Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27

1902-04-22 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:27, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1902, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande beskattningen

af hvitbetssockertillverkningen samt ändring i

tulltaxans bestämmelser angående socker.

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats tre inom Andra Kammaren

väckta motioner, n:is 47, 48 och 135, af hvilka de två förstnämnda afse

beskattningen af hvitbetssockertillverkningen inom riket och den sistnämnda

ändring i tulltaxans bestämmelser angående socker, allt på sätt här nedan

vidare omförmäles; och går utskottet härmed att öfver dessa motioner afgifva

utlåtande.

Enligt kongl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893, §§ 1 och 2, sistnämnda paragraf sådan

den lyder enligt kongl. kungörelsen den 24 juli 1901, skall för all tillverkning

af hvitbetssocker inom riket erläggas tillverkningsskatt i förhållande

till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvithetor

antagas hafva lemnat. Härvid iakttages, att 100 kilogram råa (ej

torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af elfva och ett hälft kilogram

socker; och skall denna skatt utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sand. 1 Afä. 24 Höft, (N:o 27). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska

standard.

Sistberörda bestämmelse har varit gällande sedan den 1 september

1891; och som tullsatsen för nämnda slags råsocker utgör 23,5 öre för

kilogram, har alltså afsetts att bereda sockertillverkningen ett tullskydd af

11,75 öre för kilogram. Med iakttagande af den föreskrifna beräkningsgrunden

blifver emellertid, för den händelse ett högre utbyte af socker i

verkligheten erhålles, än förordningen gifver vid handen, tullskyddet i

samma mån högre än som åsyftats. Det verkliga sockerutbytet har också,

enligt hvad erfarenheten ådagalagt, alltmer stegrats, i den mån bättre

betfrö kunnat erhållas, som lemna! betor af större sockerhalt, och jorden

kommit i högre kultur samt förbättrade metoder för sockrets utdragande

kommit till användning. På grund häraf och i enlighet med

Riksdagens särskilda beslut har äfven det till grund för beskattningen liggande

beräknade sockerutbytet, ursprungligen 6,25 procent af de afverkade

råa betornas vigt, upprepade gånger höjts — den 1 september 1893 till

7.5 procent, den 1 september 1894 till 8,25 procent, den 1 september 1895

till 9 procent, den 1 september 1896 till 10,5 procent samt den 1 september

nästlidet år till 11,5 procent. För nyanlagda fabriker har under vissa

vilkor och för viss tid en något lägre utbytesberäkning varit medgifven,

men någon fabrik med en dylik förmån finnes numera icke.

I ofvanberörda af herrar K. G. Karlsson, A. Henricson och E.

Biesért väckta motion, n:o 47, har nu föreslagits, att från och med ingången

af nästkommande tillverkningsår eller den 1 september innevarande

år den beräknade utbytesprocenten måtte höjas, så att 100 kilogram råa

(ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 12 kilogram socker.

I motionen erinras till en början, hurusom, efter det chefen för finansdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 21 december 1900

yttrat, bland annat, att, om ökade statsinkomster behöfdes, en sådan kunde

beredas genom höjning af det beräknade sockerutbytet från betorna, sistlidet

års Riksdag i öfverensstämmelse härmed höjt utbytesprocenten från

10.5 procent till 11,5 procent.

Härefter fortsätta motionärerna:

»Då emellertid — oafsedt att vi finna en ytterligare höjning af den

beräknade utbytesprocenten i och för sig berättigad — numera behofvet af

ökade statsinkomster gör sig särdeles starkt gällande, och då dertill kommer,

att beloppet af inflytande tullmedel minskas, finna vi det vara skäl tillse,

om icke den af chefen för finansdepartementet vid ofvannämnda tillfälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 3

anvisade skattekällan möjligen kunde anlitas i något högre grad, än hvad

hittills skett.

Enligt förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i

riket skall tillverkningsafgiften utgå med belopp, som motsvarar halfva tullsatsen

för utländskt råsocker af viss färg. Denna bestämmelse omintetgöres

emellertid, om utbytesprocenten sättes för lågt. Som bekant, är detta ett

missförhållande, som i vårt land gjort sig starkt gällande.

Enligt beräkningar, gjorda med stöd af upplysningar, inhemtade å

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå — se bil. 1 till vår motion

vid innevarande års riksdag rörande ändring af beräkningsgrunden

för tillverkningsskatten å hvitbetssockertillverkningen — gick statsverket

under tillverkningsåret 1900—1901 genom sagda missförhållande miste om

ej mindre än kronor 2,674,449,54, med hvilket betydande belopp det svenska

folkets genom det medgifna tullskyddet redan nog stora tribut till

sockerfabrikanterna ytterligare ökades. Grenom det vid förra årets riksdag

fattade beslutet om utbytesprocentens höjande minskades ju denna statsverkets

förlust med något mera än eu million kronor. Men dock qvarstår

ett tillräckligt stort belopp för att motivera en ytterligare höjning af

den beräknade utbytesprocenten, så framt en sådan höjning kan företagas

utan att sockerindustriens berättigade intressen derigenom skadas.

Som bevis för att detta bör låta sig göra, bedja vi då först få erinra

om att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt ofvannämnda

uttalande framhöll, att medelutbytet för hela riket under tillverkningsåret

1899—1900 var 12,s %. Enligt uppgift från finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå — se ofvannämnda bil. — hade under

tillverkningsåret 1900—1901 utbytesprocenten ytterligare stigit, nemligen

till 13,12. Härifrån torde dock för så kallade andra och tredje produkten

böra »reduceras» ungefär 0,2 %, hvarefter det verkliga medelutbytet skulle

utgöra 12,92 % af betvigten.

Under dessa förhållanden kunde man vara böjd att anse en höjning

till 12,5 % fullt berättigad. Härvid måste dock tagas hänsyn till att

olika bruk hafva en olika afkastning, beroende dels på betornas skiftande

sockerhalt och dels på fabriksmaskineriets olika förmåga. Det förefaller

oss derför, som om, med den otillfredsställande beräkningsmetod för tillverkningsskatten,

som här i landet tillämpas, man har skyldighet tillse, att

det beräknade utbytet icke sättes så högt, att de bruk, hvilka hafva minsta

verkliga utbytet, få erlägga högre skatt, än förordningen afser.

Enligt förutnämnda uppgift från kontroll- och justeringsbyrån var det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

minsta utbyte, som under tillverkningsåret 1900—1901 någon fabrik både

att uppvisa, 12,23 %. Äfven om denna siffra med hänsyn till andra och

tredje produkterna måste något reduceras, så torde dock återstå falla 12 %.

Med hänsyn tagen till dels att alla öfriga fabriker haft ett större

utbyte — ända till 14,64 % — och dels till den alltjemt framåtgående

maskintekniken, som lofvar ännu större resultat, anse vi, att det beräknade

utbytet bör bestämmas till 12 % af betvigten.

Visserligen hålla vi före, att sjelfva beräkningsgrunden för sockertillverkningsskatten

bör ändras, och hafva äfven, såsom redan antydts, motionerat

i sådant syfte. Men då åtminstone ett år förgår, innan den härför

behöfliga utredningen verkstälts och Riksdagen blir i tillfälle att slutgiltigt

bestämma öfver denna fråga, och då vi anse, att statsverkets förlust på det

nu tillämpade beskattningssystemet bör i möjligaste grad begränsas, så tro

vi det vara önskvärdt, att redan innevarande Riksdag vidtager den höjning,

vi ofvan förordat.

Till sist vilja vi framhålla, att den härmed föreslagna åtgärden icke

skulle komma att utgöra en ny börda för allmänheten, utan endast afser att

på rätt ställe placera inkomsten af en pålaga, som folket redan har att bära*.

I fråga om de af motionärerna åberopade bilagor, tillåter sig utskottet

hänvisa till ofvan omförmälda, af samma motionärer väckta motion,

n:o 48, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

För närmare belysning af frågan om storleken af det verkliga sockerutbytet

får utskottet hänvisa till två vid detta betänkande såsom bilagor

fogade tabeller, af bvilka den första (bil. 1) meddelar uppgifter i medeltal

dels för hvarje län och dels för riket i dess helhet om utbytet af råsocker,

beräknadt i procent af betvigten, hvarjemte, enär utbytet består af produkter

af olika qvalitet, i kolumnen med rubrik »reducerad summa» upptagits

den summa, som erhållits genom att till första produkten lägga 75 procent

af andra och 65 procent af tredje produkten.

Den andra tabellen (bil. 2) utvisar för hvarje län det lägsta och det

högsta sockerutbyte, som vid någon inom länet belägen fabrik förekommit.

För tillverkningsåret 1901—1902 föreligga ännu icke några bestämda

siffror rörande betornas sockerhalt, men af uppgifter, som utskottet under

hand inhemtat, framgår, att densamma i Skåne och Blekinge visat höjning,

på vissa ställen ända till nära 1 procent, men deremot på Gotland någon

obetydlig minskning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 5

Omförmälda tabeller och uppgifter gifva vid handen, att under de

tre sista tillverkningsåren det verkliga sockerutbytet endast i ett enda fall,

nemligen vid fabriken i Karlshamn under tillverkningsåret 1899—1900,

understigit, men i regel betydligt öfverstigit det nu föreslagna procenttalet;

och då Riksdagen genom sitt förberörda beslut af år 1891 afsett att

bereda betsockerindustrien ett tullskydd, ej öfverstigande halfva beloppet

af sockertullen, synes följaktligen, för upprätthållande af sagda beslut, anledning

vara för handen att ytterligare höja utbytesprocenten till närmare

öfverensstämmelse med det verkliga utbytet. Utskottet har alltså icke något

att erinra mot motionärernas ifrågavarande förslag, att från och med

början af nästkommande tillverkningsår den beräknade utbytesprocenten

höjes till 12 procent.

Under kampanjen 1901 —1902 har betafverkningen uppgått till

903,001,2 ton, och i följd häraf den debiterade skatten belöpt sig till

12,199,546 kr. 21 öre. Skulle den nu föreslagna höjningen från 11,5

procent till 12 procent af Riksdagen beslutas, komme, under antagande

af samma betafverkning under nästföljande kampanj som under den nu

afslutade, statsverkets inkomster att höjas med 532,770 kr. 71 öre samt

ifrågavarande skatt alltså att uppgå till 12,732,316 kr. 92 öre.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte, med upphäfvande af kongl.

kungörelsen den 24 juli 1901, angående ändrad lydelse

af § 2 i kongl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertill

verkningen i riket den 19 maj 1893,

besluta,

att nämnda paragraf i kongl. förordningen den 19

maj 1893 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas

efter de för tillverkningen använda betornas

vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade)

hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tolf kilogram

socker;

samt att berörda paragraf i dess sålunda förändrade

lydelse skall lända till efterrättelse från och med den

1 september 1902.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

I ofvan omförmälda, likaledes af herrar Karlsson, Henricson och

Biesért väckta motion, n:o 48, har förslag framstälts,

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes, efter verkstäld utredning, för Riksdagen framlägga förslag

om sådan ändring i grunderna för hvitbetssockerbeskattningen, att skatten

kommer att utgöras efter mängden af tillverkadt socker och ej som nu

efter mängden afverkade betor.»

Till stöd för detta förslag anföres i motionen följande:

»Den storartade utveckling, som den svenska betsockerindustrien företett

under senaste årtionde, är ju egnad att väcka tillfredsställelse och

glädje hos en hvar med blick och intresse för landets näringsliv Ännu

under tillverkningsåret 1880—81 uppgick mängden här i landet fabriceradt

råsocker endast till 1,596 ton. Tio år senare — 1890—91 — hade man

redan uppnått 20,631 ton, och tillverkningsåret 1900—1901 har qvantiteten

i Sverige tillverkadt råsocker sprungit upp till 114,734 ton.

Ser man på mängden afverkade betor, fattar man genast, hvilken

alltjemt stigande betydelse denna industri har äfven för jordbruket i de

delar af landet, som lämpa sig för betodling. Tillverkningsåret 1880—81

af verkades 19,290 ton betor, 1890—91 ej mindre än 218,229 och 1900—

01 slutligen 875,911 ton. Efter allt hvad man sport, finnes grundad anledning

antaga, att nu pågående kampanj kommer att uppvisa ännu högre

siffror.

Som bekant, har emellertid denna snabba uppblomstring till stor del

sin grund i en högt tilltagen skyddstull. Ursprungligen var sockertullen

en finanstull, lagd å en vara, som i högre eller lägre grad betraktades som

en lyxartikel och öfverflödsvara. Under årens lopp har denna tull emellertid

erhållit en tvåfaldig karakter, i det den dels afser att skydda den inländska

sockerindustrien och dels att skaffa staten inkomster, sålunda varande

både en skyddstull och eu finanstull. Denna sistnämnda karakter

måste den dock mer och mer förlora, allt efter som den inhemska sockertillverkningens

tillväxt minskade importen. För att ersätta den förlust,

statskassan led genom denna minskade import, och till förekommande af

att sockerbruken, genom de höga priser, som dryga tullsatser satte dem i

stånd att hålla, skulle göra en allt för oskälig vinst, ålades dessa bruk

år 1873 en särskild tillverkningsafgift. Efter åtskilliga jemkningar bestämdes

år 1891, att denna tillverkningsafgift skulle sättas till ett belopp,

motsvarande hälften af tullen å råsocker.

Som bekant utgår dock denna tillverkningsskatt icke efter den fak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 7

tiskt tillverkade qvantiteten, utan efter ett beräknadt sockerutbyte af de

vid bruken afverkade betorna. Denna beräknade utbytesprocent sattes till

en början så lågt som till G1/* %, oaktadt den af Kongl. Maj:t för

ärendets utredning tillsatta komitén föreslagit 7Va %. Eu stigande betkultur

i förening med förbättrade apparater hafva emellertid år från år

böjt ut by tesprocenten. Intressant är i detta afseende att taga del af uppgiften

i »Bidrag till Sveriges officiella statistik för tillverkningsåret 1899

—1900», enligt hvilken den »reducerade» utbytesprocenten i medeltal stält

sig sålunda:

för tillverkuingsåret 1890— 91 9,02

» » 91— 92 9,88

» » 92— 98 10,31

» » 93— 94 11,08

» » 94— 95 11,21

» » 95— 96 11,34

» » 96— 97 11,52

» » 97— 98 12,04

» » 98— 99 12,08

» » 99—1900 ............... 12,80

Enligt den vår motion åtföljande bil. 1, utgörande uppgifter, inhemtade

å finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, visade medelprocenten

af utbytet 1900—01 eu ytterligare höjning, i det den då uppgick

till 13,12, som dock torde böra »reduceras» med ungefär 0,2 hvarefter

skulle återstå 12,92.

Följden af denna oupphörliga stegring har blifvit, att man efter hand

äfven måst höja den beräknade utbytesprocenten, efter hvilken skatten

utgår. Alltid bär dock den beräknade utbytesprocenten varit icke obetydligt

lägre än den verkliga, hvarigenom statsverket under årens lopp gått

miste om många millioner kronor, hvilka stannat i sockerfabrikanters ego.

Att i detta afseende råder ett missförhållande, som tarfvar ändring,

torde ej af någon kunna bestridas. Statsmakterna hafva bestämt, att tillverkningsskatten

skall utgå med ett belopp, motsvarande halfva tullen,

men det sätt, hvarpå utbytet beräknas, gör denna bestämmelse fullständigt

illusorisk, och en betydlig del af de stora belopp, som på denna väg

tagas ur allmänhetens fickor, komma icke statsverket, utan fabrikanterna

till godo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

Att det här icke rör sig om småbelopp, framgick redan af den beräkning,

som herr J. H. Gr. Eredholm framlade i en reservation, hvilken han

vid 1898 års riksdag lät åtfölja ett bevillningsutskottsbetänkande. Deri

framhölls, att statsverket på grund af de förhållanden, vi ofvan påpekat,

redan under åren 1890—97 gått miste om ej mindre än tio millioner kronor.

Af den redan förut omnämnda bil. 1, som åtföljer vår motion, framgår,

att sockerfabrikerna under senast förflutna tillverkningsår erlagt en

skatt af i medeltal bönor 94,19 per ton, under det att halfva råsockertullen,

hvilken skatten skall motsvara, utgör kr. 117,50 per ton. Detta

gör en skilnad af kr. 23,31 per ton, och om man multiplicerar denna siffra

med sockerfabrikernas sammanlagda utbyte af råsocker under 1900—01

— 114,734 ton — så erhåller man ett belopp af ej mindre än kr.

2,6 7 4,449,54, om hvilket staten gått miste på ett enda tillverkningsår.

Under förutsättning af samma tillverkning under ännu pågående kampanj

som för 1900—01 kommer ju statsverkets förlust ej att nu bli fullt

så stor, tack vare den förhöjning af den beräknade utbytesprocenten, som

förra årets Riksdag vidtog. Men dock blir den tillräckligt stor — drygt

en och en half million kronor — för att motivera en ändring: i de grunder,

efter hvilka skatten utgår.

Men det ofvan anmärkta missförhållandet är icke det enda, som åtföljer

den form, hvarunder tillverkningsskatten å socker här i landet uttages.

Eu annan olägenhet är den ojemnhet, hvarmed skatten utgår för de

olika bruken, beroende på betornas större eller mindre sockerhalt och det

använda maskineriets olika godhet. Af meranämnda bil. 1 framgår till

exempel sålunda, att under det skatten per ton råsocker under 1900—01

vid Keflinge sockerbruk, som haft det högsta utbytet, varit kr. 84,25, så

har den vid Säbyholms bruk, som haft lägsta utbytet, uppgått till kronor

100,82. Säbyholms bruk har sålunda erlagt kronor 16,57 mera i skatt per

ton råsocker än Keflinge och alltså sammanlagdt under ett år betalt, i

rundt tal, 150,000 kronor mera, än Keflinge med samma tillverkning skulle

ha gjort. — Såsom i tablån framhålles, skulle skilnaden blifvit ännu större

med nu gällande högre beräknade utbytesprocent. Och dock måste man

väl oeftergiflig! fordra, att en skatt af denna art skall drabba alla bruken,

så vidt möjligt, lika.

Ytterligare en olägenhet, som medföljer det på detta område nu rådande

systemet, är bristande stadga. Hvarje förslag till höjning af den

beräknade utbytesprocenten — det må vara än så berättigad! och en oundviklig

följd af utvecklingen — är egnadt att väcka oro och osäkerhet inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

BevillningsutsJcottets Betänkande N:o 27.

9

intresserade kretsar. Då man nu vet, Indika stora kapital som äro engagerade

i denna industri — se bil. 2—, kan man lätt föreställa sig, att dessa

ständiga rubbningar kunna ha. en osund inverkan på landets affärslif.

Alla dessa olägenheter kunde man undvika genom att förändra sockerskatten

från dess nuvarande form af råvaruskatt till produMbeskattning.

Den komité, som år 1892 framlade förslag till den form af sockerbeskattning,

som ännu i hufvudsak är gällande, säger — sid. 39 — om produktbeskattningen,

bland annat, följande: »en produktbeskattning, eller beskattning

af den färdiga varan, såsom i Sverige sker vid brän vinstill verk»ningen,

synes väl vara det teoretiskt rigtiga. Rättvisare än på förut

»nämnda sätt — råvarubeskattning, saftskatt m. m. — träffas den färdiga

»varan. Några dolda premier förekomma ej, och hvarken inverkar beskatt»ningen

på betornas odlingssätt eller nödvändiggör den mer invecklade och

»kostsamma fabriksinrättningar och arbetssätt än sådana, som af förhållan»denas

egen natur betingas och skulle användas, äfven om icke någon

»sockerskatt funnes.»

På grund af de olägenheter, som komiterade funno vara förbundna

med den vid produktbeskattning nödiga kontrollen, ansågo de emellertid,

att »för närvarande» — 1892 — anledning ej fans att frångå det dittills

i riket följda och efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.

Om man emellertid ännu år 1892 kunde anse, att olägenheterna af

en betskatt icke voro tillräckligt stora för att motivera öfvergången till

produktbeskattning, så tro vi, att dessa olägenheter — för att icke säga

oegentligheter — nu nått en sådan höjd, att en snart sagdt tvingande

nödvändighet föreligger att företaga eu ändring i beskattningssättet.

Till de ofvan framhållna skälen för införandet af produktbeskattning

kommer ytterligare ett, och detta ett skäl af betydande vigt. Ofvannämnda

komiterade anförde bland skäl, som talade mot eu ändring af det nu

tillämpade beskattningssättet, att behofvet af eu förändring icke var så stort

här i landet, der industrien ännu icke nått den utveckling, att utförsel

kan ifrågasättas, och någon utförselgodtgörelse: således icke behöfde medgifvas.

Redan under debatten i kamrarne rörande komiterades förslag

framhölls, att likasom komiterade sjelfve erkänna, att produktbeskattning

är det teoretiskt rätta, så blir det också det enda praktiskt möjliga, då vår

sockerindustri nått en sådan utveckling, att den fyller landets behof.

Praktiskt sedt, är denna utveckling redan uppnådd, och man kan

hvilket ögonblick som helst vänta att få höra klagomål öfver öfverproduktion,

trots fabrikanternas försök att medelst sammanslutning förekomma

Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. ;> Sand. 1 A fri. 24 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

detta. Men hvar skall man göra af öfverskottet? Förr eller senare uppstår

frågan om export, och då måste den utförselgodtgörelse lemnas, om

hvilken komiterade tala. Tillämpas då ännu vår nuvarande beskattningsmetod,

så uppstå nya och störa svårigheter, ty att genom utförselpremier —

vare sig öppna eller dolda — ytterligare minska statens redan kringskurna

inkomst, torde man väl ej vara hugad. Om vi deremot införa produktbeskattning,

så att till exempel skatten icke ifrågasattes förr, än varan uttages

till förbrukning inom landet —- så kallad konsumtionsskatt — så kan

utförseln försiggå obehindrad af skattepålagor. Någon skatt skulle nemligen

gifvetvis icke erläggas för hvad som exporterades, och tillverkarne undginge

härigenom äfven ett tillfälligt utlägg af skatten — ett utlägg, söra,

då det såsom här kan gälla stora summor, blir betungande nog.

Vi kunna ju mycket väl förstå, att vårt förslag möjligen kommer''att

möta motstånd från socker bruksidkares sida, ty medgifvas måste ju, att

öfvergångstiden för dem åtföljes af åtskilliga olägenheter och kanske äfven

kostnader. Dock torde dessa olägenheter lika litet vara oöfvervinneliga

här i landet söm i t. ex. Tyskland, der man äfven — såsom synes af i

bil. 1 lemnad redogörelse för den utländska lagstiftningen på detta område

— tidigare hade råvarubeskattning.

Af sagda redogörelse framgår, att Tyskland hade uteslutande betskatt

ända till år 1888, då man öfvergick till eu blandad betskatt och konsumtiousskatt,

för att tre år senare fullständigt ställa sig på produktbeskattningens

grund i form af konsumtionsskatt.

Äfven Österrike-Ungern har, efter försök med annan skattéform, öfvergått

till konsumtionsskatt. Detsamma gäller om Holland. Och hvad beträffar

Danmark, så har detta land aldrig tillämpat råvarubeskattningen på

sockerindustrien, utan allt från början haft produktbeskattning.

I öfrigt hänvisande till meranämnda bilagor, våga vi påstå, att exemplen

från utlandet starkt tala för att äfven vårt land bör låta sockertillverkningsafgiften

taga form af produktbeskattning. Och vi kunna ej undertrycka

dén tänken, att ju längre man dröjer med att taga detta steg, dess

större blifva äfven de olägenheter, som åtfölja det nu tillämpade tillvägagåendet,

och dess häftigare mötståndet mot en reform i den rigtning, vi

anse önskvärd.

Då emellertid frågan är af stor och vidgående betydelse samt för behandling

i detalj fördrar mångsidiga iusigter och erfarenheter, anse vi, att

den bör blifva föremål för en allsidig utredning, anordnad af Kofigl. Maj:t.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 27.

11

Vid motionen finnas fogade de i densamma omförtnälda bilagor, af

hvilka den första innehåller en redogörelse för sockerskattens form i de

vigtigare sockerproduceraude länderna m. m., och den andra uppgifter om

de svenska råsockerbrukens aktiekapital, taxeringsvärden och uppskattade

inkomst.

Rörande det här i riket tillämpade sättet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen,

enligt hvilket skatt skall erläggas efter det beräknade

sockerutbytet, äfvensom de förändringar i sagda utbyte, som af Riksdagen

tid efter annan vidtagits, får utskottet hänvisa till hvad utskottet här ofvan

anfört vid behandlingen af motionärernas förslag om höjning af utbytesprocenten

från den nu gällande 11,5 procent till 12 procent.

Mot den i vårt land använda formen för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

har emellertid anmärkts, bland annat, att, så snart det

verkliga utbytet öfverstiger det beräknade, staten icke erhåller hela den

inkomst af beskattningen, som bort densamma tillkomma och att sålunda

tillverkarne obehörigen gynnas på statskassans och allmänhetens bekostnad;

att, då sockerhalten i betorna under olika år och på skilda ställen ej obetydligt

vexlar, beskattningen drabbar tillverkarne ojemnt; att de täta förändringar

i utbytesprocenten, som enligt hvad erfarenheten visat måst vidtagas,

lända industrien till skada; samt att någon restitution af skatten vid

utförsel af socker icke gerna kali medgifvas, då densamma svårligen kan så

bestämmas, att den icke i många fall komme att innebära en exportpremie.

Med anledning af dessa anmärkningar hafva motionärerna framlagt

sitt förslag om skrifvelse till Kong! Maj: t angående införande af produktbeskattning,

eller den form för beskattningen, då skatten utgår efter vigten

af det tillverkade sockret. Till stöd härför åberopa motionärerna ett

uttalande, gjordt af en år 1891 tillsatt komité, som fått i uppdrag att

utreda, bland annat, huruvida anledning kunde förefinnas till förändring af

gällande system för beskattning af hvitbetssockertillverkningen. Donna

komité anförde, såsom jemväl motionärerna erinrat, att produktbeskattning

vore det teoretiskt rigtigaste beskattningssättet och rättvisare än andra träffade

den färdiga varan. På grund af de olägenheter, som komitén fann

vara förbundna med denna form af beskattning, kom emellertid komitén

till det resultat, att för det dåvarande anledning ej förefunnes att frångå

det dittills i raket följda och efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.

Såsom sådana olägenheter framhöllos, bland andra, att kontrollen skulle

blifva svår och dyrbar samt för fabrikerna medföra synnerligen betungande

hinder och kostnader, äfvensom att öfvergången till detta beskattningssätt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

skulle för staten med fota kostnader genom möjligen uppstående nödvändighet

att inlösa vissa fabriker, som vore inrättade såväl för råsockertillverkning

som för raffinering, och att bekosta de ombyggnader, som för bevakningens

skull erfordrades vid fabrikerna.

Ehuruväl utskottet delar uppfattningen att eu beskattning efter vigten

af det tillverkade sockret är den beskattningsform, som medför den största

rättvisan och jemnbeten i fråga om skattens uttagande, och härtill äfven

kommer att genom en sådan beskattning möjlighet beredes att vid export

af socker medgifva restitution af skatten, utan att restitutionen kommer

att innebära någon exportpremie, finner sig dock utskottet icke kunna biträda

det af motionärerna väckta skrifvelseförslaget. Detta förslag synes

nemligen innebära ett godkännande på förband af produktbeskattningens

införande, något som utskottet, med afseende å de af komitén framhållna

olägenheterna vid eu sådan beskattningsform och jemväl af andra grunder

ingalunda kan finna lämpligt. Då det emellertid icke torde kunna bestridas,

att det nuvarande beskattningssystemet lider af bristen att icke tillräckligt

tillgodose statens intresse och det tillika drabbar tillverkarne ojemn!'',

synes det utskottet vara önskvärdt, om någon utväg kunde finnas att råda

bot för sagda missförhållanden. Huruvida för sådant ändamål införande

af produktbeskattning eller någon annan åtgärd vore lämpligast, derom tilltror

sig icke utskottet att nu fälla något bestämdt omdöme. Det synes

emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda syfte kunde åtminstone

i någon män vinnas genom någon anordning, hvarigenom, utan att det nu

gällande beskattningssättet i princip förändrades, skatten komme att utgå i

närmare öfverensstämmelse med det verkligen erhållna utbytet. Härigenom

skulle såväl staten erhålla skatt som fabrikerna beskattas för hvad

som verkligen tillverkades; den ena fabriken skulle icke intaga en mera

gynnad ställning än den andra och till de vexlingar i betornas sockerhalt,

som betingas af klimatiska och lokala förhållanden, kunde behörig hänsyn

tagas. Sannolikt är väl, att äfven en sådan anordning skulle möta svårigheter;

och utskottet vill derför härmed endast hafva antydt ett af de sätt,

hvarpå lösningen af frågan om sockerbeskattningen möjligen kunde sökas.

Då det enligt utskottets mening vore önskvärdt om genom Kong!.

Maj:ts försorg en utredning blefve verkstäld rörande de åtgärder, som lämpligast

borde vidtagas för att genom sockerbeskattningen såväl statsverkets

intresse med afseende å skattens effektivitet som beliofvet af ökade

inkomster för staten blefve i största möjliga män tillgodosedt, får utskottet

hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

2:o) att Riksdagen, i anledning af förevarande

motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beskattningen

af hvitbetssockertillverkningen i riket, måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

måtte låta utreda, huruvida icke här ofvan föreslagna

utbytesprocent borde höjas, eller om genom andra åtgärder

statsverkets inkomster af hvitbetssockertil 1 verkningen

kunde ökas.

Rörande Socker innehåller gällande tulltaxa följande:

Socker:

raffinerad t, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak
samt

krossadt eller pulveriseradt socker _____________ l kg. ... 33 öre

oraffin Brådt:

a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i

verldshandel!) gällande holländska standard, hvarå

normalprof genom Gen e ra It ul Istyrelse ris försorg

hållas vederbörande tullkammare tillhanda ______ 1 » • • . 33 »

b) till färgen mörkare än nämnda standardnummer,

äfven om varan inkommer i upplöst eller

flytande tillstånd __________________________________________ 1 » ... 23,5 »

sirap och melass ________________________________________________ 1 » ... 10 »

Anm. Derest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag-, underkastade olika

tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet; skolande dock afseende

ej fästas å stärkelsesocker eller stärkelsesirup, som ingår i vanlig sirap af brun eller ljusbrun

färg.

Herr K. G. Karlsson föreslår nu i ofvanberörda motion n:o 135,

»att Riksdagen måtte besluta, att rubriken socker i tulltaxan må erhålla

följande ändrade lydelse:

Socker:

i toppar, kakor, eller andra stycken, samt allt kandi 1 kg. ... 33 öre

annat pulverformigt:

till färgen icke mörkare än lST:o 18 af den i verlds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N;o #7.

handeln gällande holländska standard etc. (oför
.

ändrad) ----------------------.--------------------------------______ l kg. ... 33 öre

till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven

om varan inkommer i upplöst eller flytande

tillstånd---------------------------------------------------1 ]{g. _ ; . 23,:, »

(i (ifrigt oförändrad).»

Såsom stöd för detta förslag har motionären anfört följande":

»I en reservation, som åtföljde tullkomiténs förslag till tulltaxa af

den 24 februari 1891, yttrar öfverdirektören herr Knut Styffe beträffande

i vår tulltaxa upptagna bestämmelse rörande artikeln socker följande:

»Vår tulltaxa har sedan lång tid tillbaka delat socker i »rafjineradt»

och »oraffineradt», men som uttrycket raffineradt är temligen obestämdt,

hafva tvister om dessa ords betydelse ej saknats. Raffinering betyder

egentligen rening, och i sockerindustrien betecknas dermed sammanfattning

af de operationer, hvarigenom råsocker upplöses i vatten samt, efter rening

med benkol o. s. v., å nyo bringas till kristallisation. En annan reningsmetod

är s. b. »centrifugering», hvarvid råsockret icke upplöses, och benkol

icke användes, men hvarigenom likväl ett hvitt eller mycket ljust pulverformigt

socker ofta framställes. I vanlig mening torde derför »centrifugeradt»

socker lika litet kunna kallas »raffineradt», som s. k. »saftmeliss»,

hvilken omedelbart framställes ur saften från mycket sockerrika och i öfrigt

godartade betor, utan att sockret först får utkristallisera såsom, råsocker.

I begreppet »raffineradt» socker måste väl dock alltid ligga, att sådant

åtminstone skall vara renare än det råsocker, hvaraf det är framstäldt.

Vid vanlig sockerraffinering erhålles emellertid såsom affallsprodukt,

utom sirap, s. k. »farinsocker», i hvilket de uti råsockret förekommande

salter och andra förorenande ämnen kunna återfinnas koncentrerade, hvarför

farinsocker stundom innehåller mera förorenande ämnen än det råsocker,

vid hvars raffinering detsamma vunnits. Vid de på bekostnad af flera stater

år 1866 i Köln anstälda raffmeringsförsöken befunnos t. ex. 2 prof å då

erhållet farinsocker innehålla 7,2 och 8,3 procent salter, under det salthalten

lins dervid förarbetade råsockerslag af så låg nummer som 9 endast var

4,3—6,3 procent, och hos råsocker nummer 15 ej mer än 1 ,<3—2,4 procent.

Att kalla dylikt orent farinsocker raffineradt är högst oegentligt, och priset

å de orenade sorterna farinsocker är ofta mycket lägre än å de vanligast

liär begagnade råsockerslagen. Att belägga allt farinsocker, utan afseende

a dess renhet, med samma tull som hvitt raffineradt socker, är derför högst

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

obilligt, och dessutom mycket opraktiskt, emedan det i allmänhet är alldeles

omöjligt att genom varans undersökning afgöra, huruvida den är ett råsocker,

eller erhållits såsom affall vid raffinering. Genom kemisk undersökning kan

man nemligen i allmänhet väl bestämma, Indika ämnen en vara innehåller,

men icke indika processer densamma genomgått. I detaljhandeln görés ofta

ej heller skilnad mellan råsocker och farinsocker, utan de säljas båda under

det senare namnet, med hvilket man ock flerstädes i utlandet utmärker

allt pulverformigt socker, således äfven råsocker. Allt pulverformigt socker

fortullas också i de främmande länder, som hafva olika tullsatser för olika

sockerslag, i allmänhet antingen efter färgen eller efter sockerhalten. Hos

oss deremot har, med anledning af generaltullstyrelsens beslut i ett under

dess pröfning draget besvärsmål, den praxis utbildat sig, att allt vid raffinering

vunnet farinsocker förtullas såsom »raffinerad^».''

Den enda betänklighet, som emot en förtullning af farinsocker efter

färgen hos oss kan möta, är, att densamma skulle i någon ringa mån kunna

blifva ofördelaktig för våra sockerraffinerier; men, såsom redan är nämndt

är det i allmänhet omöjligt att genom varans undersökning bevisa, det ett

farinsocker icke är råsocker, och raffineriernas fördel af den tolkning af vår

tulltaxa, som nu cgcr rum, att allt farinsocker skall draga högsta tullsatsen,

är derför till eu stor del illusorisk. Allmänhetens förbrukning af sådant

farinsocker, som är mörkare än n:o 18 å den holländska standarden, är

dessutom mycket ringa i jemförelse med den af ljusare sockerslag, hvadan

någon större import af dylikt farinsocker aldrig kan emotses.

Huru stor del af utbytet vid sockerraffinering blir farinsocker, beror

naturligtvis mycket af huru fabrikanterna, med hänsyn till pris- och afsättningsförhållanden

m. m., kunna finna med sin fördel förenligt att arbeta,

och kan derför vid olika fabriker vara mycket olika; men farinutbytet af

det förarbetade råsockret torde väl sällan uppgå till mer än 12 procent,

hvaraf en ansenlig del är hvitt, eller icke mörkare än n:o 18. En nedsättning

af tullen å en sä liten del af raffineringsprodukterna, som den

farinsocker, mörkare än n:o 18, deraf utgör, kan derför ej gerna vara åt

någon betydelse, helst det höga tullskydd, som sockerraffinerierna hittills

åtnjutit, och hvars fortvaro äfven komitén förordat, hädanefter icke i lika

grad som förut synes blifva behöfligt.»

Herr Styffes reservation i ifrågavarande fall vann emellertid ej afseende,

utan det af honom påpekade missförhållandet existerar fortfarande,

och senare tiders erfarenhet har till fullo bekräftat det berättigade i reservantens

åskådning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

För att belysa frågan ber jag få meddela ett fall, som kommit till

min kännedom. Öfver Göteborg hade under åtskilliga år importerats ett

billigt farinsocker, hvilket blifvit förtulladt som oraffineradt socker, mörkare

än n:o 18, alltså med den lägre tullsatsen. Detta hade fortgått ända till

maj månad förra året, då ett parti om 75 säckar inkom, Vid undersökning

af detta parti ansåg vederbörande tulltjensteman, att eu del säckar

borde betraktas såsom innehållande raffineradt socker på grund deraf, att

då dessa säckar öppnades och en del af sockret östes upp till ena sidan

af säcken, den dervid uppkomna väggen föreföll att skifta i eu hvitaktig

färg, ljusare än n:o 18. Från tullpackhuset i Göteborg sändes emellertid

profver å hela partiet till generaltullstyrelsen i och för undersökning och

utlåtande. Resultatet häraf blef, att hela partiet, både de ljusare och de

mörkare säclcarne, skulle tullbehandlas såsom raffinerad vara. Ett senare

inkommet parti, hvilket i sin helhet var mörkare än n:o 18, blef äfven

tullbehandladt som raffineradt socker. Beslutet härom öfverklagades, men

endast med det resultat, att såväl generaltullstyrelsen som Kong!. Maj:t

underkände de anförda besvären och godkände den verkstälda tullbehandlingen.

Så står saken nu, och import af farinsocker, äfven om det är mörkare

än n:o 18, är praktiskt omöjligt.

Meningen har väl dock aldrig ursprungligen varit, att den högre tullsatsen

skulle tillämpas på socker af ifrågavarande slag, ty denna dryga tullsats

står icke i lämpligt förhållande till det relativt mycket låga varupriset.

Men å andra sidan får medgifvas, att med den affattning, som tulltaxan

nu har rörande denna artikel, vederbörande myndigheter svårligen

kunnat komma till annat resultat, än de gjort.»

Tulltaxans nuvarande uppdelning af artikeln socker bär varit gällande

alltsedan år 1860 och de nu stadgade tullsatserna sedan år 1879. De förslag

till förändringar härutinnan, som hittills framkommit, hafva icke vunnit

Riksdagens bifall. Den efter sorgfällig pröfning antagna grunden för

tulltaxerubrikens uppdelning har utgjorts af skilnaden mellan raffineradt och

oraffineradt socker; och har den högre tullsatsen för det raffinerade och det

ljusare oraffinerade sockret till väsentlig del betingats af det å dylikt sockers

framställande nedlagda större arbete. Ått, såsom motionären åsyftar,

upphäfva nämnda indelningsgrund och tillika från den högre tullsatsen undantaga

ett visst slag raffineradt socker, äfven om detsamma blott utgör

en efterprodukt vid raffineringen, synes utskottet olämpligt och för öfrig!

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27,

17

icke tillräckligt grundadt i de af motionären anförda omständigheter; och,

då det dessutom icke i frågans nuvarande skick torde kunna hedömas, huruvida

icke en sådan åtgärd skulle utöfva inverkan äfven på andra förhållanden,

i afseende å hvilka någon förändring icke åsyftats, får utskottet

hemställa,

3:o) att herr Karlssons ifrågavarande motion rörande

ändring i tulltaxans bestämmelser angående socker

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bill. till Bikscl. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

Bil. 1 till bevillningsutskottets betänkande n:o 27.

Tillverkningsår.

Fabriker, belägna inom

Antal

fabriker

Utbyte

af råsocker, beräknadt i

af betvigten

procent

lista

2:dra

3:dje

Summa

Redu-

cerad

summa

produkt råsocker

Gotlands län ...............

1

10,85

0,90

11,75

11,53

Kristianstads län............

2

9,53

0,7 9

0,4 7

10,79

10,43

Malmöhus län...............

14*)

10,2 2

1,30

0,21

11,73

11,33

Hela riket.....................

17

10,14

1,22

0,24

11,60

11,21

Gotlands län ...............

1

10,70

1,34

0,71

12,7 5

12,16

Blekinge län .............

1

10,06

1,69

0,4 4

12,19

11,61

1895-1896

Kristianstads län .........

2

9,24

1,08

0,68

11,00

10,4 9

Malmöhus län _______________

14*)

10,41

1,06

0,3 3

11,80

11,42

Hela riket.....................

18

10,2 G

1,09

0,40

11,75

11,34

(

Gotlands län__________________

1

9,87

1,19

0,54

11,60

11,11

Blekinge län ________________

1

11,03

0,91

0,24

12,18

11,87

1896-1897

Kristianstads län............

2

10,21

1,41

0,47

12,09

11,58

Malmöhus län...............

15*)

10,69

1,02

0,11

11,82

11,53

l

Hela riket.....................

19

10,59

1,08

0,19

11,86

11,52

Gotlands län ...............

1

11,76

0,96

0,4 2

13,14

12,75

Blekinge län ...............

1

12,29

0,71

0,23

13,23

12,98

1897-1898

Kristianstads län............

2

10,43

1,22

0,31

11,96

11,54

Malmöhus län...............

15*)

10,99

1,19

0,21

12,39

12,03

Hela riket.....................

19

11,01

1,17

0,24

12,4 2

12,04

Gotlands län ........ _.....

1

11,93

0,97

0,42

13,32

12,93

Blekinge län ...............

1

12,46

0,55

0,29

13,30

13,06

1898-1899

Kristianstads län............

2

11,22

0,71

0,2 6

12,19

11,92 :

Malmöhus län...............

15 *)

11,23

0,92

0,02

12,17

11,94

Hela riket.............. ......

19

11,35

0,88

0,10

12,33

12,0 8

Gotlands län ...............

1

11,17

1,21

0,4 7

12,85

12,38

Blekinge län ...............

1

11,04

0,67

0,32

12,03

11,75

1899—1900

Kristianstads län............

o

11,95

0,55

0,36

12,86

12,40

Malmöhus län...............

15 *)

12,41

0,63

0,01

13,05

12,89

Hela riket.....................

19

12,24

0,66

0,0 9

12,99

12.79 1

r

Gotlands län .................

1

11,67

1,02

0,40

13,09

12,70

Blekinge län ...............

1

12,25

-

—

12,25

12.25

1900-1901 {

Kristianstads län............

2

12,14

0,68

0,2 7

13,09

12,83

Malmöhus län...............

15*)

12,59

0,55

—

13,14

13,-

Hela riket....................

19

12,47

0,5 7

0,0 6

13,10

12,94

Deraf 3 s. k. saftstationer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

19

Bil. 2 till bevillningsutskottets betänkande n:o 27.

Tillverkningsår.

Fabriker, belägna inom:

Antal

fabriker.

Utbyte af råsocker, be- räknadt i procent af

betvigten

lägst

högst

(

Gotlands län ...........................

1

11,76

1894-1895 {

Kristianstads län..........-.............

9

10,13

11,07 i

1

Malmöhus län...........................

14 *)

10,97 |

12,7 8 |

Gotlands län ...........................

1

12,75

Blekinge län ---------------------------

1

12,19

1895-1896

Kristianstads län........................

1

11,00

,

Malmöhus län...........................

14 *)

10,04

12,2 9

Gotlands län ...........................

1

11,60

1896—1897 •

Blekinge län ............—..........

1

1-2,18

Kristianstads län........... -...........

2

12,05

12,18

Malmöhus län..........................

15*)

9,9 5

13,28 |

Gotlands län ...........................

1

13,14

Blekinge län ---------------------------

1

13,2 3

1897—1898 ■

Kristianstads län...................-.....

2

11,86

12,0 9

Malmöhus län ......... ...............

15 *)

11,68

13,20

Gotlands län ----------------------------

1

13,32

1898—1899

Blekinge län —......................

1

IS" 30

Kristianstads län..----------------------

2

12,06

12,So

Malmöhus län----------------------------

15*)

10,59

1 13,03

Gotlands län ---------------------------

1

12,85

Blekinge län .............-.............

1

12,03

1899-1900

Kristianstads län—...................

2

12,7 5

I 12,95

Malmöhus län---------------------------

15*)

12,4 2

1 14,29

Gotlands län ...........-...............

1

13,0 9

1900—1901 <

Blekinge län ----------------------

1

12,25

Kristianstads län—.........-......

2

lö,01

1.1,19

Malmöhus län...........................

15*)

12,23

| 14,64

*) Deraf 3 s. k. saftstationer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 27,

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herr Almström, som anfört:

»Då jag anser, att årligen återkommande förändringar i de grunder,

efter Indika en industri skall utgöra accis till staten, måste ofördelaktigt

inverka på industriens stabilitet och att förändringar i detta hänseende böra

grundas på flerårig erfarenhet, samt dessutom bevillningsutskottet beslutit

föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida

icke statsverkets inkomster af hvitbetssockertillverkningen kunde ökas, har

jag icke kunnat bifalla ifrågavarande motion om höjning af det beräknade

sockerutbytet af betorna»;

af herr Brodin, som anfört:

»Vid behandlingen inom utskottet af motionerna n:is 47 och 48 beslöts

först med anledning af sistnämnda motion, att utskottet skulle hemställa,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t måtte låta utreda, huruvida icke nu gällande utbytesproeent borde

höjas eller om genom andra åtgärder statsverkets inkomster af hvitbetssockertillverkningen

kunde ökas».

Detta beslut biträdde jag under antagande att motionen n:o 47 om

höjning af det beräknade sockerutbytet af betorna från 11,5 till 12 procent

skulle afslås, särskildt med hänsyn dertill, att sagda utbyte vid förra årets

riksdag höjdes från 10,5 till 11,5 procent.

Vid föredragning af sistnämnda motion n:o 47 beslöt emellertid utskottet

att biträda motionen och hemställa om utbytets höjning till 12

procent.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

21

Jag anser det oformligt att först föreslå en skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om utredning, på sätt ofvan nämnts, och sedan, omedelbart

derefter, föreslå höjning af utbytesprocenten.

Vid slutliga justeringen inom utskottet afgjordes först frågan angående

utbytesprocentens böjande, hvarigenom sammanhanget mellan ifrågavarande

beslut ytterligare rubbades.

Jag måste sålunda reservera mig emot utskottets under punkten l:o)

i detta betänkande upptagna beslut, och anser, att utskottet bort afstyrka

ifrågavarande motion n:o 47»;

samt af herrar West er och Wittsell;

vid punkten 2:o):

af herr G av dill, som anfört:

»I)å utskottet genom hvad detsamma vid punkten l:o) hemstält beslutit

föreslå en höjning i den nu gällande utbytesprocenten, anser jag redan af

denna anledning en utredning sådan som den nu föreslagna icke böra ifrågasättas.

Det låter sig för öfrigt icke göra, att på förhand verkställa en

undersökning, huruvida i framtiden en dylik höjning bör ega rum. Man

har nemligen dervid att taga hänsyn ej blott till de vexlingar i skörderesultaten,

som kunna framkallas af olika väderleksförhållanden, utan äfven

till den högre kultur, hvari den odlade jorden kan komma, samt till förbättrade

metoder för tillgodogörandet af sockerhalten i betorna. Men utom

dessa skäl, som äro direkt hemtade från förhållandena här i Sverige, finnes

äfven ett annat, som hänför sig till internationella förhållanden. Vid en

under sistlidne mars månad afslutad kongress i Briissel, uti hvilken deltagit

ombud för—jemte Sverige-—Tyskland, Österrike —Ungern, Belgien, Spanien,

Frankrike, Storbritannien, Italien och Nederländerna, hafva nemligen ifrågasatts

åtgärder i syfte att genom upphäfvandet af det hittills i flere länder gällande

exportpremiesystemet söka införa mera normala och naturliga förhållanden

inom sockerproduktionen. En konvention härom blef ock undertecknad.

Hvad som framkallat tanken på att uppgifva premiesystemet torde hafva

varit dels en genom detta föranledd afsevärd öfverproduktion utan motsvarande

ökning i verldskonsumtionen, något som nedtryckt prisen å verldsmarknaden,

dels ock den omständigheten, att med de höga premierna vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets ''Betänkande N:o 27.

sockrets export de för statshushållningen påräknade inkomsterna af sockerskatten

betydligt förminskats och i vissa fall försvunnit.

Af ofvanstående framgår, att med hänsyn särskildt till det tillstånd af

osäkerhet, som i följd af konventionen otvifvelaktigt kommer att råda inom

sockermarknaden intill dess verkningarna af konventionen hunnit visa sig

på de nu exporterande ländernas industri, någon mera olämplig tidpunkt

än den närvarande icke torde kunna väljas för att ifrågasätta en förändring

af det i vårt land gällande systemet för sockerbeskattningen.

På grund af hvad jag sålunda anfört har jag inom utskottet yrkat,

att utskottet bort hemställa, att den af herrar

Karlsson, Henricson och Biesért väckta motion, n:o 48,

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda»;

af herr Nisser, som anfört:

»Emot det beslut, hvartill bevillningsutskottet kommit i punkt 2:o)

af nu föreliggande betänkande, har jag ansett mig böra inlägga min reservation,

då de olägenheter, som af 1891 års komité anförts emot införandet

af produktbeskattning — i någon af dess olika former — numera måste

anses vara af underordnad betydelse i jemförelse med dem, som vidlåda det

nu gällande systemet.

Detta system uppfyller nemligen så litet sitt ändamål, att det hvarken

beskattar fabrikationen på ett rättvist och jembördigt sätt, ej heller lemnar

staten de inkomster, hvartill den är berättigad.

I det förstnämnda afseendet hänvisas till det varierande utbyte eller

s. k. rendement, som de olika fabrikerna hafva kunnat frambringa (motion

n:o 48 i Andra Kammaren, sid. 18), och hvarigenom den skatt, staten

pålägger, kommer att hårdare drabba de sämst situerade fabrikerna, eu omständighet,

hvilken alttid framhålles, då fråga uppstår om höjande af det

beräknade utbytet till öfverensstämmelse med det vid sockrets framställande

verkligen uppnådda rendementet, och ofta bidrager till att den legaliserade

utbytesprocenten stannar vid eu lägre siffra än den egentligen bort göra,

hvaraf dessa oupphörliga tumningar på och ändringar af denna siffra blifvit

en följd — till föga båtnad för industriens lugna fortvaro. Hvad denna

skilnad uti det uppnådda rendementet betyder framgår bäst af det i motionen

omförmälda exemplet med Keflinge och Säbyholm, hvilken senare

fabrik får betala 16,57 kronor mera per ton än den förra, och sålunda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

23

borde önska en annan norm för sin beskattning — om den icke det oaktadt

förtjenade på hvarje ton 117,50—110,47 eller 7,03 kronor d. v. s. på

sin tillverkning af 9,100 ton råsocker cirka 64,000 kronor uti minskad

skatt till staten; ett bruk med Keflinges goda utbyte gör med blott 5,000

tons tillverkning en vinst af 117,50 — 84,25 — 33,25 X 5,0 0 0 ton =

166,250 kronor!

Det är på sådant sätt staten årligen går miste om belopp, hvilkas

innebörd framgår af den reservationen bilagda tabell, der i afrundade tal

en jemförelse är gjord mellan statens uppburna accis och accisen, beräknad

efter det i verkligheten ernådda utbytet.

Det torde ock häraf framgå, att staten skulle utan svårighet kunna

bära de med införandet af produktbeskattning möjligen förenade större

kontrollkostnader; och då i öfrigt fördelarna af denna slags skatt antagligen

skola befinnas vara långt öfvervägande dess eventuella nackdelar, synes utskottet

lämpligast hafva bort hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, hvilka

fördelar och olägenheter, i jemförelse med nu gällande

skatte form, införandet af produktbeskattning å socker

— vare sig fabrikat- eller konsumtionsskatt — skulle

kunna medföra, samt för Riksdagen framlägga resultaten

af denna undersökning till vidare behandling och

vidtagande af de åtgärder, som kunna vara nödiga och

nyttiga»;

af herr Weinberg, som instämt i den af lxerr Nisser afgifna reservationen

;

af herrar Fredholm, J. Bromée, G. Jansson och O. A. Ericsson,

hvilka ansett, att utskottet, med hufvudsakligt bifall till förevarande motion

om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

i riket, bort hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad

sätt grunderna för hvitbetssockerbeskattningen lämpligast

må kunna ändras derhän, att skatten komme att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o ,27.

utgöras efter mängden af tillverkadt socker, samt till

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill nämnda

utredning må föranleda;

samt af herrar Östberg, Bergendahl, TFester, Brodin, Wittsell och

Hedgren.

Härjemte hafva nedannämnde herrar ledamöter och suppleanter i utskottet

begärt få antecknadt, att de icke deltagit,

herrar Lithander, Paulson och friherre BecJc-Friis i utskottets beslut

i de i detta betänkande omförmälda frågor; samt

herrar Meyer och Petri i den slutliga behandlingen och herr friherre

von Knorring i behandlingen af samma frågor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

25

Bilaga till herr Nissers reservation.

Jemförelse mellan den af staten uppburna hvitbetssockertillverkningsskatten

enligt statskontorets uppgifter samt skatten, beräknad efter det i

verkligheten ernådda rendementet.

Tillverknings-

år.

Beräknadt

rendement.

Den af staten

uppburna

skatten.

Verkligt

rendement

i medeltal.

Skärten, beräk- nad efter det

verkliga medel- talsrendementet.

Skilnad.

%

Kronor

o/

7°

Kronor

Kronor

1891—1892

6,25

2,053,000

9,88

3,250,000

1,197,000

1892-1893

1)

2,490,000

10,31

4,100,000

1,610,000

1893-1894

7,5

3,720,000

11,08

5,500,000

1,780,000

1894—1895

8,25

5,930,000

11,21

8,050,000

2,120,000

1895—189G

9,o

7,430,000

11,34

9,350,000

1,920,000

1896-1897

10,5 •

9,367,000

11,52

10,250,000

883,000

1897—1898

»

8,660,000

12,04

9,900,000

1,240,000

1898—1899

6,900,000

12,08

7,900,000

1,000,000

1899—1900

»

8,715,000

12,80

10,700,000

1,985,000

1900—1901

»

10,350,000

12,92

12,750,000

2,400,000

Summa

—

65,615,000

1 ~

81,750,000

I årligt medeltal

16,135,000

1,613,500

Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afä. 24 Raft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:96 Skrifvelse till Konungen, angående förändring af bestämmelserna om beräkning af hvitbetssockertillverkningsskatten. s. 1 i texten