Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående villkoren för försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.

1902-03-07 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1902:7, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående villkoren för försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

N:o 1.

Auk. till Riksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 4 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning

af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående villkoren för försäljning af maltdrycker från

s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.

I en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet* hänvisad Motionerna.

motion, n:o 9, har herr J. Sjöberg hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse

till Ivongl. Maj:t anhålla om sådan förändring i gällande förordning

angående försäljning af maltdrycker in. in., att försäljning af maltdrycker

från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum, ej må

ske utan vederbörande kommunalstyrelses tillstånd.»

Som emellertid uttrycket »kommunalstyrelse» ansetts kunna gifva

anledning till olika tolkningar, har samme motionär i en senare motion,

n:o 155, hvilken äfvenledes blifvit till utskottets förberedande behandling

öfverlämnad, förtydligat sitt förra yrkande, så att detsamma erhållit följande

lydelse: »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om sådan förändring i gällande förordning angående försäljning af maltdrycker

m. m., att försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan

ort, än där tillverkningen äger rum, ej må ske utan vederbörande kommunalnämds

och kommunalstämmas tillstånd.»

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Raft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Andra Kammarens Tillfälliga Vtskolls (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Maltdryclcskommitténs

upplysningar

rörande

»nederlagen».

Den motivering, hvarpå motionären grundar sitt förslag, är helt

kort och lyder sålunda:

Ehuru jag fullt beaktar den frihet, svensk medborgare i lag är medgifven

att afyttra sitt fabrikat, torde dock förhållanden finnas, som berättiga till

viss inskränkning härutinnan; och jag vill härmed fästa uppmärksamheten på ett

sådant fall.

Tillverkare af maltdrycker äga att från tillverkningsstället försälja Öl till

afhämtning till mindre belopp än 10 liter, och härutinnan ämnar jag icke nu

föreslå ändring, ehuru, åtminstone hvad landsbygden angår, åtgärders vidtagande

till förbud härför helt säkert skulle vara i nykterhetens intresse fördelaktigt. Men

flera sådana tillverkare, för att blifva af med sin produktion, inrätta på andra

orter och äfven på landsbygden s. k. nederlag, där ölet tappas och hvarifrån detsamma

sedan dels säljes till afhämtning, dels kringföres och försälj es i husen inom

orten. Detta gör, att orter, där ölbryggerier ej finnas, likvisst, och säkert i ännu

högre grad, blifva utsatta för alla de olägenheter, som ofta följa med dylik försäljning.

Särskild! vid järnvägsstationer inrättas sådana nederlag, och oordningar

i flera afseenden följa därmed.

Då mig synes, att kommunen ensam borde äga rätt att bestämma, huruvida

sådan försäljning, jag här påpekat, finge äga rum inom densamma eller

icke, har jag ansett mig böra bringa frågan under Riksdagens pröfning, oafsedt

att den-s. k. maltdryckskommitténs förslag ej ännu hunnit att för Riksdagen

framläggas.

Att motionärens klagomål öfver ölförsäljningen från s. k. nederlag

ingalunda äro obefogade, bestyrkes af de uppgifter, som maltdryckskommittén

i samma afseende lämnat. Bland de spörsmål, om hvilka

kommittén inhämtat kronofogdars och magistraters yttranden, förekommer

äfven ett, som bär följande lydelse: »I hvad mån hafva särskilda nederlag

för bryggerier eller själfständiga tappningsaffärer visat sig vara till

skada för nykterhet eller ordning?» Af de inkomna svaren meddelas

ett summariskt sammandrag i den redogörelse för af kommittén infordrade

utlåtanden och uppgifter, som år 1899 utgifvits såsom bilaga till dess

betänkande. Af denna redogörelse inhämtas, att i 38 af rikets fögderier

inga sådana nederlag eller tappningsaffärer funnos samt att inom 34

andra fögderier, af hvilka 12 hade endast tappningsaffärer och 5 endast

nederlag, inga olägenheter ansågos hafva försports af dylika där befintliga

affärer, hvilka, såsom emellanåt uttryckligen angifves, sköttes med god

ordning och omsorg; och några kronofogdar säga sig anse ordentligt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 7.

27

skotta bryggerinederlag med hänsyn till nykterheten vara att föredraga

framför andra ölförsäljningsställen. Från öfriga fögderier anföras däremot

hvarjehanda olägenheter, hvarmed nederlagen och tappningsaffärerna

visat sig förbundna.

Det klagas sålunda öfver att till följd af dessa affärer åtkomsten till maltdrycker

för mycket underlättats och konsumtionen i följd däraf omättligt ökats; särskilt

anmärka några kronofogdar, hurusom säljaren för sitt eget uppehälle tvingas

att uppdrifva sin omsättning så mycket som möjligt. Den omåttliga konsumtionen,

till hvilken ölets billiga pris i dessa affärer bidrager, föranleder berusning med

däraf följande störande uppträden å allmänna vägar och andra platser i närheten

af försäljningsstället samt förbrytelser mot person och egendom, i synnerhet vid torgdagar,

möten, auktioner och andra till folksamlingar ledande förrättningar. Inom

+1 fögderier hafva, i större eller mindre mån, visat sig olägenheter af detta slag.

Mest framträdande synas de vara å sådana trakter, där eu större arbetarebefolkning

med mera tillfällig sysselsättning är samlad. Så skrifver t. ex. kronofogden

i Ofvan-Siljans fögderi:

»Inom två af de större socknarna inom fögderi et, nämligen Orsa och

Alfdalen, hafva sedan några år tillbaka funnits anordnade särskilda nederlag med

tappningsaffärer för bryggerier å annan ort. Under tiden har inom nämda

socknar funnits synnerligen god tillgång på arbetsförtjänst vid timmerdrifningsoch

vägbyggnadsarbeten m. in. Arbetarnes antal har därstädes, särskild! under

vinter- och vårtiden, kunnat räknas i tusental, arbetslönerna ha varit goda, men

en icke ringa del af arbetarnes förtjänster har funnit väg till öltappningsaffärerna,

och ölkonsumtionen har, efter hvad med fullt skäl^kan påstås, varit oerhörd.

Ofta, särskild! vid likvidationstillfällen, ha ock vid och i grannskapet af öltappningslokalerna

genom den öfverdrifna ölkonsumtionen, understundom i förening

med på ett eller annat sätt anskaffade spritvaror, förekommit mer och mindre

svåra förbrytelser mot person och egendom.» — — —

Från 10 fögderier anmärkes vidare, hurusom försäljaren ofta gör sig

skyldig till lagdfverteädelser vid försäljningen eller eljest utöfver sin rörelse på

sådant sätt, att därigenom oloflig utskärning främjas; och 3 kronofogdar påpeka

svårigheten att utöfva kontroll öfver dessa affärer.----—

De sålunda anmärkta olägenheterna hänföra sig i de flesta fall till själfständiga

tappningsaffärer; och från några håll förklaras uttryckligen, att olägenheterna

visat sig endast af sådana affärer, men att däremot inom fögderiet belintliga

bryggerinederlag skötts på sådant sätt, att de icke kunnat sägas vara till

skada för nykterhet eller ordning.

Från ett par håll hafva likväl särskild! nederlagen visat sig skadliga.

Detta är t. ex. fallet i Vaxholms fögderi, hvarest själfständiga tappningsaffärer

dock saknas. Kronofogden där skrifver:

»Själfständiga tappningsaffärer finnas ej inom fögderiet. Nederlag?för

bryggerier hafva däremot förekommit inom Danderyds skeppslags och Värmdö

Södra länsmansdistrikter, och hafva dessa för landsbygdens befolkning visat sig

mycket skadliga. Från dessa nederlag hav försäljningen bedrifvits på sådant sätt,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utskottets

uttalande och

hemställan.

28 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

att eu fullständig utskänkning af maltdrycker ägt rum. Föreståndaren för eu

dylik affär är vanligen en ölutkörare, och som denne har provision på hvad han

omsätter, har erfarenheten gifvit vid handen, att han ej skytt några medel för

försäljningens uppbringande till den högsta möjliga utan hänsyn till om därom

gällande förordning öfverskrides. Åtal för öfverträdelse härutinnan hafva ej ledt

till åsyftad verkan, enär de bötfällde vanligen ej kunnat anträffas, då böterna

skolat uttagas. Då denna utskänkning mest afsett en mängd löst folk och arbetare,

som samlat sig kring dessa ställen, har följden ock blifvit den, att oordningar

uppstått, hvilket väckt missnöje hos kringboende. Bryggeriernas nederlag hafva

därför visat sig vara till skada både för nykterhet och ordning.»

Af ordalydelsen att döma vill det synas, som om motionen utginge

från den förutsättningen, att öltillverkare enligt nu gällande lagbestämmelser

vore berättigade att ej blott från tillverkningsstället utan ock från

s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum, utan förvärfvande

af särskildt tillstånd försälja maltdrycker till Indika myckenheter

som helst, alltså äfven till mindre belopp än 10 liter.

Detta senare antagande beror emellertid på ett förbiseende.

Flerstädes hafva visserligen tillverkare af maltdrycker sökt häfda

den uppfattningen, att de i sin egenskap af tillverkare ägde att utan

vidare drifva detaljhandel från så kalladt nederlag, åtminstone om till

detta »nederlag» hörde lagerkällare. Sådan lagerkällare vore nämligen,

enligt deras mening, att betrakta såsom hänförligt till själfva »tillverkningsstället.

»

j*f§ Vore denna uppfattning rörande vidden af tillverkares försäljningsrätt

grundad, så skulle nämda rätt gifvetvis vara synnerligen

betänklig, enär den lätt kunde komma att göra så godt som alla försök

till begränsningar af ölhandeln illusoriska.

Lyckligtvis har dock ifrågavarande tolkning af ordet »tillverkningsställe»

blifvit af högsta domstolen underkänd genom ett utslag, som för

frågans bedömande synes vara af den vikt, att en kortfattad redogörelse

för detsamma här må lämnas.

Under 1896 hade disponenten för ett bryggeri aktiebolag i Södermanlands

län låtit sälja maltdrycker för afhämtning från en af bolaget förhyrd lagerkällare,

som vore belägen på ett afstånd af omkring 1 kilometer från bolagets tillverkningsställe.

Då hvarken bolaget eller dess disponent förvärfvat särskildt tillstånd

till dylik försäljning, yrkade åklagaren ansvar för oloflig utskänkning af maltdrycker.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 29

Svaranden medgaf, att försäljning af Öl ägt rum på sätt åklagaren uppgift,

men bestred åtalet under förmenande att bolaget varit lagligen berättigadt

till dylik försäljning. Ifrågavarande källare, hvarest ölet läge lagradt 3 eller 4

månader, innan det ansåges färdigt till afsalu, vore på grund häraf att hänföra

till bolagets tillverkningsställe, där bolaget ägde rätt att sälja sina tillverkningar.

Åklagaren åter bestred denna uppfattning; med den af svärmoder] förfäktade

åsikten skulle bryggeri kunna samtidigt på flera platser försälja sina

tillverkningar, blott på hvarje af dessa platser någon del af den i tillverkningen

ingående behandlingen af maltdryckerna ägde rum.

Den åtalade fälldes af häradsrätten för första resan oloflig försäljning af

maltdrycker till böter, men besvärade sig hos hofrätten och anförde därvid: Med

tillverkningsställe kunde icke förstås endast det ställe, där malten kokades och

vörten försattes med humle, ty vörten i det skick, den vore efter kokningen,

måste för att kunna föras i handeln undergå två särskilda jäsningar. Den ena

af. dessa skedde i s. k. jäskar omedelbart efter kokningen, men den andra, den

s. k. efterjäsningen på fat, som droge en tid af omkring 2 månader, måste, enär

den kräfde stort utrymme, försiggå utom bryggeriet i särskilda lagerkällare.

Innan detta lagrade Öl sedermera fördes ut i marknaden, måste det tappas på

flaskor eller mindre fat, och stora transportkostnader blefve tillverkaren besparade,

därest ölet kunde efter tappningen försäljas direkt från lagerkällaren i stället, forätt

återföras till bryggeriet att därifrån säljas.

Åklagaren anförde häremot: Med tillverkningsställe, där bryggeriidkare

ägde rätt till afhämtning sälja maltdrycker, kunde icke förstås annan plats än

den,. där själfva bryggeriet vore beläget. Den omständigheten, att bryggeri å

annat, mer eller mindre aflägset ställe ägde eller förhyrde eu eller flera källare,

vare sig för lagring eller för allenast förvaring af det tillverkade, kunde icke

medföra rättighet för bryggeriägaren att där idka försäljning af maltdrycker till

mindre belopp än 10 liter.

Hofrätten förklarade, att som med afseende af hvad i målet blifvil

upplyst den plats, hvarifrån försäljningen af ifrågavarande maltdrycker ägt rum,

vore att hänföra till samma dryckers tillverkningsställe, blefve svaranden från

ansvar befriad.

Länsmannen anförde besvär. Om hofrätten med sitt utslag afsett att

fastställa, det lagerkällaren på grund af sin närhet till bryggeriet voro att hänföra

till tillverkningsställe, så invändes däremot, att den läge å annans mark, i annat

bysamhälle och å 1 kilometers afstånd från bryggeriet. Ansåge åter hofrätten

hvarje lagerkällare vara att betrakta såsom tillverkningsställe, så följde däraf, att

bryggeriidkare kunde hvar som helst få försälja sina tillverkningar i mindre belopp

än 10 liter, blott han å försäljningsorten lagrade en mindre mängd maltdrycker.

Bolagsdisponenten bestred ändringssökandet under framhållande bland

annat däraf, att den plats, där en vara slutligt fullbordades, framför andra borde

anses såsom varans tillverkningsställe.

Målet föredrogs den 2 november 1898 i högsta domstolen, hvarvid denna

pröfvade lagligt att, med upphäfvande af hofrättens utslag, fastställa häradsrättens

i målet meddelade beslut

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Genom detta prejudikat har blifvit fastslaget, att bryggeriägare,

som vill hafva rättighet till försäljning från s. k. nederlag till mindre

belopp än 10 liter, måste härtill skaffa sig särskild! tillstånd på sätt k

11 af gällande maltdryeksförordning föreskrifver. Erhåller han icke dylikt

tillstånd, så kan han från nederlaget handla med myckenheter uppgående

till 10 liter och därutöfver, men icke lagligen med mindre.

Detta senare innebär visserligen icke, att han ej faktiskt, lagen till

trots, kan frän sitt nederlag utan särskilt tillstånd drifva äfven detaljhandel.

Så sker, som bekant är, i stor skala, och de medel, som härvid användas,

äro hufvudsakligen tvänne: försäljning efter salning och försäljning genom

kringj''äring.

Vill man sätta eu damm för »nederlagens» fördärfliga utskänkningsrörelse,

är det följaktligen användningen af dessa båda medel, som man

måste söka motarbeta och begränsa.

Den s. k. salningen bär maltdryckskommittén i sitt förslag till

ny förordning rörande handeln med vin och maltdrycker velat försvåra

genom tio-litersgränsens utbytande mot en tjugu litor,sgräns. Då ingen

motion i sådant syfte föreligger, har utskottet emellertid saknat anledning

att ingå i någon pröfning af detta förslag.

Däremot hafva vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren

tre motioner (n:o 111, n:o 154 och n:o 168) blifvit väckta, Invirka afse

reglering och begränsning af rätten till försäljning genom kringföring,

och utskottet, som fått dessa motioner till sig hänvisade, har med anledning

däraf i sitt betänkande n:o 1 framlagt ett förslag, genom hvars förverkligande

ifrågavarande försäljningssätt skulle blifva i väsentlig grad

inskränkt. Vunne detta förslag framgång, vore äfven, enligt utskottets

mening, de flesta olägenheter, som med handeln från de s. k. nederlagen

äro förknippade, i och med detsamma undanröjda.

Motionären har för sin del sökt en bot mot dessa olägenheter

i den af honom påyrkade föreskriften, att för all försäljning af maltdrycker

från s. k. nederlag skulle kräfvas särskild! tillstånd, hvilket ej

skulle få meddelas, såvida det ej samstämmigt tillstyrktes af vederbörande

komnmns kommunalnämd och kommunalstämma.

Ett stadgande af dylik art skulle innebära, att en tillverkare af

maltdrycker blefve med hänsyn till dessas afsättning ställd under vida

strängare bestämmelser än alla öfriga maltdrycksförsäljare. Hvarje annan

person, som så behagade, skulle utan särskild! tillstånd kunna handla

med vin, Öl och porter i myckenheter af 10 liter och därutöfver, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 7. ol

ville lian drifva detaljhandel med samma drycker, skulle han enligt maltdrycksförordningens

§ 11 kunna af Konungens befallningshafvande undfå

rättighet därtill, såvida blott en af de båda kommunalmyndigheter, saken

gällde, understödde hans ansökan. Tillverkaren däremot — och han

ensam — skulle med afseende på handeln från »nederlag» såväl i parti

som i detalj vara beroende af speciellt medgifvande, hvilket ej finge

lämnas, såvida ej båda de kommunala myndigheterna tillstyrkte detsamma.

Om det läte tänka sig, att tillverkaren af eu vara genom någon

lagstiftningsåtgärd af nu ifrågasatt art blefve försatt i ogynnsammare

ställning än öfriga handlande med samma vara, skulle detta förmodligen

endast leda därtill, att han ej brydde sig om att söka tillstånd för egen

räkning utan i stället skaffade sig eu s. k. bulvan, på hvilken de skärpta

villkoren icke hade afseende. Frestelsen att så förfara läge åtminstone

nära till hands, och i sä fall skulle för nykterhetens sak tydligen intet

vara vunnet.

Ehuru utskottet sålunda i likhet med motionären finner det synnerligen

önskvärd!'', att kommunerna ej, utan att de själfva därtill gifvit

sitt fulla samtycke, skola kunna utsättas för de svåra missförhållanden,

som ölhandeln från s. k. nederlag ofta framkallar, har utskottet ej kunnat

öfvertyga sig om att ifrågavarande önskan skulle uppfyllas på det af

motionären angifna sättet samt nödgas på grund häraf hemställa,

att herr Sjöbergs förevarande motioner ej må till

någon Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1902.

På utskottets vägnar:

FRIDTJUV BERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.