Sök i Ratio Lex

Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5

1902-05-05 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1902:5, Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Kiksd. kansli den 5 maj 1902, kl. 3 e. m.

Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande (n:o 5), i anledning af

dels Kongl. May.ts nådiga .proposition till Riksdagen med

förslag till förordning om fosterbarns vård, dels ock

vissa inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 56) har Kongl. Maj:t,

under åberopande af det vid propositionen fogade, i statsrådet förda

protokoll, förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver nedan

intagna förslag till förordning om fosterbarns vård samt, efter emottagandet

af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma

förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.

Denna proposition har hänvisats till utskottet, som jemväl fått mottaga

tre inom Riksdagen väckta motioner, nemligen:

l:o) (Andra Kammaren n:o 179) af herr A. Hedin, som yrkat, att,

derest den ifrågasatta lagstiftningen angående fosterbarns vård skulle

blifva i de delar, som handlade om kommunala myndigheters nya åligganden,

af Riksdagen för dess del i hufvudsak godkänd, Riksdagen

måtte meddela sitt samtycke endast under den uttryckliga förutsättning,

att författningen utfärdades med en »promulgationsingress», som ej

lemnade utrymme för något tvifvel om författningens konstitutionella

natur enligt 57 § regeringsformen;

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 5 Haft. fN:o 5.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Förslagets

tillkomst.

2 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

2:o) (Andra Kammaren n:o 201) af herr A. Wiklund, hvilken hemstält,

att § 11 i författningen måtte erhålla följande lydelse:

»Den, hvilken försummat att fullgöra anmälningsskyldighet, som

honom på grund af § 5 eller § 6 mom. 3 ålegat, vare förfallen till

böter från och med fem till och med ett hundra kronor.

Har någon i trots af meddeladt förbud mottagit fosterbarn, vare

bot från och med femtio till och med fem hundra kronor.»

3:o) (Första Kammaren n:o 43) af herr G. Benedicks, som yrkat,

att § 1 i författningen måtte så formuleras, att alla fosterbarn intill

sju års ålder blefve underkastade offentlig tillsyn.

Sedan genom en af dåvarande sundhetsinspektören i Stockholm,

numera medicinalrådet R. Wawrinsky utgifven afhandling, bilagd Stockholms

stads helsovårdsnämnds årsberättelse för år 1890, visats, att

sanitära missförhållanden vore rådande i afseende å fosterbarnsvården

i hufvudstaden, framhöllo helsovårds- och fattigvård snämnderna derstädes

i underdånig skrifvelse den 19 april 1892 nödvändigheten att ställa

hithörande verksamhet under särskild tillsyn af myndigheterna; och då

detta behof sannolikt förefunnes äfven i landsortsstäderna samt fosterbarnsväsendet

antagligen icke kunde reformeras utan någon rubbning

af det bestående rättsförhållandet mellan föräldrar och barn, syntes det

nämnderna hvarken tillräckligt, att reformen inskränktes till hufvudstaden,

eller med gällande rättsuppfattning förenligt, att den bestämdes

genom reglementering af den administrativa ortsmyndigheten, utan borde,

enligt nämndernas mening, reformen komma samtliga städer till godo

och bringas till stånd genom en allmän författning, hvilken måste blifva

gällande jemväl för landsbygden af det. skäl, att kontrollen eljest lätt

skulle kunna omintetgöras genom stadsbarnens utackordering derstädes.

I den underdåniga skrifvelsen angåfvo nämnderna tillika de hufvudgrunder,

som torde böra göras gällande i den önskade nya författningen.

Sedan Kongl. Magt öfver denna framställning hört medicinalstyrelsen

äfvensom Kongl. Maj:ts samtliga befallningshafvande i länen och

öfverståthållareembetet samt direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen

i Stockholm, uppdrog Kongl. Maj:t den 16 november 1894 åt

en komité att undersöka, om och i hvilken utsträckning bestämmelser

erfordrades för att betrygga en tillfredsställande vård åt barn, särskildt

sådana som uppfostrades hos andra än sina föräldrar, samt afgifva förslag

till de åtgärder, som i nämnda hänseende kunde anses böra vidtagas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

3

Med underdånig skrifvelse den 27 januari 1897 öfverlemnade denna

komité, bland annat, förslag till förordning i nu förevarande ämne.

Öfver det sålunda utarbetade förslaget hafva, efter hörande af

vederbörande förste provinsialläkare i länen och förste stadsläkarne i

Stockholm och Göteborg, yttrat sig- Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga länen och öfverståthållareembetet. Sedan jemväl direktionen

öfver allmänna barnhusinrättningen yttrat sig i ämnet, har utlåtande

afgifvits af medicinalstyrelsen.

Efter granskning af den sålunda ävägabragta utredningen har statsrådet

och chefen för civildepartementet låtit inom samma departement

utarbeta det förslag, öfver hvilket Kong! Maj:t nu velat inhemta Riksdagens

yttrande.

I likhet med föredragande departementschefen och på de af honom lagatiftnin(sid.

23, 24) anförda skäl är utskottet öfvertygadt om behöfligheten af genB ^eethofllg"

lagstiftning i förevarande ämne. Den af komitén förebragta utredningen

innebär enligt utskottets uppfattning ojäfaktiga bevis härför. Och de .

i frågan hörda myndigheterna hafva nästan enhälligt ansett en särskild

lagstiftning om skydd för fosterbarn ensidig eller behöflig.

Men utskottet kan icke dela departementschefens åsigt, att den FBrfattnintilltänkta

författningen borde utfärdas i den ordning, som den kongl. f®0“8en°nns*t„ur''

propositionen antyder. Till stöd för sin åsigt har departementschefen

anfört:

»Såsom jag redan haft tillfälle framhålla, utgör förevarande angelägenhet

en lielsovårdsfråga och innebär i sjelfva verket en utvidgning

och närmare bestämning af åligganden, som nu tillkomma helsovårdsoch

kommunalnämnderna på grund af helsovärdsstadgan för riket. Den

tilltänkta författningen borde således utfärdas i samma ordning, hvari

denna stadga tillkommit. Frågans stora vigt synes mig emellertid göra

det angeläget, att Riksdagen får tillfälle att uttala sin uppfattning i afseende

å densamma.»

Enligt hvad redan är omförmäldt utvecklas eu motsatt åsigt uti den

af herr Hedin väckta motion, till hvilken utskottet för undvikande af

vidlyftighet tillåter sig hänvisa.

Utskottet vill för egen del fästa uppmärksamhet derå, att den

ifrågasatta lagstiftningen kan gifva upphof till en helt ny kommunal

institution samt åsyftar att pålägga kommunal myndighet nya förpligtelse^

hvilka kunna föranleda kostnader för kommunen. Vid sådant

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Förslagets

särskilda bestämmelser.

(1 §•)

förhållande anser utskottet författningen vara af den beskaffenhet, att

Riksdagen icke kan inskränka sig till att öfver densamma endast afgifva

ett yttrande, utan bör för sin del såsom lag antaga de bestämmelser,

Riksdagen finner behöfliga.

På grund af utskottets sålunda uttalade uppfattning i afseende å

den föreslagna författningens konstitutionella natur hafva åtskilliga redaktionsändringar

blifvit erforderliga, hvaribland att, enligt vedertaget

bruk, paragraf- och momenttecknen satts efter tillhörande siffra. Beträffande

de särskilda stadgandena i öfrigt får utskottet anföra följande.

Utskottet har icke förbisett, att bestämmelsen i 1 § rörande lagens

tillämplighet kan synas i vissa afseenden för vid, i andra åter för

trång. Det vore nemligen å ena sidan önskvärd!,, att äfven andra än

de i 1 § nämnda anhöriga, hvilka åtoge sig barns fostran, under vissa

omständigheter blefve befriade från den offentliga kontroll, förslaget

afser. Å andra sidan kunde — förnämligast med hänsyn till oäkta

barns vård — ifrågasättas, att lagens bestämmelser borde gälla för alla

barnafostrare utan undantag, såsom jemväl yrkats af herr Benedicks i

hans ofvan berörda motion.

Emellertid har utskottet icke funnit sig böra föreslå någon ändring

i denna del af förslaget.

Beträffande far- eller morföräldrar såsom barnafostrare, vill utskottet

icke bestrida, att förhållanden kunna tänkas och väl äfven någon gång

förekomma, då den vård, barn erhåller hos dylika närstående, är af beskaffenhet,

att ett ingripande af offentlig myndighet vore önskligt, och

såsom redan är antydt, skulle sådant missförhållande kunna befaras

särskild! i fråga om barn af ogift moder, hvithet öfverlemnats till hennes

föräldrar. Men i sistnämnda fall torde modren oftast icke kunna

eller behöfva lemna någon ersättning, hvadan föräldrarna redan af

sådan anledning blefve undantagna från tillämpning af lagens bestämmelser,

och i öfrigt lära väl fallen af vanvård blifva så sällsynta,

att icke för deras skull lagens tillämpning bör utsträckas längre, än

som eljest är behöflig!. Som dessutom far- eller morföräldrar icke

hafva laglig skyldighet att försörja sina barnbarn, skulle de, om de

icke vilja underkasta sig offentlig kontroll, tilläfventyrs kunna känna

sig manade att undandraga sig vården om ett barnbarn, äfven om de annars

varit villiga härtill. Förnämligast med hänsyn till faran af dylika

menliga verkningar af en allt för stor utsträckning af den föreslagna

lagstiftningen, anser utskottet, att densamma, åtminstone icke till en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5. ,5

början, bör erhålla större omfattning, än hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit,

och att förty herr Benedicks motion icke bör till bifall förordas.

Hvad åter angår farhågan, att den nu föreslagna uppsigten öfver

fosterbarns vård i åtskilliga fall skulle innebära ett obefogadt ingripande,

egnadt att från mottagande af fosterbarn afskräcka mången, som,

om än mot någon ringa ersättning af barnets egna medel eller af dess

anhöriga, dock hufvudsakligen af oegennyttiga bevekelsegrunder önskade

egna sig åt sådan verksamhet, kan utskottet icke heller tillmäta

denna farhåga afgörande betydelse. De, som i dylika fall mottaga

barn till fostran, kunna säkerligen förutsättas vara sådana personer,

som inse och behjerta behörigheten af lagens föreskrifter, och dessa

föreskrifter kunna ju för öfrigt mot dem tillämpas så, att de kännas

föga betungande.

Beträffande de i 3 § förekommande stadgandena om tillsättande af (3 §.)

särskild fosterbarnsnämnd och dess sammansättning, vill utskottet allenast

göra samma erinran, som i fråga om särskild barnavårdsnämnd

framstälts i utskottets utlåtande öfver Kongl. Maj:ts proposition n:o 30

(sid. 33, 34), nämligen att den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

om qvinnas valbarhet skäligen bör gälla såväl gifta som ogifta qvinnor,

samt att, då utskottet icke ansett sig kunna nu föreslå ändring i bestämmelsens

affattning i syfte att undanrödja tvekan i nämnda hänseende,

detta haft sin grund deri att Riksdagen redan beslutit skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande af förslag till

sådan lagstiftning om qvinnas valbarhet till ledamot i fångvårdsstyrelse,

att dylik befogenhet otvetydigt må tillkomma äfven gift qvinna,

och att vid pröfningen af frågan härom Kongl. Maj:t utan tvifvel lärer

komma att taga i öfvervägande, om och i hvad mån alla gällande

bestämmelser angående qvinnas valbarhet till kommunala uppdrag må

vinna tillämpning å gift qvinna.

Den väsentligaste skilnaden mellan komiténs förslag och det af (5 §.)

Kongl. Maj:t framlagda består deri, att enligt det sistnämnda den, hvilken

önskade utöfva fosterbarnsvård icke, såsom komitén föreslagit,

skulle vara skyldig på förhand förvärfva vederbörande myndighets tillstånd

härtill. Detta s. k. generella koncessionstvång har Kongl. Maj:t

anseit komma att, åtminstone vid denna särskilda lagstiftnings begynnelse,

uppfattas såsom ett allt för stort ingrepp i den enskildes handlingsfrihet.

I stället härför innehåller Kongl. Maj:ts förslag allenast

stadgande (5 §) om skyldighet för barnafostrare att inom viss tid efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

mottagandet af fosterbarn till vederbörande myndighet göra anmälan,

innefattande vissa i förslaget närmare angifna uppgifter.

Utskottet, som instämmer i hvad departementschefen (sid. 26—29)

anfört till stöd för detta förslag, har så mycket mindre ansett sig böra

föreslå någon ändring härutinnan, som förslaget i denna del öfverensstämmer

med den redan förut af utskottet uttalade grundsats, att eu

lagstiftning, som innebär införandet af hittills i vårt land okända ingrepp

från statsmaktens sida i enskildes handlingsfrihet, åtminstone till en

början och innan erfarenhet vunnits icke bör göras mer omfattande, än

som med visshet kan finnas behöflig!. Och enligt utskottets uppfattning

är den föreslagna lagstiftningens hufvudsakligä innebörd att sätta

vederbörande myndigheter i stånd att öfvervaka fosterbarnsvården för

att rätta de missförhållanden, som visa sig, och icke att på förhand

reglementera enskildes verksamhet, hvithet, såsom äfven af departementschefen

framhållits, lätt kan leda till att många och just de bästa

krafterna afskräckas från att egna sig åt sådana uppgifter.

(8 §.) I 8 § bär utskottet funnit sig böra föreslå en mindre ändring,

afsedd att tydligare framhålla det fakultativa uti den i sagda § nämnden

tillerkända befogenhet, en ändring, hvars behöflighet framstår tydlig

vid jämförelse med de ordalag (»ege nämnden, om skäl dertill förekommer»),

hvarmed en annan befogenhet i nästföljande § tillagts

nämnden.

(11 §.) Beträffande de i 11 § förekommande bestämmelser om böter för

öfverträdelser af vissa i författningen föreslagna stadganden har lierr

Wiklund i sin ofvanberörda motion föreslagit dels nedsättning af straffminimum

för försummad anmälningsskyldighet, dels ock höjning af straffskalan

för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse medel eladt förbud

att mottaga fosterbarn. Till stöd för sistnämnda yrkande har motionären

anfört:

»I det genom Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 Riksdagen förelagda

förslag till förordning om fosterbarns vård förekommer i § 11 stadgandet,

att böter från och med 10 till och med 100 kronor skulle kunna

ådömas ej mindre den, hvilken försummat att fullgöra viss, i förslaget

stadgad anmälningsskyldighet, än äfven den, hvilken i trots af meddeladt

förbud mottagit fosterbarn.

Denna straffskala torde vara fullt tillräcklig för förstnämnda förseelse.

Den synes mig deremot alldeles för låg i fråga om den senare

förbrytelsen, hvilken innebär ett uppsåtlig! åsidosättande af ett af laga

myndighet meddeladt förbud. Att ett straff af högst 100 kronors böter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

7

är alldeles för lågt för denna sistberörda förbrytelse framgår yttermera

deraf, att, enligt hvad till min kännedom kommit, fosterlegan ej sällan

uppgår till så högt belopp som 500 kronor. Under sådana omständigheter

kan det lätt tänkas, att en person finner det vara till sin fördel

att, i trots af honom gång efter annan ådömda böter, åter och åter

mottaga fosterbarn. Om nemligen, såsom lär vara fallet, fosterlegan

utbetalas i förskott, kan barnafostraren trots böterna finna sig hafva eu

ej obetydlig vinst af mottagandet af fosterbarn.))

I hvad motionären sålunda anfört och yrkat finner sig utskottet

böra instämma, och anser utskottet, att, då sålunda en särskild straffskala

uppstälts för försummelse att fullgöra anmälningsskyldighet, straffminimum

för denna förseelse icke bör sättas högre än 5 kronor.

Då affattningen af den i 12 § 3 mom. förekommande bestämmelsen (12 §.)

lemnar rum för tvifvel i fråga om omfattningen af den biträde tillkommande

befogenhet att söka handräckning, har utskottet ansett berörda

moment böra förtydligas.

Den i 13 § föreslagna ändringen är uteslutande orsakad af utskot- (13 §.)

tets hemställan, att författningen måtte antagas som lag.

I 16 § hafva dels orden »om så finnes lämpligare» utbytts mot (16 §.)

»der omständigheterna dertill föranleda», för att derigenom måtte tydligt

utmärkas, att vidtagandet af den ena eller andra åtgärden icke är beroende

af fritt val, dels orden »i vederbörlig ordning» uteslutits, såsom

obehöfliga, dels ock stadgandet om de åtgärder, som skulle ankomma

på Konungens befallningshafvande gifvits en förändrad affattning, förnämligast

i syfte att den handlingsfrihet, som i detta afseende synes

böra tillkomma Konungens befallningshafvande, blefve tydligare utmärkt.

•

Hvad slutligen beträffar de i 17 § föreslagna stadgandena om vissa (17 §.)

fall, i hvilka författningen icke ansetts behöfva tillämpas, synes det

utskottet uppenbart, att, om, såsom utskottet föreslagit, författningen

varder lag, det icke är lämpligt att i densamma medgifva någon viss,

angifven inrättning ovilkorlig befrielse från tillämpning af lagens föreskrifter.

Deremot synes Kongl. Maj:t böra tillerkännas rätt att på ansökning

meddela sådan befrielse ej mindre åt barnavård sanstalt, hvars

ordning Kongl. Maj:t faststält, i afseende å barn, som tillhöra anstalten,

än äfven åt fattigvårdsstyrelse i afseende å barn, som af styrelsen uttingats

till fostran vare sig inom eller utom fattigvårdssamhället. Dylik

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Särslilda Utslcottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

befrielse torde dock icke böra meddelas annat än tills vidare under en

tid af högst tio år och endast under den förutsättning, att sökanden

hvarje gång sådan befrielse begäres pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande

anordningar för barnens vård.

De i detta afseende af utskottet föreslagna stadgandena hafva, efter

uteslutning af 1 mom i Kongl. Majrts förslag, insatts som ett tredje

moment i paragrafen. I de båda andra momenten har utskottet föreslagit

några redaktionsändringar, hvaribland den af herr Hedin i hans

motion såsom nödig framhållna, nämligen att orden »fattigvårdsstyrelse

tillika är kommunalnämnd» utbytts mot »fattigvårdsstyrelse utgör es af

kommunalnämnden».

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hem ställa,

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Majds

proposition samt herr Hedins och herr Viklunds motioner,

men med afslag å herr Benedicks motion, måtte

för sin del antaga följande

Kongl. Maj:ts förslag.

Förordning

om fosterbarns vård.

§ i
Denna

förordning afser barn, som

mot ersättning fostras hos andra

än sina föräldrar, stjufföräldrar, fareller

morföräldrar eller laga förmyndare

och icke fylt sju år.

5 2.

Helsovårdsnämnd, eller, der sådan

ej finnes, kommunalnämnd skall,

hvar inom sitt verksamhetsområde,

Utskottets förslag.

Lag

om fosterbarns vård.

1 §■

Denna lag afser barn, som mot

ersättning fostras hos andra än sina

föräldrar, stjufföräldrar, far- eller

morföräldrar eller laga förmyndare

och icke fylt sju år.

2 §■

Helsovårdsnämnd eller, der sådan

ej finnes, kommunalnämnd skall,

hvar inom sitt verksamhetsområde,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N-.o 5.

9

Kong! Maj:ts förslag.

egna särskild omsorg åt fosterbarn

till skydd för deras helsa och lif;

och åligger nämnden att för detta

ändamål dels tillse, att icke fosterbarnsvård

utöfvas af personer eller

på ställen, som äro olämpliga derför,

dels ock öfvervaka fosterbarnens

behandling.

I afseende å nämndens befattning

med fosterbarnsvården och

öfverordnad myndighets tillsyn derå

skola, jemte hvad denna förordning

bestämmer, helsovårdsstadgan för

riket och förordningen om kommunalstyrelse

på landet lända till

efterrättelse i tillämpliga delar.

§ 3.

1. I fall så anses nödigt eller

lämpligt, ega, i stad, stadsfullmägtige,

eller, der sådana ej finnas,

allmän rådstuga och, på landet,

kommunalstämma att åt särskild

styrelse, med namn af fosterbarnsnämnd,

uppdraga den befattning

med fosterbarnsvården, som eljest

skulle enligt denna förordning utöfvas

af helsovårds- eller kommunalnämnden

.

2. Hvad i helsovårdsstadgan

för riket eller förordningen om

kommunalstyrelse på landet föreskrifves

angående helsovårds- eller

kommunalnämnds sammansättning,

val af ledamöter och suppleanter

deri, obehörighet att utöfva sådan

befattning, tiden, för hvilken den

Bill. till Rihd. Prof. 1902. 8 Sami. 1

Utskottets förslag.

egna särskild omsorg åt fosterbarn

till skydd för deras helsa och lif;

och åligger nämnden att för detta

ändamål dels tillse, att icke fosterbarnsvård

utöfvas af personer eller

på ställen, som äro olämpliga derför,

dels ock öfvervaka fosterbarnens

behandling.

I afseende å nämndens befattning

med fosterbarnsvården och

öfverordnad myndighets tillsyn derå

skola, jemte hvad denna lag bestämmer,

helsovårdsstadgan för riket

och förordningen om kommun alstyrelse

på landet lända till efterrättelse

i tillämpliga delar.

3 §.

1. I fall så anses nödigt eller

lämpligt, ega i stad stadsfullmägtige

eller, der sådana ej finnas,

allmän rådstuga och på landet

kommunalstämma att åt särskild

styrelse, med namn af fosterbarnsnämnd,

uppdraga den befattning

med fosterbarnsvården, som eljest

skulle enligt denna lag utöfvas af

helsovårds- eller kommunalnämnden.

2. Hvad i helsovårdsstadgan

för riket eller förordningen om

kommunalstyrelse på landet föreskrifves

angående helsovårds- eller

kommunalnämnds sammansättning,

val af ledamöter och suppleanter

deri, obehörighet att utöfva sådan

befattning, tiden, för hvilken den

Afd. 5 luft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskottets (N-.o 2) Utlåtande N:o 5.

Kongl. Maj:ts förslag.

tillsättes, och nämndens arbetsordning,

skall gälla äfven för fosterbarnsnämnden;

dock att till ledamot

i denna nämnd må väljas äfven

qvinna och att vald ledamot

eger att när som helst afsåga sig

uppdraget; och vare fosterbamsnämnden

jemväl i hvad angår dess

samt ledamöternas och i § 12 omförmälda

biträdens förpligtelser,

befogenhet och förhållande till andra

myndigheter likstäld med helsovårds-

eller kommunalnämnd i

dess befattning med fosterbarnsvården.

§ 4.

1. Medicinalstyrelsen meddelar

nödiga råd och anvisningar i afseende

å fosterbarnsvården till ledning

ej mindre för helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnderna

än äfven för dem, som utöfva

fosterbarnsvård.

2. Helsovårds- eller kommunalnämnd

åligger att, i sammanhang

med de i 11 och 27 §§ helsovårdsstadgan

för riket föreskrifna berättelser

och uppgifter, afgifva redogörelse

angående fosterbarnsvården,

jemlikt de närmare bestämmelser

medicinalstyrelsen utfärdar;

skolande fosterbarnsnämnd afgifva

sådan redogörelse i den ordning

och inom den tid, som i fråga om

nyssnämnda berättelser och uppgifter

sagd är.

Utskottets förslag.

tillsättes, och nämndens arbetsordning,

skall gälla äfven för fosterbarnsnämnden;

dock att till ledamot

i denna nämnd må väljas äfven

qvinna, och att vald ledamot

eger att när som helst afsåga sig

uppdraget; och vare fosterbarnsnämnden

jemväl i hvad angår dess

samt ledamöternas och i 12 § omförmälda

biträdens förpligtelser,

befogenhet och förhållande till andra

myndigheter likstäld med helsovårds-

eller kommunalnämnd i

dess befattning med fosterbarnsvården.

4 §■

1. Medicinalstyrelsen meddelar

nödiga råd och anvisningar i afseende

å fosterbarnsvården till ledning

ej mindre för helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnderna

än äfven för dem, som utöfva

fosterbarnsvård.

2. Helsovårds-eller kommunalnämnd

åligger att, i sammanhang

med de i 11 och 27 §§ hälsovårdsstadgan

för riket föreskrifna berättelser

och uppgifter, afgifva redogörelse

angående fosterbarnsvården,

jemlikt de närmare bestämmelser,

medicinalstyrelsen utfärdar;

skolande fosterbarnsnämnd afgifva

sådan redogörelse i den ordning

och inom den tid, som i fråga om

nyssnämnda berättelser och uppgifter

sagd är.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

11

Kong! Maj:ts förslag.

§ 5.

1. Barnafostrare, hvarmed i

denna förordning förstås den, som

mottagit barn för vård och fostran

i enskild bostad, samt, då fråga är

om barn, som intagits i särskild

anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas,

anstaltens innehafvare eller dess

föreståndare, om sådan finnes, åligger

att, i stad inom tre och på landet

inom fjorton dagar från barnets

ankomst, derom hos helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnden

göra anmälan, med uppgift om

den lägenhet, der barnet vårdas,

äfvensom att då eller inom den tid,

nämnden törel ägger:

a) förete utdrag af födelse-och

dopbok rörande barnet;

b) uppgifva dens namn och bostad,

som uttingat barnet; samt

c) lemna de uppgifter och intyg,

som af nämnden kunna äskas

beträffande fosterlegans belopp eller

beskaffenhet, tiderna för dess betalning

eller de öfriga hufvudsakliga

vilkor, under hvilka barnet

uttingats till fostraren.

2. Vid ombyte af lägenhet inom

kommunen göre barnafostraren

derom anmälan hos nämnden inom

den tid, som för nyss omförmälda

anmälan är bestämd.

3. Flyttar fostraren till annan

kommun, vare skyldig hos dess

nämnd göra anmälan i enlighet

med hvad i mom. 1 sagdt är.

Utskottets förslag.

5 §.

1. Barnafostrare, hvarmed i

denna lag förstås den, som mottagit

barn för vård och fostran i

enskild bostad, samt, då fråga är

om barn, som intagits i särskild

anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas,

anstaltens innehafvare eller dess

föreståndare, om sådan finnes, åligger

att, i stad inom tre och på landet

inom fjorton dagar från barnets

ankomst, derom hos helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnden

göra anmälan, med uppgift om

den lägenhet, der barnet vårdas,

äfvensom att då eller inom den tid,

nämnden förelägger:

a) förete utdrag af födelse- och

dopbok rörande barnet;

b) uppgifva dens namn och bostad,

som uttingat barnet; samt

c) lemna de uppgifter och intyg,

som af nämnden kunna äskas

beträffande fosterlegans belopp eller

beskaffenhet, tiderna för dess betalning

eller de öfriga hufvudsakliga

vilkor, under hvilka barnet

uttingats till fostraren.

2. Vid ombyte af lägenhet inom

kommunen göre barnafostraren

derom anmälan hos nämnden inom

den tid, som för nyss omförmälda

anmälan är bestämd.

3. Flyttar fostraren till annan

kommun, vare skyldig hos dess

nämnd göra anmälan i enlighet

med hvad i 1 mom. sagdt är.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 6.

1. Barnafostrare skall egna

fosterbarn den omsorg och skötsel,

som för dess tillfredsställande vård

erfordras. Sjuknar fosterbarn, åligger

fostraren att bereda det den

särskilda vård, omständigheterna

påkalla.

I nn berörda hänseenden har

helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden

att med ledning af

de råd och anvisningar, om hvilka

i § 4 mom. 1 stadgas, meddela barnafostrare

erforderliga föreskrifter.

2. Barnafostrare får icke undandraga

sig nämndens tillsyn öfver

fosterbarns vård.

3. Har fosterbarn aflidit eller

bär barnafostraren lemna! detsamma

från sig, göre han derom, i stad

inom tre och på landet inom fjorton

dagar derefter, anmälan hos nämnden.

§ 7.

1. Om vid anmälan, hvarom i

§ 5 sägs, helsovårds-, kommunaleller

fosterbarnsnämnden med hänsyn

till barnafostrarens personliga

egenskaper och förhållanden eller

beskaffenheten af den lägenhet, der

barnet fostras, finner uppenbart, att

barnet icke kan hos fostraren erhålla

fullt tillfredsställande vård,

skall nämnden ofördröjligen förelägga

honom att inom tid, som af

nämnden bestämmes, lemna barnet

Utskottets förslag.

6* §.

1. Barnafostrare skall egna

fosterbarn den omsorg och skötsel,

som för dess tillfredsställande vård

erfordras. Sjuknar fosterbarn, åligger

fostraren att bereda det den

särskilda vård, omständigheterna

påkalla.

I nu berörda hänseenden har

helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden

att med ledning af

de råd och anvisningar, om hvilka

i 4 § 1 mom. stadgas, meddela barnafostrare

erforderliga föreskrifter.

2. Barnafostrare får icke undandraga

sig nämndens tillsyn öfver

fosterbarns vård.

3. Har fosterbarn aflidit eller

har barnafostraren lemnat detsamma

från sig, göre han derom, i stad

inom tre och på landet inom fjorton

dagar derefter, anmälan hos nämnden.

7 §■

1. Om vid anmälan, hvarom i

5 § sägs, helsovårds-, kommunaleller

fosterbarnsnämnden med hänsyn

till barnafostrarens personliga

egenskaper och förhållanden eller

beskaffenheten af den lägenhet, der

barnet fostras, finner uppenbart, att

barnet icke kan hos fostraren erhålla

fullt tillfredsställande vård,

skall nämnden ofördröjligen förelägga

honom att inom tid, som af

nämnden bestämmes, lemna barnet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

13

Kong! Maj:ts förslag.

från sig till den, som är skyldig

att om detsamma taga vård.

Sådan åtgärd bör jemväl af

nämnden vidtagas, då barn, som

anmälts till vård och fostran i enskild

bostad, icke uppnått ett års

ålder och fostraren redan till vård

och fostran omliänderhafver två

sådana barn; dock eger nämnden

härvid göra det undantag, hvartill

särskild anledning må förekomma.

2. Derest barnafostraren under

utöfvande af fogterbarnsvård åsidosätter

honom, enligt denna förordning

eller derpå grundad särskild

föreskrift, tillkommande skyldighet

i afseende å barns vård och skötsel,

skall nämnden genom lämpliga

föreställningar söka åstadkomma

rättelse härutinnan eller ock meddela

fostraren föreläggande, som i

mom. 1 sägs.

3. Afser föreläggandet barn,

som uttingats af fattigvårdsstyrelse

eller styrelse för anstalt eller förening

för barnavård, skall styrelsen

genom nämndens försorg ofördröjligen

underrättas om föreläggandet

och skälen dertill.

§ 8.

Befinnes någon, utan behörigen

fullgjord anmälan på sätt i § 5 mom.

1 eller 3 sägs, omhänderhafva barn

till vård och fostran, ege helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnden

meddela honom föreläggande,

hvarom i § 7 mom. 1 förmärs.

Utskottets förslag.

från sig till den, som är skyldig

att om detsamma taga vård.

Sådan åtgärd bör jemväl af

nämnden vidtagas, då barn, som

anmälts till vård och fostran i enskild

bostad, icke uppnått ett års

ålder och fostraren redan till vård

och fostran omhänderhafver två

sådana barn; dock eger nämnden

härvid göra det undantag, hvartill

särskild anledning må förekomma.

2. Derest barnafostraren under

utöfvande af fosterbarnsvård åsidosätter

honom enligt denna lag eller

derpå grundad särskild föreskrift

tillkommande skyldighet i afseende

å barns vård och skötsel, skall

nämnden genom lämpliga föreställningar

söka åstadkomma rättelse

härutinnan eller ock meddela fostraren

föreläggande, som i 1 mom.

sägs.

3. Afser föreläggandet barn,

som uttingats af fattigvårdsstyrelse

eller styrelse för anstalt eller förening

för barnavård, skall styrelsen

genom nämndens försorg ofördröjligen

underrättas om föreläggandet

och skälen dertill.

5 §■

Befinnes någon, utan behörigen

fullgjord anmälan på sätt i 5 § 1 eller

3 mom. sägs, omhänderhafva barn

till vård och fostran, mä helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnden

kunna meddela honom föreläggande,

hvarom i 7 § 1 mom, förmäles.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

SärsUilda Utskottets (.N:0 2) Utlåtande N:o 5.

Kongl. Maj:ts förslag.

Dervid skall nämnden tillika,

derest sådant fall är för handen,

som i § 7 mom. 3 sägs, lemna underrättelse,

som der föreskrifves.

§ 9.

Då föreläggande, hvarom i §§ 7

eller 8 sagdt är, gifves, ege nämnden,

om skäl dertill förekommer, meddela

den, som erhåller sådant föreläggande,

förbud att vidare mottaga

fosterbarn.

§ 10.

Der någon, som på grund af

§§ 7 eller 8 erhållit föreläggande

att lemna fosterbarn från sig, sådant

underlåter, eller någon mot förbud,

hvarom i §9 sägs, mottagit fosterbarn,

åligger i stad polisföreståndaren

och på landet kronobetjeningen

att på framställning af nämnden

meddela nödig handräckning

för barnets öfverlemnande till den,

som har att om detsamma taga vård.

§ 11-

Den, hvilken försummat att fullgöra

anmälningsskyldighet, som honom

på grund af § 5 eller § 6

mom. 3 ålegat, så ock den, hvilken

i trots af meddeladt förhud mottagit

fosterbarn, vare förfallen till böter,

Utskottets förslag.

Dervid skall nämnden tillika,

derest sådant fall är för handen,

som i 7 § 3 mom. sägs, lemna underrättelse,

som der föreskrifves.

9 §.

Då föreläggande, hvarom i 7 eller

8 § sagdt är, gifves, ege nämnden,

om skäl dertill förekommer, meddela

den, som erhåller sådant föreläggande,

förbud att vidare mottaga

fosterbarn.

10 §.

Der någon, som på grund af

7 eller 8 § erhållit föreläggande

att lemna fosterbarn från sig, sådant

underlåter, eller någon mot förbud,

hvarom i 9 § sägs, mottagit fosterbarn,

åligger i stad polisföreståndaren

och på landet kronobetjeningen

att på framställning af nämnden

meddela nödig handräckning

för barnets öfverlemnande till den,

som har att om detsamma taga vård.

11 §■

Den, hvilken försummat att fullgöra

anmälningsskyldighet, som honom

på grund af 5 § eller 6 § 3

mom. ålegat, vare förfallen till böter

från och med fem till och med ett

hundra kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N-.o 5.

15

Kong! Maj:ts förslag.

från och med tio till och med ett

hundra kronor.

§ 12.

1. Om så finnes för kommun

eller någon del deraf behöflig! eller

lämpligt, eger helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnden förordna

särskilda biträden, män eller

qvinnor, att å nämndens vägnar,

hvar inom sitt af nämnden bestämda

område samt efter de föreskrifter,

nämnden i öfrig! meddelar,

närmast utöfva tillsyn öfver fosterbarnsvården;

och må dessa biträden

deltaga i nämndens öfverläggningar

om dithörande frågor, men ej

i besluten.

2. Biträde har att å nämndens

vägnar mottaga och till nämnden

ofördröjligen befordra de i § 5

nämnda anmälningar, handlingar

och uppgifter angående fosterbarn

inom biträdets tjenstgöringsområde.

3. Biträde är, för så vidt dess

tjenstgöringsområde angår, berättigadt

att, å nämndens vägnar, meddela

föreställningar, hvarom i § 7

inom- 2 förmäles, äfvensom söka

handräckning enligt § 10, i fall icke

dermed, utan synnerlig fara för

fosterbarns helsa eller lif, kan anstå,

till dess nämnden hinner besluta i

frågan.

Utskottets förslag.

Rar någon i trots af meddeladt

förbud mottagit fosterbarn, vare bot

från och med femtio till och med

femhundra kronor.

12 §.

1. Om så finnes för kommun

eller någon del deraf behöflig! eller

lämpligt, ''eger helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnden förordna

särskilda biträden, män eller

qvinnor, att å nämndens vägnar,

hvar inom sitt af nämnden bestämda

område samt efter de föreskrifter,

nämnden i öfrigt meddelar,

närmast utöfva tillsyn öfver fosterbarnsvården;

och må dessa biträden

deltaga i nämndens öfverläggningar

om dithörande frågor, men ej

1 besluten.

2. Biträde har att å nämndens

vägnar mottaga och till nämnden

ofördröjligen befordra de i 5 §

nämnda anmälningar, handlingar

och uppgifter angående fosterbarn

inom biträdets tjenstgöringsområde.

3. Biträde är, för så vidt dess

tjenstgöringsområde angår, berättigadt

att, å nämndens vägnar, meddela

föreställningar, hvarom i 7 §

2 mom. förmäles, äfvensom söka

handräckning enligt 10 §, i fall icke

dermed, utan synnerlig fara för

fosterbarns helsa eller lif, kan anstå,

till dess nämnden hinner göra

framställning om sådan handräckning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda Utskottets (N-.o 2) Utlåtande N-.o 5.

Kongl. Maj:ts förslag.

Åtgärd, som biträde på grund

af detta mom. vidtagit, skall hos

nämnden skyndsamt och om möjligt

vid nästa sammanträde anmälas.

4. Der särskilda biträden icke

äro förordnade, skola nämndens

ledamöter, inom af nämnden bestämda

områden, utöfva den i mom. 1

omförmälda tillsyn samt hafva befogenhet

enligt inom. 3 jemte förpligtelse,

som i sista punkten af

samma mom. sägs.

§ 13.

Hos helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd skall angående

fosterbarnsvården i kommunen föras

anteckning i särskilda liggare

enligt formulär, som äro förordningen

vidfogade.

§ 14.

Helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd skall årligen, före

januari månads utgång, till pastorsembetet

afgifva förteckning å alla

fosterbarn, som vid slutet af det

sist förflutna året voro och, när

förteckningen upprättas, fortfarande

äro inom kommunen uttingade. Sådan

förteckning skall, om i kommunen

finnes mer än eu församling,

afgifvas församlingsvis, så att

för hvarje församling eller församlingsdel

lemnas särskild förteck
-

Utskottets förslag.

Åtgärd, som biträde på grund

af detta mom. vidtagit, skall hos

nämnden skyndsamt och om möjligt

vid nästa sammanträde anmälas.

4. Der särskilda biträden icke

äro förordnade, skola nämndens

ledamöter, inom af nämnden bestämda

områden, utöfva den i 1 mom.

omförmälda tillsyn samt hafva befogenhet

enligt 3 mom. jemte förpligtelse,

som i sista punkten af

samma mom. sägs.

13 §.

Hos helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd skall angående

fosterbarnsvården i kommunen föras

anteckning i särskilda liggare

enligt formulär, som af Konungen

fastställas.

14 §.

Helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd skall årligen före

januari månads utgång till pastorsembetet

afgifva förteckning å alla

fosterbarn, som vid slutet af det

sist förflutna året voro och, när

förteckningen upprättas, fortfarande

äro inom kommunen uttingade. Sådan

förteckning skall, om i kommunen

finnes mer än en församling,

afgifvas församlingsvis, så att

för hvarje församling eller församlingsdel

lemnas särskild förteck
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N-.o 5.

17

Kong].. Maj:ts förslag.

ning, som endast upptager de der

uttingade barnen.

Förteckningen skall för hvarje

barn innehålla uppgift å:

a) barnafostraren;

b) barnets namn och födelsedag;
c)

den lägenhet, der barnet

fostras; samt

d) den, som jemlikt §12 har

att, i egenskap af särskilt biträde

eller ledamot af nämnden, närmast

utöfva tillsyn öfver barnet.

I fråga om kommun å landet

skall förteckning af innehåll, som

nu är sagdt, af nämnden inom nyss

omförmälda tid äfven tillställas vederbörande

provinsialläkare eller

extra provinsialläkare.

§ 15.

1. Åtgärd, som på grund af

§ 12 vidtagits af helso vår ds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnds biträde

eller ledamot, får Öfverklagas

hos nämnden.

2. Öfver nämndens beslut i

fråga, som i denna förordning afses,

eger den, som anser sin rätt

deraf förnärmad eller obehörigen

inskränkt, att anföra besvär hos

Konungens befallningshafvande inom

den tid, som är bestämd för

öfverklagande af kommunalstämmas

beslut.

3. I Konungens befalluingshafvandes

beslut må ändring sökas

Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 1

Utskottets förslag.

ning, som endast upptager de der

uttingade barnen.

Förteckningen skall för hvarje

barn innehålla uppgift å:

a) barnafostraren;

b) barnets namn och födelsedag;
c)

den lägenhet, der barnet

fostras; samt

d) den, som jemlikt 12 § har

att, i egenskap af särskild! biträde

eller ledamot af nämnden, närmast

utöfva tillsyn öfver barnet.

I fråga om kommun å landet

skall förteckning af innehåll, som

nu är sagdt, af nämnden inom nyss

omförmälda tid äfven tillställas vederbörande

provinsialläkare eller

extra provinsialläkare.

15 §.

1. Åtgärd, som på'' grund af

12 § vidtagits af helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnds biträde

eller ledamot, får öfverklagas

hos nämnden.

2. Öfver nämndens beslut i

fråga, som i denna lag afses, eger

den, som anser sin rätt deraf förnärmad

eller obehörigen inskränkt,

att anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande inom den tid,

som är bestämd för öfverklagande

af kommunalstämmas beslut.

3. I Konungens befallningshafvandes

beslut må ändring sökas

Afd. 5 Saft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskottets (.W:o 2) Utlåtande N:o 5,

Kongl. Maj:ts förslag.

hos Konungen inom den tid, som

för öfverklagande af förvaltande

myndigheters och embeteverks beslut

är bestämd.

4. Åtgärd eller beslut lände,

utan hinder af klagan, till efterrättelse

intill dess annorlunda kan

varda förordnadt.

§ 16.

Polisman eller kronobetjent, som

finner vanvård af fosterbarn eg a

rum eller att. fara derför är för

handen, skall anmäla förhållandet

hos helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd eller, om så finnes

lämpligare, i vederbörlig ordning

inberätta saken till Konungens befallningshafvande,

som då, likasom

i fall eljest anledning förekommer att

fosterbarn vanvårdas, bär att förordna

vederbörande läkare att göra

undersökning på stället. Läkaren

skall skyndsamt till Konungens befallningshafvande

afgifva berättelse

med förslag till de åtgärder, orm

ständigheterna påkalla, hvarjemte

läkaren åligger att genom Konungens

befallningshafvande till medicinalstyrelsen

insända afskrift af

handlingarna.

Utskottets förslag.

hos Konungen inom den tid, som

för öfverklagande af förvaltande

myndigheters och embetsverks beslut

är bestämd.

4. Åtgärd eller beslut lände,

utan hinder af klagan, till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan

varda förordnadt.

16 §.

Polisman eller kronobetjent, som

finner vanvård af fosterbarn ega

rum eller att fara derför är för

handen, skall anmäla förhållandet

hos helsovårds-, kommunal- eller

fosterbarnsnämnd eller, der omständigheterna

dertill föranleda, inberätta

saken till Konungens befallningshafvande.

Der Konungens befallningshafvande

på grund af anmälan

eller eljest finner skäl antaga, att

fosterbarn vanvårdas, eget Konungens

befallningshafvande förordna vederbörande

läkare att göra undersökning

på stället. Läkaren skall

skyndsamt till Konungens befallningshafvande

afgifva berättelse

med förslag till de åtgärder, omständigheterna

påkalla, hvarjemte

läkaren åligger att genom Konungens

befallningshafvande till medicinalstyrelsen

insända afskrift af

handlingarna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

19

Kongl. Ma,j:ts förslag.

§ 17.

1. Från tillämpning äf denna

förordning undantagas de allmänna

barnhusinrättningen i Stockholm tillhörande

barn, vare sig de fostras

inom eller utom anstalten.

2. Ej heller eget förordningen

tillämpning å barn, som fostras i

särskild anstalt för barnavård, stäld

under fattigvårdsstyrelses förvaltning

och inseende samt belägen

inom det fattigvårdssamhälle, som

utsett styrelsen.

3. I fattigvårdssamhälle, hvars

fångvårdsstyrelse tillika är kommunalnämnd,

och der befattningen

med fosterbarnsvården icke uppdragits

åt fosterbarnsnämnd, ega

de i §§ 5 och 7 meddelade föreskrifter

rörande anmälan om barns

mottagande samt föreläggande för

barnafostrare att lemna barn från

sig ej tillämpning i afseende å

barn, som af fattigvårdsstyrelsen

uttingats till fostran inom fattigvårdssamhället;

ankommande det pa

fattigvärdsstyrelse att tillse, att dessa

barn ej hos fostrare uttingas eller

för vård qvarblifva under omständigheter,

som i § 7 angifvas såsom

föranledande till fosterbarns

skiljande från fostraren.

Utskottets förslag.

n §■

1. Denna lag egen ej tillämpning

å barn, som fostras i särskild

anstalt för barnavård, stäld under

fattigvårdsstyrelses förvaltning och

inseende samt belägen inom det

fattigvårdssamhälle, som utsett styrelsen.

2. I fattigvårdssamhälle, hvars

fattigvärdsstyrelse utgöres af kommunalnämnden,

och der befattningen

med fosterbarnsvården icke uppdragits

åt fosterbarnsnämnd, ega

de i 5 och 1 §§ meddelade föreskrifter

rörande anmälan om barns

mottagande samt föreläggande för

barnafostrare att lemna barn från

sig ej tillämpning i afseende å barn,

som af fattigvårdsstyrelsen uttingats

till fostran inom fattigvårdssamhället;

åliggande fattigvårdsstyrelsen

tillse, att dessa barn ej hos

fostrare uttingas eller för vård

qvarblifva under omständigheter,

som i 7 § angifvas såsom föranledande

till fosterbarns skiljande från

fostraren.

3. På Konungen ankommer att,

der styrelse för barnav år dsanstalt,

hvars ordning Konungen fastställ;,

pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande

anordningar för barnens vård,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Kong!. Maj:ts förslag.

§ 18.

1. I fråga om annan för fosterbarnsvård

afsedd anstalt, än som

omförmäles i §17 mom. 1 och 2,

må Konungens befallningshafvande,

efter att hafva hört förste provinsialläkaren

eller med sådan likstäld

stadsläkare samt helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnden, på

ansökning af anstaltens innehafvare

medgifva befrielse från skyldighet

att fullgöra de anmälningar och underkastas

den tillsyn, som i förordningen

afses. Sådan befrielse skall

afse bestämd lägenhet; och skall

vid befrielsens medgifvande fastställas

högsta antalet af de barn,

som samtidigt få fostras i lägenheten.

2. Lemnadt medgifvande om

befrielse kan när som helst återkallas.

3. Konungens befallningshafvande

skall meddela nämnden sitt

Utskottets förslag.

medgifva styrelsen befrielse tills vidare

under högst tio år f rån tillämpningen

af bestämmelserna i denna

lag i afseende å barn, som tillhöra

anstalten. Sådant medgifvande må

ock, der enahanda anordningar pröfvas

vara träffade, af Konungen meddelas

fångvårdsstyrelse i afseende å

barn, som af styrelsen uttingats till

fostran vare sig inom eller utom vederbörande

fattigvår dssamhälle.

18 §.

1. I fråga om annan för fosterbarn

svärd afsedd anstalt, än som

omförmäles i 17 § 1 och 3 mom.,

må Konungens befallningshafvande,

efter att hafva hört förste provinsialläkaren

eller med sådan likstäld

stadsläkare samt helsovårds-, kommunal

eller fosterbarnsnämnden, på

ansökning af anstaltens innehafvare

medgifva befrielse från skyldighet

att fullgöra de anmälningar och

underkastas den tillsyn, som i denna

lag afses. Sådan befrielse skall

afse bestämd lägenhet.; och skall

vid befrielsens medgifvande fastställas

högsta antalet af de barn,

som samtidigt få fostras i lägenheten.

2. Lemnadt medgifvande om

befrielse kan när som helst återkallas.

3. Konungens befallningshafvande

skall meddela nämnden sitt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

21

Kong!. Maj:ts förslag.

beslut om befrielses medgifvande

eller upphörande.

4. Såsom vilkor för nämnda

befrielses åtnjutande fordras, att

legitimerad läkare utöfva!'' sorgfällig

uppsigt öfver helsoförhållandena i

afseende å de i anstalten intagna

fosterbarnen och deröfver tre gånger

årligen å tider, som nämnden eger

bestämma, afgifver yttranden till

nämnden, samt att anstaltens innehafvare

hvarje år före den 15 januari

till nämnden afgifver berättelse, innehållande

de för en nöj aktig öfversigt

af anstaltens verksamhet under

det föregående året i afseende å

fosterbarnsvården erforderliga uppgifter,

bland annat upplysning om

vexlingarne i barnantalet.

§ 19.

Förseelse, hvarom i §11 sägs,

åtalas,, efter anmälan af helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnd,

af allmän åklagare vid polisdomstol,

der särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, der

sådan icke linnes, vid allmän domstol;

och gälle, i fråga om klagan

öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål, hvad i allmänhet

angående besvär i brottmål är

förordnadt.

Böter enligt denna förordning

tillfalla kommunens kassa. Saknas

tillgång till deras fulla gäldande,

skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

Utskottets förslag.

beslut om befrielses medgifvande

eller upphörande.

4. Såsom vilkor för nämnda

befrielses åtnjutande fordras, att

legitimerad läkare utöfvar sorgfällig

uppsigt öfver helsoförhållandena i

afseende å de i anstalten intagna

fosterbarnen och deröfver tre gånger

årligen å tider, som nämnden eger

bestämma, afgifver yttranden till

nämnden, samt att anstaltens innehafvare

hvarje år före den 15 januari

till nämnden afgifver berättelse, innehållande

de för en nöjaktig öfversigt

af anstaltens verksamhet under

det föregående året i afseende å

fosterbarnsvården erforderliga uppgifter,

bland annat upplysning om

vexlingarne i barnantalet.

19 §.

Förseelse, hvarom i 11 § sägs,

åtalas, efter anmälan af helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnd,

af allmän åklagare vid polisdomstol,

der särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, der

sådan icke finnes, vid allmän domstol;

och gälle, i fråga om klagan

öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål, hvad i allmänhet

angående besvär i brottmål är

förordnadt.

Böter enligt denna lag tillfalla

kommunens kassa. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de

förvandlas efter allmän strafflag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Kong! Maj:ts förslag.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1903 och gäller jemväl

beträffande barn, som före nämnda

dag- mottagits till fostran; dock

fordras ej, hvad dessa barn angår,

att anmälan enligt § 5 göres eller

annan af hithörande stadganden beroende

åtgärd vidtages tidigare än

den 1 april 1903.

Utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1903 och gäller jemväl beträffande

barn, som före nämnda

dag mottagits till fostran; dock

fordras ej, hvad dessa barn angår,

att anmälan enligt 5 § göres eller

annan af hithörande stadganden beroende

åtgärd vidtages tidigare än

den 1 april 1903.

Stockholm den 5 maj 1902.

På utskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservationer

i fråga om 1 §

dels af herr G. Benedicks, som yttrat:

»Med nu föreliggande lagförslag* åsyftas att erhålla ett så kraftigt

vapen som möjligt i striden mot den för egen fördel afsedda s. k.

fosterbarnsindustrien. Till följd deraf är det af största vigt, att förslagets

1 §, som innehåller stadgande, om hvilka barn som med lagen

afses, får eu sådan affattning, att lagen med afseende å sin verkningskrets

erhåller den största möjliga omfattning.

Den lydelse, nämnda § enligt Kong!. Maj:ts af utskottet biträdda

förslag erhållit, synes mig emellertid icke vara tillfredsställande, så till

vida som, enligt sagda lydelse, dels för lagens tillämpning förutsättes,

att barn mottagits till fostran mot ersättningdels äfven från det skydd,

lagen afser bereda fosterbarn, undantagas barn, som fostras hos fareller

morföräldrar samt laga förmyndare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 23

Att inskränka lagens tillämpning till barn, som fostras »mot ersättning»,

synes mig leda dertill, att lagen ofta kommer att kringgås

»genom falska förebäranden, att man utöfvade fosterbarnsvård utan ersättning

och endast af menniskokärlek» (se sid. 25 i Kongl. Maj:ts proposition).

Göres en sådan invändning af vederbörande fostrare, åligger

helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd, som vill göra lagen

gällande, att visa, det ersättning verkligen utgår eller åtminstone är

uttalad, en bevisning, som torde vara svår, för att ej säga omöjlig, att

åstadkomma.

Vidkommande stadgandet, att från lagens tillämpning undantagas

barn, som fostras bos far- eller morföräldrar samt laga förmyndare

(d. v. s. nämnda personer skulle befrias från den kontroll,

hvilken alla öfriga fosterföräldrar skulle vara underkastade), kan denna

bestämmelse medföra, att många barn, hvilka skulle vara i största behof

af det skydd, lagen vill bereda, icke skulle komma i åtnjutande

deraf. Jag åsyftar dermed hufvudsakligen de barn af ogifta mödrar,

hvilka för uppfostran lemnas till barnens morföräldrar. Den önskan,

ett sådant barns moder merendels måste antagas ega, då hon

lemnar från sig sitt barn, låt vara till sina egna föräldrar, nemligen

att blifva fri från barnet, torde i icke så få fall finna genklang

äfven hos dem, till hvilka hon lemnar barnet, och detta så mycket

mera, som den ersättning, hon är i stånd att lemna för barnets vård,

ofta är ganska knapp. Den naturliga ömhetskänsla, far- eller morföräldrar

i allmänhet hysa för sina barnbarn, torde i de fall, hvarom nu

är fråga, synnerligen ofta förbytas i alldeles motsatta känslor, som lätt

kunna leda till en mera eller mindre afsigtlig vanvård af barnet. Jagtillåter

mig till stöd härför åberopa ett yttrande af direktionen öfver

allmänna barnhusinrättningen i Stockholm, hvilket, yttrande återfinnes å

sid. 5 i medicinalstyrelsens öfver förevarande ämne afgifna utlåtande.

Direktionen, som väl får anses ega den största erfarenheten i vårt land i

hithörande frågor, yttrar, att direktionen kommit till den uppfattningen,

att de barn, som mot ersättning vårdas af föräldrar (direktionen afser påtagligen

föräldrar till barnets moder) eller andra närskylda, oftast äro de,

som blifva föremål för vanvård, och direktionen anser derför, att dessa

ej böra undantagas från författningens tillämpning.

Den i Danmark i förevarande ämne gällande lag (af den 1 mars

1895), för hvilken, hvad angår de af mig nu omförmälda frågor, i korthet

redogöres å sid. 174 i komiténs betänkande, synes mig deremot,

med undantag af åldersbestämmelsen — intill 14 år —, hafva träffat

det rätta.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

På grund af hvad sålunda anförts, och då jag icke kan gilla de skäl,

utskottet anfört till stöd för sin åsigt, att 1 § i nu föreliggande förslag

bör bibehållas vid den lydelse Kongl. Maj:t föreslagit, (sid. 4

i utlåtandet), får jag hemställa, att nämnda § i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med motsvarande stadgande i ofvanberörda danska lag måtte

erhålla ungefär följande lydelse:

»Alla fosterbarn intill sju års ålder äro underkastade den offentliga

tillsyn, som denna lag föreskrifver. Derest omständigheterna dertill

föranleda, kan sådan tillsyn jemväl utsträckas till barn, upptagna såsom

egna, och till adoptivbarn, som adopterats mot betalning.

Från skyldighet att underkasta sig dylik tillsyn kunna fosterföräldrar

fritagas, om hänsyn till förvärf befunnits ligga utom bevekelsegrund

eu för upptagande af fosterbarn»;

dels ock af herr A. Wiklund, som ansett, att 1 § bort erhålla följande

lydelse:

»Denna lag afser barn, som fostras hos andra än sina föräldrar,

stjufföräldrar, far- eller morföräldrar eller laga förmyndare och icke fylt

sju år.

Från skyldighet att underkasta sig denna lags bestämmelser må

fosterföräldrar kunna fritagas, om särskilda omständigheter dertill föranleda.

»

samt i fråga om 12 § 3 mom. af herr J. A. Lundahl, hvilken

anfört:

»Enligt min mening bör åt mom. 3 i § 12 i Kongl. Maj:ts förslag

gifvas den tolkning, att deri afses att stadga rätt för fosternämnds

biträde att i sådana fall, der biträdet finner synnerlig fara för fosterbarns

helsa eller lif vara för handen, erhålla nödig handräckning af

vederbörande polismyndighet för barnets omhändertagande och öfverlemnande

till den, som har att taga vård om detsamma. Då emellertid

utskottet kommit till det resultat, att, den åt biträdet gifna befogenhet

att i berörda fall söka handräckning skulle inskränka sig till att hos

polismyndigheten söka verkställighet af ett utaf nämnden förut fattadt

beslut," och utskottet i enlighet dermed föreslagit en ändring i nämnda

mom., måste jag reservera mig mot den uppfattning, som sålunda gjort

sig gällande.

I alla de fall, der nämnden icke gifvit något föreläggande om barns

skiljande från barnafostrare, skulle, enligt utskottets mening, nämndens

biträde, såväl som dess egna ledamöter i de fall, der särskilda biträden

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

icke äro förordnade, sakna den, såsom jag finner, helt naturliga rätt

att direkt ingripa för att i de särskilda fall, då fosterbarns helsa eller

lif är utsatt för synnerlig fara, rädda barnet derifrån. Nämndens biträden

eller dess ledamöter måste derföre inskränka sig till en anmälan

om förhållandet hos nämnden, hvilken naturligtvis får anställa

undersökning för att förvissa sig, om skäl till barnets skiljande från

barnafostraren verkligen förefinnas, innan någon åtgärd i sådant syfte

bör kunna vidtagas. Det dröjsmål, som härigenom måste uppkomma,

torde i de fall, hvarom här är fråga, eller att barn är till helsa eller

lif utsatt för synnerlig fara, föranleda, att den hjelp, som såväl komitén

som Kong! Maj:t ansett önskvärd att så fort som möjligt kunna bringa,

icke kommer förr än för sent.

På grund häraf, och då den i 12 § 3 mom. förekommande hänvisning

till 10 § torde lemna rum för tvifvel i fråga om omfattningen af

den biträde tillkommande befogenhet att söka handräckning, har jag

ansett, att utskottet bort tillstyrka följande lydelse af § 12 mom. 3:

Biträde är, för så vidt dess tjenstgöringsområde angår, berättigadt

att, å nämndens vägnar, meddela föreställningar, hvarom i 7 § 2 mom.

förmäles, äfvensom erhålla nödig handräckning af polisföreståndaren i stad

eller kronobetjening en å landet för att, då synnerlig fara för fosterbarns

helsa eller lif är för handen, få barnet skildt från barnafostraren, i fall

dermed icke kan anstå, till dess nämnden hinner besluta i frågan derom.»

I detta yttrande har herr Benedicks instämt.

Det har antecknats, att herr C. U. S.Lybeck och herr F. A. S. Tham

icke deltagit i den slutliga behandlingen af denna fråga.

Bill. till Riksd. Prot. 1902.

8 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.