Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2

1902-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1902:2, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1902, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, med

anledning af en af herr E. O. V. Wavrinsky väckt

motion angående legaliserade revisorer.

Till utskottet kar till förberedande behandling blifvit hänvisad en af

herr E. 0. V. Wavrinsky afgifven motion, n:o 21, hvari motionären hemställer,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huru bekofvet af en kår af fullt

utbildade, offentliga revisorer må kunna mötas, dels hvilken ställning och

ansvar en sådan kår bör innehafva, och för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kan föranleda.»

Såsom skäl för denna sin hemställan anför motionären hufvudsakligen

följande.

Bekofvet af en legaliserad kår af fullt utbildade, sjelfständiga revisorer

gjorde sig med hvarje år allt mera gällande på snart sagdt alla områden

af det offentliga lifvet. För detta ändamål hade för två år sedan Svenska

Revisor-samfundet bildats, men då detta ej lyckats erhålla sökt statsunderstöd,

hade det föga utsigter att kunna verka för utbildning af sakkunniga

och sjelfständiga revisorer.

I England med dess kraftiga affärslif vore eu sådan institution som

den ofvan föreslagna införd. Skulle ej i vårt land något kunna göras för

att möta det växande bekofvet af fullt utbildade revisorer?

Motionären hade redan vid 1901 års riksdag hemstält om en utredning

i nämnda syfte. Framställningen biträddes i hufvudsakliga delar af

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, och kammaren godkände

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N;o 2.

utskottets utlåtande, men Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2

afstyrkte på nedan anförda skäl förslaget, ock kammaren beslöt i enlighet

dermed.

Mången ryggade tillbaka, säger motionären vidare, emedan man förestälde

sig, att det vore fråga om afsevärda kostnader. Men hvad motionären

begärde kunde realiseras både lätt och billigt. Vid af staten understödda

och kontrollerade handelsskolor kunde inrättas eu öfverbyggnad, en särskild

klass för utbildning af revisorer, till hvilken de elever, som genomgått

sådan handelsskola egde tillträde, sedan de viss tid varit i tjenst och

utöfvat praktisk verksamhet hos någon legaliserad revisor eller vid revisionsbyrå.

Efter aflagd examen borde dessa elever, i den mån behofvet

påkallade, nämnas till offentliga revisorer med en ställning exempelvis

motsvarande notarius publicus’ eller våra landsfiskalers. De skulle, som

redan 1895 i Andra Kammaren påvisades, kunna komma till vidsträckt

användning, och skulle sjelf deklaration blifva påbjuden, blefve sannolikt

behofvet af offentliga revisorer verkligt trängande.

Yrkesrevisorer och bokförare både hittills i vårt land intagit en

mycket underordnad social ställning. Motionären redogör derefter förorsakerna

till detta förhållande.

Olägenheterna af ett sådant system hade visat sig. Den större affärsmannen,

som måste egna sin kraft åt skötseln af affären i sin helhet,

försummade kontrollen öfver den vigtiga bokföringen och blefve bestulen;

inom banker och bolag försnillades medel, och tillgreppen doldes genom

förfalskning af räkenskaperna o. s. v.

Motionären såge intet annat verkligt ingripande botemedel mot dessa

missförhållanden än bildandet af ett fast organiseradt och legaliseradt

revisorsstånd.

* *

* •

Den af motionären ofvan nämnda motionen, n:o 2, vid 1901 års

riksdag hade vidlyftigare motivering och vidsträcktare syfte. I densamma

liemstäldes, »att Kiksdagen ville i skrifvelse till Ivongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta utreda, huru genom närmare lagstadgad

bokföring samt genom revision och kontroll af såväl allmänna som

eventuel enskilda räkenskaper större trygghet mot oredlighet må kunna

vinnas, och särskild^ huruvida icke för revisorer och kontrollanter inom

vissa gränser närmare föreskrifter för deras tjensteutöfning böra lemnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga (Utskotts N:o 4) Utlåtande N:o 2. 3

och särskilda qvalifikationer stadgas, samt för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet.»

I år har motionären, såsom det synes utskottet, med rätta delat denna

motion i två, af hvilka den här icke föreliggande, n:o 2, handlar om utsträckning

af genom kongl. förordningen 4 maj 1855 (jfr strafflagen kap.

23 §§ 1, 3 och 4) stadgad bokföringsskyldighet. Denna senare motion har

utskottet på anförda skäl ansett sig böra till Andra Kammaren återlemna.

Utskottet har redan under fjorårets riksdag i sitt utlåtande (n:o 17)

anfört de skål, som synes tala för bifall i hufvudsak till motionärens förslag,

och nöjer sig utskottet derför nu med att hänvisa till samma utlåtande.

Första Kammarens utskott n:o 2 hade deremot eu annan uppfattning:

Tillgång till qvalificerade revisorer skulle, likasom den ifrågasatta vidgningen

af gränserna för bokföringsskyldighet, vara föga verksam mot oredlighet,

och från statens sida kunde väl mot i motionen åsyftade brott

knappast vidtagas andra åtgärder än bestraffning enligt lag. Ej heller

kunde med fullt fog påstås, att qvalificerade revisorer saknades för kontroll

a statsverkets uppbördsman och redogörare. Att absolut förebygga alla

oegentligheter läge naturligtvis utom möjlighetens gräns. Tillgång, öfver

den nu befintliga, till qvalificerade revisorer skulle sålunda afse behofvet

för kommuner, bolag eller föreningar och enskilde, men verkan af ökad

tillgång derå blefve väl knappast tillfyllestgörande utan någorlunda bestämda

föreskrifter om regelbunden, obligatorisk användning af desamma. Med

fullt fog syntes dock det af Andra Kammaren gillade utlåtandet anse sådana

bestämmelser olämpliga. Resultatet af qvalificerade revisorers verksamhet,

af oförmodade inventeringar och dylikt komme väl ock i hufvudsak att

inskränkas till någon minskning i förluster på otillförlitliga redogörare,

således vara af rent ekonomisk art. Denna omständighet syntes till åtgärder

för lämpliga revisorers anskaffande eller utbildande mana speciel!

dem, som vore i behof af och med fördel kunde tillgodogöra sig deras

biträde, och det syntes således i hufvudsak vara icke staten, utan kommuner,

bolag och enskilde, som initiativet tillkomme.

Första Kammarens utskott n:o 2 påpekar derefter tillvaron af de äfven

af motionären omnämda »Aktiebolaget Sveriges Allmänna Revisionsbyrå» och

det efter engelsk förebild inrättade »Svenska Revisor-samfundet», båda utgörande

sammanslutningar, hvilka, tidsenligt utvecklade och rätt skötta, i

den mån de blefve kända och gjorde sig förtjenta af förtroende, nog skulle,

jemte andra möjligen uppstående föreningar af samma art, fylla behofvet.

Yisade erfarenheten, att på detta sätt tillkomna revisorer, för att fullt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

motsvara fordringarna eller för att finna användning vid rättskipningen,

måste vara edsvurna eller officiell erkända, då, men ej förr, kunde det

förefinnas skäl att öfverväga, huruvida och på hvad sätt statens ingripande

kunde varda lämpligt eller nödvändigt, och fråga derom skulle kunna af

föreningarna sj elfva väckas genom ansökan hos Konungen med bifogande

af tillräckligt material för frågans bedömande, som antagligen nu skulle

saknas.

Mot vissa delar af denna motivering anfördes reservation af ordföranden

och en ledamot i borsta Kammarens meranämnda utskott. Och motiveringen

synes ej heller i allo bindande.

För det första borde väl äfven i detta fall gälla satsen »bättre förekomma

än förekommas». Den utgift, i alla händelser jemförelsevis ringa,

som från statens sida kunna erfordras för legaliserande af en revisorskår

i den omfattning, som utskottet vid fjorårets riksdag föreslog, torde

rikligen varda ersatt, äfven om endast en bråkdel af de många oegentligheter,

som nu tidt och ofta komma i dagen, kunde på antydda sätt förebyggas.

Vidare må det väl ligga någon motsägelse deri, att Första Kammarens

utskott å ena sidan anser, att kommuner, bolag och enskilde skulle,

på ej närmare angifvet sätt, taga initiativet till bildande af en qvalificerad

och legaliserad revisorskår, men å andra sidan säger, att de i detta syfte

redan bildade samfund äro tillräckliga, under förutsättning att de rätt

skötas och utvecklas.

För öfrigt har ju det ena af de åsyftade samfunden, Svenska Kevisorsamfundet

på sätt, som meranämnda utskott antyder, redan vändt sig

till Konungen med ansökan om understöd, men utan framgång, och

har sålunda, såsom motionären anför, i saknad af uppmuntran för sitt

allmännyttiga sträfvande, mycket ringa utsigter att kunna verka för utbildning

af sakkunniga och sjelfständiga revisorer. Det är ju slutligen endast

här fråga om en utredning, hvilken Kongl. Maj:t torde ega mycket bättre

medel att låta verkställa än hvarje, om än så sakkunnigt, enskildt samfund.

Dessutom hafva i de stora kultur- och affärsländerna, England, Tyskland

och Frankrike, åtgärder i motionens syftning blifvit vidtagna.

I enlighet med hvad utskottet i fjorårets utlåtande framhöll, anser det

fortfarande, att någon förpligtelse, vare sig för kommuner, bolag eller

föreningar, att anlita legaliserade revisorer ej bör, åtminstone tillsvidare,

förefinnas. Och vill utskottet äfven nu uttryckligen betona, att det anser,

att för ifrågavarande revisorers utbildning ej må kräfvas något särskild^

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 5

af staten upprättadt och underhållet institut, utan att denna utbildning

torde kunna vinnas vid redan befintliga, af staten understödda handelsläroverk.

Med hufvudsakligt vidhållande af sin redan förra året uttalade åsigt,

får utskottet sålunda hemställa, att Andra Kammaren, med anledning af

herr Wavrinskys förevarande motion, måtte för sin del besluta,

att Kiksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida

en kår af fullt utbildade revisorer må anses behöflig,

och i så fall hvilka åtgärder må vara erforderliga

för att bereda denna kår en lagligen erkänd, med ansvar

förenad ställning, samt derefter för Kiksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen må kunna

föranleda.

Stockholm den 11 februari 1902.

På utskottets vägnar:

JULIUS CENTEKWALL.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Afd

2 Band.

2 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.