Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 3 § 1 mom. bevillnings förordningen.

1902-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:10, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 3 § 1 mom. bevillnings förordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Beuilln ingsu Iskotta ts Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Jtiksd. kansli den 21 februari 1902, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kongl. Maj:t angående ändring af 3 § 1 mom. bevillnings

förordningen.

(2:a A.)

I eu till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 96, hemställer herr L. Eriksson, att Riksdagen måtte

besluta i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring

i eller tillägg till § 3 mom. 1 i bevillningsförordningen, att försäljningspriset

å sålda delar af styckad egendom ej må läggas till grund för taxering

af de osålda delande, eller blotta styckningsåtgärden må anses förläna

dessa högre värde, än de förut haft, utan värdet bestämmas med ledning

af den afkastning, de anses kunna lemna, eller det värde, de kunna anses

ha som jordbruk.

Såsom bilaga till motionen finnes fogad en Kongl. Maj:ts resolution

af den 8 juni 1900, så lydande:

»Kongl. Maj:ts

nådiga resolution på de besvär, Frötuna aktiebolag i underdånighet anfört

deröfver, att,

sedan 1898 års bevillningsberedning för Fellingsbro socken föreslagit,

att sextiofyra klaganden tillhöriga hemmansdelar i Korfviken n:o 1, utgörande

tillhopa 449/iooo mantal, skulle taxeras till sammanlagdt värde af 13,800

kronor,

Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft. (N:o 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

samt klaganden kos taxeringsnämnden för socknen yrkat, att taxeringsvärdet

å kemmansdelarne icke måtte bestämmas till högre belopp än

6,700 kronor,

men taxeringsnämnden, enär af mantalslängden för berörda år inhemtats,

att ifrågavarande fastighet efter undergången hemmansklyfning vid

senaste mantalsskrifning upptagits i icke mindre än sextiofyra olika hemmansdelar,

en hvar å minst tre, högst åttiofem ettusendels mantal, hvilka,

i följd af Fellingsbro stations omedelbara närhet, vid efter hand skeende

försäljningar komme att betinga högre pris än annan jord i orten, godkänt

bevillningsberedningens förslag,

så och efter det Örebro läns pröfningsnämnd, hvarest klaganden fullföljt

sitt berörda yrkande, genom beslut vid sammanträde den 28 och

29 september 1898, enär fastigheten genom indelning i byggnadstomter ansåges

hafva det uppskattade värdet, ogillat yrkandet och faststält taxeringen,

har Kong!. Maj:ts och rikets kammarrätt, hvarest klaganden häröfver

sig besvärat, genom utslag den 26 september 1899 sig utlåtit, att som

det icke genom den af klaganden förebragta utredning kunde anses ådagalagdt,

att fastighetens verkliga värde understigit 13,800 kronor, funne

kammarrätten ej skäl att i öfverklagade taxeringsåtgärden göra ändring.

Gifven Stockholms slott den 8 juni 1900.

Kong!. Maj:t har, sedan kammarrätten, efter vederbörandes hörande,

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, låtit handlingarna i detta mål

Sig föredragas och finner icke skäl att göra ändring i kammarrättens

utslag.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.»

Den taxering, om hvilken fråga är i ofvanstående kongl. resolution,

synes motionären vara i strid med det i § 3 mom. 1 bevillningsförordningen

förekommande stadgande, att fast egendoms värde skall bestämmas

med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och

afkastning inhemtade upplysningar; och yttrar motionären angående de

af de särskilda taxeringsmyndigheterna i ärendet fattade beslut följande:

»Den omständigheten, att i bilagan omnämnda fastigheten efter verkstäld

egostyckning i mantalslängden upptagits i sextiofyra olika hemmansdelar,

kunde väl icke förläna den något högre värde än förut, och taxeringsnämndens

yttrande, att den vid efter hand skeende försäljningar komme

att betinga högre pris än annan jord i orten, innebär ju ett bestämdt erkännande,

att den då icke hade det åsätta värdet, utan först framdeles

skulle komma att få det. Att sålunda åsätta ett värde, som icke finnes,

s. 3 Kontrollera mot PDF

-Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

3

•eller till grund för värdet beräkna en afkastning eller vinst af egendomen,

jsom den icke lemnar förr än i en oviss framtid, kan väl icke vara med

rättvisa och billighet förenligt. Eigtigare är väl då att efter skedd försäljning

taxera säljaren för den vinst, han då verkligen gjort, och egendomen

till det värde, den då betingat. Derigenom verkar taxeringen på

•ett tillfredsställande sätt, emedan den träffat det verkliga värdet eller inkomsten

just då dessa framträda och ej förr, än de i verkligheten förefinnas

eller kunna afvinnas egendomen. Pröfningsnämndens åsigt, att fastigheten

genom indelningen i byggnadstomter fick det åsätta värdet, kan jag heller

icke tillmäta förmågan att till kemmansdelarne skaffa köpare, utan är det

väl först då köp ifrågakommer, som det högre värdet träder fram.

Kongl. kammarrätten har genom utslag i målet sig utlåtit, att som

klaganden icke ådagalagt, att fastighetens verkliga värde understigit det

densamma åsätta, funne kammarrätten ej skäl att i öfverklagade taxeringsåtgärden

göra ändring; och dock har klaganden genom intyg af två närboende

personer styrkt, att egendomen begagnades som jordbruksegendom

oeh ej lemnade högre afkastning än annan sådan i trakten. Något annat

sätt att styrka, att taxeringen var för hög, kunde mig veterligen ej åstadkommas

gent emot taxeringsmyndigheternas auktoritet, ty särskildt konto

öfver egendomen föres ej, emedan den då och ännu brukas i sambruk

med Frötuna aktiebolags hufvudgärd Frötuna, och att styrka, att egendomen

icke i eu obestämd framtid kunde bli värd 13,800 kronor, var ju

omöjligt, och det var ju det framtida värdet, som taxeringsnämnden lade

till grund för taxeringen.

Den ifrågavarande egendomen innehåller ej fullt 30 tunnland, och

då vanliga värdet i orten är 200 kronor tunnlandet, bör väl det af klaganden

föreslagna värdet 6,700 kronor anses tillräckligt.»

I motiveringen till den af motionären gjorda hemställan uttalar motionären

vidare sin farhåga för att, derest det blefve vanligt, att jordegendom

upptaxerades på sätt, som i förevarande fall skett, detta skulle vålla ett

betänkligt afbrott i den s. k. egna-hemsrörelsen.

I likhet med motionären anser utskottet, att det skulle vara synnerligen

olämpligt och mot bevillningsförordningen stridande, derest försäljningspriset

å sålda delar af en till tomter styckad jordegendom lades till

grund för taxeringen af de osålda, fortfarande till jordbruksnäring använda

delame, eller om blotta styckningsåtgärden ansåges förläna dessa ett högre

värde, än de förut haft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Men så torde icke kunna sägas hafva varit händelsen i diet af motionären

åberopade fall. Enligt upplysningar, som utskottet från kong!..

kammarrätten inhemtat, var hemmanet Va mantal n:o 1 Korfviken, inom;

Fellingsbro socken och härad af Örebro län, för år 1897 taxeradt till:

12,400 kronor. Sedan hemmanet genom egostyckning delats, i 74 lotter,,

hade af dessa sålts 10 stycken, om tillhopa 51/iooo mantal'',, för en köpeskilling

af inalles 3,200 kronor. Medeltaxeringsvärdet inom. socknen var''

för år 1898 29,300 kronor för helt mantal.

Vid sålunda upplyst förhållande kan icke med fog sägas, att, då.

de osålda 64 hemmanslottema, å tillsamman 449/iooo mantal, för år 1898.

uppskattades till ett sammanlagdt värde af 13,800 kronor, försäljningspriset

å de sålda lotterna, om tillhopa 51/iooo mantal, lagts till grand för

taxeringen, ty efter denna beräkningsgrund skulle värdet å de förra uppgått

till mera än 28,000 kronor.

Utskottet finner, med hänsyn till hvad sålunda anförts, den af motionären

omförmälda taxeringsåtgärd icke vara af beskaffenhet att påkalla

någon ändring i eller tillägg till gällande bevillningsförordning i det af

motionären angifna syfte; och då utskottet ej heller i öfrigt har sig bekant,

att sådant missförhållande egt rum som det af motionären öfverklagade,

hemställer utskottet,

att herr Erikssons ifrågavarande motion om

skrifvelse till Ivongl. Maj it angående ändring af 3 §

1 mom. bevillningsförordningen icke måtte till någon.

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

Reservationer:

af herrar Cavalli och Nisser, mot motiveringen; samt

af herrar J. Bromée, G. Jansson, Lundström och O. Jk. Ericsson..

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri,. 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.