Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisning i rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor om straffpåföljden å brott.

1902-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1902:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisning i rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor om straffpåföljden å brott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

^:o 13.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 mars 1902, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,

i anledning af inom kammaren vackt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående undervisning i rikets allmänna

läroverk, seminarier och folkskolor om straffpåföljden

å brott.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 33, hvilken blifva

till utskottet hänvisad, föreslår herr C. Sandquist, »att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t utfärda

föreskrift derom, att i rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor

skall i lämpligt sammanhang med kristendomsundervisningen meddelas en

efter lärjungarnes uppfattningsförmåga lämpad undervisning om straffpåföljden

för mindre och större brott».

Såsom skäl härför anför motionären följande: »Uttrycket Ungdomens

sedliga förvildning’ är icke blott ett gängse ord, utan det innebär uti sig

en officielt erkänd, sorglig verklighet.

Man har derför omsorgsfullt sport efter orsakerna till det öfverklagade

onda, och der man trott sig finna några af dessa orsaker, har

man sökt undanrödja dem.

Sålunda har — här att förbigå de många uppfostringsanstalterna —

genom Kongl. Maj:ts cirkulär af den 4 november 1892, föranledt af Riks
Bih.

till Eiksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Häft. (N:o 13) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

dagens i ämnet aflåtna skrifvelse den 4 maj 1891, påbjudits, att undervisning

om de rusgifvande dryckernas natur och verkningar skall meddelas

uti rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor.

Äfvenså har lagstadgats, att tingsbesökande under 18 år må kunna

afvisas ifrån åhörandet af sådana rättegångsförhandlingar, som anses vara

sårande för sedligheten.

Bland orsakerna till den ’sedliga förvildningen'' höra ock, enligt

motionärens öfvertygelse, grundad på gjorda iakttagelser, bristande kunskap,

ja, stundom fullkomlig okunnighet om straffpåföljden för begångna

brott.

Hotfulla uttalanden emot andras lif och egendom utslungas såsom

bevis på förment ungdoms- och mannamod, ty straffet för slikt hot är litet

eller intet kändt.

Tillgripandet af andras icke inlåsta egendom, såsom fruktstöld m. m.,

anses icke vara något som helst brott med åtföljande straff, och derför

begås det. Straffet för brott af osedlig art är ock föga kändt. Straffpåföljden

för förfalskningsbrott likaså. Enahanda är äfven förhållandet

rörande ärekränkande beskyllningar.

Beträffande deremot de mest grafva brotten, såsom inbrottsstöld,

mordbrand och mord, har utrönts, enligt fångpredikanters utsagor, att okunnighet

om straffpåföljden icke varit orsaken. Men hvad säkerhet har man

likväl derför, att kunskapen derom meddelats klar och lefvande under

barna- och ungdomsåren, då förstånd, vilja och känsla äro mottagliga för

varnande intryck.

Af sålunda i korthet anförda, af hvarje iakttagande menniskovän

kända och erkända förhållanden torde det ostridigt framgå, att bristande

kunskap och okunnighet om straffpåföljden, med åtföljande brist på rättskänsla

och frånvaro af fruktan för straff, äro medverkande orsaker till den

''sedliga förvildningen’ och de mångförekommande brotten.

En kortfattad och praktisk undervisning om straffpåföljden för mindre

och större brott är alltså af behofvet påkallad. I sammanhang med repetitionen

af slutorden i Guds lag synes det motionären lämpligt, att en dylik

undervisning bör kunna meddelas förnämligast genom varnande skildringar

från fångarnes verld.

''Statens läsebok för folkskolan’ saknar, tyvärr, dylika skildringar.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

I liknande syfte väckte herr C. G. Brnce vid 1889 års riksdag motion

uti Andra Kammaren rörande skrifvelse till Kong! Maj:t att till nästderpåföljande

Biksdag inkomma med förslag till den ändring af folkskolestadgans 3

kap. 12 §, att såsom läroämnen äfven infördes de första grunderna för lielsovård

och lagkunskap. Uti sin motivering framhåller herr Bruce, bland

annat, att, derest barn redan i folkskolan erhölle någon undervisning i

gällande lagar och författningar, fångarnas antal utan tvifvel skulle minskas,

då mången nu först efter domstolens utslag finge kännedom om hvilket

straff, som följde på den begångna handlingen.

Andra Kammarens forsta tillfälliga utskott ansåg emellertid, att barnen

vid den ålder, då de besökte folkskolan, säkerligen ej egde förmåga tillgodogöra

sig undervisning uti ifrågavarande ämnen, hvadan densamma för

dem ej komme att medföra något väsentligt gagn, samt att det för öfrigt

ej kunde vara lämpligt att ytterligare öka läroämnenas antal i folkskolan,

i följd hvaraf utskottet hemstälde om afslag på motionen; och

Andra Kammaren fattade sitt beslut i öfverensstämmelse med utskottets

hemställan.

Hvad nu vidkommer förevarande motion, anser utskottet väl sjelfva

syftet med motionen beaktansvärdt och vill ej bestrida, att i liera hänseenden

vore kanhända behöfligt, att mera allmänt förefunnes verklig insigt

om hvad som kan vara att hänföra till ett förfarande af straffbar art,

men utskottet håller före, att redan nu såsom i skolorna undervisningen är

ordnad, särskildt i kristendom, för lärjungarne framhålles, under förutsättning,

att undervisningen rigtigt skötes, hvad som må anses för rätt eller

ej, samt att omsorg egnas åt att rättskänsla må hos det uppväxande slägtet

väckas och stärkas.

Härvid synes dock utskottet vara anledning vidröra, att det nog

kunde vara eftersträfvansvärdt, att i skolorna erliölles någon vidsträcktare

undervisning i fråga om samhällspligter, hvilket jemväl torde låta sig

göra, i fall undervisningen i skolorna ordnades något annorlunda än för

närvarande.

Nu har emellertid motionären gifvit uttryck åt hvad ifrågavarande

framställning åsyftar på sådant sätt och med så bestämda yrkanden, att

utskottet ej kan vara med derom, utan får derför hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

att herr Sandquists ifrågavarande motion icke

må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1902.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

Reservationer

af herrar Hammarlund, David Bergström och Spangenberg, hvilka

ansett, att utskottets utlåtande i dess senare del bort erhålla följande lydelse:

»Då utskottet nu går att yttra sig om herr Sandquists motion, bör

det genast sägas, att utskottet funnit motionens syfte beaktansvärdt. Behofvet

af någon undervisning i svensk lag och rätt i våra folkskolor,

seminarier och allmänna läroverk torde genom flerahanda tilldragelser och

omständigheter, hvilka under den senare tiden ådragit sig allmänhetens

uppmärksamhet, få anses fullt tillräckligt styrkt. Spörsmålet är väl numera,

icke så mycket huruvida en dylik undervisning bör meddelas, utan fastmera

huru den bör anordnas.

I detta sistnämnda afseende kan utskottet emellertid icke dela motionärens

mening. Att lägga denna undervisning så, att den uteslutande

skulle gälla straffpåföljden för mindre och större brott, vore tvifvelsutan

ett missgrepp. Åt denna undervisning bör nog gifvas både eu bredare och

eu mera positiv grundval, så att undervisningen kom me att skänka de unga

en nödig öfverblick öfver våra vigtigaste samhällspligter. En för detta

ändamål affattad läsebok, hvilken på ett begripligt sätt framstälde några

af såväl den allmänna lagens som grund- och kommunallagarnas hufvudstvcken,

vore måhända det bästa medlet att grundlägga den viktiga kunskap,

hvarom nu är fråga.

Icke heller torde det vara alldeles gifvet, att nu ifrågavarande undervisning

bör, såsom motionären håller före, meddelas i omedelbart samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 1) Utlåtande N:o 13. 5

hålig med kristendomsundervisningen. En god kristendomslärare, liksom

hvarje annan lärare, som undervisar sina lärjungar om hvad som är moraliskt

rätt eller orätt, lärer nog icke underlåta att inför dem efter hand

och i tillämpliga delar tillämpa det sagda på det praktiska lifvet och dess

förhållanden. Men detta är en sak. Den undervisning åter om våra

samhällsplikter och om lag och rätt, hvarom här ofvan är taladt, och

hvilken enligt utskottets mening icke borde hafva formen af något slags

läxläsning, torde väl lämpligast böra behandlas som ett särskildt led i

undervisningsplanen och först förekomma inom folkskolan i dess högre

afdelning och i fortsättningsskolan samt inom de allmänna läroverken i

klasserna 5—7.

Utskottet hemställer derför,

att förevarande motion icke må till någon Kammarens åtgärd föranleda»;
af

herr Sandquist;

af herr Schenström mot vissa delar af utskottets motivering.

Herr C. Björck har begärt få antecknadt, att han af resa varit förhindrad

att deltaga i ärendets hufvudsakliga behandling inom utskottet.

*

Bih. till Biksd. Prot. 1902. 8 Sami,

2 Afd. 2 Band, 10 Hiift.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.