Sök i Ratio Lex

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1902-04-21 · 64 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1902:2, Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1902, kl. 10 f. m.

Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande (n:o T), i anledning af dels Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn, dels ock vissa inom Riksdagen i ämnet väckta

motioner.

Till förberedande behandling har särskilda utskottet n:o 2 fått mottaga

Kongl. Maj:ts proposition n:o 30, hvari Kongl. Maj:t, under åberopande

af det vid propositionen fogade, i statsrådet förda protokoll, föreslagit

Riksdagen att

dels antaga här nedan intagna förslag till

l:o) lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn, samt

2:o) lag angående ändrad lydelse af 1, 2, 9, 10, 13, 19, 22, 30, 36,

och 39 §§ i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862;

dels medgifva:

att till styrelse för skyddshem måtte till bestridande af kostnaderna

för hvarje på grund af lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn i skyddshemmet intaget barns vård utgå ett

årligt statsbidrag af 100 kronor för den tid, skyddslingen vårdades i

skyddshemmet;

att till betäckande af de för barns uppfostran i enskildt hem eller

barnhem eller under anställning i arbete, tjenst eller yrke uppkomna

Bill. till Riksd. Frot. 1202. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 < Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

kostnader, som på grund af nyssnämnda lags bestämmelser stannat å

barnavårdsnämnd, måtte för den tid, barnet på nämndens föranstaltande

njöte sådan uppfostran, till nämnden utgå ett årligt statsbidrag af 40

kronor, om barnet vårdades i barnhem, och hälften af dessa kostnaders

belopp, dock ej öfver 25 kronor, om barnet vore anförtrodt åt enskild!

hem eller anstäldt i arbete, tjenst eller yrke; samt

att det skulle ankomma på Kongl. Maj:t att vid nämnda statsbidrags

utbetalande anordna den kontroll och meddela de bestämmelser i öfrig!,

som kunde finnas erforderliga;

dels förklara, att Kongl. Maj:t skulle ega att för tiden från början

af år 1903, till dess lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn i allo trädde i kraft, utdela understöd för barns

uppfostran i skyddshem och barnhem, med tillämpning, så vidt ske kunde,

af omförmälda grunder för statsbidrags utgående och i enlighet med de

närmare föreskrifter Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela;

dels ock, för att till nu angifna ändamål användas, på ordinarie stat

under riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag, med titel

»uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt afseende försummade

barn», å 70,000 kronor.

Derjemte hafva till utskottet öfverlemnats följande inom Riksdagens

Andra Kammare väckta motioner, nämligen:

l:o) (n:o 172) af herr IL Hedlund, deri hemstälts:

att § 8 i ofvan förstnämnda lagförslag måtte få angifven förändrad

lydelse; samt att § 10 måtte ur lagen utgå;

2:o) (n:o 173) af herr ./. Widén, som yrkat:

dels att till 10 § i lagen angående uppfostran åt vanartade och i

sedligt afseende försummade barn måtte fogas ett ytterligare moment af

följande lydelse:

»Befinnas, efter det barn blifvit på grund af barnavårdsnämnds

beslut skildt från sitt hem, förhållandena i hemmet vara sådana, att barnet

der kan erhålla lämplig vård och uppfostran, må barnet till föräldrar

eller målsman återlemnas»;

och dels att efter 19 § i sagda lag måtte inskjutas en ny paragraf af

följande lydelse:

»Öfver den, som genom barnavårdsnämnds försorg i enskildt hem

eller barnhem erhållit vård och uppfostran, bör nämnden, äfven efter det

han lemnat detta hem, fortfarande hafva tillsyn, intill dess han uppnått

myndig ålder. För sådan person, som ännu icke fylt 18 år, eger nämnden

utse tjenst eller anställning, hvilken han icke före denna ålder må, utan

nämndens tillstånd, lemna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (iVro 2) Utlåtande N:o 2.

3

Hvad här är stadgadt galle ock för skyddshems styrelse med afseende

på skyddsling, som från skyddshemmet utskrifvits, dock att han i

intet fall må utan styrelsens tillstånd lemna tjenst eller anställning, som

styrelsen åt honom utsett, förr än ett år efter utskrifningen förflutit».

3:o) (n:o 190) af herr F. Berg angående ändrad lydelse af vissa

§§ i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863.

Den fråga, till hvars lösning den kongl. propositionen innefattar

förslag, är bragt å bane genom framställning af Riksdagen.

I skrifvelse den 25 april 1896 framhöll nemligen Riksdagen, hurusom

allvarsam fara hotadé vår samhällsordning genom den sedliga förvildningen

hos en del af det uppväxande slägtet. Genomgripande åtgärder

häremot måste enligt Riksdagens öfvertygelse vidtagas. Skulle någon varaktig

förbättring kunna åstadkommas, måste bemödandena i främsta rummet

rigta sig på att i tid förekomma det onda genom beredande af lämplig

uppfostran åt sådana barn, hvilka, ehuru ej dömde brottslingar, genom

sin vanart stode nära brottslighetens gräns, äfvensom åt sådana, hvilka

visserligen ännu ej vore vanartade, men genom försummelse och sedlig

vanvård från föräldrarnes eller målsmännens sida löpte största fara att

blifva det.

Såsom väsentliga medel för utförande af det räddnings- och uppfostringsarbete,

som här erfordrades, hänvisade Riksdagen till inrättande af

särskilda anstalter, af hvilka de, som skulle afses för minderåriga förbrytare,

borde upprättas af staten, som äfven skulle, med bidrag af vederbörande

målsmän, draga kostnaderna för deras verksamhet, de åter, som

skulle hysa vanartade och i sedligt afseende försummade barn, borde anordnas

och upprätthållas af landstingen och de städer, som ej i landsting

deltoge, med bidrag af staten och målsmännen för deras hållande i verksamhet,

medan hem för barn, som försummade skolgång, skulle inrättas

af vederbörande skoldistrikt och af dem, med bidrag af målsmännen, underhållas;

och uttalade Riksdagen såsom allmän regel, att smärre uppfostringsanstalter

egde .företräde framför större sådana.

Det statens ingripande, som härvid ifrågasatts, grundades af Riksdagen

derpå, att, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, en tillfredsställande

lösning af frågan om bekämpande af brottsligheten och vanarten hos de

minderårige icke stode att vinna uteslutande genom bemödanden af enskilda,

äfven om dessa förfogade öfver synnerligen storartade tillgångar.

Jemte det staten ekonomiskt skulle träda emellan, borde staten genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utländska

förhållan
den.

lagbestämmelser ordna de olika slagen af tvångsuppfostran samt hafva tillsyn

öfver de upprättade anstalternas verksamhet. Hvad lagbestämmelserna

anginge, kunde de, enligt Riksdagens åsigt, närmast ansluta sig till

de stadganden i strafflagens kap. 5, indika rörde af minderårig person

begångna förbrytelser, äfvensom till lagen angående lösdrifvares behandling,

hvilken lag i sitt nuvarande skick saknade hvarje föreskrift om behandlingen

af de minderåriga lösdrifvarne, samt till folkskolestadgans §

51, som för närvarande väl gåfve skolstyrelse makt öfver barn, som försummade

sin skolgångsskyldighet, men icke öfver barn, som visade sig

vanartade eller i moraliskt afseende groft försummade.

Under åberopande af hvad i skrifvelsen anförts anhöll Riksdagen,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag om åtgärder för beredande af lämplig'' uppfostran dels åt minderåriga

förbrytare, dels åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse beslöt Kongl. Maj:t

den 16 oktober 1896 att åt särskilda komiterade anförtro utredningen af

denna fråga; dervid Kongl. Maj:t med hänsyn till den skiljaktiga utredning,

som å ena sidan beträffande minderåriga förbrytare kräfdes och å

andra sidan med afseende på öfriga mindre välartade barn vore erforderlig,

samt för att komitén vid sitt omfattande arbetes utförande ej måtte

blifva alltför talrik, fann lämpligt, att, på samma gång en del ledamöter

erhöllo i uppdrag att deltaga i komitéarbetet i hela dess omfattning, öfriga

ledamöter utsågos särskildt för frågan angående uppfostringsanstalter

för minderåriga förbrytare och särskildt för frågan angående dylika anstalter

för öfriga i sedligt afseende försummade barn.

Komitén afgaf två betänkanden, af hvilka det ena, betecknadt med

n:o I och innefattande förslag angående minderåriga förbrytares behandling,

ligger till grund för Kongl. Maj:ts proposition n:o 7, öfver hvilken

utskottet jemväl har att afgifva utlåtande. Komiténs betänkande n:o II,

som afgafs den 26 oktober 1899, innehåller deremot förslag angående vanartade

och i sedligt afseende försummade barns behandling och utgör

grundvalen för Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning.

Såväl komitén som föredragande departementschefen hafva egnat uppmärksamhet

åt de åtgärder, som i förevarande hänseende vidtagits i åtskilliga

främmande länder, och komiténs betänkande I innehåller härom en sakrik

och omfattande utredning. Då emellertid flera år förflutit, sedan denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5

utredning verkstäldes, har utskottet ansett lämpligt att här meddela det

vigtigaste af hvad som kommit till utskottets kännedom rörande senare

arbete inom andra länder för främjande af ifrågavarande behjertansvärda

syfte.

För konungariket Preussen utfärdades den 2 juli 1900 en lag om offentlig

uppfostran åt minderåriga (G-esetz iiber die Fiirsorgeerziehung Minderjähriger).

Ur denna lag jemte de detaljbestämmelser i ämnet, som sedermera utfärdats af

inrikesministern, torde följande bär böra meddelas:

Enligt lagen kan åt minderårig, som ännu icke fylt 18 år, offentlig uppfostran

beredas i följande fall:

1. Om den minderåriges andliga eller kroppsliga välfärd äfventyras derigenom,

att hans fader (eller moder, om föräldrarätten eller dess utöfning tillkommer

benne) missbrukar rätten att sörja för den minderåriges person, vanvårdar

den minderårige eller gör sig skyldig till ett vanhedrande eller osedligt lefverne,

allt under förutsättning att offentlig uppfostran är nödvändig för undvikande af

den minderåriges vanartande;

2. Om den minderårige begått straffbar handling, för hvilken han med

hänsyn till sin ungdom (= ej fyllda 12 år) ej kan straffas enligt lag, och

offentlig uppfostran med hänsyn till handlingens beskaffenhet, föräldrarnes eller

annan uppfostrares personlighet äfvensom öfriga lefnadsförhållanden finnes vara

erforderlig till förebyggande af den minderåriges fortsatta sedliga försummande;

3. Om offentlig uppfostran, utom i ofvannämnda fall, på grund af otillräcklighet

i föräldrarnes, annan uppfostrares eller skolans uppfostrande inverkan befinnes

nödvändig till förebyggande af den minderåriges fullständiga moraliska

förderf.

Rätten att pröfva, huruvida något af nu nämnda fall föreligger, tillkommer

den så kallade Yormundschaftsgericht, en domstol, hvilken har till åliggande bland

annat att utse och entlediga förmyndare samt egna erforderlig uppsigt åt förmynderskapets

utöfvande. Denna domstol har emellertid endast att konstatera

sakförhållandet och att förordna om den minderåriges omhändertagande. På

hvithet sätt detta omhändertagande skall ske, afgöres af vederbörande kommunala

myndighet, som äfven har att draga försorg om verkställigheten.

Domstolen fattar beslut antingen ex officio eller på anmälan, hvartill endast

vissa angifna myndigheter äro berättigade. Innan domstolen fattar beslut, skola

den minderåriges föräldrar eller målsman höras, om så kan ske utan betydande

svårigheter. Blifva de ej hörda, kunna de fordra sakens återupptagande. Dessutom

skall yttrande affordras eller tillfälle till afgifvande af sådant beredas vissa, uppräknade

personer och myndigheter, hvaribland vederbörande prestman och lärare.

Sedan domstolen fattat beslut, skall detsamma delgifvas de anmälningsberättigade

myndigheterna, den minderåriges målsman äfvensom den minderårige

sjelf, derest han uppnått 14 års ålder, och ega dessa jemväl rätt att öfver beslutet

anföra besvär, den minderårige och hans målsman dock endast om beslutet

lyder på omhändertagande till offentlig uppfostran. Besvär fullföljas hos högre

rätt. Öfverklagadt beslut går icke i verkställighet, dock kan, om uppskof anses

innebära fara, förmynderskapsdomstolen förordna om den minderåriges omhändertagande

tills vidare.

Preussen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(3

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Har domstolen förordnat, att minderårig skall erhålla offentlig uppfostran,

åligga, som nämndt, såväl verkställigheten af beslutet som valet af det sätt, på

hvithet sådan uppfostran skall ske, vederbörande kommunala myndighet (Kommunalverband).

De utvägar, som härvid kunna anlitas, äro öfverlemnande till en för

ändamålet lämplig familj (enskildt hem) samt intagning i passande anstalt. Saknas

utvägar att öfverlemna de minderårige till lämpliga familjer eller till offentliga,

kyrkliga eller privata anstalter, hafva de kommunala myndigheterna att sörja

för upprättandet af uppfostrings- och förbättringsanstalter (Erziehungs- und Besserungsanstalten).

Föreståndare för en under statens eller kommunal myndighets förvaltning

stående anstalt har under alla omständigheter en förmyndares rättigheter och

skyldigheter mot anstaltens skyddslingar, ej blott medan de äro intagna vid anstalten,

utan äfven efter utskrifningen ända tills de uppnå myndig ålder. Under

vissa förutsättningar kan sådant förmynderskap uppdragas äfven åt föreståndare

för andra anstalter.

För hvarje i enskildt hem intagen minderårig skall den kommunala myndigheten

till öfvervakande af den minderåriges uppfostran och skötsel utse en

vårdare (Fursorger), dertill äfven qvinnor kunna antagas.

De närmare föreskrifterna angående den minderåriges uppfostran vare sig

i enskildt hem eller i anstalt äro icke meddelade i lagen utan i ofvanberörda, af

inrikesministern utfärdade särskilda förordning, ur hvilken följande här torde

vara af intresse att återgifva:

Som allmän regel uppställes, att skyddslingarna böra uppfostras till gudsfruktan

och sedlighet samt utbildas till dugliga arbetare, företrädesvis i landthushållning.

Om den minderårige icke öfverskridit skolåldern och hans sedliga

förderf icke är af synnerligen svår beskalfenhet, är uppfostran i ett enskildt hem

att föredraga framför uppfostran i anstalt; och bör dervid företrädesvis utväljas

hem på landet eller i mindre städer, hvaremot i större städer bosatta familjer

om möjligt böra undvikas. Derjemte skall tillses, dels att den familj, till hvilken

den minderårige öfverlemnas, lefver i ordnade förhållanden och har tillräckligt

stor bostad, dels äfven, der så låter sig göra, att den minderårige lemnas till en

familj, som icke bor allt för nära den minderåriges förra vistelseort. Då den

minderårige sålunda skall omhändertagas i ett enskildt hem, skall vederbörande

kommunala myndighet ingå eu skriftlig öfverenskommelse med familjefadern

(Familienhaupt) i det nya hemmet, deri denne förbinder sig att upptaga den

minderårige i sin familjekrets, att uppfostra honom till tukt, ordning, gudsfruktan

och arbetsamhet, att tillse att han ordentligt besöker skola och kyrka, samt att

lära och använda honom i lämpliga arbeten. Anställandet i fabrik är förbjudet,

användandet till hemslöjd medgifvet endast efter särskildt tillstånd.

Har en minderårig deremot visat högre grad af vanart, skall han intagas

i en anstalt, dervid bör iakttagas, att om möjligt sådana anstalter undvikas, som

äro belägna i stora städer eller stora industricentra. I anstalten, hvilken ej bör

inrymma större antal skyddslingar, än att hvarje der intagen skyddsling kan

noggrant öfvervakas, skall uppfostran vara byggd på sedligt-religiös grund samt

skyddslingen åtnjuta nödig skolundervisning och sysselsättas med jordbruks- och

trädgårdsarbete eller annat arbete, som kan vara skyddslingen till nytta, sedan

tagas i skilda anstalter; dock

han lemnat hemmet. Såsom

ar åt olika kön böra in
-

rede! gäller, att sk''

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (iV:o 2) Utlåtande N:o 2.

7

vilkor intagas i samma anstalt. Skyddling bör emellertid icke qvarhållas i anstalten

längre, än att kan hunnit vänja sig vid tukt och ordning samt blifvit

»kroppsligen och andligen stärkt». Så snart detta mål anses vunnet, skall han

öfverflyttas till uppfostran i enskildt hem, dervid dock skall göras förbehåll om

hans återtagande till anstalten, derest omständigheterna skulle sådant föranleda.

Äfven sedan skyddslingen lemna! anstalten, står han under dess föreståndares uppsigt.

Yare sig den minderårige åtnjutit uppfostran i enskildt hem eller i anstalt,

upphör den offentliga uppfostran, då han nått myndighetsåldern, men han

kan, om den offentliga uppfostrans ändamål uppnåtts eller på annat sätt tryggats,

utskrifvas redan före nämnda tid efter beslut af vederbörande kommunala myndighet,

dervid dock, om så pröfvas nödigt, förbehåll bör göras om hans återtagande

i anstalten eller i hemmet. Beslut om utskrifning fattas af den kommunala

myndigheten vare sig ex officio eller på ansökning af den minderåriges föräldrar

eller målsman, hvilka jemväl ega rätt att, om ansökningen ej bifalles, anföra besvär

hos förmynderskapsdomstolen. Ansökan, som afslagits, får ej förnyas förr

än efter sex månader.

Vidkommande de till följd af en minderårigs uppfostran i enskildt hem

eller anstalt uppkomna kostnader, stadgar lagen, att det fattigvårdssamhälle, der

den minderårige har hemortsrätt, är betalningsskyldig! för de utgifter, som uppkomma

genom den minderåriges transport till enskildt hem eller anstalt och åter

till det egna hemmet, vidare för de utgifter, som uppkomma genom den första

nödiga utrustningen, äfvensom för begrafningskostnader i händelse af den minderåriges

död under vistandet i det enskilda hemmet eller anstalten. Öfriga kostnader

skola vidkännas af vederbörande kommun, som af statsverket erhåller bidrag

intill två tredjedeler af kostnadernas belopp. Såväl kommunerna som fattigvårdssamhällena

äro berättigade att utkräfva godtgörelse för de af dem i nämnda

afseende häfda kostnader antingen af den minderårige sjelf eller af den, som enligt

allmän lag är pligtig att underhålla honom. Två tredjedelar af det belopp,

som sålunda kan utkräfvas, tillkommer statsverket för dess bidrag. Vägras berörda

godtgörelse, kan saken dragas inför domstol.

Slutligen torde böra framhållas, att lagen stadgar straff — fängelse i

högst 2 år och böter eller någotdera af dessa straff — för den, som undandrager

minderårig det rättsförfarande, som vidtagits för hans omhändertagande, eller den

uppfostran, som för honom anordnats, eller förleder honom att undandraga sig

nämnda rättsförfarande eller uppfostran eller är honom i sådant afseende uppsåtligen

behjelplig. Jemväl försök till dylikt brott är straffbart.

Med erinran att England varit det enda land i Europa, der en på moderna

principer grundad lagstiftning i förevarande ämne under någon längre tid tillämpats,

meddelades af komitén värderika uppgifter om det aftagande i brottslighetsfreqvensen,

som den engelska statistiken hade att uppvisa och som enligt

komiténs uppfattning kunde till väsentlig del tillskrifvas just det gagneliga inflytandet

af de på nu ifrågavarande område vidtagna åtgärder. Emellertid

hafva under den sistförflutna femårsperioden ännu bättre resultat uppnåtts.

Såsom af komitén meddelades, hade antalet barn under 16 år, som i England

dömts för brott, under år 1869 uppgått till 10,314 men år 1894 nedgått till

2,252. Under år 1899 har motsvarande tal sjunkit till 1,358. 1 procenttal af

samtliga inom landet begångna förbrytelser utgöra nämnda siffror 1,4 5 2 för år

England.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Norge.

1894 och 0,8 7 7 för år 1899. Denna minskning i procenttal är så mycket mera

anmärkningsvärd, som i England antalet brott i det hela betydligt minskats

under samma tid.

För år 1899 uppgick antalet brott till endast 76,025 eller 239,3 3 på 100,000

invånare. Men i den officiella statistiska redogörelsen beräknas, att om antalet

begångna brott stått i samma förhållande till folkmängden som år 1868, detta

antal år 1899 skulle hafva uppgått till 146,704. Orsakerna till en så betydande

minskning af brottsligheten äro naturligtvis många, såsom ökadt välstånd m. m.

Men det torde utan fara för misstag kunna påstås, att Englands kloka lagstiftning

i afseende å behandlingen af vanartade och sedligt försummade barn

varit en kraftigt medverkande faktor till uppnåendet af detta resultat.

I Norge har lagen af den 6 juni 1896 på grund af särskild! derom fattadt

beslut trädt i kraft den 1 september 1900. Såsom af komiténs betänkande I

framgår, skall i Norge uppfostran för sådana barn, hvilkas skiljande från hemmet

Vsergeraadet beslutit, ombesörjas — oafsedt anbringandet i enskilda hem eller

i privata barnhem samt insättandet i skolkareskolor — genom intagning i s. k.

»Skolehjem», af hvilka finnas två slag, ett mildare och ett strängare, det senare

afsedt för barn öfver 12 år, som föröfvat gröfre förbrytelser eller hvilkas uppförande

på annat sätt utvisat en högre grad af sedligt förderf. Till detta slag

af anstalter kunna likaledes öfverföras i andra skolhem upptagna barn, hvilka

under vistandet derstädes på ett eller annat sätt visat sig tarfva ett strängare

behandlingssätt.

Af staten har redan upprättats fyra anstalter, nemligen ett strängare

skolhem för gossar, tills vidare afsedt för 90 elever, ett strängare hem för flickor

med 25 platser och två mildare hem för flickor, hvartdera afsedt att rymma 20

skyddslingar. Såsom skolhem af det mildare slaget för gossar äro af staten erkända

tre på enskild! initiativ upprättade anstalter med plats för resp. 150, 55 och 30 gossar.

Den strängare anstalten för gossar är anlagd på en ö, Bastö, i Kristianiafjorden,

för hvilken inköpssumman belöpte sig till 96,000 kronor. Anläggningskostnaderna

beräknades till 360,000 kronor,, men uppgingo till kr. 485,126:40.

Anstaltens centrala del, omfattande bland annat skolbyggnad, gymnastiklokal och

matsal, är afsedd för 180 elever. Dessas bostad är deremot förlagd i sex skilda

hem, hvart och ett med sin husfader, som tillika är lärare. Af dessa hem uppfördes

från början tre. Men i statsverkspropositionen till pågående storting har

begärts anslag för ytterligare två hem. Vid ärendets föredragning i regeringen

anförde departementschefen, att, ehuru lagen icke varit i kraft mer än ett år,

behofvet af platser visat sig vida större än som beräknats. I de tre färdiga hemmen

hade plats måst beredas för 100 i stället för 90 barn. Enahanda hade förhållandet

varit i de mildare, för flickor afsedda skolhemmen, på grund hvaraf

proposition afläts om utvidgning af det ena af dessa. Deremot hade af de 25

platserna i det strängare hemmet för flickor endast sju blifvit tagna i anspråk.

Om lagens verkningar i öfrigt fäller departementschefen — med ledning

af den från departementet företagna inspektion samt inkomna besvär från föräldrar

— det omdöme, att Yeergeraaden syntes hafva på ett lyckligt sätt utöfvat

sin myndighet, i det att de, i stort sedt, träffat rigtiga afgöranden och handlat

med urskilning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Jemväl beträffande de i Sverige befintliga anstalter för nu ifrågavarande Svenska förändamål

bar komitén förebragt ett rikhaltigt statistiskt material. Något full- hållanden.

ständigande af detta är utskottet icke i tillfälle att förebringa i afseende å Stockholm.

andra orter än Stockholm. Af de hufvudstaden tillhörande anstalter har komitén

meddelat uppgifter dels angående de under enskild ledning stående anstalterna

Lindgrenska trasskolan (för gossar) och skyddshemmet för flickor å Stora Ersta,

dels och beträffande den af kommunen upprättade uppfostringsanstalten för gossar

å Skrubba.

Den 1 oktober 1897 öppnades emellertid en ny, till ifrågavarande kategori

hänförlig anstalt, nemligen Stockholms folkskolors skolkar^hem, med plats för

20 gossar. Denna står under ledning af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.

På folkskolornas stat kommer emellertid endast en mindre del åt kostnaden

för hemmet, ity att stadens fattigvårdsnämnd för de i hemmet intagna

gossar, af hvilkas föräldrar ersättning icke kan utbekommas direkt af hemmets

styrelse, utbetalar bidrag till underhållskostnaden med högst en krona för hvarje

underhållsdag. Hemmet är ett fullständigt internat. Inom detsamma meddelas

vanlig undervisning, hvarförutom gossarne sysselsättas med träget arbete, förnämligast

trädgårdsarbete. Vid hemmet hafva under åren 1897—1901 vistats i

medeltal 16 gossar hvarje år. Under denna tid hade vid hemmet intagits tillsammans

83 gossar och utskrifvits 73. Af dessa sistnämnda hade 5 såsom vanartade

måst öfverlemnas till anstalten Skrubba, 10 hade utackorderats eller

intagits i enskildt barnhem. 8 hade konfirmerats och erhållit anställning. De

återstående 49 hade fått återvända till egna hem och vanlig skolundervisning.

Den ännu förefintliga bristen på skyddshem för vanartade barn, tillhörande

Stockholms kommun, nemligen för flickor af denna kategori, torde inom

kort komma att fyllas, ity att Stockholms stadsfullmäktige bifallit ett i maj

1901 af särskilde komiterade afgifvet förslag, att till anläggande af eu dylik

anstalt skulle få användas en under stadsfullmäktiges förvaltning stående enskild

fond, hvars behållning uppgår till öfver 200,000 kronor. Anstalten skulle förläggas

till landet och ordnas med utrymme för 30 flickor. För närvarande pågår

arbete för anskaffande af lämplig plats för detta skyddshem.

Utom de nu omtalade anstalterna underhåller Stockholms kommun ytterligare

två sådana, hvilka båda, i trots af namnolikheten, närmast torde vara att

hänföra till den grupp af anstalter, som i den kongl. propositionen betecknats

med benämningen barnhem, nemligen Stockholms stads uppfostringsanstalt för

flickor samt Stockholms stads barnhem n:o 1, jemväl afsedt för flickor. I dessa

båda anstalter finnas resp. 50 och 30 platser.

Såväl i afseende å behöfiiglieten af lagstiftning i förevarande ämne Lagstiftsom

beträffande de hufvud (/runder, å hvilka densamma bör hvila, delar ff''.h

utskottet till fullo den uppfattning, som uttalats både af komitén och af hwfvudförednigande

departementschefen. Af den utredning, komitén förebragt, grunder.

Bili. till Riksd. Prof. 1002 8 Sand. 1 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

(? §■)

(» §■)

torde med all önskvärd tydlighet framgå — hvad jemväl för en hvar är

tillräckligt bekant — dels att bland den uppväxande ungdomen finnas

element, för hvilka hemmets och skolans uppfostringsmedel visat sig otillräckliga

och hvilkas förvildning och vanart derför tarfva särskilda uppfostringsmedel,

dels och att ett stort antal hem äro sådana, att barnen

i dem icke kunna förväntas erhålla nödig uppfostran och tillsyn, utan

fast mer löpa den största fara att under sin uppväxt komma att rekrytera

den vanartade och förvildade ungdomens led.

Att ett ingrepp från det allmännas sida i de enskilda hemmens

uppfostringsåtgärder mångenstädes är nödvändigt, torde alltså icke kunna

förnekas. Och som samhället måste fordra, att hvarje dess medlem

såväl icke genom ett brottsligt eller lastbart lefnadssätt sätter sig emot

samfundsordningen, som äfven efter måttet af sina krafter deltager i det

gemensamma kulturarbetet, följer deraf, att staten är berättigad för detta

måls vinnande anlita de nödiga åtgärderna, äfven der detta ej kan ske

utan intrång i föräldrarätten. Ty föräldrarätten, som ju beror af föräldrapligten,

måste, om känslan af denna pligt saknas eller ej gör sig rätt

gällande, vika för barnens ännu mera betydelsefulla rätt till ändamålsenlig

uppfostran. Att skydda denna sistnämnda rätt faller icke blott inom statsmaktens

befogenhet, utan är äfven dess oafvisliga skyldighet, på samma

gång som staten af dess iakttagande har det största intresse.

Om det sålunda får anses obestridligt, att staten eger rätt att, på

det sätt, som finnes nödigt, ingripa i barnens uppfostran, är det dock.—

såsom framhållits såväl af komitén som af departementschefen — önskligt,

att sådana ingrepp icke göras större, än omständigheterna kräfva. En

af vederbörande myndighet till föräldrarne rigtad offentlig förmaning

att bättre uppfylla sina uppfostringspligter äfvensom, om barnet visat

vanart, en detsamma tilldelad varning eller aga torde mången gång kunna

åstadkomma nödig rättelse och alltså möjliggöra, att barnets uppfostran

fortfarande kan försiggå i det egna hemmet, något som i sådant fall måste

anses lyckligast för barnet.

Om deremot antingen förhållandena i hemmet äro sådana, att de

intryck och lärdomar, barnet derifrån erhåller, måste betraktas såsom

öfvervägande dåliga, eller ock barnet sjelft, oafsedt förhållandena i hemmet,

visar sådana tecken till vanart, att ingen förhoppning om dennas stäfjande

genom hemmets och skolans inflytande förefinnes, torde samhällets

ofvanberörda rätt och pligt gent emot barnet befinnas så mycket starkare

än föräldrarnes, att dessas befogenhet att ombesörja barnets uppfostran

måste anses tills vidare upphäfd och Överflyttad på det allmänna, 1 sådana

fall måste barnet alltså fullständigt skiljas från hemmet och omhän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

dertagas till allmän uppfostran på sådant sätt och under så lång tid, att

faran för hemmets dåliga inflytelser kan anses häfd eller den minderårige

nått nödig bättring och stadga.

Till de hufvudgrunder, på hvilka den kongl. propositionen i öfverensstämmelse

med komiténs förslag hvilar, torde äfven få räknas den af

utskottet till fullo gillade grundsatsen, att, då det allmänna, på sätt nyss (25 §.)

utvecklats, måst omhändertaga barn, föräldrarne äro skyldiga att i afsevärd

män bidraga till härigenom orsakade kostnader. Vådan af att i sådant

hänseende utan vidare frikalla föräldrarne är uppenbar. Frikallelsen skulle

ju kunna leda till förslappande af familjebanden och till det missförhållandet,

att föräldrar genom afsigtlig missvård af barnen på samhället

öfverflytta omsorgen om deras vård.

Då utskottet härefter öfvergår till granskning af förslagets detalj- Förslits

bestämmelser, är den första fråga som uppställer sig till besvarande den, stämmelser.

hvilka barn som böra utgöra föremål för ifrågavarande lagstiftning\

Bestämmelsen härom i 1 § i mom. i den af Kongl. Maj:t före- (i §■)

slagna lag är visserligen alldeles likalydande med motsvarande stadgande

i komiténs förslag. Men såsom af departementschefen (sid. 59) framhållits,

är Kongl. Maj:ts förslag likväl afsedt att omfatta en grupp af barn, som

enligt komiténs förslag icke skulle hafva kommit under behandling enligt

denna lag. Om nemligen det af Kongl. Maj:t i propositionen n:o 7 framlagda

förslag till ändring i vissa §§ af 5 kap. strafflagen blir antaget af Riksdagen,

skulle åldersgränsen för kriminel tillräknelighet blifva, ej blott

såsom nu vilkorligt, utan undantagslöst bestämd till 15 år. Derigenom

komme att upphöra den nu domstol tillkommande befogenhet att förordna

om tilldelande af aga åt eller insättande i allmän uppfostringsanstalt af

den, som ej fy It 15 år. Tillika skulle den bestämmelse i nu gällande

strafflag komma att bortfalla, enligt hvilken, om gerning blifvit begången

af den, som fylt 14 men ej 15 år, och han pröfvas hafva egt nog urskilning

att inse gerningens brottslighet, gerningsmannen i vissa fall kan

af domstol ådömas straff. Brottslig gerning af den, som ej fylt 15 år,

skulle alltså hädanefter betraktas endast såsom bevis på vanart och gerningsmannen

behandlas enligt nu förevarande lag.

Utskottet, som gillat härför anförda skäl, har vid behandlingen

af nu föreliggande förslag tagit i öfvervägande, huruvida icke i lagens

1 § uttryckligen borde utsägas, att såsom sådan vanart, hvarom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

{2 §).

paragrafen talar, är att räkna, bland annat, begåendet af brottslig gerning;

men har utskottet beslutit hemställa om §:ns antagande i oförändradt

skick. En sådan affattning af §:n, hvarigenom brottslig gerning

särskild! betecknades såsom vanart, torde å ena sidan få anses onödig, alldenstund

vederbörande myndigheter icke kunna antagas råka i tvifvelsmål

om sin befogenhet att ingripa i dylika fall, om förhållandena i öfrigt föranleda

dertill. A andra sidan synes ett särskild! omnämnande af brottslig

gerning i detta sammanhang mindre lämpligt, ity att de myndigheter, åt

hvilka afgöranderätten i fråga om barns omhändertagande skulle anförtros,

icke egentligen hafva att ransaka om brottet, utan endast att bedöma

barnets belägenhet och sedliga beskaffenhet i det hela.

Handhafvande! af vården om vanartade och i sedligt afseende försummade

barn skulle enligt komiténs förslag alltid tillkomma en särskild

myndighet, barnavårdsnämnden. Enligt den kongl. propositionen deremot

skall barnavårdsnämnden i regel utgöras af skolrådet, dock med rätt för

vederbörande distrikt att befria skolrådet från detta uppdrag genom inrättande

af en särskild barnavårdsnämnd.

I denna fråga har utskottet lika med Kongl. Maj:t ansett, att i

flertalet af rikets kommuner icke finnes behof af en ny myndighet för

fullgörande af de barnavårdsnämnden åliggande funktioner. Vid valet

mellan de redan befintliga kommunala myndigheter, som härvid kunna

ifrågakomma, nemligen kyrkorådet och skolrådet, skulle väl kunna ifrågasättas,

att kyrkorådet i detta afseende vore lämpligare, då ju denna myndighet

redan enligt gällande författning har att upptaga, bland annat,

frågor om vårdslösad barnuppfostran samt om sedernas vård, åligganden

hvarifrån kyrkorådet hvarken enligt komiténs eller Kongl. Maj:ts förslag

skulle befrias. Härtill kommer, att skolrådet i egenskap af barnavårdsnämnd

skulle nödgas taga befattning med barn, som antingen ännu icke

inträdt i skolåldern eller redan hunnit ur densamma.

Intet af dessa skäl har emellertid synts utskottet böra tillmätas

afgörande betydelse. Det torde nemligen icke kunna bestridas, att kyrkorådets

hufvudsakliga uppgift är handläggandet af kyrkliga frågor, och att

det allmännas befattning med den uppväxande ungdomens uppfostran —

hvarunder nu föreliggande förslag ju faller — utöfvas genom vederbörande

skolstyrelser. Att nu åt kyrkorådet uppdraga de uppfostringsåtgärder,

som hafva afseende å den vanartade och sedligt försummade ungdomen,

och särskildt urskiljandet af de fall, der de för densamma afsedda exceptionella

åtgärder äro nödiga, skulle innebära ett uppdelande på två myndigheter

af funktioner, som böra ligga i en och samma myndighets hand.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

13

Något hinder för skolrådets verksamhet såsom barnavårdsnämnd kan icke

gerna uppstå till följd af åtgärder, som vidtagas af kyrkorådet på grund

af de för denna myndighet gällande bestämmelser. Att slutligen skolrådet

i egenskap af barnavårdsnämnd kan få taga befattning med barn, som

icke befinna sig i skolåldern, synes icke utskottet medföra någon olägenhet.

Hvad beträffar den korta tid, som kan förflyta mellan utträdet ur skolåldern

och uppnåendet af femtonårsåldern, torde skolrådet på grund af

sin under barnets skoltid vunna kännedom om detsamma bäst lämpa sig

för vidtagandet af de uppfostringsåtgärder, som härunder kunna befinnas

nödiga. Mot barn, som ännu icke uppnått skolåldern, torde sådana uppfostringsåtgärder,

som afses i nu ifrågasatta lagstiftning, icke blifva så

vanliga, att några afvikande bestämmelser för dem äro behöfliga.

Utskottet förordar alltså bifall till Kongl. Maj:ts förslag, att barnavårdsnämnd

skall utgöras af skolrådet eller den myndighet, som eljest

utgör skolstyrelse, dock att dervid tillfälle må lemnas att befria skolrådet

från detta uppdrag genom inrättande af en särskild barnavårdsnämnd.

Rätten att fatta beslut härom synes, på sätt Kongl. Maj:t jemväl föreslagit,

kunna uppdragas åt vederbörande skoldistrikt och alltså utöfvas å kyrkostämma.

Deremot kan utskottet icke förorda förslaget i hvad det rör

beredandet af möjlighet för skoldistrikt, som består af två eller flere

pastorat och i hvilket tillsättandet af särskild barnavårdsnämnd beslutits,

att blifva fördeladt i distrikt med särskilda barnavårdsnämnder. Det torde

vara föga sannolikt, att de skoldistrikt, om hvilka här är fråga, nemligen

ett fåtal af rikets större städer, skulle begagna sig af ett sådant medgifvande.

Dessa skoldistrikt lära nog finna det ändamålsenligast, att de för

folkskoleväsendet synnerligen betydelsefulla och utan samband med detta

svårskötta barnavårdsfunktionerna uppdragas åt folkskolans egen styrelse,

hvadan tillsättandet af särskilda barnavårdsnämnder blir en sällsynthet.

Om likväl i följd af skoldistriktets storlek och arbetets deraf beroende

omfattning eller af andra orsaker tillsättandet af särskild barnavårdsnämnd

komme att beslutas i något distrikt, håller utskottet före, att ett sådant

distrikt af flere grunder skulle anse det med sin egen fördel bäst förenligt

att tillsätta endast en barnavårdsnämnd för hela distriktet. Men utom det

att det kan synas mindre nödigt att stifta lagbud, som icke hafva någon

sannolikhet att vinna tillämpning, vill utskottet framhålla, att, om mot

förmodan ett skoldistrikt skulle af någon anledning önska distriktets fördelning

i flere barnavårdsdistrikt, detta från synpunkten af de grundsatser,

som här böra vara de bestämmande, måste anses både olämpligt och till

och med skadligt. Så betungande torde icke barnavårdsnämndens arbete

blifva, att det icke lämpligen kan utföras af en enda myndighet för hvilken

W it

1 mom.)

27 §

2 inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

soin helst åt Sveriges städer. Och å andra sidan kan en sådan splittring

åt arbetet i smådistrikt icke vara annat än menlig för detsammas behöriga

bedrifvande, synnerligast med hänsyn till de talrika flyttningar

från en stadsdel till annan, som äro så vanliga bland de mindre skötsamma

familjer, med hvilka barnavårdsnämnderna till det mesta skulle få

att skaffa. Genom sådan flyttning skulle en familj, med hvilken en barnavårdsnämnd

börjat taga befattning och öfver hvilken nämnden kanske just

börjat vinna något inflytande, plötsligt undandraga sig dess handledande

verksamhet. Om icke annat skulle gagnet af den kännedom om fallet,

nämnden derunder vunnit, gå förloradt. Häremot kan icke invändas, att

en barnavårdsnämnd i ett distrikt af exempelvis Stockholms storlek icke

skulle kunna besitta den nödiga kännedomen om förhållandena i stadens

olika delar och bland dess talrika familjer med vanartade och sedligt försummade

barn. Ty för tillhandahållandet af den nödiga personal- och

lokalkännedomen är sörjdt genom det i lagförslagets 3 § intagna stadgandet,

att nämnden jemväl utom sina egna ledamöter kan utse kretsombud,

hvilka ega närvara vid nämndens sammanträden och göra anmälningar

om sådana missförhållanden, hvilka utgöra föremål för nämndens ingripande.

(6 och 7 §§). Beträffande de åtgärder, nämnden har att iakttaga, då anmälan in
kommit,

att barn är försummadt i sedligt afseende eller vanartas, äfvensom

under den fortsatta handläggningen af dylikt ärende, har utskottet

intet att invända mot de af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande^, Men

utskottet har funnit sig böra hemställa om den redaktionella ändringen,

att bestämmelserna om den rätt, barnavårdsnämnden, i likhet med kyrkoråd,

skulle ega, att vid viss påföljd kalla till inställelse inför nämnden,

icke, såsom skett i Kongl. Maj:ts förslag, fördelas på två skilda ställen i

lagen (2 och 27 §§) utan sammanföras till ett stadgande, hvithet i sådant

fall bör hafva sin rätta plats i 7 § och der sättas såsom ett särskildt

moment (5). Härigenom vinnes jemväl den fördelen, att ordet kyrkoråd i

27 § 5 mom. kan utbytas mot skolråd och sålunda den motsägelse undvikas,

som synes förefinnas mellan, å ena sidan detta inom. i hvad rör

dess stadgande, att i afseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i

särskild barnavårdsnämnd skall i motsvarande tillämpning gälla hvad som

finnes stadgadt för kyrkoråd, i hvilket qvinnor ej kunna inväljas, och å

andra sidan 3 inom. i samma §, der sådan valbarhet uttryckligen tillerkännes

qvinnor.

(tf § l mom). Beslutar barnavårdsnämnd, att barn skall skiljas från hemmet och

öfverlemnas till annan för vård och uppfostran, böra uppenbarligen såväl

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för parternas som för högre profvande myndighets skull skälen för sådant

beslut uttryckligen angifvas och antecknas i det protokoll, barnavårdsnämnden

i likhet med öfriga kommunala myndigheter är skyldig föra;

och har utskottet ansett, att uttryckligt stadgande härom lämpligen bör

intagas i lagen (8 § 1 mom).

Befogenheten att mot föräldrarnes bestridande skilja dem från vården (s § 3 och 4

om deras barn kan icke gerna läggas i en kommunal myndighets hand mom).

utan rätt för vederbörande att få frågan pröfvad af högre myndighet.

Stadganden härom äro jemväl föreslagna såväl af komitén som

af Kongl. Maj:t, men skilja sig från hvarandra ej mindre i afseende

å hvilken den högre myndigheten bör vara, i det att komitén härtill tänkt

sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande, men i den kongl. propositionen

föreslagits domkapitlet, än äfven beträffande sätten för frågans dragande

under sådan myndighet, i hvilket afseende båda förslagen innehålla stadganden

om underställning af beslutet, medan komitén härjemte velat tillerkänna

föräldrar eller målsman besvärsrätt, hvilket af Kongl, Makt ansetts

obehöflig!

Till stöd för förslaget, att icke länsstyrelse utan stiftsstyrelse borde

utgöra andra instans i barnavårdsärenden, har af föredragande departementschefen

åberopats det skäl, att enligt hittills gällande rättsordning

kommunala uppfostringsanordningar ansetts höra under stiftsstyrelses bedömande,

och att, endast för så vidt de varit af rent ekonomisk natur,

länsstyrelse egt att med dem taga befattning. Detta bestyrktes bland

annat af landshöfdinge-instruktionen den 10 november 1855, der det

visserligen i § 8 hette, att »Konungens befallningshafvande bör i allt, hvad

på honom ankomma kan, tillse, att stadgandena till upprätthållande af

religionens helgd, allmänna gudstjensten, sedlighet och uppfostran behörigen

iakttagas», men der det ock omedelbart derefter tillädes, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande skulle, »om något deremot stridande sig tilldrager,

derom underrätta vederbörande stiftsstyrelse», hvilken alltså äfven

här betecknades såsom den rätta mellaninstansen i uppfostringsfrågor mellan

kyrkostämman och dess delegationer å ena sidan samt Kongl. Maj:t å

den andra.

Ett tredje sätt för lösande af denna vigtiga fråga har föreslagits i

ofvanberörda, af herr Hedlund väckta motion, hvari yrkats, att föräldrar

eller målsman, som icke åtnöjdes med barnavårdsnämnds beslut om barns

skiljande från hemmet, skulle ega kräfva ärendets afgörande genom vederbörlig

domstol. Underställning af beslutet blefve i sådant fall icke erforderlig,

ity att beslutet endast behöfde delgifvas nämnda personer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1(5

men ingen förklaring affordras dem, huruvida de samtyckte till beslutets

verkställande eller icke.

Till stöd för detta yrkande anför motionären — efter en erinran

om innehållet i Kongl. Maj:ts förslag i förevarande afseende — följande:

»Det förefaller böra tagas allvarligt i öfvervägande, huruvida föräldrarätten,

härledande sig af det naturliga bandet af huld och skydd

mellan föräldrar och barn samt berörande de ömtåligaste personliga förhållanden,

skall kunna upphäfvas på administrativ väg, såsom i den kongl.

propositionen är ifrågasatt. I det första af de båda komitébetänkanden,

hvilka ligga till grund för Kongl. Maj:ts propositioner n:o 7 och n:o SO

rörande tvångsuppfostran af unge förbrytare och uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn, lemnas å sid. 22—62 en öfversigt

af den utländska lagstiftningen i ämnet, och häraf framgår, att öfver

allt, der lagstiftningen gifvit offentlig myndighet rätt att skilja vanartade

och i sedligt afseende försummade barn från deras hem, hon låtit denna

åtgärd vidtagas antingen omedelbart af domstol eller åtminstone under

något slags rättslig kontroll. I England är det domstol förbehållet att

förordna om sådana barns intagande i de så kallade Industrial Schools,

liksom ock domstolen bestämmer, huru länge barnet skall der qvarstanna.

I Tyskland tillkommer befogenheten att skilja vanartigt eller sedligt försummadt

barn från hemmet den så kallade Vormundschaftsgericht, en

domstol, hvilken har till åliggande bland annat att utse och entlediga

förmyndare samt egna erforderlig uppsigt åt förmynderskapets utöfvande.

I Frankrike öfverlemnar lagen af 24 juli 1889 nämnda befogenhet åt

domstolen. I det norska »Vtergeraadet», hvilket är beklädt med motsvarande

befogenhet, sitter ortens domare som ledamot. I Danmark föreligger

hittills endast ett komitéförslag till ordnande af dessa förhållanden;

det upptager emellertid den norska »Vaergeraads»-tanken och låter ortens

domare vara sjelfskrifven ledamot af »Vaergeraadet».

Enligt det kongl. förslaget åter — deruti öfverensstämmande med

komiténs förslag — skulle det bero på kommunens barnavårdsnämnd och

— i händelse föräldrar eller målsman ej godkänna dess beslut — på domkapitlet

att skilja barnet från dess hem. I sista hand kan Kongl. Maj:t

få med saken att skaffa. Domkapitlet bör anses benäget att gifva barnavårdsnämnden

rätt i tvifvelaktiga fall, och åtgörande! hos Kongl. Maj:t

måste påtagligen blifva ganska summariskt.

Den omständigheten, att hvarje sådan åtgärd kostar kommunen penningar,

kommer utan tvifvel till regeln att öfva sitt inflytande på barnavårdsnämnden

i den rigtningen, att den ej utan verkligt nödfall ingriper

och understundom kanske snarare ingriper för litet än för mycket. Men

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

17

fall af ovis nitälskan låta också tänka sig, i synnerhet under de förhållanden,

då hemmet undergått sådan förändring till det bättre, att föräldrarne

böra med allt skäl få sitt barn åter, men de af andra grunder än sådana, som

höra till lefvernet, icke lyckats återförvärfva barnavårdsnämndens förtroende.

Äfvenledes bör det sättas i fråga, huruvida barnavårdsnämnden alltid

eger förutsättningen för att kunna göra en sådan undersökning, som här

ej sällan blir af nöden, exempelvis huruvida ett barn begått den handling,

som stämplar det såsom vanartigt eller ej.

Vidare är att befara, att åtskilliga af barnavårdsnämnden fattade, af

domkapitlet faststälda beslut icke skola få nödig auktoritet, i det att de

komma att, med eller utan verklig grund, framställas såsom frukt af otillfredsställande

utredning eller af religiös eller annan fördom.

Dessa olägenheter synas förebyggda, om man låter vederbörande

domstol afgöra i sådana fall, der föräldrar eller målsman icke åtnöjas med

barnavårdsnämndens beslut. Såsom lätt är att se, skulle ett sådant förfarande

äfven blifva åtskilligt enklare. Och domstols utslag i en dylik

fråga skulle ega nödig vederhäftighet och helgd.

Emot sagda anordning vill man måhända invända, att domstolarne

skulle blifva öfverhopade med dylika mål, i det att föräldrarne endast

undantagsvis torde åtnöjas med barnavårdsnämndens beslut samt, äfven

efter det att barnet blifvit från hemmet skildt, komrne att söka få det åter.

Men dels komme säkerligen åtskilliga föräldrar att draga sig för den granskning

af deras lefverne, hvarför de i sådant fall skulle utsätta sig inför rätta.

Dels kunde domstolen, der den så funne skäligt, utsätta viss tid, hvarunder

barnet skall vara i främmande vård, och förlänga den, der så visar sig nödigt.

Dels upptagas redan nu domstolarne af allehanda småärenden, hvilket

ingen finner olämpligt, då deras uppgift är att i stort och smått skipa rätt.

Vidare kan sägas, att barn under femton år sålunda emot lagens

mening skulle dragas inför rätta. Det skulle dock icke ske i andra fall,

än der föräldrar eller målsman så ville i syfte att fria barnet i stället

för att anklaga det. Vidare kan rätten låta sådana förhandlingar ske för

lykta dörrar. Och der barnavårdsnämndens beslut ej gäller vanartade,

utan sedligt försummade barn, är det föräldrarne, som stå till svars, men

ej barnen, hvarjemte varnartade barn ej heller behöfva inkallas, annat än

då domstolen finner det nödigt för sakens tillbörliga utredning.

Som en annan möjlig invändning kan anföras, att den svenska rättegången

med sin formella bevisning mindre lämpar sig för dylika ärenden,

der mycket beror på omdöme om barnets eller hemmets beskaffenhet och

enskilda bevisade fakta ej alltid göra till fyllest. Men domstolarne hafva

redan nu ärenden sig förelagda, deri de måste grunda sina utslag på

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 2 Hälft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

vittnesgille och trovärdige mäns omdöme — exempelvis ett flertal af sådana

mål, deri sakkunnige höras, äfvensom frågor om personers försättande

i omyndigt tillstånd. Och utsigten till att beslutet kan komma

under domstols pröfning, utgör för barnavårdsnämnden en maning att ej

bygga detsamma på lösa grunder.

Slutligen kan sägas, att det skulle blifva dyrare för föräldrar och

målsmän att få barnavårdsnämnds beslut reviderad! af domstol än af

domkapitel, dit det utan vidare af nämnden skulle insändas, så snart föräldrar

eller målsman anmält missnöje. Men dels är det icke synnerligen

dyrt att vid svensk underdomstol söka rätt, dels uppväges nämnda nackdel

af den större rättssäkerheten.»

På grund häraf har motionären hemstält

att 8 § i det föreliggande förslaget måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

1. Pröfvar — — — — öfverlemnas.

2. Beslut —--— målsman. Der dessa icke med beslutet åt
nöjas,

ega de kräfva ärendets afgörande genom vederbörlig domstol.

3. (Utgår.)

4. (Utgår.)

samt att 10 § måtte ur lagen utgå.

Motionären har således påyrkat, att ifrågavarande ärenden skulle i

tvistiga fall dragas under domstol och icke tillhöra administrativ myndighets

handläggning.

Då motionären till stöd härför åberopat, att i utlandet dessa frågor

redan i första instans äro öfverlemnade åt domstol, måste till en början

ihågkommas, att utlandets domstolar äro inrättade och fungera på helt

annat sätt än våra underdomstolar. Hvad särskildt England och Tyskland

vidkommer, må vidare bemärkas, att det icke är de allmänna domstolarne,

som upptaga ifrågavarande ärenden. I England tillkommer det i regel

fredsdomarne (i Skottland en Magistrate) att förordna om barns öfverlemnande

till Industrial Schools; i vissa fall äro skolstyrelserna (District och

Parochial Schools) dertill berättigade. I Tyskland fungerar i detta hänseende,

enligt hvad i’edan är omförmäldt, s. k. Vormundschafts-Gericht,

som skulle kunna jemföras med en förmyndarekammare med något förstärkt

befogenhet. Att i Sverige anförtro barnavårdsärendenas handläggning

på föreslaget sätt åt underrätt skulle sålunda vara att i detta afseende

vidtaga en anordning af helt annat slag, än man i de nämnda båda

länderna funnit nödigt och lämpligt.

Större skäl funnes otvifvelaktigt att, om föredömen skola tagas från

utlandet, vända sig till våra grannländer, Norge och Danmark. Deras lag
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

19

stiftning och lagförslag gå emellertid icke heller i den retning, att förevarande

ärenden skulle vara domstolsärenden. Tvärtom framhålles i motiven

till den norska lagen med bestämdhet, att det icke vore tillfredsställande

att förlägga afgörande! om barns skiljande från föräldrarne, för

att särskild! uppfostras, till domstolarne. Och det norska Vsergeraadet är

— likasom den liknande myndighet, som föreslagits i Danmark — uppenbarligen

en administrativ eller rättare kommunal myndighet — ett förhållande

som icke ändras genom den omständigheten, att en domare är,

såsom i Norge, ledamot eller, såsom för Danmark föreslagits, ordförande

i detta råd. Att dessa frågor både i Norge och Danmark ansetts vara

af administrativ natur framgår för öfrigt deraf, att enligt norska lagen

vederbörande regeringsdepartement (kyrko- och undervisningsdepartementet)

är öfverinstans öfver Vsergeraadet och att enligt det danska förslaget

andra instans skulle utgöras af det rent administrativa Overvaergeraadet.

Hvad angår motionärens skäl i öfrigt, vill utskottet icke bestrida

möjligheten, att fall af ovis nitälskan kunna förekomma, då barnavårdsnämnderna

läte sig bestämmas af andra grunder än sådana, som höra till

lefverne!. Men utskottet anser icke, att större trygghet häremot skulle

vara vunnen genom att tillägga föräldrar eller målsman rätt att, såsom

motionären föreslår, kräfva ärendets afgörande genom vederbörlig domstol än

genom dess hänskjutande till lämplig administrativ myndighet. Det kan till

och med ifrågasättas, huruvida icke i frågor af sådan art som de hithörande

administrativ myndighet snarare kan åstadkomma ett i alla afseenden välgrundadt

beslut än domstol. Denna sistnämnda får nemligen som material

för frågans bedömande i allmänhet intet annat, än hvad parterna

andraga. Administrativ myndighet deremot har möjlighet och skyldighet

att sjelfmant anskaffa den ytterligare utredning, som med lätthet åstadkommes

genom dess underlydande organ och särskild! bör rigtas på skyddandet

af barnets rätt till ändamålsenlig uppfostran.

Onekligen äro vidare praktiska olägenheter förbundna med den af motionären

föreslagna anordningen. Derigenom skulle såväl barnavårdsnämnd som

föräldrar betungas med skyldigheten att inställa sig inför domstolen, nämnden

i allmänhet genom ombud och föräldrarne antingen personligen el''er, i de

fall då domstolen icke har sitt säte tillräckligt nära deras boningsort

eller då de af andra skäl icke kunna sjelfva utföra sin talan, likaledes genom

särskild! ombud. Inför administrativ myndighet deremot torde i allmänhet

icke ifrågakomma annat än vexling af skrifter, som kunna insändas med posten.

Genom det af Kongl. Maj:t föreslagna och af motionären utan anmärkning

lemnade stadgandet, att barnavårdsnämnds beslut om barns

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

skiljande från hemmet skall bringas till verkställighet utan hinder deraf, att

det ej vunnit laga kraft, skulle visserligen den förnämsta olägenheten

af ett långt dröjsmål med efterpröfningen vara undanröjd. Men det synes

i alla fall mindre lämpligt — icke minst i och för kostnadsfrågan — att

gifva tillfälle till så långt uppskof med den slutliga pröfningen, som förhållandet

kunde blifva, om ärendet skulle efter barnavårdsnämndens handläggning

få dragas genom tre domstolsinstanser.

Utskottet kan ej heller tillbakahålla den erinran, att utvägen att

draga saken under domstol antagligen oftast komme att anlitas af personer,

som funne en tillfredsställelse i anställandet af rättegångar, samt att barnavårdsnämnderna

af denna anledning mången gång kunde känna sig benägna

att undandraga sig omhändertagandet af barn äfven i fall, då detta

vore högeligen önskvärdt.

Utskottet anser alltså, att herr Hedlunds motion icke bör vinna

Riksdagens godkännande.

Denna motion har emellertid gifvit utskottet särskild anledning att

egna uppmärksamhet åt valet mellan de administrativa myndigheter, som

föreslagits såsom andra instans i barnavårdsärenden. Utskottet har härvid

funnit sig böra förorda, att dessa ärenden måtte handhafvas af vederbörande

länsstyrelse; och får utskottet till stöd härför andraga följande.

Det enda af departementschefen till stöd för det kongl. förslaget

åberopade skälet är, att stiftsstyrelse i öfriga uppfostringsfrågor utgör

rätta mellaninstansen mellan kyrkostämman och dess delegationer å ena

sidan samt Kongl. Maj:t å den andra. Häremot kunna åberopas andra

analogier, som gå i motsatt rigtning, och som enligt utskottets uppfattning

i denna fråga väga tyngre. Utom hvad komitén i sådant afseende

anfört vill utskottet erinra om det, som finnes stadgadt rörande

besvär öfver kommunala myndigheters beslut i fattigvårdsfrågor, särskildt

hvad beträffar vägrad fattigvård enligt 1 § i fattigvårdsförordningen; och

får utskottet i sammanhang härmed erinra, att barnavårdsfrågor ofta kunna

gifva anledning till krafmål mellan särskilda fattigvårdssamhällen, hvilka

mål ju skola handläggas och pröfvas af länsstyrelse.

Såsom utskottet nyss anmärkt, kan det i många fall vara angeläget,

att den utredning, som åvägabragts i ett från barnavårdsnämnd inkommet

ärende, sjelfmant fullständigas af den högre myndigheten. För detta

ändamål har domkapitlet ingen annan underordnad att anlita än kyrkoherden,

hvilken redan såsom barnavårdsnämndens ordförande afgifvit yttrande.

Konungens befallningshafvande deremot har till sitt förfogande

jemväl kronofogde och länsman samt polismyndighet i stad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

En icke oväsentlig betydelse torde jemväl böra tillmätas den omständigheten,

att hos Konungens befallningshafvande åtminstone en juridiskt

bildad person deltager i ärendets handläggning, då det deremot är ovisst, om

domkapitlet ens har tillgång till juridiskt biträde.

Skulle slutligen — såsom anförts af herr Hedlund — någon gång

kunna inträffa, att ett af barnavårdsnämnd fattadt beslut, med eller

utan verklig grund, inför allmänheten framställes såsom frukt af religiös

fördom, är uppenbarligen domkapitlets efterpröfning af frågan icke i samma

grad som Konungens befallningshafvandes egnad att undanrödja farhågorna

i sådant hänseende.

Om utskottet alltså i fråga om hvilken myndighet, som bör utgöra

andra instans i barnavårdsärenden, finner sig böra ansluta sig till komiténs

förslag, biträder utskottet deremot den i propositionen uttalade åsigt om

obehöfligheten att vid sidan af den föreslagna underställningsskyldigheten

i alla tvistiga ärenden angående barns skiljande från hemmet i lagen intaga

föreskrift om rätt för föräldrar eller målsman att öfverklaga dylikt

beslut af barnavårdsnämnd. De för denna åsigt af departementschefen

(sid. 64) anförda skäl synas utskottet tillfyllestgörande.

I afseende å förfarandet inför den myndighet, som skall blifva andra (10 § lock 2

instans i barnavårdsärenden, har utskottet funnit två ändringar i det mom-''>

kongl. förslaget önskvärda. Den i 10 § 1 mom. stadgade rätt för barnavårdsnämnd

att erhålla underrättelse om tid för förhör i saken synes nemligen

icke alltid medföra det gagn, som dermed åsyftas. Inställelse — om än

genom ombud — torde i regel falla sig olämplig för barnavårdsnämnden.

Härförutom kan det lätt tänkas, å ena sidan, att nämnden väntat sig gensagor

från motparten, men att sådana uteblifva, i hvilket fall nämnden

föranledes i onödan iakttaga inställelse, och, å andra sidan, att nämnden

tror sig kunna uteblifva, men misstager sig i sin förmodan och sålunda

går förlustig möjligheten att gendrifva motpartens invändningar. För

nämnden torde derför vara under alla omständigheter fördelaktigare, om

densamma i de fall, då saken gifver anledning dertill, genom myndigheten

lemnas tillfälle att med påminnelser bemöta motpartens yttrande.

Vidare har utskottet för sin del icke kunnat godkänna stadgandet i

10 § 2 mom. om skyldighet att, då föräldrar eller målsman i fall, som

omförmäles i 8 § 4 inom., icke kunnat anträffas med delgifning af barnavårdsnämnds

beslut, från dem infordra yttrande genom kallelse i allmänna

tidningarna. Detta kallelsesätt innebär, särskildt för det fall, att föräldrar

eller målsman endast genom en tillfällighet icke fått del af barnavårdsnämndens

beslut enligt 8 § 4 inom., en alltför otillräcklig säkerhet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

derför, att de erhålla del af den å dem utgångna kallelsen; och i fall föräldrarnes

eller målsmannens vistelseort är och förblir okänd, är den ju i

allt fall ändamålslös, då det gäller sådana personer, som säkerligen icke

taga del af allmänna tidningarna. Ganska väsentliga kostnader måste derigenom

ock tillskyndas barnavårdsnämnden. I stället har utskottet föreslagit,

dels att föreläggande enligt 9 § 1 mom. skall i hvarje fall, således

äfven det i 8 § 4 mom. omförmälda, genom Konungens befallningshafvandes

försorg delgifvas föräldrar eller målsman, och dels att, om för

delgifning af föreläggande att afgifva yttrande i ärendet hinder möter derigenom,

att föräldrars eller målsmans vistelseort är okänd, eller att de

vistas å utrikes ort, Konungens befallningshafvande ändå skall hafva rätt

afgöra ärendet på de skäl, som äro för handen. Med hänsyn till de medel,

som stå Konungens befallningshafvande till buds i fråga om en persons eftersökande

för delgifning, torde sistberörda stadgande icke innebära någon

som helst fara för här ifrågakommande personers rätt.

ss°i°utskot I 21 § af det komitéförslag, som ligger till grund för Kongl. Maj:ts

tets1 förslag.) proposition, var föreslaget, dels att barnavårdsnämnd skulle ega målsmansrätt

öfver den, som på grund af dess beslut blifvit skild från sitt hem,

intill dess han uppnått myndig ålder, hvilken rätt, om barnet blefve intaget

i skyddshem, skulle öfvergå på dess styrelse, och dels att denna

målsmansrätt kunde till föräldrar eller förutvarande målsman återställas

eller till pålitlig annan person öfverlåtas, der sådant på.grund af särskilda

omständigheter pröfvades lämpligt.

Under erinran härom har herr Widén i sin ofvanberörda motion

framstäf yrkande om införande i den nu föreslagna lagen af stadganden,

som på visst sätt motsvara de ofvanberörda, hvilka på anförda skäl icke

intagits i den kongl. propositionen, och i hvilkas ställe endast intagits

föreskrift derom, att skyddshems styrelse och föreståndare skulle ega rätt

att ålägga skyddsling disciplinär bestraffning.

»Häraf har likväl» — yttrar nu motionären — »blifvit en följd, att

uppfostringsmyndigheternas befogenhet att öfva tillsyn öfver barn, som

genom deras försorg beredts uppfostran, upphör i och med detsamma som

denna anses afslutad och barnet lemnät det hem, hvarest det vårdats. Men

häri ligger en stor fara. Erfarenheten från andra länder har bestyrkt,

hvad för öfrigt ligger i förhållandenas natur, att den unga person, som

lemnat ett barnhem eller ett skyddshem, just under den närmast derpå

följande tiden är synnerligen utsatt för lockelsen att återvända till det

förra hemmet eller den förutvarande omgifningen med dess merendels

dåliga inflytelser. Och härigenom äfventyras i väsentlig mån ett fram
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

23

gångsrikt resultat af de ansträngningar, som gjorts för att återvinna denna

person till en nyttig medlem i samhället.

Den lämpligaste utvägen att, med bibehållande i öfrigt af den föreslagna

lagen, så vidt möjligt aflägsna nämnda fara synes vara att, utan

upphäfvande af föräldrarnes målsmansrätt, tillägga barnavårdsnämnd eller

skyddshems styrelse liknande rätt med den, som enligt nu gällande legostadga

och näringsfrihetsförfattning tillkommer föräldrar att åt omyndig

utse tjenst eller anställning. I enlighet med hvad som skett i det förslag

till ny lag om tjensteaftal, som af dertill förordnade komiterade utarbetats,

torde emellertid denna rätt kunna begränsas att omfatta endast tiden till

dess personen i fråga fylt 18 år, dock att han i intet fall bör få, utan

tillstånd, lemna sådan tjenst eller anställning förr, än ett år förflutit från

det han afgått från det hem, der han vårdats.

I sammanhang härmed synes emellertid vara lämpligt att — likvisst

med den förändring, som af eljest vidtagna ändringar betingas — återupptaga

i lagen den i komiterades ofvan omförmälda förslag jemväl intagna

erinringen om rätt för föräldrar eller förutvarande målsman att

kunna återfå ett barn, som skilts från hemmet för att genom barnavårdsnämndens

försorg uppfostras, då förhållandena i det gamla hemmet sedermera

befinnas vara sådana, att barnet der kan erhålla lämplig vård Och

uppfostran.»

Utskottet instämmer med hvad herr Widén sålunda anfört och yrkat.

Hvad beträffar begränsningen af den rätt, motionären velat tillägga barnavårdsnämnd

eller skyddshemsstyrelse att utse tjenst eller anställning för

omhändertagen minderårig till den tid denne ännu icke fylt 18 år, torde

sådan begränsning vara så mycket mer af nöden, som stadgandet i motsatt

fall skulle i något fall kunna framkalla samma missförhållande, som komitén

och jemväl Kongl. Maj:t velat förebygga genom bestämmande af

samma åldersgräns för minderåriges qvarhållande i skyddshem, nemligen

att styrelsen kunde qvarhålla honom i ändamål att för skyddshemmets

räkning draga nytta af någon hans inöfvade färdighet.

Utskottet har sålunda i sitt nedan intagna förslag dels under § 10

intagit ett med det af motionären föreslagna likalydande stadgande, att

omhändertaget barn må återleinnas till föräldrar eller målsman, der förhållandena

i hemmet befinnas vara sådana, att barnet der kan erhålla

lämplig vård och uppfostran, dels ock med ordningsnummer 20 infört en

§ angående rätt för barnavårdsnämnd eller skyddshemsstyrelse att, efter

utskrifningen af omhändertagen minderårig, för denne utse tjenst eller

anställning, hvilket stadgande endast i afseende å några smärre redaktionella

ändringar skiljer sig från det af motionären föreslagna. För att ej

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

(11 och

§§■)

(11 § 2 n,

samt 14

genom hvad nu föreslagits paragrafernas nummerföljd må ändras mer än

nödigt är, har 9 § i Kongl. Maj:ts förslag af utskottet satts som ett 5 mom.

i 8 § samt 10 § erhållit ordningsnumret 9. Icke heller genom insättandet

af nyssnämnda 20 § har någon större rubbning af ordningsföljden vållats,

ity att utskottet af skäl, som nedan komma att utvecklas, hemstält, att

22 § måtte ur lagen utgå, och alltså 20 och 21 §§ erhållit ordningsnumren

21 och 22.

12 I afseende å vården af sådana barn, hvilkas uppfostran barnavårds
nämnden

funnit icke kunna på ett tillfredsställande sätt åstadkommas utan

deras skiljande från hemmet, har Kongl. Maj:t i likhet med komitén föreslagit,

att för de barn, som höra till de sedligt försummades grupp,

uppfostran skulle beredas i första hand genom öfverlemnande till enskilda

fosterhem, och att endast i de fall, då sådant hem icke funnes att tillgå,

barnhem skulle få anlitas. Beträffande de vanartade barnen deremot har

insättandet i skyddshem uppstälts som regel och anlitandet af enskildt hem

medgifvits endast i det fall, att våda för andra barns sedliga utveckling

icke kan befaras uppkomma derigenom, i hvilket fall jemväl barnhem

skulle få användas. Beträffande hvad sålunda föreslagits har utskottet

endast att tillkännagifva sitt instämmande.

°lh- I fråga om sättet för åstadkommande af det nödiga antalet barnhem

och skyddshem afviker deremot Kongl. Maj:ts förslag väsentligt från komiténs,

i det Kongl. Maj:t ansett erforderligt att i lagen fastslå ovilkorlig

skyldighet för skoldistrikten att inrätta och underhålla erforderligt antal

barnhem och för landstingen enahanda skyldighet i afseende å skyddshem.

Komitén hade deremot, hvad barnhemmen beträffar, ansett, att man kunde

öfverlemna omsorgen om deras upprättande åt det frivilliga filantropiska

intresset, som redan i vårt land visat så mycken lifaktighet.

Jemväl i fråga om skyddshemmen hade komitén ansett ett tillmöteskommande

af den filantropiska verksamheten vara att förvänta, så mycket

mer som denna nu hade att med visshet påräkna ekonomiskt understöd

af det allmänna; men hade dock härvid komitén, som ansett upprättandet

af skyddshem böra vara eu landstingsområdenas och de större städernas

angelägenhet, ansett lämpligt, att i lagen inflöte en vädjan till landsting

och vederbörande stadsfullmäktige att, der skyddshem ej till erforderligt

antal annorledes kommit till stånd, draga försorg om deras upprättande.

I denna fråga har utskottet ansett sig böra ansluta sig till

komiténs förslag. Hvad barnhemmen beträffar, är ju deras anlitande en

utväg, som enligt lagens uttryckliga stadgande icke bör ifrågakomma i annat

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

25

fall, än att lämpligt enskildt hem icke finnes att tillgå. Det är härvid så

mycket mindre nödigt att anse tillgången på lämpliga fosterhem begränsad

till dem, hvilka kunna förekomma inom barnavårdsnämndens eget distrikt,

som — på sätt komitén å sid. 66 i sitt betänkande I med kraft framhållit

— det i flertalet förekommande fall måste anses önskvärdt, att barnen

vistas på sådant afstånd från sin förutvarande omgifning, att all beröring med

densamma, såvidt ske kan, förhindras. Då det sålunda i ett stort antal

kommuner bör endast såsom undantagsfall förekomma, att en barnavårdsnämnd

ser sig nödsakad tillgripa utvägen att insätta ett barn

i barnhem, vill det synas utskottet obehöfligt att meddela något stadgande

om skyldighet för skoldistrikten i detta afseende, hvilken för

dem skulle innebära så mycket större tunga, som, för den händelse de af

ett sådant stadgande tvungits att möta ett tillfälligt behof af barnhem

genom att sjelfva upprätta sådana, de, när behofvet måhända inom kort

tid upphördo» skulle finna, att de belastats med obehöfliga utgifter.

Af dessa skäl har utskottet, i fråga om barnhemmen, i sitt förslag

11 § 2 mom. intagit ett likalydande stadgande med det af komitén föreslagna,

endast med inskjutande af de från Kongl. Maj:ts förslag upptagna

orden »för ändamålet lämpadt barnhem» hvilka föranledas deraf, att åtskilliga

anstalter, som bära namnet barnhem, äro afsedda för vissa särskilda

slag af barn, såsom obotligt sjuka, andesvaga, m. fl., med hvilka

de nu ifrågavarande barnen icke synas böra sammanföras.

Hvad derefter beträffar den af Kongl. Maj:t föreslagna skyldigheten

för landsting och vederbörande stadsfullmäktige att upprätta och underhålla

skyddshem, ställer sig ju visserligen saken så till vida olika mot

hvad förhållandet blir med barnhemmen, som insättandet i skyddshem i

regel bör anlitas för de vanartade barnen, och det förty måste anses ömkligt,

att sådana hem i erforderligt antal finnas, om icke inom hvarje landstingsområde,

så dock i olika delar af landet Detta oaktadt är utskottet af den

öfvertygelsen, att ett sådant tvång gent emot landstingen, som Kongl. Maj:ts

förslag innebår, icke skulle vara egnadt att gagna saken. Det får härvid

icke förglömmas, att en lag, som innefattar så många nya förpligtelse!- för det allmänna och af det krafvel’ så stora offer, icke kan väntas bära

göda frukter, om den icke har att påräkna frivillighet och förtroende

från allmänhetens sida, utan skall framdrifvas med tvång. Såväl landstingen

som stadsfullmäktige i de stora städerna hafva i många kulturella

frågor ådagalagt så mycket intresse och offervillighet, att det icke finnes

någon anledning antaga, att de icke äfven i fråga om de vanartade barnens

uppfostran — hvars försummande vållat och fortfarande kommer att

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande AT:o 2.

U2 §).

vålla det allmänna mycket men — skola vidtaga de åtgärder, som påkallas

af behofvet.

Men såväl detta behof som de lämpligaste utvägarne att fylla det

kunna i olika landsdelar vara mycket olika. Och just dessa efter de lokala

förhållandena lämpade och derför mest ändamålsenliga utvägar löpa

fara att afstängas genom ett alltför kategoriskt laghud, som i stället kan

befaras frambringa kasernartade inrättningar, vida dyrare men till sina

praktiska verkningar vida underlägsna de små hemliknande anstalter, hvaraf

redan många i vårt land danats af den enskilda filantropien och som

kunna förväntas uppstå i ännu större omfattning, när de med full visshet

hafva att påräkna ett kraftigt ekonomiskt stöd af stat, landsting och

kommuner.

I detta sammanhang vill utskottet angifva skälen till, att utskottet

icke funnit sig böra hemställa om någon ändring i Kongl. Maj:ts förslag i

12 § i förevarande lag, att till skyddshem är att räkna äfven annan af Konungen

erkänd uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga. Detta stadgande

står i motsvarighet mot det i 1 § i förslaget till lag angående

verkställighet af domstols förordnande om tvångsuppfostran förekommande

och af utskottet jemväl utan anmärkning lemnade stadgandet, att Konungen

skulle eg a att såsom sådan allmän uppfostringsanstalt, som afses i 5

kap. 3 § strafflagen, erkänna jemväl anstalt, som af kommun eller enskilde

blifvit, med eller utan bidrag af statsmedel, anordnad för uppfostran

af vanartade minderårige. Dessa båda stadganden tillsammantagna

skulle kunna innebära, att en anstalt kan vara på en gång skyddshem för

vanartade under 15 år, som omhändertagits af barnavårdsnämnd, och uppfostringsanstalt,

till hvilken skulle kunna hänvisas sådan brottsling mellan

15 och 18 år, om hvars intagande i dylik anstalt domstol förordnat.

Då utskottet icke gjort någon anmärkning mot förslagen i detta afseende,

beror detta på, att utskottet, som, enligt hvad nyss nämts, icke velat

förorda ett obligatoriskt inrättande af uppfostringsanstalter, ansett, att

med endast det antal dylika anstalter, som för närvarande finnes i landet,

ett sådant sammanförande af olika kategorier af barn i en och samma

anstalt icke torde stå att undvika. Men utskottet vill på samma gång på det

kraftigaste betona, att eu sådan anordning bör betraktas såsom en nödfallsutväg,

som endast tills vidare får anlitas, och att det bör förväntas,

att å ena sidan staten och å den andra landstingen och vederbörande

stadsfullmäktige, så snart sig göra låter, vidtaga sådana mått och steg,

att för hvarje grupp af barn finnes att tillgå nödigt antal af de anstalter,

som lämpa sig för deras vård.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

27

Såsom en direkt följd af tvånget för landstingen och vederbörande {15 §3 mom.)

städer att upprätta och underhålla egna skyddshem och i afsigt att lindra

deras kostnader härför, har, enligt hvad uttryckligen angifves af departementschefen

i hans anförande till statsrådsprotokollet, i den kongl. propositionen

föreslagits andra bestämmelser i afseende å högsta tillåtna barnantalet

i hvarje skyddshem, än som innehållas i komiténs förslag. Komitén

hade nemligen ansett att i lagen borde utsättas en maximisiffra af 30 för

antalet barn, som — utom för visst angifvet fall — skulle få vara samtidigt

intagna i ett skyddshem, dervid dock komitén, med hänsyn dels till

redan befintliga anstalter, dels till möjligen i särskild! fall föreliggande

omständigheter, velat bereda tillfälle att med Konungens medgifvande få

i ett och samma skyddshem intaga ett högre antal. I stället för detta

förslag innehåller den kongl. propositionen endast det stadgande, att

Konungen skall ega bestämma högsta antalet skyddslingar, som samtidigt

få vara intagna i hvarje särskilt skyddshem. Vid första påseende kunde

måhända synas, som skulle icke någon väsentlig skilnad föreligga mellan

de båda förslagen, då båda lägga i Konungens hand att medgifva hvilket

barnantal som helst. Af departementschefens motivering (sid. 66) framgår

emellertid, att siffran 30 ansetts »onödigt låg, om man, med fäst afseende

å vigten af att begränsa kostnaderna för skyddshems uppförande

och underhåll, vill söka en maximisiffra, som dock möjliggör eu personlig

handledning af skyddslingar na och ett verksamt öfvervakande af dem,

förutsatt att antalet af den vid skyddshemmet anställa personal ej blir

alltför inskränkt». Departementschefen, som härefter hänvisar till förhållandena

vid den 175 elever rymmande åkerbrukskolonien Hall och de

såsom goda vitsordade resultaten af dess verksamhet, betecknar visserligen

sistberörda siffra såsom icke tillrådlig att uppnå i hvarje skyddshem, men

anser sig deraf kunna »vinna stöd för den åsigten, att maximisiffran

för de i ett sådant intagna skyddslingar bör utan fara kunna höjas

öfver 30».

Då departementschefen beledsagat sitt förslag med eu sådan motivering,

torde fog finnas för det påståendet, att, om än komiténs förslag,

hvad lagtexten beträffar, endast innehåller en anvisning om det antal, som

i regel icke bör öfverskridas, det kan antagas leda till ganska olika följder,

om Riksdagen nu antager komiténs eller Kongl. Maj:ts förslag. Och

finner utskottet häraf full anledning att angifva sin ståndpunkt i fråga

om betydelsen af skyddshemmens storlek.

Utskottet vill härvid såsom sin öfvertygelse uttala, att de små

hemmen böra tillmätas ett afgjordt företräde. Ett stort barnantal medför

icke blott den olägenheten, att föreståndaren, som ju äfven med allt skäl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

tilldelas titeln husfader, samt husmodern icke kunna så som erfordras

träda i personlig beröring med hvarje skyddsling eller på honom utöfva

ett tillräckligt individualiserande, handledande inflytande, utan leder jemväl

till den enligt utskottets förmenande menliga följden, att anstaltens samtliga

lokaler måste göras så störa, att de mista sin hemliknande prägel.

Härtill kommer slutligen den vid sådana anstalter som de ifrågavarande

alltid förefintliga faran, att de bättre elementen taga intryck af de sämre,

hvaremot intet annat värn finnes, än att elevernas antal så begränsas att

nödig kontroll kan utöfvas på hvar och en enskild.

Hvad beträffar fixerandet af just siffran 30 såsom maximital, lider

naturligtvis detta, såsom alltid i dylika fall, af en viss godtycklighet. För

att välja just detta tal, såsom vägande jemnt mellan de motsatta önskemålen

att erhålla så små hem som möjligt och att icke göra kostnaderna

för stora, torde intet annat kunna åberopas än en vunnen praktisk erfarenhet

såväl i vårt land som i utlandet. I detta afseende kan särskildt

påpekas, att norska regeringen i sin ofvan omförmälda anhållan till pågående

storting om anslag till uppförande af två nya hem å uppfostringsanstalten

Bastö anfört, att regeringen tillstält anstaltens styrelse förfrågan,

om de nya hemmen ansåges utan olägenhet kunna göras större än för 30

barn såsom de ti’e redan uppförda, men till svar härå erhållit en kraftig

afrådan från eu sådan anordning, hvadan regeringens förslag jemväl afser

de nya hemmens inredande med plats för allenast 30 barn.

Då utskottet af nu anförda skäl finner sig ej kunna tillstyrka antagandet

af ett stadgande om skyddshemmens storlek, hvilket ej innehåller

den af komitén föreslagna anvisning om maximiantalets fixering till 30,

sker det — såsom framgår af nyss anförda exempel från Norge — under

den förutsättning, att hvarje dylik anstalt, ej innehåller mer än ett hem.

Deremot har utskottet med det nu anförda naturligtvis icke velat tillråda,

att hinder lägges för uppförande af anstalter efter samma plan som t. ex.

Bastö med flera skilda småhem om högst 30 platser samt gemensamma

byggnader för skollokaler, förvaltning in. in. Då utskottet emellertid icke

föreslagit annan lydelse af nu ifrågavarande stadgande än den af komitén

utarbetade, har detta berott på, att utskottet ansett sistberörda anordning

icke böra tillåtas utan vissa garantier för barnens isolering vare sig genom

hemmens förläggande på nödigt afstånd från hvarandra eller genom dessas

inhägnande, hvilka garantier torde böra göras till föremål för Kong!. Maj:ts

pröfning i hvarje särskildt fall.

Som denna fråga synes utskottet vara af stor betydelse för hela den

föreslagna nya lagstiftningen, torde utskottet böra bemöta några invändningar,

som gjorts mot krafvet på små skyddshem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

20

Den första af dessa utgöres af hänvisningen till utlandet, hvarest

finnas anstalter rymmande flere hundra elever. Härpå torde endast höra

genmälas, att ett förhållande, hvartill stora, tätt befolkade länder tvungits

på grund af det stora antal barn, som der måst omhändertagas af det

allmänna, och af nödvändigheten att icke uppdrifva kostnaden för alla

dessas vård till alltför oerhörda summor, icke utgör något efterföljansvärdt

exempel för ett mindre land, hvarest möjlighet förefinnes för bättre anordningar.

1 utlandet har flerstädes visat sig eu sträfvan efter att minska

skyddshemmens storlek, särskilt i England genom det s. k. Cottage-Homesysteraet,

eller just detsamma, efter hvilket Bastö är anlagdt.

Det har vidare anförts, att det måhända skulle vara lättare att erhålla

en verkligt god föreståndare för en större anstalt än för en mindre,

hvars ekonomi icke skulle kunna bära kostnaderna för en sådans aflönande.

Men en föreståndare, som på grund af stor duglighet krafvel’ hög lön, är

väl i allmänhet eu skicklig administratör, men eger kanske mindre håg

och förmåga att till barnen träda i ett så direkt och personligt förhållande,

som just kräfves för ett framgångsrikt arbete inom skyddshemmen.

Dessa äro säkerligen bäst betjenta af att husfadern i så stor utsträckning

som möjligt är barnens lärare, hvarigenom han bäst lär känna dem. Användes

Cottage-Home-systemet, finnes tillfälle att såsom hela anstaltens

föreståndare anställa en person med de först antydda qvalifikationerna samt

att till husfäder i de särskilda hemmen välja personer, som samtidigt

kunna vara barnens lärare.

Det har slutligen yttrats, att skyddslingarne i en större anstalt skulle

erhålla bättre tillfälle till utbildning i hvarjehanda olika yrken efter hvars

och ens olika fallenhet. Utom det att denna anmärkning naturligtvis icke

träffar en anstalt, anlagd efter nyssberörda system, vill utskottet å anmärkningen

endast genmäla, att det i flertalet fall torde vara mindre önskligt

att barnen uppfostras till yrkesarbetare, hvilket skulle kifva till följd, att

de efter ''sin utskrifning helst sökte sig till städerna, der frestelserna för

dem blefve störst. Det lämpligaste torde i allmänhet vara, att skyddshemmen

anordnas så, att skyddslingarne inom dem erhålla undervisning företrädesvis

i jordbruk, trädgårdsskötsel och annat i samband dermed stående

arbete, så att de efter utskrifningen kunna anställas i tjenst på landet.

Såsom framgår af nedan

har utskottet ur 11 och 15 §§

Maj:ts förslag förekommande stadganden angående inspektion af barnhem 2 mom.)

och skyddshem. På grund häraf har åt 30 § 2 inom. måst gifvas en

något förändrad lydelse. Uteslutandet af stadgandena om inspektion i

intagna , af utskottet förordade lagförslag, (n k2 niom?

uteslutit de i motsvarande §§ af Kong!. 15samt30*$

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

11 och 15 §§ har dock haft en olika orsak i de båda der afsedda fallen.

Hvad beträffar skyddshemmen, hvarom talas i 15 §, har utskottet i likhet

med Kongl. Maj:t ansett, att desamma alltid borde vara underkastade inspektion.

Uteslutandet af stadgandet härom har skett, emedan utskottet

ansett något särskilt sådant stadgande obehöflig^ i det Kongl. Maj:t, i

hvars hand lagts rätten att förordna om all inspektion af de i denna lag

omnämnda anstalter, icke lärer underlåta att förordna om inspektion af

skyddshemmen. Hvad deremot beträffar barnhemmen, torde, om, såsom

utskottet föreslagit, ingen skyldighet för skoldistrikten att inrätta sådana

beslutes, icke heller vara möjligt att förordna om ovilkorlig skyldighet för

de barnhem, som anlitas af barnavårdsnämnderna, att underkasta sig inspektion.

Det enda, som i detta afseende kan föreskrifvas, torde vara, att

barnavårdsnämnd, som anlitar barnhem, hvilket icke står under statens

inspektion, icke eger för deri insatt barn åtnjuta statsbidrag.

Hvad åter angår sättet för utförandet af inspektionen, är utskottet

i sak af annan åsigt än den, som utvecklats af departementschefen. Denne

har nemligen uttalat den mening, att inspektionen af barnhemmen lämpligen

kunde anförtros åt folkskoleinspektörerna, men att det deremot vore

nödvändigt, att för inspektionen af skyddshemmen anställa en eller flere

särskilde inspektörer. Såsom skäl härför har af departementschefen hufvudsakligen

anförts, att för åvägabringandet af de ändringar och förbättringar

i de särskilda skyddshemmen, som efter hand kunde visa sig vara

af nöden, erfordrades en man med mera erfarenhet i fråga om Tätta ordnandet

och skötseln af ett skyddshem, än hvad som i regel kunde förväntas

af folkskoleinspektörerna, hvilkas verksamhet vore inskränkt till ett

jemförelsevis ringa område. Utan att helt och hållet vilja bestrida, att

något fog kan finnas för eu sådan åsigt, vill utskottet framhålla en annan

synpunkt, som enligt utskottets förmenande väger vida tyngre. Såsom

redan af komitén »framhållits, råda nemligen inom olika landsdelar så stora

olikheter i folklynne och åskådningssätt, att det är önskvärdt, att organisationen

af de särskilda skyddshemmen anpassas härefter. I följd häraf

bör också inspektionen uppdragas åt personer, som äro förtrogna med

ortens egendomligheter och vid bedömandet af skyddshemmens verksamhet

taga nödig hänsyn härtill. Härtill kan äfven läggas, att folkskoleinspektörerna.

ega en särskild qvalifikation genom den kännedom om det personliga

materialet för skyddshemmens arbete, de ega från sin erfarenhet i

folkskolan.

Af dessa skäl vill utskottet förorda, att för den inspektion vare sig

af barnhem eller af skyddshem, Kongl. Maj:t kan komma att förordna,

företrädesvis må användas folkskoleinspektörerna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

31

Deremot har utskottet väl tagit i öfvervägande, om icke gransk- (15§ 1 mom.)

ningen af skyddshems reglemente kunde anförtros åt lokal myndighet, men

emellertid beslutit hemställa om bifall till förslaget, att sådant reglemente

borde fastställas af Konungen; och har utskottet härvid fästat särskildt

afseende å hvad departementschefen i samband med inspektionsfrågan

yttrat derom, att fastställandet af ett skyddshems reglemente blott borde

»afse att betrygga, att anstalten i hufvudsak vore ändamålsenligt inrättad,

och att man ej ville allt för strängt binda de olika skyddshemmen vid en

viss form eller en viss metods detaljer».

I 22 § har från komiténs förslag upptagits stadgande om skyldighet (22 §.)

för barnavårdsnämnd att, derest den, som ej fylt 18 år, ställes under

åtal, ur sitt protokoll och den i 21 § omförmälda anteckningslängd, på

begäran af allmän åklagare, meddela tillgängliga upplysningar om den tilltalade.

Detta stadgande synes utskottet ej lämpligen böra bibehållas i

förevarande lag, enär densamma ju har afseende endast å personer under

15 år, hvilka ej skulle för brottslig gerning tilltalas inför domstol. Stadgandet

har således tillämplighet endast på de förhållanden, som beröras i

propositionen n:o 7, och står i samband med 1 § af derin sistberörda proposition

ingående lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i

brottmål rörande minderårige. Utskottet har derför ansett berörda stadgande

böra i sin helhet öfverflyttas till sistnämnda lag, hvarom utskottet

jemväl gjort hemställan i sitt öfver propositionen n:o 7 afgifna utlåtande.

Förslagets 23 § innefattar bestämmelser, huru de genom barns om- (33 §.)

händertagande uppkommande kostnader skola bestridas, i mån desamma

ej gäldas genom bidrag af statsmedel. Föredragande departementschefen

har (sid. 69—77) utvecklat de grundsatser, som varit bestämmande vid

utarbetandet af detta förslag. Han har härvid utgått från den beräkningen,

att ett barns vård skulle kosta: i skyddshem 350 kronor, i barnhem

180 kronor samt i enskildt hem eller under anställning i arbete, tjenst

eller yrke 150 kronor. Då enligt den kongl. propositionen vederbörande

landsting eller stadsfullmäktige skulle vai''a skyldiga att upprätta och underhålla

skyddshem, skulle landstinget eller stadsfullmäktige vara i sista

hand ansvariga för kostnaderna för barns vård i skyddshem äfvensom för

de kostnader, som uppkomma, då barn enligt 16 § från skyddshem

öfverlemnades till enskildt hem eller anstäldes i arbete, tjenst eller yrke.

1 alla öfriga fall, då barn åtnjöte uppfostran enligt förevarande lag, skulle

barnavårdsnämnden vara i sista hand ansvarig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda Utskottets [Nio 2) Utlåtande N:o 2.

Den, som sålunda vore i sista hand ansvarig, skulle åtnjuta bidrag

till kostnaderna enligt följande grunder:

a) För barn, som vårdades inom skyddshem, skulle landstinget eller

stadsfullmäktige genom sin representant, skyddshemmets styrelse, ega uppbära

af staten 100 kronor och af barnavårdsnämnden i 50 kronor. På

landstinget eller stadsfullmäktige sjelfva beräknades alltså stanna ett belopp

af endast 100 kronor. Skulle i något fall hela kostnaden ej uppgå till

250 kronor, komme barnavårdsnämndens bidrag att i samma mån minskas.

b) För barn, som efter intagning i skyddshem utackorderades af dess

styrelse, skulle styrelsen ega att af barnavårdsnämnden uppbära hela kostnaden,

om den ej uppginge till 150 kronor, men annars detta belopp.

c) Om barn vore intaget i barnhem, skulle barnavårdsnämnden af vederbörande

fattigvårdssamhälle uppbära högst 100 kronor och af staten 40

kronor. På nämnden sjelf beräknades alltså stanna likaledes 40 kronor.

Om hela kostnaden i något fall icke uppginge till 140 kronor, borde minskningen

komma fattigvårdssamhället till godo, men statsbidraget alltid

utgå oafkortad!, till hvilket belopp kostnaden än uppginge.

d) Fattigvårdssamhället skulle likaledes för utackorderadt barn betala

högst 100 kronor. Den öfverskj utande kostnaden skulle delas lika mellan

staten och barnavårdsnämnden; dock att statsbidraget aldrig finge öfverstiga

25 kronor. Om kostnaden i dylikt fall ej öfverstege 100 kronor, skulle

påtagligen intet statsbidrag utgå, och om den ginge derunder, komme fattigvårdssamhällets

bidrag att i samma mån minskas.

Af det till högst 150 kronor uppgående bidrag, barnavårdnämnden

i förstnämnda båda fall skulle hafva att lemna till skyddshems styrelse

för i skyddshemmet intaget eller derifrån utackorderadt barn, skulle

nämnden uppbära högst 100 kronor af vederbörande fattigvårdssamhälle.

Med vederbörande fattigvårdssamhälle afsåges det fattigvårdssamhälle,

inom hvilket barnet vistades, då dess skiljande från hemmet beslöts.

Hade barnet icke hemortsrätt i detta, vore dess fångvårdsstyrelse berättigad

att af det fattigvårdssamhälle, der barnet hade hemortsrätt, utbekomma

godtgörelse för den kostnad, styrelsen fått vidkännas.

Det fattigvårdssamhälle, som slutligen fått vidkännas utgift för

barns vård och uppfostran, vore berättigad! till ersättning af barnets föräldrar

eller den, hvilken eljest borde ansvara för dess försörjning. Kostnaden

skulle betraktas såsom kostnad för lemnad fattigvård.

Bidrag skulle i intet af nu nämnda fall kunna fordras för längre

tid än fem år.

För mera öfverskådlighets skull har departementschefen uppstält

följande tablå öfver förhållandet mellan de särskilda bidragen, sådana

s. 33 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande JSf:o 2.

33

dessa skulle blifva, under förutsättning att kostnaderna i hvarje fall uppginge

till ofvan beräknade belopp.

Bidrag från

Om barnet fostras i

skyddshem

barnhem

enskildt hem

Föräldrar eller fattigvård...........................

100

100

100

Staten............................

100

40

25

Barnavårdsnämnd ..........................................

so

40

25

Landsting eller stadsfullmäktige ...................

100

—

—

Summa kronor

350

180

150

Mot detta förslag och deraf beroende bestämmelser i 23 § har utskottet

icke funnit skäl till erinran.

Då emellertid utskottet, af skäl som ofvan (sid. 24—26) utvecklats,

funnit sig böra hemställa, att det i 14 § af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande

om ovilkorlig skyldighet för landsting eller stadsfullmägtige att

upprätta skyddshem icke måtte af Riksdagen godkännas, blir det nödvändigt

träffa bestämmelse, att landsting och stadsfullmäktige skola, utöfver

de bidrag, hvartill de enligt §:ens stadgande!! äro berättigade, i

hvarje fall ansvara för kostnad för barns uppfostran i skyddshem och utom

detsamma enligt 16 §. Stadgande härom har af utskottet införts i 2 mom.

af 23 §.

Särskildt med hänsyn till det fallet, att landsting eller stadsfullmäktige

icke upprättat skyddshem, synes det önskligt, att underrättelse

meddelas dem af barnavårdsnämnd, så snart ett af nämnden fattadt beslut

om barns insättande i skyddshem gått i verkställighet. Stadgande härom

har af utskottet införts i slutet af 23 § 4 mom.

Beträffande sammansättningen af särskild barnavårdsnämnd är uti (27 §.)

27 § stadgadt, att qvinna äfven kan inväljas, likasom ju förhållandet är i

fråga om skolråd. Utskottet håller före, att denna bestämmelse skäligen

bör gälla såväl gifta som ogifta qvinnor, men har likväl icke ansett sig

kunna nu föreslå ändring i bestämmelsens affattning, i syfte att undanrödja

tvekan i nämnda hänseende. Riksdagen har nemligen redan beslutit

skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari anhålles om framläggande af förslag till

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

(29 §.)

34 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

sådan lagstiftning om qvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse,

att dylik befogenhet otvetydigt må tillkomma äfven gift qvinna. Vid pröfningen

af frågan härom lärer Kongl. Majd utan tvifvel komma att taga i

öfvervägande, om och i hvad män alla gällande bestämmelser angående

qvinnas valbarhet till kommunala uppdrag må vinna tillämpning å gift

qvinna.

Som utskottet på ofvan (sid. 20, 21) anförda skäl hemstält, att

andra instans i barnavård sfrågor skulle vara icke domkapitel, utan Konungens

befallningshafvande, samt utskottet på det enda ställe i lagen, der

det fortfarande skulle talas om domkapitel, eller i 27 § 3 mom., insatt,

att det här förekommande stadgande skulle i motsvarande tillämpning gälla

konsistorium i Stockholm, torde 29 § kunna ur lagen utgå.

Mot öfriga i lagförslaget förekommande stadganden har utskottet

icke funnit skäl till erinran.

Hvad deremot beträffar förslaget, att denna lag icke skulle träda i

kraft förr än den 1 januari 1905, är detta, såsom framgår af departementschefens

uttalande å sid. 79, orsakadt dels af det samband denna lag

ansetts ega med de i propositionen n:o 7--framlagda lagförslag, hvilka icke

kunna träda i kraft förr än vid nämnda tidpunkt, då den föreslagna uppfostringsanstalten

vid Bona ansetts kunna vara färdig, dels ock deraf att

landsting och stadsfullmäktige icke kunde förväntas förr hafva upprättat

skyddshem.

Då förevarande lagförslag ingalunda kan anses stå i något oskiljaktigt

beroende af den tilltänkta tvångsuppfostringsanstalten vid Bona, synes det,

som om hufvudskälet för det ifrågasatta långa uppskofvet skulle bortfalla,

i händelse enligt utskottets förslag landsting och stadsfullmäktige icke såsom

en oafvislig förpligtelse ålägges att hvar för sitt område upprätta skyddshem.

Men bortfaller denna förpligtelse, så bortfaller äfven den fulla säkerheten

för att vid någon viss tidpunkt hvarje landstingsområde och hvarje

stad, som ej deltager i landsting, skola hafva erhållit sitt skyddshem, och

någon egentlig grund för att uppskjuta lagens trädande i kraft utöfver

den 1 januari 1903 synes då ej längre förefinnas. Skäl saknas för öfrigt

icke för den förhoppning, att enskild offervillighet samt landstingens och

stadsfullmägtiges nitälskan skola, så fort ske kan, afhjelpa behofvet åtminstone

genom provisoriska anordningar.

Dessutom vill utskottet erinra, dels att åtskilliga anstalter för

vanartade redan finnas i landet, i hvilka antagligen icke så få nya platser,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

35

åtminstone tills vidare, skulle kunna beredas, då anstalt för hvarje af barnavårdsnämnd

öfverlemnadt barn erhåller så betydande ekonomiskt understöd,

som nu är ifrågasatt, dels ock att mått och steg redan äro vidtagna för

inrättande af nya anstalter, på sätt det ofvan från Stockholm anförda

exemplet utvisar.

Huru nu än förhållandet kan blifva med utrymmet för de vanartade

barnen, kan det dock — och detta torde väl vara det vigtigaste skälet

mot ett så långt uppskof med lagens ikraftträdande, som Kongl. Maj:t

föreslagit — svårligen anses välbetänkt att för det jemförelsevis ringa antal

barn, som äro vanartade och för hvilka plats i skyddshem först vid

en något senare tidpunkt kan beredas, uppskjuta den vård, lagen afser att

tillförsäkra det vida större antal barn, som endast äro sedligt försummade,

men häraf löpa fara att blifva vanartade.

Af dessa skäl, och då det synes vara på högsta tid, att en väl ordnad

och med erforderlig myndighet utrustad verksamhet för motarbetande

af den sedliga förvildningen bland ungdomen börjas snarast möjligt, har

utskottet ansett, att förevarande lag bör träda i kraft redan den 1 januari

1903.

Mot Kongl. Maj:ts förslag till lag angående ändrad lydelse af §§

1, 2, 9, 10, 13, 19, 22, 30, 36 och 39 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 har utskottet icke funnit

skäl till erinran, men hemställer, att densamma måtte träda i kraft på

samma gång som nyss behandlade lag eller den 1 januari 1903.

I ofvanberörda af herr F. Berg väckta motion hemställes, att Riksdagen

måtte för sin del besluta vissa angifna ändringar i §§ 1, 2, 9, 11

och 18 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863.

Motionären erinrar till en början, att Kongl. Maj:t, i olikhet med

hvad komitén hemstält, icke föreslagit motsvarande ändringar i denna förordning

som i den ofvan nyss berörda, samt att föredragande departementschefen

såsom skäl härtill anfört följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

»Vidkommande härefter förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm den 20 november 1863, skalle det ligga närmast

till hands att nu i densamma ifrågasätta förändringar, motsvarande

dem, som föreslagits i afseende å allmänna kyrkostämmoförordningen. Förslag

har emellertid väckts om att i kyrkostämmoförordningen för Stockholm

vidtaga åtskilliga förändringar i sammanhang med att folkskoleväsendet

i nämnda stad skulle förklaras utgöra en angelägenhet, hvilken staden

såsom kommun egde att vårda; och flere af de paragrafer i förordningen,

som i förevarande sammanhang borde af mig ifrågasättas till ändring,

skulle jemväl beröras af nyssnämnda ärendes utveckling. Då det är möjligt,

att denna fråga hinner blifva så beredd, att den kan underställas

Eders Kong!. Maj:ts pröfning och sedermera föreläggas Riksdagen år 1903,

synes mig det ej vara lämpligt att nu föreslå ändringar i kyrkostämmoförordningen

för Stockholm. Blefve dylika ändringar nu med anledning

af förevarande lagförslag verkstälda, är det antagligt, att delvis samma

paragrafer i kyrkostämmoföroi’dningen skulle behöfva ändras redan vid

nästa riksdag och således innan de hunnit träda i full kraft. Bifalles åter

icke det tilltänkta förslaget rörande folkskoleväsendet i Stockholm, lärer

det med hänsyn till den jemförelsevis aflägsna tidpunkt, då lag om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn skulle träda

i full tillämpning, ändock medhinnas att få de nödiga ändringarna i behörig

tid genomförda.»

Sedan motionären härefter erinrat om de nyss anförda skål, som

legat till grund för Kong!. Maj:ts förslag, att lagen om uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn skulle träda i kraft först

den 1 januari 1905, samt anfört i hufvudsak samma skäl, som, enligt hvad

nyss utvecklats, varit bestämmande för utskottets hemställan, att lagen

måtte träda i kraft redan den 1 januari 1903, fortsätter motionären:

»Skulle emellertid Riksdagen besluta, att lagen skall tillämpas redan

från och med nästa års begynnelse, blir det uppenbarligen nödvändigt att

redan nu vidtaga åtskilliga ändringar i gällande förordning om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. I motsatt fall måste

nemligen det egendomliga komma att inträffa, att lagen åtminstone under

ett års tid blefve omöjlig att tillämpa inom ett af de samhällen, der den

allra bäst behöfves.»

Mot hvad motionären sålunda anfört och hemstält har utskottet icke

funnit något att erinra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

37

Kongl. Maj:t har vidare i förevarande proposition gjort hemställan

om vissa medgifvanden från Riksdagens sida ej mindre beträffande de

statsanslag, som skulle få utbetalas som bidrag till kostnaderna för de af

barnavårdsnämnderna omhändertagna barns vård och uppfostran på något

af de i ofvan först afhandlade lag angifna sätt, än äfven i fråga om rätt

för Kongl. Maj:t att vid nämnda statsbidrags utbetalande anordna den kontroll

och meddela de bestämmelser i öfrigt, som kunde finnas erforderliga.

Mot hvad i detta afseende föreslagits har utskottet intet annat att

erinra, än att — för tydligare framhållande af den grundsats, som, enligt

hvad utskottet närmare utvecklat vid granskningen af 23 § i förslaget till

lag ang. uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

vore uttryckt i de föreslagna bestämmelserna om förhållandet mellan statsbidraget

och fattigvårdssamhällets bidrag till barns underhåll i barnhem,

nemligen att, äfven om kostnaden för sådant underhåll ej uppginge till

140 kronor, staten likväl skulle erlägga 40 kronor och fattigvårdssamhället

endast det återstående beloppet — orden »stannat å» i det stycke,

som handlar om nu förevarande fråga, synas böra utbytas mot »skola bestridas

af».

Om utskottets hemställan, att nu ifrågavarande lagförslag skola träda

i kraft den 1 januari 1903, vinner Riksdagens bifall, torde det i propositionen

ifrågasatta medgifvande af Riksdagen om rätt för Kongl. Maj:t att

under viss tid före lagarnes ikraftträdande utdela understöd för barns uppfostran

i skyddshem och barnhem icke vara erforderligt.

Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för nu angifna

ändamål på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja ett

förslagsanslag med titel »uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt

afseende försummade barn» å 70,000 kronor.

Mot detta förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:

1:0.

att Riksdagen, med förklarande att Kong!. Maj:ts

förslag till lag angående uppfostran åt vanartade och i

sedligt afseende försummade barn icke kunnat af Riksdagen

oförändradt antagas, måtte, i anledning af Kong].

Maj:ts ifrågavarande proposition äfvensom herr Widéns

motion, men med afslag å herr Hedlunds hemställan, för

sin del antaga följande:

Lag

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn.

Härigenom förordnas som följer:

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

1 §•

1. Denna lag afser beredande af ändamålsenlig uppfostran åt barn

under femton år, Indika på grund af föräldrars eller målsmäns lastbarhet,

vårdslöshet eller oförmåga att egna barnen nödig tillsyn äro i sedligt afseende

så försummade, att särskilda åtgärder anses vara erforderliga för

att förekomma deras vanartande, eller äro så vanartade, att hemmets och

skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för deras tillrättaförande.

2. Huru vanartadt barn i visst fall må kunna äfven efter fylda

femton år omhändertagas för uppfostran, stadgas i 12 §.

2 §•

2 §•

I hvarje skoldistrikt skall finnas I hvarje skoldistrikt skall finnas

en barnavårdsnämnd, hvilken det eu barnavårdsnämnd, hvilken det

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

åligger att i enlighet med denna lags

bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas

inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i de distrikt, der ej särskild

barnavårdsnämnd tillsättes enligt 27

§, af skolrådet eller den myndighet,

som eljest utgör skolstyrelse; skolande

härvid i afseende å skolstyrelse

i motsvarande tillämpning gälla hvad

föreskrifvet är om kallelse till inställelse

inför kyrkorådet i ordningsoch

sedlighetsmål.

Utskottets förslag.

åligger att i enlighet med denna lags

bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas

inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i de distrikt, der ej särskild

barnavårdsnämnd tillsättes enligt 27

§, af skolrådet eller den myndighet,

som eljest utgör skolstyrelse.

3 §•

I fall af behof eger barnavårdsnämnd att för utöfvande af sin verksamhet

indela sitt distrikt i kretsar och att för hvarje sådan till sitt biträde

årligen utse kretsombud antingen bland sina egna ledamöter eller ock

bland andra män eller qvinnor, hvilka nitälska för ungdomens uppfostran.

4 §•

Kretsombud samt för vederbörande skoldistrikt anstäld särskild folkskoleinspektör

ega att närvara vid barnavårdsnämndens sammanträden och

att deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten.

5 §•

Barnavårdsnämndens ledamöter och kretsombud böra hafva uppmärksamhet

derå, att barn ej må blifva försummade i sedligt afseende eller

vanartas, samt, om sådant förekommer, derom göra anmälan hos nämnden.

Sådan anmälan må ock göras af någon statens eller kommunal myndighet

eller ock af ernbets- eller tjensteman, hvilken i denna sin egenskap erhållit

kännedom om förhållanden, som föranleda till anmälan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda Utskottets (jV;o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj.is förslag.

Utskottets förslag.

6 §.

1. Har anmälan enligt 5 § blifvit gjord, skall barnavårdsnämndens

ordförande för ärendets beredande oförtöfvadt söka inhemta noggrann kännedom

om barnets lefnadsförhållanden och uppförande.

Finnes anledning antaga, att barns vanart är beroende på sjuklighet

till kropp eller själ, skall ordföranden inhemta läkares yttrande härom.

2. Till deltagande i nämndens öfverläggning om anmäldt barn skola

kallas det ombud, till hvars krets barnet hör, och skoldistriktets särskilde

folkskoleinspektör samt den lärare eller lärarinna inom distriktet, af hvilken

barnet senast åtnjutit undervisning; börande läraren eller lärarinnan, om

hinder möter för personlig inställelse, till nämnden afgifva skriftligt

yttrande.

Tillhör barnet församling af främmande trosbekännare och är denna

församlings föreståndare bosatt inom distriktet, skall tillfälle beredas honom

att yttra sig i ärendet.

7 §•

1. Finner barnavårdsnämnd anmäldt

barn vara i sedligt afseende

försummadt, skall nämnden inför sig

eller genom särskild! utsedt ombud

tilldela dem, hvilka det åligger att

hafva vård om barnet, en allvarlig

förmaning att bättre uppfylla sina

uppfostringspligter.

2. Visar barnet vanart, skall

nämnden, på sätt nu är sagd!, tilldela

det en allvarlig varning och,

om sådant anses gagneligt, jemväl

föreskrifva, att barnet skall inom

viss tid och i oj afviga vittnens närvaro

tilldelas lämplig aga; skolande

nämnden draga försorg derom, att

agan varder genom dertill af nämnden

utsedd lämplig person behörigen

verkstäld.

7 §■

1. Finner barnavårdsnämnd anmäldt

barn vara i sedligt afseende

försummadt, skall nämnden inför sig

eller genom särskild! utsedt ombud

tilldela dem, hvilka det åligger att

hafva vård om barnet, en allvarlig

förmaning att bättre uppfylla sina

uppfostringspligter.

2. Visar barnet vanart, skall

nämnden, på sätt nu är sagdt, tilldela

det en allvarlig varning och,

om sådant anses gagneligt, jemväl

föreskrifva, att barnet skall inom

viss tid och i oj afviga vittnens närvaro

tilldelas lämplig aga; skolande

nämnden draga försorg derom, att

agan varder genom dertil l af nämnden

utsedd lämplig person behörigen

verkstäld.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Majds förslag. Utskottets förslag.

3. Har nämnden beslutit åtgärd,

hvarom i 1 eller 2 mom. sägs, bör

nämnden uppdraga åt någon af sina

ledamöter eller åt kretsombud eller

annan lämplig person att med särskild

uppmärksamhet följa barnets

lefnadsförhållanden och öfvervaka

dess uppförande samt lemna råd och

bistånd vid dess uppfostran.

4. Då åtgärd enligt 1 eller 2

mom. vidtages, skola barnets föräldrar

eller målsman tillika erinras

om den påföljd, som, der rättelse ej

vinnes, skall enligt 8 § inträda, och

om den ersättningsskyldighet, som i

sådan händelse jemlikt 25 § åligger

dem.

8 §•

1. Pröfvar barnavårdsnämnd i

särskilt fall de i 7 § anvisade åtgärderna

vara gagnlösa eller hafva

sådana åtgärder vidtagits, men icke

medfört åsyftad verkan, eger nämnden

skilja barnet från hemmet att

för vård och uppfostran till annan

öfverlemnas.

3. Har nämnden beslutit åtgärd,

hvarom i 1 eller 2 mom. sägs, bör

nämnden uppdraga åt någon af sina

ledamöter eller åt kretsombud eller

annan lämplig person att med särskild

uppmärksamhet följa barnets

lefnadsförhållanden och öfvervaka

dess uppförande samt lemna råd och

bistånd vid dess uppfostran.

4. Då åtgärd enligt 1 eller 2

mom. vidtages, skola barnets föräldrar

eller målsman tillika erinras

om den påföljd, som, der rättelse ej

vinnes, skall enligt 8 § inträda, och

om den ersättningsskyldighet, som i

sådan händelse jemlikt 25 § åligger

dem.

5. I afseende å barnavårdsnämnds

rätt att kalla till inställelse

och påföljd för underlåtenhet att

hörsamma kallelsen gäller i motsvarande

tillämpning hvad som finnes

stadgadt för kyrkoråd.

8 §•

1. Pröfvar barnavårdsnämnd

särskild! fall de i 7 § anvisade åtgärderna

vara gagnlösa eller hafva

sådana åtgärder vidtagits, men icke

medfört åsyftad verkan, eger nämnden

skilja barnet från hemmet att

för vård och uppfostran till annan

öfverlemnas. Skälen för barnavårdsnämndens

beslut härom skola i beslutet

angifvas och antecknas i protokollet.

Bill. till Riksd Prot. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

2. Beslut om barns skiljande

från liemmet skall skriftligen delgifvas

dess föräldrar eller målsman,

och skall dervid tillika affordras dem

förklaring, huruvida de samtycka

till beslutets verkställande; skolande

behöriga intyg om såväl delgifningen

som den afgifna förklaringen

förvaras bland nämndens handlingar

samt vid dess nästa sammanträde

föredragas och i protokollet antecknas.

3. Om föräldrar eller målsman

icke lemna sådant samtycke, som i

2 mom. sägs, skall nämnden, med

redogörelse för hvad i ärendet förekommit,

senast fjorton dagar efter

den, då beslutet bevisligen delgafs,

underställa detsamma domkapitlets

pröfning.

4. Hafva barnets föräldrar eller

målsman icke inom fjorton dagar

efter beslutets fattande kunnat anträffas,

skall beslutet underställas

domkapitlets pröfning inom fjorton

dagar efter utgången af sagda tid.

Utskottets förslag.

2. Beslut om barns skiljande

från hemmet skall skriftligen delgifvas

dess föräldrar eller målsman,

och skall dervid tillika affordras dem

förklaring, huruvida de samtycka

till beslutets verkställande; skolande

behöriga intyg om såväl delgifningen

som den afgifna förklaringen

förvaras bland nämndens handlingar

samt vid dess nästa sammanträde föredragas

och i protokollet antecknas.

3. Om föräldrar eller målsman

icke lemna sådant samtycke, som i

2 mom. sägs, skall nämnden, med

redogörelse för hvad i ärendet förekommit,

senast fjorton dagar efter

den, då beslutet bevisligen delgafs,

underställa detsamma Konungens befallning

skaf vandes pröfning.

4. Hafva barnets föräldrar eller

målsman icke inom fjorton dagar

efter beslutets fattande kunnat anträffas,

skall beslutet underställas

Konungens befallning skaf vandes pröfning

inom fjorton dagar efter utgången

af sagda tid.

5. Utan hinder af underställning

må barnavårdsnämnds beslut

bringas till verkställighet.

5 §.

Utan hinder af underställning

må barnavårdsnämnds beslut bringas

till verkställighet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

10 §.

1. Har underställning jemlikt

8 § 3 mom. skett, skall domkapitlet

låta delgifva barnets föräldrar eller

målsman föreläggande att antingen

å viss tid hos domkapitlet, personligen

eller genom ombud, inställa sig

för att höras i ärendet eller ock

inom samma tid med skriftligt yttrande

inkomma, vid äfventyr, om

sådant försummas, att ärendet ändå

afgöres. Barnavårdsnämnden skall

om tiden för förhöret underrättas

för att blifva i tillfälle att genom

ombud eller skriftligen i ärendet sig

yttra.

2. Har underställning jemlikt 8

§ 4 mom. skett, ege domkapitlet, sedan

barnets föräldrar eller målsman

genom kallelse i allmänna tidningarne

anmanats att inom viss tid i ärendet

sig yttra, att, äfven om yttrande

ej inom förelagd tid inkommit, i

ärendet besluta.

3. Varder nämndens beslut om

barnets skiljande från hemmet af

domkapitlet faststäldt, må ändring

sökas bos Konungen genom besvär,

som skola till ecklesiastikdepartementet

ingifvas inom den tid, som

för underdåniga besvär öfver domkapitlets

beslut i allmänhet är bestämd.

9 §.

1. Har underställning jemlikt 8 §

skett, skall Konungens befallningshafvande

låta delgifva barnets föräldrar

eller målsman föreläggande att antingen

å viss tid, personligen eller genom

ombud, inställa sig hos Konungens befallningshafvande

för att höras i ärendet

eller ock inom samma tid inkomma

med skriftligt yttrande, vid äfventyr,

om sådant försummas, att ärendet

ändå afgöres. Om föräldrars eller

målsmans vid förhör eller skriftligen

afgifna yttrande föranleder dertill, bör

Konungens befallningshafvande lemna

barnavårdsnämnden tillfälle att bemöta

detsamma med påminnelser, innan

ärendet afgöres.

Hav för delgifning af föreläggande,

hvarom här sägs, mött hinder, ity

att föräldrars eller målsmans vistelseort

är okänd, eller att de vistas å

utrikes ort, må Konungens befallningshafvande

ändå afgöra ärendet på

skäl, som äro för handen.

2. Varder nämndens beslut om

barnets skiljande från hemmet faststäldt

af Konungens befallningshafvande,

må ändring sökas hos Konungen

genom besvär, som skola ingifvas

till ecklesiastikdepartementet inom

den tid, som i allmänhet är bestämd

för Överklagande af förvaltande

myndigheters och embetsverks beslut.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

11 §•

1. Skall ett i sedligt afseende

försummadt barn enligt barnavårdsnämnds

beslut skiljas från heinmet,

bör nämnden sätta det i annat enski/dt

hem, om hvilket nämnden på

grund af inhemtade upplysningar

kan antaga, att barnet der kommer

att på ett tillfredsställande sätt vårdas

och uppfostras.

2. Finnes icke sådant hem att

tillgå, bör nämnden bereda barnet

plats i ett för ändamålet lämpad t

barnhem. Sådana anstalter skola af

skoldistrikten i mån af behof inrättas

och underhållas samt vara underkastade

den inspektion, som Konungen

bestämmer.

3. När barnet hunnit den ålder

och nått den stadga, att det anses

kunna i tjenst eller yrke anställas,

skall nämnden söka bereda barnet

lämplig anställning och tillse, att

det erhåller nödig utrustning.

4. Utöfver det kalenderår, under

hvilket barnet fyller sexton år,

bör godtgörelse för dess vård och

10 §.

Befinnas, efter det barn blifva

på grund af barnavårdsnämnds

beslut skildt frän sitt hem, förhållandena

i hemmet vara sådana, att

barnet der kan erhålla lämplig värd

och uppfostran, må barnet återlemnas

till föräldrar eller målsman.

11 §•

1. Skall ett i sedligt afseende

försummadt barn enligt barnavårdsnämnds

beslut skiljas från hemmet,

bör nämnden sätta det i annat enski/dt

hem, om hvilket nämnden på

grund af inhemtade upplysningar

kan antaga, att barnet der kommer

att på ett tillfredsställande sätt vårdas

och uppfostras.

2. Finnes icke sådant hem att

tillgå, bör nämnden söka bereda barnet

plats i ett för ändamålet lämpadt

barnhem.

3. När barnet hunnit den ålder

och nått den stadga, att det anses

kunna i tjenst eller yrke anställas,

skall nämnden söka bereda barnet

lämplig anställning och tillse, att det

erhåller nödig utrustning.

4. Utöfver det kalenderår, under

hvilket barnet fyller sexton år,

bör godtgörelse för dess vård och

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

uppfostran i enskildt hem eller barnhem

icke af nämnden utfästas; och

eger för i strid häremot utfäst godtgörelse

rätt till ersättning enligt 23

eller 25 § icke rum.

uppfostran i enskildt hem eller barnhem

icke utfästas af nämnden. För

godtgörelse, som utfästes i strid häremot,

eger rätt till ersättning enligt

23 eller 25 § icke ruin.

12 §.

1. Skall vanartadt barn skiljas från hemmet, har barnavårdsnämnd

att ombesörja, att barnet, så snart utväg dertill finnes, varder intaget i ett

för vanartade barn afsedt skyddshem, hvartill äfven är att räkna annan af

Konungen erkänd uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga. Har barn

under '' tiden närmast innan det fyller femton år visat synnerligen grof

vanart, må det kunna intagas i skyddshem äfven sedan det uppnått nämnda

ålder, dock ej efter fylda sexton år.

2. Till vård och uppfostran i enskildt hem eller barnhem, på sätt i

11 § sågs, må nämnden öfverlemna jemväl vanartadt barn, så framt icke

våda för andra barns sedliga utveckling kan befaras derigenom uppkomma.

13 §.

Visar barn, som enligt 11 § eller

12 § 2 mom. öfverlemnats till enskildt

hem eller barnhem, vanart af

den beskaffenhet, att dess samvaro

med andra barn måste anses innebära

våda för dessas sedliga utveckling,

skall den barnavårdsnämnd,

som om barnets skiljande från

hemmet beslutit, draga försorg om

dess intagande i skyddshem.

Sådan åtgärd bör ock vidtagas,

der den eljest pröfvas vara af behofvet

påkallad.

13 §.

Visar barn, som enligt 11 § eller

12 § 2 mom. öfverlemnats till enskildt

hem eller barnhem, vanart af

den beskaffenhet, att dess samvaro

med andra barn måste anses innebära

våda för dessas sedliga utveckling,

skall den barnavårdsnämnd,

som beslutit barnets skiljande från

hemmet, draga försorg om dess intagande

i skyddshem.

Sådan åtgärd bör ock vidtagas,

der den eljest pröfvas vara af behofvet

påkallad.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

14 §.

Landsting och stad, som ej i

landsting deltager, åligger att, hvar

för sitt område, upprätta och underhålla

skyddshem i den män sådana

erfordras för mottagande af barn

från området. Uppstår fråga om

upprättande af gemensamt skyddshem

för två eller flere af nämnda

områden eller om rätt för ett område

att mot viss afgift fä barn intagna

i ett af annat område eller af

förening eller enskild upprättadt

skyddshem, underställes frågan Konungens

pröfning.

15 §.

1. Skyddshem skall stå under

ledning af en styrelse och vara försedt

med ett af Konungen godkändt

reglemente samtvara underkastadt den

inspektion, som Konungen bestämmer.

2. Barn af olika kön må ej i

samma skyddshem intagas.

3. Högsta antalet skyddslingar,

som må samtidigt vara intagna i ett

skyddshem, bestämmes af Konungen.

r

4. Skyddshem bör i fråga om

den vid detsamma anstälda personal

äfvensom i andra afseenden vara så

anordnadt, att en hvar af dess skyddslingar

må komma i åtnjutande af

14 §.

För hvarje landstingsområde samt

för hvarje stad, som ej deltager i

landsting, bör finnas nödigt antal

skyddshem. Hafva sådana hem till

erforderligt antal icke kommit till

stånd på annan väg, böra landsting

eller stadsfullmäktige låta sig angeläget

vara att draga försorg om deras

upprättande.

15 §.

1. Skyddshem skall stå under

ledning af en styrelse och vara försedt

med ett af Konungen godkändt

reglemente.

2. Barn af olika kön må ej i

samma skyddshem intagas.

3. Antalet samtidigt i ett skyddshem

intagna skyddslingar må ej utan

Konungens medgifvande öfverstiga

trettio, derest icke tillämpningen af

bestämmelsen i 16 § om skyldighet

för skyddshem att i visst fall återtaga

skyddsling föranleder dertill.

4. Skyddshem bör i fråga om

den vid detsamma anstälda personal

äfvensom i andra afseenden vara så

anordnadt, att en hvar af dess skyddslingar

må komma i åtnjutande af

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

flen särskilda handledning och vård,

som erfordras för hans uppfostran

till gudsfruktan och arbetsduglighet.

5. Inom skyddshem skall meddelas

skolundervisning, som till omfånget

ej må trängre begränsas än

gällande folkskolestadga medgifver.

6. Rätt till disciplinär bestraffning

af skyddsling tillkommer skyddshems

styrelse och föreståndare.

Utskottets förslag.

den särskilda handledning och vård,

som erfordras för hans uppfostran

till gudsfruktan och arbetsduglighet.

5. Inom skyddshem skall meddelas

skolundervisning, som till omfånget

ej må trängre begränsas än

gällande folkskolestadga medgifver.

6. Rätt att disciplinärt bestraffa

skyddsling tillkommer skyddshems

styrelse och föreståndare.

16 §.

Har ett år förflutit, sedan skyddsling blifvit i skyddshem intagen, eger

styrelsen att, derest sådant finnes för skyddsengel! nyttigt, tills vidare eller

för viss tid för vård och uppfostran öfverlemna honom till enskildt hem

eller anställa honom i arbete, tjenst eller yrke; styrelsen obetaget att

tidigare vidtaga dylik åtgärd, der i särskildt fall omständigheterna sådant

påkalla.

Då skyddsling sålunda öfverlemnas till enskildt hem eller anställes

i arbete, tjenst eller yrke, skall förbehåll göras om rätt för skyddshemmets

styrelse'' att när som helst återtaga skyddslingen; och vare styrelsen

skyldig återtaga honom, om hans uppförande eller annat förhållande dertill

föranleder.

17 §.

1. När skyddsling vunnit den stadga, att uppfostran i skyddshemmet

anses icke vidare vara för honom behöflig, må styrelsen besluta hans utskrifning.

Senast då skyddsling uppnått aderton år, skall han från hemmet

utskrifvas.

2. Styrelsen skall söka bereda skyddsling lämplig anställning vid

utskrifningen samt tillse, att han erhåller nödig utrustning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

18 §.

1. Barnavårdsnämnden bör öfvervälla

de barns uppförande och uppfostran,

som till enskildt hem eller

barnhem af nämnden öfverlemnats.

2. Tillhör det enskilda hem eller

barnhem, till hvilket ett i sedligt

afseende försummadt eller ett vanartadt

barn blifvit af barnavårdsnämnd

öfverlemnadt, annan nämnds

distrikt, skall underrättelse om barnets

öfverlemnande ofördröjligen

meddelas denna nämnd.

3. Finner nämnden, att barn,

som inom dess distrikt är af annan

barnavårdsnämnd eller af styrelse för

skyddshem till enskildt hem eller

barnhem öfverlemnadt, ej erhåller

nödig vård och uppfostran eller att

det genom sin vanart utöfvar menlig

inverkan på ändra barn, skall underrättelse

härom ofördröjligen meddelas

vederbörande nämnd eller

styrelse.

4. Leder sådant meddelande icke

till åsyftad verkan, skall barnavårdsnämnden

inom det distrikt, der barnet

vistas, om förhållandet göra

anmälan hos domkapitlet, som har

att förständiga vederbörande nämnd

eller styrelse att vidtaga lämplig

åtgärd för barnets uppfostran. Tillhör

denna nämnd eller styrelse annat

stift, öfverlemnar domkapitlet ärendet

till handläggning af domkapitlet

derstädes.

Utskottets förslag.

18 §.

1. Barnavårdsnämnden bör öfvervälta

de barns uppförande och uppfostran,

som till enskildt hem eller

barnhem af nämnden öfverlemnats.

2. Tillhör det enskilda hem eller

barnhem, till hvilket ett i sedligt

afseende försummadt eller ett vanartadt

barn blifvit af barnavårdsnämnd

öfverlemnadt, annan nämnds

distrikt, skall underrättelse om barnets

öfverlemnande ofördröjligen

meddelas denna nämnd.

3. Finner nämnden, att barn,

som inom dess distrikt är af annan

barnavårdsnämnd eller af styrelse för

skyddshem till enskildt hem eller

barnhem öfverlemnadt, ej erhåller

nödig vård och uppfostran eller att

det genom sin vanart utöfvar menlig

inverkan på andra barn, skall underrättelse

härom ofördröjligen meddelas

vederbörande nämnd eller

styrelse.

4. Leder sådant meddelande icke

till åsyftad verkan, skall barnavårdsnämnden

inom det distrikt, der barnet

vistas, om förhållandet göra

anmälan hos Konungens befallningshafvande,

som har att förständiga

vederbörande nämnd eller styrelse

att vidtaga lämplig åtgärd för barnets

uppfostran. Tillhör denna nämnd

eller styrelse annat län, öfverlemnar

Konungens befallning skaf vande ärendet

till handläggning af Konungens

befallningshafvande derstädes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

19 §.

Domkapitlet eget* att äfven i

andra fall, än som i 18 § 4 inom.

afses, tillhålla barnavårdsnämnd, som

underlåter vidtaga åtgärd, då sådan

för ett i sedligt afseende försummadt

eller ett vanartadt barns uppfostran

erfordras, att sin skyldighet fullgöra.

20 §.

Ordförande i barnavårdsnämnd

och föreståndare för skyddshem ega

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami.

Utskottets förslag.

19 §.

Konungens befallningshafvande

eger att äfven i andra fall, än som

i 18 § 4 mom. afses, tillhålla barnavårdsnämnd,

som underlåter vidtaga

åtgärd, då sådan för ett i sedligt

afseende försummadt eller ett vanartadt

barns uppfostran erfordras, att

sin skyldighet fullgöra.

20 §.

Öfver den, som genom barnavårdsnämnds

försorg erhållit vård.

och uppfostran i enskildt hem eller

barnhem, bör nämnden, äfven efter

det han lemnat detta hem, fortfarande

hafva tillsyn, så länge han

ännu icke uppnått myndig ålder.

Intill dess sådan person fy It aderton

år, eger nämnden för honom utse

tjenst eller anställning, hvilken lian

icke utan nämndens tillstånd må

lemna före denna ålder.

Hvad här är stadgadt gälle ock

för skyddshems styrelse med afseende

på skyddsling, som utskrifvits från

skyddshemmet, dock att han i intet

fall må utan styrelsens tillstånd,

lemna tjenst eller anställning, som

styrelsen utsett, förr än ett år förflutit

efter utskrifning en.

21 §.

Ordförande i barnavårdsnämnd

och föreståndare för skyddshem ega

1 Afd. 2 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

att, der så pröfvas nödigt, påkalla

biträde af presterskap, kommunaleller

polismyndighet.

21 §.

öfver de barn, om hyll ka

barnavårdsnämnd beslutit åtgärd enligt

7 eller 8 §, skall af nämnden

föras en längd, hvari antecknas barnets

namn, födelseår och födelseort,

föräldrars, målsmans eller fosterföräldrars

namn, yrke och bostad

samt de åtgärder, som för barnets

u ppfost rån v i dt agi ts.

22 §.

Tilltalas den, som ej fylt aderton

år, för gerning, som i allmänna

strafflagen är med straff belagd,

skall barnavårdsnämnd på begäran

af allmän åklagare meddela de i dess

''protokoll och anteckningslängd, tillgängliga

upplysningar om den tilltalades

uppförande och de förhållanden,

under hvilka han uppvuxit.

23 §.

1. Till betäckande af de kostnader,

barnavårdsnämnd fått vidkännas

för barns uppfostran i enlighet

med bestämmelserna i denna,

o

lag i enskildt hem eller barnhem,

att, der så pröfvas nödigt, påkalla

biträde af presterskap, kommunaleller

polismyndighet.

§■

Öfver de barn, om hvilka

barnavårdsnämnd beslutit åtgärd enligt

7 eller 8 §, skall af nämnden

föras en längd, hvari antecknas barnets

namn, födelseår och födelseort,

föräldrars, målsmans eller fosterföräldrars

namn, yrke och bostad

samt de åtgärder, som för barnets

uppfostran vidtagits.

23 §.

1. Till betäckande af de kostnader,

barnavårdsnämnd fått vidkännas

för barns uppfostran i enlighet

med bestämmelserna i denna

lag i enskildt hem eller barnhem,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

51

Kongl. Majds förslag.

dit barnet af nämnden öfverlemnats,

skall, med den inskränkning i 3 inom.

sägs, det fattigvårdssamhälie, inom

hvilket barnet vistades, då dess skiljande

från hemmet beslöts, lemna

bidrag med ett belopp af 100 kronor

för år räknadt eller det lägre belopp,

som må vara tillräckligt för hela

den årliga kostnadens ersättande.

2. Till betäckande af kostnader

för barns uppfostran jemnlikt denna

lag i skyddshem, eller utom skyddshem

i enlighet med 16 §, är barnavårdsnämnd,

på hvars föranstaltande

barnet öfverlemnats till skyddshemmet,

skyldig att för en tid af högst

fem är till dess styrelse erlägga

bidrag med ett belopp af 150 kronor

för år räknadt eller det lägre belopp,

som må vara tillräckligt för

hela den årliga kostnadens betäckande;

skolande, med den inskränkning

i 3 mom. sägs, det fattigvårdssamhälle,

som afses i 1 inom., ersätta

barnavårdsnämnden med ett årligt

belopp af 100 kronor eller det mindre

belopp, nämnden måst utgifva.

3. Kostnad, som, enligt hvad

nu är sagdt, skall hvila & ett fattigvårdssamhälle,

utgår ej i den mån

godtgörelse till barnavårdsnämnden

frivilligt lemnats af barnets föräldrar

Utskottets förslag.

dit barnet af nämnden öfverlemnats,

skall, med den inskränkning i 3 mom.

sägs, det fattigvård ssamhälle, inom

hvilket barnet vistades, då dess skiljande

från hemmet beslöts, lemna

bidrag med ett belopp af 100 kronor

för år räknadt eller det lägre belopp,

som må vara tillräckligt för hela

den årliga kostnadens ersättande.

2. Landsting och stad, som ej

deltager i landsting, skola, hvar för

sitt område, ansvara för kostnaden

för uppfostran i skyddshem, eller

utom skyddshem i enlighet med 16 §,

af barn, som på föranstaltande af

barnavårdsnämnd inom området varder

till skyddshem öfverlemnadt.

Till betäckande af den kostnad, landsting

eller stadsfullmäktige i sådant

hänseende fått vidkännas, är barnavårdsnämnden

skyldig att för en tid

af högst fem av till landstinget, eller

stadsfullmäktige erlägga bidrag med

ett belopp af 150 kronor för år räknadt

eller det lägre belopp, som må

vara tillräckligt för hela den årliga

kostnadens betäckande; skolande, med

den inskränkning i 3 mom. sägs, det

fattigvårdssamhälle, som afsesi linom.,

ersätta barnavårdsnämnden med ett

årligt belopp af 100 kronor eller det

mindre belopp, nämnden måst utgifva.

3- Kostnad, som, enligt hvad

nu är sagdt, skall hvila å ett fattigvårdssamhälle,

utgår ej i den mån

godtgörelse till barnavårdsnämnden

frivilligt lemnats af barnets föräldrar

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kong!. Maj:ts förslag.

eller målsman samt ej för längre

tid än sammanlagdt fem år, derunder

barnet njutit uppfostran enligt denna

lag. Kostnaden skall betraktas såsom

kostnad för lemnad fattigvård.

4. Barnavårdsnämnd åligger att,

så snart ett af nämnden fattadt

beslut om barns skiljande från hemmet

gått i verkställighet, om beslutet

underrätta fattigvårdsstyrelsen i

det samhälle, hvarom ofvan förmäles,

hvarefter fattigvårdsstyrelsen har att

vid sitt nästa sammanträde låta i

protokollet anteckna hvad sålunda

meddelats; skolande understöd för

barnet anses vara beviljadt från och

med den dag meddelandet blifvit

i protokollet intaget eller bort der

intagas.

Utskottets förslag.

eller målsman samt ej för längre

tid än sammanlagdt fem år, derunder

barnet njutit uppfostran enligt denna

lag. Kostnaden skall betraktas såsom

kostnad för lemnad fattigvård.

4. Barnavårdsnämnd åligger att,

så snart, ett af nämnden fattadt

beslut om barns skiljande från hemmet

gått i verkställighet, om beslutet

underrätta fattigvårdsstyrelsen i

det samhälle, hvarom ofvan förmäles,

hvarefter fattigvårdsstyrelsen har att

vid sitt nästa sammanträde låta i

protokollet anteckna hvad sålunda

meddelats; skolande understöd för

barnet anses vara beviljadt från och

med den dag meddelandet blifvit

i protokollet intaget eller bort der

intagas.

Sådan underrättelse skall jemväl,

då barn intagits i skyddshem, meddelas

vederbörande landsting eller

stadsfullmäktige.

24 §.

Har barn, som blifvit från hemmet skild!, icke hemortsrätt i det

fattigvårdssamhälle, der det vistades, då dess skiljande från hemmet egde

rum, är fattigvårdssamhället berättigad! att af det fattigvårdssamhälle,

hvarest barnet har hemortsrätt, utbekomma godtgörelse för häfd kostnad,

hvarom i 23 § sägs.

25 §.

Den kostnad för barns vård och uppfostran enligt denna lag, som på

grund af bestämmelserna i 23 och 24 §§ drabbat fattigvårdsstyrelse i

det samhälle, hvilket slutligen fått vidkännas utgift härför, skall, i den

mån fattigvårdsstyrelsen icke finner skäl till eftergift, af barnets föräldrar

eller den, hvilken eljest bör ansvara för dess försörjning, ersättas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:u 2) Utlåtande N:o 2.

53

Kongl. Majits förslag.

Utskottets förslag.

26 §.

1. Om barnets hemortsrätt ej kunnat utrönas eller detsamma ej är

svensk medborgare, gäller beträffande kostnad, hvarom i 23 § är nämndt,

enahanda rätt för fattigvårdssamhälle till godtgörelse af staten, hvarom

i § 29 mom. 3 af förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871

för der afsedt fall stadgas; skolande jemväl beträffande ordningen för

upptagande och fullföljande af frågor om ersättning enligt 24 eller 25 §

af denna lag i motsvarande tillämpning gälla hvad för dylika fall är

stadgadt i händelse fattigvårdsstyrelse beviljat fattigvård enligt § 1 af

nämnda förordning.

2. I förhållande till annat fattigvårdssamhälle har den omständigheten

att fattigvårdsstyrelse erlagt kostnad, hvarom nu är sagdt, icke

inverkan på frågan om den hemortsrätt,

27 §.

1. Vederbörande skoldistrikt

eger, såsom i 2 § sägs, tillsätta särskild

barnavårdsnämnd. 1 denna

nämnd är kyrkoherden eller den hans

embete förestår ordförande.

2. Efter dertill af Konungen på

gjord ansökning lemnadt tillstånd må

dylik nämnds verksamhetsområde,

som hestår af två eller flere pastorat,

fördelas i distrikt med särskilda

barnavårdsnämnder.

Omfattar nämndens verksamhet

två eller flere pastorat, skall den af

pastoratens kyrkoherdar vara ordförande,

som af nämndens ledamöter

dertill väljes å sammanträde, hvilket,

då sådant val första gången erfordras,

utlyses af den till lefnadsåren äldste

kyrkoherden.

3. Till ledamöter i särskild

barnavårdsnämnd skola å kyrko
-

barnets fader eller moder tillkommer.

27 §.

1. Vederbörande skoldistrikt

eger, såsom i 2 § sägs, tillsätta särskild

barnavårdsnämnd. I denna

nämnd är kyrkoherden eller den hans

embete förestår ordförande.

2. Omfattar dylik nämnds verksamhet

två eller flere pastorat, skall

den af pastoratens kyrkoherdar vara

ordförande, som af nämndens ledamöter

dertill väljes å sammanträde,

hvilket, då sådant val första gången

erfordras, utlyses af den till lefnadsåren

äldste kyrkoherden.

3. Till ledamöter i särskild

barnavårdsnämnd skola å kyrko
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

stämma utses minst fyra för nit om

ungdomens uppfostran kända män

eller qvinnor. Väljes qvinna till

ledamot af nämnden, eger hon att

när som helst afsåga sig uppdraget.

Då val af ledamöter i nämnden

eger rum, må, der i vederbörlig ordning

så beslutes, jemväl utses hälften

sä många suppleanter som ledamöter

i nämnden eller, då dessas antal icke

är jemn!, det antal, som är närmast

öfver hälften.

Angående val af ledamöter och

suppleanter i särskild barnavårdsnämnd,

hvars verksamhet omfattar

två eller flere pastorat, eger Konungen

att på framställning af stiftets domkapitel

förordna.

4. Nämnden väljer inom sig för

hvarje år en vice ordförande.

5. I afseende å valbarhet till

ledamot eller suppleant i särskild

barnavårdsnämnd, ledamots eller

suppleants tjenstgöringstid och afgång,

fyllnadsval efter ledamot, som

under tjenstgöringstiden afgått,

nämndens rätt att kalla till inställelse

och påföljd för underlåtenhet

att hörsamma kallelsen äfvensom angående

kallelse till nämndens sammanträden,

antal ledamöter, som skola

vara tillstädes för att ärende må

handläggas, omröstning, protokolls

förande och justering, skriftvexling,

vård om nämndens handlingar och

upprättande af register samt utse
-

Utskottets förslag.

stämma utses minst fyra för nit om

ungdomens uppfostran kända män

eller qvinnor. Väljes qvinna till

ledamot af nämnden, eger hon att

när som helst afsåga sig uppdraget.

Då val af ledamöter i nämnden

eger rum, må, der i vederbörlig ordning

så beslutes, jemväl utses hälften

så många suppleanter som ledamöter

i nämnden, eller, då dessas antal icke

är jemn!, det antal, som är närmast

öfver hälften.

Angående val af ledamöter och

suppleanter i särskild barnavårdsnämnd,

hvars verksamhet omfattar

två eller flere pastorat, eger Konungen

att på framställning af stiftets domkapitel

eller i fråga om Stockholms

stad af dess konsistorium särskildt

förordna.

4. Nämnden väljer inom sig för

hvarje år en vice ordförande.

5. I afseende å valbarhet till

ledamot eller suppleant i särskild

barnavårdsnämnd, ledamots eller

suppleants tjenstgöringstid och afgång

samt fyllnadsval efter ledamot,

som under tjenstgöringstiden afgått,

äfvensom angående kallelse till nämndens

sammanträden, antal ledamöter,

som skola vara tillstädes för att

ärende må handläggas, omröstning,

protokolls förande och justering,

skriftvexling, vård om nämndens

handlingar och upprättande af register

samt utseende af kassaförvaltare

gäller i motsvarande tillämpning

hvad för skolråd linnes •'' stadgadt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

55

Köngl. Majds förslag.

ende af kassaförvaltare gäller i motsvarande

tillämpning hvad för kyrkoråd

finnes stadgadt.

6. För hvarje år åligger det

särskild barnavårdsnämnd att uppgöra

ett utgifts- och ett inkomstförslag.

Om dessa förslags uppställning

och framläggande för kyrkostämma,

om debitering och uppbörd

af de med anledning af desamma

utaf kyrkostämman beviljade medel

samt om nämndens räkenskaper,

dessas granskning och ledamots ansvarighet

gäller i motsvarande tilllämpning

hvad i dessa afseenden för

kyrkoråd finnes stadgadt.

7. För de fall, då enligt 3 mom.

på Konungen ankommer att förordna

om val af ledamöter och suppleanter

i särskild barnavårdsnämnd, meddelar

Konungen nödiga bestämmelser

i afseende å de frågor, som omförmälas

i 6 mom.

Utskottets förslag.

6. För hvarje år åligger det

särskild barnavårdsnämnd att uppgöra

ett utgifts- och ett inkomstförslag.

Om dessa förslags uppställning

och framläggande för kyrkostämma,

om debitering och uppbörd

af de med anledning af desamma

utaf kyrkostämman beviljade medel

samt om nämndens räkenskaper,

dessas granskning och ledamots ansvarighet

gäller i motsvarande tilllämpning

hvad i dessa afseenden för

skolråd finnes stadgadt.

7. För de fall, då enligt 3 mom.

på Konungen ankommer att förordna

om val af ledamöter och suppleanter

i särskild barnavårdsnämnd, meddelar

Konungen nödiga bestämmelser

i afseende å de frågor, som oraförmälas

i 6 mom.

28 §.

1 de fall, då i vederbörlig ordning tillsatt särskild skolstyrelse på

grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i afseende å afgifvande af

utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af skolstyrelsens verksamhet i

nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa medels handhafvande,

granskning af skolstyrelsens förvaltning och räkenskaper äfvensom ansvarsfrihet

för skolstyrelsen i samma egenskap, i motsvarande tillämpning

gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan skolstyrelses

handhafvande af folkskoleväsendet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

29 §.

Hvad i denna lag säges om domkapitel

gäller i Stockholm stadens

konsistorium.

SO §.

1. Om statsbidrag till bestridande

af kostnader för uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn är särskild! stadgadt.

2. Kostnaderna för den af konungen

anord,nade inspektionen öfver

skyddshem och barnhem bestridas af

statsmedel.

29 §.

1. Om statsbidrag till bestridande

af kostnader för uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn är särskildt stadgadt.

2. Angående inspektion af barnhem

och skyddshem förordnar Konungen.

Kostnaderna för sådan

inspektion bestridas af statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den l

januari 1905, dock att erforderliga januari 1903.

åtgärder för att lagen då må kunna

tillämpas skola redan före nämnda

tidpunkt vidtagas.

2:o

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under

l:o hemstält vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen

måtte i anledning af Kongl. Maj:t förslag antaga följande
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

.it

Lag

angående ändrad lydelse åt'' §§ 1, 2, 9, 10, 13, 19, 22, 30, 36 och 39 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

§ I
Hvarje

kyrkoförsamling, så i stad soin på landet, eger att, för vården

af kyrkans och folkskolans samt dermed sammanhängande angelägenheter,

i kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till öfverläggning och

beslut, på sätt denna förordning stadgar.

diar Kongl. Maj:t förordnat, att kommun, som ej bildar egen kyrkoförsamling,

skall utgöra särskildt skoldistrikt, galle om sådan kommun, i

afseende å vården af folkskolans samt dermed sammanhängande angelägenheter,

hvad i denna förordning är om kyrkoförsamling stadgadt.

§ 2.

Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

1) åtgärder — — — — — —-------gudstjensten;

2) folkskoleundervisningen och dithörande anstalter samt uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn;

3) kyrko- och skolråds, särskild barnavårdsnämnds, kyrkovärdars,

folkskolelärares, orgelnisters, klockares och annan kyrkobetjenings tillsättande

och afskedande, der ej annorlunda stadgadt är;

4) kyrkomedel användande samt granskning af kyrko- och skolråds

räkenskaper;

5) hushållning — — — — — — — — — — — — egendom;

6) byggnad--—- — —----— — — — kyrkobetjente;

7) bestämmande af afgifter till kyrka och folkskola jemte dithörande

anstalter samt för uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn; ,

8) fördelning — — — — — — — — •— — — — — kyrkan;

9) ordnande — — — — — — — •— — — egendom; äfvensom

10) överenskommelser — — — — — — — — — löneförmåner.

Bill. ''till Riksd. Prof. 1002, 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

§ 9-

Tre ordinarie kyrkostämmor skola årligen hållas: deri första inom

maj månads utgång för besluts fattande om föregående årets räkenskaper

och förvaltning; den andra i oktober för bestämmande af utgifts- och

inkomststat för kyrka och skola samt för uppfostran åt vanartade och i

sedligt afseende försummade barn, enligt hvad i § 36 sägs; och den tredje

inom utgången af december för debiteringslängdens granskning samt för

anställande af val till de under kyrkostämma hörande befattningar, hvilka

vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val af revisorer.

§ 10.

Kyrkostämma hålles äfven, när Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

domkapitlet, visitationsförrättare, magistraten, kyrko- eller skolrådet eller

ock särskild barnavårdsnämnd, der sådan linnes, det äskar, eller då ordföranden

sådant nödigt finner.

Enskild — — — — — beslut.

§ 13.

De ärenden, som skola å kyrkostämma till afgörande företagas, böra

förut vara vederbörligen beredda, antingen af kyrko- eller skolrådet eller

af särskild barnavårdsnämnd, der sådan finnes, eller ock af särskild! dertill

utsedda personer, då kyrkostämman, med afseende på ärendets beskaffenhet

eller andra förhållanden, finner sådant lämpligt eller nödigt.

§ 19.

Ordföranden åligger tillse, att utdrag af kyrkostämmans protokoll

tillställes kyrko- eller skolrådet eller särskild barnavårdsnämnd, der sådan

finnes, eller de andra personer, åt hvilka verkställighet af stämmans beslut

uppdrages. För öfrigt eger enhvar, som det åstundan att af protokollet

taga afskrift och att utan lösen få afskriftens rigtighet af ordföranden

bestyrkt.

Protokollen — — — — — — ---——---— förvaras.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda, Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

59

§ 22.

Kyrkorådet — — — — — — — — —--— angelägenheter.

Skolrådet — — —--— — —------uppdragen.

Om skolrådets befattning med ärenden angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn galle hvad derom särskildt

stadgas.

Såväl — — — — —1--—--- —---— — infordras.

§ 30.

j|*t # 4 MIO H l(f i ; Ii''»#? | ? . •; v, ; 4• •,> ij- •

Vid behandling af de ärenden angående folkskoleundervisningen,

hvilka det tillkommer skolrådet att handlägga, skola de stadgar lända till

efterrättelse, som rörande denna undervisning gifna äro.

§ 36.

För hvarje år åligger det kyrkorådet att för kyrkan, samt skolrådet

att såväl för skolan som, der särskild barnavårdsnämnd ej finnes, för uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, uppgöra ett

utgifts- och ett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget----—--— — — — -— — utgå.

Uti inkomstförslaget---------— — påräkna.

§ 39.

Kyrko- och skolrådens räkenskaper skola afslutas med kalenderår

samt senast den 1 derpå följande mars afiemnas till de för deras granskning

utsedda revisorer.

Revisionsberättelsen —------------skall.

Hvad — —--— —--— — — —--— — stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1903.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2

60

3:o

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under

l:o och 2:o hemstält vinner Riksdagens godkännande,

att Riksdagen, med bifall till herr Bergs motion, måtte

för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 1, 2, 9, 11 och 18 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

§ I
Mom.

1. Hvarje territoriel kyrkoförsamling eger att för vården af

kyrkans och folkskolans samt, dermed sammanhängande angelägenheter i

kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till öfverläggning och beslut,

på sätt denna förordning stadgar.

Mom. 2. Kyrkostämma — — — — ~ —------hålla».

§ 2.

Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

1) åtgärder--—-----------gudstjensten;

2) folkskoleundervisningen och dithörande anstalter samt uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn;

3) val af kyrkovärdar — — — — -— — — — — — eger utse;

4) orgelnisters — — — —1 — — — — — — — — afskedande;

5) användande — — — — -------- folkskoleräkenskaper;

6) hushållning — — — — — — —-----egendom;

7) byggnad--------—-----kyrkobetjente;

8) bestämmande — — — -— — — — — — — — — boställe;

9) fördelning — —-----------kyrkan;

10) ordnande ---------—----tillhörighet;

11) öfverenskommelser — — — — — — — — — löneförmåner.

Om vård och förvaltning — — — — — — — — — behandla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

(it

§ B.

Mom. 1. Kyrkostämma hålles äfven när öfverståthållareembetet,

konsistorium, visitationsförrättare, kyrko- eller skolrådet eller särskild barnavårdsnämnd.

derest sådan finnes, det äskar eller när ordföranden sådant nödigt

finner.

Mom.. 2. Enskild — — — — — — — — — — — — beslut.

§ 11.

De ärenden, som skola å kyrkostämma till afgörande företagas, böra

förut vara vederbörligen beredda antingen af kyrko- eller skolrådet eller af

särskild barnavårdsnämnd, derest sådan finnes, eller ock af dertill särskilt

utsedda personer, då kyrkostämman med afseende på ärendets beskaffenhet

eller andra förhållanden finner sådant lämpligt eller nödigt.

§ 18.

Mom. 1. Ordföranden åligger tillse, att utdrag af kyrkostämmans

protokoll tillställes kyrko- eller skolråd eller särskild barnavårdsnämnd,

derest sådan finnes, eller de andra personer, åt hvilka verkställighet af stämmans

beslut uppdrages.

För öfrigt eger enhvar, som det åstunda!'', att af protokollet taga

afskrift och att utan lösen få afskriftens riktighet af kyrkonotarien bestyrkt.

Mom. 2. Protokollen — — -— — — — — —--— förvaras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1903.

4:o

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under

l:o hemstält vinner Riksdagens godkännande, att Riksdagen

måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (Ar:o 2) Utlåtande N:o 2.

dels medgifva,

att till styrelse för skyddshem må till bestridande

af kostnaderna för hvarje på grund af lag angående

uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn i skyddshemmet intaget barns vård utgå ett

årligt statsbidrag af 100 kronor för den tid, skyddslingen

vårdas i skyddshemmet;

att till betäckande af de för barns uppfostran i

enskildt hem eller barnhem eller under anställning i

arbete, tjenst eller yrke uppkomna kostnader, som på

grund af nyssnämnda lags bestämmelser skola bestridas

af barnavårdsnämnd, må för den tid barnet på nämndens

föranstaltande njuter sådan uppfostran till nämnden

utgå ett årligt statsbidrag af 40 kronor, om barnet

vårdas i barnhem, och hälften af dessa kostnaders belopp,

dock ej öfver 25 kronor, om barnet är anförtrodt

åt enskildt hem eller anstäldt i arbete, tjenst eller

yrke; samt

att det må ankomma på Kongl. Maj:t att vid

nämnda statsbidrags utbetalande anordna den kontroll

och meddela de bestämmelser i öfrigt, som kunna finnas

erforderliga;

dels ock, för att till nu angifna ändamål användas,

på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag, med titel »uppfostringsanstalter

för vanartade och i sedligt afseende försummade barn»,

å 70,000 kronor.

Stockholm den 21 april 1902.

På utskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

63

Reservation

af herr Olsson i Mårdäng, som yttrat:

»Beträffande de föreslagna bestämmelserna, att barnavårdsnämnd

(= skolråd) skall vara skyldig åtaga sig och ansvara för en del af den

kostnad, som uppkommit derigenom, att nämnden omhändertagit och beredt

vård och fostran åt i sedligt afseende försummadt eller vanartadt

barn, som tillhör annat samhälle än det, i hvilket nämnden har sitt verksamhetsområde,

har jag icke kunnat biträda Kongl. Maj:ts af utskottet

tillstyrkta förslag, utan yrkat, att i lagen måtte stadgas antingen att barn,

tillhörande annat samhälle, som anses behöfva vård och fostran enligt

denna lag, må kunna öfverlemnas till barnavårdsnämnden i det samhälle,

der barnet har sin obestridda hemortsrätt, eller ock att nämnden må tillerkännas

rätt att af hemortssamhället utbekomma det belopp, hvartill kostnaden

för omhändertaget barns vård och fostran uppgått.

Den årliga utgift för ifrågavarande ändamål, som enligt den kongl.

propositionen barnavårdsnämnd får vidkännas för barn från annat samhälle,

uppgår i de fall kostnaden ej öfverstiger de i denna beräknade belopp

för barns vård i enskildt hem 25 kronor, i barnhem 40 kronor och

i skyddshem 50 kronor. Öfverstiger kostnaden den beräknade, ökas nämndens

utgift med motsvarde belopp.

I den kongl. propositionen motiveras det åsyftade förslaget dermed,

att det samhälle, i hvilket ett barn vistas, är skyldigt sörja för och bekosta

dess skolundervisning.

Detta skäl kan dock enligt min mening icke gälla längre än medan

barnet är i skolåldern. Enligt 12 § i denna lag kan dock barnavårdsnämnd

i visst fäll få svara för kostnad för barns vård, tills det fylt

16 år. Och lika litet torde det få anses ega giltighet, om ett i sedligt

afseende försummadt barn anses behöfva vård före fylda 7 år. Men dess

giltighet synes kunna ifrågasättas äfven med afseende å barn under skolåldern,

ty i regeln lärer det blifva fråga endast om sådana barn, som tillfälligt

vistas inom annat samhälle än det, i hvilket de hafva hemortsrätt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Den närmaste följden torde blifva, att barnavårdsnämnderna i samhällen

med en del mera rörlig befolkning, och hvilka på grund af just

detta förhållande torde få vidkännas afsevärda kostnader för vård och

fostran åt egna barn, icke skola låta sig angeläget vara att taga hand

om främmande barn och ändamålet med den föreslagna lagen i vissa fall

icke vinnas.»

Sttftfcholln 1902. Kungliga boktryckeriet, P. A. Nwsrtédt & Söafcr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.