Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
1902-03-07 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1902:8, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
32
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Motionen.
N:o 8.
Ank. till Biksd. kansli den 7 mars 1902, kl. 4 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande omarbetning af förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m.
Till Andra Kammarens andra tillfälliga utskott har remitterats
en motion, n:o 18, af herrar Ollas A. Ericsson, I). Persson i Tallberg och
Gr. Lindgren i Islingby, i hvilken motion hemställes, »att Riksdagen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta
kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker
m. m. den 24 oktober 1885 i den riktning,
a) att en gräns uppdrages mellan starkare och svagare maltdrycker,
b) att ur nämda förordning aflägsnas alla stadganden såväl angående
handel med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe,
té, choklad och dylikt, som ock med svagdricka under 2Va procent alko
holhalt, och
c) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,
i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning
af brännvin.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 38
Till stöd för denna hemställan anföres följande:
Under den senaste tiden hafva de starkare maltdryckerna inom vårt land
vunnit en utbredning och ett användande, som icke bådar godt. Fosterlands- och
nykterhetsvännen åser med stort bekymmer, hurusom dessa drycker alltmer börjat
att användas som rusdrycker, hvilka icke allenast tillhandahållas å därtillneärskildt
af sedda ställen, utan kringföras å vägar och stigar och till och med påtrugas öfverallt
i husen. I denna frihet att afyttra de starkare maltdryckerna ligger således
en stor frestelse, särskildt för det uppväxande släktet. Följderna visa sig redan
i en råhet och vildhet, som injaga skräck och fasa. Förhållandena på vissa ställen
gestalta sig sämre än under husbehof sbränningens dagar. Och likasom då eu
inskränkning i brännvinshandteringen ansågs af behofvet påkallad och vidtogs,
bör nu också ett liknande steg med snaraste tagas beträffande de starkare maltdryckerna.
Såväl inom som utom den lagstiftande församlingen hafva också förslag
framställts, som afsett att mota den starkt framvältrande ölfloden, men ännu hafva
vederbörande icke enats om någon åtgärd, som i afsevärd mån kunnat hindra
dess fördärfbringande framfart.
Motståndarne mot eu effektiv inskränkning hafva såsom hufvudskål framhållit,
att man ej borde för våra arbetare försvåra åtkomsten af denna dryck, då
på många ställen ingen annan stode att erhålla. Denna förmenta olägenhet afhjälpes
dock genom att medgifva frihet till försäljning af någon maltdryck med
lägre alkoholhalt, t. ex. den ganska allmänt begagnade och af det stora flertalet
såsom nyttig ansedda drycken svagdricka.
Hvad som sålunda borde göras vore,
att eu gräns uppdroges mellan starkare och svagare maltdrycker,
att ur förordningen aflägsnades alla stadganden såväl angående handel
med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té, choklad och dylikt,
som ock med svagdricka under 2 Vä procent alkoholhalt, och
att förordningen, i hvad den rör vin och starkare maltdrycker, bringades
närmare förordningen om försäljning af brännvin, med särskildt afseende fäst å
kommunalmyndigheternas befogenhet, å ansvarsbestämmelserna för öfverträdelser,
å tillverkares försäljningsrättigheter och beträffande utskänkning vid gästgifverier,
samt att försäljning i ringa omfattning utomhus, vare sig genom kringförande
eller från bord, förbjödes och det i § 22 mom. 2 medgifna undantaget
för Stockholms stad och statens järnvägsstationer upphäfdes, äfvensom att vin
och ölhandeln skildes från annan handel.
Fyra år hafva snart förflutit, sedan Andra Kammaren på förslag af sitt
tillfälliga utskott n:o 2 med 129 röster mot 72 för sin del beslöt, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhölle, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta förordningen
den 24 oktober 1885 i nyss angifna syfte, men genom Första Kammarens
motstånd föll skrifvelseförslaget.
Sedan dess har visserligen en kongl. kommitté haft frågan om hand, men
densammas arbete lyckades ej föra ärendet framåt.
Nykterhetsvännernas hopp i det afseendet blef helt och hållet gäckadt,
och ölmissbruket frodas värre än någonsin.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. S Sam. 2 Afd. 2 Band. o Raft.
Dess
motivering.
o
34 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o. 8.
Det är således på tiden, att såväl regering som Riksdag allvarligt beakta
hvad som härutinnan kan och bör göras.
Sistförflutna Riksdag vidtog afsevärda åtgärder i syfte att trygga riket
för yttre faror, må den visa samma omsorg äfven i att söka skydda vårt folk
från inre sådana.
*
Föregående Såsom motionärerna erinra, har frågan om en allmän revision af
Riksdagen, kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.
den 24 oktober 1885 år 1898 varit föremål för Riksdagens pröfning.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskott hemställde då,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kong! Maj:t låta omarbeta nådiga förordningen
af den 24 oktober 1885 i den riktning,
a) att ur densamma aflägsnas alla stadganden såväl angående handel med
de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té, choklad och dylikt, som
ock med svagdricka, som, ehuru spirituöst, likväl har så ringa alkoholhalt, att
det icke kan hänföras till rusgifvande drycker,
b) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,
i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning af brännvin.
Ärendet föredrogs i Andra Kammaren den 16 april 1898. De
flesta under debatten uppträdande talarne ansågo, att en revision af förordningen
i fråga vore af omständigheterna påkallad, och vid voteringen
afgåfvos för utskottets hemställan 129 röster mot 72, hvilka senare
emellertid icke voro för afsteg, utan för en formell ändring, afseende,
att den af Kongl. Maj:t reviderade förordningen icke skulle utan vidare
utfärdas, utan först såsom förslag framläggas för Riksdagen.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, till kvilket Första
Kammaren remitterade Andra Kammarens beslut, förklarade sig icke
kunna tillstyrka detta.
Såsom skäl till dess afstyrkande anfördes hufvudsakligen, att det
enligt utskottets mening icke vore möjligt att på ett praktiskt och ändamålsenligt
sätt åstadkomma fullt betryggande kontroll därå, att maltdrycker,
som i handeln ginge som »svagare», icke innehölle större alkoholhalt än
den för dem lagligen bestämda och att under sådana omständigheter det
icke vore tillrådligt att i teg stadga en alkoholgräns, hvars behöriga
iakttagande alldeles icke eller åtminstone endast på ett högst ofullstän
-
35
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
digt ock otillförlitligt sätt skulle kunna öfvervakas. Ock då härmed
skälfva förutsättningen för Andra Kammarens beslut måste anses kafva
förfallit, kunde utskottet icke tillstyrka Andra Kammarens beslut, vare sig
under litt. a eller litt. b. För afslagsyrkandet å den del af beslutet, som
innefattades i litt. b, angåfvos äfven andra skäl. Utskottet förklarade
slutligen: »Ehuru utskottet sålunda icke kan tillstyrka Första Kammaren
att på de grunder, Andra Kammaren anfört, påyrka eu revision af berörda
kongl. förordning, vill utskottet dock icke förneka bebofvet af eu revision.
Genom de partiella förändringar, som denna förordning kvart eller
hvartannat år undergått, bar densamma blifvit allt mera svår att tillämpa,
och redan af denna anledning synes det utskottet, att en revision af densamma
är erforderlig.»
Vid betänkandets föredragning i Första Kammaren den 5 maj
biföll kammaren utan votering utskottets hemställan.
Mot slutet af samma år, eller den 7 oktober 1898, tillsatte Kongl. MaltdrycksMaj:t
på eget initiativ en kommitté med uppdrag att, efter utredning k°f™gtym
rörande de ändringar, som i syfte att ytterligare främja nykterheten kunde
behöfva vidtagas i förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker,
kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den 24
oktober 1885, afgifva förslag i ärendet.
Denna kommitté inlämnade den 23 maj 1900 till Kongl. Maj:t sitt
betänkande jämte förslag till ny förordning.
Maltdryckskommitténs flertal fann icke lämpligt att i förslaget
upptaga de från många håll framställda önskemålen om en lagbestämd
alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker och om förordningens
uppställande så, att ur densamma uteslötes bestämmelserna rörande kokadt
kaffe, té, choklad och dylikt, hvilka förhållanden jämte vissa andra
detaljer i förslaget föranledde en minoritet af kommittén att reservera
sig mot förslaget, sådant det af kommitténs flertal fastställdes.
Kommittén, som ingående behandlade frågan om möjligheten att
i lagstiftningen fastslå en alkoholgräns mellan starkare och svagare
maltdrycker, anförde såsom stöd för att en sådan gräns icke blifvit i
förslaget till ny förordning bestämd samma skäl, vidlyftigare utvecklade,
som Första Kammarens tillfälliga utskott tidigare andragit.
Öfver maltdryckskommitténs förslag har Kongl. Maj:t den 6 juni
1900 begärt utlåtande af Konungens befallningshafvande och kongl.
järnvägsstyrelsen, hvilka ock samtliga under föregående år till Kongl.
Maj:t inkommit med sina yttranden.
TJtshottets
yttrande och
hemställan.
36 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o S.
Vid genomläsning af dessa yttranden finner man, att flertalet länsstyrelser
med kraft betona nödvändigheten af att i en blifvande maltdryckslagstiftning
skillnad måtte göras mellan starkare och svagare maltdrycker.
Denna ståndpunkt intages af öfverståtkållareämbetet, af Konungens
befallningshafvande i Stockholms län, Uppsala län, Jönköpings län, Kalmar
län, Blekinge län, Kristianstads län, Göteborgs län, Värmlands län, Västmanlands
län, Kopparbergs län, Gäfieborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands
län, Västerbottens län och Korrbottens län. i
Det är endast Konungens befallningshafvande i Malmöhus län,
Skaraborgs län, Älfsborgs län och Gotlands län, således blott fyra, som
utan vidare ansluta sig till kommitténs betänkande.
(Kriga Konungens befallningshafvande gifva tydligt till känna, att
de fortfarande anse en förordning, som stadgar en alkoholgräri, önskvärd
och att de med beklagande funnit, att kommittén icke lyckats
framkomma med ett författningsförslag i sådan riktning.
Motionärernas hemställan innebär, såsom af denna redogörelse
framgår, att Riksdagen nu skulle fatta ett beslut i hufvudsak öfverensstämmande
med det, som Andra Kammaren för sin del år 1898 antog,
men i hvilket Första Kammaren icke instämde.
Utskottet anser, att en revision af gällande maltdrycksförordning
är synnerligen af behofvet påkallad och snarast möjligt bör äga rum samt
att vid en sådan revision den uppfattning, hvilken Riksdagen 1892 och
Andra Kammaren ytterligare 1896, 1897 och 1898 uttalat, borde få göra
sig gällande, med andra ord: att en ny, omarbetad maltdrycksförordning
nödvändigt måste genom en bestämd alkoholgräns skilja mellan starkare
och svagare maltdrycker. Förrän så skett, kan maltdryckslagstiftningen
icke blifva tillfredsställande. Ett sammankopplande af alkoholstarka, berusande
ölsorter med svagdricka, som icke kan verka berusande, medför
antingen svagdricksförsäljningens inskränkande på samma gång som ölförsäljningens,
eller ock, om man icke vill inskränka svagdricksförsäljningen,
ölförsäljningens ohäjdade framfart utan möjlighet till restriktiva
bestämmelser däremot. Visserligen har maltdryckskommittén ansett det
icke vara möjligt att uppdraga eu lagstadgad alkoholgräns, därest icke
kontrollen anordnades vid själfva tillverkningen, men utskottet har, lika
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 37
litet som flera Konungens befallningshafvande, kunnat öfvertygas af kommitténs
skäl.
Motionens yrkande i öfrigt, eller att stadgande^ angående handel
med kokadt kaffe, té och choklad m. m. måtte ur en blifvande vinoch
maltdrycksförsäljningsförordning uteslutas liksom ock att en sådan ny
lagstiftning angående de alkokolstarkare maltdryckerna i tillämpliga delar
bör bringas närmare förordningen om försäljning af brännvin, utgöra likaledes
ofta uttalade önskemål, kvilkas realiserande nära sammanhänger
med deri förut berörda frågan. Kär en gräns mellan starkare och svagare
maltdrycker blifvit af lagstiftningen erkänd, måste, såsom ock
Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län säger, steget tagas
fullt ut och de icke rusande dryckerna undandragas en lagstiftning, som
bör omfatta endast de starkare.
Då emellertid resultatet af maltdryekskommitténs arbete för närvarande
ligger under Kongl. Maj:ts pröfning;
då kommitténs förslag till ny maltdrycksförordning mötts af ett
bestämdt ogillande hufvudsakligast därför, att i detsamma icke tagits
hänsyn till just de önskemål, som motionärerna återgifvit;
då dessa önskemål äfven af flertalet länsstyrelser i deras yttranden
öfver förslaget fram burits för Kongl. Maj:t;
då Andra Kammaren för sin del 1896, 1897 och 1898 med stor
majoritet gifvit sin uppfattning i frågan till känna; och
då slutligen på grund af anförda omständigheter man torde ha
allt skäl att hoppas, att Kongl. Maj:t kommer att snart allvarligt taga
frågan i hela dess vidd i öfvervägande samt därvid taga hänsyn till
nämda uppfattning,
synes det utskottet icke välbetänkt att nu hemställa om ett nytt
uttalande af kammaren eller Riksdagen, till följd hvaraf utskottet
hemställer,
att ifrågavarande motion ej för närvarande må
till någon Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 mars 1902.
På utskottets vägnar:
FRIDTJUV BERG.
Bill. till Riksd. Prof.. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Käft.
6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.