Bevillningsutskottets Memorial N:o 17
1902-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1902:17, Bevillningsutskottets Memorial N:o 17
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.
1
X:o 17.
Ank. till Kiksd. kansli den 13 mans 1902, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af kamrar nes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets
betänkande, n:o 4, med förslag till
ändring i 17 § i hevillningsförordningen m. m.
17 § i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst den 3 december 1897 är af följande lydelse:
»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves
på två eller flere orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskattskyldiges
åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas
på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och
skall i fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan
rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid
hvarje månads slut.»
8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna den 3 december
1897 lyder sålunda:
»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst
af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves
vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret
af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras
rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara
inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker på
följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid
hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar,
sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter den
sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och
Bill. till RiJcsd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft. (N:o 17.)
2
Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.
utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning
står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman
för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten,
som bör taxeras i den ort, der kontoret är beläget. Utelöpande
postremissvexlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och
utlåningsrörelsen.»
I anledning af en af herr J. Johnsson i Bollnäs inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 94, hade bevillningsutskottet i sitt betänkande
n:o 4 hemstält,
dels i punkten Bo) att Riksdagen måtte besluta, att 17 § i bevillningsförordningen
skulle erhålla följande ändrade lydelse:
»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves
på två eller flere orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den skattskyldiges
åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på
en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas; och
skall, i fråga om inkomst af bankrörelse, skattskyldig, som drifver sådan
rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens
månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut, hvarjemte, derest dessa rapporter icke utvisa storleken
af hela den in- och utlåning, som af de särskilda af delnings- och
kommissionskontoren under månaden förmedlats, fullständig upplysning skall
meddelas angående sagda lånerörelses omfång vid hvarje särskildt kontor;»
dels ock i punkten 2:o) att, för den händelse utskottets i punkten
1:°) gjorda hemställan blefve af Riksdagen bifallen, Riksdagen jemväl
måtte besluta, att 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna skulle
erhålla följande ändrade lydelse:
»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst
af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid
flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af
sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras
rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara
inkomsten, som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande
sätt. Summorna af kontorets in- och utlåningar vid hvarje månads slut
enligt månadsrapporterna och på grund af stadgandet i 17 § af ofvannämnda
förordning lemnade särskilda uppgifter sammanläggas och slutsumman
delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna qvoten anses
utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter
det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda
3
Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.
sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren,
uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den
ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar och egna
banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.»
Vid behandlingen af denna fråga hafva kamrarne, enligt utskottet
tillhandakomna protokollsutdrag, stannat i olika beslut, i det att
Första Kammaren afslagit, men Andra Kammaren bifallit hvad utskottet
sålunda hemstält.
För belysning af frågan, huruvida de sålunda af kamrarne fattade
olika besluten rörande utskottets i punkten l:o) gjorda hemställan om
ändring i 17 § i bevillningsförordningen må kunna blifva föremål för
gemensam omröstning, får utskottet erinra, att vid nästlidet års riksdag
— då utskottet i anledning af väckt motion gjort enahanda framställning
om ändring i 17 § bevillningsförordningen som den nu föreliggande,
hvilken hemställan, i likhet med hvad nu är förhållandet, afslagits
af Första Kammaren, men bifallits af Andra Kammaren — utskottet
i afgifvet memorial, n:o 31, anmält, att frågan enligt utskottets
åsigt icke kunde genom gemensam votering afgöras samt att, då någon
samman]emkning af kamrarnes skiljaktiga beslut syntes utskottet icke
heller kunna ega rum, utskottet funne frågan hafva för dåvarande riksdag
förfallit. Riksdagens beslut utföll ock i enlighet med hvad utskottet
sålunda anmält.
Till stöd för den uppfattning, nästlidet års bevillningsutskott i
frågan uttalat, anförde utskottet, att vid 1897 års riksdag dåvarande
bevillningsutskott — efter det kamrarne stannat i olika beslut rörande
14 § i utskottets förslag till ny bevillningsförordning, hvilken § innehöll
bestämmelser om införande af s. k, obligatorisk sjelfdeklaration
för vissa skattskyldige — i sitt memorial n:o 21 för Riksdagen anmält,
att utskottet funnit frågan hafva förfallit, hvarvid utskottet till stöd
härför åberopade särskildt ett år 1883 fattadt beslut att icke genom
gemensam votering afgöra en fråga om behandlingen af skattskyldigs
uppgift till bevillningsberedningen samt hänvisade till ett prejudikat
vid 1865—1866 års riksdag, då en utskottshemställan om föreskrift att
ordförande i bevillningsberedning på landet skulle vara »helst inom
distriktet boende» ansetts afgjord genom tre stånds sammanstämmande
beslut såsom varande af reglementarisk natur.
Vidare anförde nästlidet års bevillningsutskott, att utskottet, som
funne nu förevarande fråga vara af likartad beskaffenhet med den, som
förelåg vid 1897 års riksdag, delade dåvarande bevillningsutskotts uppfattning,
att dylika frågor icke kunde genom gemensam votering af
-
4
Bevillningsutskottets Memorial N:o 17.
göras; hvarjemte utskottet till stöd för denna uppfattning ytterligare
erinrade, att det stadgande, hvars förändring vore ifrågasatt, i bevillningsförordningen
hänfördes, icke under någon af de tre första rubrikerna
»Bevillning af fast egendom», »Bevillning för inkomst af kapital
och arbete» och »Grunder för inkomsternas beräknande», utan under
rubriken »Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid
taxering», hvilken sistnämnda rubrik omfattade stadganden af reglementarisk
natur.
Utskottet, som på de af nästlidet års Riksdags bevillningsutskott
angifna skäl ansluter sig till åsigten att frågan om ändring i 17 § i
bevillningsförordningen icke kan blifva föremål för gemensam omröstning,
får, då samman]emkning af kamrarnes skiljaktiga beslut härutinnan
synes utskottet icke heller kunna ega rum, såsom sin åsigt uttala,
att frågan för innevarande riksdag förfallit; hvilket utskottet härmed
får för Riksdagen
l:o) anmäla.
Beträffande kamrarnes skiljaktiga beslut rörande utskottets i punkten
2:o) af ifrågavarande betänkande gjorda hemställan, att, för den
händelse utskottets hemställan i punkten Bo) af betänkandet blefve af
Riksdagen bifallen, Riksdagen tillika måtte besluta en deraf betingad
ändring i 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, vill utskottet,
sedan Riksdagen fattat beslut i anledning af utskottets här ofvan under
l:o) gjorda anmälan, meddela yttrande; hvilket utskottet härmed får
för Riksdagen
2:o) anmäla.
Stockholm den 13 mars 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Reservationer
vid punkten Ro):
af herrar J. Bromée, G. Jansson och Lundström.
STOCLHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.