Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Memorial N:o 17

1902-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:17, Bevillningsutskottets Memorial N:o 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.

1

X:o 17.

Ank. till Kiksd. kansli den 13 mans 1902, kl. 5 e. m.

Memorial, i anledning af kamrar nes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets

betänkande, n:o 4, med förslag till

ändring i 17 § i hevillningsförordningen m. m.

17 § i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst den 3 december 1897 är af följande lydelse:

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves

på två eller flere orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskattskyldiges

åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas

på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och

skall i fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan

rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,

upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid

hvarje månads slut.»

8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna den 3 december

1897 lyder sålunda:

»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst

af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves

vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret

af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras

rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara

inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker på

följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid

hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar,

sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter den

sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och

Bill. till RiJcsd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft. (N:o 17.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.

utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning

står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman

för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten,

som bör taxeras i den ort, der kontoret är beläget. Utelöpande

postremissvexlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och

utlåningsrörelsen.»

I anledning af en af herr J. Johnsson i Bollnäs inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 94, hade bevillningsutskottet i sitt betänkande

n:o 4 hemstält,

dels i punkten Bo) att Riksdagen måtte besluta, att 17 § i bevillningsförordningen

skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves

på två eller flere orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den skattskyldiges

åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på

en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas; och

skall, i fråga om inkomst af bankrörelse, skattskyldig, som drifver sådan

rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens

månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna

vid hvarje månads slut, hvarjemte, derest dessa rapporter icke utvisa storleken

af hela den in- och utlåning, som af de särskilda af delnings- och

kommissionskontoren under månaden förmedlats, fullständig upplysning skall

meddelas angående sagda lånerörelses omfång vid hvarje särskildt kontor;»

dels ock i punkten 2:o) att, för den händelse utskottets i punkten

1:°) gjorda hemställan blefve af Riksdagen bifallen, Riksdagen jemväl

måtte besluta, att 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna skulle

erhålla följande ändrade lydelse:

»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst

af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid

flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af

sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras

rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara

inkomsten, som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande

sätt. Summorna af kontorets in- och utlåningar vid hvarje månads slut

enligt månadsrapporterna och på grund af stadgandet i 17 § af ofvannämnda

förordning lemnade särskilda uppgifter sammanläggas och slutsumman

delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna qvoten anses

utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter

det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.

sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren,

uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den

ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar och egna

banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.»

Vid behandlingen af denna fråga hafva kamrarne, enligt utskottet

tillhandakomna protokollsutdrag, stannat i olika beslut, i det att

Första Kammaren afslagit, men Andra Kammaren bifallit hvad utskottet

sålunda hemstält.

För belysning af frågan, huruvida de sålunda af kamrarne fattade

olika besluten rörande utskottets i punkten l:o) gjorda hemställan om

ändring i 17 § i bevillningsförordningen må kunna blifva föremål för

gemensam omröstning, får utskottet erinra, att vid nästlidet års riksdag

— då utskottet i anledning af väckt motion gjort enahanda framställning

om ändring i 17 § bevillningsförordningen som den nu föreliggande,

hvilken hemställan, i likhet med hvad nu är förhållandet, afslagits

af Första Kammaren, men bifallits af Andra Kammaren — utskottet

i afgifvet memorial, n:o 31, anmält, att frågan enligt utskottets

åsigt icke kunde genom gemensam votering afgöras samt att, då någon

samman]emkning af kamrarnes skiljaktiga beslut syntes utskottet icke

heller kunna ega rum, utskottet funne frågan hafva för dåvarande riksdag

förfallit. Riksdagens beslut utföll ock i enlighet med hvad utskottet

sålunda anmält.

Till stöd för den uppfattning, nästlidet års bevillningsutskott i

frågan uttalat, anförde utskottet, att vid 1897 års riksdag dåvarande

bevillningsutskott — efter det kamrarne stannat i olika beslut rörande

14 § i utskottets förslag till ny bevillningsförordning, hvilken § innehöll

bestämmelser om införande af s. k, obligatorisk sjelfdeklaration

för vissa skattskyldige — i sitt memorial n:o 21 för Riksdagen anmält,

att utskottet funnit frågan hafva förfallit, hvarvid utskottet till stöd

härför åberopade särskildt ett år 1883 fattadt beslut att icke genom

gemensam votering afgöra en fråga om behandlingen af skattskyldigs

uppgift till bevillningsberedningen samt hänvisade till ett prejudikat

vid 1865—1866 års riksdag, då en utskottshemställan om föreskrift att

ordförande i bevillningsberedning på landet skulle vara »helst inom

distriktet boende» ansetts afgjord genom tre stånds sammanstämmande

beslut såsom varande af reglementarisk natur.

Vidare anförde nästlidet års bevillningsutskott, att utskottet, som

funne nu förevarande fråga vara af likartad beskaffenhet med den, som

förelåg vid 1897 års riksdag, delade dåvarande bevillningsutskotts uppfattning,

att dylika frågor icke kunde genom gemensam votering af
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.

göras; hvarjemte utskottet till stöd för denna uppfattning ytterligare

erinrade, att det stadgande, hvars förändring vore ifrågasatt, i bevillningsförordningen

hänfördes, icke under någon af de tre första rubrikerna

»Bevillning af fast egendom», »Bevillning för inkomst af kapital

och arbete» och »Grunder för inkomsternas beräknande», utan under

rubriken »Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid

taxering», hvilken sistnämnda rubrik omfattade stadganden af reglementarisk

natur.

Utskottet, som på de af nästlidet års Riksdags bevillningsutskott

angifna skäl ansluter sig till åsigten att frågan om ändring i 17 § i

bevillningsförordningen icke kan blifva föremål för gemensam omröstning,

får, då samman]emkning af kamrarnes skiljaktiga beslut härutinnan

synes utskottet icke heller kunna ega rum, såsom sin åsigt uttala,

att frågan för innevarande riksdag förfallit; hvilket utskottet härmed

får för Riksdagen

l:o) anmäla.

Beträffande kamrarnes skiljaktiga beslut rörande utskottets i punkten

2:o) af ifrågavarande betänkande gjorda hemställan, att, för den

händelse utskottets hemställan i punkten Bo) af betänkandet blefve af

Riksdagen bifallen, Riksdagen tillika måtte besluta en deraf betingad

ändring i 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, vill utskottet,

sedan Riksdagen fattat beslut i anledning af utskottets här ofvan under

l:o) gjorda anmälan, meddela yttrande; hvilket utskottet härmed får

för Riksdagen

2:o) anmäla.

Stockholm den 13 mars 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservationer

vid punkten Ro):

af herrar J. Bromée, G. Jansson och Lundström.

STOCLHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.