente, hvilkas
aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller eljest
utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.
4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka utgå
af statsmedel. Der aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock af andra
medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del deraf, som utgår af statsmedel,
dock att åt lärare vid universiteten och allmänna läroverken, i
hvilkas aflöning ingå jemväl andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg må
beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående
moment sägs, bestämd att minst uppgå. Dyrtidstillägg må äfven
beräknas å sådan inqvarteringsersättning, som vid vissa arméns truppförband
utgår af kommuners medel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
33
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjenstgöringspenningar, deri inberäknadt häradsskrifvare tillkommande
tillägg till deras fasta tjenstgöringspenningar;
kontant bostads- och inqvarteringsersättning;
arfvode;
beklädnadsersättning vid armén och flottan;
med lön likstäldt lönetillägg; samt
dagaflöning vid armén och flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller
arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa, nemligen
för den, som medför högsta aflöningen, eller, derest denna på mer
än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först blifvit befordrad;
samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.
Enligt de beräkningar, utskottet låtit anställa, skulle, med iakttagande.Ndeed,aftl^n9gl
af de grunder för dyrtidstilläggets utgående, som utskottet sålunda ansett Maja äskade''
böra fastställas, de af Kongl. Maj:t under de särskilda hufvudtitlarne för bel°PPändamålet
upptagna belopp kunna nedsättas på följande sätt, nemligen:
under andra hufvudtiteln från 289,000
kronor till
80,000 kronor,
» tredje
»
» 6,400
»
»
3,500 »
» fjerde
»
» 1,130,884
»
>
600,000 »
» femte
»
» 296,000
»
»
170,000 »
» sjette
»
» 2,331,000
»
»
1,200,000 »
» sjunde
»
» 398,135
»
»
200,000 »
» åttonde
»
» 826,500
»
»
450,000
» nionde
»
146,000
»
»
85,000
eller tillsammans från 5,423,919 kronor till 2,788,500 kronor.
Härtill kommer, att,’ vid bifall till utskottets uppfattning, att anslag
icke bör utgå för anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga
ökningar i deras arfvoden, härigenom skulle föranledas en besparing
af ytterligare 93,796 kronor.
Beträffande justitieombudsmannens ofvanomförmälda framställning om
dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmannens expedition har
utskottet, vid det förhållande, att denne vaktmästare åtnjuter förmånen af
fri bostad in natura, icke ansett sig kunna tillstyrka bifall dertill.
Bill. till Rilcsd. Frot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 41 Haft.
5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
Utskottets
hemställan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
I) att, i anledning af hvad Kongl. Maj:t under
2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga
om beviljande af anslag till dyrtidstillägg, Riksdagen
må, för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år
• åt en del tjensteman och betjente inom de olika departementen
jemte dertill hörande embetsverk, kårer
och stater, under nedannämnda hufvudtitlar på extra
stat för år 1902 anvisa särskilda förslagsanslag till följande
belopp, nemligen:
under andra hufvudtiteln............
..... kronor 80,000
—
» tredje
»
»
3,500
—
» fjerde
»
600,000
—
» femte
»
»
170,000
—
» sjette
»
»
1,200,000
—
» sjunde
»
»
200,000
—
» åttonde
»
»
450,000
—
» nionde
»
»
85,000:
att utbetalas
med iakttagande,
att för
beräknande af
dyrtidstillägg skola gälla följande grunder:
l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant
aflöning, dock icke i något fall med högre belopp än
500 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas
a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning
ingå bostads- eller boställsförmån in natura;
b) de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner af
statskonst för innevarande år uppgå till
högre belopp än 7,000 kronor;
c) de tjensteman och betjente, hvilkas sammanlagda
inkomster af arbete år 1900 af vederbörande
taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 7,000 kronor.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjensteman
och betjente, hvilkas aflöning blifvit af Konung och
Riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter af
Riksdagen pröfvade grunder.
4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner,
hvilka utgå af statsmedel. Der aflöning be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
35
strides dels af statsmedel, dels ock af andra medel, beräknas
dyrtidstillägg endast å den del deraf, som utgår
af statsmedel, dock att åt lärare vid universiteten och
allmänna läroverken, i hvilkas aflöning ingå jemväl andra
medel än statsmedel, dyrtidstillägg må beräknas å hela
det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående
moment sägs, bestämd att minst uppgå. Dyrtidstillägg
må äfven beräknas å sådan inqvarteringsersättning,
som vid vissa arméns truppförband utgår af kommuners
medel.
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjenstgöringspenningar,
deri inberäknadt häradsskrifvare
tillkommande tillägg till deras fasta tjenstgöringspenningar
;
kontant bostads- och inqvarteringsersättning;
arfvode;
beklädnadsersättning vid armén och flottan;
med lön likstäldt lönetillägg; samt
dagaflöning vid armén och flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel
åtnjuter lön eller arfvode för två eller flere befattningar,
utgår endast för en af dessa, nemligen för den, som
medför högsta aflöningen, eller, derest denna på mer än
ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad, samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.
II) att dyrtidstillägg i enlighet med de af utskottet föreslagna
grunder jemväl må för innevarande år utgå
till tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa
;
III) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af anslag
under de särskilda hufvudtitlarne, till beredande åt
amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar
för innevarande år i deras arfvoden, icke må af Riksdagen
bifallas; samt
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
IV) att förslaget om dyrtid stillägg åt den hos justitieombudsmannen
anstälde vaktmästare icke må bifallas.
Stockholm den 30 april 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservationer:
af herrar P. Pehrson, N. Boström, A. Göransson, A7. Svensson, A.
Pettersson, O. Anderson och G. Odqvist, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:
»Uti ofvan omförmälda skrifvelse den 12 april nästlidet år framhöll
Riksdagen, att, om prisstegringen vore beroende på en i följd af många
samverkande omständigheter uppkommen höjning af den allmänna prisnivån,
Riksdagen ansåge lämpligare, att, derest Kong! Maj .t, efter förutgången
utredning, funne vissa statens tjenare eller vissa grupper af statstjenare,
hvilkas aflöningar bestämts enligt äldre stater eller enligt stater,
uppgjorda enligt samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande,
vara i behof af någon förbättring i aflöningsvilkoren, en revision
af dessa statstjenares aflöningsförhållanden verkstäldes. Härigenom vunnes
jemväl den fördel, att Riksdagen komme i tillfälle att, der löneförbättring
ifrågasattes, taga under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan
kunde anses vara af förhållandena i hvarje särskild! fall betingad.
Utskottet håller före, att den enda fullt tillfredsställande lösningen
af föreliggande fråga är att vinna på den sålunda af Riksdagen antydda
vägen. Kong!. Maj:t har ock under senare åren förordnat om
utredningar i syfte att ernå lönereglering för vissa stora grupper af statstjenare,
i det att Kongl. Maj:t tillsatt dels under den 2 juni 1899 en
komité med uppdrag att utarbeta förslag till nya stater för post- och
telegrafverken, dels ock under den 6 november nästlidet år en komité för
granskning af tullverkets stater m. in., hvarjemte Kongl. Maj:t den 26
oktober samma år anbefalt statskontoret att föranstalta om en allmän
revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten och derefter till Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
37
Maj:t inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, hvartill berörda
revision kan anses föranleda. Och utskottet föreställer sig, att vid dessa
nu pågående revisioner hänsyn jemväl kommer att tagas till den ökning
af de allmänna lefnadskostnaderna, som till äfventyra kan befinnas vara af
konstant natur. Utskottet anser dock, att dervid hufvudsaklig uppmärksamhet
bör egnas åt möjligheten af förenklingar inom administrationen
samt eventuel indragning af tjenster, som genom förändrade anordningar
skulle kunna undvaras. Härigenom skulle tillgångar kunna beredas till
en möjligen erforderlig ökning i aflöningsförmånerna för vissa andra statstjenare.
Och derest på dylikt sätt löneregleringen kommer att blifva en
verklig reglering och icke enbart en löneförhöjning, håller utskottet före,
att Riksdagen kan blifva mera villig att tillmötesgå krafven på löneförbättring,
der sådan verkligen visas vara af behofvet påkallad.
Då emellertid Kongl. Maj:t nu framlagt förslag om ett dyrtidstillägg,
som innebär en höjning öfver hufvud af alla statstjenares löneförmåner,
utan att vid den förutgående utredningen nödig uppmärksamhet blifvit
egnad vare sig åt Riksdagens nyss omförmälda önskningar eller åt andra
med denna fråga nära samband egande förhallanden — exempelvis extra
inkomster i och utom tjensten, redan nu i förhållande till tjenstens beskaffenhet
tillräckliga aflöningsförmåner in. m. — anser sig utskottet icke
kunna tillmötesgå det kongl. förslaget.
Utskottet har i öfrigt icke funnit sig öfvertygadt om den fulla tillförlitligheten
i de lemnade uppgifterna beträffande prisstegringen, hvilken
i hvarje händelse nu synes hafva nått sin höjd, till följd hvaraf en återgång
till lägre pris torde vara nära förestående.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
a) att hvad Kongl. Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
och 9 hufvu dtitlar ne föreslagit i fråga om beviljande af
anslag till dyrtidstillägg icke må af Riksdagen bifallas; och
b) att Kongl. Maj:ts förslag om dyrtidstillägg åt
tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa
jemväl må af Riksdagen afslås;
c) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af anslag
under de särskilda hufvudtitlarne till beredande åt amanuenser
och extra biträden af tillfälliga ökningar för
innevarande år i deras arfvoden icke må af Riksdagen
bifallas; samt
d) att justitieombudsmannens ofvan omförmälda
framställning icke heller må vinna Riksdagens bifall»;
Bih. till liiksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 41 Häjt. 6
38
Statsutskottets Utlåtande N:o S2.
af herrar 0. Larsson och D. Persson, hvilka, med anslutning i öfrigt
till utskottets förslag, ansett, att punkterna l:o) och 2:o) af de utaf utskottet
för beräknande af dyrtidstillägg föreslagna grunder bort hafva
följande lydelse:
»l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant aflöning, dock
icke i något fall med högre belopp än 300 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas
a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning ingå bostadseller
boställsförmån in natura;
b) de tjenstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjenst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 3,000 .kronor;
c) de tjenstemän och betjente, hvilkas sammanlagda inkomster
af arbete år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 3,000 kronor;»
samt att anslagsbeloppen under de särskilda hufvudtitlarne borde härefter
jemkas.
Det skulle här antecknas, att herr O. Erickson icke inom utskottet
deltagit i förestående ärendes behandling.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1901:83 Skrifvelse till Konungen angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde och nionde liufvudtitlarne a1 i texten