Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1901-02-21 · 405 sidor, varav 393 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 393 av 405 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o l).

I

N:o 9.

Ant. till Riksd. kansli den 21 mars 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag-.

Riks- och landsarkiven.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t, i;

punkten 1 under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen, att riksarkivets

anslag till inköp af tryckta arbeten måtte under den förändrade titeln

»till inköp af arkivalier och tryckta arbeten» höjas med 400 kronor eller

till 1,000 kronor.

Vid föredragning inför Kong]. Maj:t af detta ärende har chefen for

ecklesiastikdepartementet enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 11 sistlidne januari anmält, att

riksarkivarien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1900 fäst

uppmärksamhet på behofvet, af anslag till riksarkivet för inköp af arkivalier

och tryckta arbeten; och har departementschefen vidare i ärendet

yttrat följande.

På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen år 1867 beslutit att

for riksarkivet på ordinarie stat anvisa ett belopp af 600 kronor till inköp

af inhemska tryckta arbeten i ersättning för de tillförene afiemnade s. k.

tall. till Riksd. Prat. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläjt. (N:o 9). 1

Ang.

anslag till

»köp af ark

valier och

tryckta arbeten.

fb]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arkivexemplaren. I anledning af enskild motion hade Riksdagen år 1868

inedgifvit, att nämnda anslagsbelopp finge, mot vederbörlig redovisning,

användas äfven för inköp, efter behof, af erforderliga utländska literära

arbeten. Detta beslut hade af Kong! Maj:t den 20 maj 1868 blifvit godkändt.

Nu hade riksarkivarien i sin berörda skrifvelse anfört, att detta anslag

visat sig allt mer otillräckligt för sitt ändamål, som borde vara att åt

riksarkivets bibliotek anskaffa, förutom nödiga referensarbeten af olika

slag, hela den historiska literaturen inom Sverige, Norge, Danmark och

Finland samt af andra länders historiska literatur de arbeten, som rörde

Sveriges historia. I denna uppgift, som ej kunde anses för omfattande,

hade väsentliga afknappningar måst göras. Om sålunda anslaget för

tryckta arbetens inköp vore otillräckligt, saknade riksarkivet alldeles hvarje

anslag för inköp af arkivalier. Då större och vigtigare samlingar af detta

slag stått riksarkivet till buds, hade riksarkivet vändt sig till Kongl. Maj:t

med begäran om anvisande af medel till deras förvärfvande; men för inköp

af mindre samlingar eller enstaka dokument, som blifvit riksarkivet

hembjudna af enskilda personer eller kunnat på antiqvariat, bok- och

autografauktioner eller på annat sätt förvärfvas, hade tillgångar saknats,

enär man ej ansett lämpligt att för hvarje särskilt dylikt fall vända sig

till Kongl. Maj:t. Häraf framginge, enligt riksarkivariens åsigt, behofvet

af ett mindre, årligt anslag för inköp af arkivalier. Hvad åter beträffade

anslaget till inköp af tryckta arbeten, ansåge riksarkivarien behofvet

af ökadt anslag för sådant ändamål tills vidare kunna på det sätt tillgodoses,

att det begärda anslaget för inköp af arkivalier finge i sådant

fall, då det ej behöfde i sin helhet anlitas för sitt egentliga ändamål, användas

äfven till inköp af tryckta arbeten, företrädesvis sådana, som i följd

af sitt pris eljest icke skulle kunna förvärfvas. I enlighet härmed hemstälde

riksarkivarien om beredande åt riksarkivet af ett anslag å 400

kronor till inköp af arkivalier, med rätt för riksarkivarien att, derest

öfverskott å anslaget skulle uppstå, använda samma öfverskott jemväl till

inköp af tryckta arbeten.

Hvad riksarkivarien sålunda anfört syntes departementschefen ådagalägga,

att för riksarkivet funnes stadigvarande behof af ett mindre anslag

till inköp af arkivalier och att de till riksarkivets förfogande stälda medel

för inköp af tryckta arbeten vore otillräckliga. Mot storleken af det belopp,

som riksarkivarien ansett erforderligt för att råda bot härför, hade

departementschefen ej något att erinra. Deremot förefölle det departementschefen

mindre lämpligt, att å riksarkivets stat de små belopp, om

hvilka här vore fråga, upptoges såsom skilda anslag, utan ansåge departe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

3

inentscheferi riksarkivariens syftemål kunna vinnas lika väl, om de medel,

som afsåges till fyllande af omförmäla behof, sammanfördes i en anslagspost.

Med anledning häraf hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen, att riksarkivets anslag till inköp af tryckta arbeten

måtte under den förändrade titeln »till inköp af arkivalier och

tryckta arbeten» höjas med 400 kronor eller till 1,000 kronor.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, får utskottet hemställa,

att, på sätt af Kongl. Maj:t föreslagits, riksarkivets

anslag till inköp af tryckta arbeten må under den förändrade

titeln »till inköp af arkivalier och tryckta arbeten»

höjas med 400 kronor eller till 1,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till riksarkivet, nu 39,300 kronor,

komma att uppgå till 39,700 kronor samt hela anslagstiteln för riks- och

landsarkiven, nu 45,100 kronor, till 45,500 kronor.

Kongl. biblioteket.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat Ang.

bevilja dels till aflöning åt två andre bibliotekarier i kongl. bibliotekettaenn rf‘"rs k''0^j

6,000 kronor att för eu hvar af dem utgå med 1,800 kronor såsom lön biblioteket,

och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar och med rätt till ålders- [2.]

tillägg i likhet med kongl. bibliotekets nuvarande amanuenser, dels ock

såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget å 1,500 kronor till

eft erm i d d agsser vis sammanförda anslaget till vikariatsersättning m. m. ett

belopp af 2,500 kronor, hvilket anslag i sådant fall skulle upptagas till

belopp af 10,000 kronor under den förändrade rubriken »till vikariatsersättning,

arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning, efteriniddagsservis

m. m.»

Vid bifall härtill skulle anslaget till kongl. biblioteket, nu 73,200

kronor, komma att ökas till 81,700 kronor.

Enligt det i ärendet förda statsrådsprotokollet hade öfverbibliotekarien

vid kongl. biblioteket uti skrivelser till Kongl. Maj:t den 20 september

och den 2 oktober 1900 framstält förslag om ändring i gällande stat för

kongl. biblioteket.

Denna stat, som den 1 juni 1877 blilvit af Kongl. Maj:t faststäld, hade

med de ändringar, som sedermera deri vidtagits, följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Lön.

Tjenstgörings-

Summa.

‘

Kr.

penningar

Kr.

Kr.

öfverbibliotekarien ...............

4,400

—

2,000

—

6,400

—

j Efter 5 år kan lönen

| höjas med 600 kronor.

1 bibliotekarie .........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

Efter 5 är kan lö-

1

3,000

—

1,500

_

4,500

—

nen höjas med 500

1 amanuens ........................

1,800

—

R200

—

3''000

—

kronor och efter 10

år med ytterligare

3 amanuenser.........................

Till vikariatsersättning, arf- voden och flitpenningar

åt extra biträden, r en- skiftning m. m. .................

5,400

3,600

9.000

6.000

500 kronor.

1 förste vaktmästare ...........

800

—

300

—

1,100

—

1 vaktmästare.........................

500

_

300

—

800

—

|Efter 5 år kan lönen

3 » ..........................

Till böckers inköp och in- bindning ..................

För beredande af arfvoden

åt extra ordinarie tjenste- man samt ersättning åt

vaktbetjening för särskild

tjenstgöring om eftermid- dagarne, då kongl. biblio- teket å sådan tid hålles

1,500

...

900

—

2,400

34,000

|höjas med 100 kronor.

öppet...................................

—

—

—

—

1,500

—i

I förstnämnda skrifvelse har öfverbibliotekarien, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, anfört, att det, enligt öfverbibliotekariens mening,

vore obestridligt, att den af Kong! Maja, den 1 juni 1877 för kongl.

biblioteket faststälda staten beträffande såväl antalet fast anstälda tjensteman

som anslaget för boksamlingens ökande och inbindning närmast haft

till mål att tillgodose de behof, som dåvarande förhållanden gjort oafvisligt

nödvändiga. Dessa förhållanden hade dock nu undergått väsentlig

förändring. Redan det förslag till stat för kongl. biblioteket, som af

detta verks dåvarande chef bifogats komiterades betänkande angående

lönereglering för kongl. biblioteket af den 30 augusti 1876, hade upptagit

tre ordinarie tjensteman (en bibliotekarie och två amanuenser) utöfver det

antal, som af Kongl. Maj:t jemlikt Riksdagens anslagsbevillning slutligen blifva

faststäld. Likaledes hade samme öfverbibliotekarie ansett ett årligt anslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

af 40,000 kronor för böckers inköp och bindning vara erforderligt, men

endast 18,000 kronor hade för ändamålet kunnat erhållas. Att detta sistnämnda

belopp blifvit för knappt tilltaget, hade ganska snart visat sig, i

det att på grund af Kongl. Maj:t propositioner till Riksdagen ifrågavarande

anslag ökats år 1883 till 25,000 kronor och år 1896 till 34,000 kronor.

Antalet ordinarie tjensteman hade deremot alltsedan år 1877 icke undergått

någon förändring, och behofvet af flere arbetskrafter för att kunna

motsvara de ständigt växande fordringarna gjorde sig med hvarje dag

mera känbart. Detta förhållande belystes bland annat af följande siffror.

År 1878 hade kongl. bibliotekets läsesal under förmiddagarne besökts

af 9,880 personer; år 1898 hade förmiddagsbesöken utgjort 18,455 (eftermiddagarne

hade de besökande varit 7,929). År 1878 hade för allmänhetens

begagnande framtagits 17,979 volymer; år 1898 hade motsvarande

siffra utgjort 41,910 (deraf 9,195 hemlån).

Den vigtiga katalogiseringen hade, oaktadt de anspråk, stigande freqvens

stälde på tjenstemännen, oafbrutet fortgått alltsedan år 1862, hvad

den nyförvärfvade literaturen anginge. Detta arbetes ökade omfattning

stode naturligtvis i förhållande till den i allt större skala tillväxande bokmängden.

Äfvenså katalogiserades sedan år 1892 fullständigt allt inkommande

svenskt årstryck. Det vore emellertid långt ifrån nog, att den nya

tillväxten sålunda behandlades; en lika vigtig uppgift vore katalogisering

— efter det nya systemet, på lappar — af kongl. bibliotekets äldre bokförråd.

Här vore tyvärr väldiga luckor att fylla alltifrån äldre dagar, då

katalogisering dels utförts efter en nu utdömd metod, dels legat alldeles

nere till följd af otillräcklig personal och bristande utrymme i kongl. bibliotekets

dåvarande lokal. Detta katalogiseringsarbete af den äldre literaturen

(före 1864), hvaribland ett särdeles drygt rum intoges af det svenska,

till många tiotusental uppgående broschyr- och småtrycket, hvilket i äldre

tider icke brukat särskilt förtecknas, kräfde många år för att afslutas,

äfven under förutsättning, att talrikare arbetskrafter funnes att tillgå. De

nu för handen varande, såväl ordinarie som extra ordinarie, vore alltför

upptagna af de vanliga löpande göromålen, allmänhetens betjenande, bokinköpens

beredande och de nya förvärfvens behandling, för att i större

utsträckning hinna afhjelpa de nyssnämnda från äldre tider ärfda bristerna

i katalogen; och det, oaktadt iller än en tjensteman på detta arbete dagligen

offrade ett par timmar utom den vanliga tjenstgöringstiden. Att

förstärka tjenstemännens antal genom att vid verket fästa allt flere oaflönade

extra biträden vore staten knappt värdigt och läte sig för öfrig!

svårligen göra. Utsigterna till ordinarie befordran vore för mörka och de

gratifikationer, kongl. biblioteteket kunde erbjuda, för ringa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang härmed hade öfverbibliotekarien erinrat, att Danmark

och Norge vore, hvad antalet ordinarie tjensteman vid de största offentliga

biblioteken anginge, bättre stål da än Sverige. Så utgjordes den fast aflönade

personalen vid det Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn af 1

öfverbibliotekarie, 2 underbibliotekarier och 8 assistenter samt vid Universitetsbiblioteket

i Kristiania af 1 öfverbibliotekarie, 2 bibliotekarier och 7

amanuenser.

Af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört ansåge han framgå, att

göromålen vid kongl. biblioteket ökats i den man, att det antal ordinarie

tjensteman, som år 1877 med nöd kunde anses tillräckligt, numera ingalunda

vore det. Men icke nog dermed; faktiskt vore kongl. biblioteket

häri ännu sämre lottadt, än dess nu gällande stat afsett.

Alltsedan år 1886 utgåfves nemligen genom kongl. biblioteket en årlig

s. k. accessionskatalog eller förteckning öfver kongl. bibliotekets tillväxt

af nyare, utanför Sverige tryckt literatur, i hvilken äfven infördes bokförvärf

till Sveriges andra större offentliga bibliotek. Fördelen för allmänheten

och de offentliga institutionerna sjelfva af denna katalog hade af

öfverbibliotekarien flere gånger inför Kongl. Maj:t framhållits. Den hade

äfven utanför Sverige ådragit sig erkännande och uppmärksamhet. Så

hade danska riksdagen år 1900 bifallit regeringens proposition att åt det

Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn anvisa ett äskadt belopp för utgifvande

af en dylik accessionskatalog efter mönstret af den genom kongl.

biblioteket i Stockholm utgifna; och både dervid betonats denna katalogs

nytta och praktiska värde. Den svenska accessionskatalogen redigerades i

kongl. biblioteket af en ordinarie eller t. f. amanuens, hvilkens tjenstetid

årligen under förra halfåret användts på detta omfattande arbete, så att

han endast under senare halfåret vore att påräkna för öfriga göromål inom

kongl. biblioteket. Man kunde således med skäl säga, att kongl. biblioteket

nu förfogade öfver mindre arbetskrafter, än 1877 års stat beräknat.

I betraktande af svårigheten att med kongl. bibliotekets nuvarande

fåtaliga personal bestrida de åligganden, hvilka sedan år 1877 flerdubblats

dels genom den ökade freqvensen och boksamlingens betydliga tillväxt,

dels genom tillkomsten af den magtpåliggande accessionskatalogen, vore

enligt öfverbibliotekariens förmenande antalet af fyra amanuenser alldeles

otillräckligt, hvarför öfverbibliotekarien hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes

till nästa Riksdag aflåta proposition om uppförande å kongl. bibliotekets

ordinarie stat af ytterligare två amanuenslöner.

I sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2 oktober 1900 hade öfverbibliotekarien

i anslutning till den förra framställningen anfört de grunder,

hvilka, enligt hans åsigt, gjorde en förhöjning af det å kongl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

bibliotekets stat uppförda anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer,

eftermiddagsservis in. m. synnerligen önskvärd. Det hade tran början

aldrig kunnat vara afsedt, att antalet ordinarie tjensteman skulle vara

tillräckligt att bestrida alla kongl. bibliotekets personal åliggande arbeten,

utan hade man, för att så vidt möjligt fylla dessa uppgifter, nödgats anlita

extra ordinarie och oaflönade biträden. Härtill komme nödvändigheten

att inom verket ega ett antal sådana vetenskapligt bildade och med bibliotekstjensten

förtrogna personer, med hvilka de ordinarie befattningarna

vid uppkommande ledigheter kunde besättas.

Vid kongl. biblioteket tjenstgjorde för närvarande sju extra ordinarie

amanuenser, af hvilka tre vore tillstädes under hela den vanliga arbetstiden

om förmiddagarne och äfven jemte de öfriga turvis bestrede eftermiddagstjenstgöring.

Äfven om den fast aflönade personalen ökades med

de två nya amanuenser, hvarom öfverbibliotekarien redan gjort hemställan,

kunde verket icke undvara det antal af extra ordinarie arbetskrafter,

hvaröfver det nu förfogade; och det skulle vara en högst känbar

förlust, om eu eller annan bland dessa, på grund af de dåliga utsigterna

till befordran eller skäligt arfvode, skulle se sig nödgad att söka sin fortkomst

på annat håll.

Beträffande utsigterna till befordran inom verket stälde sig förhållandet

sålunda, att af 17 personer, hvilka från och med år 1878 till och med

år 1899 antagits till extra ordinarie amanuenser, endast en vunnit befordran

till ordinarie amanuens (1894), två hade aflidit (den ene sedan han

lemnat kongl. biblioteket), sju hade efter ett eller flera års tjenstgöring

afgått från kongl. biblioteket (deraf en för att tillträda lektorat och en

för tjenstgöring i riksarkivet). De öfriga, som ännu qvarstode, hade intagits

respektive åren 1890 (2 st.), 1892, 1898, 1895 (2 st.) och 1899.

Kongl. bibliotekets anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer m. m.

hade senast varit sålunda fördeladt: till vikariatsersättningar 1,100 kronor,

till en extra vaktmästare 600 kronor, till renskrifning, smärre tillfälliga

gratifikationer in. m. 1,100 kronor; återstoden, 3,200 kronor, hade anslagits

såsom arfvoden till fyra extra ordinarie amanuenser, af hvilka två uppbure

1,200 kronor och två 400 kronor hvardera årligen.

Det skulle, enligt öfverbibliotekariens förmenande, i längden visa sig

omöjligt att under en följd af år vid kongl. biblioteket fortfarande fästa

personer, af hvilka man å ena sidan, för vinnande af inträde, fordrade

eu hög akademisk examen — filosofie licentiatexamen — medan man å

andra sidan, för omkring fem timmars arbete dagligen, icke vore i stånd

att lemna dem någorlunda rimlig ersättning.

I betraktande häraf och i ändamål att bereda större eller flere arf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

voden åt kongl. bibliotekets extra biträden, hemstälde öfverbibliotekarien,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning af

de å kongl. bibliotekets stat för vikariatsersättningar, gratifikationer in. m.

uppförda anslag från sarnmanlagdt 7,500 kronor till 10,000 kronor årligen.

I en till ecklesiastikdepartementet sedermera ingifven promemoria hade

öfverbibliotekarien vidare, i afseende å den tillökning af 2,500 kronor å

kongl. bibliotekets nuvarande anslag för vikariatsersättningar, gratifikationer

in. m., hvarom öfverbibliotekarien gjort framställning, meddelat, huru han

tänkt sig den ifrågasatta tillökningen böra fördelas.

Två e. o. amanuenser, som nu uppbure arfvoden å 400 kronor, skulle

hvardera erhålla eu förhöjning af 600 kronor ................. Kr. 1,200: —

En e. o. amanuens, hittills utan arfvode, skulle erhålla........ » 1,000: —

Såsom ersättning åt vikarier för två nya amanuenser erfordrades

..................................................................................... » 300: —

Kr. 2,500: -

Häraf ansåge öfverbibliotekarien framgå, att han endast begärt hvad

han lunnit vara för ögonblicket oundgängligen nödvändigt till förbättring

åt de extra ordinarie amanuensernas ställning. Någon förhöjning af andra

å samma anslag uppförda utgiftsposter — i främsta rummet den vigtiga

utgiften för renskritning af katalogblad — hade öfverbibliotekarien denna

gång icke velat ifrågasätta. Fördelningen af hela anslaget skulle, i händelse

af bifall, sålunda få följande utseende:

Eftermiddagsservis .............................................................. Kr. 1,500: —

Vikariatsersättningar (då semester af alla uttages) ............ » 1,525: —

Två extra ordinarie amanuenser å 1,200 kr..................... » 2,400: —

Tre d:o d:o d:o å 1,000 » ..................... » 3,000: —

En extra vaktmästare ............................................................ » 600: —

För ordnande och förtecknande af kongl. bibliotekets svenska

porträtt, incl. alla i tidningar förekommande................ » 200: —

Ett ombud i Amerika för anskaffande af derstädes tryckt

svensk 1 it eratur ..................................................................... » 200: —

Renskrifning af katalogblad .................................................. » 575: —

Kr. 10,000: —

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

Af den redogörelse, öfverbibliotekarien i sina ofvanberörda framställ

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !). 9

ningar lemnat öfver kong!, bibliotekets verksamhet, fram ginge, hvilken storartad

utveckling detta bibliotek vunnit sedan den tid, da den ännu gällande

aflöningsstaten för detsamma blifvit faststäld och biblioteket inflyttat i sin

nya byggnad. Såväl antalet besökande i biblioteket som antalet heinlan hade

på de sista 20 åren mer än fördubblats; och under tiden hade den inhemska

literaturens dit i sin helhet strömmande flöde, icke minst tidningspressens,

oaflåtligt vuxit, samtidigt med att bokförvärfvet utifrån i hög grad ökats

förmedelst utvecklade bytesförbindelser och derigenom att större anslag

för bokinköp blifvit för kongl. biblioteket anvisade.

Af liknande anledningar hade på senare tid Riksdagen beviljat ökade

anslag till förstärkning af arbetskrafterna vid universitetsbiblioteken i Upsala

och Lund. Utom eu uppgift, motsvarande den, som hufvudsakligen

tillkomme dessa bibliotek, eller att stå till tjenst för den vetenskapliga

forskningen, hade kongl. biblioteket, som hölles Öppet äfven om eftermiddagarne,

att såsom ett stats- och folkbibliotek gå offentliga myndigheter

och inrättningar samt den stora allmänheten, deribland äfven representanter

för tidningspressen i hufvudstaden, till banda med önskade upplysningar.

För skötande af de talrika löpande göromålen, hvartill äfven hörde

korrespondens med andra bibliotek och arkiv, samt ordnande af de nya

bokförvärfven måste nu fullbordandet af den vigtiga katalogiseringen af

den äldre literaturen eftersättas, bvilket naturligtvis i hög grad minskade

bibliotekets användbarhet, Behofvet af ökade arbetskrafter, för att kongl.

biblioteket skall kunna fylla sin vackra kulturuppgift, vore således påtagligt.

Öfverbibliotekariens uppfattning, att detta behof icke kunde tillgodoses

allenast genom ökadt anslag till aflönande af extra ordinarie tjensteman, syntes

departementschefen äfven vigtig. På sådant sätt skulle visserligen flere tjenstemän

kunna vid biblioteket anställas, men dermed vunne man dock icke det

vigtiga syftemålet att kunna vid biblioteket fästa sadana krafter, som kunde

blifva till varaktigt gagn för institutionen. Särskilt vid bibliotekstjenstgöring

syntes nemligen i tjensten förvärfvade insigter, vana och erfarenhet

vara mycket värda att tillvarataga, och detta så mycket mer, då ansenliga

luckor i katalogiseringen af den äldre literaturen gjorde det nödvändigt att

ställa stora anspråk på bibliotekstjensteinännens minnesförmåga. Med det

antal ordinarie tjensteman, som nu stode till kongl. bibliotekets förfogande,

vore, såsom den framlagda statistiken visade, utsigten för de extra ordinarie

tjänstemännen att vinna befordran till ordinarie bibliotekstjenst ytterst

ringa. De måste derför efter någon tids tjenstgöring i regel söka sig in

på ”andra banor. Den speciella utbildning, de i kongl. biblioteket förvärf val,

idn<re sålunda förlorad för denna institution, som måste söka få i deras

n

Uili. till Hiksil. Urat. lHOt. 1 Samt. / AfU. 9 Haft. ~

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ställe nya krafter, livilka dock i bästa fall först efter en längre tid kunde

fullt ersätta de afgångnes.

Departementschefen funne således öfverbibliotekariens framställning

om uppförande pa kongl. bibliotekets stat af medel till aflöning åt ytterligare

två ordinarie amanuenser vara väl grundad. Genom bifall härtill

skulle kongl. biblioteket i allt fall icke komma att hafva till sitt förfogande

så många ordinarie tjensteman, som redan år 1877 vid den nu gällande

aflöningsstatens uppgörande af bibliotekets chef ansetts erforderliga för behörigt

upprätthållande af bibliotekets dåvarande verksamhet.

Såsom departementschefen redan erinrat, hade i kongl. bibliotekets stat

varit från början uppfördt ett belopp af 8,000 kronor till vikariatsersättning,

arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning in. in.

Sedermera hade ar 1893 tillkommit ett anslag af 1,500 kronor för beredande

af arfvoden åt extra ordinarie tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening

för särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då kongl. biblioteket å sådan

tid hölles öppet. Såsom af öfverbibliotekariens framställningar syntes, hade

dessa bada anslag, livilka delvis afsåge samma ändamål, faktiskt behandlats

såsom ett gemensamt anslag å 7,500 kronor. Behofvet af att öka detta

anslagsbelopp från 7,500 kronor till 10,000 kronor funne departementschefen

genom öfverbibliotekariens ifrågavarande framställningar adagalagdt

och hade icke heller något att erinra deremot, att anslagen för framtiden

sammanfördes under en rubrik, hvilken i sådant fall lämpligen borde blifva

*vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning,

eftermiddagsservis m. m.»

I sammanhang härmed har departementschefen anmält en af öfverbibliotekarien

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 november 1900 gjord framställning,

att de a kongl. bibliotekets stat omförmälda amanuenser måtte för framtiden

benämnas andre bibliotekarier och, om detta bifölles, de båda nuvarande

bibliotekarierna erhålla titel af förste bibliotekarier. Liknande framställningar

hade blifvit gjorda af riksarkivarien beträffande amanuenser

och arkivarie!'' i riksarkivet samt af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

i fråga om dess amanuenser.

Lill stöd för dessa framställningar hade anförts: Titeln amanuens betecknade

i hela administrationen, utom i de vetenskapliga verken, en extra

ordinarie, af vederbörande embetsverks chef antagen tjensteman. Följden

blefve naturligtvis den, att riksarkivets, kongl. bibliotekets, nationalmusei

samt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens amanuenser, livilka i

allmänhet vore män i mogen ålder, stundom med stort vetenskapligt anseende,

af allmänheten förblandades med extra ordinarie tjensteman i andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

11

verk. Man kunde visserligen säga, att namnet gjorde föga till saken och

att man ej skulle fasta sig vid titeln; men som förhållandena en gång vore

i det offentliga och enskilda lifvet, hade äfven titeln sin betydelse, och det

vore endast att göra ifrågavarande tjensteman rättvisa, om deras titel förändrades

till större öfverensstämmelse med deras verkliga betydelse och

värde.

De andragna skälen för att de åsyftade ordinarie tjenstemänncn måtte

erhålla mot deras befattningar bättre svarande titlar än dem, som angåfves

i de faststälda aflöningsstaterna, funne departementschefen vara förtjenta

af allt afseende. Enligt departementchefens mening borde åt innehafvarne

af de ifrågasatta nya, mot de nuvarande amanuensbefattningarna svarande

tjensterna i kongl. biblioteket gifvas benämningen andre bibliotekarier, i

hvilket fall titeln för de nuvarande amanuenserna borde ändras i enlighet

dermed och de nuvarande bibliotekarierna benämnas förste bibliotekarier.

Hvad anginge titlarne för de nuvarande bibliotekarierna och

amanuenserna i kongl. biblioteket, ansåge departementschefen den omständigheten,

att desse tjensteman i aflöningsstaten så benämndes, icke utgöra

hinder för Kongl. Maj:t att, såsom äfven förr i liknande fall skett, gifva

dem andra titlar, hvilka ansåges bättre svara mot deras verksamhet; men

med denna frågas afgörande syntes lämpligen böra anstå, till dess Riksdagen

yttrat sig angående den väckta frågan om inrättande af de omnämnda

två nya tjenstebefattningarna i kongl. biblioteket.

Departementschefen hemstälde fördenskull, det Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på ordinarie stat bevilja dels till aflöning åt två andre

bibliotekarier 1 kongl. biblioteket 6,000 kronor, att för en hvar af dem utgå

med 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

och med rätt till ålderstillägg i likhet med kongl. bibliotekets nuvarande

amanuenser, dels ock såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget ä

1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda anslaget till vikariatsersättning

in. m. ett belopp af 2,500 kronor, hvilket anslag i sadant fall

skulle upptagas till belopp af 10,000 kronor under den förändrade rubriken:

»Till vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden,

renskrifning, eftermiddagsservis m. m.»

Af utredningen i ärendet framgår otvifvelaktigt, att mängden al det

tjensteinännen vid kongl. biblioteket åliggande arbete väsentligen tillökats,

efter det aflöningsstat för biblioteket år 1877 blifvit faststäld. Delförändringar,

staten sedermera undergått, hafva deremot icke medfört någon

ökning i antalet af bibliotekets ordinarie tjensteman. Till aflönande af

extra ordinarie amanuenser finnas enligt statsrådsprotokollet i ärendet till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

■Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gängliga — de till vikariatsersättningar och smärre tillfälliga gratifikationer

afsedda medel oberäknade — 3,200 kronor af det år 1877 till belopp

af 6,000 kronor faststälda och fortfarande med samma belopp upptagna

anslaget till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden,

renskrifning m. m.; hvarjemte 1893 års Riksdag, sedan bibliotekets

läsesal från medlet af januari månad ] 892 börjat under alla söckendagar

hallas för allmänheten tillgänglig jemväl under en del af eftermiddagen,

å ordinarie stat beviljat 1,500 kronor för beredande af arfvoden åt extra

ordinarie tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening för den särskilda

tjenstgöringen om eftermiddagarna. Emellertid anser utskottet, att, äfven

om den af Kong!. Maj:t nu föreslagna ökning af de ordinarie tjenstemännens

antal och af de för extra ordinarie amanuensers aflönande afsedda medel

ej skulle vara större, än som motsvarar den efter statens fastställande

småningom inträdda ökning i arbetet vid biblioteket, ett sådant förhållande

likväl icke utgör tillräcklig anledning att bifalla den gjorda framställningen.

Eu jemförelse mellan tjenstemännens antal och arbetets omfattning

vid å ena sidan universitetsbiblioteket i Upsala och å andra sidan

kongl. biblioteket synes nemligen gifva vid handen, att kong!, biblioteket

redan 1877 blifvit så rikligen försedt med tjensteman, att arbetets ökning

icke. i och för sig bör tillmätas afgörande betydelse vid bedömande af

bibliotekets nuvarande behof af ökade arbetskrafter. 1 afseende härå tillåter

sig utskottet erinra om den af universitetsbibliotekarien i Upsala hos

Kongl. Maj:t gjorda framställning, som enligt det vid 1899 års statsverk sproposition

fogade protokollet öfver ecklesiastikärenden af departementschefen

åberopats vid föredragning af den nämnda års Riksdag till pröfning

förelagda frågan om tillökning af personalen vid biblioteket i Upsala. I

berörda framställning yttrar universitetsbibliotekarien, bland annat, följande:
»Ingenting

syntes bibliotekarien bättre belysa rigtigheten af hvad hän

anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än

eu blick på hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt

för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde

ruin vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit

1 öfverbibliotekarie med .....................

2 bibliotekarier med 4,500 hvardera

4 amanuenser med 3,000 hvar...........

9,000

12,000

(7,000

efter 5

år)

1(5,000

» 5

»)

1(5,500

» 10

» )

|(3,500

» 5

»)

1(4,000

» 10

»)

Transport 27,400 kr.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

! Transport 27,100 kr.

1 förste vaktmästare......................................... 1,100 »

4 andre med 800 hvar........................................ 3,200 » (900 efter 5 år)

till arfvoden för extra ordinarie amanuenser

m. in. ............................................... 6,000 »

Summa 37,700 kr.

T jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inråttas för Upsala

universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,

på följande sätt:

bibliotekarien............. 0,000 kr.

2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar 8,000 »

2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar 5,000 »

1 andre amanuens ................................................ 2,000 »

1 tredje amanuens ................. 1,500

3 vaktmästare med 600 kronor hvar .......... 1,800

(700 efter

(800 *

ö

10

till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser 3,500

år)

»)

Summa 27,800 kr.

För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1898 blott

tre fjerdedelar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.

biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket

ingalunda varit mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken

både haft ett lika stort arbete att uträtta och lika, vigtiga uppgifter att

fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade

bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att

se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts

redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets

boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,

snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore

ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.

Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,

hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och

fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser

vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade

motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande

framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt,

resultat, icke kunna, tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i

hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekrytera

dess personal.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra erinra, att genom 1X99

års Riksdags beslut i omförmälda ärende universitetsbiblioteket i Upsala fått

sin ordinarie tjenstemannapersonal ökad till samma antal som den vid

kongl. biblioteket anstälda eller till sju personer. Hvad angår universitetsbiblioteket

i Lund torde det arbete, som åligger dess ordinarie tjenstemannapersonal,

bestående af en bibliotekarie, en vice bibliotekarie och tvä

amanuenser, i förhållande till personalens storlek vara än mera omfattande

än vid biblioteket i Upsala,

Ehuru utskottet på de skäl, som nu blifvit anförda, icke kan i dess

helhet tillstyrka Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda förslag, anser likväl utskottet

erforderligt, ej mindre att en .ny tjenst i första lönegraden vid biblioteket

inrättas, än. äfven att för de i statsrådsprotokollet angifna ändamål i anslaget

till vikariatsersättningar m. m. beviljas förhöjning med det af Kongl.

Maj:t föreslagna beloppet 2,500 kronor.

Den nye tjenstemannen i första lönegraden anser utskottet böra i

staten uppföras under benämning amanuens. Förslaget om utbytande af

nämnda titel mot titeln andre bibliotekarie, hvilken åtgärd kunde befaras

vara .egnad att hos de ifrågavarande tjenstemännen framkalla anspråk på

föihöjd aflöning, torde sa mycket mindre böra af Riksdagen godkännas, som

anledning saknas att tilldela dessa tjensteman vid kongl. biblioteket eu

högre tjensteställning, än som tillkommer innehafvarne af motsvarande befattningar

vid universitetsbiblioteken.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på ordinarie stat bevilja:

a) till aflöning åt eu amanuens vid kongl. biblioteket

3,000 kronor, att utgå med 1,800 kronor såsom lön

och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar, och med

rätt till ålderstillägg i likhet med kongl. bibliotekets

öfriga amanuenser; samt

b) såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget

å 1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda

anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp af 2,500

kronor, hvilket anslag i sådant fall upptages till belopp

af 10,000 kronor under den förändrade rubriken: »Till

vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra

biträden, renskrifning, eftermiddagsservis m. m.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

Vid bifall till hvad af utskottet sålunda föreslagits, kommer anslaget

till kongl. biblioteket, nu 78,200 kronor, att ökas med 5,500 kronor till

78,700 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

3:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad Ang

motion (n:o 60) har herr Ii. H. G. vört Schéele, med hvilken åtskilliga afvil9’9a

kammarens öfriga ledamöter instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte be- m. .n,

sluta skrifvelse till Kongl. Maj:t med hemställan om åtgärders vidtagande

för de kollekters upphörande, genom hvilka medel insamlas i kyrkorna

till aflöning åt de hos domkapitlen anstälde tjensteman och betjente äfvensom

till anskaffande af skrifmaterialier för vissa domkapitel, samt för dymedelst

erhållna inkomsters ersättande genom statsmedel.

I fråga om den af motionären använda motivering tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Innan utskottet går att afgifva yttrande öfver omförmälda motion,

anser sig utskottet böra erinra, att vid 1900 års riksdag i väckt motion

föreslogs, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om

en efter föregången erforderlig utredning utarbetad framställning till Riksdagen

i syfte att åstadkomma eu efter tidsförhållandena afpassad lönereglering

för den vid de ecklesiastika konsistorierna anstälda tjenstemannapersonal,

samt att statsutskottet i sitt öfver denna motion afgifna yttrande

förklarade sig visserligen dela motionärens uppfattning, att de nuvarande

afl önin gsförh ållan d en a för domkapitlens tjensteman vore olämpliga och

otidsenliga, men att, då utskottet vore öfvertygadt derom, att Kongl. Maj:t

med afseende å hvad i frågan förut förekommit skulle utan någon derom

af Riksdagen framstam anhållan, då så funnes lämpligt, till Riksdagen

inkomma med förnyad framställning i ämnet, utskottet hemstälde, att

motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ehuru utskottet,

likhet med hvad motionären i nu förevarande

motion anfört, finner önskvärdt, att de ifrågavarande kollekt ernå må snarast

möjligt kunna ersättas med aflöning till domkapitlens tjensteman i

annan och lämpligare form, har likväl utskottet, då den

motionen beröres, synes utgöra eu detalj i den lönereglering för

varande tjensteman, hvilken af motionären vid 1900 års riksdag varit

ifrågasatt, ansett sig böra på samma skä

fråga, som i

ifrågag

varit

som af statsutskottet anförts

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

emot sistberörda förslag, afstyrka aflåtande åt sådan skrifvelse, som i den

vid innevarande riksdag väckta motionen afses.

Utskottet får alltså hemställa,

att lierr von Schéeles förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Universiteten.

anslag11 un eu 4:0) K°.nl?T har föreslagit Riksdagen att till aflöning åt en

amanuens i amanuens vid universitetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik och akaviTlmivn-u-Smiska

sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra ett anslag af 900

tetet i Upsala.krOUOr.

[3.] Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen meddelat,

hurusom under ar 1900 af den medicinska fakulteten vid universitetet i

Upsala förnyats en förut gjord framställning om utverkande af ett årligt

anslag . af 900 kronor för aflöning af en amanuens i oftalmiatrik vid

universitetets poliklinik och akademiska sjukhuset i Upsala.

Till stöd för denna framställning hade af fakulteten anförts följande:

Sedan extra ordinarie professuren i oftalmiatrik blifvit tillsatt, hade

fakulteten af den lokal, som hon disponerade för universitetets polikliniker,

upplåtit två, förut till amanuensbostad använda, rum åt den oftalmiatriska

polikliniken, hvilken blifvit inredd medelst anslag från universitetets egna

medel. Da särskild oftalmiatrisk klinik ännu saknades vid universitetet,

egde undervisningen i oftalmiatrik rum å denna poliklinik och vore följaktligen

helt och hållet beroende af det klientel, som den kunde skaffa

sig. hör att sa vidt möjligt tillgodose de anspråk, detta klientel kunde

ställa pa sjukvården och endast genom ett sådant tillgodoseende kunde

för undervisningen tillräckligt klientel erhållas — hade å poliklinik en anordnats

daglig mottagning, till hvilken de studerande hade tillträde. Att

vid sådana dagliga mottagningar professorn i ämnet ej kunde medhinna

alla till sjukvården hörande göromål, vore uppenbart, likasom äfven att den,

som skulle kunna med framgång biträda vid sjukvården inom ett så specielt

fack af de kliniska vetenskaperna, borde hafva haft tillfälle till studier i

ämnet, innan han antoges till amanuens. En något så när sakkunnig

oftalmiatrisk verksamhet fordrade dessutom så pass stora insigter å öfriga

områden inom medicinen, att det måste betecknas såsom i hög grad önskvärdt,

att amanuensen afslutat sina medicinska studier, innan han antoges.

Möjligheten af att till amanuens i oftalmiatrik erhålla en medicine licentiat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:n !).

17

ansåge emellertid fakulteten ej vara stor, om ingen annan fördel kunde erbjudas

honom än den vinst af erfarenhet, han under sin tjenstgöring kunde

hinna samla, Det syntes derför fakulteten uppenbart, att, derest utsigter

skulle finnas för erhållande af fullt skicklige amanuenser utan de för sjukvården

så menliga alltför täta personombyfena, härför erfordrades, att en ej

alltför liten fast aflöningsförmån med åtföljande rättighet till tjenstårsberäkning

kunde beredas dem. Utan dessa förmåner torde sällan kunna till amanuens

erhållas annan person än medicine kandidat, som vid universitetet studerade

för afläggande af licentiatexamen såsom fallet i regeln varit med de

hittillsvarande amanuenserna — och hvars tid ej kunde tagas i anspråk

mer än hvad yttersta nödvändighet kräfde.

Amanuensens verksamhet sträckte sig emellertid ej endast till polikliniken.

Genom tillmötesgående af professorn i kirurgi och särskild öfvercnskommelse

mellan honom och professo™ i oftalmiatrik hade åt den

senare öfverlemnats vården af de å akademiska sjukhuset intagne ögonsjuke.

Amanuensen hade alltså, utom sitt arbete för polikliniken, äfven

att biträda vid sjukvården å akademiska sjukhuset och derstädes assistera

vid förekommande ögonoperationer, två gånger dagligen besöka der intagne

ögonsjuke samt föra erforderliga journaler. Att dylika morgon-och aftonronder

året om vore erforderliga, visade erfarenheten från arbetsåren

1895—99. Antalet ögonsjuke å akademiska sjukhuset hade under dessa

år utgjort resp. 57, 54, 54, 58, 67 och antalet operationer resp. 36, 43,

35, 40, 52. A polikliniken hade samma år behandlats resp. 537, 841, 940,

1,122, 1,254 ögonsjuke och utförts resp. 100, 197, 244, 204, 255 ögonoperationer.

Om dessa siffror gåfve vid handen, att bemödandena att

skaffa för undervisningen tillräckligt klientel å polikliniken ej varit utan

resultat, så måste likväl å andra sidan framhållas, att dessa bemödanden

utan understöd af dugliga amanuenser tvifvelsutan skulle hafva varit fruktlösa.

Men de medel, med hvilka amanuensen i oftalmiatrik hittills kunnat

aflönas, vore enskilda gåfvomedel, som ej länge kunde för detta ändamål

påräknas och som öfver hufvud dertill anvisats endast på grund af fakultetens

nödstälda belägenhet, då hennes upprepade framställningar angående

aflöning åt amanuensen i oftalmiatrik ännu icke krönts med framgång. Ännu

svårare än hittills ansåge fakulteten det blifva att utan vederbörlig aflöning

erhålla lämplig amanuens, när det akademiska sjukhusets ögonafdelning,

till hvilken jemte andra om- och tillbyggnader Riksdagen och Upsala läns

landsting beviljat anslag, kornme att öppnas, hvarigenom nödvändiga förutsättningar

för ökning äfven af det kliniska undervisningsmaterialet komme

att beredas. Amanuensen, hvilkens tid redan nu vore så upptagen, att

lull. till Kilsd. Prål, tunt. 4 Sami. t Afd. !/ imf t. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Slatmtskottets Utlåtande N:o !).

lian endast med stor svårighet kunde jemte sin tjenstgöring bedrifva andra

studier, torde då vara utestängd från möjligheten dertill.

Beträffande storleken af det begärda anslaget, ansåge fakulteten den

årliga lönen ej kunna sättas lägre än 900 kronor för en amanuens med

magtpåliggande såväl klinisk som poliklinisk tjenstgöring, hvilken alls icke

eller blott i ringa mån medgåfve samtidiga studier inom andra områden

och som fordrade speciella förkunskaper förutom de allmänna medicinska

kunskaper, på hvilka den aflagda licentiatexamen utgjorde ett kriterium.

Detta belopp uppbures ock af amanuenser vid karolinska mediko-kirurgiska

institutets i Stockholm kliniker och hade senast beviljats åt fakultetens

amanuens i obstetrik och gynekologi.

Fakultetens framställning både af det större akademiska konsistoriet i

Upsala förordats; och kanslern för rikets universitet hade förklarat sig anse

här ifrågavarande anslag vara af behofvet synnerligen påkalladt.

Hvad medicinska fakulteten sålunda anfört syntes departementschefen

till fyllest ådagalägga behofvet af statens mellankomst för beredande af

arfvode åt en amanuens i oftalmiatrik. Någon tvekan kunde dock råda

beträffande storleken af detta arfvode. I afseende härå erinrade departementschefen,

hurusom, sedan Kongl. Maj:t till 1900 års Riksdag afla ti t proposition

angående anvisande på extra stat för år 1901 af 900 kronor till

arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska

poliklinik å serafimerlasarettet, Riksdagen för sådant ändamål

beviljat allenast 750 kronor. Då emellertid Riksdagen samtidigt dermed

till ett annat amanuensarfvode vid samma institut å ordinarie stat beviljat

det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 900 kronor, och då den nu begärda

amanuensbefattningen i oftalmiatrik skulle fästas ej blott vid universitetets

oftalmiatriska poliklinik, utan ock vid akademiska sjukhuset, under det att

vid sidan af karolinska mediko-kirurgiska institutets polikliniske amanuens

i oftalmiatrik äfven funnes en särskild klinisk amanuens i samma ämne, så

ansåge departementschefen det nu ifrågasatta arfvodesbeloppet, 900 kronor,

ej vara för högt.

Departementschefen tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra nu förevarande framställning.

Ehuru aflöningen för amanuenser, som tjenstgöra å poliklinikerna vid

de sjukvårdsinrättningar, der medicinsk undervisning meddelas, i allmänhet

icke plägat bestämmas till högre belopp än 750 kronor, anser sig likväl

utskottet, i betraktande deraf att den ifrågavarande amanuensen skulle

vara skyldig tjenstgöra äfven å akademiska sjukhuset i Upsala, böra till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

19

bifall förorda hvad af Kong!. Maj:t i ämnet bl i f vit föreslaget; och får

alltså utskottet, under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet bliivit

anfördt angående amanuensbefattningens behöflighet, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till aflöning åt en amanuens

vid universitetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik och

akademiska sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra

ett anslag af 900 kronor.

5:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att höja det ordinarie an- Ang.

slaget till materiel för poliklinikerna vid universitetet i upsala iaea tw materielkronor

eller från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till 1,750 kronor; ^^erna

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att förnyad framställning hos Kongl * vid universiMaj:t

blifvit gjord af universitetsmyndigheterna i Upsala om utverkande*»* i Upsala.

af ett årligt anslag af 750 kronor till förhöjning i det till poliklinikerna [4.]

utgående mater ielan slaget.

Den medicinska fakulteten i Upsala har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, med afseende härå erinrat, att, sedan Riksdagen ar 1885

beviljat medel till anordning af universitetets medicinska, kirurgiska och

pediatriska polikliniker, dessa inrättats i nedre vaningen af t. d. länslasarettets

hus och öppnats hösten samma år. De hade sedan fortgått samt

årligen anlitats af 5,000—0,000 patienter, hvarigenom ett rikt tillfälle

erbjudits de studerande att öfva sig i sjukdomarnes igenkännande och behandling.

Och nyttan af detta sjukmaterial hade för undervisningen varit

så mycket större, som de flesta af de besökande sjuka anlitat poliklinikerna

upprepade gånger. Först år 1889 hade emellertid dessa inrättningar erhållit

ett ordinarie årsanslag af 1,000 kronor till materiel. Detta anslag

hade användts till inköp af oundgängliga artiklar, såsom receptpapper,

journalböcker, inedicinalier, förbandsartiklar; vidare till rengöring af lokalerna,

tvätt, eldning och aflöning af en sjuksköterska.

År 1893 både vid fakulteten inrättats en ny professur i gynekologi

och obstetrik och år 1894 både ytterligare eu professur i oftalmiatrik upprättats.

Dermed hade två nya polikliniska afdelningar tillkommit. Enär

dessutom nödigt utrymme för den kirurgiska afdelningen ej kunnat beredas

med mindre än att de ruin, som förut varit upplatna till bostad

åt sköterskan, anordnats som mottagningsrum, både blifvit nödvändigt, att

byresersättning bereddes sköterskan. I följd deraf och med den ökning af

de årliga driftkostnaderna för rengöring, tvätt, inedicinalier in. in., som

det ökade antalet patienter framkallat, både det årliga materielanslaget

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o !J.

blifvit allt mer otillräckligt. Redan år 1892 hade eu brist af 100 kronor

uppstått; och vid slutet af år 1894 hade den vuxit till 300 kronor. Fakulteten

hade under dessa ar pa flere sätt sökt minska och förekomma denna

brist. Poliklinikerna hade under sommarmånaderna åren 1893 och 1895

af dessa ekonomiska skäl stängts; från Upsala stad hade utverkats ersättning

för> de bandager, som stadens fattige å kirurgiska polikliniken erliölle;

på enskild väg hade fakulteten upprepade gånger sökt bekomma

medel till nyanskaffning af nödiga instrument och undersökningsattiralj.

Detta oaktadt hade årsbristen fortfarande visat eu stegring och hade vid

slutet af år 1898 utgjort nära 500 kronor; och derest ej under år 1899

ett extra anslag af 500 kronor beviljats från universitetets reservfond, hade

de polikliniska lokalerna under sommarmånaderna måst hållas stängda af

brist pa model. Sedan fakulteten utan framgång bland sina riksdagspetita

samma år upptagit en höjning af materielanslaget till 1,750 kronor, hade

nu under ytterligare ett år kunnat konstateras otillräckligheten af det nuvarande

årsanslaget.

Betydelsen af poliklinikernas ostörda verksamhet trodde fakulteten ej

behöfva vidare motiveras, men ville erinra derom, att de kirurgiska, medicinska

och gynekologiska afdelningarna utgjorde vigtiga supplement till

klinikerna samt att de pediatriska och oftalmiatriska afdelningarna för

närvarande vore de enda institutioner, der lärarne i dessa ämnen kunde

lemna undervisning. Skulle inan nödgas fortfarande af brist på medel

stänga poliklinikerna under sommaren, minskades derigenom ansenligt tillloppet

af sjuka äfven under den öfriga delen af året till undervisningens

skada. Det enskilda understöd, som hittills erhållits till anskaffning af

instrument, kunde ej heller vara att påräkna.

Storleken åt poliklinikernas materielbehof framginge af följande tablå

öfver utgiftsposterna, sådana de under åren 1898 och 1899 stält sig:

Lön åt sköterska.......................... 540 kronor

I Ivresbidrag åt sköterskan ............................................................... so »

Eldning och städning........................................................................ 100 »

Tvätt.............. ISO »

Gas .................. 50 »

Telefonafgift ....................................................................................... 5d ;>

Ved........................................................................................................... 50

Reagentier och förband .................................................................. 300 »

Instrument ........................................................................................ 300 »

Diverse (soda, tvål, säkerhetsnålar, strykstickor in. in.) ........ 100

Summa 1,750 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets l ''(låtande N:o 9.

21

Denna framställning hade af större akademiska konsistoriet i Upsala

förordats och af kanslern vitsordats vara af behofvet synnerligen påkallad.

Kanslern hade tillika, efter inhemtade upplysningar, meddelat,

att något särskild! materielanslag af statsmedel till karolinska medikokirurgiska

institutets polikliniker å serafimerlasarettet icke funnes, men att

dessa från Stockholms stad åtnjöte ett årsanslag af G,000 kronor, äfvensom

att, hvad anginge Lunds universitet, Malmöhus läns landsting i allmänhet

bestrede kostnaderna för dervarande lasarett och att detta universitets

polikliniker saknade särskilda anslag af staten, hvarvid dock borde anmärkas,

att för den medicinska polikliniken tillfälliga anslag upprepade gånger

beviljats ur universitetets reservfond.

Då departementschefen, genom hvad sålunda anförts, funne det vara

till fullo utreda att det till poliklinikerna i Upsala utgående materielanslaget

vore otillräckligt för de ökade, årligen återkommande behofven,

tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att höja det ordinarie anslaget till materiel för poliklinikerna vid universitetet

i Upsala med 750 kronor eller från dess nuvarande belopp, 1,000

kronor, till 1,750 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet framgår, äro några statsmedel ej anslagna

till bekostande af materiel vare sig vid karolinska institutets polikliniker

å serafimerlasarettet eller vid de för den medicinska undervisningen vid

universitetet i Lund använda poliklinikerna vid dervarande lasarett. Några

giltiga skäl, hvarför poliklinikerna vid universitetet i Upsala skulle i än

högre grad än för närvarande år fallet af staten understödjas framför omförmälda

polikliniker i Stockholm och Lund, synas ej vara anförda; och

anser vid sådant förhållande utskottet, att de medel, som ytterligare kunna

erfordras för fyllande af poliklinikernas i Upsala bebo! åt materiel, skäligen

böra anskaffas genom anslag af vederbörande ortsmyndigheter, Indika

tvifvelsutan måste antagas vara intresserade af poliklinikernas oafbrutna

verksamhet.

På dessa skäl hemställer utskottet,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

(bo) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till aflöning åt

______e_____. ... Jagen att till aflöning åt ^Vä,

eu preparator vid universitetets i Upsala anatomiska institution på ordinariepiqårator vid

stat uppföra ett anslag af 1,000 kronor.

anatomiska

institutionen

F L ---- --------O --- 7 luauHmwir

Af statsrådsprotokollet inheintas, att bland de af universitetsmyndig- i Upsnia

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

h etern a i Epsala framburna anslagsyrkanden finnes ock en hemställan om

ett årligt anslag å ordinarie stat åt 1,000 kronor till aflöning åt en [»repa- «

rator vid den anatomiska institutionen.

Denna hemställan vore åtföljd af följande yttrande från den medicinska

fakulteten, afgifvet till fakultetens protokoll den 9 april 1900:

glinder de senaste årtiondena hafva på den mikroskopiska teknikens

område snabba framsteg blifvit gjorda. Konsten att i naturtroget skick

konservera de djuriska väfnaderna och organen, att genom deras uppdelning

i snitt af utomordentlig tunnhet och genom dessas behandling enligt

färgningsmetoder af mångfaldig art möjliggöra en ingående mikroskopisk

undersökning °har under denna tid nått en förut oanad höjd. Eu rik utveckling

af vart vetande ej blott rörande den fullvuxna organismens finaste

byggnad, utan äfven om dess första anläggning och utbildning bär

blifvit frukten af dessa tekniska framsteg.

»Den mikroskopiska tekniken har emellertid i och med denna dess

utbildning blifvit af vida mer tidsödande beskaffenhet än förr. Sålunda

måste, för att anföra ett exempel, ett embryo, som skall göras tillgängligt

för en något mera ingående mikroskopisk undersökning, uppdelas i snitt,

hvart och ett af blott några få tusendels millimeters tjocklek; dessa snitt,

hvilken sålunda, redan från ett embryo af ett par tre millimeters längd

kunna uppgå till hundratal, måste i rätt ordning tillvaratagas och underkastas

en följd komplicerade manipulationer, innan de låta sig med mikroskopet

granskas. Då än ytterligare i många fall de önskade form föreställningarna

angående organ eller organdelar låta sig af dessa snitt ernås

först genom snittens afteckning för mikroskopet samt på grundvalen af

från teckningarna verkstRida rekonstruktioner, torde redan af denna flygtiga

antydan framgå, att de grenar af den anatomiska vetenskapen —

histologien och embryologien — hvilka betjena sig af mikroskopet såsom

sitt förnämsta hjelpmedel, oftast blott på en mycken tid kräfvande omväg

kunna na sitt mål

»Mycket af detta tidsödande arbete förutsätter dock ingalunda hos

den arbetande någon egentlig vetenskaplig förbildning, utan blott vissa

tekniska färdigheter, om än af ganska säregen art. På den grund har

denna del af arbetet väl vid flertalet af de laboratorier, der mikroskopiska

studier i större omfattning bedrifvas, numera blifvit anförtrodd åt blott

och bart tekniskt skolade biträden. Eu dylik uppgift torde ock förnämligast

tillkomma den vid karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska

institution anstälde preparator, åt hvilken Riksdagen på Kong! Maj:ts

proposition redan 1889 beviljade på ordinarie stat en aflöning af 1,000

kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

23

»A härvarande anatomiska institution bär något dylikt tekniskt biträde

ända tills i år icke varit anstäldt, då institutionens materielanslag dertill

hvarken lemnat eller lemnar nödiga medel. Den e. o. amanuens, hvilken

är vid den histologiska afdelningen anstäld, kan ej härför påräknas redan

på den grund, att hans tid är fullt upptagen af att anordna de talrika

för den ordinarie undervisningen erforderliga preparaten samt att lemna

nödigt biträde vid denna undervisnings bedrifvande.

»Då de ofvan vidrörda preparationcrna, såsom egande grundläggande

betydelse för den vetenskapliga histologisk-embryologiska forskningen och

utgörande den nödiga förutsättningen för de undervisningen tjenande vetenskapliga

samlingarnas vidmagtlndlande och tillväxt, ej kunnat få ligga

nere, hafva de till största delen måst handläggas af professorn i ämnet.

Att härvid mycken tid måst tagas från det egentliga vetenskapliga arbetet,

torde af det ofvan anförda framgå. 1 sjelfva verket lärer detta förhållande

ej heller på längden kunna utan verklig skada fortgå, då samme professor

jemväl har åliggandet att såsom lärare och sjelfständig forskare verka

inom två vetenskapsgrenar, der det vetenskapliga arbetet fortgår så rastlöst

soin inom den nutida histologien och embryologien. Genom ett för

innevarande år på enskild väg beredt mindre anslag af tillfällig natur,

hvilket lemnat möjlighet för några timmars dagligt preparationsbiträde,

har gifvetvis ej annat än en öfvergående lindring i dessa svårigheter

kunnat ernås.

»Den preparatorsbefattning, hvars stora behöflighet fakulteten här

ofvan sökt ådagalägga, är af en helt annan natur än de vid de medicinska

institutionerna befintliga amanuensbefattningarna, och torde också

väsentligt andra grunder böra vid dess aflönande göras gällande.

»De arfvoden, som till dessa amanuenser utgå, äro i allmänhet så låga,

att de för ingen del kunna anses förslå till lefnadskostnadernas bestridande

under den tid platsen innehafves. Redan af detta skäl äro ock ombytena

vid dessa befattningar i allmänhet täta. Och om än härvid i regel ej större

svårigheter pläga möta vid dessa platsers återbesättande, torde detta förnämligast

bero på det lärorika i de med dem förenade göromålen och den

merit, som deraf för framtiden kan påräknas.

»I motsats härtill kan den här åsyftade preparatorsplatsen med dess

rent tekniska sysselsättning ej väntas lemna någon nämnvärd vetenskaplig

behållning åt sin innehafvare samt torde redan derför ej heller böra eller

kunna besättas med medicine studerande. Frun synpunkten af institutionens

fördel låter detta ej heller sig göra, då innehafvare!! af eu dylik befattning

i allmänhet blott kali väntas efter hand tillegna sig alla de för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

densamma erforderliga färdigheterna, och derför vid tätare ombyten det

åsyftade biträdet knappast blefve fullt effektivt.

»Då vidare det ifrågavarande arbetet är af den omfattning, att det

klöfver personens i fråga hela arbetstid, och af den art, att det förutsätter

ej blott ett praktiskt förstånd, stor noggrannhet oeh ovanlig händighet,

utan derjemte åtskilliga mer speciella färdigheter, såsom förmågan att teckna

och fotografera makro- och mikroskopiska bilder in. m., synes en summa

af 1,000 kronor, hvilken såsom årlig lön jemväl utgår till preparator vid

karolinska institutets anatomiska institution och likaledes uppbäres af den

vaktmästare vid härvarande mineralogisk-geologiska institution, hvilken

tillika är preparator, ej heller för den här åsyftade platsen kunna anses

vara mer än hvad nätt och jemt erfordras, för att lämplig person skall

till densamma kunna erhållas och vid densamma under ej allt för kort

tid fästas.»

Denna framställning hade af såväl det större akademiska konsistoriet i

Upsala som af kanslern för rikets universitet förordats; och då, genom

livad medicinska fakulteten anfört, departementschefen ansåge det vara

ådagalagdt, att inrättandet af ifrågavarande preparatorsbeställning vore ett

behof, hvars tillgodoseende svårligen kunde uppskjutas, tillstyrkte departementschefen

alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

af ofvan angifna innehåll.

På grund af hvad i detta ärende blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till aflöning åt en preparator

vid universitetets i Upsala anatomiska institution på

ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,000 kronor.

Ang. anslag

till ett doeentstipendimn

i germanska

språk

vid universitetet

i Upsala.

[t;.]

7:o) Kongl. Maja har föreslagit Riksdagen att till ett för ämnet germanska

språk afsedt fast docentstipendium inom den filosofiska fakulteten

vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,500

kronor.

Enligt hvad i statsrådspi''otokollet meddelas, hade kanslern för rikets

universitet såsom af behofvet synnerligen påkalladt förordat ett under år

1900 ånyo af det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala

framstäldt anslagsyrkande rörande ett fast docentstipendium å 1,500 kronor

för germanska språk vid universitetet.

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion, från hvilken detta yrkande

utgått, hade i sin motivering derför hufvudsakligen anfört följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

Sedan vitten af de moderna språkens studium mer och mer kommit

till erkännande, hade de ock erhållit en allt betydelsefullare ställning både

vid universiteten och skolorna. Vid omorganisationen i slutet åt 1870- talet af läraretjensterna vid universiteten hade ock den förutvarande

adjunkturen i tyska och engelska förvandlats till en professorsbefattning

i nyeuropeisk linguistik med undervisnings- och examinationsskyldighet i

germanska språk.

Läroämnet germanska språk omfattade i främsta rummet tyska och

engelska språken, både i nu lefvande former och med hänsyn till utvecklingshistorien,

äfvensom den rika äldre och nyare tyska och engelska

literaturen, men derjemte också såväl holländska som flere andra lågtyska

språk med delvis rätt betydande literatur; tyngdpunkten i undervisningen

måste dock, ej minst med hänsyn till lärareutbildningen för skolans behof,

falla inom de båda förstnämnda språken. Den nära slägtskapen mellan

germanska och skandinaviska språk medförde, att de senares utvecklingshistoria

i många punkter vunne belysning genom de förra, hvadan ock

för djupare nordiska språkstudier kännedom fordrades om vissa äldre, till

den germanska professurens speciella läroområde hörande språk, liksom för

den svenska språkforskningen ett studium särskildt af lågtyska munarter

vore af betydelse. I förhållande till sin omfattning och vigt vore dock

läroämnet germanska språk med afseende å lärarekrafter vid universitetet

illa lottadt, då endast en fast lärarebefattning, nämligen en extra ordinarie

professur, i germanska språk funnes, oaktadt ämnet representerade två särskilda

undervisnings- och examensämnen vid de högre allmänna läroverken,

tyska och engelska, ett förhållande som i öfrig! saknade motsvarighet. Visserligen

hade sedan år 1889 på extra stat erhållits anslag till två universitetslektorer,

en för hvartdera språket, men dessas uppgift inskränkte sig till

undervisning i språkens praktiska handhafvande i tal och skrift, och denna,

hittills med stor framgång fylda, uppgift gåfve dem full sysselsättning.

Hela den teoretiska undervisningen hvilade fortfarande på professorn ensam.

Denne hade derjemte att ombesörja examinationen, granskningen

af doktorsafhandlingar i de ifrågavarande språken samt hittills ock tjenstgöringen

såsom fakultetsopponent vid deras ventilation. Dessutom vore

med afseende å undervisningen att märka, att i ämnet germanska språk

vore terininligen två seminarier, ett i engelska och ett i tyska, samtidigt

i verksamhet. Denna anordning borde otvifvelaktigt bibehållas såväl i följd

af seminarieundervisningens af erfarenheten bestyrkta, stora betydelse för

den vetenskapliga utbildningen, som med hänsyn till läroverkens växande

behof af dugande lärare i nämnda språk,

Eu förstärkning af lärareplatserna i germanska språk vid universitetet

Bill. Ull Kikad. 1‘rot. 1901. 4 Samt. 1 Afit. 9 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore sålunda oundgänglig, helst genom upprättandet af särskilda professurer

för hvartdera af engelska och tyska språken. Då sektionen emellertid

för närvarande icke vore beredd att framlägga förslag i sådant syfte,

ville den inskränka sig till eu hemställan om förbättrande af de nuvarande

förhållandena genom anställande af ständigt biträde åt professorn i ämnet.

Sådant biträde vore möjligt att anskaffa, derest vid ämnet germanska språk

fästes ett uteslutande för tyska och engelska språken afsedt fast docentstipendium.

Redan nu funnes visserligen ett fast docentstipendium för

gruppen »nyare språk»; men till detta måste docenterna i germanska

språk täfla med docenterna i nordiska, romanska och slaviska språk,

hvadan utsigten att derigenom erhålla ett aflönadt ständigt biträde åt professorn

i germanska språk vore alltför oviss, liksom utsigten för docenterna

i detta ämne att erhålla nämnda stipendium alltför liten, för att

någon trygghet skulle finnas, att begåfvade unge män egnade universitetet

sin verksamhet såsom docenter inom detta läroområde, när för dem vid

läroverken en bana stode öppen, som långt hastigare kunde leda till en

ekonomiskt oberoende ställning.

Ett särskildt fast docentstipendium för germanska språk vore sålunda

ett trängande behof. Erhölles ett sådant, läge det ock i sakens natur, att

det nuvarande fasta docentstipendiet för »nyare språk» skulle förbehållas

docenterna i öfriga till denna grupp hörande språk.

Hvad sålunda blifvit anfördt ansåge departementschefen ställa utom

allt tvifvel nödvändigheten, att särskilda åtgärder vidtoges till förbättrande

af de nuvarande förhållandena och till lättande af den ovanligt stora och

ansvarsfulla arbetsbörda, som ålåge innehafvaren af professuren i germanska

språk. Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till ett för ämnet germanska språk afsedt fast docentstipendium

inom den filosofiska fakulteten vid universitetet i Upsala på

ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Utskottet, som anser det begärda anslagsbeloppet böra af Riksdagen

beviljas, har emellertid, vid det förhållande att för närvarande ett fast

docentstipendium för gruppen »nyare språk» vid Upsala universitet förefinnes

och att någon förändring i de för detta stipendium gällande bestämmelser

ej blifvit ifrågasatta, icke funnit sig böra tillstyrka den föreslagna bestämmelsen,

att det nya stipendiet skulle vara ovilkorligen bundet vid de till

nämnda språkgrupp hörande germanska språken, utan trott sig böra förorda,

att det äskade anslaget beviljas till ytterligare ett för gruppen »nyare

språk» afsedt docentstipendium; och får utskottet alltså hemställa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

att Kongl, Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till ett för gruppen

»nyare språk» afsedt fast docentstipendium inom den

filosofiska fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie

stat beviljar ett anslag af 1,500 kronor.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till upprättande af en Aug.jnahg

ordinarie professur i geografi vid universitetet i Upsala pa ordinarie stat fessur ; geo.

bevilja ett belopp af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500

kronor såsom tjenstgöringspenningar. Upsala.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen [7 ]

erinrat, hursom genom kongl. kungörelsen den 17 april 1891 angående

ändring i vissa paragrafer af universitetsstatuterna och genom den samma

dag utfärdade stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina

geografien uttryckligen upptagits bland de akademiska undervisnings- och

examensämnena, dock ej såsom sjelfständigt sadant utan blott såsom ingående

i ämnet »statskunskap med geografi». Dermed hade ett uppslag

blifvit gifvet till en förmånligare ställning för geografien såväl såsom läroämne

vid universiteten som ock å allmänna läroverkens undervisningsplan.

Hvad den akademiska undervisningen i geografi beträffade, hade man sökt

att tillgodose densamma både vid universitetet i Upsala och vid universitetet

i Lund. Sedan år 1893 hade nämligen pa extra stat utgått ett

anslag af 1,000 kronor till en professorn i statskunskap biträdande lärare

i geografi vid universitetet i Upsala, och år 1894 hade vid universitetet i

Lund upprättats en extra ordinarie professur i geografi och historia. Vid

de allmänna läroverken åter hade genom kongl. kungörelsen den 22 mars

1895 geografien i de fem nedre klasserna blifvit på undervisningsplanen

skild från historien, hvarigenom i dessa klasser ett bestämdt timtal tillförsäkrats

geografien.

Önskemålen i afseende å det geografiska studiets och den geografiska

undervisningens höjande hade likväl icke blifvit till fullo tillfredsställa

genom de åtgärder, som nu omförmälts. Från olika hall hade hos Kongl.

Maj:t gjorts framställningar, påkallande ytterligare steg i samma rigtning.

1 afseende härå har departementschefen redogjort för en af åtskillige studerande

under år 1896 hos Kongl. Maj:t gjord ansökning.

I denna ansökning, undertecknad af 59 personer, hvilka studerade

geografi vid universitetet i Upsala, hade till en början erinrats, att geografiens

målsman vid nyssnämnda universitet ej vore en last anstäld professor,

utan eu tillfälligt förordnad lärare med blott två timmars föreläsningsskyldighet

i veckan samt att vid betygssättningen för ämnet statskunskap

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

S/idsulskottels Utlåtande N:o 0.

med geografi denne lärare egde endast på det sätt deltaga, att han

meddelade f professor] i statskunskap, hvilket betyg examinanden på

grund af aflagda prof kunde anses förtjena i geografi. Professorn skulle

derefter dels med afseende å det sålunda förtjenta betyget i geografi och

dels med hänsyn till de prof, examinanden aflagt i statskunskap, ensam

afgifva betyg i ämnet statskunskap med geografi.

Denna geografiens ställning motsvarade enligt sökandenas förmenande

ej ämnets störa betydelse. Geografien hade under senare delen af 1800-talet

genomgått en storartad utveckling, och dess allt mera växande värde såsom

bildningsmedel hade medfört upprättandet af geografiska professurer vid

en stor mängd europeiska och äfven vid några utomeuropeiska universitet,

Många af dessa professurer hade tillkommit under det sist förflutna decenniet,

Enligt uppgift i det under år 1889 till Kongl. Maj:t afgifna betänkandet

af en komité för utredning af vissa frågor rörande universiteten hade

Tyskland år 1885 egt professurer i geografi vid 12 universitet, Österrike

vid 8, Italien vid 12, Frankrike vid 4, Holland vid 1. År 1895 hade

dessa siffror, enligt hvad inhemtades af universitetskalendern Minerva, vuxit

till: för Tyskland 18, Österrike 9 och Frankrike 11. I Holland hade en

professur i etnografi tillkommit, för Italien åter vore antalet oförändradt.

Härtill kunde läggas, att i Ryssland geografien vore representerad af professorer

vid 8 universitet, i England, Belgien, Schweiz och Spanien vid 8

universitet i hvardera landet; Serbien, Portugal, Danmark och Norge hade

hvar sin professorsstol för ämnet. Vid åtskilliga universitet funnes mer

än en professor i geografi eller någon del deraf. Sammanlagdt egde Europa

61 professurer i geografi och 26 i geografi förenad med någon eller några

andra vetenskaper, såsom historia, statistik och etnografi eller någon af

naturvetenskaperna. Sådan vore geografiens ställning inom öfriga europeiska

kulturländer. Hon hade inom alla, äfven våra skandinaviska grannländer,

blifvit representerad vid universiteten och vore till fullo erkänd såsom eu

sjelfständig vetenskap.

Sökandena hade härefter betraktat förhållandena hos oss och dervid

funnit, att geografien stode i ett underordnadt förhållande till statskunskapen

och saknade all sjelfständighet. De praktiska olägenheterna häraf, yttrade

sökandena, hade ock visat sig. Enligt de faststälda fordringarna för ämnet

statskunskap med geografi för filosofie licentiatexamen berättigade en vidlyftigare

kurs i statskunskap till en mindre kurs i geografi och omvändt. Redan

häri läge ett medgifvande, att studiernas grundlighet i hvartdera ämnet

måste blifva lidande genom dess sammanslagning med det andra. Denna

olägenhet komme framför allt att drabba geografien, med hänsyn dertill att

statskunskapen hade äldre tradition och i följd deraf en fastare ställning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

än geografien. Det vore helt naturligt, att statskunskapens målsmän icke

kunnat medgifva, att deras vetenskap i nämnvärd mån finge lida intrång

af geografien. Äfven i ett annat afseende medförde den nuvarande anordningen

en stor olägenhet. Det blefve genom denna anordning nästan

omöjligt för naturvetenskapernas ämnessvenner att egna sig åt studiet af

geografien, som likväl i så många stycken stode flere af dessa vetenskaper

mycket nära. Naturvetenskapsmännen skulle nämligen för att kunna erhålla

examensbetyg i geografi nödsakas att gifva sig in på vidlyftiga studier

i ett för dem så främmande ämne som statskunskap. Detta vore ej

att vänta; utan en stor del af de studerande, hvilka skulle hafva de bästa

förutsättningar för ett djupgående och sjelfständigt geografiskt studium,

vore genom de nuvarande anordningarna så godt som afstängda från möjligheten

dertill.

Under åberopande af hvad de sålunda anfört, hade sökandena anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder skulle kunna

vidtagas för att om möjligt bereda geografien en sjelfständig plats vid

universitetet i Upsala, så att geografien måtte få ingå såsom sjelfständigt

examensämne i såväl filosofie kandidat- som filosofie licentiatexamen..

Sedan denna ansökning remitterats till kanslern för rikets universitet,

hade kanslern infordrat yttrande från filosofiska fakulteten i Upsala. Fakulteten

hade uppdragit åt en af tre till fakulteten hörande lärare bestående

komité att till fakulteten inkomma med utredning i frågan. Komitén hade

fått rätt att, om sådant ansåges behöfligt, med sig adjungera andra fakultetens

lärare, och i följd deraf hade i komitén inträdt ännu två ledamöter

af fakulteten.

För att erhålla en direkt kännedom om huru ämnet för närvarande

behandlades i olika länder och vid olika universitet, hade komitén till en

början vändt sig till flere utländska universitetslärare med begäran om upplysning

angående den geografiska undervisningen på olika platser. Till

de med anledning deraf inkomna, bland handlingarna befintliga skrivelser,

i den mån de ej af departementschefen omförmäldes vid anförandet af

komiténs yttrande, har departementschefen hänvisat. Efter slutade ölverläggningar

i frågan hade komitén, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare

meddelas, afgifvit yttrande till fakulteten, hvilket yttrande hufvudsakligen

varit af följande innehåll.

Den brist i vår universitetsundervisning, som förefunnes med hänsyn

till geografiens ställning, hade återverkat på de allmänna läroverken, bland

hvilkas ämnen geografien vore i hög grad styfmoderligt behandlad. Utan

öfverdrift kunde man säga, att en stor del åt vår skol- och uriiversitetsbildade

allmänhet icke ens visste hvad geografi i modern mening vore.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Endast en grundlig och tidsenlig universitetsbildning kunde medföra en

förbättring i dessa förhållanden. Saknaden af en dylik undervisning i

vårt land vore så mycket egendomligare, som derstädes på många håll

förefunnes ett lifligt intresse för geografisk forskning.

Geografien vore en synnerligen omfattande vetenskap. Såsom fysisk

geografi vore den en ren naturvetenskap. Den historisk-politiska geografien

åter utgjorde föreningen mellan naturvetenskap och historia. Man

hade ända till senare tiden under geografien sammanfattat snart sagdt

allt, som rörde vår kunskap om jorden och menniskorna. Emellertid hade

man numera börjat i någon mån begränsa det alltför stora omfånget,

ehuru visserligen icke full öfverensstämmelse vunnits, i det att här, såsom

för öfrigt i alla vetenskaper, lärarens egna intressen och studierigtning

bestämde, hvilken del af ämnet blefve hufvudsak i hans undervisning.

Uppenbart vore, att de båda nämnda hufvudafdelningarna icke kunde af

samma person med framgång bearbetas och föredragas, alldenstund de

kräfde fullkomligt olika förstudier, i ena fallet naturvetenskapliga, i det

andra historiska och antropologiska. Der blott en målsman för ämnet

funnes, måste han alltså hufvudsakligen egna sig åt den ena eller andra

sidan.

Såsom framginge af de från utlandet inhemtade upplysningarna hade

i Frankrike allt hittills den historisk-politiska geografien varit den snart

sagdt enda rådande, ehuru på senare tid en reaktion häremot inträdt. I

Tyskland vore det numera med få undantag den fysiska geografien, som

drefves, till och med i de fåll då vederbörande professor tillhörde humanistiska

sektionen. Hvilka delar af den fysiska geografien, som i främsta

rummet, föredroges, vore alltid väsentligen beroende på platsens innehafvare.

A ena sidan hade den- s. k. matematiska geografien och geodesien,

å andra sidan växt- och djur-geografien allt mer inskränkts vid den geografiska

undervisningen och återförvisats till de läroämnen, dit de egentligen

hörde, nämligen astronomien, botaniken och zoologien. Det vore

också uppenbarligen ej möjligt för läraren i geografi att vara så hemmastadd

i alla dessa vetenskaper, att han kunde fullt vetenskapligt behandla

så vidt skilda frågor. Från geografens synpunkt vore en elementär öfversigt

af dem tillräcklig. Af öfriga delar af den fysiska geografien behandlades

än den ena, än den andra såsom hufvudsak. Från skolans synpunkt

och för lärarekandidaternas förberedelse för undervisningen vid densamma

vore naturligen dessa olikheter i den akademiska undervisningen af ringa

eller ingen betydelse, ty oberoende af dem vore dock öfverallt en betydlig

kurs i hvad som från skolans synpunkt kunde ingå i dess undervisning

obligatorisk. Under det att i Frankrike examen i geografi vore bunden

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

vid historia, till och med i doktorsgraden, kunde åter i Tyskland geogralien

ingå i universitetsexamina för såväl naturforskare som humanister,

och detta både i »Lehramts - och »Doctorexamen >.

Man syntes ej kunna frånkänna den geografiska undervisningen vare

sig i Frankrike eller i Tyskland en viss ensidighet. Det vore ock, såsom

komitén redan påpekat, omöjligt att i vår tid omfatta såväl den fysiska

som den historisk-politiska geografien så, som erfordrades för att i dem

båda lemna en i allo tillfredsställande vetenskaplig universitetsundervisning.

Om den geografiska vetenskapen skulle fullständigt behandlas vid den

akademiska undervisningen, måste den läras från två lärostolar, en i hvardera

af den filosofiska fakultetens sektioner.

Hvad den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Upsala anginge,

kunde saken utan svårighet arrangeras, såvida extra ordinarie professuren

i meteorologi der, såsom i Dorpat, förvandlades till motsvarande plats i

meteorologi och fysisk geografi. I examensfordringarna vid denna professur

borde ingå klimatologi, meteorologi, oceanografi och kartografi.

Innehafvaren af den nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi

i Upsala hade allt sedan sitt tillträde till densamma faktiskt föreläst alla

nyssnämnda delar af den fysiska geografien och vore villig att undervisa

och examinera i detta ämne. Dock kunde föreläsningarna, som nu omfattade

två timmar i veckan hvarje vårtermin, ej utsträckas till mer än två

timmar i veckan under hela läsåret, såvida ej en observatorsplats inrättades,

så att professorn kunde befrias från en del af den praktiska tjenstgöring

vid observatoriet, som nu ålåge honom under såväl terminer som ferier.

Till de nyss nämnda delarne af ämnet borde dessutom komma eu kurs i

geofysik eller fysisk geografi i geologisk mening. En kurs i speciel

geografi, fullt tillräcklig för blifvande skolman, måste ock ingå i ämnet.

Den gren af geografien, som skulle komma att höra till den humanistiska

sektionens område och som af komitén kallats politisk geografi,

kunde dock icke inskränkas uteslutande till hvad som vanligen kallades

politisk geografi. Man kunde ju icke studera t. ex. ett lands näringar,

kultur eller ens historia utan att taga hänsyn till dess fysiska beskaffenhet,

hvilken utgjorde grunden till att landet hade just dessa näringar och ej

andra o. s. v. Alltså måste i den humanistiska geografien äfven ingå eu

öfversigt af den fysiska. Redan den allmänna fysiska geografiens grunddrag

måste här medtagas; de olika ländernas berg, floder, klimat och dylikt,

som vanligen brukade kallas landets fysiska geografi, allt detta måste

studeras äfven inom den humanistiska geografien. För öfrig! borde till

denna räknas geografiens historia, antropogeografi, etnografi samt den

egentliga politiska geografien. Det syntes vidare lämpligt, att med den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

politiska geografien. förenades ämnet statistik, hvilket icke både någon

särskild malsman vid universitetet, om det än enligt en viss häfd brukat

räknas till statskunskap.

Komitén slutade sitt utlåtande med att tillstyrka fakulteten att hos Kongl.

Maj:t göra hemställan, dels att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag

till en extra ordinarie professur i politisk geografi med fyra timmars föreläsningsskyldighet

i veckan, dels ock att den redan befintliga extra ordinarie

professuren i meteorologi måtte ändras till en motsvarande i meteorologi

och fysisk geografi med två timmars föreläsningsskyldighet i veckan, så

framt ej samtidigt en observatorsplats inrättades vid meteorologiska institutionen,

i hvilket fall professorn borde föreläsa fyra timmar i veckan, samt

att på grund häraf jemväl måtte föreskrifvas, att vid blifvande ledighet

af denna professur de sökande borde styrka sin kompetens ej mindre i

fysisk geografi än i meteorologi.

Vid behandlingen inom filosofiska fakulteten af komiténs förslag hade,

enligt hvad vidare af statsrådsprotokollet inhemtas, deremot framstälts åtskilliga

invändningar, men förslaget hade af fakultetens majoritet bifallits

med den ändring, att i stället för den föreslagna extra ordinarie professuren

i politisk geografi en ordinarie sådan i samma ämne skulle hos Kongl.

Maj:t begäras.

Mot detta beslut hade emellertid flere reservationer anförts, särskildt beträffande

den föreslagna och af fakulteten tillstyrkta ombildningen af den

nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi samt öfver hufvud

geografiens delning pa tva professorsbefattningar. I förra afseendet hade

bland annat anförts, att utan tvifvel den meteorologiska institutionen, som

vore den enda anstalt af detta slag i vårt land, genom en sammankoppling

af meteorologi och geografi skulle blifva lidande; och då den meteorologiska

professuren visat sig fylla ett verkligt vetenskapligt behof, skulle

sannolikt mom kort dess återupprättande såsom sjelfständig komma att

bringas på tal. Om för öfrigt ined sammankopplingen följde nödvändigheten

att inrätta en ny observatorsplats, blefve besparingen för statsverket

så obetydlig och på samma gång hela anordningen i och för sig så föga

egnad att fyllande närmast föreliggande behofven, att det vore bättre genast

begära två nya professurer utom den befintliga extra ordinarie professuren

i meteorologi. Utomdess komme genom den föreslagna anordningen

betydande svårigheter att uppstå för läroverken med hänsyn till

deras behof af för skolundervisningen kompetente lärare i geografi,''derest

betyg i blott fysisk geografi skulle anses medföra kompetens till lärarebefattning

i geografi. Beteckningen »fysisk geografi» vore äfven olämplig,

och ett sammanförande af den fysiska geografien i samma professur med

s. 33 Kontrollera mot PDF

''Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

meteorologien vore ej blott för sistnämnda vetenskap, utan äfven för geografien

föga tillfredsställande samt egnadt att från början vrida ämnets

behandling på sned. .

Beträffande åter komiténs, af majoriteten inom fakulteten tillstyrkta,

förslag om delning af ämnet geografi på två professorsbefattningar både

reservanterna anmärkt: I sjelfva verket vore det för den moderna geo
grafiska

vetenskapen karakteristiskt, att den allt igenom utgjorde en förening

af naturvetenskaplig och humanistisk forskning, hvadan det icke

ginge an att sönderdela dess läroområde i en naturvetenskaplig och en humanistisk

sida under hvar sin särskilde målsman. Derigenom vunnes ingalunda

en fruktbar specialisering, som ju ej kunde bestå deri, att sjelfva

vetenskapens objekt förlorades ur sigte. Geografiens särskilda föremål, som

denna vetenskap från sin egendomliga synpunkt egde att behandla* vore nemligen

icke dels åtskilliga naturvetenskapliga företeelser, dels vissa sidor af menniskans

och samhällets utveckling, utan båda dessa utvecklingskategoriers ständiga

vexelverkan. Geografiens indelning i fysisk och historisk-politisk vore

också numera inom vetenskapen öfvergifven. Man borde icke heller lemna ur

sigte, hurusom, derest geografien vore fördelad på två professurer, svårigheter

kunde uppstå i fråga om betygssättning, då-en studerande önskade aflägga

examen i båda grenarne af ämnet. Antingen skulle han då erhålla och

få framdeles räkna sig till godo betyg i två olika ämnen för insigter, som

dock till stor del med nödvändighet fordrades i hvart och ett af ämnena,

eller ock skulle han förvägras betyg för förvärfvade insigter i ettdera

af professurernas speciella områden. Under sådana förhållanden, då de

båda grenarne af ämnet geografi så grepe in i hvarandra, att de måste

behandlas tillsammans, borde de ock tills vidare representeras af en och

samma person, åtminstone så länge vårt land ännu saknade en skola af

vetenskapligt utbildade geografer. Att härigenom endera grenen kunde

komma att stå tillbaka för den andra, allt efter innehafvare^ egen studierigtning,

vore så mycket mindre anmärkningsvärd^ som detta förhållande

gjorde sig gällande inom alla vetenskaper. Reservanterna ansåge fördenskull,

att endast en ordinarie professur i geografi borde upprättas, utan

att läroämnet på något sätt inskränktes genom tillagd närmare bestämning.

Till hvilkendera sektionen af filosofiska fakulteten denna professur skulle

höra, vore på frågans nuvarande ståndpunkt obehöflig! bestämma; hufvudsaken

vore, att läroämnet geografi måtte kunna i akademiska examina

förenas med vare sig humanistiska eller naturvetenskapliga ämnen.

Under öfverläggningen inom fakulteten hade särskildt yttrat sig

extra ordinarie professorn i meteorologi Hildebrandsson, hvilken dervid

anfört bland annat: Hans föreläsningar både redan nu omfattat, förutom

Bih. till ltiksd. 1‘rol. 1901. 4 Samt. 1 A/cl. 9 Höft. b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stalsutakottets Utlåtande N:u 9.

den egentliga väderleksläran eller den dynamiska meteorologien, äfven

klimatologi, fysisk geografi, oceanografi samt grunddragen af den s. k.

matematiska geografien och kartografien, en kurs, som väsentligen, om än

i detaljerna olika utförlig, sammanfölle med den exempelvis i Göttingen

uppstälda i fysisk geografi. Den ifrågasatta ombildningen af extra ordinarie

professuren i meteorologi kunde derför lätt verkställas; och den

kunde ske utan att förorsaka kostnad, då professor Hildebrandsson förklarat

sig villig att underkasta sig- förändringen och åtaga sig en något

ökad föreläsningsskyldighet. Ombildningen vore ock desto mera befogad,

som det nuvarande förhållandet, att professorn i meteorologi icke hade

examinationsskyldighet, vore temligen egendomligt och enastående samt

genom en ombildning den meteorologiska verksamheten, enligt professor

Hildehrandssons tanke, icke på något sätt behöfde inskränkas. För öfrigt

anmärkte professor Hildebrandsson, beträffande den af komitén antydda

önskvärdheten af en observatorsplats, att frågan härom säkerligen skulle,

oberoende af ombildningsförslaget, komma att framläggas, då i flere år

varit under hand på tal att upprätta en magnetisk verksamhet vid den

meteorologiska institutionen och i samband dermed inrätta en derför oundgängligen

behöflig observatorsplats.

Sedan fakultetens yttrande inkommit till kanslern, hade denne öfverlemnat

handlingarna i ärendet 1ill chefen för ecklesiastikdepartementet med skrifvelse

af den 30 december 1897, deri kanslern förklarat, att han i det

skick, hvari ärendet befunne sig, ansåge sig icke för det dåvarande böra

vidare yttra sig.

Departementschefen har vidare anfört till statsrådsprotokollet,

Frågan om geografiens ställning hade vid denna tidpunkt inträdt i

ett nytt skede, i det att Riksdagen i skrifvelse den 28 april 1897 anhållit

om meddelande af sådana bestämmelser, att vid tillsättande af adjunktsoch

kollegabefattningar vid de allmänna läroverken geografien måtte räknas

såsom särskildt undervisningsämne.

I denna Riksdagens skrifvelse hade anförts: Geografien vore både såsom

allmänbildande ämne och till följd af den praktiska nytta, dess studium

för nästan alla ställningar i lifvet medförde, förtjent af en sjelfständigare

och mera framskjuten plats på de allmänna läroverkens schema, än ämnet

för, närvarande egde. Om en förbättrad ställning för geografien såsom

undervisningsämne i läroverken skulle kunna vinnas, borde först och främst

lärarebildningen i geografi stärkas, och denna berodde i sin ordning på

ämnets ställning vid universiteten. Det geografiska studiet vid dessa hade

ock på senare tid gjort afsevärda framsteg. Men ännu återstode åtskilligt

att önska för att den akademiska undervisningen i geografi skulle kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

StatsiUskottel» Utlåtande N:o .9.

35

sägas vara pa ett fullt tillfredsställande sätt ordnad. I afseende ä geografiens

förbättrade ställning vid läroverken vore ett godt medel påvisaxlt

genom förslaget, att geografien vid tillsättandet af lärarebefattningar välde

allmänna läroverken måtte förklaras för ett särskilt undervisningsämne,

i stället för att såsom hittills betraktas såsom bildande med annat ämne

eu ämnesgrupp, i läroverksstadgan benämnd -historia med geografi».

Förändringen skulle. medföra, att ett större antal lärarekandidater finge intresse

af att upptaga geografi såsom ämne i sin akademiska examen och

dugliga lärarekrafter kornine att tillföras det geografiska, studiet, hvilket

ock borde uppmuntras genom särskilda examensbetyg vid universiteten.

Riksdagens skrifvelse hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

tillika, med två. andra af 1897 års Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna framställningar,

öfverlepmate till eu komité, som erhållit uppdrag att afgifva

betänkande och förslag, bland annat, i afseende å den hemställan, som

innehölls uti ifrågavarande skrifvelse. Sedermera hade äfven förutnämnda

af åtskilliga studerande gjorda framställning jemte deröfver afgifna utlåtanden

öfverlemnats till komité.!! för ätt tagas i betraktande vid utförandet

af dess uppdrag.

Komitén hade den,. 80 april 1898 afgifvit betänkande, som i afseende

å det genom Riksdagens nyss omnämnda skrifvelse framkastade

spörsmålet utmynnat i förslag till ändringar i stadgan för rikets allmänna

läroverk. Ur det yttrande, hvarmed komitén beledsagat denna

hemställan, bär departementschefen omnämnt följande.

Efter att hafva skänkt erkännande åt syftemålet för Riksdagens framställning

samt vitsordat, att den af Riksdagen ifrågasatta åtgärden vore

ett steg till syftets vinnande, hade komitén framhållit, hurusom, för utöfvande

af framgångsrik lärareverksamhet, vetenskapliga förstudier i det läroämne,

som vore föremål för undervisningen, vore af den väsentligaste vigt.

Komitén hade ansett detta i alldeles särskild!, hög grad gälla beträffande

geografien, framför allt sådant detta läroämne numera gestaltat sig till

följd af den geografiska vetenskapens betydande utveckling under de. senare

årtiondena och den ristning, hvari denna utveckling gatt. Såsom förhållandena

numera vore ordnade vid universiteten, hade onekligen såväl de

förut ringa utsigterna för läroverken att erhålla vederbörligen utbildade

geografilärare ökats som ock möjlighet beredts dem att vid lärarnes anställande

förvissa sig om befintligheten af denna utbildning. Vissa olägenheter

vidlådde dock fortfarande anordningarna vid universiteten, fin sådan

olägenhet vore, att vid universitetet i Upsala geografiundervisningen vore

beroende af ett anslag, som årligen måste begäras och som derjemte föreföll*:

vara väl knappt tillmätt, för att man skulle kunna af läraren fordra,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att han skulle i önsklig grad egna tid och krafter åt det gifna uppdraget

och dermed förbinda sjelfständiga studier i ämnet. En annan olägenhet

vore, att geografien vore oskiljaktigt förenad med statskunskapen till ett

examensämne och att således ingen kunde erhålla akademiskt vitsord om

vetenskapliga insigter i geografi, som ej visat sig ega erforderliga insigter

i statskunskap. Följden af denna sammankoppling blefve med största

sannolikhet den, att tillgången på vederbörligen utbildade geografilärare

ej blefve densamma, som den under andra förhållanden skulle blifva, och

att särskildt jemförelsevis få personer med naturvetenskaplig studierigtning

afl ad e. examensprof i geografi. Men icke nog härmed. Äfven möjligheten

att vid lärares anställande förvissa sig om graden af hans utbildning i

geografi försvagades af den ifrågavarande sammanslagningen, om det nemligen,

hvilket faktiskt egde rum, medgåfves examinanden att för ett visst

betygs erhållande sysselsätta sig öfvervägande med den ena vetenskapen.

Ett högt betyg i statskunskap med geografi kunde i sådant fall bero på

goda och grundliga insigter hufvudsakligen i den förra vetenskapen.

Komme härtill, att på grund af förhållandenas utveckling .statskunskapen

betraktades såsom hufvudämnet, blefve saken från läroverkens synpunkt

ännu ogynsammare. Komiterade ansåge fördenskull det vara af synnerlig

vigt, att geografien vid universiteten finge en fullt sjelfständig ställning

både såsom undervisnings- och såsom examensämne.

Den 3 december 1898 hade kanslern för rikets universitet anbefalts att,

efter hörande af de teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten

i Upsala och Lund, till Kong! Maj:t inkomma med utlåtande öfver komiténs

betänkande i de till densamma remitterade frågor, så vidt dessa rörde

universiteten.

De bada teologiska fakulteterna hade icke yttrat sig i nu förevarande

ämne. Beträffande detsamma hade inom filosofiska fakulteten vid universitetet

i Lund uttalats, bland annat, att sammanställningen af statskunskap

med geografi numera icke egde något stöd i dessa vetenskaper sjelfva och

att fördenskull, om de praktiska skäl, som föranledt stadgandet härom,

icke längre nödvändiggjorde en sådan sammankoppling, universitetet med

i illfi edsställelse skulle helsa en ändring i stadgandet, hvarigenom hvartdera

ämnet statskunskap och geografi finge studeras utan sammanblandning

med hvarandra eller med andra vetenskaper. Härpå komme såväl statskunskapen

som geografien att vinna. Det hade vidare inom fakulteten anförts,

att den förbindelse, som hittills egt rum mellan omförmälda båda ämnen,

hufvudsakligen berott derpå, att vid universiteteii saknats medel att upprätthålla

dem såsom sjelfständiga examensämnen.

Filosofiska fakulteten i Upsala hade hänvisat till de åsigter och förslag

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

37

rörande geografiens ställning vid universiteten och de allmänna läroverken,

som inom fakulteten år 1897 framlagts vid behandlingen af den förut

omtalade, af ett antal studerande gjorda ansökningen.

Kanslern för rikets universitet hade härefter den 28 april 1899

afgifvit utlåtande med anledning af den föreliggande frågan och dervid

förklarat sig till alla delar instämma i fakulteternas uttalanden angående

önskvärdheten af att geografien blefve ett särskildt examensämne

vid universitetet samt att för detta ändamåls vinnande ämnet finge

egen representant inom universitetets lärarekår. Att denne, tilläde

kanslern, med den stora omfattning geografien såsom vetenskap numera

egde, icke tillika kunde representera ett annat ämne, syntes af den lerrinade

utredningen med all tydlighet framgå, då ju af diskussionen inom

filosofiska fakulteten i Upsala till och med visade sig, att majoriteten

ansett saken böra med afseende på de vid dervarande universitet rådande

särskilda förhållanden lämpligast så ordnas, att blott politisk geografi skulle

ingå i den föreslagna nya professuren, men den fysiska geografien förenas

med extra ordinarie professorsbefattningen i meteorologi. I första hand

ansåge kanslern det emellertid vara skäl att rigta sina bemödanden derpå,

att hvartdera universitetet erhölle en professur i geografi,'' och hemstälde

derför, att åtgärder i denna rigtning måtte af Kongl. Maj:t vidtagas.

Af hvad departementschefen sålunda anfört framginge, att geografien

numera intoge en sådan ställning bland vetenskaperna, att den kräfde att

såsom läroämne varda vid universiteten inrangerad med egen representant.

Hvad beträffade universitetet i Lund, funnes der redan en professur i

geografi; och ehuru denna professur endast vore extra ordinarie och dertill

omfattade ej blott geografi, utan jemväl historia, hvadan geografien

icke intoge den fullt sjelfständiga ställning, som vore önsklig, vore dock

behofvet af en ändring i dessa förhållanden ej så trängande, att departementschefen

nu borde framkomma med förslag derom. Vid universitetet

i Upsala deremot vore tillståndet för närvarande alltför otillfredsställande.

Undervisningen i geografi vore der beroende på ett tillfälligt, år efter år

af Riksdagen beviljadt anslag å 1,000 kronor till en, professorn i statskunskap

biträdande, lärare i geografi. En förändring härutinnan tarfvades

med nödvändighet. Dervid borde bemärkas, att ändring icke kunde ske

på det sätt, att den nuvarande professuren i statskunskap ombildades till

eu professur i statskunskap och geografi, enär professuren i statskunskap

vore grundad på enskild stiftelse och i allt fall behofvet af geografiundervisning

icke blefve fyldt med en sådan sammankoppling. Af de i ärendet

hörda myndigheternas yttranden syntes departementschefen klart och tydligt

framgå, att undervisningen och examinationen i geografi borde, om

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erforderlig iiiiiversitetsbildning deri skulle kunna, vara att med säkerhet

påräkna, försiggå utan förening med statskunskap. Ej heller ansåge departementschefen

lämpligt, då en omgestaltning af geografiundervisningen

vid universitetet i Upsala nu ifrågasattes, ätt, såsom förhållandet vore i

Lund, geografien , förenades i en professur med historien. Såsom redan

nämndt, kräfde geografien sin egen målsman, och den gjorde det så mycket

hellre numera, sedan Kong!. Maj:t den 31 december 1900 beslutat utfärda

kungörelse om sådan ändring i läroverksstadgan, att bland ämnesgrupperna

för adjunkts- och kollegabefattningar geografien upptoges såsom ett sjelfständigt,

från, historien skild! ämne.

Den enda utvägen att råda bot på de nu befintliga missförhållandena

syntes departementschefen derför vara, att eu professur i geografi blefve

vid universitetet i Upsala upprättad och, med hänsyn till ämnets störa

vigt, att denna professur blefve en ordinarie sådan. Blefve professurens

inrättande beslutadt, ansåge departementschefen att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes

hörande» borde meddela föreskrift om upptagande af geografien

såsom ett särskilda undervisnings- och examensämne vid universitetet;

och borde i Sådant fall Kongl. Maj:t framdeles bestämma jemväl om den

nya professurens omfattning samt dess ställning inom filosofiska fakulteten.

Det vore tydligt, att, derest en professur i geografi vid ifrågavarande

universitet upprättades, det sedan flere år utgående extra anslaget å 1,000

kronor för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi

vid; universitetet icke vidare vore behöfligt.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till upprättande af en ordinarie professur i geografi vid

universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett belopp af 6,000 kronor,

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Utskottet,; som finner sig öfvertygadt derom, att en särskild lärarebefattning

i geografi bör inrättas vid universitetet i Upsala, har emellertid i

likhet med de af Universitetets filosofiska fakultet för frågans utredning

utsedde komiterade ansett, att behofvet af undervisning i ämnet åtminstone

för den närmaste femtiden skulle kunna tillgodoses genom inrättande af

en extra ordinarie professur med de löneförmåner, som af 1898 års Riksdag

blifvit för innehafvare af sådan befattning faststälda; och hemställer

utskottet alltså, . , . v /

. ; att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts föreva
rande,

framställning må till upprättande af en extra ordinarie

professur i geografi vid universitetet i Upsala på

ordinarie, stat bevilja ett belopp af 4,500 kronor, deraf

3,300 kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:a I).

39

kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt

1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, äfvensom medgifva,

att omförm (lida ålderstillägg må bestridas af det under

åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

9:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning af de till ama- Ang.

nuenserna vid medicinska och kirurgiska -klinikerna i Lund utgående arf- ansiJage? till

voden till 900 kronor för hvardera samt för anställande >af: en amanuens ‘‘“»“"»“svid

ögonkliniken och en amanuens vid barnkliniken i Lund, hvardera k!iuikerna

med årligt arfvode af 900 kronor, på ordinarie stat bevilja ett belopp af '' Lund2,

600 kronor. ■ b : [8-]

Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, hurusom

medicinska fakulteten vid universitetet i Lund hos större akademiska, konsistoriet

förnyat sitt år 1899 framstälda förslag om höjning i arfvodena

för de kliniske amanuenserna och ökning i antalet af dessa amanuenser,

samt att fakulteten till ärendets belysning anfört hufvudsakligen följande.

Enligt det för sjukvårdsinrättningarna i Lund gällande reglementet åt

den 24 april 1868 vore dessa delade i en invärtes eller medicinsk och en

utvärtes eller kirurgisk afdelning. Vid hvardera afdelningen hade vant

anstäld en amanuens med arfvode af 500 kronor för år. Efter det denna

stadga trädt i kraft, hade sjukvårdsinrättningarna nått en betydlig utveckling.

Ett mycket större antal patienter vårdades på de medicinska och

kirurgiska afdelningarna, men dertill komme, att två nya afdelningar. eller

kliniker äfven tillkommit. Genom professor M. K. Löwegrens åtgörande

hade tidigt inrättats en särskild ögonklinik, och i början af 1880-talet

hade denna nått en sådan utveckling, att år 1886 för densamma i .ny

byggnad upplåtits en afdelning på 50 sjuksängar, der exempelvis under

år 1899 till vård intagits 368 ögonsjuka. Klinisk och poliklinisk undervisning

hade sedan klinikens uppkomst af professor Löwegren meddelats, utan att han

till biträde vid undervisningen eller sjukvården halt någon amanuens,

under det vid den mindre och senare tillkomna ögonkliniken vid serafimerlasarettet

amanuens funnits anstäld under flere år. I sammanhang

med sjukvårdsinrättningarna hade jemväl sedan flere år funnits eu poliklinik,

der undervisning i barnsjukdomar meddelats af e. o. professorn i

ämnet. Från 1900 års början hade såsom en särskild afdelning af sjukvårdsinrättningarna

tillkommit ett nytt barnsjukhus, der e. o. professorn

i pediatrik och praktisk medicin vore sjelfskrifven öfverläkare. Som

biträde vid* undervisningen och sjukvården vore äfven bär eu fast anstäld

amanuens oundgängligen nödvändig. Fullkomligt ohållbart vore att, såsom

hittills mast ske, uppehålla anianuensbefattningarna vid ögon- och barn
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

klinikerna medelst lönlösa, tillfälligt förordnade e. o. amanuenser. Ett

amanuensarfvöde af 900 kronor för år syntes vara det minsta, som gerna

kunde ifrågakomma, då man jemförde nutida fordringar på en dylik amanuens

med föregående tids, då arfvodet bestämdes till 500 kronor. Behofvet

af en höjning till 900 kronor af amanuensarfvodena framginge

bäst deraf, att föreståndaren för kirurgiska kliniken funnit sig föranlåten

att under såväl år 1899 som år 1900 af egna medel lemna sin amanuens

lönetillskott med belopp, motsvarande 500 kronor för år.

Fakulteten hade derför anhållit, att framställning måtte hos Kongl.

Maj:t göras om anslag dels för anställande af en amanuens vid ögonkliniken

med eu aflöning af 900 kronor för år och af en amanuens vid

barnkliniken med en aflöning af jemväl 900 kronor årligen, dels- ock för

höjning af arfvodena till de två förutvarande amanuenserna vid medicinska

och kirurgiska klinikerna från 500 kronor till 900 kronor om året.

Större akademiska konsistoriet hade hos Kongl. Maj:t gjort framställning

i ämnet i enlighet med fakultetens förslag, till hvilken framställning

kanslern för rikets universitet förordat bifall.

Till jemförelse, huru förhållandena i förevarande afseende gestaltade

sig vid universitetet i Upsala och karolinska mediko-kirurgiska institutet,

har departementschefen, i enlighet med af kanslern från vederbörande infordrade

upplysningar, omnämnt följande.

Vid universitetet i Upsala vore anstälde två amanuenser vid den medicinska

och två vid den kirurgiska kliniken samt två amanuenser vid poliklinikerna,

en amanuens vid afdelningen för bröstsjuka och en amanuens

vid obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska polikliniken.

Förste amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna, af

hvilka den ene tillika vore underläkare och den > andre tillika underkirurg,

åtnjöte hvardera, förutom förmånen af boställsrum, arfvode enligt universitetets

stat 700 kronor och af akademiska sjukhusets medel 800 kronor

eller tillhopa 1,500 kronor. Andre amanuenserna å samma kliniker erhölle

hvardera, jemte nyssnämnda förmån, 500 kronor enligt universitetets

stat och 700 kronor af akademiska sjukhusets medel eller sammanlagdt

1,200 kronor. Af öfriga amanuenser åtnjöte två hvardera 750 kronor, eu

700 kronor och en 900 kronor i arfvode.

Å karolinska mediko-kirurgiska institutets ordinarie stat funnes uppförda

sex arfvoden å 900 kronor och ett arfvode å 1,000 kronor för amanuenser

vid klinikerna; och å extra stat för år 1901 vore beviljade två

arfvoden å 900 kronor och två arfvoden å 750 kronor för •amanuenser

vid kliniker och polikliniker.

Behofvet af fast afiönade amanuenser vid ögonkliniken samt poli
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

kliniken för barnsjukdomar och det nya barnsjukhuset i Lund kunde, enligt

departementschefens förmenande, icke bestridas. Ett dröjsmål med

detta behofs tillgodoseende syntes departementschefen icke heller vara rådlig!,

särskild! med hänsyn till den kliniska undervisningens jemna gång.

Hvad det ifrågasatta arfvodet, 900 kronor för år, beträffade, funne departementschefen

detsamma, med afseende å de alltjemt ökade kraf, som

stäldes på amanuenserna vid dylika institutioner, ingalunda för högt; och

då uppenbart vore, att dessa amanuenser ständigt komme att behöfvas,

ansåge departementschefen det vara lämpligt att, såsom universitetsmyndigheterna

begärt, omförmälda arfvoden uppfördes på ordinarie stat.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för höjning af de till amanuenserna

vid medicinska och kirurgiska klinikerna i

Lund utgående arfvoden till 900 kronor för hvardera

samt för anställande af en amanuens vid ögonkliniken

och en amanuens vid barnkliniken i Lund, hvardera

med årligt arfvode af 900 kronor, på ordinarie stat bevilja

ett belopp af 2,600 kronor.

10:o) Kongl Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till arfvode åt

en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie stat

bevilja ett belopp af 500 kronor.

Med förmälan, att Riksdagen under en följd af år, i anledning af

Kongl. Maj:ts framställningar, på extra stat anvisat ett belopp af 500

kronor till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i

Lund, har föredragande departementschefen till det i detta ärende förda

statsrådsprotokollet anmält, att större akademiska konsistoriet i Lund i sin

skrifvelse till Kongl. Maj:t angående universitetets behof af anslag för år

1902 framhållit, hurusom anställandet af en sådan person visat sig behöfligt

för äfven andra af universitetets institutioner, hvilka derigenom

kunnat, i likhet med den fysiologiska institutionen, få reparationer af instrument

och andra nödiga arbeten utförda af pålitlig person för både

billigare pris och med mindre tidsutdrägt än eljest. Konsistoriet hade

derför anhållit, att detta anslag måtte fortfarande utgå, men upptagas å

ordinarie stat; och hade kanslern för rikets universitet till denna framställning

tillstyrkt bifall.

Bill. till Rikad. Vrot. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft.

Ang. anslag

till en

instrumentmakare

vid

fysiologiska

institutionen

i Lund.

[9.]

o

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då behofvet af detta anslag sålunda alltjemt gjorde sig gällande samt

en instrumentmakares anställande vid fysiologiska institutionen i Lund

visat sig vara gagneligt och ekonomiskt fördelaktigt för flere af universitetets

öfriga institutioner, ansåge departementschefen sig böra hos Kong!.

Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode

åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie

stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

Under erinran att ett anslag å 500 kronor till ifrågavarande ändamål

oafbrutet uppförts å extra stat alltsedan år 1892, får utskottet lemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till arfvode åt en instrumentmakare

vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie

stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

sAVn-t ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ett fast docentdocentstipen-

stipendium i germanska eller romanska spi’åk vid universitetet i Lund på

dium i ger- ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,500 kronor.

romanska Till statsråds protokollet i detta ärende har departementschefen medspråk

vid delat följande:

i lund/ Vid universitetet i Lund funnes endast ett fast docentstipendium för

[10.] germanska, romanska och nordiska språk. Detta stipendium, som i likhet

med öfriga fasta docentstipendier vid universiteten utginge med ett belopp

af 1,500 kronor, vore enligt gällande stadgande!! afsedt för nyare språk,

hvarmed väl ursprungligen torde hafva förståtts hvad man förr betecknat

såsom nyeuropeisk linguistik, d. v. s. germanska och romanska språk, men

under senare tider ansetts omfatta äfven nordiska språk, antagligen emedan

intet särskildt docentstipendium vore fäst vid detta ämne.

Större akademiska konsistoriet i Lund hade nu upprepat sin åren

1898 och 1899 gjorda framställning om ett anslag å 1,500 kronor till ett

fast docentstipendium i enbart germanska eller romanska språk, och hade

konsistoriet till stöd härför åberopat innehållet i en af filosofiska fakultetens

humanistiska sektion aflåten, handlingarna bilagd skrifvelse i ämnet.

I denna skrifvelse hade sektionen hufvudsakligen yttrat följande: Genom

inrättande af ett fast docentstipendium i germanska eller romanska

språk kunde det nu befintliga docentstipendium för nyare språk, hvilket

vore gemensamt för de germanska, romanska och nordiska språken och

som för närvarande innehades af en docent i sistnämnda ämne, allt framgent

få förblifva ett docentstipendium i nordiska språk. Härtill före
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

funnes numera så mycket större skäl derutinnan, att, efter det lektorer i

främmande lefvande språk anstälts vid universitetet och dessa till allra

största delen öfvertagit den praktiska språkundervisningen, tillfälle till inkomst

genom dylik undervisning knappast längre yppades för docenterna

i germanska eller romanska språk, hvilka deremot jemförelsevis lätt funne

anställning utom universitetet. Om de germanska, romanska och nordiska

språken fortfarande skulle tillsammans förfoga öfver endast ett fast docentstipendium,

vore fara värdt att, såsom redan tidtals inträffat, docenter i de

båda förstnämnda språken komine att helt och hållet saknas. Dylika

lärares biträde kunde emellertid svårligen undvaras, allra minst sedan

genom 1891 års stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamina

föreskrifvits, att årligen i hvarje examensämne icke blott vetenskapliga

föreläsningar skulle hållas utan äfven såväl propedeutiska kurser som

seminarie- och öfningskurser meddelas.

Ifrågavarande framställning hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet

vidare inhemtas, jemväl förordats af kanslern för rikets universitet.

På de af den humanistiska sektionen anförda skäl och då de germanska

och romanska språken vore af sådan betydelse, att man borde

tillse, det docenter i dessa språk städse funnes vid universiteten anstälda,

tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till ett fast docentstipendium i germanska eller romanska språk vid

universitetet i Lund på ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,500 kronor.

Under hänvisning till hvad utskottet under punkt 7:o) här ofvan anfört

får utskottet, som anser ifrågavarande docentstipendium lämpligen

böra med afseende å ändamål och benämning likställas med det vid Lunds

universitet förut inrättade docentstipendium i »nyare språk», hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till ett för gruppen

»nyare språk» afsedt fast docentstipendium vid universitetet

i Lund på ordinarie stat uppför ett anslag af 1,500

kronor.

12:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande af en Ang. anslag

assistent vid växtfysiologiska labaratoriet vid botaniska institutionen i Lund1''!!®11.88®''84?11*

bevilja pa ordinarie stat ett anslag åt 1,500 kronor. logiska labora
Undcr

erinran, hurusom Riksdagen alltsedan år 185)6 beviljat ett extratonet 1

anslag å 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska [IL]

laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund har föredragande departe
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af

anslaget till

astronomiska

observator^

i Lund.

[12.]

mentschefen meddelat, att större akademiska konsistoriet derstädes, med

anmälan att omförmälda assistentbefattning fortfarande vore behöflig och

komme att äfven för framtiden erfordras, anhållit om anslagsbeloppets

beviljande å ordinarie stat; och hade denna anhållan jemväl af kanslern

för rikets universitet understödts.

Då förevarande anslagsbehof uppenbarligen hörde till dem, som icke

vore af tillfällig art, utan måste allt framgent tillgodoses, tillstyrkte departementschefen,

det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för anställande

af en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen

i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för anställande af en assistent

vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen

i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag

af 1,500 kronor.

13:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja anslaget

till materiel vid astronomiska observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor, med

1,400 kronor eller till 3,000 kronor.

I afseende å detta anslagskraf, hvilket af större akademiska konsistoriet

i Lund framburits till Kongl. Maj:t, hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, professorn i astronomi vid Lunds universitet C. V. L.

Charlier i skrifvelse till filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga

sektion anfört följande.

Att ett anslag på 1,600 kronor vore alldeles otillräckligt till bestridande

af utgifterna för ett observatorium, som ville något så när följa

vetenskapens utveckling, läge i öppen dag. I sjelfva verket syntes det enda

sättet att med stöd af ett så ringa anslag kunna uträtta något vetenskapligt

i observationsväg vara, att arbetet skedde så att säga stötvis, i det man

under en följd af år läte arbetet ligga nere, till dess så mycket hunnit besparas

att något verkligt fruktbärande arbete kunde företagas. På detta

sätt hade ock den förre prefekten för observatorium, dertill nödd och

tvungen, anordnat observationerna. Det vore emellertid näppeligen förenligt

med en vetenskaplig statsinstitutions rätta ställning, att arbetet på

grund af anslagets knapphet sålunda måste antaga en rent sporadisk

karakter. Professor Charlier hade, på grund deraf att hans företrädare besparat

en del af statsanslaget, vid tillträdandet af sin befattning haft en fond

att använda för observatoriets räkning. Med tillhjelp af denna fond och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

det understöd från universitetets reservfond, som universitetets myndigheter

välvilligt lemnat, hade det blifvit honom möjligt att dels åt observator^

anskaffa en mindre fotografisk refraktor samt en mätapparat för

uppmätande af fotografiska plattor, dels ock för öfrigt försätta observatoriet

i ett efter nutidens fordringar ganska tillfredsställande skick. För arbetets

fortgång utan afbrott vore det emellertid ett oeftergiflig!, vilkor, att statsanslaget

till observatoriet förhöjdes. Till belysande häraf kunde anföras

observatoriets utgifter för år 181)8, hvilka uppgått till 5,725 kronor, för
-

delade på följande sätt:

för reparation m. m. och rengöring af instrument.................... kr. 800: —

fotografiartiklar och andra förnödenheter..................................... » 700: —

trädgården ............................................................................................. » 125: —

nyanskaffning samt inbindning af böcker...................................... » 550: —

ved, gas m. in...................................................................................... » 250: —

nya instrument ...................................................................................... » 3,300: —

Härtill komme reparationer och förbättringar å observatoriebyggnaden,

hvilka utgifter bestridts af anslag från reservfonden och uppgått till omkring

2,500 kronor. Frånsedt utgifterna för underhåll af byggnaden,

hvilka väl fortfarande, såsom hittills, kunde bestridas af universitetets för

dylika utgifter afsedda medel, kunde man hoppas, att ett årsanslag på

3,000 kronor vore tillräckligt för observatoriets öfriga utgifter. De löpande

utgifterna syntes näppeligen kunna eller böra nedbringas under den år

1898 utgående summan, 2,400 kronor, och återstoden, 600 kronor, kunde

anses till fyllest för att, utan för hvarje särskild gång begärda anslag, sätta

observatoriet i stånd att anskaffa sådana mindre instrument, som vore

nödvändiga för fullföljandet af vid observatoriet pågående astronomiska

undersökningar. Denna sistnämnda del af anslaget skulle i första hand

komma att anlitas för inköp af en stjerntidskronometer och anskaffande

af ett urverk för den fotografiska refraktorn.

Till jemförelse omnämndes, att anslaget till materiel för den astronomiska

institutionen i Upsala sedan år 1894 utginge med 2,500 kronor

årligen, hvarvid dock vore att märka, dels att observatoriet i Upsala ett

par år förut erhållit ett anslag af omkring 50,000 kronor till inköp af en

ny fotografisk refraktor, dels ock att derstädes funnes en särskild meteorologisk

institution, till hvilken årligen utginge ett materielanslag å 3,500

kronor. Någon synnerligen kostbar meteorologisk afdelning hade Lunds

observatorium visserligen icke, men den finge dock ej helt och hållet försummas.

''

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge professor Charlier det ifrågasatta

anslaget, 3,000 kronor, till materielen för Lunds observatorium vara

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Afböjning

af

anslaget till

materiel vid

universitetsbiblioteket

i

Lund.

[13.]

af behofvet högeligen påkalladt. Äfven om det icke kunde anses vara

rundligt tilltaget, skulle det helt säkert visa sig tillräckligt för att göra

det möjligt för Lunds observatorium att fortfarande, såsom hittills, intaga

en värdig plats i de astronomiska institutionernas led.

Sedan den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, i anslutning till

professor Charliers anförande, tillstyrkt större akademiska konsistoriet att

hos Kongl. Maj:t göra framställning i ämnet, hade konsistoriet förnyat sin

jemväl år 1899 gjorda anhållan om höjning af årsanslaget för astronomiska

observatoriet från 1,600 kronor till 3,000 kronor.

I denna hemställan hade kanslern för rikets universitet äfven instämt.

För egen del har departementschefen, enär han funne eu anslagsförhöjning

till astronomiska observatoriet i Lund vara behöflig för att detsamma

måtte kunna på ett tillfredsställande sätt utveckla sig i öfverensstämmelse

med tidens kraf och då det ifrågasatta beloppet, 1,400 kronor,

icke syntes honom vara för högt beräknadt, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att höja anslaget till materiel vid nämnda observatorium

till 3,000 kronor.

Att materielanslaget till astronomiska observatoriet i Lund i någon

man höjes, torde af skäl, som anförts i statsrådsprotokollet, vara af behofvet

påkalladt. t Hvad åter angår det belopp, som i sådant afseende må

erfordras, anser sig utskottet icke på grund af den föreliggande utredningen

kunna förorda större höjning än med 900 kronor, hvarigenom förevarande

anslag skulle komma att uppgå till 2,500 kronor eller samma

belopp som det till astronomiska institutionen i Upsala utgående inaterielanslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:t förevarande

framställning, lira höja anslaget till materiel vid

astronomiska observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor,

med 900 kronor eller till 2,500 kronor.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till

materiel vid universitetsbiblioteket i Lund med 9,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att större akademiska konsistoriet i

Lund upprepat sin vid ett par föregående tillfällen gjorda hemställan om

höjning af anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket. Till stöd för

den äskade höjningen hade konsistoriet åberopat en af bibliotekarien C.

J. F. af Petersens gjord utredning, hvari anförts hufvudsakligen följande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

Universitetsbibliotekets årsinkomster utgjorde för närvarande: dels

ordinarie statsanslag, som, med deri inberäknade, af 1887 års Riksdag beviljade

1,200 kronor till bekostande af bibliotekslokalens uppvärmning,

utginge med 15,675 kronor, dels räntan å den s. k. bibliotekskassan, hvilken

ränta år 1899 utgjort 1,750 kronor, och dels, i medeltal räknadt, 675

kronor i s. k. extra inkomster, bestående af studentinskrifningspenningar,

befordringsafgifter, bokauktionsprocent o. s. v. eller tillhopa omkring 18,100

kronor.

Denna summa, 18,100 kronor, kunde dock icke på långt när disponeras

för bibliotekets förökande, enär med densamma äfven inbindning, lokalens

uppvärmning och andra expenser skulle bestridas. Utgifterna för inbindning,

som under åren 1886—1895 uppgått i medeltal till 3,500 kronor årligen,

hade visserligen under de senaste åren utgjort allenast 3,100 kronor

i medeltal för år, men hade detta haft sin grund bland annat deri, att

inbindning i åtskilliga fall fått anstå i afvaktan på bättre tider. Detta

uppskof i förening med stigande arbetspris föranledde emellertid dertill

att utgifterna för de närmaste åren måste beräknas till lägst 3,500 kronor

om året. Det anslag å 1,200 kronor, som 1887 års Riksdag beviljat till

lokalens uppvärmning, hade visat sig otillräckligt. Medelkostnaden för

uppvärmningen hade under de sista tolf åren uppgått till närmare 1,400

kronor. Öfriga expenser hade med iakttagande af den strängaste sparsamhet

under de sista tio åren kunnat begränsas till i medeltal något

öfver 1,000 kronor om året. Om sålunda den årliga kostnaden för inbindning,

uppvärmning och öfriga expenser efter låg beräkning upptoges till

5,900 kronor, skulle till bokinköp återstå 12,200 kronor. Från denna

summa afginge dock ytterligare ett belopp af 750 kronor, som, till följd

af en sedan gammalt bestående öfverenskommelse mellan universitetsbiblioteket

och styrelsen för Lunds universitets årsskrift, årligen utginge

såsom bidrag till årsskriften mot det att biblioteket, för utbyte med andra

vetenskapliga institutioner, erhölle ett antal exemplar af densamma. Af

återstående beloppet, omkring 11,450 kronor, hade en betydlig del årligen

åtgått till prenumeration å tidskrifter, en utgiftspost som för hvarje år

blefve allt drygare och under de senare åren uppgått till omkring 6,000

kronor årligen. Någon minskning å denna post kunde, med hänsyn till

de lärda facktidskrifternas utomordentliga betydelse för den vetenskapliga

forskningen, icke ifrågasättas, utan vore det synnerligen önskvärd!, om en

långt större summa om året kunde anslås för ifrågavarande ändamål.

Detta fram ginge bland annat af de ofta återkommande framställningarna

till bibliotekskommissionen om prenumeration å nya tidskrifter eller komplettering

af äldre serier, Indika framställningar på grund åt bristande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillgångar alltför ofta måste lemnas obeaktade. Af den för Sveriges offentliga

bibliotek gemensamma accessionskatalogen framginge också, att Lunds

bibliotek öfver hufvud taget vore sämre utrustadt med afseende på tidskrifter

än de andra statsbiblioteken. Af det till bokinköp användbara

beloppet åtginge vidare årligen en betydlig del till betalande af s. k. fortsättningsarbeten,

d. v. s. sådana arbeten, hvilkas utgifvande icke afslutats

under det år, då deras inköp beslutits. Dessa fortsättningsarbeten utgjordes

ofta af betydande verk, hvilkas omfång och pris ej från början kunnat

med bestämdhet beräknas och hvilkas utgifvande fortginge under en stundom

mycket lång följd af år. Utgifterna för dylika fortsättningsarbeten

hade föf de tio sista åren uppgått till i medeltal närmare 3,000 kronor

årligen.

En summa af ungeför 2,500 kronor återstode sålunda till inköp af äldre

och nyare literatur, som ej tillhörde kategorierna periodica eller fortsättningsarbeten.

Det torde, yttrade universitetets bibliotekarie, icke tarfvas någon

särskild bevisning för otillräckligheten af denna summa för ett bibliotek,

som måste nödtorftigt följa med literaturens utveckling inom alla de skilda

vetenskapsgrenai-, hvilka vid ett universitet funnes representerade. Visserserligen

kunde bristerna i någon mån afhjelpas genom lån från andra bibliotek,

och bure bibliotekariens årsberättelser vittne om den utmärkta beredvillighet,

hvarmed andra bättre lottade bibliotek — särskilt Kongl.

biblioteket, vetenskapsakademiens bibliotek och Upsala universitetsbibliotek

— tillhandahölle dylika lån, ehuru endast sällan kunde bevisas dessa bibliotek

någon återtjenst. Antalet volymer, som sålunda genom universitetsbibliotekets

i Lund förmedling utlånats till forskares tjenst, hade under

de båda sista åren uppgått till inemot 400 årligen, deri ej inberäknadt

handskrifter och sådana af de offentliga biblioteken i Köpenhamn till vetenskapsmän

i Lund utlemnade boklån, hvilka ej förmedlats af universitetet

i sistnämnda stad. Ehuru fördelen af en dylik samverkan mellan de

offentliga biblioteken vore uppenbar, då dubbelanskaffningar, särskildt i

fråga om dyrbarare arbeten, derigenom mången gång kunde undvikas,

gåfves det naturligtvis en mängd vetenskaplig literatur, som icke rimligtvis

kunde tagas i anspråk för en dylik lånerörelse, emedan densamma —

såsom förhållandet vore med löpande årgångar af periodisk literatur —

ofta behöfde anlitas inom det bibliotek, som egde den. För öfrigt läge

det i sakens natur, att tillgången till ett något så när samladt material

på ett helt annat sätt underlättade forskningens möda än tillfälligt begagnande

af enskilda källskrifter efter andras hänvisningar. Lånen kunde

aldrig fullt ersätta den egna tillgången.

För bedömande af den föreliggande frågan både meddelats följande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

49

upplysningar om förhållandena vid andra vetenskapliga statsbibliotek i

Norden.

Kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte från och med år 1896 ett statsanslag

af 34,000 kronor, hvilket belopp vore afsedt endast till inköp och

inbindning, enär bibliotekets expenser bekostades helt och hållet af andra

statsmedel. Kongl. bibliotekets egenskap af nationalbibliotek ålade visserligen

detsamma åtskilliga förpligtelser, från hvilka universitetsbiblioteken

vore befriade; men å andra sidan borde man komma i håg, att enär de

reala vetenskaperna i Stockholm vore tillgodosedda genom särskilda fackbibliotek,

kongl. biblioteket icke behöfde följa med literaturens utveckling

inom dessa ämnen, hvilket deremot vore en nödvändighet för universitetsbiblioteken.

Arbeten inom dessa vetenskaper, särskildt naturvetenskaperna,

vore emellertid som bekant de dyraste af alla. I Lund hade under sista

decenniet mer än en tredjedel af årliga inköpssumman tagits i anspråk

för de vetenskaper, hvilka vid universitetet företräddes af medicinska

fakulteten och filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

Karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek, som väl finge antagas

inköpa endast medicinsk literatur, hade från och med år 1891 åtnjutit

ett statsanslag af 4,000 kronor, hvilket anslag från 1900 års början

höjts till 7,000 kronor. Af sistnämnda belopp användes 500 kronor till

arbetsbiträde vid biblioteket, hvaremot kostnaden för uppvärmning och

belysning bestredes af institutets allmänna s. k. materielanslag. Äfven

om man icke kunde begära, att ett universitetsbibliotek vore lika väl försedt

med medicinsk literatur som biblioteket vid ett medicinskt fackläroverk,

syntes det vara uppenbart, att det belopp, eller i medeltal 1,354

kronor om året, som universitetsbiblioteket i Lund under de sista tio åren

kunnat använda för inköp af dylik literatur, vore för sitt ändamål alldeles

otillräckligt.

Universitetsbiblioteket i Upsala uppbure från 1896 års början i statsanslag

24,000 kronor förutom ett för lokalens uppvärmning afsedt särskildt

anslag å 1,500 kronor. I donationsräntor och extra inkomster hade

nämnda bibliotek dessutom under sista decenniet erhållit i medeltal omkring

2,800 kronor årligen.

Af universitetsbiblioteken i grannländerna uppbure biblioteket i Kristiania

i årligt anslag 31,700 kronor och biblioteket i Helsingfors, förutom

extra inkomster, ett statsanslag af i svenskt mynt 25,632 kronor. Mellan

de båda stora biblioteken i Köpenhamn funnes en lagligen stadfästad

öfverenskommelse, enligt hvilken de vore befriade från skyldigheten att

hvar för sig följa med literaturens utveckling på alla vetenskapsområden.

Icke desto mindre åtnjöte det Store Kongelige Bibliotek ett årsanslag af

Bill. till Riked. Prut. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

36,000 kronor till bokinköp och inbindning samt 2,000 kronor till expenser,

och universitetsbiblioteket i statsanslag och donationer något öfver 17,600

kronor, hvartill komme förmånen att dels såsom gåfva, dels mot väsentligt

nedsatt pris bekomma förvärf från två danska vetenskapliga samfund.

Af hvad sålunda anförts framginge, att de tillgångar, öfver hvilka

Lunds universitetsbibliotek årligen förfogade, vore för sitt ändamål alldeles

otillräckliga, och att detta bibliotek i nämnda hänseende vore jemförelsevis

vida sämre utrustad t än något annat af de större vetenskapliga

biblioteken i Norden. Afhjelpandet af denna brist vore en den vigtigaste

och betydelsefullaste uppgift, ty för det vetenskapliga lifvet vid ett universitet

läge det obestridligen en ytterligt stor fara deri, att universitetets

bibliotek råkade i lägervall, och sådant kunde icke, äfven med den bästa

förvaltning, förekommas, derest biblioteket under en alltför lång tid måste

vara i afsaknad af nödigt materielt understöd. Att såväl Kongl. Maj:t

som Riksdagen i detta hänseende haft öppen blick för den vetenskapliga

forskningens och fosterländska odlingens kraf hade visat sig bland

annat, då 1895 års Riksdag höjt anslagen till kongl. biblioteket och universitetsbiblioteket

i Upsala med 9,000 kronor för dem hvar. Kongl. Maj:t

hade då af Riksdagen äskat 15,000 kronor för det förra och 12,000 kronor

för det senare biblioteket eller sammanlagdt 27,000 kronor. Då emellertid

Riksdagen beviljat endast två tredjedelar af sistnämnda summa, läge

det nära till hands att antaga, att man önskade reservera den sista tredjedelen

åt biblioteket i Lund. Att åtminstone statsutskottet tänkt sig saken

så, framginge otvetydigt af ett yttrande af en ledamot i nämnda utskott.

Lunds universitets nuvarande prokansler, vid ärendets föredragning i

Första Kammaren. Denne hade nemligen anfört, bland annat, följande:

»Vidare ber jag att få säga, att den tanken» [nemligen att en liknande

begäran om anslag vore att vänta från Lund] »har ej varit främmande för

utskottet, utan har utskottet tagit för afgjordt, att ett sådant kraf från

Lunds universitet vore att vänta, och det var med tanke härpå, som man

delade de af Kongl. Maj:t föreslagna 27,000 kronor så, att de tre biblioteken

skulle komma att få 9,000 kronor hvar». Konsistoriet hade upprepade

gånger hos Kongl. Magt, gjort framställningar om beredande åt Lunds

universitets bibliotek af samma anslagsförhöjning, som år 1895 beviljats

biblioteket i Upsala och som, då de båda universiteten ju hade samma

uppgifter att fylla, måste anses vara för Lunds bibliotek lika nödvändigt,

ja kanske till och med nödvändigare i betraktande af de jemförelsevis

större luckor, som detta bibliotek företedde, särskilt i sitt äldre bokförråd.

Det lede väl ej heller något tvifvel, att ifrågavarande önskemål

redan vunnit gehör hos Kongl. Maj:t och Riksdagen, derest det icke ansetts

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

51

olämpligt att bevilja ökadt anslag för bokinköp åt ett bibliotek, om hvilket

man visste, att detsamma på grund af bristande utrymme endast med

svårighet kunde i ordnadt skick förvara och tillhandahålla allmänheten

den årliga ökning, som med det befintliga anslaget kunde förvärfvas.

Då universitetsbibliotekets byggnadsfråga emellertid nu vunnit sin lösning,

syntes det dåliga utrymmet inom det nuvarande bibliotekshuset icke längre

behöfva utgöra något hinder att bevilja den för universitetet så vigtiga anslagsförhöjningen

till dess bibliotek. För att under de närmaste åren kunna i bibliotekshuset

inrymma den tillväxt i bokförrådet, som blefve en följd af anslagets

förhöjning, funnes för mindre ofta anlitade delar af nämnda förråd provisoriskt

utrymme beredt dels inom vissa delar af den s. k. gamla anatomibyggnaden,

dels ock inom en rymlig, för ifrågavarande ändamål tjenlig

vindslokal i anatomiska institutionens nya hus. Derest den ifrågasatta

anslagsförhöjningen beviljades af 1901 års Riksdag och, såsom man hade

all anledning att hoppas, det nya bibliotekshuset komme att tagas i bruk

under loppet af år 1903, skulle vid tiden för inflyttningen i detsamma

endast omkring ett och ett hälft års anslagsförhöjning eller omkring

13.500 kronor hafva hunnit uppbäras, och af detta belopp kunde väl minst

1.500 kronor antagas åtgå till inbindning af det, som inköpts för den

öfriga delen deraf. Med nu gällande pris å vetenskaplig literatur erhölles

inga öfverväldigande massor af böcker för 12,000 kronor. Det hade beräknats,

att den utländska literatur, som inköptes till biblioteket, i genomsnitt

betingade ett pris af inemot 11 kronor för band, och blefve det,

med en sådan beräkning, högst 1,100 band, som för nyssnämnda summa

kunde förvärfvas. Att för endast en kortare tid bereda utrymme för en

dylik tillökning i bokförrådet kunde icke möta några oöfverstigliga svårigheter,

och äfven om den ökade trängseln möjligen komme att vålla bibliotekets

tjensteman någon ökad möda, underkastade de sig helt visst densamma

med mycken glädje.

På grund af hvad sålunda anförts hade konsistoriet anhållit om en

förhöjning i anslaget till universitetsbiblioteket med 9,000 kronor; och kanslern

för rikets universitet hade åt denna anhållan gilvit sitt särskilda förord,

under anförande att han till den utredning, som i frågan lemnats af

bibliotekarien af Petersons, ville ytterligare tillägga, att ett förlängdt uppskof

med beviljande af ifrågavarande anslag skulle kunna föranleda inom

åtskilliga literaturområden så stora luckor, att dessas fyllande helt visst i

hög grad försvårades.

Den begärda höjningen af anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket

i Lund ansiige departementschefen vara af ett synnerligt trängande

behof påkallad. Att något förslag i ämnet icke tillförene under de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

senast förflutna åren förelagts Riksdagen af Kongl. Maj:t, torde, såsom

bibliotekarien af Petersens antydt, vara att söka i den omständigheten,

att bibliotekets byggnadsfråga då ännu varit sväfvande. Sedan emellertid

Riksdagen offervilligt medverkat till nämnda frågas lösning på ett för

bibliotekets framtida utveckling betryggande sätt, syntes tiden nu vara

inne att låta universitetsbiblioteket i Lund komma i åtnjutande af den

för dess utveckling behöfliga förhöjningen i statsanslag; och det i sådant

afseende ifrågasatta beloppet, 9,000 kronor, syntes, särskildt med hänsyn

till hvad bibliotekarien af Petersens anfört, rörande förhandlingarna vid

1895 års riksdag, kunna anses vara väl afpassadt.

Departementschefen hemstälde derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att höja anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket i Lund

med 9,000 kronor.

Under åberopande af den utredning, som i statsrådsprotokollet innefattas,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må höja anslaget till materiel

vid universitetsbiblioteket i Lund med 9,000 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 4:o)—14:o)

föreslagits, kommer anslaget till universiteten, nu 824,324 kronor, att

ökas med tillhopa 23,900 kronor eller till 848,224 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Angående 15:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på ordinarie

aflönande''1^stat ^ör karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja dels till aflöning

lärare i åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi, med skyldighet för denne

nologi’ och att förestå eu poliklinik samt att meddela den undervisning, som i vederlaryngoskopi

börlig ordning kunde komma att honom åläggas, ett belopp af 3,000

samt amann- pronor dels ock till arfvode åt en amanuens vid den otiatriska polikli
ens

vid den ... n - r\ -t * ■

otiatriska ni ken 7o0 kronor.

polikliniken. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att kanslern för rikets universitet

[14.] med anledning af lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

derom gjorda framställning hos Kongl. Maj:t hemstält om utverkande

på ordinarie stat dels af ett anslag å 3,000 kronor till aflöning åt eu lärare

i otiatri, rhinologi och laryngoskopi med skyldighet för denne att förestå

en poliklinik samt att meddela den undervisning, som vederbörande myn
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stat fint skottets Utlåtande N:o It.

53

dighet kunde komma att ålägga honom, dels ock ett anslag a 900 kronor

till aflöning åt en amanuens vid den otiatrieka polikliniken.

Förevarande framställning hade, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar,

tillkommit på förslag af professorn i kirurgi vid institutet John

Berg, hvilken rörande behofvet af anslagen i fråga inom lärarekollegiet

anfört hufvudsakligen följande. ....

Med den snabba och kraftiga utveckling, som den praktiska medicinens

alla discipliner undergått tack vare det gångna århundradets rastlösa

och framgångsrika forskningsarbete, hade tid efter annan särskilda vetenskapsgrenar

nått den teoretiska omfattning och vunnit den praktiska betydelse,

att det aktats nödigt att vid de medicinska högskolorna för dem

anställa egna målsmän. Så hade äfven den vetenskapliga öronläkekonsten

helt och hållet uppstått och utvecklats under det nittonde seklet... På den

fasta grunden af objektivt vetande om örats normala och patologiska anatomi,

som föregående sekel lemnat oss i arf, hade under 1800-talets föna

hälft framstående forskare å detta område uppfört den första vetenskapliga

stommen till en sjelfständig otiatri. I den äldre systervetenskapens, oftalmiatriens,

spår hade forskningen öfver öronsjukdomarnes patologi och

terapi under de senaste femtio åren gjort kraftiga framsteg med tillhjelp

af allt exaktare undersökningsmetoder, genom allt mer fördjupade detaljstudier

inom örats normala och abnorma histologi och fysiologi samt

medelst allt flitigare anlitande af särskilt bakteriologiens och den operativa

kirurgiens hjelpmedel. Men ett vetenskapligt studium af örats sjukdomar

hade snart visat sig omöjligt utan att framför allt näsans och svalgets

patologi samtidigt beaktades, och sa hade i samband med otiatrien äfven

rhinologien växt" ut till en allt fylligare och otiatrien kompletterande del

af den kirurgiska patologien. Så hade det redan i följd af den ständigt

växande specialliteraturen inom de båda nya vetenskapsgrenarne blifvit en

omöjlighet för kirurgen att följa vetandets framsteg,. och derjemte både på

honom ställs alltjemt stegrade anspråk på en speciel teknisk utbildning,

hvilka han i längden ej mägtat fylla under eu samtidig utöfning, af en

allmän kirurgisk verksamhet. Följden hade ock blifvit deri, att öfverallt

inom den bildade verlden, åtminstone i de större befolkningscentra, särskilda

läkare egnat sin verksamhet uteslutande åt behandlingen af örats,

näsans och halsens sjukdomar. Redan denna omständighet vore ju ett

talande vittnesbörd om den vigt och betydelse, läkarevetenskapens utöfvare

sjelfva tillerkände dessa specialiteter. Men specialistens af vetenskaplig

fackkunskap ledda verksamhet hade ock i sin man varit det allra kraftigaste

medel att ytterligare öppna först läkarens och sedan äfven allmänhetens

ögon såväl för den stora spridningen och den allvarliga betydelsen af

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

många bland dessa sjukdomar som oek för den synnerliga vigten af deras

tidiga upptäckande och rationella behandling under förut ringaktade och

försummade stadier. Dock kunde först, sedan förtrogenhet med otiatriens

vigtigaste sjukdomsbilder och undersökningsmetoder blifvit eu frukt af den

allmänna läkareutbildningen, de faror verksamt bekämpas, hvilka hotade

så många menniskors lif och helsa genom dessa än häftigt inbrytande, än

förrädiskt smygande infektioner af hörselorganet.

Härefter hade professor Berg redogjort för huru inom flere af kulturländerna

staten redan verksamt inskridit för vinnande af detta mål. Så

egde Tyskland inom sina 21 högskolors lärarekårer tillsammans 41 målsmän,

de fleste e. o. professorer, för otiatrien och rhinologien med eller utan

laryngologien, hvarförutom vid åtskilliga universitet dessa vetenskapsgrenar

jemväl bland privatdocenterna egde representanter. Österrike både vid 4 af

sina b universitet inalles 12 målsmän för ifrågavarande ämnen, deraf G

e. o. professorer, och vid 3 af Rysslands S universitet funnes 6 representanter

för samma ämnen. Jemväl vid högskolor i Holland, Italien, Frankrike

och England vore dessa specialvetenskaper företrädda. Af särskilt

intresse för oss vore förhållandena i detta afseende i våra grannländer

Danmark och Norge. I Danmark hade år 1898 upprättats eu oto-laryngologisk

klinik^ vid Kong]. Frederiks hospital, der undervisningen meddelades

af eu föreståndare (docent), som utnämndes af ministeriet på hemställan

af fakulteten. Undervisningen, uti hvilken de studerande frivilligt egde

att deltaga, meddelades genom föreläsningar och öfningar i praktisk oto-.

rhino- och laryngologi. För närvarande skedde undervisningen vid en

poliklinik, vid hvilken jemväl vore anstälde en af ministeriet och en af

föreståndaren aflönad assistent äfvensom två volontär-assistenter, hvilka sistnämnde

ombyttes hvar tredje månad. I Norge hade år 1891 upprättats

en aflönad docentur i öron-, näs- och halssjukdomar i förening med klinik

och poliklinik. Docenten i ämnet hade sedermera utnämnts till tillförordnad

professor, och platsens förste innehafvare vöro nu ordinarie professor

för lifstiden. De studerandes tjenstgöring vore obligatorisk, och en nu

nedsatt universitetskomité hade enhälligt föreslagit införande af särskild

examination i ämnet,

Vårt fosterland stode, fortsatte professor Berg, i fråga om den

blifvande läkarens undervisning i öronsjukdomar tillbaka för så godt

som alla Europas öfriga kulturländer. Den svenska medicinska fakultet,

som i främsta rummet hade åt t öfvervaka, att denna lucka i den praktiska

läkareutbildningen blefve utfyld, vore otvifvelaktigt den i hufvudstaden

förlagda. Der kunde utan svårighet ett tillräckligt rikt och vexlande sjukmaterial

bjudas till underlag för en fruktbringande klinisk undervisning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:ö 9.

5R

oroa-, uäs- och halssjukdomar. Och redan år 1888 hade institutets lärarekollegium,

i sammanhang med frågan om nya docentstipendier för institutet,

för universitetskanslern påpekat behofvet af att ega en särskild malsman

för läran om örats sjukdomar. Emellertid hade ordnandet af en något så

när tidsenlig undervisning i detta ämne först och främst förutsatt afslutandet

af lasarettets ny- och tillbyggnad samt särskilt den nya poliklinikbyggnaden.

Efter det sistnämnda väl inrättade anstalt blitvit färdig,

hade också allt sedan år 1892 en till omfånget ständigt växande ambulatorisk

sjukvård derstädes bedrifvits och särskild!, hade antalet af de för

öronsjukdomar behandlade så betydligt tillväxt, att det blifvit en tvingande

nödvändighet att utbryta detta ambulatorium från den allmänkirurgiska

polikliniken. Denna åtgärd hade möjliggjorts genom offervilligheten af en

enskild öronspecialist, hvilken sedan flere år med frivilliga assistenters

hjelp dagligen ledde eu mottagning för öron-, näs- och halssjuka, och hade

denna poliklinik under senast förflutna året besökts af omkring 2,000 patienter.

Faktiskt funnes sålunda redan ett rikt undervisningsmaterial

samladt, och tiden vore då inne att genom tillförsäkrandet af en skälig

ersättning samt erforderlig assistera och vetenskapliga utensilier söka för

läroverket vinna en i vetenskapligt hänseende fullt kompetent läkare,

hvilken det ålåge att göra detta material för undervisningen fruktbärande.

För vinnande af omförmälda syfte hade nu professor Berg föreslagit, att

lärarekollegiet ofördröjligen måtte ingå med hemställan om ett årligt anslag

till aflönande af en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi. Härjemte

hade professor Berg beträffande det nya undervisningsämnets omfattning

och dess målsmans ställning tillagt följande: Då de större otiatriska operationerna

folie inom kirurgens verksamhetsfält samt till ett rätt betydligt

antal utfördes vid den kirurgiska kliniken, blefve den nya undervisningens

hufvuduppgifter en metodisk inöfning af otiatriens, rhinologiens och laryngoskopiens

undersökningsmetoder samt inlärandet af öron- och nässjukdomarnes

diagnostik äfvensom de vigtigaste smärre lokalterapeutiska åtgärderna. Eu

särskild otiatrisk klinik vore väl önskvärd, men utrymme vid lasarettet

kunde ej för närvarande beredas för en dylik, och en undervisning med

ofvan angifna innebörd kräfde ej med nödvändighet annat än en väl

ordnad poliklinik. Då sålunda den nye läraren till sitt förfogande icke

skulle hafva någon egen klinisk sjukafdelning och ej heller skulle ega

någon examinationsskyldighet samt hans deltagande i lärarekollegiets sammanträden

ej vore behöflig!, blefve hans verksamhet ej fullt jemförlig med

eu e. o. professors, utan hans lärareställning borde i stället jemföras med

eu laborators inom de teoretiska ämnena vid institutet.

Med stöd af det nu anförda hade professor Berg slutligen framlagt det

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

förslag, att lärarekollegiet måtte till universitetskanslern ingå med ofvanberörda

hemställan om anslag dels till en lärare i otiatri, rhinologi och

laryngoskopi, dels ock till en amanuens vid den otiatriska polikliniken.

Under den inom lärarekollegiet härom uppkomna öfverläggning hade

yrkats af e. o. professorn Widmark, att anslag måtte äskas till en e. o.

professur i nämnda ämnen, men hade professor Bergs förslag af kollegiet

antagits.

o

Mot beslutet hade e. o. professorerna Widmark och Åkerman anmält

reservation, dervid de, med instämmande till alla delar med professor Berg

i afseende å behofvet af en särskild lärare i öronsjukdomar, framhållit vigten

af att öronläkekonsten, som med den utveckling, densamma i nyare tider

undergått, icke längre kunde beherskas af kirurgen, äfven såsom läroämne

utbrötes ur kirurgien och erhölle en fullt sjelfständig målsman, hvarjemte

de såsom sin mening uttalat, att genom anställande af en e. o.

professor i stället för en laborator i ämnet såväl krafven på en fullgod

undervisning bättre kunde tillgodoses som ock utsigterna blefve större att

erhålla en för undervisningen väl qvalificerad person.

Uti den skrifvelse till kanslern, som föranledt denne att till Kong!.

Maj:t inkomma med förevarande hemställan, hade lärarekollegiet i hufvudsak

anslutit sig till professor Bergs yttrande i ämnet samt än ytterligare framhållit,

huru öronläkekonsten och den i närmaste samband dermed stående

läran om näsans och svalgets sjukdomar under senare tid vunnit en så

betydlig utveckling, att svårigheten att beherska den nödiga tekniken och

att ega behöflig operativ färdighet äfvensom att fullt tillegna sig denna

vetenskaps erfarenheter gjort en specialisering nödvändig, så mycket mer

som erfarenheten visat, att hithörande sjukdomar hade mycket stor praktisk

betydelse. Och den praktiska utöfningen af denna gren af läkekonsten

hade äfven mer och mer öfvertagits af specialister, livilka ensamma

fullt kunde beherska densamma. Men på samma gång gjorde betydelsen

af dessa sjukdomar det mer och mer behöfligt, att i den allmänna läkarebildningen

inginge en viss utbildning äfven i detta fack.

Vidare hade i nämnda skrifvelse framhållits krafvet å ett biträde till

den nye läraren i hans verksamhet. Men att erhålla ett tillräckligt utbildadt

sådant utan att kunna erbjuda förmånen af lön och tjenstårsberäkning

vore naturligtvis mycket vanskligt, hvarför lärarekollegiet på grund af de

anspråk, som komme att ställas på den amanuens, hvarom nu vore fråga,

ansåge sig böra begära samma ersättning åt honom, som åt de kliniska

amanuenserna utginge, eller 900 kronor.

För egen del har departementschefen förklarat sig anse, att vederbörande

på ett öfvertygande sätt påvisat behofvet af att vid karolinska

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

57

mediko-kirurgiska institutet upprättades en lärareplats uti ifrågavarande

ämnen. Väl kunde, såsom också skett, ifrågasättas, huruvida ej syftemålet

bäst vunnes genom anställande af en e. o. professor i dessa ämnen. Men

då lärarekollegiets flertal likasom ock universitetskanslern ansåge, att en

väsentlig vinst för läkareutbildningen i vårt land skulle ernås, derest

lärarekollegiets framställning vunne afseende, funne departementschefen

ej skäl vara för handen att nu begära anslag till en e. o. professur, utan

hölle departementschefen före, att inrättandet af en lärareplats af föreslagen

beskaffenhet för närvarande kunde fylla undervisningens berättigade

kraf. Dervid ansåge departementschefen emellertid nödigt, att denne lärare

vid sin verksamhet såsom biträde erhölle eu amanuens, för hvilken dock

aflöningen, enligt departementschefens förmenande, ej behöfde sättas högre

än den för amanuenserna vid polikliniker vanliga eller 750 kronor.

Departementschefen tillstyrkte derför, att Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet

bevilja dels till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi,

med skyldighet för denne att förestå en poliklinik samt att meddela

den undervisning, som i vederbörlig ordning kunde komma att honom

åläggas, ett belopp af 3,000 kronor, dels ock till arfvode åt en amanuens

vid den otiatriska polikliniken 750 kronor.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet angifvas, synas åtgärder böra

vidtagas i syfte att undervisning i läran om öronens, näsans och svalgets

sjukdomar må kunna vid karolinska institutet upprätthållas. Då emellertid

utskottet icke funnit det vara på ett tillfyllestgörande sätt ådågalagdt,

att för denna undervisning skulle erfordras två personer, har utskottet

ansett sig höra hemställa, att allenast det belopp, som af Kong]. Maj:t

äskats såsom aflöning åt en lärare i de nämnda undervisningsämnena,

eller 3,000 kronor, må af Riksdagen beviljas; dervid utskottet emellertid

ansett lämpligt, att, för möjliggörande af undervisningens anordnande på

ändamålsenligaste sätt, beloppet af Riksdagen beviljas med den bestämmelse,

att detsamma bör användas till upprätthållande af undervisning

i de ifrågavarande ämnena.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för upprätthållande vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet af undervisning

i otiatri, rhinologi och laryngoskopi på ordinarie stat

beviljar ett anslag af 3,000 kronor.

It it,, till Riksil. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

16:o). Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till aflöning af en

Ang.

anslag till en “ » ^ ^ -------0 — —

amanuens vidamanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik

g Minikefäa ä serafiinerlasarettet på ordinarie stat bevilja ett belopp af 900 kronor.

kliniken u

serafimerlasarettet.

[15.]

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att förevarande förslag föranledts af

eu utaf lärarekollegiet vid institutet hos Kongl. Maj:t gjord och af kanslern

för rikets universitet understödd framställning, till stöd för hvilken

lärarekollegiet anfört hufvudsakligen följande.

A det gamla serafimerlasarettets gynekologiska klinik hade under 15

ar antalet patienter a polikliniken i medeltal varit 202 årligen samt under

11 år antalet å kliniken intagna patienter i medeltal utgjort 61 hvarje år.

Sedan det nya serafimerlasarettets gynekologiska klinik öppnats, hade derstädes

blifvit tillfälle att utföra gynekologiska operationer, och ett stort

antal sådana hade äfven der blifvit utförda, hvarjemte dessutom ett betydande

antal derstädes erhållit klinisk eller poliklinisk vård, såsom framginge

af följande uppgifter:

År 1895 var antalet patienter a polikliniken 401, å kliniken 137 samt antalet operationer 132

» 1896 1 » 358, » 175 » » » 124

* 1897 » » . » » 438, » 229 > » > 134

* 1898 1 » » » 434, » 201 » » » 153

* 1899 » » » » 501, » 206 » » » 143

» 1900%-^/s » » » * 409, > 143 » » » 75

Emellertid vore en stegring i antalet af a kliniken vårdade äfvensom

af utförda operationer att emotse, enär en särskild operationssal nu hölle

på att inredas för denna klinik och sängantalet inom kort kunde antagas

erhålla en betydande tillökning. Men serafimerlasarettets gynekologiska klinik

lede af en mycket känbar brist, da densamma saknade aflöning åt en

amanuens. Platsen såsom amanuens hade nemligen, i afsaknad af lön och

dermed förenad rätt till tjenstårsberäkning, varit svår att besätta, och det

hade i allmänhet ej lyckats att till densamma förvärfva andra än medicine

kandidater, stundom pa ett temligen tidigt stadium af deras studiebana.

Men att pa ett tillfredsställande sätt handhafva en klinik sådan som denna

utan att såsom amanuens hafva en tillräckligt utbildad person vore synnerligen

svårt. Skötseln af patienterna måste nemligen vid en del tillfällen

vara beroende af amanuensen, såsom vid hastigt påkommande blödning,

efterbehandling af operationer m. m., då klinikchefen naturligtvis ej

alltid kunde vara till hands och ej heller hunne anlända i tid att sjelf

vidtaga den nödiga behandlingen. I ett sådant fall kunde patientens lif

vara beroende af amanuensens duglighet.

Då denna gynekologiska klinik jemte kliniken på Sabbatsbergs sjukhus

vore väl behöflig för undervisningen samt då tillgodoseendet af sjukvården

mer och mer gjorde det till eu tvingande nödvändighet att söka anskaffa,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

59

sä vidt möjligt vore, fullständigt utbildade amanuenser, hemstälde lärarekollegiet

om anslag till lön åt en amanuens vid den gynekologiska kliniken

å serafimerlasarettet. Arbetet för denne amanuens vore lika ansvarsfullt

och kräfvande som för andra amanuenser å seraljmerlasarettets kliniker,

hvarför lönen syntes böra sättas till samma belopp som för dessa eller

900 kronor. Och då denne amanuens blefve anstäld vid en af staten

underhallen klinik, ansåge sig lärarekollegiet böra begära aflöning för

honom på ordinarie stat, i olikhet med hvad förhållandet vore med aflöningen

för amanuensen vid den gynekologiska kliniken vid Sabbatsberg,

der klinikens upplåtande för undervisning vore beroende på aftal med

Stockholms stad, hvilket aftal kunde brytas.

Behofvet af nu ifrågakomna amanuenstjenst ansåge departementschefen

vara obestridligt. För att kunna för den ansvarsfulla platsen förvärfva

fullt kompetenta personer och undvika allt för täta ombyten derå, ansåge departementschefen

ock, att det, såsom lärarekollegiet anfört, vore nödvändigt,

att åt dess innehafvare bereddes ersättning lika med den, amanuenser

å klinikerna i allmänhet åtnjöte, samt att det härför anslagna beloppet

uppfördes på ordinarie stat. Departementschefen hemstälde derför, det

Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet i ärendet blifvit angifna, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till aflöning af en amanuens

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska

klinik å serafimerlasarettet på ordinarie stat bevilja

ett belopp af 900 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

A ii ^

att den vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anstälde maskinisten och

åtnjutande af två ålderstillägg, hvart-institutet

10 års väl vitsordad tjenstgöring, med^1^™^1;

godo

att räkna sig till

eldaren skulle ega att, komma i

dera å 100 kronor, efter 5 och

rätt för den nuvarande maskinisten och eldaren

den tid lian redan varit i institutets tjenst anstäld, dels ock förklara, att

ifrågavarande ålderstillägg finge utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

i detta ärende meddelat, har kanslern för rikets universitet vid anmälan

af karolinska mediko-kirurgiska institutets anslagsbehof förordat bifall till

eu af maskinisten och eldaren vid institutet gjord ansökning, att honom

[16.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

matte^ beredas en löneförhöjning å 200 kronor samt två ålderstillägg, hvardera

^a 100 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring äfvensom att lian måtte

för åtnjutande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig sin hittills uppnådda

tjenstetid.

I den skrifvelse, hvarmed lärarekollegiet vid institutet till kanslern

öfverlemnat ifrågavarande ansökning, hade kollegiet framhållit, att densamma

syntes berättigad och mycket förtjent af kollegiets förord. Till

stöd härför hade kollegiet anfört bland annat följande.

Vid 1886 års riksdag hade beviljats 1,000 kronor till lön åt en eldare

och maskinist vid institutet, hvilken skulle sköta uppvärmningsapparaten

samt maskinen för ventilering i den då fullbordade byggnaden för den

anatomiska med flere institutioner. I sin skrifvelse med begäran om anslag

för detta ändamål hade lärarekollegiet påvisat, att lönen ej kunde

sättas lägre än till berörda belopp. Erfarenheten hade äfven visat, att

med hänsyn till dåvarande löneförhållanden den begärda lönen vore väl

knapp, enär uppvärmningen kräfde mera arbete, än man då, innan

erfarenhet vunnits, förutsatt och i sistnämnda skrifvelse angifvit. Apparaten

för uppvärmning maste nemligen under en stor del af vintern hållas i

verksamhet natt och dag. Efter anslagets beviljande hade dessutom, i

sammanhang. med den allmänna stegringen af lefnad somkostnader m. in,,

en höjning i anspråken pa löneförmåner egt rum inom maskinistfacket.

Af en. vid ansökningen fogad tablå öfver aflöningarna för eldare och

maskinister vid åtskilliga sjukhus och andra allmänna inrättningar i Stockholm

framginge, att ifrågavarande maskinist åtnjöte afgjordt lägye lön än

de öfriga samt att en del af dessa hade afsevärdt högre löneförmåner än

dem, som nu för institutets maskinist ifrågasatts.

\ idare ville kollegiet påpeka, att maskinistbefattningen vore mycket

ansvarsfull. Utom de olägenheter och faror, som ett vanvårdande af

maskinen skulle kunna medföra, vore det uppenbart, att vårdslöshet vid

dess skötande kunde vålla betydliga utgifter för bränsle m. m. Det vore

derför vigtig! att pa denna post hafva en pålitlig och omtänksam man,

och i detta afseende hade den nuvarande maskinisten, hvilken allt sedan

tjensten inrättades innehaft densamma, gjort sig synnerligen väl förtjent

af erkännande.

För egen del har departementschefen anfört, att de löneförmåner, utgöiande^

kontant lön jemte fri bostad och vedbrand, som vore förenade

med ifrågavarande maskinistbefattning, syntes honom ej motsvara det ansvarsfulla

och efter tjenstens inrättande betydligt ökade arbete, som ålåge

denna befattnings innehafvare. Särskildt under nuvarande tider, då personer

tillhörande maskinistfacket lätteligen kunde erhålla fördelaktig anställ
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåthnde, N:o .9.

61

ning i enskild tjenst, vore det nödigt, att för dylika befattningar i statens

tjenst afsevärdt lägre afiöningsförmåner ej vore gällande. ''Dock ansågc

departementschefen, att för vinnande i förevarande fall af det åsyftade

målet ett bifall till den gjorda framställningen i hela dess vidd ej erfordrades,

utan funne departementschefen lämpligast att för närvarande förorda

bifall allenast till utverkande af de ifrågasatta ålderstilläggen, hvilka

borde utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålders tillägg.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts förevavarande

framställning, må

a) medgifva, att den vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet anstälde maskinisten och eldaren må

ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvart
''

11 dera å 100 kronor,’ efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, med rätt för den nuvarande maskinisten

och eldaren att räkna sig till godo den tid han redan

varit i institutets tjenst anstäld; samt

b) förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola

utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag: ålderstillägg.

18:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen _ att dels medgifva, att älde^%g

innehafvarne af de nu vid karolinska mediko-kirurgiska institutet befintliga åt vissa vakt
-

åtnjutande

och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för en hvar af de nuvarande

innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sig till godo den tid,

han redan varit såsom vaktmästare i institutets tjenst anstäld, dels ock

förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skulle utgå åt det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

anmält en af lärarekollegiet vid karolinska institutet i sammanhang med

öfriga anslagskraf gjord framställning om utverkande bos 1901 ars Riksdag

af anslag till förbättrande af aflöningsförmånerna för sex vid institutet

anstälde vaktmästare.

Denna hemställan hade tillkommit i anledning af eu till lärarekollegiet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

ingifveu ansökning, undertecknad af fem vaktmästare, anstälde vid fysiologiska,

liistologiska, patologisk-anatomiska, anatomiska och kemiska institutionerna.

I denna ansökning hade sökandena, under framhållande

deraf, att de af dem innehafda befattningarna af sina innehafvare kräfde

yrkesskicklighet och delvis vore af helsofarlig beskaffenhet samt att tjenstgöringen

vore synnerligen ansvarsfull och ansträngande, anhållit, att lärarekollegiet

måtte, särskildt i betraktande af de senare årens stegring i lefnadsomkostnader,

bereda sökandena en löneförhöjning å 200 kronor samt derjemte

två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring,

hvarjemte sökandena anhållit, att de måtte förklaras berättigade att för

åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de redan tjenstgjort

såsom vaktmästare vid institutet.

1 anledning af denna ansökning hade lärarekollegiet anfört följande.

Sedan slutet af 1870-talet hade vaktmästarnes aflöning utgjort 750

kronor, förutom förmånen af husrum och vedbrand. Under senare tider

hade som bekant icke oväsentliga förhöjningar i lefnadsomkostnader egt

rum, och särskildt på sista tiden hade i Stockholm denna stegring varit

ganska ^ märkbar, hvarför en förbättring af vaktmästarnes löneförmåner

vore af behofvet synnerligen påkallad. Detta framginge särskildt vid eu

jemförelse med aflöningsförhållandena vid liknande tjenster i Stockholm

vid statens och stadens verk och inrättningar, angående hvilka sökandena

bifogat uppgifter, utvisande, att institutets vaktmästare tillhörde de lägst

aflönade samt att åtskilliga af de öfriga vaktmästarne derjemte åtnjöte

ålderstillägg. Och dock syntes med fog kunna sägas, att vaktmästaretjensterna

vid institutet stälde lika stora och i afseende å krafvet på yrkesskicklighet

ännu större anspråk på sina innehafvare än vaktmästare^ enster

i allmänhet. Tillfälle till extra förtjenst utom institutet vore för institutets

vaktmästare i allmänhet ringa. Under lästerminerna vore de bundna

af sin tjenst, och samma förhållande rådde delvis under julferierna, i allt

fall så, att vaktmästarne icke då kunde åtaga sig något mera ihållande arbete

utom institutet. Allenast under sommarferierna kunde de sägas

hafva någon tids ledighet, ehuru denna allt efter arbetenas fortgång på

vederbörande institution vore mycket vexlande. Deras extra förtjenst vore

derför i allmänhet endast sådan, som de genom extra arbete inom institutet

kunde erhålla. För verksamheten vid institutionerna vore det af

synnerlig betydelse att hafva god och pålitlig betjening. Derför vore det ock

nödigt att kunna erbjuda densamma eu tillfredsställande aflöning. Men

det vore jemväl önskvärdt att kunna tillförsäkra betjeningen lönetillägg

efter viss tids tjenstgöring. För att kunna sköta dessa tjenster väl, behöfdes

nemligen en viss fackmessig utbildning, hvilken först under tjen
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1S:o 9.

63

stens utöfning mer och mer kunde förvärfvas. Derför vore det ock nödigt

att vid tjensterna få behålla de personer, som nått en sådan utbildning.

Otn löneförhöjning nu icke beviljades, kunde lätt inträffa, såsom

jemväl en och annan gång förekommit, att vaktmästarne efter några års

tjenstgöring loge afsked för att söka mer lönande sysselsättning.

Utom sökandena funnes ännu en vaktmästare vid institutet, nemligen

den vid bakteriologiska afdelningen anstälde, hvilken med samma fog borde

erhålla löneförbättring. Den nuvarande innehafvaren af berörda tjenst,

hvilken åtnjöte en lön af 750 kronor samt i hyresbidrag 300 kronor, så

länge bostad ej kunde beredas honom inom institutet, hade emellertid vid

tiden för ansökningens ingifvande varit antagen såsom biträde under en

forskningsfärd till Grönland och således varit förhindrad att förena sig i

ansökningen.

På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört hade kollegiet hemstält

om kanslerns medverkan dels till erhållande af en förhöjning af lönerna

för sex vaktmästare vid institutet med 200 kronor för en hvar af dem,

dels ock dertill, att desse vaktmästare måtte erhålla rätt till två ålderstillägg

å lönen, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring.

Kanslern hade på det lifligaste förordat bifall till lärarekollegiets framställning

äfvensom hemstält, att de nuvarande tjenstinnehafvarne måtte

för åtnjutande af ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de redan

innehaft sina tjenster.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Den nu af departementschefen omförmälda framställningen syntes honom

mycket behjertansvärd. Äfven under förutsättning, att ifrågavarande vaktmästare

kunde bereda sig något tillfälle till extra förtjenst, måste dock

erkännas, att deras ekonomiska ställning icke vore utan svårigheter, särskildt

derest de hade familj att försörja. Departementschefen ansåge sig derför

böra förorda, att någon lättnad i dessa svårigheter dem bereddes. Ehuruväl

den gjorda framställningen i dess helhet ej syntes departementschefen

obillig, ansåge han sig dock ej nu böra yrka bifall till densamma i hvad

den afsåge förhöjning i vaktmästarnes löner, då frågan derom enligt departementschefens

mening borde anstå, till dess en allmän reglering af

löneförmånerna för vaktmästarne vid statens verk i Stockholm egde rum.

De ifrågasatta ålderstilläggen ansåge departementschefen sig deremot höra

tillstyrka. Derest dessa beviljades, komme ifrågavarande tjensters innehafvare

att efter tio års tjenstgöring erhålla en aflöning, motsvarande

förste vaktmästarnes i embetsverken. Ålderstilläggen borde lämpligen

kunna utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen

afgifva nu ifrågavarande förslag.

Utskottet, som funnit sådan förbättring af de med ifråvavarande vaktmästarebefattningar

förenade aflöningsförmåner, som af Kongl. Maj:t föreslagits,

vara af omständigheterna påkallad, har emellertid ansett sig böra

i fråga om befattningarnas nuvarande innehafvare föreslå, att den för dem

föreslagna rättigheten att för erhållande af ålderstillägg räkna sig till godo

sin hittillsvarande tjenstetid, måtte begränsas på det sätt, att de finge i

berörda afseende tillgodoräkna sig högst fem år af den tid, de före den 1

januari 1902 innehaft sina tjenster. En hvar af de nuvarande vaktmästare,

som nämnda dag innehaft sin tjenst i fem år eller derutöfver, skulle sålunda

då omedelbarligen komma i åtnjutande af första ålderstillägget, hvaremot

rättigheten till det andra ålderstillägget enligt utskottets förslag icke skulle

kunna ernås förrän tidigast den 1 januari 1907.

Utskottet får alltså hemställa,

i. r, i! •''; :.ci ,u , : t in c! h ’/■

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må ■_ i

a) medgifva, att innehafvarne af de nu vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet befintliga vaktmästaretjensterna

vid fysiologiska, histologiska, patalogisk-anatomiska,

anatomiska, kemiska och bakteriologiska institutionerna

må ega att komma i åtnjutande af två ålders
-

n-> tillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års val

- •. i■ . vitsordad tjenstgöring, med rätt för eu hvar af de nuvarande

innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sigill

godo högst fem år af den tid, han före den 1

januari 1902 må hafva varit såsom vaktmästare i institutets

tjenst anstäld; samt

b) förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola

.i c • utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp
i.

r- u . förda förslagsanslag: ålderstillägg.

piff >! U n hil<: .''K;. .nilOCT !ti"'' <■

Bifall till hvad under punkterna 17:o) och 18:o) föreslagits föranleder

icke''förhöjning i något af Riksdagen beviljadt anslag.

•Derest åter hvad utskottet under punktena 15:o) och 16:o) hemstält

vinner Riksdagens godkännande, kommer anslaget till karolinska medikokirurgiska

institutet, nu 202,350 kronor, att ökas med tillhopa 3,900 kronor

eller till 206,250 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

Stockholms högskola.

19:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 97) har herr Ang. inrätta.

O. Wallenberg föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa 14,000 kronor till p“0fe9sUrei

inrättande af en professur vid Stockholms högskola i handelsvetenskap,^andehvemisamt

i skrifvelse till Kongl. Maj:t framhålla önskvärdheten af att af per- holma hög-"

soner, tjenstgörande inom de förvaltningsgrenar, som i ett eller annat af- skola m. in.

seende hade beröring med näringslifvet, fordrades att hafva aflagt examen

vid den fakultet, som i sammanhang med omförmälda professur borde vid

högskolan inrättas.

Med afseende å den motivering, hvarå berörda förslag grundats, får

utskottet hänvisa till motionen.

Då Stockholms högskola bildats på enskild! initiativ och dess verksamhet

alltjemt upprätthållits utan någon statens medverkan, torde något

sådant beslut af Riksdagen om utvidgande af högskolans verksamhet, som

af motionären blifvit föreslaget och om hvars önskvärdhet högskolestyrelsen

ej ens synes hafva blifvit tillspord, icke böra ifrågakomma.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Wallenbergs förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Allmänna läroverken.

20:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till inrättande af. 15 Aug.

nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar på. en särskild, nan/iurareför

de allmänna läroverken gemensam stat, med rätt för Kongl. Maja att befattningar,

bestämma såväl angående dessa befattningars fördelning på de särskilda [18].

läroverken som om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna

läroverken ett årligt anslag af 195,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

till en början erinrat, hurusom i en den 13 juni 1893 till Kongl. Maj:t

inkommen petition ett stort antal ordinarie och extra ordinarie lärare vid

de allmänna läroverken hemstält, huruvida icke åt de extra ordinarie

lärarne, Indika genom beslut vid 1892 års riksdag fått sina löneförmåner

icke obetydligt förbättrade, äfven borde och kunde beredas en annan och

mera betryggad samt för såväl lärarekåren som staten mera värdig ställning

Bill. till Kikna. Prof. mot. 4 Kami. t Afd. 9 Käft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

;m dittills. Petitionärerna både för detta ändamål anhållit bland annat,

att Kong! Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste mån,

som förhallandena det medgåfve, besätta de lärarebefattningar, som då

uppehölles af extra lärare, med ordinarie innehafvare.

Till stöd för framställningen i denna punkt hade i hufvudsak anförts:

att, enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss til 1- godosetts genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom

ordinarie platsers upprättande, vid denna tid omkring 130 lärareplatser,

hviska år från år visat sig nödvändiga, måste upprätthållas af extra

ordinarie lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier

vid inträffande ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade eu

så hastig tillväxt, att, denna kunde anses vara tillfällig; att i följd af

berörda sätt att fylla behotvet af ökade lärarekrafter dels vid åtskilliga

större läroverk, Indika snabbt utvecklat sig, antalet extra lärare blifvit

oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie lärare, dels utsigten

till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan inskränkt,

i det att derigenom å ena sidan årliga medeltalet af ledigförklarade tjenster

blifvit mindre och å andra sidan antalet sökande större, än hvad under

sundare förhållanden skulle hafva varit fallet; att de äldre extra ordinarie

lärarnes ställning i synnerhet vore bedröflig: deras förordnande kunde upphöra

när som helst utan något deras eget förvållande, och träffades de af

sjukdom, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles ''utan

existensmedel, så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda

eller allmänna barmhertigheten, hvarjemte förhållandet blefve än värre, då

de till sist blefve af ålder urståndsätta eller mindre lämpliga att vidare

tjenstgöra; att den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en

extra lärare under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter

kunde utöfva, också blefve på ett betänkligt sätt förlamad

samt icke medförde allt det gagn, den eljest kunnat; samt att det vore af

vigt, att icke inom lärarekåren skapades ett proletariat, om lärarekåren

skulle påsett någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk,

hvilka så i fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende

stäldes på densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar

och målsmän bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande

af lärarekallet kräfde.

Denna petition hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,

genom remiss öfverlemnats till den för utarbetande af förslag till stadga

för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890 förordnade komité, hvilken

kallats till nytt sammanträde den 10 juni 1893, dervid komiterade anbefalts

att ej mindre taga petitionen i öfvervägande vid behandlingen af

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

sådana med densammas syfte sammanhängande frågor, om hvilka komiterade

fatt uppdrag att afgifva yttrande och förslag, än äfven att afgifva det utlåtande

i öfrig!, hvartill petitionen kunde anses föranleda.

I det utlåtande, som komiterade med anledning häraf den 14 december

] 893 afgifvit och som funnes upptaget i det protokoll öfver ecklesiastikärenden,

hvaraf utdrag bifogats propositionen n:o 57 till 1894 års Riksdag

angående öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af åtskilliga lärares

aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna

läroverken under förfall på grund af sjukdom, hade komiterade beträffande

nu ifrågavarande punkt af berörda petition i hufvudsak anfört följande.

Komiterade vore öfvertygade, att, såsom i petitionen lunnes angifvet,

orsaken till det ogyn^amma läge, hvari de extra ordinarie ämneslärarne

hos oss befunne sig med afseende pa utsigten till ordinarie anställning,

närmast vore att söka i det förhållandet, att behofvet af ökade lärarekrafter

vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning

tillgodosetts genom anställande af extra lärare, hvilka med hänsyn till

tjenstgöring varit likstälda med de ordinarie lärarne, men som förordnats

blott för en termin eller ett år i sänder. Forskade man åter efter grunden

till detta förfaringssätt, skulle man utan tvifvel finna densamma i den hos oss

gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfylt vil.koren för

intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också der borde mottagas.

Tydligt vore nemligen, att tillämpningen af denna grundsats måste föranleda,

att understundom lärjungeantalet i vissa klasser åt de särskilda läroverken

vid början af en lästermin visade sig vara så stort, att det icke

längre kunde undervisas af samme lärare, hvarför dessa klasser måste delas

i parallelafdelningar och nya lärarekrafter i hast anskaflas. Detta hade

skett genom anställande af duplikanter och extra lärare. Da de nya lärareplatser,

som sålunda uppkommit, föranledts af ett tillfälligt behof, skulle

de försvinna, då behofvet upphört. Så hade också på några ställen egt

rum, men pa andra ställen både tilloppet af lärjungar under en längre tid

varit lika stort eller ökats, och i följd häraf hade extra lärarnes antal vid

dessa läroverk måst bibehållas oförändradt eller ökas, till dess man beslutit

sig för att anse behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda läroverk konstant

och med anledning deraf inrättat nya fasta lärareplatser vid desamma

eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga de lärjungar,

som icke finge plats vid de äldre. Hade en dylik reglering af ett eller

annat skäl uteblifvit under en längre tid, hvarunder lärjungeantalet betydligt

vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det nödvändigt att

minska lärjungeantalet i de särskilda afdelningarna, måste tydligen småningom

uppstå en talrik skara af extra lärare, som är efter år anstäldes

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och användes och som i sjelfva verket utgjorde en konstant lärareklass

med lägre aflöning och utan de förmåner i öfrig!, som tillkomme ordinarie

lärare.

Lätt vore att inse, att, så länge de allmänna läroverken ansåges skyldiga

att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för inträde,

sa länge maste behofvet af extra lärare i någon mån qvarstå; ty äfven om

lärjungeantalet i det hela förblefve konstant eller blott obetydligt stege,

komme det dock utan tvifvel att olika fördela sig på de särskilda läroverken,

men först efter några år kunde man afgöra, om ökningen på ett

ställe och minskningen på ett annat vore så konstant, att åtgärder borde

vidtagas för att öka antalet ordinarie lärare vid det förra och minska detsamma

vid det senare.

Redan ganska tidigt hade man äfven insett nödvändigheten af att vid

statens läroverk använda duplikanter och extra lärare, ehuru man vid här

afsedda tid icke ansett omöjligt för en lärare att med framgång undervisa

en klass på 50 lärjungar och derutöfver. Sålunda hette det i 1820 års

skolordning, tredje sektionen, kap. 3 § 11: »Duplicanter och Vicarier, de

förra i afseende på en större mängd ungdom, de senare för sjukdom och

andra tillfälliga laga förfall, eller lagligen meddelad permission, utnämne

Biskopen inför Consistorii protokoll — —. Då den orsak, hvarför Duplicanten

eller Vicarien är tillsatt, upphörer, varde han från sin befattning

och thy åtföljande förmåner entledigad». Denna föreskrift hade upprepats "i

1856 ars skolstadga § / 2, der den haft följande lydelse: »Duplikant, vikarie

och extra lärare ege Ephorus, efter inhemtadt utlåtande af vederbörande

Rektor, att inför Consistorii protokoll förordna-----— — _.

Saknar läroverk medel till duplikants, vikaries eller extra lärares aflöning,

må Ephorus, innan förordnande meddelas, hos Kong]. Maj:t göra underdånig

anmälan om behofvet». Senare delen af denna föreskrift lydde åter

i skolstadgan af ar 1859 § 82 sålunda: »Har antalet af lärjungar vid något

läroverk så tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen upprätthålla

undervisningen, göre Eforus ofördröjligen derom hos Kongl. Maj:t

underdånig anmälan».

Dels brist pa medel till duplikanters och extra lärares aflöning, dels

den ofvan nämnda åsigten angående det antal lärjungar, som samtidigt

kunde af en lärare undervisas, hade emellertid gjort, att antalet extra lärare

under förra hälften af detta århundrade aldrig blifvit synnerligen stort.

Så hade duplikanternas antal utgjort år 1824 7, år 1832 5 och år 1843

11, hvarjemte ar 1824 förekommit 7 och år 1832 8 extra lärare i naturalhistoria.

Förekomsten af dessa extra lärare i naturalhistoria hade dock

icke orsakats af lärjungeantalets storlek, utan af behofvet att utvidga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

undervisningen i detta ämne, ehuru tillgång till ordinarie lärare deri ej

funnits.

De hinder för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande, som föranledts

af de allt för stora klasserna, hade emellertid snart fallit i ögonen,

och till deras undanrödjande hade man yrkat än på anslag för anställande

af duplikanter, än att ett högsta lärjungeantal skulle bestämmas

för hvarje klass och att, sedan detta antal vid en skola vore fullt, flere

lärjungar der icke skulle mottagas. Nya skolor skulle deremot upprättas

för att upptaga dem, som ej Ange plats i de gamla. Sålunda hade 1825

—1828 års komité för öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk

antagit, att 30, högst 40, lärjungar vore det största antal, som af en lärare

kunde efter ambulatorisk läsning med full framgång undervisas, samt ansett

oundvikligt, att, der detta antal betydligt ökades, behofvet fyldes genom

duplikanter. Mot detta förslag hade 1832 års skolrevision anmärkt,

att, om eu skola eller en klass blefve så uppfyld med lärjungar, att den

ej kunde skötas af de vanlige lärarne, utrymmet merendels äfven vore så

knappt, att en ännu större trängsel skulle både vara menlig för lärjungarnes

helsa och hinderlig för flere öfningar. Det syntes derför ej vara

skäl att genom antagande af flere lärjungar på ett sådant ställe ännu mera

öka dessa svårigheter. Hellre borde man undersöka, af hvilka orsaker

detta starkare tillopp föranleddes; och vore de öfriga skolorna i stiftet

föga besökta, skulle man tillse, om det härledde sig deraf, att lärarne vid

dessa vore mindre skickliga och mindre samvetsgranna eller att lärokurserna

vid alla stiftets skolor icke vore lika ordnade o. s. v. Vore åter alla stiftsskolorna

så mycket besökta, att brist på utrymme yppades öfverallt, behöfde

tydligen stiftets läroverk utvidgas, hvilket, enligt revisionens tanke, lämpligare

kunde ske derigenom att någon af de smärre skolorna förökades med eu

eller flere nya klasser än derigenom att en redan fullständig skola erliölle eu

ny lärare. Antagandet af duplikanter vid fullständig skola skulle alltid

mer eller mindre rubba hennes plan och borde äfven ur detta skäl icke

tillstyrkas. På grund häraf hnde revisionen gjort följande hemställan: »I

Förberedande Glassen må vara högst 50, i de öfriga 30, högst 40 Lärjungar.

Anmäler sig till inskrifning ett så stort antal, att ej alla kunna

mottagas enligt denna bestämning, så böra till rum i Förberedande Glassen,

ibland dem, som i pröfningén blifvit godkände, de äldste hafva företräde.

De, som en gång blifvit i skolan intagne och befinnas fullt skicklige till

uppflyttning i högre Class, böra dertill hafva företrädesrätt framför dem,

som, utan att förut hafva varit i skolan, sig till inträde anmäla; men i

afseende på de senare förhålles lika med dem, hvilka söka inträde i den

Förberedande Classen». Denna revisionens hemställan hade icke föranledt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

någon åtgärd från regeringens sida, och den följande eller 1843 års skolrevision

hade i denna fråga intagit en helt annan ståndpunkt. Med afseende

härå hade denna revision yttrat, att, ehuru revisionen icke vore i tillfälle

att bestämma, huru stort antal lärjungar kunde af en lärare behörigen

skötas, helst sådant i så betydlig plån ankomme på lärares olika förmåga,

torde dock för gifvet kunna antagas, att flere än 25 till 30 lärjungar icke

kunde af en lärare behörigen skötas och att, då antalet ginge deröfver, duplikant

borde tillsättas. Och hade revisionen hemstält, att, som af de inkomna

berättelserna framgått, att uti flere högre och lägre skolor tilloppet

af lärjungar vore så stort, att deras undervisning icke kunde af det för

handen varande lärareantalet tillbörligt bestridas, genom proposition till

rikets näst sammanträdande ständer måtte varda äskadt ett anslag, af hvilket

på anmälan af vederbörande eforer arfvoden för så lång tid behofvet kräfde

måtte åt extra lärare varda anvisade.

För skolornas skyldighet att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort

vilkoren för intagning, hade 1856—1858 års Riksdag ganska bestämdt

uttalat sig, men syntes hafva afsett, att det derigenom uppkommande

behofvet af ökade lärarekrafter skulle tillgodoses genom anställande

af ordinarie och icke af extra ordinarie lärare. I sin skrifvelse till Kong],

Maj:t den 25 februari 1858 hade nemligen Rikets Ständer yttrat, att Rikets

Ständer, som ansett, att, då vid de högre elementarläroverken lärjungarnes

antal stege till 200, ett normalantal af 16 lärare torde böra antagas samt

att, då antalet af lärjungar ökades med 30 eller 40, en lärare utöfver det

nämnda normalantalet borde påräknas, funnit det böra föreskrifvas, dels

att städse de båda yngste lärarne vid hvarje skola, i händelse de genom

framdeles inträffande förändringar skulle finnas umbärlige, måtte förklaras

skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst inom stiftet, dels

att läroverksstyrelsen i hvarje stift måtte tilläggas rättighet att för hvarje

gång lärjungeantalet vid ett läroverk ökades med 30 eller 40, om så

lämpligt pröfvades, inkomma med anmälan om behofvet af ännu en ny

lärare, hvilken då finge anställas med samma rättigheter och skyldigheter

som de öfrige.

I öfverensstämmelse med denna grundsats, som af Riksdagen i det

hela syntes hafva fasthållits under de två följande årtiondena, hade anslag

beviljats dels till inrättande af nya läroverk dels hufvudsakligen till utvidgande

af de befintliga genom tilläggande af en mängd nya ordinarie lärarebefattningar.

Så hade vid här ifrågavarande läroverk de ordinarie

lärarebefattningarnas antal, som år 1824 utgjort 362, år 1832 stigit till

376, år 1843 till 380 och år 1853 till 394 (deraf 26 lärare i främmande

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

språk och naturalhistoria med lägre aflöning), år 1858 till 528, år 1864

till 613, år 1873 till 756 och år 1882 till 808.

Oaktadt denna raska stegring af de ordinarie lärarnes antal hade

emellertid extra lärare ej kunnat undvaras. Visserligen hade understundom

deras antal minskats ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit,

men snart hade det åter stigit ganska snabbt. Så hade antalet

af statsmedel aflönade duplikanter och extra lärare utgjort år 1824 14,

år 1832 13, år 1843 11, år 1853 70, år 1864 44, år 1873 74 och år 1882

116. Till jemförelse härmed borde anföras lärjungeantalet vid ifrågavarande

läroverk under nämnda år, för så vidt det kunnat utrönas. Detta

hade utgjort år 1824 4,852, år 1832 5,053, år 1843 5,817, år 1858 7,819,

år 1864 11,664, år 1873 12,373 och år 1882 15,107.

Redan 1870—1872 års skolkomité hade anmärkt, att ofvannämnda af

1856—1858 års Riksdag uppstälda och af regeringen gillade grundsats icke

kunnat genomföras, i synnerhet derför att behofvet af lärarekrafter vid

ett läroverk berodde icke blott på antalet lärjungar i det hela, utan nästan

i lika hög grad på deras fördelning på särskilda klasser och undervisningslinier.

Det hade derför ofta visat sig, att ett läroverk med ett vida mindre

lärjungeantal än ett annat kraft ett större antal lärare. Komitén hade

vidare framhållit de olägenheter, upprättandet af parallelafdelningar medförde

för undervisningen. För att få en parallelafdelning till stånd vore

det nemligen ej nog med att anställa en ny lärare, ty denne kunde i

allmänhet icke öfvertaga hela undervisningen i den nya afdelningen,

utan ett utbyte af lärarekrafter i flere klasser måste vanligen ega rum för

att få undervisningen för den nya afdelningen något så när väl ordnad.

Denna rubbning i arbetsordningen upprepades år efter år, ty om en parallelafdelning

det ena året upprättades i andra klassen, så föranleddes

deraf i vanliga fall en parallelafdelning i tredje klassen under det följande

året och en i fjerde under det derpå följande o. s. v. Det kunde derför

icke undvikas, att åtskilliga lärjungar till stort men för sina studier finge

år efter år byta om lärare i samma ämnen. Denna med flere olägenheter,

som liärflöto ur de ständigt vexlande parallelafdelningarna, hade föranledt

komitén att föreslå, att så kallade parallelklasser eller parallelafdelningar

skulle upphöra och endast enkla klasser och afdelningar finnas, samt att

ett lärjungeantal af 40 för hvar och en af de fem lägre klasserna samt

30 för hvardera af de öfriga klassernas afdelningar måtte bestämmas såsom

det högsta tillåtna.

Detta koiniténs förslag hade emellertid väckt lifligt motstånd från

många håll och det af flere skäl, deribland att man ansett det af komitén

såsom tillåtet föreslagna lärjungeantalet för de särskilda klasserna alldeles

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för högt samt att man ej kunnat godkänna de medel, hvarigenom komitén

sökt minska tilloppet till den lärda skolan. Allt hade derför uti ifrågavarande

afseende förblifvit vid det gamla ända till år 1881, då ett försök

gjorts att i någon mån fixera parallelafdelningarna vid de talrikare besökta

läroverken samt att hindra förändring af arbetsordningen omedelbart

efter läsårets början eller under detsamma. Sistnämnda år den

10 juni hade nemligen i sammanhang med bestämmande af det antal

extra lärare, som under det följande läsåret finge vid särskilda läroverk

anställas, föreskrifvits dels det antal afdelningar, i hvilka lärjungarne inom

de tre lägsta klasserna och undantagsvis äfven inom fjerde och femte

klasserna skulle för samma läsår vid undervisningen i läsämnena fördelas,

dels att det högsta antal lärjungar, som inom dessa läroverk och klasser

finge i hvarje särskild afdelning emottagas, skulle, der icke annorlunda

särskildt föreskrefves, bestämmas hufvudsakligen enligt följande grunder:

1) Lärjungar, som fullgjort de för flyttning till eller intagning i eu

klass uti gällande skolstadga föreskrifna vilkor, finge i hvarje för den

klassen bestämd afdelning emottagas till ett antal af 30, i nedan angifna

ordning:

a) lärjungar, tillhörande läroverket;

b) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar, som tillhörde läroverkets

lärjungeområde;

c) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar från annat allmänt

läroverks lärjungeområde.

2) Befunnes antalet lärjungar, tillhörande de i mom. 1 a) och b)

nämnda grupper, större än som rymdes inom de för klassen bestämda afdelningar

med 30 lärjungar i hvarje, skulle läroverket vara skyldigt att

af sådana lärjungar undervisa i hvarje afdelning till och med 35, hvaremot

ingen lärjunge, hörande till gruppen 1 c), då finge i klassen intagas.

3) Uppginge antalet lärjungar af gruppen 1 a) i någon klass till 35

eller flere på hvarje för klassen bestämd afdelning, finge i den klassen ingen

ny lärjunge vid läroverket inskrifvas.

Skulle vid lästermins början efter verkstäld flyttningsexamen befinnas,

att antalet lärjungar i denna grupp i någon klass öfverstege 40 på

hvarje sådan afdelning, borde rektor skyndsamt ingå till chefen för ecklesiastikdepartementet

med anmälan om förhållandet jemte förslag till den

åtgärd, som af omständigheterna ansåges påkallad.

4) I fråga om de fem nedersta klasserna skulle lärjunge anses tillhöra

lärjungeområdet för det allmänna läroverk, som vore beläget närmast intill

den ort, der lärjunge hade sitt egentliga hem, och i hvilket undervisning

meddelades i samma klass och på samma linie som den, i hvilken

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:n !).

73

hall sökte inträde. Yngling, som vid lftsterminens början anmält sig till

intagning i eu af berörda klasser vid något af ofvannämnda läroverk

samt visat sig ega de för klassen erforderliga kunskaper, men i följd af

bristande utrymme icke kunnat der emottaga^, skulle i motsvarande klass

vid annat läroverk, der eljest giltigt hinder för hans mottagande icke

funnes, vinna inträde, så framt anmälan derom ofördröjligen gjordes.

Dessa bestämmelser hade sedermera år efter år upprepats och utsträckts

att gälla för de fem lägre klasserna och undantagsvis för sjette klassen vid

de läroverk, der af statsverket afiönade extra lärare funnes anstälde.

Nekas kunde visserligen icke, att genom anförda bestämmelser en viss

stabilitet införts i berörda läroverks arbetsordning, så att efter deras utfärdande

ändringar af arbetsordningen genast efter läsårets början mera sällan

förekommit, men då de endast galt för läroverk, der genom statsmedel afiönade

extra lärare varit anställa och då antalet extra lärare och parallelafdelningar

vid de särskilda läroverken understundom från år till år vexlat,

qvarstode ännu flere af de olägenheter, som extralärare- och parallelafdelningssystemet

ansetts medföra.

I följd af det stora antal lärareplatser, som hade upprättats under de

sista åren på 1850-talet samt förra delen af 1860-talet, hade under sistnämnda

årtionde ofta saknats kompetente sökande till de ledigförklarade

lärarebefattningarna, så att åtskilliga befattningar blifvit anslagna lediga

tio gånger och mer, utan att någon kompetent sökande anmält sig. Med

anledning häraf hade under denna tid åt Kongl. Maj:t i ganska stor utsträckning

beviljats ansökningsrätt till dylika platser åt vikarierande och

extra lärare, som erhållit goda vitsord för sin tjenstgöring, utan hinder

deraf att de icke aflagt vederbörlig akademisk examen. Sålunda hade

småningom de nya befattningarna blifvit med ordinarie innehafvare besatta.

I följd af lättheten att vinna anställning på lärarebanan hade äfven

deras antal ökats, som genom akademiska studier förberedde sig till inträde

å densamma Då emellertid icke fn nya lärareplatser tillkommit under

senare delen af 1860-talet äfvensom under det följande årtiondet, hade

under hela 1870-talet ordinarie anställning kunnat utan längre dröjsmål

vinnas af kompetent och duglig sökande, och äfven under sistnämnda

decennium hade dispens från de fastställ la kompetensfordringarna beviljats

åt ett ej så ringa antal extra ordinarie lärare. Att medelåldern af de nyan

stål de lärarne vid midten af detta årtionde det oaktadt varit timligen

hög, hade derför berott dels på den längre tid, hvilken de akademiska studierna

kräft för dem, som aflagt sina examina under 1860- och förra delen

af 1870-talet, än för dem, som senare aflagt examen, dels derpå att de,

som efter erhållen dispens från akademisk examen vunnit anställning,

llih. un llikstl, rent. Viol. I Samt. / .I/V/, it Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ofta ^ varit temligen gamla. Från början af 1880-talet hade emellertid

förhållandena på lärarebanan snabbt förändrat sig. Tilloppet till densamma

hade oupphörligt ökats och underlättats genom de lindringar i fordringarna

för filosofiekandidat- och licentiatexamina, som blifvit en följd

af bestämmelserna i kongl. brefven den 26 januari 1877 och den 12 september

1879. Många åt dem, som efter aflagd akademisk examen sökt

och erhållit sysselsättning som extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,

både dock saknat kompetens för ordinarie anställning, dels emedan

de icke undergått examen i för detta ändamål erforderliga ämnen,

dels emedan de icke genomgått föreskrifven pr of årskurs. En stor del af

dessa hade ganska länge dröjt med förvärfvande af dylik kompetens, och

ett ej ringa antal hade blott genom dispens vunnit den.

Huru stort tilloppet till lärarebanan under denna tid varit, framginge

bland annat deraf, att, då medeltalet af dem, som under åren 1875—1880

genomgått profårskurs, utgjort 27,6, detta medeltal för åren 1880—1885

stigit till 45,2 och för åren 1885 — 1890 till 48,4, under det att årligen

vida flere anmält sig till profårs genomgående, än som kunnat beredas

tillfälle dertill.

Samtidigt dermed, att antalet aspiranter till lärare platser betydligt

ökats, hade nu helt plötsligt antalet till ansökning lediga lärarebefattningar

minskats i nästan lika hög grad. Visserligen hade under åren

1882 1884 tillkommit 7 nya lektorat och 3 nya adjunkturer på grund

af beslut, som redan under 1870-talet fattats angående några läroverks

utvidgning, men i stället hade ganska många af de redan befintliga

lärarebefattningarna i följd af särskilda af Kongl. Maj:t gifna föreskrifter

icke fatt vid inträffad ledighet besättas med ordinarie innehafvare.

Genom cirkulär den 11 juli 1862 hade bestämts, att, då till rektor

vid högre elementarläroverk förordnades ordinarie lärare vid annat läroverk,

dennes befattning finge besättas med annan ordinarie innehafvare,

hvilken dock skulle vara skyldig att, när förre innehafvaren återtoge utö

fn i ngen af befattningen, träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t

funne skä ligt bestämma. Da genom detta cirkulär icke blifvit bestämdt,

huru det borde förfaras, då lärare vid högre elementarläroverk förordnades

till rektor vid samma läroverk, hade i början vanligen hans förra befattning

försetts med ny ordinarie innehafvare, men då olägenheter häraf visat

sig uppkomma, hade under 1880-talet i allmänhet vid dylika fall i sammanhang

med förordnandet föreskritvits, att den förordnades förra tjenst skulle

uppehållas genom vikarie med ett högre arfvode än det eljest utgående.

På grund häraf hade 18 lektorsbefattningar uppehållits af vikarier, då genom

cirkuläret den 12 september 1890 utan inskränkning bestämts, att,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

då ordinarie lärare af Kongl. Maj:t förordnades till rektor vid allmänt

läroverk, hans befattning skulle besättas med ny ordinarie innehafvare,

hvilken skulle vara underkastad ofvannämnda skyldighet.

Enligt Kongl. Maj:ts beslut den 8 februari 1807 hade föreskrifvits, att

två lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills

vidare skulle uppehållas med vikarier. Denna föreskrift både upphäfts

genom beslut den 28 augusti 1885, enligt hvilket dessa befattningar finge

i vanlig ordning tillsättas.

På ansökning af rektor och lärarekollegium vid Falu högre allmänna

läroverk och i öfverensstämmelse med domkapitlets i Vesterås hemställan

hade Kongl. Maj:t den 16 augusti 1878 förordnat, att en för tillfället ledig

adjunktsbefattning vid Falu läroverk tills vidare icke skulle med ordinarie

innehafvare återbesättas, utan borde uppehållas med vikarie, hvilken företrädesvis

skulle hafva att undervisa på det högre skolstadiet.

Genom cirkulär den 12 juni 1882 hade meddelats föreskrift, att

vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster,

hvilka derefter blefve lediga, icke finge med ordinarie innehafvare besättas,

utan skulle tills vidare uppehållas på förordnande. I följd åt

denna föreskrift hade 42 lärarebefattningar, som derefter blifvit lediga, icke

fått tillsättas. Af dessa hade 16 hört till läroverk, som genom beslut

den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 blifvit indragna, men de

öfriga 26, nemligen 13 rektorat, 12 kollega! och 1 pedagogbefattning, till

läroverk, som ännu egde bestånd.

Genom kongl. bref den 24 oktober 1885 hade förordnats, dels ätt vid

läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrtelge, Mariestad och Arboga lediga

eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare

besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels att samma,

bestämmelse skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken

i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå. Med

anledning af dessa bestämmelser, som upphäfts genom beslut den lo

april 1887, utom beträffande rektorsbefattningar vid de nämnda femklassiga

läroverken, hade 1 rektorat och 3 kollegabefattningar under kortare

tid stått lediga.

Genom cirkulär den 15 april 1887 hade af Kongl. Magt föreskrifvits, att

lediga och ledigblifna rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken

icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare

på förordnande uppehållas, samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefattningar

vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar

vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas. Pa

grund af denna föreskrift både 2 lektorsbefattningar vid läroverket i

s. 76 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

76

Slrenguäs stått lediga, till dess de genom beslut den 12 september 1890

in dragits, 10 rektorsbefattningar vid femklassiga läroverk, deri inbegripen

den i förra stycket nämnda, uppehållits af vikarier, till dess de blifvit, i

öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 12 december 1892 och cirkuläret

af samma dag, tillsatta; och hade slutligen en ledig adjunktsbefattning

vid läroverket i Vesterås förblifvit obesatt och en uppehållits med

vikarie, till dess ordinarie innehafvare hunnit i enlighet med kongl. brefvet

den 31 december 1890 tillsättas.

I öfverensstämmelse med 1890 års Riksdags beslut både indragits dels

enligt Kongl. Maj:ts beslut den 22 maj 1891 2 tvåklassiga och 4 enklassiga

pedagogik- med slutet af läsåret 1890—1891, hvarigenom 8 vid tillfället

lediga ämneslärareplatser, nemligen 2 rektors-, 2 kollega- och 4 pedagogbefattningar,

försvunnit, dels enligt beslut den 16 december 1892 med

slutet af läsaret 1892—-1893 2 treklassiga allmänna läroverk samt 4 tvåklassiga

och 4 enklassiga pedagogi er, hvarigenom de ordinarie ämneslärarebefattningarnas

antal minskats med 18, nemligen 6 rektors-, 8 kollega- och

4 pedagogbefattningar, af Indika 1 rektors-, 5 kollega- och 2 pedagogbefattningar

vid tillfället varit lediga.

Enligt 1890 ars Riksdags medgifvande skulle emellertid, i den mån

tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna om indragning

af nyss berörda läroverk, upprättas 32 nya ämneslärareplatser,

nemligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar. Af dessa hade enligt

kongl. bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å läroverkens

stat uppförda och förklarade till ansökning lediga. När de öfriga 15

adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunde komma att tillsättas, vore ännu

obestämdt. I enlighet med Kongl. Maj:ts proposition och nämnda Riksdags

beslut skulle nemligen de vid läroverkens indragning å dessas stat qvars

tåen de lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner, som enligt

gällande ordinarie stat dem tillkomme. Menades här med indragningsstat

eu de allmänna läroverkens indragningsstat och icke den allmänna

indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya befattningarna

icke skulle få tillsättas, förrän medel till deras aflöning blifvit disponibla

genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående lärarnes afgång genom

döden, hvilket åter, då flere bland dessa vore medelålders män, kunde

draga ut till långt in på tjugonde århundradet.

Sammanfattades det sålunda anförda, visade det sig, att, sedan år 1882

ej mindre än 80 ämneslärarebefattningar längre eller kortare tid stått

lediga utan att få tillsättas, 28 af dessa för tillfället vore obesatta, ehuru

de tillhörde läroverk, hvilka vore afsedda att fortfarande ega bestånd, samt

att härigenom de extra ordinarie lärarnes befordran blifvit i väsentlig man

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

77

fördröjd. Vidare voreatt, anmärka, att de ordinarie ämneslärarebefattningarnas

antal, som vid början af år 1882 varit 802, under samma år ökats

med ti och under år 1884 med 4,;så att det då utgjort 812. År 1800

både detta antal, minskats med 2, och år 1891 hade det först minskats med

8; men sedan ökats med 9. År 1893 hade det åter minskats med 18, så

att det vid utlåtandets afgifvande utgjorde 793 eller 9 mindre än vid början

af år 1882. Lade man härtill, att af dessa 793 28 stode lediga utan

att få tillsättas samt att 32 vore så beskaffade, att de, i fall de blefve

lediga, tills vidare icke Unge återbesättas, så insåges lätt, huru mycket utsigterna

till befordran under det sista årtiondet minskats. Ännu tydligare

framträdde detta, om man jemförde de ordinarie och de extra ordinarie

lärarnes antal med hvarandra. För att finna de tjenstgörande ordinarie

lärames • antal, måste man från de fasta lärareplatsernas antal 793 först

afräkna de 28, som stode lediga utan att få tillsättas, och vidare antalet

ordinarie lärare med så godt som ständig tjenstledighet, hvithet beräknades

uppgå till omkring 50. Såsom tjenstgörande skulle då återstå 715, men

af dessa åtnjöte omkring 60 årligen tillfällig tjenstledighet, som understundom

sträckte sig öfver hela läsåret, men i allmänhet inskränkte sig

till en termin eller kortare tid. Såsom medeltal för hela året kunde derför

de faktiskt tjenstgörande ordinarie lärarnes antal icke antagas högre

än 690. De extra ordinarie lärarnes antal kunde åter anslås till omkring

290, nemligen 136 af staten aflönade extra lärare, 19 af kommun eller

enskilda aflönade extra lärare samt omkring 135 vikarier, deri ej medräknade

sådana, som tjenstgjorde några få veckor, men egentligen icke

agnat sig åt lärarebanan.

Nära 30 procent af hela lärarepersonalen vore således för tillfället

extra ordinarie lärare. Att detta förhållande vore ytterst ofördelaktigt

såväl för undervisningen som för lärarekåren i dess helhet, men i synnerhet

för de extra ordinarie lärarne sjelfva, vore ostridigt. Under läsåren 1876

-—1893 hade i medeltal årligen tillsatts 7 lektors- och 18,5 adjunkts- och

kollegabefattningar med förut obefordrade lärare, och af dessa hade i medeltal

2,!) varit docenter vid något af rikets universitet, så att högst 24 af

de vid läroverken tjenstgörande extra ordinarie lärarne årligen vunnit fast

anställning vid desamma. Under förutsättning af att dessa förhållanden

förblefve oförändrade under den närmaste framtiden samt att samtliga vid

tillfället befintliga extra ordinarie lärare qvarstannade vid de allmänna

läroverken och der sökte anställning, äfvensom att tillsättning af lärareplatser

egde rum efter sträng anciennitet, så att ingen af dem, som dädanefter

inträdde såsom extra ordinarie!'' på lärarebanan före dem, vunne

befordran, skulle det nemligen dröja 12 år, innan de alla erhållit ordi
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

narie plats. Da emellertid, enligt dittills gällande befordringslag, llere

tjenstår gåfve företräde, endast då alla andra befordringsskäl vore lika,

och då detta lagens medgifvande åt tjenståldern ytterligare inskränktes

genom bestämmelsen, att vid tillsättningen skäligt afseende äfven skulle

fästas å behofvet af yngre och friskare krafter till sysslans bestridande,

insåges lätt, att en stor del af de extra ordinarie lärarne, derest denna

lag förblefve oförändrad, knappast hade någon utsigt till befordran. Dels

vore nemligen många af dem redan till ålder komna, dels kunde man

antaga, att årligen några nya tillkomme, som i undervisningsskicklighet och

kunskaper visade sig öfverlägsna flertalet af de äldre.

Hvilka följder, de i det föregående anförda förhållanden och bestämmelser

haft för lärarekåren och särskilt för de extra ordinarie lärarne,

framginge till eu del deraf, att medelåldern vid första gången vunnen befordran

under åren 1868—1893 vexlat på sätt nedanstående tabell utvisade.

Medelålder vid första gången vunnen befordran:

För

Utnämnde under läsåren

1868—72

1876—81

1881—88

1886-91

1891—03

Lektorer ........................................

Adjunkter eller kolleger ...........

31,5

29,9

32,5

33,1

32,9

35,3

34.0

37.1

35.1

39.1

Häraf kunde man se, att vid slutet af 1860- och början af 1870-talet,

då tillgången på lediga lärarebefattningar i allmänhet varit ganska god

och då befordringarna kunde anses hafva försiggått temligen raskt, lektorsbefattning

i regel kunnat erhållas före fylda 32 år och adjunktsbefattning

före fylda 30 år. Under senare delen af 1870-talet hade medelåldern för

lektorer stigit med 1 år, men för adjunkter med mer än 3 år. Under

1880- och de första åren af 1890-talet hade stegringen fortsatt från period

till period med ‘/2 år, 1 ’/2 år och 2l/-, år för lektorer samt med 2 år, 4

år och 6 år för adjunkter, så att eu under åren 1891 —1893 nyutnämnd

adjunkt i regeln varit 9 år äldre än sådan lärare, utnämnd under åren

1868—1872. Hvad eu dylik åldersskilnad i ekonomiskt hänseende hade för

betydelse, vore lätt att inse. Deraf, att medelåldern för lektorer stigit

vida långsammare än den för adjunkter, kunde man draga den slutsatsen,

att de, som vid inträdet på lärarebanan gjort djupare studier och aflagt

högre examina, i regeln haft större framgång och trots den längre tid, de

väl i allmänhet egnat åt sina studier, vid tidigare ålder vunnit fast anställning

än de, som mött med ringare examensbetyg. I denna uppfatt
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

79

ning styrktes man ytterligare deraf, att ett ganska stort antal af dem, som

under åren 1876—1893 utnämnts till adjunkter, aflagt högre examina, än

som af lagen kräfts för kompetens till adjunktsbefattning. Så hade af

315 under denna tid utnämnde adjunkter 90 varit filosofie doktorer eller

licentiater, 1 teologie kandidat och minst 60 filosofie kandidater enligt

1853 års stadga, under det att endast 20 saknat akademisk examen.

Vidare visade det sig, att af dem, som utnämnts till lektorer under

perioderna 1876 — 1881,1881—1886, 1886 —1891 och 1891 —1893, respektive

10, 13, 5 och 5 varit under 30 år samt respektive 0, 3, 4 och 4 varit

öfver 40 år och att af dem, som under samma perioder utnämnts till

adjunkter, respektive 31, 7, 2 och 5 varit under 30 år samt respektive

6, 9, 17 och 19 varit öfver 40 år. Häraf kunde man finna, att framstående

duglighet och kunskaper visserligen ännu kunde möjliggöra en

rask befordran på lärarebanan, men att deras antal, som först vid högre

ålder erhölle fast anställning, oafbrutet och starkt stege.

Hvad de extra ordinarie lärarnes ålder och kompetensförhållanden

anginge, så hade 159 af de under vårterminen 1889 tjenstgörande 253

extra ordinarie lärare, angående hvilka komitén erhållit fullständiga uppgifter,

egt kompetens för sökande af lektors- eller adjunktsbefattning, under

det att 94 saknat dylik kompetens. Af de kompetente hade de två yngste

varit 25 år, och blott 10 hade varit under 30 år, 59 varit 30 till 34 år,

48 varit 35—39 år och 42 varit 40—59 år. Af dem, som saknat kompetens,

hade den yngste varit 23 år, 21 varit under 30 år, 36 varit 30—34

år, 22 varit 35—39 år och 15 varit 40—58 år. Af dem, som år 1889 egt

kompetens, hade 77 tjenstgjort 5 år eller kortare tid, 64 från och med

5 ''/-i till och med 10 år samt 18 11 —19 år, under det att bland dem,

som vid nämnda tid saknat kompetens, 67 tjenstgjort 5 år eller kortare

tid, 19 5 ''/a—10 år och 8 It)1/..— 20''/, år. Då emellertid flere af dem,

som år 1889 varit kompetente till sökande af ordinarie lärareplats, icke vid

inträdet på lärarebanan egt sådan kompetens, folie en icke ringa del af

dessas tjenstgöring på den tid, under hvilken de saknat kompetens.

I häraf hade åter blifvit en följd, att den tjänstgöringstid, en lärare haft

att räkna, understundom varit oproportionerligt liten i förhållande till hans

lcfnadsålder. Så hade af de 159 extra ordinarie lärare, som år 1889 egt

kompetens, en, som varit 44 år, efter vunnen kompetens tjenstgjort 2 år

och en annan af samma ålder 3 år. Af två, som varit 42 år, hade eu

tjenstgjort 1 och den andre 1 ''/■> år, och af två, som varit 41 år, hade eu

tjenstgjort 1 ''/•, och eu 2 år.

Otvifvelaktigt vore derför, att för åtskilliga befordran försenats genom

den omständigheten, att de icke vid inträdet på lärarebansin egt föreskrifven

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kompetens. Emellertid hade förhållandet i detta afseende betydligt förbättrats,

ty då år 1889 94 af 253 eller 37 % saknat kompetens, hade år

1893 blott 49 af 291 eller nära 17 % varit utan kompetens. Enligt uppgift

i petitionen hade deremot åldersförhållandena inom extralärarekåren

under dessa år blifvit ännu ogynsammare än under år 1889, så att åldersgruppen

45—61 år vuxit med 113 % och åldersgruppen 40—44 med 10

%. Komiterade hade icke varit i tillfälle att kontrollera dessa siffroi*, men

hade intet skäl att betvifla deras riktighet.

Såsom ett medel till undanrödjande af detta missförhållande hade i petitionen

föreslagits, att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte

inrymmas större betydelse åt tjenstgöringsmeriter.

Utan svårighet kunde man, enligt komiténs mening, blifva ense derom,

att anciennitetsprincipen vid befordringar inom lärarekåren icke kunde med

stränghet tillämpas. Ty det måste ofta inträffa, att den till tjenståren

äldste bland dem, som egde formel kompetens till en ledig befattning, icke

vore lämplig för densamma eller ens i stånd att på ett något så när tillfredsställande

sätt uppehålla den, emedan hans studier och föregående

lärareverksamhet fallit inom helt andra ämnen än dem, som hörde till den

ifrågavarande platsen. Men det måste äfven erkännas, att det ej skulle

vara lämpligt att vid tillsättning af lärareplatser tillämpa anciennitetsprincipen

ens i den utsträckning, sådant verkligen läte sig göra, då ju

läroverkens och undervisningens behof af dugande och insigtsfull lärare

härvid måste vara hufvudsynpunkten. Men lärarens kall kräfde mer än

annan embetsverksamhet särskilt anlag och håg för detsamma samt fortsatta

studier, och blott rutin och flit kunde icke å lärarebanan i samma

grad ersätta dessa egenskaper som å de lägre platserna inom embetsverken.

Detta hindrade emellertid icke, att mer afseende lämpligen och billigtvis

borde fästas vid tjenstgöringsmeriter, än som af dittills gällande bestämmelser

medgåfves. Komiterade hade derför i det förslag till ändringar af

befordringslagen, som komiterade afgifvit i samband med sitt förslag till

ändrad anordning af undervisningsprofven för lärarebefattningar, företagit

en omarbetning af 1878 års skolstadgas §§ 64 och 68 i afsigt att åt en

längre, väl vitsordad föregående tjenstgöring gifva större betydelse, särskild!

vid extra ordinarie lärares befordran till adjunktsbefattning. I stället för

att dittills den föregående tjenstetidens längd endast tagits i betraktande,

om alla andra befordringsskäl varit lika, och detta blott såvida icke till

sysslans bestridande ansetts kräfvas yngre och friskare krafter, hade komiterade

föreslagit, att denna inskränkning icke måtte gälla i fråga om

extra ordinarie lärare samt att tjenstgöringens längd finge gälla såsom

befordringsgrund jemte nit och skicklighet att, undervisa samt lärdoms
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

förtjenster, ehuru såsom svagare än dessa. Härigenom kunde således en

väl vitsordad tjenstgöring, om den varit tillräckligt lång, öfverväga ett icke

allt för stort företräde hos en medsökande med afseende å de båda

andra befordringsgrunderna. Längre ansåge sig komiterade icke i detta

hänseende böra gå, utan hölle före, att berättigade klagomål öfver dittills

gällande bestämmelser skulle kunna anses afhjelpta genom fastställande af

den föreslagna lydelsen af skolstadgans ifrågavarande §§.

Tydligt vore emellertid, att om än härigenom äldre extra ordinarie

lärares befordran underlättades, undanröjdes derigenom ingalunda de

olägenheter, extraläraresystemet medfört, eller det bekymmer, hvarmed de

extra ordinarie lärarne såge sin framtid till mötes. Detta kunde endast

ske genom att öka antalet af de platser, som finge med ordinarie innehafvare

besättas.

Såsom ofvan blifvit framhållet, stode, i öfverensstämmelse med kong!,

cirkuläret den 12 juni 1882, 26 ämneslärarebefattningar lediga vid 17 treklassiga

allmänna läroverk och 4 pedagogier, hvarjemte de öfriga 32 ämneslärarebefattningarna

vid dessa läroverk vid innehafvarnes afgång tills vidare

icke finge återbesättas. Vare sig nu ifrågavarande läroverk framdeles

skulle bibehållas oförändrade, ombildas eller till äfventyrs, beträffande ett

eller annat bland dem, indragas, syntes inga egentliga olägenheter kunna

uppstå derigenom, att bemälta cirkulär så till vida upphäfdes, att lediga

eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda läroverk finge i

vanlig ordning tillsättas, om blott i samband dermed stadgades, att de sålunda

tillsatta lärarne skulle vara skyldige att underkasta sig den förflyttning

till annan skola och den förändrade tjenstgöring, som Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Lomme några af dessa lärare att

sakna användning vid det läroverk, de närmast tillhörde, skulle det nemligen

icke möta någon större svårighet att anvisa dem sysselsättning vid

annat läroverk.

Den adjunktsbefattning vid allmänna läroverket i Falun, som enligt

kong!, brefvet år 1878 tills vidare skulle uppehållas genom vikarie, ansåge

komiterade äfven kunna utan olägenhet förses med ordinarie innehafvare,

då för tillfället god tillgång funnes på sökande till adjunktsplats, hvilka

vore väl förberedda för undervisning på det högre skolstadiet. Deremot

funne sig komiterade icke böra föreslå tillsättning af den adjunktsbefattning,

som på grund af kongl. brefvet den 81 december 1890 stode obesatt

vid allmänna läroverket i Vesterås, förrän den beslutade indragningen af

en lektorsbefattning vid läroverket egt rum. Detta läroverk syntes nemligen

för tillfället icke hafva behof af flere lärare än dem, som tjenstgjorde

derstädes.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I det föregående hade komiterade vidare nämnt, att 1890 års Riksdag

medgifvit upprättande af 8 nya lektors- oeh 24 nya adjunktsplatser vid de

allmänna läroverken samt att af dessa redan 9 adjunktsplatser blifvit å

vederbörande läroverks stat uppförda och i vanlig ordning tillsatta, men

att de återstående 8 lektors- och 15 adjunktsbefattningarna icke finge tillsättas,

förrän medel för detta ändamål blifvit disponibla genom de lärares

afgång, hvilka den 1 juli 1893 qvarstått på de indragna läroverkens stat.

Tillsättningen af flere eller färre af dessa platser skulle således komma att

uppskjutas till en obestämbar framtid. De läroverk, hvilka dessa platser

tilldelats, vore emellertid i stort behof af desamma, hvilket lätt insåges,

om man erinrade sig det antal extra lärare, som vid läroverken varit

anstälda under årtiondet 1882—1892. Komiterade ansåge sig derför böra

hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp,

som skulle utgå till de på de indragna läroverkens stat qvarstående lärarne,

måtte uppföras å allmänna indragningsstaten och att således de beviljade

nya lärarebefattningarna måtte få oförtöfvadt tillsättas.

Genom bifall till hvad komiterade i dessa båda punkter hemstält

skulle å ena sidan de ordinarie lärarnes antal ökas med 50 samt å andra

sidan minskning ega rum af antalet vikarier med 27 och af antalet

extra lärare med 23. Antalet extra ordinarie lärare skulle det oaktadt

komma att uppgå till omkring 240 och antalet af staten aflönade extra

lärare till öfver \ 10.

Äfven under förutsättning, att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken

komme att ansenligt minskas, kunde dock denna minskning knappast

antagas blifva så stor, att mer än 50 af dessa nu erforderliga lärareplatser

blefve obehöfliga. Och denna minskning, om den inträdde, blefve näppeligen

af någon längre varaktighet, då med den allmänna bildningens stigande

behofvet af högre undervisning och dermed äfven lärjungeantalet

vid de härför afsedda läroverken oupphörligt växte. Visserligen kunde

under några år ett stillastående eller till och med ett sjunkande af berörda

lärjungeantal inträffa, men när de tillfälliga omständigheter, som hållit

detsamma nere, upphörde, skulle det, såsom af vårt skolväsendes utveckling

under detta århundrade visades, åter komma att stiga och detta med

rask fart. Utan att behöfva befara, att några af de ordinarie lärarne skulle

blifva utan användning, skulle man derför, enligt komiterades åsigt,

kunna gifva 90 af de ofvan nämnda extra lärarne fast anställning, om

i sammanhang dermed meddelades bestämmelser, enligt hvilka flere

ordinarie lärare än hittills vore skyldiga att, derest de kunde umbäras vid

de läroverk, der de vunnit anställning, underkasta sig den förflyttning till

annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t funne

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

skäligt bestämma. För tillfället gälde dylik bestämmelse med afseende å

de två yngsta lärarne vid högre allmänt läroverk och beträffande yngste

kollegan vid tre- och femklassiga läroverk. Detta antal flyttbara lärare

kunde antingen fördubblas eller ock för hvarje läroverk särskildt bestämmas

med hänsyn till antalet der tjenstgörande lärare af lektors- och adjunktsgrad.

Den kostnad, som skulle förorsakas statsverket genom öfverflyttandet

af 60 af de extra lärarne på ordinarie stat, syntes icke blifva öfver mattan

stor, men vore tydligen i väsentlig man beroende pa, huru manga af de

nya platserna skulle blifva lektors- och huru många adjunktsbefattningar.

Med hänsyn härtill ville koiniterade erinra derom, att lektorer blott iörekomme

vid de högre allmänna läroverken samt utgjorde något öfver Vä af

samtliga vid dessa läroverk anstälde ordinarie ämneslärare. Tillämpades

detta förhållande äfven på de ifrågavarande nya befattningarna, skulle 20

blifva lektors- och 40 adjunktsbefattningar. Så många nya lektorsplatser

syntes dock icke böra ifrågasättas, då parallelafdelningarna företrädesvis förekomme

i de lägre och mellanklasserna; men för att tillgodose de läroverk, der

parallelafdelningar inom de högsta klasserna framdeles ansages erforderliga,

äfvensom åtskilliga bland dem, som för tillfället saknade full lektorsuppsättning,

kräfdes minst 12 nya lektorsbefattningar. Då extra lärare, som

fullgjort vilkoren för att kunna till ordinarie lärare utnämnas, i arfvode åtnjöte

1,800 kronor, under det ordinarie adjunkt uppbure i lön 1,500 kronor och

såsom tillfälligt lönetillägg 50^> kronor eller tillsammans 2,000 kronor och

ordinarie lektor 2,500 kronor i lön och 500 kronor i lönetillägg eller tillsammans

3,000 kronor, skulle således den ökade kostnaden för 12 nya ordinarie

lektorer blifva 14,400 kronor och för 48 nya ordinarie adjunkter 9,600

kronor eller tillsammans 24,000 kronor. Härtill komme dock kostnaden för

ålderstilläggen. Dessa skulle visserligen först komma att utgå efter en viss

tids tjenstgöring; men då flertalet af dem, som utnämndes till adjunkter, i

följd af sin föregående extra ordinarie tjenstgöring kunde antagas berättigade

att genast vid tillträdet erhålla ett första ålderstillägg med 500

kronor, borde ett belopp af 2-1,000 kronor beräknas såsom för detta ändamål

redan från början erforderligt. Sammanlagda ökningen i kostnaden

skulle således uppgå till 48,000 kronor.

Emellertid kunde det ej anses lämpligt, att ett för stort antal lärareplatser

på en gång tillsattes.

Om derför dels de ofvan nämnda 27 lärarebefattningar, som vid åtskilliga

läroverk för tillfället stode lediga utan att få tillsättas, dels de 23

af 1890 års Riksdag beviljade nya lärareplatserna Ange under åren 1894

och 1895 tillsättas, ville; koiniterade föreslå, att af de ifrågavarande 60

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärareplatserna en tredjedel eller 20 upprättades under hvart och ett af

de tre följande åren.

Komiterade hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes till hvar och

en af Riksdagarne åren 1895—1897 göra framställning om upprättande af

4 nya lektors- och 16 nya adjunktsbefattningar, med rätt för Kong! Maj:t

att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de

särskilda befattningarna närmast skulle fästas.

Med anledning af hvad komiterade sålunda anfört och hemstält med

afseende å berörda punkt i förut nämnda petition hade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 9 mars

1894 yttrat, att han vore något tveksam, huruvida icke ett upphäfvande,

på sätt komiterade föreslagit, af kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 angående

ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga läroverk och pedagogier

skulle — äfven om dervid föreskrefves, att den, som vid dylika läroanstalter

vunne ordinarie anställning, skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning

till annat läroverk och förändrad tjenstgöring — komma att i viss

mån lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning af den på dagordningen

stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas

ombildning, hvarför han anhöll att efter närmare utredning framdeles få

göra. framställning i denna fråga. Med afseende å komiterades hemställan,

att en vid allmänna läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning måtte förses

med ordinarie innehafvare, hade samme departementschef endast erinrat, att

Kongl. Maj:t den 2 februari 1894 beslutat, att nämnda lärarebefattning skulle

åter besättas med ordinarie innehafvare. Beträffande åter komiterades förslag

angående tidigare tillsättning af de redan beviljade nya lärarebefattningarna

hade departementschefen i hufvudsak anfört, att, sedan 1890 års Riksdag

medgifvit, dels att åtskilliga treklassiga läroverk och pedagogier skulle med

de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, indragas

samt att de vid dessa läroverks indragning å deras stat qvarstående lärare

skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande

ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att, i den mån tillgångar blefve

disponibla genom nämnda läroverks indragning, vissa nya lärareplatser

finge inrättas, hade Kongl. Maj:t beslutat angående berörda läroverks indragning

samt medgifvit, att de å dessa läroverks stat qvarstående lärare

finge uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande

stat dem tillkommit. Då emellertid icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare

sig i Riksdagens skrifvelse eller i de kongl. brefven i ämnet, huruvida

med indragningsstat i detta fall afsetts allmänna indragningsstaten eller

de allmänna läroverkens indragningsstat, hade någon tvekan rådt med afseende

härå, men enär Riksdagen vid beviljande af de nya lärareplatserna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

förklarat, att dessa finge tillsättas blott i den mån tillgångar blefve disponibla

genom förut omförmälda läroverks indragning, hade Kong! Maj:t i

bref till statskontoret den 8 december 1893 förklarat, att ifrågavarande lönebelopp

skulle utgå af anslagen till de allmänna läroverken. På grund af

denna uppfattning hade, sedan statskontoret vid särskilda tillfällen inkommit

med uppgift å för ändamålet disponibla medel, redan genom Kongl.

Maj:ts beslut den 19 juni 1891 och den 2 februari 1894 tillstånd gifvits

till tillsättande af åtskilliga af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890

års Riksdag, under det att andra måst förblifva obesatta, till dess medel

till deras upprättande blifvit disponibla genom förut nämnda, på indragningsstat

uppförda lärares afgång. Då det emellertid vore af synnerlig

vigt såväl för de läroverk, hvilka dessa platser tilldelats, som för de obefordrade

lärarne, att sistberörda. lärarebefattningar, nemligen fem lektorsoch

sju adjunktsbefattningar, finge så snart som möjligt tillsättas, hade

departementschefen förklarat sig vilja tillstyrka Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen,

att de lönebelopp, som utginge till bemälde lärare vid de indragna

läroverken, måtte öfverflyttas från staten för de allmänna läroverken till

allmänna indragningsstaten under riksstatens dåvarande nionde hufvudtitel.

Hvad slutligen anginge komiterades hemställan om upprättande af (JO

nya lärarebefattningar, hade departementschefen anhållit att framdeles få

återkomma till denna hemställan, hvilken icke för tillfället påkallade någon

Kongl. Maj:ts åtgärd.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda tillstyrkt

hade Kongl. Maj:t i en den 9 mars 1894 aflåten proposition föreslagit

Riksdagen bland annat, att de lönebelopp, som skulle utgå till de i nyssbevörda

protokoll omförmälda lärare, hvilka qvarstode på de jemlikt kongl.

brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, måtte uppföras

å allmänna indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel.

Denna framställning hade blifvit af Riksdagen bifallen, och hade i

följd deraf Kong]. Magt genom beslut den 1 juni 1894 förordnat, att de

återstående af de vid 1890 års riksdag beviljade nya lärarebefattningarna

skulle tillsättas.

Det hade emellertid snart visat sig, att det af petitionärerna framhållna

och af komiterade konstaterade behofvet af nya ordinarie lärareplatser

härigenom ingalunda blifvit fyldt. Redan i oktober 1898 hade

nemligen, enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet

meddelat, af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm

till chefen för ecklesiastikdepartementet öfverlemnats en ny petition,

hvari petitionärerna anhållit att åter få rigta departementschefens uppmärksamhet

på nyss omförmälda komités utlåtande och förslag samt hemstält,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att departementschefen ville taga under förnyad ompröfning, i hvad mån

komiterades förslag skulle kunna bringas till verkställighet eller på hvilket

annat sätt i komitéutlåtandet berörda missförhållanden skulle kunna afhjelpas.

Sin framställning hade petitionärerna inledt med erinran derom, att departementschefen

i sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, som bifogats

Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag rörande löne-och pensionsreglering

för de ordinarie lärarne vid allmänna läroverken, påmint om

den höjning af de extra ordinarie lärarnes arfvode, som genom beslut af

1891 och 1892 års Riksdagar kommit till stånd, äfvensom om det understöd

af offentliga medel, som sedan år 1894 i händelse af sjukdom åt

samma lärare utginge, samt derefter yttrat: »Genom hvad sålunda blifvit

åtgjordt med afseende å vikarierande och extra lärare vid de allmänna

läroverken har deras ställning väsentligen förbättrats, och jag har för närvarande

med hänsyn till dem intet yrkande att framställa». Petitionärerna

ansåge äfven det vara en ganska allmän åsigt bland de extra ordinarie

lärarne, att genom nämnda åtgärder hvad som för tillfället billigtvis kunde

ifrågasättas rörande deras aflöningsförmåner och tryggande mot ekonomiskt

obestånd under sjukdom blifvit gjordt, men att den meningen vore ännu

mera stadgad, att de extra ordinarie lärarnes ställning i ett annat afseende

vore långt ifrån tillfredsställande. I hög grad oroväckande syntes nemligen

det förhållande vara, att en lärare i allmänhet först efter långvarig tjenstgöring

och vid ganska framskriden ålder vunne befordran till ordinarie

plats. Grunden härtill vore känd. Den vore att söka i den inom läroverken

införda och bibehållna proportionen mellan antalet tjenstgörande

extra ordinarie lärare och antalet ordinarie lärarebefattningar; och det enda

effektiva botemedlet vore ock påvisadt: ökandet af de ordinarie befattningarnas

antal. Det hade derför, enligt petitionärernas mening, varit önskvärdt,

att i samband med frågan om reglering af lärarnes löner och pensioner

förslag till Riksdagen framstälts om en ökning af de ordinarie lärarebefattningarnas

antal. Detta hade emellertid ej skett, och petitionärerna

ansåge derför icke opåkalladt att söka tydliggöra sakens innebörd och vigt.

I sjelfva verket vore detta en fråga ej uteslutande af intresse för de extra

ordinarie lärarne. Den vore af afgörande vigt för lärarekåren i dess helhet.

Det vore nemligen utan vidare klart, hvad en relativt hastig befordran

till ordinarie befattning för en tjenstemannaklass betydde: ej blott ekonomiska

och deraf betingade sociala fördelar, bland hvilka särskildt borde

framhållas lättad möjlighet att bilda familj, utan ock en vunnen större

sjelfständighet i tjenstens utöfning in. in. Omvändt vore klart, att en försenad

befordran för de flesta betydde en öfver en stor del af lifvet utsträckt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

osäkerhet i afseende på den ekonomiska ställningen, ett på embetsgerningen

i många afseenden menligt inverkande yttre beroende o. s. v. Också hade

redan länge lärarne, ordinarie och extra, haft sin uppmärksamhet fästad

på berörda missförhållande och sökt anvisa utvägar till dess afhjelpande.

Såsom bevis härpå hade petitionärerna anfört, att det trettonde allmänna

svenska läraremötet, samladt i Helsingborg den 17—19 juni 1890, beslutit

att hos Kongl. Maj:t anhålla bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huruvida det icke skulle lända till läroverkens verkliga fördel,

att de extra ordinarie befattningar, hvilka visat sig faktiskt nödvändiga, snarast

möjligt förändrades till ordinarie. Vidare hade de erinrat om förut omnämnda

petition af lärare vid de allmänna läroverken och det komitéutlåtande,

som med anledning deraf afgifvits, samt förklarat sig till alla delar instämma

i de åsigter och förslag, som i berörda utlåtande framstälts. Petitionärerna

slutade med att framhålla såsom sin bestämda mening, att frågan om en

sänkning af lärarnes befordringsålder genom ökande af de ordinarie befattningarnas

antal vore för lärarekåren i dess helhet af ej mindre vigt än en

reglering af lärarnes löneförmåner.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, hurusom åtskilliga myndigheter

hos Kongl. Maj:t gjort framställningar dels om upprättande af

nya läroverk, dels om inrättande af ett ökadt antal ordinäre lärarebefattningar

vid redan befintliga läroanstalter. Så hade framställningar

inkommit från domkapitlet i Lund om ett nytt realläroverk i Malmö,

från domkapitlet i Göteborg om ett nytt fem- eller sexklassigt allmänt

läroverk i denna stad, från direktionen öfver Stockholms stads

undervisningsverk om utvidgning af Östermalms femklassiga läroverk

till fullständigt, upprättande af ett nytt femklassigt läroverk och ökande

af antalet ordinarie lärare vid de nuvarande högre läroverken i Stockholm,

från stadsfullmägtige i Ystad och Landskrona om utvidgning af

de femklassiga läroverken i dessa städer till fullständiga allmänna läroverk,

från vederbörande kommunalstyrelser i Söderköping, Vimmerby,

Alingsås, Falköping,o Askersund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm,

Strömstad, Varberg, Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå, Örnsköldsvik, Södertelge,

Köping och Simrishamn angående ombildning och utvidgning af de

allmänna läroverken eller pedagogierna i bemälda städer, från eforus öfver

Linköpings stifts allmänna läroverk om ett nytt lektorat i naturalhistoria

och kemi vid allmänna läroverket i Norrköping, från Sundsvalls allmänna

läroverks kollegium om fyra nya adjunktstjenster vid läroverket, från

läroverkskollegierna vid högre latinläroverket, högre realläroverket och

femklassiga allmänna läroverket i Göteborg om ökadt antal ordinarie

ämneslärare vid dessa läroverk samt från domkapitlen i Linköping, Skara,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Vesterås och Karlstad äfvensom läroverkskollegierna i Malmö, Helsingborg,

Hernösand, Östersund, Umeå och Luleå om ökadt antal ordinarie ämneslärarebefattningar

vid allmänna läroverken i Linköping, Norrköping, Venersborg,

° Vesterås, Falun, Malmö, Helsingborg, Karlstad, Hernösand, Östersund,

Umea och Lulea. Samtliga dessa framställningar hade blifvit öfverlemnade

till den af Kong! Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta komité för utredning

af vissa frågor rörande de allmänna läroverken med befallning till koinitén

att med anledning af dessa framställningar och öfriga förekommande omständigheter

afgifva det utlåtande och förslag till inrättande, indragning

eller förändring af allmänna läroverk och pedagogier, hvartill förhållandena

kunde föranleda,

I sina berättelser öfver läroverkens verksamhet under läsåret 1899

— 1900 hade derjemte eforerna öfver Göteborgs och Hernösands stifts

allmänna läroverk framhållit behofvet af ökade ordinarie lärarekrafter vid

flere af läroverken inom stiften samt angelägenheten af att detta behof i den

närmaste framtiden blefve fyldt,

Slutligen hade extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,

samlade till möte i Stockholm, i juni månad 1900 inkommit med en petition,

hvari framhållits det trängande behofvet af att snart något gjordes å

statsmagternas sida för att tillmötesgå den flere gånger gjorda framställningen

om ökande af de ordinarie lärarebefattningarna, och anhållits, att

proposition härom måtte redan till nästa Riksdag öfverlemnas. Såsom skäl

för denna anhållan hade anförts, att de statistiska siffror, som utvisade

medelåldern vid första gången vunnen befordran, för hvarje år talade ett

allt dystrare språk och att de extra ordinarie lärarnes belägenhet, efter

många års tålmodig förbidan på något bättre, blifvit sådan, att de med

rätta, kunde vänta, att kraftiga åtgärder vidtoges till afhjelpande af missförhållandena,

De hade hoppats, att med anledning af den petition, som

ar 1898 ingifvits af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i

Stockholm, framställning i ämnet skulle hafva gjorts till någon af de

närmast följande Riksdagarne, men saken hade utvecklat sig'' på \ annat

sätt. Kongl. Maj:t hade gifvit en nytillsatt läroverkskomité i uppdrag att

utarbeta fullständigt förslag till ny läroverksorganisation, och frågan om

de ordinarie lärarebefattningarnas antal hade ingått bland de ärenden, som

nämnda komité fatt att bereda, hvarför dess slutliga lösning blifvit ytterligare

uppskjuten och gjord beroende af läroverksfrågan i dess helhet, Det

vore naturligt, att de extra ordinarie lärarne med stort bekymmer iakttagit

denna sakens utveckling. De insåge väl, att en definitiv lösning af

den nuvarande extralärarefrågan ej kunde ega rum annat än i samband

med sjelfva läroverksorganisationen, då ju antalet lärarekrafter, som vid

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

eu förändring af läroverken blefve behöflig!, ej på förhand kunde beräknas,

och ej heller fördelningen af lärarekrafterna på de olika ämnena kunde

bestämmas. Emellertid syntes det dem, som vore det ej omöjligt att redan

nu med full bestämdhet uttala, att åtminstone för skolans nedre stadier

ingen minskning af lärarekrafterna och endast eu jemförelsevis ringa förändring

af deras fördelning kunde komma att ega rum. Om denna deras

uppfattning vore rigtig, skulle alltså redan nu utan men för den stundande

läroverksreformen ett större antal af ext-ralärareplatserna kunna förvandlas

till ordinarie. Härigenom skulle äfven, enligt petitionärernas mening, den

fördel vinnas, att man undginge nödvändigheten att, när ändtligen den

nya läroverksorganisationen skulle genomföras, på en gång tillsätta ett

oproportionerligt stort antal lärarebefattningar, utan dessa skulle sucessive

under en följd af år kunna tillsättas.

Med anledning af hvad i denna fråga sålunda förekommit har departementschefen

ansett sig böra göra en undersökning, huru förhållandena

gestaltat sig, sedan förut berörda komité år 1893 afgifvit sitt utlåtande i

ämnet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att, på sätt en statsrådsprotokollet

bifogad tabell (Bil. A) utvisade, antalet ordinarie ämneslärarebefattningar,

som år 1892 utgjort 811 och som genom indragning

af 18 dylika befattningar år 1893 sjunkit till 793, år 1894 ökats till 816

genom tillsättning af de återstående 23 af de befattningar, som vid 1890

års riksdag beviljats. I följd af kong! bref den 25 januari 1895 hade

emellertid, i öfverensstämmelse med 1890 års Riksdags beslut, eu lektorsbeställning

vid allmänna läroverket i Vesterås indrägt, på samma gång

som tillstånd gifvits att tillsätta en adjunktsbefattning vid samma läroverk,

hvilken dittills stått ledig utan att få uppehållas genom vikarie. Härigenom

hade antalet ordinarie ämneslärareplatser sjunkit till 815, och hade detta

antal sedan dess förblifvit oförändradt.

Under tiden hade dock lärjungeantalet vid ifrågavarande läroverk

oupphörligt stigit, så att, då det (Bil. A) ar 1892 varit 14,738, antalet ar

1895 utgjort 15,348 och år 1900 uppgått till 17,479, allt vid höstterminens

början. Storleken af denna stegring hade visserligen vexlat, men

under de fem sista åren hade den i medeltal utgjort 426 och under de tre

sista åren hade den varit i tilltagande, så att, då den år 1898 utgjort 341,

den år 1899 varit 433 och år 1900 530.

Det behof af ökade lärarekrafter, som det stigande lärjungeantalet

nödvändiggjort, hade under den tid, de ordinarie lärarnes antal varit oförändradt,

måst fyllas genom anställande af extra lärare. Dessas antal hade

derför under denna tid vuxit ungefär proportionelt med lärjungeantalet.

Extra lärarnes antal, som (Bil. A) år 1892 utgjort 154, deraf 135 aflö
Bih.

till liiksd. Prut 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nade af statsmedel och 1 it aflönade af kommuner eller enskilde, hade år

1893 stigit med 7 och år 1894, då 23 fasta platser tillsatts, fallit med 20,

men år 1895 åter stigit med 9. Under de sista fem åren hade emellertid

detta antal varit stadt i ständigt och hastigt stigande. Så hade det år 1896

utgjort 150, deraf 124 aflönade af staten och 26 af kommuner eller enskilde,

och hade sedan dess stigit med i medeltal 14 om året, så att det år 1900

utgjort 219, deraf 183 aflönade af staten och 36 af kommuner eller enskilde.

På dessa fem år hade således antalet af staten aflönade extra lärare

vuxit med 59 och antalet af kommuner eller enskilde aflönade med 10.

Och dock skulle detta antal ytterligare hafva ökats, derest icke bristande

tillgångar gjort det nödvändigt att neka anställande af extra lärare vid

åtskilliga läroverk, hvarifrån framställning derom på goda skäl gjorts.

Till ökandet af extra lärarnes antal under de sista åren hade, utom

lärjungeantalets stegring, i sin mån bidragit, att enligt Riksdagens medgifvande

undervisningen vid läroverken i Vesterås, Kristianstad, Östersund,

Lulea, Hernösand och Halmstad utsträckts till och med sjunde klassen äfven

på reallinien. Härigenom hade särskildt antalet extra ordinarie lektorer

ökats. Detta hade nemligen år 1894 utgjort 8, deraf 4 aflönade af statsmedel,

men år 1900 stigit till 18, deraf 14 aflönade af statsmedel.

En blick på den vid statsrådsprotokollet fogade tabellbilagan B 3,

som upptoge antalet af staten aflönade extra lärare vid de särskilda

högre och femklassiga läroverken under åtskilliga år, visade dels den

vexling, extralärareantalet vid några läroverk undergått i början af

1890-talet med anledning af tillsättningen af de utaf 1890 års Riksdagbeviljade

fasta lärarebefattningarna, dels huru förhållandena gestaltat sig,

sedan inga nya fasta lärarebefattningar tillkommit eller från och med år

1895. Af denna tabell framginge, att extra lärare för närvarande funnes

vid alla högre läroverk med undantag af sju, nemligen läroverken i

Hudiksvall, Skara, Strengnäs, Örebro, Vexiö, Kalmar och Visby, under

det att sådana förekomme endast vid sju femklassiga läroverk, nemligen

Jakobs, Katarina och Östermalms i Stockholm samt läroverken i Borås,

Karlshamn, Göteborg och Ystad, hvithet sistnämnda på kommunens bekostnad

utvidgats till fullständigt. En närmare granskning af siffrorna för de

fem sista åren ådagalade, att, med endast tre undantag, antalet extra lärare

vid samtliga läroverk förblifvit oförändradt eller ökats under de följande

åren. De nämnda undantagen vore, att vid Jönköpings läroverk, der 2

extra lärare tjenstgjort h.-t. 1896, 3 h.-t. 1897 och 4 h.-t. 1898, endast

varit anstälda 3 under h.-t. 1899 och h.-t. 1900, att Umeå läroverk, som

h.-t. 1896 och h.-t. 1897 haft 2 samt h.-t. 1898 och h.-t. 1899 3 extra

lärare, under h.-t. 1900 blott haft 2 samt att vid Karlshamns läroverk

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskott ets Utlåtande N:o 9.

91

h.-t. 1896 funnits eu extra lärare, men ingen under de tre följande läsåren,

hvaremot åter en anstalts der h.-t. 1900.

Af den gjorda undersökningen hade således framgått, att, sedan nyss

bemälda komité afgifvit sitt betänkande, lärjungeantalet oupphörligt stigit

och att denna stegring sedan år 1892 utgjort 2,741, vidare att antalet

ämneslärare samtidigt stigit med 69 eller med 1 lärare för hvar 40:de

lärjunge, samt slutligen att under den sista femårsperioden, då inga nya

ordinarie ämneslärarebefattningar tillkommit, behofvet af extra lärare, vid

flertalet högre och femklassiga läroverk visat sig konstant, under det att vid

åtskilliga en afgjord stegring af behofvet förekommit och endast vid några

få en vexling egt rum. både man härtill, att en ökning med en lärare

för hvar 40:de nytillkommen lärjunge tydligen på längden blefve alldeles

för liten samt att efter år 1896 undervisningen vid sex högre läroverk

blifvit enligt Riksdagens medgifvande utsträckt till sjunde klassen äfven

på reallinien, hvarigenom eu stegring i behofvet af lärarekrafter, oberoende

af lärjungeantalet, föranledts, så ansåge departementschefen häraf

kunna slutas, att det antal ämneslärare, som år 1896 tjenstgjort vid läroverken,

vore det minsta, som för framtiden kunde blifva erforderligt, och

att detta behof i sjelfva verket vore vida större. Ämneslärarnes antal

sistberörda år hade utgjort 965, deraf 815 vant ordinarie lärare eller

vikarier samt 150 extra lärare. Af dessa sistnämnda åter hade 124 varit

aflönade af statsverket och 26 af kommuner eller enskilde. Och då alla

de af statsverket aflönade 124 extra lärarne varit anställa vid fullständiga

eller stora femklassiga läroverk, angående hvilkas bibehållande såsom statsläroverk

olika meningar icke kunde antagas råda,, måste den minsta ökning af

de ordinarie ämneslärarebefattningarnas antal, som kunde ifrågasättas, derest

afsigten vört1, att det konstanta behofvet af lärarekrafter skulle tillgodoses

genom ordinarie lärare, utgöra 124.

Departementschefen har derefter öfvergått att tala om befordringsförhållandena

vid våra läroverk, dervid han först konstaterat, att oaktadt

de extra ordinarie lärarnes antal, deri inbegripet utom extra lärarne äfven

de vikarierande ämneslärarne, ej obetydligt ökats, så hade dock antalet af

dem, som varit inkompetente att söka ordinarie lärareplats, högst betydligt

minskats, både relativt och absolut taget. Af de 253 extra ordinarie

lärare, som tjenstgjort under år 1889, hade nemligen, enligt hvad Bil. C

vid statsrådsprotokollet utvisar, 94 eller 37,2 procent varit inkompetente

till ordinarie befattning och af de 291 under år 1893 tjenstgörande 49

eller 16,8 procent utan dylik kompetens, men af de 331, som år 1899

tjenstgjort vid våra läroverk, hade endast 12 eller 3,G procent saknat

kompetens till ordinarie befattning. På 10 år hade således antalet inkom
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

petente nedgått från ungefär 3 8 till mindre än 1 j, af hela antalet. Att

detta förhållande vore synnerligen lyckligt och gynsamt för undervisningen

i våra skolor, måste man erkänna, om man betänkte den stora omfattning,

de extra ordinarie lärarnes verksamhet hade vid dessa. Det visade

ock, att ännu en stor del af vår studerande ungdom med allvar förberedde

sig för läroverkens tjenst. Af mycken vigt vore emellertid, att man

sörjde för, att detta goda förhållande kunde bibehållas. Ty om vi åter blefve

tvungna att använda ett lika stort antal mindre väl förberedda extra

ordinarie lärare som för ett årtionde sedan, så skulle vår skolundervisning

deraf erfara ett väsentligt och känbart afbräck. En fara för en återgång

i nämnda afseende läge dock i den ringa utsigt till befordran till ordinarie

plats, som för närvarande funnes för de extra ordinarie lärarne vid

våra läroverk. Kraftiga och snara åtgärder ansåge departementschefen derför

vara erforderliga för att undanrödja denna fara.

För att komma till insigt angående den omfattning och betydelse, som

de extra ordinarie lärarnes verksamhet hade vid våra läroverk, ansåge

departementschefen det vara tillräckligt att jemföra antalet verkligen tjenstgörande

ordinarie lärare med antalet extra ordinarie vid ett visst tillfälle.

Valdes för detta ändamål läsåret 1899—1900, så hade de ordinarie ämneslärarebefattningarnas

antal då utgjort 815 (Bil. A), men af dessa hade

136 under hela eller någon del af läsåret uppehållits af vikarier, antingen

emedan platserna stått iediga eller på grund deraf, att de ordinarie tjenstinnehafvarne

åtnjutit ledighet (Bil. D vid statsrådsprotokollet). Under

hela läsåret hade således tjenstgjort endast 679 ordinarie lärare, under

det att de extra ordinarie lärarne utgjort 340, nemligen 204 extra lärare

och 136 vikarier, af hvilka dock icke alla tjenstgjort hela läsåret. Af

det anförda ansåge departementschefen emellertid framgå, att ungefär

tredjedelen af all undervisning i läsämnena vid våra skolor meddelades

af extra ordinarie lärare.

Beträffande åter utsigten till befordran å lärarebanan vore till eu början

att märka, att det förslag till ändring i befordringslagen, som förut omförmälda

komité i sitt betänkande af den 14 december 1893 berört, genom

Kongl. Maj:ts beslut den 22 mars 1895 blifvit godkändt och stadfäst och

att således tjenstgöringsmeriter tillagts större inflytande vid utnämning än

förut. Någon .större förbättring i befordringsförhållandena hade emellertid

icke derigenom vunnits, då det egentliga felet härvid, såsom upprepade

gånger blifvit påpekadt, läge i det stora missförhållandet mellan antalet

ordinarie platser, som årligen blefve till ansökning lediga, och antalet

sökande till desamma. Antalet ordinarie ämneslärareplatser utgjorde, såsom

redan nämnts, 815, men enligt cirkuläret den 12 juni 1882 Ange de

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

58 lärarebefattningarna vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna

vid inträffad ledighet icke förses med nya ordinarie innehafvare,

hvarför 37 af dessa för närvarande stode vakanta {Bil. E vid statsrådsprotokollet).

Härigenom hade tydligen årliga antalet till ansökning lediga

platser i sin mån minskats. Och en granskning af den vid statsrådsprotokollet

fogade tabellbilagan F, som upptoge årliga antalet utnämningar

under åren 1876—1900 samt de utnämndes medelålder vid första

gången vunnen befordran, visade, att under femårsperioden 1876—1881

tillsatts i medeltal årligen 29 ämneslärarebefattningar, deraf 7 lektorat, men

att under tioårsperioden 1881—1891 detta medeltal sjunkit till 22, deraf

6,7 lektorat. 1 följd af de nya fasta lärarebefattningar, som upprättats

genom beslut af 1890 års Riksdag, hade åter under femårsperioden 1891—

1896 medeltalet årligen tillsatta lärareplatser stigit till nära 33, deraf 7,2

lektorat, men under fyraårsperioden 1896 —1900 hade detta medeltal blott

utgjort 26, deraf 6,3 lektorat.

Då emellertid de lärarekandidater, som nöjaktigt genomgått sitt profår under

femtonårsperioden 1885—1900, i årligt medeltal utgjort omkr. 48 (Bil. G

vid statsrådsprotokollet), af hvilka det stora flertalet upptagits såsom

extra ordinarie lärare af de allmänna läroverken, så vore redan häraf

klart, att vid dessa måste samla sig en städse växande skara af extra

ordinarie lärare. Närmaste följden af dessa förhållanden måste tydligen

blifva, att de utnämndes medelålder år efter år stege. Att så verkligen

hittills egt rum, framginge af tabellbilagan F, hvari upplystes, att medelåldern

vid första gången vunnen befordran, som under femårsperioden

1868—1873 utgjort 31,5 år för lektorer och 29,9 år för adjunkter (och

kolleger), under femårsperioden 1876—1881 stigit till 32,5 år för lektorer

och 33,1 år för adjunkter, under femårsperioden 1881-—1886 till 32,9 år

för lektorer och 35,4 år för adjunkter, under femårsperioden 1886—1891

till 34,0 år för lektorer och 37,l år för adjunkter, under femårsperioden

1891—1896 till 35,2 år för lektorer och 38,6 år för adjunkter samt slutligen

under fyraårsperioden 1896—1900 till 37,0 år för lektorer och 39,8

år för adjunkter.

Att denna medelålder äfven för framtiden komme att stiga, kunde

man sluta sig till af eu jemförelse med afseende å lefnadsåldern mellan

de under vårterminen 1889 och de under höstterminen 1899 tjenstgörande

extra ordinarie lärarnc. Fn sådan jemförelse kunde utföras med tillhjelp

af tabellbilagan H vid statsrådsprotokollet, hvaraf framginge, att af de

vårterminen 1889 tjenstgörande extra ordinarie lärarnc 5 vant 50—59

år, 11 varit 45 — 49 år, 41 varit 40—44 år och 70 varit 35—39 år, under

det att af de extra ordinarie lärare, som tjenstgjort höstterminen 1899, 6

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vant 50—55 år, 18 45—49 år, 45 40—44 år samt 86 35—39 år. Af de

sistnämnde hade således 69 varit 40 år eller derutöfver samt 155 35 år

eller derutöfver. Och om å ena sidan den till lefnadsåren äldste icke alltid

hade de flesta tjenståren och å andra sidan tillsättning af lärareplatser

icke skedde efter anciennitet, så räknade dock i regeln de äldre flera tjenstår,

och ancienniteten hade genom den år 1895 vidtagna ändringen i befordringslagen

fått en större betydelse vid tillsättningen än förut, hvarför

förhandenvaron af ett så stort antal gamla extra ordinarie lärare

måste antagas komma att utöfva ett starkt inflytande på de första gången

beford ra des medelål der.

En jemförelse mellan de vid nyss nämnda tidpunkter tjenstgörande

extra ordinarie lärarnes tjenstetid efter vunnen kompetens kunde åter företagas

med tillhjelp af de statsrådsprotokollet bifogade tabellbilagorna I 1 och

2, ehuru dessa tabeller icke vore uppstälda efter alldeles samma grunder. Den

förra al dessa tabeller visade nemligen, att af de år 1889 tjenstgörande extra

ordinarie lärarne 72 räknade 4—8 tjenstår efter vunnen kompetens samt

att 17 räknade 9 —13 dylika år, under det att den senare tabellen upplyste,

att af de år 1899 tjenstgörande extraordinarierna 130 räknade 4—8

lönetursår, 29 9—13 och 3 14—17 sådana år. Dessa siffror ådagalade

med tillräcklig tydlighet, huru många flera år 1899 än år 1889 qvargingo

såsom extra ordinarie!-, fastän de hade en långvarig tjenstgöring att se

tillbaka på. Och så lång vore i sjelfva verket deras tjenstgöringstid, att

om de under år 1902 samtliga befordrades till ordinarie lärare, skulle 130

genast kunna uppflyttas i andra lönegraden, 29 i tredje och 3 i fjerde lönegraden,

åtminstone såsom adjunkter. Lätt vore att inse, att det måste kännas

bittert för många af dessa, som redan intjenat ett eller flera ålderstillägg,

att på grund af de fasta lärareplatsernas otillräcklighet vara tvungna att

tjenstgöra för ett ringa arfvode och utan att vara säkra om att få behålla

sina platser längre än till terminens eller årets slut.

Genom det sålunda anförda hade det blifvit departementschefen klart,

att snara åtgärder vore erforderliga för ökandet af de fasta ämneslärarebefattningarnas

antal vid de allmänna läroverken och att det icke kunde

vara rådligt att låta dermed anstå, till dess den af Kongl. Maj:t den 26 maj

1899 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande de allmänna

läroverken blifvit färdig med sitt arbete och de förslag till undervisningens

anordning och läroverkens organisation, som den komine att afgifva, hunnit

att pröfvas samt afgörande beslut med afseende derå blifvit fattade. Och

då såväl på grund af den beräkning, departementschefen i det föregående

anfört, som med anledning af de talrika framställningar, hvilka af kommunala

och skolmyndigheter blifvit hos Kongl. Maj:t gjorda dels om upp
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

rättande af nya läroverk, dels om utvidgande af nedan befintliga eller

inrättande af nya fasta lärarebefattningar vid sådana, det fullt konstanta

behofvet af ökade lärarekrafter för våra läroverk måste uppskattas till

vida öfver hundra ämneslärare, så ansåge departementschefen, att åtminstone

ett 80-tal fasta ämneslärarebefattningar skulle kunna inrättas,

utan att genomförandet af den skolorganisation, som med anledning af

nyss berörda komités förslag kunde blifva antagen, derigenom på något

sätt skulle hindras eller försvåras. Om nemligen de nva lärarebefattningarna

uppfördes på en särskild, för de allmänna läroverken gemensam

stat och det medgåfves Ivongl. Maj:t rätt att bestämma deras fördelning

på de särskilda läroverken och tiden för deras tillsättning, så

skulle en hvar af dessa lärare, derest han befunnes öfverflödig eller på

grund af sina undervisningsämnen mindre lämplig vid det läroverk,

der han först blifvit anstäld, kunna förflyttas till annat, der han behöfdes

och befunnes lämplig. Ty att den nya skolorganisationen skulle komma

att verka derhän, att lärjungeantalet skulle, i stället för att, såsom för

närvarande egde rum, oupphörligt växa, komma att minskas så, att mer än

120 af de nu erforderliga lärarekrafterna skulle blifva öfverflödiga, kunde

lika litet antagas, som att undervisningsämnena skulle komma att så

förändras, att lärare, tillsatta i de hittills gällande ämnesgrupperna, skulle

blifva oanvändbara.

Vid fråga om de tilltänkta 80 nya lärareplatsernas fördelning på

lektorat och adjunkturer har departementschefen utgått derifrån, att för

närvarande vid de allmänna läroverken vore anstälda 14 med statsmedel

aflönade extra ordinarie lektorer, men att detta antal under de närmaste

åren måste ökas i den mån undervisningen på reallinien utsträcktes vid de

läroverk, hvilkas utvidgning till fullständiga äfven på reallinien redan

blifvit beslutad, hvarförutom ett större antal lektorer utan tvifvel vore erforderligt

vid profårsläroverken äfvensom vid flera andra läroverk med

parallelafdelningar på öfverstadiet, der för närvarande ett stort antal adjunkter

och extra lärare måste användas för undervisningen inom de

högsta klasserna. Lektoratens antal har departementschefen på grund

häraf ansett böra bestämmas till minst 15, då antalet adjunkturer skulle

bli G5. Hade departementschefen vid bestämmande af lektoratens antal

utgått från förhållandet mellan lektorer och adjunkter vid de högre läroverken,

skulle visserligen lektoraten hafva blifvit vida flera, men då de

nya lärarebefattningarna vore afsedda icke blott för de högre, utan äfven

för åtskilliga femklassiga läroverk och då det ojemförligt största antalet

parallelafdelningar förekomme inom de lägsta och mellanklasserna, så

kunde nämnda förhållande ieke lämpligen läggas till grund för fördel
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningen. Härtill konnne, att hvarje lektorat ansloges ledigt blott i två

ämnen, under det att tre ämnen i regeln vore förenade med en adjunktur,

hvarigenom adjunkter i allmänhet vore lättare att vid behof placera än

lektorer, helst som många adjunkter tjenstgjorde såsom klasslärare och i

denna egenskap vore lika användbara vid hvilket läroverk som helst. Också

kunde enligt departementschefens åsigt vid den nya skolorganisationen de

största förändringarna väntas komma att drabba de högre klasserna, hvarför

den största försigtigheten borde iakttagas med hänsyn till de för dem

afsedda lärarne.

För att emellertid, så vidt möjligt, erhålla säkerhet för, att den ifrågasatta

åtgärden icke måtte blifva till förfång för den nya skolorganisation,

som förbereddes, hade departementschefen anmodat sist bemälda komité att

meddela, huruvida verkställigheten af de förslag, komitén hade att afgifva,

kunde komma att hindras eller försvåras, derest 80 fasta lärareplatser,

deraf 15 lektorat och 65 adjunkturer, under nyss angifna förutsättningar,

komme att i den närmaste framtiden inrättas vid de allmänna läroverken.

På denna förfrågan hade komitén i skrifvelse den 10 oktober 1900

svarat, att komitén mot den ifrågasatta åtgärden hade intet att erinra med

hänsyn till verkställigheten af de förslag, densamma kunde komma att afgifva,

desto mindre som Kongl. Maj:t enligt komiténs förmenande, icke

skulle underlåta att, i sammanhang med bestämmelser angående tiden för

de ifrågavarande läraretjensternas tillsättande och fördelning af deras innehafvare

på olika läroverk, äfven tillse, att de nya lärareplatserna på lämpligt

sätt fördelades mellan olika ämnesgrupper.

Fn af komiténs ledamöter, lektor N. Höjer, hade emellertid uttalat

eu härifrån afvikande mening och afgifvit följande särskilda yttrande:

»1 likhet med läroverkskomiténs majoritet anser äfven jag, att minst

80 nya ordinarie manliga lärareplatser böra blifva af nöden äfven efter

genomförandet af en ny skolorganisation. Men ett tillsättande på eu

gång af dessa platser förr, än den nya skolorganisationen blifvit bestämd,

skulle enligt min mening medföra vissa olägenheter.

»I sin skrifvelse den 6 maj 1899 har Riksdagen uttalat sig för att

den gamla delningsprincipen mellan skola och gymnasium åter införes

och att hvartdera stadiet organiseras för sitt specifika ändamål. Om

dessa önskningar vinna afseende i den nya skolorganisationen, torde

deraf blifva en gifven konseqvens, att undervisningen på gymnasiet i

högre grad än nu komme att skötas af lektorer. För närvarande utgöra

läraretimmarnes antal i klasserna 6—7 35 procent af samtliga läraretimmar,

under det att antalet lektorer i trots af deras vida mindre

undervisningsskyldighet blott utgör omkring 28 procent af samtliga

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

lärare. Äfven om läraretimmarnes antal på gymnasialstadiet skulle

absdlute taget framdeles blifva mindre än nu, så torde dock samma antal

i förhållande till antalet manliga lärares timmar i det hela blifva större

än nu på grund af anställning af qvinliga lärarekrafter vid samskolor.

Nu rådande missförhållande, att adjunkter för besparings skull användas

till tjenstgöring på lektorsstadiet, skulle derför genom den föreslagna

proportionen 15 : 65 sannolikt förvärras.

»En annan invändning, som i organisatoriskt afseende kan göras

mot den ifrågasatta åtgärden, är svårigheten att bestämma, i hvilka

ämnen ifrågavarande platser skulle anslås lediga. Äfven om man dröjer

med tillsättningen, tills läroverkskomiténs arbete blifvit färdigt, så torde

dock icke deraf någon säker ledning kunna hemtas, då nämnda utlåtande

förmodligen en lång tid kommer att behålla karakteren af förslag — ett

eller flere — och kanske i väsentliga delar alltid kommer att intaga en

sådan ställning. Vid bestämmandet af ämnena för en ny läraretjenst

erbjuda sig så många kombinationer, och hvarje jemkning kan medföra

ett så stort inflytande på platsens besättande, att här skulle lemnas ett

ganska vidt spelrum för godtycket, äfven om Kongl. Maj:t genom särskilda

föreskrifter något inskränkte nu gällande möjligheter. De tillsättande

myndigheterna torde icke kunna undgå att i den blifvande

skolorganisationen på förhand se sina önskningar i viss mån förverkligade

och att rätta sitt handlingssätt derefter. Men rörande för en viss läroverksorganisation

olämpliga ämneskombinationer gäller regeln: sero medicina

paratur, ty de verka hämmande långt fram i tiden i trots af eu

temligen rask omsättning af ordinarie lärarekrafter. Olägenheten minskas

visåerligen genom att de nya lärarne skulle blifva transportabla, men

den upphäfves icke, äfven om denna rätt skulle komma att praktiskt

tillämpas, hvilket icke är säkert.

»Der olägenheter, som kunna uppkomma genom att ifrågavarande

80 lärareplatser tillsättas, anser jag emellertid icke vara större, än att

åtgärden borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg

funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Ty att mer

än 20 procent af statens behöfliga lärareplatser skötas af lågt aflönade

kompetenta extra ordinarier, af hvilka många haft full tjenstgöring i

mer än 10 år, är staten ovärdigt och saknar motstycke i andra civiliserade

länder. Men jag finner intet skäl, hvarför man icke här skulle

kunna tillgripa en utväg, som i många andra länder användes, nemligen

att gifva ökadt arfvode åt kompetenta extra lärare, som på ett förtjenstfullt

sätt skött lärarebefattning en viss tid.

»Af vidfogade tabell framgår, att om extra lärarne tillerkändes en

Dill. Uti liiksd. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. .9 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring

vid statens skolor efter vunnen kompetens — eller på grund af tidigare

tjenstgöring enligt kongl. cirkuläret den 11 december 1863, då det ännu var

gällande — och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring,

detta skulle för statsverket medföra en utgift för året 1901 af

omkring 70,000 kronor och ett kanske något högre belopp för året

1902. Tillsättas 80 nya lärarebefattningar, kommer detta att för den

närmaste framtiden medföra en ökad statsutgift af minst samma belopp,

nemligen omkring 20,000 kronor för 15 nya lektorsbefattningar och

omkring 45,000 kronor för 65 nya adjunktsplatser, hvartill kommer statens

bidrag till enke- och pupillkassan.

»De blifvande lektorerna uppbära f. n. som extra lärare 1,800 eller

2,000 kronor, såvida de icke äro docenter eller ordinarie adjunkter, och

skulle som lektorer uppbära 3,000 å 3,500 kronor. Under 1890-talet

hafva lektorerna börjat sin tjenstgöring med i medeltal 2,5 års lönetur,

lektorer, som icke vant adjunkter, med 1,9 års lönetur, och de vid

1899 års utgång befintliga 57 extra ordinarie lärare, som genom examina,

disputationsprof och profårskurs vunnit kompetens till lektorat, hade

vid samma tid i medeltal 1,6 lönetursår som lektorer. Differensen för

de 15 lektorsplatserna torde således böra sättas till minst 20,000 kronor.

En extra ordinarie adjunkt uppbär för närvarande 1,800 kronor. Under

1890-t.alet hafva de till ordinarie platser befordrade adjunkterna haft i

medeltal 5,5 års lönetur och, såsom af vidfogade tabell framgår, torde de

nu eller om något år nyutnämnde 65 adjunkterna sannolikt få än högre

lönetur. Differensen blir således minst 700 kronor — frånsedt att möjligen

en eller annan blifvande adjunkt nu kan som lektorsvikarie eller

extra ordinarie lektor uppbära 2,500 kronor — och statens ökade utgift

för de 65 platserna blir då omkring 45,000 kronor.

»Då — efter hvad ofvan visats — läroverksreformen i vissa afseenden

kan komma att motverkas genom den åtgärd, som chefen för

kongl. ecklesiastikdepartementet stält i utsigt;

då det är för statskassan likgiltigt, hvilkendera af ofvan arigifna

utvägar väljes;

då den af mig föreslagna utvägen skulle medföra en väl behöflig

hjelp för alla extralärare, som gjort sig deraf förtjenta och som hafva

något berättigadt anspråk på ökadt arfvode af statskassan;

då slutligen denna utväg icke kan på minsta sätt skada en tillämnad

läroverksreform;

så anser jag, att läroverkskomitén bort svara ja på chefens för

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

ecklesiastikdepartementet förfrågan, och får med anledning deraf vördsamt

hemställa,

att Kongl, Maj:t måtte föreslå nästinstundande Riksdag att för år 1901

af behållna medel anvisa ett belopp af 70,000 kronor och för år 1902

på extra ordinarie stat anslå ett belopp af högst 76,000 kronor för beredande

af ökade arfvoden åt fört.jente extra ordinarie lärare, som mer

än 5 år efter vunnen kompetens skött full lärarebefattning vid statens

skolor eller som, på grund deraf att sådan tjenstgöring börjat före den

12 september 1890, hafva förvärfvat lönetursrätt enligt kongl. cirkuläret

den 11 december 1863.»

Detta yttrande hade åtföljts af den såsom Bil. 12 vid statsrådsprotokollet

fogade tabell.

De skäl, lektor Höjer i sitt yttrande anfört mot den af departementschefen

ifrågasatta åtgärden, syntes departementschefen ^ hufvudsakligen

vara, dels att antalet af manliga lärares timmar pa det

lägre skolstadiet genom den nya skolorganisationen skulle komma att

minskas i förhållande till antalet dylika timmar å det högre skolstadiet

till följd af manliga lärarekrafters ersättande med qvinliga vid

de läroverk, som skulle ombildas till samskolor, samt att det derför

vore att befara, att, derest nu inrättades 65 adjunkturer och blott

15 lektorat, adjunkter framdeles i ännu högre grad än hittills

skulle komma att användas till tjenstgöring på det högre skolstadiet,

som egentligen borde vara förbehållet åt lektorer, dels att det vore

fara värdt, att de nya lärareplatserna skulle komma att tillsättas i

ämneskombinationer, som icke passade för skolorna i deras nya form

och som derför komme att motverka genomförandet af det nya systemet,

samt att man icke kunde vänta sig någon säker ledning i detta afseende

af komiténs förslag, då det en gång blifvit färdigt, enär ovisst vore, om

och när det kunde komma utöfver detta stadium.

Med afseende å det första af dessa skäl har departementschefen anmärkt,

att de ifrågasatta nya lärareplatserna vore afsedda för högre läroverk

samt några af de femklassiga läroverken, som vore öfver hopade af

extra lärare, och att ombilda dessa till samskolor kunde knappast komma

att på allvar sättas i fråga. För öfrigt skulle vid nämnda läroverk ett

hundratal extra lärare fortfarande blifva erforderligt, så att, derest det

befunnes lämpligt att öka lektorernas antal vid desamma, godt tillfälle

dertill funnes.

Det senare skälet berörde eu fråga, som äfven koinitén i sin skrifvelse

fäst uppmärksamheten på, nemligen frågan om de ämneskombinationer,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som skulle förbindas med de nya befattningarna. I detta afseende vore

departementschefens afsigt att, derest anslag till nämnda befattningar

beviljades, föreslå Kongl. Maj:t att från de särskilda läroverken infordra

uppgifter angående behofvet af nya lärarekrafter i de olika ämnena och

på .de särskilda skolstadierna, hvarefter det skulle blifva lätt för Kongl.

Maj:t att bestämma sådana ämneskombinationer för de nya platserna, som

icke blott för det närvarande vore ändamålsenliga, utan som äfven under

kommande förhållanden måste vara fullt användbara. Upptoges så i fullmagterna

å de nya platserna skyldigheten för innehafvarne att underkasta

sig den förflyttning till annat läroverk och den förändring af tjenstgöringen,

som Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva, så syntes ingen som

helst olägenhet kunna förorsakas den väntade nya skolorganisationen

genom tillsättningen af de ifrågavarande 80 lärarebefattningarna. Och

skulle reservantens pessimistiska uppfattning af utsrgterna för genomförandet

af komiténs förslag besanna sig, så vore det väl så mycket

mindre skäl att till en oviss framtid uppskjuta en åtgärd, som visat sig

vara högst behöflig.

Reservanten hade också erkänt, både att minst 80 nya ordinarie manliga

lärareplatser borde blifva af nöden äfven efter genomförandet af den

nya skolorganisationen och att de olägenheter, som kunde uppkomma

genom tillsättningen af dessa platser, icke kunde blifva större, än att åtgärden

borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg

funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Emellertid

ansåge reservanten, att en sådan utväg funnes och skulle bestå deri, att

extra lärarne tillerkändes en ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5

års väl vitsordad tjenstgöring vid statens skolor efter vunnen kompetens

och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring. Fördelen

af en dylik anordning skulle komma flere extra ordinarie lärare

till godo än upprättandet af de 80 lärareplatserna, och kostnaderna i

förra fallet behöfde icke blifva större än i det senare. f

Mot detta lektor Höjers förslag kunde anföras, att de extra ordinarie

lärarne sjelfva mindre klagade öfver beloppet af det arfvode, som för närvarande

till dem utginge, än öfver den osäkerhet och det beroende, hvari

de på grund af sin blott extra ordinarie anställning befunne sig. Och de

syntes departementschefen göra detta med rätta. Ty vid ingåendet af

varaktigare förbindelser, särskildt vid bildande af familj, vore det af största

vigt att veta, att man icke vid långvarigare sjukdom eller mer framskriden

ålder måste blifva utan alla existensmedel samt att vid frånfälle ens efterlefvande

icke blefve lemnade utan all hjelp till sitt uppehälle. Vidare

kunde mot detta förslag anmärkas, att vikarien understundom komme att

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

uppbära vida högre aflöning än den ordinarie tjenstinnehafvaren för

samma tid åtnjöte, så att det kunde inträffa, att en ordinarie lärare,

som erhållit tjenstledighet med skyldighet att sjelf aflöna sin vikarie,

blefve tvungen att betala sin vikarie mer än han sjelf hade att uppbära.

Samma förhållande kunde inträffa med sterbhus, som egde rätt att under

tjenståret uppbära den aflidnes aflöning, med vilkor att sterbhuset bekostade

hvad som erfordrades till tjenstens uppehållande. Svårigheter

skulle äfven kunna vållas af en dylik bestämmelse med afseende på de

extra lärare, hvilka anstäldes på bekostnad af kommuner eller enskilde.

Ty då Kongl. Maj:t medgåfve rätt till sådana lärares anställande, föreskrefves

i regeln, att de skulle erhålla arfvoden i enlighet med bestämmelserna

för de allmänna läroverken. Kostnaderna för dylika lärare

kunde sålunda för närvarande lätt beräknas, såsom utgörande 1,800

kronor för hvarje. Svårare blefve deremot tydligen en sådan beräkning,

om det berodde på de anstälde extra lärarnes tjenstålder, huruvida de

i arfvode skulle uppbära 1,800, 2,200 eller 2,600 kronor. Och det

kunde äfven lätt hända, att vederbörande ansåge sig icke vara i tillfälle

att betala mer än efter 1,800 kronor, hvarför antingen en yngre extra

lärare måste anskaffas eller anställandet inhiberas. Det skulle således

kunna inträffa, att en extra lärare, som under de första tjenståren haft

anställning vid en skola af ifrågavarande slag, sedan han blifvit berättigad

till ålderstillägg förlorade sin plats. Till obetingadt gagn för äldre

extra lärare skulle den föreslagna anordningen således icke vara. Antagligt

vore äfven, att ej obetydliga olägenheter af en dylik anordning skulle

komma att visa sig vid reqvisition och kontrollering af erforderliga

arfvoden åt extra lärare och vikarier. Departementschefen kunde derför

på intet sätt godkänna lektor Höjers förslag till den s. k. extralärarefrågans

lösning och funne intet af de skäl han anfört mot den af

departementschefen ifrågasatta åtgärden vara af betydelse, utan ansåge

departementschefen, att Kongl. Maj:t borde af Riksdagen begära upprättandet

af 15 nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar

att uppföras på en särskild, för de allmänna läroverken gemensam stat

och med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående dessa befattningars

fördelning på de särskilda läroverken som om tiden för deras

tillsättning.

Vid beräkningen af den för ändamålet erforderliga kostnaden vore att

taga hänsyn till hvad i det föregående påpekats, nemligen att bland de

år 1899 tjenstgörande extra ordinarie lärarne, hvilka närmast vore att

påräkna såsom sökande till ifrågavarande befattningar, funnes 130, som,

derest de under år 1902 utnämndes till ordinarie adjunkter, skulle vara

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

berättigade till uppflyttning i andra lönegraden, 29, som under samma

förutsättning skulle ega rätt till uppflyttning i tredje lönegraden, samt 3,

som skulle, ega rätt att uppflyttas i fjerde lönegraden, äfvensom att,

enligt uppgift af lektor Höjer, bland samma extra ordinarie lärare funnes

57, som egde lektorskompetens och som i medeltal räknade 1,6 lönetursår

såsom lektorer. Mycket antagligt vore derför, att nästan alla de nyutnämnde

skulle visa sig. genast berättigade till ett ålderstillägg å 500

kronor samt att åtskilliga skulle blifva berättigade till två eller flere

sådana. Till ålderstillägg åt de nyutnämnde erfordrades således ett belopp

af 40,000—60,000 kronor, och då anslaget till ålderstillägg redan

förut visat sig väl knappt, ansåg departementschefen det behöfliga beloppet

böra anslås till 60,000 kronor.

Kostnaderna skulle alltså komma att blifva:

på ordinarie stat:

till lön åt 15 lektorer ä 2,500 kronor........................ 37,500 kronor

» lön åt 65 adjunkter ä 1,500 kronor..................... 97,500 »

» ålderstillägg.................................................................... 60,000 »

eller tillsammans................................................................. 195,000 kronor samt

på extra stat:

till tillfällig löneförbättring åt 15 lektorer och 65

adjunkter ä 500 kronor ......................................... 40,000 kronor.

Deremot skulle besparing kunna göras å anslaget på extra stat till arfvoden

åt extra och vikarierande ämneslärare. Härvid vore emellertid att

beakta, dels att extra lärarnes antal på grunder, som i det föregående

angifvits, visat en ökning af 12 ä 14 om året, dels att kostnaden för

vikarierande ämneslärare pa sista åren visat en afsevärd stegring och

dels slutligen att en del oundgängliga utgifter, som förut anvisats på

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, under senare år,

då dylika reservationer ej funnits, måst anvisas på det ordinarie anslaget

till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda

behof, hvarför det ej vore rådligt att minska det extra anslaget till

arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare med mer än 90,000

kronor eller från 150,000 kronor, som det för år 1901 utgjorde, till

60,000 kronor.

Till nu upptagna kostnader komme dock äfven det bidrag till

lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, som erfordrades1

för de nya lärarnes upptagande såsom medlemmar i nämnda kassa och

hvarom departementschefen redan vid anmälan af anslagsbehofven. under

tionde hufvudtiteln hos Kongl. Maj:t gjort framställning.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

I afseende å de blifvande lärarnes pensionsrätt erinrade departementschefen,

att för dem naturligtvis gälde föreskriften i kongl. kungörelsen

den 31 mars 1900, att den, som derefter utnämndes till befattning,

med hvilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten,

skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,

som kunde varda stadgade.

Under anhållan att vid anmälan af anslagsbehofven på extra stat få

återkomma till den erforderliga ökningen af anslaget till tillfällig löneförbättring

för lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna

samt till det anslag, som fortfarande blefve behöfligt till arfvoden åt extra

och vikarierande ämneslärare, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till inrättande af 15 nya lektorsbefattningar

och 65 nya adjunktsbefattningar på en särskild, för de allmänna

läroverken gemensam stat, med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl

angående dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken som

om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna läroverken ett

årligt anslag af 195,000 kronor.

De upplysningar, som i statsrådsprotokollet meddelas, synas ställa

utom allt tvifvel, att användningen af extra ordinarie lärarekrafter vid

de allmänna läroverken numera nått en sådan omfattning, att lärarekårens

alltmer enträgna kraf på inrättande af ett större antal nya ordinarie

lärarebefattningar icke billigtvis kunna vidare undanskjutas och att

det äfven från läroverkens synpunkt måste anses önskvärdt, att mera

normala befordringsförhållanden må vid desamma utan vidare dröjsmål

åstadkommas. Någon betänklighet emot Kongl. Maj:ts förslag skulle likväl

möjligen kunna yppas med hänsyn dertill, att den föreslagna åtgärden

skulle kunna befaras lägga hinder i vägen för genomförandet af de

önskemål med afseende å en förändrad organisation af de allmänna läroverken,

som af Riksdagen uttalats i dess skrifvelse till Kongl. Maj:t den

6 maj 1899. Emellertid anser sig utskottet kunna med så mycket större

visshet antaga, att Kongl. Maj:t, derest det föreliggande förslaget af Riksdagen

godkännes, skall tillse, att vid lärarebefattningarnas tillsättande i afseende

å dessas fördelning emellan olika ämnesgrupper så förfares, att något

hinder för de antydda önskemålens förverkligande icke derigenom uppkommer,

som af statsrådsprotokollet framgår, att vid ärendets behandling

hos Kongl. Maj:t fullt nöjaktig hänsyn tagits till läroverkens förestående

omorganisation.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då någon anmärkning

icke förekommit vare sig emot de föreslagna nya befattningarnas antal och

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fördelning emellan lektors- och adjunktsgraderna eller emot beräkningen

af de erforderliga anslagsbeloppen, har utskottet ansett sig böra förorda

bifall till hvad af Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagits; och får alltså

utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till inrättande af 15 nya

lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar på

en särskild, för de allmänna läroverken gemensam stat,

med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående

dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken

som om tiden för deras tillsättning, bevilja för de

allmänna läroverken ett årligt anslag af 195,000 kronor.

Ang. 21:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det å

n^t allmänna läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gym
öfningama

vianastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m.

läroverken* med 30,000 kronor eller från 34,000 kronor till 64,000 kronor.

r i q -| Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

^ anfört följande.

Uppslaget till militäröfningar vid våra skolor hade gifvits af Rikets

Ständer, som i skrifvelse den 5 oktober 1860 anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes tillse, på hvad sätt en mera utbredd färdighet i vapenkonst och

andra militära öfningar skulle till gagn i en framtid för fäderneslandets

försvar kunna genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande

slägtet. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t efter vederbörande skolmyndigheters

hörande genom cirkulär den 9 januari 1863 förordnat bland annat

i afseende på elementarläroverken:

att åt gymnastikundervisningen derstädes skulle gifvas en sådan

utsträckning, att bland lärjungarne de, som tillhörde de fyra lägsta klasserna,

erhölle en hvar minst tre timmars och de öfriga fyra till sex

timmars öfning i veckan; att denna undervisning borde hufvudsakligen

omfatta a) vid de lägre läroverken samt deremot svarande klasser af de

högre: pedagogisk gymnastik med och utan redskap, samt för de äldre

lärjungarne enklare infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning,

hvartill dock endast trägevär borde användas, och b) vid de högre läroverkens

öfverstå klasser: pedagogisk gymnastik med och utan redskap,

infanterirörelser, exercis och bajonettfäktning med vanliga gevär, värjföring,

sabelföring och målskjutning, den sistnämnda dock endast för

dem, som med målsmans begifvande undervisning i detta ämne åstundade;

och att den för gymnastikundervisningen behöfliga materiel skulle

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

i behörigt skick hållas och kostnaden derför bestridas af läroverkets

egna kassa; samt

beträffande folkskolelärareseminarierna:

att den gymnastiska undervisningen derstädes skulle omfatta vanlig

pedagogisk gymnastik och för de manliga eleverna infanterirörelser,

gevärsexercis och bajonettfäktning.

I ingressen till berörda cirkulär, hvarigenom jemväl bestämts angående

dylik undervisning vid folkskolorna, hade såsom skäl för meddelande

af föreskrifter af ifrågavarande slag anförts: Stor vigt läge derpå,

att en ensidig utveckling af själsförmögenheterna hos den uppväxande

ungdomen förekomraes och att åtgärder blefve vidtagna till befrämjande

af denna ungdoms fysiska utbildning till ett kraftigt, starkt och härdadt

slägte. Det vore tillika otvifvelaktigt, att genom införandet af militära

öfningar och vapenkonst ibland de ämnen, hvaruti undervisning vid skolorna

meddelades, eu allmän medborgerlig krigsbildning, säkrare än

genom något annat medel, hos nationen grundlädes och såmedelst åt

fäderneslandet bereddes ett i farans stund allestädes tillgängligt försvar

och värn för dess sjelfständighet, på samma gång som dessa öfningar i

betydande mån borde bidraga både att vänja det uppväxande slägtet

till en oafvänd uppmärksamhet på gima föreskrifter, till ordning och

lifaktighet, och att redan tidigt väcka detsamma till en klarare, på

hela lefnadsrigtningen inverkande besinning deraf, att de kunskaper och

krafter, som läroverket hade till föremål att bibringa och utveckla, borde

i en framtid till gagn för fäderneslandet användas.

Genom kongl. cirkulär den 19 juni 1866 hade åter med afseende å

elementarläroverken föreskrifvits: att vapenöfningarna skulle utgöras dels

af gevärsexercis med infanterimanövrer, dels af egentlig vapenföring eller

fäktning med bajonett, sabel och florett, samt att dessa öfningar, med

undantag af sabel- och florettfäktningen, skulle verkställas ute både

under höstterminen, så länge väderleken det tilläte, och under vårterminen,

så snart den för svagare bröst menliga skärpan i luften försvunnit;

att vapenöfningarna skulle för femte klassen upptaga en och

för sjette och sjunde klasserna hvardera två timmar i veckan; samt att

för utförande någon gång under den blidare årstiden af större samfälda

utmarscher med infanterimanövrer gymnastiklärare skulle öfverenskomma

med rektor om passande dag och tid, hvaremot denna och följande dags

gymnastiköfningar skulle indragas.

Sedan derpå Riksdagen år 1869 anvisat ett extra anslag af 20,000 riksdaler

för utsträckning af krigsbildningen vid rikets offentliga skolor och

undervisningsverk samt är 1870 på af Kongl. Maj:t gjord framställning be
Bih.

till Kikad,. Prut. 190!. 4 Samt. 1 Afd. 9 Hatt. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viljat dels under anslaget för elementarläroverken: till förhöjning af arfvoden

för gymnastiklärare, till rese- och traktamentsersättning åt officerare,

som särskildt förordnats att leda vapenöfningarna, samt till anskaffande af

ammunition för målskjutning och inrättande af skjutbanor tillsammans

13,500 riksdaler årligen, dels ock till arfvoden för ledning af vapenöfningarna

och till ammunition för målskjutning vid folkskolelärareseminarierna

ett årligt belopp af 2,500 riksdaler, hade Kongl. Maj:t genom

cirkulär den 23 mars 1870 förordnat:

att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning borde, så

snart erforderligt antal gevär och ammunition hunne anskaffas, ega rum

vid de högre elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna för

manliga elever samt fortgå under en tid af åtta till tio veckor, fördelad

på senare delen af vårterminen och början af höstterminen;

att för lärjungarne i de högre elementarläroverkens 6:te och 7:de

klasser öfningar i målskjutning skulle vara obligatoriska och af ynglingarne

i 7:de klassens öfre afdelning utföras med fullgoda målskjutningsgevär,

för hvilket ändamål, der skottbana ej funnes att tillgå, sådan

borde anläggas och, derest erforderliga medel härtill saknades, anmälan

derom göras hos Kongl. Maj:t;

att lärjungarne i sistnämnda afdelning jemväl skulle två timmar i

veckan öfvas i värj- (florett-) och sabelfäktning, hvaremot dessa lärjungar

skulle befrias från all annan gymnastik- och vapenöfning än den

sålunda föreskrifna, dock med rättighet att, om de sådant önskade, deltaga

i de gymnastik- och vapenöfningar, som vore föreskrifna för 7:de

klassens nedre afdelning;

att målskjutningen skulle af lärjungarne i 6:te klassen och i 7:de

klassens nedre afdelning utföras med salongsgevär, hvilka öfningar kunde

försiggå uti läroverkets gymnastiksal eller annan lämplig lokal;

att åt öfningarna i infanterimanövern skulle, der sådant ej redan

skett, gifvas den utsträckning, att kompani- och bataljonsexercis genomginges

såväl i sluten som i spridd ordning, samt öfningar i fälttjenst

jemväl förekomme, hvarvid 7:de klassens ynglingar borde företrädesvis

användas såsom befäl och underbefäl;

att under den tid af läsåret, som enligt gifven föreskrift vore bestämd

för militära öfningar, för dessa öfningar borde, utom den tid,

som kunde blifva behöflig för målskjutning, användas sex timmar i

veckan, hvaremot under nämnda tid de lärjungar, som i dessa öfningar

deltoge, skulle vara befriade från gymnastik- och fäktöfningar;

att den kännedom af reglementen och instruktioner samt af handgevärslära,

som för öfningarnas behöriga utförande erfordrades, skulle i

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

omedelbart sammanhang med de praktiska öfningarna muntligen meddelas

af läraren; _ _

att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi, då sådant lämpligen

kunde ske, tillämpningar borde göras på militäriska förhållanden

eller exempel ur dessa väljas;

att, i händelse vid högre elementarläroverk gymnastikläraren vore

eller i fem år varit militär, ifrågavarande undervisning borde af honom

bestridas, och en efter antalet af lärjungar i de båda högsta klasserna

lämpad arfvodesförhöjning honom derför tilläggas; men att i motsatt

fall eforus egde att hos chefen för inom orten förlagdt infanteriregemente

begära” det officer af kaptens- eller subalterngrad, som egde insigt

och skicklighet att meddela den afsedda undervisningen, måtte dertifl

kommenderas, i hvilket afseende föreskrifter blefve i kommandoväg

vederbörande meddelade;

att, derest de sålunda föreskrifna militära öfningarna befunnes taga

lärjungarnes tid så i anspråk, att befrielse från någon del af dem i

öfrigt åliggande skyldigheter ansåges böra ega ruin, vederbörande eforus

skulle derom göra framställning hos Kongl. Maj:t; samt

att undervisningen i militära ämnen vid folkskolelärareseminarieina

för manliga elever skulle, jemte de öfningar som dittills egt rum, om

fatta målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af

fälttjenst, och att denna undervisning, som borde fortgå under åtta till

tio veckor, fördelade på vår- och höstterminerna, skulle uppdragas åt den

gymnastiklärare eller särskildt kommenderade officer, som meddelade

dylik undervisning vid högre elementarläroverket i samma stad och

hvilken på anmälan hos Kongl. Maj:t egde att härför erhålla särskildt

arfvode; äfvensom ,

att lämpligt antal såväl af målskjutningsgevär efter Remingtons

modell som af salongsgevär, jemte erforderlig ammunition, skulle genom

ecklesiastikdepartementets försorg öfverlemnas till vederbörande högre

elementarläroverk och seminarier.

Genom kongl. cirkulär den 18 augusti 1871 hade vidare på hemställan

af åtskilliga eforer bestämts, att vederbörande eforalstyrelse skulle,

på rektors förslag, medgifva lärjungarne i sjette och sjunde klasserna af

högre elementarläroverk befrielse från tillsammans sex läse- och öfningstimmar

i veckan under den tid militäröfningarna försigginge samt att

dervid skulle tillses, att genom denna befrielse icke något undervisningsämne

jemförelsevis drabbades af betydligare tidsförlust ån de öfriga.

Det sätt, hvarpå militäröfningarna sålunda blifvit ordnade, både,

enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottetts Utlåtande N:o .9.

med afseende på folkskolelärareseminarierna sedan dess förblifvit oförändradt,

under det att en förändrad anordning af desamma införts vid de

allmänna läroverken. Åtskilliga anmärkningar hade nemligen gjorts mot

det sätt, hvarpå militäröfningarna dittills bedrifvits, och de resultat, som

deraf vunnits. Så hade bland annat påpekats, att det vore omöjligt för

en enda officer att utan ordentligt underbefäl leda och undervisa den

stora skara elever, som vid flertalet läroverk deltoge i dessa öfningar,

äfvensom att bristen på erforderlig materiel gjorde ett ändamålsenligt

bedrifvande af målskjutningsöfningarna omöjligt. Sedan 1890 års Riksdag

på Kongl. Maj:ts framställning i stället för anslaget till extra arfvoden åt

gymnastiklärare, 7,000 kronor, och det förut nämnda anslaget till befrämjande

af vapenöfningarna, 13,500 kronor, beviljat 34,000 kronor till

extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition

för målskjutning m. in., hade derför vidtagits förberedelser för en omorganisation

af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, och den

19 augusti 1895 hade af Kongl. Maj:t faststälts, dels ny plan för undervisningen

i öfningsämnena dels instruktion för militäröfningarnas bedrifvande

vid de allmänna läroverken. De vigtigare förändringar, som derigenom

införts i dittills gällande bestämmelser och förhållanden, vore:

att all vapenöfning i 5:te klassen upphört och att således i militäröfningarna

endast deltoge dertill vid läkarebesigtningen approberade

lärjungar ur fide och 7:de klasserna;

att planen för militäröfningarna satts i tillämplig öfverensstämmelse

med programmet för beväringsrekrytmötet samt att man derjemte eftersträfvat

att möjliggöra lärjungars utbildande till och användande såsom

biträdande instruktörer;

att militäröfningarna förlagts till början af höstterminen och inskränkts

till en tid af högst 5 veckor, hvarunder hvarje lärjunge skulle

hafva 60 timmars öfning;

att öfningarna skulle omfatta instruktion, exercis, fälttjenst och målskjutning;
att

till ledning och hjelpreda vid militäröfningarna skulle tjena

»Handbok vid skolungdomens militäröfningar» jemte »Instruktion för

rekrytutbildningen vid infanteriet»;

att exercisen skulle omfatta enskild utbildning och utbildning i trupp

till och med pluton, under det att fälttjensten skulle omfatta fältmarscher,

bevakningstjenst och mindre stridsöfningar i deras enklaste former;

att målskjutningsöfningarna skulle bestå i förberedande öfningar,

kammarskjutning och skjutning med skarp ammunition;

att till biträde åt ledaren af militäröfningarna skulle kommenderas

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

dertill lämpliga och villiga underofficerare, volontärkorpraler eller volontär-vicekorpraler

till det antal, som för hvarje läroverk blifvit af Kongl.

Maj:t bestämdt; samt

att lärjungarne i 6:te och 7:de klasserna kunde under den tid, militäröfningarna

påginge, af rektor i samråd med läroverkskollegiet befrias

från sju till tolf lärotimmar i veckan, allt eftersom veckans militäröfningar

upptoge tolf till aderton timmar.

Samtidigt med fastställandet af dessa bestämmelser hade de högre

allmänna läroverken genom ecklesiastikdepartementets försorg försetts

med en ganska fullständig och dyrbar målskjutningsmateriel.

För militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna hade särskilda

bestämmelser icke utfärdats, utan hade eleverna vid dessa skolor

i Norrköping, Örebro och Malmö deltagit i militäröfningarna vid de allmänna

läroverken i dessa städer eller ock begagnat sig af deras

materiel, under det att eleverna vid tekniska elementarskolan i Borås

ingått i stadens skytteförening och deltagit i dess öfningar.

Att förenämnda nya anordning af militäröfningarna vid de allmänna

läroverken vore i många afseenden vida öfverlägsen den föregående, erkändes

ganska allmänt, men det oaktadt vore meningarna mycket vexlande

beträffande dessa öfningars lämplighet och resultat. Att så förhölle sig,

framginge tydligt af följande.

I skrifvelse till domkapitlet i Hernösand af den 1 december 1897

hade rektorn vid Hernösands folkskolelärareseminarium på anförda skål

hemstält, att domkapitlet ville vidtaga erforderliga åtgärder i det syfte,

att folkskolelärareseminarierna blefve helt och hållet befriade från skyldigheten

att anställa militäröfningar med sina elever. Sedan domkapitlet

med anledning deraf anmodat rektorerna vid de högre allmänna läroverken

inom Hernösands stift att afgifva yttranden, om och i hvad mån

militäröfningarna äfven vid de allmänna läroverken kunde anses umbärliga

och för undervisningen hinderliga, hade rektorerna vid de högre

allmänna läroverken i Hernösand, Östersund, Umeå, Luleå och Sundsvall

till domkapitlet inkommit med utlåtanden, hvarjemte inspektor för läroverket

i Umeå och gymnastikläraren vid läroverket i Luleå på vederbörande

rektorers begäran yttrat sig i ärendet. Och då domkapitlet

ansett, att hvad vederbörande i sina till domkapitlet afgifna yttranden

anfört om militäröfningarna vore af nog stor vigt att underställas Kongl.

Maj:ts pröfning, hade domkapitlet till Kongl. Magt öfverlemnat samtliga

till domkapitlet ingångna handlingar i ärendet och dervid såsom sin åsigt

uttalat, att militäröfningarna ur synpunkten af landets försvar ej sytites

hafva ett värde, som svarade mot den betänkliga inkräktning på under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningen, samma öfningar medförde vid såväl de allmänna läroverken

som folkskolelärareseminarierna.

Öfver d enna domkapitlets i Hernösand framställning hade domkapitlen

i öfriga stift samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och nja elementarskolan i Stockholm ålagts att efter hörande

af läroverkskollegierna vid dem underlydande högre allmänna läroverk

och folkskolelärareseminarier med manliga elever afgifva utlåtanden till

Kongl. Magt.

En granskning af dessa utlåtanden gåfve vid handen, att i fråga

om militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken 7 domkapitel

och läroverksdirektioner (domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs,

Kalmar och Karlstad samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och öfver nya elementarskolan) samt 10 läroverkskollegier

(kollegierna vid högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket

å Södermalm, högre realläroverket och nya elementarskolan i

Stockholm samt vid läroverken i Linköping, Norrköping, Skara, Örebro,

Kalmar och Karlstad) förordat dessa öfningars bibehållande, men 7 domkapitel

(Upsala, Yesterås, Yexiö, Lunds, Göteborgs, Hernösands och

Visby) och 23 läroverkskollegier och rektorer vid högre allmänna läroverk

(kollegierna i Upsala, Gefle, Hudiksvall, Venersborg, Nyköping,

Vesterås, Falun, Vexiö, Jönköping, Lund, Malmö, Kristianstad, Karlskrona,

Helsingborg, Ystad, Göteborg — vid högre latin- och högre realläroverket

—, Halmstad, Visby och Sundsvall samt rektorerna vid läroverken

i Umeå, Östersund och Hernösand) förordat deras afskaffande eller

väsentliga inskränkande, under det att läroverkskollegierna i Vestervik

och Strengnäs samt rektor vid läroverket i Luleå vägt fördelarne och olägenheterna

mot hvarandra utan att göra något yrkande. Beträffande militäröfningarna

vid folkskolelärareseminarierna åter hade 2 domkapitel (Göteborgs

och Karlstads) och 2 kollegier (vid seminarierna i Linköping och

Göteborg) uttalat sig för deras bibehållande, men 4 domkapitel (Upsala,

Vexiö, Lunds och Hernösands) och 4 kollegier (vid seminarierna i Upsala,

Vexiö, Lund och Karlstad) jemte rektorn vid seminariet i Hernösand

förordat deras afskaffande, medan domkapitlet i Linköping icke särskild!

yttrat sig härom. Åtskilliga af de myndigheter, som önskat bibehålla

militäröfningarna, hade dock yrkat på vissa förändringar i sättet för

deras bedrifvande, och åtskilliga af dem, som förordat deras afskaffande,

hade dock önskat bibehålla skjutöfningarna, ehuru till inskränktare omfång.

Såväl inom de myndigheter, hvilka uttalat sig för, som inom

dep, hvilka uttalat sig mot militäröfningarna, hade enskilda medlemmar

yttrat afvikande meningar.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

Såsom skäl för militäröfningarnas afskaffande hade anförts hufvudsakligen

följande.

Militäröfningarna vore i sig något, som vore främmande för läroverkens

ändamål. Deras bibehållande derstädes skulle derför hafva sin

grund i deras nytta för landets försvar och det gagn de utöfvade i

pedagogiskt afseende. Skolmyndigheterna ansåge sig visserligen icke

kompetenta att bedöma frågan ur militär synpunkt, men de hade genom

yttranden af framstående militärer, dels muntliga dels i skrift, erfarit,

att nämnda öfningar, med undantag möjligen af målskjutningen, vore af

ringa värde för vårt försvar och att deras nytta ingalunda motsvarade

de olägenheter, som deraf förorsakades den öfriga undervisningen. Militäröfningarnas

pedagogiska syfte att bibringa lärjungarne lystring och disciplin

samt att bilda en helsosam motvigt mot stillasittandet på skolbänken

och vid lexläsningen, tillgodosåges i behöflig grad genom de

påbjudna gymnastik- och fäktöfningarna. För öfrigt vore militäröfningarna

icke alltid egnade att bibringa känsla af disciplin. Det underbefäl,

som kommenderades till biträde vid ledningen af militäröfningarna,

utgjordes ofta af unga volontärkorpraler, hvilka saknade den personliga

auktoritet, som fordrades för att hos eu ungdom, hvilken ansåge sig i

bildning stå öfver dem, ingifva tillbörlig respekt och det allvar, som

den militära disciplinen kräfde. Ännu sämre blefve dock förhållandet,

då lärjungarne sjelfve skulle såsom instruktörer för sina kamrater inöfva

rekrytutbildningens första grunder.

Militäröfningarnas inflytande på undervisningen i skolans läsämnen

vore i hög grad störande. Dessa öfningar kräfde årligen i 6:te och 7:de

klasserna så mycken tid, att mer än en hel läsvecka derigenom kunde

anses vara för läsningen förlorad, något som måste erkännas såsom

mycket betänkligt, då hela vårt läsår, med afräkning af lofven vid påsk

och pingst samt öfriga sedvanliga lofdagar, blott uppginge till 32Y2 a

33 veckor. Men oafsedt den tid, som direkt åtginge för militäröfningarna,

inverkade de högeligen distraherande på den undervisning, som

samtidigt med dem påginge; särskildt inkräktade den ansträngande lexläsningen

af exercisreglementet betänkligt på öfverläsningstiden. Under

höstterminen, i hvars början militäröfningarna fortginge under 3 till 5

veckor, kunde det egentliga skolarbetet ej med fart bedrifvas förr än

efter nämnda öfningars slut, och arbetet måste derefter så mycket mer

forceras, hvilket vore menligt både för undervisningen och lärjungarnes

helsa. I öfre sjunde klassen, der kurserna skulle samlas till mogenhetsexamen,

hade man dessutom skarpskjutningen, hvilken, helst då skjutbanan

läge långt från läroverket, toge mycken tid. Ansträngningen vid

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfningarna toge äfven lärjungarnes såväl kroppsliga som andliga krafter

så mycket i anspråk, att lärjungarne blefve slappa under lektionstimmarne

och ej bedrefve öfverläsningen med tillräcklig energi. Något,

som än ytterligare försvårade undervisningen vid höstterminens början,

vore, att lärjungarne då hade att redogöra för sina feriearbeten. Underligt

vore under sådana förhållanden icke, om resultaten af höstterminens

undervisning blefve mindre tillfredsställande.

Militåröfningarna kunde vidare komma att utöfva en skadlig inverkan

på ordningen och disciplinen inom skolan, emedan rektor och vederbörande

lärare, under den tid dessa påginge, omöjligen kunde med

samma noggrannhet som eljest kontrollera lärjungarnes uppförande och

uppgifter om förfall för uteblifvande från föreskrifven undervisning, i

synnerhet då icke den ordinarie gymnastikläraren, utan en med ordningen

inom läroverket och med lärjungarne alldeles obekant militär hade

ledningen af öfningarna. Dessutom kunde militäröfningarna verka fysiskt

skadligt, då lärjungarne, särskildt i 6:te klassen, ofta ej vore tillräckligt

utvecklade för att tåla de ansträngande marscherna och bära de tunga

gevär, som användes vid öfningarna, men likväl, för att icke visa sig

sämre än sina starkare kamrater, försökte att i allt följa dessa.

Slutligen hade med afseende på folkskolelärareseminarierna anmärkts,

att den tidsförlust och den störande inverkan på undervisningen, som förorsakades

af militäröfningarna, gjorde det mycket svårt för nämnda

seminarier att fylla sin egentliga uppgift lika väl soin folkskolelärarinneseminarierna,

helst dessa sistnämnda i allmänhet finge mottaga sina

elever bättre förberedda.

De myndigheter, som uttalat sig för militäröfningarnas bibehållande,

hade till stöd för denna sin åsigt i hufvudsak framhållit, att militäröfningarna

visserligen inverkade störande på undervisningen, men att

denna inverkan hade betydligt öfverdrifvits och att i allmänhet svårighet

ej förefunnits att medhinna föreskrifna kurser. Under första delen af

höstterminen vore tiden ändå splittrad till följd af feriearbetenas genomgående

m. m. Vid läroverken i Stockholm hade militäröfningarna varit

förlagda till september månad klockan 12—4, hvarför de ej der inverkade

så splittrande på undervisningen som i landsorten, der de som

oftast varit utsträckta öfver längre tid och instuckna mellan lektionstimmarne.

Militäröfningarna verkade genom det friluftslif, de medförde,

uppryckande och stärkande i fysiskt afseende och bibringade större

motståndskraft mot intellektuel ansträngning, hvarigenom skolan hade

full ersättning för den förlorade tiden. De befordrade vidare hurtighet

och uppmärksamhet »amf utvecklade det praktiska sinnet och den foster
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

ländska andan. Faran för öfveransträngning kunde undanrödjas genom

läkarebesigtning och omsorgsfull ledning samt derigenom att svagare

lärjungar finge bära karbiner. För öfrigt borde de, som genom statens

försorg erhölle högre bildning, också vidkännas större uppoffringar för

landets försvar. Af framstående militärers yttranden framginge äfven,

att ynglingarne vid läroverken erhölle en långt ifrån förkastlig militär

utbildning, något som synnerligast låtit sig märka vid 1898 års beväringsmöten,

då ynglingar, som till fullo utbildats enligt 1895 års instruktion,

för första gången fullgjort sin värnpligt.

Till förmån för bibehållande af militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna

hade särskilt anförts, att dylika öfningar vore af stor betydelse

för seminarieelevernas framtida verksamhet såsom skollärare och

att dessa elever kunde, såsom mera fysiskt utvecklade än lärjungarne

vid de allmänna läroverken, bättre tillgodogöra sig nämnda öfningar.

Den af domkapitlet i Hernösand gjorda framställningen jemte deröfver

afgifna utlåtanden hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

sedermera remitterats till chefen för generalstaben, hvilken med anledning

deraf den 19 mars 1900 afgifvit yttrande till Kongl. Maj:t af i

hufvudsak följande innehåll.

Af de remitterade handlingarna funne han vara ådagalagdt, att bland

skolans män, hvilka företrädesvis haft att pröfva militäröfningarnas betydelse

ur pedagogisk synpunkt, meningarna om deras lämplighet vore

mycket delade. Visserligen kunde det icke tillkomma honom att närmare

pröfva de skäl af pedagogisk natur, hvilka af motståndarne till militäröfningarna

anförts för dessa öfningars afskaffande, men med hänsyn

till den aktningsvärd! stora minoritet af skolman, som varmt förordat

deras bibehållande, kunde det icke anses förmätet antaga, att de förmenta

olägenheterna af militäröfningarna, såsom hindrande läsningen

och störande läsordningen, icke vore större, än att dessa öfningar fortfarande

kunde utan afsevärd skada för undervisningen ega rum, derest

ur försvarssynpunkt en sådan anordning skulle anses eftersträfvansvärd.

Han ansåge sig så mycket mer berättigad till ett dylikt antagande, som

flere af de läroverkskollegier, som uttalat sig mot dessa öfningar, gjort

detta uttalande beroende på de militära auktoriteternas uppfattning af

öfningarnas nytta med hänsyn till landets försvar.

För honom stälde sig derför frågan hufvudsakligen så: kan det ur

försvarssynpunkt anses önskvärd!, att de nuvarande militäröfningarna vid

rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier försvinna

eller väsentligt inskränkas?

För denna frågas besvarande vore det till eu början nödvändigt att

Bill. till Riksd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

söka klargöra, hvilka militära uppgifter öfningarna i skolorna för närvarande

afsåge att fylla. Såsom den främsta af dessa uppgifter borde

ställas den att förbereda utbildningen till reservunderbefäl. Med den

organisation, vår armé för närvarande hade, och med våra värnpligtiges

korta öfningstid måste det alltid blifva en synnerligen vansklig sak att

vid en mobilisering anskaffa det erforderliga antalet underbefäl, särskildt

vid hufvuddelen af vår armé, infanteriet. Denna sak hade vid så många

föregående tillfällen från generalstaben utförligt framhållits, att någon

ytterligare erinran derom knappast vore erforderlig. Under sådana förhållanden

vore det helt naturligt, att man för att fylla denna brist tänkt

sig utvägen att kunna för detta ändamål begagna sig af de mer bildade

elementen bland de värnpligtige. Den uppfattningen, att de af landets

söner, som vore i det lyckliga läget att kunna egna sig åt studier,

hvilka mestadels bekostades af staten, såsom vederlag härför borde

ikläda sig större förpligtelser för landets försvar, hade ock inom svenska

nationen kommit till uttryck så till vida, att enligt gällande värnpligtslag

s. k. högskoleelever under hela sin tjenstetid i beväringen tillhöra

dettas första uppbåd. Någon ökad värnpligtsöfning i fred vore dock

icke dessa högskoleelever underkastade i jemförelse med öfrige värnpligtige;

och då denna för alla lika öfning vore af så kortvarig beskaffenhet,

att den medgåfve bibringandet af endast en knapphändig soldatutbildning,

så hade helt naturligt sträfvandena ledt derhän att af militäröfningarna

vid de allmänna läroverken skapa en förskola för de kommande

vårnpligtsöfningarna, så att under dessa senare en, om ock endast

knapphändig, förberedande underbefälsutbildning kunde meddelas dem,

som visat sig hafva dragit nytta af de föregående militäröfningarna i

skolorna. I alla de härordningsförslag, som hvilat på en jemförelsevis

kort öfningstid för de värnpligtige, hade derför ock militäröfningarna i

skolorna tillmätts en afsevärd militär betydelse. Så hade t. ex. af 1882

ars stora parlamentariska försvarskomité dessa öfningar tillmätts eu så stor

betydelse, att af denna komité föreslagits, dels att dylika öfningar skulle

införas i alla skolor för den uppväxande manliga ungdomen, dels att

militärundervisning, såväl praktisk som teoretisk, skulle ingå såsom ett

bestämdt ämne och att vissa examensfordringar skulle deri uppställas

såsom vilkor för afgångsbetygs erhållande. Äfven i det förslag till härordning,

som år 1892 utarbetats inom generalstaben och som utgjort grunden

för den samma år beslutade förbättrade härordning, hade reservunderbefälsfrågan

till en viss del hvilat på militäröfningarna i skolorna,

hvarför ock i öfverensstämmelse med detta förslag efter år 1892 årligen

värnpligtige, som deltagit i militäröfningarna i skolorna, under vapen
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

öfningarna meddelats en förberedande underbefälsutbildning. Det sades

med afsigt förberedande, enär helt naturligt mötestiden vore för knapp

för att kunna medgifva-meddelandet af en verklig underbefälsutbildning.

1892 års förslag hade ej heller förutsatt att dessa reservunderbefälsämnen

genast vid en mobilisering skulle vara vuxna att tjenstgöra såsom underbefäl,

utan tvärtom framhållit, att deras rätta plats vore i de vid mobilisering

upprättade reservunderbefälsskolorna och att, tack vare den förberedande

underbefälsutbildning de förut erhållit, tiden för vistelsen vid

dessa skolor borde kunna förkortas samt följaktligen äfven en lättare

ersättning af underbefälsafgången i fält kunna vinnas.

Att omdömena om resultatet af denna reservunderbefälsutbildning

bland arméns myndigheter hittills utfallit mycket olika och att från flere

håll misstroende till denna utbildnings värde uttalats, vore knappast

något att förvåna sig öfver, då man betänkte, att militäröfningarna vid

olika läroverk, åtminstone före 1895, varit högst olika bedrifna och på

vissa ställen, enligt inspektörernas rapporter, lemnat mycket öfrigt att

önska, samt att vid bedömandet af utbildningens resultat hänsyn kanske

icke alltid tagits dertill, huruvida den värnpligtige. fullständigt deltagit

i militäröfningarna eller endast mycket knapphändigt. Genom de förändringar

militäröfningarna vid de allmänna läroverken undergått sedan

1895, dels genom att noggranna och systematiskt utarbetade bestämmelser

blifvit för desamma faststälda, dels derigenom att biträdande

militärinstruktörer dit kommenderats, både dock dessa öfningar, åtminstone

att döma af uttalanden från de officerare, som varit närmast i tillfälle

att följa dem, nemligen gymnastiklärarne och de såsom inspektörer

beordrade regementsofficerarne, undergått högst väsentliga förbättringar,

så att de numera i allmänhet kunde sägas fullt motsvara den tid och

de kostnader, som på desamma nedlades. Att redan nu, innan verkningarna

af dessa förbättringar hunnit under någon följd af år visa sig

vid värnpligtsöfningarna, fälla ett bestämdt omdöme om de nuvarande

inilitäröfningarnas i skolan förmåga att förbereda utbildningen till reservunderbefäl,

vore derför något förhastadt.

Men oafsedt möjligheten att genom militäröfningarna i skolorna

kunna förbereda utbildandet af reservunderbefäl, funnes äfven andra orsaker,

hvarför dessa öfningar för närvarande icke borde afskaffas eller

väsentligt inskränkas. Så länge våra värnpligtiges öfningar vore inskränkta

till endast 90 dagar, kunde det nemligen icke anses ur försvarssynpunkt

tillrådligt att afsäga sig det krafttillskott, som onekligen

läge deri, att en del af de värnpligtige, låt vara äfven blott ett mindreta?,

före inträdet i värnpligtsåldern deltagit i 240 timmars militäröfningar.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Äfven om den värnpligtige skolynglingen icke skulle befinnas lämplig

att utbildas till reservunderbefäl — och att under alla förhållanden

ett afsevärdt antal måste falla under denna kategori vore ju påtagligt,

enär icke alla lämpade sig för att föra befäl —, så kunde helt naturligt

denne, tack vare de föregående militäröfningarna, under sina värnpligtsöfningar

bibringas en vida bättre och säkrare soldatutbildning än öfriga

beväringsmän. Särskildt ville generalstabschefen i detta sammanhang erinra

om den för våra dagars krig så vigtiga skjutfärdigheten. Sådan vunnes

icke utan mycken öfning, och kunde denna börjas tidigt, grundlädes

den säkrare. Om skjutöfningarnas betydelse för vårt lands uppväxande

manliga ungdom vore ock meningarna numera knappast delade. Men

skjutöfningar med fosterlandets försvar till mål borde vara militäriskt ordnade,

under sträng disciplin, hvarför hänsynen till skjutöfningarnas i

skolan ändamålsenliga bedrifvande borde utgöra ett ytterligare skäl för

att der bibehålla de disciplinerande militäröfningarna.

Till sist ville generalstabschefen framhålla, hurusom tidpunkten för

genomförandet af någon mer omfattande förändring af de nuvarande

militäröfningarna vore mindre lämplig. Frågan om en afsevärd utsträckning

af de värnpligtiges öfningstid stode nemligen i vårt land så att

säga på dagordningen, och en förändring i värnpligtsöfningarna måste

af skäl, som förut framhållits, äfven återverka på frågan om militäröfningarna

i skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde chefen för generalstaben,

att domkapitlets i Hernösand ofvanberörda framställning i fråga

om militäröfningarna vid rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarierna

icke måtte för närvarande till någon Kongl. Mai:ts

åtgärd föranleda.

Sedan de nya gevären af mausermodell införts vid armén, hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, gång efter annan, i sammanhang

med reqvisition af materiel för skjutöfningarna vid läroverken,

begäran framstälts om utdelande af dylika gevär äfven till läroverken,

och särskild framställning i samma syfte hade hos departementschefen

gjorts af åtskilliga gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk. Såsom

stöd för sin anhållan hade bemälde gymnastiklärare i hufvudsak andragit:

att då militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken borde

afse att bibringa landets bildade ungdom de första och vigt.igaste grunderna

för den militära utbildningen, för att ungdomen, sedan den lemnat

läroverken, måtte vara lämplig att under värnpligtsåren vidare utbildas till

reservbefäl vid armén, man vid den undervisning, som vid läroverken

kunde hinna meddelas i skjutning och dermed sammanhängande ludd
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

nings-, rigtnings- och anläggnings- med flere öfningar, väl borde hafva

tillfälle att begagna den materiel, som vore afsedd att användas i fält,

och icke en materiel af föråldrad modell och helt olika den nya; att

det vore önskligt att få ett så stort antal gevär och karbiner, hvilka

senare, såsom lättare, vore lämpligare än gevären vid kammarskjutningsöfningarna

samt vid laddnings- och anläggningsöfningar m. in., att alla

öfningar med vapen, som borde förekomma, kunde verkställas med användande

af den nya gevärsmodellen; samt att, om dessa öfningar skulle

ledas med användande af den materiel, som nu funnes, intresset svårligen

kunde uppehållas, vare sig hos lärjungarne eller ledarne, så att

öfningarna komme att motsvara det mål man med dem ville vinna,

nemligen ungdomens kännedom om och förmåga att rätt bruka det vapen,

som vid ofred skulle komma att sättas i handen på hvarje fosterlandsförsvarare.

På dessa skäl hade nyss bemälde gymnastiklärare anhållit,

att gevär af den vid armén nu antagna nya mausermodellen jemte dertill

hörande attiralj, behöflig i och för skjutöfningarna, måtte för militäröfningarnas

rationella bedrifvande anskaffas för vissa läroverk.

Chefen för generalstaben, anmodad att afgifva utlåtande jemväl öfver

denna framställning, hade med anledning deraf i skrifvelse den 28 september

1900 yttrat följande.

Betydelsen af ett infanteri med god skjutfärdighet har till fullo

visat sig i våra dagars krig, och derför är utbildningen i skjutning en af

de vigtigaste grenarne uti infanteriets hela utbildning. Skicklighet i

skjutning kan förvärfvas endast genom trägna och flitiga öfningar, och

kunna dessa med allvar och under gynsamma förhållanden börja redan

under skolåren, varder skjututbildningen så mycket säkrare grundlagd.

Uti våra högre allmänna läroverk upptagas ock numera de militära öfningarna

till betydlig del af skjutöfningar. Och då intresset för dessa

öfningar varit i ständigt stigande, har ock den undervisning, som vid

läroverken meddelats i skjutning och dermed sammanhängande öfningar,

visat sig vara till verkligt gagn vid de värnpligtiges rekrytutbildning.

Att den värnpligtige redan vid dessa öfningars början eger kännedom

om och förmåga att rätt nyttja det vapen, som sättes i hans hand, är

naturligtvis ur utbildningssynpunkt förenadt, med stora fördelar. Då

svenska armén nu erhållit ett nytt, fullt modernt vapen — 6,5 mm.

geväret m/96 och karbinen af samma modell — följer deraf, att de högre

allmänna läroverken jemväl böra bedrifva sina öfningar i skjutning med

sådan materiel. Att härtill fortfarande nyttja gevär af föråldrad modell

måste naturligtvis i väsentlig mån förringa värdet af dessa öfningar, ty

dels kommer, till följd af ett helt naturligt minskadt intresse för öfnin
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gärna, den personliga skjutskickligheten i så fall ej att nå samma höjd

som med tillgången till ett tidsenligt vapen, dels kommer kännedomen

om arméns till fältbruk afsedda gevär icke att vinnas vid skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, tillstyrkte chefen för generalstaben

på det lifligaste, att erforderligt antal 6,5 mm. gevär m/96 samt

karbiner af samma modell äfvensom för skjutöfningar behöflig attiralj

måtte för de högre allmänna läroverken anskaffas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade departementschefen

hos Kongl. Maj:t anhållit om bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer

till biträde vid en utredning angående de kostnader, införandet af de

nya vapnen vid skolorna skulle komma att medföra, äfvensom rörande de

ändringar i gällande instruktion för militäröfningarnas bedrifvande vid

läroverken, hvilka deraf kunde föranledas eller eljest vore af nöden.

Och sedan sådant bemyndigande gifvits, hade såsom sakkunnige tillkallats

öfverstelöjtnanten C. Lemchen samt gymnastiklärarne, kaptenerne Wilhelm

Aman och Primus Peterson. Dessa hade haft att vid sitt arbete utgå

derifrån, att den tid — 60 timmar årligen — som för närvarande vore

anslagen till militäröfningarna, skulle förblifva oförändrad och i möjligaste

män göras fruktbringande för lärjungarnes framtida, vid armén skeende

utbildning till reservunderbefäl. Och i det betänkande, som af dem den

3 december 1900 afgifvits, hade de anfört hufvudsakligen följande.

Då en del af de militära öfningarna vid skolorna lätt blefve värdelös,

om dessa öfningar måste utföras med knapp tillgång på dugligt

underbefäl och af en trupp, som i följd af sin ungdom med flere orsaker

hade obenägenhet att finna sig i det hårda allvar, dessa kräfde,

syntes det vara lämpligast, att hufvudvigten lades på öfningarna i skjutning.

Dessa öfningar lämpade sig jemförelsevis väl för skolorna: de

väckte alla hurtiga ynglingars intresse, och deras syftemål kunde af alla

inses; den färdighet, som med dem vunnes, kunde tydligt ådagaläggas

och eggade både i och för sig och genom en oundviklig täflan med

kamraterna till arbete och bemödande från ynglingens egen sida.

Såsom en förberedelse till den kommande utbildningen vid armén lämpade

sig skjutöfningarna äfven väl: de kräfde nemligen längre tid än

någon annan öfningsgren och vore på samma gång bland de vigtigaste,

hvarför det vore synnerligen förmånligt, om en del af skjutöfningarna

vore undangjord före inträdet i armén, bland annat derför att derigenom

vunnes tid för andra kraf. Och skulle skolynglingen af ett

eller annat skäl icke vinna inträde i armén eller der komma att utbildas

till reservunderbefäl, så vore den utbildning, han vid läroverket fått,

ej bortkastad, ty han medförde, tack vare densamma, en kännedom om

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

skjutning och en öfning deri, som i många hänseenden kunde vara af

gagn. Särskilt för en "sund utveckling af det frivilliga skytteväsendet,

hvars betydelse för fosterlandets försvar icke borde underskattas, vore

en sådan utbildning af värde.

Då skjutöfningars bedrifvande vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna

och de tekniska elementarskolorna sålunda vore,

från flere synpunkter sedt, ändamålsenligt, borde man närmare bestämma

det mått af färdighet och kunskap, som med de ifrågavarande öfningarna

borde eftersträfvas. Detta mått syntes böra vara, att den, som

fullständigt genomgått någon af de nämnda anstalterna, borde, der kroppslyte

icke lade oöfverst.igliga hinder i vägen, hafva förvärfvat:

a) samma färdighet i precisionsskjutning som en af arméns rekryter;

b) någon vana att undervisa uti de förberedande målskjutningsöfningarna

och uti precisionsskjutning; och

c) teoretisk kännedom om grunderna för skjutning samt för undervisningen

deruti.

Men då skjutöfningarna, om icke sträng ordning vid dem uppehölles,

lätt kunde förorsaka olycksfall, borde lärjungarne utom och vid sidan

af dem erhålla så mycken annan militärisk utbildning med och utan

vapen, att de med ordning kunde uppställas och indelas samt föras till

och från öfningsplatserna.

Ett af hufvudvilkoren för att det uppstäda målet skulle kunna nås,

vore emellertid, att tillfälle bereddes att under öfningarna begagna vapen

af samma slag som de för armén faststälda med mausermekanism samt

derför lämpad öfningsmateriel. Mausermekanismen skilde sig nemligen

till sin konstruktion helt och hållet från remingtorimekanismen, och

för dess handterande fordrades med anledning deraf helt olika handgrepp.

önskligt vore visserligen, att vapen med mausermekanism kunde

anskaffas i så stort antal, att hvarje i öfningarna deltagande lärjunge

kunde dermed förses; men då inköpet af det härför erforderliga antalet

vapen skulle föranleda så stora kostnader, att man knappast kunde vänta,

att de derför nödiga penningmedlen skulle beviljas, och då ingen utsigt

förefunnes att från arméns förråd få låna vapen af ifrågavarande slag

för här afsedt ändamål, enär arméns första behof ännu icke blifvit fyldt,

så vore nödvändigt att utgå från en annan beräkningsgrund, nemligen

det minsta antal vapen, som erfordrades, för att det med öfningarna

afserlda ändamålet icke skulle förfelas. Samma beräkningsgrund hade

äfven blifvit använd vid beräkningen af erforderlig öfningsmateriel och

af vid öfningarna behöfligt biträdande befäl.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Visserligen skulle resultatet af öfningarna blifva bättre, om de kunde

utsträckas öfver eu större del af året, än om de, såsom för närvarande

egde rum, förlädes till början af höstterminen. Ty om öfningarna tid

efter annan återkomme, stannade det inlärda bättre i minnet och den

förvärfvade färdigheten i vapnets handterande öfverginge lättare till

vana. Men svårigheten och väl äfven den ökade kostnad, som vore förenad

med att under sådana förhållanden anskaffa biträdande befäl, jemte

svåra väderleksförhållanden m. m. nödvändiggjorde säkerligen det nuvarande

systemets bibehållande vid de flesta läroverk. Dock borde det

vara rektor tillåtet att på ledarens förslag fördela öfningarna öfver en

längre tid, då sådant läte sig göra utan att kostnaderna derigenom

ökades.

Under hvilket förhållande som helst borde den nuvarande indelningen

af lärjungarne på 4 afdelningar bibehållas; och hade man vid beräkningen

af kostnaderna utgått från den förutsättning, att öfningarna

komme att utsträckas öfver en tid af 5 veckor. För att få tillfälle att

öfva lärjungarne i de äldre afdelningarna såsom instruktörer samt för

att kunna frigöra indelningen i öfningsafdelningar från klassindelningen

måste alla afdelningar öfvas samtidigt. Första och andra (I och II)

afdelningarna skulle öfvas med karbiner samt tredje och fjerde (III och

IV) afdelningarna företrädesvis med gevär. För öfningarna i skjutning

skulle afdelningarna indelas i skjutlag på högst 8 man.

Under dessa förutsättningar skulle erfordras följande materiel:

A. Nyanskaffad:

karbiner med remmar, 2 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna

samt dessutom till öfning i laddning m. m. ett antal lika med

halfva antalet lärjungar i den afdelning, i hvilken antalet deltagande

vore störst,

gevär med remmar, 2 för hvarje skjutlag i III och IV afdelningarna,

patronväskor med lifremmar, fyllnad i det befintliga antalet, så att

hvarje lärjunge finge en,

exercispatroner, 50 för hvarje vapen,

skottaflor, fyllnad i det befintliga antalet, så att 1 funnes för hvarje

skjutlag i II och III afdelningarna,

stöd för liggande ställning, 1 för hvarje skjutlag i II, III och IV

afdelningarna,

tändhattsuttagare, tändhattsisättare och kulisättare, 1 för hvarje

läroverk,

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

läskstänger för rengöring af karbin, 1 på hvar fjerde karbin,

läskstänger för rengöring af gevär, 1 på hvart fjerde gevär,

klofvar att fasthålla vapnen vid rengöring, 1 på hvart femte vapen,

genombrutna mekanismer för undervisning i mekanismens funktionerande,

1 för hvarje läroverk, der de i öfningarna deltagandes antal ej

uppginge till 150, till öfriga 2;

B. Förändrad äldre materiel:

dioptrar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,

riktkontrollspeglar, 1 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna,

riktställningar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,

hylspress, 1 för hvarje läroverk,

patronväskor, alla befintliga;

C. Oförändrad äldre materiel:

(funnes i tillräcklig mängd)

lådor till täcklappar, 1 för hvarje skottafla,

klickstickor, 1 för hvarje skottafla,

stöd för stående ställning, 1 för hvarje skottafla.

Ett hufvudvilkor för att militäröfningarna vid läroverken, liksom

militäröfningar i allmänhet, skulle leda till det med dem åsyftade resultatet,

vore att ledarne till sin hjelp hade en tillräcklig mängd lämpliga

och villiga biträdande officerare, underofficerare eller äldre volontärkorpraler.

Att detta vilkor hittills icke varit uppfyldt, vore otvifvelaktigt

den förnämsta orsaken till att militäröfningarna för närvarande

på många ställen råkat i misskredit; ty med bästa vilja hade det varit

ledarne omöjligt att åt öfningarna gifva vederbörlig grundlighet och ordning.

Genom skyldigheten att utbilda och använda fjerde afdelningens

lärjungar såsom instruktörer hade ledarens uppgift än ytterligare försvårats,

ty det biträdande befälets otillräcklighet hade än skarpare måst

framträda, då det gält att rätta både den i dessa stycken föga utbildade

och osäkre instruktören och den under honom stående ungdomliga

afdelningen.

För att det skulle kunna blifva full reda med de nu föreslagna öfningarna

och för att på dem nedlagd tid, kostnad och möda icke måtte

blifva förspilda, finge det biträdande befälets antal icke vara mindre

än att för hvarje fyratal skjutlag — 32 lärjungar — i en öfningsafdelning

kommenderades ett biträdande befäl. Dock kunde vid läroverk,

Bih. tiU Riked. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

der antalet deltagande i andra och tredje afdelningarna tillsammans icke

uppginge till 32, dessa afdelningar sammanslås och ställas under ett biträdande

befäl; och der hela antalet deltagande icke uppginge till 50

samt andra och tredje afdelningarna af förut nämnda skal kunde sammanslås,

erfordrades endast två biträdande befäl. Af de kommenderade

skulle minst en vara underofficer och vid de större läroverken (med

öfver 100 i öfningarna deltagande) skulle en vara officer, emedan ledaren

i detta fall måste kunna ställa en eller flere afdelningar under mera sjelfständig

ledning.

Ersättningen åt ledarne borde utgå dels i form af dagaflöning för den

tid, under hvilken militäröfningarna påginge, dels i form af arfvode för

förberedande anordningar, redovisning och tillsyn öfver vapen, materiel

och ammunition, pröfning af lärjungarne, utställande af betyg m. m,, och

borde detta arfvode bestämmas i förhållande till läroverkets storlek.

Dagaflöningen borde utgå med 5 kronor för dag och arfvodet med minst

100 kronor; men detta skulle ökas med 50 kronor för hvarje påbörjadt

50-tal af i öfningarna deltagande lärjungar, då detta antal öfverstege 100.

Vid ett läroverk med 101 —150 i öfningarna deltagande skulle således

arfvodet komma att uppgå till 150 kronor, vid ett läroverk med 151—200

deltagande till 200 kronor o. s. v.

Reseersättning och dagaflöning åt det kommenderade biträdande befälet

borde gifvetvis bestämmas så, att de kommenderade icke tvingades

till någon personlig uppoffring. Vid beräkning af kostnaden för erforderligt

befäl hade derför reseersättningen föreslagits att utgå enligt gällande

resereglemente, med en antagen väglängd af 2 mil landsväg och 5

mil jernväg, och dagaflöningen med 5 kronor för officer, 4 kronor för

underofficer och 3 kronor för korpral.

Vid beräkning af den årliga åtgången af ammunition hade man utgått

från det antagande, att första afdelningen skulle skjuta 10, andra

afdelningen 75 och tredje afdelningen 75 skott i kammarskjutning samt

att tredje afdelningen skulle skjuta 25 och fjerde afdelningen 45 skott

med skarp ammunition, allt per man. Till det på detta sätt beräknade

antalet patroner hade för omskjutningar, profskott m. m. lagts 20 °[.

Beräkningen af kostnaderna hade gjorts på grund af de vid utlemning

från statens förråd gällande pris och beräkningen af kostnaden för underhåll

af skjutbanor, skottaflor m. m. enligt den vid armén gällande beräkningsgrunden.

För folkskolelärareseminarierna vore kostnaderna beräknade efter

samma grunder som för de högre allmänna läroverken. Vid några seminarier

hade visserligen hittills användts samma ledare af militäröfnin
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

gärna som vid det i staden förlagda högre allmänna läroverket. Så

hade dock icke alltid varit förhållandet, och om sådant kunde ske, berodde

på öfverenskommelse mellan vederbörande rektorer med flere omständigheter,

som icke lätt kunde förutses. Påginge emellertid öfningarna

samtidigt vid ett seminarium och ett högre allmänt läroverk, under

samma ledning och med samma biträdande befäl, borde dagaflöningen

utbetalas med hälften från hvartdera läroverket, men arfvodena utgå oafkortade

från båda.

För seminarierna hade icke föreslagits anskaffande af nagra karbiner,

emedan de af eleverna, som icke på grund af svaghet helt och

hållet befriades från öfningarna, borde hafva krafter nog för handterande

af gevär.

För de tekniska elementarskolorna vore kostnaderna beräknade efter

samma grunder som för de högre allmänna läroverken med den skilnad,

som föranleddes deraf att dessa skolor icke hade mer än 3 klasser och

derför icke borde indelas på mer än 3 afdelningar. Till följd af att

antalet afdelningar blefve mindre, måste äfven skjutöfningarnas antal

och dermed patronantalet i det hela något minskas. För första och

andra afdelningarna borde emellertid patronantalet bibehållas lika, men

för tredje afdelningen borde det ändras till 35 skott kammarskjutning

och 55 skott med skarp ammunition.

I särskilda vid de sakkunniges betänkande fogade bilagor hade

meddelats:

uppgift på för hvarje särskildt läroverk erforderlig materiel m. m.,

detaljerad beräkning af kostnaderna för nyanskaffning och förändring

af materiel,

beräkning af det erforderliga antalet biträdande befäl vid de olika

läroverken,

detaljerad beräkning såväl af ersättningen åt ledare och biträdande

befäl som af kostnaden för ammunition och underhåll af materiel och

skjutbanor, samt

förslag till förnyad instruktion för militäröfningarna vid läroverken.

Sammanfördes de beräknade kostnaderna för genomförandet af den

föreslagna anordningen af militäröfningarna vid läroverken, blefve dessa

följande:

A. Kostnader för en gång:

1) vid de högre allmänna läroverken:

för anskaffning af gevär och kar
biner

........................................ kronor 85,078: 40

Transport kronor 85,078: 40

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kronor 85,078: 40

för nyanskaffning af öfningsmate
riel.

............................................ » 26,886: 17

» ändring af äldre öfningsmate
.

............................................ * 1,118: 05 kronor

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för anskaffning af gevär.................. kronor 15,272: 40

» nyanskaffning af öfningsmate
riel

............................................. » 8,828: 69

3) vid de tekniska elementarskolorna:

för anskaffning af gevär och kar
biner

......................................... kronor 11,096: 80

» nyanskaffning af öfningsmate
riel.

........................................... » 7,424: 76 »

o

B. Årligen återkommande kostnader:

1) vid de högre allmänna läroverken:

för kammarammunition .................. kronor 6,008: 50

» skarp ammunition ..................... » 9,000: —

» underhåll af skjutbanor, skott
taflor

m. m............................ » 2,370: —

» ledarne af öfningarna och biträdande

befäl........................ » 36,225: 20

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för kammarammunition..................... kronor 305: 39

» skarp ammunition........................ » 1,783: —

» underhåll af skjutbanor, skott
taflor

m. m. .................... » 175; 99

» ledarne af öfningarna och biträdande

befäl........................ » 6,244: 80

3) vid de tekniska elementarskolorna:

för kammarammunition.................... kronor

» skarp ammunition ..................... »

» underhåll af skjutbanor, skott
taflor

in. m............................ »

» ledarne af öfningarna och biträdande

befäl........................ »

197: 09

996: 60

111: 80

3,602: 20

»

113,082: 62

24,101: 09

18,521: 56

53,603: 70

8,509: 18

4,907: 69

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Såsom i det föregående blifvit angifvet funnes för närvarande på de

allmänna läroverkens stat ett anslag af 34,000 kronor till extra arfvoden

åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning

in. m. Af detta anslag syntes omkring 10,000 kronor blifva erforderligt

till extra arfvoden åt gymnastiklärare, så att 24,000 kronor blefve disponibla

för militäröfningarna. Detta anslag skulle således enligt den gjorda

beräkningen behöfva höjas med vid pass 30,000 kronor för att den nya

anordningen af berörda öfningar skulle vid de allmänna läroverken kunna

genomföras. Den ständigt försiggående ökningen af lärjungeantalet vid

dessa läroverk nödvändiggjorde, enligt departementschefens förmenande,

det erforderliga beloppets höjning till nämnda summa.

Till befrämjande af vapenöfningarna vid folkskolelärareseminarierna

funnes åter för närvarande ett årligt anslag af 2,500 kronor. Detta

skulle för den nya anordningens införande behöfva höjas med i jemnadt

tal 6,000 kronor.

Vid de tekniska elementarskolorna funnes deremot intet särskildt

anslag för militäröfningarna, och blefve derför för den nya anordningens

införande vid dem erforderligt ett belopp, som med den starka stigningen

af deras lärjungeantal icke borde sättas lägre än 5,000 kronor.

Utom dessa årliga anslag skulle emellertid äfven fordras anslag för

en gång, som i jemnadt tal skulle uppgå till

för de allmänna läroverken................................. 113,000 kronor

» folkskolelärareseminarierna........................... 24,100 » och

» de tekniska elementarskolorna.................... 18,500 »

Onekligt vore, att dessa belopp vore ganska betydliga. Men det

syntes vara nödvändigt, att militäröfningarna vid läroverken anordnades

så, att ett väsentligt gagn deraf kunde påräknas för landets försvar.

Och då militära auktoriteter vore ense derom, att det nu föreslagna vore

det minsta, som för sådant ändamål kunde fordras, så tvekade departementschefen

icke att föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska nämnda

belopp.

Enligt hvad departementschefen inhemtat, kunde gevär och karbiner

af nämnda modell under år 1902 erhållas till det antal, som för militäröfningarna

vore behöflig!.

Under anhållan att vid anmälning af anslagsbehofven för seminarier

för folkskolelärares bildande och för de tekniska elementarskolorna samt

å extra ordinarie stat få hänvisa till hvad departementschefen sålunda

anfört och föreslagit, hemstälde departementschefen nu, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att höja det å allmänna läroverkens stat uppförda

anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af ammunition för målskjutning m. m. med 30,000 kronor eller från

34,000 kronor till 64,000 kronor.

Det föreliggande, af tre derom särskildt anmodade officerare utarbetade

förslaget till förändradt anordnande af militäröfningarna vid de

allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna och de tekniska elementarskolorna

har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, vunnit utredning

så godt som uteslutande från synpunkten af frågans betydelse

för landets försvar. Vid sådant förhållande har utskottet funnit det

anmärkningsvärd^ att frågan icke stälts i något organiskt samband

med den genomgripande omgestaltning af försvarsväsendet, hvartill

Kongl. Maj:ts till Riksdagens pröfning föreliggande förslag om förändrad

härordning kan gifva anledning, utan fastmer synes hafva behandlats

under den förutsättning, att nu gällande grunder för försvarsväsendet

skulle i hufvudsak bibehållas orubbade. Utskottet hyser emellertid

den uppfattningen, att de ifrågavarande militäröfningarna böra till

sin art och omfattning afpassas efter försvarsväsendets och särskildt

värnpligtsöfningarnas organisation. För denna åsigt finner utskottet

ett stöd i de allmänna grundsatser, som i förevarande ämne af chefen

för generalstaben uttalats i hans ofvannämnda den 19 mars 1900 till

Kongl. Maj:t aflåtna, i statsrådsprotokollet i ärendet intagna skrifvelse

rörande den af domkapitlet i Hernösand väckta frågan om militäröfningarnas

afskaffande eller ombildande. I berörda skrifvelse har generalstabschefen,

såsom ofvan meddelats, framhållit, att tidpunkten för

genomförandet af någon mer omfattande förändring af de nuvarande

militäröfningarna vore mindre lämplig, då frågan om afsevärd utsträckning

af de värnpligtiges öfningstid i vårt land stode så att säga på

dagordningen och en förändring i värnpligtsöfningarna af skäl, som af

generalstabschefen förut angifvits, äfven måste återverka på frågan om

militäröfningarna i skolorna.

Då den uppfattning, som sålunda af generalstabschefen uttalats och

som synes utskottet vara välgrundad, icke vid den föreliggande frågans

behandling synes hafva vunnit behörigt beaktande, anser sig utskottet

ej kunna för närvarande förorda bifall till den af Kongl. Maj:tnu i ämnet

gjorda framställning.

Ehuru hvad utskottet här ofvan anfört torde utgöra fullgiltig anledning

till afstyrkande af framställningen, anser sig utskottet icke

böra underlåta att tillika framhålla, att en utredning varit önskvärd,

dels om hvilken betydelse militäröfningarna i sin nya form kunde

väntas erhålla i pedagogiskt afseende och dels om på hvad sätt olä
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

genheterna af de rubbningar i undervisningen, som otvifvelaktigt skulle

följa af förslagets genomförande, skulle kunna såvidt möjligt undanrödjas.

Slutligen torde det icke böra lemnas oanmärkt, att utskottet ansett

i bög grad sannolikt, att förverkligandet af Kong!. Maj:ts förevarande

förslag skulle utöfver de kostnader, som i statsrådsprotokollet omförmälas,

medföra afsevärda utgifter särskildt för anskaffande på en del

orter af skjutbanor, lämpliga för de långskjutande mausergevären.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad i denna och nästföregående

punkter af utskottet föreslagits, skulle reservationsanslaget till allmänna

läroverken, nu 3,059,361 kronor, komma att ökas med 195,000 kronor

eller till 3,254,361 kronor.

22:o) Uti en af Kongl. Maj:t till Riksdagen afbiten, den 31 decem- ^Ang._ ^

ber 1900 dagtecknad proposition (n:o 37) har Kong]. Maj t, under åbero- atämmeiserna

pande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver eckle- rörande lönesiastikärenden

för nämnda dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att bestäm- ‘“g" f/ktorer8

melsen om undervisningsprof såsom vilkor för rätt att för uppflyttning i^^riket^

högre lönegrad i egenskap af lektor räkna sig till godo tjenstgöring såsom8 aro''

lärare vid vissa enskilda läroverk eller såsom extra ordinarie lärare vid

rikets allmänna läroverk må upphöra att gälla från och med år 1902.

Enligt åberopade stadsrådsprotokollet har departementschefen vid

detta ärendes föredragning yttrat följande:

Kongl. Maj:t hade berörde den 31 december 1900 beslutit att utfärda

kungörelse angående vissa ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk

den 1 november 1878. Bland de vigtigaste af dessa ändringar vore

den om undervisningsprofvet, hvilket hittills skolat afläggas för behörighet

till lektors-, adjunkts- och kollegabefattningar vid berörda läroverk. Genom

nämnda ändring komine undervisningsprofvet att förlora den betydelse,

det egt i fråga om kompetens till dessa lärarebefattningar, i det

att dess undergående numera icke kräfdes såsom ett oundgängligt vilkor

för behörighet att utnämnas till lärare vid dessa läroverk, utan gjordes

beroende af den sökandes egen önskan.

Vid sidan af sin egenskap af kompetensvilkor för ordinarie tjenst

hade undervisningsprofvet äfven haft en annan betydelse. In der vissa

förutsättningar hade rätt till lönetursberäkning blifvit medgifven dels för

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tjenstgöring vid vissa enskilda läroverk, dels för tjenstgöring såsom extra

ordinarie lärare vid allmänna läroverk och pedagogier. Sedan genom

kongl. kungörelsen den 12 september 1890 den rätt till lönetursberäkning

blifvit upphäfd, som enligt kongl. cirkuläret den 11 december 1863 medgifvits

vissa extra ordinarie lärare vid elementarläroverken, kunde lönetur

icke beräknas utan att, efter föreskrifna akademiska prof och profårs

genomgående, vederbörligt undervisningsprof aflagts. Bestämmelserna härutinnan

innefattades i kongl. kungörelsen den 29 maj 1874 och kongl.

cirkuläret den 1 juni 1877.

Undervisningsprofvet såsom förutsättning för lönetursberäkning i egenskap

af extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller lärare vid vissa

enskilda läroverk egde emellertid numera bestånd endast i afseende å

tjenstgöring, som skulle kunna vederbörande tillgodoräknas efter vunnen

befordran till ordinarie lektorstjenst. Sedan nemligen Riksdagen bifallit

Kongl. Maj:ts framställning om upphörande af bestämmelsen om undervisningsprof

såsom vilkor för lönetursberäkning i egenskap af adjunkt vid

allmänt läroverk, hade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 1 juni 1894

förordnat, att hvad i kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret den 1

juni 1877 funnes stadgadt derom, att såsom vilkor för lönetursberäkning

såsom adjunkt fordrades att hafva inför vederbörlig myndighet aflagt

godkändt undervisningsprof, skulle från och med början af år 1895 upphöra

att vara gällande. Med tillämpning af bestämmelserna i denna kungörelse

vore fördenskull vilkoren för lönetursberäkning såsom adjunkt

inskränkta till fordran på akademisk examen med den i läroverksstadgan

angifna ämnesomfattning samt genomgående af profår.

Den förändring i afseende å vilkoren för lönetursberäkning såsom

adjunkt, som införts genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, hade

föreslagits af den af Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 tillsatta komité, hvilken

haft i uppdrag bland annat att afgifva förslag till de närmare bestämmelser

och de ändringar i gällande föreskrifter, som befunnes nödiga, derest

samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk

skulle afläggas i hufvudstaden. Efter att hafva erinrat om åtskilliga

olägenheter, som vållades af de uteslutande för lönetursberäkning aflagda

undervisningsprofven, hade komitén framstält den frågan, huruvida icke

fordran på dylika prof såsom vilkor för lönetursberäkning utan fara skulle

kunna efterskänkas. Tydligen hade, yttrade komitén, denna fordran faststälts,

emedan man velat, att den, som skulle ega rätt till lönetur, skulle

såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende hafva samma kompetens

som ordinarie lärare och således borde hafva fullgjort allt, som erfordrades

för att vinna ordinarie anställning. Då, enligt de nya bestämmelserna

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

129

med afseende å beskaffenheten af de akademiska examina, som medförde

behörighet till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken, för adjunktsbefattning

fordrades att hafva erhållit betyg i minst fyra skolämnen samt

att betyg i ämne, hvarmed ett annat i undervisningen vore nära förbundet,

skulle vara åtföljdt af betyg äfven i detta, såsom betyg i botanik

af betyg i zoologi och tvärtom, så kunde härigenom den teoretiska kompetensen

för berörda befattningar anses tryggad. Detta gälde emellertid icke

med afseende å lektorsbefattningar; ty då för behörighet till sådana befattningar

kräfdes, utöfver hvad som fordrades för adjunktsbefattning, att

hafva aflagt filosofie licentiatexamen i minst två ämnen samt disputationsprof

i ett skolämne, så kunde derigenom icke teoretisk kompetens för

undervisning i de högre klasserna anses vara ådagalagd för mer än ett

ämne, det, hvari disputationsprof aflagts. De i licentiatexamen ingående

ämnena kunde nemligen alla vara sådana, som icke förekomme i skolan,

utan att behörigheten till sökande af lektorsbefattning derigenom upphäfdes

och utan att högre betyg i skolämnena i kandidatexamen derför

erfordrades. Det kunde derför lätt hända, att den, som på grund af sina

akademiska examina egde behörighet till lektorsbefattning, icke genast

efter genomgången profårskurs hade tillräckliga kunskaper för att i tre

ämnen meddela undervisning på det högsta skolstadiet.

Hvad åter den praktiska kompetensen anginge, ådagalades den, utom

genom undervisningsprof, vid genomgående af profår. Vid meddelande af

betyg öfver afslutad profårskurs gjordes ingen skilnad mellan dem, som

afsett att derigenom förbereda sig för adjunkts- och lektorsbefattningar,

utan bedömdes alla i det hela taget efter samma norm. Då emellertid

de flesta af dem, som genomginge profår, blott hade adjunktskoinpetens,

och då dessa tydligen icke kunde bedömas såsom lektorsaspiranter, om än

åtskilliga bland dem sedermera förvärfvade lektorskompetens, så komme

enligt sakens natur den för alla gemensamma normen snarare att afse

adjunkts- än lektorskompetens. Ett i alla afseenden godt profårsbetyg

kunde derför anses ådagalägga praktisk kompetens för adjunkts-, ehuru

icke för lektorsbefattning.

1 öfverensstämmelse med hvad komitén sålunda anfört, hade densamma

föreslagit undervisningsprofvens borttagande från vilkoren för lönetursberäkning

såsom adjunkt.

Domkapitlen samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och nya elementarskolan hade anbefalts att yttra sig öfver komiténs

förslag. Samtliga dessa myndigheter hade tillstyrkt eller lemnat utan

anmärkning komiténs berörda förslag. Flere af bemälda myndigheter hade

derjemte yrkat, att äfven lönetursberäkning såsom lektor skulle utan

Bih. till Kikad. Prof. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 9 Hdft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningsprof medgifvas dem, som i öfrigt fullgjort fordringarna för

åtnjutande af berörda förmån; och man hade dervid åberopat, att dessas

kompetens till lektorsbefattning vore tillräckligt styrkt genom akademiska

examina, disputation och genomgången profårskurs äfvensom genom det

förhållande, att undervisning på det högsta skolstadiet blifvit åt dem

uppdragen.

Den af komitén beredda frågan om inrättande af en kommission för

bedömande af undervisningsprof för lärarebefattningar hade anmälts inför

Kongl. Maj:t den 9 mars 1894 af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet.

Denne hade dervid förklarat sig icke kunna tillstyrka, att lönetursberäkning

såsom lektor medgåfves utan afläggande af undervisningsprof

för lektorsbefattning, då tillräckliga skäl icke syntes honom hafva

blifvit gifna för ett dylikt medgifvande. Derefter hade Kongl. Maj:t till

1894 års Riksdag aflåtit förenämnda framställning om upphörande af bestämmelsen

om undervisningsprof såsom vilkor för lönetursberäkning i

egenskap af, adjunkt, hvilken framställning Riksdagen bifallit. Deremot

vore lönetursberäkning såsom lektor för tjenstgöring vid enskilda läroverk

eller extra ordinarie tjenstgöring vid allmänna läroverk före tillträdet till

den ordinarie befattningen fortfarande beroende af att tjenstgöringen föregåtts

af undervisningsprof.

Då man uppstälde nu omförmälda skilnad i fråga om rätt för adjunkter

och lektorer att tillgodoräkna sig tjenstgöring, som egt rum före

tillträdet till tjensten, hade man utgått från den grundsats, att dylik rätt

borde medgifvas, då full kompetens att utnämnas till ordinarie befattning

uppnåtts före berörda tjenstgöring. På anförda skäl hade man dock härvidlag

ansett, att bland förutsättningarna för denna kompetens undervisningsprofvet

kunde bortfalla, då fråga vore om lönetursberäkning för

adjunkter. I fråga om lönetursberäkning för lektorer hade man deremot

funnit sig ej kunna medgifva något afsteg från fordringarna för full

kompetens till utnämning; och derför hade undervisningsprofvet såsom

förutsättning för dylik lönetursberäkning bibehållits.

Nu hade emellertid, såsom departementschefen redan framhållit, undervisningsprofvet

förlorat den karakter af oundgänglig förutsättning för

kompetens till lärarebefattningar, såväl adjunkturer som lektorat, hvilken

det hittills egt, och såsom vilkor för denna kompetens qvarstode numera

afläggandet af föreskrifna examina, samt hvad lektorsbefattningar anginge

disputationsprof, äfvensom genomgåendet af profår. Det syntes departementschefen

då uppenbart, att det ej längre förefunnes någon anledning

att upprätthålla nyss omförmälda skilnad i fråga om vilkoren för rätt till

lönetursberäkning för adjunkter och lektorer. Hvad af vissa myndigheter

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

redan förut anförts till förmån för likställighet mellan dem i nu omförmälda

afseende kunde numera göras gällande med ökad styrka.

I likhet med hvad som bestämts i kongl. kungörelsen den 1 juni

1894 borde de ifrågasatta ändrade bestämmelserna icke göras retroaktiva,

utan syntes kunna erhålla tillämpning i fråga om tjenstgöring efter 1902

års ingång.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, ifrågavarande

proposition innefattar.

Då Kongl. Maj:ts omförmälda framställning icke gifvit utskottet anledning

till någon erinran, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Folkundervisningen.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för beredande af medel för t*H-anslag“f1jmu_

godoseende af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg, det undersikiärames vid

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares

bildande måtte från och med år 1902 ökas med 1,100 kronor, riern» m. fl.

Ifrågavarande anslagsbehof härleder sig, enligt hvad departements-"]1^"^.1

chefen till statsrådsprotokollet yttrat, deraf att genom Kongl. Maj:ts och grad.

Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna [20.]

anstälda lärare och lärarinnor i musik och sång äfvensom de lärare och

lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro eller

varda förordnade vid seminariernas öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla,

de förre två ålderstillägg å tvåhundra kronor hvardera efter respektive

fem och tio års tjenstgöring och de senare ett ålderstillägg a trehundra

kronor efter tio års tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret

närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången

erhållits. Af en inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning å de

belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut borde under ar 1902

utgå, framginge, att för beredande åt medel till omförmälda ålderstillägg

under år 1902 erfordrades ett ytterligare belopp af 1,100 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet, .

att för beredande åt medel för tillgodoseende åt

ofvan omförmälda lärares och lärarinnors rätt till ålders
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillägg anslaget till seminarier för folskolelärares bildande

må från och med år 1902 ökas med 1,100 kronor.

löneförhö’ 21:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de kinkig

It i°i- rare> som år0 eller varda förordnade att uppehålla undervisningen i läsrTiiidrafrek''ämnen

vi<* seminariernas öfningsskolor, måtte bekomma dels från och med

seminariernas1902 års ingång i ärligt arfvode 1,800 kronor, dels ock ett ålderstillägg

öfningsskolor.å 600 kronor för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från

[21.] och med början af kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här

afsedd tjenst första gången erhållits, samt att för ändamålet bevilja en

förhöjning af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande med

6,300 kronor.

lull statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen

anfört följande:

Folkskolelärareseminarierna hade till uppgift att bibringa dem, som

i egenskap af lärare ämnade ingå i folkskolans tjenst, icke blott teoretisk,

utan äfven erforderlig praktisk utbildning. För detta sistnämnda ändamål

skulle en öfningsskola, omfattande en folkskoleafdelning och en småskoleafdelning

samt, der omständigheterna sådant medgåfve, en folkskolans

högre afdelning eller fortsättningsskola, vara förenad med seminarium.

Vid öfningsskola, som utgjordes af en småskole- och en folkskoleafdelning,

anstäldes två seminariebildade lärare; utvidgades öfningsskolan med en

folkskolans högre afdelning, antoges i allmänhet ännu en lärare.

Beträffande lärarne och lärarinnorna vid seminariernas öfningsskolor

innehölle kongl. stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29

januari 1886, bland annat, följande föreskrifter: Vid seminariets öfningsskola

ma, i enlighet med de bestämmelser Kongl. Maj:t i hvarje särskildt

fall meddelat, erforderligt antal lärare anställas (§ 13 mom''. 3, sådant

detta lyder i kongl. kungörelsen den 16 november 1894). För att kunna

förordnas, jemlikt § 13 mom. 3, till lärare eller lärarinna i öfningsskola

fordras att vara behörig för anställning som ordinarie lärare vid folkskola

(§ 19 mom. 2). Särskilda lärare och lärarinnor i seminariets öfningsskola

förordnas af konsistorium efter förslag af rektor (§ 22 mom. 2). Lärare

eller lärarinna, som är särskildt anstäld för undervisning i öfningsskola,

är skyldig att undervisa tjugufyra till tjuguåtta timmar i veckan (§ 25

mom. 5, enligt dess lydelse i kongl. kungörelsen den 16 november 1894).

Beträffande ifrågavarande lärares och lärarinnors löne- och pensionsförmåner

funnes följande bestämmelser: Enligt kongl. cirkulärbrefvet angående

vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor anstäld a lärares och

lärarinnors arfvoden den 27 maj 1898 skulle lärare eller lärarinna, som,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

jemlikt § 13 mom. 3 i stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket

den 29 januari 1886, sådant detta moment lydde i kongl. kungörelsen

den 16 november 1894, vore eller blefve förordnad vid folkskolelärareseminariernas

öfningsskolor, från och med år 1899 i årligt arfvode bekomma

1,500 kronor samt efter tio års väl vitsordad tjenstgöring erhålla

ett årligt ålderstillägg å 300 kronor, räknadt från och med början af

kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här afsedd tjenst första

gången erhållits. Kongl. cirkulärbrefvet angående delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning för läraretjensterna vid folkskolelärareseminariernas

öfningsskolor m. m. den 31 december 1877 tillförsäkrade folkskolelärareoch

folkskolelärarinneseminarierna delaktighet i nämnda pensionsinrättning

för hvarje sådan läraretjenst vid de med seminarierna förenade öfningsskolor,

för hvilken aflöning blifvit af Kongl. Maj:t faststäld och som vore

afsedd att uppehållas af examinerad folkskolelärare, samt tillerkände innehafvarne

af dessa tjenster rätt att för åtnjutande af pension från pensionsinrättningen

räkna hela den tid, de vid dylik öfningsskola tjenstgjort, såsom

ordinarie tjenstår. Slutligen stadgade kongl. cirkuläret angående anslag

till aflönande af vikarie under öfningslärares m. fl. vid folkskolelärareseminarium

sjukdom den 28 maj 1897, att när lärare eller lärarinna vid

sådan skola, hvarom här vore fråga, af sjukdom blefve urståndsatt att sköta

sin befattning och vikarie för honom eller henne förordnats, bidrag af

statsmedel finge utgå till aflönande af vikarien, dock med vilkor att den

tjenstledige läraren eller lärarinnan skulle för samma ändamål afstå eu

fjerdedel af det honom eller henne för innehafvande tjenst tillkommande

arfvode.

Vid den reglering af lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfningsskolor

löneförmåner, som på Kongl. Maj:ts framställning beslutits af

Riksdagen år 1898, hade hänsyn tagits såväl till de befattningars stora vigt,

som af ifrågavarande lärare och lärarinnor innehades, som ock dertill att, om

man vid seminariernas öfningsskolor ville anställa och bibehålla framstående

personer, man måste se till att lärarne och lärarinnorna vid nämnda skolor

åtnjöte åtminstone lika stora löner som lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna

i de städer, Indika erbjöde de bästa löneförmånerna. Man hade

derför sökt ordna så, att lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfningsskolor

löner skulle blifva så stora, att kunniga och skickliga personer, som

redan ingått eller ämnade ingå i folkskolans tjenst, skulle finna för sig

förmånligt att söka och qvarstanna vid ifrågavarande befattningar.

Förhållandena härutinnan vore numera i visst afseende ändrade, sedan

1900 års Riksdag, med anledning af en inom Riksdagen väckt motion, beviljat

erforderliga medel för höjande från och med år 1901 af tolkskole
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarnes ocli -lärarinnornas löner samt Kong! Maj:t, med godkännande af

de i Riksdagens beslut angifna grunder, den 1 juni 1900 utfärdat ny författning

angående aflöning åt lärare vid folkskolor m. fl. att lända till

efterrättelse från och med år 1901.

Hvad folkskolelärarinnorna anginge, hade icke genom nyssnämnda författning

deras löner så höjts, att af sådan grund en förhöjning af arfvodena

för lär arinnorna vid seminariernas öfningsskolor kunde anses påkallad.

Jemförde man nemligen de löner, som åtföljde lärarinnebefattningarna vid

seminariernas öfningsskolor, med de löner, som från och med år 1901 vore

förenade med lärarinnetjensterna vid städernas folkskolor, funne man, att

de förra fortfarande erbjöde större ekonomiska fördelar än de senare. Eu

lärarinna vid ett seminariums öfningsskola hade nemligen i årligt arfvode

1,500 kronor och komme efter tio år till ett arfvode af 1,800 kronor.

Högsta lärarinnelönen vid folkskola i stad, der folkskolelärarinneseminarium

vore förlagdt, torde deremot för närvarande vara 1,200 kronor med tre

åld ers tillägg å 150 kronor hvartdera. Efter 15 år skulle sålunda folkskolelärarinna

kunna komma i åtnjutande af en lön å 1,650 kronor.

Men annorlunda utfölle en jemförelse mellan de löneförmåner, som

åtföljde lärarebefattningarna vid seminariernas öfningsskolor, och löneförmånerna

vid städernas folkskolor. Enligt från vederbörande folkskoleinspektörer

infordrade uppgifter åtnjöte lärarne vid folkskolorna i de städer,

i hvilka manliga seminarier vore förlagda,

lista graden.

2:dra graden.

:dje graden.

4:de graden.

kronor

kronor

kronor

kronor

Upsala

1,500

1,750

2,000

—

Linköping

1,200

1,400

1,700

—

V exiö

1,400

1,600

1,800

2,000

Lund

1,300

1,500

1,700

1,900

Göteborg

1,350

1,670

2,100

2,400

Karlstad ...

1,400

1,600

1,800

2,000

Hernösand

..... 1,500

1,800

2,100

2,400.

Beträffande folkskolelärarnes i Linköping löner

hade af

vederbörande

folkskoleinspektör upplysts, att ny lönereglering vore ifrågasatt samt att den

komité, som fått uppdrag att förbereda ärendet, med all sannolikhet kunde

antagas komma att föreslå följande lönebelopp: i första lönegraden 1,400,

i andra 1,600, i tredje 1,800 och i fjerde 2,000 kronor.

Häraf framginge, att lärarne vid folkskolorna i dessa städer i allmänhet

vore bättre aflönade än lärarne vid seminariernas öfningsskolor. Men äfven

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

i många andra städer än de här ofvan angifna hade folkskolelärarne

högre löner än de vid seminariernas öfningsskolor anstälde lärarne, oaktadt

desse senare innehade tjenstebefattningar, som vore vigtigare, mödosammare

och i allmänhet mera svårskötta än läraretjensterna vid de vanliga

folkskolorna.

Det syntes derför nödvändigt, att lärarnes vid seminariernas öfningsskolor

arfvoden höjdes, om man vid dessa skolor skulle kunna anställa lärare,

om Indika man kunde hoppas, att de skulle motsvara de anspråk, som

på dem med rätta stäldes. För sådant ändamål ansa ge departementschefen

det vara till fyllest att öka ifrågavarande lärares arfvoden till 1,800

kronor årligen jemte rätt för dem till ett ålderstillägg å 600 kronor efter

tio års väl vitsordad tjenstgöring. Med en sådan förhöjning kunde, enligt

departementschefens förmenande, antagas, att man skulle kunna anställa

och få behålla lämpliga personer för bestridande af de synnerligen vigtiga

läraretjenster, hvarom här vore tal.

Nämnda löneförhöjning skulle icke behöfva medföra synnerligt ökade

utgifter för statsverket. För närvarande tjenstgjorde vid de manliga seminariernas

öfningsskolor — om man ''ej toge med i beräkning den lärare,

som vore anstäld vid öfningsskolan i Göteborg med anledning deraf att vid

seminariet derstädes för närvarande en parallelklass vore anordnad — fjorton

lärare. Af dessa åtnjöte nio ett arfvode af 1,500 kronor hvardera

samt hvar och en af de öfriga fem ett arfvode af 1,800 kronor. Höjdes

från och med år 1902 dessas arfvoden så mycket, att de, som nu uppbure

i arfvode 1,500 kronor, finge en förhöjning af 300 kronor och de, som

åtnjöte en lön af 1,800 kronor, Unge en förhöjning å 600 kronor, skulle

för den ifrågasatta löneregleringens genomförande erfordras ett belopp af

5,700 kronor. Dertill komme, att två af dem, som nu åtnjöte 1,500

kronors arfvode, blefve berättigade till ålderstillägg från och med år 1902.

Häraf blefve en följd, att det för löneregleringens genomförande erforderliga

beloppet måste höjas med skilnaden mellan det redan nu dem tillkommande

ålderstillägg, 300 kronor hvardera, och det af departementschefen

föreslagna ålderstillägget, 600 kronor hvardera; hvadan den ifrågasatta

löneförhöjningen skulle kräfva en ökad utgift under år 1902 af 6,300 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kong]. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nu ifrågavarande framställning.

Visserligen synes Riksdagen, som år 1898 faststält de ifrågavarande

lärarnes löneförmåner, haft grundad anledning antaga, att dessa löneförmåner

skulle kunna under någon längre tidsrymd bibehållas oförändrade.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då utskottet emellertid funnit, att de omständigheter, som föranledt Kongl.

Maj:ts nu förevarande framställning, äro af sådan beskaffenhet, att ett

fasthållande vid ae nuvarande aflöningarna skulle kunna medföra olägenheter

för seminarieundervisningen, har utskottet ansett sig böra hemställa,

att någon förbättring i aflöningsvilkoren må af Riksdagen medgifvas. De

i statsrådsprotokollet meddelade upplysningar angående storleken af de

löner, som för närvarande åtnjutas af lärarne vid folkskolorna i de städer,

der manliga seminarier äro förlagda-, synas likväl icke innefatta tillräcklig

grund till höjning af lärarnes vid seminariernas öfningsskolor nuvarande

aflöning i lägsta lönegraden utöfver dess nuvarande belopp, 1,500 kronor,

till hvilket belopp folkskolelärarnes begynnelselöner uppgå endast i två

af omförmälda sju städer. Ej heller har utskottet kunnat finna behöfligt,

att maximiaflöningen för samme lärare skulle, på sätt af Kongl. Maj:t

föreslagits, bestämmas till det högsta belopp, som i någon af berörda städer

utginge till folkskolelärare, eller till 2,400 kronor, utan ansett till

fyllest, om högsta aflöningen faststäldes till 2,100 kronor, hvilket belopp

i allt fall öfverstiger högsta folkskolelärarelönen i fem af de städer, der

manliga seminarier äro förlagda. Då vidare utskottet med afseende å berörda,

i statsrådsprotokollet meddelade löneuppgifter ansett ålderstillägg

lämpligen höra meddelas de ifrågavarande lärarne efter fem, tio och femton

års tjenstgöring, skulle enligt utskottets mening deras aflöning uppgå under

de fem första tjenståren till 1,500 kronor, efter fem års tjenstgöring

till 1,700 kronor, efter tio år till 1,900 kronor och efter femton år till

2,100 kronor.

Pa sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, äro de lärarebefattningar,

på hvilka förevarande löneförbättring skulle erhålla tillämpning, till antalet

fjorton. Enligt inhemtade upplysningar skulle med tillämpning af de

utaf utskottet angifna grunder fyra af dessa befattningars innehafvare

med ingången af år 1902 erhålla förhöjning i lönen från 1,500 till 1,700

kronor, två från 1,500 till 1,900 kronor, en från 1,800 till 1,900 kronor

och fyra från 1,800 till 2,100 kronor, hvaremot tre af de ifrågavarande

lärarne skulle under år 1902 bibehållas vid 1,500 kronors aflöning. Då

emellertid i den under nästföregående punkt begärda anslagshöjning inberäknats

300 kronors ålderstillägg för hvardera af de två lärare, som

enligt nu förevarande förslag skulle erhålla förhöjning i sina löner från

1,500 till 1,900 kronor, torde det anslagsbelopp, som enligt af utskottet

angifna grunder erfordras, böra bestämmas till 2,300 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o it.

137

a) medgifva, att de lärare, som äro eller varda förordnade

att uppehålla undervisningen i läsämnen vid

seminariernas öfningsskolor, må, utöfver dem tillkommande

arfvode 1,500 kronor, från och med år 1902

åtnjuta efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, råknadt

från och med början af kalenderåret närmast efter det,

då förordnandet å här afsedd tjenst första gången erhölls,

ett ålderstillägg å 200 kronor, efter ytterligare

fem års sådan tjenstgöring ett nytt ålderstillägg å 200

kronor och efter ytterligare fem -års dylik tjenstgöring

ännu ett ålderstillägg, likaledes å 200 kronor; samt

b) för omförmäla ändamål bevilja en förhöjning

af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

med 2,300 kronor.

25:o) Kongl. Maj:t hav föreslagit Riksdagen att höja det å staten till ^

seminarier för folkskolelärares bildande uppförda anslag till befrämjande ”af Militär-~

af vapmnfnmcjar med ti,000 kronor eller från 2,500 kronor till 8,500 kronor; T?[n‘“gka8rknoale

och har departementschefen vid ärendets föredragning hänvisat till det Tlin?eJm°.e

yttrande, som af honom afgifvits i den under punkt 19 i statsverkspropo- nariema.

sitionen upptagna frågan angående ny anordning af militäröfningarna vid [22.]

de allmänna läroverken.

Under åberopande af hvad utskottet under punkt 21 ro) här ofvan

anfört i anledning af Kongl. Maj:ts förslag om höjning af det å allmänna

läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m., får utskottet

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet i punkterna 23:o—25:o

ifrågasatt, skulle anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu

334,725 kronor, komma att ökas med tillhopa 3,400 kronor eller till

338,125 kronor.

2G:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja anslaget

till understöd åt högre folkskolor med 10,000 kronor eller från dess nu*

varande belopp, 20,000 kronor, till 30,000 kronor.

Med afseende å detta anslagsyrkande har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

Bill. till ltikad. Prof. 1.901. 4 Sami. 1 Afd. it Iläft. 13

Ang.

höjning af

anslaget till

högre folkskolor.

[23.]

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

De högre folkskolorna i vårt land hade för sitt upphof att tacka åtskilliga

vid 1856—1858 års riksdag väckta motioner, i hvilka beträffande

dessa skolor hufvudsakligen yrkats, att småningom och i den mån ett

stigande intresse för folkbildningen föranledde en eller flere förenade kommuner

att för saken göra någon uppoffring, staten borde genom understöd

befrämja uppkomsten af högre folkskolor med den lyftning, att der

förekommande läroämnens ökade antal och djupare behandling erfordrade

lärare med akademisk bildning, för hvilka måste beredas framtidsutsigt

genom tillerkänd befordringsrätt inom kyrkan eller allmänna läroverken.

Med anledning af hvad sålunda blifvit yrkadt, hade Rikets Ständer uti

deri skrifvelse, de till Kongl. Maj:t härom aflåtit den 2 mars 1858, yttrat:

»Beträdande den väckta frågan om eu folkskolans högsta afdelning,

anse Rikets Ständer densamma förtjena mycken uppmärksamhet och varmt

behjertande. Der det enskilda nitet visar sig uti denna syftning verksamt,

der bör ock staten gå detsamma till mötes. Hvad särskildt angår yrkandet,

att läraxme vid dessa skolor böra ega akademisk bildning, så och om

i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste fordras en klar genomskådning

af undervisningsämnet för att kunna gifva åt dess meddelande en

verkligt bildande kraft, torde denna egenskap vara så mycket nödvändigare

hos läraren vid den högre folkskolan i anseende till den omständighet, att

flertalet af denna skolas lärjungar fortfarande kommer att tillhöra den

arbetande klassen. Detta förhållande kräfver nemligen, att den till arbetsduglighet

uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året vistas vid skolan

för att icke blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre skicklig genom den

förvekligande inverkan af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således

för läraren att utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess

innehåll, och detta så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och

förmåga att under skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess

slut, på egen hand småningom fullständiga den erhållna kunskapen. Att

uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa lärare inom allmänna läroverken

eller kyrkan torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör en sådan

befordran grunda sig på deras för dylik tjenst i öfrigt förvärfvade kompetens.

»En invändning, som skulle kunna göras mot inrättande af de ifrågasatta

högre folkskolorna, nemligen att behofvet deraf redan är uppfyldt

genom lärdomsskolornas reallinier, anse sig Rikets Ständer böra till vidare

utveckling af sina åsigter i ämnet upptaga.

»Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara

att åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnes, utan jemväl de fattigares

barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga samt visa

i

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

framstående lärolust, bereda tillfälle att inhemta för framtida sjelfstudier

behöfliga förkunskaper äfvensom att genom goda lärares handledning

vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande i

fosterlandets och mensklighetens högre angelägenheter, och detta utan att

de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsförhållanden eller för

mycket afhållas från en för framtida arbetsduglighet nödvändig ihärdighet

uti kroppsarbete.

»Lätteligen inses den stora vigten utaf att på detta sätt åt samhället

tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det uppväxande

slägtet, som tydligen af naturen är danad att med det förtroliga

kamratskapets öfvertygande och bevekande inflytande verka under lifvet

såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland arbetsklassen

äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt kommunalväsendes

säkraste stöd. Men lika lätt bör äfven inses, att för detta ändamål erfordras

undervisningsanstalter, inrättade med hänsigt till det särskilda

syftemålet. Har man gjort sig reda för detta, så torde det vara klart, att

de allmänna elementarläroverken, oaktadt utvecklingen af deras reallinier,

icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors bestämmelse.

»De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de

förmögnares och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor,

behof och anspråk, som der förvärfvas, äro föga egnade för eu lärjunge,

utgången ur och ämnad att, fortfarande tillhöra den arbetande klassen;

lästerminernas långvarighet medgifver icke de för kroppsarbetsöfningen

behöfliga afbrott, som vid eu högre folkskola måste beredas; i följd deraf

att undervisningen här måste afse en plan, fullföljd genom skolans öfre

klasser, öfverhopas lärjungarne med eu mångartad kunskap, hvartill de

talrika begynnelsetrådarne icke kunna mer än hastigt upptagas för att

gagnlöst åter släppas på den kortare tid, som den blifvande arbetaren bör

uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är undervisningssättet

icke sådant, som, enligt hvad förut är antydt, synes böra iakttagas i folkskolan.

»

I enlighet med de åsigter om folkskoleväsendets ordnande i förevarande

hänseende, hvilka sålunda blifvit uttalade, både Rikets Ständer anmält,

att Rikets Ständer medgifvit, att, derest för eu eller flere församlingar på

landet blefve inrättad sådan högre folkskola, som här ofvan blifvit omförmäld,

och försåges med lärare, hvilken för studier, idkade vid universitetet,

vore väl vitsordad, understöd finge sådan skola tilläggas till högst

dubbla beloppet af hvad i distriktet sammanskötes, dock för hvarje skola

ej öfverstigande 1,000 riksdaler riksmynt, för hvilket ändamål Rikets

Ständer anvisat en summa af 24,000 riksdaler riksmynt årligen att af de

för folkundervisningens befrämjande afsätta medel utgå.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskotteta Utlåtande N:o 9.

I berättelse om livad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista

riksdag, gifven den 24 oktober 1859, hade omförmälts, att Kongl. Maj:t

beviljat understöd till 9 högre folkskolor med tillsammans 8,466 riksdaler

67 öre; och hade Kongl. Maj:t i proposition till 1859—1860 års Riksdag

föreslagit, att Rikets Ständer måtte till understöd åt högre folkskolor bevilja

18,000 riksdaler. Som skäl för anslagets nedsättande från 24,000 riksdaler

till 18,000 riksdaler hade anförts, att det väl icke vore möjligt att beräkna,

i hvad mån dylika skolor under den närmaste framtiden ytterligare kunde

uppstå, men att, äfven om deras antal skulle under påföljande statsi*egleringsperiod

fördubblas, hvilket torde vara det högsta som vore att förvänta,

det af Rikets senast församlade Ständer för detta ändamål afsedda belopp

kunde minskas med en fjerdedel.

I skrifvelse den 26 oktober 1860 hade Rikets Ständer yttrat, att,

hvad anginge anslaget till understöd för högre folkskolor, hade Rikets

Ständer utan att förneka den gagnande inflytelse, som af dessa skolor

borde framdeles blifva att påräkna för den del af ungdomen bland arbetsklassen,

som hade håg och tillfälle att något längre, än den vanliga folkskolan

medgåfve, utvidga sina kunskaper och sin bildning, trott sig kunna

antaga, att dessa skolor under påföljande trenne år ej torde erhålla en så

hastig utveckling, att de koinme att ökas med mer än ungefär hälften af

det antal, som dittills blifvit inrättad t; och då anslaget således borde

blifva tillräckligt, om det efter samma förhållande beräknades, hade Rikets

Ständer till understöd för högre folkskolor anvisat ett belopp af 12,000

riksdaler.

T proposition till 1862—1863 års Riksdag hade anförts, att till

understöd för högre folkskolor hade under statsregleringsperioden 1861 -—- 1863 endast ett belopp af 5,666 riksdaler tagits i anspråk, eller nära 3,000

riksdaler mindre än under den närmast föregående. Men ehuru antalet af

ifrågavarande skolor på de senaste åren icke obetydligt aftagit, kunde

deraf icke med någon visshet slutas, att ju ej ett annat förhållande snart

kunde inträda; och ansåge Kongl. Magt alltså, i betraktande af det gagn,

dylika skolor, rätt ordnade, kunde åstadkomma, anslaget för detta ändamål

böra för den närmaste tiden bestämmas till 10,000 riksdaler.

I anledning af denna proposition hade Rikets Ständer i skrifvelse den

16 november 1863 yttrat, bland annat, att, då högre folkskolor visat

sig ej tilltaga, utan snarare vara i aftagande, hade Rikets Ständer ansett

något högre anslag icke böra anvisas, än som kunde vara tillräckligt

att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle växa,

medel borde finnas derför tillgängliga på besparingarna å de till folkundervisningens

befrämjande anvisade tillgångar, utan att för ett behof,

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ä.

141

som visat sig vara i ständigt aftagande, anslagsbeloppet bestämdes högre

än till den summa, som för det ifrågavarande ändamålet då för tiden

verkligen utginge. Rikets Ständer hade derför till understöd för högre

folkskolor under nästföljande statsregleringsperiod beviljat ett årligt belopp

af 0,000 riksdaler, att å riksgäldskontoret anvisas. Då emellertid i sjeltva

begreppet af en högre folkskola väsentligen inginge, att de, som der ville

vinna inträde, borde dessförinnan hafva inhemtat de kunskaper, som i den

fasta folkskolan kunde förvärfvas, hade Rikets Ständer, med bifall till ett

hos Rikets Ständer i detta afseende väckt förslag, vid beviljandet af sistnämnda

anslag fästat det vilkor, att inga andra lärjungar finge i högre

folkskolan mottagas än de, som visat sig redan innehafva de kunskaper,

hvilka i den fasta folkskolan meddelades.

Vid 1865 års riksdag hade frågan om understöd åt högre folkskolor

å nyo förekommit. Till det protokoll, som medföljt den till riksdagen

aflåtna propositionen angående reglering af riksstatens åttonde hufvudtitel,

hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, bland

annat: Antalet högre folkskolor hade begynt tillväxa. Till de förut befintliga

sex högre folkskolorna hade kommit tre nya, så att till understöd

för dylika läroanstalter beviljats 8,000 riksdaler att årligen utgå och derutöfver

867 riksdaler för hvartdera af åren 1865 och 1866. I anledning

häraf borde anslaget böjas till ett sådant belopp, att det motsvarade det

befintliga behofvet samt att, för den händelse flere dylika skolor under

den närmaste framtiden blefve inrättade, behöfliga medel dertill vore att

påräkna äfven utan anlitande af de alltmera minskade och för mångahanda

behof starkt anlitade besparingarna. De ifrågavarande läroanstalterna,

hvilkas tillväxande antal med skal borde anses såsom ett glädjande

tecken, vore för de orter, der de funnes, af allt för stor betydelse och

med för mycken omsorg både å statens och vederbörande kommuners sida

upprättade, att deras fortfarande bestånd icke borde vara försäkradt för

mera än ett år i sänder. Chefen för ecklesiastikdepartementet hade

derför ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande anslag, såsom väl behöfligt,

måtte på ordinarie stat uppföras och bestämmas till ett belopp

af 10,000 riksdaler. Hvad chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat och

hemstält, hade Kongl. Maj:t gillat; och, med bifall till hvad Kongl. Magt i

enlighet härmed föreslagit, hade Rikets Ständer anvisat till understöd

af högre folkskolor ett årligt belopp af 10,000 riksdaler att bland åttonde

hufvudtitelns anslag på stat uppföras.

Vid riksdagen år 1874 hade Riksdagen, i eldighet med Kong]. Maj:ts

framställning, böjt anslaget till understöd för högre folkskolor från 10,000

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 11,000 kronor, enär det blifvit ifrågasatt att inrätta eu dylik skola i

Södermanland.

Sedan Riksdagen år 1875, med anledning af en inom Andra Kammaren

väckt motion, för sin del beslutit förändrade bestämmelser angående

såväl behörighet till lärarebefattning vid högre folkskola som beloppet

af det statsunderstöd, hvilket kunde komma dylik skola till godo,

och i samband dermed höjt anslaget till understöd åt högre folkskolor

från 11,000 till 13,200 kronor, hade Kongl. Maj:t utfärdat kungörelsen

angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875. Enligt

denna kunde högre folkskola erhålla understöd af statsmedel till högst

dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet samman skötes, dock för

hvarje skola ej öfverstigande 1,200 kronor årligen. Vidare stadgades i

nämnda kungörelse såsom vilkor för behörighet till lärarebefattning vid

nämnda skola att vara väl vitsordad för studier, idkade vid universitet,

och att hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen

vid ett folkskolelärareseminarium.

Till det protokoll, som medföljt Kongl. Maj:ts proposition till 1876

års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, hade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, bland annat: Till understöd

åt högre folkskolor vore på ordinarie stat uppfördt ett anslag af

13,200 kronor. Då antalet högre folkskolor för det dåvarande vore elfva,

komme efter all sannolikhet hela det nämnda anslaget att utgå endast för

dessa redan belintliga skolor, och medel skulle således saknas att understödja

de nya undervisningsanstalter af detta slag, som kunde komma att

upprättas. Det ökade intresse för folkbildningen, som under de senare

åren visat sig, gåfve anledning till det antagande, att ännu flere orter

skulle omfatta det gifna tillfället att, genom en i förhållande till statens

bidrag ringa uppoffring bereda sig förmånen af sådana bildningsanstalter

för sina barn. Vidare hade departementschefen uttalat den förmodan, att

de särskilda, i vissa delar förändrade föreskrifter rörande ifrågavarande

skolors anordning, som meddelats i kongl. kungörelsen angående anslag

till högre folkskolor den 16 juni 1875, skulle gifva eu ny väckelse och

uppmuntran till inrättande af nya skolor af ifrågavarande art. På grund

af hvad sålunda anförts hade departementschefen föreslagit, att Kong]. Maj:t

täcktes af Riksdagen äska, att det till understöd för högre folkskolor å

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag, 13,200 kronor, måtte ökas

med 6,800 kronor, således till 20,000 kronor.

I öfverensstämmelse med denna departementschefens hemställan hade

Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit proposition i ärendet; och Riksdagen

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o It.

143

hade bifallit Kongl. Maj:ts förslag samt höjt anslaget för understöd åt

högre folkskolor till 20,000 kronor.

Vid riksdagen år 1893 hade motion väckts i Andra Kammaren angående

inrättande af högre folkskolor i vissa städer in. rn. Motionären hade föreslagit,

bland annat, att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola finge,

med åtnjutande af samma statsunderstöd, som vore tillerkändt dylik skola på

landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt gjorde

sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig de dermed förbundna

kostnaderna. Som skäl för sitt förslag hade motionären anfört, att

högre folkskolor vore behöfliga äfven i städerna. De ynglingar, som ville

egna sig åt den mer omfattande handelsverksamheten och den högre industrien,

kunde inhemta derför erforderliga insigter och färdigheter i de

allmänna läroverken och de högre fackskolorna. Men hvar skulle det

stora flertalet af ynglingar, som ville egna sig åt handtverket, den mindre

omfattande handeln och industrien, få lämplig förbildning? Att det allmänna

läroverkets lägre klasser, hvilka af en stor del anlitades och hvarigenom

staten förorsakades betydliga utgifter, icke mägtade gifva dem en

för det praktiska lifvets värf afpassad bildning, vore klart. Den mängd

af barn, som efter inhemtande af den egentliga folkskolans lärokurs genomginge

en eller annan af elementarläroverkens lägsta klasser, der deras

tid hufvudsakligen upptoges med att å nyo genomgå hvad som redan inliemtats

— ett litet pensum i tyska språket undantaget — skulle i en

tidsenligt organiserad högre folkskola få eu för det praktiska lifvets behof

särskildt lämpad bildning. Inrättades dylika skolor der de af behofvet

påkallades, skulle ej så många af folkskolans lärjungar, som förhållandet

vore, frestas att träda in på det, offentliga läroverkets långa studiebana,

utan tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom tillströmningen till elementarläroverken

skulle minskas, utan skada för landets högre bildning, men till

stort gagn för dess näringslif. Den vetenskapliga banan stode lika öppen

som förr för de större anlagen, men det gåfves intet talande skäl för dem,

hvilka genom fallenhet och förmåga hänvisades till annan verksamhet, att

inträda på den s. k. lärda banan för att der taga några mödosamma,

gagnlösa fjät. Härtill komme, att förtroendet till folkskolan år efter år

blefve allt allmännare, så att hon på många ställen vore på god väg att

blifva den enda skola, i hvilken handtverkare^ den mindre handlanden

och den lägre tjenstemannen in. fl. satte sina barn. Flertalet af dessa

barn komme att egna sig åt just sådana näringslifvets områden, som bär

vore i fråga. Men för att kunna göra det med hopp om framgång och

för att vår konstfärdighet och arbetsduglighet måtte stå i jemnhöjd med

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

andra nationers, behöfde de inhemta mera än den egentliga folkskolan

kunde meddela. Men hvar?

Vid samma riksdag hade jemväl inom Andra Kammaren väckts motion

derom att, sedan Riksdagen och Kong!. Maj:t besluta indragning af mindre

läroverk och pedagogier i åtskilliga af rikets städer, Riksdagen måtte

dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande högre folkskolor på

landet skulle, på sätt Ivongl. Maj:t egde närmare bestämma, tillämpas jemväl

beträffande sådana städer, der icke funnes något allmänt elementarläroverk,

dels ock bevilja förhöjning med 5,000 kronor af det i omförmälda

hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Uti skrifvelse den 6 maj 1898 hade Riksdagen anmält, att Riksdagen,

med anledning af enskilde motionärers inom Riksdagen i ärendet väckta

förslag, hade medgifvit, att det i riksstaten uppförda anslaget till understöd

åt högre folkskolor finge, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, användas

jemväl till understöd åt högre folkskola, som blefve upprättad i stad, der

hvarken allmänt läroverk eller pedagogi funnes.

Med anledning af detta Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t den

2 juni 1893 utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse af § 1 i

kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875.

Uti denna 1893 åi’s kungörelse hade förordnats, att högre folkskola finge

anordnas ej endast på landet, utan jemväl i stad, der hvarken allmänt

läroverk eller pedagogi funnes.

Vid 1897 års riksdag hade denna fråga å nyo upptagits, i det att inom

Andra Kammaren väckts motion derom, dels att Riksdagen ville för sin

del besluta, att de i § 1 af kongl. kungörelsen den 16 juni 1875, sådan

denna paragraf lydde enligt kongl. kungörelsen den 2 juni 1893, måtte

erhålla följande ändrade lydelse: »Högre folkskola, hvarmed förstås en

sådan skola, som för en eller gemensamt för flere församlingar inrättas i

ändamål att bereda de arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta ett

högre mått af bildning, utan att barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden

eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete,

kan erhålla understöd af statsmedel till högst dubbla beloppet af

hvad till skolan i distriktet sammanskjutes, dock för hvarje årsklass ej

öfverstigande 1,200 kronor årligen», dels ock att det från åttonde hufvudtiteln

utgående anslaget till understöd åt högre folkskolor måtte höjas

från 20,000 till 24,000 kronor.

I skrifvelse den 17 maj 1897 angående regleringen af utgifterna under

riksstatens åttonde hufvudtitel hade Riksdagen anfört, att Riksdagen, som

ansåge, att inrättandet af högre folkskolor med mer än en årsklass borde

för vederbörande kommuner underlättas, och med afseende härå funnit sig

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

höra medgifva, att högst 1,200 kronor finge utgå för hvar årsklass, hade

dock funnit sådan begränsning härutinnan böra stadgas, att en skola ej

iinge i statsbidrag tillerkännas mer än 2,400 kronor. Att med allmänna

medel befordra undervisningens utsträckning till mer än två årsklasser

syntes nemligen Riksdagen ej vara lämpligt, då en så omfattande undervisning

ej syntes vara fullt förenlig med ifrågavarande skolas ändamål att

lemna de arbetande klassernas barn ett högre mått af bildning utan att

draga dem från deras vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för

duglighet och härdighet vid kroppsarbete. Då anslaget till understöd åt

högre folkskolor utgjorde 20,000 kronor och åren 1891—1895 visat en

årlig besparing, vexlande mellan 4,400 kronor och 7,000 kronor, syntes

för genomförande af den förändring i grunderna för statsbidragens utbetalande,

för hvilken Riksdagen uttalat sig, någon förhöjning af samma

anslag ej vara erforderlig. 1 enlighet med hvad sålunda anförts, hade

Riksdagen dels beslutit sådan ändring i gällande bestämmelser angående

understöd rf statsmedel till högre folkskolor, att statsbidrag till sådan

skola finge utgå med högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass, dock

för hvarje skola ej öfverstigande 2,400 kronor om året, dels ock i riks
staten

för år 1898 uppfört det från åttonde hufvudtiteln utgående anslaget

till understöd åt högre folkskolor med oförändradt, belopp, 20,000 kronor.

Dessa Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t godkänt och på grund

deraf den 28 maj 1897 utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse af

§ 1 i kongl. kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 16

juni 1875.

Såsom af denna af departementschefen lemnade redogörelse framginge,

hade intresset för den undervisning, som af de högre folkskolorna meddelades,

under första tiden af deras tillkomst varit mindre betydande, men

hade under de senaste decennierna varit i ständig tillväxt.

År 1890 hade funnits 11 högre folkskolor, och till understöd åt dessa

utgått af statsmedel 13,200 kronor. Sedan dess hade antalet högre folkskolor

stigit till 16.

Till understöd åt dessa hade under år 1900 af statsmedel utgått

följande belopp:

till 1 skola........................................................................................... 2,400 kr.

» 14 skolor 1,200 kr. hvardera eller tillhopa ............................ 16,800 »

» 1 skola ........................................................................................ 800 »

Summa 20,000 kr.

Den af de högre folkskolorna, som fått sig tillerkändt ett statsbidrag

af 800 kronor, hade fullgjort de föreskrifna vilkoren för erhållande af ett

Bill. till Urked. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 1,200 kronor uppgående statsbidrag; men skolan hade endast erhållit

800 kronor, enär de för ändamålet anslagna medlen icke förslogo till utgifvande

af högre belopp.

Styrelsen för eu af de högre folkskolor, som fått sig tillerkändt ett

statsbidrag af 1,200 kronor, hade för kort tid sedan till Kong! Maj:t inkommit

med förslag till ändringar i det för skolan gällande reglemente i

syfte att utvidga skolan med ännu en årsklass och i samband dermed anhållit

om ett från 1,200 kronor till 2,400 kronor förhöjdt statsbidrag. Enär

emellertid inga medel funnits för ändamålet tillgängliga, hade Kongl. Maj:t

ansett sig icke kunna för närvarande bifalla den äskade förhöjningen af det

till skolan utgående statsbidraget.

Departementschefen ansåge det häraf vara uppenbart, att det belopp,

hvarmed ifrågavarande anslag vore uppfördt i riksstaten, eller 20,000 kronor,

ej numera vore tillräckligt för det dermed afsedda ändamålet. Anslaget

borde sålunda höjas. Omöjligt vore att med säkerhet beräkna, huru stort

belopp under den närmaste framtiden kunde blifva erforderligt för understödjande

af högre folkskolor i enlighet med de i detta hänseende gällande

bestämmelser; dock kunde antagas, att under de närmast följande åren ej

öfver 30,000 kronor kommc att derför varda behöfiiga.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde

han, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att höja anslaget till understöd

åt högre folkskolor till sistnämnda belopp.

Utskottet finner det visserligen vara ådagalagdt, att någon ökning af

förevarande anslag är af behofvet påkallad; men då de upplysningar, som

meddelats i statsrådsprotokollet, icke synas utgöra tillräcklig grund till

så betydlig anslagshöjning som den af Kongl. Maj:t ifrågasatta, har utskottet

ansett sig böra föreslå, att anslaget må höjas med allenast 5,000

kronor eller sålunda till 25,000 kronor, hvilket belopp synes under nuvarande

förhållanden vara för ändamålet fullt tillräckligt.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må höja anslaget till understöd

åt högre folkskolor med 5,000 kronor eller från dess

nuvarande belopp, 20,000 kronor, till 25,000 kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

27:o) Vidare har Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels godkänna^.aflönande

de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1001a1(Tr9"e]le'',r

angifna grunder för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna

vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadtelaler slätsöm

seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid småskola och min-d i landsting

dre folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinnor vid folkskola, med rä»adtrsmårätt

för Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill skoieiämreföranleda,

meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål 9emi°“n°mutan

hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum, dels L -J

ock, för att i enlighet härmed användas, på ordinarie stat uppföra ett

förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för lärare vid

småskolelärareseminarium» å 2,000 kronor.

I detta ärende kommer sammansatta stats- och lagutskottet att framdeles

under riksdagens lopp afgifva utlåtande; hvilket statsutskottet skolat

för Riksdagen

anmäla.

Genom bifall till hvad i punkterna 23:o—26:o af utskottet föreslagits,

kommer anslaget till folkundervisningen, nu 6,438,725 kronor, att

ökas med tillhopa 8,400 kronor eller till 6,447,125 kronor, hvilket belopp

emellertid kan komma att ytterligare ökas genom Riksdagens beslut i

anledning af Kongl. Maj:ts under nästföregående punkt 27:o omförmälda,

till behandling af sammansatta stats- och lagutskottet öfverlemnade framställning.

De tekniska läroverken.

28:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att dels — med uteslu- Angående

tände ur tekniska högskolans stat af det till en extra lärare i elektro- ^“ektOTsbekemi

upptagna arfvode, 1,200 kronor — till upprättande af ett lektoratfattning i eieki

elektrokemi vi högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp af 3,000 tekniska högkronor,

att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom skolan,

tjenstgöringspenningar, vid bifall hvartill tekniska högskolans stat skulle [25.]

ökas med 1,800 kronor, dels ock förklara, att blifvande innehafvare af

denna lektorsbefattning egde att å lönen åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, att

utbetalas af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg.

Till det i detta ärende förda statsrådsprotokoll har departementschefen

anmält, hurusom tekniska högskolans styrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den 15 september 1900 angående anslagskraf för högskolan framhållit behofvet

af den nuvarande extra lärarebefattningens i elektrokemi förändring

till en lektorsbefattning i samma läroämne. Det torde, yttrade styrelsen,

knappast vara någon gren af naturläran, hvilken så snabbt utvecklats och af

tekniken tillgodogjorts som elektrokemien. Vårt land hade i icke ringa grad

bidragit till den teoretiska elektrokemiens framsteg, och äfven den elektrokemiska

industrien hade hos oss tagit sin början, såsom med tillverkning af

kalciumcarbid, klorat, alkali och klorkalk, blekvätska in. m. Men långt

vidsträcktare tillämpningar vore att förutse, och högskolan hade till uppgift

att åt ingeniörerna lemna den förberedande tekniskt-vetensknpliga

utbildning, som härför vore nödvändig. Denna uppgift vore af så mycket

större betydelse, som Sverige hade mera skäl än de flesta andra länder

att främja elektrokemiens praktiska tillämpning, enär vårt lands ovanliga

rikedom på vattenkraft hos oss väsentligt underlättade den elektrokemiska

industriens utveckling. Den undervisning i elektrokemi, som under några

få år meddelats vid högskolan af en extra lärare, hade flitigt begagnats

af eleverna, men den hade icke kunnat omfatta mera än sådant, hvarom

hvarje kemisk ingeniör borde ega kännedom. De elever, som ville egna

sig särskildt åt elektrokemi, kunde endast i utlandet få tillfälle dertill,

hvilket dock för de flesta icke läte sig gorå. Förutom de grundliga insigter

i kemi, som dessa elever måste ega, borde de tillika förvärfva någon

vana vid sjelfständigt arbete i sitt fack, då inom dessa industrigrenar nya

uppgifter ofta förelädes ingeniörerna, och den på andra håll vunna erfarenheten

vanligen hemlighölles. För att ordna undervisningen i elektrokemi

så, att dessa kraf tillgodosåges, skulle enligt vederbörande lärares förslag

densamma omfatta dels en kurs i teoretisk elektrokemi med en föreläsning

i veckan under hela läroåret jemte praktiska öfningar under vårterminen,

hvilken kurs skulle vara obligatorisk för eleverna i kemiska

fackskolans tredje årskurs samt frivillig för eleverna i bergsskolans afdelning

för metallurgi äfvensom för de blifvande elektroteknikerna, dels en

kurs för de elever i kemiska fackskolan, hvilka, efter att hafva genomgått

den obligatoriska treåriga lärokursen, önskade speciel! utbilda sig i elektrokemiens

tekniska tillämpningar; och skulle denna undervisning meddelas

genom eu föreläsning i veckan under vårterminen samt praktiska

öfningar under hela läroåret. Enär antagligen endast ett fåtal elever skulle

begagna sig af denna speciella undervisning för att utbilda sig till elektrokemiker,

vore de lokaler, som redan funnes i den nya laboratoriebyggnaden,

tillfyllestgörande; men lärarens arbete skulle i hög grad förökas

genom denna betydande utsträckning af undervisningen. Det vore, för

bibehållandet af en skicklig lärare på denna mycket fordrande plats, nöd
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

vändigt, att han erhölle en lektors ställning och aflöning. Vid utlandets

tekniska högskolor hade elektrokemien blifvit ett allt mer uppmärksainmadt

läroämne, och särskilda institutioner derför vore flerstädes inrättade. I

synnerhet vid de tekniska högskolorna i Darmstadt, Ztirieh, Aachen, Dresden

och Berlin hade det elektrokemiska studiet vunnit utveckling, och betydande

uppoffringar vore derstädes gjorda för detta ändamål. I sammanhang

härmed hade styrelsen erinrat derom, att, enligt bifogadt utdrag åt tekniska

högskolans lärarekol legd protokoll för den 29 mars 1900, professor P.

Klason hemstält om åtgärders vidtagande för inrättandet af ett elektrokemiskt

laboratorium vid högskolan samt att denna fråga af lärarekollegiet

för utredning öfverlemnats till en komité.

Angående löneförmånerna för den nya lektorsbefattningen hade styrelsen

föreslagit, att dessa sattes till samma belopp som de löneförmåner,

hvilka för närvarande gälde för de lägst aflönade lektorerna vid högskolan.

Hvad styrelsen i nu ifrågavarande afseende föreslagit syntes departementschefen

väl grundadt; och har departementschefen derför tillstyrkt,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet blifvit i ärendet anfördt,

hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må,

a) med uteslutande ur tekniska högskolans stat af

det till en extra lärare i elektrokemi upptagna arfvode,

1,200 kronor, till upprättande af ett lektorat i elektrokemi

vid högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp

af 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön

och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt vid

bifall härtill öka tekniska högskolans stat med 1,800

kronor, äfvensom

b) förklara, att blifvande innehafvare af denna lektorsbefattning

eger att å lönen åtnjuta två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad

tjenstgöring, att utbetalas af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjande af arfvodet Ang. höjning

till extra läraren i teknisk hygien vid tekniska högskolan från dess nu-”n-“r‘g]iri‘e

varande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor bevilja ett ordinarie anslag! teknisk hy
cil

7o0 krOHOr. tekniska hög
På

ordinarie stat linnes nu uppfördt ett anslag al 750 kronor för en skolan.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

extra lärare i teknisk hygien vid tekniska högskolan. Högskolans styrelse

har, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, ansett

detta anslag vara för knappt tilltaget och hos Kongl. Maj:t hemstält

om dess förhöjande till 1,500 kronor. Såsom skäl härför hade styrelsen

anfört:

Afsigten med den äskade anslagsförhöjningen vore att bereda möjlighet

till utvidgning af undervisningen uti ifrågavarande läroämne, hvilket

numera vore af stor betydelse för industrien genom de ständigt växande

hygieniska fordringar, som med fog stäldes på industriella anläggningar af

olika slag. Undervisningen i teknisk hygien vid högskolan omfattade för

närvarande dels byggnadshygien för elever, tillhörande fackskolorna för

väg- och vattenbyggnadskonst samt arkitektur, dels fabrikshygien för den

kemiskt-tekniska fackskolans elever. Det vore emellertid önskvärdt att

kunna utsträcka undervisningen äfven till andra fackskolor och afpassa

den efter dessas särskilda behof. Styrelsen ansåge sig så mycket hellre

kunna hoppas på ett bifall till förevarande framställning, som 1900 års

Riksdag framhållit den störa vigten af undervisningen i teknisk hygien för

de tekniska läroverken.

Den af högskolans styrelse sålunda ifrågasatta utvidgningen af undervisningen

i teknisk hygien syntes departementschefen böra så snart som

möjligt ega rum och öfverensstämde jemväl, enligt departementschefens

förmenande, med Riksdagens i denna fråga uttalade önskningar. En för

sådant ändamål ökad undervisningsskyldighet kunde dock uppenbarligen

icke åläggas extra läraren i ämnet med den ringa aflöning, som han för

närvarande åtnjöte. Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för höjande af arfvodet till extra läraren i teknisk

hygien vid tekniska högskolan från dess nuvarande belopp, 750 kronor,

till 1,500 kronor bevilja ett ordinarie anslag af 750 kronor.

Ehuru den i ärendet meddelade utredningen icke, såsom önskvärdt

varit, lemnar tillräcklig ledning för bedömandet, huruvida den af Kongl.

Maj:t föreslagna förbättringen i aflöning för den extra lärare, som vid

tekniska högskolan har att leda undervisningen i teknisk hygien, afpassats

efter omfattningen af den tillämnade utvidgningen af undervisningen i

ämnet, anser sig likväl utskottet, som antager att Kongl. Maj:t kommer

att tillse, att den ifrågavarande anslagshöjningen må medföra afsedt gagn

för undervisningen, böra hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för höjande af arfvodet till

extra läraren i teknisk hygien vid tekniska högskolan

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

från dess nuvarande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor

bevilja ett ordinarie anslag af 750 kronor.

30:o) Kong! Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med uteslutande Ang.

ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af deri upptagna ^gtåteTför

anslag till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments-^ ^aäner»

ritning, 500 kronor, till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och kon-te “n9ta]taro

struktion af enkla maskindelar, 2,000 kronor, till en lärare i svenska språ- r27>j

ket och bokföring, 400 kronor, till repetitörer, 1,200 kronor, samt till

aflöningsbidrag, som förut utgått af donationsmedel, 2,050 kronor, eller

tillhopa 6,150 kronor,

dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för en hvar af sex nuvarande lektorer, nemligen

i matematik och beskrifvande geometri, i kemisk teknologi samt

mineralogi och geognosi, i maskinlära och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri,

i byggnadskonst och omamentsritning samt i elektroteknik från

3,500 kronor till 4,500 kronor .................................................... 6,000 kronor,

till höjning af aflöningen för en andre lärare i matematik

från 1,000 kronor till 3,000 kronor............................ 2,000

till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän

kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor ............................... 1,000 »

till höjning af aflöningen för en lärare i skeppsbyggeri

från 1,800 kronor till 3,000 kronor .......................................... 1,200

till höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik

från 1,500 kronor till 2,500 kronor ........................................... 1,000 »

till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst

från 1,200 kronor till 2,000 kronor............... 800 »

till höjning af aflöningen för en lärare i modellering

från 500 kronor till 1,200 kronor .............................................. 700

till aflöning af eu lärare i mekanisk teknologi .............. 1,500 »

till aflöning af en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

.................................................................................................... 1,200

till aflöning af en lärare i elementär mekanik .............. 1,200 »

till aflöning af en lärare i svenska och tyska språken 2,000 »

till aflöning af en lärare i bokföring ................................. 600 »

till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteck
ning

från 1,000 kronor till 2,500 kronor.................................. 1,500

till aflöning af en lärare i elektrokemi ........................... 800 »

till aflöning af en lärare i landtmäteri ........................ 400 »

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af

lönen för lektorn

i byggnadskonst

m. m. vid tekniska

elementarskolan

i

Örebro.

[28.]

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor

till 800 kronor ................................................................................ 500 kronor,

till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750

kronor till 1,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri

bostad .............................................................................................. 450 »

till arfvoden för assistenter och repetitörer..................... 8,100 »

till aflöning af arbetsbiträden på verkstaden ................ 1,500 »

eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill staten för anstalten

skulle komma att ökas med 26,300 kronor.

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skulle

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön

och 1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete

vid anstalten finge efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett

ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan

tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för

nuvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande

af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan

egenskap tjenstgjort vid anstalten; att andre läraren i matematik, andre

läraren i allmän kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i frihandsteckning

finge efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett

ålderstillägg af 500 kronor; samt att dessa ålderstillägg finge utgå af det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles

under riksdagens lopp afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet

härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för åstadkommande af

utvidgad undervisning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i

Örebro till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i

Norrköping, Malmö och Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,

beskrifvande och praktisk geometri samt ritning vid tekniska

elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor

och för detta ändamål på ordinarie stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anmält,

hurusom styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro i skrifvelse

den 2 oktober 1900 hos Kongl. Maj:t anhållit om de ökade anslag för

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

skolan, hvilka påkallades af de ändrade förhållanden, som genom upplåtande

af ny lokal för skolan komme att inträda, och i sådant hänseende

hemstält, bland annat, att lönen för lektorn i byggnadskonst in. in. måtte

höjas med 500 kronor årligen eller till 8,000 kronor, på det att undervisningen

i detta ämne äfven vid nämnda skola måtte kunna anordnas

efter samma plan, som vid rikets öfriga tekniska elementarskolor redan

tillämpades.

I anledning af denna hemställan har departementschefen erinrat om

de omständigheter, hvilka föranledt ofvanberörda skilnad i lönen för lektorerna

i byggnadskonst vid de tekniska elementarskolorna. Enligt Kongl.

Maj:ts förnyade stadga för de tekniska elementarskolorna den 15 juni

1877, § 2, skulle undervisningen i byggnadskonst omfatta: 1. Första grunderna

af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst jemte dertill hörande

ritöfningar. 2. Byggnadskonst jemte byggnadsritning: fortsättning och utveckling

af hvad som i nyss nämnda kurs föredragits samt kort framställning

af väg-, vatten- och brobyggnadskonst. Tillika funnes angifvet,

att den under mom. 2 upptagna undervisning i byggnadskonst skulle tills

vidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping och Malmö. I anledning

häraf hade aflöningen för läraren i detta ämne vid sistnämnda två

skoloro satts 500 kronor högre än vid de två öfriga.

År 1895 hade styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, i afsigt

att erhålla undervisningen i byggnadskonst utvidgad till öfverensstämmelse

med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och

Malmö, gjort framställning om höjande af aflöningen för läraren i byggnadskonst

vid skolan i Borås från 2,500 kronor till 3,000 kronor. Denna

hemställan hade tillstyrkts af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

som vid föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 13 januari

1896 härom yttrat: De af styrelsen till stöd för den underdåniga fram
ställningen

anförda skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse,

som den tekniska undervisningen eger för vårt land, torde icke kunna

skattas för högt, och då i det undervisningsämne, nemligen byggnadskonst,

hvarom nu är fråga, jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst,

synes ömkligt, att de båda tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås,

som ännu sakna sistnämnda del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta

hänseende likstälda med de tekniska elementarskolorna i Norrköping och

Malmö. Då emellertid i följd af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden

eu utvidgning af undervisningen i byggnadskonst derstädes för

närvarande låter sig mindre väl genomföra, och någon framställning om

dylik utvidgning ej heller inkommit från skolans styrelse, saknar jag anledning

att i fråga om nämnda skola tillstyrka någon Kongl. Maj:ts

Bih. Ull llilctul. Palt. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Staf sutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

stat för tekniska

elementarskolan

i

Hernösand.

[-29.]

åtgärd.» Deremot hade departementschefen tillstyrkt den inkomna framställningen

beträffande skolan i Borås; och hade denna framställning, efter

af Kong!. Magt afl åten proposition, af Riksdagen bifallits.

Då nu en framställning i omförmälda hänseende förelåge i fråga om

tekniska elementarskolan i Örebro, funne departementschefen de för ifrågavarande

utvidgning af undervisningen i byggnadskonst år 1896 anförda skäl

fortfarande ega samma giltighet. Derjemte kunde, liksom det år 1895 med

afseende å tekniska elementarskolan i Borås såsom ytterligare skäl framhållits,

att staden beviljat anslag till skollokalernas utvidgning, hvilket utvisade,

att skolans betydelse blifvit af kommunen insedd och behjertad

samt att läroverket vunnit allmänhetens förtroende, äfven samma skäl anföras

med afseende å tekniska elementarskolan i Örebro, hvilken från och

med nästa läsår, enligt hvad styrelsen i ofvan omförmälda skrifvelse upplyst,

komme att inflytta i ny och rymlig lokal, som af Örebro samhälle

anskaffats med högst betydande uppoffringar. Under sådana förhållanden

funne departementschefen sig böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för åstadkommande af utvidgad

undervisning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan

i Örebro till likhet med förhållandet vid

de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö och

Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,

beskrifvande och praktisk geometri samt ritning vid tekniska

elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500

kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål på ordinarie

stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillämpning af den

’i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna

stat vid tekniska elementarskolan i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett

anslag af 22,600 kronor, äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan

tillkommande ålderstillägg finge utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

På framställning af Kongl. Maj:t medgaf 1900 års Riksdag, att en teknisk

elementarskola finge upprättas i Hernösands stad, under vilkor att staden

såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan

bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

föi'' ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till

fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhölle byggnaden samt

anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för skolan, intill

dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt och åt skolan

upplåtet, hvarjemte Riksdagen för inrättande af en första årsklass af

nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för samma

år beviljade ett anslag af 10,000 kronor.

Sedan derefter stadsfullmägtige i Hernösand förklarat, att stadsfullmägtige

iklädde sig samtliga de förbindelser, som, på sätt nyss omförmälts,

utgjorde vilkor för ifrågavarande tekniska elementarskolas förläggande till

Hernösand, samt att stadsfullmägtige ansåge sig kunna tillhandahålla lokal

för den tillämnade skolans första klass från och med höstterminen 1901

och för skolan i dess helhet från och med höstterminen 1902, har Kongl.

Maj:t, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

genom kungörelse den 9 november 1900 förordnat, att undervisningen vid

tekniska elementarskolan i Hernösand skulle i första årsklassen taga sin

början med höstterminen 1901 samt att de för de tekniska elementarskolorna

i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15 juni 1877 utfärdade

stadgar med deri sedermera vidtagna ändringar skulle i tillämpliga

delar gälla med afseende å tekniska elementarskolan i Hernösand. Derjemte

hade Kongl. Maj:t förordnat rektor för sistberörda skola för år 1901 samt

föreskrifvit, att styrelsen för densamma skulle börja sin verksamhet med

ingången af samma år.

Dä sålunda tekniska elementarskolan i Hernösand skulle börja sin verksamhet

med en första årsklass höstterminen 1901 och med höstterminen

1902 erhölle en andra årsklass samt hade utsigt att då få inflytta i särskildt

för densamma afsedt läroverkshus, syntes med sistnämnda år fullständig stat

för skolan blifva erforderlig. Under andra läsåret inträdde nemligen lärjungarnes

fördelning på de fackskolor, som vid de tekniska elementarskolorna

förekomme, den mekaniskt-tekniska, den kemiskt-tekniska och byggnadsyrkesfackskolan,

hvarför lektorer i dessa ämnen äfvensom verkmästare då

blefve erforderliga. Departementschefen ansåge det ock vara lämpligt, att

dessa funnes såsom ordinarie anstälda redan från början af läsåret 1902 —

1903, ty dels måste det vara af vigt, att de, som skulle leda arbetet inom

de särskilda fackskolorna och på verkstaden, vore närvarande vid och deltoge

i inredning och utrustning af de lokaler, laboratorier och verkstäder,

der de framdeles skulle meddela undervisning, dels skulle det utan tvifvel

visa sig ganska svårt att anskaffa fullt kompetente och lämplige vikarier

å dessa platser, då för närvarande ingeniörer med för dylika befattningar

nödiga qvalifikationer vore mycket eftersökta och vanligen erhölle hög af
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

löning. Hvad af staten år 1902, särskild! under vårterminen, kunde besparas,

borde enligt departementschefens mening hufvudsakligen användas

för anskaffande af den undervisnings-, inrednings- och utrustningsmateriel,

som under året blefve erforderlig.

Den stat, som för närvarande gälde för eu hvar af de tekniska elementarskolorna

i Norrköping, Malmö och Borås — vid tekniska elementarskolan

i Örebro hade, såsom departementschefen under nästföregående

punkt omförmält, förhållandet hittills varit något olika — upptoge:

1 föreståndare, som tillika vore lektor, lön ............ kronor 4,000:

3 lektorer med lön af 3,000 kronor för hvarje ............... » 9,000: —

arfvode till extra lärare:

i mineralogi och geognosi.................. » 200

i bokföring och handelslära....................... » 300

i svenska språket ..................................................... » 400

i frihandsteckning.................................................. » ,300

i modellering ................................................................. » 300

i gymnastik.................................................................. » 200

bidrag till kostnaden för undervisningen i främmande

språk................ ''> 400

anslag till assistenter och repetitörer..................t................ » 800

» » verkstaden, för undervisning och materiel..... » 3,000

kemiska och fysiska laborationer ................. » 800

bibliotek och öfriga samlingar........................................ » 1,000

bestridande af sekreterare- och kamreraregöromålen ...... -> 300

betjeningens aflöning .......... » 500

lyshållning, uppvärmning in. m...................................... » 900

Summa kronor 22,600

Härtill komme, att lektorerna egde rätt till tre ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Såsom departementschefen redan i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 13 januari 1900 vid frågan om anslag till vissa utaf de tekniska

elementarskolorna haft tillfälle framhålla, hade förslag framstälts till ändring

och höjning af denna stat, som, sedan den år 1877 faststäldes, förblifvit i

det närmaste oförändrad. Men då denna förändring af staten stäldes i

samband med vissa ifrågasatta nya bestämmelser för skolornas verksamhet,

hvilka å sin sida förutsatte en närmare utredning, som ännu icke blifvit

verkstäld, så hade något förslag i detta afseende icke kunnat för Riksdagen

framläggas. Något skäl förefunnes derför, enligt departementschefens åsigt,

icke att lör tekniska elementarskolan i Hernösand afvika från den stat,

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

157

som för närvarande gälde för öfriga skolor af samma slag. Departementschefen

hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu

förevarande framställning.

Då undervisningen i andra årskursen vid ifrågavarande tekniska

elementarskola är afsedd att taga sin början först på hösten 1902, har

utskottet visserligen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida fullständig

ordinarie stat för skolan lämpligen borde redan af innevarande års Riksdag

fastställas. Men då departementschefen vid ärendets föredragning

såsom sin mening uttalat, att hvad af staten år 1902, särskildt under vårterminen,

kunde besparas, borde användas hufvudsakligen för anskaffande

af den undervisnings- och utrustningsmateriel, som under året blefve erforderlig,

samt utskottet anser sig kunna antaga, att de uppkommande

besparingarne icke komma att öfverstiga hvad för det af departementschefen

omförmälda ändamålet erfordras, har utskottet funnit den ofvan

anmärkta omständigheten icke böra utgöra hinder för bifall till Kongl.

Maj:ts framställning, emot hvilken utskottet ej heller i öfrigt funnit

någon anledning till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för tillämpning af den i

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11

januari 1901 angifna stat vid tekniska elementarskolan

i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag al

22,600 kronor äfvensom medgifva, att de lektorerna

vid skolan tillkommande ålderstillägg må utgå af det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg.

33:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till militäröfningars Ang. anordbedrifvande

vid de tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie 8tatnt~nrffn®ng™nå

ett anslag af 5,000 kronor. _ Jska^iemeu
Enligt

hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid™^®,®™6^

ärendets föredragning hänvisat till hvad han under punkten 19 i proto- [30.]

kollet yttrat i fråga om ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna

läroverken.

Under åberopande af hvad utskottet under punkt 21:o) här ofvan

anfört i anledning af Kongl. Maj:ts förslag om höjning af det å all
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anställande

ytterligare

lärare.

[31-]

männa läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m.,

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Genom bifall till hvad utskottet i punkterna28:o),29:o)samt31:o)—33:o)

föreslagit, skulle anslaget till de tekniska läroverken, nu 453,375 kronor,

komma att ökas med sammanlagdt 25,650 kronor eller till 479,025

kronor, hvilket belopp emellertid kan komma att ytterligare ökas genom

Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts under punkt 30:o) här

ofvan omförmälda framställning om ökning i staten för Chalmers tekniska

läroanstalt.

Gymnastiska centralinstitutet.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för aflönande af ytterligare

[en lärare vid gymnastiska centralinstitutet bevilja på ordinarie stat ett

anslag af 2,500 kronor att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500

kronor såsom tjenstgöringspenningar.

På gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat äro för närvarande

uppförda anslag till aflönande af tre öfverlärare och tre lärare, af hvilka,

enligt kongl. stadgan för institutet den 13 juli 1S87, en öfverlärare och

en lärare skola meddela undervisning i sjukgymnastik. De tre öfverlärarne

åtnjuta hvardera en aflöning af 5,000 kronor, och af de tre lärarne erhålla

den i tjensten äldste 3,000 kronors aflöning samt de två öfriga hvardera

en aflöning af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor

tjenstgöringspenningar.

I skrivelser till Kongl. Maj:t den 12 oktober 1897, den 29 september

1898 och den 27 september 1899 har direktionen öfver institutet, enligt

hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, framhållit, hurusom undervisningen

i sjukgymnastik vid institutet kräfde anställandet af en tredje lärare i

detta ämne samt att institutets tillgångar icke beredde möjlighet att samtidigt

med tillgodoseendet af dess öfriga behof bestrida denne lärares aflöning;

och har Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställningar,

för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 på extra stat beviljat ett

anslag å 2,500 kronor för aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik

vid institutet.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 har nu direk
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

tionen, enär de skäl, hvilka legat till grund för direktionens föregående

framställningar i ämnet, fortfarande egde sin fulla giltighet samt behofvet

af nämnda lärarekraft visat sig stadigvarande och densamma, med

hänsyn till institutets utvecklade verksamhet, äfven för framtiden vore

nödvändig, anhållit om uppförande på ordinarie stat af ett anslag å 2,500

kronor till anställande af eu tredje lärare i sjukgymnastik.

På de af direktionen anförda skäl, hvilka syntes departementschefen

fullt öfvertygande, och med hänsyn till den betydelsefulla ställning sjukgymnastiken

intoge i vårt land, tillstyrkte departementschefen, det Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för aflönande af ytterligare en lärare vid

gymnastiska centralinstitutet bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,500

kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer utskottet

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för aflönande af ytterligare

en lärare vid gymnastiska centralinstitutet bevilja på

ordinarie stat ett anslag af 2,500 kronor, att utgå med

2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Vid bifall härtill kommer anslaget till gymnastiska centralinstitutet,

nu 37,150 kronor, att ökas till 39,650 kronor.

Farmaceutiska institutet.

35:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen, att, med godkännande

af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 af institutets

jannari 1901 omförmälda stat och den i protokollet angifna bestämmelseaflömrgs^och

i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till farmaceutiska institutet,

nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor eller till 38,500 kronor. *-

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anmält,

att medicinalstyrelsen i skrifvelse den 29 september 1900 med tillägg åt

den 14 november 1900, efter att hafva hört farmaceutiska institutets

styrelse och apotekaresoeietetens direktion, dels till åtlydnad af Kongl.

Maj:ts i bref den 28 maj 1897 meddelade föreskrift afgifvit förslag till

nya stadgar för farmaceutiska institutet, afsedda att ersätta ej mindre de

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af sundhetskollegium den 12 februari 1846 för institutet utfärdade stadgar

än jemväl vissa af medicinalstyrelsen gifna föreskrifter för studieordningen

samt tarmacie studiosi- äfvensom provisor- och apotekareexamen, dels ock

gjort framställning angående omreglering af institutets aflönings- och utgiftsstat.

Denna stat, faststäld genom kongl. bref den 13 maj 1881 och sedermera

ändrad enligt kongl. bref den 5 juni 1891 och den 28 maj 1897,

innehölle följande: I

Lön.

Tjenstgörings-

Summa.

—-

Kr.

penningar.

Anmärkningar.

Kr.

Kr.

1 lärare i kemi och farmaci

3,000

1 ,500

_

O

o

lO

Th

Om läraren tillika in-

1 » i naturalhistoria och

nehar annan tjenst,

farmakognosi ...

1 » i fysik, arfvode .....

2,700

—

1,300

—

4,000

1,200

—

minskas lönen med

1,000 kronor.

1 » i författn.-kunskap,

arfvode..............

300

—

Assistenter, arfvoderi

2,500

500

Föreståndaren, arfvode .....

Om vaktmästaren i

sådan egenskap åtnjn-

—

1 vaktmästare.. ..

650

_

300

950

ter fri bostad, min-

Laboratorium, instrument,

skas, så länge denna

förmån qvarstår, lö-

samlingar, böcker

1,800

nen med 160 kronor.

Ved, kol, gas, vatten och

diverse ..

2,200

3,000

Hyra till apotekaresocieteten

Summa

0

—

—

—

20,950

—

I afseende på de i staten upptagna utgifter hade föreskrifvits, att till

deras bestridande skulle användas dels de för institutet å ordinarie stat

uppförda medel, utgörande 20,050 kronor, och dels elevernas terminsafgifter,

beräknade till 900 kronor. Enligt kongl. brefvet den 5 juni 1891

vore medgifvet, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter kunde

komma att öfverskjuta 900 kronor för år, finge efter medicinalstyrelsens pröfning

användas såväl till materielens förbättring vid institutet som ock till förökad

undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning funnes

vara behöflig! I anledning af gjord framställning om beredande af medel

till aflönande af en tredje och en fjerde assistent vid institutet hade

medicinalstyrelsen genom kongl. bref den 22 oktober 1897 erhållit bemyn
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

digande att föreskrifva, att från och med vårterminen 1898 eleverna vid farinaceutiska

institutet skulle för åtnjutande af undervisning derstädes erlägga

förhöjd terminsafgift, som finge bestämmas till högst ‘25 kronor, dock med

rättighet för institutets styrelse att för mindre bemedlad elev medgifva

nedsättning i afgiften intill dess dåvarande belopp, 7 kronor 50 öre. Efter

att hafva i ämnet inhemtat yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,

hade medicinalstyrelsen enligt skrifvelse den 27 december 1897 till institutets

styrelse beslutit, att i enlighet med dess förslag terminsafgiften skulle

utgå under vårterminen 1898 med 15 kronor samt från och med höstterminen

1898 tills vidare med 25 kronor. Någon nedsättning i terminsafgiften

hade, enligt hvad departementschefen trodde sig veta, institutets

styrelse hittills ej beviljat.

Genom terminsafgiftens höjande hade beredts en årlig tillgång, af

hvilken tillsammans med det i staten upptagna anslag till assistenter, 2,500

kronor, utginge årsarfvoden till en förste assistent med 1,500 kronor och

till 3 assistenter med 1,000 kronor åt hvardera. Utom terminsafgifter

erlades af de studerande s. k. öfningsafgifter, vexlande mellan 25 och

40 kronor för läsår, med hvilka afgifter bekostades material, som de studerande

förbrukade vid sina öfningar, såsom kemikalier, glas, porslin m. m.

Dessa afgifter erlades förskottsvis af de studerande, som egde återfå möjligen

uppkommande öfverskott. För undergående af farmacie studiosiexamen

erlades af examinand, som blifvit godkänd vid det förberedande

praktiska profvet, en afgift af 20 kronor, som delades mellan examinatorerna.

Någon sådan afgift förekomme ej vid apotekareexamen.

Utom den i staten angifna kontanta aflöning åtnjöte läraren i kemi

och farmaci fri bostad inom den för institutet hyrda lokal.

På grund af undervisningslokalernas och lärarekrafternas otillräcklighet

hade farmaceutiska institutets styrelse, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, i skrifvelse den 6 juni 1899 hos medicinalstyrelsen anhållit

om bemyndigande att vid den med höstterminen 1899 börjande

tvåårskurs till högst 80 inskränka det antal lärjungar, som vid institutet

skulle genomgå praktiska öfningskurser, och att derutöfver, så långt utrymmet

medgåfve, mottaga sådana vid institutet förut inskrifna lärjungar, som

blifvit godkända i de praktiska kurserna, men skulle komplettera i de

teoretiska.

Vidtagande af den begärda inskränkningen hade medgifvits af medicinalstyrelsen,

som dervid, då ett sådant inskränkande af rätt till inträde vid

institutet medförde väsentliga olägenheter för de studerande, anmodat institutets

styrelse att taga i öfvervägande möjligheten af en sådan utvidg
Bih.

till Rikad. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ning af institutets lokaler eller förändrade anordningar inom desamma,

att hela antalet inträdessökande måtte vid den år 1901 börjande tvåårskursen

kunna mottagas. Till den tvåårskurs, som tagit sin början den 15

september 1899, hade inom behörig tid anmält sig 107 farmacie studiosi.

Af dessa hade 86 erhållit inträde vid läroanstalten, 80 för att genomgå såväl

teoretiska som praktiska kurser, 6 för deltagande endast i de teoretiska,

-öfriga 21 anmälda hade på grund af bristande utrymme vid institutet ej

kunnat mottagas.

Innan medicinalstyrelsen afgifvit sitt omförmälda förslag, hade på medicinalstyrelsens

anmodan farmaceutiska institutets styrelse utarbetat ett

förslag till ny stadga för institutet, hvilket förslag, åtföljdt af ett utaf institutets

styrelse jemväl uppgjord t förslag till ny aflönings- och utgiftsstat

för nämnda institut, inlemnats till medicinalstyrelsen med en skrifvelse af

den 9 juni 1899. I motiveringen till institutsstyrelsens berörda förslag hade

anförts, att för en väl tillgodosedd farmaceutisk undervisning visserligen

vore önskligt, att särskilda lärare i ren kemi och botanik anstäldes. Derigenom

skulle vinnas åtskilliga fördelar, af hvilka de förnämsta vore, att

alla kurser kunde blifva ettariga och att nya lärjungar kunde antagas

hvarje år i stället för, såsom för närvarande, hvart annat. Då emellertid

anställandet af sådana lärare skulle påkalla icke blott en högst ansenlig

förhöjning af institutets stat, utan ock en visserligen redan nu behöflig,

men da betydligt ökad utvidgning af institutets lokaler, hade institutets

styrelse vid uppgörandet af sitt förslag till stadga utgått från den förutsättningen,

att någon så omfattande rubbning af bestående förhållanden

icke nu borde ifrågakomma. Enligt institutets styrelses mening borde

fragan om anställandet af flere lärare återupptagas, då ett växande lärjungeantal

nödgade till anskaffande af vidgade undervisningslokaler. I det

afgifna förslaget till stadga hade institutets styrelse bibehållit tvåårskurserna,

men sökt dels bereda lärjungar, som hade utpreglad håg och fallenhet för

studier, tillfälle att fullfölja sådana under någon längre tid, dels ock att

till minsta möjliga omfång begränsa afvisandet från läroverket på ett år

af sådana studerande, som underkänts vid slutpröfningarna. Genom ökning

af pröfnings- och exarnensperiodernas antal skulle för de studerande, som

sådant önskade, möjliggöras att förlänga sina studier till 3 å 4 år utan

afbrott.

Emedan under ärendets behandling i medicinalstyrelsen det ansetts vara

af behofvet pakalladt, att farmaceuternas första utbildning under elevtiden

blefve ändamålsenligare ordnad, än nu vore förhållandet,'' då eleven skulle

såsom. sådan tjenstgöra å apotek i tre år och derunder förvärfva sådan

teoretisk och praktisk utbildning, som satte honom i stånd att tjenstgöra

såsom medhjelpare å apotek och aflägga farmacie studiosi-examen, hade

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

medicinalstyrelsen begärt yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,

huruvida icke möjlighet kunde beredas apotekseleverna att före farmacie

studiosiexamens afläggande få för densamma genomgå en studiekurs vid

institutet. Det sålunda begärda utlåtandet hade afgifvits af institutets

styrelse den IT juli 1900 och innehållit hufvudsakligen följande.

Det läge i öppen dag, att undervisningen af apotekselever, då den

lemnades af ett par hundra olika lärare, måste blifva ojemn. Den praktiska

utbildningen kunde visserligen erhållas på flertalet af rikets apotek, men

icke den teoretiska, hvarom äfven de vid institutet aflagda farmacie studiosiexamina

bure vittne. Under åren 1897—1898 och 1898—1899 hade

sålunda underkänts icke mindre än 37 procent af examinanderna. Ofta inträffade

det nemligen, att apotekselev afslutat sin tjenstgöring utan att

fullständigt hafva genomgått föreskrifven kurs, och ej sällan hände det, att

elev ej erhållit någon undervisning alls under elevtiden, utan först genom

privat handledning efter slutad tjenstgöring förvärfvat det minimum af

kunskaper, som berättigade honom att godkännas i farmacie studiosiexamen.

Af dessa flygtigt förvärfvade kunskaper hade han ofta icke mycket i behåll,

när han instälde sig vid institutet för fortsatta studier till apotekareexamen.

Härigenom förlängdes studietiden, och eleven bereddes svårigheter att följa

undervisningen.

Det läge för öfrigt något föråldradt och skråmessigt i den fordran,

att apotekare skulle icke blott praktiskt, utan äfven teoretiskt utbilda elever.

Den, som kanske för ett tjugutal eller än flera år sedan aflagt sin apotekareexamen

och derefter uteslutande egnat sig åt praktiska värf, vore icke den

rätte att gifva apotekselev tidsenlig teoretisk utbildning. En dylik fordran

återfunnes icke på något annat område.

Under sådana förhållanden syntes någon annan åtgärd icke kunna

vidtagas än att söka bereda apotekselever kompletterande utbildning utom

apoteken, och detta kunde ske genom att vid farmaceutiska institutet anordna

en för alla elever gemensam undervisningskurs. Härför vore emellertid en

förkortning i elevtiden ett oeftergifligt vilkor. Den vore äfven för närvarande

endast två år i Tyskland, en tid, som förut i vårt land ansetts

tillräcklig. Minsta tiden för en för apotekselever afsedd undervisningskurs

vid institutet borde vara ett hälft år, och en sådan kurs om året vore

för ändamålet fullt tillräcklig.

Vid bestämmandet af undervisningstiden ansåge institutets styrelse

hänsyn böra tagas till följande förhållanden:

1) att, om elevs värnpligt infölle vid denna tidpunkt, värnpligten

borde vara fullgjord före kursens början,

2) att, då institutets lokaler ej samtidigt kunde inrymma dem, som

studerade till apotekareexamen, och apotekselever, utan ökadt utrymme

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erfordrades redan för de förra, undervisningstiden måste väljas i enlighet

härmed, samt slutligen

3) att vederbörande lärares sommarferier icke allt för hårdt inskränktes.

Lämpligast vore, att kursen började den 1 augusti hvarje år samt

fortginge med kort afbrott för julen till den 1 februari nästföljande år,

då äfven examineringen borde vara afslutad.

Nuvarande undervisningslokaler vore redan otillräckliga samt i behof

af utvidgning. För sådant ändamål lämplig lokal kunde emellertid inom

den egendom, der farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt,

erhållas från den 1 oktober 1901. Dermed skulle utrymme kunna beredas

äfven för apotekselevernas undervisning.

Vid uppgörande af undervisningsplan hade institutets styrelse utgått

från den förutsättning, att någon väsentlig ökning af nu faststälda kunskapsfordringar

ej borde komma i fråga. De praktiska öfningarna skulle

hufvudsakligen förläggas till augusti och september, då institutets laboratorier

kunde helt disponeras af apotekseleverna. Visserligen skulle undervisningen

af institutets ordinarie lärjungar börja den 15 september, men

detta kunde uppskjutas till den 1 oktober, om en utvidgning af lokalen medgåfve,

att de nu nödvändiga parallelafdelningarna sammansloges till en

afdelning.

De lärarekrafter, öfver hvilka institutet nu förfogade för undervisning

i kemi och farmaci samt botanik och farmakognosi, behöfde uteslutande

tagas i anspråk för de ordinarie eleverna. Någon ytterligare skyldighet

borde ej påläggas dessa lärare än att hvar i sitt ämne utöfva tillsyn öfver

apotekselevernas undervisning. Deremot förfogade institutet öfver assistenter,

som under flerårig undervisning af institutets lärjungar och privat handledning

af apotekselever förvärfvat erforderlig vana och skicklighet, och

åt dessa assistenter kunde apotekselevernas undervisning uppdragas. Sålunda

borde det öfverlemnas åt två assistenter att undervisa i kemi, farmaci

och författningskunskap samt att leda de kemisk-praktiska öfningarna

och åt en tredje att undervisa i botanik och farmakognosi med dithörande

öfningar. Examineringen af apotekseleverna kunde förrättas antingen, som

hittills, af farmaceutiska institutets lärare eller ock af elevernas lärare under

vederbörlig kontroll.

Kostnaderna för apotekselevernas undervisning beräknade institutets

styrelse uppgå till 4,60o kronor för år, deraf 3,000 kronor åt tre assistenter.

För en gång erfordrades derutöfver 5,000 kronor till anskaffande

af arbetsbord, skåp, gas-, vatten- och afloppsledningar m. m. Fn del af

den årliga kostnaden borde bestridas af elevernas afgifter. Beloppet af

dessa afgifter beräknade styrelsen uppgå till minst 1,600 kronor för år,

hvadan af statsmedel erfordrades 3,000 kronor. Den särskilda examens
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

afgiften borde bibehållas såsom ersättning åt examinatorer, i fall nuvarande

examensordning bibehölles, och till arfvode åt censorer, om sådana skulle

förekomma. Till förhyrande af utvidgade undervisningslokaler måste ytterligare

beredas ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Apotekaresocietetens direktion, hvars yttrande infordrats öfver det af

farmaceutiska institutets styrelse afgifna förslaget till ett ändamålsenligare

ordnande af farmaceuternas teoretiska och praktiska utbildning under deras

elevtid, hade, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, förklarat sig i hufvudsak

instämma i det af institutets styrelse uppgjorda förslaget, men

dervid gjort vissa anmärkningar, bland hvilka departementschefen anfört,

att apotekaresocietetens direktion ansett, att elevtiden icke borde bestämmas

till kortare tid än två och ett hälft år, deri dock inberäknad den tid,

som nu erfordrades för fullgörandet af elevens värnpligt, samt att de afgifter,

som kunde affordras eleven för genomgående af studiekursen, inberäknadt

examensafgiften, icke borde öfverstiga 100 kronor.

I ett af apotekaresocietetens direktion förut afgifvet, särskildt utlåtande

öfver de af farmaceutiska institutets styrelse uppgjorda förslagen till stadga för

institutet och till ny stat för detsamma hade direktionen utgått från det

antagandet, att elevantalet vid institutet skulle begränsas till högst 80,

enär direktionen ansett undervisning af ett större antal elever ej kunna

utan svårare olägenheter skötas af de jemförelsevis fåtaliga lärarekrafterna.

Under erinran, att ensamt till de kemiska öfningarna för den farmaceutiska

undervisningen anslagits i Berlin 15,000 och i Marburg 12,000

tyska riksmark och att staten för farmaceutiska institutet i Köpenhamn,

med ungefär samma antal lärjungar som vid institutet i Stockholm,

vore omkring 30 procent högre än den för sistnämnda läroanstalt af dess

styrelse föreslagna, hade direktionen såsom sin åsigt uttalat, att den föreslagna

staten, deri ett uppfördt anslag till assistenter borde höjas med 2,100

kronor, vore den minsta möjliga och antaglig endast under vilkor, att

elevernas antal inskränktes till högst 80.

I medicinalstyrelsens förslag till stadgar för farmaceutiska institutet hade

upptagits bestämmelser om anordnande derstädes af en frivillig lärokurs för

apotekselever och bibehållits alla de af institutets styrelse föreslagna undervisningsämnen

för såväl farmacie studiosi- som apotekareexamen samt insatts

åtskilliga allmänna stadgandcn rörande studie- och examensordningen

vid institutet, under det att hvarjehanda detaljföreskrifter, som medicinalstyrelsen

ansett böra meddelas af institutets styrelse, uteslutits. En af institutets

styrelse föreslagen särskild pröfning för vissa inträ dessökande

hade medicinalstyrelsen i likhet med apotekaresocietetens direktion ansett öfverflödig,

hvadan derom af institutets styrelse ifrågasatt bestämmelse utelemnats

i medicinalstyrelsens förslag. T öfrigt hade institutets styrelses förslag

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till sitt väsentligaste innehåll godkänts af medicinalstyrelsen, som dock

föreslagit åtskilliga modifikationer beträffande institutsstyrelsens sammansättning,

föreståndarens ställning och lärarnes tillsättning m. m.

Vidkommande aflönings- och utgiftsstaten hade medicinalstyrelsen framhållit,

att en reglering deraf länge varit af behofvet påkallad. Ett läroverk

med ett så stort antal lärjungar och en för landets sjukvård så vigtig uppgift

kunde svårligen uppehållas på tillfredsställande sätt med ett anslag af

knappast mer än 20,000 kronor. Skulle lämpliga lärare kunna erhållas

och bibehållas, måste de ovilkorligen aflönas så, att de funne sin bergning

genom att egna sig åt undervisningskallet, emedan de i annat fall hellre

vände sig åt deu praktiska sidan af apotekarebanan, der de visste sig snart

nog kunna förvärfva en jemförelsevis riklig utkomst på sitt arbete.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle farmaceutiska institutets utgiftsstat

blifva följande:

Lön

Tjenstgörings-

penningar

kronor

kronor

kronor

Aflöning till 1 professor i kemi och

kemisk farmaci .................

4,500

—

1,500

—

6,000

—

» till 1 professor i botanik

och farmakognosi..............

4,500

—

1,500

—

6,000

—

» till 1 lärare i teknisk farmaci

och författningskunskap

1,500

—

500

—

2,000

—

» till 1 lärare i fysik .........

1,500

—

500

—

2,000

—

» 1 extra lärare i bakteriologi

—

—

—

—

600

—

» till 1 föreståndare ............

—

—

—

—

500

—

» » sekreterare o. kamrerare

—

—

—

—

1,000

—

» » assistenter ..................

—

—

—

—

8,400

—

» » betjening (utom fri bo-

stad och ved åt en vakt- mästare) .................

__

_

1,500

Materialier, instrument, böcker, sam-

lingar....................................................

__

_

.

4,300

Bränsle, gas, vatten m. in.............

—

—

__

—

2,400

_

Egendomens underhåll, renhållning

och diverse

__

_

_

1,000

6,800

Hyra för lokalerna.......................

—

—

—

—

—

Summa

—

—

—

—

42,500

—

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

Denna stat skilde sig från hvad institutets styrelse i berörda hänseende

föreslagit hufvudsakligen derutinnan, att dels för de fyra först omnämnde

lärarne afiöningen fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, dels aflöningen

för läraren i teknisk farmaci och författningskunskap höjts från 1,500

kronor till 2,000 kronor, dels ock, i stället för aflöning åt en vaktmästare

och eldare utöfver fri bostad och ved 1,200 kronor, insatts aflöning till

betjening (utom fri bostad och ved åt en vaktmästare) 1,500 kronor, deraf

300 kronor afsetts till ersättning åt en städerska.

I afseende å de särskilda anslagsbehofven hade i de gjorda framställningarna

anförts följande.

För de två hufvudlärarne hade begärts en förhöjning af nu utgående löner

till 6,000 kronor åt hvardera läraren. De undervisningskurser, som af

dem lemnades, vore omfattande högskolekurser och förutsatte motsvarande

qvalifikationer. Det förefunnes alltså icke någon anledning, hvarför dessa

lärare i ekonomiskt afseende skulle intaga en sämre ställning än likstälda

lärare vid t. ex. karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan.

Skulle för dessa vigtiga lärareposter kunna förvärfvas dugliga krafter,

så vore förhöjningen i lön det första vilkoret. Det borde framhållas, att

dessa lärares tid toges så i anspråk för undervisningen, föreläsningar och

öfningar, att något inkomstbringande arbete vid sidan hvarken vore möjligt

eller kunde tillåtas. Professorn i kemi och farmaci åtnjöte för närvarande

4,500 kronor i kontant aflöning och fri bostad, alltså nära nog full

professorslön. Då likväl de af honom disponerade bostadsrum vore behöfliga

till förökande af undervisningslokalerna, borde vilkoret för åtnjutandet

af den ifrågasatta förhöjningen vara, att han afstode från bostadslägenheten.

Till läraren i naturalhistoria och farmakognosi utginge för närvarande en

lön af 4,000 kronor. Under det att företrädarne endast haft föreläsningsskyldighet,

hade den nuvarande läraren villigt påtagit sig att utöfver föreläsningarna

lemna praktisk handledning med minst 100 timmar per lärjunge

och läsår. Om lärjungarne fördelades på 4 till 5 afdelningar, blefve

hans tjenstgöring ungefär densamma som lärarens i kemi och farmaci. Då

de båda hufvudlärarnes qvalifikationer i öfrigt borde vara desamma, syntes

lönebeloppen äfven böra vara lika.

För de begge andra ordinarie lärarne föresloges endast en lön af 2,000

kronor åt hvardera, hvilken lön medicinalstyrelsen ansett någorlunda motsvara

det arbete, som fordrades af dem. Af farmaceutiska institutets styrelse

hade visserligen endast begärts eu lön af 1,500 kronor åt läraren i teknisk

farmaci och författningskunskap, men då det enligt medicinalstyrelsens åsigt

mötte svårighet att med de stigande aflöningsförmåner, som numera inträdt

inom apotekareyrket, erhålla en fullt qvalificerad lärare för en så ringa aflö
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

ning som 1,500 kronor och då tjenstgöringsskyldigheten för bär ifrågavarande

båda ordinarie lärare vore i det närmaste lika, hade medicinalstyrelsen ansett

lönen icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor äfven för läraren i teknisk

farmaci och författningskunskap. Farmaceutiska institutets styrelse hade

för öfrigt ansett aflöningen för sistnämnde lärare kunna bestämmas till

1,500 kronor endast under den förutsättning, att han tillika anstäldes såsom

assistent mot åtnjutande af derför ifrågasatt arfvode. I ämnet teknisk

farmaci, hvilket omfattade en framställning af de för ett fullständigt apotek

erforderliga lokaler, apparater m. in., hade under flera år undervisning

bekostats med räntorna på en donation, öfver Indika institutets styrelse

kunnat någorlunda fritt förfoga. På grund af det samband, detta ämne

egde med författningskunskap, hade undervisningen deri ansetts böra öfverlemnas

åt läraren i sistnämnda ämne, hvilken jemväl skulle meddela undervisning

i beredningen af s. k. galeniska medel, såsom salfvor, tinkturer

och pulver, i en del recepturarbeten samt i farmaciens historia. Hvad

läraren i fysik anginge, hade hans arbete ökats med examensskyldighet och

ledning af praktiska öfningar.

De bakteriologiska öfningarna, som för närvarande vore fakultativa

och bekostades af de i dem deltagande lärjungarne, hade ansetts böra

blifva obligatoriska. Att behof af undervisning i bakteriologi förefunnes,

framginge deraf, att apotekarekåren, från hvilken initiativet tagits till anordnande

af undervisning i detta ämne, för en kostnad af omkring 3,000

kronor bestridt utgifterna för nödig undervisningsmateriel och derjemte åt

en af läroverkets assistenter, som utbildat sig till bakteriolog, lemnat anslag

för fortsatta studier utom riket. För ett allmännare införande af

bakteriologiska undersökningar kunde det endast vara till gagn, om apotekaren

inheintade kunskap i näringssubstratens beredning och tillhandahölle

sådana åt läkaren. Kunde han derutöfver stödja läkaren med renodling

och diagnosticering af bakterier, vore vinsten icke ringa. Den nu ifrågasatte

extra läraren, som skulle få att undervisa i elementär bakteriologi

och dervid handleda omkring tre afdelningar om året, hvardera under en

månad, borde härför ega åtnjuta ett arfvode af 600 kronor.

Åt föreståndaren hade icke föreslagits någon förändring af nu utgående

arfvode, 500 kronor, derest kamrerare och sekreterare anstäldes. Den mest betungande

delen af föreståndarens arbete hade hittills varit vården af institutets

ekonomi, bokföring, skrifgöromål m. m. Blefve särskild tjensteman

anstäld för dessa arbeten, borde det beviljade arfvodet, 500 kronor, vara

tillräcklig ersättning.

För upprätthållande af sekreterare- och kamreraregöromålen hade föreslagits

ett belopp af 1,000 kronor. Institutets styrelse vore af den meningen, att

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

169

det icke vore möjligt att finna en föreståndare, som kunde påtaga sig utöfver

eu föreståndares vanliga göromål äfven den ekonomiska förvaltningen,

bokföringen och öfriga skrifgöromål, som förekomme vid läroverket.

Frågan, om en eller två personer skulle anställas, syntes kunna hållas öppen.

För sekreteraregöromålen vore en juridiskt bildad person önskvärd,

för kainreraregöromålen vore eu person med måttligare anspråk användbar.

Biträde vore äfven behöfligt, såvida föreståndaren, enligt förslaget en af

lärarne, icke skulle hindras att följa sin vetenskaps utveckling och dömas

till en äfven för läroverkets anseende skadlig overksamhet på vetenskapligt

område.

Åt assistenter hade institutets styrelse ursprungligen begärt ett anslagsbelopp

af sammanlagdt 5,400 kronor, nemligen 1,800 kronor åt förste assistenten

samt 1,200 kronor åt hvar och eu af de 8 öfriga assistenterna.

Till dessa befattningar antoges examinerade apotekare med goda kunskaper.

De lemnade icke blott handräckning åt vederbörande lärare, utan utöfvade

äfven under lärarens tillsyn eu ganska omfattande lärareverksamhet. Toge

man i betraktande, att eu examinerad apotekare vid tjenstgöring å apotek

kunde bereda sig en inkomst af 2,000 å 3,000 kronor per år, måste den af

institutets styrelse sålunda föreslagna förhöjningen anses vara den minsta

möjliga och för öfrigt nödvändig, så vida icke institutet skulle blifva i

saknad af assistenter. Dessa aflöningar hade synts medicinalstyrelsen likasom

apotekaresocietetens direktion för ringa i betraktande af det arbete,

som fordrades af assistenterna, samt de löner, som numera pa den praktiska

apotekarebanan vore vanliga för examinerade apotekare. En förhöjning

till omkring 2,000 kronor åt hvar och en af assistenterna eller tillsammans

8,000 kronor ansåge medicinalstyrelsen nog blifva erforderlig,

derest institutet skulle kunna stadigvarande påräkna fullt kompetenta och

skickliga biträden. .Skulle en särskild studiekurs för apotekselever anordnas

vid institutet och anförtros åt assistenterna, komme äfven deras tid

och arbete att blifva så tagna i anspråk, att eu aflöning af omkring 2,000

kronor måste betraktas såsom den minsta möjliga. Farmaceutiska institutets

styrelse hade också i sitt utlåtande den 1 7 juli 1900 uppfört såsom

lärarearfvode för denna elevkurs en summa af 3,000 kronor. Härigenom

skulle, enligt institutets styrelses beräkning, sammanlagda anslagsbehofvet

för assistenter stiga till 8,400 kronor att fördelas dem emellan i den man

deras arbete och tid toges i anspråk. Fn del af donna summa kunde

visserligen tänkas bestridd med utgifter, erlagda af de i undervisningskursen

deltagande. Men då dessa utgifter, enligt medicinalstyrelsens mening,

icke borde ställas alltför höga och i intet fall syntes böra öfverstiga

100 kronor för hvarje kursdeltagare samt då enligt institutets styrelses

Vill. till Kikad. Krut. l!)Ul. 4 Sand. I Afd 9 Höft. 92

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beräkning eu del andra utgifter, tillsammans uppgående till en summa af

1,600 kronor, skulle blifva erforderliga för elevkursen, hade medicinalstyrelsen

icke ansett sig kunna nedbringa anslagssumman till assistenter under

nämnda 8,400 kronor, utan bibehållit densamma oafkortad, under förutsättning,

att kursdeltagarnes afgifter skulle'' användas för bestridande af de

öfriga kostnader, hvilka blefve en följd af den särskilda elevkursen.

Till vaktmästaren utginge för närvarande 950 kronor, af hvilka 150

kronor vore bostadsersättning. Institutets styrelse föresloge en förhöjning

till 1,200 kronor af anslaget till vaktmästare och derutöfver fri bostad

med vedbrand af följande skäl: Vaktmästaregöromålen vore så omfattande,

att de vid andra institutioner ovilkorligen skulle fördelas på två personer.

Vaktmästaren skulle ansvara för städning af auditorium och 15 andra

lokaler, af hvilka endast för 4 lokaler städerska blifvit antagen. Han

skulle vara mekanisk arbetare för att under ferierna reparera och underhålla

alla redskap af metall, han skulle ock sköta ångpannan. Under de

senare åren hade värme- och ventilationsledning inrättats i de åt institutet

upplåtna lokaler. Vid andra institutioner vore för vården af värmeledningen

särskild eldare anstäld. Vaktmästaren vore dessutom portvakt.

Under vintern började hans arbete kl. 6 f. m. och räckte till kl. 10 e. m.

Han vore alltså icke i stånd att bereda sig extra inkomster. Endast en

ovanligt duglig och skötsam arbetare kunde åtaga sig detta arbete. Skulle

principiella skäl lägga hinder i vägen för vaktmästarelönens höjande till

1,200 kronor, hemstälde institutets styrelse, att särskild ersättning måtte

beredas för vård af värmeledning och ångpanna. För nu utgående bostadsersättning,

150 kronor, kunde för närvarande vaktmästarebostad icke

anskaffas i Stockholm. Vaktmästaren måste för öfrigt bo i gården, och

kunde i den lämplig bostad anskaffas för 300 kronor. Institutets styrelse

hemstälde, att denna lägenhet måtte få förhyras. Derest lärarens i kemi

och farmaci aflöning utfördes med 6,000 kronor kontant i stället för 4,500

kronor och bostad, blefve ett par vindsrum lediga, som kunde apteras till

vaktmästarebostad. I sådant fall erfordrades ingen förhöjning af hyran.

I den nu utgående anslagsposten till laboratorium, instrument, samlingar,

böcker, 1,800 kronor, föresloge institutets styrelse under rubrik

materialanslag till de kemiska, botaniska och fysiska öfningarna, instrument,

samlingar, böcker en förhöjning till 4,000 kronor. Redan i ett af

institutets styrelse år 1862 afgifvet förslag till stat hade framhållits behofvet

af ett anslag för nämnda ändamål af 3,000 kronor. Med växande

antal lärjungar och öfningar hade utgiftsposten vuxit till i medeltal under

de fem åren 1894—1898 5,100 kronor.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

Komme vid institutet att anordnas en undervisningskurs för apotekselever,

behöfde materialanslaget ytterligare ökas med 300 kronor.

I utgiftsposten ved, kol, gas, vatten och diverse, 2,200 kronor, hvaraf

enligt hyreskontraktet skulle bestridas underhåll af egendomen med 500

kronor och andel i gaturenhållning med 200 kronor, föresloge institutets

styrelse dels en utbrytning af sistnämnda poster, dels en förhöjning med

200 kronor. Utgifterna vore i runda tal följande:

ved............................................................................. kr. 100

antracit....................................................................... * 300

koks............................................................................. » 200

gas .............................................................. * 000

vatten........................................................................... » 100

elektricitet ................................................................. * 100

städning.................. * 300

kr. 1,700.

För elevkursen behöfde hit hörande anslagsposter ytterligare höjas

sålunda:

eu städerska ............................................................ kr. 300

bränsle, gas, vatten................................................. * 700

kr. 1,000.

Hyran för lärovei''kets lokaler, som enligt handlingarna åtföljande

meddelande från egarne höjts till 5,000 kronor från ingången af år 1902,

då den i nu gällande hyreskontrakt bestämda tid ginge till ända^ — eu

förhöjning, som under nuvarande förhållanden ingalunda torde få anses

oberättigad — hvarjemte förut gällande bestämmelser om skyldighet för institutet

att årligen bidraga med 200 kronor till renhållning af gård och

gata och med 500 kronor till fastighetens underhåll skulle qvarstå oförändrade,

skulle, derest förslaget om anordnandet af undervisningskursen

för apotekselever vunne bifall, ytterligare komma att ökas med 1,800 kronor

till 6,800 kronor, på grund af att utvidgade undervisningslokaler då

blefve af behofvet påkallade. Af samma skäl komme posterna för egendomens

underhåll och renhållning att höjas med 100 kronor eller med

tillägg af 200 kronor för diverse utgifter till 1,000 kronor.

Till utgifternas bestridande hade institutets styrelse och medicinalstyrelsen

ansett böra användas dels avgifter af de studerande för undervisningen,

dels ock statsanslag. Hvad dessa afgifter beträffade, vore de icke

möjliga att exakt beräkna, men syntes dock, lågt upptagna, kunna uppskattas

till för år:

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

teiminsafgifter för farmacie studiosi .......... kr. 2,100

afgifter af apotekselever..................................... » 1,600

Summa kr. 4,000

Enligt denna beräkning skulle för institutets behof erfordras ett årligt

statsanslag af 38,500 kronor eller alltså en förhöjning i det för institutet

nu anvisade af 18,450 kronor, om hvars beviljande medicinalstyrelsen

hemstält, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.

Till inredning af nödiga undervisningslokaler åt apotekselever skulle

dessutom behöfvas för en gång ett anslag af 5,000 kronor, hvarmed skulle

bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-, vatten- och afloppsledningar

m. m. Äfven härom hade medicinalstyrelsen anhållit, att framställning

måtte göras hos Riksdagen.

För egen del har departementschefen anfört:

Sedan den tid, då nu gällande stat för farmaceutiska institutet faststäldes,

hade i följd af utvecklingen på såväl naturvetenskapernas och

läkarekonstens som andra områden ökade anspråk stälts ej mindre på utöfvarne

af apotekareyrket än äfven på de lärare, som hade att bibringa dem,

hvilka sökte utbilda sig för detta yrke, nödiga fackinsigter och färdighet.

De härför i åtskilliga främmande länder inrättade läroanstalterna utgjordes

af högskoleinstitutioner, och äfven i vårt land borde, enligt departementschefens

åsigt, sedan numera enligt kongl. kungörelsen den 22 mars 1895

betyg om att hafva undergått godkänd mogenhetspröfning fordrades för

att kunna antagas till apotekselev, den anstalt, åt hvilken den farmaceutiska

undervisningen anförtrotts, erhålla en sådan organisation, att

den kunde verka såsom en högre lärdomsanstalt. För fullständigt vinnande

af ett sådant ändamål skulle visserligen behöfva vid farmaceutiska

institutet anställas ett, större antal lärare, än nu föreslagits; men

äfven om man ej genast kunde hinna så långt, syntes likväl antagandet i

hufvudsak af medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag till nya stadgar

och ny stat för institutet vara ett betydelsefullt steg i den rätta rigtningen,

till hvars tagande man för närvarande borde kunna inskränka sig. Hvad

anginge förslaget till nya stadgar, ville departementschefen för Kongl.

Maj:t anmäla detta vid ett annat tillfälle. Vidkommande medicinalstyrelsens

förslag till stat, syntes detta vara i hufvudsak lämpadt efter de nuvarande

förhållandenas kraf, och hade departementschefeji dervid endast

ett par mindre anmärkningar att göra. Det vore, enligt departementschefens

mening, ej lämpligt, att någon ändring vidtoges i nu gällande stats

bestämmelser om aflöningsförmåner för institutets vaktmästare, utan syntes

dessa fortfarande böra utgöras af dels lön 650 kronor, som likväl, om

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

173

vaktmästaren åtnjöte fri bostad, minskades med 150 kronor, dels ock

tjenstgöringspenningar 300 kronor. Att, såsom i medicinalstyrelsens förslag

skett, uti olika anslagsposter, nemligen dels under rubriken »aflöning

till betjening», dels under rubriken »bränsle, gas, vatten m. m.», uppföra

det belopp å 600 kronor, som ansetts böra utgöra ersättning för städning,

syntes departementschefen ej heller lämpligt, utan ansåge departementschefen

ifrågavarande belopp böra i sin helhet sammanföras med det till

ersättning för skötsel af ångpanna samt värme- och ventilationsapparät

afsedda belopp, 250 kronor, under en särskild anslagspost, som då skulle

sluta å 850 kronor.

I öfverensstämmelse härmed ansåge departementschefen, att den nya

staten för farmaceutiska institutet borde få följande lydelse:

........ '' 1

Lön.

Tjänstgörings-

Samma

penningar.

Anmärkningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 professor i kemi och kemisk

farmaci ...............................

1 professor i botanik och

4,500

—

1,500

—

6,000

—

farmakognosi ....................

1 lärare i teknisk farmaci

4,500

—

1,500

—

6,000

—

och författningskunskap .

1,500

500

—

2,000

—

1 lärare i fysik....................

1 extra lärare i bakteriologi,

1,500

—

500

2,000

arfvode .............................

1 föreståndare, arfvode.......

—

—

—

—

600

500

—

sekreterare och kamrerare .

—

—

—

—

1,000

—

Om raktinäslaréb i

assistenter ...............................

—

8,400

—

sådan egenskap åt-

1 vaktmästare.........................

städning af lokalerna jemte

650

—

300

—

950

—

njuter fri bostad, miu- skäs, sä länge flenört

förmån qvnrstår,lönen

med 150 kronor.

skötsel af ångpanna samt

värme- och ventilations-

apparat .............................

materialier, instrument, böc-

—

”

850

ker och samlingar............

bränsle, gas, vatten m. m.

—

—

—

—

4,300

2,100

—

hyra för lokaler .................

6,800

egendomens underhåll, ren- hållning och diverse ......

1,000

1,

Summa

—

—

---—

| 42,500

—

1

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till bestridande af dessa utgifter beräknades

afgifter af studerande............................... kr. 4,000: —

statsanslag ................................................. » 88,500: — kr. 42,500: —

I afseende å tillämpningen af denna stat ansåge departementschefen

höra, i hufvudsaklig enlighet med hvad nu vore föreskrifvet, bestämmas,

att det belopp, hvarmed de studerandes afgifter kunde komma att öfverskjuta

4,000 kronor för år, finge efter Kongl. Maj:ts pröfning användas

såväl till förbättring af materielen vid institutet som ock till bestridande

af förökad undervisning derstädes, i fall sådant funnes behöflig!.

Till frågan om anslag för en gång till inredning af nödiga undervisningslokaler

åt apotekselever ville departementschefen återkomma vid redogörelsen

för behofven af extra anslag under denna hufvudtitel.

Departementschefen hemstälde, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, med godkännande af nyss omförmälda stat och den här förut

angifna bestämmelse i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till

farmaceutiska institutet, nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor, eller till

38,500 kronor.

De af Kongl. Maj:t framstälda förslag om inrättande vid farmaceutiska

institutet af en ny extra lärarebefattning i bakteriologi och en ny

sekreterare- och kamrerarebefattning, om ökning af institutets anslag till

assistenter, till materialier, instrument, böcker och samlingar samt till

hyra för lokaler, om uppförande i staten af nya anslag dels för städning

af lokalerna jemte skötsel af ångpanna samt värme- och ventilationsapparat

och dels för de förut från anslaget till »ved, kol, gas, vatten och

diverse » bestridda utgifterna för egendomens underhåll, renhållning och

diverse äfvensom förslaget att i sammanhang med sistberörda anslags uppförande

i staten nedsätta anslaget till bränsle, gas, vatten m. m. hafva

icke gifvit utskottet anledning till någon erinran. Deremot har utskottet

icke ansett sig kunna förorda fastställande af de aflöningsbelopp, som af

Kongl. Maj:t föreslagits för professorerna i kemi och kemisk farmaci samt

i botanik och farmakognosi, för lärarne i teknisk farmaci och författningskunskap

och i fysik samt för institutets sekreterare och kamrerare.

För en hvar af omförmälda två professorer har Kongl. Maj:t föreslagit.

lön och tjenstgöringspenningar med tillhopa 6,000 kronor; men

utskottet anser deras aflöning icke böra bestämmas till högre belopp, än

som af 1898 års Riksdag faststäldes för extra ordinarie professorer vid

universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, eller 3,300 kronor

lön, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

175

ytterligare 500 kronor, samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar; börande

ålderstilläggen utgå af det under åttonde lmfvudtiteln uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg. I sammanhang härmed anser sig utskottet böra föreslå,

att befattningarna.» innehafvare benämnas extra ordinarie professorer.

Med afseende å ifrågavarande förslag har utskottet velat erinra, att såväl

den nu gällande som den föreslagna staten upptager ett arfvode af 500

kronor för föreståndaren. Då läraren i kemi för närvarande är i åtnjutande

af fri bostad, hvars årliga hyresvärde torde uppgå till minst 1,000

kronor, samt omöjligheten af hans bibehållande vid denna förmån icke

blifvit till fullo visad, synes han fortfarande böra komma i åtnjutande af

densamma och anteckning derom böra i staten intagas.

Aflöningen för lärarne i teknisk farmaci och författningskunskap samt

i fysik har utskottet ansett kunna bestämmas till 1,000 kronor lön och

500 kronor tjenstgöringspenningar eller tillhopa 1,500 kronor, hvilket

belopp af farmaceutiska institutets styrelse föreslagits såsom aflöning för

den förre af de två ifrågavarande lärarne. En sådan nedsättning har

utskottet så mycket hellre tilltrott sig föreslå, som i statsrådsprotokollet

blifvit antydt, att ifrågavarande lärarebefattningars innehafvare skulle

kunna samtidigt bestrida tjenstgöring såsom assistenter och i sådan egenskap

uppbära arfvode.

Hvad vidare angår sekreterare- och kamrerarebefattningen, har utskottet

trott sig finna, att den penningförvaltning och de öfriga. göromål,

som kunna blifva innehafvaren af denna tjenst anförtrodda, måste antagas

blifva af så obetydlig omfattning, att ett arfvode af 500 kronor årligen

skulle kunna anses utgöra skälig ersättning derför.

För underlättandet af lärares förflyttande från universiteten eller

karolinska institutet till extra ordinarie professorsbefattning vid farmaceutiska

institutet synes den särskilda föreskrift böra meddelas, att extra

ordinarie professor vid farmaceutiska institutet med afseende å rätt till

ålderstillägg bör få räkna sig till godo den tid, han förut kan hafva vid

universitet eller karolinska institutet innehaft likartad lärarebefattning,

hvarjemte nuvarande innehafvarne af lärarebefattningarna i kemi och

farmaci samt i naturalhistoria och farmakognosi synas böra tillerkännas

rätt att vid förflyttning till någon af omförmälda extra ordinarie professorsbefattningar

tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina nuvarande

1 ärarebefatt.n i ngar.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen, med godkännande af följande

Stat för farmaceutiska institutet:

'' fl 1 '' *

Tjenst-

1 e. o. professor i kemi

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Anmärkningar.

och kemisk farmaci

Krono

Kronor

(jemte fri bostad eller,

Kronor.

r.

i saknad deraf, 1,000

kronor i hyresersätt-

Efter fem år

flitig) ......................

1 e. o. professor i bota-

3,300

—

1,200

—

4,500

—

kan lönen höjas

med 500 kronor

och efter tio ur

nik och farmakognosi

3,300

—

1,200

—

4,500

—

med ytterligare

1 lärare i teknisk far-

500 kronor.

maci och författnings- kunskap ..................

1,000

500

_

1,500

1 lärare i fysik ...........

1 extra lärare i häkte-

1,000

—

500

—

1,500

—

riologi, arfvode.......

—

—

—

—

600

—

1 föreståndare, arfvode..

Sekreterare och kamre-

—

—

—

—

500

—

Om vaktmästaren

rare .......................

. -

—

—

500

i sådan egenskap

åtnjuter fri hostad,

Assistenter ..................

—

—

—

—

8,400

1 vaktmästare ............

650

—

300

—

950

—

minskas, så läntre

Städning af lokalerna

jemte skötsel af ång-

denna förmån qvar- står,lönen med 150

kronor.

panna samt värme- och

ventilationsapparat

_

_

_

_

850

i

Material ier, instrument.

böcker och samlingar

—

—

—

—

4,300

—

Bränsle, gas, vatten m.m.

—

—

—

—

2,100

—

Hyra för lokaler .........

Egendomens underhåll,

} -

—

—

—

6,800

—

renhållning och diverse

—

—

—

—

1,000

—

Summa

—

—

—

38,000

—

till bestridande af hvilka utgifter beräknas

afgifter af studerande ......

....................... kr.

4,000: —

statsanslag..............................

»

Summa kr.

34.000: —

38,000: —

samt med förklarande i afseende å statens tillämpning,

att det belopp, hvarmed de studerandes afgifter kunna

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

177

komma att öfverskjuta 4,000 kronor för år, må efter

Kongl. Majtts pröfning användas såväl till förbättring af

materielen vid institutet som ock till bestridande af förökad

undervisning derstädes, i fall sådant tinnes behöflig!;,

må höja anslaget till farmaceutiska institutet, nu

20,050 kronor, med 13,950 kronor, eller till 34,000 kronor;

b) att Riksdagen må förklara, att ofvan omförmälda

ålderstillägg må utgå af det under åttonde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg; samt

c) att Riksdagen må medgifva, att en hvar innehafvare

af de i staten upptagna extra ordinarie professorsbefattningarna

må, med afseende å rätt till ålderstillägg,

efter Kongl. Majtts bepröfvande tillgodoräknas

den tid, han före tjenstens tillträdande må hafva vid

universitet eller karolinska inediko-kirurgiska institutet

innehaft likartad lärarebefattning, äfvensom att nuvarande

innehafvare af lärarebefattning vid farmaceutiska

institutet i kemi och farmaci samt i naturalhistoria och

farmakognosi må vid förflyttning till någon af omförmälda

extra ordinarie professorsbefattningar i berörda

afseende tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina nuvarande

lärarebefattningar.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

36:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja allmänna barnbördshusets

ordinarie anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med 4,000

kronor eller till 35,385 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att direktionen för allmänna barnbördshuset

i Stockholm i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 september 1900

framhållit behofvet af tillökning i denna inrättnings af statsmedel utgående

årsanslag eller, om sådan tillökning ej skulle kunna erhållas, nödvändigheten

af en nedsättning i det antal sängar, som enligt gällande bestämmelser

skulle vara att för barnaföderskor tillgå vid allmänna barnbördshuset.

1 sådant afseende hade direktionen anfört följande: Uti den beräkning,

som legat till grund för den, efter framställning af direktionen och på Kongl.

Maj:ts förslag, af 1899 års Riksdag beviljade förhöjning af 6,000 kronor i

allmänna barnbördshusets statsanslag, hade barnaföderskornas antal upptagits

till i medeltal 1,188 per år, och kostnaden för hvarje barnaföderska

beräknats till 26 kronor 42 öre. Under åren 1898, 1899 och större delen

Bih. till Rilc8d. Frat. 1901. d Sami. 1 Afd. 9 Iläft. 23

Ang. anslag

till allmänna

barubördshu9et.

[33.]

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af år 1900 hade emellertid den årliga freqvensen af barnaföderskor ökats

till i medeltal 1,240 eller med 52, hvadan underhållskostnaden, beräknad

efter samma medelpris 26 kronor 42 öre, ökats med i rundt tal 1,370

kronor. Vidare hade utgiftstiteln värme- och lyshållning på grund af stegrade

vedpriser ökats med i medeltal 930 kronor, och slutligen hade tvättkostnaden

från och med 1900 års början till följd af ökade arbets-,

bränsle- och materialkostnader höjts med 3,75 öre per kilogram, hvaraf

förorsakades en stegring af dessa kostnader med 1,500 kronor. Sammanlagda

ökningen i underhållskostnaden utgjorde sålunda omkring 3,800

kronor. Äfven andra utgiftstitlar, såsom aflöning, mathållning, inventarier,

reparationer och diverse utgifter, hade under de sistförflutna tvenne åren

ökats med ej så obetydliga belopp, men denna ökning ansåge direktionen

dock i det närmaste uppvägas af den ökning i allmänna barnbördshusets inkomster,

som den numera höjda penningeräntan beräknades skola medföra.

Deremot såge direktionen ingen möjlighet att af allmänna barnbördshusets

nuvarande tillgångar täcka den först nämnda ökningen i underhållskostnaden

af i rundt tal 4,000 kronor. Sättet, hvarpå jemvigt emellan barnbördshusets

inkomster och utgifter under sådana förhållanden kunde åvägabringas,

vore följaktligen antingen att allmänna barnbördshuset erhölle ett

ökadt statsanslag eller ock att dess utgifter minskades, hvilket sistnämnda,

så vidt direktionen kunde finna, endast vore möjligt genom att minska

barnbördshusets disponibla sängantal, som enligt Kong! Maj:ts förnyade

reglemente för styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset

den 28 januari 1898 blifvit bestämdt till 30. Visserligen kunde det ifrågasättas,

huruvida det med hänsyn till barnbördshusets uppgift att vara

undervisningsanstalt vore lämpligt att minska sängantalet, en åtgärd

som med nödvändighet måste medföra ett minskadt antal förlossningar,

hvilket åter vore liktydigt med ett förminskadt undervisningsmaterial. Men

direktionen, som i främsta rummet hade att taga hänsyn till barnbördshusets

ekonomiska förvaltning, ansåge sig under förhandenvarande förhållanden

böra föredraga denna åtgärd framför en framställning om ytterligare

förhöjning i statsanslaget. Om minskningen i det disponibla sängantalet

skulle leda till åsyftadt resultat eller ungefär 4,000 kronors minskning i

utgifterna, måste sängantalet minskas så mycket, att derigenom uppkomme

eu minskning i antalet barnaföderskor å barnbördshuset per år från 1,240

till 1,090 eller med 150, för hvilka underhållskostnaden, beräknad efter 26

kronor 42 öre för hvarje barnaföderska, utgjorde 3,963 kronor. Då för

1,240 barnaföderskor erfordrades 3u sängar, skulle för 1,090 behöfvas omkring

26,3 sängar. Sängantalets minskning skulle med denna beräkning

blifva 3,7 eller 4 stycken. Men då vissa utgiftstitlar, såsom fastighetens

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

underhåll, värme- och lyshållning in. fl., icke alls berördes af en sådan

minskning i sängantalet, ansåge direktionen, att den ifrågasatta minskningen

icke kunde sättas lägre än till 5 sängar. Direktionen hemstälde fördenskull,

att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, det antalet sängar, som för barnaföderskor

alltid skulle vara att tillgå vid allmänna barnbördshuset, finge

från och med år 1901 tills vidare minskas från 30 till 25.

Efter remisser hade yttranden öfver direktionens ifrågavarande framställning

afgifvits dels af kanslern för rikets universitet, efter hörande

af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels ock af

medicinalstyrelsen.

Bemälda lärarekollegium hade yttrat, att lärarekollegiet i skrifvelse

den 28 juni 1898 med anledning af direktionens för allmänna barnbördshuset

i skrifvelse den 23 maj samma år till Kongl. Maj:t. gjorda hemställan

i förevarande ämne af anförda grunder på det bestämdaste afstyrkt

hvarje minskning af barnbördshusets sängantal. De skäl, pa hvilka lärarekollegiet

stödt detta sitt afstyrkande, ansåge lärarekollegiet fortfarande

vara fullt gällande och vidhölle derför på det bestämdaste sin i berörda

skrifvelse uttalade mening, att hvarje minskning af sängantalet på allmänna

barnbördshuset vore till betänklig och oersättlig skada för undervisningen

i obstetrik, för hvilken det nu befintliga materialet redan måste anses vara

otillräckligt. På grund deraf afstyrkte lärarekollegiet på det kraftigaste

direktionens för allmänna barnbördshuset nu ifrågavarande hemställan.

Hvad lärarekollegiet sålunda andragit hade af kanslern för rikets universitet

åberopats såsom eget utlåtande.

Medicinalstyrelsen, som erinrat, att medicinalstyrelsen, då frågan om

minskning af antalet sängar på allmänna barnbördshuset förra gången

förelegat, uti infordradt utlåtande af den 3S september 1898, med instämmande

i lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet då afgift™,

yttrande, på det allvarligaste afstyrkt någon minskning i patientantalet

vid allmänna barnbördshuset ej blott af humanitära hänsyn, utan

äfven med fästadt. afseende på undervisningen af blifvande läkare, för

hvilka just den kliniska kursen vid barnbördshuset vore af den största

vigt, hade förklarat sig äfven nu af samma skäl, med hänsyn såväl till det

stora behofvet af vård för barnaföderskor som till undervisningens oafvisliga

kraf, på det allvarligaste afstyrka den ifrågasatta inskränkningen och i

stället på, det varmaste förorda, att nödiga medel måtte anvisas, pa det

att allmänna barnbördshuset fortfarande måtte kunna i samma omfattning

som hittills fullgöra sina vigtiga uppgifter.

För egen del har föredragande departementschefen anfört följande:

Såsom framginge af den redogörelse, som lemnats i departementschefens

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anförande till statsrådprotokollet, då fråga förevarit om proposition till 1899

års Riksdag rörande regleringen af riksstatens åttonde hufvudtitel, hade direktionen

för allmänna barnbördshuset i skrifvelse den 23 maj 1898 hemstält,

det Kong! Maj:t täcktes antingen förordna, att antalet qvinnor, som finge å

allmänna barnbördshuset intagas, skulle från den tid Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt att bestämma minskas till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra

allmänna barnbördsbusets verksamhet i samma omfattning som

hittills, bevilja allmänna barnbördshuset af disponibla medel ett extra

anslag af 6,000 kronor för hvardera af åren 1898 och 1899.

Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,

som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska

institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit på anförda skäl

enhälligt afstyrka och då departementschefen den 18 november 1898 inför

Kongl. Maj:t föredragit detta ärende, hade Kongl. Maj:t, i enlighet med

departementschefens hemställan, ej funnit skäl förordna om minskning af

det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna barnbördshuset.

Vid 1899 års riksdag både Kongl. Maj:t föreslagit, att allmänna barnbördshusets

ordinarie anslag måtte höjas med 6,000 kronor eller till 29,760

kronor, och Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot hvad af Kongl.

Maj:t i detta afseende föreslagits, hade höjt allmänna barnbördshusets ordinarie

anslag till sistnämnda summa, hvarjemte Riksdagen, med anledning af

ett utaf Kongl. Maj:t tillika framstäldt förslag, på extra stat för år 1900 anvisat

ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna

barnbördshusets verksamhet. Sistnämnda anslag hade afsett ett behöfligt

tillskott för år 1899. Vidare hade Riksdagen år 1900 beviljat ett

belopp af 6,000 kronor till ersättning af ett förskott, som statskontoret

enligt föreskrift i kongl. bre£ den 18 november 1898 utanordna! till bestridande

af utgifter under samma år för allmänna barnbördshuset.

Då med afseende å hvad de öfver direktionens framställning hörda

myndigheterna yttrat om betänkligheten af den ifrågasatta inskränkningen

i antalet sängar för patienter vid allmänna barnbördshuset en sådan åtgärd

lika litet nu, som då ett förslag i samma syfte år 1898 varit af direktionen

väckt, kunde af departementschefen tillstyrkas, och någon annan

utväg att åstadkomma jemvigt mellan allmänna barnbördshusets inkomster

och utgifter under nuvarande förhållanden ej syntes återstå,, än att erforderligt

anslag lemnades af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att

sörja för den medicinska undervisningen, i hvars intresse det läge, att det

nu stadgade sängantalet vid allmänna barnbördshuset fortfarande funnes

disponibelt, funne departementschefen det vara af vigt, att nu föreliggande

behof af ökadt anslag hlefve genom statens mellankomst afhjelpt. I af
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

seende å behofvet af statsanslag åberopade departementschefen den utredning,

som nu och vid 1899 års riksdag härom lemnats. Det för år 1901

erforderliga bidraget, hvilket syntes böra hos Riksdagen begäras på extra

stat för år 1902, kunde, om det beviljades, genom beslut af Kongl. Maj:t

bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel utgå redan under innevarande

år. Förbehållande sig att återkomma till denna fråga vid redogörelse

för åttonde hufvudtitelns extra anslågsbehof, tillstyrkte departementschefen,

det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag om beviljande

af ofvan ornförmälda ordinarie anslag.

Under åberopande af den i ärendet lemnade utredningen, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må böja allmänna barnbördshusets

ordinarie anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med

4,000 kronor, eller till 35,385 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till barnmorskeundervisningen och

barnbördshusen, nu 42,858 kronor, komma att ökas till 46,858 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

37:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen, att följande, hittills Ang.

på extra stat uppförda anslag måtte beviljas på vitterhets-, historie- och yård°tfnsamantiqvitetsakademiens

ordinarie stat, nemligen: lingar i statens

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården1''''^0"9^

af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt

vaktbetjening 4,000 kronor,

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar

in. m. 3,200 kronor samt

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och. andra märkvärdiga

föremål i statens historiska museum m. m. 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 september 1900 hemstält, det

Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära uppförande på ordinarie stat af ofvannämnda

sedan lång tid tillbaka årligen utgående extra anslag, till stöd för hvilken

framställning akademien anfört, att erfarenheten under ganska lång tid

gifvit vid handen, att dessa anslag mer än väl behöfdes till fullföljande af det

akademien lemnade uppdraget att hafva inseende öfver statens arkeologiska,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

historiska och numismatiska samlingar äfvensom öfver landets fornlemningar

samt att ingen anledning funnes att antaga, det behofvet af dessa anslag

för framtiden skulle bortfalla eller i någon mån förminskas. Vidare hade

akademien erinrat, hurusom vid 1886 års riksdag framställning af Kongl.

Maj:t gjorts om samma anslags uppförande på ordinarie stat, men att

Riksdagen, som ansett anslagens uppflyttande på ordinarie stat kunna åtminstone

tills vidare anstå, beviljat dem endast på extra stat.

Ur den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien lemnade motivering,

som åberopats till stöd för Kongl. Maj:ts berörda framställning,

har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat följande.

Af det först omförmälda anslaget användes fortfarande 2,200 kronor

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden. Den ständiga utvecklingen

af de under akademiens inseende stälda statssamlingarna samt af arbetet

för vinnande af kännedom om och skydd för de fasta fornlemningarna

gjorde det omöjligt att minska antalet af arbetskrafter, hvilka snarare

behöfde ökas. Hvad anginge återstoden af detta anslag, så användes den

till aflönande af den vaktbetjening, hvilken erfordrades vid samlingarnas

afgiftsfria förevisande för allmänheten två dagar i veckan och vid rengöringar;

ty utan detta bidrag kunde samlingarna icke någon enda dag

hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga. Att anslaget i denna del

icke vore för stort, framginge deraf att under de senaste åren brist derå

uppkommit. Men genom att hålla samlingarna mot betalning öppna en

dag i veckan under sommarmånaderna hade akademien för detta anslag

förvärfvat någon extra inkomst, hvilken så småningom kunde komma att

betäcka bristen.

Det andra anslaget, 3,200 kronor, hade tillkommit i anledning af

1857 års Riksdags begäran, att åtgärder måtte vidtagas för att landets

fornlemningar skulle blifva fortare kända och bättre bevarade. Enligt

Kongl. Maj:ts föreskrift af den 17 maj 1876 skulle af detta anslag

en summa af 1,200 kronor användas till bestridande af kostnaderna för

de två ordinarie amanuensernas tjensteresor. Som företagande af årliga

tjensteresor vore dessa amanuenser genom gällande instruktion ålagdt,

måste medel till bestridande af kostnaderna för deras verkställande anses

höra till de ordinarie behofven. De återstående 2,000 kronorna användes

för anställande af frivilliga medarbetare, hvilka bland annat beskrefve

samt stundom, när de funnes dertill duglige, undersökte fornlemningarna

i vissa delar af landet. Äfven, när efter eu följd af år fornlemningarna

inom rikets samtliga landskap blifvit förtecknade, erfordrades i den antiqvariska

forskningens intresse medel till hvarjehanda resor och undersökningar,

hvilka borde af staten bekostas.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

Hvad beträffade det tredje anslaget, 2,000 kronor, vore det af synnerlig

vigt, att statens samlingar gjordes allmänt tillgängliga äfven för dem,

som icke vore i tillfälle att i dessa personligen göra besök. Sådant kunde

dock ej ske annat än genom utgifvande af beskrifningar och afbildningar.

Då i öfrig! afbildningar vore lika nödvändiga för den arkeologiska och

numismatiska literaturen som för den naturvetenskapliga och således aldrig

kunde undvaras, läge häruti ett giltigt skäl för detta anslags uppförande

på ordinarie stat. Som det i allt fall icke vore för behofvet tillräckligt,

både akademien, angelägen om vidgande äfven i detta afseende af en inledd

verksamhet, af egna tillgångar till utförande af vissa grupper af

illustrationer anslagit medel, såsom för år 1884 ett belopp af 2,300 kronor

och under år 1885 2,500 kronor.

Hvad akademien sålunda anfört egde, efter hvad departementschefen

inhemtat, fortfarande tillämplighet. Enligt en af riksantiqvarien meddelad

tablå både under åren 1887—1899, då de tre omförmälda extra anslagen

utgått med sammanlagdt 119,600 kronor, akademien för ändamål, dertill

nämnda anslag afsetts, af egna''medel utbetalat ett belopp af 90,287 kronor

99 öre. Om dertill lades den Hjertbergske amanuensens aflöning under åren

1892—1899, eller 30,583 kronor 33 öre, stege akademiens bidrag af

egna medel till 120,871 kronor 32 öre. Enligt riksantiqvariens uppgift

funnes ingen anledning att antaga, att behofvet af medel för ifrågavarande

ändamål kunde komma att minskas, och akademien kunde ej af egna medel

använda för dessa ändamål större belopp, hvadan de tre statsanslagen icke

kunde undvaras, derest ej en vacker, för fosterlandet gagnande samt i

in- och utlandet aktad verksamhet skulle afbrytas eller förkrympas.

På grund häraf hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademiens ordinarie stat bevilja följande, hittills

på extra stat uppförda anslag, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade

biträden vid ordnandet och vården

af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning

åt vaktbetjening............................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlämningar in. in...... » 3,200: —

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga före’

mål i statens historiska museum

in- m..................................................... » 2,000: —

Vid bifall härtill skulle anslaget till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

nu 29,450 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag), komma

att höjas till 38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag).

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

hö t"/'' af ’9,8:0) Kongl, Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till

anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller från dess nuvarande

bHndk°-v f-r^e^°PP’ 9,500 kronor, till 12,300 kronor.

r - Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,

L’,;kJ hurusom styrelsen öfver förskolan för blinda i Vexiö i skrifvelse den 25

september 1900 anhallit, att Kongl. Maj:t täcktes af år 1901 sammanträdande

Riksdag äska en förhöjning med 2,800 kronor af det i skolans

stat upptagna statsanslaget, 9,500 kronor, att utgå från och med år 1902

Som skäl för den äskade förhöjningen hade styrelsen hufvudsakligen

anfört följande.

Skolans inflyttande i dess nya byggnad, hvilket afsetts att ega rum

under loppet af år 1901, kornme att medföra åtskilliga förökade kostnader.

Det i skolans stat med 500 kronor upptagna anslag till fastighetens

underhåll blefve hädanefter otillräckligt, då skolan finge vidkännas

kostnader för underhall icke endast af sjelfva skolbyggnaden utan ock af

tillhörande uthus, stängsel, gårdsplan, anläggningar och gatuandelar, hvit*

kas renhållning äfven komme att åligga skolan, och då skolan derjemte

måste för de upplåtna byggnadstomterna till Vexiö stad erlägga den årliga

afgäld, som staden sjelf hade att betala för dessa tomter. Det v<^e derför

behöfligt, att anslaget höjdes med 500 kronor årligen eller till det belopp,

1,000 kronor, som komitcrade för blindundervisningens ordnande i sitt

den 17 december 1880 afgifna betänkande beräknat till fastighetens underhåll

under förutsättning att skolan vore inrymd uti egen lokal.

I skolans nuvarande stat vore till ved och lyshållning upptaget ett

belopp å 1,500 kronor. Detta blefve efter skolans inflyttning i den egna

byggnader! otillräckligt. Roligt beräkning af värmeledningsingeniören H.

Theorell komme den nya lokalens uppvärmning och ventilering samt

vattenuppvärmning för tvätt och bad att kräfva en årlig bränsleåtgång af

1,400 hektoliter koks, hvarförutom till 4 kokspisar, 3 kakelugnar och 1

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

bakugn omkring 100 kubikmeter ved blefve behöfliga. Kostnaderna för

anskaffande af omförmälda mängd bränsle uppginge, enligt nu gällande

pris, för koksen med transportkostnader till 2,800 kronor och för veden

till 350 kronor eller tillhopa till 2,650 kronor. De kostnader, som erfordrades

för skollokalernas upplysning medelst elektriskt ljus, kunde ej beräknas

till mindre belopp än 500 kr. Anslaget till ved och lyshållning

borde sålunda förhöjas med 1,650 kronor eller från 1,500 till 3,150 kronor.

Vidare komme för värmeledningens skötsel och tillsyn anställandet

af en maskinist eller eldare att blifva behöflig!, för såvidt den i skolans

tjenst varande vaktmästaren icke skulle kunna utbildas derför. I allt fall

kunde en med värmeledningens skötsel fullt förtrogen person, hvilken tilllika

tjenstgjorde såsom vaktmästare och dräng vid skolan, ej erhållas för

mindre lön än 600 kronor för år; men dertill liksom numera också till

de öfriga tjenarnes aflöning, hvilken styrelsen under år 1900 i följd af de

allmänt stegrade tjenarelönerna nödgats i betydlig mån öka, vore det i

staten för sådant ändamål upptagna anslaget å 1,100 kronor otillräckligt.

Af stor vigt vore för skolan såsom uppfostringsanstalt för minderåriga

blinda att hafva en duglig och pålitlig tjenstepersonal; men för att skolan

skulle kunna i sin tjenst få behålla en sådan personal, vore en nödvändig

förutsättning, att tjenstepersonalens aflöning vore afpassad att motsvara dess

trägna och ansvarsfulla arbete. Anslaget till tjenstepersonalens aflönande

och städja behöfde fördenskull ökas med 500 kronor eller till 1,600 kronor.

Anslaget till inventarier vore upptaget till 600 kronor; men då detta

belopp icke vore tillräckligt för gamla inventariers successiva ersättning

med nya jemte dessas framtida underhåll och då vid inflyttningen i den

nya lokalen måste anskaffas inredning af gymnastiksalen, bänkar till det

större lärorummet, bord till matsalen m. in., erfordrades, att ifrågavarande

anslag höjdes med 150 kr. eller till 750 kronor.

T följd af de omförmälda förhöjningarna i skolans utgiftsstat skulle

denna komma att förete de förändringar, som följande jemförelse utvisade:

Nu gällande stat:

Föreslagen stat:

Aflöningsstaten........................ kr.

5,300: —

kr.

5,300: —

Öfriga utgiftsposter:

fastighetens underhåll ...... »

500: —

»

1,000: —

aflöning och städja till tjenste-

personalen .............. »

1,100: —

»

1,600: —

kosthåll för 40 barn och 6

tjenare efter 50 öre per dag »

8,395: —

»

8,395: —

Transport kr.

15,295: -

kr.

16,295: —

till 1 likså. Prut. 1901. 4 Samt. 1 Afd.

9 llåft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 15,295: —

beklädnad af 40 barn efter

kr. 16,295: —

50 kronor för hvarje .....

* 2,000

.-

» 2,000

—

tvätt och renhållning ........

» 500

—

» 500

—

ved och lyshållning.............

» 1,500

—

» 3,150

—

läkare och sjukvård..............

undervisnings- och arbets-

» 600

—

* 600

—

materiel.........................

» 500

—

» 500

—

inventarier ...........................

» 600

—

> 750

—

diverse utgifter........................

505

—

» 505

—

Summa kronor 21,500

—

24,300

—

I nuvarande stat beräknades inkomsterna till 21,500 kronor, nemligen

årsafgifter för 40 barn 12,000 och statsanslag 9,500 kronor. Höjdes

utgiftsstaten till 24,300 kronor och inkomsterna för barnen, hvilka för

närvarande uppginge till endast 9,000 kronor, dock fortfarande beräknades

till 12,000 kronor, erfordrades af statsmedel ett bidrag å 12,300 kronor,

hvadan det hittills utgående statsanslaget, 9,500 kronor, borde höjas med

2,800 kronor.

Da de af styrelsen sålunda äskade förhöjningarna i den för ifrågavarande

skola gällande stat syntes departementschefen vara af behofvet

påkallade, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att höja anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800

kronor.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må höja ordinarie anslaget till

förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller

från dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till 12,300

kronor.

Ang. 39:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva, att

rin°gn1t1''rektto^ektor ,vid förskolan för blinda i Vexiö måtte komma i åtnjutande af två

v;d foykoian ålder stilla gg, hvardera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad

tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg finge utgå för den nuvarande

rektorn från och med år 1901 med 1,000 kronor.

för blinda

Vexiö.

[36. j

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen öfver förskolan för blinda

Vexiö, med anledning af en af skolans rektor gjord framställning, till

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

187

Kongl. Maj:t inkommit med hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för att bemälde rektor måtte komma i åtnjutande af tvä ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, så att hans lön i högsta lönegraden

komme att uppgå till 3,000 kronor för år.

I sin omförmälda hos styrelsen gjorda framställning hade rektor, jemte

erinran derom, att han i 27 år innehaft befattning vid statens läroanstalter

för blinda, för öfrigt anfört hufvudsakligen följande.

Komiterade för blindundervisningens ordnande, hade i sitt den 17 december

1880 afgifna betänkande föreslagit, att rektorn och ämneslärarne

vid institutet för blinda skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg med

500 kronor efter fem års och ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring, samt att rektorn och lärarinnorna vid blindskolan väl skulle

åtnjuta två ålderstillägg, men hvartdera å endast 300 kronor. Innan ännu

något förslag till ordinarie stat för blindskolan i Vexiö blifvit framlagdt

för Riksdagen, hade skolans styrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1

maj 1893 anhållit, bland annat, att ålderstilläggen åt skolans rektor måtte

höjas från föreslagna 300 till 500 kronor, så att rektorn i detta hänseende

blefve likstäld med lärarne vid institutet för blinda, i synnerhet som skolan

i Vexiö med Kongl. Maj:ts medgifvande redan år 1889 erhållit en större

omfattning än hvad komiterade föreslagit. Den 22 september 1893 hade

Kongl. Maj:t uppdragit åt utsedde komiterade att afgifva förslag rörande

ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn samt att yttra sig äfven

om vissa till blindundervisningen hörande frågor. I utlåtande den 19

december 1893 hade desse komiterade afgifvit förslag till blindundervisningens

fullständiga ordnande. Angående styrelsens öfver blind skolan

i Vexiö förslag till stat för skolan hade komiterade dervid yttrat, bland

annat, att de förordade beviljandet af det större ålderstillägget åt den

nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en tjenstetid af tjuguett

år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring, så mycket hellre

som komiterade med afseende på den väsentliga skilnaden mellan föreståndarens

och lärarinnornas åligganden och ansvar äfvensom deras löner

ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde berättigas att komma

i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio års tjenstgöring. På grund af hvad komiterade sålunda

anfört, hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i yttrande

till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 hemstält, att ålderstilläggen

åt rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö måtte från och med år 1895

utgå med 1,000 kronor. Denna hemställan hade Kongl. Maj:t bifallit,

och proposition i ärendet hade i öfverensstämmelse dermed framlagts

för Riksdagen. Vid behandling af frågan hade emellertid statsutskottet

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagit, att, då framställning rörande blindundervisningens ordnande

i hela riket vore att till Riksdagen förvänta, någon stat för nämnda

skola då icke borde af Riksdagen fastställas, utan att de båda ålderstilläggen

åt rektorn såsom dittills borde utgå med tillsammans 600

kronor. Riksdagen hade bifallit statsutskottets förslag; och med anledning

deraf hade i den proposition angående blindundervisningens ordnande, som

aflåtits till 1896 års Riksdag, föreslagits, att hvartdera af de oinförmälda

ålderstilläggens belopp skulle bestämmas till 300 kronor. Lönerna

till lärarepersonalen vid förskolan för blinda i Vexiö utginge sålunda

med 2,000 kronor för rektor och 1,000 kronor för lärarinna, hvarjemte

såväl rektor som lärarinna ogde rätt till två ålderstillägg, hvartdera

å 300 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring. Rektor,

lärare och lärarinna vid institutet för blinda vore deremot berättigade till

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Lärarinnornas vid förskolan för

blinda i Vexiö lön utgjorde visserligen icke riklig, men dock skälig ersättning

för deras arbete. Beträffande åter lönen för rektor, hvilkens verksamhet

vore vida mera ansvarsfull och ansträngande, trägen och omfattande

än de vid blindanstalterna anstälde lärares och lärarinnors och hvilken som

familjefader hade att försörja icke blott sig sjelf utan ock sin familj, bekosta

sina barns uppfostran m. m., måste lönen i anseende till de hvarje år

stegrade prisen å lefnadskostnader, växande skatter till kommunen, ökade

tjenarelöner och skolavgifter m. m. anses för ringa. De ökade lefnadskostnaderna

hade förantedt landstingen att i väsentlig män förbättra lönevilkoren

för lärarepersonalen vid döfstumskolorna. Så vore nu lönegraderna

för föreståndarne vid döfstumskolorna i Vexiö, Lund, Venersborg,

Gefle och Hernösand 3,000, efter fem år 3,500 och efter tio år 4,000

kronor. Dessutom åtnjöte dessa föreståndare andra förmåner, såsom lyse,

trädgårdsland in. in., hvilka ej tillkomme förskolans rektor. Ehuru samma

kompetens fordrades för rektor vid nu ifrågavarande skola som för föreståndare

vid döfstumskola och ehuru bådas verksamhet syntes vara temligen

likartad, vore den senares lön vida högre än den förres. Döfstumskolan

vore visserligen en större anstalt än förskolan för blinda, men särskilda

omständigheter gjorde, att föreståndare vid döfstumskola ej hade

en mera ansträngande verksamhet än rektorn vid förskolan. Denne

senare hade att undervisa 18 till 20 timmar i veckan, under det föreståndaren

vid döfstumskola vanligen icke undervisade mer än 9 till 10 timmar.

Föreståndare vid döfstumskola vore ledig under sommarferierna; rektor

vid förskolan hade deremot icke denna förmån, då under vinterferierna

alla skolans elever och under sommarferierna många af dem begagnade

sig af den dem medgifna rättighet att stanna qvar i skolan. Föreståndare

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande■ N:o 9.

189

vid döfstumskola hade biträde af husmoder, af särskild sekreterare och

räkenskapsförare samt kunde få biträde af manlig lärare vid förefallande

behof. Vid förskolan för blinda funnes ingen husmoder, ingen särskild

sekreterare och räkenskapsförare och ingen manlig lärare, som kunde biträda

rektor, utan denne vore sjelf sekreterare och räkenskapsförare, för

hvilka sysslor han dock uppbure ett mindre arfvode. Under skolans 16

verksamhetsår hade rektorns arbete varit mycket omfattande, särskildt

med hänsyn dertill att skolan under denna tid skulle organiseras och ny

byggnad för den uppföras. Äfven folkskolelärare, särskildt de i städerna,

hade under de senare åren fått sina löner betydligt förbättrade. I de flesta

städer i södra och mellersta Sverige uppginge nu folkskolelärares löner

till 2,000 kronor. Exempelvis vid folkskolan i Vexiö uppginge lärarnes

löner till 2,000 kronor, hvarförutom de hade särskildt arfvode för undervisningen

i slöjd och i fortsättningsskola. Förste läraren hade derjemte fri

bostad samt vedbrand.

Styrelsen öfver förskolan hade, enligt hvad departementschefen vidare

till statsrådsprotokollet meddelat, till stöd för sin omförmälda hemställan

åberopat hvad rektorn sålunda anfört och särskildt fäst uppmärksamheten

på icke blott nuvarande rektors långvariga, nitiska och berömliga tjenstgöring,

utan äfven tjenstens ansvarsfulla och kräfvande beskaffenhet samt

de under den senaste tiden väsentligt stegrade lefnadskostnaderna.

Statskontoret, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrade i skrifvelse

till Kong! Maj:t den 24 oktober 1900, bland annat, följande.

Enligt den af Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 faststälda staten för ifrågavarande

skola åtnjöte rektor för skolan i lön 2,000 kronor jemte två

ålderstillägg å 300 kronor efter fem och tio ars välo vitsordad tjenstgöring

samt rätt till fri bostad och värme vid läroanstalten. Älderstilläggen utginge

af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.

I proposition till 1894 års Riksdag hade Kongl. Maj:t, samtidigt

med framställande af förslag till det för skolan utgående anslagets uppförande

å ordinarie stat, äskat att älderstilläggen till föreståndaren — hvilka,

allt sedan anslaget första gången beviljades af 1883 års riksdag, utgått

med 300 kronor skulle höjas till 500 kronor. Riksdagen, som emellertid

för det dåvarande icke funnit lämpligt medgifva någon förändring af

anslagets natur, hade ej heller ansett någon ökning af föreståndarens ålderstillägg

erforderlig, dervid Riksdagen såsom skäl för denna mening dock

endast åberopat det förutvarande förhållandet samt det af den s. k. blindkomitén

år 1880 afgifna förslag. Att dock detta förslag, såsom afseende

cn på den tiden opröfvad institution, icke borde tilläggas betydelse framför

det uttalande, som, efter skolans tioåriga verksamhet och med sålunda

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vunnen kännedom om det arbete, hvilket oundgängligen kräfdes af dess

föreståndare, afgifvits af de utaf Kongl. Maj:t den 22 september 1893

tillsatte komiterade, hvilket uttalande legat till grund för Kongl. Maj:ts

till 1894 års Riksdag gjorda proposition i ämnet, ansåge statskontoret vara

ostridigt. An mindre syntes vid nuvarande tidpunkt ett fasthållande vid

hvad 1880 års komiterade i detta hänseende föreslagit kunna, med hänsyn

till de i handlingarna rörande detta ärende omförmälda förhållanden,

anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

På grund häraf hemstälde statskontoret, att Kongl. Maj:t måtte i proposition

föreslå Riksdagen, att rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö

måtte berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, äfvensom

att två ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn från och

med år 1901 med 1,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Enligt den af Kongl. Maj:t den 31 maj 1888 faststälda stat för institutet

för blinda uppbure vid institutet anstäld ämneslärare i årlig lön

1,500 kronor jemte ålderstillägg med 500 kronor efter fem och ytterligare

500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Rektor vid

förskolan för blinda i Vexiö både deremot, enligt den 29 maj 1896

faststäld stat, en årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg med 300

kronor efter fem och ytterligare 300 kronor efter tio års val vitsordad

tjenstgöring. Till rektorsbefattningen vid förskolan fordrades icke endast

samma behörighet som till ämnesläräretjenst vid institutet, utan äfven lämplighet

för föreståndarekallet. Rektor hade nemligen icke endast att meddela

undervisning — under ej mindre än 18 till 20 timmar i veckan — utan

han skulle ock hafva inseende öfver de vid läroanstalten anstälde lärare

och öfrig personal, vaka öfver att sedlighet och god ordning iakttoges,

ordna och leda arbetet, biträda styrelsen vid handhafvande af läroanstaltens

ekonomi samt hafva närmaste tillsyn öfver dess byggnader och trädgårdsanläggningar

in. in. Af hvad nu blifvit. sagdt angående rektorns åligganden

ansåge departementschefen framgå, att hans befattning vore vida

mer omfattande, ansträngande och ansvarsfull än en ämneslärares vid institutet,

hvilken hufvudsakligen hade till åliggande att meddela undervisning

24 till 28 timmar i veckan samt att biträda vid tillsynen öfver

lärjungarnes uppförande. Vid sådant förhållande funne departementschefen

ifrågavarande framställning särdeles behjertansvärd, och det förekomme

honom vara billigt, att rektorn erhölle rätt till ålderstillägg å minst

samma belopp som ämnesläraren vid institutet, så att rektorns lön i

högsta lönegraden uppginge till 3,000 kronor och således i denna grad

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

blefve lika mycket större än ämneslärarens, som den "vore i den lägsta

lönegraden.

Med anledning häraf och då den nuvarande rektorn på grund af sin

långvariga verksamhet i statens tjenst för länge sedan inträdt i tredje

lönegraden, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen medgifva, att rektor vid förskolan för blinda i Vexiö måtte

berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring äfvensom att två

ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn från och med år

1901 med 1,000 kronor.

Då giltiga skäl synas utskottet vara anförda för hvad af Kongl. Maj:t

i detta ärende blifvit föreslaget, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att rektor vid förskolan

för blinda i Vexiö må komma i åtnjutande af

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och

tio års väl vitsordad tjenstgöring, att två ålderstillägg

må utgå för den nuvarande rektorn från och med år

1901 med 1,000 kronor samt att dessa förhöjda ålderstillägg

må utgå från det under åttonde hufvudtiteln

uppförda föi’slagsanslag: ålderstillägg.

Bifall till utskottets under nästföregående punkt 39:o) gjorda hemställan

föranleder icke ökning af något i riksstaten uppfördt anslag.

Derest åter hvad utskottet föreslagit i punkten 38:o) vinner bifall,

skulle anslaget till undervisningsanstalter för döfstumma och blinda, nu

259,650 kronor, komma att höjas till 262,450 kronor.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

40:o) Uti särskilda inom Riksdagen väckta, sinsemellan lika lydande Ang.

motioner (n:o 21 i Första Kammaren och n:o 57 i Andra Kammaren)8*®1afvisning1

hafva herrar L. Grundberg och L. W. Lothigius hvar för sig föreslagit, och uppåt!.

Riksdagen måtte besluta sådan ändring i de för åtnjutande af bidrag f°yUdna_af

till undervisning och uppfostran af abnorma barn från förslagsanslaget sinnesslöa

till »uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn» faststälda vilkor, att dylikt bani''

bidrag finge utgå jemväl för hvarje i privat uppfostringsanstalt intaget

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blindt sinnesrott barn med 250 kronor om året, på i öfrigt samma vilkor,

som gälde för andra anstalter för sinnesslöas undervisning.

Till stöd för berörda förslag hafva motionärerna anfört följande:

Genom lagen angående döfstummeundervisningen den 31 maj 1889

och lagen angående blindundervisningen den 29 maj 1896 vore obligatorisk

undervisning anordnad för följande grupper af abnorma barn:

1) Döfstumma;

2) Sinnesslöa döfstumma; och

3) Blinda.

Frivillig undervisning befrämjades genom bidrag af statsmedel för:

4) Blinda, som tillika vore döfstumma;

5) Sinnesslöa; och

6) Epileptiska sinnesslöa.

Men för en grupp af abnorma barn, nemligen blinda sinnesslöa, gåfves

för närvarande icke tillfälle till något slags undervisning.

I lagen om blindundervisningen stadgades nemligen i § 1 mom. 2,

att lagen icke egde tillämplighet å blinda barn, som tillika vore sinnessiöa,

och i § 4, att barn vore skolpligtigt — —- — derest icke barnet

-— — — vore så svagt begåfvadt, att dess fortfarande vistande i läroanstalt

ansåges vara utan gagn; hvarjemte i kongl. stadgan den 29 maj

1896, § 29 förordnades, att, derest i förskola eller institut intagen lärjunge

skulle befinnas oemottaglig för der meddelad undervisning, direktionen

(styrelsen) finge på rektors anmälan sådan lärjunge från läroanstalten

skilja.

Sinnesslöa blinda barn kunde således icke erhålla undervisning i blindskola.

För antagande, att sådana skulle vara mindre bildbara än sinnesslöa

barn i allmänhet eller döfstumma sinnesslöa, hvilka sistnämnda åtnjöte

förmånen af obligatorisk undervisning, funnes icke något skäl; hvadan

utväg syntes böra beredas äfven för blinda sinnesslöa barn, till erhållande

af den undervisning, för hvilken de vore mottagliga.

Någon omedelbar åtgärd från statens sida för åstadkommande af uppfostringsanstalt

för blinda sinnesslöa syntes icke böra ifrågasättas, utan

ansåge motionärerna den för sådana vanlottade nödiga undervisning kunna

nöjaktigt befrämjas derigenom, att — på sätt enligt kongl. kungörelsen

den 28 maj 1897 nu egde rum i fråga om dels af landsting eller stadsfullmägtige

anordnade uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, dels ock

den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm upprättade uppfostringsanstalt,

äfvensom för den privata anstalten för uppfostran af

sinnesslöa döfstumma i Hjorted — bidrag från det å åttonde hufvudtiteln

uppförda ordinarie förslagsanslaget till »uppfostringsanstalter för sinnes
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

slöa barn» jemväl Unge utgå för hvarje blindt sinnesslött barn, som vid

privat anstalt för uppfostran af sådana barn åtnjöte undervisning.

I fråga om beloppet af det årliga bidrag, som för hvarje i dylik

anstalt undervisa^, barn borde af statsmedel lemnas, syntes detta, med

hänsyn till de med undervisningen förknippade svårigheter, beroende på

nödvändigheten att dervid använda en för blindundervisning och idiotundervisning

kombinerad metod, icke böra sättas lägre än för lärjungarna

vid nyssnämnda anstalter, eller 250 kronor om året för hvarje barn.

Utskottet, som finner motionernas syfte vara sjmnerligen behjertansvärdt,

anser sig emellertid icke böra för närvarande tillstyrka den åtgärd

af Riksdagen, som i motionerna ifrågasattes, då enligt utskottets åsigt

en utredning erfordras, dels huruvida de blinda sinnesslöa barnen kunna

antagas i allmänhet vara för undervisning mottagliga, dels huruvida för

meddelande af statsbidrag till deras undervisning och uppfostran lämpligen

böra stadgas samma vilkor, som gälla för bidragen till uppfostran

af andra sinnesslöa barn, och dels angående de kostnader, som genom

beviljande af statsbidrag för undervisning och uppfostran af nu ifrågavarande

barn kunna komma att tillskyndas statsverket.

Utskottet anser sålunda motionerna allenast höra föranleda till förslag

om föranstaltande af en utredning af den beskaffenhet, utskottet här ofvan

angifvit.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kong]. Maj:t måtte låta utreda, dels huruvida

blinda sinnesslöa barn kunna antagas i allmänhet vara

för undervisning mottagliga, dels huruvida för meddelande

af statsbidrag till deras undervisning och uppfostran

lämpligen böra stadgas samma vilkor, som gälla

för bidragen till uppfostran af andra sinnesslöa barn,

och dels angående de kostnader, som genom beviljande

af statsbidrag för undervisning och uppfostran af blinda

sinnesslöa barn kunna komma att tillskyndas statsverket.

Öfriga ordinarie anslag.

41 :o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne- Ang.

varande år finnas under åttonde hufvudtiteln uppförda, har Kongl. Maj:tof"ifaa"8r1j,gnu

Bill. till Rikad. Prot. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 25 [37J

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke föreslagit någon annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns

slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m., för närvarande upptaget till 15,948 kronor, måtte höjas med 70

kronor eller till 16,018 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ifrågavarande anslag, som här ofvan

icke blifvit omförmälda, må för år 1901 fastställas till

samma belopp som i innevarande års riksstat; dock att

i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns

slutsumma kan erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

Extra anslag.

Med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga under åttonde

hufvudtiteln, gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

42:o)

utskottet hemställa,

Riks- och landsarkiven.

På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar får

Ang.

arfvoden åt

e. o. tjenste
att

Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie m“anrkiiireitk8~

tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1902 an- roon

visa ett belopp af 1,700 kronor.

13:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlin- ans^“gjiH

gar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Ivongl. Maj:t för år utgifvande åt

1902 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående friska

år för berörda ändamålet beviljats; och hemställer utskottet, TäPl

att Riksdagen till fortsatt utgifvande i tryck af L

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, må bevilja för år 1902 ett extra

anslag af 3,000 kronor.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem- an<fangtill

ställer utskottet, Utgifvande af

att Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom»SvMak» nkariksarkivet

af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand- , . - lingar, som höra till statsförfattningens historia under L d

tidehva-rfvet 1521—1718», på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nationalmuseum.

Ang. anslag

till statens

konstindustriela

samlingar.

[41.]

45:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1902 anvisa ett

extra anslag af 5,100 kronor till vård, underhåll och

tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Ang.

anslag till

bevakning af

national inuseibyggnaden.

[42.]

46:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom'' gjorda framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1899 —

1901 egt rum, må för anordnande af nattlig bevakning

vid nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af 2,000 kronor.

Ang. anslag till 47:o) Sedan i anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning

afeStaflor!ritiH-om anslag för restaurering af taflor, tillhörande statens i nationalmusei förhörande

sta- råd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, besamiingår.

" fintlig a konstsamling ar, 1899 års Riksdag för berörda ändamål beviljat

[43] 25,000 kronor och deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1900

och 1901 anvisat 5,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

af det sålunda beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisa 5,000

kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för restaurering af taflor, tillhörande

statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer

och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga

konstsamlingar, af förut beviljadt anslag på extra

stat för år 1902 anvisa 5,000 kronor.

Ang. anslag 48:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemtill

biträde llcr utskottet,

nings- och gra- att Riksdagen må, i likhet med hvad för inneva
vyrsamhngen

rande år egt rum, för biträde vid vård och tillhanda
I-ii

-i hållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i National
museum

äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets

samlingar på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af

2,000 kronor.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

197

Lifrustkammaren.

49:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillsyn, underhåll och Ai1k- ^

vård af lifrustkammarens samlingar på extra stat för är 1902 anvisa ett^f"^"1,,^

belopp af 6,200 kronor. a.f sam
Till

det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen ''''''g*rrJ*''

erinrat, hurusom Riksdagen, på framställningar af Kong]. Maj:t, årligen L -''-J

på extra stat från och med år 1886 anvisat ett belopp af 5,800 kronor,

hvilket anslag fördelats på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode ............................. kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och

bevakningsgöromål.......

»

2,100: —

» renhållning ...................

»

400: —

» brännmaterial...............

....... ........ »

1,000:

» samlingarnas vård och

underhåll ......... »

300: —

jjf

Summa kr.

5,800: —

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 september 1900 hade föreståndaren

för lifrustkammaren, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare

inhemtas, anfört, att ifrågavarande anslag visat sig synnerligen knapphändigt,

såsom föreståndaren jemväl flere gånger framhållit i afgifna

berättelser om berörda samlingars tillväxt, bearbetning och förvaltning.

Företrädesvis hade otillräckligheten af anslaget till samlingarnas vård

och underhåll samt den fullkomliga bristen på anslag till samlingarnas

ökande och till inköp af nödig fackliteratur gjort sig känbara. I någon

mån hade denna olägenhet under en följd af år kunnat afhjelpas genom

de besparingar å bränsleanslaget, hvilka med Kongl. Maj:ts medgifvande

fått af nationalmusei nämnd användas för tillgodoseende af lifrustkammarens

behof. De belopp, som genom sagda besparingar kommit samlingarna

till godo, hade under tioårsperioden 1889—1898 utgjort:

1889 .........

1890 ........

1891 .........

1892 .........

1893 .........

1894 ........

1895 .........

1896 ........

1897 ........

1898 .........

kr.

302:

09

»

101:

20

185:

05

324:

75

»

222:

75

»

318:

75

»

115:

75

»

116:

50

»

141:

25

»

66:

—

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

År 1899 hade deremot å bränsleanslaget uppstått en brist af 225 kronor,

hvilken täckts af andra till nämndens förfogande stående medel; och med

minst samma belopp skulle, enligt föreståndarens förmenande, ifrågavarande

anslag år 1900 komma att öfverskridas. Anledningen härtill vore hufvudsakligen

att söka i de stegrade vedprisen, men till en del vore bristen äfven

beroende derpå, att en större mängd ved åtginge, sedan en år 1895 vidtagen

ändring af eldstaden möjliggjort en för dessa så ytterst dyrbara samlingars

skyddande mot fukt synnerligen nödig, intensivare eldning. Då en vapensamlings

framtida bestånd vore i väsentlig mån beroende deraf, att föremålen

ej utsattes för fuktens skadliga åverkningar, vore det äfven önskligt, att

ugnens uppeldning kunde börja tidigare på hösten och afslutas längre

fram på våren, hvilket hittills icke kunnat ske, enär ännu ett tiotal

famnar ved dertill skulle erfordras. De medel, hvilka nämnden måste

anlita för täckande af berörda brist å anslaget till brännmaterial, utgjordes

af inflytande förevisningsmedel. Dessa vore dock i främsta rummet erforderliga

för utfyllande af anslaget, till vaktbetjeningen, enär extra bevakning

å förevisningstiderna dermed bestredes, äfvensom till anskaffande

af nödig utställningsmateriel, ett behof som alltjemt gjorde sig högeligen

känbart, hvarjemte äfven medel till smärre inköp för samlingarna härmed

kunnat bestridas. Skulle sålunda förevisningsmedlen i regeln behöfva anlitas

för lokalernas nödiga uppvärmning, blefve det ej möjligt att på ett något

så när tillfredsställande sätt tillgodose andra lifrustkammarens behof, för

hvilkas täckande besparingar å bränsleanslaget förut funnits att tillgå.

Bränsleanslagets höjande till ett behofvet motsvarande belopp vore sålunda

synnerligen nödvändigt, och syntes det, enär nu årligen omkring 1,200

kronor erfordrades och ytterligare tio famnar ved behöfdes, böra upptagas

till 1,400 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts äfvensom, beträffande öfriga

anslagsposter, i hvilkas belopp föreståndaren för lifrustkammaren för närvarande

ej föresloge någon ändring, den utförligare motivering, som i

tidigare skrifvelser i ämnet af honom lemnats, hade nämnde föreståndare

anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens

samlingar under år 1902 af Riksdagen äska ett extra anslag

af 6,200 kronor att fördelas på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode ......................... kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och

bevakningsgöromål ...............................

renhållning

brännmaterial.....................................

samlingarnas vård och underhåll

2,100

400

1,400

300

Summa kronor 6,200: —

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

199

samt med rätt för uationalmusei nämnd att, efter förslag af föreståndaren,

dels bestämma om fördelning af anslagsposten till bestridande åt rustmästare-,

eldare- och bevakningsgöroinål, dels ock, i fall å någon eller

några af anslagsposterna skulle uppstå besparing, besluta om dess användande

för tillgodoseende af lifrustkammarens öfriga behof.

■Nationalmusei nämnd, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat ifrågavarande

framställning, hade förordat bifall till densamma och dervid särskildt

framhållit vigten deraf att bränsleanslaget höjdes, på det att de dyrbara

samlingarna icke måtte lida men af för låg temperatur i de för desamma

anvisade lokalerna.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte departementschefen,

att Kongl.1 Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna

innehåll.

Utskottet, som icke haft något att erinra emof Kongl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må för tillsyn, underhåll och vård af

lifrustkammarens samlingar på extra stat för år 1902

anvisa ett belopp af 6,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

50:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts derom Angående

gjorda framställning och i likhet med hvad för flere satu''

föregående år egt rum, må på extra stat för år 1902 an-tjenstemännen

visa ett anslag af 3,716 kronor för beredande af löne-^XeipeT''"

förbättring åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, tioner.

[46.]

51:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för betäckande

af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgäng- betäckande af

liga behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1902 anvisa ett be-brister^domlopp

af 2,500 kronor. expeditions
Departementschefen

bär till statsrådsprotokollet erinrat om följande kassör m. m.

förhållanden. o [47.]

I Kongl. Maj:ts proposition till 1900 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för betäckande

af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp

af 5,000 kronor. Kongl. Maj:ts förenämnda framställning hade emellertid

endast på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen på extra stat för

år 1901 beviljat ett anslag af 2,500 kronor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för Kongl.

Maj:ts berörda framställning, hade framhållits något, som fortfarande vore förhållandet,

att de till de ecklesiastika konsistorierna utgående och på dessa

myndigheter af Kongl. Maj:t fördelade statsanslag vore så knappt tillmätta,

att hvarken någon öfverflyttning af medel från det ena till det andra

konsistoriet kunde ega rum eller för de särskilda konsistorierna funnes

något att för tillfälliga utgifter vid konsistoriet disponera utöfver hvad

direkt anvisats för expeditionens oundgängliga behof. Det hade dervid erinrats

såsom ett bevis på tillgångarnes otillräcklighet, hurusom af de till

dessa konsistorier anslagna medel icke ens kunnat beredas tillgång för

godtgörande af den^ löneminskning, som förorsakats konsistorievaktmästaren

i Strengnäs till följd deraf att den del af hans lön, som tillförene af stiftets

presterskap till honom erlagts, den 1 maj 1898 enligt beslut af stiftets

prestmöte upphört att utgå, hvadan ingen annan utväg återstått än att

låta denna godtgörelse af statskontoret med 482 kronor 36 öre förskotteras.

Under framhållande att otvifvelaktigt jemväl andra dylika bidrag, som

tillförene frivilligt erlagts, komme att upphöra, hade korteligen angifvits såsom

ändamål, hvarför det af Kongl. Maj:t äskade anslaget vore behöfligt: betäckande

af statskontorets omförmälda förskott; fortfarande bidrag till den

ifrågavarande vaktmästarens aflöning; tillfälliga utgifter, som vore af den

beskaffenhet, att staten icke gerna kunde undandraga sig deras gäldande;

samt betäckande af dels före år 1897 uppkomna, år 1900 qvarstående

brister i domkapitlens expeditionskassor, dels vissa mindre efter år 1897,

såsom det syntes, mera tillfälligtvis uppkomna sådana brister.

Det för år 1901 beviljade anslaget hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, redan till största delen måst tagas i anspråk.

Under år 1900 hade nemligen förskottsvis anordnats, för att af detta

anslag ersättas, förutom för godtgörande af omförmälda utaf statskontoret

förskjutna 482 kronor 36 öre, lönefyllnad åt den nämnde konsistorievaktmästaren

för ecklesiastikåret 1900—1901 med 241 kronor 18

öre samt för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor

vid 1897 års slut 102 kronor 32 öre och vid 1898 års slut 961 kronor

54 öre. I följd häraf hade genast vid 1901 års ingång varit att af samma års

anslag ersätta tillsammans 1,787 kronor 40 öre. Härtill borde läggas ett

belopp af 197 kronor 49 öre, utgörande den del af år 1899 under förskottstitel

anvisade 5,197 kronor 49 öre, som icke kunnat betäckas af det

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

för år 1900 beviljade extra anslaget å 5,000 kronor och som enligt

Kongl. Majtts beslut skulle af 1901 års anslag ersättas. Vidare både såsom

lönefyllnad åt bemälde vaktmästare för ecklesiastikåret 1901—1902 anvisats

241 kronor 18 öre. Departementschefen erinrade äfven derom att —

sedan domkapitlet i Karlstad förmält att, då en hos Kongl. Maj:t gjord ansökning

om pension för ordinarie vaktmästaren bos domkapitlet L. É. Axberg,

hvilken af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att sköta sin tjenst, ej

ansetts kunna bifallas, domkapitlet föranstaltat om hans intagande å Karlstads

stads fattiggård samt att domkapitlet, för att bereda honom något bättre

vilkor än understödshjonen i allmänhet derstädes åtnjöte, af vaktmästarearfvodet,

som utgjorde omkring 365 kronor, låtit till fattigvården utbetala

100 kronor för år — Kongl. *Maj:t, på domkapitlets hemställan och då

sig visat att genom ifrågavarande utbetalning aflöningen till vikarierande

vaktmästaren blifvit alltför knapp, förordnat, att af domkapitlets expeditionskassas

tillgångar finge till vikarierande vaktmästaren tills vidare utgå

ett extra arfvode af 100 kronor årligen, så länge enahanda belopp utbetalades

för Axbergs vård och underhåll. Vidare hade Kongl. Maj:t, med

bifall till en af domkapitlet i Vexiö gjord hemställan, medgifvit, att med

dervarande expeditionskassas medel finge från och med år 1901 tillsvidare

bestridas kostnaderna för skrifmaterialier hos domkapitlet, hvilka kostnader

hittills bestridts af konsistorienotarien genom egna medel. Att till följd

af sistnämnda båda beslut brister, må vara till mindre belopp, skulle

framkallas uti dessa domkapitels expeditionskassor, vore alltför sannolikt.

Dessutom vore att märka, att till kammarrätten redan vore remitterade ansökningar

om betäckande af brister i domkapitels expeditionskassor vid

1899 års slut med tillsammans 1,535 kronor 3 öre.

Ehuruväl af hvad sålunda blifvit anfördt vore uppenbart, att det i så betydande

mån redan i anspråk tagna anslaget för år 1901 blefve otillräckligt

och att till följd af inträdd prisstegring å alla områden ökade kostnader

för fyllande af domkapitlens expeditionskassors oundgängliga behof för år

1902 vore att emotse, så att ett anslag af allenast 2,500 kronor för sistnämnda

år icke komme att blifva tillräckligt, ansåge departementschefen sig

likväl icke böra ifrågasätta någon förhöjning i det enligt ett så nyligen af

Riksdagen fattadt beslut begränsade anslagsbeloppet, utan hemstälde alltså, det

Kongl. Maj:t måtte på extra stat för år 1902 af Riksdagen äska samma belopp,

som af i 900 års Riksdag beviljats, eller 2,5U0 kronor att användas för

betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda,

oundgängliga behof vid deras expeditioner.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 26

f

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för betäckande af brister i domkapitlens

expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga

behof vid deras expeditioner, på extra stat för

år 1902 bevilja ett belopp af 2,500 kronor.

Universiteten.

Ang. an- 52:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemshg

till en gtä]]er utskottet,

lärare i finsk- 7 ; -

ugriska språk

i Up9ala.

[48.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1899,

1900 och 1901 egt rum, till arfvode åt en lärare vid

universitetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig

att derstädes meddela undervisning i finsk-ugriska språk,

särskildt lappska och finska, på extra stat för år 1902

bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

sh* till’ • Sedan nästlidna ärs Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning

universitets- beviljat ett anslag af 36,000 kronor för anställande under ytterligare sex

''tfsala 1 ar universitetet i Upsala af lektorer i tyska, franska och engelska

rTql sPråken samt af detta anslag på extra stat för år 1901 anvisat''6,000

L kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag måtte

på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af likaledes 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Upsala af förut

beviljadt anslag på extra stat för år 1902 anvisa 6,000

kronor.

ansfangtill ^4:o) I anledning af Kongl. Majit.s derom gjorda framställning, hemunlversitéts-

Ställer Utskottet,

Upsala. att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900

[50.] och 1901 egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa

ett .belopp af 3,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

1

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

55:o) Sedan 1900 års Riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, Ang. (intill

uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upp-nyby“|ng” för

gjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutio-kemiska instinen

för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviljat %''p °aj°.''

ett anslag af 294,408 kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisats j

ett belopp af 150,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att af omförmälda anslag på extra stat för år 1902 anvisa ytterligare

100,000 kronor.

I anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må till uppförande och utrustning af

en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och

analytisk kemi vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af 100,000 kronor.

5 6 ro) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utgifvande i tryck af Ang. anvederbörligen

granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom utgifvande i

juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1902 tryck af anbevilja

ett anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föTe-ef):*®^“1“i§"ka

skrifter, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma. föreläsningar.

Sedan 1900 års Riksdag hos Kongl. Majrt anmält, att Riksdagen, med [52.]

bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för utgifvande i tryck

af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom

juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1901

anvisat ett anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter,

Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, har Kongl. Maj:t, enligt

hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, genom bref

den 25 maj 1900 anbefalt kanslern för rikets universitet att, efter

vederbörande juridiska fakulteters hörande, inkomma med utlåtande och

förslag i fråga om nämnda medels användande för det afsedda ändamålet;

och efter det kanslern med eget utlåtande den 7 november

1900 till Kongl. Majrt öfverlemnat infordrade yttranden och förslag i

ämnet, hade Kongl. Majrt den 30 i samma månad för anslagets användande

faststält följande bestämmelser:

»1 ro) kanslern för rikets universitet eger att från ifrågavarande anslag

anvisa medel för utgifvande från trycket, helst i bokformat, af vederbörligen

granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de

juridiska fakulteterna vid rikets universitet; börande kanslern för de

med dylikt understöd utgifna anteckningar bestämma skäligt pris;

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

2:o) ansökning om understöd från ifrågavarande anslag skall före

den 15 februari det år, för hvilket anslaget är afsedt, ingifvas till vederbörlig

juridisk fakultet, hvilken har att före den 1 derpå följande mars

till kanslern öfverlemna inkomna ansökningar jemte eget utlåtande i

ärendet;

3:o) ansökning, som icke göres af föreläsaren sjelf, bör, för att

kunna vinna bifall, vara åtföljd af dennes uttryckliga tillstånd till anteckningarnas

utgifvande;

4:o) fakultet skall före den 1 november nyss sagda år till ecklesiastikdepartementet

insända redogörelse för hvad under året medelst

bidrag från berörda anslag från trycket utgifvits eller förberedes till utgifvande,

hvilken redogörelse skall vara åtföljd af 8 exemplar af de utgifna

anteckningarna.»

I sitt berörda utlåtande hade kanslern, bland annat, omförmält,

hurusom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund i sitt uti ärendet afgifna

yttrande meddelat, att i anledning af Riksdagens ifrågavarande beslut

till fakulteten inkommit en skrifvelse från tre af juridiska föreningen i

Lund utsedde komiterade, i hvilken skrifvelse desse anhållit, det fakulteten

måtte utverka, att utaf det af Riksdagen till juridiska läroböckers

tryckande anslagna beloppet medel måtte tillhandahållas föreningen för

tryckning af professorn A. O. Winroths kollegier i förmögenhetsrätt och

eventuelt föreläsningar i familjerätt, samt att fakulteten med anledning

af denna skrift äfvensom en framställning af docenten Knut Wicksell

efter inhemtande af nödiga upplysningar beslutit göra hemställan derom

att af ifrågavarande anslag följande belopp måtte anvisas, nemligen:

dels 1,000 kronor till juridiska föreningen i Lund såsom bidrag till

kostnaden för redan verkstäldt utgifvande af »kompendium i svensk förmögenhetsrätt»;
dels

800 kronor till samma förening såsom bidrag till kostnaderna

för mångfaldigande och utgifvande af kollationerade anteckningar efter

professor Winroths offentliga föreläsningar i föräldrarätt, förmynderskapsrätt,

arfsrätt och öfrig slägträtt;

dels ock 700 kronor åt docenten Wicksell såsom bidrag till kostnaderna

för utgifvande å trycket af de utaf honom under vårterminen

1900 hållna föreläsningar i nationalekonomi.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom professor J. Hagströmer

i Upsala den 31 december 1900 på gjord ansökning erhållit tjenstledighet

under år 1901 för att egna sig åt utgifvande af de utaf honom

vid universitetet i Upsala hållna föreläsningar i straffrätt; och departementschefen

hade all anledning att antaga, att för utgifvande i tryck af

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

dessa föreläsningar, hvilka för visso vore af vigt såväl för undervisningen

sona för lagskipningen, ett betydligt understöd af statsmedel

blefve nödvändigt.

Af hvad sålunda angifvits framginge, att den sak, hvilken ifrågavarande

anslag afsett att främja, blifvit föremål för lifligt intresse, och

behöfligheten af anslagets utgående äfven under år 1902 vore uppenbar.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra nu förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för utgifvande i tryck af

vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar,

hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets

universitet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp

af 4,000 kronor, att användas enligt de närmare föreskrifter,

Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.

57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande under

ytterliga sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och

engelska språken bevilja ett anslag af 36,000 kronor och deraf för ar 1902

anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande

förhållanden.

Sedan 1895 års Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning för anställande

under sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och

engelska språken beviljat 36,000 kronor, hade af detta anslag för hvardera

af åren 1896—1901 anvisats 6,000 kronor till nämnda ändamål. Hela

anslaget vore således nu disponerad!; och hade med anledning deraf vederbörande

akademiska myndigheter gjort framställning om utverkande af

förnyadt anslag för ändamalet till samma belopp som förut varit bestämdt.

Att ifrågavarande lektorsinstitution visat sig vara af. värde för de

moderna språkstudiernas framgångsrika bedrifvande vid universitetet, ansåge

departementschefen vara väl kändt; och åt universitetet i Upsala hade

jemväl, enligt beslut af 1900 års Riksdag, för enahanda ändamål beviljats

fortsatt extra anslag för sex års tid. Departementschefen hemstälde derför

om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Ang.

anslag till

universitetslektorer

i

Lund.

[53.]

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anställande under ytterligare

sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska,

franska och engelska språken bevilja ett anslag af 36,000

kronor och deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af 6,000 kronor. •

Ang. lönetillägg

åt

akademikamreraren

O. G. Regnell.

[54.]

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och

ett af åren 1892—1901 egt rum, såsom personligt lönetillägg

för år 1902 åt akademikamreraren i Lund Oscar

Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja

750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang.

arfvode åt

professorn

S. O. M.

Söderberg.

[55.]

59:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900

och 1901 egt rum, såsom särskildt arfvode åt professor

Sven Otto Magnus Söderberg för år 1902 anvisa ett extra

anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under

nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund

historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

ansiaADf;ir en 60;o). Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af

lärareplats i undervisning i entomologi och vard af de entomologiska samlinqarna vid

^Lund!'' un^vers^etet i Lund på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,00l!

r “V kronor att utgå under förutsättning att» fullt lämplig person för tjenstLöb.

j göringens bestridande finnes att tillgå.

Kongl. Maj:t föreslog 1900 års Riksdag att för uppehållande af undervisning

i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet

i Lund på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 3,000

kronor.

I anledning af denna Kongl. Maj:ts proposition beviljade Riksdagen

för berörda ändamål det äskade anslaget, att utgå under förutsättning att

fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande funnes att tillgå.

I Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af

utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anfördes härom: Då antalet

af dem, hvilka i vårt land egnade sig åt entomologiska studier,

icke torde vara så stort, att det kunde med visshet påräknas, att någon

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

207

fullt kompetent person alltid vore att tillgå för uppehållandet af en lärarebefattning

i ämnet vid Lunds universitet, hade Riksdagen ansett beviljandet

af anslag för ifrågavarande ändamål böra vara beroende derpå, att härtill

förefunnes fullt lämplig person. På grund af i statsrådsprotokollet meddelade

upplysningar syntes det kunna antagas, att, derest anslaget beviljades,

förordnande att uppehålla undervisningen och vårda de entomologiska

samlingarna skulle komma att meddelas för docenten vid nämnda

universitet Simon Fredrik Bengtsson, hvilken förut bestridt sådan tjenstgöring.

I anledning af dessa upplysningar hade Riksdagen icke velat

motsätta sig anslagets beviljande; dock ansåge Riksdagen detsamma böra

få utgå endast under förutsättning att fullt lämplig person för bestridande

af ifrågavarande tjenstgöring funnes att tillgå.

Efter föredragning af Riksdagens skrifvelse i berörda punkt hade

kanslern för rikets universitet, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

anbefalts att, efter vederbörandes hörande, till Kongl. Maj:t inkomma med

förslag till bestämmelser rörande användningen af ifrågavarande extra

anslag; och sedan kanslern, till åtlydnad häraf, för fastställelse öfverlemnat

ett af filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund matematisknaturvetenskapliga

sektion uppgjordt och af det större akademiska konsistoriet

godkändt förslag i om förmäl da hänseende, hade Kongl. Maj:t den

17 oktober 1900 faststält följande bestämmelser rörande undervisning i

entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet i

Lund:

att föreståndaren vid entomologiska afdelningen af zoologiska institutionen

skulle tillförordnas af universitetskanslern efter förslag af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen och det mindre konsistoriets hörande;

att föreståndaren skulle under zoologie professorns öfverinseende hafva

närmaste uppsigten öfver de entomologiska samlingarna med afseende på

såväl deras noggranna vårdande och bevarande i bästa skick som deras

behöriga ordnande för vetenskapligt bruk; samt

att föreståndaren skulle under lästerminerna föreläsa offentligt två timmar

i veckan öfver entomologi (systematik och biologi) samt öfver ämnet

för föreläsningarna samråda med professorn i zoologi, dock att på lämplig

årstid föreläsningar må kunna utbytas mot entomologiska exkursioner.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund hade nu anhållit,

att ett belopp af 3,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål

uppföras på ordinarie stat och såsom skäl härför anfört, dels att en sådan

persons anställande fortfarande vore behöfligt, på det att de vid universitetet

befintliga högst betydliga entomologiska samlingarna måtte komma den

vetenskapliga undervisningen till nytta och med visshet erhålla sakkunnig

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vård, dels ock att utsigterna att för uppehållandet af en lärarebefattning

i entomologi erhålla en fullt kompetent person blefve vida större, derest

lärareplatsen vore fast, än om den skulle tillsättas för ett år i sänder.

Hvad konsistoriet sålunda föreslagit hade af kanslern för rikets universitet

förordats.

Sedan denna framställning inkommit till Kongl. Maj:t, hade, enligt

hvad departementschefen inhemtat, docenten Bengtsson förordnats att

under år 1901 vara föreståndare för entomologiska afdelningen af zoologiska

institutionen vid universitetet i Lund.

Då anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande vore af behofvet påkalladt,

men tillräckliga skäl icke syntes departementschefen föreligga att

nu begära uppförande på ordinarie stat af dylikt anslag, utan detsamma

lämpligen borde, åtminstone för närvarande, äskas allenast såsom ett extra

anslag med det dervid af Riksdagen fästade vilkor, tillstyrkte departementschefen,

det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag om beviljande

å extra stat af anslag till ofvan angifna belopp.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 3,000 kronor för uppehållande af

undervisning i entomologi och vård af de entomologiska

samlingarna vid universitetet i Lund, att utgå under

förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens

bestridande finnes att tillgå.

6 bo)

^“hemställer

matematik vid

universitetet

i Lund.

[57.]

Ang.

aflöning åt

assistent

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvartdera

af åren 1900 och 1901 egt rum, till aflöning åt

en assistent i matematik vid universitetet i Lund på extra

stat för år 1902 anvisa ett belopp af 1,500 kronor.

Ang. 62:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem
:Ua''bitrudenStäller

''itskottct,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och

ett af åren 1900 och 1901 egt rum, må till arfvoden åt

extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund för år

1902 på extra stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

vid universitetsbiblioteket

i Lund.

[58.]

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

209

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

63:o) På grund af Kong!. Majrts derom gjorda framställning, hemställer

utskottet,

Ang.

arfvode fit eu

amanuens vid

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid medicinska

karolinska mediko-kirurgiska institutets medicinska

klinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 190

visa ett belopp af 750 kronor.

G4:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att till arfvode åt en An?;

amanuens vid, karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik «amanuens* vid

serafimerlasarettet på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 750 kronor, kirurgisk»

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom lärare- Pollkl,mkenkollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet under flere föregående

år framhållit behofvet af anslag till aflönande af en amanuens vid institutets

kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet. Så hade ock varit förhållandet

i den skrifvelse, i hvilken lärarekollegiet framburit de institutets anslagsbehof,

, till hvilkas fyllande kollegiet anhållit om propositions aflåtande

till 1900 års Riksdag. Sedan lärarekollegiet i nämnda skrifvelse påvisat behöfligheten

af en amanuens vid den medicinska polikliniken, hvarom förmälts

i nästföregående punkt, hade kollegiet vidare anfört:

De skäl, som and^agits till stöd för kollegiets anhållan om anslag till

aflönande af en amanuens vid den medicinska polikliniken, gälde i hnfvudsak

äfven beträffande behofvet af eu amanuens vid den kirurgiska polikliniken

å serafimerlasarettet. Anställandet af eu amanuens å sistnämnda

poliklinik hade visserligen redan möjliggjorts derigenom, att såsom arfvode

åt honom årligen anvisats det s. k. kirurgisk» stipendiet, utgörande omkring

400 kronor. Men dels vore detta en alldeles för knapp ersättning för

lians ansträngande arbete, dels borde icke, såsom kollegiet redan anmärkt

vid frågan om anslag, till amanuensen vid den medicinska polikliniken,

der samma förhållande egt rum, institutets för andra ändamål afsedda

stipendiefonder användas till aflöning åt de för sjukvårdens och undervisningens

behöriga bestridande nödvändiga tj en ster n ämnen. Don dagliga,

handledningen af de studerande, som besökte polikliniken, hvilade till stor

del å amanuensen derstädes, emedan vederbörande professor jemväl hade

att sköta den kliniska undervisningen. Med det under de senare åren

alltjemt ökade antalet besökande på. polikliniken och inrättandet derstädes

af en särskild operationssal hade naturligtvis äfven antalet utförda opera
Bih.

till flik sd. I ''rot. IDOL 4 Somt. / Afd 9 Höft, 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

210

tioner betydligt ökats, och då dessa operationer, vid hvilka de studerande

ofta tillstädesvore, till största delen utfördes af amanuensen, hade derigenom

amanuensens arbetstid måst i väsentlig mån föidängas. En följd af det

omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ålåge amanuensen och

hvilket lände undervisningen till stor nytta, vore, att kompetensfordringarna

för tjensten måst skärpas, så att på senare tiden endast legitimerade

läkare blifvit till amanuenser antagna Vid detta förhållande vore det så

mycket mera olämpligt, att såsom arfvode åt ifrågavarande amanuens användes

ett stipendium, som vore behöfligt såsom en välförtjent uppmuntran

åt medicine studerande eller kandidater, hvilka ådagalagt framstående flit

samt intresse och fallenhet för kirurgi.

I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 10 september 1900

hade lärarekollegiet — enligt hvad departementschefen vidare meddelat —

under påvisande af att behofvet af anslag till aflöning af ifrågavarande

amanuens fortfarande gjorde sig gällande, hemstält om utverkande å extra

stat för år 1902 af ett anslag å 750 kronor till arfvode åt denne amanuens.

Kanslern hade nu liksom föregående år framhållit den stora vigten af

att anslag för berörda ändamål beviljades.

Af hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen den nu ifrågavarande

amanuensens behöflighet vara till fullo ådagalagd, hvarför departementschefen

tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

Utskottet har på de i statsrådsprotokollet angifna skäl ansett sig böra

förorda Kongl. Majrts ifrågavarande framställning och hemställer alltså,

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik

å serafimerlasarettet på extra stat för år 1902

anvisa ett belopp af 750 kronor.

Ang. arfvode

ät eu amanuens

vid

oftalmiatriska

polikliniken

[61.]

65:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvode åt eu amanuens vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska •poliklinik

ä serafimerlasarettet på extra staf för år 1902 anvisa

ett belopp af 750 kronor.

Aug.

arfvode ät en

amanuens vid

gynekologUka

kliniken.

[62.]

66:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en

följd af år egt rum, för år 1902 på extra stat anvisa

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vt! åt ande N:o 9.

211

900 kronor till arfvode åt eu amanuens vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik.

67:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till vaktmästarebitväde

vid karolinska, mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution på exlra

stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,

hurusom lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

i skrifvelse till kanslern för rikets universitet anhållit om kanslerns medverkan

dertill att hos Riksdagen måtte begäras anvisande på extra stat

för år 1902 af 500 kronor till vaktmästarebiträde vid hygieniska institutionen;

och hade lärarekollegiet dervid angående behofvet af detta anslag

anfört följande.

Den hygieniska institutionen åtnjöte icke särskild! anslag för vaktmästare,

utan hade hittills måst bestrida utgifterna för denne äfvensom

för renhållning in. m. med det ordinarie anslaget, hvilket uppginge till

allenast 1,200 kronor årligen och i sin helhet behöfdes för undervisningen,

inköp af instrument, kemikalier och försöksdjur, de senares underhåll

in. m. Då nu en stor del af anslaget åtginge till vaktmästarebiträde och

dylikt, hade anslaget visat sig vara otillräckligt för undervisningens behof.

Den hygieniska institutionen vid institutet disponerade öfver S rum och

hade derjemte del i auditorium. Alla dessa lokaler med tillhörande förstugor

måste ordentligt städas och ren hållas. Och då under de senaste åren antalet

af de med hygieniska laborationer arbetande varit ganska stort, hade

i följd deraf institutionens kostnader för renhållning och vaktmästarehjelp

betydligt ökats. Härtill komme, att de hygieniska laborationer, hvilka

utfördes å institutionen af läkare, som åstundade kompetens till förste

provinsialläkaretjenst, äfvensom af personer, som i öfrigt önskade att i

praktiskt eller vetenskapligt syfte utbilda sig i hygien, måste, då hygienen

för närvarande såväl för sin utveckling som för den praktiska tillämpningen

hufvudsakligen arbetade med bakteriologiska metoder, till stor del komma

att bestå i bakteriologiska arbeten. Men dylika arbeten kräfde synnerlig

omtanke och varsamhet från institutionens sida; vaktmästarehjelp af hvarjehanda

slag vore nödvändig för förberedande arbeten, biträde vid experimenten,

tillsyn öfver försöksdjuren m. m.; och af lätt insedda skäl erfordrades

den mest minutiösa renlighet i rummen. Eu vaktmästares anställande

vid institutionen blefvc derför förr eller senare eu nödvändighet,

Dock syntes af sparsamhetsskäl härmed ännu någon tid kunna anstå, derest

medel bereddes till ersättning åt särskilda, för de olika sysslornas utförande

i anspråk tågna personer. Enligt de senare årens erfarenhet

Ang.

»utslag (ill

vaktmästarebiträde

vid

hygieniska in

slitntionen.

[63.]

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

uppginge utgifterna, för ifrågavarande ändamål till omkring 500 kronor

årligen.

Kanslern hade vid anmälan af institutets anslagsbehof tillstyrkt bifall

till lärarekollegiets nu nämnda framställning.

På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med erinran

om den stora vigten af att eu institution, vid hvilken bakteriologiska undersökningar

bedrefves, till sitt förfogande erhölle nödiga medel, på det

att den största möjliga renlighet och noggrannhet derstädes skulle kunna

iakttagas till förekommande af smittämnenas spridning, hemstälde departementschefen,

det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vaktmästarebiträde

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution

på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Då giltiga skäl synas utskottet vara anförda för Kongl. Maj :ts of vanberörda

förslag, har utskottet ansett sig böra förorda beviljande af det

begärda beloppet, hvarvid likväl utskottet, utan att dermed åsyfta någon

ändrad användning af anslaget, funnit dess benämning höra på nedan angifna

sätt förändras.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till städning och, uppassning vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution

på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af

500 kronor.

Aug.

anslag till

kliniker för

barnsjukdomar.

[64.]

68:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning far

utskottet hemställa,

ätt Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1902.

Ang.

anslag till

materiel för

oftalmiatriska

kliniken.

[65.]

69:o)

utskottet,

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer

att Riksdagen inå för anskaffande och underhåll af

materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska medikokirurgiska

institutet på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Uttalande Nio 0.

2 Lo

70:o) På

ställer utskottet,

grund

af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Ang.

anslag för

teckningar i

att Riksdagen, på sätt för de senare aren egt ruin, vetenskapliga

må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål a,’d®mä1''

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett L6b.J

extra anslag för år 1902 af 1,500 kronor.

71:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för ordnande af karolinska

mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions samlingar

samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra stat

för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.

I skrifvelse den 5 december 1900 till kanslern för rikets universitet

hade lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, enligt hvad

af statsrådsprotokollet inhemtas, hemstält om utverkande å extra stat för

år 1902 af följande anslagsbelopp för institutets patologisk-anatomiska

institution, nemligen: 4,000 kronor för ordmmde af institutionens samlingar,

5,600 kronor för inköp af 20 laboratoriemikroskop till institutionen

samt 2,900 kronor för inköp af två större arbetsmikroskop för institutionens

lärare jemte andra mindre instrument eller tillsammans 12,500

kronor.

Förevarande framställning både tillkommit på förslag af professorn i

patologisk anatomi vid institutet C. Sundberg, hvilken rörande behofvet

af ifrågavarande anslag uti en till lärarekollegiet stäld skrift anfört hufvudsakligen

följande.

Under om- och tillbyggnaderna vid den patologiska institutionen åren

1893—1894 hade dess samlingar af anatomiska preparat af utrymmesskäl

måst fördelas på skilda lokaler och derigenom kommit i den största oordning.

Dessa delvis mycket värdefulla samlingar utgjorde för närvarande

omkring 4,000 nummer. Fn exakt siffra vore omöjlig att angifva just

på grund af det oordnade tillstånd, hvari museet befunne sig. Den störa

betydelse, samlingarna hade för undervisningen, hade emellertid länge gjort

det högeligen önskvärdt, att de ånyo ordnades på ett sätt, som gjorde

dem tillgängliga vid den offentliga undervisningen och för de studerandes

sjelfstudium. Framför allt hade det varit bristande arbetskrafter och brist

på penningmedel, som alltjemt fördröjt det nödiga ordnandet och kompletterandet

af samlingarna, men till en del hade detta också berott på det

under de senaste åren förutsedda, ombytet af föreståndare för samlingarna.

Ty det läge i öppen dag, att samlingarnas nyordnande lämpligast borde

öfverlåtas på den nyti 11 trådande lärare, hvilken» undervisning de i första

rummet vore egnade att tjena.

Ang.

ordnande af

patologiskanatomiska

institutionens

samlingar

in. in.

[67.]

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Om det också med hänsyn endast till undervisningen vore möjligt

att ännu något år fördröja samlingarnas ordnande eller att genom fördelning

af arbetet dermed på flere År möjliggöra dess utförande af den vid

institutionen anstälda ordinarie personalen, så vore det deremot för samlingarnas

hotade bestånd af största vigt, att de ofördröjligen finge genomgripande

tillsyn. Det härmed förbundna arbetet kunde emellertid icke

fullgöras ensamt af lärarne och amanuenserna vid institutionen, då dessas

tid redan förut vore fullt upptagen af undervisningen samt af de med

denna förenade löpande göromålen. Ett tillfälligt biträde med nödig skicklighet

för ifrågavarande arbeten, preparationer, montering och katalogisering,

efter anvisning af samlingarnas föreståndare, borde derför anställas.

Med beräkning att ett år kunde antagas åtgå för arbetets utförande af eu

person — oberäknadt institutionspersonalens deltagande deri -— samt att ett

månadtligt arfvode af 100 kronor vore minsta skäliga ersättning, skulle

arbetshjelpen kräfva inalles 1,200 kronor. För inköp af sprit och andra

konserveringsvätskor, för komplettering af glaskärl, för monteringsmaterial

m. m. borde dessutom beräknas minst 2,800 krono]1, enligt följande

specifikation:

till denaturerad 95 % sprit, 1,000 liter ä 67 öre ................. kr

» formalin, 300 liter å kr. 2: 25 ................. »

» glycerin, 300 liter ä » 1: 25 .................................... »

» diverse salter........................................................................... »

» signaturer, 4,000 a 3 öre.................................................... »

> glaskärl af olika storlek ......................................................... »

och monteringsmaterial

skrif
omdestillering

af sprit samt oförutsedda och diverse utgifter
-

670

675

375

32

120

800

18

110:

kr. 2,800: —.

För att på ett tillfredsställande sätt betrygga det patologisk-anatomiska

museets bestånd, ordnande och närmast nödiga komplettering skulle således

erfordras en summa af tillsammans 4,000 kronor.

Det nämnda behofvet vore emellertid icke det enda, som för närvarande

vore trängande för institutionen. Det vore äfven nödvändigt att i

deri närmaste framtiden inköpa nya mikroskop och en del andra för histologiska

arbeten nödiga instrument, oumbärliga för den ordinarie undervisningen

såväl som för den vetenskapliga forskningen vid institutionen.

Den patologiska histologiens grundväsentligaste betydelse för den praktiskt

medicinska utbildningen vore sedan lång tid tillbaka erkänd i vårt land,

och undervisningen häri utgjorde eu lika vigtig del af den patologiska

anatomiens läroområde som undervisningen vid obduktionsbordet. Enligt

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

examensstadgarne

logi

vore också godkänd särskild pröfning i patologisk histovilkor

för afläggande af medicine licentiatexamen, dill fullgörande

af denna obligatoriska undervisning disponerade patologiska institutionen

för närvarande öfver 18 laboratoriemikroskop, alla af äldre typer. Häri

vore också medräknade de 4 å (1 mikroskop, som alltjemt vore bundna

vid lärarnes samt de ordinarie och extra ordinarie amanuensernas arbetsplatser.

För den offentliga undervisningen blefve derigenom endast 12

å 14 mikroskop lediga.. Då emellertid de studerandes antal efter beräkning

för det senaste årtiondet i medeltal uppginge till omkring ett femtiotal

samtidigt närvarande deltagare i de mikroskopiska öfningarna. och tidvis

utgjort ända till 60 a 70 deltagare, insåges lätt de svårigheter, som deraf

vållades. Under sådana förhållanden vore det nämligen nödvändigt, att

4 till 5 studerande slpge sig tillsammans om ett instrument, eller, med

andra ord, att «/. af deltaga,rne under väntan på instrument stode sysslolösa,

förspillande tid och förlorande intresse. Något egentligt sjelfstudium

kunde härvid ej gerna påräknas, och läraren vore beröfvad hvarje möjlighet

att tillse, att verkligen alla studerande Ange tillfälle studera förelagda

preparat. Då det hufvudsakligen

tutets patologiska afdelnin

vore under tjenstgöringstiden vid instistudierna

i speciel patologisk histologi

för medicine licentiatexamen bedrefves, vore det äfven nödvändigt, att denna

under 8 måna,-

g, som

undervisning, som måste begränsas till en öfnii

ders tid,

vore, att

‘CO

verkligen

i

gjordes

sa

effektiv som möjligt.

veckan

Ett hufvudvilkor härför

student förfogade öfver ett mikroskop. Med beräkning

femtiotal uppgående deltagarne i förenämnda öfningar

utom

sig

O

rf god qvalitet och

hvarje

att tio af de till ett

af egna medel kunde skaffa.

de förut befintliga, minst 20

1 enklaste utrustning, men

hvarje sådant instrument

utgjorde 4,824 krono!

tull och frakt, inalles i rundt tal

Såsom redan nämnts, hade

bättre mikroskop, hvadan också

lärare vore synnerligen beroende

att desse icke skulle kunna följa med

skapliga eröfringar på detta fält, om icke

dem till buds. En följd häraf hade också

fälliga lån af enskilda och för egna medel

instrument, bchöfde institutionen,

nya .laboratoriemikroskop för studenterna,

hållbarhet kostade

för 20 mikroskop

å denna summa för

behöflig,

hvilket

1 "i o!

i O jo

241 kronor 20 öre,

och, med beräkning af

5,600 kronor.

institutionen icke ett enda

institutionens vetenskapligt arbetande

sina arbeten. Det läge i sakens natur,

tidsenligt

i

och deltaga

de moderna

blifvit, att ]

i

sökt

sin samtids vetenhjelpmedlen

stode

ärarne genom tillträngande

fall hjelpa

sig fram.

stitntionen

utom för

rör ett ostördt arbete vore det naturligen nödvändigt, att in

ti II hä nda höl le 1 ärarne instrument, hvilkas höga

flesta omöjliggjorde inköp deraf för egna medel.

o

pris

<i<

dessert

dy
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

XtatmtxkottetH Vtittande N:o 9.

lika, tidsenliga och nöjaktigt utrustade instrument, afsedda för de vid institutionen

arbetande

olusive tull och frakt, än 2,500 kronor. För inköp af en

preparation af mikroskopiska snitt, af para!!ninbHddningsugn m. in. behöfdes

dessutom 400 kronor.

Då den patologiska institutionen saknade utväg att af sitt årliga,

materielanslag vare sig för tillfället eller framdeles bestrida utgifter för

tillgodoseende af ifrågavarande behof, återstode endast att söka utverka

proposition till Riksdagen om det erforderliga beloppet.

Kanslern för rikets universitet hade förordat bifall till den gjorda

framställningen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och da nuvarande förhållanden

inom berörda institution måste vara mycket hinderliga för undervisningen

i ett för läkarekonsten vigtigt ämne, hernstälde departementschefen,

att Kong!. Maj:t matte föreslå Riksdagen att för ordnande af

karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions

samlingar samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra,

stat för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.

Da det utan tvifvel ålegat vederbörande tjensteman vid karolinska

institutet att vidmagthålla behörig ordning i patologisk-anatomiska institutionens

samlingar af anatomiska preparat, har utskottet funnit anmärkningsvärd!,

att särskild! statsanslag för dessa samlingars ordnande nu. befinnes

erforderligt. Emellertid anser utskottet, att omförmälda arbete

bör åtminstone till hnfvudsakligaste delen verkställas af institutionens

ordinarie personal och att följaktligen någon minskning af det begärda

anslagets belopp bör af denna anledning kunna ega rum.

Hvad angår vidare de delar af anslaget, som afsetts för inköp af

sprit och andra konserverings vätskor, glaskärl och monteri ngsmateri al, af

mikroskop för de studerande och för lärarnes behof samt af en inikrotom

för preparation af mikroskopiska snitt na. m., bär utskottet val funnit,

hehofvet af anslag för dessa ändamål vara ådagalagd! men tillika ansett

de härföa? beräknade kostnaderna kunna,, i synnerhet genom minskning af

de nya mikroskopens antal, i ej oväsentlig grad nedbringas.

Några detaljerade bestämmelser angående de belopp, som för hvartdera

af ofvanberörda ändamål må användas, har utskottet emellertid icke

ansett, lämpligen böra af Riksdagen meddelas, utan synes för samtliga,

ifrågavarande ändamål gemensamt böra, beviljas ett belopp, hvilket utskottet

trott sig böra föreslå Riksdagen att begränsa, till 7,500 kronor.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för ordnande af karolinska

mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions

samlingar samt för inköp af instrument för

nämnda institution på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af 7,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år H

1902 anvisa dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärnrne vitfrerbättrin^lt

de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma grunderiärame vid de

som för år 1901, ett belopp af 469,725 kronor, dels ock till arfvoden

extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken ett anslag rgg n

af 60,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, att han vid sin framställning under punkten 18 i statsrådsprotokollet

angående inrättandet af 80 nya lärarebefattningar vid de

allmänna läroverken fäst uppmärksamheten på, att ett bifall till denna

framställning skulle medföra en höjning med 40,000 kronor af anslaget

till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och

pedagogierna, hvilket för år 1901 utginge med 429,725 kronor, under det

att deremot anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare,

som för år 1901 utgjorde 150,000 kronor, skulle kunna minskas med

90,000 kronor. Med hänvisning till den beräkning, som i sammanhang

med nämnda framställning gjorts, hemstälde departementschefen derför,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902

anvisa de anslagsbelopp, som sålunda för sistnämnda år erfordrades.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kong]. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902

anvisa

a) till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne

vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå

efter samma grunder som för år 1901, ett belopp af

469,725 kronor; samt

Bill. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

b) till arfvoden åt extra och vikarierande åmneslärare

vid de allmänna läroverken ett anslag af 60,000 kronor.

anskaffande af Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af

vapen och vapen och materiel för militär öfning ar na vid de allmänna läroverken på

miHtäräfnk-extra stat för år 1902 bevilja étt anslag af 113,000 kronor.

gärna vid de Departementschefen har vid ärendets föredragning hänvisat till hvad

läroverken han * fråSa om n7 anordning af militäröfningarna vid de allmänna lärors

'' verken under punkten 19 i statsrådsprotokollet yttrat om behofvet af

LDyd vissa anslag för en gång.

Utskottet, som under punkt 21:o) här ofvan afstyrkt den framställning

af Kongl. Maj:t om beviljande på ordinarie stat af anslag för ny

anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, hvilken utgjort

förutsättningen för nu ifrågavarande förslag, får i öfverensstämmelse härmed

hemställa,

att Kongl. Majrts nu förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

Angående

anslag till

resestipendier,

åt lärarinuor

vid högre

skolor för

qvinlig ungdom

och

samskolor.

74:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till resestipendier åt

föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och

samskolor under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade

1900 års Riksdag på extra, stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till

[70.] resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för

qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser, Kongl.

Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Efter mottagen anmälan af detta

Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t, på sätt statsrådsprotokollet utvisar,

enligt kungörelse den 25 maj 1900 förordnat:

att föreståndarinna eller lärarinna vid undervisningsanstalt af omförmäld

beskaffenhet, hvilken ville komma i åtnjutande af understöd från

ifrågavarande medel till företagande af studieresa år 1901, skulle före den

15 januari samma år till Kongl. Maj:t. inkomma med ansökning derom;

att i ansökningen borde uppgifvas dels ändamålet med och planen för

resan, dels ock den derför beräknade tiden och det understödsbelopp, som

åstundades; samt

att ansökningen skulle vara åtföljd af vederbörligt intyg rörande den

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

219

sökandes tjenstgöring, äfvensom examensbetyg och öfriga handlingar, hvilka

sökanden ville till stöd för sin anhållan åberopa.

Då på de skäl, som legat till grund för berörda framställning och

hvilka fortfarande egde full giltighet, anslag för ifrågavarande ändamål

vore nödigt jemväl för år 1902, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till resestipendier åt föreståndarinnor

och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig

ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser,

Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra

stat för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af^ Angående

imf i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900 års slut samt till uppe- £r“t a” ema

hållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901 och 1902 på [71.]

extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 21,250 kronor.

Af statsrådsprotokollet inheintas, att direktionen öfver högre lärarinneseminariet

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1900 erinrat,

att till bestridande af utgifterna för seminariet och den dermed förenade

normalskolan för flickor för närvarande följande medel vore att tillgå:

ordinarie lönemedel ............................................................ kronor 39,150: —

tillfälliga löneförbättringsmedel ......................................... » 3,250: —

expensmedel ......................................................................... » 6,350: —

extra anslaget till fjerde årskursen .................................. » 3,000: —

» » » undervisning i huslig ekonomi ........ » 5,000: —

elevafgifterna i normalskolan omkring ............. » 36,500: -

Summa kronor 93,250: —

Af dessa medel utginge de ordinarie lönemedlen och de tillfälliga

löneförbättringsmedlen till de ordinarie lärarnes och lärarinnornas aflöning;

anslaget till fjerde årskursen användes för sitt speciella ändamål

med undantag af en jemförelsevis ringa summa (omkring 100 kronor),

som från detta anslag ginge till vissa för alla läroverkets afdelningar

gemensamma expenser (gas och rengöring); anslaget till undervisningen i

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

huslig ekonomi ginge till seminariets hushållsskola för bestridande af dess

utgifter (för hvilka i särskild räkenskap redovisades) med undantag af

400 kronor, som hushållsskolan inbetalade till seminariets kassa till ersättning

för den undervisning (i bokföring och affärsräkning), som af en

af normalskolans lärarinnor meddelades i hushållsskolan.

Vidare hade direktionen, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

framhållit, hurusom detta läroverks inkomster till en början räckt väl till

de nödiga utgifternas bestridande, så att under 1880-talet till och med

ej obetydliga besparingar kunnat göras, men att under det sistförflutna

årtiondet förhållandet mellan läroverkets inkomster och utgifter småningom

stält sig annorlunda, så att under de senaste åren utgifterna öfverskjutit

inkomsterna och de besparade medlen måst användas för att täcka skilnaden.

De omständigheter, som föranledt denna förändring i läroverkets ekonomiska

vilkor, vore, enligt hvad direktionen vidare anfört, följande:

l:o) Vissa väsentliga förändringar och utvidgningar af undervisningen

i seminariet, bestående hufvudsakligen deri, att ett antal af den med

seminariet förenade normalskolans lärarinnor, för närvarande sju, af direktionen

förordnats att i seminariet undervisa i speciel metodik samt deltaga

i elevernas praktiska utbildning i hvar sina ämnen, hvarigenom naturligtvis

deras tjenstgöring i normalskolan minskats och en ej obetydlig ökning af

lärarekrafterna i normalskolan blifvit erforderlig. Äfven i flera andra

stycken hade undervisningen vid seminariet under det senaste årtiondet

utvidgats och förstärkts, i samma mån som en större valfrihet medgifvits

eleverna. Så hade ökad tid anslagits åt undervisningen i pedagogik, svenska

språket, tyska språket, matematik, kemi och fransk talöfning, hvarjemte

undervisning äfven i tyska språkets talande införts vid läroverket.

2:o) En småningom vidtagen höjning af de extra ordinarie lärarnes

och lärarinnornas i seminariet och normalskolan arfvoden, hvilken höjning

dels i fråga om den fasta lärarepersonalen haft karakteren af ålderstillägg,

dels ock nödvändiggjorts af konkurrensen med de privata skolorna om

dugliga lärarekrafter.

3:o) Inrättandet af nya aflönade befattningar vid läroverket, nemligen

bibliotekarie, protokollsförare och räkenskapsbiträde.

4:o) Utvidgningen af läroverkets lokal med den år 1889 indragna föreståndarinnebostaden,

hvarigenom uppstått eu ny årlig utgift för hyresersättning

åt seminarieföreståndarinnan med 550 kronor.

5:o) Tilldelandet af en årlig hyreshjelp af 400 kronor åt adjunkten

vid läroverket, sedan adjunktsbefattningen från och med den 1 juli 1894

blifvit besatt med ordinarie innehafvare, och höjning af rektors hyresersättning

från och med den 1 juli 1889 från 1,200 till 1,500 kronor.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

6:o) Omfattande yttre och inre reparationer å läroverkshuset, hvilka

reparationer under 1890-talet hufvudsakligen bestått i plåttakets omläggning

och det nya takets målning, inköp af ny ångpanna för den större

värmeledningen samt omfattande reparationer för öfrigt å de båda värmeledningarna,

omläggning och nyläggning af ett större antal uppslitna golf

och de nya golfvens oljestrykning, målning af väggar och tak i några

klassrum och förbättring af den artificiella belysningen i flertalet af dessa

rum samt reparation och omläggning af dränerings- och vattenledningsrör

å lekplatsen och i trädgården, hvartill komme, att, med anledning af undervisningens

utsträckning till eftermiddagarne, artificiel belysning måst anordnas

i åtskilliga lokaler, der sådan belysning förut saknats.

7:o) Reparationer af inredningsmaterielen och anskaffning af en betydande

mängd ny inredningsmateriel, såsom skolpulpeter, bokskåp, materialskåp

och gymnastikmateriel.

8:o) Utgifter för undersökningar och eskissritningar för det tillämnade

nya läroverkshuset, hvilka utgifter med ett undantag bestridts af läroverkets

egna medel.

9:o) De stegrade prisen på ved, koks, tryckeriarbete m. in.

Sedan direktionen i sin nyssberörda skrifvelse härefter anmärkt, att

de under punkterna l:o), 2:o_) och 3:o) angifna omständigheterna medfört

en betydlig stegring af läroverkets extra lönestat, hvilken år 1889 uppgått

till 22,111 kronor, men år 1895 stigit till 27,616 kronor och år 1899 utgjort

28,703 kronor, hade direktionen vidare anfört: Med anledning af

de ökade utgifterna hade direktionen i början af år 1894 beslutit att från

och med höstterminen samma år höja elevafgiften i flertalet af normalskolans

klasser med 5 kronor per termin. Denna höjning hade ökat läroverkets

inkomster med omkring 2,000 kronor om året, men detta tillskott

till inkomsterna hade ej uppvägt de ökade utgifterna. Att tillgripa en ytterligare

höjning af elevafgifterna i normalskolan funne direktionen vanskligt,

enär normalskolan, såsom varande en öfningsskola för seminariets elever,

borde hafva lägre afgifter än de konkurrerande privata flickskolorna; och

det återstode derför direktionen icke någon annan utväg än att ingå

till Kongl. Maj:t med en hemställan om åtgärder för vinnande af en förhöjning

af de till läroverket utgående anslagen. Med ingifvandet af en

dylik hemställan hade anstått ett par år af den anledning, att direktionen

varit sysselsatt med att bereda ett förslag angående en väsentlig utvidgning

af normalskolan och uppförande af ny lokal för detta läroverks räkning

och att det synts direktionen lämpligt att framlägga förslaget rörande

eu reglering af läroverkets affärer i sammanhang med planen för den utvidgade

normalskolans stat, Men då nu, genom 1900 års Riksdags afslag

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

å Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nybyggnad för normalskolan,

den nämnda omorganisationsplanen måst tills vidare uppskjutas, ansåge sig

direktionen ej längre kunna dröja med en framställning om ökadt anslag

till läroverket.

För att visa läroverkets ekonomiska ställning och motivera de förslag

rörande ytterligare anslag, som direktionen ämnade framställa, hade direktionen

leinnat en öfversigt öfver läroverkets inkomster, med undantag af

ordinarie lönemedel, löneförbättringsmedel äfvensom hufvudsakligen anslagen

till fjerde årskursen och till undervisning i huslig ekonomi, samt

de läroverkets utgifter, som med dessa inkomster skulle bestridas, dels

under år 1899 enligt läroverkets hufvudbok och dels under år 1900,

hvarvid beträffande sistnämnda år vissa utgiftsposter förslagsvis beräknats.

Enligt denna öfversigt hade berörda inkomster under år 1899 utgjorts af:

elevafgifter i normalskolan ........................................................ kr. 36,745: —

expensmedel....................................................................................... » 6,350: —

tillskott till expenser från fjerde årskursens medel.............. » 105: —

» » lärarinnelön från hushållsskolan.......................... » 400: —

Summa kr. 43,600: —

samt motsvarande utgifter:

extra lönestaten ...................................''................................... kr. 28,703: —

räntor och amorteringar å lån i huset.................................... » 5,829: 34

lektorernas och adjunktens hyreshjelp ................................... » 2,800: —

rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ................ » 2,050: —

extra betjeningens arfvoden...................................................... » 1,650: —

nya inköp (böcker samt undervisnings- och inrednings
materiel)

............................................................................ » 1,009: 26

reparation och underhåll af huset........................................... » 1,067: 08

tryckeri- och annonskostnader ............................................. » 1,009: 29

driftkostnader (lyse, bränsle, vatten, renhållning in. m.) ... » 5,308: 52

utvisande således en brist af 5,826 kronor 49 öre.

Inkomsterna under året 1900 utgjorde åter:

elevafgifter.......................................................................... kronor 36,367: 50

expensmedel...................................................................... » 6,350: —

tillskott från fjerde årskursens medel............................ » 105: —

» » hushållsskolan.................... » 400: —

Summa kronor 43,222: 50

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 223

och utgifterna under samma år beräknades sålunda:

extra lönestaten.................................................................. kronor 29,134: 50

räntor och amorteringar å lån i huset.......................... » 5,813: 34

lektorernas och adjunktens hyreshjelp.......................... » 2,800: —

rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ............ » 2,050: —

extra betjeningens arfvoden .......................................... » 1,650: —

nya inköp (böcker, undervisnings-och inredningsmateriel) » 1,050: —

reparation och underhåll af huset ..................................... » 900: —

tryckeri- och annonskostnader........................................... » 1,593: 74

driftkostnader (lyse, bränsle, vatten, renhållning m. m.) » 5,699: —

Summa kronor 50,690: 58.

Under år 1900 skulle alltså de beräknade utgifterna komma att öfverskjuta

inkomsterna med 7,468 kronor 8 öre.

Till förklaring af utgiftsposten för räntor och amorteringar å lån i

läroverkshuset hade direktionen meddelat följande: Då direktionen år 1875

för läroverkets räkning öfvertagit det nuvarande skolhuset, hade detta hus

varit behäftadt med en skuld å 118,509 kronor 81 öre, nemligen till

riksgäldskontoret 59,000 kronor, till Stockholms stads brandkontor 39,900

kronor ocji till Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag 19,609 kronor

81 öre. A dessa lån hade sedan dess genom årliga amorteringar af betalts

40,437 kronor 67 öre, hvadan för närvarande återstode en skuldsumma

af 78,072 kronor 14 öre, nemligen af riksgäldskontorets lån 34,429

kronor 30 öre, af brandkontorets lån 32,700 kronor och af inteckningsgarantiaktiebolagets

lån 10,942 kronor 84 öre.

Slutligen hade direktionen anfört: Skilnaden mellan inkomster och utgifter

under de föregående åren och en del af bristen för år 1900 hade direktionen

kunnat betacka af tillgängliga medel, men den återstående bristen för

år 1900, som enligt beräkning uppginge till 5,235 kronor 99 öre, saknade

direktionen utväg att betacka.

Hvad anginge det tillskott till läroverkets inkomster, som blefve erforderligt

för de närmast följande åren, hade direktionen ingen anledning

antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter skulle ställa sig väsentligt

annorlunda då än under år 1900, utan ansåge, att beräkningen

för år 1900 borde läggas till grund för uppskattningen af behofvet äfven

för de närmaste åren. Enligt denna beräkning skulle läroverket behöfva

ett tillskott till sina inkomster af i rundt tal 7,500 kronor om året. Men

då direktionen, om möjligt, ej borde vägra bifall till en af lektorerna och

adjunkten vid läroverket ingifven ansökning om en förhöjning af till dem

utgående hyreshjelp, motsvarande den, som Stockholms stadsfullmägtige

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

redan beviljat lektorerna och adjunkterna vid stadens allmänna läroverk,

och då en dylik förhöjning skulle medföra en ytterligare utgift af 500

kronor om året, syntes det erforderliga årliga tillskottet böra bestämmas

till 8,000 kronor.

På grund häraf hade direktionen — med förmälan tillika, att densamma,

när byggnadsfrågan blifvit afgjord, ämnade inkomma med förslag

till ny stat för läroverket —- anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes dels af

tillgängliga medel ställa till direktionens disposition en summa af 5,250

kronor till betäckande af bristen i läroverkets tillgångar för år 1900,

dels ock hos Riksdagen göra framställning om ett anslag till läroverket

af 8,000 kronor att årligen från och med år 1901 tills vidare utgå.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Såsom af direktionens skrifvelse framginge, hade det under de senare

åren visat sig omöjligt att med förhandenvarande medel uppehålla verksamheten

vid seminariet och den dermed förenade och för seminariet nödvändiga

normalskolan på ett något så när tillfredsställande sätt. Sedan

alla tillgängliga medel blifvit förbrukade, hade derför en brist för år 1900

uppstått, till hvilkens betäckande direktionen alldeles saknat tillgång. På

grund häraf hade Kongl. Maj:t genom bref den 21 december 1900 anbefalt

statskontoret att till direktionens förfogande utbetala det för tillfället

erforderliga beloppet eller högst 5,250 kronor af under händer varande

medel. Bristen för hvart och ett af de följande åren hade

direktionen beräknat till 8,000 kronor och anhållit om utverkande

af ett anslag af detta belopp för år 1901 och följande år. Genom

den redogörelse för seminariets ekonomiska förhållanden, som direktionen

meddelat, syntes departementschefen vara ådagalagdt, att det begärda,

beloppet vore till fullo erforderligt, derest vårt enda högre lärarinneseminarium,

som hade att utbilda lärarinnor för de högre flickskolornas

öfre klasser, skulle kunna på ett tidens fordringar motsvarande sätt lösa

sin uppgift. Då emellertid i sammanhang med ny lokal för seminariet

och normalskolan en partiel omorganisation af dessa läroverk, enligt departementschefens

förmenande, komme att ifrågasättas, funne departementschefen

lämpligast, att de för åren 1901 och 1902 behöfliga anslagen begärdes

på extra stat. Dessa båda anslag utgjorde tillsammans 16,000

kronor, och lades dertill bristen för år 1900, 5,250 kronor, blefve det erforderliga

beloppet 21,250 kronor.

Departementschefen hemstälde derför om afgifvande till Riksdagen af

omförmälda förslag.

Uti en till utskottets ordförande afbiten skrifvelse af den 12 februari

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

225

1001 har departementschefen meddelat, att enligt honom numera tillhandakommen

upplysning bristen i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900

års slut, hvilken enligt statsrådsprotokollet beräknats till 5,250 kronor,

rätteligen utgjorde endast 5,191 kronor 94 öre, hvilket sistnämnda belopp

seminariets direktion på grund af ofvannämnda bref den 21 december

1900 reqvirera! hos statskontoret.

Då utskottet på grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddelad!

finner behofvet af det ifrågasatta anslaget vara ådagalagdt, anser, sig

utskottet böra förorda bifall till framställningen, dock med den förändring,

att på grund af ofvan omförmälda, af föredragande departementschefen

lemnade meddelande anslagets belopp synes böra nedsättas med ett afrundadt

belopp af 50 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till betäckande af brist i

högre lärarinneseminariéts anslag vid 1900 års slut

samt till uppehållande af undervisningen vid seminariet

under åren 1901 och 1902 på extra stat för ar 1902

bevilja ett anslag af 21,200 kronor.

76:o) På grund af Kong!. Majits derom gjorda framställning, hem-^Ang.,^.

ställer utskottet, , . . . . ,. . ■ förbättring.

att Riksdagen må för beredande åt lärare och lära- [72.]

rumor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löneförbättring

jemväl för år 1902, att utgå.efter samma grunder

som den för innevarande år beviljade, för år 1902

på extra stat anvisa enahanda belopp som för år 1901,

eller 3,250 kronor.

77:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit, A»g.j3erde

hemställer utskottet: 1 samt under
a)

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande

den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminai iet 9em;nn.

på extra stat för år 19Ö2 anvisa ett belopp af 3,000 riet.

kronor; samt [73.]

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor på extra stat för år 1902

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Bill. till llilcsd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Folkundervisningen.

Ang. anslag

för uppehållande

af undervisningen

i de

vid seminarierna

i

Göteborg och

Kalmar

anordnade

parallelklas8erna.

[74.]

1,800: —

1,500: —

1,083: 75

706: 25.

78:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af

undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet

i Kalmar anordnade parallelklasser på extra stat för år

1902 bevilja ett belopp åt 12,650 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

meddelat följande.

IiH uppehållande under år 1902 af undervisningen uti den vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg anordnade para Helklassen erfordrades, enligt

af domkapitlet derstädes, efter vederbörande seminarierektors hörande, med

skrifvelse den 7 november 1900 till ecklesiastikdepartementet lemnad uppgift,

följande belopp:

till en extra ordinarie adjunkt..........................................

» en lärare vid seminariets öfningsskola................................ »

» lärare i öfningsämnena .......................................... »

r» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearvode m. in. »

Till dessa belopp borde läggas 1,700 kronor till stipendier åt

behöfvande elever, hvaraf beräknats 800 kronor för vårterminen

1902 och 900 kronor för höstterminen samma

år. . Eleverna i para Helklassen uppflyttade nemligen vid

början af höstterminen i fjerde seminarieklassen, och i

denna brukade stipendiebeloppen bestämmas något högre

ån i de lägre klasserna .................................... » 1,700; _

Summa kr. 6,850: —

Rektor vid folkskolelårarinneseminariet i Kalmar hade till domkapitlet

deistädes uppgifvit, att för uppehållande under år 1902 af undervisningen

i den parallelklass, som vore vid seminariet anordnad, erfordrades ett belopp

af 5,800 kronor, enligt följande fördelning:

arfvode åt en extra ordinarie adjunkt..................

* » en lärarinna i öfningsskolan

för uppehållande af undervisningen i öfningsämm

till belysning, uppvärmning, renhållning m. m. ...

» stipendier åt eleverna .......................................

........... kr. 1,800

—

............. » 1,500

—

............. » 600

—

.............. » 200

—

.............. » 1,700

—

Summa kr. 5,800

—

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

227

Mot den af rektor lemnade uppgiften hade domkapitlet i skrifvelse till

ecklesiastikdepartementet den 31 oktober 1900 förklarat sig icke hafva

något att erinra.

^ På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departementschefen,

att Kong!. Makt måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

1 anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppehållande af undervisningen

uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg

och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade

parallelklasser på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp

af 12,650 kronor.

79:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till uppförande, Ang. »ui

hufvudsaklig öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetét derför ”gymnastik”

uppgjorda ritningar och förslag af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärare- byggnad vid

seminariet i Göteborg bevilja ett extra anslag af 40,000 kronor och deraf fo,lkskole''

för år 1902 anvisa 20,000 kronor. seminariet i

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att domkapitlet i Göteborg med skrif- Göteborsvelse

den 20 april 1892 till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af rektor vid folk- [75.]

skolelärareseminariet i Göteborg gjord framställning, det domkapitlet måtte

hos Kongl. Maj:t utverka, att en till gymnastik- och slöjdlokal afsedd

byggnad måtte få på seminariets område uppföras och att härför nödiga

medel måtte anvisas.

Efter att i sin berörda framställning hafva utredt behofvet af att en

ny byggnad uppfördes för slöjdundervisningen, förmälde rektor, att den

sålunda ifrågasatta nya byggnaden påkallades äfven af andra skäl och

dervid främst hänsyn till gymnastikundervisningen. T afseende härå anfördes:

Redan vid gymnastikinspektionen år 1878 hade dåvarande rektor

anmält behofvet af egen gymnastiklokal. Samma behof förefunnes fortfarande,

och det skulle blifva i ännu högre grad känbart, om undervisningen

i detta ämne komme att i någon mån utvidgas. Seminariet begagnade

Göteborgs realläroverks gymnastiksal. Denna vore i och för sig

mycket förträfflig, och seminariet kunde icke hoppas att erhålla egen lokal

af sådan storlek; men förutom att eu så stor lokal icke erfordrades, hade

nämnda anordning för gymnastikundervisningen så stora olägenheter med

sig, att önskan att erhålla egen gymnastiksal vore lätt förklarlig. Härvid

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fäste sig rektor ej så mycket vid den omständigheten, att den använda

lokalen vore förhyrd och att seminariet sålunda skulle kunna genom uppsägning

komma att stå utan gymnastiksal, såsom det åtskilliga år derförut

händt, då en dylik lokal användts; ty för det dåvarande hade rektor ingen

anledning att befara något sådant. Men oafsedt denna omständighet, qvarstode

dock andra, från hvilka man icke så lätt kunde bortse. Realläroverkets

sal finge af seminariet begagnas endast om aftnarne mellan klockan

5 och 7, och den vore belägen 20 å 25 minuters väg från seminariet.

Den angifna tiden syntes ej vara den lämpligaste för gymnastiköfningarna

och ännu mindre för skjutöfningarna, hvilka måste delvis företagas vid

gassken. Det omförmälda afståndet från seminariet vållade ännu större

svårigheter. Vid läsordningens upprättande måste noggrant iakttagas, att

annan lektion ej utsattes på timme, som föregingeV gymnastiklektion.

Mången gång kunde ej förekoinmas, att lektion å seminariet infölle på

tid, som närmast föreginge den timme, hvilken måste leinnas ledig, och i

sådant fall gjorde eleverna en förlust i tid af omkring en och en half

timme. Läge gymnastiklokalen intill seminariet, kunde de två lägre klasserna

erhålla en half timmes gymnastiktid hvarje dag, hvilket skulle vara

i hög grad främjande för elevernas fysiska utveckling; gymnastiköfningarna

skulle ock derigenom bättre kunna öfvervakas, och man sluppe att om

aftnarne sända eleverna, som nästan alla bodde i närheten af seminariet,

bort till en annan stadsdel, hvilket försvårade öfvervakandet af deras sedliga

Rf. Baruen i öfningsskolan kunde vid de praktiska öfningarna

bättre tillgodoses, om läraren dagligen vore på platsen. Ingen kunde begära,

att han för de i normalplanen bestämda gymnastiköfningarna på 20

minuter skulle komma ut till seminariet.

Domkapitlet, som med sin ofvanberörda skrifvelse till Kongl. Maj:t

öfverlemna! rektors framställning jemte tillhörande ritning och handlingar,

deribland kostnadsförslag, slutande å i rundt tal 20,000 kronor,

hade vitsordat de af rektor omnämnda olägenheterna vid användandet af förhyrd

gymnastiklokal och särskildt det flere gånger inträffade ombytet af

sådan lokal; och hade domkapitlet hemstält hos, Kongl. Maj:t om anvisande

af statsmedel för ifrågavarande byggnads uppförande samt om

fastställande af den uppgjorda ritningen med eu mindre förändring.

Öfverintendentsembetet, till hvilken myndighet ärendet remitterats,

hade i utlåtande den 31 maj 1892 hemstält, att ritningarna, hvilka icke

från embetets sida föranledde väsentliga anmärkningar, måtte i några angifna

hänseenden förändras.

Sedan emellertid 189.3 ars Riksdag efter proposition af Kongl. Maj:t

beviljat anslag till inredande af slöjdlokal inom källarvåningen af seminariets

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande \:o .9.

229

hufvudbyggnad, hade fragan i öfrig t hvila t, till dess departementschefen

den 1 december 1898, efter det seminariets rektor lätit dels vidtaga

erforderliga förändringar å ofvanberörda af öfverintendentsembetet i

hufvudsak gillade ritning, dels uppgöra nytt kostnadsförslag med afseende

å den förändrade ritningen, slutande å 24,300 kronor, anmodat

embetet att inkomma med utlåtande öfver berörda ritning och kostnads
(ffverinteridentsembetet

hade med anledning häraf i skrifvelse den

13 december 1898 hufvudsakligen yttrat, att kostnaden för den tilltänkta

byggnaden borde antagas komma att uppgå till åtminstone 31,000 kronor

samt att, då byggnadens läge icke vore att förorda och genom följande af det

framlagda ritningsförslaget allenast skulle vinnas en byggnad, som i allmänhet

och särskilt med hänsyn till dåmera rådande åsigter i ämnet

måste anses mer eller mindre förfelad, embetet hemstälde, huruvida icke

med bygget kunde anstå till dess en ny, i olika hänseenden tjenligare plan

för detsamma blefve uppgjord.

Domkapitlet, som anmodats att efter rektors hörande afgifva yttrande

öfver hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, hade med skrifvelse den

8 mars 1899 öfverlemnat infordrade utlåtanden från såväl rektor som inspektor

vid seminariet, af hvilka handlingar inhemtades, att på andragna

grunder rektor tillstyrkt godkännande af den ursprungliga byggnadsplan

samt att inspektor och domkapitlet deri instämt, inspektor dock med stol

tvekan, enär han ansåge den påtänkta planen visserligen fylla ett ögonblickligt

behof, men dock i det hela taget vara mindre väl hopkommen,

i det densamma syntes taga hänsyn mera till kostnader och andra sådana

omständigheter än till seminariets berättigade kraf och bästa..

Sedan öfverintendentsembetet befalts att i ärendet afgifva förnyadt

utlåtande, hade från föreståndaren vid gymnastiska centralinstitutet infordrats

upplysning, huruvida de af ortsmyndigheterna i förevarande hänseende

föreslagna anordningarna kunde anses med hänsyn till gymnastikundervisningen

antagliga. _ „ r ,

I sitt med anledning häraf afgifna utlåtande hade föreståndaren hufvudsakligen

yttrat: att han ansåge den föreslagna salen,, hvilken skulle hålla

en yta af 9X16 meter, för liten för vuxne mäns öfningar; att gymnastiksalen

i fråga ej borde understiga 13X27 meter, för att den skulle lemna

nöjaktigt utrymme för de öfningar, som deri skulle ega rum; att en sådan

säl helst borde hafva en höjd af 7 meter och att höjden ej finge understiga

6,5 meter; samt att tillräckligt stora afklädningsrum borde finnas och

tillfälle till bad borde beredas.

Öfverintendentsembetet hade nu låtit i eskiss uppgöra ritningar till

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottet* Utlåtande N:o 9.

uppförande af gymnäsiUchus, dervid det dock till följd af byggnadsplats^ inskrankthet

blifvit nödvändigt att begränsa gymnastiksalens dimensioner från

al föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet påfordrade 27 meter i

längd och 13 meter i bredd till resp. 20 och 10 meter, hvaremot öfriga af

honom såsom nödiga och nyttiga ansedda anordningar kunnat tillgodoses.

Öfver de sålunda upprättade ritningarna hade afgifvits yttranden af

rektor och domkapitel, hvilka lemna! ritningarna utan egentlig anmärkning

hvarjemte öfvermtendentsembetet införskaffat å orten uppgjorda kostnadsberäkningar,

slutande å en summa af 46,000 kronor.

„ Med skrifvelse den 30 januari 1900 hade öfverintendentsembetet till

Kongl. Majit öfverlemnat, jemte kostnadsförslag, berörda, inom embete!

upprättade ritningar till gymnastikhus, deri skulle inrymmas, utom gymnastiksal

med tillhörande tambur och förrådsrum, äfven två lärosalar med

dertill hörande tamburer. •

r Emellertid hade Kongl. Maj:t genom remiss den 12 juni 1900 anbefall

öfvermtendentsembetet att i ärendet inkomma med förnyadt utlåtande

och dervid taga i öfvervägande, huruvida kostnaderna för det ifrågasatta

gymnastikhuset kunde nedbringas derigenom, att de lärosalar, som skulle

anordnas i gymnastikhuset, i stället inreddes i seminariebyggnaden.

Med anledning häraf hade öfverintendentsembetet låtit uppgöra ritningar,

utvisande dels ett gymnastikhus, ämnadt att förläggas norr om seminariets

hufvudbyggnad och innehållande allenast gymnastiksal med förstuga

samt afklädning?;-, förråds- och duschrum, dels ock ett sätt för anordnande

. r iär0Sa ar 1 hufvudbyggnadens souterrainvåning, hvarigenom emellertid

förflyttning af den nuvarande, till sagda byggnad förlagda trädgårdsmästarebostaden

till andra lokaler inom byggnaden nödvändiggjorts.

Efter det öfverintendentsembetet satt domkapitlet i tillfälle att öfver

sist berörda ritningar sig yttra, hade domkapitlet i ärendet hört seminariets

rektor, hvilken förklarat sig, om än med vissa betänkligheter, för sin del

godkänna de ifrågavarande ritningarna, dock att rektor, som särskilt beklagade,

att ett följande af samma ritningar skulle orsaka ett betydligt

inkräktande på seminariets lekplan, förmält, att han af anförda skäl icke

kunde biträda förslaget, i hvad detsamma afsåge den nya trädgårdsmästarebostaden,

utan. hemstälde, att i stället för anordnande af en dylik den

nuvarande seininarieträdgardsmästaren skulle erhålla viss årlig hyresersättmng;

och hade domkapitlet i härefter afgifvet utlåtande förklarat sig instämma

uti hvad rektor anfört.

I den skrifvelse af den 13 november 1900, hvarmed öfverinteudentsembetet

öfverlemnat berörda ritningar jemte kostnadsberäkningar till Kongl.

Maj:t, hade embetet dels tillkännagifvit, att kostnaden för inredande af

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

231

lärosalar och ny trädgårdsmästarebostad i hufvudbyggnaden — för hvilken

kostnads betäckande enligt embetets förmodan något särskildt statsanslag

icke komme att äskas — enligt inom embetet verkstälda beräkningar

konnne att uppgå till ungefär 4,500 kronor, dels ock framhållit, att, då den

enligt embetets förslag för trädgårdsmästaren afsedda nya bostadslägenhet,

bestående af tambur, ett rum och kök med sekundär dager, vore till arealen

större och i fråga om inredning fullt jemförlig med den bostad, trädgårdsmästaren

för närvarande innehade, samt afsedt vore att vidtaga ytterligare

åtgärder för att i den nya bostaden utestänga kyla och drag, de

anmärkningar, rektor mot denna bostad framstält, syntes embetet icke förtjena

afseende, hvarjemte embetet vidare beträffande kostnaden för det nya

gymnastikhusets uppförande i enlighet med embetets senaste förslag erinrat,

att uti denna kostnad, som belöpte sig till 40,000 kronor, inginge såväl

ett belopp af 1,000 kronor för anordnande af ny lekplan som ock en

summa af 4,000 kronor —- mot 2,500 kronor i det tidigare förslaget —

för anskaffande af nödig gymnastikattiralj, eller enahanda belopp, som

anslagits för sådan attiralj vid det nyinrättade seminariet i Landskrona.

Af hvad i ärendet förekommit framginge, såvidt embetet kunde finna, att,

förutom det att fullt tillfredsställande anordningar för beredande icke blott

af lärosalar, utan äfven af trädgårdsmästarebostad kunde inom seminariets

hufvudbyggnad åvägabringas, ett tillräckligt stort och efter tidens fordringar

i öfrigt läxnpadt gymnastikhus kunde för ett belopp af 40,000 kronor

— till hvilket belopp, enligt 1900 års Riksdags medgifvande, en gymnastikbyggnad

finge vid seminariet i Kalmar uppföras — jemväl vid seminariet

i Göteborg komma till utförande.

Då enligt Kongl. Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket

den 29 januari 1886 undervisning skulle vid sådant seminarium meddelas

i gymnastik, men de nuvarande anordningarna för ifrågavarande

undervisning vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, hvarest för seminariet

afsedd gymnastiklokal saknades och fördenskull sådan lokal måste på

betydligt afstånd från seminariet förhyras, af vederbörande myndigheter

förklarats vara i hög grad otillfredsställande, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna

innehåll.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till uppförande, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af öfverintendentsembetet

senast derför uppgjorda ritningar och förslag, af eu

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

iStatsutskottets Utlåtande N:o 9.

gymnastikbyggnad vid fölkskolelärareseininariet i Göteborg

bevilja ett belopp af 40,000 kronor och häraf på

extra stat för år 1902 anvisa 20,000 kronor.

Ang. 80:o) Sedan 1900 års Riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts fram
^''gymnastlk-11

Gällning, till uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärarinnebyggnad

vid seminariet i Kalmar beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf anfärarinne-

visat 25,000 kronor på extra stat för år 1901, bar Kongl. Maj:t nu föreseminariet

i g lagit Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa återstoden af oinKaimar.

förmälda anslag eller 15,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppförande af en gymnastikbyggnad

vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar på

extra stat för år 1902 anvisa återstoden af förut beviljadt

anslag eller 15,000 kronor.

Ang. 8l:o) Sedan 1900 års Riksdag, i anledning af Kongl. Majrts framställ
iipåförande''"åt

ning, till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskolelärarinneerforderiiga

seminarium i Landskrona beviljat ett extra anslag af 218,000 kronor och

byf o i k sk o] e -1 d derå f anvisat 124,000 kronor att utgå under år 1901, har Kong!, Maj:t

lärarinne- föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa utaf omförmälda

Landskrona! beviljade anslag ett belopp af (15,000 kronor.

\ll 1 Utskottet hemställer,

L '' att Riksdagen må till uppförande af erforderliga

byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona

af förut beviljadt anslag på extra stat för år

1902 anvisa ett belopp af 65,000 kronor.

Avig. 82:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppehållande

uppehållande undervisningen vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra

af undervis- stat för år 1902 bevilja ett belopp af 22,900 kronor.

”olkskoie^ Sedan 1900 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

lärarinne- jemte det medel beviljats för uppförande af erforderliga byggnader for ett

TZZZL M^olelärarmneseminarium i Landskrona, tillika för begynnande af verkryn-i

samheten vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1900 och

L uppehållande af undervisningen vid seminariet under samma termin äfvensom

vår- och höstterminerna 1901 på extra stat för år 1901 uppfört ett

belopp af 17,800 kronor, bär ofvannämnda seminarium, enligt hvad af

statsrådsprotokollet inhemtas, från och med början af läsåret 1900—1901

trädt i verksamhet.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:n 9.

233

821: 43

375: —

3,000: —

424: 60

625: 30

531: 27

294: 72

135: — kr. 11,507: 32

2,700: —

3,834: 50

818: 50

Kostnaderna för det nya seminariet under år 1902 skulle, enligt en

från seminariets rektor genom domkapitlet i Lund infordrad uppgift,

komma att uppgå till 18,860 kronor 32 öre efter följande beräkning:

Arfvode till en tillförordnad rektor................. kr. 3,500: —

» » » extra ordinarie adjunkt......... » 1,800: —

» . : » » extra ordinarie adjunkt för

höstterminen 1902 efter 1,800

kronor pr år...............,..............

» » tillfälligt biträde..............................

» » två extra ordinarie lärarinnor vid

öfningsskolan....................................

» » en teckningslärare.................

» » » musiklärare.................................

» » » slöjdlärarinna..............................

» »,, » gymnastiklärare ..............

» » » lärare i trädgårdsskötsel.........

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode m. m

Skolinventarier...............................t.J.................................''.......

Undervisningsmateriel ......... ........................................................

Beträffande denna kostnadsberäkning hade. domkapitlet icke haft annat

att erinra än att, då till folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

brukade kostnadsfritt utdelas den undervisningsmateriel, som anskaffades

för det af Riksdagen anvisade anslag till undervisningsmateriel m. m. för

folkundervisningsanstalternas räkning, det å kostnadsförslaget med 818

kronor 50 öre uppförda belopp för undervisningsmateriel enligt domkapitlets

mening kunde minskas med värdet af den materiel, som kunde

seminariet på förenämnda sätt tillhandahållas.

Dä det af domkapitlet omförmälda anslag till undervisningsmateriel

m. m. för folkundervisningsanstalternas räkning, hvilket, hvad beträffade

folkskolelärare- och folkskolelårarinneseminarierna, användes dels för komplettering

af utsliten undervisningsmateriel, dels ock för anskaffande af

nyutgifven sådan, vore såväl härför som för andra ändamål, för hvilka det

vore afsedt, så starkt anlitadt, att det icke lemnade tillgång till anskaffande

på en gång af all den undervisningsmateriel, som erfordrades för ett nytt

seminarium, ansåge departementschefen, att hvad för berörda ändamål åt

rektor föreslagits borde upptagas i kostnadsberäkningen, hvilken sålunda

och då mot öfriga poster intet vore att anmärka uppginge till ett afrundadt

belopp af 18,900 kronor.

Bill. till Kikad. Prut. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bland omkostnaderna för ifrågavarande seminarium borde dessutom,

enligt departementschefens åsigt, i likhet med hvad som skett i den för

1900 års Riksdag framlagda beräkningen öfver utgifterna för seminariet,

upptagas ett särskildt belopp till stipendier åt behöfvande elever vid seminariet

med 800 kronor för hvarje klass och termin. Då undervisning

komme att meddelas vid seminariet under vårterminen 1902 i två klasser

och under höstterminen samma år i tre klasser, erfordrades sålunda för

ändamålet ett belopp af 4,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen

om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppehållande af undervisningen

vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona

på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp af 22,900

kronor.

Angående 83:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels till uppförande,

ett°nyttDfoik-'' hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af erforderliga

skollärare- byggnader för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs bevilja ett anslag

”"prcn”1'' af 218,000 kronor och deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp

L ''-I af 100,000 kronor, dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda

seminarium med början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen

vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna

1902 å extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor»

Uti den af Riksdagen den 14 maj 1900 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse

angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel

yttrades bland annat:

I sammanhang med Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna förslag att

för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Yexiö

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 11,200 kronor, hade Riksdagen

till behandling förehaft en inom Riksdagen väckt motion, deri yrkats,

att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition om beviljande

af medel till anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i

Yexiö, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast

möjligt till Riksdagen inkomma med utredning och förslag om inrättande

i Strengnäs af ett seminarium för utbildande af folkskolelärare. Till stöd

för denna sin framställning hade motionärerna anfört följande.

Att stor brist rådde på lärare och lärarinnor vid folkskolorna i riket,

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

235

vore sedan länge kändt och erkändt; och Kongl. Maj:t hade ytterligare konstaterat

detta faktum samt jemväl framhållit och visat, att denna brist varit

i ständigt fortgående ökning. Att densamma härledde sig icke från brist

på personer, som vore hågade att egna sig åt lärarekallet, utan af bristande

utrymme i de af staten upprättade undervisningsanstalterna, hade också

vid flere tillfällen blifvit uppvisadt. Såsom ytterligare bevis derpå kunde

framhållas, att, enligt uppgift i Svensk Läraretidning, år 1899 inträde vid

seminarierna sökts af 461 män och 278 qvinnor, af hvilka endast 221

män och 167 qvinnor vunnit inträde; äfven med antagande, att en stor

del af de utestängda blifvit underkända vid pröfningarna, qvarstode i allt

fall ett betydande antal sökande, som måst uteslutas af brist på utrymme.

Rörande sättet för afhjelpande af denna brist hade emellertid meningarna

varit mycket delade. Så hade en del myndigheter, som yttrat sig i frågan,

ansett, att behofvet af lärarekrafter skulle lämpligast och billigast fyllas

genom inrättande af parallelklasser vid några af de redan befintliga seminarierna.

Andra åter hade ansett nödigt, att ett eller flere nya seminarier

inrättades. Kongl. Maj:t hade till en början anslutit sig till den

förstnämnda åsigten och hade af 1899 års Riksdag begärt anslag till anordnande

af parallelklasser vid två seminarier. Samtidigt hade emellertid

af åtskilliga representanter från sydliga Sverige väckts motion, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville,

så snart ske kunde, till Riksdagen inkomma med förslag om inrättande

på derför lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium

för utbildande af folkskolelärarinnor. I denna motion hade motionärerna

framhållit, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium

skulle vara den rigtigaste utvägen för tillgodoseende af behofvet af lärarekrafter.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade ock Riksdagen, jemte det att

det begärda anslaget till parallelklasser beviljats, anhållit om utredning,

huruvida ett nytt seminarium för qvinliga elever vore erforderligt och

inom hvilken del af landet det i sådant fall lämpligast borde förläggas.

Frukten af den sålunda begärda utredningen hade förelegat i Kongl. Maj:ts

proposition till 1900 års Riksdag om anslag till anordnande af ett folkskolelärarinneseminarium

i Landskrona. 1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet

angående förevarande ärende hade chefen för ecklesiastikdepartementet

anfört, att det enligt hans mening ej kunde bestridas, att bästa

sättet för fyllande af behofvet af lärarekrafter vore att inrätta nya seminarier

samt att helst två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, borde

inrättas, enär man endast derigenom skulle kunna utbilda erforderligt antal

lärare och lärarinnor och sålunda undanrödja de svårigheter, ined

hvilka skolråden hade att kämpa för uppehållande af tolkskolelärarebefatt
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningarna. Det skulle dock hafva medfört alltför stora kostnader att samtidigt

bygga och i öfrigt anordna två seminarier, och derför hade det

ansetts lämpligt att till eu början nöja sig med att iordningställa ett nytt

seminarium och att samtidigt utvidga ännu ett annat med en parallelklass.

Den utredning, som blifvit förebragt, hade alltså, enligt hvad motionärerna

vidare andragit, otvetydigt gifvit vid handen, såväl att den Överklagande

lärarebristen vore konstant som att det enda fullt lämpliga sättet

att rada bot härpå vore inrättandet af två nya seminarier, ett qvinligt och

ett manligt. Det läte sig, enligt motionärernas förmenande, icke bestridas,

att det förra borde förläggas till Skåne, men det syntes också å andra

sidan uppenbart, att behofvet kräfde ett ytterligare seminarium, för män,

i mellersta Sverige, och af de för detta föreslagna platserna hade motionärerna

utan tvekan ansett, att Strengnäs vore den lämpligaste. Inom Strengnäs

stift funnes nemligen för närvarande icke något seminarium, och det

i Stockholm fylde icke bristen på lärare inom mellersta Sverige. Strengnäs

stad vore väl belägen i en synnerligen vacker trakt med ett helsosamt

klimat och vore numera jemväl försedd med goda kommunikationer. Lefnadsomkostnaderna

i Strengnäs vore billiga; såsom jemförelse kunde framhallas,

att inackorderingsafgiften för lärjungar i allmänna läroverkets högre

klasser hos familjer af medelklassen bestege sig till 80 å 40 kronor per

månad; för elever vid seminariet torde den ställa sig något billigare. Rum

med eldning och städning kunde, enligt motionärernas förmenande, hyras

för 50 kronor för åtta månader, då två delade ett rum; och mat kunde

erhållas till ett pris af G kronor i veckan. Enligt till ecklesiastikdepartementet

gjordt meddelande hade stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig

till staten upplåta för byggande af ett lärarinneseminarium erforderlig tomt

äfvensom för anläggning af trädgård behöflig mark; och tvifvel kunde,

enligt motionärernas^ mening, ej råda, att detta erbjudande finge gälla äfven

med afseende på ett lärareseminarium. Då Kongl. Maj:t icke nu ansett

sig böra komma med förslag om inrättande af ett nytt seminarium, hade

detta,- enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande, föranledts af

förnämligast två skal, nemligen dels för att undvika de dryga kostnader,

som skulle blifva följden af det samtidiga inrättandet af två nya seminarier,

dels för att förekomma utbildningen af allt för många lärare eller

lärarinnor, för den händelse det befintliga behofvet skulle visa sig mindre

än man beräknat. Hvad det sista af dessa skäl anginge, hade motionärerna

ansett, att, pa sätt redan förut antydts och jemväl i departementschefens

yttrande erkänts, det vore utom allt tvifvel, att en konstant lärarebrist

förelåge, hvilken ej kunde afhjelpas genom de två redan inrättade

parallelklasserna och det nya lärarinneseminariet. Det förra skälet åter

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

237

både, enligt motionärernas förmenande, varit talande nog. Derför borde

ock, enligt motionärernas åsigt, uppförandet utaf byggnader för det nya

seminariet icke heller komma i fråga förr än det föreslagna lärarinneseminariet

blifvit fullbordadt, hvilket ju antoges ske inom två år. Men

då ett förslag härom måste föregås af närmare utredning om det blifvande

seminariets läge, uppgörande af ritningar dertill med flere omständigheter,

som inverkade på frågans bedömande, hade tiden synts redan nu inne för

vidtagande af dessa förberedelser. Härtill hade derjemte ännu ett, såsom

det syntes afgörande, skäl förelegat. Ivongl. Maj:t hade, såsom ofvan vore

nämndt, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja 11,200

kronor för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i

Vexiö. Då man, såsom i det ofta anförda yttrandet till statsrådsprotokollet,

medgifvit, att för behofvets fyllande erfordrades två nya seminarier, hade

det synts motionärerna olämpligt att nedlägga kostnader på inrättande af

en parallelklass vid ytterligare ett förutvarande seminarium. Såsom motionärerna

till 1899 års Riksdag framhållit, skulle det möta svårigheter att

indraga redan inrättade parallelklasser, dels derför att de i dessa intagna

eleverna måste hinna fullständigt genomgå kurserna och från seminariet

utexamineras, innan parallelklasserna indroges, dels till följd af det motstånd

mot eu dylik åtgärd, som motionärerna antoge alltid skulle möta

från ortsmyndigheternas sida, och jemväl af andra skäl. I allmänhet hade

det ock synts motionärerna vara lämpligare att söka afhjelpa den öfverklagade

lärarebristen genom att inrätta nya seminarier än genom att utvidga

de gamla, ty i senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade

anstalterna blifva så stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna tillbörligt

öfvervåld och vårda sig om dem på sådant sätt, som bäst passade

för hvars och ens individualitet. Uppenbart vore ock, att flere i skilda

landsdelar befintliga seminarier skulle hafva en bättre verkan med afseende

å tilloppet af lämpliga sökande med efter landsdelarnes behof passande

begåfning och kynne, än om några få större seminarier anordnades. Men,

hade man sagt, då behofvet vore trängande och man ej genast velat påbörja

uppförandet af ytterligare ett nytt seminarium, hade ej annat återstått

än att anordna parallelklasser vid ett förut befintligt. Motionärerna

hade dock trott sig kunna meddela, att, under förutsättning af att ett

seminarium komme att i Strengnäs inrättas, svårigheter icke skulle möta

att derstädes, på samma sätt som skett i Landskrona, erhålla provisoriska

lokaler för serninarieundervisningens utöfvande under tiden för seminariebyggnadernas

uppförande. Enligt protokoll vid skolrådssammanträde den

23 november 1899 hade Strengnäs stads församlings skolråd beslutit, med

afseende på ett blifvande lärarinneseminarium i Strengnäs, erbjuda

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hyresfritt tillhandahållande af tvenne lärosalar i det Jiya folkskolehuset

under ett eller eventuelt två års tid, och det vore all anledning att

antaga, att detta erbjudande finge gälla äfven med afseende på ett blifvande

seminarium för lärare samt att ytterligare behöfliga provisoriska

lokaler äfven kunde anskaffas.

Efter den sålunda lemnade redogörelsen för omförmälda motion anföres

i Riksdagens skrifvelse: Då Riksdagen delade den af motionärerna

uttalade uppfattningen, att behofvet af ökade lärarekrafter för folkskolan

hellre borde tillgodoses genom inrättande af ett nytt seminarium än genom

anordnande af parallelklasser vid de förut befintliga seminarierna och då

den farhåga, departementschefen uttalat, att, i händelse ett nytt seminarium

för manliga elever inrättades, möjligen kunde komma att utbildas flere

lärare än behofvet kräfde, icke synts Riksdagen vara grundad, hade Riksdagen

icke ansett sig böra medgifva, att vid ännu ett seminarium för

manliga elever anordnades en parallelklass. Det af motionärerna framstälda

förslaget om aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet

hade Riksdagen deremot ansett sig böra biträda; dervid Riksdagen emellertid,

ehuru giltiga skäl syntes hafva blifvit anförda för seminariets förläggande

till någon ort inom Strengnäs stift, likväl så mycket mindre

ansett sig böra i sakens dåvarande skick uttala sig angående den stad,

dit seminariet borde förläggas, som till Riksdagens kännedom kommit,

att städerna Strengnäs och örebrd, hvardera staden under förutsättning

att seminariet blefve dit förlagdt, erbjudit sig vidtaga vissa åtgärder för

underlättande af seminariets inrättande. På grund af hvad sålunda blifvit

anfördt, hade Kongl. Majtts förenämnda framställning icke af Riksdagen

bifallits. Men i anledning af ofvannämnda motion anhölle Riksdagen,

det måtte Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning till Riksdagen inkomma

med förslag angående inrättande inom Strengnäs stift af ett seminarium

för utbildande af folkskolelärare.

Departementschefen, som vid ärendets föredragning erinrat om innehållet

i Riksdagens ofvanberörda- skrifvelse, har vidare till statsrådsprotokollet

anfört följande:

Med skrifvelse den 15 maj 1900 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län till ecklesiastikdepartementet insändt eu till Kongl.

Maj:t stäld skrifvelse från stadsfullmägtige i Örebro, hvari stadsfullmägtige

anbållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om

inrättande i Örebro stad af det i Riksdagens omförmälda skrifvelse ifrågasatta

nya seminarium för utbildande af folkskolelärare. Stadsfullmägtiges

nämnda skrifvelse innehölle hufvudsakligen följande.

Stadsfullmägtige hade den 28 februari 1900 beslutit: att, för den

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

239

händelse Kong! Maj:t och Riksdagen skulle fatta beslut om anläggande

af ett folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium i Örebro, erbjuda

sig att till nyttjande, så länge tomten användes såsom plats för seminariet,

utan lösen upplåta ett för ändamålet lämpligt jordområde af ungefär fem

tunnlands areal å plats, som stadsfullmägtige, så snart efter utredning

ske kunde, skulle närmare angifva; att anordna belysnings-, vatten- och

afloppsledningar till tomtens gräns; samt att, om så erfordrades, kostnadsfritt

upplåta provisoriska lokaler för seminarieundervisningens bedrifvande

under tiden för seminariebyggnadens uppförande. Den 28 mars 1900

hade stadsfullmägtige vidare besluta att såsom plats för ett seminarium

för folkskolelärare eller folkskolelärarinnor och på i beslutet den 28 februari

samma år angifna vilkor upplåta ett vester om Bygärdesbäcken och

norr om Ängvägen beläget område om fem tunnlands areal, hvilket område

funnes närmare angifvet å en af stadslandtmätaren Karl Davidson

upprättad och ansökningen bilagd kartskiss.

Som skäl för förläggande af det ifrågasatta seminariet till Örebro

anförde stadsfullmägtige: Staden vore, i synnerhet under de senare åren,

stadd i en för svenska förhållanden ovanligt snabb och kraftig utveckling;

så hade folkmängden, som under det senaste decenniet stigit från 14,000

till öfver 21,000 invånare, under år 1899 ökats med mer än sex procent,

och sannolikt vore, att tillväxten skulle blifva än starkare efter fullbordandet

af de under arbete varande jernvägarne Örebro — Krylbo och

Örebro—Pålsboda samt genom den nyligen öppnade bandelen Örebro—

Svartå. Staden hade utmärkta samfärdsmedel i alla rigtningar till lands

och sjös samt centralt läge i en folkrik och bördig bygd inom ett område

begränsadt af städerna Karlstad, Upsala och Linköping, i hvilka folkskolelärareseminarier

sedan länge vore upprättade. Med varmt intresse hade

staden vårdat och vårdade sig såväl om sitt folkskoleväsende, hvilket ock

nått en jemförelsevis hög utveckling, i det att undervisningen bestredes

af 64 lärare, som ock om undervisningen i allmänhet, hvarom tydligt

vittnade de efter stadens förhållanden storartade byggnadsarbeten, som

för tillfredsställande af undervisningens kraf och uteslutande på stadens

bekostnad vore under utförande och snart nådde sin fullbordan, nemligen

ett folkskolelms med tjugu lärosalar, en nybyggnad för tekniska elementarskolan

samt en genomgripande om-, till- och påbyggnad af högre allmänna

läroverkets äldre byggnad; — allt förhållanden, som, derest seminariet

förlädes till Örebro, blefve till gagn för seminariets elever, enär dessa

derigenom Unge tillfälle att under sin utbildningstid lära känna nämnda

undervisningsanstalter med deras rika samlingar oeh tidsenliga undervisningsmateriel.

Den tomt, staden erbjöde, vore rymlig, sundt och väl

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

belägen i en lugn stadsdel, hvarjemte den korame att bilda ett afskildt

qvarter, som ej stördes af någon bullrande trafik. Inackorderingskostnaderna

stälde sig så måttliga, som de under nu rådande förhållanden kunde

ställa sig i hvilken stad som helst inom stiftet.

Med skrifvelsen följde, jemte omförmälda kartskiss och åtskilliga utdrag

af protokoll vid stadsfullmägtiges sammanträden, ett intyg från rektor

vid Örebro högre allmänna läroverk, i hvilken intyg meddelades, att äfven

vid nu gällande höga pris på lifsförnödenheter fullständig inackordering

kunde erhållas i Örebro för 30, 35 och 40 kronor i månaden, allt efter

olika fordringar.

Vidare har departementschefen meddelat, hurusom den 15 juni 1900

till Kongl. Maj:t inkommit anhållan från stadsfullmägtige i Strengnäs,

att det ifrågasatta nya folkskolelärareseminariet måtte förläggas till

Strengnäs stad; och hade stadsfullmägtige med afseende derpå gjort följande

erbjudanden:

Till byggnadstomt och trädgårdsanläggningar för seminariet upplätes

afgiftsfritt, så länge det dertill användes, ettdera af följande tvenne områden,

nemligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om

Eskilstunavägen om minst fem tunnlands areal och fallande inom ett å

bilagd kartskiss med röda gränslinier och Litt. A betecknadt område,

eller ock en plats, belägen i det s. k. Södra gärdet sydvest om jernvägen,

utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nämnda kartskiss

betecknad med Litt. B och gröna gränslinier; varande båda dessa

områden, som uppfylde alla anspråk på ett fritt och vackert läge och de

bästa grundförhållanden och hvilkas lämplighet för trädgårdsanläggningar

framginge af bilagdt intyg af två fackmän, belägna utanför den egentliga

staden och oberörda af dess trafik, men ändock så nära, att afståndet

från det mera aflägsna till stadens centrum ej utgjorde mera än tio å tolf

minuters väg. Till tomtgränsen skulle kostnadsfritt framdragas vattenoch

afloppsledningar äfvensom dit ledande gator eller vägar, försedda

med den slags belysning, som i staden för öfrigt användes. Behörig tomtkarta

skulle upprättas och aflemnas. Om så erfordrades, upplätes kostnadsfritt

lämpliga provisoriska lokaler för undervisningens utöfvande under

tiden för seminariebyggnadens uppförande.

Såsom skäl för det ifrågasatta seminariets förläggande i Strengnäs

anförde stadsfullmägtige följande omständigheter: Staden Strengnäs, som

efter jernvägens framdragande dit syntes stadd i en kraftig utveckling,

vore sedan äldsta tider säte för stiftsstyrelsen, hvilken, bland annat, hade

att öfvervaka hela folkskoleväsendet inom stiftet med dertill hörande anstalter

och skolor. Dessutom hade i staden förr funnits ett seminarium,

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

241

hvilket på 1860-talet i sammanhang med allmän omorganisation af dylika

anstalter blifvit helt och hållet indraget, ett förhållande, som haft till

följd, att södermanländingar inom folkskolelärarekåren blifvit ganska sällsynta.

Levnadsomkostnaderna i Strengnäs vore jemförelsevis billiga. Vidare

erbjöde Strengnäs stad den ingalunda oväsentliga fördelen, att der funnes

tillfälle för seminariets lärjungar att förbereda sig till och aflägga organistexamen,

hvilket för det stora antalet förenade organist- och folkskolelärarebefattningar

erfordrades som kompetensvilkor. Härtill komme, att

Strengnäs, som hade ett särdeles friskt och naturskönt läge med goda

kommunikationer till lands och vatten, vore, såsom utgörande en mindre

stad, främmande för storstadslifvets frestelser och derigenom en synnerligen

lämplig plats för ett lugnt och stilla studiearbete, på samma gång

som det ovanligt rika stiftsbiblioteket och högre allmänna läroverkets

ganska omfattande samlingar beredde tillfälle till studier af stor betydelse

äfven för seminariets elever. Slutligen hade staden ett i förhållande till

dess litenhet ganska utveckladt folkskoleväsende, som den egnade ett

lifligt intresse, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att i staden nyligen

för ej ringa kostnad uppförts ett efter tidens fordringar lämpadt folkskolehus.

Med nämnda ansökan följde, förutom omförmälda kartskiss och intyg

angående de erbjudna områdenas lämplighet för trädgårdsanläggningar,

dels ett intyg från högre allmänna läroverkets i Strengnäs rektor, innehållande,

att inackorderingsafgiften för lärjungar, söm från främmande

ort besökte Strengnäs läroverk, varierade från 35 kronor per kalendermånad

till högre pris, beroende på olika anspråk, samt att kostnaden

genom anordnandet af s. k. skolhushåll enligt till rektor lemnad uppgift

kunde för hvarje lärjunge nedbringas till 28 å 29 kronor per

kalendermånad, dels intyg angående de pris, som nu gälde för Strengnäs

folkkök och läsrum, nämligen: spisning per vecka från 7 kronor, enstaka

middagsmål från 50 öre, enstaka frukost och qväll från 40 öre, kafle 11

öre (da bröd betalades efter åtgången) samt hel inackordering 40 kronor,

om ruin delades, för hvilket pris inackordering kunde erhållas äfven i

enkla hem ute i staden, hvarjemte, derest prisen på lifsförnödenheter nedginge,

dylik hel inackordering torde kunna erhallas för till och med 35

kronor per månad.

Vidare hade jemväl, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

staden Askersund ifrågasatts såsom plats för det nya seminariet. Den

2 juli 1900 hade nemligen till Kongl. Magt inkommit en skrifvelse

från Askersunds drätselkammare, i hvilken drätselkammaren, jemlikt

erhållet uppdrag, till Kongl. Maj:t frambure stadsfullmägtiges

Bill. till RUssd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i nämnda stad anbud att, derest ifrågavarande seminarium blefve förlagdt

till staden Askersund, tillförbinda staden att för ändamålet utan

lösen upplåta ett område af fem å sex tunnland å nya stadsplanen, till

och vid tomtområdet framdraga nödiga gator, anordna belysnings-, vattenok

afloppsledningar till tomtgränsen samt kostnadsfritt upplåta provisoriska

lokaler, intill dess seminariebyggnader kunde blifva uppförda.

Drätselkammaren anförde härjemte, att, om Kongl. Maj:t ansåge ifrågavarande

seminarium böra förläggas till stiftets nerikesdel, samma fördelar

vore att finna i Askersund som i den enda stad inom stiftets söderinanlandsdel,

hvilken inkommit till Kongl. Maj:t med likartad! anbud, nämligen

det till folkmängden föga större Strengnäs. Lika väl som Strengnäs

gåfve nämligen Askersunds samhälle just genom sin litenhet mindre tillfälle

till de frestelser, hvilka medföljde lifvet i större städer och hvilka

menligt inverkade på skolstudier; och kunde ungdomen lika lätt som i

Strengnäs öfvervakas äfven utom skolans väggar. Såväl hela stadens som

särskild! den nya stadsplanens natursköna och i sanitärt hänseende särdeles

gynsamma läge torde, helst sedan under senare åren afsevärda förbättringar

vidtagits i hygieniskt afseende, tillförsäkra Askersunds lilla

samhälle en ganska betydande plats bland rikets mindre städer. Stadens

kommunikationer både till lands och vatten torde vara fullt tillfredsställande

för såväl lärjungar som lärare vid ett eventuel dit förlagdt

seminarium. Den olägenhet, som möjligen skulle komma att uppstå, om

ett seminarium förlädes till annan ort än stiftsstaden, under det denna

blefve i saknad af dylik anstalt, syntes ej böra tillmätas någon större betydelse,

då analogt förhållande sedan längre tid existerade i Vesterås stift

och några yrkanden om förändring derutinnan ej försports. Det senast

inrättade seminariet hade förlagts till en stad, som i likhet med Askersund

vore i saknad af högre allmänt läroverk, och torde sålunda denna

omständighet ej behöfva inverka vid valet af plats för det seminarium,

hvarom nu vore fråga. Rörande lefnadsförhållandena i Askersund ville

drätselkammaren meddela att, enligt uppgift från dervarande läroverks

rektor, hvilken uppgift äfven bilagts ansökningen, lägsta afgiften för

lärjungars inackordering i staden utgjorde 25 kronor och högsta afgiften

35 kronor i månaden, hvarvid lärjungarne dock hölle sig med egna sängkläder,

att årliga hyran för våningar utginge med 75 å 100 kronor per

rum, kök ej medräknadt, och att priset å fullt kosthåll på stadens hotell

utgjorde 40 kronor per månad.

Sedan de sålunda inkomna framställningarna remitterats till domkapitlet

i Strengnäs, hade domkapitlet infordrat yttranden från folkskoleinspektörerna

i Strengnäs stift J. A. Wallin och G. A. Sundblad.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

243

Uti med anledning häraf den 30 juni och den 16 juli 1900 afgifna

yttranden anförde Wallin: Södermanlandsdialekten vore den erkändt vackraste

af de svenska folkdialekterna, särskildt hvad beträffade klangen.

Då ett seminarium säkerligen till större delen finge sina lärjungar från

den provins, inom hvilken seminariet vore beläget, och då lärarens tal

säkerligen inverkade på lärjungarnes, torde detta få anses som ett vigtigt

skäl för att ett seminarium förlädes inom Södermanland. Att Strengnäs

vore säte för stiftsstyrelsen, som hade att vaka öfver folkskoleväsendet

inom stiftet, torde ensamt vara tillräckligt skäl för att ett seminarium

inom Strengnäs stift borde förläggas till Strengnäs stad. Att stora städer

bildades, syntes icke vara önskvärdt i socialt hänseende. Det allmänna

borde derför icke gorå sitt till för att en redan efter våra förhållanden

rätt stor stad, som Örebro vore, än ytterligare förstorades. En större

stads skolväsende kunde för öfrigt mindre än en mindre stads tjena som

förebild för de flesta af de blifvande lärarne, hvilka torde få sin verkningskrets

på landet. Två af de anförda skälen gälde lika väl vid en jemförelse

mellan Strengnäs och Askersund, nämligen att södermanlandsdialekten

vore den erkändt vackraste af de svenska folkdialekterna och

att Strengnäs vore säte för stiftsstyrelsen. På grund af hvad han sålunda

anfört, ansåge Wallin, att det ifrågasatta seminariet borde förläggas till

Strengnäs.

Folkskoleinspektören Sundblad androg i skrifvelse den 27 juni 1900:

Att ett stort behof af lärare och lärarinnor vid folkskolorna förefunnes,

hade redan förut blifvit ådagalagdt, och detta behof hade visat sig ännu

mera känbart under sista tiden, då det varit omöjligt för skolråden att

skaffa examinerade vikarier vid inträffad ledighet eller vid ordinarie lärares

sjukdom. Man hade derför flerstädes inom Nerike sett sig tvungen

att använda småskolelärarinnor till undervisningens upprätthållande vid

folkskolor, och liknande förhållande hade egt rum inom den del af Örebro

län, som läge inom Yestmanland, enligt hvad dervarande folkskoleinspektör

flere gånger yttrat, på samma gång han klagat öfver att så få elever

från dessa trakter anmält sig vid seminarierna på grund af det stora afständet

till de nuvarande. Af samma skäl hade också antalet seminarieelever

från Nerike varit mycket ringa. Ur dessa synpunkter vore således

seminariets förläggande till Örebro särdeles önskvärdt, men hufvudsaken

syntes dock vara icke så mycket platsen som inrättandet af ytterligare ett

nytt seminarium. Jemförde man anbuden från de båda täflande städerna

Örebro och Strengnäs, syntes de vara ungefär lika afiattade och medföra

samma fördelar för staten, om det också icke kunde förnekas, att anbudet

från Örebro innebure större uppoffringar för denna kommun med hänsyn

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

till der radande höga tomtpris. Priset för inackordering, hvarvid stort

afseende borde fästas, torde vara lika i de båda städerna. Dock torde

det blifva vida lättare att erhålla inackordering i Örebro till följd af den

dervarande talrika befolkningen, nu uppgående till omkring 21,000 personer,

och de många familjer, som, ehuru icke uteslutande beroende af

inackorderingar, likväl gerna mottoge sådana för att öka sina inkomster.

Till förman för Strengnäs hade med rätta anförts, att det vore stiftsstad,

att ett seminarium fordom funnits der och att tillfälle funnes för eleverna

att der aflägga organistexamen m. m. Dessa fördelar vore onekligen mycket

beaktansvärda; men då fråga vore om lämpligaste platsen för ett seminarium,

syntes man böra fästa större afseende på lätta kommunikationer,

stadens storlek och framåtskridande, dervarande läroanstalter samt framför

allt folkskoleväsendets utveckling och omfattning med deraf följande behof

af alltjemt ökad lärarepersonal. Ur dessa synpunkter vore Örebro ostridigt

att föredraga. Genom sina många jernvägar, såväl statsbanor som enskilda

banor, stode Örebro i den allra lifligaste förbindelse med Nerike

och omgifvande landskap; dess utveckling hade varit snabbare än andra

dermed jemförliga städers i Sverige; de karolinska och tekniska läroverken

hade bada rikhaltiga samlingar och komme inom kort att flytta in i nya

fullt tidsenliga byggnader. Med hösten blefve det nya folkskolehuset med

tjugu skolsalar och särskild gymnastikbyggnad, vid hvilkas inredning alla

moderna förbättringar iakttagits, färdigt till inflyttning, och med hänsyn

till folkmängdens snabba tillväxt hade redan plats bestämts för ett lika

stort skolhus i norra staden. Dessutom hade staden nio äldre skolhus,

som fortfarande komme att användas, samt särskildt slöjdhus, hvars öfre

våning komme att inredas till skolkök. För undervisningen vore vid stadens

folkskolor anstälda tolf ordinarie och fem extra ordinarie'' lärare, tio

ordinarie och„åtta extra ordinarie lärarinnor samt vid småskolan tjugusex

lärarinnor. Årligen ökades antalet af såväl ordinarie som extra ordinarie

befattningar, och med hänsyn till folkskoleväsendets snabba utveckling

både kyrkostämman beviljat medel till aflöning af en särskild inspektör

för stadens skolor.

Med afseende på frågan om seminariets förläggande till Askersundyttrade

folkskoleinspektören Sundblad i skrifvelse till Kongl. Maj:t, dagtecknad

den 12 juli 1900: Askersund hade, derest berörda seminarium dit förlädes,

erbjudit staten väsentligen samma fördelar som Örebro och Strengnäs.

Askersunds natursköna och genom vidtagna sanitära förbättringar sunda

läge vore en känd sak; men i fråga om goda och lätta kommunikationer

kunde staden ingalunda täfla med Strengnäs och allra minst med Örebro,

helst som det påtänkta seminariet väl måste vara afsedt för elever från

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

245

Södermanland, Nerike, vestra Vestmanland och delvis äfven från Dalarne.

Som skäl för seminariets förläggande till Askersund hade framhållits, att

staden genom sin litenhet gåfve mindre tillfällen till de frestelser, hvilka

medföljde lifvet i större städer och menligt inverkade på skolstudier. Den

fördel, som skulle ligga häruti, förefölle mycket problematisk, enär det

torde vara omöjligt att uppvisa, det lifvet i de större städerna på något

sätt verkat hämmande på de enskildas studier. Erfarenheten visade väl

snarare, att motsatsen egde rum i större städer med deras rikare resurser.

Enligt Sundblads öfvertygelse vore det just af allra största vigt, att en så

betydelsefull undervisningsanstalt som ett folkskolelärareseminarium upprättades

i en större stad med centralt läge och lätta kommunikationer åt

alla håll, der en rask utveckling på alla. områden egde rum och der man

med beaktande af tidens kraf sträfvade att i allt tillgodose undervisningen

såväl vid folkskolorna som vid högre’ allmänt läroverk och särskilda fackskolor.

Der förefunnes just detta rikare åskådningsmaterial, som för elevernas

utbildning till goda lärare borde vara af särskilt stor betydelse.

På grund af hvad folkskoleinspektören Sundblad sålunda i nämnda

båda skrivelser anfört, ansåge han Örebro vara den lämpligaste platsen

för det folkskolelärareseminarium, hvarom nu vore fråga.

I härefter den SO juli 1900 afgifvet utlåtande anförde domkapitlet,

att vid en jemförelse mellan de tre städer, som erbjudit sig att mottaga

det tilltänkta seminariet, syntes det till en början, som om Askersund

icke kunde komma i fråga, enär intet skäl blifvit anfördt till dess förmån,

hvilket icke i samma grad egde sin tillämplighet på någondera af

de andra städerna, under det att dessa deremot egde afgjorda företräden

framför Askersund.

Domkapitlet yttrade vidare: Beträffande valet mellan Strengnäs och

Örebro vore domkapitlet för sin del icke i tillfälle att uttala sig angående

de tomter, som af hvardera staden erbjudits, eller om de ekonomiska förhållandena,

såsom dessa stälde sig inom de respektive orterna, enär nödig

utredning i detta stycke saknades. Ur öfriga synpunkter deremot

ansåge domkapitlet, att båda städerna egde goda förutsättningar att inom

sig mottaga seminariet i fråga. Frånsedt en del andra omständigheter

vore båda städerna försedda med fullt tillräckliga kommunikationer både

till lands och sjös, båda städerna torde ur sanitär synpunkt få anses tillfredsställande,

båda erbjöde ett efter förhållandena väl ordnadt folkskoleväsen

och båda vore rika på ädla historiska minnen, hvilket icke vore

utan sin betydelse för lärjungarnes fostran till fosterländskt och kyrkligt

sinne.

Med erkännande häraf syntes det dock domkapitlet, som om Strengnäs

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

egde ett visst företräde framför Örebro vid bestämmandet af den ort, dit

det nya seminariet borde förläggas. Domkapitlet grundade detta sitt omdöme

företrädesvis på följande skäl: 1) Strengnäs vore säte för biskop

och stiftsstyrelse, hvilka författningsenligt hade att öfvervaka seminariet.

Det förhölle sig ock verkligen så, att alla de manliga seminarierna i riket

vore förlagda till stiftsstäder. 2) I Strengnäs gåfves tillfälle att aflägga

organist- och kyrkosångareexamen. 3) Ur geografisk synpunkt skulle Strengnäs

för den större och folkrikare delen af stiftet vara en lämpligare samlingsort

än Örebro. Också vore det anmärkningsvar dt, att Södermanland,

efter de uppgifter domkapitlet förskaffat sig, vore ytterst fåtaligt representeradt

vid rikets seminarier, hvilket till högst väsentlig del torde bero på

nämnda landskaps betydliga afstånd från dem alla. 4) Det finge slutligen

anses sannolikt, att Strengnäs med mindre talrik befolkning och enklare

förhållanden erbjöde större möjlighef än en stad med den omfattning, som

Örebro hade, att personligen öfvervaka lärjungarne.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde domkapitlet, att Kongl.

Maj:t täcktes för Riksdagen föreslå det ifrågavarande seminariets förläggande

till Strengnäs.

Biskop Ullman yttrade i särskildt anförande, att han, ehuru han i allo

delade den mening, som fått sitt uttryck i domkapitlets ofvanberörda

skrifvelse rörande lämpligaste platsen för ett eventuelt seminarium inom

Strengnäs stift, funne sig föranlåten att för egen del i sin egenskap

af biskop och eforus göra följande tillägg till domkapitlets utlåtande.

I betraktande af den utomordentligt betydelsefulla och inflytelserika verksamhet,

som folkskolans lärare utöfvåde i församlingen och hvarigenom

de vore i tillfälle att antingen väsentligen stödja och främja eller också

skada och förhindra det kyrkliga församlingslifvet, detta allt efter den

personliga ställning de intoge till kristendomen och Sveriges evangeliskluterska

kyrka, vore det biskops ovilkorliga rätt och dyrbara pligt att

under de blifvande skollärarnes vistelse vid seminariet egna dem omedelbar

omvårdnad och ställa dem, så mycket ske kunde, under sin personliga

inflytelse; och ansåge biskop Ullman det fördenskull vara icke endast

önskvärdt, utan rent af nödvändigt, att den anstalt, der de blifvande folkskolelärare

uppfostrades och förbereddes för sitt magtpåliggande kall, vore

förlagd på samma ort, der biskopssätet vore beläget.

Derefter hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

den 9 augusti 1900 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, dervid Kongl.

Maj:ts befallningshafvande anfört:

Det torde vara otvifvelaktigt, att städerna Örebro och Strengnäs vore

lämpliga såsom förläggningsort för en läroanstalt af ifrågavarande slag,

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

247

något som icke kunde anses vara fallet med staden Askersund. Ehuru

staden Örebro onekligen egde synnerligt goda kommunikationer och hade

ett rikt utveckladt folkskoleväsen, ville det dock synas Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som skulle Strengnäs stad såsom plats för ett folkskolelärareseminarium

vara att föredraga framför staden Örebro. För lärjungar

och studier af nu ifrågavarande slag skulle det, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt, vara mera gagneligt, om läroanstalten förlädes till

en mindre stad sådan som Strengnäs, i hvilket samhälle kulturella intressen

af ålder skattats högt och väl bevakades, än till Örebro stad, som syntes

inom kort tid skola blifva efter svenska förhållanden en storstad. De af

staden Strengnäs alternativt erbjudna tomter, särskildt det å kartan med

Litt. A betecknade området, torde genom sitt sunda och natursköna läge

samt sin lämplighet för trädgårdsanläggningar utan tvifvel vara för

ändamålet mera passande än den föreslagna byggnadsplatsen i Örebro.

Visserligen kunde, enligt lemnade intyg, inackorderingsafgiften för seminarieelever

förväntas blifva lika stor i båda städerna, men det torde dock

med säkerhet kunna antagas, att åtminstone bostadshyror vore och blefve

billigare i Strengnäs samt att fördenskull och med hänsyn jemväl till

andra omständigheter lefnadskostnaderna för seminariets såväl lärare som

lärjungar skulle i Strengnäs blifva mindre än i Örebro.

Af dessa skäl och då genom seminariets förläggande till Strengnäs

lärjungarne skulle erhålla tillfälle att under sin lärokurs vid seminariet

jemväl förbereda och aflägga organist- och kyrkosångareexamen, ansåge

Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra förorda Strengnäs stad såsom

förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs

stift.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som jemväl blifvit i

ärendet hörd, hade i utlåtande den 5 september 1900 anfört följande.

Bland de tre städer, som framstäf begäran om förläggande dit

af ett eventuel folkskolelärareseminarium, torde endast Örebro och

Strengnäs kunna komma i åtanke, då icke något skäl förebragts, som berättigade

seminariets förläggande till Askersund, hvilken stad hvarken

genom centralt läge eller goda kommunikationer kunde täfla med de två

andra.

Vid en jemförelse mellan Örebro och Strengnäs, hvilka onekligen båda

kunde framlägga hvar för sig goda skäl för att seminariet dit förlädes,

kunde dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än gifva företräde

åt Örebro och ville till stöd derför anföra: att det nu ifrågasatta seminariet

hufvudsakligen skulle hafva att mottaga elever från Södermanland,

Ner i k e, vestra Vestmanland och delvis Dalarne, för hvilka landskap Örebro

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

hade det centralaste läget och bjöde de största fördelarne genom sina utmärkta

kommunikationer i alla rigtningar; att Örebro både ett väl ordnadt

folkskoleväsen med stor lärarepersonal, tidsenligt anordnade skolsalar

samt lokaler för slöjd, gymnastik och huslig ekonomi; att samma stad

egde högre allmänt läroverk och en teknisk elementarskola, båda med

stort lärjungeantal och rika samlingar, och att dessa läroanstalter inom

kort komrae att inflytta i delvis eller helt och hållet nya fullt tidsenliga

byggnader, hvilket allt mer än val ådagalade den omsorg, staden egnade

de kulturella intressena af skilda slag; att stadens snabba och kraftiga utveckling

med en folkmängd åt'' mer än 21,000 invånare, hvilken folkmängd

befunne sig i stadig tillväxt, tryggade för en ej ringa tillströmning af

elever till ett blifvande seminarium på platsen, hvartill koimne det tätt

befolkade kringliggande landskapet; att oaktadt denna talrika befolkning

lefnadskostnaderna för inackorderade elever icke stälde sig högre än i

andra städer inom stiftet, hvarjemte staden lemnade större tillfälle till inackorderingsmöjligheter

än en mindre stad; att den större staden, i stället

för att menligt inverka på den studerande ungdomen, snarare på densamma

verkade förädlande och uppryckande, enär den under de tider, som

ej vore direkt upptagna af skolarbeten, hade att erbjuda den framåtsträfvande

ynglingen hvarjehanda sysselsättningar af förädlande art, som det

mindre samhället ej kunde erbjuda i motsvarande grad; att det vore af

stor betydelse för den i sitt kall inträdande läraren att med egna ögon

hafva skådat lifvet, der det rörde sig något kraftigare; att den rymliga,

värdefulla byggnadstomt af regelbunden form och med god byggnadsgrund,

som staden erbjöde, bildade ett eget qvarter, hvilket vore sundt och väl

beläget och läge i en lugn stadsdel; samt att den fördel, som stiftsstaden

erbjöde derigenom att organist- och kyrkosångareexamen der kunde afläggas,

ej hade den stora betydelse, hvilken man velat tillmäta den, enär i

regel det nog vore så, att det arbete, som kräfdes af eleven för folkskolelärareexamen,

ej lemnade tid öfrig för organist- och kyrkosångareexamens

samtidiga afläggande, som derför vanligen aflades under ett senare skede,

hvadan beredelserna för sistnämnda examen med samma lätthet kunde

göras i Örebro och stiftsstaden sålunda ej ens i detta hänseende egde afsevärclt

företräde i fråga om plats för seminariet.

Af de anförda skälen ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande

böra förorda Örebro stad såsom förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium

inom Stoengnäs stift.

Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt öfverintendentsembetet att inkomma

med utlåtande rörande lämpligheten af de byggnadstomter till

ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift, hvilka stads
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

249

fullmägtige i Örebro och Strengnäs erbjudit sig att kostnadsfritt för

ändamålet tillhandahålla, hade öfverintendentsembetet den 6 november

1900 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet, deruti embetet till en

början erinrat, att stadsfullmägtige i Örebro erbjudit sig att till nyttjande,

så länge tomten komme att användas såsom plats för seminariet,

utan lösen upplåta ett å östra stadsdelen vester om Bygårdsbäcken och

norr om Ängsvägen beläget område om fem tunnland i areal, hvilket område

funnes utmärkt å en af stadslandtmätaren Davidson uppgjord kartskiss,

samt att stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig att till byggnadstomt

och trädgårdsanläggning för här omhandlade seminarium afgiftsfritt

upplåta, så länge det dertill användes, ettdera af följande två områden,

nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om Eskilstunavägen

om minst fem tunnlands areal och fallande inom det å en af A.

Widebeck upprättad kartskiss med röda linier och Litt. A betecknade

område, eller ett område, beläget i det så kallade Södra gärdet, sydvest om

jernvägen, utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nyssberörda

kartskiss betecknadt med gröna gränslinier och Litt. B.

Vidare upplyste öfverintendentsembetet, att embetet varit i tillfälle

att genom en af sina tjensteman, intendenten m. m. E. Jacobsson, å de

respektive orterna taga närmare kännedom om der rådande förhållanden,

så vidt de rörde den fråga, som i detta ärende utgjorde föremål för embetets

bedömande; och anförde härefter embetet beträffande den erbjudna

tomten i Örebro: Denna vid stadens utkant belägna plats hade, såväl genom

sin närhet till en af stadens hufvudgator som ined hänsyn dertill

att till densamma gränsade planteringar, ett lämpligt läge; men vid verkstälda

borrningar å de delar af platsen, som kunde anses böra i främsta

rummet ifrågakomma till bebyggande, hade utrönts att, för beredande af

fullt säker grund, pålning erfordrades p>å tre, fyra å sju meters djup. Då

denna omständighet icke oväsentligt skulle öka byggnadskostnaden och

förty stadsfullmägtiges anbud icke syntes kunna obetingadt till antagande

förordas samt jemväl andra områden än det nyssberörda varit i fråga att

såsom tomt för ett blifvande seminarium erbjudas, hade besigtning af dessa

senare tomter på embetets föranstaltande skett, hvilken besigtning gifvit

vid handen, att af dessa en utom stadsplanen norr om elektriska aktiebolagets

station belägen tomt om fem tunnland vore att föredraga. Denna

tomt, som funnes å en af embetet infordrad, med »Örebro stad år 1900»

betecknad karta utmärkt med röd färg och »Alternativ 3» —den af stadsfullmägtige

erbjudrfa tomten vore å samma karta likaledes märkt med röd

färg, men med orden »Alternativ 1» —- läge visserligen på ett temligen

stort afstånd från stadens centrum, men likväl i eu trakt, dit småningom

Bill. till Jtikml. 1‘rol. IDOL i Sami. 1 Afd. Höft. !K 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnadsverksamhet och trafik tvifvelsutan skulle sträcka sig, och erbjöde

derjemte den beaktansvärda fördelen af delvis i dagen liggande berggrund

och möjlighet att der med framgång kunna anlägga nödiga planteringar

och trädgårdsland, allt fördelar, som, enligt hvad embetet hölle före, borde

leda derhän att, derest det nya seminariet beslutades skola förläggas till

Örebro, denna sistnämnda tomt borde, såsom den i främsta rummet för

ändamålet lämpliga, af staten tagas i anspråk.

Af de utaf stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudna jordområden vore, fortsatte

embetet, det med Lätt. A betecknade, hvars areal vore omkring fem

och ett hälft tunnland, beläget vid en vik af Mälaren på en höjd, som

sakta sluttade åt öster, men begränsadt af delvis brutna linier, hvadan

detsamma företedde en skäligen oregelbunden egofigur, der emellertid

marken enligt utlåtandet bifogadt intyg bestode af synnerligen hård

grusalf, genomsprängd af lerblandad mosand och inneslutande större och

mindre stenar, till följd hvaraf marken utgjorde särdeles fast byggnadsgrund.

Hvad derefter anginge den andra af de erbjudna tomterna

eller den med Litt. B betecknade, så vore att märka, att densamma

hade ett starkt kuperadt läge, hvarigenom icke allenast sjelfva byggnadskostnaden

skulle fördyras, utan äfven platsens tillgodogörande i öfrigt

försvåras, hvartill komme, att dess läge på andra, sidan det till staden

ledande jernvägsspår måste ingifva betänkligheter med afseende å platsens

lämplighet för förläggande derstädes af eu undervisningsanstalt, som skulle

besökas jemväl af ett flertal minderåriga. Häraf framginge, att mellan

dessa båda tomter ett gifvet företräde borde lemnas åt tomten Litt. A,

dock att, då tomtens oregelbundna form skulle bereda svårigheter att på

ett fullt tillfredsställande sätt der uppföra de för seminariet erforderliga

byggnaderna och vidare den enda nu möjliga platsen för tillträde till

tomten vore alltför undanskjuten, tomtens gränser borde förändras i den

rigtning, att ingången kunde förläggas vid den från Eskilstunavägen ledande

landsvägen, hvarförutom tomtområdet borde så ordnas, att de å

detsamma afsedda byggnaderna icke framdeles blefve undanskymda genom

bebyggande af framför eller vid sidan deraf liggande mark, för hvilket

ändamål dels den södra gränsen borde utflyttas till nyssnämnda landsväg

och dels det mellan idiothemmet och stadens fattiggård belägna, enligt

uppgift staden tillhöriga, område borde tilläggas tomten, så att denna

komme att sträcka sig till den under anläggning varande strandgatan vid

Mälaren.

Sedan öfverintendentsembetet låtit stadsfullmägtige i Strengnäs få del

af de anmärkningar, embetet, såsom nyss nämnts, funnit anledning framställa

mot tomten Litt. A, hade stadsfullmägtige med föranledande häraf

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

251

vid sammanträde den 27 oktober 1900 beslutat att såsom tomt för det

ifrågasatta seminariet erbjuda det område, som å eu af ingeniören C. M.

Nyström upprättad, utlåtandet bifogad karta funnes betecknadt med

bokstäfverna c, d, e, f, g, h, i, k och 1, dock med dervid fästadt vilkor,

att af samma område för staden undantoges hvad som åtginge till en

för det ifrågavarande såväl som närliggande områden behöflig väg af 13,5

meters bredd dels på norra, östra och södra sidorna af området c, d, e,

f, g, k och 1, och dels från detta område ned till sjön. Emellertid hade

embetet, som icke kunnat godkänna de af stadsfullmägtige vid nyssnämnda

sammanträde beslutade vilkor, låtit bestämdt angifva och stadsfullmägtiges

pröfning underställa ej mindre de fordringar, embetet ansett sig böra

framställa beträffande sjelfva tomten Litt. A, om den skulle af embetet

hos Ivongl. Maj:t förordas att derå förlägga ofvannämnda läroanstalt,

än äfven de förbehåll i öfrig!, som enligt embetets förmenande borde

af staten göras för antagande af uti ifrågavarande afseende lemnadt

erbjudande. Dervid hade embetet förklarat: att den från Eskilstunavägen

till områdets i fråga södra hörn ledande vägen borde utvidgas till samma

bredd som Nygatan eller 18 meter, hvarjemte trottoar borde anordnas

och å den sålunda utvidgade gatan planteras alléträd; att den till punkten

f å sistberörda karta ledande smala vägen borde utvidgas på bekostnad

af seminarieområdet till 12 meters bredd och föreskrift lemnas, att å

angränsande till handelsträdgård nu använda tomt icke finge mot denna

gata uppföras uthus, skjul eller dylikt; att vid skärningen mellan nu

nämnda två gator skulle bildas, likaledes af seminarietomtens mark, en

öppen mindre plats, hvarvid borde iakttagas, att nu föreslagna förändrade

gator m. m. skulle utföras och för all framtid underhållas af staden,

hvilken äfven borde bestrida inlösen af för den bredare gatans utläggande

erforderlig mark; att den vid tomtens enligt samma karta södra gränslinie

d—e befintliga landsväg borde för all framtid till väg användas och sålunda

icke kunna afyttras eller bebyggas; att den vid Mälaren påbörjade

strandvägen borde utläggas till linien i—h å kartan, så att seminarietomten

komme att gränsa intill nämnda strandväg; att å angränsande, nu

till idiothem och fattiggård upplåtna tomter icke finge vid linierna f— g,

g —h och i—k uppföras byggnad på mindre afstånd än 5 meter från

seminariets tomt; att vatten-, aflopps-, belysnings- och telefonledningar

skulle anbringas kostnadsfritt fram till tomtens sydvestra hörn d; att, på

sätt stadsfullmägtige redan utfäst sig, behörig tomtkarta och med utsatta

mått å begränsningsliniema borde upprättas och aflcmnas; samt att, om sa erfordrades,

skulle, såsom stadsfullmägtige jemväl redan tillbjudit, upplåtas

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

lämpliga provisoriska lokaler för serninarieundervisningens utöfvande under

tiden för seminariebyggnadernas uppförande.

Vid derefter den 2 november 1900 hållet sammanträde hade stadsfullmägtige

beslutat dels att bifalla de af embetet gjorda, här ofvan angifna

yrkandena, dock med den förändring att bredden å den från Eskilstunavägen

till områdets södra hörn ledande vägen skulle minskas från

18 till 12 meter och att bredden å den till punkten f ledande vägen

skulle bestämmas till allenast 10 meter, dels att till tomtplats upplåta

jemväl, det å ingeniören Nyströms karta med bokstäfverna a, c och 1 betecknade

området om 17,5 kappland, hvarigenom hela den erbjudna tomtarealen

skulle komma att — behöfliga vägar vid gränserna inberäknade

•— omfatta 5 tunnland 25 kappland eller 2,8538 hektar, dels ock att, med

upphäfvande af sitt den 27 oktober 1900 fattade beslut angående vägar

på området eller vid dess gränser, till behöfliga vägar undantaga å ifrågavarande

områdes sydvestra sida invid gränslinien c—d en jordremsa af

12 meters bredd, å dess södra sida vid linien e—d så stor jordremsa, att

den tillsammans med nu befintliga vägen komme att omfatta 12 meters

bredd, och å dess östra sida vid gränslinien e—f en remsa så stor, att den,

jemte den der befintliga vägen, komme att omfatta 10 meters bredd, på

sätt å kartan i fråga genom en dragen blå linie utmärkts, hvilken linies

fortsättning angåfve gränserna för hela det upplåtna området.

Stadsfullmägtige i Strengnäs hade sålunda numera tillbjudit sig att

till seminarietomt upplåta det å ingeniören Nyströms karta med dragna

blå linier angifna område; och då detta område syntes öfverintendentsembetet

icke blott vara det förmånligaste af samtliga de erbjudna egovidderna,

rörande hvilka embetet hade att sig utlåta, utan äfven i allmänhet

i alla afseenden fullt tillfredsställande, funne embetet, som ansåge

det icke vara något af vigt att erinra mot den af stadsfullmägtige

beslutade mindre bredden å ofvan angifna två vägar, sig böra för sin del

hemställa, att till tomt för ifrågastäldt nytt folkskolelärareseminarium i

Strengnäs stift, måtte i främsta rummet väljas det område i Strengnäs,

som i remissakten betecknades med Litt. A, dock med de gränser m. m.,

som jemlikt stadsfullmägtiges senast fattade beslut i ämnet blifvit för detsamma

föreslagna.

Med anledning af hvad sålunda förekommit befalde Ivongl. Maj:t

öfverintendentsembetet att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma

med ritningar och kostnadsförslag till de för ett folkskolelärareseminarium

erforderliga byggnader under antagande, att dessa komme att uppföras

på det jordområde i Strengnäs, som blifvit af stadsfullmägtige derstädes

upplåtet till tomtplats för ett dylikt seminarium och af öfverintendents
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

253

ombetet i dess skrifvelse den 6 november 1900 förordadt såsom det lämpligaste

af de för omförmälda ändamål ifrågasatta jordområden.

Med skrifvelse till Kong! Maj:t den 11 december 1900 öfverlemnade

öfverintendentsembetet af e. o. arkitekten hos embetet Bror Almqvist, på embetets

uppdrag, utarbetade och af embetet för dess del, efter skedd granskning,

godkända ritningar och kostnadsförslag till byggnader för seminarieinrättningen

i fråga. Enligt nämnda kostnadsförslag voro utgifterna beräknade

att utgöra för seminariets hufvudbyggnad 130,359 kronor 95 öre,

gymnastikhus 39,502 kronor, rektorsbostad 24,938 kronor 5 öre, portvaktstuga

4,400 kronor, uthusbyggnad (klosetter) 700 kronor, skjul och förrådshus

600 kronor, inhägnad (granhäck) och planering 6,000 kronor, ritningar,

kontrollantarfvode m. m. 11,500 kronor eller tillhopa 218,000

kronor.

Vid de sålunda öfverlemnade handlingarna, dervid jemväl fogats en

af intendenten Jacobsson upprättad, den 10 december 1900 dagtecknad

promemoria angående de tillämnade byggnadernas storlek och inredning,

gjorde öfverintendentsembetet följande erinringar. De ifrågavarande ritningarna

hade blifvit upprättade i närmaste anslutning till Kongl. Maj:ts

enligt beslut den 16 november 1900 faststälda ritningar för folkskolelärarinneseminariet

i Landskrona, dock att då, med hänsyn till den

tillgängliga terrängens beskaffenhet, det ansetts lämpligt, att sjelfva läroverkshuset

komme att förläggas till den högre belägna delen af tomten

och rektorsbostaden till den utvikning af tomtområdet, som gränsade intill

strandgatan utmed Mälaren, vid hufvudingången till tomten föreslagits

uppförande af en särskild portvaktstuga, innehållande ett rum och kök

för portvakt — dennes bostad vore vid Landskrona seminarium inrymd i

samma byggnad som rektors boställslägenheter och utgjordes der af två

rum och kök — samt derjemte ett rum för trädgårdsdräng. Med gymnastikhusets

förläggande vid den norra tomtgränsen hade afsetts att undanskyminma

stadens derinvid belägna fattiggård.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Såsom af det anförda framginge, hade tre städer, Örebro, Strengnäs

och Askersund, erbjudit sig att kostnadsfritt dels till det ifrågastälda nya

folkskolelärareseminariet upplåta lämplig byggnadstomt samt erforderligt

område för trädgårdsanläggningar, dels ock hålla läroanstalten till hända

provisoriska lokaler, i händelse man skulle vilja låta den träda i verksamhet,

innan dess byggnader hunnit blifva fullbordade. Vid valet mellan de

tre städerna hade ingen af de myndigheter, hvilkas yttranden i ärendet

blifvit infordrade, ansett sig kunna förorda Askersund, enär denna stad

vore underlägsen de båda andra både med hänsyn till centralt läge och

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

beqväma samfärd smedel. Departementschefen ansa,ge sig kunna instämma

i hvad myndigheterna i detta hänseende anfört. Deremot talade goda

skäl såväl för Örebro som för Strengnäs. Det syntes departementschefen

dock som om det vore fördelaktigast att förlägga det ifrågasatta seminariet

till den sistnämnda staden. I kongl. stadgan den 18 juni 1842 angående

folkundervisningen i riket, genom hvilken stadga folkskolan i vårt land

först blifvit en i lag påbjuden och genom lag ordnad institution, hade

föreskrifvits, att såväl i hufvudstaden som i hvarje stiftsstad af domkapitlet

borde beredas tillfälle för dem, som ville egna sig åt folkskolelärarekallet,

att i ett seminarium erhålla undervisning och öfning i de till detta kall

hörande ämnen. Till följd häraf hade inrättats ett seminarium i hufvudstaden

och likaledes ett i hvar och en af de tolf stiftsstäderna. Men

genom kongl. kungörelsen den 22 april 1864 hade bestämts, att af dessa

endast åtta skulle bibehållas, nemligen sex för manliga och två för qvinliga

elever. Seminarierna i Strengnäs, Vesterås, Kalmar, Karlstad och

Visby hade då blifvit indragna. Efter den tiden hade seminarierna i

Karlstad och Kalmar åter trädt i verksamhet. Redan den omständigheten,

att Strengnäs egt ett seminarium, talade för att, om ett seminarium åter

komme att anordnas inom Strengnäs stift, detta borde förläggas till Strengnäs,

om denna stad för öfrigt vore en lämplig förläggningsort för en läroanstalt

af ifrågavarande slag. Och den vore det, enligt departementschefens

förmenande, bland annat derför att den vore säte för stiftsstyrelsen.

Det kunde nemligen, enligt departementschefens mening, ej förnekas, att

domkapitlet, som enligt gällande seminariestadga hade till åliggande att

utöfva tillsyn öfver seminarium, lättare och bättre kunde fullgöra denna

skyldighet, om seminariet vore förlagdt till den stad, der dorpkapitlet hade

sitt säte, än om seminariet vore anordnadt å annan ort. A andra sidan

måste det vara till gagn för seminariet sjelft att få avbeta just på den

plats, der dess närmast öfverordnade styrelse funnes. Genom att förlägga

seminarierna till stiftsstäderna undveke man för öfrigt åtskilliga kostnader

och olägenheter, hvilka måste blifva en följd deraf att seminarierna och

stiftsstyrelsen befunne sig å olika orter. Till förmån för Strengnäs talade

slutligen ock, att den tomt, som staden utfäst sig lemna till seminariet,

vore fullt tillfredsställande och öfverträffade med hänsyn till läge och

lämplighet i öfrigt den plats, som Örebro för ändamålet upplåtit, samt

att lefnadskostnaderna i det hela enligt departementschefens förmenande

komme att ställa sig något billigare i Strengnäs än i Örebro.

Beträffande de ritningar till det ifrågasatta nya seminariet, som öfverintendentsembetet

låtit uppgöra, syntes det departementschefen synnerligen

lämpligt, att seminariet, såsom embetet föreslagit, erhölle sin egen gymna
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

255

stiklokal. För de seminarier, som saknade sådan, uppstode af denna anledning

många olägenheter och svårigheter. Dels måste de nöja sig med

lokaler, som i sanitärt hänseende vore otillfredsställande och i öfrigt för

ändamålet olämpliga, dels måste de underkasta sig, att gymnastiköfningarna

komme att förläggas till otjenliga tider, och dels måste deras elever

försätta mycken för dem dyrbar tid genom de långa vandringarne till och

från gymnastiklokalen. Dertill komme, att seminarierna nödgades på en

och annan ort betala en mycket hög hyra — ända till 500 kronor årligen

— för rätten att få begagna en annan läroanstalts gymnastiklokal. De

för undervisningen afsedda lokalerna syntes departementschefen ändamålsenliga

och välbehöfliga för att undervisningen skulle kunna med rätt

framgång bedrifvas och undervisningsmaterielen med tillbörlig omsorg

vårdas. Mot de ritningarna åtföljande kostnadsberäkningarna hade departementschefen

intet att erinra.

Lärarebristen vore emellertid så tryckande, att åtgärder borde vidtagas

för att kunna till dess afhjelpande utsända vederbörligen utbildade lärare

inom kortare tid än som kunde ske, om det föreslagna nya seminariet

skulle träda i verksamhet först sedan seminariebyggnaderna blifvit uppförda.

Då staden Strengnäs erbjudit sig att tillhandahålla erforderliga lokaler

för seminariet intill dess detta kunde inflytta i egen byggnad, syntes

det departementschefen, att seminariet borde begynna sin verksamhet vid

början af höstterminen 1901. Då skulle första seminarieklassen och

småskoleafdelningen af seminariets öfningsskola träda i verksamhet;, vid

början af läsåret 1902—1903 skulle intagas en ny första klass, sedan en

andra klass bildats af den förutvarande första klassen, och eu ny första

klass intagas i öfningsskolans småskoleafdelning, sedan af dess förra andra

klass bildats en första klass af folkskoleafdelningen o. s. v.

Kostnaderna för det nya seminariet under läsåret 1901—1902 samt

höstterminen 1902 komme att uppgå till 19,850 kronor enligt följande

beräkningar:

Arfvode till en tillförordnad rektor efter 3,500 kronor

för år .............................................................................. kronor

Arfvode till en tillförordnad adjunkt höstterminen 1902

Arfvode till en lärare i öfningsskolans småskoleafdelning »

Arfvode till en lärare i öfningsskolans folkskoleafdel
ning

höstterminen 1902..................................................... »

Tillfälliga lärarebiträden i öfningsämnena samt ett och

annat läroämne.................................................................. »

Stipendier till seminarieelever ........................................... »

5,250: —

900: - 2,700: —

900: —

3,700: - 3,200: —

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode

m. m................................................................................. kronor 900: —

Skolinventarier och undervisningsmateriel....................... » 1,700: —

Oförutsedda utgifter ............................ » 600: —

Anledningarna till att högre belopp beräknats för igångsättande af

det tilltänkta seminariet i Strengnäs, än som beräknats, då fråga varit om

seminariets i Landskrona trädande i verksamhet vid början af läsåret 1900

—1901, vore, att de manliga lärarekrafterna vid öfningsskolan enligt departementschefens

förmenande komme att blifva dyrare än de qvinliga, att det

medförde större kostnader att anordna manlig slöjd än qvinlig samt att i

posten stipendier upptagits stipendiemedel äfven för andra klassens elever

under höstterminen 1902.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning

derom att Riksdagen måtte

dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium i

Strengnäs bevilja ett anslag af 218,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor,

dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med

början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid

seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902

på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor. I

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 45),

deri herr J. G. Spangenberg, med hvilken sju andra ledamöter af kammaren

instämt, föreslagit, det Riksdagen måtte — med afslag å Kongl. Maj:ts

proposition i hvad den afsåge seminariets förläggande till Strengnäs —

för sin del besluta att dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium

i Örebro bevilja ett anslag af 218,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, dels

ock, för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med början

af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid seminariet,

under samma termin, äfvensom vår- och höstterminerna 1902, på extra

stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kranor.

Motionären, som i öfrigt åberopar de skäl, som enligt statsrådsprotokollet.

i ofvanberörda ärende anförts af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Örebro län, Örebro stadsfullmägtige och folkskoleinspektören för Strengnäs

s. 257 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

257

stifts Nerikes-del och livilka enligt motionärens uppfattning framvisade obestridliga

företräden och betingelser för det ifrågavarande folkskolelärareseminariets

förläggande till Örebro, har för egen del framhållit:

att den af Örebro stad erbjudna och enligt öfverintendentembetets

utlåtande väl belägna tomten — å kartan betecknad »alternativ 1» —

ej besvärades af sämre byggnadsgrund, än att tekniska elementarskolans

nya hus af betydliga dimensioner kunnat uppföras på en strax intill den

ifrågavarande belägen tomt och att enligt tekniska elementarskolehusets

byggmästares yttrande, grundens beskaffenhet medförde eu ökad kostnad

af endast 10 å 15 tusen kronor för nödig pålning;

att den af öfverintendentsembetet omnämnda tomten norr om elektriska

aktiebolagets station — å kartan betecknad »alternativ 3» — enligt

embetets utlåtande hade god byggnadsgrund och vore i öfrigt lämplig;

att hvad anginge det anförda skälet mot dess användbarhet, att den

läge »på ett temligen stort afstånd från stadens centrum», den dock ej

läge mer än knappt 1,200 meter eller ungefär 12 minuters väg derifrån,

eller således på ungefär samma afstånd, som den af Strengnäs stad

erbjudna och af öfverintendentsembetet varmt förordade tomten vore

belägen från denna stads centrum;

att den stadsdel, som gränsade mot den med »alternativ 3» betecknade

tomten,, vore stadd i snabb utveckling samt beboddes af familjer, hvari

tillfälle till inackordering gåfves för elever vid ett eventuelt seminarium;

att i fråga om centralt läge samt goda och lätta kommunikationer

Örebro obestridligt stode framför Strengnäs, helst som det ifrågavarande

seminariet väl närmast hade att mottaga elever från Södermanland,

Nerike, norra Vestergötland, vestra Vestmanland och delvis Dalarne;

att belysningen till och i det föreslagna seminariet lätt kunde anordnas

i Örebro, der gasverk och god tillgång på elektrisk kraft funnes,

hvaremot det i Strengnäs syntes bli rätt svårt att på ett fullt tidsenligt

sätt ordna belysningen för ett dit förlagdt seminarium;

att den omständigheten, att seminariet förlädes till eu stad, der stiftsstyrelsen

hade sitt säte, möjligen kunde ha sina fördelar, men dock ej

Unge tillmätas någon större betydelse, enär det svårligen kunde påvisas,

att de undervisningsanstalter - vare sig seminarier eller andra —

som öfvervakades af stiftsstyrelsen, men ej vore förlagda till städer, der

stiftsstyrelsen hade sitt säte, presterade ett mindre godt arbete än de,

som vore i åtnjutande af stiftsstyrelsens omedelbara omvårdnad;

att intet seminarium vore förlagdt till ett så litet och föga utvecklingskraftigt

samhälle som Strengnäs, och man väl ej Unge underskatta

vigten deraf, att den i sitt kall inträdande läraren under studietiden fått

Bill. Lill Riksd. Blot. 1901. 4 Samt. I Afd. 9 Höft. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med egna ögon skåda lifvet, der det något kraftigare pulserade och

rörde sig;

att det förhållandet, att ett seminarium en gång varit förlagdt till

Strengnäs, men sedan af tidsförhållandenas kraf indragits, ej med fog

kunde åberopas som skäl för att ett seminarium dit åter borde förläggas

— snarare tvärtom;

att, ehuru visserligen, såsom af några framhållits, seminariets förläggande

till Strengnäs vore för denna stads utveckling af relativt större

betydelse, än hvad dess förläggande till Örebro vore för denna senare

stad, hufvudfrågan härvidlag ingalunda vore upphjelpandet af ett stadssamhälle,

utan att erhålla den för seminariets jemna, allsidiga och lifskraftiga

utveckling lämpligaste platsen;

att organistexamen, på grund af nu gällande lagbestämmelse, visserligen

ej kunde afläggas i Örebro, men att hinder ej mötte att der

förbereda sig för densamma, lika bra som i Strengnäs; hvarförutom

borde tagas i betraktande, att denna examen sällan aflades i sammanhang

med folkskolelärareexamen, samt att en sådan lagändring ej vore

otänkbar, att organistexamen skulle kunna afläggas äfven i icke stiftsstad,

om kompetent examinator der funnes.

Behofvet af inrättande inom Strengnäs stift af ett nytt seminarium

för utbildande af folkskolelärare har af 1900 års Riksdag framhållits i

dess ofvan omförmälda skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 14 maj nämnda

år; och har utskottet intet att i afseende härå tillägga.

Hvad angår frågan, huruvida seminariet bör, på sätt af Kongl.

Maj:t föreslagits, förläggas till staden Strengnäs eller, enligt yrkandet

i omförmälda motion, till Örebro, har utskottet på de skäl, som af föredragande

departementschefen härutinnan anförts och hvilka enligt utskottets

uppfattning icke blifvit af motionären vederlagda, ansett sig

böra förorda seminariets förläggande till förstnämnda stad.

Under förutsättning att denna utskottets åsigt vinner Riksdagens

gillande, synes en ej oväsentlig minskning af de beräknade byggnadskostnaderna

kunna ega rum, då nemligen, enligt hvad utskottet erfarit,

undervisningen i gymnastik vid seminariet lärer utan afsevärd olägenhet

kunna förläggas till allmänna läroverkets i Strengnäs gynpiastikbyggnad

och sålunda den för seminariets gymnastikbyggnad beräknade kostnaden

39,502 kronor kunna inbesparas samt byggnadskostnaden i det

hela nedsättas från af Kongl. Maj:t beräknade 218,000 kronor till ett

afrundadt belopp af 178,500 kronor.

Någon nedsättning af sistberörda, för öfriga erforderliga byggnads
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

259

och planeringsarbeten beräknade belopp har utskottet deremot icke tilltrott

sig att tillstyrka; och synes af det sålunda behöfliga byggnadsanslaget

lämpligen böra för år 1902 anvisas ett belopp af 80,000 kronor.

Beräkningen af kostnaderna för uppehållande af seminariets verksamhet

under höstterminen 1901 och kalenderåret 1902 har icke gifvit

utskottet anledning till annan erinran än att, då utskottet under punkt

24:o) här ofvan afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag, att lärarnes vid seminariernas

öfningsskolor lägsta arfvoden skulle från och med ingången af

år 1902 höjas från deras nuvarande belopp 1,500 kronor till 1,800 kronor,

utskottet i öfverensstämmelse härmed anser den af Kongl. Maj:t

beräknade kostnaden för en lärare i öfningsskolans vid ifrågavarande

nya seminarium småskoleafdelning under höstterminen 1901 och hela

året 1902 böra nedsättas från 2,700 kronor till 2,250 kronor och kostnaden

för en lärare i öfningsskolans folkskoleafdelning under höstterminen

1902 böra minskas från 900 till 750 kronor. Den härigenom

uppkommande besparingen skulle belöpa sig till sammanlagdt 600 kronor

och det nu erforderliga anslaget för uppehållande af seminariets

verksamhet sålunda kunna minskas från af Kongl. Maj:t begärda 19,850

kronor till 19,250 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och med afslag å herr Spangenbergs

omförmälda motion,

a) till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader

för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs

bevilja ett anslag af 178,500 kronor och deraf på extra

stat, för år 1902 anvisa att belopp af 80,000 kronor;

samt

b) för begynnande af verksamheten vid nämnda

seminarium med början af höstterminen 1901 samt

uppehållande af undervisningen vid seminariet under

samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902

på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,250

kronor.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. 84:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

löneförbätt- hemställer utskottet,

ring m. m. åt

lärare vid

folkskolclärareseminarierna.

[80.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900

och 1901 egt rum, till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden

åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier efter samma

grunder, som blifvit för år 1901 bestämda, på extra

stat för år 1902 anvisa ett belopp af 36,300 kronor.

Aug. 85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af

afDvapen och vaPen oc''h materiel för militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna

materiel för på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 24,100 kronor.

g?rna"id"o?k- Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta

skollärare- ärende hänvisat till hvad han i fråga om ny anordning af militäröfninseminanerna.

garna yjj ^ allmänna läroverken under punkten 19 i statsrådsprotokollet

yttrat om behofvet af vissa anslag för en gång.

[81.]

Utskottet har under punkterna 2 ko) och 73:o) här ofvan afstyrkt

Kongl. Maj:ts framställningar dels om beviljande på ordinarie stat af anslag

för ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken

och dels om extra anslag för anskaffande af vapen och materiel för militäröfningarna

vid nämnda läroverk. Då, enligt hvad som framgår af statsrådsprotokollet

i det under förstnämnda punkt af utskottet behandlade

ärende, nu förevarande anslagsfråga utgör en del af den i nämnda statsrådsprotokoll

i ett sammanhang utredda frågan om ny organisation af

militäröfningarna vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna

och de tekniska elementarskolorna, anser sig utskottet här endast böra

åberopa de skäl, hvarpå utskottet grundat sina i nyssberörda båda punkter

framstälda förslag; och får utskottet i öfverensstämmelse härmed hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

, Ad.?''j , ii 86:o) På grund

understöd till n

mindre be- Ställer Utskottet,

af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
-

medlade lärjungar

vid

folkhögskolor.

[82.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till understöd åt mindre bemedlade

manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel, under vilkor att så
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

261

dant understöd endast får tilldelas elev, som av i den

ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig

elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt

enligt de närmare bestämmelser, Kong!. Maj:t kan finna

godt föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af 25,000 kronor.

87:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för bestridande af Ang.

de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordras för vinterkursen

uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar,vidJuckasjärvi

a den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga tomt af en nybyggnad,

inrymmande skolsal för 64 barn och bostad för lärare m. rn., på

extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 14,400 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom

Kongl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1896 från anslaget till lappmarks

ecklesiastikverk anvisat för anordnande af vinterkurser vid Juckasjärvi

lappskola samt beredande af undervisning för afsides boende barn dels

600 kronor till aflöning och reseersättning åt en vid småskolelärareseminarium

examinerad lärare, dels ock 600 kronor till bestridande af kostnaderna

för de i vinterkurserna deltagande lappbarnens inackordering.

Till grund för ofvannämnda beslut hade, enligt hvad departementschefen

vidare erinrat, legat eu framställning af domkapitlet i Hernösand,

innefattande en af kyrkoherden i Juckasjärvi lappmarkspastorat

F. W. Lidström samt folkskoleinspektören P. O. Grape lemnad utredning

rörande behofvet af förbättrad undervisning företrädesvis åt nomadlapparnes

barn; och hade denna utredning med åtföljande förslag

innehållit, bland annat: att bland nomadlapparne i Juckasjärvi år

1894 funnits 85 barn i skolåldern, af hvilka 16 saknat all skolundervisning

och 49 fått åtnöja sig med den bristfälliga undervisning, som meddelats

af lappkateketérna; att jemväl den bofasta befolkningen i den

vidsträckta församlingens utkanter helt och hållet saknade skolor, enär

man vid ordnandet af församlingens skolväsen endast kunnat taga hänsyn

till de mera befolkade och centralt belägna delarne af församlingen; att

till följd häraf en fruktansvärd okunnighet vore rådande hos en del af

församlingens ungdom såväl som hos äldre; att den undervisning, som

meddelades af lappkateketerna, behöfde vidmagthållas och utvidgas, om

den skulle blifva till någon verklig nytta; att de undervisningsanstalter,

som nu funnes för lappbarnen, vore otillräckliga, enär både lappskolan

i Juckasjärvi kyrkoby och Lannavaara barnhem kunde mottaga endast

en mindre del af de barn, som behöfde undervisning; att för afhjelpande

af de största bristerna i undervisningsväsendet vore nödigt att, i likhet

lappskola.

[83.]

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

med hvad som skett inom Karesuando församling, inrätta vinterkurser

äfven vid lappskolan i Juckasjärvi gamla kyrkoby, livilka kurser borde

efter godkänd läroplan fortgå under januari—april månader årligen; att

eu särskild lärare borde för ändamålet anställas, enär skolmästaren vid

nämnda skola hade tillräckligt arbete med det trettiotal elever, som

tillhörde skolan; att ifrågavarande lärare skulle under den del af läsåret,

då han icke vore upptagen af vinterkurserna, meddela undervisning

bland såväl lappar som finnar, hvilka bodde i församlingens utkanter

och ej kunde begagna sig af församlingsskolorna; att samme lärare,

hvilken borde vara utexaminerad från ett småskolelärareseminarium och

känd för ett godt uppförande, så att han icke blott genom undervisning

utan äfven genom sin umgängelse kunde verka förädlande på den halfvilda

lappbefolkningen, borde såsom lön och resekostnadsersättning erhålla

tillsammans 600 kronor årligen; att minst 600 kronor årligen erfordrades

för inackordering af de barn, som deltoge i vinterkurserna,

då eu afgift af i medeltal 35 öre för dagen beräknades för hvarje barn;

samt att, då såväl lapparne som skoldistriktet saknade tillgångar för

bestridande af de med denna anordning förenade kostnader, det vore

oundgängligen nödvändigt, att det erforderliga beloppet utginge af statsmedel.

Vinterkurserna hade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

årligen fortgått från och med år 1897. Sedan domkapitlet i

skrifvelse till Kong]. Maj:t den 22 december 1897 upplyst, att särskild

lokal för dem vore af nöden, samt härtill föreslagit en åt skolläraren i

Juckasjärvi lappfolkskola uppförd bagarstuga, hvilken bemälde lärare

erbjudit sig att för ändamålet tills vidare upplåta mot en årlig ersättning

af 50 kronor, deri inberäknad godtgörelse äfven för lokalens uppvärmning,

upplysning och städning, hade Kongl. Maj:t genom beslut den

11 februari 1898 i enlighet med domkapitlets förslag medgifvit, att berörda

belopp finge för ifrågavarande ändamål å ecklesiastikverkets stat

uppföras.

Denna anordning vore emellertid så mycket mer att anse såsom varande

af tillfällig natur som, redan när förslaget härom framkommit, frågan

om beredande af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för

läraren bragts å bane och fortfarande varit under behandling. Samtidigt

härmed hade äfven skett en utredning rörande behofvet af vissa reparationer

å lappfolkskolehuset. Båda dessa frågor hade omsider genom

domkapitlets framställning den 4 januari 1899 öfverlemnats till

Kongl. Maj:ts pröfning, under anhållan om anslag dels till nybyggnad

af lokal för vinterkursen, dels till lappfolkskolehusets iståndsättande;

s. 263 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

263

i sammanhang hvarmed äfven begärts godtgörelse för den af domkapitlet

förskjutna ersättningen för upprättandet af ritningar och kostnadsförslag.

Vid anmälan af ärendet den 4 maj 1900 hade Kongl. Maj:t, med

förklarande att Kongl. Maj:t, framdeles ville meddela beslut i anledning

af framställningen om uppförande af särskild lokal för vinterkurserna

vid Juckasjärvi lappfolkskola jemte bostad för läraren vid dessa kurser,

af anslaget till lappmarks ecklesiastikverk anvisat dels 3,750 kronor för

iståndsättande af det befintliga lapp-folkskolehuset i Juckasjärvi, dels

ock 453 kronor 48 öre såsom ersättning af förutnämnda förskott.

Frågan om anslag för uppförande af särskild lokal för vinterkursen

vore således ännu oafgjord. Då departementschefen nu hade för afsigt

att föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga medel härför,

erinrade departementschefen om hvad handlingarna i omförmälda ärende

i denna del innehölle.

Uppförandet af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för läraren

hade, såsom af det föregående framginge, ifrågasatts redan snart efter

kursens inrättande. Frågan hade väckts genom en den 24 april 1897 till

ordföranden i skolrådet i Juckasjärvi församling aflåten skrifvelse från

läraren vid lappfolkskolan och läraren vid vinterkursen. Desse hade dervid

anfört, att den till lokal för vinterkursen tillfälligt upplåtna bagarstugan

visat sig alldeles för liten för undervisningsändamål och ej heller vore

dertill tjenlig, enär densamma ju måste användas äfven till brödbakning.

Då vidare lämpliga rum till lokal för vinterkursen eller till bostad för

läraren icke kunde förhyras i Juckasjärvi by, vore alltså uppförandet

af en särskild byggnad för ändamålet af nöden.

De båda lärarne hade af utrymmesskäl föreslagit, att denna byggnad

skulle uppföras skild från de redan vid skolan befintliga husen och

ej såsom en tillbyggnad vare sig till skolhuset eller till bagarstugubyggnaden.

Lämplig plats för den nya byggnaden funnes å norra sidan

af skolgården.

Skolrådets ordförande, kyrkoherden Lidström, hade, med anledning

af denna skrifvelse, den 30 april 1897 aflåtit framställning till domkapitlet

i Hernösand. Lidström, som instämt i lärarnes förslag om uppförande

af en särskild byggnad för vinterkursen å af dem angifven plats,

hade framhållit, att genom vinterkursens fortsatta inrymmande i bagarstugubyggnaden

de svårigheter återinträdde, för hvilkas afhjelpande denna

byggnad i sinom tid blifvit af staten uppförd till förmån för lappfolkskoleläraren,

och bostad åt läraren vid vinterkursen komme fortfarande att

saknas. För öfrigt vore bagarstugan för liten och oändamålsenlig till

skollokal. Det vore icke med rättvisa, billighet och god ordning öfver
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

ensstämraande, att lappfolkskoleläraren lede intrång i den för honom

upplåtna lokalen till den grad, som genom vinterkursens inhysande

derstädes blefve förhållandet. Då vidare åt läraren vid vinterkursen

bostad ej kunde få hyras i Juckasjärvi by, vore det tillbörligt, att staten

trädde emellan samt, vid uppförandet af lokal för vinterkursen, jemväl

beredde bostad åt läraren.

Domkapitlet hade hört folkskoleinspektören Grape öfver den gjorda

framställningen, och denne hade i allo instämt med kyrkoherden Lidström

i afseende å behöfligheten af ifrågavarande lokal och bostad. Mot förslaget

att uppbygga nytt skolhus för vinterkursen kunde, yttrade Grape,

den invändningen göras, att denna kurs ännu vore en jemförelsevis

opröfvad skolform och att man derför borde afvakta, hvilka resultat

den komme att gifva och huru den komine att omfattas af den nomadiserande

befolkningen. Denna invändning vore likväl ej af stor betydelse.

Erfarenheten hade nämligen redan utvisat, att, medan det förut varit mycket

svårt att få lappbarn till skolorna, hade tillströmningen till vinterkursen

varit jemförelsevis stor, ehuru visserligen ännu 138 — till större

delen tillhörande nomadbefolkningen —• af Juckasjärvi församlings 482

skolpligtiga barn saknade skolundervisning. Då nu vinterkursen otvifvelaktigt

vore den skolform, som mest tilltalade lapparne och som för dem

vore ändamålsenligast, borde ock lämplig skollokal anskaffas för denna

kurs. Äfven om vinterkursen icke inrättats, hade en utvidgning eller

tillbyggnad vid Juckasjärvi lappskola varit nödvändig, ty utrymmet i

den nuvarande skollokalen vore alltför knappt i förhållande till barnantalet.

Här förefunnes alltså ett oafvisligt behof, och efter folkskoleinspektörens

förmenande kunde detta ej på annat sätt tillgodoses än

genom uppförande af ett nytt, tillräckligt rymligt skolhus.

Domkapitlet hade härefter öfverlemnat handlingarna i ärendet till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, för att denna myndighet,

derest densamma delade domkapitlets åsigt om behöfligheten af

den ifrågavarande nybyggnaden, måtte genom sakkunnig person låta

uppgöra ritning och kostnadsförslag.

Efter anmodan att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma

med utredning angående beskaffenheten af den vid lappfolkskolan i

Juckasjärvi anordnade vinterkursen, densammas förhållande till lappfolkskolan

samt antalet elever, som under vårterminen 1897 besökt

vinterkursen, hade folkskoleinspektören Grape aflåtit en skrifvelse till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i hvilken skrifvelse inspektören, efter

erinran om de skäl, som andragits till stöd för den hos Kongl. Maj:t

gjorda framställningen om anslag för anordnande af ifrågavarande vinter
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

265

kurs, omförmälde, hurusom den till lokal för vinterkursen använda

bagarstugan å lappskolmästarebostället i följd af det stora barnantalet

vore alltför liten och obeqväm, att de i vinterkursen år 1897 deltagande

barnens antal varit 37, af hvilka 20 förut under läsåret bevistat lappskolans

småskoleafdelning, men 17 varit nyinskrifna, alla lappbarn, att

af nämnda 17 barn blott 3 vid intagningen haft någon läskunnighet,

att kursen varit anordnad såsom småskola, hvilken ställning i förhållande

till folkskolan den jemväl måste för framtiden intaga, att ifrågavarande

skolform syntes omfattas med verkligt intresse af nomadbefolkningen

och äfven syntes vara särdeles väl lämpad efter ortens förhållanden

och behof samt att, om syftet med vinterkursen skulle vinnas,

det vore ovilkorligen nödvändigt att anskaffa lämplig lokal för densamma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade härefter uppdragit åt civilingeniören

H. Wennerström i Gellivare att dels upprätta ritningar och

kostnadsförslag till den ifrågasatta nybyggnaden för vinterkursen, dels utreda

kostnaden för reparation af den byggnad, hvari kursen tills vidare

inrymts.

I anledning häraf hade Wennerström till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

öfverlemnat såväl kostnadsförslag till nybyggnad för skola, jemte

bostad för lärare, äfvensom uthus, hvilket kostnadsförslag åtföljts af

två ritningar, som ock kostnadsförslag till reparation af bagarstugubyggnaden

med bilagd planritning öfver densamma. Wennerström hade

tillika bifogat ett utdrag af Juckasjärvi församlings skolråds protokoll

den 5 mars 1898, utvisande att skolrådet, som ansåge en tillbyggnad

till den nuvarande lokalen för vinterkursen oändamålsenlig, föredroge

uppförandet af en särskild nybyggnad med skolsal för 40—50 barn, afklädningsrum

samt två rum och kök till bostad för läraren i kursen.

Det aflemnade ritningsförslaget till ett envånings skolhus upptoge,

jemte fasad och genomskärning, en planritning, utvisande skolsal för 64

barn eller med någon förminskning af dimensionerna, på sätt med röda

linier å ritningen utmärktes, för 48 barn; vidare tambur, afklädningsrum,

ett större och ett mindre rum för läraren tillika med kök äfvensom

skafferi och garderob. Kostnadsförslaget till skolhuset slutade å 10,800

kronor, hvartill komme ett belopp af 1,950 kronor för uthusen. Förslaget

till reparation af bagarstugubyggnaden åter upptoge en kostnad af 1,000

kronor.

1 det utlåtande, hvarmed ingeniören Wennerström beledsagat nyssnämnda

handlingar och ritningar, hade han anfört, bland annat, att han,

lika med skolrådet, ansåge en tillbyggnad af den nuvarande lokalen för

vinterkursen vara oändamålsenlig. Såsom syntes af planritningen öfver

Bill. till lliksd. Prof. 1901. 4 Sami. 7 Afd. 9 Häft. 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

bagarstugubyggnaden, vore rummen för små för att inrymma ens halfva

antalet elever på en gång och derjemte för låga och otidsenliga.

I händelse af tillbyggnad hade man derför ej någon som helst fördel

eller lindring i nybyggnadskostnaden, enär intet af de nu befintliga

rummen syntes böra afhändas lappskoleläraren, allra minst den för

honom absolut nödvändiga bagarstugan. Dertill komme, att vid eu tillbyggnad

det fria gårdsutrymmet för gamla skolan blefve betydligt förminskadt.

Wennerström hade fördenskull ej upprättat ritning till en tillbyggnad,

men deremot uppgjort kostnadsförslag till reparation af bagarstugan,

såvida densamma skulle anordnas till läsrum. Nära !/5 af rummets

areal upptoges af bakugnen, och denna måste rifvas och ersättas

med en skolkamin, i samband hvarmed fullständig ommurning måste

företagas, hvarjemte bagarstuga och kammare för värmens skull behöfde

omses i afseende å såväl golf som väggar samt nödtorftigt målas och

uppsnyggas. Kostnaderna för nödigt arbete härför uppginge, såsom

kostnadsförslaget utvisade, till 1,000 kronor.

Vidkommande nybyggnaden, hvilken borde förläggas vinkelrätt mot

nuvarande manbyggnaden och så, att egen gårdsplan och lekplats erhölles,

uppginge kostnaden för ny skola och uthus till 12,750 kronor,

under förutsättning att byggnadsvirke finge fritt hemtas från skolbolets

skog. Skulle virke köpas och husen uppföras af torrfuror med allt

sågadt virke af frisk skog, komme kostnaderna att ökas med omkring

2,500 kronor, allt efter det pris staten komme att betinga sig. Totalkostnaden

skulle då uppgå till omkring 15,250 kronor; och denna summa

vore den lägsta, som kunde beräknas, såvida byggnaderna skulle uppföras

enligt noggrann arbetsbeskrifning och under effektiv kontroll, hvarförutan

de flesta byggnader, som för statens räkning uppfördes i lapp

marken, i följd af brist på yrkesdugligt arbetsfolk ofta visat sig blifva

endast fuskverk, i behof af ständiga och oerhördt dyra reparationer.

Med bibehållen fasad och plan i öfrigt, skulle möjligen skolsalen kunna

uppföras förminskad, på sätt de röda linierim å ritningen angåfve. Men

detta skulle medföra en besparing af allenast 350 kronor i kostnader,

och med tanke på den utveckling, som förestode äfven Juckasjärvi by

i samband med Luossavaarabanans öppnande, tillstyrkte Wennerström

obetingadt, att åt skolsalen gåfves de med brun färg å ritningen angifna

dimensioner, hvarigenom ända till 64 barn kunde i skolsalen

samtidigt undervisas.

Det borde slutligen erinras — tilläde Wennerström — att, derest

nämnda skolsal erhölle de sålunda förordade dimensionerna, möjlighet

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

267

bereddes att framdeles ditflytta lappfolkskolan, hvilken väl snart tarfvade

större lokal än den nuvarande. Till det gamla skolhuset kunde då vinterkursen

och småskolan förläggas.

Öfver ingeniören Wennerströms förslag hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hört såväl kyrkoherden Lidström som folkskoleinspektören

Grape.

Dervid hade Lidström anmärkt, att frågan om bagarstugans anordnande

till lärosal för vinterkursen borde förfalla, enär ifrågavarande lokal tillkommit

för att afhjelpa ett oundgängligt behof för lappfolkskolelärarens

hushåll. Lidström förklarade sig ej hafva något att erinra i fråga om

ritningen till skolhuset för vinterkursen, utan tillstyrkte antagandet och

godkännandet af denna ritning jemte kostnadsförslag. I fråga om ritningsförslaget

till uthusbyggnad påpekade Lidström deremot, att det

boställe, å hvars mark och gårdsplan nu vore afsedt att nybygga lokal

för vinterkursen, vore upplåtet åt lappfolkskolans lärare, hvilken redan

hade nödiga uthus. Uppförandet af ny uthusbyggnad vore derför öfverflödigt,

enär fråga om klyfning af bostället ej förelåge och det ej heller

vore att förmoda, att staten ville förse läraren vid vinterkursen med

boställe.

Grape hade för sin del tillstyrkt, att Wennerströms ritning och kostnadsförslag

till nytt skolhus för 64 barn måtte i allo godkännas, och ansett,

att frågan om uthus för den nya skolan icke för närvarande borde upptagas

till pröfning.

Efter det häruppå Kongl. Maj:ts befallningshafvande till domkapitlet

öfverlemnat de till ärendet hörande ritningar och handlingar samt dervid

uttalat sin anslutning till folkskoleinspektören Grapes yttrande, hade

domkapitlet den 4 januari 1899 aflåtit sin förut af departementschefen

omförmälda framställning till Kongl. Maj:t.

Beträffande nu ifrågavarande nybyggnadsförslag hade domkapitlet

dervid, under åberopande af folkskoleinspektören Grapes uttalande i

ämnet, anfört följande.

De skäl, som föranledt inrättandet af vinterkursen, icke blott qvarstode

i oförminskad kraft, utan hade vunnit i styrka. Det borde förty

antagas, att vinterkursen blefve bestående. Då nu den för kursen använda

lokalen ostridigt vore såväl oändamålsenlig som otillräcklig, hvarförutom

läraren vid lappfolkskolan syntes hafva berättigadt anspråk på

oqvald besittning deraf, samt enligt Lidströms uppgift annan lokal för

ändamålet icke funnes inom Juckasjärvi by, hade domkapitlet ansett sig böra

hos Kongl. Maj:t göra framställning om beredande af medel till uppförande

af byggnad för inrymmande af lokal för vinterkursen samt bostad

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åt läraren vid densamma. Dervid ville domkapitlet, i enlighet med skolrådets,

Lidströms, folkskoleinspektörens samt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

enstämmiga mening, framhålla, att omförmälda lokal icke borde

beredas genom tillbyggnad till lappfolkskolehuset eller reparation af den

dertill hörande bagarstugan, utan att ett särskildt hus för kursen borde

å lappfolkskolans tomtplats nybyggas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ingeniören Wennerströms förslag samt till sådan storlek, att skollokalen

kunde rymma omkring sextio eller, såsom Wennerström närmare

angåfve, sextiofyra barn. Domkapitlet hade nämligen ansett sig

böra fästa afseende vid den af Wennerström framstälda erinran att, för

den händelse skollokalen bygdes så stor som för sextiofyra barn, möjlighet

bereddes att ditflytta lappfolkskolan, som väl snart komme att

visa sig vara för sitt ändamål otillräcklig, och i hvars nuvarande byggnad

vinterkursen och småskolan då kunde förläggas. Med särskild hänsyn

härtill måste domkapitlet anse fördelande af att huset uppfördes till den

af domkapitlet nyss föreslagna storlek så väsentliga, att de mer än uppvägde

den skäligen obetydliga besparing i kostnaden af 350 kronor, som

enligt Wennerströms beräkning skulle göras, om skolrummet afpassades

för ett antal af 48 barn.

Härjemte ville domkapitlet erinra, att i den för nämnda hus beräknade

kostnad icke inginge sådan för virke, hvilket beräknats skola få

fritt tagas å skolbolets skogsmark, äfvensom att, på skäl som af kyrko»

herden Lidström anförts, särskilda uthus för byggnaden icke kräfdes.

Kostnaderna för det för vinterkursen afsedda byggnadsarbetet komme

förty att, virkeskostnaden oberäknad, enligt Wennerströms förslag belöpa

sig till 10,800 kronor.

Domkapitlet, som hade erfarenhet af det vårdslösa sätt, hvarpå hus

i de öfre delarne af stiftet vanligen bygdes, kunde lifligt vitsorda hvad

Wennerström i sitt betänkande anfört angående nödvändigheten deraf,

att ifrågakomna byggnad uppfördes enligt noggrann arbetsbeskrifning

och under effektiv kontroll. Åberopande tillika de höga prisen å såväl

arbetskraft som materiel ansåge sig domkapitlet böra framhålla, att de

af Wennerström beräknade kostnadsbeloppen icke tålde någon nedsättning,

om ett verkligt godt och varaktigt resultat af arbetet skulle

kunna erhållas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll domkapitlet,

att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för byggnadsarbetets

utförande.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet uti afgifvet utlåtande

den 19 september 1899 anfört, att embetet icke funnit anled
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

269

ning till anmärkning mot de företedda ritningarna. Embetet hölle dock

före att, med hänsyn till rådande särdeles höga arbetspris, den beräknade

kostnaden för uppförande af skolhusbyggnaden borde höjas från

10,800 kronor till 14,400 kronor. Såsom en ytterligare ökning hade

öfverintendentsembetet angifvit ett belopp af 1,250 kronor, derest erforderligt

virke ej kunde från kronopark fritt erhållas. I detta belopp

inginge dock äfven hvad som skulle erfordras för uppförande af det utaf

Wennerström föreslagna uthuset.

Ytterligare hade statskontoret hörts i detta ärende. I sitt den 26

oktober 1899 afgifna utlåtande anmärkte statskontoret, att, enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes, domkapitlets samt vederbörande folkskoleinspektörs

och skolråds sammanstämmande mening, den nuvarande anordningen

med inrymmandet af vinterkursen i den till folkskoleläraren

upplåtna bagarstugan icke kunde fortfara, om det med denna kurs afsedda

ändamålet skulle på tillfredsställande sätt vinnas. Äfven statskontoret

ansåge, att åtgärder måste vidtagas för beredande åt vinterkursen

af lämpligare lokal än som för närvarande stode till buds. Ej heller,

yttrade statskontoret vidare, torde denna lokal gent emot en vägran af

folkskoleläraren att upplåta densamma vara för ändamålet disponibel.

Då lokalen nemligen på grund af kongl. brefvet den 5 juni 1891 uppförts

för tillgodoseende af det oafvisliga behofvet för skolläraren af egen

lokal för bakning af sitt bröd, syntes det åtminstone ej vara med billighet

öfverensstämmande, att hans dispositionsrätt öfver densamma mot

hans vilja inskränktes i sådan grad, som genom dess upplåtande till

skollokal blefve fallet. Någon möjlighet att förhyra annan lokal för

vinterkursen syntes, efter hvad handlingarna utvisade, ej heller förefinnas,

och vid sådant förhållande stode, derest denna kurs skulle fortfarande

kunna ega bestånd, annan utväg ej åter för beredande af utrymme åt

densamma än att antingen tillbygga det gamla folkskolehuset eller uppföra

eu ny skolhusbyggnad. Antagandet af hvilketdera af dessa förslag

som helst skulle naturligen medföra, att förut omförmälda, å lappmarks

ecklesiastikverks stat uppförda ersättning till folkskoleläraren af 50 kronor

årligen komrne att besparas. Vid val mellan de nämnda alternativen

anslöte sig statskontoret, i likhet med öfriga myndigheter, som i ärendet

yttrat sig, till det, som afsåge byggande af nytt skolhus på den nuvarande

lappfolkskolans tomt Likaledes ansåge sig statskontoret böra

förorda, att skolhuset uppfördes med de å ritningen angifna större dimensionerna,

alltså inrymmande skolsal för 64 barn jemte afklädningsrum

för barnen samt två rum och kök till bostad för iäraren.

Vid tal om kostnaderna för ifrågavarande nybyggnad påpekade stats
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kontoret, att den af öfverintendentsembetet omförmälda kostnadsökningen

af 1,250 kronor äfven afsåge virke för uppförandet af ett uthus samt

att i denna senare byggnadsfråga för närvarande icke föreläge någon

framställning, enär de till lappfolkskolan hörande uthusen vore tillräckliga

äfven för läraren vid vinterkursen. Beträffande gäldandet af

kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden ville statskontoret erinra.,

att anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvarifrån utgifter af förevarande

slag författningsenligt skulle bestridas, årligen öfverskjutits med

ej ringa belopp, år 1895 med 17,352 kronor 73 öre, år 1896 med 17,606

kronor 10 öre, år 1897 med 26,316 kronor 61 öre och år 1898 med

13,686 kronor 19 Öre. Då anslaget sålunda ej lemnade tillgång till en

utgift så betydande som den nu ifrågasatta, syntes proposition i ämnet

böra aflåtas till Riksdagen.

Slutligen hade domänstyrelsen anbefalts att, efter vederbörandes

hörande, inkomma med utlåtande beträffande framställningen att virke

till ifrågavarande byggnadsföretag måtte kostnadsfritt lemnas från kronopark

eller från det enligt kongl. bref den 17 april 1885 inköpta skolbolets

skog.

Domänstyrelsen hade med anledning deraf hört öfverjägmästaren i

Norrbottens distrikt samt, med öfverlemnande af dennes yttrande, den

13 mars 1900 afgifvit eget utlåtande.

I öfverjägmästarens yttrande anfördes bland annat: att det som skolhemman

af kronan inköpta ställe vore af krononatur och beläget i

Juckasjärvi gamla kyrkoby i samfällighet med öfriga hemmansdelar derstädes,

med en skatt, som från provisionelt e/6i mantal vid afvittringen

böjts till 7/64, under det öfriga hemman i byn tillsammans representerade

3 47/64 mantal; att, då byns område ännu vore oskiftad t, någon hushållningsplan

för skolhemmanets skog ej kunnat upprättas, men att skogstillgången

på det gemensamma området ej syntes vara knapp, i ty att

enligt hos öfverjägmästaren förvarade längder 450 träd utöfver byns

beräknade husbehofsförbrukning kunnat för afsalu utstämplas de senare

åren, hvadan hinder ej syntes möta att för detta hemman lika väl som

för öfriga i byn uttaga nödigt husbehofsvirke, hvilket enligt § 57 i gällande

skogsförordning den 26 januari 1894 kunde tagas utan utsyning;

att utom detta hemmans skogstillgång äfven allmännings- eller besparingsskog

stode till socknemännens disposition för fyllande af virkesbehofvet

i fråga, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag rörande

afvittringen i Juckasjärvi socken vunnit laga kraft — utom för fyra byområden,

der utslaget öfverklagats — och allmänningsskiftenas gränser

mot vissa enskilda områden blifvit bestämda och uppgångna; samt att

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

271

öfverjägmästaren på grund af det anförda hölle före, att erforderligt

virke för ifrågavarande ändamål stode socknen till buds utan anlitande

af skogstillgången å kronans skogar i närheten, hvadan således frågan

om afgiftsfritt virke derifrån borde förfalla.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att, om än under det af

öfverjägmästaren omförmälda förhållandet hinder ej mötte för hemtande

af virke till husbyggnad å skolbolet från den samfälda skogen, ovisst

kunde vara, huruvida hela virkeshehofvet för ifrågavarande ändamål

kunde derifrån tagas utan att träda öfrige delegares rätt för nära, samt

att, då i sådant fall enda utvägen för erhållande af det felande virkesbeloppet

vore, att detta utlemnades från den Juckasjärvi by angränsande

kronoparken, virkesutsyning derifrån syntes icke böra förvägras, men att

det dock vore ur administrativ synpunkt rigtigast, att, då virket skulle

användas för ecklesiastikt behof i lappmarken, ett belopp, motsvarande

det utsynade virkets värde efter billig beräkningsgrund, exempelvis hälft

auktionspris för kronovirke i orten, erlades till statens skogsinedel från

anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Domänstyrelsen hade fördenskull hemstält, att det för ifrågavarande

byggnadsarbeten erforderliga virke måtte, i den mån sådant ej skulle

kunna erhållas från skolbolets skog, få utsynas från närmast belägna

kronopark emot en afgift, motsvarande hälften af ortens auktionspris å

kronovirke.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Flvad i ärendet förekommit syntes lemna utom allt tvifvel, att den

vid lappskolan i Juckasjärvi anordnade vinterkursen fylt ett verkligt

behof i afseende å undervisningen af nomadbefolkningens barn i orten,

och att kursens framtida vidmagthållande vore af synnerlig vigt för främjandet

af skolbildningen i dessa bygder.

Redan i dessa förhållanden skulle goda skäl förefinnas för att söka

bereda kursen en egen lokal i stället för den tillfälliga, för helt annat

ändamål afsedda, hvari kursen för närvarande vore inrymd. Och dessa

skäl vunne i styrka, då erfarenheten visat, att den tillfälliga lokalen, som

ej ens kunde med säkerhet påräknas alltid stå till buds, vore olämplig

och otillräcklig såsom skollokal.

Med rätta hade man, på grunder som af det förut anförda framginge,

lernnat. den tanken å sido att genom en förändring af vinterkursens

nuvarande lokal afhjelpa de rådande olägenheterna, och det syntes

departementschefen vara tydligt ådagalagdt, att annan utväg för ändamålet

ej funnes än att uppföra eu ny byggnad.

Beträffande denna nybyggnad anslöte departementschefen sig på de

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skal, som af vederbörande anförts, till det framlagda förslaget, afseende

uppförandet af en byggnad med skolsal för 64 barn och upptagande

bostad för läraren. Kostnaden härför borde, enligt hvad öfverintendentsembetet

anmärkt, ej uppskattas till mindre än 14,400 kronor. Härtill

skulle komma godtgörelse för erforderligt virke. För bestridande af dessa

kostnader ansåge departementschefen statens bistånd vara af nöden, och

anslaget till lappmarks ecklesiastikverk skulle vara närmast att anlita för

ändamålet. Såsom statskontoret framhållit, borde man dock ej belasta

ecklesiastikverket med en så stor utgift som nyssnämnda belopp, 14,400

kronor, utan departementschefen ansåge, att framställning om beloppets

beviljande borde göras till Riksdagen. Den jemförelvis ringa summa, som

till äfventyrs erfordrades för att till det af domänstyrelsen antydda nedsatta

pris inköpa virke utöfver hvad från byalagets samfälda skog eller

sockenallmänningen kunde erhållas, ansåge departementschefen deremot

lämpligen kunna, på framdeles skeende anmälan om det nödiga beloppet,

af Kongl. Maj:t anvisas att utgå från lappmarks ecklesiastikverks medel.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för bestridande

af de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordrades

för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de uppgjorda

ritningarna, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga

tomt af en nybyggnad, inrymmande skolsal för 64 barn och

bostad för lärare m. m., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af

14,400 kronor.

Utskottet anser sig böra förorda, att nödigt anslag för uppförande af

den ifrågavarande byggnaden af Riksdagen beviljas. De kostnader, som

härför erfordras, hafva af den i orten bosatte ingeniör, som enligt Kongl.

Majrts befallningshafvandes i Norrbottens län uppdrag uppgjort ritningarna

till byggnaden, uti ett af honom i oktober månad 1898 afgifvet kostnadsförslag

beräknats till 10,800 kronor, men då öfverintendentsembetet, under

åberopande af de rådande särdeles höga arbetsprisen, i afgifvet utlåtande

af den 19 september 1899 förklarat kostnaden böra beräknas till

14,400 kronor, har sistnämnda belopp blifvit af Kongl. Maj:t för ändamålet

äskadt. Då emellertid utskottet föreställer sig, att vid uppgörande

af den ursprungliga kostnadsberäkningen behörig hänsyn tagits till de å

orten gängse arbetsprisen, anser sig utskottet sakna fullgiltig anledning

att förorda beviljande af högre anslagsbelopp än 10,800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottens Utlåtande N:o 9.

2?a

varande framställning, må för bestrålande af de kostnader,

som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordras

för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de uppgjorda ritningarna, å den lappfolkskolan i

Juckasjärvi församling tillhöriga tomt af eu nybyggnad,

inrymmande skolsal för 64 barn och bostad för lärare

in. m., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af

10,800 kronor.

88:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels med- Ang.

gifva, att det af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade anslag^^t’1^,.

å 30;000 kronor för uppförande vid Murjeks stationssamhälle, å staten bildande af

tillhörig mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för bildande af la8koieiära™a

lappska småskolelärare och småskolelärarinnor må, sedan från Jockraocksocb smRskoiesockens

skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan ]ä™rinnorhinder

af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag fästa vilkor, an- I-84.J

vändas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar och förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder

åt elever nödiga hus, dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för

ifrågavarande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga medel,

16,300 kronor.

Med erinran, hurusom departementschefen vid anmälan inför Kongl.

Maj:t, den 13 januari 1900 af de föreliggande extra anslagsbehofven under

riksstatens åttonde hufvudtitel utförligt redogjort för den uppkomna

frågan om förflyttning af det i Mattisudden inom Jockmocks socken belägna

seminariet för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor,

har departementschefen till det i nu förevarande ärende

förda statsrådsprotokollet ur den vidlyftiga framställningen, under hänvisning

till densamma, allenast meddelat:

att lokaler för närvarande måste förhyras såväl för seminariet och

öfningsskolan som till lärarebostäder, hvilket förhållande i flere afseenden

vållat olägenheter;

att, efter det åtskilliga förslag till dessas afhjelpande varit å bane,

såsom den bästa utvägen framstält sig seminariets och öfningsskolans

förflyttning till Murjeks jernvägsstation inom Jockmocks socken samt

uppförande derstädes, å ett vid afvittring för kronans räkning afsatt

område, af byggnader såväl för läroanstalterna som för seminarieeleverna;
att

ritningar och kostnadsförslag för ändamålet uppgjorts och undergått

vederbörlig granskning, bland annat inom öfverintendentsembetet,

Bill. till Rksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Aftl. 9 Hiijt. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dervid det visst sig, att, sedan från de beräknade kostnaderna för seminariebyggnaden,

hvilka uppgått till 28,000 kronor, afdragits en post å

1,700 kronor för skolbänkar, kateder m. in., men tillagts 700 kronor

för anordnande af slöjdsal å byggnadens vind, kostnaderna komrae att

utgöra:

för seminariebyggnad, inrymmande lärosalar för seminariets

och öfningsskolans elever, slöjdrum, gymnastiksal,

bostad för föreståndaren samt rum för

lärarinnan i öfningsskolan ................................................ kr. 27,000: —

» uthusbyggnad ....................................................... » 2,000: —

» bostadshus åt eleverna ............................ kr. 22,150: —

dertill hörande uthus.......................... » 2,500: — » 24,650: —

» tillsyn å byggnadsarbetet ............................ » 800: —

summa kronor 54,450: —

att delegarne i Jockmocks sockens allmänning enligt beslut den 17

maj 1896 och den 26 december 1897 förbundit sig att, under förutsättning

att seminariet förlädes inom Jockmocks socken och att beloppet

finge tagas ur allmänningsfonden, antingen hembjuda staten 10,000

kronor för seminariebyggnads uppförande eller ock för nämnda summa

uppföra lämplig bostadslägenhet för omkring 20 elever, för hvilket senare

fall emellertid för byggnadens underhåll fordrats en årlig hyresersättning

af 10 kronor för hvarje elev;

att det första af dessa alternativa anbud ansetts böra med framdeles

beviljadt tillstånd af Kongl, Maj:t tagas i anspråk, dervid beträffande

det andra alternativet påpekats den framstälda fordran på en viss hyresersättning

samt anmärkts, att man, med erfarenhet af det vårdslösa sätt,

hvarpå hus i lappmarken vanligen bygdes, icke kunde, trots eventuel

kontroll, ega tillräcklig trygghet för att huset af allmänningsdelegarne

uppfördes med den omsorg, som det hårda klimatet uti ifrågavarande

trakter kräfde; samt

att lappmarks ecklesiastikverk ansetts icke kunna belastas med det,

under förutsättning af nyss nämnda tillskott från allmänningsfonden, erforderliga

beloppet af statsmedel.

På grund af hvad sålunda förekommit hade Kongl. Maj:t, i enlighet

med statsrådets tillstyrkan, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 anvisa ett anslag af 44,450 kronor att, sedan från Jockmocks sockens

skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas

till betäckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks

stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bil
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

275

(laude af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder

för seminarieelever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och förslag.

Till svar å denna framställning hade Riksdagen i skrifvelse den 14

maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde

hufvudtitel, anfört: Riksdagen hade icke haft något att erinra emot förflyttningen

af ifrågavarande seminarium till Murjeks jernvägsstation och

hade jemväl ansett, att uppförandet derstädes af en ny seminariebyggnad

borde af staten bekostas. Deremot hade Riksdagen, som icke ville

förneka, att eu bostadsbyggnad behöfde uppföras för eleverna vid seminariet,

icke funnit sig kunna medgifva, att kostnaderna härför skulle af

statsverket bestridas. Enligt statsrådsprotokollet förelåge ock ett erbjudande

från delegarne i Jockmocks sockens allmänning att på bekostnad

af socknens skogsmedelsfond låta uppföra lämplig bostadslägenhet för

omkring 20 elever, hvilka skulle hvar för sig i årlig hyra betala 10

kronor. Visserligen hade allmänningsdelegarne enligt berörda erbjudande

inskränkt bidragets belopp till 10,000 kronor, under det kostnaderna för

bostadsbyggnaden enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle belöpa sig till väsentligen

högre belopp. Men Riksdagen hade ansett, dels att kostnaderna

för bostadshuset borde kunna nedbringas under det af Kongl. Maj:t beräknade

beloppet och dels att, om så skulle erfordras, högre anslagsbelopp

än 10,000 kronor borde kunna från allmänningsfonden för ifrågavarande

ändamål påräknas.

Med afseende å nu anförda omständigheter blef Kongl. Maj:ts framställning

af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat

för år 1901 anvisade ett anslag af 30,000 kronor, att användas för uppförande

vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af byggnad

jemte uthus för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och

småskolelärarinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda

ritningar och förslag, under vilkor att af Jockmocks sockens skogsmedelsfond

bekostades uppförande vid seminariet, enligt af Kongl. Maj:t

faststäld ritning, af ett bostadshus för, utom en husmoder, 20 elever,

hvilka borde erlägga den hyresersättning, som i af Kongl. Maj:t bestämd

ordning kunde komma att af vederbörande myndighet fastställas.

I anledning af Riksdagens förenämnda beslut hade Kongl. Maj:t

genom remiss anbefalt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län att från delegarne i Jockmocks sockens allmänning infordra yttrande

i ärendet och dermed jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma.

Allmänningsdelegarne hade derefter blifvit hörda å kommunalstämma

med Jockmocks socken den 22 juli 1900. Dervid hade visserligen fram
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållits fördelen af ifrågavarande seminariums bibehållande inom socknen.

Men tillika hade påpekats den stora uppoffring socknen gjort genom sitt

redan beslutade bidrag af 10,000 kronor. Äfven hade anmärkts, att kostnadsförslaget

till elevernas bostadshus borde höjas med 15 procent, enär de

antagna materialprisen vore för låga och mängden af den beräknade

materialen för ringa. Allmänningsdelegarne hade slutligen vidhållit sitt

i ämnet förut fattade beslut, och erbjudande samt erinrat, att det ej

tillkomma Jockmocks socken att sörja för bostad åt de elever, som vid

seminariet finge sin utbildning och hvilka ju efter slutad kurs skulle

tjenstgöra icke allenast inom Jockmocks skoldistrikt utan äfven inom

öfriga lappmarkssocknar, från Dorotea till Gellivare.

Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat utdrag af Jockmocks

sockens kommunalstämmoprotokoll, innefattande allmänningsdelegarnes

nyssberörda yttrande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 augusti 1900 anfört, att, då delegarne

vägrat att göra ytterligare åtaganden för det ifrågasatta ändamålet samt

det icke kunde ifrågasättas att anlita allmänningsfonden i vidare mån än

delegarne sjelfve medgifvit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funne

annan utväg för frågans lösning än att det felande beloppet anvisades af

lappmarks ecklesiastikverks medel.

Ärendet hade derefter remitterats till öfverintendentsembetet för afgifvande

af förnyadt utlåtande i anledning af de anmärkningar, som vid

kommunalstämman med Jockmocks socken den 22 juli 1900 frarastälts i

fråga om kostnadsförslaget till bostadshus för elever. Till åtlydnad af

den erhållna befallningen hade öfverintendentsembetet, efter förnyad

granskning af de tidigare i ärendet uppgjorda kostnadsberäkningarna och

med ledning af för embetet tillgängliga uppgifter eller eljest kända förhållanden,

låtit upprätta nytt kostnadsförslag till uppförande af ifrågavarande

bostadshus. Detta förslag, slutande å 24,000 kronor, hade embetet

med skrifvelse den 2 oktober 1900 öfverlemnat till Kongl. Maj:ts

pröfning. Vid en jemförelse med det äldre förslaget å 22,150 kronor

visade sig, att någon ökning, delvis beroende å höjda beräkningar å

materialåtgång, ansetts nödig under nästan alla hufvudposter. Största

ökningen folie på rubriken diverse arbeten: ställningar, spik, smide

och plåtarbeten samt oförutsedda utgifter.

Såsom af det anförda frumginge, hade det vilkor, som Riksdagen fäst

vid sitt extra anslag å 30,000 kronor för uppförande af seminariebyggnad

med tillhörande uthus, icke blifvit uppfyldt. Nämnda extra anslag

kunde således under nuvarande omständigheter icke för det dermed afsedda

ändamålet användas. Genom allmänningsdelegarnes afvisande svar

s. 277 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

277

på det af Riksdagen uppstäda krafvet hotade den behjertansvärda frågan

att falla. Departementschefen vore emellertid så lifligt öfvertygad om

betydelsen af densamma, att enligt departementschefens förmenande man

borde göra allt för att söka bringa den till en lycklig lösning. Hvad i

ärendets tidigare skede förekommit hade för visso ådagalagt behofvet af

ifrågavarande seminarium, lämpligheten af dess förläggande till Murjek

och nödvändigheten af de tilltänkta byggnadernas uppförande derstädes.

Riksdagen hade ock behjertat hvad härutinnan anförts, men ansett, att

det allmänna kunde kräfva större bidrag från orten än som erbjudits.

Då emellertid det härutinnan gjorda försöket ej krönts med framgång,

måste statens ytterligare mellankomst påkallas. Departementschefen

ville fördenskull tillstyrka eu framställning till Riksdagen att frånträda

det af Riksdagen vid beviljandet af förstnämnda anslag å 30,000 kronor

bestämda vilkor, i hvad det ginge utöfver den af Kong!. Maj:t uppstäda

förutsättningen om bidrag från orten, samt att anslå det belopp,

som ytterligare utöfver allmänningsdelegarnes tillskott erfordrades. Såsom

af det anförda framginge och då någon anmärkning ej syntes vara

att göra vid det nya hos öfverintendentsembetet upprättade kostnadsförslaget

till elevernas bostadshus, skulle det behöfliga ytterligare anslaget

uppgå till 16,300 kronor.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen

om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Med hänvisning till de skäl, som af departementschefen blifvit i

detta ärende anförda, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:fs förevarande

framställning, må

a) medgifva, att det af Riksdagen på extra stat

för år 1901 beviljade anslag å 30,000 kronor för

uppförande vid Murjeks stationssamhälle, ä staten tillhörig

mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för

bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor

må, sedan från Jockmocks sockens skogsmedelsfond

ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan

hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag

fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag,

af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder

åt elever nödiga hus; samt

b) på extra stat för är 1902 anvisa för ifråga
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga

medel 16,300 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa ett

anslag af 4,000 kronor att användas till resestipendier

åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor

och bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt

föreskrifva.

Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till resestipendier

samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkfoikskoie-

skolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser, som Kong].

]fo*k''koie-h Maj:t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett

lärarinne- belopp af 2,400 kronor.

eminanema. Beträffande denna anslagsbegäran har departementschefen till stats[86.

] rådsprotokollet anfört följande.

Under de senare åren hade anspråken på den vid de olika slagen af

läroanstalter tjenstgörande lärarepersonalen betydligt stegrats. För att

sätta den i stånd att motsvara dessa anspråk hade beviljats erforderliga

medel i afsigt att bereda tillfälle åt ett antal lärare och lärarinnor

vid åtskilliga skolor att genom resor i såväl främmande länder som det

egna landet förvärfva djupare insigter uti de kunskapsämnen, hvari de

meddelade undervisning, och uti dessa ämnens metodiska behandling vid

skolundervisningen samt att taga kännedom om läroanstalternas organisation.

Så hade anslag beviljats till resestipendier åt lärare vid allmänna

läroverk, lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och

samskolor, lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor

vid abnormskolor. Men dylik förmån hade ännu icke beredts åt

den vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärarepersonalen.

De vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda

lärare och lärarinnor hade ett synnerligen grannlaga värf sig uppdraget.

De tjenstgjorde nemligen vid läroanstalter, som hade till uppgift att dan

uppfostrare för vårt folks barn. De skulle på kort tid gifva åt d

blifvande uppfostrarne erforderlig teoretisk och praktisk utbildning, hvilke

vore så mycket svårare, som många af dem, hvilka intoges i utbildning

anstalterna, hade en i förhållande till den lärokurs, som skulle und

Ang. 89:o)

lärare och

folkskolelärarinnor.

[85.]

Ang.

resestipendier 90:o)

lärarinnor ”vid ^ rektor6T

s. 279 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

279

utbildningstiden inherntas, svag underbyggnad. Slutligen ansåge sig

departementschefen i sammanhang härmed böra erinra derom, att i de

stora kulturländerna meningarna om anordningarna vid anstalterna för

utbildande af folkskolelärare för närvarande bröte sig mot hvarandra

med ganska stor häftighet. Under omförmälda förhållanden syntes det

departementschefen af behofvet påkalladt, att tillfälle bereddes äfven

åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

att genom studieresor uti in- och utlandet dels skaffa sig kännedom

om lärarebildningsanstalternas organisation, dels söka inhemta djupare

insigter i de läroämnen, hvari de undervisade, och dels förkofra

sig i sättet att meddela undervisning deri genom åhörande af framstående

lärare. Under föregående år hade visserligen en och annan seminarielärare

fått bidrag af statsmedel till företagande af pedagogiska studieresor;

men de medel, som härtill användts, vore väl behöfliga för främjande

af andra till folkundervisningen hörande ändamål, hvilka ej borde

eftersättas. Man kunde icke heller begära, att ifrågavarande lärare och

lärarinnor skulle sjelfva bekosta de för deras utbildning så vigtiga studieresorna.

Beträffande beloppet af det anslag, som erfordrades för ofvan angifna

ändamål, ansåge departementschefen det, för närvarande böra beräknas

till 2,400 kronor. Beviljades ett så stort anslag, skulle man

nemligen årligen kunna utdela t. ex. för resor i utlandet ett större stipendium

å 1,000 kronor och ett mindre å 800 kronor samt för resor

inom fäderneslandet två stipendier å 300 kronor hvartdera.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen

om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet finner giltiga skäl vara anförda för beviljande af anslag

till resestipendier åt lärarepersonalen vid de ifrågavarande seminarierna

men har deremot ansett, att med hänsyn till denna lärarepersonals jemförelsevis

obetydliga antal och då särskildt de för utrikes resor afsedda

stipendierna icke synas böra i regel bestämmas till så höga belopp, som

af föredragande departementschefen angifvits, ett anslag af 2,000 kronor

skulle, i jemförelse med de belopp, som för samma ändamål äro till

öfriga lärarekårer anslagna, kunna anses vara tillfyllestgörande.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong!. Maj:ts förevarande

framställning, må till resestipendier åt rektorer

samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och folkskolelärarinneseminarierma, under de vilkor

och bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp

af 2,000 kronor.

Ang. inköp 91:o) Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har herr

“angåendeK- Almqvist föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1902 bevilja ett belopp

ätliga svara- af 21,000 kronor att användas för inköp af en folkbok rörande de ätliga

panna. svamparne i 7,000 exemplar, afsedda att gratis utdelas till rikets samtliga

folkskolelärare- och lärarinneseminarier samt folkhögskolor, landtmannaskolor

och folkskolor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

Som bekant ådagalade icke blott den praktiska erfarenheten utan

äfven den vetenskapliga kemiska analysen, att de ätliga svamparne voro i

afseende på näringsvärdet, fullt jemförliga med, eller rättare sagdt, bättre

än många af de födoämnen, t. ex. kål och dylikt, som allmänt odlades i

våra köksträdgårdar. Också funnes det numera enligt motionärens förmenande

knappt någon i hela vårt land, som icke visste eller åtminstone

hört talas om, att somliga svampar vore ett användbart eller till och med

förträffligt näringsmedel för menniskan.

Att det oaktadt ännu endast en mycket ringa del af landets matnyttiga

svampar blefve tillvaratagna ansåge motionären till stor del bero

på bristande förmåga att skilja de dugliga svamparne från dem, som vore

odugliga eller rent af skadliga. Denna brist åter vore en naturlig följd

deraf, att vi icke ännu på vårt språk egde någon fullt lämplig, med naturtrogna

afbildningar i naturlig storlek försedd godtköpsbok om de ätliga

svamparne. Den kännedom om de ätliga svamparne, som våra folkskollärare

och -lärarinnor erhölle vid seminarierna, före ofta otillräcklig och

kunde i brist på lämplig lärobok i ämnet icke heller med framgång förkofran

genom sjelfstudium. Då läraren eller lärarinnan således sjelf vanligen

saknade nödig insigt i ämnet, blefve följden den, att i folkskolan

detta läroämne antingen helt och hållet försummades eller bedrefves allt

för lamt och osäkert. _

Nu gåfves det emellertid ett tillfälle att söka afhjelpa denna brist.

Som bekant hade den framstående mykologen numera aflidne doktor A.

M. Lindblad egnat en stor del af sitt lif åt studiet af de ätliga svamparne

och hade äfven haft för afsigt att utgifva en fullt tidsenlig illustrerad

lärobok om dem. För detta ändamål hade han med tillhjelp af

skickliga artister ritat och målat en större samling utmärkta figurer, som

skulle åtfölja boken. Figursamlingen hade vid hans frånfälle varit i det

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

281

allra närmaste färdig och äfven texten vill förberedd genom en massa under

årens lopp af honom g,jorta anteckningar och beskrifningar.

För saken intresserade personer hade nu gått i författning om att

söka bringa detta arbete till fullbordan. En af doktor Lindblads lärjungar,

filosofie kandidat L. Kornell, hvars framstående insigter i ämnet

vitsordades af sakkunnige, hade åtagit sig att slutredigera arbetet, hvartill

texten nu ock läge färdig i manuskript. Manuskriptet vore granskadt af

fackmän och både af kong], vetenskapsakademien in. fl. erhållit enstämmiga.

loford.

En sådan svampbok för folket måste till ett för den stora allmänheten

åtkomligt pris lemna en säker vägledning till igenkännande af våra

vigtigaste, ätliga och giftiga svampar samt en praktisk anvisning till ätliga

svampars insamling, beredning och billigaste tillagning samt vara åtföljd

af i noggrannaste färgtryck väll utförda och fullt naturtrogna afbildningar

af dessa svampar.

Boken skulle innehålla 8 å 9 ark text samt åtföljas af 2 stora planscher,

upptagande omkring 120 allmännare svamparter och 160 särskilda

figurer i naturlig storlek och i naturliga färger. Planscherna skulle vikas

och inläggas i en boken åtföljande ficka för att kunna beqvämt medföras

på exkursioner.

Af hittills i Europas och Amerikas skilda länder utgifna populära

svampverk kunde, enligt motionärens mening, ej något af motsvarande

omfång komma att täfla med doktor Lindblads svampbok och i synnerhet

dess åtföljande planscher komme att stå långt öfver nämnda föregångare.

Men för att äfven bokens pris skulle kunna sättas vida lägre än dessas,

eller, såsom man tänkt sig, till omkring 8 kronor, och derigenom erhålla

en så stor spridning som möjligt, ansåge motionären det med hänsyn till

arbetets allmännyttiga beskaffenhet kunna ifrågasättas, att staten betryggade

företagets utförbarhet genom att inköpa ett större antal exemplar,

afsedda att gratis utdelas till rikets folkskolelärare- och lärarinneseminarier

samt folkhögskolor, landtmannaskolor och folkskolor ocli borde sålunda

enligt motionärens åsigt ett antal af minst 7,000 exemplar åt statsverket

förvärfvas.

Med de exemplar af boken, som inköptes af statsmedel, borde följa

ett extra exemplar af planscherna, oviket och tryckt på velinpapper för

att uppsättas på väggen i skolsalen för att bibehållas rent och vara lätt

synligt.

1 fall kännedomen om de ätliga svamparne upptoges såsom obligatoriskt

läroämne vid våra folkskolelärare- och lärarinneseminarier — och

med tillgång till den ifrågavarande boken borde sådant lätt kunna låta

Bih. till Kikna. Krok 1901. 4 Samt. 7 Afd. 9 Haft. 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Statsutskottets Utlåtande N:o !>.

sig göra —- så att folkskolelärarekåren i sin helhet finge uppmärksamheten

rigtad på frågans betydelse och blefve intresserad för ämnet, så

skulle den icke finna någon svårighet att å sin sida intressera skolbarnen,

hvilka med sin mottaglighet utan tvifvel läte sig lättare påverkas

än föräldrarne. De å väggen i skolsalen uppsatta planscherna

skulle jemväl i hög grad understödja lärarens eller lärarinnans egna

bemödanden i detta afseende.

Genom att låta skolbarnen på väg till och från skolan samla

svampar, som i skolan sorterades och derefter i färskt, torkadt eller

saltadt skick försåldes eller ock förbrukades i eget hushåll, lärdes barnen

och genom dem snart föräldrarne att taga vara på dugliga svampar;

och att härigenom eu nu förbisedd nationalvinst af högst betydande

värde skulle uppstå, kunde ej förnekas.

Utskottet anser sig till eu början böra meddela innehållet af nedanstående

två angående beskaffenheten af det ifrågavarande arbetet afgifna

intyg, af hvilka utskottet blifvit satt i tillfälle att taga de!:

»På grund af den mångåriga och nära bekantskap, som jag eger

om aflidne doktor Matts Adolf Lindblad, får jag härmedelst meddela

följande:

att han under den tid, som han dels såsom student, dels såsom

docent vistades vid Opsala universitet, under min faders ledning med

varmt intresse egnade sig åt de högre svamparnes studium, och att

han derigenom på detta område inhemtade så grundliga och omfattande

kunskaper, att min far alltid ansåg honom vara en af sina allra

skickligaste lärjungar;

att han häfdat sitt anseende såsom en af vårt lands främsta mykologer

genom utgifna afhandlingar samt genom det sätt, på hvilket han

öfvervakat utförandet af taflor, tillhörande naturhistoriska riksmuseets

störa samling af svampafdelningar, samt genom bestämning af delar af

riksmuseets mykologiska herbarium; samt

att han, som under många år var i hufvudstaden bosatt, dels på

kong]. patriotiska sällskapets bekostnad anordnat svamputställningar,

åtföljda af muntlig undervisning, hvarvid af honom uppgjorda, lättfattliga

schematiska tabeller användts, dels i egenskap af ordförande i ett

härstädes bildadt och under flera år verksamt sällskap för spridande

af kännedomen om vårt lands svampar och dessas praktiska användning

verksamt bidragit till främjande af detta syfte och dervid låtit

med understöd af sagda sällskap utföra en del synnerligen goda svampmålningar,

afsedda att illustrera eu praktisk svampflora, som han hade

för afsigt att till folkskolans och allmänna läroverkens tjenst utarbeta.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

På grund af åtskilliga mellankommande hinder medlianns dock ej

fullföljandet af denna plan, innan doktor Lindblad den 30 juni 1899

afled. Då emellertid det synes vara högeligen öuskvärdt, att frukterna

af hans mångåriga arbete ej måtte gå förlorade, utan komma vårt land

till godo, kan det ej annat än högligen glädja mig, att fråga nu blifvit

väckt om utgifvande i den närmaste framtiden af ofvannämnda flora

med dithörande afbildning^!''. Denna min glädje har ökats derigenom,

att slutredaktionen och öfvervakandet af utgifvandet skulle öfvertagas

af fdosofie kandidaten L. Romell, livilkens kunskaper i och varma intresse

för mykologiens studium äro allmänt kända och erkända. Grundad

anledning finnes derför att antaga, att det ifrågasatta arbetet skall

komma att uppfylla alla berättigade anspråk, som kunna ställas på ett

sådant, och att genom detsamma kännedomen om vårt lands nyttiga

svamparter än mer skall ökas och spridas.

Stockholm den 21 febr. 1900.

1 ofvanstående instämmer

Tk. M. Fries.

Rob. Fries.»

»På samma gång vi uttrycka vår stora glädje öfver att utsigt fiunes

att bringa till fullbordan det svampverk, hvarpå d:r M. A. Lindblad

nedlagt många års arbete, få vi som vår mening uttala, att kand. L.

Romell är rätte mannen att utföra detta värf både genom sina allmänt

erkända både gedigna och omfattande kunskaper i den speciella mykologien

samt sin kompetens i öfrigt. Vi hafva haft den förmånen att

hafva kand. Romell till medarbetare i vår skolflora, der han bearbetat

svamparnas vigtigaste grupper, och kunna intyga, att han besitter i

fullt mått den förmåga af skarp diagnostik, redig och öfversigtlig uppställning

samt klar framställning i öfrigt, som för ett sådant floristiskt

arbete behöfvas; och vi tro, att han genom sitt arbete för vår flora

undangjort ett förarbete af stor nytta för det nu ifrågasatta arbetet, som

bör kunna möjliggöra dess fullbordande på icke så litet kortare tid.

Stockholm den 6 mars 1900.

S. Almquist. Th. O. B. N. Krok.''»

Vidare får utskottet meddela, att enligt hvad utskottet erfarit utgifvaren

af ifrågavarande arbete filosofie kandidaten L. Romell i december

månad 1900 hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen

af proposition angående anslag å 24,000 kronor till inlösen af 8,000

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

exemplar utaf arbetet samt. att vetenskapsakademien, efter erhållen befallning

att afgifva utlåtande öfver ansökningen, såsom uttryck för sina

åsigter i ärendet antagit ett på akademiens anmodan af dess ledamöter

professorerna V. Wittrock och A. G. Nathorst afgifvet yttrande af följande

innehåll.

Redan för mer än 60 år sedan hade vår store mykolog Elias Fries

— genom afhandlingen »Anteckningar om de i Sverige växande ätliga

svampar. Upsala 1836» — bragt frågan om svamparnes användbarhet

och värde såsom näringsmedel på tal; och uti sitt monumentala, af

kongl. vetenskapsakademien med statsunderstöd utgifna arbete »Sveriges

ätliga och giftiga svampar tecknade efter naturen; 1862—1869»

hade han genom naturtrogna, färglagda afbildningar å ej mindre än 92

folio-planscher samt genom den utmärktaste text lemnat en förträfflignyckel

till igenkännandet af våra ätliga och giftiga svampar. Men,

dessvärre, hade detta arbete på grund af sin stora dyrhet ej blifvit i

stånd att tränga ned till folkets djupare lager, och hade sålunda ej

heller kunnat bära full frukt. Ett storartadt uppslag var emellertid

gifvet, och flera fosterlandsälskande män hade sedermera, i Elias Fries’

spär, sökt ytterligare fruktbargöra dennes nitälskan för utbredandet af

kännedomen om svampars stora värde såsom lätt tillgängligt, allmänt

näringsmedel.

Bland dessa män intoge Elias Fries’ lärjunge, den år 1899 aflidne

filosofie doktorn M. A. Lindblad ett synnerligen framstående rum. Redan

från sin ungdom, såsom docent vid Upsala universitet, hade han

ognat sina bästa krafter åt mykologisk forskning; och under de sista 20

åren af sin lefnad hade han egnat sig så godt som uteslutande åt svamparnes

studium — detta ständigt med särskild hänsyn till deras nyttiggörande

såsom näringsmedel. Förhållandena hade emellertid icke tilllåtit

honom att sjelf bringa till afsilning den praktiska svampflora,

som det varit hans mening att till allmänhetens tjenst utgifva.

Det af Lindblad nedlagda, mångåriga arbetet hade dock icke gått

förloradt.

Hans efterlemnade högeligen värdefulla anteckningar om svamparnes

egenskaper och kännetecken samt hans samling af med synnerlig

noggrannhet utförda, färglagda afbildningar af våra vigtigaste ätliga och

giftiga svampar hade blifvit på det omsorgsfullaste sätt tillvaratagna.

De hade blifvit satta i händerna på den erfarne och skicklige mykologen

filosofie kandidat L. Romell, som nu fört arbetet till slut, och som med

bifogande af manuskript och planschprof till Konungen inlemnat den

s. 285 Kontrollera mot PDF

''Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

285

ansökan om understöd, i afseende på hvilken professorerna Wittrock

och Nålborst af akademien anmodats att afgifva utlåtande.

Det ifrågavarande Lindblad-Romellska arbetet gånge ut på: l:o

att lemna en för den stora allmänheten afpassad vägledning till säkert

igenkännande af våra vigtigaste ätliga och giftiga svampar, samt 2:o

att gifva en fullt ändamålsenlig anvisning till ätliga svampars insamling,

förvaring och anrättning. Båda dessa syften hade — såsom det syntes

oss — på ett högeligen förtjenstfullt sätt uppnåtts. Det förra, dels

genom en på samma gång instruktiv och lättfattlig text, dels genom

de talrika i naturlig storlek utförda, noggranna afbildningar, som bifogades.

Det senare genom i koncis och klar form framstälda, verkligt

praktiska råd i afseende på de ätliga svamparnes tillvaratagande samt

användning på ett både sanitärt och ekonomiskt klokt sätt.

Att svampar med fördel kunde användas till menniskoföda hade nu

så mångtaliga gånger, såväl praktiskt som teoretiskt, äfven hos oss

blifvit bevisadt, att det ej vore nödigt att här derom ytterligare orda.

Blott derom ville professorerna Wittrock och Nålborst erinra, att i flera

folkrika länder, såsom exempelvis Frankrike och Österrike-Ungern,

svamp sedan urminnes tid ingått som en rätt väsentlig beståndsdel i

lika väl de fattigares som de mera välbergades föda. Hvarför vore ej

förhållandet sådant äfven hos oss? Hvarför finge stora mängder användbara

och smakliga födoämnen årligen utan nytta förfaras i våra

skogar och lundar? Svaret läge dels i bristande kunskap hos allmänheten,

dels uti sedan gammalt inrota?! fördom. Allt hvad som kunde

bidraga till att meddela kunskap, gående tit på att skingra denna fördom,

syntes förtjent af uppmuntran; och ett arbete sådant som det

ifrågavarande, som genom sin beskaffenhet ingåfve de mest välgrundade

förhoppningar om att synnerligen verksamt bidraga till vinnande af

detta mål, syntes värdt ett kraftigt understöd äfven från det allmännas

sida.

På grund af hvad sålunda anförts, ansågo professorerna Wittrock

och Nålborst sig böra tillstyrka kong!, akademien att hos Konungen

varmt förorda kandidat M. Romells ansökan om anslag för inlösen af

8,000 exemplar af en folkbok rörande de ätliga svamparne.

Utskottet är öfvertygadt såväl om önskvärdheten deraf, att eu allmännare

kännedom om de ätliga svamparne och sätten för deras användning

genom statens medverkan befrämjas, som ock derom, att det

nu ifrågavarande arbetet med dertill hörande planschbilagor är i åtskilliga

afseende!! vid egnadt att befordra spridningen af eu sådan

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

kännedom. Då emellertid enligt motionärens förslag utdelningen af de

för statens räkning inlösta exemplaren af arbetet skulle hafva till syfte,

att detsamma skulle bilda underlaget för undervisning vid rikets folkskolor

och vissa andra läroanstalter angående svamparnes igenkännande

och användning, men utskottet icke tilltror sig att bedöma, huruvida

arbetet och dess bilagor äro med afseende å denna deras användning

på fullt ändamålsenligt sätt uppstäda eller om någon förändring,

särskild!, i afseende å planschernas anordning, kan för befrämjande af

nämnda syfte vara önskvärd, samt då de af motionären gjorda kostnadsberäkningarna

äfven torde böra undergå någon ytterligare granskning, anser

utskottet Riksdagen böra för närvarande inskränka sig till aflåtande

af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att en utredning i nämnda

hänseenden måtte af Kong], Maj:t åvägabringas samt att Kongl. Maj:t

derefter måtte till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill

utredningen kan gifva anledning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Almqvists

förevarande motion, må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Majrt måtte låta verkställa utredning, dels

huruvida ifrågavarande arbete angående de ätliga

svamparna och dess bilagor äro med afseende å den

användning, hvarför desamma enligt motionen äro

afsedda, på fullt ändamålsenligt sätt uppstälda eller

om någon förändring, särskild! med afseende å planschernas

anordning, kan från nämnda synpunkt vara

önskvärd, dels ock angående de af motionären gjorda

kostnadsberäkningar, samt att Kongl. Maj: t derefter

måtte till Riksdagen inkomma med den framställning,

hvartill utredningen kan gifva anledning.

De tekniska läroverken.

förstärknfn ^2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning af

J\lZ^Järarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 anvisa

terna vid tek-ett anslag af 16,000 kronor.

För en provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i

första årskursen mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie elever,

beräknades i det af Kongl. Maj:t för 1899 års Riksdag framlagda förslag

den på extra stat erforderliga årsutgiften för undervisningen, sedan utvidgningen

fullständigt genomförts, till 14,300 kronor, i hvilket belopp

niska högskolan.

[87.]

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

287

ingingo, bland andra, följande poster:

för allmän fysik ............................................. . ... .. ..... ;............. kr. 600: —

» beskrifvande geometri och linearritning ................... » 1,500: —

» frihandsteckning .................................................................... » 400: —

» husbyggnadskonst ....................................................År. ............ » 600: —

» geodesi och topografi................................... » 200: —

Kongl. Maj:ts framställning i detta ämne blef af Riksdagen godkänd;

och jemväl för år 1901 beviljade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts förslag,

enahanda belopp.

Beträffande de medel, hvilka nu erfordrades för mottagandet af ett

ökadt antal elever vid högskolan, hade högskolans styrelse, enligt hvad

af statsrådsprotokollet inhemtas, anfört:

Huru välbehöflig ofvanberörda utvidgning, hvilken vore den största,

som kunde åstadkommas vid högskolan med dess nuvarande lokaler, varit,

framginge deraf att vid höstterminen 1900 anmält sig till inträde i första

årskursen icke mindre än 232 kompetente sökande, så att ett stort antal

af dem måst afvisas. Styrelsen hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25

oktober 1898 förklarat förenämnda belopp, 14,300 kronor, vara det lägsta

belopp, utvidgningen kräfde. Erfarenheten hade visat, att genom de

stegrade lefnadskostnaderna allt större svårighet uppstått för högskolan

att erhålla skickliga biträden för undervisningen och att det vore nödvändigt

att för några af läroämnena beräkna högre belopp för de extra

lärare eller assistenter, som för dem toges i anspråk, hvarjemte i vissa

fall en fördelning af eleverna i flere grupper vid öfningarna visat sig

behöflig, i följd hvaraf ökade utgifter uppstode. Med anledning deraf ansåge

styrelsen någon förhöjning nödvändig i ofvannämnda anslag, nämligen:

för allmän fysik för anordnande af laborationer i flere grupper

åt det stora antal elever, som deruti åeltoge ...................... kr. 900: —

» beskrifvande geometri och linearritning......................;....... » 500: r~

i» frihandsteckning........................................................... » 300: —

•> husbyggnadskonst....,...................................................,............. .» 400: —

» geodetiska mätningar ............... . ....................................» 400: —

eller tillhopa kr. 2,500: —

För den händelse det framstälda 1 förslaget om upprättandet af ett

lektorat i elektrokemi bifölles, skulle en minskning af 800 kronor i det

behof!iga extra anslaget uppstå, så att förhöjningen då uppginge till endast

1,700 kronor, på grund hvaraf det för år 1902 till förstärkning af lärarekrafterna

vid högskolan behöfliga anslaget på extra stat beräknades till

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Statsutskottets Utlutande N:o it.

16,000 kronor. Det förutsattes dock härvid, likasom förhållandet alltid

varit vid läroverkets provisoriska utvidgningar, att styrelsen egde rättighet

att, när antalet elever i de olika grupperna så påkallade, vidtaga erforderliga

förändringar i anslagen för de särskilda läroämnena, dock så att

slutsumman icke öfverskredes.

Nödvändigheten af ifrågavarande anslag till det förhöjda belopp,

hvartill det nu föreslagits, syntes departementschefen svårligen kunna

bestridas, särskilt i betraktande af det ännu rådande uppsvinget inom

industrien med deraf följande ökade utsigter för de mera framstående

förmågorna å det tekniska området till förbättrade aflöningsförmåner. Högskolans

styrelse syntes departementschefen jemväl hafva rätt derutinnan,

att förevarande extra anslag kunde begränsas till 16,000 kronor, allenast

derest det af departementschefen under punkten 25 i statsrådsprotokollet

omförmälda anslag till en lektorsbefattning i elektrokemi af Riksdagen

anvisades.

Under förutsättning alltså att departementschefens under sistnämnda

punkt gjorda hemställan vunne Kong! Maj:ts bifall, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förstärkning af

lärarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 bevilja ett

belopp af 16,000 kronor. I

I afseende å 1899 års Riksdags i statsrådsprotokollet omförmälda

beslut i anledning af Kongl. Maj:ts framställning om anslag för eu

provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, får utskottet erinra, hurusom

Riksdagen i den skrifvelse till Kongl. Magt, hvari meddelande

lemnades angående omförmälda beslut, yttrade, bland annat, följande:

»Ehuru Riksdagen, som sistlidet år bifallit Eders Kongl. Maj:ts då

gjorda framställning om utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan,

anser sig haft grundad anledning antaga, att ökade anslag till

högskolan icke skulle under den närmaste tiden ifrågasättas, har Riksdagen

likväl ansett sig böra i hufvudsakliga delar bifalla Eders Kongl.

Maj:ts förevarande framställning. Enligt hvad Riksdagen försport lärer

nemligen tillgången på ingeniörer för närvarande knappast kunna anses

motsvara de tekniska yrkenas alltjemt växande behof. Och hvad angår

de kostnader förslaget skulle medföra, har Riksdagen funnit, att i förhållande

till den väsentliga ökningen i högskolans elevantal och med

afseende derå, att högskolans organisation nu skulle kunna väntas blifva

definitivt genomförd, kostnaderna icke kunna anses vara för höga».

På grund af hvad Riksdagen sålunda yttrat och då utskottet under

punkten 28:o här ofvan tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts framställning

s. 289 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utletande N:o !).

289

om anslag för upprättande vid högskolan af ett lektorat i elektrokemi,

hvarigenom enligt högskolestyrelsens beräkning ett belopp af 800 kronor,

som förut utgått från ifrågavarande extta anslag, skulle blifva tillgängligt

för andra ändamål af beskaffenhet att böra genom anslaget

tillgodoses, anser sig utskottet icke kunna föreslå beviljande af högre

anslag för år 1902, än som för innevarande år beviljats, eller 14,300

kronor; och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong]. Maj:ts förevarande

framställning, må till förstärkning af lärarekrafterna

vid tekniska högskolan på extra stat för år

1902 bevilja ett belopp af 14,300 kronor.

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af de p*g. anslag till

ökade utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän ''utrutt^ng°af

kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat vissa laborator

år 1902 bevilja ett anslag af 6,800 kronor. tekniska1

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen för tekniska högskolan högskola!),

hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af ett tillfälligt anslag för att betacka [88.]

de ökade utgifter, som foranledts genom de förhöjda kostnaderna för inredning

och utrustning af laboratorierna för allmän kemi och fysik samt

för elektroteknik. Genom infordrande af anbud från flere leverantörer

samt genom iakttagande af all möjlig sparsamhet hade det, sägér styrelsen,

lyckats högskolan att, oaktadt den ansenliga stegringen af arbetsoch

materialkostnader, som de senaste åren egt rum, i hufvudsak verkställa

de omfattande arbeten, högskolans utvidgning föranledt, med de

medel, som anvisats på grund af de beräkningar, hvilka blifvit till större

delen gjorda flera år tillbaka, då de nämnda kostnaderna varit vida lägre.

Men i vissa fall hade det varit nödvändigt att öfverskrida de för ändamålet

tillgängliga anslagen. Särskilt hade detta varit händelsen vid laboratoriet

för allmän kemi, der den beräknade kostnaden öfverskridits med

ett belopp, något öfverstigande 4,000 kronor, dels till följd af den nyssnämnda

prisstegringen och dels emedan professorn i allmän kemi J. O.

Rosenberg efter besök vid utlandets förnämsta laboratorier funnit, att åtskilliga

väsentliga förbättringar i anordningarna kunde utföras för en jemförelsevis

ringa, förökning i kostnaden. Hvad åter beträffade de fysiska

och elektrotekniska laboratorierna, hvilka inrymdes i de förutvarande kemiska

och kemiskt-tekniska laboratorierna, hade deras utrustning till följd af det

oväntadt stora antalet elever vid högskolan, som egnat sig åt elektrotekniska

studier, samt genom de framsteg, denna gren af tekniken gjort de senare

Bih. till lliksd. Prål. 11101. 4 Sami. / A fri. 9 Häft. 37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åren, med anledning hvaraf ny förbättrad materiel tagits i anspråk, föranledt

en kostnad, som vore något mer än 2,800 kronor större än den

beräknade. Att ersätta dessa förökade kostnader'' endast genom de årliga

anslag, högskolan hade till sitt förfogande för materielens förstärkning och

till diverse utgifter, kunde icke ske utan att allvarliga olägenheter uppstode

inom andra områden af högskolans verksamhet, i synnerhet som de

årliga utgifterna af allehanda slag betydligt förökats genom det växande

elevantalet och den allmänna prisstegringen. Styrelsen vågade derför hos

Kongl. Maj:t hemställa om ett anslag af 6,800 kronor för betäckande af

de förökade kostnaderna för nyssnämnda laboratoriers inredning och utrustning.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till betäckande af de

ökade utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän

kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat

för år 1902 bevilja ett anslag af 6,800 kronor.

Utskottet, som visserligen funnit det anmärkningsvärdt, att högskolestyrelsen

ansett sig befogad att med de i statsrådsprotokollet omförmälda,

afsevärda belopp öfverskrida de för inredning och utrustning af ifrågavarande

laboratorier till styrelsens förfogande stälda anslag, har emellertid icke

velat motsätta sig ett bifall till hvad nu af Kongl. Maj:t föreslagits och

hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till betäckande af de ökade

utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna

för allmän kemi, allmän fysik och elektroteknik vid

tekniska högskolan* på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 6,800 kronor.

Ang. anslag till 94:o) Kongl. Ma.j:t har under punkten 89 af åttonde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att till återgäldande af förskjutna medel för uppeChaimers?

hållande af Chalmers tekniska läroanstalts verksamhet under höstterminen

leknanstaaU.10" 1900 samt till aflöning under år 1901 af assistenter och repetitörer samt

j-gg j arbetsbiträden i anstaltens verkstad på extra stat för år 1902 bevilja ett

anslag af 11,400 kronor.

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

särskildt utlåtande i sammanhang med det under punkt 30:o) här ofvan

upptagna ärende, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

291

95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, Ang.

hemställer utskottet, anfrtrekråf
att

Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja: tema m. m.

a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska,

skolan i Stockholm 2,000 kronor; samt Mm.

b) till inköp och underhåll af inventarier och [90.]

undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor;

eller tillhopa 2,750 kronor.

96:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1902 anvisa för uppehållande af verksamheten vid

tekniska elementarskolan i Norrköping:

till betj eningens aflöning ..................

kronor

250: —

» lyshållning, uppvärmning m. m.

»

1,300: —

assistenter och repetitörer ...........

400: —

» undervisningen i främmande språk

»

400: —

höjd aflöning åt läraren i frihands- teckning...................................

500: —

» bibliotek och samlingar.................

»

300: — kronor 3,150: —

tekniska elementarskolan i Malmö:

till betjeningens aflöning..................

kronor

850: —

» lyshållning, uppvärmning m. m,...

»

1,550: —

» en parallelafdelning i första års- kursen t..,.....................................

»

3,000: —

» en parallelafdelning i andra års- kursen under höstterminen 1901

och hela år 1902.......„..............

4,223: — kronor 9,623: —

tekniska elementarskolan i Örebro:

till betjeningens aflöning under höst- terminen 1901 och hela år 1902

kronor

1,155: —

» lyshållning, uppvärmning m. m.

d:o d:o ..............................

»

3,034: —

till en parallelafdelning i första års- kursen d:o d:o ...................

5,778: —

» höjning af lönen för lektorn i

byggnadskonst in. in. under

höstterminen 1901 .................

»''

223: —

» verkstadsmateriel........................

»

22,000: —

» materiel vid kemiska laboratoriet

»

4,740: — kronor 36,930: —

samt

transport kronor 49,703: —

Ang.

anslag till

vis*a utaf

de tekniska

elementarskolorna.

[91.]

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

transport kronor 49,703:

tekniska elementarskolan i Borås:

till betjeningens aflöning.................. kronor 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. in. » 1,600: — kronor 2,450: —

eller sammanlagdt kronor 52,153: —

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet omförmält,

hurusom styrelserna för de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,

Örebro och Borås till uppehållande af skolornas verksamhet hos Ivongl.

Maj:t anhållit om anslag å extra stat för år 1902.

Hvad först anginge tekniska elementarskolan i Norrköping, hade dess

styrelse i skrifvelse till Ivongl. Maj:t den 27 september 1900 till en början

erinrat, att Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljat förhöjningar

med dels 250 kronor i anslaget till betjeningens aflöning och dels 1,300

kronor i anslaget till lyshållning, uppvärmning in. m. Behofvet af dessa

båda anslagsbelopp funne styrelsen qvarstå oförminskadt; och hemstälde

styrelsen om deras anvisande på extra stat jemväl för år 1902.

Derjemte hade styrelsen anhållit om beviljande af ytterligare extra

anslag och till stöd derför anfört:

På grund af det ökade elevantalet vid skolan hade från ingången af

år 1900 skolans båda öfverstå afdelningar, af hvilka för närvarande den

ena hade 32 och den andra 29 elever, i maskinritning måst undervisas

hvar för sig, hvaraf föranledts en höjning med 400 kronor af det belopp,

som utginge i arfvoden för assistent^ enstgö ring. Då denna ökning med

nuvarande höga elevantal omöjligen kunde inbesparas samt det i skolans

ordinarie stat upptagna anslag till assistenter och repetitörer, 800 kronor,

åtginge till arfvoden åt skolans öfriga biträdande lärare, vore ett anslag

för omförmälda ändamål af 400 kronor på extra stat för år 1902 behöflig!.

Lika nödvändig vore en höjning i anslaget till undervisningen i främmande

språk, derest denna undervisning skulle kunna fortgå på ett fullt

tillfredsställande sätt. Ehuru ifrågavarande undervisning vore frivillig,

deltoge numera nästan alla eleverna i undervisningen i såväl tyska som

engelska språken. Det hade emellertid, med hänsyn till såväl elevernas

stora antal som deras sins emellan olika ståndpunkt och kunskaper i de

båda språken, blifvit nödvändigt att fördela undervisningen i dessa på fyra

särskilda afdelningar med en timmes undervisning i veckan för hvardera

språket. Men på samma gång hade man äfven måst höja lärarens aflöning

från det i staten upptagna anslagsbeloppet 400 kronor till 800 kronor för

läsår. Denna höjning, hvilken betingats af undervisningens utsträckning

till 8 timmar i veckan, kunde icke nedsättas utan motsvarande minskning

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

293

af undervisningstiden. Då emellertid en sådan minskning enligt styrelsens

åsigt vore till skada för undervisningen, hvilken af eleverna omfattades

med synnerligen stort intresse och visat sig vara för dem mycket fruktbringande,

förelåge goda skäl för beviljandet af det för berörda undervisning

ytterligare behöfliga beloppet, 400 kronor.

4 Aflöningen för läraren i frihandsteckning hade till 1896 års slut utgått

med endast 500 kronor om året eller ett proportionsvis lägre belopp

än de öfriga lärarnes. Då styrelsen för ifrågavarande, för en teknisk

elementarskola synnerligen vigtiga ämne önskade åt skolan tillförsäkra en

fullt kompetent och skicklig lärare, hade lönen från och med 1897 års

början höjts till 1,000 kronor om året. Detta hade, då någon motsvarande

förhöjning i statsanslag icke erhållits, kunnat ske endast derigenom, att

andra skolans behof blifvit tillbakasätta. Styrelsen ansåge det derför vara

synnerligen behöflig!, att till undervisningen i frihandsteckning anvisades

ytterligare 500 kronor årligen.

Jemväl i fråga om anslaget till bibliotek och öfriga samlingar erfordrades

förhöjning. Detta anslag, som vore i staten uppfördt med 1,000

kronor, hade under åren 1887—1896 öfverskridits med i medeltal 300

kronor om året, men efter sistnämnda år hade på grund af bristande tillgångar

eu betydlig inskränkning måst göras i de till denna post hörande

utgifter. Då det emellertid vore af icke ringa vigt för skolan, att den

i fråga om såväl tekniskt-vetenskaplig literatur som modeller, apparater

m. m. kunde följa med den ständigt pågående utvecklingen och tillgodogöra

sig nyare framsteg, förbättringar och uppfinningar inom detta område,

vore ytterligare 300 kronor för ifrågavarande ändamål välbehöfliga.

Med begagnande af den enligt kongl. bref den 3 augusti 1888 styrelsen

medgifna rätt att beträffande de utgiftstitlar i skolans stat, hvilka

icke innefattade löner till föreståndare och lektorer, å en post göra minskning

och å en annan ökning, endast anslagsbeloppen i deras helhet icke

öfverskredes, hade det visserligen varit styrelsen möjligt att bestrida den

ökning i utgifter, som med nödvändighet gjort sig gällande i några af

aflönings- och utgiftsposterna, dock blott genom att motsvarande inskränkning

gjorts å andra utgiftsposter, såsom till bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel

m. in. Då emellertid en dylik inskränkning redan i flera

år måst vidtagas och i längden ej blott menligt inverkade på skolans förmåga

att på ett verksamt och tidsenligt sätt fylla sin uppgift, utan äfven

slutligen blefve alldeles omöjlig att genomföra, anhölle styrelsen, att de

nu anmälda anslagsbehofven måtte, i afvaktan derpå att ny ordinarie stat

för de tekniska elementarskolorna blefve faststäld, på extra stat för år 1902

anvisas med ett sammanlagdt belopp af 3,150 kronor.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till uppehållande af tekniska elementarskolans i Malmö verksamhet

anvisade Riksdagen, i enlighet med Kong! Maj:ts förslag, på extra stat

för år 1901 ett belopp af 9,350 kronor, deraf 1,550 kronor voro afsedda

till bestridande af kostnaderna under höstterminen 1901 för en parallelafdelning

i andra årskursen. Kostnaderna för denna kurs hade, enligt hvad

i statsrådsprotokollet vidare meddelas, af styrelsen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t deri 26 oktober 1899 beräknats till 3,500 kronor årligen, så länge

hela antalet lärjungar i årskursen icke blefve större, än att de kunde undervisas

gemensamt i ritämnena.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 september 1900 hade styrelsen emellertid

anmält, att lärjungeantalet i första årskursen vid början af höstterminen

1900 stigit till 52. Då af dessa minst 46 under år 1901 kunde

flyttas till högre årskurs, komme, yttrade styrelsen i sistberörda skrifvelse,

antalet lärjungar i andra årskursen att, inberäknadt de qvarvarande, öfverstiga

50. Ett så stort antal kunde af flera skäl icke undervisas gemensamt

i ritämnena, i följd hvaraf årskursen äfven med afseende å dessa ämnen

måste delas i två parallelafdelningar. Den ökade årliga kostnaden för en

parallelafdelning, äfven omfattande andra årskursens ritämnen, skulle komma

att uppgå till 500 kronor. Styrelsen hade derför anhållit, att, utöfver de

medel, som. blifvit anvisade för anordnandet höstterminen 1901 af en

parallelafdelning i andra årskursen, fyra niondedelar af förenämnda 500

kronor eller 222 kronor 20 öre måtte ytterligare anvisas för samma

ändamål.

För uppehållande af skolans verksamhet under år 1902 hade styrelsen

ansett följande extra anslagsbelopp erforderliga: till betjeningens aflöning

850 kronor, till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,550 kronor, till en

parallelafdelning i första årskursen 3,000 kronor och till en parallelafdelning

i andra årskursen 4,000 kronor eller tillhopa 9,400 kronor.

Hvad nu på extra stat äskades uppginge således sammanlagdt till

9,622 kronor 20 öre eller, i jemnadt krontal, 9,623 kronor.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro erinrade om, att under

senare åren de kompetente inträdessökandes antal varit större, än som

kunnat mottagas, i följd hvaraf ock Kongl. Maj:t, på styrelsens hemställan,

meddelat styrelsen tillstånd att begränsa elevantalet i första årskursen till

30. Att denna åtgärd skulle framkalla missnöje bland målsmän för inträdessökande

och andra, hade varit att förmoda, och missnöjet hade ej

heller uteblifvit. Då nu Örebro samhälle genom högst betydliga uppoffringar,

hvilka redan beräknades komma att öfverskrida 350,000 kronor,

dragit försorg om, att en af de omständigheter, hvilka vållat förvägrande

af inträde för kompetente sökande, eller bristen på rymliga och tidsenliga

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

295

lokaler, snart blefve undanröjd, vågade styrelsen hoppas att genom Kongl.

Maj:t erhålla hvad som ytterligare kräfdes, för att nu rådande missförhållanden

måtte upphöra, eller behöfliga medel för lärarekrafternas och

undervisningsmaterielens ökande.

Sedan styrelsen härefter medelst en statistik öfver hemorterna för

de under åren 1895—1900 vid skolan inträdessökande sökt visa, att det

beslutade inrättandet af ett nytt tekniskt läroverk i Hernösand icke skulle

i nämnvärd grad minska tilloppet af lärjungar vid läroverket i Örebro,

anmärkte styrelsen vidare, att detta tillopp säkerligen skulle under de

sista åren varit än större, om det icke varit allmänt kändt, att inträde i

skolan icke kunde påräknas det år, då anmälan derom gjordes, hvilket

missförhållande vid innevarande läsårs början till och med gått så långt,

att ingen af dem, som för första gången sökte inträde, kunde mottagas,

hvarförutom mången efter förfrågan hos rektor afstått från att inlemna

ansökan. Då härtill komme, att de elever, som under senare åren genomgått

skolan, i allmänhet genast fått anställning och att till och med efterfrågan

på utgångna elever varit större än tillgängliga antalet, tydde detta

på, att behofvet af personer med elementär bildning i för praktisk sysselsättning

nödiga kunskapsarter vore i ständig tillväxt.

På grund häraf ansåge styrelsen, i likhet med lärarekollegiet, att

skolan vid nästa läsårs början borde vara beredd att mottaga minst

dubbla antalet lärjungar emot hvad hittills varit vanligt, hvadan den

första årskursen behöfde delas i två parallelafdelningar, hvilket den blifvande

skollokalen äfven medgåfve. Kostnaden för eu dylik delning, beräknad

för de olika ämnena efter samma antal timmar, som hittills

anslagits till undervisningen, stälde sig, enligt styrelsens förslag, sålunda:

1

lärare

i matematik och fysik: 9l/2 timmar i

veckan å 125 kr. för år ...

kronor

1,187: 50

1

»

i allmän kemi: 4''/.2 »

» » i» »

»

562: 50

1

»

i linearritning m. m.: 5 »

» '' » » »

»

625: —

1

7>

i tyska och engelska: 2 *

1> 2 » »

250: —

1

i svenska språket: 2 »

» » » »

250: —

1

i frihandsteckning: 5 »

» 100 »

■ ;»•

500: —

2

biträden i verkstaden med 7 timmar i veckan hvardera under'' 35 veckor

å

kr. 1: 25 i timmen.............................

»

612: 50

Summa

kronor

3,987: 50

eller i jemnadt tal 4,000 kronor.

Med afseende derå, att det kostnadsförslag, som styrelsen sålunda

uppstå It för parallelafdelningen i första årskursen, med 1,000 kronor

öfversköte det anslag, som af styrelsen för tekniska elementarskolan i

Malmö i skrifvelse den 7 juli 1899 begärdes till en motsvarande parallelafdelning

vid sistnämnda skola och sedermera af Riksdagen beviljades på

opaginerad Kontrollera mot PDF

29G

Statsutskottets Tillåtande No 9.

extra, stat för år 1901, hade det, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

blifvit af rektor vid läroverket i Örebro upplyst, att anledningen

till denna skiljaktighet i kostnad läge deri, att styrelsen för tekniska elementarskolan

i Örehro icke ansett sig kunna beräkna mindre än 125

kronor per veckotimme, utom för läraren i frihandsteckning, för hvilken

beräknats 100 kronor per veckotimme, hvaremot i Malmö sistnämnda belopp

ansetts för samtliga lärare tillräckligt, samt att den i kostnadsförslaget

för parallelklassen i Örebro upptagna posten å 612 kronor 50

öre till två verkstadsbiträden, hvilka synts nödiga, derest ett fullt effektivt

verkstadsarbete med 50 samtidigt sysselsatta elever skulle kunna åstadkommas,

saknade motsvarighet med afseende å skolan i Malmö.

I sin ifrågavarande skrifvelse anförde styrelsen vidare:

Att ökade årliga kostnader af annat slag än för en parallelklass tillkomme

från den dag, skolan tagit i besittning de nya lokalerna, hvilka

till antalet vore flere och till utrymme betydligt större än de hittillsvarande,

vore naturligt, Det anslagsbelopp af 900 kronor, hvilket i nuvarande

aflönings- och utgiftsstat vore upptaget för lyshållning, uppvärmning

in. m., hade alltid varit för litet. Under de senaste tio åren hade

nämnda utgifter i medeltal för år uppgått till nära 2,000 kronor, och

hade det anslaget Överskjutande beloppet tagits af influtna terminsafgifter

samt genom användande af aftonskolans årsafgifter för gas m. in. Styrelsen

saknade visserligen erfarenhet för att kunna med bestämdhet uppgifva

det hädanefter för ifrågavarande behof nödiga beloppet, men ansåge, efter

inhemtade upplysningar och med tanke på det betydligt höjda priset på

bränsle, att årliga kostnaden för de löpande utgifterna, såsom till bränsle,

belysning, rengöring, tryckning, annonsering m. m., icke kunde sättas lägre

än 3,000 kronor, hvadan en höjning af berörda anslag med 2,100 kronor

erfordrades.

Betjeningens aflöning vore i gällande stat upptagen till 500 kronor,

men höjdes från början genom motsvarande minskning af en annan

utgiftspost till 600 kronor, hvartill under de sista två åren lagts 150

kronor årligen, hvilka kunnat tagas af besparade terminsafgifter. Enär

eldningen, städningen och uppassningen svårligen medhunnits af en person,

hade vaktmästaren i allmänhet måst föda, och löna en tjensteflicka, hvadan

hans nuvarande arfvode vore för knappt. Efter inflyttning i de nya

lokalerna, der centraluppvärmning komme att anbringas, kunde eldning

och öfriga vaktmästaregöromål än mindre medhinnas af en person,

hvarför en särskild skötare af värmeapparaten måste anställas. Styrelsen

ansåge derför, under antagande af att lön och kost för en tjensteflicka

icke kunde sättas till mindre än 400 kronor årligen, att vaktmästarens

s. 297 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

297

arfvode borde utgå med 1,100 kronor årligen utom bostad med värme

och belysning, hvadan således en ökning med 500 kronor här borde upptagas.

Beträffande värmeapparatens skötsel, torde denna lämpligast kunna

anförtros åt en af de för verkstaden behöfliga biträdena, hvilkens arfvode

såsom eldare in. in., utom fri bostad med värme och ljus, kunde sättas

till 300 kronor. I allt fall skulle således för betjeningens aflöning en

ökning för år med 800 kronor erfordras.

Gifvet vore, att någon del af förestående årliga utgifter hädanefter

såsom hittills kunde bestridas af inflytande inskrifnings- och terininsafgifter,

hvilka under hvart och ett af de senaste fem åren i medeltal

uppgått till 1,724 kronor, ett belopp, som, efter inrättande af en parallelafdelning

i första årskursen, komme att stiga med några hundra kronor.

Enär likväl, enligt styrelsens beslut, af dessa medel under senaste åren utgått

och fortfarande utginge 750 kronor till höjande af nuvarande extra

lärares och vaktmästarens arfvoden, samt styrelsen dessutom emotsåge

nu oberäkneliga utgifter för de nya lokalernas aptering och för ändring

af redan befintlig undervisningsmateriel, ansåge styrelsen, att elevafgifterna

tills vidare borde reserveras för nämnda ändamål.

De extra anslagsbehof, som sålunda skulle kräfvas för uppehållande

af skolans verksamhet under år 1902, uppginge till sainmanlagdt 6,900

kronor. Vidare hade, såsom departementschefen vid anmälan af ordinarie

anslagsbehof å åttonde hufvudtiteln under punkt 28 i statsrådsprotokollet

omnämnt, styrelsen anhållit om höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst

in. m. med ett belopp af 500 kronor, i ändamål att undervisningen

i byggnadskonst skulle kunna utvidgas.

Med förmälan, att den nya skolhusbyggnaden ansåges blifvä fullbordad

till början af läsåret 1901—1902, hemstälde styrelsen, att — förutom

omförmälda extra anslag å 6,900 kronor för uppehållande af skolans

verksamhet under år 1902 — hälften af detta belopp samt af den ifrågasatta

ökningen af lönen för lektorn i byggnadskonst ■rm. in. eller tillhopa

3,700 kronor måtte på extra stat beviljas för uppehållande af skolans

verksamhet under höstterminen 1901.

Slutligen anförde styrelsen: Den nya verkstaden vore tilltagen så stor,

att minst 50 lärjungar samtidigt der kunde arbeta, och då det vore antagligt,

att detta antal i eu årskurs redan vid nästkommande läsårs början

komme att uppnås, måste äfven härför flere nya arbetsmaskiner anskaffas,

hvarförutom den nuvarande gasmotorn borde utbytas emot eu elektricitetsmotor.

Verkmästare och lärare hade ansett, att för att samtidigt kunna

öfva nämnda antal elever erfordrades, utom redan nu befintliga arbetsmaskiner

och verktyg, nedanstående verkstadsmateriel:

Hih. till II i Jäst l. Prat. LttOl. 4 Sand. 1 Aftl. i} Haft. 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1 elektrisk motor med ledningar och tillbehör ................ kronor 3,000: —

transmissioner, axlar, lagerbockar, rcmskifvor, remmar... » 1,500: —

1 hastighetsborrmaskin ....................... » 250: —

1 pelarborrmaskin ..........................................:...................... » 650: —

9 gängskärningssvarfvar af olika dubbhöjd ....................... » 4,695: —

3 svarfvar af olika slag a 1,850, 3,000, 300 kr.............. » 5,150: —

1 hyfvelmaskin ..................................................................... » 900: —

1 klipphyfvel ................................................... » 965: —

1 fräsmaskin............................ » 700: —

1 frässlipmaskin......................................................................... » 600: —

1 maskin för slipning af spiralborrar..............................» 150: —

1 smidesfläkt för 2 härdar....................................................... » 150: —

1 smidesstäd.................................................................-.................. » 40: —

30 skrufstäd ä 28 kr..............................................................j. » 840: —

diverse skår- och mätverktyg .....................................■ » 700: —

12 chuckar ä 75 kr................................................................... » 900: —

18 filbänkar med verktygsskåp ä 15 kr............................. » 270: —

oförutsedda utgifter .............................................. »_540: —

eller tillsammans kronor 22,000

Det nya kemiska laboratoriet vore afsedt för 36

samtidigt arbetande, hvadan utom vanlig inredning, hvilken

staden antagligen komrne att bekosta, nu befintlig

materiel äfven behöfde något ökas, nemligen med:

22 satser flaskor och burkar med inbrända

etiketter till reagensskr.pen

å 45 kr............................................... kronor 990: —

1 apparat för destillering af vatten med

ånga från värmeapparaten.............. » 1,200: —

15 med kakel beklädda rökskåp för

skadliga ångors^bortförande............ » 1,050: —

10 laborationsbord med reagensskåp..... » 1,500:— » 4,740: —

Summa för verkstad och laboratorium kronor 26,740: —

Om beviljande af detta belopp hade fördenskull styrelsen jemväl

gjort hemställan.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 oktober 1900 hade slutligen styrelsen

för tekniska elementarskolan i Borås, med tillkännagifvande, att

de för skolans behof af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade

anslag af 2,450 kronor, deraf till betjeningens aflöning 850 kronor och

till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,600 kronor, fortfarande vore för

samma ändamål af nöden, anhållit om anvisande af enahanda anglagsbelopp

jemväl för år 1902.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

299

Hvad sålunda af styrelserna för ifrågavarande tekniska elementarskolor

anförts syntes departementschefen till fullo ådagalägga behofvet af de nu

ifrågasatta anslagen. Dock ansåge departementschefen, beträffande de af

styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro för höstterminen 1901

begärda anslag för anordnande af en parallelafdelning in. in., att dessa

anslag borde sättas till allenast fyra niondedelar af hvad för helt år vore

behöflig!, i likhet med hvad under enahanda förhållanden föreslagits vid

tekniska elementarskolan i Malmö.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte till

Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

De af Kongl. Maj:t äskade anslag för uppehållande af tekniska

elementarskolans i Norrköping verksamhet har utskottet ansett böra af

Riksdagen beviljas méd undantag deraf, att anslaget till höjd aflöning

åt läraren i frihandsteckning synes utskottet böra bestämmas till något

lägre belopp än det af Kongl. Maj:t föreslagna, 500 kronor. Den ifrågavarande

lärares undervisningsskyldighet uppgår, enligt hvad utskottet

erfarit, till i medeltal för hela läsåret omkring 6 Va timme i veckan. Då

ersättningen för hans tjenstgöring synes skäligen kunna beräknas till

100 kronor för veckotimme, och aflöningen är i gällande stat upptagen

till 500 kronor, anser utskottet sig böra för ändamålet förorda en anslagsförhöjning

af allenast 150 kronor, hvarigenom sammanlagda förhöjningen

för tekniska elementarskolan i Norrköping skulle begränsas

till ett belopp af 2,800 kronor.

Emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande anslag till tekniska

elementarskolan i Malmö har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Hvad angår de begärda anslagen till tekniska elementarskolan i

Örebro, har utskottet deremot, på grund af anstäld jemförelse med hvad

år 1900 beviljades tekniska elementarskolan i Malmö, funnit åtskilliga

jemkningar i anslagens belopp böra ega rum. Sålunda synes kostnaden

för hvarje veckotimme vid undervisningen i första årskursens parallslafdelning

böra beräknas till allenast 100 kronor, hvarigenom skulle

vinnas en besparing i den beräknade kostnaden för år 1902 med 575

kronor och i kostnaden för höstterminen 1901 med 255 kronor; och

skulle följaktligen det för ändamålet begärda anslaget 5,778 kronor

kunna nedbringas till 4,948 kronor.

Äfven anslaget till lyshållning, uppvärmning in. in. vid tekniska

skolan i ■ Örebro, som enligt Kongl. Maj:ts förslag upptagits till 3,034

kronor, har utskottet ansett vara för högt beräknadt. I Malmö, der eu

för skolan nyuppförd byggnad nyligen tagits i bruk, hafva, enligt hvad

som uppgifvits i det vid 1900 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet,

motsvarande kostnader under läsåret 1896—1897 upp
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

gått till ungefär 2,450 kronor, till följd hvaraf ock 1900 års Riksdag

för år 1901 beviljade till lyshållning, uppvärmning m. m., utöfver det

ordinarie anslaget 900 kronor, ett Belopp af 1,550 kronor, hvilket. belopp

äfven blifvit af Kong]. Maj:t för år 1902 äskadt. Till sistnämnda

belopp anser utskottet tekniska skolans i Örebro extra anslag böra beräknas

för år 1902, hvartill kommer för höstterminen 1901 fyra niondedelar

af beloppet eller 689 kronor. För hela den ifrågavarande tiden

torde sålunda anslaget böra bestämmas till 2,239 kronor.

Tekniska skolans i Örebro sammanlagda årsutgift för betjeningens

aflöning har beräknats till 1,400 kronor, hvilket belopp med 50 kronor

öfverstiger motsvarande utgiftspost vid tekniska elementarskolan i Malmö.

Då samma beräkning synes äfven i afseende härå böra vid båda de ifrågavarande

skolorna tillämpas, anser utskottet, att af den begärda förhöjningen

å nu förevarande anslag, 800 kronor för helt år, bör beviljas

allenast 750 kronor, eller för höstterminen 1901 och år 1902 sammanlagdt

1,083 kronor.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran emot hvad af Kongl.

Maj:t i öfrigt föreslagits rörande tekniska elementarskolan i Örebro, skulle,

enligt utskottets förslag, summan af anslagen till nämnda skola uppgå

till 35,233 kronor.

Utskottet anser sig slutligen böra förorda bifall till Kong]. Maj:ts

förslag om vissa anslag till tekniska elementarskolan i Borås.

1 händelse af bifall till hvad af utskottet föreslagits beträffande

samtliga under denna punkt upptagna frågor om extra anslag till de

tekniska elementarskolorna, skulle nämnda anslag komma att utgöra sammanlagdt

50,106 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902 bevilja:

ä) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Norrköping 2,800 kronor, deraf till

betjeningens aflöning 250 kronor, till lyshållning, uppvärmning

m. m. 1,300 kronor, till assistenter och repetitörer

400 kronor, till undervisningen i främmande språk

400 kronor, till höjd aflöning åt läraren i frihandsteckning

150 kronor samt till bibliotek och samlingar 300

kronor;

b) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Malmö 9,623 kronor, deraf till betjeningens

aflöning 850 kronor, till lyshållning, uppvärmning

in. m. 1,550 kronor, till en parallelafdelning i

s. 301 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet« Utlåtande N:o 9.

301

första årskursen 3,000 kronor samt till en parallelafdelning

i andra årskursen under höstterminen 1901 och

hela år 1902 4,223 kronor;

c) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Örebro 35,233 kronor, deraf till betjeningens

aflöning under höstterminen 1901 och hela

år 1902 1,083 kronor, till lyshållning, uppvärmning in. m.

under samma tid 2,239 kronor, till en parallelafdelning

i första årskursen under samma tid 4,948 kronor, till

höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst m. m.

under höstterminen 1901 223 kronor, till verkstadsmateriel

22,000 kronor och till materiel vid kemiska

laboratoriet 4,740 kronor; samt

d) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Borås 2,450 kronor, deraf till betjeningens

aflöning 850 kronor och till lyshållning, uppvärmning

m. m. 1,600 kronor;

eller sammanlagdt 50,106 kronor.

97:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af Ang.

vapen och materiel vid de tekniska elementarskolorna på extra stat föransaj“^,df"raf

år 1902 bevilja ett anslag af 18,500 kronor. vapen och

Föredragande departementschefen härtill statsrådsprotokollet i detta matencI for

ärende hänvisat till hvad han i

^ # militäröf
fråga

om ny anordning af militär- ningarna vid

öfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 i statsråds- eiementarprotokollet

yttrat angående behofvet af vissa anslag för en gång. skolorna.

Utskottet har under punkterna 21:o) och 73:o) här ofvan afstyrkt,

Kongl. Maj:ts framställningar dels om beviljande på ordinarie stat af

anslag för ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken

och dels om extra anslag för anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid nämnda läroverk. Då, enligt hvad som framgår

af statsrådsprotokollet i det under förstnämnda punkt af utskottet behandlade

ärende, nu förevarande anslagsfråga utgör en del af den i

nämnda statsrådsprotokoll i ett sammanhang utredda frågan om ny

organisation af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna

och de tekniska elementarskolorna, anser sig utskottet

här endast böra åberopa de skäl, hvarpå utskottet grundat sina i nyssberörda

båda punkter framstälda förslag; och får utskottet i öfverensstämmelse

härmed hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

A"S'' »n- 98:o) Sedan 1900 års Riksdag med bifall till Kongl. Maj:ts frain
lSgrVtekDiska8^^11’11?

till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på vissa i

yrkesskolor, statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna,

[93.] för samma år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion

af dessa skolor beviljat ett anslag af 180,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 60,000 kronor, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att af förenämnda, redan beviljade anslag på

extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 60,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt lägre tekniska

yrkesskolor samt till bestridande af kostnader för inspektion

af dessa skolor af förut beviljadt anslag på

extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 60,000

kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

1. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppeåren

1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga

lärokursen, lärokursen vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever

[94.] bevilja på extra stat för år 1902 ett belopp af 9,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört följande.

Sedan utsedde komiterade inom gymnastiska centralinstitutets lärarekollegium

uppgjort förslag till en väsentlig utvidgning af undervisningen

för qvinliga elever på det sätt, att nya elever för genomgående af stadgad

tvåårig kurs skulle mottagas hvart i stället för hvart annat år, hvilken

förändring beräknats kräfva ett årligt anslag af 4,700 kronor till lärarekrafter,

erforderliga för uppehållande af det ökade antalet lektionstimmar,

45 i veckan, deraf 18 timmar borde egnas åt undervisning genom läkare

och 27 timmar åt undervisning genom annan lärare eller lärarinna, samt

lärarekollegiet till alla delar instämt i komiterades framställning och förordat

deras förslag, hade direktionen öfver institutet i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 27 april 1900 anhållit, att 20 § i stadgan för institutet den 13 juli

1887 måtte ändras beträffande bestämmelserna angående qvinliga elever

derhän, att unga qvinnor hvarje år antoges till elever för att utbildas till

gymnastiklärarinnor och sjukgymnaster, samt att från och med höstterminen

1900 ett belopp af 4,700 kronor årligen måtte ställas till direktionens

förfogande, på det att den föreslagna förändringen skulle kunna

vidtagas med början af nämnda termin.

Till stöd för framställningen hade direktionen erinrat om det stora

antal sökande, som plägade anmäla sig till inträde i den qvinliga undervis
-

Aug.

utvidgning af ^Silande

den qvinliga Helnande

99:o) Kong

under

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

303

ningskursen, om tillvaron af enskilda utbildningsanstalter för qvinliga

gymnaster samt om vissa missförhållanden, som dermed stode i samband,

särskilt att dessa anstalters elever, hvilka ej egde utöfva sjukgymnastik

verksamhet i Sverige, begåfve sig till utlandet och der uppträdde såsom

utöfvare af svensk gymnastik utan att innehafva den gymnastiska bildning,

som här i landet fordrades för dylik verksamhet.

I infordradt utlåtande i ämnet hade medicinalstyrelsen omförmäla

hurusom gymnastikens användning, både såsom läkemedel och såsom

ett vigtigt hjelpmedel till helsans bevarande, under de senare årtiondena

tagit allt större utsträckning och att särskildt flickskolorna numera

allmännare än förr infört gymnastiska öfningar för sina elever, men att

gymnastiska centralinstitutet ej på länge utvidgat sin verksamhet såsom

läroanstalt och, hvad anginge de qvinliga gymnasterna, åtnöjt sig med att

hvart annat år till tvåårig kurs mottaga 25—32 elever, hvadan knappast

15 qvinnor i medeltal årligen utgått från institutet såsom legitimerade

gymnaster, hvilket ej på långt när fylde behofvet. Af dessa och i öfrigt

anförda skäl hade medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.

Genom beslut den 15 juni 1900 hade Ivongl. Maj:t i anledning

af den gjorda framställningen medgifvit, att vid gymnastiska centralinstitutet

Ange vid början af höstterminen 1900 qvinliga elever till det antal, direktionen

egde bestämma, mottagas för erhållande af gymnastisk utbildning,

hvarjemte Kongl. Maj:t dels anbefalt statskontoret att de härför erforderliga

medel, som, efter 4,700 kronor för undervisningsår, kunde anses

belöpa på höstterminen, eller 1,970 kronor till direktionen på reqvisition

utbetala af allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde

hufvudtitel, dels ock förklarat det ankomma på direktionen att vidtaga

erforderliga åtgärder för upprättande af ifrågavarande kurs samt att framdeles

hos Kongl. Maj:t göra hemställan om beviljande af ytterligare erforderliga

medel för kursen.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 hade direktionen

nu anmält, att en qvinlig kurs med 25 elever tagit sin början höstterminen

samma år och att erforderliga åtgärder i ocli för behöfliga lärarekrafters

anställande och undervisningens ordnande i öfrigt vidtagits till den utsträckning,

som de anslagna medlen medgifvit; och hade direktionen tillika

anhållit, att, enär det vore önskvärdt och nödvändigt, att ett belopp af

4,700 kronor årligen äfven framgent utginge till förenämnda ändamål, för

hvartdera af åren 1901 och 1902 måtte beviljas ett anslag af enahanda

belopp till bestridande af de utgifter, som genom den nya qvinliga kursen

blifvit erforderliga.

Då behofvet af ornförmälda utvidgning syntes departementschefen vara

till fullo ådagalagdt, men derför erforderliga medel, enligt departements
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

chefens åsigt, icke vidare kunde beredas utan särskild^ af Riksdagen beviljadt

anslag, hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen

af nu förevarande framställning.

Uti en till utskottets ordförande den 12 februari 1901 aflåten skrifvelse

har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t den 25 januari

1901 anbefalt statskontoret att af under händer varande medel till direktionen

öfver gymnastiska centralinstitutet förskottsvis utbetala, för att af

statskontoret framdeles till godtgörande anmälas, ett belopp af 2,730

kronor, utgörande, efter 4,700 kronor för undervisningsår, hvad på vårterminen

1901 belöpte till bestridande af de utgifter, som genom den

nya qvinliga kursen blifvit erforderliga.

Om än, enligt hvad utskottet erfarit, vid anordnandet hösten 1900 af

eu ny kurs för qvinliga elever vid gymnastiska centralinstitutet, så förfarits,

att någon ny organisation af institutets undervisning för qvinliga

elever icke kan anses hafva blifvit derigenom definitivt fastslagen, anser

likväl utskottet, att med inrättandet af berörda kurs bort anstå, till dess

Riksdagen varit i tillfälle att i frågan fatta beslut.

Då emellertid utredningen i ärendet synes gifva vid handen, att en

utvidgning af undervisningen för qvinliga elever är af behofvet påkallad,

hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppehållande under åren

1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga lärokursen

vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt

antal elever bevilja på extra stat för år 1902 ett belopp

af 9,400 kronor.

Farmaceutiska institutet.

Ang. 100:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

in redning''afoc^ un^er hänvisning till hvad i det under punkt 35:o) här ofvan upplokaier

för tågna ärende af departementschefen anförts beträffande behofvet af ett anTiidervUnb"8^®’

^ör en gång till inredning af lokaler för farmaceutiska institutet för

rqr -i ° apoteksele aers undervisning, hemställer utskottet,

t'' att Riksdagen må till inredning af lokaler för apo
tekselevers

undervisning vid farmaceutiska institutet på

extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 5,000 kronor.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

305

Barnmorskeundervisningen ocli barnbördshusen.

I01:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anordnande af repe- Ang.

titionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde,

af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de kurser för

genomginge dessa kurser, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag afbarnniorsko

2,000 krono* . ’ . . [96.]

Sedan Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts derom gjorda framställningar,

anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor

samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af 2,000 kronor

till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,

så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna

deri under den tid, de genomginge dessa kurser, har

medicinalstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, i skrifvelse

den 10 september 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen

göra framställning om anvisande jemväl för år 1902 af ett anslag

till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid, anfört, att under

åren 1898, 1899 och 1900 såväl i Stockholm som i Göteborg anordnats

dylika kurser med tillsammans under dessa tre år 212 äldre barn
morskor.

Då kurserna visat sig eftersökta af barnmorskorna och äfven

gynnats af flere landsting med bidrag för barnmorskornas resor till och från

läroanstalterna eller uppehåll derstädes, ansåge medicinalstyrelsen mycket

önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till stånd äfven efter år 1901.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, har departementschefen

tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af

repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,

så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag

åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa

kurser.

10''2:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning An„

och under hänvisning till hvad departementschefen i det bär ofvan under anslag till

punkt 36:o) upptagna ärende anfört beträffande behofvet af ett extra an- GriXiVdsslag

till allmänna barnbördshuset i Stockholm, hemställer utskottet, .

Bill. till Riked. Prål. Idol. 4 Sami. 1 Afd. .9 Raft. 39 [97.J

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till en

internationel

fortlöpande

katalog öfver

naturvetenskaplig

literatur.

[98.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 4,000 kronor såsom bidrag till uppehållande

af allmänna barnbördshusets verksamhet.

V etenskapsakademien.

I03:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att bevilja dels för inlösen

under fem år af fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationel

fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur ett belopp

af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande under åren 1901 och 1902

af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige 2,000

kronor samt att på extra stat för år 1902 anvisa såväl sistberörda belopp

som ock af anslaget å 10,000 kronor ett belopp af 2,000 kronor, eller

tillhopa 4,000 kronor, att användas med 2,000 kronor för berörda inlösen

och med med 2,000 kronor för upprätthållande af omförmälda byrå under

åren 1901 och 1902.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom genom härvarande kong],

britiske minister, på begäran af Royal Society i London, framställning

gjorts om bidrag från Sveriges sida för utgifvande af en internationel

fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur.

Angående denna frågas uppkomst och utveckling har departementschefen

meddelat följande.

Royal Society, som låtit utarbeta och utgifvit i 11 digra band en

katalog öfver innehållet i matematisk-fysiska och naturvetenskapliga tidskrifter

och andra liknande publikationer, omfattande tiden från år 1800

till och med år 1883, hade kommit till insigt om att detta arbetes fullföljande

och Utveckling till att motsvara den nutida vetenskapens fordringar

icke kunde åstadkommas uteslutande med ifrågavarande samfunds

egna krafter, utan fordrade samverkan från hela den vetenskapligt intresserade

verlden. Sedan Royal Society genom skriftvexling med vetenskapliga

auktoriteter i skilda länder fått visshet om att denna uppfattning

vore mera allmänt rådande, hade samfundet under hänvisning härtill utverkat,

att den britiska regeringea utfärdat inbjudning till en internationel

konferens för frågans närmare behandling. Denna konferens, bestående

af ombud från de flesta civiliserade länder, hade år 1896 sammanträdt i

London, och hade äfven Sverige der varit representeradt, nemligen genom

bibliotekarien hos vetenskapsakademien E. W. Dahlgren. Dervid hade enhälligt

uttalats, att det af Royal Society planlagda företaget vore synnerligen

önskvärdt, och beslutits, under förutsättning af de särskilda ländernas an
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

307

slutning, att från och med år IDOG — senare ändradt till 1901 — genom

internationel samverkan skulle utgifvas en katalog, upptagande samtliga

från nämnda tid utkomna arbeten inom de matematiska, fysiska och naturhistoriska

vetenskaperna, såsom matematik, astronomi, fysik, kemi, mineralogi,

geologi, matematisk och fysisk geograh, botanik, zoologi, anatomi,

fysiologi, allmän och experimentel patologi, psykofysik och antropologi,

vare sig sjelfständigt utgifna eller ingående i tidskrifter, sällskapspublikationer

eller andra samlingsverk. Vidare hade bestämts, att denna katalog

skulle anordnas, icke blott, såsom den af Royal Society förut utgifna, i

alfabetisk ordning efter författarenamn, utan äfven och företrädesvis i

realordning samt att katalogen skulle utkomma på dubbelt sätt, nämligen

dels i bokform, dels på lösa blad, s. k. slips eller cards. Konferensen

hade slutligen uppdragit åt Royal Society att låta utarbeta närmare bestämmelser

för företaget och uppgöra beräkning angående kostnaden för detsamma.

För att yttra sig angående dessa närmare bestämmelser hade britiska

regeringen år 1898 sammankallat en andra konferens, vid hvilken Sverige

äfven varit representeradt genom samma ombud som vid den första konferensen,

dock utan rätt för ombudet att deltaga, i något för Sverige bindande

beslut. Denna konferens hade faststält de vetenskapsgrenar, som

katalogen skulle omfatta, men öfverlåtit uppgörandet af indelningsschemata

för de olika vetenskaperna samt åtskilliga frågor af mera praktisk natur

åt en s. k. provisorisk internationel komité, som efter inhemtande af de

anmärkningar, Indika i de särskilda länderna kunde framställas mot planens

detaljer, skulle för en tredje internationel konferens framlägga förslag

till definitiva beslut i frågan.

Sedan Kong]. Maj:t uppdragit åt vetenskapsakademien att yttra sig

angående förslaget, sådant det då förelegat, hade akademien, efter särskilde

komiterades hörande, den 12 april 1899 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande,

deri akademien framstält åtskilliga anmärkningar mot en del föreslagna

bestämmelser, Indika anmärkningar företrädesvis varit rigtade mot utgifvande!

af katalogen i form af lösa blad samt mot den ifrågasatta registreringen

icke blott af de särskilda arbetenas titlar, utan äfven af deras

innehåll, med deraf påkallad omredigering af titlarnes ursprungliga affattning.

Den nämnda tredje konferensen hade efter fullgjorda förarbeten sammanträd!

i juni månad 1900, men då uti inbjudningen till konferensen

ifrågasatts, att de utsedda ombuden borde vara försedda med fullmagt

att deltaga i ekonomiskt bindande beslut, både Kongl. Maj:t, i enlighet med

akademiens hemställan, icke funnit skäl att för Sveriges del antaga nämnda

inbjudning. Af protokollet för den senaste konferensens sammanträde in
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

hemtades, att en del stater definitivt förklarat sig villiga att deltaga i företaget

och andra meddelat, att deras anslutning vore sannolik, hvarför konferensen

förklarat sig anse företagets finansiella sida så betryggad, att

man kunde skrida till närmare åtgärder för katalogens utgifning.

Enligt af konferensen erhållet uppdrag hade nu Roy al Society i skrifvelse

till britiska utrikesministeriet uttalat den förhoppning, att svenska

regeringen måtte ansluta sig till företaget genom upprättande af en s. k.

regionalbyrå och subskription för en tid af 5 år på ett antal fullständiga

exemplar af den blifvande katalogen.

T anledning af denna framställning hade härvarande kongl. britiske

minister hos utrikesdepartementet anhållit om upplysning snarast möjligt,

huruvida svenska regeringen hade för afsigt att lemna sitt stöd åt katalogens

utgifvande, på det att förberedelserna till katalogarbetet måtte utan

uppskof kunna begynnas; och hade utrikesdepartementet i skrifvelse till

ecklesiastikdepartementet af den 24 juli 1900 anmält denna den britiske

ministerns framställning äfvensom begärt att blifva satt i tillfälle att å

denna framställning aflåta svar.

På departementschefens anmodan hade vetenskapsakademien den 12

September 1900 i ärendet afgifvit yttrande, deri akademien, Som inhemtat

utlåtande af sina ledamöter professor G. Lindström och akademiens förutbemälde

bibliotekarie, förklarat sig för sin del gilla och såsom uttryck

för sina egna åsigter i ämnet antaga desse komiterades betänkande.

I berörda betänkande hade komiterade anfört, bland annat, följande.

Vid afgörande af frågan, huruvida Sverige borde antaga ifrågavarande

inbjudning, borde först framhållas att, såsom akademien vid flere tillfällen

yttrat, nyttan af ett katalogarbete af ifrågavarande beskaffenhet vore

otvifvelaktig. Literaturen på det naturvetenskapliga området hade vuxit

till en omfattning, som redan länge gjort sammanfattande öfversigter

öfver dess Särskilda grenar till oumbärliga hjelpredor för forskaren. Såsom

sådana hjelpredor tjenade i främsta rummet de årsberättelser, hvilka årligen

utgåfves, företrädesvis i Tyskland, för de flesta vetenskapsgrenar. I

samma man som den vetenskapliga produktionen ökades, hade det emellertid

visat sig, att svårigheterna blefve allt större för dessa årsberättelser

att följa med sin tid. Endast få af dem förmådde att, oaktadt en utsträckt

arbetsfördelning, redogöra för det närmast föregående årets vetenskapliga

verksamhet; de flesta utkomme först flere år efter det, för hvars

produktion de redogjorde, och gåfve således icke den vetenskaplige forskaren

tillfälle att följa sin vetenskaps framsteg intill den senaste tiden.

Härtill bidroge icke minst svårigheten att insamla materialet till dessa årsberättelser,

hvilket vore spridt i det ständigt växande antalet af veten
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

309

skapliga tidskrifter, som utkomma på alla språka och i alla jordens länder.

Uppenbart vore, att en snabbt utkommande och så vidt möjligt fullständig

katalog öfver den vetenskapliga literaturen skulle utgöra icke blott

en synnerligen välbehörig och arbetsbesparande grundval för de refererande

årsberättelserna, utan äfven oberoende af dessa tjena som en snart

sagdt oumbärlig vägledning för forskaren. Och att fordringarna på fullständighet

och snabbhet i utgifningen för ett sådant arbete icke kunde

vinnas utan internationell samarbete, vore obestridligt.

Om redan denna synpunkt betingade, att vårt land icke borde undandraga

sig att Samverka med öfriga nationer för målets vinnande, så komine

dertill en omständighet af icke mindre betydelse, nämligen företagets internationela

karakter. Ett folk, som ville upprätthålla sitt anseende bland

öfriga civiliserade nationer, kunde icke underlåta att taga del i dylika

internationella angelägenheter, äfven om den direkta vinsten icke vore

omedelbar och påtaglig. Kongl. Maj:t och Riksdagen hade också på mångfaldigt

sätt visat, sig godkänna den tankegång, som läge till grund för

detta påstående; derom vittnade de offentliga anslag, som årligen gåfves

för vårt lands deltagande i internationella utställningar och kongresser af

hvarjehanda slag, och särskildt kunde i rent vetenskapligt hänseende framhållas

Sveriges deltagande i de internationella företagen för gradmätning,

för frågor om det metriska systemet och senast för hydrografiska undersökningar.

Om Sverige icke biträdde vid utarbetandet af den här ifrågavarande

katalogen, skulle följden häraf blifva, att den svenska vetenskapliga

forskningen i densamma blefve högst ofullständigt representerad,

icke blott till skada för företaget i dess helhet, utan äfven till nackdel

för vårt land, som framgent sträfvade att bevara den höga ståndpunkt,

det såsom Linnés och Berzelii fädernesland intagit på den naturvetenskapliga

forskningens område. Gagnet af den blifvande katalogen vore i väsentlig

mån beroende af det sätt, hvarpå den komme att utföras, och från

Sveriges sida borde intet underlåtas för att, i hvad på oss ankomme, göra

katalogen så tillfredsställande som möjligt. Då vidare de väsentligaste af

de anmärkningar, som af akademien rigtats mot företaget, sådant det från

början planlagts, blifvit under förhandlingarnas senaste skeden undanröjda,

i det att katalogens utgifvande på lösa blad blifvit öfvergifvet och

de flesta deltagande nationer uttalat sig emot titlarnes omredigering och

innehållets registrering genom s. k. subject entries, hade äfven derigenom

en betänklighet mot deltagande i företaget försvunnit.

Hvad anginge den icke mindre vigtiga frågan om sakens ekonomiska

sida, hade akademien redan i sitt utlåtande af den 12 april 1899 framlagt

en ungefärlig beräkning af de blifvande kostnaderna, Indika vore af tvä

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag, nemligen dels lur den s. k. regionalbyrå, som enligt företagets plan

skulle upprättas i Sverige och som skulle hafva till uppgift att insamla

och katalogisera den ifrågavarande svenska literaturen, och dels för den

centrala byrån i London, som skulle sammanarbeta de från olika länder

inkommande uppgifterna samt utgifva och trycka sjelfva katalogen. Vid

den senast hållna konferensen hade uppgifvits, att den beräknade kostnaden

för centralbyråns arbete skulle utgöra 5,200 engelska pund sterling

om året och att för betäckande af denna utgift subskription på 300 fullständiga

exemplar, hvart exemplar beräknadt till en kostnad af 17 pund

sterling, vore erforderlig. Af detta antal hade följande länder förklarat

sig beredda att subskribera på följande antal exemplar, nämligen Tyskland

45, Storbritannien 45, Frankrike 35, Italien 27, Schweiz 6 och Norge

5 exemplar. Derjemte hade man ansett sig hafva grundad förhoppning

åt,t Österrike skulle öfvertaga 16 exemplar, Ungern 4, Japan 5, Mexico 5

och de britiska kolonierna 25 exemplar, hvadan subskription således kunde

anses tryggad beträffande 218 exemplar. Alltså återstode för att företaget

skulle kunna komma till stånd subskription å 82 exemplar, Indika

skulle öfvertagas af nu icke nämnda länder. Vid beräkningen af det

antal exemplar, hvarpå Sverige skulle subskribera, hade akademien i sitt

utlåtande af den 12 april 1899 utgått från antagandet, att katalogen skulle

bestå af 16 volymer årligen och att hvarje volym i medeltal skulle kosta

l pund sterling; sedan dess hade emellertid volymantalet blifvit bestämdt

till 17 om året till enahanda medelpris. Såsom framhållits i det åberopade

utlåtandet, ansåge komiterade, att ett fullständigt exemplar af katalogen

borde anskaffas för hvart och ett af våra största offentliga bibliotek, nemligen

kong!, biblioteket, de båda universitetsbiblioteken, vetenskapsakademiens

bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Detta gjorde 5 fullständiga

exemplar, hvartill korame, att enstaka volymer af katalogen

enligt komiterades förmenande blefve behöfliga för åtskilliga af landets

specialinstitutioner, såsom karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska

högskolan, Sveriges geologiska undersökning, de astronomiska och meteorologiska

observatorierna, meteorologiska centralanstalten, vissa institutioner

vid universiteten och Stockholms högskola m. fl., hvilka volymers antal

enligt komiterades åsigt kunde beräknas till omkring 25. Uppskattadt,

i antal volymer, skulle alltså behofvet för Sverige uppgå till 110 volymer,

hvilka kunde evalvera^ till ungefär 61/, exemplar, ett antal,

som i jemförelse med de andelar, hvilka öfvertagits eller sannolikt

komme att öfvertagas af Norge, Schweiz, Ungern, Jäpan och Mexico, åtminstone

icke i betraktande af vårt lands storlek och vetenskapliga produktion

kunde anses vara för högt tillmätt. Kostnaden för nämnda 110

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

311

volymer uppginge till 110 pund sterling eller i svenskt mynt något öfver

2,000 kronor, inom hvilken summa bidraget dock helt visst torde kunna

begränsas, då beloppet 1 pund sterling per volym vore ett medelpris och

behofvet af enstaka volymer för specialinstitutionernas räkning syntes

medgifva en af kostnadsbeloppet betingad inskränkning.

Att vårt lands bidrag till företagets gemensamma kostnader borde

utgå af statsmedel, syntes vara af företagets natur nödvändigt betinga^.

Utom det att den dryga subskriptionskostnaden, som för ett fullständigt

exemplar uppginge till öfver 300 krotior om året, näppeligen enligt komiterades

åsigt kunde påräknas såsom disponibel af de särskilda bibliotekens

knappt tillmätta inköpsanslag, vore det uppenbart, ätt, om bestämmandet af

Sveriges andel i de gemensamma kostnaderna gjordes beroende af beslut af

alla de särskilda myndigheter, hvilka egde bestämmanderätten öfver de särskilda

bibliotekens anslagssummor, detta bidrag skulle komma att underkastas

vexlingar, som gjorde all fast beräkning för centralmyndigheten omöjlig.

Hvad åter anginge de kostnader, hvilka skulle komma på Sveriges särskilda

del för utförandet af arbetet vid den s. k. regionalbyrån, som här

skulle upprättas, vore det i frågans närvarande skede så godt som omöjligt

att uppgöra någon tillförlitlig beräkning deraf. Den ifrågavarande

byrån skulle hafva till uppgift att insamla den årligen utkommande vetenskapliga

literaturen, att katalogisera densamma, att verkställa öfversättning

till något af de faststälda språken — engelska, franska, tyska eller

italienska — af de på svenska affattade titlarne, att med tillhjelp af sakkunniga

inordna dessa titlar i det vetenskapliga systemet samt att ombesörja

den helt visst omfattande korrespondensen med centralbyrån, enskilda

författare och utgifvare samt sakkunniga personer. För det härmed

förenade arbetet hade akademien i sitt förra utlåtande trott sig böra beräkna

ett årligt belopp af 2,000 kronor, men i betraktande af de inskränkningar,

som katalogens plan sedan dess undergått, och då, intill dess

erfarenhet om arbetets omfattning vunnits, endast ett mindre belopp borde

ifrågasättas, ansåge komiterade, att anslagssumman för regionalbyrån under

dess första arbetsår kunde bestämmas till 1,000 kronor.

Slutligen ansåge sig komiterade böra framhålla, att då vetenskapsakademien

vore den främsta representanten för den naturvetenskapliga

forskningen i vårt land, akademien borde förklara sig beredd att öfvertaga

uppdraget att anordna regionalbyrån för Sverige och, under förutsättning

att derför nödiga anslag beviljades, utföra alla öfriga med företaget

följande bestyr.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde komiterade, att akademien

måtte tillstyrka:

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

att, under förutsättning af Riksdagens bifall till anslagsyrkandena,

Kongl. Makt måtte ■ förklara, att Sverige koinme att ansluta sig till det

af Royal Society i London föreslagna företaget att genom internationel

samverkan utgifva en fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur;

att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt akademien att, på sätt akademien

funne lämpligt, anordna den regionalbyrå, som skulle utföra Sveriges

andel i nämnda katalogarbete; samt

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om anvisande

och ställande till akademiens disposition dels för en tid af 5 år

från och med år 1901 af ett årligt anslag å 2,000 kronor till inlösen af

5 fullständiga exemplar utaf ifrågavarande katalog äfvensom ett antal

exemplar utaf enstaka delar af densamma till fördelning mellan de inhemska

bibliotek och institutioner, som Kongl. Maj:t på akademiens förslag

kunde komma att bestämma, dels ock för år 1901 af ett anslag mot

redovisning å högst 1,000 kronor för upprätthållande af nämnda regionalbyrå

för Sverige.

Då enligt den sista konferensens beslut en del förberedelser för arbetet

skulle företagas redan år 1900 samt de särskilda ländernas regionalbyråer

trädde i verksamhet den 1 januari 1901, heinstälde komiterade

tillika, att akademien måtte, i afvaktan på. Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut, uppdraga åt inspektörerna öfver akademiens bibliotek och bibliotekarien

att låta utföra nämnda förberedande arbeten och draga försorg

om fullgörande af de åligganden, som skulle tillkomma den blifvande

regionalbyrån för Sverige, samt att, för den händelse utgifter härför skulle

blifva erforderliga, dessa måtte få af akademiens medel förskottsvis bestridas

intill ett belopp af 500 kronor. Denna hemställan hade, enligt

hvad departementschefen inhemtat, bifallits af akademien.

Till frågans närmare belysning bifogade komiterade öfversättning af

den vid den tredje internationella konferensen faststälda planen för katalogarbetet.

Vidare hade i ärendet hörts öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket

samt bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund.

Af dessa hade den förstnämnde i utlåtande den 20 oktober 1900

såsom sin åsigt uttalat, att ett land med Sveriges höga kultur icke

borde saknas bland dem, som anslöte sig till ett företag af denna art,

och att, förutom denna hänsyn, äfven borde tagas i betraktande vigten

för våra offentliga bibliotek att genom sådan anslutning från Sveriges sida

få sig tillförsäkrade exemplar af det monumentala verk, hvaråt berörda

internationella samverkan komme att gifva upphof.

1 utlåtande den 29 oktober 1900 både bibliotekarien vid uni
-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.

313

versitetsbiblioteket i Upsala anfört: Med hänsyn till den ofantligt stora

rol, naturvetenskaperna i våra dagar spelade, och de oaflåtliga forskningar,

som i alla länder och på alla naturvetenskapens områden fortginge,

måste det för vetenskapen i allmänhet och för de enskilda vetenskapsmännen

i synnerhet vara af största vigt att förvärfva en öfversigt

af de forskningar, som inom hvarje specialområde anstälts, och de resultat,

hvartill man kommit, en öfversigt, som den enskilde vetenskapsmannen

svårligen eller högst ofullkomligt kunde vinna utan en dylik internationel

katalog. Då förberedelserna till detta storartade bibliografiska arbete efter

noggrann planläggning redan framskridit så långt, att en jemförelsevis

mindre del återstode, vore det från såväl allmän som enskild synpunkt

gagneligt och önskvärdt, att vårt fosterland, som just på naturvetenskapens

fält räknade sina största vetenskapliga namn, äfven lemnade sin

kontingent till företagets förverkligande. Bibliotekarien tillstyrkte derför

bifall till den gjorda framställningen i den rigtning, som af vetenskapsakademien

föreslagits.

Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund hade i utlåtande

den 9 november 1900 anfört, att det ifrågavarande företaget otvifvelaktigt

komme att blifva af stor betydelse för den naturvetenskapliga

forskningen och att såväl i betraktande häraf som ock särskildt med

hänsyn till de vigtiga insatser, hvilka svenske vetenskapsmän gjort och

alltjemt gjorde i fråga om nämnda forskning, det måste anses vara synnerligen

önskvärdt, att äfven vårt land bidroge till nämnda företags förverkligande,

hvarför bibliotekarien, under lifligt instämmande i hvad som

yttrats uti den af vetenskapsakademien meddelade utredning i saken,

tillstyrkte, det Kongl. Maj:t måtte med anledning af den föreliggande

framställningen vidtaga de åtgärder, som af nämnda akademi förordats.

Sedan Ivongl. Maj:t genom remiss anbefalt Kongl. Maj:t,s befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län att från vederbörande infordra yttrande,

om och i hvad mån från Göteborg kunde förväntas bidrag till anskaffande

för Göteborgs stadsbibliotek af ett fullständigt exemplar af

ifrågavarande fortlöpande katalog, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

med skrifvelse den 12 december 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett

af styrelsen för nämnda stadsbibliotek i ärendet afgifvet yttrande, deri

anförts, att styrelsen till fullo uppskattade den stora betydelsen af

ifrågavarande katalog och — särskildt med hänsyn dertill att Göteborgs

museum egde rikhaltiga naturvetenskapliga samlingar, hvilka på viss;], områden

erbjöde ett synnerligen värdefullt material för vetenskaplig forskning,

samt att Göteborgs stadsbibliotek numera genom regelbundna bytesförbindelser

erhölle ett icke ringa antal naturvetenskapliga publikationer —

Bih. till Rikad. Frot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ansåge det särdeles önskvärdt, om Göteborgs stadsbibliotek kunde erhålla

ett fullständigt exemplar af katalogen, men att styrelsen likväl, med instämmande

i vetenskapsakademiens uttalande angående önskvärdheten af

att de för Sveriges deltagande i subskriptionen nödiga kostnader bestredes

af statsmedel, icke kunde utfästa sig till något bidrag från Göteborgs

stadsbibliotek för ifrågavarande ändamål, då dels den summa, öfver hvilken

biblioteket för närvarande kunde förfoga för bokinköp, näppeligen

medgåfve en så betydlig utgift, dels ock styrelsen svårligen kunde fatta

ett för flere år bindande beslut, enär de för biblioteket disponibla tillgångarna

till stor del berodde på årliga anslag af Göteborgs stadsfullmägtige

och Göteborgs högskola. Deremot ville styrelsen uttala den förhoppning,

att stadsbiblioteket måtte erhålla ett exemplar af katalogen på

det sätt vetenskapsakademien föreslagit, helst stadsbiblioteket i andra fall

erhållit exemplar af vetenskapliga arbeten, som inlösts af statsverket.

1 skrifvelse till Kongl. Maj:t- af den 14 november 1900 hade

vetenskapsakademien, i anledning af en utaf dess komiterade i denna

fråga, professor Lindström och bibliotekaiden Dahlgren, till akademien

gjord framställning, anhållit, att, enär akademien i sin skrifvelse af den

12 september 1900 hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition

om anvisande, bland annat, för år 1901 af ett anslag af högst 1,000 kronor

för upprätthållande af den regionalbyrå, som skulle inrättas för besörjande

af Sveriges andel uti ifrågavarande katalog, men vid 1901 års

riksdag statsregleringen för år 1902 skulle uppgöras och således vore

nödvändigt, att af denna Riksdag begärdes enahanda anslag till samma

belopp äfven för år 1902, Kong], Maj:t täcktes till 1901 års Riksdag aflåta

proposition om anvisande för ifrågavarande ändamål af 1,000 kronor för

hvartdera af åren 1901 och 1902 eller tillsammans 2,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört.

Af hvad sålunda förekommit funne departementschefen sig öfvertygad,

att Sverige med hänsyn till sin framstående ställning inom vetenskapens

område icke kunde eller borde undandraga sig att deltaga uti ifrågavarande

internationella företag; och hade departementschefen icke heller

något att erinra mot det af vetenskapsakademien föreslagna sättet för

detta deltagande. I afseende å katalogens utgifning hade från utrikesdepartementet

i skrifvelse till ecklesiastikdepartementet af den 21 november

1900 anmälts, att, enligt meddelande från härvarande kongl. britiske minister,

Royal Society tillkännagifvit, att de ekonomiska förutsättningarna

för katalogens utgifvande numera kunde anses så betryggade, att detta

, skulle kunna börja år 1901, om blott nödigt tillstånd dertill erhölles af

den internationella komité, som skulle ega att öfvervaka katalogarbetet,

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

315

samt att Koyal Society för sådant ändamål anhållit, att de intresserade

staterna ville utan dröjsmål utnämna sina representanter i berörda komité

och bemyndiga dem att infinna sig på komiténs sammanträde i London

den 12 december 1900. Departementschefen erinrade i detta sammanhang,

att, sedan vetenskapsakademien i ärendet afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t

den 30 november 1900 uppdragit åt bibliotekarien Dahlgren att i egenskap

af ombud för Sverige närvara vid berörda sammanträde med nämnda

internationella komité, dock utan rätt för honom att deltaga i något för

Sverige bindande beslut.

Under åberopande af hvad departementschefen sålunda anfört och

omförmält, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att bevilja dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar

och enstaka delar af en internationel fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig

literatur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande

under åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd

regionalbyrå för Sverige. 2,000 kronor samt att pa extra stat för år

1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget a 10,000 kronor

ett belopp af 2,000 kronor eller tillhopa 4,000 kronor, att användas med

2,000 kronor för berörda inlösen och med 2,000 kronor för upprätthållande

af omförmälda byrå under åren 1901 och 1902.

I händelse af bifall härtill ansåge departementschefen hinder ej förefinnas

att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskjuta livad som

erfordrades för byråns upprätthållande under samma ar och jemväl föi

inlösen af katalogen, derest någon del af densamma hunne utgifvas under

år 1901.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:t förevarande

framställning, må

a) för inlösen under fem år af fullständiga exemplar

och enstaka delar af en internationel fortlöpande

katalog öfver naturvetenskaplig literatur bevilja ett belopp

af 10,000 kronor och deraf på extra stat för år

1902 anvisa 2,000 kronor; samt

b) på extra stat för år 1902 anvisa för upprätthållande

under åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande

katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige

ett belopp af 2,000 kronor.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Stats utskott ets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till

forskningar

efter svenska

minnen i

främmande

länder.

[99.]

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

104:o) Kong]. Maj:t hai'' vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat

för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till företagande

af forskningar efter svenska minnen i främmande länder, under

vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag att utföra berörda forskningar,

skulle vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

öfverlemna de af bildningar och anteckningar m. m., som blefve

frukten af hans forskningar.

Med bifall till en af Kong! Maj:t den 30 mars 1900 afgifven proposition

har Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 3,000

kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen

i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag

att utföra berörda forskningar, skulle vara skyldig att till vitterhets-, historieoch

antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,

som blefve frukten af hans forskningar. Genom kong], bref den 25 maj

1900 hade, enligt hvad departementschefen meddelat, uppdragits åt e. o.

amanuensen hos nämnda akademi F. R. Martin att under samma års sommar

i Ryssland och Turkiet företaga forskningar efter svenska minnen

mot åtnjutande af 3,000 kronor under omförmälda vilkor; och hade statskontoret

anbefalts att af under händer hafvande medel till akademien redan

under år 1900 förskottsvis utbetala ett mot det beviljade anslaget

svarande belopp.

I det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden redogjordes för de i denna fråga af Martin och

akademien afgifna framställningar, enligt hvilka man tänkt sig, att sådana

undersökningar ej skulle inskränkas endast till Ryssland och Turkiet,

utan äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det

öfriga Europa. Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna

fotografier och afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för

Sveriges historia intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde

genomföras systematiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostnaderna,

hvilka ej kunde stiga till några större belopp. För att med fördel

utföra ett dylikt arbete, måste man fördela det på flere, exempelvis fyra,

år. Det syntes knappt vara nödvändigt att för hvarje år vistas på främmande

botten mer än tre till fyra månader; mellantiden skulle användas

för ordnande af det hemförda materialet, som, sedan det vore fullt samladt,

skulle utgifvas i ett större arbete, hvilket, enligt Martins öfvertygelse, skulle

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

317

blifva af stor vigt för den svenska kultur- och konstforskningen och utgöra

en heder för vårt land.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att akademien uti skrifvelse

till Kongl. Maj:t af den 6 november 1900 anfört, att Martin, hvilkens resa

blifvit fördröjd genom honom lemnadt uppdrag att vara juryman vid 1900

års verldsutställning i Paris, vid tiden för aflåtande! af akademiens skrifvelse

befunne sig på förenämnda forskningsresa till Ryssland och Turkiet

och således ej kunnat till akademien lemna någon redogörelse för densamma,

men att hans år 1899 af trycket utgifna arbete »Kungliga svenska

gåfvor till ryske Zaren 1647—1699. Silfverskatter i Kejserliga skattkammaren

i Moskwa», innehållande resultaten af hans i förberörda syfte företagna

första resa till Ryssland, borgade för att han egde goda förutsättningar

för den verksamhet, som här vore i fråga. På grund häraf och

då det, såsom akademien förut hos Kongl. Maj:t framhållit, vore af stort

intresse, att den uppgjorda planen för efterforskande af svenska ininnen i

främmande läpder fullföljdes, hemstälde akademien, att till 1901 års Riksdag

måtte göras framställning om fortsatt anvisande för ändamålet af

3,000 kronor samt att åt Martin måtte uppdragas att äfven år 1901 företaga

dylika efterforskningar i land, som akademien egde bestämma.

Med anledning häraf tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen afgifva omförm Rida förslag. Och ansåg departementschen,

att vid bifall till Kongl. Maj:ts framställning, hinder ej förefunnes

för Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera

ifrågavarande belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till företagande

af forskningar efter svenska minnen i främmande

länder, under vilkor att den person, hvilken er''

håller uppdrag att utföra berörda forskningar, skall vara

skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

öfverlemna de afbildningar och anteckningar in. in.,

som blifva frukten af hans forskningar.

105:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande af

restaureringsarbeten å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf''

på extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende an
-

Ang.

anslag till

restaurering

if Bohus fästningsruin.

[100.]

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

malt, hurusom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien uti skrifvelse

den 2 oktober 1900 hemstält, det Kongl. Maj:t måtte af 1901 års

Riksdag för fortsatt restaurering af Bohus fästningsruin äska ett belopp

af 32,000 kronor att utgå under de tre åren 1901, 1902 och 1903

med 12,000 kronor under år 1901 samt 10,000 kronor under hvardera

af de två derpå följande åren; varande i detta ärende infordrade utlåtanden

afgifna af öfverintendentsembetet, arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län.

Beträffande hittills vidtagna åtgärder i syfte att från förstöring bevara

lemningarna af Bohus fästning har departementschefen till eu början

erinrat och meddelat följande.

I en af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet med eget

utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrifvelse af den 24 maj 1898

anmälde chefen för fortifikationen, att den för Sverige minnesrika

f. d. fästningen befunne sig i ett synnerligen förfallet tillstånd, och

hemstälde, att reparationsarbeten å de minst förfallna delarne deraf

måtte under sommaren 1898 få verkställas för eu beräknad kostnad af

3,000 kronor och i främsta rummet omfatta anbringande af skyddstak

å tornet »Fars hatt», iordningställande af ingångarne till nämnda torn

och öfre fästningsgården äfvensom af utanverket »Nederplattens» främre

murkant, samt att berörda arbeten finge utföras genom fortifikationsbefälhafvarens

i Göteborg försorg, efter det erforderliga detaljförslag

blifvit utarbetade af honom i samråd med riksantiqvarien, hvilken senare

skulle ega att under arbetenas fortgång gifva anvisningar i och för ett

ur antiqvarisk synpunkt rigtigt och ändamålsenligt utförande af desamma.

Till stöd för denna framställning anförde chefen för fortifikationen

hufvudsakligen följande: Den utan gensägelse äldsta, minnes
rikaste,

ärofullaste och mest imponerande äldre fästning, som ännu

funnes qvar i vårt land, torde vara det på Elfvebackens klippholme

i Göta elfs norra utloppsarm, den så kallade Nordre eif, midt emot

Kungelf liggande Bohus. Sedan något mer än etthundra år hade denna

fästning varit öfverlemnad åt förgängelsen, hvilken i ej oväsentlig grad

påskyndats dels af en år 1789 anbefald rasering och dels deraf att staden

Kungelf erhållit tillåtelse att från fästningen taga byggnadssten.

Denna sköfling af det vördnadsvärda fästet hade väl år 1838 blifvit förbjuden,

men hvad menniskohänder ej medhunnit att nedrifva, det förstördes

långsamt men säkert genom tidens inverkan, så länge ej en

minnesgod och bevarande vård egnades denna fornlemning. En af de

s. 319 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

319

forna yppersta länkande i Sveriges fästningskedja hotades sålunda af

total tillintetgörelse, så vi''da ej snar hjelp lemnades, ett förhållande, som

chefen för fortifikationen ansåge sig desto mera hafva skyldighet att

påpeka, som den möjligheten ej vore utesluten, att de iståndsätta hvalfven

i Bohus än en gång kunde göra tjenst vid krigiska förvecklingar,

ehuru naturligtvis endast såsom upplagsplatser för förråd och dylikt.

Af det, som ännu stode upprätt inom den gamla fästningen och ej vore

alldeles fallfärdigt, förtjenade i första hand att framhållas tornet Fars

hatt, hvars ytterbeklädnad visserligen vore illa åtgången, men som dock,

om det försåges med skyddstak, ännu torde kunna trotsa århundraden.

Ur krigshistorisk synpunkt vore det också just detta torn, som af alla

de olika verken inom Bohus fästning vore mest förtjent af att bevaras

från förstörelse. Vidare vore främre delen af utanverket Nederplattens

murverk i ganska godt skick och torde kunna nöjaktigt repareras fölen

relativt obetydlig summa. Ingångarne till öfre fästningsgården och

till tornet Fars hatt, som vore nästan lifsfarliga att passera, borde äfven

iordningställas. Ytterligare torde äfven brunnen på slottsgården, Nya

magasinet och Kyrkotornet vara så pass litet förfallna, att deras nödtorftiga

reparerande ej skulle kräfva några störa summor. Att på förhand

uppgöra ett kostnadsförslag för Bohus’ vidmagthållande vore en

ytterst vansklig, för att ej säga omöjlig sak. Sannolikt skulle till och

med ganska stora summor kunna härför användas, utan att dock mer än

en ringa del af fästningen hunnit ordnas och skyddas. Vissa detaljkostnader

kunde deremot på förhand någorlunda bedömas, såsom för

skyddstaket å Fars hatt omkring 1,800 kronor, för ingångarnes ordnande

minst 600 kronor och för Nederplattens främre murkants lagande

m. in. 600 kronor. Samtliga dessa arbeten vore det för öfrigt ytterst

vigtigt att utan dröjsmål få utförda, enär i annat fall ytterligare ras ej

skulle uteblifva och inom kort hafva verkat så förstörande, att en iståndsättning

derefter skulle kräfva alltför dryga kostnader.

I fråga om anskaffande af medel till restaureringen ansåg chefen för

fortifikationen, att af de s. k. arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen

kunde för ifrågavarande ändamål användas ett belopp af 2,000 kronor,

hvarjemte han uttalade den förhoppningen, att genom riksantiqvariens

försorg skulle kunna beredas någon ytterligare tillgång, så att åtminstone

nyss berörda arbeten, hvilka skulle betinga ett belopp af 3,000

kronor, kunde komma till stånd.

Vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af chefens för fortifikationen

omförmälda framställning tillstyrkte arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

bifall till hvad denne sålunda föreslagit.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som anbefalts att

i ärendet sig yttra, anförde i utlåtande den 1 juni 1898, att då

skäl funne3, som gjorde ett uppskof med de ifrågavarande arbetenas

utförande rqycket betänkligt, akademien på det lifligaste instämde med

chefen för fortifikationen angående vigten och önskvärdheten af att de

föreslagna konserveringsåtgärderna redan år 1898 och på sätt af honom

blifvit föreslaget måtte komma till utförande, hvarjemte akademien, med

framhållande deraf att akademien ej såge sig i tillfälle att lemna det

ifrågasatta tillskottet af 1,000 kronor, anhölle, det Kongl. Maj:t måtte

för det behjertansvärda ändamålet af tillgängliga medel anvisa sistnämnda

belopp.

Vid föredragning den 10 juni 1898 af detta ärende fann Kongl.

Maj:t godt, med bifall till hvad chefen för fortifikationen föreslagit, för

ifrågavarande ändamål anvisa 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor

från de under arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning

stälda arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000

kronor från det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra

utgifter.

På sommaren och hösten 1898 vidtogos härefter, under ledning af

fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg, kaptenen Claes Grill, efter en af

honom uppgjord och af riksantiqvarien godkänd plan vissa åtgärder

för bevarande af åtskilliga delar utaf fästningsruinen. I skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 6 maj 1899 lemnade riksantiqvarien följande redogörelse

för arbetets fortgång och de dermed vunna resultaten: Arbetet hade i

främsta rummet gält tornet Fars hatt, hvars blytak redan längesedan försvunnit,

liksom det år 1746 lagda trätaket. Med iakttagande af största

sparsamhet hade öfver tornet blifvit lagdt ett tak af beton, sammansatt

af stenskärf, cement och alunskiffermjöl, och öfver detta hade anbragts

en 10 centimeter tjock betäckning af fin och fet beton, som stålslipats.

Arbetet hade varit förenadt med fara, men hade lyckligtvis

blifvit utfördt utan någon olyckshändelse. Tornet vore nu skyddadt

från väta, som, trängande sig in i murarne uppifrån, lätt vållade deras

söndersprängande. I närheten af Fars hatt förekomme en lemning af eu

mur, som i den nedre delen vore tjock, i den öfre smal och försedd

med skottgluggar, af hvilka ett par ännu funnes qvar. Innanför denna

öfre tunnare mur, ofvanpå den Överskjutande delen af den tjocka muren,

hade förr varit belägen den s. k. Trumpetaregången, hvilken ledt

fram till en dörröppning högt uppe i tornmuren. Den qvarstående

delen af Trumpetaregången och den denna uppbärande muren hade

under år 1898 blifvit cementerad, intill dess kölden gjort slut på sådant

arbete.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

321

I samma skrifvelse meddelade riksantiqvarien, att staden Kungelf för

fortsatta skyddsarbetens verkställande anvisat ett belopp af 1,000 kronor,

samt anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes för samma ändamål anvisa 2,000

kronor att användas på det af Kongl. Maj:t år 1898 faststälda sätt.

Riksantiqvarien åberopade såsom skäl för denna sin framställning hufvudsakligen

följande: Resultatet af 1898 års arbete vore icke tillräckligt.

Skulle Bohus ruin icke ännu mera förfalla, måste konserveringsarbetet

fortsättas. Vid källossningen år 1899 hade inträffat ras, hvilka vittnade,

att hvad, som kunde göras, borde göras snart. Sedan Fars hatt blifvit

på ett tillfredsställande sätt täckt, kunde detta torn användas som förrådsrum,

åtminstone i händelse af tillfälligt behof, men skulle detta ske,

måste den stora oregelbundna öppning, som funnes i tornets nedersta

del, fyllas. Denna öppning innebure dessutom en fara för den öfverliggande

tornmurens bestånd. I kanten af denna muröppning funnes delar

af en trappa, som vore konstruerad inne i muren. Denna trappa innebure

i det skick, hvari den befunne sig, en fara för ruinen, enär trappan

lätt kunde rasa och derigenom framkalla obestånd hos de omslutande

murarne. Det vore derför nödvändigt att rekonstruera de bortfallna

och skadade delarne af trappan. Trumpetaregångens ytterkanter

behöfde stärkas, på det att mera utskjutande stenar icke måtte rasa.

Den ytterkant, som vette mot Fars hatt, borde stadgas genom en mellan

kanten och tornmuren anbragt sträfva, som lämpligen kunde få formen

af en smal bro, genom hvilken man kunde komma fram till dörröppningen

i tornmuren och blicka in i dess inre. Trumpetaregången ledde

från Fars hatt till det s. k. Kungshuset. Af dess murar funnes äfven

de nedre delarne qvar jemte en båge med öfverliggande mur, som bildade

en gafvelvägg. Denna båge liksom de Kungshuset omgifvande

murarne behöfde efterses och skyddas genom cementering o. s. v. Det

yttre försvarsverket Nederplatt hade fått beklädnadsmuren bortplockad

för att användas i nyare byggnader. Det vore nödvändigt att ersätta

den borttagna beklädnadsmuren med eu ny, som förmådde bereda skydd

åt Nederplatts inre delar och bakom liggande verk.

öfver denna riksantiqvariens framställning hördes chefen för fortifikationen,

hvilken — under erinran, bland annat, att ännu återstode åtskilliga

arbeten, innan tornet Fars hatt kunde anses vara i nöjaktigt

skick för att kunna användas till upplagsplats för förråd, samt att de

vigtigaste af dessa arbeten vore betontakets strykande med asfaltfernissa

och torningångens ordnande, hvilka arbeten borde, om nödig sparsamhet

iakttoges, kunna utföras för sammanlagdt 1,000 kronor—hemstälde, det

Kongl. Maj:t täcktes för fortsatta konserveringsarbeten å Bohus, utförda

Uih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

på sätt år 1898 egt rum, anvisa ett belopp af 2,000 kronor, deraf 1,000

kronor af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Efter det arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i afgifvet

utlåtande tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen sålunda

hemstält, anvisade Kong!. Magt den 7 juli 1899 för ifrågavarande ändamål

2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från arrende-, jordskyldsoch

tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det under åttonde

hufvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter, hvarjemte Kongl. Maj:t

föreskref, att ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de

bestämmelser i sådant hänseende, som för de dittills utförda arbetena

jemlikt kongl. brefvet den 10 juni 1898 varit gällande.

Sedan konserveringsarbetena å fästningsruinen under år 1899 blifvit

fullföljda, fortfarande under ledning af fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg,

aflat riksantiqvarien den 26 maj 1900 en skrifvelse till Kongl.

Maj:t, deri han, med förmälan, bland annat, att genom nämnda arbeten

visserligen mycket vore vunnet för ruinens fortfarande bestånd,

men att, enligt hvad af en från fortifikationsbefälhafvaren till riksantiqvarien

ingången anmälan framginge, åtskilliga för ruinens betryggande

särdeles magtpåliggande åtgärder måste inom den närmaste tiden

vidtagas, innan det blefve möjligt att uppgöra ett fullständigt arbetsoch

kostnadsförslag för återstående konserveringsåtgärder, anhöll, att

Kongl. Maj:t täcktes för år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor,

hvilket belopp ansåges vara tillräckligt för det, som under år 1900

kunde uträttas.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, häröfver hörd, anförde

i utlåtande af den 31 maj 1900, att arméförvaltningen å nämnda

departement under hand inhemtat, att de under sommaren 1899 utförda

konserveringsarbetena för det vigtigaste iståndsättandet af tornet Fars

hatt ej visat sig för den vördnadsbjudande ruinens bestånd tillräckliga,

utan att nya bristfälligheter, som snarast måste afbjelpas, yppat sig, ett

förhållande, som i allmänhet inträffade, när fråga vore om dylika konserveringsarbeten;

och tillstyrkte arméförvaltningen bifall till riksantiqvariens

berörda anhållan, med hemställan tillika, att, derest samma anhållan

bifölles, ett belopp af 1,000 kronor måtte för ändamålet anvisas

af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Genom beslut den 22 juni 1900 fann Kongl. Maj:t godt, med

bifall till den af riksantiqvarien gjorda framställningen, dels för sagda

ändamål anvisa 2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från de under

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning stälda arrende-,

jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, dels ock

föreskrifva, att nu ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de

bestämmelser, som jemlikt förutnämnda kongl. bref af den 10 juni 1898

varit gällande beträffande de dittills utförda arbetena.

Vidare har departementschefen meddelat, att vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien uti nu föreliggande, af akademien gjorda framställning

— med öfverlemnande af dels en utaf fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg

afgifven vidlyftig rapport angående verkstälda restaureringsarbeten å

ifrågavarande fästningsruin m. in., dels ock ett af honom uppgjordt kostnadsförslag

rörande ytterligare behöfliga arbeten å ruinen jemte en till

akademien stäld skrifvelse — vitsordat såväl önskvärdheten och behofvet af

de föreslagna restaureringsåtgärdernas snara vidtagande som ock fortifikationsbefälhafvarens

under de föregående åren ådagalagda skicklighet och

lämplighet i alla afseenden att leda arbetena, hvarjemte akademien särskildt

framhållit, att fortifikationsbefälhafvaren erbjudit sig att fortfarande

som hittills kostnadsfritt hafva ledningen om händer, hvarigenom således

utgiftsposten härför kunnat ur kostnadsförslaget uteslutas.

Af nyssnämnda utaf fortifikationsbefälhafvaren afgifna rapport inhemtades

i fråga om de under åren 1899 och 1900 utförda restaureringsarbetena

hufvudsakligen följande.

Vintern 1898—1899 hade för Bohus ruin varit synnerligen förderfbringande.

På grund af den milda temperaturen hade inträffat ej mindre

än nio källossningar, hvilka gått illa åt de fallfärdiga murarne. Stora

stycken af dessa hade flerstädes nedramlat, hvadan en god del af det år

1899 beviljade anslaget måst användas till att nödtorftigt cementera och

foga hvad som varit mest fallfärdigt å skilda ställen inom den omfångsrika

ruinen. Under år 1899 hade vidare medhunnits återställande af den

synnerligen svårt ramponerade ingången till tornet Fars hatt, återuppbyggande

af den inuti muren till detta torn varande trappan, hvilken varit

nedrasad till två våningars höjd, samt restaurering af porthvalfvet till Kungshuset

och afslutning af arbetet med Trumpetaregången. Ingången till

tornet Fars hatt hade uppmurats i dukt med den öfriga tornmuren, ingången

hade hvälfts i öfverensstämmelse med tillgängliga gamla ritningar

och innertrappans nedre del hade blifvit nyuppförd, tills den

nådde upp till den qvarvarande delen af trappan, så att man inuti

muren kunde komma ända upp till de öfverstå skottgluggarne; och

hade slutligen för ingången anbragts en stark port af jern. Trumpetaregångens

restaurering hade afslutats; och för att man skulle

kunna komma upp på densamma, hade i den tjocka muren anbragts en

smal och brant trappa. Från Trumpetaregången, hvilken fordom sträckt

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sig ända fram till tornet Fars hatt, hade en ännu befintlig mindre portöppning

ledt in uti tornet. För att emellertid bibehålla den på senare

tid använda ingången till borggården, enär den fordom brukliga ingången

vore alldeles igenrasad, hade vid restaureringen en smal öppning lemnats

mellan Trumpetaregången och tornet. Mellan Trumpetaregången

och berörda portöppning i tornet hade slagits en lätt brygga af beton,

hvilken på den utåt vända sidan försetts med skyddande ledstänger af

jern. Porthvalfvet till Kungshuset hade vid den mot borggården närmast

belägna delen utgräfts ned till den forna vägbanan; muren och

hvalfvet hade iståndsatts och fogats, hvarjemte murens öfverdel täckts

med beton. Det skarpa 24 meter höga murhörnet vid Nederplatt hade

blifvit till hela sin höjd cementfogadt.

Under år 1900 hade arbetet börjat med restaurering af de ganska

illa ramponerade skottgluggarne i tornet Fars hatt, hvarefter, enär äfven

under vintern 1899 —1900 ras inträffat på åtskilliga ställen i fästningsruinen,

åtgärder måst vidtagas för att skydda andra partier af densamma.

I första hand hade Kyrkotornet måst upphjelpas. På dess södra sida hade

redan år 1898 all ytterklädnad af tuktad sten varit nedrifven eller nedfallen.

På nordvestra sidan åter hade denna ytterklädnad funnits någorlunda

i behåll, men under vintern 1899—1900 hade ur densamma stora

stycken nedrasat. På detta ställe hade under sommaren 1900 verkstälts

en upphjelpning och cementfogning af muren ända från grunden, öfverstå

delen af denna mur hade börjat att något »hänga öfver», derigenom

att regnvattnet vid öfvergång till is trängt ut stenblocken. Sedan

den inre murytan blifvit blottad, hade de öfverhängande stenarne

med talja bragts tillbaka i sitt ursprungliga läge. Kyrkotornets inre erbjöde

nu en angenäm plats, hvarifrån man hade en härlig utsigt öfver

Kungelf och Nordre eif. Det lilla, som funnes qvar af det med Gamla

magasinet sammanhängande halftornet Mors mössa, hade under vintern

1899—1900 börjat ytterligare rasa, likasom förbindelsemuren mellan

tornet Mors mössa och Nya magasinet. Hvalfvet i nämnda förbindelsemur

hade återstälts i sitt ursprungliga skick, hvarjemte murens både

yttre och inre sidor upphjelpts och cementfogats. På tornet Mors mössa

hade den närmast förbindelsemuren belägna delen af yttermuren likaledes

blifvit upphjelpt och cementfogad. I porthvalfvet under Kungshuset

hade under år 1900 utgräfningen fortsatts till hela hvalfvets längd

och ned till den forna vägbanan. Sedan en vid utgräfningen upptäckt

igenmurad öppning i porthvalfvets sidomur blifvit åter upptagen, hade

derinnanför påträffats en smal, af jord och mursand igenfyld gång, hvilken

ledde fram emot kyrkan. Vid utgifning af denna gång hade kyr
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

325

kaus grundmur blottats och för tillfället uppstöttats för att till nästa

sommar hindra ras.

Fortifikationsbefälhafvaren hade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet

vidare inhemtas, i rapporten framhållit, att mycket återstode

att göra, om man ville för framtiden rädda hvad som ännu funnes

qvar af den stolta borgen, äfvensom att, enär äfven under sommaren

1900 och sålunda oberoende af källossning betydliga ras egt rum, i

synnerhet å Nya magasinets sydvestra gafvelmur, förvättringen visade

sig hafva fortskridit så långt, att hvad man önskade göra borde verkställas

inom den allra närmaste framtiden.

Slutligen hade fortifikationsbefälhafvaren omnämnt, att Hans Maj:t

Konungen under sommaren 1898 aflagt ett besök vid Bohus och dervid

beslutat, att en af fortifikationsbefälhafvaren utförd större planritning

öfver fästningen, sådan denna tedde sig år 1771, skulle gjutas i brons

på Hans Maj:ts bekostnad och uppställas på borggården för att underlätta

för den besökande främlingen att orientera sig i allt detta virrvarr

af gamla lemningar. Nämnda bronstafla hade påföljande vinter blifvit

gjuten och vore nu orienterad och uppstäld invid brunnen med i postainentet

inmurade stenar, hvilka sedan äldre tider vore försedda med årtal

och olika regementens initialer.

I omförmälda kostnadsförslag funnes upptagna de beräknade utgifterna

för restaureringsarbeten å följande delar af fästningsruinen, nemligen

Kyrkotornet, Gamla magasinet, tornet Mors mössa, Qvarntornet, Nya

magasinet, Stora Våghals, Skarpe Nord, Nedre Platt, tornet Fars hatt,

muren från Fars hatt till Kungshuset samt Kungshuset, hvarjemte för

ställningar, stenkran, hissinrättning till skyddsmuren mot vägen söder om

fästningen, verktyg m. m. upptagits eu post å 1,300 kronor; slutande

kostnadsförslaget å en summa af 32,000 kronor.

Uti infordradt utlåtande den 13 november 1900 hade öfverintendentsembetet

anfört, att embetet, efter granskning af berörda

kostnadsförslag, som synts embetet vara uppgjordt med synnerlig omsorg

och insigt, icke funnit anledning till andra erinringar mot detsamma,

än att dels posten till ställningar, stenkran, hissinrättning till

skyddsmuren mot vägen söder om fästningen, verktyg m. m. borde

höjas från 1,300 kronor till 2,500 kronor och dels en post å 2,300 kronor

tilläggas för oförutsedda utgifter, hvadan, derest proposition i ämnet

kotnme att till Riksdagen aflåtas, den äskade anslagssumman borde bestämmas

till 35,500 kronor.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet hade, på grund

af remiss, låtit inhemta yttrande i ärendet från chefen för fortifika
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tionen, hvilken dervid förklarat sig icke hafva något att erinra vare sig

i fråga om önskvärdheten af den vackra och minnesrika ruinens fortsatta

restaurering och det sätt, på hvilket restaureringen enligt förslaget

skulle utföras, eller mot det af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda kostnadsförslaget,

utom i hvad anginge den för ställningar m. in. upptagna

summan 1,300 kronor, hvilken i betraktande af den mängd oförutsedda

utgifter, som vid dylika arbeten alltid förekomme, och de reseersättningar,

som för tillsynen måste utgå, borde upptagas till omkring 15

procent af den beräknade arbetskostnaden, samt på grund häraf föreslagit,

att kostnaden för ställningar in. m. måtte höjas till 4,800 kronor,

hvarigenom slutsumman sålunda skulle uppgå till 35,500 kronor; och

hade arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti eget utlåtande

den 14 november 1900 tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen

i nämnda yttrande anfört.

På grund af erhållen befallning att från vederbörande infordra

yttrande, om och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna

för de i ärendet ifrågasatta åtgärder beträffande Bohus fästningsruin

kunde förväntas inflyta från den ort, som vore närmast intresserad

i denna fornlemnings skyddande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län inhemtat yttranden i ärendet dels

från allmänna rådstugan i Kungelf, som — efter det stadens drätselkammare,

inom hvilken framhållits, att staden Kungelf redan för ifrågavarande

ändamål lemnat ett belopp af 1,000 kronor och att stadens finansiela

ställning genom en skolhusbyggnads brand in. in. försämrats, meddelat,

att, ehuru drätselkammaren funne restaureringsarbetet å Bohus fästningsruin

i hög grad både påkalladt och behjertansvärdt, drätselkammaren

såsom vårdare af stadens ekonomi dock icke ansåge sig kunna tillstyrka

vidare tillskott till restaureringsarbetet än hvad som redan lemnats, helst

samhället vore litet och det redan lemnade bidraget med hänsyn härtill

utgjorde ett rätt afsevärdt belopp — på de af drätselkammaren sålunda

anförda grunder förklarat sig icke kunna lemna något ytterligare bidrag

till restaureringsarbetet, dels ock från magistraten i nämnda stad, som

instämt i hvad drätselkammaren på anförda grunder tillstyrkt och allmänna

rådstugan på dessa grunder beslutat.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i utlåtande

den 21 december 1900 anfört, att det syntes, som om staden Kungelf

haft skälig anledning till sitt i saken fattade beslut, och att det

.enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore synnerligen

önskvärdt, om statsmedel till nödigt belopp kunde blifva anvisade

till iståndsättande af ifrågavarande stolta och storslagna fornlemning,

s. 327 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

327

hvars bevarande borde vara af betydelse icke blott för länet utan äfven

för landet i dess helhet.

Vidare har departementschefen meddelat några, hufvudsakligen ur

chefens för fortifikationen förstberörda skrifvelse hemtade uppgifter angående

Bohus fästnings historia.

Detta fäste anlades redan år 1308 af norske konungen Håkon Hålägg

för att betvinga det något längre ned i Nordre eif midt för Kongahälla

belägna Niklasborgs slott, som då innehades af den svenske hertigen

Erik Magnusson. Fästet, som till en början var af trä, blef snart,

till följd deraf att det beherskade gränsfloden Göta eif, en af Norgesvigtigaste

platser och genom allt kraftigare befästningsarbeten af sten

ett af hela Nordens starkaste slott. Bagaholm — den holme, på hvilken

fästet uppförts — var tingsställe för Vikens lagmansdöme, och höfvitsmannen

på Bohus innehade styrelsen först öfver södra och sedermera

äfven öfver norra delen af det landskap, som efter borgen fick namn

af Bohus län. Bohus kom att spela en betydelsefull rol vid de

båda grannrikenas förhållande till hvarandra, såväl de fredliga som de

fiendtliga. På Bohus var år 1333 den norska herredag samlad, som förklarade

Magnus Eriksson myndig, der hyllades år 1344 dennes son Håkan

till Norges konung och der mottog år 1388 Håkans enka Margareta

de svenske stormännens anbud om Sveriges krona. Året derpå

fick konung Albrekt der börja sin fångenskap. På Bohus utsåg en del

af Norges stormän Karl Knutsson till norsk konung. Under åren 1455

och 1456 var slottet för danskar och norrmän en trygg tillflyktsort, der

de funno skydd mot den svenske anföraren Tord Bonde. Många gånger

har detta fäste sedan den tiden varit belägradt. Såsom dess stoltaste

krigiska minne kan emellertid framhållas, att det aldrig varit af fiendehand

intaget. Kristian II belägrade det år 1531, svenskarne inneslöto

det under det nordiska sjuårskriget fem gånger, ifrigast i mars år 1566,

då Nils Boije och Nils Sture företogo fyra stormningar. Vid den sista

af dessa lyckades svenskarne intaga tornet Fars hatt, men sprängdes

jemte en stor del af detta i luften. Bohus hade af denna belägring lidit

svårt, men iståndsattes åter; förbättringar och tillbyggnader vidtogos

åren 1595 och 1605 så ock år 1645, då svenskarne under den s. k.

Hannibalsfejden beskjutit slottet. Fästningens hufvudbyggnader bildade

vid denna tid en fyrkant med torn, af hvilka det nordvestra, det förutnämnda

tornet Fars hatt, var fyrkantigt, men de öfriga, deribland det

sydvestra, som kallades Mors mössa, antagligen runda. Midt på vestra

sidan reste sig det s. k. Röda tornet, hvilket inrymde kyrkan. Utanverken

bildade en oregelbunden sjuhörning. I detta skick befann sig Bohus

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fäste, när det genom freden i Roeskilde år 1658 kom i svensk besittning

och Carl X Gustaf den 30 mars samma år der höll sitt intåg. Under den

s. k. Gyldenlövefejden råkade det åter ut för en belägring, den svåraste

af alla, hvilken dock med hjeltemod uthärdades af den obetydliga besättningen

under den tappre öfversten Fredrik von Börstel. Fästningen ansattes

denna gång i nära två månader, från den 25 maj till den 22 juli 1678,

af öfver 10,000 norrmän under Gyldenlöve och skulle hafva nödgats att

gifva sig, om icke riksamiralen grefve Gustaf Otto Stenbock ankommit

med hjelp. Det nästan i grund förstörda fästet uppbygdes sedermera

ånyo och var till år 1700 residens för landshöfdingen öfver Bohus län,

men blef utan synnerlig vigt i militäriskt afseende, enär det ej längre var

gränsfäste. Carl XII lät ock bortföra derstädes befintliga kanoner för

att användas för befästningar närmare norska gränsen; efter hans död

återfick dock Bohus sin bestyckning. Fästet lemnades sedermera att

förfalla, men ännu år 1782 synes dock en arbetskommendering hafva

varit på Bohus. År 1783 fingo Kungelfs borgare rätt att derifrån taga

byggnadssten, och ej långt derefter fick generalqvartermästaren och direktören

öfver fortifikationen Johan von Hermanson nådig befallning att

uppgöra förslag till slottets rasering. De genom föreskrift den 16 maj

1789 anbefalda raseringsarbetena måste dock redan samma år för de

dermed förenade dryga kostnadernas skull inställas. Den 21 mars sistnämnda

år hade staden Kungelf erhållit tillåtelse att af den på Bohus

fästning befintliga sten bortföra och nyttja hvad densamma till sitt behof

tarfvade. Utan tvifvel hade den stolta fästningen snart varit blott

ett minne, om ej konung Carl XIV Johan på derom af vitterhets-, historie-

och antiqvitetsakademien den 15 juni 1838 gjord framställning

förbjudit denna vanhelgande sköfling af ett utaf de skandinaviska rikenas

vördnadsvärdaste minnesmärken.

För egen del har departementschefen yttrat följande:

Enligt hvad af det sagda framginge, befunne sig en af vårt lands

mest storartade och på historiska minnen rika fornlemningar till väsentliga

delar i så förfallet skick, att densamma hotades af förstörelse, derest

ej inom den närmaste tiden skydd häremot bereddes. De hittills å ruinen

utförda skyddsarbetena hade afsett allenast några få partier af fästningen

och ej varit af särdeles betydande omfattning, utan inskränkts till hvad

som icke utan fara för nämnda partiers bestånd kunnat uppskjutas. För

de ännu återstående erforderliga restaureringsarbetena hade framlagts

kostnadsförslag, som af sakkunnig myndighet förklarats vara uppgjordt

med synnerlig omsorg och insigt, hvartill komme, att tillfälle för närvarande

yppades att utan kostnad för statsverket erhålla .en ledare för

s. 329 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

329

arbetena, hvilketis skicklighet och lämplighet härför blifvit af vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien vitsordad. Då slutligen den af såväl

öfverintendentsembetet som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet förordade höjningen af det utaf

akademien begärda anslaget från 32,000 kronor till 35,500 kronor syntes

vara på goda skäl grundad samt, enligt hvad genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

blifvit upplyst, något bidrag från orten för ifrågavarande

ändamål icke vore att förvänta, heinstälde departementschefen,

det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för utförande af restaureringsarbeten

å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf på

extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.

Vid bifall härtill ansåge departementschefen hinder icke förefinnas

för Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera

större eller mindre del af sistnämnda belopp.

Utskottet finner önskligt, att åtgärder vidtagas i syfte att de ännu

qvarstående delarna af Bohus fästning må bevaras från ytterligare förstöring,

men anser sig på grund af den i statsrådsprotokollet lemnade

redogörelse för ärendets förberedande behandling böra uttala den mening,

att enligt utskottets åsigt planen för de ifrågavarande arbetena

bör på det sätt noga begränsas, att något återställande af fästningens

särskilda delar till deras förutvarande skick icke bör ifrågakomma i

vidsträcktare omfattning än som för vinnande af ofvan angifna syfte

kan finnas vara oundgängligen nödvändigt. Endast under förutsättning

att arbetena sålunda begränsas anser sig utskottet kunna förorda, att

för ändamålet beviljas statsanslag, hvilket derför också synes utskottet

böra beviljas icke i den form, som af Kongl. Maj:t föreslagits utan till

utförande af »konserveringsarbeten» å fästningsruinen.

I det af fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg i september månad

1900 uppgjorda kostnadsförslag har beräknats, att arbetena skulle betinga

eu kostnad af 32,000 kronor; och till detta belopp, som jemväl

blifvit af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien hos Kongl. Maj: t

äskadt, anser utskottet anslaget böra inskränkas, dervid till utgående

under år 1902 synes böra anvisas 22,000 kronor, motsvarande hvad

nämnda akademi ansett behöfligt för åren 190-1 och 1902.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang velat uttala den förhoppning,

att konserveringsarbeternq med iakttagande af den utaf utskottet

ofvan angifna grund, så planläggas, att Riksdagen må kunna med säkerhet

Bih. till Riked. Prot 1901. 4 Samt. 1 Af it.. 9 Höft. 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående

anslag till

museets afdelning

för

arkegoniater

och fossila

växter.

flor.]

Angående

anslag till

museets

etnografiska

afdelning.

[102.]

Ang.

inlösen af

fyra etnografi

ska samlingar

[103.]

påräkna, att genom berörda anslag ett tillfredsställande och varaktigt

resultat af arbetena åstadkommes, och att sålunda någon tillökning af

anslagets belopp icke skall ifrågasättas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kong], Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen för utförande af

konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin beviljar ett

belopp af 32,000 kronor och deraf på extra stat för

år 1902 anvisar 22,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

106:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för 1902

anvisa ett belopp af 2,000 kronor till inköp och insamling

af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter.

107:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 318—320)

innehåller, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900

och 1901 egt rum, på extra stat för år 1902 uppföra

en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofrans

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning.

108:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

.fyra etnografiska samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska

afdelning på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 5,000

kronor.

I en af vetenskapsakademien med skrifvelse den 10 oktober 1900 till

Kongl. Maj:t öfverlemnad, af tillförordnade föreståndaren för naturhistoriska

riksmuseets etnografiska afdelning, doktor Hjalmar Stolpe, gjord framställning

angående inlösen af några samlingar etnografiska föremål för

s. 331 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

331

nämnda afdelning har Stolpe, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

anfört följande.

Under augusti 1900 hade till riksmuseets ifrågavarande afdelning ankommit

två större sändningar af etnografiska föremål, hvilka af den under

hemresan från en treårig forskningsfärd till Java och tyska Nya Guinea

aflidne svenske botanikern, filosofie doktorn Erik Nyman blifvit sammanbragta

vid sidan af hans egentliga verksamhet som botanisk forskare. Af

dessa etnografiska samlingar vore den från Nya Guinea den vida större.

Den utgjordes, inberäknadt några föremål från Nya Irland, af 1,050 nummer,

omfattande drägter, prydnader, husgeråd, vapen och en mängd föremål,

som belyste ifrågavarande folkstammars religiösa föreställningar. Bland

dessa föremål funnes ett stort antal präktiga sniderier, som utvisade en

hög grad af konstskicklighet hos de nämnda folkstammarne. Samlingens

redan i och för sig stora värde ökades än mera genom en noggrann förteckning

öfver största delen af föremålen, upptagande såväl uppgifter

rörande föremålens betydelse och användning som äfven deras namn på

de olika dialekterna. Katalogen lemnade således också ett synnerligen

värderikt bidrag till dessa föga kända språks lexikografi. Denna samlings

betydelse för vårt etnografiska museum vore så mycket större, som detta

förut egde att uppvisa jemförelsevis obetydligt från ifrågavarande område,

hvilket vore ett af de i etnografiskt afseende vigtigaste och mest intressanta

i verlden. Det enda, vi i den vägen egde, vore en mindre samling,

som under senaste året skänkts till museet af den tyske kolonial^ enstemannen

Er. Wanders, men denna samling, för hvilken museet äfven ytterst

hade att tacka doktor Nyman, genom hvilkens bemedling den kommit

museet till godo, innehölle öfvervägande helt andra saker än den Nymanska.

Förenade skulle dessa samlingar gifva en så fullständig bild af de nämnda

folk stammar nes egendomliga kultur, som något etnografiskt museum hade

att uppvisa. Den på Java hopbragta samlingen vore jemförelsevis mindre,

blott omkring 220 nummer, men äfven den omfattade en mängd för

åskådliggörandet af denna ös urgamla kultur vigtiga föremål, hvilka också

vore nya för vår förut ganska torftiga malajiska samling. Bland de vigtigaste

af dessa föremål vore en vacker samling af silfverprydnader, visande

en öfverraskande grad af arbetsskicklighet och smak, en samling vapen

från olika områden af den malajiska arkipelagen, diverse husgeråd och

redskap, drägtpersedlar, musikinstrument m. in. samt föremål, karakteristiska

för kineserna på Java. Båda dessa samlingar, den från Nya Guinea

och den från Java, erbjödes nu af doktor Nymans rättsinnehafvare åt

museet för ett belopp af 3,500 kronor, ett pris, som efter inhemtade upplysningar

från cheferna för de etnografiska museerna i Berlin, Wien, Dresden

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

och Leyden och efter jemförelse med utländska försäljningskataloger måste

anses synnerligen billigt. Tyvärr medgåfve dock ej det lilla årsanslaget på

extra stat af 2,800 kronor till naturhistoriska riksmuseets etnografiska

afdelnings underhåll, vård och förkofran — hvarmed vaktmästare skulle

aflönas, utställningsmaterielen vidmagthållas och ökas samt alla öfriga

löpande utgifter bestridas, så att blott en mindre del årligen kunde användas

till nya förvärf — inlösen af doktor Nymans förenämnda vigtiga

samlingar, hvarför den enda utvägen att åt vårt land rädda dessa resultat

af en svensk forskares nitiska och uppoffrande arbete vore att hos Kongl.

Maj:t anhålla om beredande af särskild! extra anslag till deras inlösande.

I sammanhang härmed har doktor Stolpe, enligt hvad till statsrådsprotokollet

vidare meddelats, fäst uppmärksamhet på att i museets asiatiska

afdelning sedan länge funnes en af förutvarande amanuensen vid

museet F. R. Martin deponerad samling af till största delen japanska föremål,

90 nummer, bland hvilka flere stora gudabilder från det sextonde

århundradet, masker, begagnade vid religiösa skådespel, en större samling

svärdsklingor, upplysande för det japanska vapensmidets historia,

en guldbroderad kinesisk drägt och diverse föremål från Persien och Turkestan.

Denna samling, som länge utgjort en integrerande, vigtig del af

museet, men af brist på medel ej kunnat inlösas, erbjödes nu af egaren till

salu för ett pris af 800 kronor, hvilket i förhållande till nu gällande

marknadspris å äldre japanska föremål vore synnerligen billigt.

Vidare vore en högeligen värdefull samling af öfver 50 föremål (fullständiga

utrustningar för kör- och ridhästar, verktyg, husgeråd, drägtpersedlar,

prydnader och amuletter in. m., allt från Sarterna i östligaste Turkestan)

hembjuden af eu der varande missionär M. Bäcklund för 500

kronor, och af en annan missionär, L. E. Högberg, från samma trakter

hade åt museet erbjudits att köpa en särdeles värdefull samling af hufvudsakligen

äldre föremål från de vestligaste delarne af det kinesiska riket,

utan att dock priset för denna, redan i museet deponerade samling

blifvit bestämdt. Båda dessa sist nämnda samlingar vore för museet ytterst

behöfliga, och deras förvärfvande åt museet skulle taga i anspråk mer än

hela det belopp, som för år 1901 skulle kunna disponeras för inköp.

I betraktande häraf anhölle Stolpe, att vetenskapsakademien måtte hos

Kongl. Maj:t göra framställning om aflåtande af proposition till Riksdagen

om beviljande af ett extra anslag af 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor till

inlösen af doktor Nymans efterlemnade samling, 800 kronor till förvärfvande

af Martins ifrågavarande samling samt 700 kronor såsom bidrag

till inköp af de utaf missionärerna Bäcklund och Högberg erbjudna samlingarna.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

333

Denna doktor Stolpes framställning, hvilken tillstyrkts af de utaf

vetenskapsakademien förordnade inspectores för riksmuseets etnografiska

afdelning, bankofullrnäktigen R. Almström och professorn O. Montelius,

hade akademien i sin förenämnda skrifvelse på det varmaste förordat och

fördenskull hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen af det

innehåll, som i Stolpes berörda framställning angifvits.

Sedermera hade doktor Stolpe i eu till ecklesiastikdepartementet ingifven

skrift af den 31 oktober 1900 anfört att, efter det dåmera priset

för den af missionären Högberg erbjudna samlingen blifvit af samlaren

bestämdt till 650 kronor, det anslag af 5,000 kronor, hvarom nu gjorts

framställning, vore afsedt att användas sålunda, att deraf skulle utgå 3,500

kronor till inlösen af Nymans samling, 800 kronor för Martins samling

samt återstående 700 kronor såsom bidrag till inlösen af Bäcklunds till

500 kronor och Högbergs till 650 kronor värderade samlingar, hvadan

alltså det öfverskjutande beloppet, 450 kronor, skulle utgå af anslaget till

etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemstälde departementschefen,

det Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1902 anvisa ett belopp af 5,000 kronor såsom bidrag till ifrågavarande

fyra samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning.

Utskottet, som anser anslag af statsmedel böra beviljas för inlösande

af ifrågavarande fyra etnografiska samlingar, har emellertid, under förutsättning

att något större bidrag för ändamålet än i statsrådsprotokollet angifves

skulle kunna lemnas från de för vetenskapsakademien tillgängliga

medel, trott sig böra föreslå, att statsanslagets belopp begränsas till 4,000

kronor, och hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 4,000 kronor såsom bidrag till omförmälda

fyra etnografiska samlingars inlösande åt naturhistoriska

riksmuseets etnografiska afdelning.

109:o) Kongl. Maja har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Angår

1902 anvisa ett anslag af 3,000 kronor till inköp åt naturhistoriska''**™^

riksmuseet af professor T. T/torells samling af spindeldjur. deidjnr.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen [104.]

anmält, hurusom vetenskapsakademien i skrifvelse till Kongl. Maja den 12

september 1900 hernstält om beredande af anslag till inköp åt naturhisto
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viska riksmuseum af en samling spindeldjur, i hvilket afseende akademien

åberopat hvad rörande omförmälda inköp anförts af intendenten vid

riksmuseets entomologiska afdelning, professor Chr. Aurivillius, uti en till

akademien aflåten och af inspectores för museets nämnda afdelning, f. d.

professorerna G. Retzius och R. M. Bruzelius, tillstyrkt framställning i ämnet.

I denna framställning hade professor Aurivillius anfört, att ifrågavarande

samling af spindeldjur, som egdes af akademiens ledamot professorn

Tainerlan Thorell och som blifvit genomsedd och granskad af Aurivillius,

bestode af mer än 4,000 skilda arter i öfver 12,000 exemplar och

vore förvarad i sprit i 4,082 burkar och glasrör. Exemplaren vore nästan

utan undantag vackra och väl bibehållna. xAlla grupper af spindeldjur,

ifrån de minsta, qvalsterdjuren, till och med de stora skorpionerna, funnes

representerade i samlingen, och många sällsynta arter anträffades i densamma.

Sitt förnämsta värde egde dock samlingen derigenom, att de flesta

arterna vore granskade och bestämda af professor Thorell, hvilken under

en tid af mer än fyrtio år egnat sig åt studiet af spindeldjuren och genom

sina många, stora och noggranna vetenskapliga arbeten förvärfvat sig ett

berättigadt anseende såsom den måhända främste nu lefvande kännaren

af denna djurgrupp, hvarjemte samlingen innehölle ett betydande antal

typer till af Thorell nybeskrifna former. Under den långa tid, Thorell

varit verksam såsom vetenskaplig författare, hade han erhållit förtroendet

att bearbeta spindeldjurens grupp för flere af Europas förnämsta museer

(i synnerhet för museet i Genua) och hade dervid fått behålla exemplar

för sin egen samling. Denna innehölle till följd deraf talrika arter från

alla verldsdel och vore i synnerhet rik på former från södra Asien samt

från de malajiska och australiska öarne, hvilka former funnes beskrifva i

Thorells af museet i Genua utgifna stora arbete >Studi sui ragni malesi

e papuani > (4 band i 8:o). För alla forskare, som hädanefter i vårt land

komrne att egna sig åt studiet af spindeldjuren, vore det derför af ovärderlig

nytta att ega tillgång till denna samling. Med hänsyn till hvad

sålunda anförts och i betraktande af det pris, andra dylika samlingar

under senaste åren betingat -— så t. ex. hade af universitetet i Lund år

1899 betalats en summa af 9,000 kronor för framlidne adjunkten G. G.

Thomso.ns insektsamling —- ansåge professor Aurivillius, att professor Thorells

spindelsamling borde uppskattas lägst till ett värde af 3,000 kronor.

Professor Thorell hade ock förklarat sig villig att till naturhistoriska riksmuseets

entomologiska afdelning aflåta samlingen i fråga för 3,000 kronor,

i anseende dertill att samlingen derigenom komme att stanna i hans fädernesland.

Den entomologiska afdelningens årsanslag, 2,200 kronor, toges

emellertid till fullo i anspråk af de löpande årliga utgifterna och

s. 335 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

335

de mindre inköp, som årligen behöfde göras, samt vore ej afsedt för

sådana större tillfälliga utgifter som den, hvilken nu ifrågavarande inköp

skulle medföra. Ej heller några andra medel stode till förfogande för

detta inköp.

I sin skrifvelse i detta ämne hade vetenskapsakademien förklarat, att

förvärfvandet af ifrågavarande utmärkta samling skulle vara en synnerligt

stor fördel för naturhistoriska riksmuseet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har departementschefen

tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Då enligt utskottets uppfattning giltiga skäl blifvit anförda för beviljande

af statsanslag för inköp af omförmälda samling spindeldjur, men

utskottet anser, att af enahanda grund, som i det under nästförestående

punkt 108:o af utskottet åberopats för nedsättning af det begärda anslaget

till inköp af fyra etnografiska samlingar, det nu ifrågavarande anslaget

skulle kunna begränsas till 2,500 kronor, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902

anvisa ett belopp af 2,500 kronor till inköp åt naturhistoriska

riksmuseet af professor T. Thorells samling

af spindeldjur.

Meteorologiska centralanstalten.

110:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda Ramställning och

under åberopande af hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 824—826)

innehåller hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900

och 1901 egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa

a) till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid meteorologiska centralanstalten, 9,050 kronor,

deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt

nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel

Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt

biträde vid väderlekstjensten; samt

b) till upprätthållande af en meteorologisk station

i Gellivare 300 kronor.

Ang. anslag

till

väderlekstjensten

vid

anstalten

ra. m.

[105.]

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. an- lll:o) Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Riks
meteoroiogi-

dagen, med bifall till en af Kongl. Maj:t aflåten proposition, för meteoroska

telegram logiska centrälanstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från

f''ochaTd°Fceröarne och Island, beviljat ett anslag af 144,000 kronor och deraf på

[106.] extra s*af för år 1901 anvisat ett belopp af 7,200 kronor, har Kong!

Maj:t föreslagit Riksdagen att af det sålunda beviljade anslaget anvisa på

extra stat för år 1902 jemväl ett belopp af 7,200 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må för meteorologiska centralanstaltens

förseende med dagliga meteorologiska telegram

från Fseröarne och Island af förut beviljadt anslag på

extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,200 kronor.

Ang. an- 112:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inrättande, i

inrättande af hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet öfver eckleettjordmagne-siastikärenden

den 11 januari 1901 angifna plan, af ett jordmagnetiskt

o b a e r va t o r iuni. central observatorium i närheten af Stockholm bevilja ett belopp af 36,000

ri071 krorior och deraf på extra stat för år 1902 anvisa 18,000 kronor.

Uti eu af vetenskapsakademien med skrifvelse den 13 september 1899

till Kongl. Maj:t öfverleinnad ansökning har filosofie doktorn V. CarlheimGyllensköld,

enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, väckt fråga om

inrättande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium

under vetenskapsakademiens inseende äfvensom anvisande af dei’för erforderliga

statsanslag.

I berörda ansökning hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört följande.

Sverige saknade ännu bland sina vetenskapliga institutioner ett jordmagnetiskt

observatorium, genom hvars verksamhet vårt land och detsamma

omgifvande farvatten skulle kunna magnetiskt kartläggas och de

betydelsefulla förändringarna i jordens magnetiska tillstånd följas. Kunskapen

härom vore likväl af den största vigt icke blott för vetenskapen

utan i icke ringare mån för eu mängd olika grenar af det praktiska lifvet,

i främsta rummet deribland sjöfarten äfvensom topografien, geologien och

bergsbruket.

Behofvet för sjöfarten af en noggrann kännedom om kompassens

missvisning vore för väl kändt för att det skulle behöfvas mer än en

erinran derom. Särskildt syntes dock böra betonas två sakförhållanden,

som vållade, att det sätt, hvarpå dessa angelägenheter hittills hos oss omhänderhafts,

knappast i längden kunde blifva tillfyllestgörande. Det vore

de stora förändringar, som magnetnålens rigtning vore underkastad såväl

i anseende till tiden som i afseende på orten. För att sjökortens angif
-

s. 337 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

337

velser härom icke efter få år skulle blifva värdelösa, erfordrades nämligen,

att deras uppgifter om missvisningens årliga aftagande vore exakta, hvilket

ingalunda alltid varit händelsen. På det år 1890 utgifna sjökortet

öfver Stockholms skärgård angåfves missvisningens årliga aftagande till

7VY, under det att det i verkligheten vore 4 å 5''. Vidare vore det en ibland

sjöfarande känd sak, att kompassen på vissa ställen vid våra kuster vore

underkastad lokala afvikelser, hvilka stundom uppginge till ett belopp af

ett hälft kompasstreck (5Vs°) eller derutöfver (såsom i Kalmarsund, vid

Utö i Stockholms skärgård, Bjurö klubb, Haparanda in. fl. orter) och hvilka

kunde blifva ödesdigra för den sjöfarande. Enligt ett yttrande af framlidne

chefen för sjökarteverket kommendören T. A. Arvidsson syntes eu

stor del af de så vanliga strandning;)rna på Ölands östra kust hafva sin

orsak i en dylik anomali hos kompassen. Kompassens vidsträckta användning

vid topografiska detaljarbeten för såväl topografer och landtmätare

som geologer m. fl. gjorde äfven behofvet af magnetiska kartor känbart.

.Slutligen vore dylika af vigt vid de numera så ofta anlitade magnetometriska

uppmätningarna af jernmalmsfält, hvilka som bekant, spelat eu

stor rol vid hela vår grufhandterings utveckling. För ett fullständigt

tillgodogörande af dessa mätningar vore det nämligen af intresse att känna

de för orten normala värdena på jordmagnetismens styrka och rigtning.

Särskildt med hänsyn till de stora nation alskatter, som i de nordligaste

delarne af vårt land helt säkert ännu läge fördolda, syntes detta vara att

beakta.

Den rent vetenskapliga betydelsen af forskningar på detta område

vore stor och allmänt erkänd. De magnetiska förhållandena på jordens

yta gåfve oss värdefulla upplysningar om jordklotets inre, till hvars kännedom

få medel stode till buds; derpå häntydde de högeligen intressanta

öfverensstämmelserna mellan lokala magnetiska anomalier och störingar i

lodliniens rigtning, som nyligen bragts i dagen, såsom vid Hare och i

närheten af Moskwa. Det måste sjelffallet vara af djupaste intresse för

den geologiska vetenskapen, att de magnetiska iakttagelserna sålunda satte

oss i stånd att nedtränga till djup, som geologen icke på annat sätt kunde

nå. Kännedomen om de underbara sekulära förändringarna i jordens

magnetiska tillstånd, hvarigenom magnetnålens rigtning under seklernas

lopp ändrades med flere kompasstreck, hade nyligen tagit betydelsefulla

steg mot sin lösning, och ett oaflåtligt följande af dessa företeelser på sfi

många punkter af jordytan som möjligt vore mer än någonsin af behofvet

påkalladt. Hvad slutligen beträffade de jordmagnetiska krafternas periodiska

och tillfälliga rubbningar, hade genom dem bragts i dagen ett kosmiskt

samband mellan himrnclskropparne af eu helt och hållet ny och

Dill. till Jlihul. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. f) Höft. 43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

okänd natur; gåtor hade framträda som möjligen skulle erhålla sin lösning

genom samtidens stora upptäckter af elektriska strålar och katodstrålar.

Här öppnade sig nya vidder för forskningen, som lofvade nya

och vigtiga resultat.

Alla civiliserade nationer hade äfven till fullo insett vigten af dylika

magnetiska centralobservatorier såväl för det praktiska lifvet som för vetenskapen.

Hvarje kulturland af betydenhet egde åtminstone en dylik anstalt,

som ansåges såsom en oundgänglig hjelp för sjöfartens och topografiens

behof. Om vi sålunda inskränkte oss till Europa, hade Frankrike

fyra, det europeiska Ryssland fyra, England äfvenledes fyra, Tyskland två,

Österrike två, Spanien två, Holland, Belgien, Portugal, Danmark och Rumänien

hvardera ett. Plärvid hade medräknats endast de efter alla nutidens

fordringar inrättade, med sjelfregistrerande instrument försedda observatorierna.

Sverige väntade ännu på sitt jordmagnetiska observatorium. Om det

allmänna behofvet häraf äfven i vårt land vittnade till fullo de förfrågningar,

som tid efter annan inginge till meteorologiska centralanstalten

eller till härvarande astronomiska observatorium och dess tjensteman såväl

från enskilda personer som från offentliga verk i Sverige och utlandet,

såsom topografiska kåren, sjökarteverket, geologiska byrån, »Bureau des

longitudes» i Paris, »Deutsche Seewarte» i Hamburg in. m. De olägenheter,

som uppstått genom saknaden af ett institut af ifrågavarande slag,

hade endast på ett mycket ofullständigt sätt kunnat afhjelpas dels med

begagnande af utlandets i liten skala publicerade magnetiska kartor, dels

ock medelst de få mätningar, som tid efter annan på enskilda mäns initiativ

och delvis bekostnad företagits inom vårt land. De för reduktionen af

dessa iakttagelser erforderliga variation siakttagelserna hade åter till största

delen måst hemtas från utlandet, nämligen från Miinchen, Pavlovsk eller

Köpenhamn.

Det kunde för den, som vore van att vilja räkna Sverige bland de

främsta representanterna för den vetenskapliga odlingen, ingalunda vara

glädjande att se oss i denna från så många skilda synpunkter vigtiga angelägenhet

hänvisade till att kopiera utlandets kartor öfver våra egna farvatten.

Denna lucka i vårt lands vetenskapliga institutioner syntes endast

kunna afhjelpas genom upprättandet af ett tidsenligt magnetiskt observatorium.

De i Sverige befintliga instrument af hithörande slag vore till

största delen af en ålderdomlig konstruktion, delvis tunga och ohandterliga,

delvis rent af obrukbara. För iakttagande af variationerna saknades

såväl sjelfregistrerande apparater som användbara instrument för vertikalintensiteten.

Att denna känbara brist icke redan för länge sedan blifvit

s. 339 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

339

afhjelpt, torde helt och hållet böra förklaras derigenom att det nödvändiga

initiativet från de vetenskapliga myndigheternas sida icke tagits. På

ett längre uppskof kunde saken icke annat än förlora, så mycket mer som

den närvarande tidpunkten i flere hänseenden syntes väl vald för att

bringa saken till utförande. 1 våra dagar påginge nämligen öfver hela

verlden på ifrågavarande område en synnerligen liflig verksamhet, framkallad

genom den sammanslutning mellan för saken intresserade lärde i

alla verldsdel, som på den internationella meteorologiska konferensens

initiativ åstadkommits i Paris år 1896. Det måste derför komma att kännas

ganska smärtsamt, ifall Sverige, som sedan äldsta tider på ett så glänsande

sätt deltagit i utvecklandet af denna vetenskapsgren, som det genom sina

mägtiga jernmalmsområden och sitt geografiska läge ända upp emot norrskenszonen

framför andra länder syntes egnadt att befordra, nu endast

på grund af bristande tillfälle till verksamhet för forskaren skulle komma

att saknas på sin post vid det internationella samarbetet. Sedan denna

magtpåliggande fråga nu bragts på tal, borde man dock kunna hysa förhoppning

om att den icke mera skulle kunna falla.

En institution af ifrågavarande slag, med uppgift att bilda en saminanhållande

stödjepunkt för alla magnetiska arbeten inom landet, syntes lämpligast

böra ställas i samband med rikets meteorologiska centralanstalt, i likhet

med hvad förhållandet vore i flertalet af utlandets stater, exempelvis Danmark,

Preussen, Frankrike, Ryssland och Österrike, antingen såsom en underafdelning

deraf eller såsom en jemnstäld, fristående, under vetenskapsakademiens

direkta öfverinseende stäld institution. En sådan anordning

skulle utgöra det bästa stadfästandet af det intresse, vetenskapsakademien

städse visat denna gren af forskningen såväl genom upprättandet af det

numera otillfredsställande magnethuset på observatoriihöjden som anordnandet

af jordmagnetiska undersökningar under talrika arktiska expeditioner.

öfvertygad om akademiens oförminskade intresse, hade doktor Carlheim-Gyllcnsköld

derför, efter samråd med föreståndarne för de förnämsta

af utlandets observatorier af ifrågavarande slag, nämligen i Potsdam och

Parc S:t Maur vid Paris, företagit en beräkning af de kostnader, som

upprättandet af ett dylikt observatorium kräfde. Denna beräkning kunde

naturligtvis icke vara definitiv, då kostnaderna delvis vore beroende af

den plats, dit observatoriet förlädes. Ifrågavarande plats kunde å andra

sidan svårligen utan särskilda undersökningar bestämmas, då dertill fordrades

en lokal, fri från hvarje störande inflytande af berggrundens magnetism

eller af i närheten befintliga elektriska ledningar. Man kunde

emellertid hoppas, att af de vidsträckta, i hufvudstadens närhet befintliga,

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

staten tillhöriga jordegendomar ett tillräckligt område för en obetydlig

kostnad skulle kunna upplåtas, i likhet med hvad nyligen egt rum för

t. ex. den entomologiska försöksstationen.

Vid sin ansökning hade doktor Carlheim-Gyllensköld, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, fogat — jemte ritningar, uppgjorda af

arkitekten Gustaf Wickinan till en byggnad af sten samt af Ekmans

nya snickerifabriksaktiebolag till en träbyggnad. — kostnadsförslag för

uppförande och underhåll af ett jordmagnetiskt observatorium, enligt

hvilket förslag han beräknat kostnaden för observatoriets uppförande

till 20,000 kronor. Derest hufvudbyggnaden uppfördes af trä, kunde

denna kostnad minskas med 2,930 kronor, i hvilket fall dock den

årliga underhållskostnaden af byggnaden i stället ökades. För anskaffande

af den erforderliga instrumentutrustningen beräknades 10,000 kronor. Härtill

skulle, i händelse en tomt af 2 Vn hektar ej kunde kostnadsfritt erhållas,

komma kostnaden för en sådan tomt, beräknad till 5,000 kronor.

Kostnaden för årliga underhållet hade förslagsställaren beräknat till 7,000

kronor, nemligen

I. Personalens aflöningar:

föreståndarens lön ...................................... kr. 3,000: —

assistenten, utom fri bostad och vedbrand,

lön....................................................... » 1,200: —

vaktmästaren, lön 600 kr., hyresbidrag

150 kr., vedbrand 50 kr.............. » 800:— 5,000: —

II.

Observatoriets skötsel och underhåll:

byggnadens underhåll..................................

eldning, 5 famnar ved å 25 kr. ...............

belysning.........................................................

fotografiskt papper och framkallning ......

kostnader för resor och extra undersök
-

kr. 75: —

» 125: —

» 150: —

» 150: —

ningar......................

telefon..........................

skrifmaterialier och post

oförutsedda utgifter ..................

.. » 600: —

.. » 100: —

.. » 200: —

1,400: —

6,400: —

600: —

Summa kr.

7,000: —

Doktor Carlheim-Gyllensköld hade på grund häraf anhållit, det vetenskapsakademien

måtte hos Kong! Maj:t utverka aflåtande af proposition

till Riksdagen att bevilja, jemte kostnadsfritt upplåtande af lämplig

s. 341 Kontrollera mot PDF

Slätfil’skottets Utlåtande N:o !).

341

tomtplats utaf staten tillhörig jord, dels ett anslag för eu gång af .‘>0,000

kronor till uppförande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium

under vetenskapsakademiens öfverinseende samt detsammas

utrustande med erforderliga instrument, dels ock ett årligt anslag af 7,000

kronor till aflöningar åt observator!ets föreståndare och nödiga biträden,

till observatoriets skötsel och underhåll samt för vetenskapliga resor inom

landet.

I anledning af berörda ansökning hade vetenskapsakademien inhemtat

yttranden i ämnet af sina ^sakkunnige ledamöter professorerna R. Rubenson,

B. Hasselberg och K. Ångström.

Af dessa sakkunnige hade professorerna Rubenson och Hasselberg

dervid anfört, bland annat, att läran om den s. k. jordmagnetismen utgjorde

en gren af den vidlyftiga vetenskap, som man benämnt den terrestra

fysiken, hvilken derjemte omfattade en mängd andra vetenskapsgrenar,

såsom meteorologien, vulkanismen, oceanografien in. fl. Liksom

dessa fordrade äfven studiet af de jordmagnetiska förhållandena, att observationer

anstäldes på många ställen på jordens yta och å en del af

dem, de s. k. jordmagnetiska observatorierna, nära nog kontinuerligt under

hela dj^gnets lopp. Såsom i doktor Carlheim-Gyllenskölds skrifvelse äfven

omnämnts, funnes sådana efter nutidens fordringar inrättade jordmagnetiska

observatorier i nästan alla -Europas länder och i de större länderna

till och med flere. Bland kulturländerna vore det endast Sverige, som

saknade en dylik anstalt. Detta vore så mycket mer att beklaga, som

ifrågavarande forskningsgren hos oss kunde räkna anor till och med ända

från midten af förra århundradet, och våra landsmän från denna tid tillkomme

äran af att hafva upptäckt några af de vigtigaste och märkvärdigaste

egenskaper hos jordens magnetiska kraft. Akademien hade också

allt ifrån denna tid visat sitt stora intresse för förevarande art af forskning

dels genom upptagande i sina handlingar af en mängd värdefulla

arbeten inom denna vetenskapsgren dels genom att uppmuntra och delvis

bekosta anställandet af jordmagnetiska observationer, icke minst under

härifrån utgångna arktiska expeditioner. Men icke desto mindre saknade

vi ännu i vårt eget land ett centrum för denna art af forskning, hvarförutan

denna blefve beroende af den enskilde vetenskapsmannens intresse,

tid och ekonomiska vilkor. Att denna saknad af ett regleradt jordmagnetiskt

studium i vårt land skulle uppehålla och fördröja denna vetenskaps

utveckling, läge nära till hands att antaga, när man erinrade sig

den stora längd vårt land upptoge i rigtning från norr till söder och man

visste, att sådana iakttagelser bland annat åsyftade att utforska olikheterna

hos de jord magnetiska fenomenen vid olika breddgrader. Inverkan

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af jordmagnetiska krafter inom jordskorpan och i atmosferen vore så

mycket mera invecklad, men derför ock egnad att i hög grad väcka

forskningsintresset, som denna verkan visade icke blott periodiska och

tillfälliga vexlingar utan äfven sekulära sådana och åtskilliga af dessa

variationer visat sig ega ett ännu till sin orsak outredt samband med vissa

kosmiska fenomen, solrotationen, månens ställning, solfläckarnes större

eller mindre freqvens o. s. v. Alla dessa förhållanden, när de en gång

hunne blifva utredda, borde leda till en fullt tillfredsställande teori för

jordmagnetismen, genom hvilken alla dennas enskilda verkningar komme att

finna sin naturliga förklaring. Detta vore naturligtvis det vetenskapliga

ändamålet med de forskningar, som utomlands fortginge efter en ordnad

plan och hvari Sveriges deltagande af doktor Carlheim-Gyllensköld påyrkades.

Professorerna Rubenson och Hasselberg kunde icke annat än lifligt

ansluta sig till denna hans uppfattning och uttrycka sitt intresse för realiserandet

af hans förslag på grund af deras öfvertygelse om vigten af det

bidrag, den föreslagna inrättningen borde kunna lemna till kännedomen

om de jordmagnetiska fenomenen och deras orsak. Men icke blott i rent

vetenskapligt intresse tillstyrkte dessa sakkunnige det framstälda förslaget.

Enligt deras mening hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört högst vigtiga

skäl för planens realiserande, hemtade ur flere olika grenar af det

praktiska lifvets behof, såsom sjöfartens, Ibergsbrukets in. fl. De synpunkter,

på hvilka doktor Carlheim-Gyllensköld i sin skrifvelse fäst uppmärksamheten,

syntes alla vara af den beskaffenhet, att de nödvändiggjorde, ju

förr desto hellre, upprättandet af ett jord magnetiskt observatorium för utredandet

af de frågor, som stode i sammanhang med kompassens och andra

magnetiska mätinstruments användande i praktiken.

I afseende på den föreslagna institutionen hade doktor Carlheim-Gyllensköld

ansett lämpligast, att den stäldes i samband med statens meteorologiska

centralanstalt under vetenskapsakademiens öfverinseende, men

lemnat oafgjordt, huruvida den borde förenas med nämnda anstalt såsom

en särskild underafdelning af densamma eller om den borde utgöra eu

fristående institution vid sidan af meteorologiska centralanstalten. I betraktande

af de flere vetenskapliga beröringspunkter, hvari de jordmagnetiska

fenomenen stode till vissa till meteorologien räknade företeelser,

såsom norrskenen, luftelektriciteten och åskvädren, hade flerstädes i utlandet

de meteorologiska och jordmagnetiska instituten förenats med hvarandra

till ett enda institut. Då detta äfven i Sverige kunde ske utan någon

olägenhet och i flere afseende!) till fördel för båda dessa instituts undersökningsområden,

tillstyrkte professorerna Rubenson och Hasselberg det

första alternativet eller att det föreslagna jordmagnetiska observatoriet

s. 343 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

343

upprättades såsom en underafdelning under statens meteorologiska centralanstalt.

Då den af doktor Carlheim-Gyllensköld uppgjorda kostnadsberäkning

grundade sig på af honom ingifna kostnadsförslag och uppgifter från några

af de bästa jordmagnetiska observator^ i utlandet och dessutom ej syntes

högre än hvad nödvändigheten fordrade, ansåge sig nyssnämnda professorer

kunna tillstyrka förslagets utförande enligt samma kostnadsberäkning samt

aflåtande till Riksdagen af proposition i enlighet med hvad doktor Carlheim-Gyllenskölfl

föreslagit.

Professor Ångström hade i sitt utlåtande till vetenskapsakademien i

hufvudsak och på det lifligaste anslutit sig till professorerna Rubensons

och Hasselbergs yttrande. Han anmärkte blott, att den fysiska institutionen

vid universitetet i Upsala visserligen sedan år 1867 egde ett litet s. k.

magnethus, men att härmed krafvet på en jordmagnetisk centralanstalt

alls icke kunde fyllas. Dels vore nemligen denna till fysiska institutionen

hörande byggnad och dess instrumentutrustning redan mycket föråldrade,

dels kunde omöjligen med den utveckling, som den fysiska vetenskapen

särskilt under de senare årtiondena tagit, fortlöpande magnetiska observationer

utföras af institutionens nuvarande personal, hvars tid redan fullt

toges i anspråk för andra, för den fysiska undervisningen vigtigare arbeten.

Slutligen innefattades i planen för det nya magnetiska centralobservatoriet

vissa rent praktiska magnetiska arbeten, såsom för gruffält, sjöfart in. m.,

med hvilka tydligen det vetenskapliga arbetet vid universitetet icke lämpligen

borde belastas. Under dessa omständigheter syntes den föreslagna

anordningen med ett jordmagnetiskt observatorium som underafdelning af

statens meteorologiska centralanstalt böra varmt förordas.

På grund af dessa yttranden hade vetenskapsakademien i sin förenämnda

skrifvelse tillstyrkt bifall till doktor Carlheim-Gyllenskölds förslag samt

anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande

af de för ändamålet ifrågasatta anslagen äfvensom om kostnadsfritt

upplåtande af ett staten tillhörande lämpligt mindre jordområde i Stockholms

närhet.

Sedan domänstyrelsen genom remiss anbefalts att afgifva utlåtande

beträffande den väckta frågan om upplåtande af ett staten tillhörigt

område till tomt för observator^, hade doktor Carlheim-Gyllensköld,

på anmodan af domänintendenten i Stockholms län, i skrifvelse till

denne meddelat närmare upplysningar om de fordringar, som borde

uppfyllas af en sådan tomt, och dervid anfört: Ur rent vetenskaplig synpunkt

sedt, erfordrades för ett jordmagnetiskt observatorium en lokal fri från

hvarje störande inflytande af skakningar, af berggrundens magnetism och af

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

-Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i närheten Befintliga jernmassor och elektriska anläggningar. Grunden

borde derför icke utgöras af fast berg, utan helst af grus eller sand eller

åtminstone lera. Afståndet ifrån jernvägar och fabriker borde ej understiga

Va till 1 kilometer. Den största olägenheten vållade elektriska jernbanor

af det byggnadssätt, som egde jordafledning genom skenorna, i likhet med

hvad förhållandet vore med .banan mellan Stockholm och Djursholm. Afståndet

till dylika linier finge ogerna mycket understiga 10 kilometer.

Till dessa allmänna teoretiska fordringar komme i förevarande fall ytterligare

eu annan af rent praktisk art. Enligt det uppgjorda kostnadsförslaget

skulle det föreslagna observatoriets skötsel anförtros åt en föreståndare

och cn vid observatoriet boende assistent. Såsom af förslaget fraiuginge,

vore föreståndarens löneförmåner af sparsamhetshänsyn satta så lågt, att

knappast någon för befattningens skötande kompetent person kunde antagas

stå att erhålla emot en sådan godtgörelse, derest genom observatoriets afskilda

läge föreståndaren hindrades från hvarje annan inkomstbringande verksamhet

i hufvudstaden. Kommunikationerna mellan det föreslagna observatoriet

i Stockholms närhet och sjelfva staden måste derför vara så liflig;!,

att de möjliggjorde en vistelse vid observatoriet under två till tre timmar,

utan större tidspillan för resan dit eller tillbaka än omkring en half

timme för hvardera.

Efter att hafva i ärendet hört ofvanbemälde domänintendent, vederbörande

jägmästare samt Kongl. Maj:ts befallninghufvande i Stockholms län,

hade domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Majd den 26 januari 1900 anfört,

att, enligt hvad domänintendenten upplyst, ett till tomt för det ifrågasatta

centralobservatoriet erforderligt område, som i det närmaste uppfylde de angifna

fordringarna, kunde beredas å kronan tillhöriga förra häradshöfdingebostället

Lindhof i Botkyrka socken i närheten af Tumba jernvägsstation,

men att i öfrigt icke funnes någon för det ifrågavarande ändamålet lämpligt

belägen plats å någon af de under domänstyrelsens förvaltning befintliga

egendomar inom länet, och hade domänstyrelsen likasom de af domänstyrelsen

hörda myndigheterna icke något att erinra mot observatoriets

förläggande till Lindhof.

Sedan vetenskapsakademien lemnats tillfälle att afgifva yttrande

med anledning af hvad domänstyrelsen i berörda skrifvelse anfört, hade

vetenskapsakademien med utlåtande af den 14 februari 1900 till Kongl.

Maj:t öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet åberopat

ett af professorerna Rubenson och Hasselberg till akademien afgifvet betänkande,

deri nämnda professorer andragit, bland annat, att den af domänstyrelsen

föreslagna, 2,20U meter från Tumba, jernvägsstation belägna platsen

å Lindhof syntes dem i flere afseenden olämplig för det ifrågavarande

s. 345 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

345

ändamålet, dels i betraktande af platsens icke obetydliga afstånd från hufvudstaden,

nemligen 20 kilometer, dels på grund af dess ingalunda lätta och

täta kommunikationer med hufvudstaden. Doktor Carlheim-Gyllensköld,

som äfven funnit den af domänstyrelsen förordade platsen otillfredsställande

i anseende till dess aflägsenhet från hufvudstaden, hade emellertid erfarit,

att möjlighet kunde finnas att för statens räkning förvärfva ett på betydligt

mindre afstånd från Stockholm beläget landområde af tillräcklig vidd.

Ifrågavarande område vore beläget å hemmanet l/2 mantal Dräfvinge, tillhörigt

Erstaviks fideikommiss inom Nacka socken af Svartlösa härad och

Stockholms län, knappa 1,000 meter från Lännerstasunds hållplats vid

Stockholm—Saltsjöbadens jernväg, 25 minuters jernvägsresa från Stockholm.

Minsta afståndet till jernbanan vore 500 meter. Vid företagna magnetiska

observationer på sju olika platser inom en kilometers utsträckning i ostvest

och nord-syd hade, enligt uppgift af doktor Carlheim-Gyllensköld, icke

förmärkts några som helst störande inflytelser af berggrundens magnetism,

och vore de jordmagnetiska förhållandena för trakten normala. Till

platsen funnes från Österviks gård och brygga körväg, tillräckligt god att

tjena till upptransporterande af byggnadsmaterialier. Enligt ett af läraren

vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer afgifvet utlåtande bildade

den ifrågasatta platsen å hemmanet Dräfvinge egor en mot söder sakta

lutande sluttning, som med undantag af några få punkter, der berggrunden

ginge i dagen, i öfrigt helt och hållet täcktes af morängrus, som här syntes

vara aflagradt med större mägtighet än vanligt i dessa trakter, hvarför

byggnadsgrunden kunde betecknas såsom särdeles god. Professorerna Rubenson

och Hasselberg tillstyrkte derför, att åtgärder måtte vidtagas för förvärfvande

medelst expropriation af detta område åt staten till byggnadsplats

för det föreslagna jordmagnetiska centralobservatoriet.

Kammarkollegium, i ärendet hördt, hade med utlåtande af den 24 april

1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden af innehafvaren af Erstaviks

fideikommiss förste hofjägmästare!! H. M. af Petersens, kronofogden i orten

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, af hvilka förste hofjägmästaren

af Petersens och Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig

icke hafva något att erinra mot det ifrågavarande områdets förvärfvande

åt staten medelst expropriation samt kronofogden anfört, att, för så vidt

Stockholm—Saltsjöbadens jernväg icke i en framtid komme att drifvas

med elektrisk kraft, alla betingelser för uppförande af ett jordmagnetiskt

observatorium å det senast föreslagna området syntes vara beaktade.

För egen del hade kammarkollegium anfört, att kollegium saknade

nödig fackkännedom för att rätt bedöma behofvet af det ifrågasatta jordmagnetiska

observatoriet eller lämpligheten af den utaf vetenskapsakade
Itih.

till ltikad. Vrot, 1901 4 Sand. I Afd. 9 Uäfl. 44

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mien dertill föreslagna platsen, men att, för den händelse Kong]. Maj:t

skulle anse hvad i förstberörda afseende blifvit i ärendet anfördt innefatta

tillräcklig utredning för att läggas till grund för proposition till Riksdagen

i angifvet syfte samt under förutsättning derjemte, att den af

vetenskapsakademien föreslagna platsen för ett dylikt observatorium af

Kongl. Maj:t pröfvades vara för ändamålet lämplig, kollegium tilläte sig

hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes förklara, att förenämnda under Erstaviks

fideikommissegendom hörande område måtte, sedan detsamma blifvit

till sina gränser närmare bestämdt, med tillämpning af förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866

inlösas för statens räkning för att användas till plats för ett jordmagnetiskt

centralobservatorium, äfvensom att Kongl. Maj:t måtte förordna, att

den ersättning för jordområdet, som kunde blifva af expropriationsnämnd

bestämd, skulle hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insättas och

i landtränteriet innehållas, intill dess, på derom skeende särskild framställning,

i laga ordning blefve bestämdt, huru och under hvilka vilkor samma

ersättning finge af fideikommissets innnehafvare tillgodonjutas.

Genom remiss den 30 maj 1900 hade vetenskapsakademien anbefalts

att till Kongl. Majd inkomma dels med karta öfver det till plats för ett

jordmagnetiskt observatorium föreslagna område å egorna till ‘A mantal

Dräfvinge, dels med noggrann uppgift å områdets ytinnehåll, dels ock med

yttrande ej mindre, huruvida detta område kunde anses för omförmälda

ändamål lämpligt, äfven om Saltsjöbanan komme att drifvas med elektrisk

kraft, än jemväl om säkerhet funnes eller kunde beredas för att i berörda

områdes närhet ej komme att finnas elektriska anläggningar, som kunde

blifva menliga för observationerna.

Till svar härå hade vetenskapsakademien med skrifvelse den 12 september

1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat dels en af kommissionslandtmätaren

friherre A. R. Kruuse den 25 augusti 1900 upprättad karta öfver det för

observatoriet erforderliga området, enligt hvilken karta detta område innehölle

en areal af 3 hektar 45 ar 80 qvadratmeter, dels ock ett af professorerna

Rubenson och Hasselberg till akademien i ämnet afgifvet yttrande,

som akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter

i ämnet antagit. I detta yttrande hade nämnde professorer anfört, att de så

mycket mindre haft anledning antaga, att Saltsjöbanan skulle ombyggas

för elektrisk kraft, som, enligt hvad de från vederbörande inhemtat, härom

gjorda förslag samtliga blifvit af jernvägsaktiebolagets styrelse förkastade.

Men äfven om i en framtid en sådan ombyggning skulle komma att ske,

blefve likväl den till observatoriet föreslagna platsen härigenom icke gjord

oanvändbar för de hufvudsakligaste ändamål, som med de jordmagnetiska

s. 347 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

347

observationerna vid observatoriet åsyftades. Det närmaste syftemålet för

observator^ vore nemligen, enligt den plan man tänkt sig för dess verksamhet,

att tjena till stödjepunkt för en fullständig magnetisk kartläggning

af landet och till utförande af de reduktionsarbeten och öfriga undersökningar,

som erfordrades för ett vetenskapligt tillgodogörande af de för

nämnda kartläggning nödiga iakttagelser. Med de på sista tiden gjorda

förbättringar i konstruktionen af magnetiska instrument syntes på ifrågavarande

plats iakttagelserna i allmänhet kunna utföras med all för ändamålet

nödig skärpa. Det vore blott en del finare iakttagelser med ytterligt

känsliga instrument, på hvilka en inverkan vore att frukta af den

elektriska banan. Sådana observationer hörde icke till den nuvarande

planen för observatoriets närmaste verksamhet, hvarför det ej heller vore

meningen att för närvarande anskaffa för deras utförande nödiga precisionsinstrument,

hvilka hittills endast varit i bruk vid ett enda af verldens talrika

magnetiska observatorier. Dylika iakttagelser för speciellare ändamål

hörde visserligen till det i framtiden möjligen förekommande arbetsfältet,

men kunde dock icke antagas komma att pågå oafbrutet, utan endast på bestämda

tider. De kunde då utan olägenhet förläggas till ett för detta ändamål

på tillräckligt afstånd från observatoriet uppfördt annex i form af en enkel

paviljong. Hvad slutligen faran af elektriska anläggningar af andra slag

i det föreslagna observatoriets närhet beträffade, utöfvade elektriska kraftoch

ljusledningar endast en direkt elektromagnetisk verkan, hvilken redan

på ett par hundra meters afstånd vore fullkomligt omärklig, och syntes

man i hvarje särskilt fall i denna till industriella anläggningar dessutom

synnerligen olämpliga terräng lätt kunna utverka, att dylika anläggningar

icke komme att förläggas allt för nära observatoriets område.

På grund af erhållen befallning att afgifva utlåtande i fråga om uppförande

af byggnader för ett jordmagnetiskt observatorium å den föreslagna

platsen å 1 2 mantal Dräfvinge hade öfverintendentsembetet uti skrifvelse

till Ivongl. Maj:t af den 23 oktober 1900 anfört, att embetet, som af

handlingarna i ärendet inhemtat, att de afsedda nybyggnaderna utgjordes af

en observatoriebyggnad af sten och en träpaviljong samt att kostnaden

för den förra byggnaden beräknats uppgå till 17,SOt) kronor och för den

senare till 1,700 kronor, hvartill komme oförutsedda utgifter, beräknade

till 500 kronor, efter skedd granskning icke funnit anledning till annan

erinran mot de företedda ritningarna, än att det öfre takfallet å observatoriebyggnadens

brutna tak syntes lämpligen böra erhålla den lutning och i

sammanhang dermed byggnadens skorsten, om så erfordrades, den höjning,

som å ritningen blifvit af embetet med röda linier utmärkt, äfvensom att

embetet beträffande de upprättade kostnadsberäkningarna ansett sig alle
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

näst böra anmärka, att den kostnad af 1,700 kronor, som enligt ett vid

doktor Carlheim-Gyllenskölds kostnadsberäkning fogadt anbud från Ekmans

nya snickerifabriksaktiebolag angifvits för uppförande af träpaviljongen,

vore väl hög, men att, då grundläggning icke inginge i anbudet, nyssnämnda

belopp emellertid enligt embetets åsigt koinme att åtgå för byggnadens

fullbordande.

I skrifvelse till vetenskapsakademien hade sedermera professorerna Rubenson

och Hasselberg anhållit, att akademien måtte hos Kong! Maj:t göra

framställning derom, att, derest anslag till uppförande af ett jordmagnetiskt

observatorium invid Stockholm samt dess förseende med nödiga instrument

af 1901 års Riksdag beviljades att utgå under år 19<)2, men den för observatoriets

verksamhet erforderliga stat icke beräknades utgå redan från

och med år 1902, Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å extra stat

anvisa 2,000 kronor för anställande af en vetenskaplig fackman till kontrollant

vid observatoriebyggnadens uppförande och till att vidtaga åtgärder

för instrumentens uppställning, så att observatoriets verksamhet kunde

begynna vid den tid, hvarifrån ordinarie staten beräknades komma att

gälla.

Till stöd för berörda anhållan hade nämnde professorer anfört, att,

då det här gälde byggandet af en vetenskaplig observationslokal af alldeles

särskild art, de ansåge särskilda åtgärder af behofvet påkallade.

Byggnadsmaterialen borde vetenskapligt-undersökas i afseende på sina

magnetiska egenskaper och husets uppförande i öfrigt af en vetenskaplig

fackman noggrant öfvervakas, hvarförutom instrumenten måste i förväg

uppställas och deras konstanter undersökas, för att observator''^ skulle

kunna träda i verksamhet vid den tid, hvarifrån observatoriets stat beräknats

vinna tillämpning.

I enlighet med denna hemställan hade akademien i skrifvelse den 1 1

november 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anvisande

af ett extra anslag för år 1902 till arfvode åt en kontrollant vid

uppförandet af observator} et.

Vidare hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 november 1900 förste

hofjägmästaren af Petersens på förekommen anledning meddelat, att, sedan

fråga väckts derom, att han såsom innehafvare af fideikommissegendomen

Erstavik med underlydande hemman och lägenheter, deribland lägenheten

Östervik under Dräfvinge hemman, skulle för anläggning af en magnetisk

station afstå ett område å nämnda hemmans mark samt han dertill förklarat

sig villig mot skälig ersättning eller den godtgörelse, som kunde

blifva i författningsenlig ordning bestämd, han för afståendet för all framtid

af ifrågavarande område begärde en ersättning i ett för allt af 4,000

s. 349 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

349

kronor. Till stöd för befogenheten af detta anspråk hade förste hofjägmästaren

af Petersens framhållit, dels att medlen i fråga vore att anse

såsom vederlag för fastighetsfideikommiss och sålunda af fideikommissnatur,

dels att för tomter af ungefär enahanda storlek, hvilka från Erstavik upplätes

på arrende, han, utom andra förmåner, betingat sig och erhölle eu

årlig afgift af 200 kronor, dels ock att den mark, hvarom fråga vore,

likasom närliggande mark i anseende till sitt läge i närheten af hufvudstaden

och god jernvägsförbindelse alltmer stege i värde.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Pen utredning, som i förevarande fråga åstadkommits, hade bibragt

honom den öfvertygelsen, att inrättandet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium

i vårt land vore för såväl den vetenskapliga forskningen som för

det praktiska lifvet å flera dess områden af behofvet påkalladt, och syntes

departementschefen eu sådan institution lämpligen böra erhålla den omfattning

och den ställning, som af vetenskapsakademien föreslagits. Det syntes

departementschefen äfven lämpligt, att observatoriet förlädes till närheten

af Stockholm. Då emellertid någon tjenlig plats för observatoriet, enligt

den utredning, som i ärendet lemnats, enligt departementschefen mening

icke fifnnes å någon af kronans egendomar i närheten af hufvudstaden

och passande mark syntes vara för detta ändamål att tillgå endast a egor,

tillhörande Erstaviks fideikommiss, ansåge departementschefen annat icke

återstå än att för ändamålet medelst expropriation förvärfva det till sagda

fideikommiss hörande område å hemmanet 1 2 mantal Dräfvinge, som dertill

af de i ärendet hörde sakkunnige ansetts lämpligt och för afstående

hvaraf fideikommissets innehafvare fordrat en ersättning af 4,000 kronor.

Denna summa ansåge departementschefen tills vidare böra beräknas utgöra

blifvande godtgörelse för den mark, som behöfde upplåtas åt observatoriet.

Kostnaderna för uppförandet af observatoriet och dess förseende med instrument

hade beräknats till sammanlagdt 30,000 kronor, under förutsättning

att hufvudbyggnaden uppfördes af sten. Användandet al sadant byggnadsmaterial

funne äfven departementschefen fördelaktigast, och hade departementschefen

för öfrigt icke heller något att erinra mot den uppgjorda

kostnadsberäkningen.

Hvad anginge frågan om den för observatoriet erforderliga aflöningsoch

underhållsstaten, ansåge departementschefen, vid det förhållande att

expropriationsärendet och uppförandet af observatoriet, eldigt departementschefens

förmenande, toge taga ganska lång tid i anspråk, denna fråga icke

böra nu göras till föremål för Kong! Maj:ts pröfning. Deremot ansåge

departementschefen det vara nödvändigt, att, på sätt, vetenskapsakademien

föreslagit, ett belopp af 2,000 kronor anvisades såsom godtgörelse till eu

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vetenskapligt utbildad fackinan för öfvervakande af byggnadsarbetet och

instrumentens uppställning.

Departementschefen hemstälde fördenskull, det täcktes Ivongl. Maj:t,

föreslå Riksdagen att bevilja ett belopp af 36,000 kronor till inrättande, i

hufvudsaklig öfverenstämmelse med nu angifna plan, af ett jordmagnetiskt

centralobservatorium i närheten af Stockholm samt häraf för år 1902

på extra stat anvisa 18,000 kronor.

Genom den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen och de upplysningar,

utskottet i öfrigt sökt inhemta angående det föreslagna jordmagnetiska

centralobservatoriets vetenskapliga och praktiska betydelse, har utskottet

icke kunnat vinna någon stadgad öfvertygelse om nödvändigheten

af en sådan anstalts inrättande eller om ändamålsenligheten af den meddelade

planen för anstaltens anläggning och verksamhet. Vid sådant förhållande

och då frågor om synnerligen betydande anslag för fyllande af

vigtiga statsändamål för närvarande äro på Riksdagens pröfning beroende,

har utskottet ansett det föreliggande förslaget om inrättande af ett jordmagnetiskt

centralobservatorium icke böra föranleda någon Riksdagens

åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för döfstnmma och blinda.

[108.]

anstagS''tiii 11.3:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af

läroanstalter undervisning en vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga

fÖdäfstummaad°fstumma På extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 22,400 kronor.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende inhemtas, att direktionen öfver

läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma uti infordradt yttrande

den 1 oktober 1900 meddelat, att för uppehållande af anstaltens verksamhet

under år 1902 erfordrades ett statsanslag af 16,400 kronor eller

samma belopp, som beviljats för år 1901, hvarjemte direktionen anfört,

att anstaltens verksamhet under den närmaste framtiden ej kunde upphöra,

enär i det distrikt, hvars öfveråriga döfstumma anstalten hade att

undervisa, ännu funnes många icke undervisade öfveråriga döfstumma,

hvilka säkerligen komme att begagna sig af undervisningen vid anstalten.

Sedan Kongl. Maj:t den 25 maj 1900 anbefalt direktionen öfver läro
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

351

anstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma att till Kongl. Maj:t inkomma

med yttrande, huruvida icke antagas kunde, att antalet öfveråriga

döfstumma, som vid början af läsåret 1900—1901 sökte inträde

vid anstalten, ej blefve större, än att utrymme kunde dem beredas i

läroanstalten i Bollnäs, och om ej fördenskull första klassen i läroanstalten

i Vadstena lämpligen kunde indragas, hade, enligt hvad af

statsrådsprotokollet vidare inhemtas, från direktionen till Kongl. Maj:t

inkommit en skrifvelse af den 31 juli 1900, deri direktionen af anförda

skäl samt under förutsättning, att 1900 års intagning af nya

elever vid anstalten vore den sista, att anstaltens andra lärarinnebefattning

skulle indragas med vårterminen 1901 och att anstaltens verksamhet

komme att upphöra med vårterminen 1902, hemstält, att första

klassen i anstalten icke måtte indragas förr än med slutet af läsåret

1900—1901. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 17 augusti

1900 förordnat, att läroanstaltens i Vadstena första klass, som under

läsåret 1900—1901 fortfarande finge vara i verksamhet, skulle indragas

med utgången af vårterminen 1901, att indragning då jemväl skulle ega

rum af anstaltens andra lärarinnebefattning samt att anstaltens verksamhet

skulle i dess helhet upphöra med slutet af vårterminen 1902. Derjemte

hade direktionen anbefalts att till Kongl. Maj:t inkomma med utredning

angående beloppet af de medel, som erfordrades för uppehållande

af anstaltens verksamhet under vårterminen 1902.

Till åtlydnad häraf hade direktionen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den

26 september 1900 anfört följande: Arfvodena åt första lärarinnan, gymnastikläraren

och läkaren borde under år 1902 utgå med jemt hälften af

för helt år hittills bestämda belopp eller respektive 900, 100 och 100

kronor. Beträffande deremot arfvode åt föreståndaren, så enär det vore

antagligt, att dennes arbete efter undervisningens slut i och för anstaltens

fullständiga afveckling och slutredovisning komme att upptaga en

tid af två månader, föresloges arfvode åt honom för åtta månader med

2,000 kronor. Arfvodet för religionsundervisningen hade hittills utgått

med 400 kronor per år och fördelats så, att 300 kronor erlagts för

sjelfva undervisningen och 100 kronor för tillsynen vid densamma.

Det kunde förefalla naturligt, att hälften af detta belopp begärdes

för vårterminen 1902. Men då dels vårterminen vore längre än höstterminen,

dels antalet konfirmander komme att i och för skolans afveckling

blifva större än eljest, dels ock undervisningen skulle blifva svårare

och mödosammare, emedan elever på flere utvecklingsstadier dervid

skulle undervisas, ansåge direktionen ett belopp af 200 kronor icke vara

oskäligt för undervisningen. För tillsynen åter, som vanligen utöfvats

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under vårterminen och som enligt direktionens förmenande skulle i det

hela blifva lika omfattande som under föregående år, borde hela beloppet,

100 kronor, utgå. För undervisning i slöjd och till lokal för denna

undervisning föresloges ett belopp af 250 kronor. Vidare hemstälde

direktionen, att, då enligt direktionens beräkning elevantalet under vårterminen

1902 skulle komma att uppgå till 20, inackorderingshjelpen,

som hittills utgått med 100 kronor för år till hvarje elev, måtte få beräknas

till 1,000 kronor. Hvad hyran för undervisningslokalen anginge,

så enär flyttningstiden i Vadstena vore den 1 april och den 1 oktober

och undervisningen icke kunde sluta förr än i juni, kunde anstalten icke

blifva befriad från lokalen förr än den 1 oktober 1902, och således måste

tre qvartals hyra erläggas med tillsammans 600 kronor. Slutligen föresloge

direktionen, att posten för diverse utgifter måtte bestämmas till

750 kronor, då det å ena sidan icke vore säkert, att ett mindre belopp

skulle vara tillräckligt för ändamålet, och å andra sidan hvad som blefve

öfver skulle återlevereras till statskontoret.

Med åberopande af förestående utredning hemstälde direktionen, att

Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för uppehållande af verksamheten vid

anstalten under vårterminen 1902 äska följande belopp:

till

arfvode åt en föreståndare, som tillika är förste lärare

kr.

2,000

_

»

» » » första lärarinna...............

»

900

_

»

religionsundervisning......................................................

»

300

—

»

gymnastikundervisning.......................................................*

»

100

—

»

slöjdundervisning ..........................................................

»

250

—

»

läkaren............................................

»

100

_

inackorderingshjelp.............................................................

»

1,000

—

»

hyra för lokal ....................................................................

»

600

—

»

inventarier, undervisningsmateriel in. in...........................

»

750

—

Summa

kr.

6,000

—

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppehållande

af undervisningen vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för

öfveråriga döfsturama på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af

22,400 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning, på extra stat för år 1902 anvisa ett

s. 353 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

353

belopp af 22,400 kronor för uppehållande af undervid

läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena

visningen

för öfveråriga döfstumma.

114:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Angående

får utskottet hemställa, '' : . ''."V hÄrkl
att

Riksdagen må, till handtverksskolan i Kristine- skolan i

hamn för blinda, på extra stat för år 1902 bevilja ett ^“‘bUnd™11

anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål " qqq i

under närmast föregående år anvisats, eller 10,000

kronor.

115:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande Angående

af förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet på* extra stat för år anslag till

1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor. å°r

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält, att direk- Tomteboda,

tionen öfver institutet för blinda med en till ecklesiastikdepartementet [110.]

stäld skrifvelse den 24 september 1900 — under erinran, att direktionen

i skrifvelse den 11 november 1899 redan afgifvit förslag till stat för

förskolan för blinda å Tomteboda för skolåret 1901—1902, slutande

å 18,500 kronor — öfverlemnat förslag till stat jemväl för läsåret

1902—1903, slutande å 22,500 kronor, och dervid meddelat, att för

uppehållande af undervisningen m. m. vid förskolan under år 1902 erfordrades

ett till 10,000 kronor uppgående bidrag af allmänna medel.

Det förslag till stat, som åtföljde ofvannämnda skrifvelse, hade följande

lydelse:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1902—1903.

Utgifter:

fastighetens underhåll ...............................................................

en första lärarinna ...................................................................

tre lärarinnor.................................................................................

två vårdarinnor och två tjenarinnor....................................

kosthåll för 40 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen ......................................................................................

beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje ..........

tvätt och renhållning.................................................................

bränsle och lyshållning ..................................................

kr.

750

1,200

3,000

800

9,636:

2,000:

400:

2,500:

Oih. till Riksd. Prat. 1901. 4 Samt, 1 Aftl. 9 ltä/t.

Transport kr. 20,286:

45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 20,286: —

sjukvård ....................... » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel............................„......... » 500: —

inventarier......................................................................................... » 600: —

sekreterare och kamrerare ................I.......... ..........:..................... » 300: —

diverse utgifter ............................ » 614: —

Summa kr. 22,500: —

Inkomster:

årsafgift af 40 barn, 300 kronor för hvarje.......................... kr. 12,000: —

behörigt statsanslag ....................................................................... » 10,500: —

Summa kr. 22,500: —

I sammanhang härmed bär departementschefen erinrat om det af

direktionen uppgjorda förslag till stat för ifrågavarande skola under

skolåret 1901—1902, som läge till grund för beräkning af statsanslaget

för år 1901. Det lydde sålunda:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1901—1902.

Utgifter 4- .

fastighetens underhåll ....... kr. 750: —

en första lärarinna ................................................ » 1,200: —

två lärarinnor .....................,............................................''................. 2,000: —

två vårdarinnor och två tjenarinnor ........................................... » 800: —

kosthåll för 30 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen............................. » 7,446: —

beklädnad af 30 barn efter 50 kronor för hvarje............. » 1,500: —

tvätt och renhållning............................f.......................................... » 300: —

bränsle och lyshållning ................................................................ » 2,500: —

sjukvård ........ » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel................................................ » 500: —

inventarier........................................................................................... » 600: —

sekreterare och kamrerare ............................<............................... » 300: —

diverse utgifter .........................:..u.....:...................................... » 404: —

Summa kr. 18,500: —

Inkomster:

årsafgift för 30 barn, 300 kronor för hvarje ....................... kr. 9,000: —

behörigt statsanslag .................................................................. » 9,500: —

Summa kr. 18,500: —

s. 355 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:v 9.

355

Anledningen till att kostnaderna för ifrågavarande skola upptagits

till högre belopp i staten för skolåret 1902—1903 än i staten för skolåret

1901—1902 vore, att skolan vid början af höstterminen 1902 skulle

utvidgas med ännu en klass.

Jemlikt de ofvan meddelade förslagen till stat erfordrades för förskolans

uppehållande under vårterminen 1902, utom årsafgifterna för

barnen, hälften af det för skolåret 1901—1902 beräknade statsanslaget

eller 4,750 kronor och för höstterminen 1902, utom årsafgifterna för

barnen, hälften af det för skolåret 1902—1903 beräknade statsanslaget

eller 5,250 kronor. För uppehållande af förskolans verksamhet under år

1902 erfordrades sålunda af allmänna medel ett bidrag af 10,000 kronor.

Då förskolan för blinda å Tomteboda först med början af höstterminen

1902 koinme att erhålla den anordning, som föreskrefves i

stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, ansåge departementschefen

det vara lämpligt, att erforderligt anslag till densamma

fortfarande uppfördes på extra stat.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppehållande af

förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för år

1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

haft något att erinra; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af förskolans

för blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för

år 1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

116:o) På

hemställa,

grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eelever samt till reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

Ang.

anslag till

tryckning af

blindskrifter

in. in.

[in.]

har

föreslagit Riksdagen

att till resestipendier Ang.

rikets abnormskolor (döfstum-di™8]j\u\T''arc

de vilkor och under de när-och lärarinnor

117:o) Kongl. Maj:t

åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid

skolor, blindskolor och idiotanstalter) på

mare bestämmelser, Kongl. Maj:t, kunde finna skäligt föreskrifva, på extraab„‘orJ[!k“ *orstat

för år 1902 anvisa et''t belopp af 1,000 kronor.

Med anledning af eu inom Riksdagen väckt motion anvisade 1900

[112.]

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

års Riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 1,000 kronor att användas

till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets

abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor

och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt

föreskrifva.

Efter mottagen anmälan af detta Riksdagens beslut har Kongl. Maj:t,

på sätt det i ärendet förda statsrådsprotokollet utvisar, den 25 maj 1900

enligt utfärdadt cirkulär förordnat: att till erhållande af resestipendier

af berörda medel kunde anmäla sig lärare och lärarinnor vid abnorinskola,

hvilka tjenstgjort vid dylik skola minst fem år och fortfarande

vore vid sådan anstälda; att till Kongl. Maj:t stäld ansökning om resestipendium

från ifrågavarande anslag skulle till Kongl. Maj:t inlemnas

före den 15 januari 1901, och borde deri angifvas dels ändamålet med

och planen för resan, dels ock den derför beräknade tiden och det

stipendiebelopp, som söktes; samt att dylik ansökning skulle vara åtföljd

af prestbetyg, meritförteckning, tjenstgöringsbetyg och, om stipendium

söktes för resa till annat land än Sverige, Norge, Danmark eller Finland,

intyg af behörig person, att sökanden egde för ändamålet erforderlig

språkkännedom, hvarjemte sökanden hade att bifoga de öfriga intyg,

genom hvilka han eller hon ville styrka sin behörighet till erhållande af

det sökta stipendiet.

Då de skäl, som föranledt Riksdagen att fatta ofvannämnda beslut,

ännu vore gällande, hemstälde departementschefen om afgifvande till

Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till resestipendier åt föreståndare,

lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor

(döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter), på de

vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för

år 1902 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.

understöd 118:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

för uppehäi- de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna

lande af för- fjjr bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och hitta

eningarna8 foiv ... . . ^ r . ,*71. % ''..no

bistånd åt samt till bekostande åt dessa anstalters inspektion, pa extra stat för ar

''lytta^erk11 1902 anvisa ett belopp af 7,500 kronor.

samhet.

[113.]

s. 357 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlutande N:o !).

357

Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning anvisade 1900 ars Riksdag

på extra stat för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor att användas

dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari 1900, punkten 103, angifna grunder till understöd

åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna

för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för

vanföra och lyfta, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.

Sedan Riksdagens beslut blifvit inför Kongl. Maj:t anmäldt, bär

Kongl. Maj:t, på sätt statsrådsprotokollet i detta ärende utvisar, enligt

bref till öfverståthållareembetet den 25 maj 1900 föreskrifva, att styrelsen

för föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm skulle,

derest föreningen önskade erhålla bidrag af statsmedel, till öfverståthållareembetet

ingifva till Kongl. Maj:t stäld ansökning om dylikt

understöd, för förra hälften af år 1901 före den 15 juli samma år

och för senare hälften af sagda år före den 15 januari 1902, och

dervid uppgifva dels antalet elever, soin under det halfår, ansökningen

afsåge, deltagit i undervisningen vid anstalten minst tre månader,

i hvilket antal ej finge inräknas de, som på föreningens bekostnad

åtnjutit endast läkarevård, dels ock huru många af de i undervisningen

deltagande eleverna på bekostnad af föreningen erhållit endast

undervisning eller derjemte äfven bespisning eller bostad eller kläder

eller fullt underhåll, hvarjemte öfverståthållareembetet hade att till

Kongl. Maj:t jemte eget utlåtande insända ansökningshandlingarna; och

skulle, derest föreningen efter sålunda gjord ansökan erhölle understöd

af statsmedel, anstalten vara underkastad den inspektion,. chefen för

ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte det skulle åligga anstaltens

styrelse att före utgången af januari månad 1902 till nämnda

departement insända redogörelse för anstaltens verksamhet under

år 1901.

Bref af enahanda innehåll hade samtidigt af Kongl. Maj:t aflatits till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län beträffande föreningen

till bistånd åt vanföra och lyfta i Karlskrona, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län angående föreningen för bistånd åt vanföra

i Skåne samt till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och

Bohus län beträffande föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg.

Då uppenbart vore, att ifrågavarande föreningar vore för år 1902

i lika behof af statsunderstöd som för år 1901, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Statsutskottet* Utlåtande N:o !).

På grund af hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt de i Göteborg,

Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna

för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter

för vanföra och lyfta samt till bekostande af dessa

anstalters inspektion på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp‘af 7,500 kronor.

Diverse anslag.

119:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för beredande af

jionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstäliändskdes

sig^jippMUande landsmän på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp

amuar. ~

[114.]

Ang.

religionsvård ... „ . „ “ « , ---------o— --------r>— ----

åt svenske »jö-religiansvara åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstä,

a-''des sig uppeliållan ’ '' '' “ ” “ * -----

utländska ( y* i

hamnar, åt 15,000 kronor.

Sedan Riksdagen under flera föregående år beviljat på extra stat anslag

af 10,000 kronor till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i

utländska ^hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän,

föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1900 års riksdag, att Riksdagen

matte för nämnda ändamål a extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af

15,000 kronor. Denna proposition blef af Riksdagen bifallen.

Det förutvarande anslaget å 10,000 kronor hade, enligt livad af

statsrådsprotokollet inhemtas, plägat fördelas på tre för ändamålet anstälda

svenske prestman i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque med 3,500 kronor

till den förste, 4,500 kronor till den andre och 2,000 kronor till den

tredje, hvilken tillika innehade pastorsbefattningen vid svenska församlingen

i Paris. . An damal et med den vid 1900 års riksdag vunna förhöjningen

hade varit att kunna bereda religionsvård jemväl åt svenske sjömän samt

andra utvandrade och passerande landsmän i Köpenhamn.

Pa grund af erhallen befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med

förslag rörande användandet af det sålunda beviljade anslaget samt om

lämpligaste sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de arfvodesbelopp,

som komme att af Kongl. Maj:t anvisas, både svenska kyrkans

nussionsstyrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 juni 1900 anfört

bland annat:

Sedan ar 1890 hade missionsstyrelsen dels genom öfvertagandet af

eganderätten först till sjömanskyrkan i West-Hartlepool, sedan till sjömanskyrkan

i Calais, dels genom förhyrandet af läsrum i Kiel och Wismar,

hvilka. läsrum stode under sjömansprestens i Kiel uppsigt och handhafvande,

dels ock genom beviljandet af sådana anslag, som varit, utöfver

s. 359 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

359

de till prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque beviljade arfvodesbeloppen,

för deras verksamhet nödiga, stått i oupphörlig och delvis

kontrollerande förbindelse med desse prestman. På grund af sin sålunda

vunna erfarenhet af det fortfarande behofvet af svenske prestman anställande

å nämnda platser föresloge missionsstyrelsen, att 10,000 kronor af

det beviljade anslaget måtte fördelas på enahanda sätt som förut. Återstående

beloppet, 5,000 kronor, borde användas till att bereda religionsvård

åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän

i Köpenhamn, hvarom missionsstyrelsen framdeles ville inkomma med närmare

förslag.

Hvad anginge sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de beviljade

arfvodesbeloppen, hade utbetalningen af de dittills beviljade anslagen

förmedlats genom domkapitlet i Upsala, som qvartalsvis från statskontoret

lyft de för ifrågavarande ändamål disponibla medlen. Denna

anordning, likasom sättet för de med statsmedel aflönade sjömanspresternas

tillsättning, hade, enligt missionsstyrelsens förmenande, föranledts deraf,

att vid tiden för de nämnda medlens första utgående den svenska kyrkan

saknade eget organ för en dylik verksamhet. Sedan dess hade emellertid

Kongl. Maj:t. bemyndigat missionsstyrelsen dels genom bref den 7 december

1888 att egna sin verksamhet äfven åt svenske sjömän i utländska

hamnar, så vidt medel för detta ändamål inflöte, dels ock genom

bref den 13 oktober 1899 att, under samma förutsättning, likaledes egna

sin verksamhet äfven åt, bland andra, till främmande orter utflyttade

landsmän. Dessa uppdrag hade missionsstyrelsen sökt fullgöra bland

annat genom att, såsom förut omförmälts, understödja de med statsmedel

aflönade sjömanspresternas arbete, hvilka för sin verksamhets bedrifvande

blifvit och vore i ej oväsentlig grad beroende af de anslag, som årligen

mot redovisningsskyldighet inför missionsstyrelsen blifvit dem af missionsstyrelsen

beviljade, hvarjemte styrelsen understöd! det arbete för landsmäns

i Köpenhamn andliga och sedliga vård, som sedan år 1899, om

också i alltför otillräcklig mån, frivilligt bedrifvits, hufvudsakligen genom

prester och teologie studerande från Lunds stift. På grund af ornförmälda

förhållanden och då det måste anses för sjelfva saken gagneligt,

att eu så mycket som möjligt enhetlig ledning af svenska kyrkans såväl

genom enskildes bidrag som genom statsmedel understödda verksamhet

bland svenske sjömän i utländska hamnar samt andra derstädes sig uppehållande

landsmän komine till stånd, föresloge missionsstyrelsen, att do

ifrågasatta anslagen måtte genom missionsstyrelsen vederbörande tillhandahållas,

mot vilkor att särskilda räkenskaper öfver nämnda medel fördes

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Statsutskott et s Utlåtande N:o 9.

af missiousstyrelsens kassaförvaltare och att årligen behörigen verificera!!

redogörelse öfver desammas användning insändes till kammarrätten.

I anledning af denna mission sstyrelsens framställning hade Kongl. Maj:t,

enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,

genom bref den 29 juni 1900 förordnat, att af förevarande anslag

10,000 kronor skulle ställas till missionsstyrelsens disposition för att qvartalsvis

utbetalas till aflönande under år 1901 af de svenske prestmännen i

Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque, den förstnämnde med 3,500 kronor,

den andre med 4,500 kronor och den tredje med 2,000 kronor, samt att

berörda belopp skulle, i enlighet med hvad missionsstyrelsen föreslagit,

till missionsstyrelsen, mot redovisning till kammarrätten, utbetalas för att

vederbörande tillhandahållas.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 september 1900 hade härpå missionsstyrelsen

framlagt förslag angående användande af den ej disponerade

andelen, 5,000 kronor, af ifrågavarande anslag. I denna skrifvelse yttrades

bland annat:

I Köpenhamn vore för närvarande, enligt myndigheters uppgift, bosatta

omkring 25,000 i Sverige födda personer, tillhörande hufvudsakligen

handels-, handtverkare-, fabriksarbetare- och tjenareklasserna. Af dessa besökte

en stor del aldrig någon dansk gudstjenst, afvända derifrån, såsom

de från första början blifvit, genom det främmande språket och de främmande

gudstjenstformerna. Fördelade hufvudsakligen på tre församlingar

och ofta medlemmar i någon svensk förening, hade de emellertid, såsom

det visat sig, lätt nog kunnat samlas till en om fosterlandet och hembygden

påminnande svensk gudstjenst, då denna hållits i någon för dem

mera centralt belägen kyrka eller gudstjenstlokal. Lika mycket som dessa

vore i behof af en regelbunden religionsvård från den svenska kyrkans

sida, lika mycket gälde detta om svenske sjömän samt de arbets- och

tjenstsökande från vårt land, hvilka i ett allt betydligare antal årligen

besökte Köpenhamn för att der söka anställning. För att åstadkomma en

dylik religionsvård, hemstälde missionsstyrelsen, dels att af det odisponerade

beloppet af ifrågavarande anslag en summa af 4,000 kronor måtte

anslås till aflönande af en svensk prestman i Köpenhamn, hvilken skulle

få till uppgift att på lämpligaste sätt bereda svenske sjömän samt andra

utflyttade och passerande landsmän i nämnda stad den religiösa och sedliga

omvårdnad, som vore möjlig och hvaraf de kunde vara i behof, dels

ock att, derest Kongl. Maj:t skulle finna för godt att ställa verksamheten

i något förhållande till missionsstyrelsen, den ifrågavarande presterliga

befattningen måtte få tillsättas af missionsstyrelsen och befattningens

innehafvare för sin förvaltning ställas under missionsstyrelsens uppsigt och

ledning.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

361

För den nämnda verksamhetens bedrifvande hade man, anförde missionsstyrelsen

vidare, hopp om att få, särskildt till efterrhiddagsgudstjenster,

upplåtna vissa af de danska kyrkorna i Köpenhamn, hvilket i synnerhet

för nattvardsgångars hållande skulle blifva af betydelse. Det oaktadt

komme alltid behofvet af en egen förhyrd lokal, innefattande samlingssal

och läsrum, att göra sig gällande. Detta, i förening dermed att inom

kort till den svenske prestmannens biträde, såsom hjelp vid den omfattande

diakoniverksamheten, torde behöfva anställas någon svensk diakonissa eller

annat qvinligt biträde, som komme att få till närmaste uppgift att göra

besök i husen uti de svenska qvarteren samt att hafva omvårdnad om de

arbetssökande svenska tjenstflickorna i Köpenhamn, föranledde missionsstyrelsen

att föreslå, att 1,000 kronor eller hvad af ifrågavarande anslagsbelopp

återstode efter disponerande af 4,000 kronor till aflönande af prestmannen

måtte få användas till verksamhetens bedrifvande i öfrigt, på sätt

omständigheterna kunde gifva vid handen.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom Kongl. Maj:t vid

föredragning af missionsstyrelsens sist omförmälda skrifvelse enligt beslut

den 5 oktober 1900 förordnat: att i Köpenhamn skulle af missionsstyrelsen

från och med den 1 januari 1901 tills vidare förordnas en svensk prestman

med uppgift att bereda i Köpenhamn vistande svenske sjömän samt

andra dit utflyttade eller derstädes sig tillfälligtvis uppehållande svenskar

behöflig religiös och sedlig omvårdnad; att nämnde prestman skulle

under år 1901 uppbära en aflöning af 4,000 kronor att till honom af

missionsstyrelsen qvartalsvis utbetalas; att återstoden, 1,000 kronor, af

det utaf Riksdagen beviljade anslag Ange af missionsstyrelsen användas

dels till aflönande af en svensk diakonissa eller annat biträde åt prestmannen,

dels ock för befrämjande i öfrigt, på sätt omständigheterna kunde

gifva vid handen, under år 1901 af den ifrågavarande verksamheten i

Köpenhamn; samt att missionsstyrelsen skulle till kammarrätten redovisa

de sålunda disponerade medlen.

Tillika hade Kongl. Maj:t föreskrifvit, att, då nuvarande innehafvarne

af förutnämnda sjömans-prestbefattningar i Kiel och West-Hartlepool afginge,

deras efterträdare skulle af missionsstyrelsen tills vidare förordnas,

samt att prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Köpenhamn skulle

under den tid, de tjenstgjorde såsom sjömansprester och utöfvade sin verksamhet,

stå under närmaste uppsigt af missionsstyrelsen, som dervid egde

att meddela närmare föreskrifter beträffande deras tjenstgöring. Någon

dylik föreskrift vore ej meddelad beträffande sjömansprestbefattningen i

Dunkerque. Denna vore nemligen, såsom departementschefen förut nämnt,

Bill. till JtUcsd. Prut. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläft. 40

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förenad med den svenska pastorsbeställningen i Paris, och för tillsättande

deraf gälde särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande anslag vore fortfarande behöfligt till det af 1900 års

Riksdag beviljade beloppet, 15,000 kronor; och departementschefen hemställde

derför, att Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för beredande

af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt

andra derstädes sig uppehållande landsmän, på extra stat för år 1902

bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af religionsvård

åt svenske, sjömän i utländska hamnar samt åt andra

derstädes sig uppehållande landsmän, på extra stat för

år 1902 bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

Aug. 120:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat bevilja,

entgf5rbuttr°adtill anställande tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt

religionsvård samt de delar af Yesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

kuhIs”X lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1902,

lappsktaiande samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor,

församlingar. ^era£ j^QO kronor att utgå under år 1902.

L115.J Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade

1898 års Riksdag på extra stat till anställande under åren 1899, 1900 och

1901 af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt samt de

delar af Yesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken,

18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning

åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750

kronor att utgå under år 1899; och meddelade Kongl. Maj:t genom bref

den 2 september 1898 närmare bestämmelser rörande de sålunda beviljade

anslagens användande.

Sedan derefter 1899 och 1900 års Riksdagar anvisat för ett hvart

af åren 1900 och 1901 af förenämnda anslag till kontraktsadjunkter 6,000

kronor och af anslaget till resekostnadsersättning 750 kronor, har domkapitlet

i Hernösand, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, i skrifvelse

den 19 september 1900 hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att bevilja för förenämnda ändamål erforderliga medel för åren

1902, 1903 och 1904.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hade domkapitlet anfört

hufvudsakligen följande. Under den tid af snart två år, som gått, sedan

de tre kontraktsadjunkterna i ofvanberörda delar af lappmarken anstäldes,

hade deras verksamhet visat sig vara af största nytta med afseende å själa
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

363

vården i dessa härutinnan förut så vanlottade trakter, för hvilka det ordinarie

presterskapet, huru träget och nitiskt det än arbetade i sitt kall,

omöjligen kunde räcka till. En ej ringa betydelse hade dessa kontraktsadjunkter

derigenom, att de under sina färder i de vidsträckta lappmarksförsamlingarnas

aflägsnare delar, dit den ordinarie presten sällan eller

aldrig kunde komma, blefve i tillfälle att taga närmare kännedom om

derstädes förefintliga kulturella behof, och en ännu större betydelse erhölle

de gifvetvis genom att i ej oväsentlig mån kunna bidraga till dessa behofs

tillfredsställande. Behofvet af detta ambulerande presterskap inom Södra

lappmarkens kontrakt och lappmarksdelarne af Vesterbottens andra och

tredje kontrakt, der befolkningen oftast icke vore samlad i större byar,

utan funnes kringspridd i på stort afstånd från hvarandra liggande enstaka

gårdar och småbyar, framstode icke blott lika starkt nu som vid den tidpunkt,

då domkapitlet gjorde den framställning i ämnet, hvilken föranledde

propositionen till 1898 års Riksdag, utan det förökades alltjemt, då folkmängden

åtminstone inom vissa lappmarksförsamlingar vore stadd i en

rätt snabb tillväxt. Dertill komtne, att, i synnerhet vintertiden, en mängd

löst, i lappmarken icke kyrkobokfördt arbetsfolk samlade sig i dessa skogsbygder,

och äfven för dem kunde kontraktsadjunkten, som förflyttade sin

verksamhet från den ena orten till den andra, blifva af största gagn.

Skäl förefunnes alltså, som talade för anställande af flere kontraktsadjunkter

i lappmarken, än hvad nu vore fallet, men domkapitlet ansåge sig dock ej

nu böra ingå till Kongl. Maj:t med framställning om beredande af medel åt

ett förökadt antal af sådana prestman, särskild! af den anledning, att förhoppning

icke saknades, att inom vissa lappmarksförsamlingar nya ordinarie

presterliga befattningar skulle inom någon tid komma till stånd.

Vidare yttrade domkapitlet beträffande arfvodena till ifrågavarande kontraktsadjunkter:

Ehuru det nu utgående arfvodet, särskild! med hänsyn

till de högre lefnadskostnaderna och de dryga utskylderna i dessa trakter

samt den ansträngande tjenstgöringen, vore det minsta möjliga, ville domkapitlet

ej för närvarande ifrågasätta någon förhöjning deraf. Men den

nu utgående resekostnadsersättningen åt kontraktsadjunkterna syntes domkapitlet

alldeles otillräcklig. Detta framginge deraf, att, då kontraktsadjunkterna

inom Södra lappmarkens kontrakt och lappmarksförsamlingarna

af Vesterbottens tredje kontrakt i början af år 1900 till domkapitlet inkommit

med sina reseräkningar för år 1899, det visat sig omöjligt att

med det till buds stående anslaget betäcka deras resekostnader. Kontraktsadjunkten

i Södra lappmarkens kontrakt E. örnfeldts reseräkning hade

nemligen uppgått till 384 kronor 3 öre; kontraktsadjunkten i lappmarksdelen

af Vesterbottens tredje kontrakt under tiden den 1 januari—den 31

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mars 1899 A. N. Juliebö hade anhållit att få sig reseersättning tillerkänd

för resor å jernväg 9 mil och å landsväg 43,9 mil; åt s. m. adjunkten K.

Sundelin, som uppehållit samma befattning under tiden den 1 april—den

15 november 1899 och i denna egenskap färdats sammanlagdt 150 mil,

hade vederbörande kontraktsprost tillstyrkt en resekostnadsersättning af

246 kronor 50 öre; och s. in. adjunkten P. Nordfors, hvilken tjenstgjort

såsom kontrakt sadjunkt i nämnda kontrakt under senare hälften af november

och hela december 1899, hade uppgifvit, att han i tjensteärenden

under denna tid färdats minst 10 mil. Domkapitlet hade tilldelat Örnfeldt

den på Södra lappmarkens kontrakt fallande resekostnadsersättningen

250 kronor, hvarförutom domkapitlet åt honom anvisat ett belopp af 75

kronor 50 öre, hvilket under år 1899 besparats af anslagen till aflönande

af pastorsadjunkt i Vilhelmina och för beredande af ersättning åt bemälde

adjunkt för tjensteresor. Detta hade kunnat ske, emedan Om feld t beordrats

af vederbörande kontraktsprost att tjenstgöra i Vilhelmina församling

med särskild anledning deraf, att pastorsadjunkt icke kunnat under viss

tid dit missiveras. Mellan Juliebö, Sundelin och Nordfors hade fördelats

ej mindre resekostnadsersättningen till kontraktsadjunkten inom Vesterbottens

tredje kontrakt än äfven ett å anslaget till beredande af reseersättning

åt kontraktsadjunkten inom Vesterbottens andra kontrakt uppkommet

öfverskott å 18 kronor 1 öre. Men äfven med tillgripande af

dessa utomordentliga åtgärder hade, såsom af det anförda framginge, domkapitlet

icke kunnat bereda kontraktsadjunkterna Örnfeldt, Juliebö, Sundelin

och Nordfors skälig resekostnadsersättning för år 1899. Då det vore

alldeles tydligt, att, om kontraktsadjunktsinstitutionen skulle motsvara det

dermed afsedda ändamålet, kontraktsadjunkternas tjensteresor under inga

förhållanden finge minskas, utan i stället borde så mycket som möjligt

ökas, men den nu utgående reseersättningen redan under första året visat

sig otillräcklig åtminstone inom två kontrakt, framginge häraf såsom eu

gifven följd, att anslaget till beredande af resekostnadsersättning åt kontraktsadjunkterna

måste höjas.

På grund af hvad sålunda anförts hade domkapitlet, som, under förutsättning

af att för ändamålet erforderligt anslag koinme att af Riksdagen

beviljas, afgifvit förslag till bestämmelser rörande kontraktsadjunkternas

antagande och tjenstgöring i väsentlig öfverensstämmelse med de

genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda bref den 2 september 1898 meddelade

föreskrifter, hemstält dels om oförändradt utgående under hvart

och ett af åren 1902, 1903 och 1904 af anslaget till anställande af tre

kontraktsadjunkter, dels ock att anslaget till resekostnadsersättning åt dem

för samma år måtte förökas från 750 kronor till 1,100 kronor årligen.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

365

Af detta sistnämnda belopp skulle, yttrade domkapitlet, komma att tilldelas

kontraktsadjunkten inom Södra lappmarkens kontrakt, hvilken hade att

med hänsyn till sitt områdes vidsträckthet göra de ojemförligt kostsammaste

tjensteresorna, 500 kronor och återstående 600 kronor komma att fördelas

mellan kontraktsadjunkterna inom lappmarksförsamlingarna af Vesterbottens

andra och tredje kontrakt.

Slutligen hade domkapitlet uti sin ifrågavarande skrifvelse anhållit, att,

då särskildt kontraktsadjunktens i Södra lappmarkens kontrakt tjensteresor

icke kunde skäligen ersättas med 250 kronor om året, Kongl. Maj:t måtte

af för ändamålet tillgängliga medel för hvartdera af åren 1900 och 1901

anvisa ett anslag af 250 kronor till beredande af ytterligare resekostnadsersättning

åt bemälde kontraktsadjunkt.

För egen del har departementschefen, då af hvad sålunda anförts

framginge, att behofvet af kontraktsadjunkters anställande inom ifrågavarande

lappmarkskontrakt fortfarande förefunnes, och det jemväl vore

uppenbart, att en förhöjning af dessa adjunkters resekostnadsersättning till

hvad af domkapitlet i sådant afseende föreslagits vore erforderlig, hemstält,

det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja till

anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt

samt de delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1902,

samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor,

deraf 1,100 kronor att utgå under år 1902.

Domkapitlets framställning, i hvad densamma afsåge särskild godtgörelse

åt kontraktsadjunkten i Södra lappmarkens kontrakt, utöfver hvad Riksdagen

i sådant afseende beviljat för tjensteresor under åren 1900 och 1901,

ansåge departementschefen för närvarande icke böra föranleda någon Kongl.

Maj:ts åtgärd; men skulle departementschefen icke underlåta att, när Riksdagen

fattat sitt beslut i fråga om anvisande af anslag till kontraktsadjunkter

för den nya treårsperioden, å nyo inför Kongl. Maj:t anmäla

samma framställning, hvarvid, om den ansåges förtjent af afseende, de för

ändamålet erforderliga medel, enligt departementschefens åsigt, kunde anvisas

till utgående af förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat bevilja

a) till anställande af tre kontraktsadjunkter inom

Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens

andra och tredje kontrakt, som tillhöra lapp
-

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

marken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå

under år 1902; samt

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå

under år 1902.

Ang. 121:o) Sedan 1899 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

åtg&rder*1^ "jOI''^a framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två konen

förbättrad traktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf

[nomTiernö^ 4,000 kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt dessa

sands stifts kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1900,

församlingar. dels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förril6l

froSna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under

år 1900, samt 1900 års Riksdag anvisat för år 1901 af anslaget till

kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning

åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor, har

Kongl. Maj:t, som den 19 maj 1899 och den 25 maj 1900 meddelat närmare

bestämmelser rörande anslagens användande, föreslagit Riksdagen

att för år 1902 anvisa återstoden af de beviljade beloppen, nemligen af

anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning

åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500

kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må af förut beviljade anslag på

extra stat för år 1902 anvisa

a) till anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt 4,000 kronor;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

500 kronor; samt

c) till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket, 1,500 kronor.

Ans- , 122:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

Tt^prestmän! 0(''h under hänvisning till hvad departementschefen i detta ärende till stats[117.

] rådsprotokollet (sid. 354 och 355) anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till resestipendier åt prestmän under

de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

s. 367 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.

367

föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp

af 5,000 kronor.

123:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning^,^"^ be

och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet stridande af

(sid. 355) i ärendet anfört, hemställer utskottet, kostnader för

att Riksdagen ma, i hkhet med hvad för arenningar rörande

1898—1901 egt rum, för bestridande af kostnaderna

för vissa utredningar angående presterskapets aflönings- landen m. m.

förhållanden med mera. på extra stat för år 1902 anvisa [118.]

ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

124:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- ausfang''tilI

ställer utskottet, Svenska

att Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga föregående

år egt rum, må jemväl för år 1902 på extra

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska förn- L

skriftsällskapet.

125:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ansfa“gtill

hemställer utskottet, nordiska

att Riksdagen, i likhet med hvad för år 1901 egt mu9eetrum,

må på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af [120.]

50,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska

museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas

för museet tillhörande ändamål.

126:o) På grund af Kongl. Majts derom gjorda framställning hem- anäjangg''till

Ställer Utskottet, tidskrift för

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898land8målm-m—1901

egt rum, må för år 1902 anvisa ett belopp af [121.]

3,650 kronor, att på de vilkor, som Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt bestämma, användas till understöd för

utgifvande äfven under sistnämnda år af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen

och svenskt folklif».

Ang.

127:o) Sedan 1899 års Riksdag för åstadkommande af en utförlig

hok öfver Gotlands folkmål beviljat ett anslag af 5,500 kronor och derafGotknds folkuppförts

på extra stat för år 1900 ett belopp af 1,100 kronor samt på

n iil.

[122.]

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till

»Nordiskt

medicinskt

arkiv».

[123.]

Ang.

anslag till

tidskriften

»Acta mathe

matica».

[124.]

Ang.

anslag till

föreläsningskurser

för

arbetsklassen.

[125.]

extra stat för år 1901 likaledes 1,100 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit,

att enahanda belopp måtte på extra stat för år 1902 anvisas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för åstadkommande af en utförlig

ordbok öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt

anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af

1,100 kronor.

128:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» jemväl

för år 1902 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000

kronor.

129:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning oeh under hänvisning

till hvad i ärendet hlifvit till statsrådsprotokollet (sid. 357) anfördt,

-får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1893

—1901 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Acta mathernatica», på extra stat för år

1902 anvisa 3,000 kronor.

130:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, under

de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna

vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser

för arbetsklassen, på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af

65.000 kronor.

Statsrådsprotokollet i ärendet innehåller följande.

För år 1885 hade Riksdagen stält till Kongl. Maj:ts förfogande under

vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd

åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för

arbetsklassen. År efter år hade sedermera anslag för nämnda ändamål af

Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren

1895 och 1896 hade anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor, för år

1897 till 30,000 kronor, för år 1898 till 35,000 kronor, för år 1899 till

45.000 kronor och för år 1900 till 55,000 kronor. För år 1901 hade

beviljats ett extra anslag af 65,000 kronor att användas till understöd åt

sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ri69

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga

3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge föreståndare

och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Departementschefen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till understöd, under nyss angifna vilkor, åt sådana anstalter

eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen, på

extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 65,000 kronor.

'' ‘‘iV.f / '' • • '' ’ '' " .* '' .> '' ‘ . i \ ■ ‘.t £ ‘ \'' • D ''.i ■- '' ‘ /

Uttskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för år 1902 bevilja ett extra

anslag af 65,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna

vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

131:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 6,300 kronor att, under de vilkor, Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till underBill.

till Rikad, Prol. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 47

Ang.

anslag till

utbildning af

lärarinnor i

huslig

ekonomi.

[126.]

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse

anordnade undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekonomi.

Ang. anslagtill 132) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att, till bestridande,

expedition tiuunder förutsättning af fortfarande samverkan från rysk sida, af på Sverige

Spetsbergen, belöpande kostnader för fortsättning af gradmätningen på Spetsbergen,

[127.] bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af 85,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande

förhållanden.

Med anledning af kongl. proposition hade 1898 års Riksdag, under

förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de närmaste

åren korame till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för

ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till

de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestridande

af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning

beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år

1899 anvisat ett belopp af 50,000 kronor.

Vid 1899 åis riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit dels i statsverkspropositionen,

att Riksdagen måtte för nämnda ändamål på extra stat för

år 1900 anvisa återstoden af det år 1898 beviljade beloppet eller 50,000

kronor, dels ock, efter det den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning

å Spetsbergen inkommit med ett efter samråd med särskilda af

kejserliga ryska regeringen utsedde delegerade uppgjordt definitivt kostnadsförslag

för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena under åren

1899 och 1900, i särskild proposition den 1 mars 1899 (n:o 57), att

Riksdagen måtte på extra stat för år 1900 för samma ändamål anvisa

ytterligare 65,000 kronor.

Hvad Kongl. Majrt föreslagit hade bifallits af Riksdagen, som sålunda

i angifvet syfte för år 1900 beviljat tillhopa 115,000 kronor.

Tillika hade Kongl. Maj:tr enär komitén, som fått sig anvisadt ett

flottans fartyg, nödgats för 1899 års expedition dessutom förhyra en

enskild ångare och kostnaden härför med hänsyn till det af Riksdagen

år 1898 gjorda uttalande i fartygsfrågan ej beräknats i förenämnda definitiva

kostnadsförslag, enligt beslut den 22 september 1899 för betäckande

af fartygslegan anvisat ett belopp af 30,000 kronor att utaf statskontoret

af under händer varande medel utbetalas och framdeles hos Kongl. Maj:t

anmälas till ersättande.

Vid uppgörande af det kostnadsförslag, som legat till grund för pro
-

s. 371 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

371

positionen den 1 mars 1899, hade beräknats, att arbetet med gradmätningen

å Spetsbergen skulle slutföras under år 1900, men till följd af

ogynsamma förhållanden hade detta ej kunnat ske, utan hade koinitén

till Kong!. Maj:t inkommit med en framställning, afseende beredande af

möjlighet för gradmätningens fortsättande och afsittande. Vid denna

framställning hade fogats redogörelse för de af 1899 och 1900 års

expeditioner till Spetsbergen redan utförda arbeten och de åtgärder,

som ännu erfordrades för gradmätningens bringande till slut, samt beräkning

af härför nödiga kostnader.

Af handlingarna inhemtades bland annat:

Gradmätningen å Spetsbergen hade fortgått under somrarne 1899

och 1900, men förnämligast genom sällsynt svåra isförhållanden hade

mer än halfva den påräknade arbetstiden gått förlorad för expeditionernas

hufvudsyfte, så att ej mindre än en hel sommars arbete återstode

ofullbordadt. Den följd af gynsarama isår, som omedelbart föregått

tiden för gradmätningsföretaget och som för dess snabba genomförande

lofvat de bästa utsigter, hade sålunda just nu varit afbruten af, som det

ville synas, alldeles exceptionelt ogynsamma förhållanden, hvilka dock

syntes bero på mera tillfälligt rådande vindrigtningar inom polarbäckenet

och en deraf framkallad sydlig förskjutning af polarisens vanliga sydgräns.

Oafsedt. dessa mera tillfälliga svårigheter, hade det å andra sidan lyckats

att genom flere framgångsrika färder öfver inlandsisen till fullo ådagalägga,

att de af några utländska fackmän länge hysta tvifvelsmål om

möjligheten att tvärs öfver inlandsisen sammanbinda triangelnätets norra

och södra delar varit ogrundade, hvarmed den sista invändningen mot

utförbarheten af detta enastående företag blifvit vederlagd. Denna gradmätning

ända uppe vid den åttionde breddgraden hade också bland utlandets

vetenskapsmän väckt allmän uppmärksamhet och det största erkännande,

hvilket senast kommit till uttryck vid den internationella jordinätningskonferensen

i Paris hösten 1900, då gradmätningen å Spetsbergen

af konferensens president betecknats såsom ett bland de vigtigaste

företag af detta slag, som i våra dagar påbörjats.

Komitén både uppstält följande vetenskapliga fordringar på gradmätningsarbetet:

eu fullständig uppmätning af triangelnätets aderton

trianglar, bestämning af triangelsidornas azimuth på åtminstone tre punkter,

pol höjd sbestämningar vid minst tretton punkter, uppmätning af två baslinier

samt bestämning af sekundpendelns längd vid minst åtta punkter.

1 stort sedt kunde man säga, att omkring hälften af de erforderliga arbetena

hittills blifvit utförd. Uppmätningen af trianglarne inom norra

delen af nätet hade fortskridit sa långt, att tvä trianglar vore nästan

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

färdigmätta, två vore påbörjade och fem återstode. Södra delen af nätet

visade fem nästan färdiga och två påbörjade trianglar samt två återstående.

Inom hela nätet vore alltså af aderton trianglar sju nästan

färdiga och fyra påbörjade. Triangelsidornas azimuter vore bestämda

vid sju punkter, och programmets fordringar i denna del vore alltså

mer än uppfylda. Polhöjden vore uppmätt vid två triangelpunkter inom

norra delen af nätet och sex inom det södra. Inom norra delen af

nätet återstode alltså minst fem polhöjdsbestämningar. Af de två planerade

basmätningarna vore den ena afslutad och den andra förberedd.

Pendelobservationer hade hittills endast kunnat utföras vid en punkt

inom det norra nätet och en inom det södra. Sex dylika observationer

återstode ännu att utföra. Expeditionerna hade dessutom vid arbetets

utförande samlat en rik skörd af iakttagelser, som, ehuru icke absolut

nödvändiga för expeditionernas hufvuduppgift, likväl vore egnade att i

hög grad öka värdet af sjelfva gradmätningen. Så hade vigtiga topografiska,

geologiska och hydrografiska samt under öfvervintringarna

derjemte meteorologiska och fysikaliska rön gjorts.

Gradmätningen å Spetsbergen kunde i viss mån betraktas såsom en

synnerligen värdig afsilning af den stora rysk-skandinaviska gradmätningen

från Donau till Nordkap, hvilken utförts under tiden mellan

åren 1816 och 1852. Redan tidigare hade emellertid Sveriges regering

i samverkan med främmande stater gjort sig högt förtjent om företag

af samma art, då på framställning af den franska regeringen Sveriges

konung understödt 1700-talets berömda gradmätning i Lappland, den

nordligaste trakt af jorden, der man på den tiden vågade ifrågasätta

möjligbeten af ett sådant precisionsarbete. Liksom sistnämnda nordliga

gradmätning då motsvarats af en annan samtidig i Peru, eller i eqvatorns

närhet, hvarigenom teorin om jordens afplattning mot polerna omsider

till fullo bekräftats, på samma sätt hade äfven den nu pågående gradmätningen

på Spetsbergen, till hvilken vårt land tagit initiativet, åtföljts

af en genom franska regeringen anordnad revision och utsträckning af

den peruanska gradmätningsbågen. Det syntes derför komitén af många

skäl högst önskligt, att det af Sverige i samband med Ryssland påbörjade

vigtiga företaget, på hvilket redan så mycket arbete och kostnader blifvit

nedlagda, icke måtte uppgifvas utan fortsättas, tills det dermed afsedda

syftet blifvit uppnådt. Komitén hade, oaktadt några officiella meddelanden

ännu ej ingått, all anledning förmoda, att man också från rysk sida

ansåge för eu hederssak att ej lemna det påbörjade arbetet ofullbordadt,

och såväl komitén som den för ändamålet tillsatta kejserliga ryska kommissionen

hade enhälligt varit af den åsigt, att arbetena utan uppskof

s. 373 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

373

borde fullföljas redan under 1901 års sommar. För att gradmätningen

under loppet af en sommar skulle kunna afslutas fordrades visserligen

så pass gynsamma förhållanden, att den behöfliga arbetstiden verkligen

kunde tillgodogöras, men då tillfälliga naturhinder icke på förhand kunde

medtagas i beräkningen, hade komitén ansett sig böra till grund för sitt

kostnadsförslag lägga den tid, som under nämnda förutsättning vore för

arbetets slutförande oundgänglig.

Komitén hade afslutat sin framställning med en anhållan, att till

Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande af medel för gradmätningsarbetets

fullföljande, under förutsättning af fortsatt samverkan

från rysk sida. Kostnaden för Sveriges deltagande i en härför afsedd

sommarexpedition under år 1901 hade af komitén enligt det vid framställningen

fogade kostnadsförslag beräknats till 85,000 kronor.

Detta kostnadsförslag innehölle i hufvudsak följande poster:

vetenskaplig personal och handtlangare ................................. kr. 18,375: —

proviant ............. » 3,825: —

kläder och skodon .................................... » 550: —

utrustning för båtfärder m. m. ..!................................................ » 1,000: —

reservproviant för ofrivillig öfvervintring .............................. » 8,000: —

bränsle och lyse för ofrivillig öfvervintring........................... » 500: —

tyg till vinterkläder för ofrivillig öfvervintring ................ » 500: —

transporter och frakter .................................................................. » 1,000: —

oförutsedda utgifter ..................................................................... » 5,250: —

fartyg ...................................................................... » 36,000: —

obetäckta utgifter för föregående expeditioner.................... » 5,000: —

bearbetning af redan gjorda observationer ........................... » 5,000: —

eller tillhopa kr. 85,000: —

Vetenskapsakademien, hvars utlåtande öfver komiténs framställning

infordrats, hade öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna D. G.

Lindhagen och B. Hasselberg afgifvet särskild!, yttrande med tillkännagifvande

att akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina

egna åsigter i ämnet antagit samma yttrande.

I detta yttrande hade anförts, hurusom den omständigheten, att synnerligen

ogynsamma naturförhållanden fördröjt de för gradmätningens utförande

erforderliga arbeten, så att de omöjligen kunnat fullbordas inom

den tid, som från början antagits vara möjligt, lätt funne sin förklaring

i betraktande af de vexlande isförhållandenä i de arktiska trakterna.

Emellertid hade, trots dessa ogynsamma förhållanden, betydande arbeten

för ändamålet redan hunnit utföras, och det måste derför betraktas

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

såsom naturligt, att arbetet i sin helhet måste bringas till slut, helst då

man besinnade, med hvilket utomordentligt intresse detsamma blifvit

omfattadt af utlandets sakkunnige vetenskapsmän, så att, bland annat,

franska regeringen funnit sig deraf föranlåten att anordna en revision

och utsträckning af den gradmätning, som mot slutet af förra århundradet

blifvit från fransk sida utförd i Peru, således i eqvatorns närhet,

nästan samtidigt med en från Sveriges sida utförd gradmätning i Lappland.

Dessutom syntes det kunna antagas såsom otvifvelaktigt, att frän rysk

sida intet hinder komme att möta för fullföljande af det gemensamma

stora företaget. Professorerna Lindhagen och Hasselberg ville derför

på det allra kraftigaste tillstyrka bifall till komiténs framställning.

För egen del har departementschefen yttrat följande.

I hvad som sålunda anförts för fortsättande af gradmätningen å

Spetsbergen instämde departementschefen till fullo, och särskilt skulle

departementschefen anse beklagligt, om detta för vetenskapen betydelsefulla

företag, på hvilket redan nedlagts stora kostnader, af brist på

medel icke kunde föras till ett lyckligt slut. Mot det uppgjorda kostnadsförslaget

hade departementschefen ej funnit anledning till anmärkning.

Enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet, med hvilken departementschefen

i denna fråga samråda meddelat, funnes ej något annat

flottan tillhörigt fartyg att för den nu ifrågasatta expeditionen disponera

än kanonbåten Svensksund, hvilken dock ej visat sig för ändamålet fullt

lämplig, emedan den saknade tillräckligt utrymme för nödiga förråd, till

följd hvaraf man funnit sig nödsakad förhyra särskilt fartyg för att tillgodose

kanonbåtens behof af kol och andra förnödenheter. För expeditionen

syntes derför, såsom gradmätningskomitén ifrågasatt, böra förhyras

fartyg, hvaremot, enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet

jemväl meddelat, hinder icke kunde antagas möta att, för den händelse

sådant påfordrades, detta fartyg på gradmätningsexpeditionens bekostnad

bemannades med personal från flottan.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att, under förutsättning af fortfarande samverkan från

rysk sida, till bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fortsättning

af gradmätningen på Spetsbergen bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af 85,000 kronor.

Vid bifall härtill ansåge departementschefen hinder ej förefinnas för

Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera

ifrågavarande belopp.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

375

Uti en till statsutskottets ordförande den 27 februari 1901 aflåten

skrifvelse har chefen för ecklesiastikdepartementet upplyst, hurusom den

af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning å Spetsbergen till

ecklesiastikdepartementet ingifvit transsumt af protokoll, hållet vid komiténs

sammanträde den 23 i samma månad, utvisande, att komiténs ledamot

professorn friherre A. E. Nordenskiöld vid sammanträdet meddelat,

att han från direktor Backlund i Pulkowa erhållit ett telegram af innehåll

att i Ryssland beviljats 60,000 rubel för gradmätningsarbetenas fortsättande.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, under förutsättning af fortfarande

samverkan från rysk sida, till bestridande af på

Sverige belöpande kostnader för fortsättning af gradmätningen

på Spetsbergen bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af 85,000 kronor.

133:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och jnsunder

hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 363) inne- vTttafhöjdhåller

hemställer utskottet, matninga
att

Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa a*

a) för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade >■ "

vattenhöjdmätningsstationerna m. ra. 2,800 kronor; samt

b) till fortsatt sammanställning och bearbetande af

anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor;

eller tillhopa 4,100 kronor.

134:o) På

utskottet,

grund

af Kongl. Majrts derom framstälda förslag hemställer |ng''f..

utgifning och

hvad för hvartdera spridning af

nykterhets
-

att Riksdagen må, i likhet med

af åren 1895—1901 egt rum, jemväl för år 1902 å extra

stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

skrifter.

[129.]

135:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 59) har Ang. anslag

herr J. Byström jemte 39 andra ledamöter af kammaren hemstält, attny\rtenr”et[8m^.

Riksdagen måtte'' på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 4,000 jet i stock
-

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor till bestridandet af kostnaderna för nordiska nykterhetsmötet,

som skulle hållas i Stockholm 1902, att utgå på vilkor, som af Kong].

Maj:t kunde pröfvas lämpliga.

I motionen redogöres för de nykterhetsmöten med deltagare från

Sverige, Norge, Danmark och Finland, som hållits år 1890 i Kristiania,

år 1896 i Randers i Danmark, år 1898 i Göteborg och år 1900 i Kristiania,

samt omförmäles, att norska stortinget till bestridande af kostnaderna

för sistnämnda möte beviljat ett anslag af 4,000 kronor, och att

Kristiania stad för samma ändamål anslagit 2,000 kronor likasom ock

stadsfullmägtige i Göteborg till mötet derstädes år 1898 beviljat 3,000

kronor. Vidare yttra motionärerna följande.

Nordiska nykterhetsmötet skulle nästa gång hafva hållits i Finland,

och man hade trott, att om det hade förlagts dit, skulle finska landtdagen

hafva varit villig lemna bidrag till mötesomkostnaderna. Åtskilliga

allmänt bekanta förhållanden, om hvilka motionäi-erna ej ville orda, hade

dock gjort, att denna tanke uppgifvits. Danskarne hade ej heller i följd

af deras konungs jubileum kunnat inbjuda nykterhetsmötet att hållas i

Danmark förr än år 1904. Det hade derför nu bestämts, att nästa nordiska

nykterhetsmöte skulle hållas i Stockholm 1902.

Liksom vid föregående möten, hade äfven nu tillsatts en komité af fyra

personer, hvars uppgift det vore att verkställa en del fattade beslut och

att vidtaga de första förberedande åtgärderna för nästa mötes hållande.

I denna komité hade invalts för Sverige motionären J. Byström, ordförande;

för Norge jernbanefullmägtig Karl Vedsast, sekreterare, för

Danmark riksmand N. K. Nielsen Grnn, och för Finland doktor Matti

Helenius.

Dessutom skulle nu som förr utses en mötesbestyrelse i det land,

der mötet eller kongressen komme att hållas. Denna bestyrelse tillsattes

af Sveriges ledande nykterhetssamfund antingen vid deras årsmöten

eller genom deras verkställande utskott.

Det ålåge sålunda Sverige att mottaga nordiska nykterhetsmötet

nästa gång. Nykterhetsvännerna önskade naturligtvis, att mötet skulle

i alla afseenden lyckas väl och blifva både till en heder för vårt fädernesland

och till gagn för öfrigt. Då emellertid vederbörande myndigheter

vid föregående möten lemnat frikostiga bidrag till omkostnaderna,

och då mötena redan vunnit och syntes komma att vinna så stor anslutning,

att det blefve svårt att utan statsanslag kunna på värdigt och

ändamålsenligt sätt anordna dem, så vågade motionärerna göra framställning

till Riksdagen om ett anslag på 4,000 kr. för här antydt ändamål.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

377

Skälen härför läge åtminstone delvis i det redan anförda. Ytterligare

borde dock följande framhållas:

Under de senaste åren hade rusdryckskonsumtionen i oroväckande

grad tilltagit. Hvad som kunde göras, borde derför göras för att hämma

dryckenskapens onda.

Nykterhetssträfvandet vore ju också i och för sig så lofvärdt, att det

borde kraftigt understödjas.

Anordnandet af nykterhetsmöten af den beskaffenhet, som här vore

i fråga, måste också på ett särskildt sätt stödjas. Man sträfvade efter

att kunna på dessa möten belysa alkoholfrågan och nykterhetsspörsmålet

från olika synpunkter på ett vetenskapligt, men likväl populärt

sätt. Man sökte försäkra sig om de yppersta män, som lämpligen

kunde fås från det ena eller andra landet att hålla föreläsningar och

föredrag. Dylikt medförde dock kostnader. Vidare medförde kungörelser

i form af cirkulär eller annonser i de olika länderna om mötets hållande

och dess angelägenheter dryga utgifter. Likaså lokaler och den personal,

man tidvis måste hafva anstäld för korrespondens och dylikt.

Skulle något varaktigt resultat qvarblifva af mötet, måste äfven en

stor del af dess förhandlingar tryckas, såsom också skett vid de tvenne

senaste mötena.

Ett bifall till denna begäran, som nu gjordes, skulle verka uppmuntrande

för dem, som allvarligt arbetade för nykterhet bland vårt

folk; och helt säkert skulle beviljandet af ett statsanslag för bär ifrågasatt

ändamål hedra vårt land, som ju bland de öfriga nationerna intoge

ett mycket framstående rum på nykterhetsrörelsens område.

Här åsyftade möten hade ej blott betydelse för sjelfva nykterhetsarbetet,

utan de hade ock eu stor mission att fylla i fråga om åstadkommandet

af ett godt samförstånd mellan folken i Skandinavien, och

detta utan att några som helst andra frågor, än som rörde nykterhetssaken,

behandlaOes. Motionärerna påstode ock, att t. ex. nordiska nykterhetsmötet

och nordiska läraremötet, som båda hållits sistlidna år i

Kristiania, i sin mån bidragit till ett bättre samförstånd mellan Sveriges

och Norges folk. Och hvad som verkade i den rigtningen, borde understödjas

icke minst af staten.

Utan att vilja dermed afgifva något omdöme om den art af nykterhetsverksamhet,

som kan blifva vid det ifrågasatta l^kterhetsmötet

i Stockholm år 1902 representerad, har utskottet, då den af motionären

afsedda angelägenhet är af internationel beskaffenhet och icke torde

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 48

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till

kuranstalten

Sans Souci.

[130.]

sakna eu viss betydelse, icke ansett sig böra motsätta sig beviljandet

af det begärda anslaget, hvilket, på sätt motionären föreslagit, lämpligen

synes böra bestämmas till samma belopp, som det af norska stortinget

för liknande möte under år 1900 i Kristiania beviljade, eller 4,000 kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med bifall till herr Byströms m. fl.

förevarande motion, må på extra stat för år 1902 anvisa

ett belopp af 4,000 kronor att på vilkor, som

Kong]. Maj:t han finna skäligt fastställa, utgå till bestridande

af kostnader för nordiska nykterhetsmötet

i Stockholm år 1902.

136:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1902 bevilja ett anslag af 3000 kronor att utgå till understöd åt kuranstalten

Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört följande.

Efter särskilda framställningar hade Riksdagen beviljat för hvart och ett

af åren 1894—1900 ett extra anslag af 2,000 kronor och för år 1901 ett

extra anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet

för drinkare vid Sans Souci invid Upsala, numera benämndt kuranstalten

Sans Souci, på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor

för anslagens åtnjutande, som af Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande

af föreskrift om anslagens utbetalning faststälts, hade, med någon

modifikation för de fyra sista åren, fått enahanda innehåll, som återgifvits

i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning om

anslag till nämnda anstalt.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 september 1900 hade styrelsen för

ifrågavarande kuranstalt anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes allt framgent

och närmast för år 1902 hos Riksdagen begära, att ett anslag af 3,000

kronor måtte för nämnda anstalt beviljas. Enligt hvad styrelsen meddelat,

hade anstalten numera utvidgats genom en tillbyggnad, som blifvit af Upsala

stads byggnadsnämnd besigtigad och godkänd. Efter inköp af nya

inventarier m. in. för anstalten samt vidtagande af åtskilliga omändringar

befunne anstalten sig nu i det ordnade skick, att den utan svårighet kunde

samtidigt inrymma 12 patienter.

Af den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1899, som af

anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och funnes

ansökningen bilagd, samt af öfriga vid ansökningen fogade handlingar

s. 379 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

379

inhemtades: att under nämnda år å anstalten, der vid årets början 6 patienter

varit qvar från år 1898, intagits 12 patienter från olika landskap

och af olika samhällsklasser; att af patienterna 10 under året utgått och 8

funnits qvar å anstalten vid årets slut; att af de 10 utskrifna 7 återgått

till sina förutvarande verksamhetsområden och enligt vanna upplysningar

skött sig på ett i allo hedrande sätt; att af de återstående tre den ene

efter en kurtid af nära 6 månader, på grund af det störande inflytande

han utöfvade på medpatienterna, afvisats från anstalten, den andre, som

ej funnit sig tilltalad af anordningarna derstädes, fått efter en månads

vistelse å anstalten återvända hem samt den tredje kort efter utskrifningen

återfallit i det gamla begäret; att antalet ansökningar och förfrågningar

om plats å anstalten under år 1899 utgjort 44; samt att, efter det under

året gåfvomedel influtit till belopp af 1,958 kronor 50 öre, tillgångarna

utöfver skulderna den 31 december 1899 utgjort 3,318 kronor 99 öre.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, hade den 8

oktober 1900 afgifvit utlåtande, deri medicinalstyrelsen anfört, att, då

anstalten fullgjort föreskrifna vilkor för åtnjutande af hittills beviljade

anslag samt den förenämnda utvidgningen af anstalten blifvit verkstäld

och anstaltens verksamhet i kampen mot dryckenskapen lemnat ett ganska

godt resultat, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af anstaltens

styrelse gjorda framställningen om anslag.

Då ifrågavarande anstalt således fortfarande syntes vara förtjent af

enahanda understöd, som på sista tiden kommit densamma till del, tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 3,000 kronor att utgå till

understöd åt kuranstalten Sans Souci invid CTpsala på vilkor, som af Kong].

Maj:t pröfvades lämpliga.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt

kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

137:o) Kongl. Maj.t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat Ang.

för år 1902 bevilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt stwkhoims

Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.aikohoiisthem.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom, sedan [131.]

på ansökningar af styrelsen för Stockholms alkoholisthem Kongl. Maj:t i

1898, 1899 och 1900 års statsverkspropositioner föreslagit Riksdagen att

bevilja nämnda hem anslag för år 1899 af 17,500 kronor samt för hvart

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och ett af åren 1900 och 1901 af 7,500 kronor, Kongl. Maj:ts berörda

framställningar på det sätt bifallits, att Riksdagen på extra stat beviljat

hemmet för år 1899 ett anslag af 2,000 kronor och för hvart och ett

af åren 1900 och 1901 ett anslag af 4,000 kronor, att utgå på vilkor,

som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. Vid meddelande af föreskrifter

om ifrågavarande anslags utbetalande hade Kongl. Maj:t tillika faststält

de vilkor, som skulle gälla för anslagens åtnjutande; och voro dessa vilkor

följande:

att hemmets förvaltning skulle handhafvas af en i Stockholm befintlig

styrelse, som antoge föreståndare för anstalten;

att anstalten stode under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen

af Vestergötland eller, om han ansåge sig dertill förhindrad, af en

utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;
att

de i anstalten intagna sjukas vård skulle öfvervakas af legitimerad

läkare;

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för

anstaltens verksamhet under aret före utgången af mars månad nästföljande

år af anstaltens styrelse och läkare skulle aflemnas till förste provinsialläkaren

i länet.

Styrelsen för hemmet hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 september

1900 anhållit, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja ett

anslag för år 1902 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och hade

styrelsen till stöd för denna framställning hufvudsakligen åberopat, att de

i en vid skrifvelsen fogad tryckt årsberättelse angående hemmet för år 1899

meddelade uppgifter om antalet af de genom vistelse vid hemmet förbättrade

utgjorde bevis, att stiftelsen vore till gagn för det allmänna, och

att behöfligheten af det begärda statsunderstödet äfven framginge af samma

årsberättelse.

Af nämnda årsberättelse inhemtades bland annat: att vid början af år

1899 funnits å hemmet intagna 10 pensionärer; att under årets lopp intagits

24 och utskrifvits 21, hvadan 13 varit qvar vid årets slut; att från

början af hemmets verksamhet den 1 april 1897 till den 31 december

1899 utskrifvits 36 botade, af hvilka 27 förblifvit nyktra; samt att i följd

af stegrade pris på lifsförnödenheter m. m. utgifterna under år 1899 öfverskjutit

inkomsterna med 1,829 kronor 99 öre.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 8 oktober 1900

afgifvit utlåtande i ärendet och dervid anfört, att de af Kongl. Maj:t

för statsanslagets åtnjutande faststälda vilkor blifvit under året uppfylda

samt att, då ifrågavarande anstalt verkade för ett högeligen beak
-

s. 381 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

381

tansvårdt ändamål, haft att uppvisa många framgångar i sitt ädla sträfvande

och vore i behof af det begärda anslaget för att kunna fortsätta

sin verksamhet, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af hemmets

styrelse nu gjorda anhållan.

Med anledning af hvad i denna fråga förekommit och under erinran

hurusom vid IDOG års riksdag Kongl. Maj:ts framställning om ett anslag

å 7,500 kronor till Stockholms alkoholisthem bifallits af Andra Kammaren

och vid gemensam votering erhållit 170 röster, under det att 186 röster

afgifvits för ett anslag å 4,000 kronor, tillstyrkte departementschefen, att

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stockholms

alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.

Då Stockholms alkoholisthem utöfvar sin verksamhet i hufvudsakligen

oförändrad omfattning och någon särskild anledning icke föreligger att nu

bevilja statsanslag till högre belopp än som enligt nästföregående Riksdagars

beslut ansetts skäligen böra till anstalten utgå, bör enligt utskottets

åsigt anslaget för år 1902 bestämmas till oförändradt belopp, 4,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1902

bevilja ett anslag af 4,000 kronor att utgå till understöd

åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl.

Maj:t pröfvas lämpliga.

138:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Anslag till

ställer utskottet, ... „ bfbHoteke*

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900 i Stockholm.

och 1901 egt rum, till det af Stockholms läraresällskap [132.]

grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm på extra

stat jemväl för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

139:o) Uti punkten 133 af statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t Ang.

föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsråds-dyrt’d*t‘11“gg''

protokollet öfver finansärenden den 7 sistlidne januari angifna grunder, U33.J

af dyrtid stil! ii g g för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i

ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet

hörande embetsverk och kårer å extra stat för år

1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 826,500 kronor.

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles under

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

riksdagens lopp afgifva särskild! utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat

för Riksdagen

anmäla.

tillfällig 6k- . 140:o) Kongl. Maj:t har vidare i punkten 134 af statsverksproposi
ning

i anslå- tionen föreslagit Riksdagen, att till beredande af tillfällig ökning för år

nnenBer w-h * vissa ä staterna för ecklesiastikdepartementets afdelning eif Kongl.

extra biträden.Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag till belopp, som i

[134.] statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 förmäldes,

på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i 2,300 kronor.

öfver ifrågavarande framställning kommer utskottet framdeles att i

sammanhang med det i nästföregående punkt omförmälda ärende afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ang.

141:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret vid afgifersattning

fö,van<^e till Kong]. Maj:t af berättelse om statsverkets inkomster för år

förskott. 1899 jemte förslag till deras beräknande för år 1902, till ersättande an[135.

] malt följande af statskontoret förskjutna medel, nemligen:

Iso) för komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande

af lämplig uppfostran åt vanvårdade eller i sedligt afseende försummade

barn:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

till komiténs ordförande och ledamöter enligt kongl.

brefvet den 16 oktober 1896 .......................................... kronor 2,301: 50

resekostnadsersättning samt traktamente till landssekreteraren

Bagge enligt kongl. brefvet den 16 oktober

1896, efter afdrag af från andra hufvudtitelns allmänna

besparingar jemlikt kong], brefvet den 26

januari 1900 godtgjordt belopp, 180 kronor 50 öre, » 440: —

ersättning till landssekreteraren Bagge för mistade tjenstgöringspenningar

enligt kongl. brefvet den 19 januari

1900 ....................................................................... » 421: 96

ersättning för mistadt lönetillägg till rektorn vid folkskolelärarinneseminariet

i Kalmar J. Wickbom, som

haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget

såsom ledamot i komitén, äfvensom vikariatsersätt
Transport

kronor 3,163: 46

s. 383 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 383

transpoi’t kronor 3,163: 46

ningar, föranledda af denna, tjenstledighet, enligt

kongl. brefven den 11 mars 1898 samt den 19

maj och den 24 november 1899 ............................ » 1,237: 90

arfvode till tvångsnppfostringskomiténs sekreterare enligt

kong], brefvet den 27 oktober 1899 ......................... » 2,000: —

kostnad för tryckning af det af komitcn afgifna betänkande

n:o IT enligt kongl. brefvet den 3 augusti

1900 ...................... > 3,016: 62

eller tillhopa kronor 9,417: 98

2:o) till de personer, som tillkallats att inom ecklesiastikdepartementet

biträda vid utredande af vissa, frågor rörande folkskoleväsendet, enligt

kongl. brefven den 6 oktober och den 8 december 1899 samt den 8 och

den 15 juni 1900:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden kronor 4,016: 30

ersättning för mistadt lönetillägg åt seminarielärare,

som haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget

att biträda med utredningen, äfvensom vikariats
arfvoden,

föranledda af sådan tjenstledighet,........... > 449: 64

till folkskoleinspektören C. R. Sundeil såsom ersättning

för utgifter till följd af uppdraget med ofvan
berörda

utredning....................................................... » 173: 56

för lokal vid de sakkunniges sammanträden under våren

1900.......................................................................................... » 370: 10

eller tillhopa kronor 5,009: 60

3:o) till direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, enligt

kongl. brefvet den 19 oktober 1900, såsom ersättning för verkställa

utredningar i anledning af ifrågasatt ålder d omsänder stöd åt vissa från

tjensten tidigare afgångne småskolelärare och lärarinnor 493 kronor 40 öre.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse till Kong!. Maj:t den 14 november

1900 — med anmälan att enligt föreskrift i kong], bref den 8 februari

1900 statskontoret förskottsvis af tillgängliga medel utbetalt för tryckning

och häftning samt korrekturläsning af utlåtanden och yttranden

öfver utsedde komiterades den SO april 18.98 afgifna betänkande angående

afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarebefattningar

vid de allmänna läroverken ett sammanlagdt belopp af 869 kronor

25 öre — anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bereda statskontoret ersättning

för de sålunda förskjutna medlen.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Statskontoret hade ytterligare i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 november

1900 anmält, att statskontoret, på grund af kongl. bref den 19 januari

1900, under den 6 februari samma år till extra ordinarie arkitekten hos

öfverintendentsembetet G. Hermansson för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

till ett ifrågasatt nytt folkskolelärarinneseminarium i Landskrona

under förskottstitel anordnat ett belopp af 1,800 kronor; och hade statskontoret

hemstält, att ersättning för detta förskott måtte statskontoret

beredas.

Slutligen hade statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t jemväl den

14 november 1900 — med anmälan att enligt föreskrift i kongl. bref den

12 juli 1900 statskontoret till disposition af öfverintendentsembetet under

förskottstitel utanordnat 12,360 kronor 54 öre såsom godtgörelse för bestridda

utgifter för inmurning af en värmeapparat i musikaliska akademiens

byggnad å statens tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bereda statskontoret ersättning

för detta förskott.

Med hänvisning till hvad i afseende å berörda af öfverintendentsembetet

bestridda utgifter blifvit anfördt i det statsrådsprotokoll öfver

ecklesiastikärenden af den 13 januari 1894, hvilket åtföljt statsverkspropositionen

vid 1894 års riksdag, punkten 55, har departementschefen

beträffande ärendets senare behandling erinrat och meddelat följande.

Sedan öfverintendentsembetet i skrifvelse den 30 januari 1900 hos

musikaliska akademien gjort förfrågan, Indika utvägar numera till äfventyra

stode akademien till buds för att lemna embetet ersättning för det förskotterade

beloppet, hvars utbetalande vore föranledt af från akademien

påyrkadt sätt för utförande af en byggnadsdetalj vid uppförande af huset,

hade akademien uti skrifvelse till öfverintendentsembetet den 29 mars

1900 anfört: att akademien vidhölle sin i skrivelser till Kongl. Maj:t den

24 november 1881, den 28 maj 1891 och den 31 november 1893 framstälda

uppfattning, att akademien icke rättsligen eller billigtvis kunde kännas

skyldig att gälda omkostnader, som uppkommit för uppförande af ett

statens hus, hvilket upplåtits till inhysande af ett statens läroverk; att,

hvad anginge öfverintendentsembetets'' uttalande, att bristen skulle vara

föranledd af från akademien påyrkadt sätt för värmeledningens utförande,

denna uppgift syntes stödja sig på akademiens skrifvelse till embetet den

12 mars 1874, deri akademien såsom sitt eget utlåtande upptagit ett

byggnadskomiterades yttrande af innehåll att komiterade, med afseende å

den omständigheten att akademiens lektionsrum borde ständigt underhållas

vid någorlunda jemn temperatur, hvaremot den stora festivitetssalen endast

kortare tider behöfde uppvärmas, ansåge att detta lättast och ändamåls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

885

enligast kunde ske genom användning af ånga, hvars värme i lektionsrummen

på lämpligt sätt magasinerades i de derför afsedda reservoarerna, men

deremot omedelbarligen användes till uppvärmning af stora salen; att

akademien med hänsyn härtill ville fästa uppmärksamheten derå, att akademien

i alla händelser icke varit den myndighet, som egt att i ärendet

fatta beslut; samt att akademiens ekonomiska förhållanden icke nu, mera

än förut, medgåfve beredande af utväg för gäldande af ifrågavarande

förskott.

Med åberopande af akademiens sistberörda uppgift anförde öfverintendentsembetet

derefter i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 april 1900,

att vid det af akademien sålunda omförmälda förhållande, och då embetet,

med afseende särskild! fästadt å under året förestående, högst betydande

utgifter för vården och underhållet af de kronans egendomar, som stode

under embetets inseende, vore i behof att få berörda förskott ersatt,

samt då aldrig vare sig af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen ifrågastälts,

att förskottet skulle, äfven om tillgång dertill förefunnes, afföras å de till

embetets förfogande stälda ordinarie anslagsmedel, embetet föranlätes hemställa,

huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret att till

embetet af under händer varande medel till ersättande af det utaf embetet

med stöd af Kongl. Maj:ts medgifvande lemnade förskott för inmurning

af värmeapparat i musikaliska akademiens hus utbetala samma

förskotts belopp, 12,360 kronor 54 öre.

Sedan statskontoret uti infordradt utlåtande den 25 juni 1900 tillstyrkt

bifall till den af öfverintendentsembetet sålunda gjorda framställningen,

hade Kongl. Maj:t genom förutnämnda bref den 12 juli 1900

anbefalt statskontoret att af under händer varande medel till öfverintendentsembetet

under förskottstitel utanordna omförmälda af embetet förskotterade

belopp.

Departementschefen har ansett sig äfven böra omnämna, att, enligt

hvad musikaliska akademien uti skrifvelse den 29 november 1900 i ett

annat ärende meddelat, akademien af egna medel måst fylla betydande

brister såväl å expensanslaget som å anslaget till arfvoden för undervisning

i musikkonservatoriets andra afdelning till biträdande lärare.

I sammanhang härmed har departementschefen anmält en af marinförvaltningen

hos Kongl. Maj:t gjord framställning om ersättning för förskotterade

medel.

Såsom departementschefen redan under punkten 127 i statsrådsprotokollet

haft tillfälle erinra, hade 1898 års Riksdag, med anledning af

proposition, beviljat anslag till bestridande af kostnader för en gradmätning

å Spetsbergen. I afseende härå hade Riksdagen i skrifvelse den

Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. 4''J

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

14 maj 1898 anmält, att Riksdagen, under förutsättning att en svenskrysk

gradmätning å Spetsbergen under de närmaste åren komme till

stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för ändamålet lämpligt fartyg

jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen

förfogande, beviljat medel till bestridande af vissa

på Sverige belöpande kostnader för gradmätningen, och hade Riksdagen

dervid jemväl uttalat, bland annat, att, derest fartyget icke kunde af flottan

kostnadsfritt ställas till expeditionens förfogande, den utgift, som genom

fartygets användande uppkomme, kunde, sedan beloppet blifvit kändt, till

ersättande hos Riksdagen anmälas. I samma skrifvelse hade Riksdagen

yttrat, att en expedition af ifrågavarande art egentligen vore främmande

för sådana ändamål, som anslaget till flottans öfningar vore afsedt att fylla.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 mars 1899 förordnat chef för och deltagare

i en gradmätningsexpedition, som skulle under samma år afgå till Spetsbergen,

hade Kongl. Maj:t genom generalorder den 1 april 1899 befalt,

att kanonbåten Svensksund skulle rustas för att i början af påföljande maj

månad kunna utgå på omkring fyra och en half månaders expedition för

att föra den svenska afdelningen af gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen;

och genom bref den 21 april 1899 hade Kongl. Maj:t förordnat,

att såväl kostnaderna för fartygets assurans, ändring, ut- och afrostning

samt återställande i dess dåvarande skick som ock alla öfriga af expeditionen

föranledda kostnader skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande

medel bestridas och framdeles till ersättande anmälas, dervid

borde leinnas särskild uppgift å de kostnader, som vore af sådan natur,

att de vid annan expedition med ett flottans fartyg bort bestridas från

anslaget till flottans öfningar.

Dessförinnan hade — med föranledande af en skrifvelse från särskilda

af den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för gradmätning å Spetsbergen utsedde

delegerade och enär ifrågasatt blifvit att från flottan uttaga besättningen

å ett för ifrågavarande gradmätningsexpedition afsedt ishafsfartyg, benämndt

Antarctic — åt marinförvaltningen uppdragits att gå i författning om begärd

undersökning af nämnda fartyg; hvarefter marinförvaltningen, som

sedermera inkommit med förslag angående godtgörande af kostnaden för

samma undersökning, genom kong!, bref den 9 juni 1899 anbefalts att

framdeles anmäla denna kostnad i sammanhang med öfriga kostnader för

gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen.

Efter kanonbåten Svensksunds återkomst från ifrågavarande expedition

hade fartygets chef till Kongl. Maj:t inkommit med en framställning, deri

han dels på grund af den med hänsyn till expeditionens säregna beskaffenhet

och möjligheten af en öfvervintring för besättningen nödvändiggjorda

s. 387 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

387

ekipering, dels ock enär den större risk, hvarför besättningen under en

expedition sådan som denna mer än under vanliga expeditioner vore utsatt,

äfvensom tvånget att sommartiden lefva bland snö och is syntes

böra berättiga till något större förmåner än de vanliga, anhållit om någon

ekiperingshjelp och gratifikation åt fartygets befäl, underbefäl och manskap;

och hade Ivongl. Maj:t enligt bref den 15 december 1899 funnit

godt medgifva, att åt det till deltagande i merberörda expedition kommenderade

befäl, underbefäl och manskap finge såsom ekiperingshjelp och

gratifikation utbetalas följande belopp, nemligen: till en hvar af 3 befäl

200 kronor, i till en hvar af 4 underbefäl 100 kronor, till en hvar af 2

underofficerskorpraler 50 kronor samt till en hvar af 25 man gemenskap

25 kronor, hvarjemte föreskrifvits, att kostnaden härför, tillhopa 1,725 kronor,

skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel bestridas och

framdeles till ersättande anmälas i sammanhang med öfriga af ifrågavarande

fartygsexpedition föranledda utgifter.

Nu hade marinförvaltningen, till fullgörande af hvad, på sätt nyss anförts,

blifvit embetsverket anbefaldt, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den

28 september 1900 öfverlemnat uppgift å samtliga kostnader för nyssnämnda

expedition, hvilken handling upptoge utbetalningar dels på grund af

kongl. brefvet den 21 april 1899 till belopp af 44,945 kronor 47 öre,

hvaraf 9,016 kronor 92 öre proviantkostnad, (fels för undersökning af

ishafsfartyget Antarctic att på grund af kongl. brefvet den 9 juni 1899

anmälas i sammanhang med kostnaderna för expeditionen 707 kronor 32

öre och dels på grund af kongl. brefvet den 15 december 1899 till

gratifikationer 1,725 kronor eller sammanlagdt 47,377 kronor 79 öre, af

hvilket belopp 32,816 kronor 5 öre skolat vid annan expedition med ett

flottans fartyg bestridas af femte hufvudtitelns anslag till flottans öfningar;

och hade marinförvaltningen hemstält, att ersättning måtte beredas för

hela den från nämnda hufvudtitel sålunda bestridda utgiften.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet hade, med anmälan härom, tillkännagifvit,

att den till 9,016 kronor 92 öre uppgående proviantkostnaden

syntes honom kunna utgå från ordinarie anslag under femte hufvudtiteln.

Efter afdrag af detta belopp, 9,016 kronor 92 öre, utgjorde de af

marinförvaltningen förskotterade medel, om hvilkas ersättande nu vore fråga,

38,360 kronor 87 öre.

För återgäldande af de utaf departementschefen sålunda omförmälda

förskott — 9,417 kronor 98 öre, 5,009 kronor 60 öre, 493 kronor 40 öre,

869 kronor 25 öre, 1,800 kronor, 12,360 kronor 54 öre och 38,360 kronor

87 öre eller sammanlagdt 68,311 kronor 64 öre — har Kongl. Maj:t, i

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

förvärfvande

åt staten af

viss del af

egendomen

Ransäter.

enlighet med departementschefens hemställan, af Riksdagen äskat ett extra

anslag för år 1902 till belopp af 68,312 kronor.

Utskottet har ansett sig icke böra lemna oanmärkt, att Riksdagen

såväl år 1881 som år 1894 afslagit Kongl. Maj:ts gjorda framställningar

om ersättande af ofvan omförmälda, då af öfverintendentsembetet

förskotterade kostnad å 12,360 kronor 54 öre för inmurning af

en värmeapparat i musikaliska akademiens byggnad å statens tomt

n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm. Då utskottet emellertid

icke ansett det anmärkta förhållandet böra föranleda afslag å Kongl.

Maj:ts i ämnet nu gjorda framställning, och öfriga under förevarande

punkt i statsverkspropositionen innefattade frågor icke gifvit anledning

till någon erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda

förskott, på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp

af 68,312 kronor.

142:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 21) har

herr A. H. Göthberg föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, dels om och på hvad

vilkor den del af egendomen Ransäters gård, belägen i Ransäters socken,

Kils härad af Vermlands län, som upptoges af den s. k. Geijersgården,

jemte så stor del af den omgifvande åkertegen, som af lokala och öfriga

omständigheter betingades, tillika med de derå befintliga, Geijersgården

tillhörande byggnaderna, äfvensom den del af E. G. Geijer tillhöriga

lösegendomen, som kunde anskaffas, skulle kunna åt staten förvärfvas,

samt derefter inkomma till Riksdagen med det förslag, hvartill denna

utredning kunde föranleda.

I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Af motionen synes framgå, att Erik Gustaf Geijers barndomshem

å egendomen Ransäter icke vidmagthålles på sådant sätt, som med

hänsyn till det vid platsen fästade, för vår odlingshistoria betydelsefulla

minnet skulle varit önskligt. Utskottet, som för sin del anser åtgärder

för platsens försättande och bibehållande i värdigare skick lämpligast

böra, på sätt i likartade fall eger rum, vidtagas af intresserade

enskilda personer eller af någon för fosterländska minnens bevarande

verksam förening, har beträffande det sätt för frågans lösning, som af

motionären föreslagits, velat anmärka, att den ifrågasatta utredningen

s. 389 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

389

så mycket mindre synes böra på Riksdagens begäran genom Kongl.

Majrts försorg åvägabringas, som de förberedande förhandlingarna angående

omfånget af den egendom, hvars förvärfvande af staten skulle

kunna ifrågakomma och om vilkoren för dess öfverlåtelse torde lämpligare

kunna försiggå på enskild väg, utan att något uttalande från

Riksdagens sida af dess önskan om egendomens förvärfvande för statens

räkning förut blifvit gjordt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Göthbergs förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkt 2l:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid de

allmänna läroverken);

vid punkt 25:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid

folkskolelärareseminarierna);

vid punkt 33:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid de

tekniska elementarskolorna);

vid punkt 73:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid de allmänna läroverken);

vid punkt 85:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna);

vid punkt 97:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna);

af herrar friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P/i.

Klingspor, Th. Nyström, L. Grundberg, C. von Frusen, C. J. G. Swartz

och J. T. Kennedy, hvilka ansett utskottet böra hemställa om Riksdagens

bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnda hänseenden föreslagit;

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid punkten 137:o) (angående anslag till Stockholms alkoholisthem);

af herrar I). Persson och P. Olsson, hvilka ansett, att utskottet bort

hemställa, att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i förenämnda

afseende föreslagit.

Herrar K. Bohnstedt, E Fränekel och G. D. R. rTor ner hjelm hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förevarande liufvudtitels behandling

inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr Rf. Fosser icke deltagit i

utskottets slutbehandling af hufvudtiteln.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1900 års

riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

17,000

81,800

45,100

73,200

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

17,000

81,800

45,100

73,200

Ö.

59,850

30,089

28,174

55,000

824,324

59,850

369,676

34,015

55,000

824,324

—

2,500

—

337,087

5,841

—

—

1,214,537

—

2,500

—

342,928

—

1,559,965

i

Ecklesiastik
-

Departementschefen...................................................

Departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli ......

Riks- och landsarkiven. Nuvarande belopp..................

Ökas å riksarkivets anslag till inköp af tryckta

af arkivalier och tryckta arbeten» med ...............

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp .......................

Tillkommer: till aflöning åt en amanuens ..............

böjning å det med anslaget till efterslaget

till vikariatsersättning m. m....

hvarjemte båda anslagen uppföras såsom ett

penningar åt extra biträden, renskrifning,

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
Kleresistaten.

....................................................................

Domkapitlens expeditioner .............................................

Lappmarks eeklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: aflöning åt en amanuens vid universioch

akademiska sjukhuset i Upsala...

aflöning åt en preparator vid universitetill

ett fast docentstipendium i nyare

till en extra ordinarie professor i geohöjuing

af arfvodena till amanuenserna

nikerna i Lund samt till arfvoden åt

en vid barnkliniken derstädes............

arfvode åt en instrumentmakare vid

till ett fast docentstipendium i nyare

s. 393 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

393

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor

17,000

81,800

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

17,000

81,800

Ö.

45,100: —

arbeten under ändrad titel af »till inköp

400: —

45,500

45,500

................................................... 3,000: —

middagsservis sammanförda an-

73,200: —

................................................... 2,500: —

5,500: —

78,700

59,850

30,089

28,174

55,000

78,700

59,850

369,676

34,015

55,000

under rubrik »till vikariatsersättning, arfvoden och flit-

eftermiddagsservis m. in.»

anslag å tillhopa 26,800 kronor)......

2,500

337,087

5,841

Nuvarande belopp.....................................

tetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik

.................................................... 900: —

tets i Upsala anatomiska institution 1,000: —

språk vid universitetet i Upsala .. 1,500: —

graf! vid universitetet i Upsala... 4,500: —

vid medicinska och kirurgiska kli- en amanuens vid ögonkliniken och

....................................................... 2,600: —

fysiologiska institutionen i Lund 500: —

språk vid universitetet i Lund ... 1,500: —

824,324: —

Transport 12,500: —

824,324; —

396,113

2,500

342,928

741,541

—

Bih. till Rikad. Prol. 1901. 4 Sami. 1 Afd. it Höft. 50

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1900 års riksstat anslår:

Tpt

Tpt

Anvisning i

kontant.

Kronor

1,214,537

202,350

3,059,361

5,000

35,000

200,000

43,500

24,406

6,438,725

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter.

Kronor

2,500

11,222,879— 2,500)—

Ersättningar.

Kronor

342,928

760

Summa.

Kronor

1,559,965

202,350

3,059,361

5,000

35,000

200,000

43,500

25,166

6,438,725

343,688{—|l l,569,067j—

till en assistent vid växtfysiologiska

tionen i Lund ....................................

höjning i anslaget till materiel vid

höjning i anslaget till materiel vid uni
Karolinska

mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

anslag, högst). Nuvarande belopp........................

Tillkommer: för uppehållande af undervisningen i

aflöning åt en amanuens vid institutets

lasarettet .............................................

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande

Olcas för inrättande af femton nya lektorsbefattningar

med.........,,...............................................................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
anslag.

.........................................................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst

Högre skolor för qvinlig ungdom ................................

Högre lärarinneseminariet ............................................

Pedagogier och folkskolor .............................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: för ålderstillägg åt vissa lärare och

för ålderstillägg åt lärarne vid semiskolor

................................................

Stipendier för seminarieelever...................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskolein
Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ...........

Understöd åt högre folkskolor. Nuvarande belopp

Ökas med..................................................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ..............

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag ........................................................

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid

skolelärarinnors bildande, förslagsanslag.............

s. 395 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

395

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Samma.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Transport 12,500: —

laboratoriet vid botaniska institu-

..................................................... 1,500: —

astronomiska observator^ i Lund 900: —

versitetsbiblioteket i Lund ......... 9,000: —

824,324: —

23,900: —

396,113

848,224

206,250

2,500

342,928

741,541

848,224

206,250

kronor till tandläkareinstitutet, förslags-

otiatri, rkinologi och laryngoskopi 3,000: —

gynekologiska klinik å serafimer- ...................................................... 900: —

202,350: —

3.900- —

beloon .......................... 3 059 301- —

och sextiofem nya adjunktsbefattningar

195,000: —

3,254,361

5,000

35,000

200,000

43,500

24,406

3,254,361

5,000

35,000

200,000

43,500

25,166

verken under förfall på grund af sjukdom, förslags-

760

belopp .................................... 334,725: —

lärarinnor .............. 1,100: —

nariernas öfnings-

.............................. 2,300: — 3,400:

338,125: —

75,000: —

95,000: —

20,000: —

25,000: —

spektörer.....................................................

2 Ö i Ö Ö Ö: ’ —

................................................. 5,000: —

vid folkskolelärareseminarium sjukdom,

seminarier för småskolelärares och små-

553,125: —

4,000: —

20,000: —

Transport

577,125: — |

5,012,854

—

2,500

—

343,688

—

5,359,042

—

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

*

Tpt

1901 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor

11,222,879

453,375

37,150

20,050

42,858

58,500

8,250

14,460

29,450

11,886,972

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter.

Kronor

2,500

—| 2,500

Ersättningar.

Kronor

343,688

[343,688

Summa.

Kronor

11,569,067

453,375

37,150

20,050

42,858

58,500

8,250

14,460

29.450

12,233,160

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag .........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid follskoFör

anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

slagsanslag................................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare

skola, förslagsanslag...............................................

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp.................

Tillkommer: till ett lektorat i elektrokemi vid tek
utgående

arfvode ..............................

höjning i arfvodet till extraläraren i

höjning i aflöningen för lektorn i bygg
elementarskolan

i Örebro.................

anslag till tekniska elementarskolan i

Gymnastiska centralinstitutet. Nuvarande belopp ......

Ökas för aflönande af ytterligare en lärare med......

Farmaceutiska institutet. Nuvarande belopp ...............

Ökas med .....................................................................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen. NuÖkas

å anslaget till allmänna barnbördshuset med

Veterinärundervisningen ................................................

Svenska akademien ........................................................

Vetenskapsakademien ......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

belopp..........................................................................

Tillkommer: till arfvoden åt vetenskapligt bildade

under akademiens inseende stälda samtill

undersökning och beskrifning af

m. m....................................................

till utgifvande af planschverk öfver

föremål i statens historiska museum

s. 397 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o l).

397

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter. Ersättningar.

Summa.

Transport 577,125: —

rikets nordligare trakter bosatta finnar,

................................ 45,000: —

förslagsanslag......................................... 5,250,000: —

.................................................................. 120,000: —

skolan, förslagsanslag............................. 50,000: —

loma, förslagsanslag.............................. 240,000: —

folkskola eller särskild slöjdskola, för
.

............................ 90,000: —

eller lärarinna vid folkskola,eller små
.

................................................................ 75,000: —

........................................................,.......... 453,375: —

niska högskolan jemte förut

................................................ 1,800: —

teknisk hygien vid högskolan... 750: —

nadskonst m. m. vid tekniska

.....................,............................. 500: —

Hernösand....................

............ 22.600: — 25,650

—

........................... 37,150

_

.............................. 2.500

—

.............................. 20,050

.............................. 13,950

_

varande belopp ...........

........................... 42,858

_

............................ 4,000

—

450 kronor reservationsanslag). Nuvarande

..................................................................... 29,450: —

biträden vid ordnandet och vården af de

lingar m. m............................... 4,000: —

fäderneslandets fornlemningar

.................................................. 3,200: —

fornsaker och andra märkvärdiga

in. m........................................... 2,000: — 9,200: —

Transport

Kronor

5,012,854

6,447,125

479,025

39,650

34,000

46,858

58,500

8,250

14,460

38,650

12,179,372

Kronor

2,500

2,500

Kronor

343,688

Kronor

5,359,042

6,447,125

479,025

39,650

34,000

46,858

58,500

8,250

14,460

38,650

343,688|—112,525,560

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1901 års riksstat anslår:

Tpt

S:a

Anvisning i

kontant.

Kronor

11,886,972

65,400

51,200

77,450

25,050

259.650

120,000

78.000

2.750

28,380

150,000

1,028

26,500

41,360

798

15,948

15.000

12,845,486]—

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

S u m ni a.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

2,500

Kronor

343,688

169,400

2,500|— |öl 3,088

Kronor

12,233,160

65,400

51,200

77,450

25,050

259,650

120,000

78.000

2,750

28,380

150,000

170,428

26,500

41,360

798

15,948

15.000

13,361,074-

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reserva
Naturhistoriska

riksmuseum ..........................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstumundervisningen, för
Institutet

för blinda .................................................

Förskolan för blinda i Vexiö. Nuvarande belopp ...

Ökas med..................................................................

Serafimerlasarettet .........................................................

Stora barnhuset i Stockholm..........................................

Frimurarebarnhuset

Barnhusen i landsorten...................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag

Kyrkors underhåll......................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
Ålderstillägg,

förslagsanslag .......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag ................................

s. 399 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

399

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Transport

servationsanslag å tillhopa 24,500 kronor) ..................

tionsanslag) .....................................................................

12,179,372

65,400

51,200

77,450

25,050

—

2,500

—

343,688

—

12,525,560

65,400

51,200

77,450

25,050

—

reservationsanslag)

slagsanslag ................................................ 200,000: :—

................................................................... 50,150: —

................................................... 9,500: —

................................................. 2,800: — 12,300: —

262,450

120,000

78.000

2,750

28,380

150,000

1,028

26,500

41,360

798

16,018

15.000

262,450

120,000

78.000

2,750

28,380

150,000

170,428

26,500

41,360

798

16,018

15.000

169,400

gifvande, reservationsanslag ..........................................

anslag. Nuvarande belopp ....................... 15,948: —

................................................................... 70: —

Summa

13,140,756

—

2,500

_

513,088

—

13,656,344

—

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet...

» till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter ocli

handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia

» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» in. m.

1,700:

3,000:

1,500:

Nationalmuseum:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar............................................................ 5,100:

För anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei
byggnaden

..................................................................... 2,000:

» restaurering af taflor, tillhörande statens i national
musei

förråd m. m. befintliga konstsamlingar ............ 5,000:

» biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings-

och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig

bearbetning af samlingarna ......................................... 2,000:

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna.....................................

Domkapitlens expeditioner:

För beredande af löneförbättring åt tjenstemännen vid

dessa expeditioner ........................................................ 3,716: —

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor

samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras

expeditioner................................................................... 2,500: —

Transport

Kronor

6,200

14,100

6,200

6,216

32,716

s. 401 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

401

Universiteten:

Krono!- ö.

Transport

32,716

Till arfvode åt en lärare vid universitetet i ITpsala i finsk
ugriska

språk...............................................................■ ■■

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Upsala .................................................-

» arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala................................................

» uppförande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad

för institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitet i Upsala ......................................................

För utgifvande i tryck af anteckningar efter föreläsningar,

hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet

..............................................................................•••

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund ......................................................

» personligt lönetillägg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell...................................................

» särskilt arfvode åt professor Sven Otto Magnus Söderberg.

....................-...................................................

För uppehållande af undervisning i entomologi m. m. vid

universitetet i Lund .....................................................

Till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet

i Lund ..........................................................................

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ..........................................................................

2,500: —

6,000: —

3,500: —

100,000: —

4,000: —

6,000: —

750: —

3,000: —

3,000: —

1,500: —

2,500: —

132,750

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik

å serafimerlasarettet .........................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets kirurgiska poliklinik

å serafimerlasarettet ..........................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets oftalmiatriska

poliklinik å serafimerlasarettet.......................................

» arfvode åt en amanuens vid universitetets gynekologisk

klinik .........................................................•••••_•

» städning och uppassning vid institutets hygieniska

institution...................................................................

» en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn ................................................

Transport

750:

750:

750:

900:

500:

1,800:

5,450:

165,466

Bih. tiU Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft.

51

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............

» anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet..................................................

» bekostande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid

institutet .......................................................................

För ordnande af institutets patologisk-anatomiska institutions

samlingar samt för inköp af instrument för nämnda

institution......................................................................

5,450

2,800

500

1,500

7,500: —

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna......................................... 469,725: —

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken...................................................... 60,000: —

Högre skolor för qvinlig ungdom:

Till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor

för qvinlig ungdom och samskolor ...................................................

Högre lärarinneseminariet:

Till betäckande af brist i seminariets anslag och till uppehållande

af undervisningen vid seminariet under åren

1901 och 1902 ...............................................................

För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet.......................................................................

» fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ..............................................................

» undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och

normalskolan för flickor................................................

21,200

3,250

3.000

5.000

Folkundervisningen:

För uppehållande af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet

i Kalmar anordnade parallelklasser............

12,650: —

Kronor

165,466

17,750

529,725

6,000

32,450

Transport 12,650: — | 751,391

s. 403 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

403

Till uppförande af

lärareseminariet i Göteborg

Transport

en gymnastikbyggnad vid folkskole
-

» uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelära
rinneseminariet

i Kalmar .............................................

» uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskole
lärarinneseminarium

i Landskrona ..............................

För uppehållande af undervisningen vid folkskolelärarinne
seminariet

i Landskrona...............................................

Till uppförande af erforderliga byggnader för ett folskole
lärareseminarium

i Strengnäs ......................................

För begynnande af verksamheten vid folkskolelärareseminariet

i Strengnäs m. m................................................

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt arfvoden åt tecknings! ärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier .........................................

» understöd åt mindre bemedlade manliga och qvinliga

lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag

af statsmedel.................................................................

För uppförande å lappskolans i Juckasjärvi tomt af en nybyggnad,

inrymmande skolsal m. m...........................

Till uppförande vid Murjeks stationssamhälle af byggnad

m. m. för seminariet för bildande af lappska småskole
lärare

och småskolelärarinnor ytterligare ....................

» resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor

» resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinnesemi
-

nanerna.....

De tekniska läroverken:

12,650

20,000

15.000

65.000

22,900

80.000

19,250

36,300: —

25,000: —

10,800: —

16,300:

4,000:

2,000:

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan

» till betäckande af de ökade utgifterna för inredning

och utrustning af laboratorierna för allmän kemi, allmän

fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan...

» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm......................................................................

» inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid tekniska skolan i Stockholm ..................

14.300: —

6,800

2,000

750

Transport 23,850

Kronor

751.391

329.200

1,080,591|—

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Ö.

Transport 23,850: —

För uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar- skolan i Norrköping................................................ 2,800: —

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar- skolan i Malmö.............................................................. 9,623: —

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar- skolan i Örebro..................................................... 35,233: —

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar- skolan i Borås ...................................... 2 450- —

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt till be- stridande af kostnader för inspektion af dessa skolor 60,000: —

1,080,591

133,956

Gymnastiska centralinstitutet:

För uppehållande under 1901 och 1902 af undervisningen i den qvin- liga lärokursen vid institutet med ett ökadt antal elever...............

9,400

—

Farmaceutiska institutet:

Till inredning af lokaler för apotekselevers undervisning vid institutet

5,000

—

JB ammorskeundervisning en och harnbördshusen:

Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor

m. m............................................................................. 2,000:

Bidrag till uppehållande af allmänna barnbördsbusets verk- samhet ........................................................................... 4,000: —

6,000

Vetenskapsakademien:

För inlösen af en internationel katalog öfver naturveten- skaplig litteratur................................................ 2,000-

» upprätthållande af en regionalbyrå, afsedd för upp- rättande af en .internationel katalog öfver naturveten- skaplig litteratur............................................... 2,000: —

4,000

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Understöd till företagande af forskningar efter svenska

minnen i främmande länder.......................................... 3 000- —

För utförande af konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin 22,000: —

25,000

Transport

1,263,947

—

s. 405 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

405

Träl: sport

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter.................. 2,000:

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

afdelning....................................................................... 7,300

Bidrag till fyra etnografiska samlingars inlösande ............ 4,000

Till inköp af professor T. Thorells samling af spindeldjur 2,500

Meteorologiska centralanstalten:

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid anstalten ................................................................. 9,050:

» upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300:

För anstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram

från Faeröarne och Island.................................... 7,200:

Undervisningsanstalten för döfstumma och blinda:

För uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i

Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döfstumma......... 22,400:

» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000:

» uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda

verksamhet................. 10,000:

Till tryckning af blindskrifter............................................. 2,500:

» understöd åt blindlärareelever och reseundersöd åt blindlärare

............................................................................. 1,200:

» resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor

vid rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor

och idiotanstalter) ......................................................... 1,000:

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

Till understöd åt undervisningsanstalter för vanföra och lytta m. m.

Diverse anslag:

För beredande af religionsvård åt svenska sjömän m. fl. i

utländska hamnar ......................................................... 15,000: -

Till anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens

kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra

och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken ............ 6,000: -

Kronor

1,263,947

15,800

16,550

47,100

7,500

Bill. till It iliad. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd.

Transport 21,000: — 1,350,897

9 Håft. 52

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» anställande af två kontraktsadjunkter innom Vester
bottens

fjerde kontrakt ................................................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» två stipendier för utbildande vid universitet af prester,

förtrogna med finska språket .......................................

» resestipendier åt prestman...........................................

För bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande

presterskapets löneförhållande m. in., förslagsanslag

..........................................................................

Till svenska fornskriftsällskapet ..........................................

» Nordiska museet ...........................................................

» understöd för utgifvande under år 1902 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen

och svenskt folklif»...........................................

För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands

folk mål ........................................................................

Till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv»...................................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

matheinatica».............................................................

» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ...............

» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ...........

» bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fortsättning

af gradmätningen på Spetsbergen.................

För underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vatten
höjdmätningsstationerna

m. m.....................................

Till fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar

öfver registrerade vattenhöjder ........................

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ............

Bidrag till bestridande af kostnaderna för nordiska nykterhetsmötet

i Stockholm 1902..........................................

Till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala ...

» understöd åt Stockholms alkoholisthem.......................

» det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska

biblioteket i Stockholm..................................................

» ersättning för förskottsvis äf statskontoret och marinförvaltningen

utbetalda medel tillsammans..................

21,000: —

1,100: —

4,000: —

500: —

1,500: —

5,000: —

10,000:

2,000;

50,000:

3,650

1,100

3,000

3.000

65.000

6.300

85.000

2,800

1.300

4.000

4.000

3.000

4.000

2,500

68,312

Kronor

1,350,897

352.062

Summa

1,702,959

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:43 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning om extra anslag för fortsättnin s. 23 i texten