Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1902-03-07 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1902:8, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Motionen.

N:o 8.

Ank. till Biksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 4 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t rörande omarbetning af förordningen angående

försäljning af vin och maltdrycker m. m.

Till Andra Kammarens andra tillfälliga utskott har remitterats

en motion, n:o 18, af herrar Ollas A. Ericsson, I). Persson i Tallberg och

Gr. Lindgren i Islingby, i hvilken motion hemställes, »att Riksdagen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta

kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker

m. m. den 24 oktober 1885 i den riktning,

a) att en gräns uppdrages mellan starkare och svagare maltdrycker,

b) att ur nämda förordning aflägsnas alla stadganden såväl angående

handel med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe,

té, choklad och dylikt, som ock med svagdricka under 2Va procent alko

holhalt, och

c) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,

i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning

af brännvin.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 38

Till stöd för denna hemställan anföres följande:

Under den senaste tiden hafva de starkare maltdryckerna inom vårt land

vunnit en utbredning och ett användande, som icke bådar godt. Fosterlands- och

nykterhetsvännen åser med stort bekymmer, hurusom dessa drycker alltmer börjat

att användas som rusdrycker, hvilka icke allenast tillhandahållas å därtillneärskildt

af sedda ställen, utan kringföras å vägar och stigar och till och med påtrugas öfverallt

i husen. I denna frihet att afyttra de starkare maltdryckerna ligger således

en stor frestelse, särskildt för det uppväxande släktet. Följderna visa sig redan

i en råhet och vildhet, som injaga skräck och fasa. Förhållandena på vissa ställen

gestalta sig sämre än under husbehof sbränningens dagar. Och likasom då eu

inskränkning i brännvinshandteringen ansågs af behofvet påkallad och vidtogs,

bör nu också ett liknande steg med snaraste tagas beträffande de starkare maltdryckerna.

Såväl inom som utom den lagstiftande församlingen hafva också förslag

framställts, som afsett att mota den starkt framvältrande ölfloden, men ännu hafva

vederbörande icke enats om någon åtgärd, som i afsevärd mån kunnat hindra

dess fördärfbringande framfart.

Motståndarne mot eu effektiv inskränkning hafva såsom hufvudskål framhållit,

att man ej borde för våra arbetare försvåra åtkomsten af denna dryck, då

på många ställen ingen annan stode att erhålla. Denna förmenta olägenhet afhjälpes

dock genom att medgifva frihet till försäljning af någon maltdryck med

lägre alkoholhalt, t. ex. den ganska allmänt begagnade och af det stora flertalet

såsom nyttig ansedda drycken svagdricka.

Hvad som sålunda borde göras vore,

att eu gräns uppdroges mellan starkare och svagare maltdrycker,

att ur förordningen aflägsnades alla stadganden såväl angående handel

med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té, choklad och dylikt,

som ock med svagdricka under 2 Vä procent alkoholhalt, och

att förordningen, i hvad den rör vin och starkare maltdrycker, bringades

närmare förordningen om försäljning af brännvin, med särskildt afseende fäst å

kommunalmyndigheternas befogenhet, å ansvarsbestämmelserna för öfverträdelser,

å tillverkares försäljningsrättigheter och beträffande utskänkning vid gästgifverier,

samt att försäljning i ringa omfattning utomhus, vare sig genom kringförande

eller från bord, förbjödes och det i § 22 mom. 2 medgifna undantaget

för Stockholms stad och statens järnvägsstationer upphäfdes, äfvensom att vin

och ölhandeln skildes från annan handel.

Fyra år hafva snart förflutit, sedan Andra Kammaren på förslag af sitt

tillfälliga utskott n:o 2 med 129 röster mot 72 för sin del beslöt, att Riksdagen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhölle, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta förordningen

den 24 oktober 1885 i nyss angifna syfte, men genom Första Kammarens

motstånd föll skrifvelseförslaget.

Sedan dess har visserligen en kongl. kommitté haft frågan om hand, men

densammas arbete lyckades ej föra ärendet framåt.

Nykterhetsvännernas hopp i det afseendet blef helt och hållet gäckadt,

och ölmissbruket frodas värre än någonsin.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. S Sam. 2 Afd. 2 Band. o Raft.

Dess

motivering.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o. 8.

Det är således på tiden, att såväl regering som Riksdag allvarligt beakta

hvad som härutinnan kan och bör göras.

Sistförflutna Riksdag vidtog afsevärda åtgärder i syfte att trygga riket

för yttre faror, må den visa samma omsorg äfven i att söka skydda vårt folk

från inre sådana.

*

Föregående Såsom motionärerna erinra, har frågan om en allmän revision af

Riksdagen, kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.

den 24 oktober 1885 år 1898 varit föremål för Riksdagens pröfning.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskott hemställde då,

att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kong! Maj:t låta omarbeta nådiga förordningen

af den 24 oktober 1885 i den riktning,

a) att ur densamma aflägsnas alla stadganden såväl angående handel med

de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té, choklad och dylikt, som

ock med svagdricka, som, ehuru spirituöst, likväl har så ringa alkoholhalt, att

det icke kan hänföras till rusgifvande drycker,

b) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,

i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning af brännvin.

Ärendet föredrogs i Andra Kammaren den 16 april 1898. De

flesta under debatten uppträdande talarne ansågo, att en revision af förordningen

i fråga vore af omständigheterna påkallad, och vid voteringen

afgåfvos för utskottets hemställan 129 röster mot 72, hvilka senare

emellertid icke voro för afsteg, utan för en formell ändring, afseende,

att den af Kongl. Maj:t reviderade förordningen icke skulle utan vidare

utfärdas, utan först såsom förslag framläggas för Riksdagen.

Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, till kvilket Första

Kammaren remitterade Andra Kammarens beslut, förklarade sig icke

kunna tillstyrka detta.

Såsom skäl till dess afstyrkande anfördes hufvudsakligen, att det

enligt utskottets mening icke vore möjligt att på ett praktiskt och ändamålsenligt

sätt åstadkomma fullt betryggande kontroll därå, att maltdrycker,

som i handeln ginge som »svagare», icke innehölle större alkoholhalt än

den för dem lagligen bestämda och att under sådana omständigheter det

icke vore tillrådligt att i teg stadga en alkoholgräns, hvars behöriga

iakttagande alldeles icke eller åtminstone endast på ett högst ofullstän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

digt ock otillförlitligt sätt skulle kunna öfvervakas. Ock då härmed

skälfva förutsättningen för Andra Kammarens beslut måste anses kafva

förfallit, kunde utskottet icke tillstyrka Andra Kammarens beslut, vare sig

under litt. a eller litt. b. För afslagsyrkandet å den del af beslutet, som

innefattades i litt. b, angåfvos äfven andra skäl. Utskottet förklarade

slutligen: »Ehuru utskottet sålunda icke kan tillstyrka Första Kammaren

att på de grunder, Andra Kammaren anfört, påyrka eu revision af berörda

kongl. förordning, vill utskottet dock icke förneka bebofvet af eu revision.

Genom de partiella förändringar, som denna förordning kvart eller

hvartannat år undergått, bar densamma blifvit allt mera svår att tillämpa,

och redan af denna anledning synes det utskottet, att en revision af densamma

är erforderlig.»

Vid betänkandets föredragning i Första Kammaren den 5 maj

biföll kammaren utan votering utskottets hemställan.

Mot slutet af samma år, eller den 7 oktober 1898, tillsatte Kongl. MaltdrycksMaj:t

på eget initiativ en kommitté med uppdrag att, efter utredning k°f™gtym

rörande de ändringar, som i syfte att ytterligare främja nykterheten kunde

behöfva vidtagas i förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker,

kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den 24

oktober 1885, afgifva förslag i ärendet.

Denna kommitté inlämnade den 23 maj 1900 till Kongl. Maj:t sitt

betänkande jämte förslag till ny förordning.

Maltdryckskommitténs flertal fann icke lämpligt att i förslaget

upptaga de från många håll framställda önskemålen om en lagbestämd

alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker och om förordningens

uppställande så, att ur densamma uteslötes bestämmelserna rörande kokadt

kaffe, té, choklad och dylikt, hvilka förhållanden jämte vissa andra

detaljer i förslaget föranledde en minoritet af kommittén att reservera

sig mot förslaget, sådant det af kommitténs flertal fastställdes.

Kommittén, som ingående behandlade frågan om möjligheten att

i lagstiftningen fastslå en alkoholgräns mellan starkare och svagare

maltdrycker, anförde såsom stöd för att en sådan gräns icke blifvit i

förslaget till ny förordning bestämd samma skäl, vidlyftigare utvecklade,

som Första Kammarens tillfälliga utskott tidigare andragit.

Öfver maltdryckskommitténs förslag har Kongl. Maj:t den 6 juni

1900 begärt utlåtande af Konungens befallningshafvande och kongl.

järnvägsstyrelsen, hvilka ock samtliga under föregående år till Kongl.

Maj:t inkommit med sina yttranden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

TJtshottets

yttrande och

hemställan.

36 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o S.

Vid genomläsning af dessa yttranden finner man, att flertalet länsstyrelser

med kraft betona nödvändigheten af att i en blifvande maltdryckslagstiftning

skillnad måtte göras mellan starkare och svagare maltdrycker.

Denna ståndpunkt intages af öfverståtkållareämbetet, af Konungens

befallningshafvande i Stockholms län, Uppsala län, Jönköpings län, Kalmar

län, Blekinge län, Kristianstads län, Göteborgs län, Värmlands län, Västmanlands

län, Kopparbergs län, Gäfieborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands

län, Västerbottens län och Korrbottens län. i

Det är endast Konungens befallningshafvande i Malmöhus län,

Skaraborgs län, Älfsborgs län och Gotlands län, således blott fyra, som

utan vidare ansluta sig till kommitténs betänkande.

(Kriga Konungens befallningshafvande gifva tydligt till känna, att

de fortfarande anse en förordning, som stadgar en alkoholgräri, önskvärd

och att de med beklagande funnit, att kommittén icke lyckats

framkomma med ett författningsförslag i sådan riktning.

Motionärernas hemställan innebär, såsom af denna redogörelse

framgår, att Riksdagen nu skulle fatta ett beslut i hufvudsak öfverensstämmande

med det, som Andra Kammaren för sin del år 1898 antog,

men i hvilket Första Kammaren icke instämde.

Utskottet anser, att en revision af gällande maltdrycksförordning

är synnerligen af behofvet påkallad och snarast möjligt bör äga rum samt

att vid en sådan revision den uppfattning, hvilken Riksdagen 1892 och

Andra Kammaren ytterligare 1896, 1897 och 1898 uttalat, borde få göra

sig gällande, med andra ord: att en ny, omarbetad maltdrycksförordning

nödvändigt måste genom en bestämd alkoholgräns skilja mellan starkare

och svagare maltdrycker. Förrän så skett, kan maltdryckslagstiftningen

icke blifva tillfredsställande. Ett sammankopplande af alkoholstarka, berusande

ölsorter med svagdricka, som icke kan verka berusande, medför

antingen svagdricksförsäljningens inskränkande på samma gång som ölförsäljningens,

eller ock, om man icke vill inskränka svagdricksförsäljningen,

ölförsäljningens ohäjdade framfart utan möjlighet till restriktiva

bestämmelser däremot. Visserligen har maltdryckskommittén ansett det

icke vara möjligt att uppdraga eu lagstadgad alkoholgräns, därest icke

kontrollen anordnades vid själfva tillverkningen, men utskottet har, lika

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 37

litet som flera Konungens befallningshafvande, kunnat öfvertygas af kommitténs

skäl.

Motionens yrkande i öfrigt, eller att stadgande^ angående handel

med kokadt kaffe, té och choklad m. m. måtte ur en blifvande vinoch

maltdrycksförsäljningsförordning uteslutas liksom ock att en sådan ny

lagstiftning angående de alkokolstarkare maltdryckerna i tillämpliga delar

bör bringas närmare förordningen om försäljning af brännvin, utgöra likaledes

ofta uttalade önskemål, kvilkas realiserande nära sammanhänger

med deri förut berörda frågan. Kär en gräns mellan starkare och svagare

maltdrycker blifvit af lagstiftningen erkänd, måste, såsom ock

Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län säger, steget tagas

fullt ut och de icke rusande dryckerna undandragas en lagstiftning, som

bör omfatta endast de starkare.

Då emellertid resultatet af maltdryekskommitténs arbete för närvarande

ligger under Kongl. Maj:ts pröfning;

då kommitténs förslag till ny maltdrycksförordning mötts af ett

bestämdt ogillande hufvudsakligast därför, att i detsamma icke tagits

hänsyn till just de önskemål, som motionärerna återgifvit;

då dessa önskemål äfven af flertalet länsstyrelser i deras yttranden

öfver förslaget fram burits för Kongl. Maj:t;

då Andra Kammaren för sin del 1896, 1897 och 1898 med stor

majoritet gifvit sin uppfattning i frågan till känna; och

då slutligen på grund af anförda omständigheter man torde ha

allt skäl att hoppas, att Kongl. Maj:t kommer att snart allvarligt taga

frågan i hela dess vidd i öfvervägande samt därvid taga hänsyn till

nämda uppfattning,

synes det utskottet icke välbetänkt att nu hemställa om ett nytt

uttalande af kammaren eller Riksdagen, till följd hvaraf utskottet

hemställer,

att ifrågavarande motion ej för närvarande må

till någon Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1902.

På utskottets vägnar:

FRIDTJUV BERG.

Bill. till Riksd. Prof.. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Käft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.