Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige.

1902-04-18 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:28, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28

1

N:o 28.

kl. 1 e. m.

Ank. till Itiksd. kansli den 23 april 1902,

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige.

I en inom Första Kammaren vackt motion, n:o 3, föreslår herr

F. 0. Bremberg, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag rörande införande af tobaksmonopol i Sverige.

Den af herr Bremberg anförda motivering är af följande lydelse:

»Då det är att förutse, att allt större anspråk komma att ställas

på statskassan, bör det vara lämpligt att söka statsinkomster ur sådana

källor, der de icke blifva för mycket betungande för allmänheten. Jag

får derför föreslå införande af tobaksmonopol, i likhet med hvad som

redan egt rum i åtskilliga andra länder, hvarigenom staten skulle erhålla

en rätt betydande inkomst.

Då tobaken icke är någon nödvändighetsvara, kan tobaksmonopolets

införande icke vara till någon skada för landet, utan tvärtom

genom de rikliga inkomster, som derigenom torde komma att inflyta i

statskassan, verka derhän, att skattelindring skulle kunna erhållas.

Statistiken visar, hvilka inkomster andra stater hafva af tobaksmonopol.

Så t. ex. uppgick nettoinkomsten deraf i Frankrike år 1899 till 337

millioner francs, och det är att förutse, att inkomsterna här i landet

skola komma att proportionsvis efter folkmängden ställa sig lika höga.»

YTid behandlingen af ifrågavarande motion liar utskottet ansett

det vara lämpligt att här lemna eu i korthet affattad, men såvidt

möjligt fullständig redogörelse för de olika former, under hvilka skatt

på förbrukning af tobak kan upptagas, äfvensom i hvad mån den ena

eller andra af dessa former vunnit tillämpning i olika länder jemte de

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 28). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

vigtigaste dervid uppnådda ekonomiska resultat. Såsom källa för denna

redogörelse kar användts hufvudsakligen »Handwörterbuch der Staatswissenschaften»,

Jena 1901, utgifven af professorn vid universitetet i

Hake, Dr. J. Conrad med flere.

Af tobaksbeskattning särskiljas tre hufvudformer, nemligen tull

enbart, inre beskattning (Innere Steuer) samt dessa båda i förening.

Hvad då först angår tullen, som träffar endast från utlandet införd

tobak, förekommer denna form antingen i förening med förbud

för inhemsk tobaksodling — såsom i England, deraf detta system äfven

fått sitt namn, det engelska systemet — eller ock utan sådant förbud.

Beträffande derefter den inre beskattningen, är denna tillämpad

genom statsmonopolet under form af råtobaksmonopol, fabrikatsmonopol

och fullständigt monopol (Vollmonopol). Vid det förstnämnda har staten

uteslutande rätt att inköpa all råtobak, som är afsedd för förbrukninginom

landet, hvarjemte staten förbehåller sig viss rätt i afseende å ej

mindre tobaksodlingen inom landet än äfven försäljning — till förhöjda

priser — af den inköpta råvaran. Fullständigt monopol åter innebär

uteslutande rätt för staten att köpa och bearbeta inhemsk råtobak, att

från utlandet införa tobak och tobaksfabrikat samt att inom landet tillverka

och försälja tobaksfabrikat. Härigenom uteslutes alltså hvarje

konkurrens från vare sig in- eller utlandet. Monopolet anses deremot

icke böra utsträckas jemväl till tobaksodlingen, som i allmänhet, om

än med vissa inskränkningar och förbehåll, är de enskilde medgifven.

Vid fabrikatsmonopolet äro icke blott tobaksodling, utan jemväl införsel

af samt handel med tobak och tobaksfabrikat öfverlemnade åt den fria

näringsverksamheten. Monopolet, som kan utöfvas antingen under

statens omedelbara förvaltning eller medelst utarrendering, genomföres

i tekniskt hänseende sålunda, att staten bestämmer i förhållande till

produktionskostnaderna så höga priser på varan, att den vinst af försäljningen,

som uppstår, betydligt öfverstiger den, som skulle hafva

uppkommit vid fri konkurrens.

Vidkommande slutligen den tredje hufvudformen för tobaksbeskattning,

eller tull i förening med inre beskattning, förekomma i afseende å

denna senare fyra olika former, nemligen ytvidds- eller arealbeskattning

(Flächensteuer), tobaksplantbeskattning (Pflanzensteuer), råämnesbeskattning

(Materialsteuer) samt fabrikatsbeskattning (Fabrikatsteuer). Vid arealbeskattningen

beskattas icke under någon form den tobak, som odlas,

utan visst jordområde, der odlingen bedrifves, med eller utan hänsyn

till jordens afkastning. I fråga om tobaksplantbeskattningen undersökes

icke skörden efter vigt, utan tages i beskattningsafseende hänsyn

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

endast till antalet tobaksplantor. Råämnesskatten utgår efter skördens

storlek, och fabrikatsskatten efter fabrikatets mängd och art samt till en

viss grad efter dess qvalitet.

Af ofvan angifna former för beskattning af tobak förekommer,

såsom redan blifvit antydt, i England tull å införsel af tobak i förening

med förbud för inhemsk tobaksodling. Detta förbud, som utfärdades redan

under 1600-talet, afser att kunna träffa all tobak, som konsumeras inom

landet, med tull. Under åren 1886—1889 var tobaksodling försöksvis

tillåten, visserligen mot en särskild accis till belopp, motsvarande den

höga tullen på råtobak. Men försöket utföll icke väl, hvadan all inhemsk

tobaksodling å nyo förbjöds. Tullsatserna för tobak, hvilka särskilja

flere slag deraf, faststäldes senast år 1900, då de, efter den nedsättning,

som egde rum år 1898, å nyo höjdes till nuvarande ganska afsevärda

belopp. För handel med råtobak och tobaksfabrikat samt för

tillverkning i allmänhet äro dessutom föreskrifna mindre afgifter, s. k.

licenser. Nettoinkomsten för staten af ifrågavarande tull har under

tidsperioden 1895/96—1899/1900 utgjort i medeltal 11,016,026 pund

sterling (omkring 200,000,000 kronor), motsvarande ungefär 5 kronor

för hvarje invånare. Inkomsten af licensafgifterna, som åren 1895—

1900 i medeltal uppgått till 85,581 pund sterling (omkring 1,570,000

kronor), ökar förenämnda behållning med omkring 4 öre pr invånare.

Trots den sänkning i gällande tullsatser, som egde rum år 1898, inträdde

derefter en afsevärd stegring i inkomsterna, hvilken stegring i

följd af 1900 års tullförhöjning torde komma att fortfara.

Tull utan förbud för odling inom landet förekommer i Sverige,

Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Schweiz samt åtskilliga utomeuropeiska

länder.

Råtobaksmonopol finnes tillämpadt endast i två mindre utomeuropeiska

republiker och förbigås här.

Fullständigt monopol är — om än på sina ställen med vissa modifikationer

— infördt i följande länder: Österrike, Ungern, Bosnien och

Herzegowina, Frankrike, Italien, Rumänien och Serbien— i samtliga

dessa länder sker utöfvandet af monopolet under statens omedelbara

förvaltning — samt Spanien och Turkiet, i hvilka länder monopolet är

utarrenderadt till ett bolag, uti hvilket äfven staten är delegare.

Fabrikatsmonopolet förekommer i Portugal och utöfvas medelst utarrendering

till ett enskildt bolag.

I afseende å monopolet och dess utöfvande inom ofvan uppräknade

länder torde vara att anteckna följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

I Österrike är tobaksodling medgifven endast i vissa landsdelar

och efter behörigt tillstånd samt med vilkor, att hela tobaksskörden

öfverlemnas till monopolförvaltningen mot pris, som för hvarje distrikt

bestämmes före odlingsperiodens början. Noggranna föreskrifter rörande

odlingen och kontrollen derå finnas stadgade. Tillverkning af tobaksfabrikat

får endast ega rum i fabriker, tillhöriga förvaltningen, hvilken

jemväl importerar dylika fabrikat. Försäljningen ombesörjes af särskilda,

af staten antagna personer, hvilka icke få afyttra de särskilda

fabrikaten till högre pris än de af staten bestämda. Försälj ningsmagasinen

stå under kontroll af förvaltningen. Införsel af tobak och

tobaksfabrikat från utlandet är medgifven de enskilde efter särskild

ansökning och mot utgörande af höga tull- och licensafgifter. — Under

femårsperioden 1895—1899 hafva inkomsterna af tobaksmonopolet uppgått

till 196,756,898 krönen (147,567,673 kronor), och utgifterna till

69,804,209 krönen (52,353,156 kronor), allt i årligt medeltal, hvadan

öfverskottet utgjort 126,952,689 krönen (95,214,516 kronor), motsvarande

4,9 7 krönen (omkring 3,7 G kronor) på hvarje invånare.

I Ungern, hvarest ungefär liknande bestämmelser äro gällande, uppgingo

under år 1899 inkomsterna till 102,699,000 krönen (77,024,250

kronor) och utgifterna till 39,758,000 krönen (29,818,500 kronor), i

följd hvaraf öfverskottet utgjorde 62,941,000 krönen (47,205,750 kronor).

Öfverskottet, för individ räknadt, utgjorde under perioden 1895—1899

i årligt medeltal 3,2 3 krönen (omkring 2,44 kronor.)

I Frankrike har sedan början af 1800-talet ett af staten förvaltadt

fabrikations- och handelsmonopol egt bestånd. Tobaksodling är medgifven

endast i vissa departement, och öfver densamma utöfvas sträng

kontroll. Skörden inköpes af förvaltningen, hvarvid högre pris betalas

allt efter tobakens bättre beskaffenhet. Tillverkning och försäljning

af tobaksfabrikat äro ordnade med stor noggrannhet i såväl tekniskt

som administrativt hänseende. Från statens fabriker går den färdiga

varan till statens nederlag, der den mottages af föreståndarne (entreposeurs),

hvilka sedermera öfverlemna densamma till försäljare (débitants),

tillsatta af myndigheterna. Priserna äro bestämda i en af staten fastslagen

tariff samt hafva upprepade gånger blifvit höjda och medfört

allt större och större inkomster. Under tidsperioden 1895—1899 har

öfverskottet uppgått i årligt medeltal till 324,275,000 francs (233,478,000

kronor), motsvarande 8,4 7 francs (6,11 kronor) på hvarje individ. År

1899 utvisar i inkomster 415,229,000 francs (298,964,880 kronor) och

utgifter 78,848,000 francs (56,770,560 kronor) samt ett öfverskott af

336,381,000 francs (242,194,320 kronor.)

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

1 Italien var monopolet till en början ntarrenderadt till ett bolag,

men utöfvas numera af staten sjelf. Bestämmelserna om förvaltning

och kontroll äro ungefär lika med de i Frankrike gällande. Under

tidsperioden 1895/96—1899/1900 uppgick nettoinkomsten för staten

till 150,518,114 lire (108,373,042 kronor), motsvarande 4,7 8 lire (3,44

kronor) på hvarje invånare — allt räknadt i årligt medeltal.

I Bosnien och Herzegowina infördes tobaksmonopol år 1880 efter

österrikisk förebild. Tobaksodling är medgifven endast efter behörigt

tillstånd. Briser och andra bestämmelser i afseende på monopolet

kungöras årligen före början af den period, då staten inlöser tobaksskörden.

Tillverkning af tobaksfabrikat får endast ega rum i statens

fabriker. Sedan monopolet infördes, hafva såväl produktion som försäljning

varit i ständig tillväxt. År 1900 uppgingo inkomsterna af

monopolet till 10,163,000 krönen (7,622,250 kronor) och utgifterna

till 5,254,000 krönen (3,940,500 kronor), hvadan öfverskottet utgjorde

4,909,000 krönen (3,681,750 kronor). Tidsperioden 1896—1900 utvisar

ett öfverskott, motsvarande i årligt medeltal 2,61 krönen (1,9 8 kronor)

på hvarje invånare.

T Serbien var monopolet till en början ntarrenderadt till ett bolag,

men utöfvas numera af staten sjelf. Under tidsperioden 1894—1897

uppgingo inkomsterna af monopolet i årligt medeltal till 9,346,000

francs (6,729,120 kronor), motsvarande 4,04 francs (2,91 kronor) på

hvarje invånare.

1 Rumänien utöfvar staten likaledes sjelf monopolet. Tillverkning

af tobaksfabrikat får ega rum endast i statens fabriker. Året 1898/99

uppgingo brirttoinkomsterna till 39,867,966 francs (28,704,935 kronor),

och nettobehållningen till 29,347,488 francs (21,130,191 kronor). Tidsperioden

1894—1899 utvisar eu nettovinst, motsvarande i årligt medeltal

4,4 5 francs (3,2 0 kronor) på hvarje invånare.

I Spanien är monopolet ntarrenderadt till ett bolag, hvars kontrakt

med staten förnyades senast år 1900 för en tid af 25 år, räknadt från

år 1896. Staten utöfvar sträng kontroll och erhåller 95 procent af

nettobehållningen, såvidt denna icke öfverstiger 120,000,000 pesetas

(86,400,000 kronor), 90 procent af hvad som öfverstiger nämnda belopp,

men icke 150,000,000 pesetas (108,000,000 kronor), samt 95 procent

af hvad som öfverstiger sistnämnda belopp. Tidsperioden 1895/96—1900

utvisar en nettobehållning af i årligt medeltal 106,500,000 pesetas

(76,680,000 kronor), motsvarande 5,8 8 pesetas (4,2 3 kronor) på hvarje

invånare.

I Portugal förekommer det s. k. fabrikatsmonopolet, och är detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

utarrenderadt till ett bolag. Det dervid år 1891 upprättade kontrakt

är gällande för en tid af 35 år. Staten erhåller årlig arrendeafgift,

som utgår efter viss föreskrifven beräkningsgrund. Försäljningspriserna

kunna af bolaget höjas med 20 procent. Utifrån införd tobak är belagd

med hög tull.

T Turkiet utöfvas monopolet af ett aktiebolag, uti hvilket äfven

staten är delegare. Detta bolag bär uteslutande rätt att uppköpa,

bearbeta och försälja all tobak, som odlas inom landet och är afsedd

att derstädes förbrukas. För såväl odling som försäljning gälla noggranna

föreskrifter. Bolaget erlägger i arrende till förvaltningen af

turkiska statsskulden 750,000 turkiska pund (12,412,500 kronor). Sedan

derefter bolaget i enlighet med faststäld beräkning af viss procent

erhållit utdelning, fördelas blifvande öfverskott mellan regeringen, förenämnda

förvaltning och bolaget, jemväl efter viss beräkningsgrund.

Året 1897—1898 uppgick sist omförmälda öfverskott till 63,975 turkiska

pund (1,058,786 kronor), 1896—1897 till 144,233 pund (2,387,056

kronor) samt 1895—1896 till 288,199 pund (4,769,693 kronor).

Ytvidds- eller arealbeskattning äfvensom tobaksplantbeskattning torde

numera knappast tillämpas, hvarför desamma här förbigås.

Råämnesbeskattning jemte tull förekommer i Tyskland och Belgien.

I Tyskland infördes år 1879 nu gällande system af Bill i förening

med inre beskattning under ofvannämnda form. Inkomsterna för staten

hafva det oaktadt i årligt medeltal icke uppgått till mera än 1 mark

(89 öre) på hvarje individ. Tidsperioden 1895—1899 utvisar eu nettobehållning

af tull- och skatteafgifter på tobak af i årligt medeltal

63,781,400 mark (56,765,446 kronor), motsvarande 1 mark 18 pfennige

(1,0 5 kronor) på hvarje invånare. Försök att i Tyskland införa statsmonopol

(1882) och fabrikatsskatt (1893 och 1895) hafva strandat på

motstånd inom tyska riksdagen.

I Belgien, hvilket land år 1879 införde accis under form af arealbeskattning,

men år 1883 bestämde, att skatten i stället skulle träffa

tobaksplantorna, tillämpas numera efter år 1896 enahanda system som

i Tyskland. Fn hvar, som handlar med tobak eller tillverkar eller försäljer

dylik vara, kan äfven påföras en särskild licensafgift. År 1899

uppgingo inkomsterna af tullen å tobak till 5,534,337 francs (3,984,722

kronor), och af öfriga skatteafgifter derå till 1,858,508 francs (1,338,125

kronor), eller tillhopa 7,392,845 francs (5,322,848 kronor). Åren 1898

—1899 utgjorde inkomstsiffran i årligt medeltal 1,11 francs (0,8o kronor)

på hvarje individ.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

Fabrikatsskatt i förening med tull förekommer i Byssland och Nordamerikas

förenta stater.

I Byssland utgöres skatten dels af en accis på alla fabrikat,

hvilken accis utgår antingen i form af bandstämplar, som anbringas å

fabrikaten, eller genom inbetalning af en särskild tilläggsafgift, dels af

en s. k. patentskatt, hvilken alla innehafvare af fabriker och engrosnederlag

samt försäljare af tobaksblad och fabrikat äro underkastade,

dels af tull å utifrån införd tobak och tobaksfabrikat, samt dels af

böter för öfverträdelse af föreskrifterna i afseende på tobaksbeskattningen.

Tobaksodling är här fri, men den, som odlar tobak, eger sälja endast

till fabriker, engrosnederlag, särskildt privilegierade försäljare af råtobak

samt till andra, som jemväl drifva tobaksodling. Tillverkning af tobaksfabrikat

får endast eg a rum i fabrikerna, indika stå under offentlig

kontroll.

Sammanlagda inkomsterna uppgingo år 1899 till i rundt tal

40,365,000 rubel (omkring 79,000,000 kronor). Under tidsperioden 1895

—1899) utgjorde inkomstsiffran i årligt medeltal 0,3 6 rubel (0,6 8 kronor)

på hvarje individ.

I Nordamerikas förenta stater förekommer förutom ganska högtull

å utifrån införd tobak en särskild skatt å tobaksfabrikat. Denna

uttages sålunda, att hvarje packe arbetad tobak, innan den lemnar

fabriken, belägges med en särskild bandstämpel. Dylika stämplar tillhandahållas

af staten, som vid köp på en gång af en större mängd

sådana medgifver viss rabatt. Staten öfvar i afseende på denna stämpelskatt

sträng kontroll, hvarjemte den, som öfverträder de gifna föreskrifterna,

utsätter sig för en ganska hög plikt till staten. Tobaksodling

drifves fritt och utan tillsyn från statens sida. Inkomsterna af

denna fabrikatsskatt, som året 1887—1888 uppgingo till 30,662,431

dollars (114,677,491 kronor), hafva sedermera ökats, så att de året 1899

—1900 bestego sig till 59,355,084 dollars (221,988,014 kronor). Tullinkomsterna

å tobak, hvilka året 1887—1888 uppgingo till 9,734,987

dollars (36,408,851 kronor), belöpte sig året 1899—1900 till 14,381,873

dollars (53,788,205 kronor). Under tidsperioden 1898/99—1899/1900

uppgingo inkomsterna af tull och skatt gemensamt till 68,428,782 dollars

(255,923,644 kronor), motsvarande 92 cents (3,44 kronor) på hvarje

individ.

Då utskottet ansett det vara af intresse att ega tillgång till en

öfversigt af tobaksförbrukningen och skatteinkomsten för hvarje invånare

i åtskilliga länder äfvensom den i desamma gällande skatteform, har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

utskottet i sådant afseende upprättat nedanstående tabell, hvars siffror

afse årliga medeltal för senare hälften af 1890-talet och äro, i likhet

med ofvan lemnade uppgifter om de olika formerna för tobaksbeskattningen,

hemtade ur förenämnda arbete »Handwörterbuch der Staatswissenschaften».

Länder.

Förbrukning

för hvarje

invånare.

Statens

skatte- inkomst för

hvarje

invånare.

Skatteform.

kg-

kronor.

Nederländerna ............

3,38

0,05

Tull.

Nordamerikas förenta

stater ........................

2,5 3

3,44

Fabrikatsskatt och tull.

Belgien .......................

2,31

0,85

Råämnesbeskattning och tull.

Tyskland ...................

1,64

1,05

d:0 eko

Österrike ....................

1,44

3,76

Monopol.

Bosnien och Herzego-

villa...........................

1,35

1,98

d:0

Ungern ........................

1,23

2,44

d:o

Frankrike .....................

1,07

6,11

d:o

Spanien.........................

1,01

4,23

d:o, utarrenderadt.

Sverige .......................

0,92

0,83

Tull.

Norge ...........................

0,89

1,61

Tull.

England........................

0,81

5,06

Tull i förening med förbud mot odling.

Ryssland........................

0,75

0,69

Fabrikatsskatt och tull.

Rumänien.....................

0,7 2

3,20

Monopol.

Italien .........................

0,6 1

3,44

Monopol.

Serbien.........................

Uppgift saknas

2,94

Monopol.

Danmark .....................

d o

0,59

Tull.

Schweiz .......................

d:o

0,44

Tull.

Såsom ofvan nämnts, utgöres i vårt land tobaksbeskattningen

uteslutande af tull. Gällande tullsatser äro: för oarbetad tobak, blad

och stjelk, en krona, för arbetad tobak, cigarrer och cigarretter, fyra

kronor och för arbetad tobak, andra slag, en krona 20 öre, allt för

kilogram. Under åren 1896—1900 har årliga införseln i medeltal utgjort:

af oarbetad tobak 3,660,400 kilogram, af cigarrer och cigarretter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 9

146,899 kilogram och af arbetad tobak, andra slag, 26,822 kilogram.

Under år 1900 utgjorde värdet af hela införseln 7,794,958 kronor och

statens inkomst af tullen 4,456,828 kronor. Under nyssnämnda tidsperiod

1896—1900 uppgick, i medeltal räknadt, den inhemska tillverkningen

af cigarrer och cigarretter till 693,963 kilogram och af arbetad

tobak, andra slag, till 5,872,626 kilogram. Värdet af samtliga inom

landet under år 1900 tillverkade tobaksfabrikat uppgick till omkring

15,700,000 kronor och värdet af de under samma år utförda dylika

fabrikat till omkring 75,000 kronor. — Tobaksodling förekommer på

några orter i vårt land, hufvudsakligast i Skåne och trakten omkring

Stockholm. Skörden har enligt den officiella statistiken under nedannämnda

år utgjort:

år 1895 ...

............................................. 813,600 kilogram

„ 1896 ....

............................................... 841,500

11

„ 1897 ....

............................................. 854,700

11

„ 1898 ....

............................................. 692,300

11

„ 1899 ....

............................................... 691,100

V)

medeltal för

dessa fem år 778,640 kilogram.

Allmänt torde det vara erkändt, att tobak utgör ett synnerligen

lämpligt föremål för beskattning. Tobak är nemligen ett njutningsmedel

af mycket stor betydelse, spridt inom alla samhällslager. Den,

som en gång vant sig vid bruket af tobak, torde i allmänhet finnas

villig att derför underkasta sig en ej oväsentlig beskattning. Häraf

förklaras, att, oaktadt upprepade höjningar af beskattningen, flerestädes

ökning af förbrukningen och dermed statens inkomst af tobaken kunnat

iakttagas. Tobaksskatten utmärker sig vidare fördelaktigt derutinnan,

att densamma icke i samma mån som flera andra förbrukningsskatter

drabbar befolkningen öfver hufvud, vare sig individen har förmåga att

sjelf betala skatten eller ej. I tekniskt hänseende är tobaken jemväl

synnerligen egnad för en förbrukningsskatt, i det att tobak så godt

som uteslutande användes såsom ett njutningsmedel, och på grund häraf

de svårigheter bortfalla, som uppstå vid beskattningen af andra ämnen.

I följd af dessa förhållanden har tobaken, på sätt af ofvanstående

redogörelse framgår, öfverallt gjorts till föremål för beskattning i en

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

eller annan form. De med hänsyn till förmågan att bereda staten

inkomster af tobaksförbrukningen verksammaste formerna af beskattningen

synas vara monopol och det s. k. engelska systemet, bestående

af höga införseltullar i förening med förbud mot odling af tobak. Med

bestämdhet kan sägas, att det i vårt land tillämpade systemet för

tobaksbeskattning i mindre grad än andra system eger förmågan att

tillföra staten inkomster. Det är derför också helt naturligt, att, då

nu behof af ökade inkomster för staten med säkerhet kunna förväntas

göra . sig gällande, statsmakterna fäst sin uppmärksamhet vid tobakens

förmåga att medgifva högre beskattning. Så anförde chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet för den 21 december 1900, att till

täckande af de ökade utgifter, som den nya härordningens antagande

komme att medföra, bland annat kunde tagas i anspråk höjd tull å

tobak; och i sin skrifvelse af den 2 juni 1901 (n:o 120 sid. 64) yttrade

sistlidet års Riksdag, efter en undersökning af Indika nya eller ökade

skatter kunde tagas i anspråk för att täcka de med försvarets ombildning

förenade ordinarie kostnader, att bland andra utvägar, som

kunde anlitas för att, då så erfordrades, öka statsverkets tillgångar,

ansåge Riksdagen, i likhet med departementschefen, ökad beskattning å

tobak böra särskildt framhållas, men att Riksdagen funne det vara

ovisst, i hvad mån det åsyftade ändamålet kunde vinnas genom den

af departementschefen ifrågasatta höjningen af tobakstullen utöfver nu

gällande tullsatser, så vida icke, i samband med höjningen af oarbetad

tobak, skatt infördes å tobak, som inom landet frambringades, något,

som dock kräfde eu utredning, hvilken Riksdagen icke varit i tillfälle

att verkställa.

Om således någon tvekan icke kan råda derom, att till ökande af

statsverkets inkomster höjd beskattning å tobak och tobaksfabrikat bör,

när så finnes erforderligt, tillgripas, torde deremot frågan, i hvad form

denna ökade beskattning lämpligast bör anordnas, kunna blifva föremål

för skilda åsigter. I sjelfva verket är denna fråga af mycket svårlöst

natur, då hvart och ett af de olika systemen erbjuder särskilda företräden,

men också olägenheter. Såsom af den förut lemnade redogörelsen

framgår, tillämpas i olika länder olika former för tobaksbeskattning med

vexlande framgång i afseende å syftet att bereda inkomster åt staten.

Naturligtvis beror detta till mycket stor del af genomsnittsförbrukningen,

som varierar högst väsentligt; men å andra sidan är det uppenbart, att

formen för beskattningen utöfvar ett stort inflytande å det ekonomiska

resultatet för staten. Vid valet emellan de olika former för tobaksbeskattningen,

som kunna tänkas ifrågakomma, bör följaktligen hänsyn

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 28. 11

tagas icke blott till de särskilda formernas inbördes företräden och

olägenheter, utan ock’ till deras förmåga att tillföra staten inkomster.

Såsom förut nämnts, intager i sådant afseende monopolet ett framstående

rum och användes med stor fördel i åtskilliga af Europas

länder. Hufvudsakligen med hänsyn till denna monopolets förmåga har

motionären framstält sitt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

införande af monopol. Det torde icke kunna med fog bestridas, att

monopolet i dess fullständiga form erbjuder åtskilliga fördelar, särskildt

genom sin förmåga att uppdrifva skatten ända till gränsen för konsumtionens

skattekraft; men mot dess införande i vårt land tala dock skäl,

som icke kunna frånkännas stor betydelse.

öfvergången från det här nu gällande system af enbart tull till

ett monopol skulle nemligen sannolikt blifva förenad med störa svårigheter

och kostnader för staten. Ju större omfattning monopolet skulle

erhålla, desto högre skulle kostnaderna för dess genomförande ställa

sig. Ett införande af fullständigt monopol skulle hafva till följd, att

staten måste inlösa samtliga tobaksfabriker med deras lager och inventarier.

Till de betydliga belopp, som härtill skulle åtgå, kunde äfven

komma andra utgifter i form af ersättning till dem, som nu hafva sin

utkomst genom tobakshandteringen. Det är uppenbart, såväl att statens

utgifter härför komrne att stiga till afsevärda summor, som ock att åtskilliga

vanskliga frågor i sammanhang härmed måste lösas. Också

har, såsom ofvan nämnts, ett i Tyskland gjordt försök att införa monopol

icke blifvit genomfördt; och det ligger i sakens natur, att dylika

försök i länder med en utbildad tobaksindustri skola möta de största

svårigheter.

Hvad angår den af chefen för finansdepartementet antydda utvägen

att genom högre tullar å tobak och tobaksfabrikat uttaga ett större

iukomstbelopp af tobaksförbrukningen, torde häremot kunna anmärkas,

på sätt jemväl nästlidet års Riksdag framhållit, att ensamt denna åtgärd

icke synes göra till fyllest för det afsedda ändamålets vinnande. En

höjning af tullsatsen för oarbetad tobak — hvilken tullsats för öfrig!

redan nu är, i fråga om vissa slag deraf, afsevärdt hög — synes nemligen,

derest icke, såsom i England är förhållandet, odling af tobak

inom landet skulle helt och hållet förbjudas, såsom ett nödvändigt

komplement förutsätta skatt å inom landet Irambragt tobak, enär eljest

det vore att befara, att tullen komme att verka allenast såsom en premie

för tobaksodlingen inom landet och, i den mån denna toge uppsving,

föranleda nedsättning af statens inkomst. Mot det s. k. engelska systemet

kan emellertid — äfven om erkännas måste, att detsamma utmärker

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

sig genom en hög grad af enkelhet och effektivitet — invändas, att

ett förbud mot tobaksodling kan anses mindre tilltalande, såsom för

den fria utvecklingen af landets näringslif hinderlig^ och vidare torde

tull ensamt vara en mindre lämplig form för tobaksbeskattning, bland

annat derför att tull, derest densamma icke bestämmes att utgå efter

värde, endast i ringa grad låter sig anpassas efter skatteföremålets

beskaffenhet. Om derför de anmärkningar, som kunna rigtas mot det

s. k. engelska systemet, synas icke sakna fog, så gäller emellertid,

hvad vårt land beträffar, om en beskattning af allenast råämnet, den

oarbetade tobaken, att inkomsten deraf sannolikt icke skulle kunna

uppgå till något mera afsevärdt belopp; och vidare lider råämnesbeskattningen

af det nyss anmärkta felet, att tobakens qvalitet endast i mycket

ringa grad kan utöfva inflytande på skattens storlek, hvartill kommer,

att nämnda beskattningsform förutsätter en kostsam och för odlingen

besvärande kontroll. Fabrikatsbeskattning åter, der skatten afpassas

efter det färdiga fabrikatets mängd och art samt, till en viss grad,

efter detsammas qvalitet, synes, ehuruväl om densamma gäller, om än

i mindre grad, hvad om råämnesbeskattningen är sagdt, vara en mera

lämplig form och skulle säkerligen för staten medföra en större inkomst.

Att emellertid äfven i fråga om införande af fabrikatsbeskattning betänkligheter

kunna möta, torde framgå deraf, att, på sätt ofvan nämnts,

vid två olika tillfällen under senare tid i Tyskland väckta förslag att

utbyta den derstädes gällande råämnesbeskattningen mot fabrikatsskatt

icke vunnit framgång.

Ehuru utskottet sålunda vill utan tvekan såsom sin mening uttala,

att bland de utvägar, som kunna och böra anlitas för att täcka statsverkets

behof af ökade inkomster, en mera effektiv beskattning å tobak

och tobaksfabrikat bör ifrågakomma, kan utskottet dock icke undgå att

finna spörsmålet, hvilken af ofvan omförmälda former för en dylik beskattning

som bör föredragas framför de öfriga, vara ytterst svårt att

besvara. Såsom ofvan framhållits, kunna mot nästan alla former för tobaksbeskattningen

anmärkningar af mer eller mindre afsevärd betydelse rigtas.

Utskottet kan derför icke tillstyrka bifall till förslaget om en utredning,

begränsad till att afse allenast monopol, utan finner det nödigt, att en

utredning verkställes, som omfattar jemväl öfriga skatteformer. Denna

utredning bör innebära eu jemförande undersökning af samtliga skatteformernas

beskaffenhet och anordning, deras inbördes företräden och

olägenheter äfvensom den verkan, som kan vara att af hvarje särskild

form förvänta. Först med stöd af en dylik utredning torde valet af

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 13

clen för våra förhållanden lämpligaste skatteformen kunna träffas. Och

vidare synes det önskligt, att vdd utredningen särskild uppmärksamhet

egnas åt de för vårt land säregna förhållanden, som vid valet af skal teform

och beräkningen af dess verkan kunna utöfva inflytande. I sådant

afseende vill utskottet nu framhålla allenast en dylik omständighet,

nemligen faran för smuggling. I ett land med så vidsträckta och svårbevakade

land- och kustgränser som Sverige kan det nemligen alltid

befaras, att en beskattning å tobak, som i mera afsevärd mån stegrade

prisen här utöfver de i grannländerna gällande, skulle medföra en stark

frestelse till smuggling. Äfven om statsverkets förlust härigenom i

stort sedt icke skulle kunna tillmätas någon synnerligen stor betydelse

— ehuruväl icke heller denna sida af saken bör lemnas utan afseende

— torde dock den demoraliserande inverkan, en mera utbredd vana att

smuggla kunde medföra, icke böra underskattas.

Det torde vara uppenbart, att en utredning af den omfattning,

som ofvan antydts, bör utföras genom Kongl. Maj ds försorg; och då

det synes vara af vigt, att en dylik utredning verkställes i så god tid,

att densamma finnes tillgänglig, då statsverkets behof af ökade inkomster

nödvändiggör anlitandet af ifrågavarande skattekälla, har utskottet

funnit sig nu böra hemställa om aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse

i sådant syfte.

På grund af det nu anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Brembergs

ifrågavarande motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

rörande införande af tobaksmonopol i Sverige, måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, på hvad sätt genom

höjd beskattning eller andra åtgärder ökade inkomster

må kunna beredas statsverket af tobak och tobaksfabrikat,

samt efter verkstäld utredning, när sådant

finnes af behofvet påkalladt, till Riksdagen inkomma

med förslag till de åtgärder, som må finnas bäst motsvara

ofvan angifna ändamål.

Stockholm den 18 april 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

Reservationer:

af herr Fredholm, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag å herr Brernbergs

motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, på

hvad sätt och i hvad mån ökad beskattning å tobak

och tobaksfabrikat må kunna bereda statsverket större

inkomster, samt derefter, när sådant linnes vara af

statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma

med förslag till dylik beskattning i den form, som

må finnas ändamålsenlig;

af herrar Brodin, J. Bromée, G. Jansson, Lundström, friherre von

Knorrig, Petri, O. A. Ericsson och Wittsell, hvilka anfört:

»Då vi å ena sidan anse, att statsmonopol med afseende å tobak

ej bör införas i vårt land och således ej heller någon utredning rörande

sådant monopol af Riksdagen bör direkt eller indirekt ifrågasättas, men

å andra sidan finna, i likhet med föregående Riksdag, att höjd beskattning

af tobak vore ett lämpligt skattemedel bland dem, som böra

användas för att betäcka de alltjemt sig förökande statsutgifterna,

hafva vi föreslagit utskottet hemställa till Riksdagen,

att Riksdagen måtte, med afslag å herr Brernbergs

motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, på

hvad sätt och i hvad mån ökad beskattning å tobak

och tobaksfabrikat må kunna bereda statsverket större

inkomster, samt derefter, när sådant finnes vara af

statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma

med förslag till dylik beskattning i den form, som

må finnas ändamålsenlig»;

samt af herr Bergendahl mot vissa delar af motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:98 Skrifvelse till Korning en, angående beskattningen å tobak och tobaksfabrikat. s. 5 i texten