Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående villkoren för försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.
1902-03-07 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1902:7, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående villkoren för försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
N:o 1.
Auk. till Riksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 4 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående villkoren för försäljning af maltdrycker från
s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum.
I en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet* hänvisad Motionerna.
motion, n:o 9, har herr J. Sjöberg hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse
till Ivongl. Maj:t anhålla om sådan förändring i gällande förordning
angående försäljning af maltdrycker in. in., att försäljning af maltdrycker
från s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum, ej må
ske utan vederbörande kommunalstyrelses tillstånd.»
Som emellertid uttrycket »kommunalstyrelse» ansetts kunna gifva
anledning till olika tolkningar, har samme motionär i en senare motion,
n:o 155, hvilken äfvenledes blifvit till utskottets förberedande behandling
öfverlämnad, förtydligat sitt förra yrkande, så att detsamma erhållit följande
lydelse: »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om sådan förändring i gällande förordning angående försäljning af maltdrycker
m. m., att försäljning af maltdrycker från s. k. nederlag å annan
ort, än där tillverkningen äger rum, ej må ske utan vederbörande kommunalnämds
och kommunalstämmas tillstånd.»
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Raft.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Andra Kammarens Tillfälliga Vtskolls (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
Maltdryclcskommitténs
upplysningar
rörande
»nederlagen».
Den motivering, hvarpå motionären grundar sitt förslag, är helt
kort och lyder sålunda:
Ehuru jag fullt beaktar den frihet, svensk medborgare i lag är medgifven
att afyttra sitt fabrikat, torde dock förhållanden finnas, som berättiga till
viss inskränkning härutinnan; och jag vill härmed fästa uppmärksamheten på ett
sådant fall.
Tillverkare af maltdrycker äga att från tillverkningsstället försälja Öl till
afhämtning till mindre belopp än 10 liter, och härutinnan ämnar jag icke nu
föreslå ändring, ehuru, åtminstone hvad landsbygden angår, åtgärders vidtagande
till förbud härför helt säkert skulle vara i nykterhetens intresse fördelaktigt. Men
flera sådana tillverkare, för att blifva af med sin produktion, inrätta på andra
orter och äfven på landsbygden s. k. nederlag, där ölet tappas och hvarifrån detsamma
sedan dels säljes till afhämtning, dels kringföres och försälj es i husen inom
orten. Detta gör, att orter, där ölbryggerier ej finnas, likvisst, och säkert i ännu
högre grad, blifva utsatta för alla de olägenheter, som ofta följa med dylik försäljning.
Särskild! vid järnvägsstationer inrättas sådana nederlag, och oordningar
i flera afseenden följa därmed.
Då mig synes, att kommunen ensam borde äga rätt att bestämma, huruvida
sådan försäljning, jag här påpekat, finge äga rum inom densamma eller
icke, har jag ansett mig böra bringa frågan under Riksdagens pröfning, oafsedt
att den-s. k. maltdryckskommitténs förslag ej ännu hunnit att för Riksdagen
framläggas.
Att motionärens klagomål öfver ölförsäljningen från s. k. nederlag
ingalunda äro obefogade, bestyrkes af de uppgifter, som maltdryckskommittén
i samma afseende lämnat. Bland de spörsmål, om hvilka
kommittén inhämtat kronofogdars och magistraters yttranden, förekommer
äfven ett, som bär följande lydelse: »I hvad mån hafva särskilda nederlag
för bryggerier eller själfständiga tappningsaffärer visat sig vara till
skada för nykterhet eller ordning?» Af de inkomna svaren meddelas
ett summariskt sammandrag i den redogörelse för af kommittén infordrade
utlåtanden och uppgifter, som år 1899 utgifvits såsom bilaga till dess
betänkande. Af denna redogörelse inhämtas, att i 38 af rikets fögderier
inga sådana nederlag eller tappningsaffärer funnos samt att inom 34
andra fögderier, af hvilka 12 hade endast tappningsaffärer och 5 endast
nederlag, inga olägenheter ansågos hafva försports af dylika där befintliga
affärer, hvilka, såsom emellanåt uttryckligen angifves, sköttes med god
ordning och omsorg; och några kronofogdar säga sig anse ordentligt
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 7.
27
skotta bryggerinederlag med hänsyn till nykterheten vara att föredraga
framför andra ölförsäljningsställen. Från öfriga fögderier anföras däremot
hvarjehanda olägenheter, hvarmed nederlagen och tappningsaffärerna
visat sig förbundna.
Det klagas sålunda öfver att till följd af dessa affärer åtkomsten till maltdrycker
för mycket underlättats och konsumtionen i följd däraf omättligt ökats; särskilt
anmärka några kronofogdar, hurusom säljaren för sitt eget uppehälle tvingas
att uppdrifva sin omsättning så mycket som möjligt. Den omåttliga konsumtionen,
till hvilken ölets billiga pris i dessa affärer bidrager, föranleder berusning med
däraf följande störande uppträden å allmänna vägar och andra platser i närheten
af försäljningsstället samt förbrytelser mot person och egendom, i synnerhet vid torgdagar,
möten, auktioner och andra till folksamlingar ledande förrättningar. Inom
+1 fögderier hafva, i större eller mindre mån, visat sig olägenheter af detta slag.
Mest framträdande synas de vara å sådana trakter, där eu större arbetarebefolkning
med mera tillfällig sysselsättning är samlad. Så skrifver t. ex. kronofogden
i Ofvan-Siljans fögderi:
»Inom två af de större socknarna inom fögderi et, nämligen Orsa och
Alfdalen, hafva sedan några år tillbaka funnits anordnade särskilda nederlag med
tappningsaffärer för bryggerier å annan ort. Under tiden har inom nämda
socknar funnits synnerligen god tillgång på arbetsförtjänst vid timmerdrifningsoch
vägbyggnadsarbeten m. in. Arbetarnes antal har därstädes, särskild! under
vinter- och vårtiden, kunnat räknas i tusental, arbetslönerna ha varit goda, men
en icke ringa del af arbetarnes förtjänster har funnit väg till öltappningsaffärerna,
och ölkonsumtionen har, efter hvad med fullt skäl^kan påstås, varit oerhörd.
Ofta, särskild! vid likvidationstillfällen, ha ock vid och i grannskapet af öltappningslokalerna
genom den öfverdrifna ölkonsumtionen, understundom i förening
med på ett eller annat sätt anskaffade spritvaror, förekommit mer och mindre
svåra förbrytelser mot person och egendom.» — — —
Från 10 fögderier anmärkes vidare, hurusom försäljaren ofta gör sig
skyldig till lagdfverteädelser vid försäljningen eller eljest utöfver sin rörelse på
sådant sätt, att därigenom oloflig utskärning främjas; och 3 kronofogdar påpeka
svårigheten att utöfva kontroll öfver dessa affärer.----—
De sålunda anmärkta olägenheterna hänföra sig i de flesta fall till själfständiga
tappningsaffärer; och från några håll förklaras uttryckligen, att olägenheterna
visat sig endast af sådana affärer, men att däremot inom fögderiet belintliga
bryggerinederlag skötts på sådant sätt, att de icke kunnat sägas vara till
skada för nykterhet eller ordning.
Från ett par håll hafva likväl särskild! nederlagen visat sig skadliga.
Detta är t. ex. fallet i Vaxholms fögderi, hvarest själfständiga tappningsaffärer
dock saknas. Kronofogden där skrifver:
»Själfständiga tappningsaffärer finnas ej inom fögderiet. Nederlag?för
bryggerier hafva däremot förekommit inom Danderyds skeppslags och Värmdö
Södra länsmansdistrikter, och hafva dessa för landsbygdens befolkning visat sig
mycket skadliga. Från dessa nederlag hav försäljningen bedrifvits på sådant sätt,
Utskottets
uttalande och
hemställan.
28 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
att eu fullständig utskänkning af maltdrycker ägt rum. Föreståndaren för eu
dylik affär är vanligen en ölutkörare, och som denne har provision på hvad han
omsätter, har erfarenheten gifvit vid handen, att han ej skytt några medel för
försäljningens uppbringande till den högsta möjliga utan hänsyn till om därom
gällande förordning öfverskrides. Åtal för öfverträdelse härutinnan hafva ej ledt
till åsyftad verkan, enär de bötfällde vanligen ej kunnat anträffas, då böterna
skolat uttagas. Då denna utskänkning mest afsett en mängd löst folk och arbetare,
som samlat sig kring dessa ställen, har följden ock blifvit den, att oordningar
uppstått, hvilket väckt missnöje hos kringboende. Bryggeriernas nederlag hafva
därför visat sig vara till skada både för nykterhet och ordning.»
Af ordalydelsen att döma vill det synas, som om motionen utginge
från den förutsättningen, att öltillverkare enligt nu gällande lagbestämmelser
vore berättigade att ej blott från tillverkningsstället utan ock från
s. k. nederlag å annan ort, än där tillverkningen äger rum, utan förvärfvande
af särskildt tillstånd försälja maltdrycker till Indika myckenheter
som helst, alltså äfven till mindre belopp än 10 liter.
Detta senare antagande beror emellertid på ett förbiseende.
Flerstädes hafva visserligen tillverkare af maltdrycker sökt häfda
den uppfattningen, att de i sin egenskap af tillverkare ägde att utan
vidare drifva detaljhandel från så kalladt nederlag, åtminstone om till
detta »nederlag» hörde lagerkällare. Sådan lagerkällare vore nämligen,
enligt deras mening, att betrakta såsom hänförligt till själfva »tillverkningsstället.
»
j*f§ Vore denna uppfattning rörande vidden af tillverkares försäljningsrätt
grundad, så skulle nämda rätt gifvetvis vara synnerligen
betänklig, enär den lätt kunde komma att göra så godt som alla försök
till begränsningar af ölhandeln illusoriska.
Lyckligtvis har dock ifrågavarande tolkning af ordet »tillverkningsställe»
blifvit af högsta domstolen underkänd genom ett utslag, som för
frågans bedömande synes vara af den vikt, att en kortfattad redogörelse
för detsamma här må lämnas.
Under 1896 hade disponenten för ett bryggeri aktiebolag i Södermanlands
län låtit sälja maltdrycker för afhämtning från en af bolaget förhyrd lagerkällare,
som vore belägen på ett afstånd af omkring 1 kilometer från bolagets tillverkningsställe.
Då hvarken bolaget eller dess disponent förvärfvat särskildt tillstånd
till dylik försäljning, yrkade åklagaren ansvar för oloflig utskänkning af maltdrycker.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 29
Svaranden medgaf, att försäljning af Öl ägt rum på sätt åklagaren uppgift,
men bestred åtalet under förmenande att bolaget varit lagligen berättigadt
till dylik försäljning. Ifrågavarande källare, hvarest ölet läge lagradt 3 eller 4
månader, innan det ansåges färdigt till afsalu, vore på grund häraf att hänföra
till bolagets tillverkningsställe, där bolaget ägde rätt att sälja sina tillverkningar.
Åklagaren åter bestred denna uppfattning; med den af svärmoder] förfäktade
åsikten skulle bryggeri kunna samtidigt på flera platser försälja sina
tillverkningar, blott på hvarje af dessa platser någon del af den i tillverkningen
ingående behandlingen af maltdryckerna ägde rum.
Den åtalade fälldes af häradsrätten för första resan oloflig försäljning af
maltdrycker till böter, men besvärade sig hos hofrätten och anförde därvid: Med
tillverkningsställe kunde icke förstås endast det ställe, där malten kokades och
vörten försattes med humle, ty vörten i det skick, den vore efter kokningen,
måste för att kunna föras i handeln undergå två särskilda jäsningar. Den ena
af. dessa skedde i s. k. jäskar omedelbart efter kokningen, men den andra, den
s. k. efterjäsningen på fat, som droge en tid af omkring 2 månader, måste, enär
den kräfde stort utrymme, försiggå utom bryggeriet i särskilda lagerkällare.
Innan detta lagrade Öl sedermera fördes ut i marknaden, måste det tappas på
flaskor eller mindre fat, och stora transportkostnader blefve tillverkaren besparade,
därest ölet kunde efter tappningen försäljas direkt från lagerkällaren i stället, forätt
återföras till bryggeriet att därifrån säljas.
Åklagaren anförde häremot: Med tillverkningsställe, där bryggeriidkare
ägde rätt till afhämtning sälja maltdrycker, kunde icke förstås annan plats än
den,. där själfva bryggeriet vore beläget. Den omständigheten, att bryggeri å
annat, mer eller mindre aflägset ställe ägde eller förhyrde eu eller flera källare,
vare sig för lagring eller för allenast förvaring af det tillverkade, kunde icke
medföra rättighet för bryggeriägaren att där idka försäljning af maltdrycker till
mindre belopp än 10 liter.
Hofrätten förklarade, att som med afseende af hvad i målet blifvil
upplyst den plats, hvarifrån försäljningen af ifrågavarande maltdrycker ägt rum,
vore att hänföra till samma dryckers tillverkningsställe, blefve svaranden från
ansvar befriad.
Länsmannen anförde besvär. Om hofrätten med sitt utslag afsett att
fastställa, det lagerkällaren på grund af sin närhet till bryggeriet voro att hänföra
till tillverkningsställe, så invändes däremot, att den läge å annans mark, i annat
bysamhälle och å 1 kilometers afstånd från bryggeriet. Ansåge åter hofrätten
hvarje lagerkällare vara att betrakta såsom tillverkningsställe, så följde däraf, att
bryggeriidkare kunde hvar som helst få försälja sina tillverkningar i mindre belopp
än 10 liter, blott han å försäljningsorten lagrade en mindre mängd maltdrycker.
Bolagsdisponenten bestred ändringssökandet under framhållande bland
annat däraf, att den plats, där en vara slutligt fullbordades, framför andra borde
anses såsom varans tillverkningsställe.
Målet föredrogs den 2 november 1898 i högsta domstolen, hvarvid denna
pröfvade lagligt att, med upphäfvande af hofrättens utslag, fastställa häradsrättens
i målet meddelade beslut
30 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
Genom detta prejudikat har blifvit fastslaget, att bryggeriägare,
som vill hafva rättighet till försäljning från s. k. nederlag till mindre
belopp än 10 liter, måste härtill skaffa sig särskild! tillstånd på sätt k
11 af gällande maltdryeksförordning föreskrifver. Erhåller han icke dylikt
tillstånd, så kan han från nederlaget handla med myckenheter uppgående
till 10 liter och därutöfver, men icke lagligen med mindre.
Detta senare innebär visserligen icke, att han ej faktiskt, lagen till
trots, kan frän sitt nederlag utan särskilt tillstånd drifva äfven detaljhandel.
Så sker, som bekant är, i stor skala, och de medel, som härvid användas,
äro hufvudsakligen tvänne: försäljning efter salning och försäljning genom
kringj''äring.
Vill man sätta eu damm för »nederlagens» fördärfliga utskänkningsrörelse,
är det följaktligen användningen af dessa båda medel, som man
måste söka motarbeta och begränsa.
Den s. k. salningen bär maltdryckskommittén i sitt förslag till
ny förordning rörande handeln med vin och maltdrycker velat försvåra
genom tio-litersgränsens utbytande mot en tjugu litor,sgräns. Då ingen
motion i sådant syfte föreligger, har utskottet emellertid saknat anledning
att ingå i någon pröfning af detta förslag.
Däremot hafva vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren
tre motioner (n:o 111, n:o 154 och n:o 168) blifvit väckta, Invirka afse
reglering och begränsning af rätten till försäljning genom kringföring,
och utskottet, som fått dessa motioner till sig hänvisade, har med anledning
däraf i sitt betänkande n:o 1 framlagt ett förslag, genom hvars förverkligande
ifrågavarande försäljningssätt skulle blifva i väsentlig grad
inskränkt. Vunne detta förslag framgång, vore äfven, enligt utskottets
mening, de flesta olägenheter, som med handeln från de s. k. nederlagen
äro förknippade, i och med detsamma undanröjda.
Motionären har för sin del sökt en bot mot dessa olägenheter
i den af honom påyrkade föreskriften, att för all försäljning af maltdrycker
från s. k. nederlag skulle kräfvas särskild! tillstånd, hvilket ej
skulle få meddelas, såvida det ej samstämmigt tillstyrktes af vederbörande
komnmns kommunalnämd och kommunalstämma.
Ett stadgande af dylik art skulle innebära, att en tillverkare af
maltdrycker blefve med hänsyn till dessas afsättning ställd under vida
strängare bestämmelser än alla öfriga maltdrycksförsäljare. Hvarje annan
person, som så behagade, skulle utan särskild! tillstånd kunna handla
med vin, Öl och porter i myckenheter af 10 liter och därutöfver, och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 7. ol
ville lian drifva detaljhandel med samma drycker, skulle han enligt maltdrycksförordningens
§ 11 kunna af Konungens befallningshafvande undfå
rättighet därtill, såvida blott en af de båda kommunalmyndigheter, saken
gällde, understödde hans ansökan. Tillverkaren däremot — och han
ensam — skulle med afseende på handeln från »nederlag» såväl i parti
som i detalj vara beroende af speciellt medgifvande, hvilket ej finge
lämnas, såvida ej båda de kommunala myndigheterna tillstyrkte detsamma.
Om det läte tänka sig, att tillverkaren af eu vara genom någon
lagstiftningsåtgärd af nu ifrågasatt art blefve försatt i ogynnsammare
ställning än öfriga handlande med samma vara, skulle detta förmodligen
endast leda därtill, att han ej brydde sig om att söka tillstånd för egen
räkning utan i stället skaffade sig eu s. k. bulvan, på hvilken de skärpta
villkoren icke hade afseende. Frestelsen att så förfara läge åtminstone
nära till hands, och i sä fall skulle för nykterhetens sak tydligen intet
vara vunnet.
Ehuru utskottet sålunda i likhet med motionären finner det synnerligen
önskvärd!'', att kommunerna ej, utan att de själfva därtill gifvit
sitt fulla samtycke, skola kunna utsättas för de svåra missförhållanden,
som ölhandeln från s. k. nederlag ofta framkallar, har utskottet ej kunnat
öfvertyga sig om att ifrågavarande önskan skulle uppfyllas på det af
motionären angifna sättet samt nödgas på grund häraf hemställa,
att herr Sjöbergs förevarande motioner ej må till
någon Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 mars 1902.
På utskottets vägnar:
FRIDTJUV BERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.