Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till ändring i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m., i syfte att införa ett på allmän rösträtt grundadt lokalt veto.

1902-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:18, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till ändring i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m., i syfte att införa ett på allmän rösträtt grundadt lokalt veto.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1902, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag till ändring

i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin

m. m., i syfte att införa ett på allmän rösträtt grundadt

lokalt veto.

(2:a A.)

Till bevillningsutskottet bär öfverlemnats en inom Andra Kammaren

af herrar E. G. Åkerlind och C. P. Jansson väckt motion, n:o 109, så lydande:

»Med hänvisning till motionen n:o 113 i Andra Kammaren för år 1894

såsom motivering, tillåta vi oss föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och till Riksdagen framkomma med förslag till

ändring i nu gällande förordning om försäljning af bränvin m. m. enligt vid

samma motion fogade grunder.»

Den motion, till hvilken sålunda hänvisas, var af följande lydelse:

»I sitt yttrande öfver en vid sistlidna års riksdag väckt motion att

genom per capita-omröstning, deri alla till myndig ålder komna välfrejdade

kommunalmedlemmar ega deltaga, skall bestämmas, huruvida inom kommunen

spirituosaförsäljning må ega rum eller icke, medgaf bevillningsutskottet enhälligt,

att »det med skäl kan sättas i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet

större inflytande borde inom kommunen tillerkännas flertalets åsigt».

Utskottet ansåg sig likväl ej kunna förorda förslaget, såsom innebärande en

»allt för stor afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala ärendens

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 18). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

afgörande.» När utskottets hemställan om afslag å motionen föredrogs i

Andra Kammaren, gillades motionens allmänna syfte af samtliga de ledamöter,

som yttrade sig i ämnet. Och sedan dess har man från skilda delar af landet

försport ett ganska lifligt intresse för den sålunda å bane bragta tanken att

i fråga om detaljhandeln med spirituösa drycker, hvilken redan i viss mån

är beroende af kommunaibeslut, göra allvar af den kommunala sjelfstyrelsens

princip.

Föredömen från andra länder — Nordamerikas förenta stater, England

och dess kolonier — gifva ock stod åt förhoppningen, att man på den antydda

vägen skall kunna närma sig en mera tillfredsställande lösning än

hittills af eu fråga, hvilkens utomordentligt stora betydelse af alla erkännes,

och hvilkens af flera skäl vanskliga beskaffenhet derför icke får afskräcka

från fortsatta bemödanden att genom lagstiftningens mellankomst underlätta

och stödja det moraliska reformarbete, som verkar på opinion och sed.

Det förslag, vi gå att framställa, är så till vida icke någonting fullkomligt

nytt, som det nära ansluter sig till nu gällande bestämmelser om

kommunernas beslutanderätt i ärenden angående detaljhandel med spirituösa

drycker och vill utveckla denna rätt i enlighet med en verklig sjelfstyrelses

grundsatser, från hvilka våra kommuner — såsom rösträttsstatistiken utvisar,

och de vid samtliga lagtima riksdagar 1867—1893, utom en enda, väckta

rösträttsmotioner påpekat — ännu stå mycket fjerran. Och hvad angår

administrativa myndigheters nuvarande inflytelse å detta slags kommunalfrågor,

så inskränker värt förslag icke Konungens befallningshafvandes nuvarande

rätt att, mot kommunalmyndighets bifallande beslut, förvägra upplåtande

af försäljningsrättigheter. Att Konungens befallningshafvandes nuvarande

befogenhet att, äfven mot stadsfullmäktiges (eller allmän rådstugas)

mening, medgifva försäljningsrättigheter, åtminstone får vika för ett folkomröstningsveto,

torde ej från någon synpunkt kunna betraktas såsom en för

samhällets bästa äfventyrlig inskränkning i nämnda embetsmyndighets maktfullkomlighet,

Yi afse ej heller någon annan rubbning af de nu stadgade

formerna för handläggning af ifrågavarande ärenden än den, som nödvändigt

följer af rätten att fordra eu vetoomröstning. Vårt förslag afser endast att

öppna eu möjlighet för flertalet af kommunens medlemmar att hindra en

försäljning, som nu kan kommunen påtvingas genom beslut dels af eu kommunal

myndighet, som framgått ur eller utöfvar sin beslutande makt enligt

fyrktals- och bevillningsrösträtt, dels af en administrativ statsmyndighet.

Frän den förut nämnda motionen skiljer sig sålunda vårt förslag i

vissa väsentliga afseenden.

Vi vilja icke, såsom motionären vid sistlidne riksdag, öfverlemna åt

allmän rösträtt att antingen tillåta spirituosaförsäljning inom kommunen och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 3

i så fall bestämma försäljningsrättigheternas antal eller förbjuda upplåtelse

åt sådana rättigheter, utan vilja vi endast tillerkänna kommunens medlemmar

rätt att genom omröstning uttala sitt veto mot ett i nu stadgad ordningväckt

förslag om beviljande af rättighet till minuthandel och utskänkning.

Derjemte, och såsom en borgen för ett mera medvetet intresse för saken,

åsyftar vårt förslag icke eu obligatorisk omröstning, utan göres den beroende

af initiativ från ett visst antal af kommunens medlemmar. Der initiativrätten

ej begagnas, eller förbudet icke segrar vid omröstningen, behålla de kommunala

och administrativa myndigheterna sin nuvarande beslutanderätt. Då

vi endast föreslå ett veto, finnes naturligen för oss ej heller något skäl att

ifrågasätta, det »angränsande» eller eljest närbelägna kommuner skulle ega

att i omröstningen deltaga.

Begränsadt till ett veto, tillerkändt åt den allmänna rösträtten, lärer

den af oss föreslagna anordningen icke träffas af den anmärkning, som bevillningsutskottet

gjorde gällande mot den vid förliden riksdag väckta motionen,

att nemligen denna innebar »en allt för stor afvikelse från nu gällande

grundsatser för kommunala ärendens afgörande». Detta torde väl kunna

sägas om ett förslag af innehåll, att det positiva beslutet om upplåtande af

försäljningsrättigheter och om deras antal skulle från kommunala myndigheter

och vederbörande embetsverk flyttas öfver till en ny, talrik kår af

röstägande, men ej om en åt dessa öfverlemnad rätt att blott afvärja en

åtgärd, som flertalet ogillar. Och om vi vilja tillerkänna detta veto åt en

af nuvarande kommunala census oberoende rösträtt, så kan ju icke i en

sådan fråga, som den om spirituosaförsäljning, mot detta vårt yrkande åberopas

något af de skäl, som anföras till försvar för bevillnings- och fyrktalsrösträtten

vid beslut om kommunala skatter och utgifter eller vid val af dem,

åt hvilka kommunens beslutanderätt i sådana ärenden kan eller skall öfverlemnas.

Ty det »större inflytande», som enligt vårt förslag »tillerkännes

flertalets åsigt», kan icke i någon den ringaste mån träda någons rätt eller

kommunens välförstådda. och lofliga intressen för nära.

Då Riksdagen, derest den gillar syftet af vårt förslag, torde böra hos

Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af ett författningsförslag, anse vi tillräckligt

att här angifva hufvudgrunderna för den ändring af nuvarande försäljningslag,

som vi förorda.

Vi tillåta oss sålunda att föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t

ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag till

ändring i nu gällande förordning om försäljning af bränvin m. in., enligt

följande grunder:

l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

annan minuthandel med eller iskänkning af bränvin än sådan, som i stad

egen rum på grund af burskap eller särskildt privilegium och på landet kan

tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen meddelas, åligger

det Konungens befallningshafvande, derest inom viss tid skriftlig ansökan

derom inkommer, undertecknad af välfrejdade, till myndig ålder komna medlemmar

af kommunen, som äro svenska medborgare, till ett antal motsvarande

minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att

förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda

väckta frågan.

2:o. I denna omröstning ega alla de kommunalmedlemmar att deltaga,

som uppnått myndig ålder, ega god frejd och äro svenska medborgare.

3:o. Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud

eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigheter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen deltagande

antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade

rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter ej väckas

förr än efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas, har det

förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej väckas förr än

efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må ej anföras

på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i laglig

ordning; och skall Konungens befallningshafvande, derest beslutet af sådan

anledning undanrödjes, förordna om anställande af ny omröstning.

En del erforderliga detaljföreskrifter anse vi oss icke böra föreslå,

då vi ej förutsätta, att vederbörande utskott finner lämpligt att utarbeta

ett formligt lagförslag.

Slutligen torde vi ej böra underlåta att beröra en formfråga angående

värf förslags behandling i Riksdagen, alldenstund den mening uttalats, att

den vid sistlidne riksdag väckta motionen till äfventyra bort behandlas af

lagutskottet.

Under erinran i förbigående derom, att å 1853—54 års riksdag, då

reformen i lagstiftningen om bränvins tillverkning och försäljning grundlädes,

ett och samma utskott (det särskilda s. k. bränvinsutskottet) handlade frågorna

om såväl försäljning som tillverkning, och att i enlighet med då gällande

grundlagsföreskrift om slutligt afgörande af bevillningsfrågor, när

stånden ej derom kunnat enas, beloppet af minuterings- och utskänkningsafgift

per kanna bestämdes genom omröstning i förstärkt statsutskott, samt

att detta åliggande genom en vid nämnda riksdag vidtagen grundlagsändring

från förstärkt statsutskott öfverflyttades till förstärkt bevillningsutskott, äfvensom

att det är häfdvunnen praxis, att alla frågor om ändringar i försälj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

5

ningslagstiftningen hänvisas till bevillningsutskottet, tillåta vi oss att till

belysning af det yppade tvifvelsmålet påpeka följande omständigheter.

Nu gällande försäljningslag, föreslagen, i likhet med så många föregångare,

af bevillningsutskottet, lemnar åt kommunala myndigheter vissa

uppdrag, tilldelar dem (stadsfullmäktige eller allmän rådstuga samt magistrat

i stad, kommunalnämnd och kommunalstämma på landet) vissa rättigheter

och skyldigheter med hänsyn till frågor om bränvinsförsäljning — uppdrag,

befogenheter och åligganden, som icke tillkomma dessa myndigheter på grund

af några bestämmelser i kommunallagarne.

När så är, kan ju med skäl frågas, hvarför ej eu sådan modifikation

i den af bevillningsutskottet hittills handlagda försäljningslagens föreskrifter

om kommunala myndigheters funktioner med hänsyn till bränvinshandeln,

hvarigenom åt ett större antal kommunalmedlemmar än dem, som för närvarande

ega rösträtt i kommunala angelägenheter, blefve tillerkänd rätt att,

enligt andra rösträttsgrunder än de nu gällande, utöfva ett lokalt veto, —

hvarför ej en sådan modifikation skulle böra behandlas af det utskott, som

handlägger alla öfriga bestämmelser i försäljningslagen.

På den frågan torde dock kunna svaras, att, när försäljningslagen

lemnar vissa uppdrag åt de nämnda kommunala myndigheterna, det blott är

redan bestående, genom kommunallagstiftningen anordnade myndigheter, som

den tager i anspråk för åligganden, Indika, ehuru ej särskildt föreskrifna i

kommunallagarne, kunna sägas falla under de i dessa lagar meddelade allmänna

bestämmelserna om kommunens och de kommunala myndigheternas

ändamål och befogenhet. Eller, med andra ord, försäljningslagen skapar ej

några nya kommunala institutioner, om den ock utrustar de bestående med

vissa funktioner, som ej äro i sjelfva kommunallagarne uttryckligt nämnda.

Deremot skulle en bestämmelse sådan som det af oss föreslagna lokala vetot skapa

ett slags ny — låt vara till sin verksamhet endast fakultativ och till blott

en enda angelägenhet begränsad — kommunal institution på hittills ej i kommunallagstiftningen

förekommande grunder.

Yi vilja ej bestrida, att detta är något annat och går något längre

än den befattning med försäljningsärenden, som genom försäljningslagen är

uppdragen åt de på grund af kommunallagarne bestående och genom dem

ordnade, nuvarande kommunala institutionerna, och att detta skulle kunna

anföras såsom ett tänkvärdt skäl för det påståendet, att det af oss väckta

förslaget bör formelt behandlas såsom en kommunallagstiftningsfråga.

Emellertid, vårt förslag utgör blott en modifikation af den försäljningslag,

som häfdvunnet behandlas af bevillningsutskottet, och skall, om det gillas,

i denna lag inpassas. Det skulle utan tvifvel finnas vara i flera afseende!!

otjenligt att göra de af oss föreslagna bestämmelserna till föremål för en från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 18.

försäljningslagen i öfrigt fristående lagstiftningsåtgärd. Och för dem, som

betrakta vårt förslag såsom i någon man ingripande i kommunallagstiftningen,

synes oss, som borde alla formella betänkligheter undanrödjas, derest vårt förslag,

med stöd af 47 § riksdagsordningen, blefve behandladt af sammansatt

bevillnings- och lagutskott.

På grund häraf anhålla vi, att vår motion måtte hänvisas till bevillningsutskottet.

»

Vid 1893 års riksdag hade, såsom af 1894 års motionärer antydes,

väckts motion derom, att inga då befintliga eller ifrågasatta nya spirituösaförsäljningsställen

inom en kommun finge efter viss tid utöfva sin verksamhet

förr, än genom omröstning per capita blifvit bestämdt, huruvida inom

kommunen spirituosaförsäljning skulle få ega rum eller icke; och skulle, enligt

det framstälda förslaget, rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma

samtliga till 21 års ålder komna, välfräjdade män och qvinno!'' ej

mindre inom de kommuner, hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller

bibehållande af redan befintliga försäljningsställen, utan äfven inom angränsande

kommuner och de kommuner, som vore belägna på visst afstånd, af

t. ex. mindre än en mil.

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet

(betänkandet n:o 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i bränvinsförsäljningsförordningen;

och yttrade utskottet vidare:

»Bestämmandet af huruvida bränvinsförsäljningsrättighet må i en kommun

utöfvas är sålunda enligt nu gällande; stadganden i allmänhet öfverlemnadt

till kommunens representation jemte vederbörande myndighet.

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas i fråga, om ej

i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas

flertalets åsigt. Den af motionären i detta syfte föreslagna anordningen

synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma uppenbarligen

skulle innebära en allt för stor afvikelse från nu gällande grundsatser

för kommunala ärendens afgörande.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna utskottets

hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

Här ofvan intagna, vid 1894 års Riksdag väckta motion behandlades

af sammansatt bevillnings- och lagutskott, hvilket, efter eu utredning om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 7

verkningarna inom olika länder af lagstiftningsåtgärder i den föreslagna rimligen,

i sitt betänkande (n:o 6) yttrade:

»Af den ofvan lemnade kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden

i några länder, särskilt i de af motionären åberopade Nordamerikas

förenta stater och England med dess kolonier samt vårt eget land,

framgår enligt utskottets åsigt, att det lokala optionssystemet icke är mindre

fullständigt tillämpadt i vårt land än uti öfriga anförda länder. De kommunala

myndigheterna hafva i Sverige med större framgång än uti de flesta

länder inskränkt bränvinsförsäljningen och uti de flesta kommuner för landsbygden

till och med infört absolut förbud. Att stadskommunerna hos oss

icke ansett sig med framgång kunna genomföra ett dylikt förbud, torde ej

väcka förvåning hos den, som sett, att så godt som öfverallt i andra länder,

der försök i städerna i den rigtningen gjorts, dessa utfallit mindre gynsamt

och måst öfvergifvas. Fördelen att måhända något kunna inskränka förbrukningens

totala belopp har uppvägts af den demoralisation och de andra

olägenheter, som förbudets kringgående så godt som allestädes medfört.

Emellertid äro äfven stadskommunerna i vårt land i sin fulla rätt att genom

lokal option införa förbud för minuthandel med eller utskänkning af bränvin,

om blott stadsfullmägtige eller allmän rådstuga och magistraten äro ense om

fördelen deraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit uppdragen

åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts af de

i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl har det

visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna på ett

mindre antal personer, som representera ett större område, i ändamål att

minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre vore förbundna

med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden Riksdags bevillningsutskott,

medgifver utskottet visserligen, att önskvärdt vore, det ett större

inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsigt, men anser, att den af

motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför mycket afvika från de

nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena. Med bränvinsförsäljningen

äro förbundna så stora intressen, och sättet för dess tilllämpning

är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna och lifskraftiga

utveckling, att något talande skäl näppeligen torde kunna anföras,

hvarför icke hithörande frågor borde afgöras på enahanda sätt och af samma

korporationer som kommunens öfriga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna hafva

såväl i värt land som i andra länder visat sig ega förmågan att sätta sinnena

i sådan rörelse, att snarare mer än mindre betänksamhet och mogenhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

i uppfattningen erfordras för deras lugna profvande än vid andra af de oftare

förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant ingripande

i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden, att

hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i män som det allmänna

rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna. Ett förhastadt

steg i nämnda rigtning — låt vara framkalladt af aldrig så välmenande och

entusiastiska sträfvanden — framkallar lätt motsatsen af den verkan, som

åsyftas.»

Utskottet hemstälde på sålunda anförda grunder, att motionen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls

af Riksdagen, af Första Kammaren utan föregående diskussion och utan

votering, samt af Andra Kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot

74, Indika afgåfvos för bifall till motionen.

En motion med alldeles samma förslag som det i sist omförmälda motion

framstälda förekom jemväl vid 1896 års riksdag, dervid till stöd för förslaget

åberopades, bland annat, resultaten af en i Norge nyligen antagen bränvinslag.

I sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (n:o 1) förklarade

sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser än

dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande af rättigheter

till minuthandel med och utskänkning af bränvin; och yttrade utskottet

vidare:

^ Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner

fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till stånd

finnes äfven för städerna. Det torde nemligen icke lida något tvifvel, att

stadsfullmägtige eller allmän rådstuga och magistraten skulle afstyrka beviljandet

af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän önskan i sådan

rigtning skulle göra sig gällande inom samhället. Att i denna fråga gifva

de röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen föreslagits, utsträcka

rösträtten än ytterligare genom att lägga afgörandet i händerna på en så

vidsträckt krets röstberättigade som kommunens alla till myndig ålder komna

medlemmar, män och qvinnor, hvilka ega god frejd och äro svenska medborgare,

finner utskottet innebära en allt för stor afvikelse från nu gällande

grundsatser för kommunala ärendens afgörande; hvarförutom, såsom 1894

års sammansatta bevillnings- och lagutskott i sitt ofvan omförmälda betänkande

jemväl framhållit, med bränvinsförsäljningen äro förbundna så stora

intressen och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för

kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

afgöra hithörande frågor på annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter.

Hvad beträffar den af motionären åberopade, i Norge införda nya bränvinslagen,

anser utskottet, att, i anseende till den korta tid, som förflutit efter

dess ''antagande, verkningarna af nämnda lag ännu icke hunnit så tydligt

framträda, att häraf kan hemtas något föredöme.»

Utskottet hemstälde förty, att motionen icke matte af Riksdagen bifallas,

och Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med denna utskottets hemställan.

Sagda beslut fattades af Första Kammaren utan föregången diskussion

och utan votering samt af Andra Kammaren, efter diskussion, med 121

röster mot 58, hvilka afgåfvos för bifall till motionen.

Vid behandlingen af nu föreliggande motion har utskottet ansett lämpligt

att införskaffa upplysningar rörande de i Norge rådande förhållanden,

så vidt. de kunna vara af betydelse för bedömandet af det af motionärerna

framstälda förslag.

Enligt den i Norge gällande lag om försäljning och utskänkning af

bränvin den 24 juli 1894 må i städerna (jemväl de s. k. ladestederna med

egen kpmmunalstyrelse) försäljning af bränvin i mindre parti än 250 liter

äfvensom utskänkning af bränvin utöfvas allenast af bolag, hvilkas stadgar

blifvit godkända af platsens kommunalstyrelse och stadfästade af Kongl. Maj:t,

dervid dock visst undantag finnes föreskrifvet för dem, hvilka vid lagens trädande

i kraft hade rätt till minutförsäljning af bränvin.

Innan godkännande af ett bolags stadgar kan ega rum, skall medelst

allmän omröstning, i hvilken alla inom kommunen bosatta män och qvinnor

af uppnådda 25 års ålder ega rätt deltaga, afgöras, huruvida bildande af

bolag för försäljning och utskänkning af bränvin eller fortsättande af sådant

bolags rörelse må tillåtas inom stadens gränser. Bolag kan icke bildas eller

få nytt godkännande af sina stadgar, derest majoriteten af de i saken röstberättigade

motsätter sig detta. Om ett bolag blifvit efter en sådan omröstning

upplöst, erfordras för dess återupprättande, att vid ny omröstning

majoriteten af de i saken röstberättigade dertill samtycker. Dessa genom

omröstning fattade beslut gälla under 5 år, och derest icke inom 6 månader

före femårsperiodens utgång ny omröstning hos kommunalstyrelsen begäres af

så många i saken röstberättigade, att de utgöra minst 1/20 af det antal röstberättigade,

som fans upptaget i senast använda röstlängd, skall beslutet fortfara

att gälla under ytterligare 5 år, och så vidare allt framdeles.

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 15 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 18.

Intill 1895 års utgång hade godkännande af stadgar för bränvinsböiag

meddelats i in alles 51 köpstäder och »ladesteder». Det fans då blott 3 städer,

i hvilka bränvinshandel försiggick, men hvilka icke hade bolag, nemligen

Son, Holen och Stathelle.

Enligt lagen den 24 juli 1894, egde under loppet af åren 1895''—99

folkomröstning rum i samtliga ofvannämnda 51 städer. Resultatet af dessa

omröstningar blef, att

år 1895

» 1896

» 1897

» 1898

» 1899

nedvoterades 11 bolag och bibehöllos 2

»

5 » » »4

3 » » »8

4 » » » 8

3 » » * 3 * I

Summa nedvoterade 26, bibehållna 25.

Dessutom nybildades under år 1898 bolag i städerna Helen och Stathelle.

I tio af de elfva städer, i hvilka bränvin sbolagen enligt omröstningen

år 1895 upplösts, begärdes ny omröstning år 1900, och blefvo då bolagen

återupprättade i 6 af nämnda städer, hvaremot i återstående 4 städer det

skulle förblifva vid det bestående.

Jemväl i de 2 städer, i hvilka omröstningen år 1895 icke ledde till

bolagens upplösning, försiggick ny omröstning år 1900, men å begge ställena

utan att majoritet uppnåddes för ändring af det bestående.

År 1901 egde nya omröstningar rum i sex städer, nemligen 3, i hvilka

bolagen enligt 1896 års beslut upplösts, och 3, i hvilka bolagen bibehållits.

På samtliga dessa ställen blef resultatet detsamma som år 1896.

Antalet bränvinsböiag i verksamhet var således år 1896 40, 1897 35,

1898 34, 1899 30, 1900 27, 1901 33, och bör vidare anmärkas, att i 2

af de städer, i hvilka bolagen upplösts, bränvinshandel eger rum på grund

af äldre rättigheter. I öfriga städer utan bolag är all bränvinsförsäljning

förbjuden.

Af norska statistiska centralbyråns meddelanden för år 1901 (Band

XIX, n:o 11), från hvilken publikation förestående uppgifter hufvudsakligen

äro hemtade, upplyses tillika, hurusom under åren 1896 och 1897 förbrukandet

af billigt, starkt sprithaltigt vin (s. k. »laddevin») i liög grad tilltog. Importen

af vin till Norge steg från 2,967,300 liter år 1895 till 4,943,500 liter

1896 och ytterligare till 5,606,600 liter år 1897, hvilket utgör en ökning

för dessa 2 år af mera än 2 V2 millioner liter. År 1898 utgjorde sagda

import 5,876,750 liter, år 1899 5,009,700 liter och år 1900 5,157,300 liter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 11

För hvarje invånare var vinimporten

under åren 1891 —1895 i medeltal........................ 1,21 liter

» år 1896 2,38 »

» * 1897 2,66 *

» * 1898 2,75 »

, » 1899 2,31 »

» » 1900 2,34 »

Slutligen torde ur förberörda statistik böra meddelas, att man för en

följd af år anstalt, en approximativ beräkning öfver hela alkoholförbrukningen

(å 100 ,% ) per invånare, dervid man utgått från en viss antagen genomsnittsprocent

af alkohol, särskildt för bränvin, vin (10 å 15 %) och Öl (omkring

4 %). Resultatet af denna beräkning utvisar, att alkoholförbrukningen

(med fränräknande af denatureradt bränvin och dylikt) utgjort för hvarje

invånare:

under år 1891 omkring............................................. 2,84 liter

» » 1892 » ............................................. 2,50 »

» » 1893 » 2,65 »

» » 1894 » 2,74 s

» » 1895 » 2,52 *

» * 1896 » 2,09 »

» » 1897 » 2,13 »

» » 1898 » 2,43 s

» » 1899 » 2,75 »

» » 1900 » 2,80 »

Såsom af förestående kortfattade redogörelse framgår, har man i Norge

i åtskilliga städer, i hvilka på grund af allmän omröstning bränvinsförsäljningen.

afskaffats, funnit sig föranlåten att redan vid första tillfälle till ny

omröstning äter medgifva dylik försäljning. Då det dessutom visat sig, att

den i Norge gällande lagstiftningen icke ledt. till någon stadigvarande minskning

i spritförbrukningen, torde man kunna säga, att denna lagstiftning icke

utgör ett föredöme, som manar till efterföljd.

För öfrigt vill utskottet erinra, att enligt hos oss gällande bränvinsförsäljningsförordning

kan den kommunala representationen i landtkommun

och i stadskommun, om den är enig med magistraten, förhindra minuthandel

med och utskänkning af bränvin.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att herrar Åkerlinds och Janssons motion om skrifvelse

till Kong!. Maj:t med begäran om utredning och förslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

till ändring i bränvinsförsäljningsförordningen i syfte att

införa ett på allmän rösträtt grundad!, lokalt veto icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 mars 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.