Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

1902-03-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1902:4, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ant. till Riksct. kansli den 4 mars 1902, kl. 8 e. m.

Andra Kammarem tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckta förslag om inrättande af ett ståtslotteri.

Till utskottets behandling hafva öfver]ernnats tvenne inom kammaren

väckta motioner:

l:o) motion n:o 56 af herr A. Thyländer m. fl., i hvilken motion

hemställes, »att, med ändring i eller upphäfvande af deremot stridande

författningar, ett statslotteri måtte inom riket upprättas, samt att i sådant

syfte ^Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för nästkommande Eiksdag framlägga förslag

till ett sådant lotteri». Motionen är underskrifven af 14 kammarledamöter

och hafva derjemte 19 instämt i'' dess syfte;

2:o) motion n:o 84 af herr O. F. Trapp, deri föreslås, »att Biksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära, att Kongl. Maj:t ville

framlägga förslag till inrättande för statens räkning af ett penninglotteri».

I motionen instämma 3 kammarledamötor.

Af ifrågavarande förslags motivering framgår, att förslagen, ehuru

till formen något olika, dock till syftemålet i det närmaste sammanfalla,

hvarför utskottet ansett sig böra öfver desamma meddela utlåtande i ett

sammanhang.

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Haft. (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

Till stöd för den af herr Thylander m. 11. väckta motionen hafva

motionärerna anfört följande: »I en tid, då statsmakterna nödgas se

sig om åt alla håll för att dels fylla luckorna efter gamla, nu afskatfade

skatter, dels ock betäcka de ofantliga kostnader, som försvarsväsendets

ordnande medför, tränger sig med växande styrka fram eu tanke, som

man och man emellan länge afhandlats, och som riksdag efter riksdag

sökt göra sig gällande, den tanken nemligen, att den spellust på utländska

lotterier, som i så många år riktat dessa till den grad, att utländingarne

sjelfva öppet le åt svenska folkets oförstånd, måtte, när

den icke kan hämmas, bereda vår egen statskassa en väl behöflig

inkomst.

När det på 1770-talet upprättade svenska nummerlotteriet genom

eu kongl. kungörelse af den 4 juni 1841 upphäfdes, bland annat med

anledning af vissa brister i dess grundregler och organisation, saknades

icke inom Riksdagen de, som motsatte sig detta beslut, och detta på den

grund, att det svenska lotterispelet betagit folket hågen att spela på

utländska lotterier. Man fruktade nemligen, att denna håg nu skulle

återvakna och ej kunna hämmas, då ju lotter till utländska lotterier

kunde utbjudas i bref.

Vid den tiden var dock icke det utländska lotteriofoget på långt

när så utveckladt, som det sedermera blifvit, men den nämnda förutsägelsen

besannades snart. Det är numera allmänt kändt, att i synnerhet

danska och tyska lotterier hemta eu kolossal vinst af den fördom och

det i sig omöjliga förmynderskap öfver folket, som förhindrar oss att

inom eget land behålla de stora summor, som nu genom spel på utländska

lotterier sändas till främlingar.

Det enda skäl, som med något sken af sanning kunnat åberopas

för afslag på hittills framkomna motioner om ett inhemskt statslotteri,

har varit, att spellusten är en passion, som icke bör tillfredsställas.

Men detta skäl duger icke, då man ser mellan fingrarne med spellusten

både på utländska lotterier, mot hvilka tillsynen mer och mer slappas,

och på inhemska sådana, som i växande antal tillåtas, fastän svenska

staten icke deraf drager någon fördel. Man har beräknat, att svenskarne,

som, efter danskarnes eget påstående, äro det danska statslotteriets bästa

kunder, årligen på detta håll bortspela nio ä tio millioner kronor. Om

detta är sanning, så förtjena nämnda våra grannar på oss en summa,

tillräckligt stor att dermed betala årliga kostnaden för hela deras flotta

(7,068,225 kr.) jemte den kongl. civillistan och riksdagsbudgeten, hvilket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 8

iillt sammanräknadt under innevarande år utgör 8,603,637 kronor. Också

yttrade en dag en ledamot i danska folketinget, att danskarne »hunna

vara glada, så länge svenskarne hellre spela på deras lotten, än de inrätta

ett eget».

Med hvilken förslagenhet våra grannar härvid gå till väga, kan

ses däraf, att de anställa särskilda, väl aflönade och i orterna bosatta

agenter, Indika resa från hy till hy och utprångla danska lottsedlar, och

i Skåne lära finnas sådana agenter, hvilka, påstås det, på denna affärsverksamhet

hafva en årlig inkomst af 5,000 kronor och derutöfver.

De relativt fåtaliga Vinster, som utfälla, komma genom kollektörernas

egennytta icke allmänt de vinnande till godo, i det nya lottsedlar

få ersätta vinsterna, och af dessa tager t. ex. danska staten 16 procent

och Hamburg respektive 10 procent.

Man vill äfven påstå, att den alltjemt fortgående utvidgningen af

det danska klasslotteriet, bvilket för få år sedan omfattade blott 85,000

lotter, sedermera för två år sedan utvidgades till 110,000 och i år

lärer komma att höjas till 125,000 lotter, egentligen är att tillskrifva

svenskarnes lifLiga deltagande.

Det får ju antagas, att motståndet mot inrättande af ett svenskt

statslotteri hvilar på allvarliga, moraliska syften, men man borde väl då

ock med kraft och allvar tillämpa förbudet i 1 § af lotteriförordningen

af 1881 mot allt utspridande eller afyttrande af lotter i både in- och utländska

lotterier, hvilket nu icke är fallet, och man borde då icke låta

den bortlottning af lösören och konstsaker, som i 3 § af samma lag är

tillåten, försiggå så utan all kontroll, att massor af osålda lotter utan

vidare få deltaga i utlottningen. Icke heller borde, då inbjudningar till

deltagande i allmänt lotteri äro såväl i nämnda författning som i tryckfrihetsförordningen

förbjudna, införandet i våra tidningar af dragningslistor,

som egga till lotterispel, tillåtas. Det visar ju äfven en ytterlig

inkonseqvens, att, då man strängt ogillar sådant spel, så att staten icke

deraf får hemta en välbehöflig vinst, regeringen likväl tillåter det ena

stora lotteriföretaget efter det andra, såsom till exempel för en teaterbyggnad,

för Nordiska museet, för goodtempiarorden o. s. v.

Önskligast hade väl varit, om man genom en fullt effektiv lagstiftning

kunnat dels förbjuda så väl inhemska lotterier som ock kringspridandet

af inbjudningar till deltagande i utländska lotterispel, dels

införa en fullt verksam kontroll öfver en sådan lags efterlefnad. Men då

detta väl näppeligen torde låta sig göra, bör väl den tanken, att in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

förandet här i landet af ett allmänt svenskt statslotteri, omgärdadt af en

omsorgsfullt afvägd lagstiftning, skulle åt vårt eget land kunna spara de

millioner, hvilka nu årligen bortslumpas på spel i utländska lotterier, icke

kunna anses vara obefogad».

Till stöd för motion n:o 84, framburen af borr O. F. Trapp, anföres:

»Förslag om inrättande för svenska statens räkning af ett penninglotteri

hafva flera gånger, jemväl i Riksdagen, framstälts, och de skäl,

som derför tala, hafva så ofta framförts, att det torde vara öfverflödigt

att här upprepa dem alla.

Senaste tiders erfarenhet synes åt dessa skäl hafva gifvit ökad

vigt och böra föranleda att, trots det afslag, som mött föregående framställningar

i ämnet, å nyo upptaga frågan.

Det egentliga skälet för afslag torde väl hafva varit det moraliska,

att det icke är staten värdigt att så att säga organisera folkets spellusta

och med sin sanktion uppmuntra till lotterispel.

Detta skäl synes dock, hur aktningsvärd än dess grund är, icke

praktiskt böra tillmätas afgörande betydelse vid det förhållande, att

tillfället att spela, lockelsen att göra det, ändock erbjudes genom den

ständigt ökade, energiska verksamhet, utländska lotteriagenter här i landet

bedrifva, trots alla hinder, man lägger dem i vägen. Man har helt nyss

fått bevittna, hurusom utländska lotterier, till och med statslotterier, sett

sig föranlåtna att öka lotternas antal, emedan de ej kunnat tillfredsställa

sina kunder, hvilka till stor del eller till största delen äro att söka bland

den svenska allmänheten.

Vid sådant förhållande synes det i och för sig från statsekonomi

synpunkt knappt försvarligt att af grunder, hvilkas goda syfte man icke

kan realisera, låta högst betydande belopp öfverflyttas till utlandet i

stället för att låta dem stanna inom landet och samtidigt bereda statskassan

en icke alldeles oväsentlig intägt.

Men härtill kommer, att nämnda moraliska hänsyn numera icke

vidare synas praktiskt upprätthållas. År efter år tillåter staten, att serier

efter serier af störa, inhemska lotterier utbjudas åt den svenska allmänheten.

De ändamål, hvarför dessa lotterier anordnas, må vara aldrig så

goda; sjelfva saken är dock en och densamma — att penninglotterier

anordnas och erhålla statens sanktion. Steget derifrån och till inrättande

af ett statslotteri synes mig betydelselöst.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 5

1 öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 16 april 1771

liar i vårt land under en längre tid idkats lotterirörelse för statens räkning

genom det s. k. kongl. nummerlotteriet; men såsom herr Tkylander m. fl.

i sin motion erinrar, beslöto Rikets Ständer vid 1840—1841 års riksdag,

att detta lotteri skulle med utgången af år 1840 upphöra. Af

riksdagshandlingarne i detta ärende inhemtas, att ständerna i anslutning

till statsutskottets utlåtande såsom skäl för beslutet i fråga anförde: »att,

på sätt erfarenheten nogsamt vitsordar, nummerlotteriinrättningen på eu

mängd spelande, såväl i moraliskt som ekonomiskt hänseende, utöfvat

ett skadligt inflytande; att det otvifvelaktigt innebär eu motsägelse att,

under gällande förbud mot hasardspel i allmänhet, med statens skydd

hägna en inrättning, hvars verkningar på den obildade och oerfarne äro

nästan lika förderfliga som de, hvilka af andra hasardspel förorsakas,

samt att det jemväl synes föga öfverensstämmande med statens värdighet,

att, endast i betraktande af den från berörde lotteri härflytande vinst,

bibehålla eu inrättning, som, ur moralitetens synpunkt, icke kan godkännas.

»

Samtidigt förekom ock fråga om införande af s. k. klasslotteri i

stället för det utdömda nummerlotteriet, hvaröfver statsutskottet afgaf

följande utlåtande: »Beträffande det af herr Rosenblad alternativt väckta

förslag om inrättande för statens räkning af så kalladt klasslotteri,

hvaruti, till följd af insatsernas ansenliga belopp, den fattigare delen af

allmänheten icke vore i tillfälle att inträda; så, ehuru lotterier af dylik

beskaffenhet visserligen icke torde i ekonomiskt hänseende medföra lika

skadliga följder som nuvarande nummerlotteri, har likväl utskottet, som,

på sätt ofvan nämndt är, till principen ogillar lotterispel i allmänhet,

funnit sig icke kunna understödja ifrågavarande förslag om klasslotteriets

införande». Detta utlåtande godkändes ock af ständerna.

I öfverensstämmelse med den uppfattning i fråga om lotteriväsendet,

som rikets ständer i dessa tvenne frågor uttalat, utfärdades snart derefter

det lotteriförbud, som möter oss i kongl. förordningen den 21 mars 1844.

De deri innefattade bestämmelserna blefvo sedermera skärpta och

utvecklade genom kongl. förordningen den 6 augusti 1881, hvars § 1

stadgar: »Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för all
mänheten

inrättas eller öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att,

för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lott eller annat

bevis om rätt till delaktighet i dylikt inom eller utom riket anordnadt

företag eller att kungöra försäljning åt sådant bevis», och i § 2: »Hvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

i 1 § i afseende å lotteri är stadgadt galle ock om annat företag,

hvarigenom åt en eller flere af de deruti deltagande erbjudes i penningar

eller penningars värde utfäst och efter lottning eller dermed jemförlig

anordning utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt eu

hvar deltagare.»

I anslutning till nämnda stadgande sökte man äfven motverka

utländska lotteriinbjudningars spridning här i landet genom ett tillägg

till tryckfrihetsförordningens § 3 mom. 12. Genom den år 1882 sanktionerade

grundlagsändring i detta afseeende erhöll nemligen berörda lagrum

följande lydelse: — — — »Såsom missbruk af tryckfriheten anses:

Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande

och förledande; brotten umgällas med böter från trettiotre riksdaler

sexton skillingar till och med etthundra riksdaler, och skriften konfiskeras;

skolande med höter till enahanda belopp beläggas inbjudningar till

deltagande uti inländskt lotteriföretag, som ej tillåtet är, äfvensom i utländskt

lotteri.-» Ur konstitutionsutskottets motivering för detta tillägg må anföras:

»Utskottet har ingalunda förbisett, att ett förbud mot offentlig
görande

i tryck af ifrågavarande inbjudningar endast kan bidraga att

minska men ej fullständigt undanrödja lockelser till lotterispel, då andra

verksamma medel finnas att dertill förleda allmänheten. Kändt är nemligen,

i hvilken omfattande grad lotter i alla delar af landet utbjudas

direkt genom agenter, hvilkas anbud finna vägen icke minst till de

obemedlade klasserna, liksom ock att lotteriinbjudningar och annonser

derom medelst utländska tryckalster ega en vidsträckt spridning. Det

oaktadt har utskottet ej tvekat att föreslå införande i tryckfrihetsförordningen

af ett förbud i det af motionären angifna syfte i den öfvertygelse,

att icke något medel, som kan bidraga att motverka det ifrågavarande

onda, bör lemnas oförsökt.»

Det må ock erinras om bestämmelsen i allmänna poststadgan den

9 september 1899 § 67 mom. 6: 2: »Korsbandsförsändelse eller brefkort,

innehållande meddelande om försäljning af lotter, mottages icke till

postbehandling, om icke vederbörande inrikes myndighet lemnat tillstånd

till bortlottningen och tillkännagifvande derom finnes intaget i

meddelandet.»

Visserligen hafva under de senaste årtiondena gång efter annan

framkommit förslag om införande af penninglotteri för statens räkning;

men ofvan anmärkta uppfattning i fråga om inrättande af statslotteri har

hittills inom Riksdagen visat sig så starkt rotfästad, att motioner i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 7

nämnda syfte städse afslagits. Senast skedde detta vid sistlidne riksdag.

Då förekom ärendet i form af hemställan om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes efter verkstäld utredning till

Eiksdagen aflåta proposition om inrättande af ett statslotteri, samt i sammanhang

dermed efter omständigheterna föreslå upphäfvande eller ändring

af kongl. förordningen angående förbud mot lotteri den 6 augusti 1881.

Denna motion, förberedd af Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott,

blef der afstyrka och då den i kammaren behandlades den 6 mars 1901,

visade sig efter skedd omröstning, att den tillvunnit sig endast 50 röster,

då deremot 132 röster voro för afslag.

Såvidt- af förevarande motioner kan inkemtas, har sedan ärendets

behandling å sistnämnda tid ej förekommit något, hvilket för frågans

behandling må anses kunna hafva direkt inverkan utom till äfventyra

den omständigheten, att fortfarande många af vårt folk hängifva sig åt

spel å utländska lotterier. Detta förhållande är beklagligt ej mindre ur

sedlig synpunkt, enär härigenom näres och fortplantas den skadliga spellusta,

som gällande lotteribestämmelser åsyfta att motverka, än äfven ur

nationalekonomisk synpunkt, då afsevärda penningbelopp dragas ur landet

till men för nationalförmögenheten och inhemska penningmarknaden.

1 afseende å den nationalekonomiska förlust, som i detta afseende

drabbar vårt folk, vexla uppgifterna uti de i ämnet väckta motioner.

Under det att sålunda herr Trapp m. fl. ej synes kunna angifva något

visst belopp, utan endast framhåller, att genom de utländska lotterierna

»högst betydande belopp» öfverflyttas till utlandet, lemnar herr Thylander

in. fl. mera detaljerade uppgifter särskildt med afseende å svenskarnes

förluster å danska statslotteriet, i det han säger: »Man har beräknat, att

svenskarne, som, efter danskarnes eget påstående, äro det danska statslotteriets

bästa kunder, årligen på detta håll bortspela nio ä tio millioner

kronor. Om detta är sanning, så förtjena nämnda våra grannar

på oss en summa, tillräckligt stor att dermed betala årliga kostnaden

för hela deras flotta (7,068,225 kronor) jemte den kongl. civillistan och

riksdagsbudgeten, hvilket allt sammanräknadt under innevarande år utgör

8,603,637 kronor.» I eu med herr Thylanders m. fl. motion i hufvudsakliga

delar lika lydande af herr C. E. Ljungberg in. fl. inom Första

Kammaren afgifven motion anföres slutligen, att svenskarne på detta

lotteri årligen bortspela 8 ä 9 millioner kronor, en uppgift, om hvars

riktighet motionärerna dock synas vara tveksamma, då de tillägga: »hvarom

det är svårt att hafva en bestämd mening».

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Uttkotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

Till belysning särskild! af denna del i frågan lemnas i öfversättning

efterskrifna utdrag ur förslag till dansk finanslag för finansåret den

1 april 1901—31 mars 1902.

»§ 7. Behållningen från klasslotteriet har under finansåren 1897

—1898, 1898—1899 och 1899—1900 utgjort respektive 1,107,560 kronor

37 öre, 1,089,556 kronor 45 öre, och 1,081,372 kronor 23 öre, alltså

i genomsnitt 1,092,829 kronor 68 öre. För begge lotterierna 1901 —

1902 anslås behållningen härefter till 1,090,000 kronor.

Med åberopande af lagen den 6 mars 1869 beräknas af insatssumman

i provision till kollektörerna och till administrationsutgifter respektive

5 procent och 1 procent.

Då insatssumman i kraft af den godkända planen för det 183

lotteriet är faststäld till 5,230,400 kronor, alltså för två lotterier till

10,460,800 kronor, komma förenämnda utgifter att beräknas till respektive

523,040 kronor och 104,608 kronor.

Administrationsutgifterna fördela sig sålunda:

1. Lön till Justitiedirektionen och Inspektören..................... 8,900: —

nemligen till Inspektören, utnämnd

25/n 1886 .................................................. 3,000: —

ålderstillägg 400 kr., personligt tillägg 1,000: —

till medlemmarne af Justitiedirektionen 4,500: —

2. Lön till medhjelpare........................................... 25,500: —''

3. Löpande utgifter:

a) Driftkostnader (vaktmästare, hyra,

bränsle och ljus, kontorskostnader m. m.) 16,900: —

b) Yid dragningar ..................................... 4,400: -

4. Utgifter till papper, tryckning och bokbinderiarbeten....

5. Fort ou) gift er ...........................................................................

6. Till fritt förfogande.............................................................••••■

Summa kronor

21,300: —

42,300:

3,000: —.

3,608: - 104,608: —»

Enligt ett vetenskapligt arbete »Die öffentlicken Gliickspiele» af

D:r Rudolf Sieghart, utgifvet i Wien 1899 och behandlande Die Gluckspiele

i de vigtigaste europeiska staterna, lemnas med afseende på det

danska statslotteriet några belysande uppgifter för året 1897—1898.

Kollektörernas antal var då 144 i Köpenhamn och 141 i provinserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o i.

eller tillsammans 285, för h vilkas aflöning ju är beräknare något öfver

500,000 kr. Staten , hade då eu inkomst af omkring 1,108,000 kr.,

hvartill ytterligare kom stämpel å lotterna med 455,000 kr., så att hela

inkomsten från klasslotteriet för det året tillskyndade de danska finanserna

en behållning af 1,563,000 kr.

Eftei afdrag af administrationskostnaderna och inkomstbeloppet

för danska staten torde sålunda af insatssnmman å danska statslotteriet

återstå omkring åtta millioner kronor, som komma de spelande till godo

i form af vinster.

Äfven undei förutsättning att svenskarne i spelet å berörda lotteri

deltoge med 9 ä 10 millioner kronor eller med nästan hela insatssumman,

skulle^ dock i stället för de 9 å 10 millioner kronor, hvilka man enligt

herr Thylanders m. fl. uppgift har beräknat bortspelta af svenskarne å

danska statslotteriet, Sveriges årliga nationalförlust genom detta lotteri

utgöra högst 2 millioner kronor.

Nu torde emellertid med visshet kunna antagas, att utom svenskar

äfven danskar och norrmän i högst väsentlig grad deltaga i spelet å

samma lotteri och att derför den ofvan antydda eventuella nationalförlusten

i verkligheten är betydligt mindre.

Om det sålunda, — huru öfverdrifna och med verkliga förhållandet

litet öfverensstämmande herr Thylanders m. fl. i motionen häfda

sifferuppgifter än äro — icke kan såsom utskottet förut framhållit förnekas,

att vårt folk genom inflytandet från de utländska lotterierna tillfogas

en ekonomisk nationalförlust, så torde det å andra sidan vara obestridligt,

att, så länge man i vårt land är befriad från ett inhemskt

statslotteri, man också är befriad från alla med ett dylikt lotteri förbundna

fiestelser, demoralisation och elände i synnerhet inom de

fattigares leder.

Utskottet tillåter sig i detta sammanhang erinra om ett beaktansvärdt

yttrande, afgifvet i Andra Kammaren 1881 från en framstående

Malmörepresentant, hvilken inom sin embetsverksamhet stått lotterifrågan

mycket nära: »Är det en nationalförlust, att penningar gå ur landet till

flammande lotterier, så är det å andra sidan en nationalvinst, att en

ingalunda ringa del af svenska folket blir befriadt från frestelsen att

deltaga i lotterispel. Denna vinst kan väl icke med penningar uppskattas,

men ser man efter hvad folket i sedligt afseende generation efter

generation derpå vinner, så tror jag man kan säga, att deri ligger en

högst väsentlig ersättning.»

Bih. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Aid. 2 Afd. 4 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o i.

Det är visserligen, en beklaglig sanning, att inhemska lotterier,

såsom ju också motionärerna påpeka, i växande antal tillåtas, men denna

omständighet synes utskottet icke utgöra något talande skäl för önskvärdheten.

eller behofvet af ett statslotteri, utan endast ådagalägga en

tyvärr allt för långt drifven eftergifvenhet från Kongl. Maj:ts sida i fråga

om lotteriförordningens tillämpning; och torde en rättelse härutinnan och

ett strängare iakttagande af lotteriförordningens anda vara i hög grad

önskvärd.

I tillvaron af nu gällande förbud mot lotterier och inbjudningar

till dessa har svenska folket dock en möjlighet att kunna hämma spellustan

och särskilt ett värn mot dess spridande i samhällets bredare

lager; våra arbetare och de mindre bemedlade, som af spellustan skulle

hårdast drabbas, hafva säkerligen, hvad angår landet i dess helhet, icke

i någon nämnvärd grad nåtts af utländska lotteriinbjudningar. Erfarenheten

från utlandet gifver emellertid anledning antaga, att just de mindre

bemedlade i främsta rummet skulle falla offer för en lotteriverksamhet

från statens sida; och att sålunda ur deras fickor den förnämsta delen

utaf statens inkomster af ett statslotteri skulle hemtas, något, som väl

icke kan anses staten värdigt eller öfverensstämmande med statsmakternas

arbete för folkets väl.

Med anledning af hvad sålunda anförts och med vidhållande af

den ståndpunkt i frågan, utskottet vid förra riksdagen intagit, får

utskottet vördsamt hemställa,

l:o) att herr Thylanders m. fl. ifrågavarande

motion icke må af kammaren bifallas, samt

2:o) att icke heller herr Trapps m. fl. förevarande

motion må vinna kammarens bifall.

Stockholm den 4 mars 1902.

På utskottets vägnar:

GEORG KRONLUND.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

11

Reservation

af herrar R. Petersson och Björkman, som icke kunnat godkänna de af

utskottet åberopade skäl mot motionernas afstyrkande, utan ansett, att,

då lotterispel fortfarande i allt vidsträcktare grad i vårt land bedrifves

dels å utländska lotterier, dels äfven å allt oftare inrättade och af Kongl.

Maj:t medgifna inländska, staten också borde draga de fördelar, som ett

inhemskt statens penninglotteri kunde medföra, och att utskottet derför

bort bifalla herr Trapps motion, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t begära, att Kong!. Maj:t ville framlägga förslag till inrättande

för statens räkning af ett penninglotteri.

Herr Sandén bar begärt få antecknadt, att ban icke deltagit i

frågans behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.